JK 2419-15-41
Anspråk enligt frihetsberövandelagen m.m. med hänvisning till förbudet mot dubbel lagföring och dubbla straff (ne bis in idem)
Justitiekanslerns beslut
Ersättning ska utgå för lidande med 10 000 kronor samt ombudskostnader 3 255 kronor. Ersättningen ska betalas ut av Justitiekanslern.
Skatteverket påförde BE skattetillägg och hon har därefter åtalats och dömts för bl.a. grovt skattebrott till fängelse sex månader. Det utdömda fängelsestraffet verkställdes genom intensivövervakning, IÖV. Efter att resning beviljats har delar av åtalet avvisats avseende det grova skattebrottet (jfr NJA 2013 s. 502 och NJA 2013 s. 746). Tingsrätten meddelade påföljdseftergift för den övriga brottslighet BE dömdes för. Beslutet om skattetillägg har inte prövats av domstol.
Justitiekanslern har den 31 mars 2015 meddelat ett principbeslut avseende möjlighet till ersättning enligt frihetsberövandelagen i ett liknande fall (dnr 8203-13-40). En allmän redogörelse av förbudet mot dubbel lagföring och dubbla straff, de skadeståndsrättsliga utgångspunkterna samt bestämmelser om omprövning av skattebeslut finns bl.a. i Justitiekanslerns beslut den 22 oktober 2015 (dnr 5442-14-40, såvitt avser den motsvarande regleringen avseende mervärdesskatt hänvisas till dnr 3402-15-40). De förstnämnda besluten finns att tillgå på Justitiekanslerns webbplats.
Anspråk m.m.
BE har begärt ersättning för lidande med 140 000 kr. Hon har vidare begärt ersättning för ombudskostnader med 3 255 kr.
Justitiekanslern har tagit del av Västmanlands tingsrätts dom den 13 maj 2009 i mål B 5393-06 och dom den 23 mars 2015 i mål B 2283-14. Justitiekanslern har även tagit del av Kriminalvårdens beslut om intensivövervakning den 9 oktober 2009 och strafftidsbeslut den 29 oktober 2009.
Vid bestämmande av frihetsberövandets längd har Justitiekanslern utgått från Kriminalvårdens uppgift om tidigaste dag för villkorlig frigivning.
Ersättning för lidande enligt frihetsberövandelagen
BE har verkställt ett fängelsestraff. Den dom som låg till grund för fängelsestraffet har delvis undanröjts och delar av åtalet avseende grovt skattebrott har avvisats. Påföljdseftergift har meddelats för den övriga brottsligheten – bokföringsbrott och grovt bokföringsbrott – med hänsyn till att BE har avtjänat det tidigare utdömda fängelsestraffet.
BE dömdes slutligen för bokföringsbrott och grovt bokföringsbrott. För grovt bokföringsbrott är föreskrivet fängelse i minst sex månader och påföljden ska normalt bestämmas till fängelse om det inte finns särskilda skäl. Justitiekanslern bedömer att den kvarvarande brottsligheten har ungefär samma straffvärde som den brottslighet som BE först dömdes för, dvs. cirka sex månader. Därmed saknas förutsättningar för att utge ersättning enligt frihetsberövandelagen.
Ideell ersättning för överträdelse av Europakonventionen
Åtalet för grovt skattebrott väcktes efter att Skatteverket påfört BE skattetillägg och avsåg delvis samma handlande som låg till grund för beslutet om skattetillägg. Skattetilläggsprocessen har med hänsyn till då gällande omprövningsregler ”pågått” efter att brottmålsförfarandet avslutats. Justitiekanslern konstaterar att förbudet mot dubbel lagföring och dubbla straff i artikel 4 i sjunde tilläggsprotokollet till Europakonventionen därmed har åsidosatts och hänvisar i denna del till sitt beslut den 22 oktober 2015 (se ovan).
Konventionsöverträdelsen har avsett en rättssäkerhetssyftande princip. Vidare har BE behövt ansöka om resning för att komma tillrätta med överträdelsen. Det talar för att BE bör kompenseras ytterligare trots att situationen har erkänts och rättats till (jfr NJA 2015 s. 417).
Mot den bakgrunden finner Justitiekanslern att omständigheterna är sådana att den konventionsöverträdelse som har skett i BEs fall kräver ekonomisk kompensation för ideell skada. Utifrån vad som kommit fram i ärendet får ett skadestånd om 10 000 kr anses vara en rimlig ersättning (jfr NJA 2013 s. 842).
Ombudskostnader
Begärd ersättning för ombudskostnader är skälig och godtas.