JK 1140-03-31
Kan det strida mot censurförbudet i yttrandefrihetsgrundlagen att ett bibliotek spärrar tillgången till vissa hemsidor?
Justitiekanslerns beslut
Justitiekanslern uttalar att åtgärder som ett bibliotek vidtar för att begränsa möjligheten att söka efter hemsidor med pornografiskt innehåll med hjälp av bibliotekets datorterminaler inte strider mot bestämmelserna i yttrandefrihetsgrundlagen eller tryckfrihetsförordningen.
I flera sydsvenska tidningar återgavs nyligen uppgifter om att olika bibliotek i Sydsverige begränsar möjligheterna för allmänheten att söka efter pornografiskt material via Internet på bibliotekens datorterminaler. Metoderna varierar. Något bibliotek har en s.k. brandvägg som spärrar tillgången till hemsidor som innehåller ordet "sex". Andra bibliotek har infört åldersgränser för rätt att surfa eller planerar att införa inloggningskoder knutna till besökarnas lånekort. Enligt tidningarna har dock från vissa håll uttalats att det kunde uppfattas som en form av censur av informationen på nätet att spärra tillgången till vissa sidor.
I anslutning till dessa publiceringar återgavs också en intervju med mig enligt vilken jag skulle ha sagt att det i fråga om vissa porrsajter är ett grundlagsbrott att spärra tillgängligheten.
Eftersom intervjun med mig inte återgetts korrekt har jag ansett det motiverat att på eget initiativ ta upp ett ärende och redovisa min inställning i saken.
Den fråga som är aktuell för mig att ta ställning till är om det kan strida mot förbudet mot censur om ett allmänt organ som ett stadsbibliotek begränsar allmänhetens möjligheter att via datorterminaler på biblioteken söka efter pornografiskt material.
Enligt 1 kap. 3 § första stycket yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) är det inte tillåtet för myndigheter och andra allmänna organ att utan stöd i YGL, på grund av det kända eller väntade innehållet i ett radioprogram eller en teknisk upptagning, förbjuda eller hindra dess offentliggörande eller spridning bland allmänheten. Med radioprogram jämställs t.ex. TV-program och vissa hemsidor. Ett motsvarande s.k. censurförbud finns i tryckfrihetsförordningen (TF). Censurförbudet är en av hörnpelarna i skyddet för medborgarnas tryck- och yttrandefrihet gentemot hindrande ingrepp från det allmänna.
När det gäller tryckta skrifter har det i förarbetena uttalats att en förutsättning för att censurförbudet skall bli tillämpligt är att den åtgärd som vidtas menligt påverkar skriftens tryckning, utgivning eller spridning. Som exempel på ett sådant hinder beträffande en skrifts spridning nämns en myndighets eller ett annat allmänt organs vägran att transportera skriften på allmänna samfärdsmedel (se SOU 1947:60 s. 47 f. och 210 f.). Motsvarande gäller enligt YGL. Vad lagstiftaren haft i tankarna är uppenbarligen åtgärder av det allmänna som hindrar eller på annat sätt begränsar utgivningen eller spridningen av en bok, en teknisk upptagning eller en radioutsändning till allmänheten.
Censurförbudet innebär alltså inte att någon viss institution som drivs och bekostas av det allmänna skulle vara tvungen att tillhandahålla redan spritt material. Det betyder att censurförbudet i princip inte träffar bibliotekens verksamhet.
När det gäller materialet på Internet illustreras det sagda av att detta redan är spritt och tillgängligt över hela världen för alla med tillgång till en datorterminal som är uppkopplad mot nätet. Ett biblioteks åtgärd att begränsa tillgången till visst material på Internet kan sålunda inte utgöra något sådant hinder för materialets spridande som avses med censurförbudet. Härtill kommer att huvuddelen av materialet på Internet inte över huvud taget skyddas av YGL (eller TF). Så förhåller det sig t.ex. med den stora merparten av hemsidorna med pornografiskt material.
Det står alltså klart att det inte står i strid med censurförbudet om ett bibliotek begränsar tillgängligheten till vissa hemsidor vid bibliotekets datorterminaler. Inte heller på något annat sätt står detta i strid med YGL, eller med TF.
En närliggande fråga är vilken skyldighet ett bibliotek har när det gäller att anskaffa böcker m.m. och hålla dem tillgängliga för allmänheten. Finns det t.ex. en skyldighet för biblioteken, enligt andra författningar än grundlagarna, att tillhandahålla Internet utan begränsningar?
Självklart har inte biblioteken skyldighet att införskaffa och tillhandahålla alla böcker och annat material som efterfrågas. Ett visst urval är förutsatt. Ytterst torde det vara chefen för biblioteket som i samråd med - eller enligt direktiv från - vederbörande kommunala nämnd har att göra de val som behöver göras. Bibliotekslagen innehåller en bestämmelse om bibliotekens skyldighet att verka för att databaserad information görs tillgänglig för alla medborgare, liksom en bestämmelse om skyldighet att erbjuda barn och ungdomar informationsteknik anpassad till deras behov. Någon bestämmelse om skyldighet att tillhandahålla exempelvis Internet utan begränsningar finns däremot inte.