JK 10588-14-40

Bakgrund

H.S. och F.G. hade tidigare varit sammanboende. H.S. polisanmälde F.G. och ansökte därefter om s.k. sekretessmarkering hos Skatteverket. Skatteverket fattade beslut om sekretessmarkering av H.S. personuppgifter den 20 december 2013.

I januari 2014 dömde Sundsvall tingsrätt F.G. för bl.a. grov kvinnofrids­kränkning, grov misshandel och misshandel, samtliga nu nämnda brott med H.S. som målsägande. I domen angavs H.S. vid den tidpunkten gällande adress.

Anspråket

H.S. har begärt skadestånd av staten med 30 000 kr. Av det yrkade beloppet avser 10 000 kr utgifter, varav 5 086 kr för dubbelhyra och resterande del för flytt av bohag, adressändring, telefon m.m. Övrig del om 20 000 kr avser ideell skada (kränkning). Till stöd för sitt anspråk har H.S. anfört bl.a. följande. Trots att Skatteverket beslutat om sekretessmarkering av hennes personuppgifter och trots att detta framgår när uppgifter hämtas via tingsrättens målhanteringssystem, har hennes vid den tidpunkten gällande adress angetts i tingsrättens dom. H.S. upplevde vid denna tidpunkt och upplever fortfarande en hotbild såväl från F.G. som från hans anhöriga. Sedan hennes adressuppgifter blivit kända vågade hon inte bo kvar på samma adress utan flyttade till en annan adress. I och med detta uppkom merkostnader i form av dubbelhyra samt utgifter för flyttresa.

Utredningen

Sundsvalls tingsrätt har i ett yttrande hit tillstyrkt att H.S. beviljas ersättning med begärt belopp. Tingsrätten har anfört bl.a. följande.

Tingsrättens handläggning Mot bakgrund av att domstolen, vid en kontroll mot folkbokföringen, inte får tillgång till sekretessmarkerade uppgifter och att de i målet genom sekretessmarkeringen skyddade adressuppgifterna har funnits tillgängliga i målet, har dessa uppgifter sannolikt lagts in manuellt. Då uppgifterna inte har hämtats från folkbokföringen kan inte heller någon överföring av sekretess i enlighet med 22 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen ha skett beträffande dessa uppgifter. I målet har en kontroll mot folkbokföringen gjorts den 3 februari 2014, alltså i tiden efter att dom i målet har avkunnats och expedierats. Det har inte gått att utreda om det har gjorts någon ytterligare kontroll mot folkbokföringen i tiden mellan Skatteverkets beslut om sekretessmarkering avseende H.S:s uppgifter och expediering av domen. Det har inte heller gått att utreda om det i tingsrättens målhanteringssystem Vera har aviserats någon sekretessmarkering avseende målsägandens uppgifter. I avsaknad av sådana uppgifter har tingsrätten att utgå från de uppgifter som i efterhand framgår av målhanteringssystemet. Mot bakgrund av dessa uppgifter går det inte att utesluta att det har funnits en avisering om att H.S:s uppgifter har varit förenade med sekretess när domen expedierades. En av Skatteverket aviserad sekretessmarkering är en sådan omständighet som enligt förarbeten och doktrinen i anslutning till bestämmelsen i 21 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen grundar särskild anledning att göra en skadebedömning i det enskilda fallet. Någon sådan bedömning har inte gjorts av tingsrätten – oavsett orsaken härtill – och målsägandens skyddade uppgifter har offentliggjorts genom expediering av domen i målet. Tingsrätten får därmed anses ha förfarit försumligt i sin myndighetsutövning vilket bör berättiga H.S. till ersättning från staten för hänförliga kostnader och lidande i form av skadestånd. Ersättningsgill skada H.S. har begärt skadestånd med 30 000 kr, varav 10 000 kr avser kostnader i anledning av flytt och 20 000 kr avser lidande. H.S. har som grund för sitt yrkande angivit att hon upplever en hotbild från den tilltalade och hans anhöriga samt att hon sedan adressuppgifterna blivit kända inte vågade bo kvar på adressen utan flyttade. Lidande I beslut av den 21 juni 1989 i ärende dnr 1538-89-40 (JK 1989 C. 12) uttalade Justitiekanslern att utlämnande av uppgifter i strid mot dåvarande 7 kap. 7 § sekretesslagen utgjorde ett sådant brott mot tystnadsplikten som kunde medföra rätt till ersättning för lidande enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen. Mot bakgrund av att regleringen i 21 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen syftar till att skydda den enskildes intressen gör tingsrätten bedömningen att H.S. är berättigad till ersättning för det lidande som utlämnandet av uppgifter har orsakat henne. Den yrkade ersättningen bedöms som skälig. Förmögenhetsskada Det har funnits en hotbild mot H.S. vilken föranlett en sekretessmarkering för hennes personuppgifter i folkbokföringsregistret. Det har därför varit av stor vikt för henne att hennes adressuppgifter inte röjs. Det saknas anledning att ifrågasätta H.S:s uppgifter om att hon varit tvungen att byta bostad för att känna sig säker samt att bostadsbytet utgjort en direkt följd av offentliggörandet av hennes skyddade adress. Den yrkade ersättningen får även utan närmare underlag bedömas som skälig.

Tingsrättens handläggning

Mot bakgrund av att domstolen, vid en kontroll mot folkbokföringen, inte får tillgång till sekretessmarkerade uppgifter och att de i målet genom sekretessmarkeringen skyddade adressuppgifterna har funnits tillgängliga i målet, har dessa uppgifter sannolikt lagts in manuellt. Då uppgifterna inte har hämtats från folkbokföringen kan inte heller någon överföring av sekretess i enlighet med 22 kap. 1 § offentlighets- och sekretesslagen ha skett beträffande dessa uppgifter.

I målet har en kontroll mot folkbokföringen gjorts den 3 februari 2014, alltså i tiden efter att dom i målet har avkunnats och expedierats. Det har inte gått att utreda om det har gjorts någon ytterligare kontroll mot folkbokföringen i tiden mellan Skatteverkets beslut om sekretessmarkering avseende H.S:s uppgifter och expediering av domen. Det har inte heller gått att utreda om det i tingsrättens målhanteringssystem Vera har aviserats någon sekretessmarkering avseende målsägandens uppgifter. I avsaknad av sådana uppgifter har tingsrätten att utgå från de uppgifter som i efterhand framgår av målhanteringssystemet. Mot bakgrund av dessa uppgifter går det inte att utesluta att det har funnits en avisering om att H.S:s uppgifter har varit förenade med sekretess när domen expedierades.

En av Skatteverket aviserad sekretessmarkering är en sådan omständighet som enligt förarbeten och doktrinen i anslutning till bestämmelsen i 21 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen grundar särskild anledning att göra en skadebedömning i det enskilda fallet. Någon sådan bedömning har inte gjorts av tingsrätten – oavsett orsaken härtill – och målsägandens skyddade uppgifter har offentliggjorts genom expediering av domen i målet. Tingsrätten får därmed anses ha förfarit försumligt i sin myndighetsutövning vilket bör berättiga H.S. till ersättning från staten för hänförliga kostnader och lidande i form av skadestånd.

Ersättningsgill skada

H.S. har begärt skadestånd med 30 000 kr, varav 10 000 kr avser kostnader i anledning av flytt och 20 000 kr avser lidande. H.S. har som grund för sitt yrkande angivit att hon upplever en hotbild från den tilltalade och hans anhöriga samt att hon sedan adressuppgifterna blivit kända inte vågade bo kvar på adressen utan flyttade.

Lidande

I beslut av den 21 juni 1989 i ärende dnr 1538-89-40 (JK 1989 C. 12) uttalade Justitiekanslern att utlämnande av uppgifter i strid mot dåvarande 7 kap. 7 § sekretesslagen utgjorde ett sådant brott mot tystnadsplikten som kunde medföra rätt till ersättning för lidande enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen. Mot bakgrund av att regleringen i 21 kap. 3 § offentlighets- och sekretesslagen syftar till att skydda den enskildes intressen gör tingsrätten bedömningen att H.S. är berättigad till ersättning för det lidande som utlämnandet av uppgifter har orsakat henne. Den yrkade ersättningen bedöms som skälig.

Förmögenhetsskada

Det har funnits en hotbild mot H.S. vilken föranlett en sekretessmarkering för hennes personuppgifter i folkbokföringsregistret. Det har därför varit av stor vikt för henne att hennes adressuppgifter inte röjs. Det saknas anledning att ifrågasätta H.S:s uppgifter om att hon varit tvungen att byta bostad för att känna sig säker samt att bostadsbytet utgjort en direkt följd av offentliggörandet av hennes skyddade adress. Den yrkade ersättningen får även utan närmare underlag bedömas som skälig.

H.S: har fått del av tingsrättens yttrande.

Skadeståndsrättsliga utgångspunkter

De grundläggande bestämmelserna om det allmännas skadeståndsansvar finns i skadeståndslagen. Enligt 3 kap. 2 § 1 skadeståndslagen ska staten ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i sådan verksamhet som staten svarar för.

Enligt 3 kap. 2 § 2 skadeståndslagen ska staten också ersätta skada på grund av att någon kränks på sätt som anges i 2 kap. 3 § samma lag genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning. Ersättning för sådan ideell skada kan utgå endast när den skadelidande har utsatts för en allvarlig kränkning genom vissa typiskt sett integritetskränkande brott. Brott mot tystnadsplikt kan vara ett sådant brott, när det är en sekretessregel uppställd till skydd för enskilds intresse som har överträtts (prop. 1972:5 s. 571).

För en rätt till ersättning krävs förutom att det har förekommit ett skade-ståndsgrundande fel eller försummelse att detta har orsakat skada för den enskilde. Det ankommer på den som begär ersättning att styrka skadan och dess omfattning.

Skadeståndslagens bestämmelser ska endast tillämpas om inte annat är särskilt föreskrivet (1 kap 1 §).  Vid behandling av personuppgifter tillämpas personuppgiftslagen (1998:204, PUL). Bestämmelserna i PUL har alltså företräde framför skadeståndslagens regler.

PUL är tillämplig på sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis är automatiserad (5 § PUL). I 9 § PUL uppställs vissa grundläggande krav på behandlingen av personuppgifter. Där anges bl.a. att uppgifterna alltid ska behandlas på ett korrekt sätt och i enlighet med god sed, att de behandlade uppgifterna ska vara adekvata och relevanta i förhållande till ändamålen med behandlingen, att inte fler personuppgifter behandlas än vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålen med behandlingen samt att de personuppgifter som behandlas är riktiga och, om det är nödvändigt, aktuella.

Enligt 48 § PUL utgår skadestånd för skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med lagen har orsakat.

Det har i detta fall varit fråga om en automatiserad behandling av personuppgifter när H.S:s adressuppgifter har förts in i tingsrättens målhanteringssystem Vera och därefter angetts i den aktuella domen. PUL är alltså tillämplig på behandlingen av H.S. personuppgifter.

De uppgifter som behandlats har dock varit korrekta i sig och såtillvida har det inte förekommit någon överträdelse regleringen i PUL. Det är inte heller ett påstående om någon sådan överträdelse som ligger till grund för H.S. skadeståndsanspråk, som i stället grundar sig på det culpaansvar som följer av skadeståndslagen.

Det framstår som i någon mån oklart om, och i så fall i vilka situationer, det strikta skadeståndsansvaret enligt 48 § PUL omfattar behandling av sekretesskyddade personuppgifter i strid med offentlighets- och sekretesslagen (2009:400, OSL). Övervägande skäl talar dock för att skadeståndsbestämmelsen i 48 § PUL inte är tillämplig när det är fråga om utlämnande av uppgifter i strid med OSL och den fortsatta bedömningen i detta fall kommer därför att ske enbart mot regelverket i skadeståndslagen och OSL.  Det kan dock redan nu tilläggas att det inte hade haft någon betydelse för utgången i detta fall om anspråket i stället hade prövas enligt PUL.

Bedömingen i detta fall

Av utredningen i ärendet framgår det att sekretessmarkerade adressuppgifter hänförliga till H.S. har offentliggjorts genom expediering av domen i målet, utan att någon sekretessprövning dessförinnan har gjorts av tingsrätten. Även om det inte har kunnat klarläggas när aviseringen om sekretesskydd infördes i tingsrättens målhanteringssystem – en utredningsbrist som inte H.S. kan lastas för – får det godtas att uppgiften hade registrerats innan domen expedierades. Med den utgångspunkten får underlåtenheten att göra en sekretess­prövning anses innefatta ett i och för sig skadeståndsgrundande fel. Att en sekretessprövning – om den hade skett – skulle ha utmynnat i att adressuppgifterna omfattades av sekretess framstår i det sammanhanget som uppenbart.

H.S. är således berättigad till ersättning för den förmögenhetsskada som det felaktiga utlämnandet har förorsakat henne. Det finns inte anledning att ifrågasätta att hon drabbats av merkostnader för flytt av bohag och dubbelt boende m.m. till följd av det inträffade och hon ska därför tillerkännas begärd ersättning i den delen.

Som tingsrätten anfört får röjandet av de sekretesskyddade uppgifterna – även om de närmare omständigheterna kring gärningen inte har kunnat klarläggas – vidare anses ha innefattat ett sådant brott mot tystnadsplikt som kan ge rätt till ersättning för kränkning. Vad som yrkats i den delen ligger i linje med vad som tidigare utgått i jämförbara fall (se t.ex. Justitiekanslerns beslut den 24 mars 2005 i ärende nr 1377-04-40) och H.S. ska därför tillerkännas ersättning för kränkning med 20 000 kr.