JK 2600-97-21

Skadeståndsanspråk mot staten på grund av kriminalvårdsanstalts åtgärd att vidta kroppsbesiktning

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern avslår Christian Å:s anspråk på skadestånd av staten och företar ingen åtgärd i anledning av hans klagomål hit.

Ärendena

Christian Å har i en skrivelse hit den 9 september 1997 framställt anspråk på skadestånd av staten för fysiskt och psykiskt lidande med 30 000 kr. Som grund härför har han gjort gällande att han vid återkomsten till Kriminalvårdsanstalten i Malmö efter sin första regelbundna permission utsattes för tre olika övergrepp av personalen. Övergreppen bestod i att han kroppsbesiktigades, fick vistas i en observationscell i 24 timmar samt fördes till Malmö Allmänna Sjukhus för ytterligare kroppsundersökning. Han motsätter sig denna kränkande behandling, som bevisligen vid tre olika tillfällen under en period om 30 timmar visat att han inte har gjort något otillåtet eller burit något otillåtet i sin kropp.

Å har vidare i en skrivelse hit samma dag framfört klagomål mot personalen vid Kriminalvårdsanstalten i Malmö i anledning av att han under en period om tre månader 1996 blev konstant kroppsvisiterad efter varje promenad. Promenaderna gjordes två gånger per dag och visitationerna bestod i att han var tvungen att klä av sig naken. Enligt Å har han därigenom varit utsatt för personförföljelse.

Kriminalvårdsstyrelsen har yttrat sig över Å:s skadeståndsanspråk och klagomål. De närmare omständigheterna i ärendena framgår av styrelsens yttrande till vilket här kan hänvisas. Yttrandet fogas till detta beslut som bilaga (här utesluten).

bilaga (här utesluten)

Å har fått tillfälle att komma in med synpunkter, men har inte hörts av.

Justitiekanslerns bedömning

Ärendena aktualiserar för Justitiekanslerns vidkommande dels en fråga om statens skadeståndsansvar i anledning av företagen kroppsbesiktning av Å m.m., dels en tillsynsfråga rörande företagna kroppsvisitationer av Å.

Skadeståndsfrågan

Staten skall enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada, som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar. Av 1 kap. 3 § skadeståndslagen framgår att bestämmelserna i denna lag om skyldighet att ersätta personskada tillämpas också i fråga om lidande som någon tillfogar annan genom brott mot den personliga friheten, genom annat ofredande som innefattar brott, genom brytande av post- eller telehemlighet, intrång i förvar, olovlig avlyssning eller olaga diskriminering eller genom ärekränkning eller dylik brottslig gärning.

Enligt 52 b § första stycket lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) får en intagen kroppsbesiktigas när det finns anledning att anta att ett otillåtet föremål skall anträffas på honom. Därutöver får enligt vad som följer av paragrafens andra stycke kroppsbesiktning även göras av den som är intagen i en sluten anstalt bl.a. när han återkommer efter en vistelse utanför anstalten.

Av 20 § första stycket 5 KvaL framgår att en intagen får hållas avskild från andra intagna, om det är nödvändigt för att verkställa beslut om kroppsbesiktning.

Vad Å anfört och vad som i övrigt framkommit vid granskningen av ärendet här ger inte stöd för antagandet att något skadeståndsgrundande fel eller försummelse förekommit i samband med Kriminalvårdsanstaltens i Malmö beslut om kroppsbesiktning och om avskildhet. Inte heller har det framkommit att företagen kroppsundersökning vid Malmö Allmänna Sjukhus skulle kunna grunda något skadeståndsansvar för staten. Å:s anspråk på skadestånd avslås därför.

Tillsynsfrågan

Justitiekanslern skall enligt lagen (1975:1339) om justitiekanslerns tillsyn vaka över att de som utövar offentlig verksamhet efterlever lagar och andra författningar och i övrigt fullgör sina åligganden. Tillsynen över den offentliga verksamheten är inriktad främst på att denna fullgörs på ett formellt riktigt sätt utifrån de krav som kan ställas upp i olika författningar. Det är däremot inte en uppgift för Justitiekanslern att överpröva de beslut som en domstol eller en myndighet fattar inom sitt kompetensområde eller att i allmänhet göra uttalanden om de bedömningar som har legat till grund för domstolens eller myndighetens ställningstaganden. Den som vill åstadkomma sådana prövningar är normalt hänvisad till att i stället överklaga myndighetens avgörande.

Av 52 a § första stycket 1 KvaL framgår att en intagen får kroppsvisiteras för eftersökande av otillåtna föremål när det finns anledning att anta att ett sådant föremål skall anträffas på honom.

Av utredningen i ärendet framgår inte annat än att kroppsvisitationerna beslutats med stöd av gällande bestämmelser. Inte heller i övrigt ger utredningen stöd för att Å skulle ha varit utsatt för någon personförföljelse. Med hänsyn härtill föranleder Å:s klagomål inte någon vidare åtgärd från min sida.

Ärendena är med dessa uttalanden härmed avslutade.