JK 2193-99-41

Daniel D dömdes den 14 oktober 1998 av Svea hovrätt för olaga hot och hot mot tjänsteman. Påföljden bestämdes till skyddstillsyn jämte 115 timmars samhällstjänst. I dom den 19 maj 1999 frikände Högsta domstolen Daniel D från de åtalade gärningarna. Daniel D hade, innan Högsta domstolen genom ett särskilt beslut inhiberade vidare verkställighet av hovrättens dom, hunnit verkställa 90 timmar av den ådömda samhällstjänsten.

Daniel D har, genom sitt ombud advokaten Anders S, begärt ersättning med 5 400 kr motsvarande 60 kr per arbetad timme. Han har som grund för sitt anspråk anfört att lagen om ersättning vid frihetsberövanden m.m. bör tillämpas analogt och att han av rena billighetsskäl bör vara berättigad till ersättning för den inskränkning i hans personliga frihet som samhällstjänsten har inneburit för honom.

Daniel D har verkställt de ådömda timmarna av samhällstjänst såväl under hösten 1998 som efter årsskiftet 1999.

Den ådömda samhällstjänsten omfattas inte av bestämmelserna i 2 - 4 §§ lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder. Den utgör inte heller ett frihetsberövande som kan ersättas enligt 5 § nämnda lag, se prop. 1997/98:105 s. 12 och 17 f. Någon rätt till ersättning enligt den åberopade lagen föreligger alltså inte. Motsvarande bedömning får göras för det fall man skulle pröva Daniel D:s anspråk enligt lagen (1974:515) om ersättning vid frihetsinskränkning vilken i princip upphörde att gälla den 1 januari 1999, se prop. 1974:97 s. 62 och 87 f.

Inget talar heller för att Daniel D skulle vara berättigad till ersättning enligt skadeståndslagens bestämmelser.

Det kan tilläggas att Justitiekanslern inte av billighetsskäl kan besluta om ersättning utan har att grunda sina beslut på gällande lagstiftning.

Daniel D:s anspråk på ersättning skall således avslås.