JK 1096-04-28

Inspektion av Polismyndigheten i Norrbottens län

Det övergripande intrycket av granskningen av handlingar och av den information som gavs vid samtalen med företrädare för polismyndigheten är att myndigheten fungerar väl och i allt väsentligt lever upp till de mål som har bestämts för verksamheten. 

Justitiekanslern riktar viss kritik mot polismyndigheten för dröjsmål med bedrivandet av förundersökningar i några ärenden och för bristfällig protokollföring av handfängselbeläggning i en del fall. Även vissa andra brister kunde konstateras i enlighet med vad som närmare framgår av beslutet. 

Polismyndigheten har under hand redovisat flera åtgärder som vidtagits eller kommer att vidtas för att komma till rätta med de brister som påvisats. Justitiekanslern har noterat att dessa åtgärder är ägnade att stärka rättssäkerheten för den enskilde och även i övrigt innebär förbättringar av polismyndighetens arbete. Justitiekanslern har därför inte funnit anledning att driva sin granskning vidare utan har avslutat inspektionen med detta beslut. 

Justitiekanslern har enligt lagen (1975:1339) om Justitiekanslerns tillsyn och förordningen (1975:1345) med instruktion för Justitiekanslern tillsyn över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar samt i övrigt fullgör sina åligganden. 

Under våren 2004 beslöt Justitiekanslern att inspektera Polismyndigheten i Norrbottens län som ett led i sin tillsynsverksamhet. 

Justitiekanslern underrättade polismyndigheten om inspektionen den 8 mars 2004 och lämnade vissa direktiv angående inspektionens inriktning. Akter och protokoll som avsågs bli granskade beställdes samtidigt fram. Justitiekanslern tog även del av myndighetens verksamhetsplan för år 2004, "Polismyndigheten i Norrbotten 2004". 

Inspektionens syfte och inriktning

Inspektionen genomfördes den 17 och 18 mars 2004. Avsikten var att den skulle inriktas på en granskning av:

- ett urval av öppna och avslutade kriminalärenden inklusive s.k. ungdomsärenden 

- omhändertaganden med stöd av polislagen och lagen om omhändertagande av berusade personer (LOB) 

- arrestantblad 

- handfängselprotokoll 

- minnesanteckningar och händelserapporter 

- beslagsliggare.  

Hur inspektionen genomfördes

Justitiekanslerns medarbetare togs emot av biträdande länspolismästaren PK, polismästaren GM, chefen för länskriminalen kommissarien HN och förundersökningsledaren vid närpolisen i Luleå kommissarien KR. 

Under ett inledande samtal med polismyndighetens företrädare redogjorde Justitiekanslern för det övergripande syftet med inspektionen. Biträdande länspolismästaren informerade om polismyndighetens organisation och verksamhet. Redogörelsen kompletterades genom att Justitiekanslern ställde frågor som bedömdes vara av betydelse för inspektionen. Samtalet inriktades främst på rättssäkerhetsfrågor men även frågor om integritet och effektivitet ventilerades. Frågorna anknöt i huvudsak till den verksamhetsplan som Justitiekanslern hade tagit del av inför inspektionen. GM och PK visade sedan runt i polishuset. 

Under inspektionen gick Justitiekanslern sedan igenom 25 utvalda öppna kriminalärenden hos myndigheten som var äldre än ett år. Även vissa avslutade kriminalärenden från 2002 och 2003 undersöktes. Arrestantblad för 2003 samt omhändertagandeblad från 2003 och 2004 enligt lagen (1976: 511) om omhändertagande av berusade personer (LOB) och Polislagen (1984:387) granskades, liksom handfängselprotokoll från 2003 och 2004. Beslagsliggaren för tiden september 2003 - februari 2004 gicks igenom. Ett mindre antal slumpvis utvalda händelserapporter granskades också. 

Inspektionen avslutades med att Justitiekanslern muntligen redovisade sina övergripande intryck från inspektionen. I samband därmed redogjordes för vissa iakttagelser som bedömdes utgöra brister i handläggningen av ärenden. Polismyndigheten lämnade vissa förklaringar till dessa brister. 

Polismyndigheten har också under hand fått del av ett utkast till detta beslut och därefter lämnat några kompletterande upplysningar och synpunkter i anslutning till Justitiekanslerns iakttagelser. 

Kriminalärenden

Av de granskade öppna kriminalärendena fanns ett flertal ärenden där det hade förflutit mer än ett år utan att någon utredningsåtgärd hade vidtagits över huvud taget eller där endast någon enstaka åtgärd hade vidtagits varefter utredningen tycktes ha avstannat (K 690-02, K 15304-02, K 15999-02, K 16000-02, K 21222-02, K 21978-02, K 24338-02, K 24792-02, K 24981-02). Brotten gällde bl.a. misshandel, olaga hot och våld mot tjänsteman. I vissa av dessa ärenden hade det inte hänt något sedan anmälan hade upprättats. Inte i något fall föreföll det finnas några utredningsmässiga komplikationer. 

I två ärenden rörande brott mot arbetsmiljölagen alternativt vållande av kroppsskada (K 0093-02 och K 14613-02) noterades att åklagarens utredningsdirektiv trots flera påminnelser inte tycktes ha lett fram till en fullständig utredning som innebar att ärendena kunde redovisas. Det förelåg nu risk för preskription i ärendena. 

En förundersökning skall bedrivas så skyndsamt som omständigheterna medger. Finns det inte längre skäl att fullfölja en förundersökning skall den läggas ned. Jag har förståelse för att arbetsbelastningen i vissa fall kan vara sådan att förundersökningar inte alltid kan bedrivas med den skyndsamhet som skulle vara önskvärd. En tidsutdräkt som uppgår till mer än ett år kan dock enligt min mening inte anses godtagbar. Myndigheten kan därför inte undgå viss kritik för dröjsmålet med bedrivandet av förundersökningarna i de angivna ärendena. 

Granskningen av de avslutade kriminalärendena skedde stickprovsvis och var av begränsad omfattning. Det framkom inte några felaktigheter eller brister. 

Justitiekanslern beslutade att avstå från att granska ungdomsärenden sedan det visat sig vara svårt att få fram akterna i ärendena på grund av att de ansvariga personerna var frånvarande under inspektionen. 

Polismyndigheten har under hand upplyst att polisen i Luleå sedan några månader tillbaka har tillfört utredningsenheten en särskild utredare av arbetsmiljöbrott, vilket har inneburit att risken för tidsutdräkter i dessa ärenden nu har minimerats. 

Jag noterar att polismyndigheten sedan uppmärksamhet fästs på saken vidtagit åtgärder som bör vara ägnade att förbättra situationen vad gäller utredningarna av misstänkta arbetsmiljöbrott. 

Omhändertagandeblad enligt LOB

Vid genomgången av LOB-protokollen kunde Justitiekanslern i flera fall konstatera att det inte framgick av dessa att identiteten beträffande den omhändertagne hade styrkts (LOB löpnummer 194-03, 188-03, 187-03, 182-03, 175-03 och 173-03 m.fl.). Trots detta hade socialnämnden och/eller centrala körkortsregistret (CKR) underrättats om omhändertagandet. 

Polismyndigheten har under hand upplyst följande. 

"Vad gäller skickandet av vissa LOB-blad till socialnämnden/CKR har identiteten ansetts vara styrkt när identitetshandlingar saknats men en polisman skrivit sin namnteckning på raden "Identitetskontroll utförd av ...". I dessa fall har ett antal kontrollfrågor ställts till den LOB:ade eller denne varit känd av polismannen. I de fall identiteten inte heller kunnat klarläggas på detta sätt har detta angivits på LOB-protokollet som "identitet ej styrkt". I dessa fall har någon kopia inte skickats till socialnämnden, men däremot inläggning i CKR skett, p.g.a. körkortsregistrets statistikbehov. Inläggning av personuppgifter har då inte skett, utan endast en anteckning i ett fält med "identitet ej styrkt", tillsammans med uppgifter om kön, ort m.m. Polismyndigheten avser att införa en rutin så att det på LOB-bladen särskilt anges om identiteten är styrkt genom polismannen på annat sätt än genom identitetshandlingar." 

En person som är så berusad av alkohol eller annat berusningsmedel att han eller hon inte kan ta vara på sig själv, eller annars utgör en fara för sig själv eller för någon annan, får omhändertas av en polisman. Detta framgår av 1 § LOB. Enligt 7 § samma lag skall polisen, om den omhändertagne bedöms vara i behov av hjälp och stöd från samhällets sida, samråda med andra samhällsorgan som har till uppgift att tillgodose sådana behov. 

En identitetskontroll bör alltid noga dokumenteras. Om den omhändertagnes identitet inte kan fastställas på ett betryggande sätt bör anmälan till socialnämnden och körkortregistret enligt min mening inte göras. Lämnar den omhändertagne fel uppgifter om sin identitet kan en sådan anmälan medföra besvärande konsekvenser för den vars namn han eller hon har uppgett. Det är vidare inte meningsfullt att anmäla ett omhändertagande om personen i fråga är okänd. 

Det är angeläget att dokumentationen om hur identitetskontrollen har skett är noggrant utförd. Jag noterar därför med tillfredställelse att polismyndigheten kommer att verka för att rutinerna i detta avseende förbättras. 

Protokoll över handfängselbeläggning

En generell iakttagelse vid genomgången av handfängselprotokollen var att dokumentationen avseende användningen av handfängsel är slarvigt genomförd, vilket försvårar kontrollen avsevärt. En uppskattning är att ungefär en fjärdedel av de granskade protokollen företer relativt allvarliga brister. 

I flera fall har det över huvud taget inte angetts någon anledning till handfängselbeläggningen. I andra fall är de angivna skälen för fängselbeläggningen alltför generella, såsom att personen är "anhållen för våldsbrott" eller "för att säkerställa transport". I flera ärenden framgick inte vid vilken tid fängslet satts på eller tagits av. I många fall saknades också uppgift om vem som beslutat åtgärden. 

En av utgångspunkterna i polislagen är att en polisman bör få använda våld i den mån det ingår som ett nödvändigt led i en tjänsteuppgift som det åligger polisen att utföra. Av 15 § lagen (1976:371) om behandling av häktade och anhållna, till vilken 10 a § polislagen hänvisar, följer också att en person som är häktad får beläggas med fängsel, dels under transport och annars under vistelse utom förvaringslokalen om det är nödvändigt av säkerhetsskäl, dels i övrigt för att man skall kunna betvinga våldsamt uppträdande av den omhändertagne, om andra medel visat sig vara otillräckliga och det är oundgängligen nödvändigt med hänsyn till den häktades egen eller annans säkerhet till liv och hälsa. Eftersom en sådan reglering innebär en inskränkning av de i grundlagen stadgade fri- och rättigheterna måste behovs- och proportionalitetsprinciperna iakttas. Våld kan alltså bara användas när andra medel är otillräckliga och vilken tjänsteuppgift som helst kan inte motivera våldsanvändning. 

För att säkerställa en effektiv kontroll av användningen av tvångsmedel är det av stor vikt att en noggrann dokumentation sker hos polismyndigheten. Detta är av betydelse för den enskildes rättssäkerhet och för en tillsynsmyndighet som i efterhand granskar saken men också för polismyndighetens egen kontroll av användningen av fängsel. Även för polismän som i efterhand kritiseras för en felaktig tjänsteåtgärd är det av intresse att kunna hänvisa till en korrekt dokumentation och att de i polislagen angivna kriterierna för fängselanvändning har varit uppfyllda. 

Jag vill framhålla att det inte finns något underlag för ett påstående att tvångsmedlet verkligen har missbrukats. 

Polismyndigheten har under hand upplyst bl.a. följande. 

"Bristerna i protokolleringen av handfängselbeläggning återfinns både i ordningsvakternas protokoll och de protokoll poliserna skrivit. Felen har påtalats av ledningen i Polisen i Luleå och diskuterats med de anställda. Under en tid framöver kommer kontrollen av protokollen att göras varje månad. Dessutom kommer ordningsvakterna att informeras på lämpligt sätt." 

De av polismyndigheten sålunda planerade åtgärderna förefaller väl avvägda och bör enligt min mening kunna leda till att protokolleringen av handfängselbeläggningen liksom den enskildes rättssäkerhet förbättras. 

Arrestantblad

Av de granskade arrestantbladen framgår att dokumentationen är väl genomförd. I några enstaka fall noterades att misstag avseende dateringen gjorts. Dessa fick i ett par fall till följd att den omhändertagne, enligt arrestantbladet, frigivits redan innan omhändertagandet ägt rum. Då felen var av undantagskaraktär saknas anledning att utöver detta påpekande rikta någon kritik mot myndigheten i detta avseende. 

Beslagsliggaren

I beslagsprotokollet skall bl.a. anges ändamålet med beslaget och vad som därvid har förekommit. Vidare skall de beslagtagna föremålen beskrivas noggrant, se 27 kap. 13 § första stycket rättegångsbalken. 

Granskningen har i huvudsak gett intryck av att myndigheten väl lever upp till de krav som ställs i nämnda hänseenden. Särskilt beskrivningen av de beslagtagna föremålen var genomgående noggrant utförd. I några enstaka fall hade inte ändamålet med beslaget angetts. Även om ändamålet i dessa fall var uppenbart vill jag framhålla vikten av noggrannhet vid dokumentationen av användningen av ett tvångsmedel. 

Endast ett beslagsärende bör kommenteras särskilt (beslagsliggare nr 542-03, K 23522-03). Beslaget hade verkställts i samband med en husrannsakan i en bostad och avsåg enligt protokollet "1 Papperstuss (del av ett kuvert) innehållande vitt pulver". Under rubriken Åklagarens - polismyndighetens - undersökningsledarens särskilda anteckningar var det antecknat att ett beslut om att beslaget skulle förstöras hade fattats. Datum för beslutet och beslutsfattarens namnteckning och namnförtydligande hade dock strukits över med raderlack (av typ Tipp-Ex eller liknande). 

Dokumentationen av beslag syftar till att skapa förutsättningar för en god handläggning och till att underlätta en kontroll i efterhand av att handläggningen har varit korrekt. Det ligger i sakens natur att dessa viktiga intressen inte kan upprätthållas om rättelser och ändringar tillåts göras på ett sådant sätt att de ursprungliga anteckningarna inte längre kan läsas. En rättelse måste därför göras så att det framgår när och av vem den har gjorts. Oavsett vad som är anledningen till den gjorda rättelsen riktar jag därför kritik mot myndigheten för det inträffade. 

Minnesanteckningar och händelserapporter

Vid granskningen i denna del, som var av begränsad omfattning, framkom det inte något som föranleder några uttalanden från min sida.