JK 1934-06-40
Skadeståndsanspråk med anledning av felaktig handläggning av Försäkringskassan
Justitiekanslerns beslut
Justitiekanslern tillerkänner AW skadestånd med 6 238 kr avseende förlust av förtidspension resp. sjukersättning under åren 1997 – 2006 jämte ränta motsvarande Riksbankens vid varje tid gällande reporänta på skillnaden mellan de felaktiga och de rätta beloppen av de löpande utbetalningarna av förtidspension resp. sjukersättning under denna tid.
Anspråket avseende ideell skada avslås.
Vidare tillerkänner Justitiekanslern AW ersättning för hennes ombudskostnader med 9 459 kr.
Beloppet utgör till den del det avser förlust av förtidspension resp. sjukersättning skattepliktig inkomst.
Justitiekanslern uppdrar åt Försäkringskassan, Huvudkontoret, att beräkna det totala skadeståndet till AW i enlighet med vad som närmare anförs i beslutet samt se till att beloppet betalas ut till henne. Justitiekanslern uppdrar också åt Försäkringskassan att se till att AW får motsvarande ersättning för åren 2007 och framåt.
Anspråket
AW har begärt ersättning av staten för ekonomisk skada på grund av att Västra Götalands läns allmänna försäkringskassa först år 2004 har anpassat hennes sjukpenninggrundande inkomst (SGI), som legat till grund för hennes sjukpenning åren 1992 – 1997, efter löneutvecklingen inom hennes arbetsområde. Därigenom har den förtidspension/sjukersättning hon har beviljats för åren 1997 – 2006 kommit att beräknas efter en för låg pensionsgrundande inkomst (PGI). Vidare har hon – som hon slutligen har bestämt sitt anspråk – dels yrkat ränta på skadeståndet, dels med stöd av Europakonventionen begärt ersättning för ideell skada avseende utebliven handläggning under lång tid. Hon har slutligen begärt ersättning för sina ombudskostnader här med 9 459 kr.
Försäkringskassan har yttrat sig enligt följande.
”Försäkringskassans inställning
”Försäkringskassans inställning
Försäkringskassan anser att AW:s begäran om skadestånd bör bifallas på så sätt att hon beviljas ersättning med 3 683 kr (brutto).
[…]
Försäkringskassan Västra Götaland, länskontoret, anger i yttrande den 23 december 2005 bl.a. följande.
”AW var sjukskriven under tiden 25 augusti 1992 - 31 oktober 1997 och fick sjukpenning utbetald. När sjukfallet startade var hon inplacerad i en sjukpenninggrundande inkomst på 152 500 kronor. Någon utredning gjordes inte då av Försäkringskassan och AW anmälde inte heller någon ny inkomst på en försäkran. Från och med den 1 januari 1997 fastställdes AW:s sjukpenninggrundande inkomst till 163 300 kronor. Det var första gången Försäkringskassan gjorde någon utredning av AW:s sjukpenninggrundande inkomst under hennes sjukperiod, och hon hade inte heller själv anmält några avtalsändringar.
I november 1997 beviljades AW hel förtidspension fr.o.m. november 1996. Förtidspensionen har betalats ut löpande från och med november 1997.
Den 30 december 2003 inkom en begäran om omprövning från AW. I skrivelsen anhöll hon om ändring av sin sjukpenninggrundande inkomst under åren 1991 - 1997. Hon hänvisade till fackförbundets SIF:s utredning angående löneutveckling under dessa år.
Eftersom begäran om omprövning inkom mer än två månader efter att beslutet hade tagits avvisades hennes begäran om omprövning. Försäkringskassan fann dock att ändring kunde ske enligt AFL 20:10 a, eftersom Försäkringskassan brustit i att ge AW möjlighet att ändra sin inkomst.
Vid kontakt med SIF den 5 april 2004 framkom att ändringarna av lönen under åren 1991 - 1997 hade varit klara och undertecknade före den 1 april aktuella år.
Den sjukpenninggrundande inkomsten fastställdes utifrån SIF:s uppgifter och den 26 april 2005 (rätteligen 2004/ huvudkontorets notering) fick AW en retroaktiv tilläggsutbetalning på sjukpenningen för åren 1992 - 1997 med 205 519 kronor.”
Av utredning från länskontoret framgår att om AW:s SGI höjts varje år fr.o.m.september 1994 hade hennes PGI varit högre än den nu varit och förtidspension (fr.o.m.januari 2003 sjukersättning) för åren 1997 - 2005 skulle ha utgetts till henne med ett sammanlagt belopp som är 3 683 kr högre (brutto) än det nu utgivna.
Försäkringskassans bedömning
Försäkringskassans bedömning
Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen skall staten ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som har vållats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar.
Genom Försäkringsöverdomstolens dom den 20 oktober 1992 i mål nr 27-1990 har Försäkringskassan ansetts ålagd en skyldighet att på eget initiativ utreda om löneutveckling har skett när ett ersättningsärende pågått längre tid än ett år och om så skett anpassa SGI:n efter löneutvecklingen. Justitiekanslern har också (se bl.a. Justitiekanslerns beslut den 12 september 1995, dnr 1575-94-43) ansett att staten är skadeståndsskyldig när Försäkringskassan inte på eget initiativ utrett om den försäkrades SGI borde ha ändrats under ett ersättningsfall sedan mer än ett år förflutit sedan SGI:n senast prövades.
Preskriptionslagen (1981:380) innehåller regler om preskription av fordringar. Fråga om preskriptionstiden för skadeståndsfordringar diskuteras i förarbetena till preskriptionslagen (prop. 1979/80:119 s. 39 -50). Där konstateras att huvudregeln om tio års preskriptionstid från fordringens tillkomst även gäller beträffande utomobligatoriska skadeståndsanspråk. Det innebär i princip att preskriptionstiden räknas från den skadegörande handlingen. Det gäller även om skadan inte inträffar förrän vid en senare tidpunkt eller om skadeeffekten visar sig efter lång tid. I 5 § preskriptionslagen anges hur preskription avbryts.
Försäkringskassan bedömer Västra Götalands läns allmänna försäkringskassas underlåtenhet att under ifrågavarande sjukfall årligen - med början fr.o.m. september 1993 - anpassa AW:s SGI efter löneutvecklingen som skadeståndsgrundande. Enligt Försäkringskassans mening bör AW:s begäran om omprövning i december 2003 anses ha utgjort ett preskriptionsavbrott. AW:s skadeståndsanspråk såvitt det avser underlåtenhet för tid före december 1993 är således preskriberat. Hon är därför berättigad till skadestånd för den förlust av förtidspension (sjukersättning) hon drabbats av till följd av att hennes SGI inte anpassats efter löneutvecklingen fr.o.m. september 1994, september 1995 och september 1997. Enligt länskontorets beräkning har denna förlust t.o.m. år 2005 uppgått till 3 683 kr (brutto). AW bör därför beviljas ersättning med detta belopp. För förluster som härefter kan uppkomma bör hon kunna återkomma med anspråk.”
Försäkringskassan har efter att AW har yttrat sig förelagts att yttra sig på nytt.
”Försäkringskassans inställning
Försäkringskassans inställning
Försäkringskassans inställning är numera att AW:s begäran om skadestånd bör bifallas på så sätt att hon beviljas ersättning med 5 522 kr (brutto) jämte ränta enligt 6 § räntelagen (1975:635) från den 28 oktober 2005 till dess betalning sker.
Ärendet
Ärendet
AW har lämnat synpunkter på Försäkringskassans yttrande den 2 mars 2006. Med hänsyn till vad hon har gjort gällande i fråga om preskription och ränta har Justitiekanslern beslutat att Försäkringskassan ska yttra sig över synpunkterna.
Försäkringskassans bedömning
Försäkringskassans bedömning
Preskription
Preskription
Eftersom AW, såvitt får förstås, redan år 1999 begärt omprövning av sin sjukpenninggrundande inkomst (SGI) fr.o.m. år 1992 är inte någon del av hennes skadeståndsanspråk preskriberat. Hon är därför berättigad till skadestånd för den förlust av förtidspension (sjukersättning) hon drabbats av till följd av att hennes SGI inte anpassats efter löneutvecklingen redan fr.o.m. september 1993. Enligt länskontorets beräkning har denna förlust t.o.m. år 2005 uppgått till 5 522 kr (brutto). AW bör därför beviljas ersättning med detta belopp.
Ränta
Ränta
AW yrkar nu också ränta på skadeståndet. Ränta yrkas från den 31 december 1997. Enligt 4 § räntelagen utges emellertid inte ränta på skadestånd för längre tid tillbaka än fr.o.m. den dag som infaller trettio dagar efter det att krav framställts på ersättning. AW:s skrivelse om skadestånd kom in till Försäkringskassan den 28 september 2005. Hon bör därför tillerkännas ränta enligt räntelagen på skadeståndet först fr.o.m. den 28 oktober 2005.”
AW har inkommit med synpunkter på yttrandet.
Staten ska enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i en sådan verksamhet som staten svarar för.
Enligt 2 kap. 3 § skadeståndslagen ska ersättning även utgå för skada på grund av att någon allvarligt kränks genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i en verksamhet som staten svarar för. En förutsättning för kränkningsersättning är att något typiskt sett integritetskränkande brott har begåtts.
När det gäller en myndighets tillämpning och tolkning av lagstiftning räcker det inte för att staten ska bli skadeståndsskyldig att myndigheten har gjort en bedömning som kan ifrågasättas. För att det i ett sådant fall ska anses röra sig om fel eller försummelse i skadeståndslagens mening krävs att myndigheten har gjort en uppenbart oriktig bedömning (se bl.a. NJA 1994 s. 654 och 2003 s. 285).
Justitiekanslern ansluter sig till Försäkringskassans bedömning att underlåtenheten att årligen anpassa AW:s sjukpenninggrundande inkomst efter löneutvecklingen är skadeståndsgrundande. AW bör därför tillerkännas ersättning för den ekonomiska förlust hon har gjort genom att Försäkringskassan har betalat ut för låg förtidspension resp. sjukersättning under åren 1997 – 2006 enligt den beräkning som Försäkringskassan har gjort och som framgår av utredningen, d.v.s. 6 238 kr.
Det finns ingen författningsbestämmelse som uttryckligen föreskriver att ränta ska utgå när retroaktiv ersättning avseende sjukersättning betalas ut. Räntelagens (1975:635) bestämmelser är endast tillämpliga på förmögenhetsrättens område och gäller inte här. Enligt gällande principer inom skadeståndsrätten kan emellertid ränta utgå i form av skadestånd om förutsättningarna för skadestånd är uppfyllda. Den förmögenhetsskada som AW har orsakats innefattar också en ränteförlust till följd av Försäkringskassans felaktiga handläggning. Denna ränteförlust får anses motsvara ränta på skillnaden mellan de felaktiga och de rätta beloppen av de löpande utbetalningarna avseende förtidspension resp. sjukersättning efter avdrag för därpå belöpande preliminär skatt om de beloppen hade gjorts räntebärande i bank under den aktuella tiden. Räntan får i enlighet med den praxis som Justitiekanslern tillämpar anses motsvara Riksbankens reporänta. AW bör därför tillerkännas ersättning motsvarande sådan ränta på den av Försäkringskassan för varje period uträknade mellanskillnaden under den angivna tiden. Det rör sig således inte om dröjsmålsränta, vilket Försäkringskassan synes ha utgått från i sitt yttrande, utan om ränta i form av skadestånd.
I utredningen är inte visat att AW har utsatts för något sådant brott som kan grunda kränkningsersättning. Någon ersättning kan därför inte utgå på den grunden.
I vissa fall kan en kränkning av rätten till rättegång inom skälig tid ge rätt till skadestånd enligt artikel 6.1 Europakonventionen. Vanligtvis föranleder sådana kränkningar ideell skada. Sådana skador ersätts enligt svensk lag endast under nyss angivna förutsättningar. Ideellt skadestånd kan dock dömas ut utan särskilt lagstöd om det krävs för att den enskilde ska bli skäligen gottgjord för en kränkning av Europakonventionen (se t.ex. NJA 2005 s. 462). Justitiekanslern har i ett annat ärende betalat ut ersättning på dessa grunder trots att det inte har förekommit någon handläggning i domstol (se JK 12-06-40). Det avgörandet har beslutats i ett enskilt fall och är inte avsett att vara vägledande. Enligt huvudregeln förutsätts för att de aktuella bestämmelserna i Europakonventionen ska bli tillämpliga att en tvist har uppstått mellan parterna och att tvisten har handlagts i domstol. I detta fall har någon handläggning i domstol inte förekommit. Skadeståndsanspråket avseende ideell skada enligt Europakonventionen bör därför redan på den grunden avslås.
Ersättning bör slutligen utgå för de fordrade ombudskostnaderna här, som är att anse som skäliga.
Det bör ankomma på Försäkringskassan att göra de beräkningar som behövs för att fastställa det exakta beloppet på skadeståndet (alltså inklusive ränta enligt ovan) och att betala ut ersättningen till AW.
Bland annat på grund av arbetsbelastningen här har avgörandet av ärendet dragit ut på tiden. Justitiekanslern beklagar detta.