JK 1076-04-31

Åklagarkammaren i Falun har till Justitiekanslern överlämnat en anmälan från rektorn på högstadieskolan Britsarvsskolan i Falun för prövning om förundersökning skall inledas beträffande yttrandefrihetsbrottet förtal. Anmälan avser innehållet på en cd-skiva som har sålts eller delats ut på skolan. Polisen har tagit nio exemplar av cd-skivan i beslag sedan dessa lämnats in dit av anmälaren. 

Justitiekanslern har vid sin genomgång av ärendet haft tillgång till ett exemplar av cd-skivan. 

Spridningen av den aktuella cd-skivan tycks ha haft en sådan omfattning att yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) är tillämplig på cd-skivans innehåll. Därmed skall frågan om cd-skivan innehåller brottsliga uttalanden bedömas enligt YGL och inte enligt brottsbalken. Även frågor rörande beslag och andra tvångsåtgärder skall bedömas enligt YGL. Justitiekanslern är ensam åklagare på YGL:s område. 

Den person som kan antas vara ansvarig enligt YGL för innehållet på cd-skivan är under 15 år. En så ung person kan inte dömas till någon påföljd även om han eller hon har gjort sig skyldig till ett brott enligt YGL. Någon talan i syfte att få den misstänkte fälld för yttrandefrihetsbrott skall därför inte föras. 

Om det antas att innehållet på cd-skivan är brottsligt uppkommer frågan om det finns skäl att väcka talan för att få cd-skivan konfiskerad. Ett sådant ingripande innebär i huvudsak att alla för spridning avsedda exemplar förstörs och att det hos framställaren vidtas vissa åtgärder för att förhindra en ytterligare framställning av cd-skivan. 

Med hänsyn till den oklarhet som råder om omfattningen av spridningen av cd-skivan - det finns skäl att tro att ytterligare exemplar än de beslagtagna har spritts - får det emellertid bedömas som mycket tveksamt om en effektiv konfiskering över huvud taget kan äga rum. Till detta kommer att en förnyad framställning av cd-skivan inte torde kunna förhindras utan att oproportionerligt långtgående åtgärder vidtas mot den misstänkte gärningsmannen. Mot denna bakgrund bör konfiskering inte ske. Beslaget av cd-skivorna skall därför inte längre bestå. 

En av Justitiekanslerns uppgifter är, förutom att vaka över tryck- och yttrandefriheten, att utöva tillsyn över statliga och kommunala myndigheter. Med anledning av att den i ärendet aktuella cd-skivan tycks ha framställts av en skolelev för att sedan spridas på en kommunal skola vill jag framhålla följande. 

Yttrandefriheten enligt YGL har till ändamål att säkra ett fritt meningsutbyte, en fri och allsidig upplysning samt ett fritt konstnärligt skapande. Om YGL är tillämplig får det inte förekomma några andra begränsningar i yttrandefriheten än som följer av grundlagen, se 1 kap. 1 § andra stycket. I vid mening anger denna bestämmelse gränserna för samhällets möjligheter att ingripa på grund av innehållet i ett radioprogram eller en teknisk upptagning (t.ex. en cd-skiva) som faller under YGL:s tillämpningsområde. Varje sådant ingripande måste således ha stöd i bestämmelserna i YGL. 

I ärendet tydliggörs att det kan finnas situationer då reglerna i YGL står i viss konflikt med skolans verksamhet. Det är rimligt att en skolledning har möjlighet att med skärpa ingripa mot elever som i skolmiljön använder sin grundlagsskyddade yttrandefrihet till att medvetet kränka andra elever. I många fall torde i själva verket den typen av reaktion från samhället vara att föredra framför ett ingripande enligt YGL. Det gäller särskilt när det - som i detta fall - är fråga om unga elever. 

Samtidigt begränsas skolans möjligheter att vidta åtgärder av bestämmelserna i YGL. Det får således inte förekomma att skolan på egen hand vidtar några former av repressalier mot elever för innehållet på t.ex. en grundlagsskyddad cd-skiva eller att skolan med tvång ingriper för att hindra skivans spridning. Förutsättningarna för den typen av åtgärder är noga reglerade i YGL och åtgärderna beslutas av domstolen, normalt efter det att Justitiekanslern har väckt åtal. I avvaktan på att saken prövas av domstolen har Justitiekanslern möjlighet att förordna om beslag. Någon annan myndighet än domstolen och Justitiekanslern har i detta avseende inte möjlighet att ingripa mot ett missbruk av yttrandefriheten. 

Vilka åtgärder kan då en skola tillgripa mot yttranden som av olika anledningar går över gränsen för vad som rimligen kan tolereras i skolan men som i sig skyddas av YGL? Det finns inga hinder mot att skolledningen i ett samtal med eleven tydligt markerar att det framförda budskapet inte kan accepteras i skolan, självfallet inte heller mot att frågan diskuteras i klassrummet. Det är vidare tillåtet att uppmana elever att på frivillig väg lämna ifrån sig t.ex. en cd-skiva för att förhindra att ett kränkande budskap får ytterligare spridning. I förebyggande syfte får det vidare enligt Justitiekanslerns mening anses förenligt med YGL att skolan av ordningsskäl eller liknande utfärdar ett generellt förbud mot försäljning eller utdelning av cd-skivor i skolans lokaler. Ett förbud får dock inte göras beroende av innehållet på den enskilda cd-skivan (se bl.a. JO 1990-91 s. 298 f.). 

Det kan i sammanhanget finnas anledning att nämna något om den på tryck- och yttrandefrihetens områden centrala principen om meddelarfrihet. Den innebär i huvudsak en rätt för var och en att lämna uppgifter i vilket ämne som helst för offentliggörande i ett grundlagsskyddat medium. Vem som är formellt ansvarig för innehållet i ett radioprogram eller i en teknisk upptagning regleras i YGL. Övriga medverkande kan som huvudregel inte straffas för sina bidrag, de har rätt att vara anonyma och en myndighet får inte genom frågor eller annan efterforskning försöka ta reda på vilka de är. 

Slutligen bör det påpekas att regleringen på YGL:s område till stora delar överensstämmer med vad som gäller enligt tryckfrihetsförordningen. De ovan redovisade synpunkterna är därför giltiga även när budskap sprids på en skola genom en tryckt skrift.