JK 2617-08-42

Bakgrund

Genom ett beslut den 3 februari 2006 beviljades BR retroaktiv sjukersättning av Försäkringskassan. Med hänsyn till att BR tidigare av socialförvaltningen hade beviljats ekonomiskt bistånd till ett högre belopp än den retroaktiva sjukersättningen, betalade Försäkringskassan ut den retroaktiva ersättningen till socialförvaltningen. Försäkringskassan gjorde emellertid ett för lågt preliminärskatteavdrag i samband med utbetalningen. Till följd av det felaktiga skatteavdraget kom BR att påföras en kvarskatt vid 2007 års inkomsttaxering.

Anspråk

I en skrivelse till Försäkringskassan, Länskontoret Skåne, begärde BR skadestånd av staten med ett belopp om 1 931 kr motsvarande den kvarskatt som han hade påförts. I en senare skrivelse till Försäkringskassan, Huvudkontoret, angav BR att hans skadeståndskrav uppgick till ca 2 000 kr.

Utredning

Försäkringskassan har i ett yttrande till Justitiekanslern tillstyrkt att BR ges ersättning med 1 953 kr och har anfört följande.[…]

Försäkringskassans b edömning

Enligt 9 § g PUL skall den personuppgiftsansvarige se till att de personuppgifter som behandlas är riktiga och, om det är nödvändigt, aktuella. Enligt 48 § PUL skall den personuppgiftsansvarige ersätta den registrerade för skada och kränkning av den personliga integriteten som en behandling av personuppgifter i strid med denna lag har orsakat.

Av utredningen i ärendet framgår att utbetalningar av retroaktiv sjukersättning registreras i datasystemet "Din Arbetsplats" och att preliminärskatteavdrag görs från sjukersättningen innan den betalas ut till socialförvaltningen. Försäkringskassans utbetalningssystem har innehållit en felaktig uppgift om den skatt som skulle dras från den retroaktiva sjukersättningen. Försäkringskassan får därför anses ha behandlat BRs personuppgifter i strid med PUL.

Fråga uppkommer därefter om BR har drabbats av en förmögenhetsskada till följd av den felaktiga uppgiften. En jämförelse måste därför göras med hur hans ekonomi skulle ha sett ut om Försäkringskassan hade gjort ett korrekt preliminärskatteavdrag.

Eftersom det ekonomiska bistånd som betalats ut från socialförvaltningen var högre än sjukersättningen fick BR de facto inte någon utbetalning för den retroaktiva tiden. Vid ett korrekt preliminärskatteavdrag skulle hela det skattepliktiga bruttobeloppet fortfarande ha gått till socialförvaltningen enligt dess framställan att erhålla den retroaktiva ersättningen.

Av utredningen framgår att Försäkringskassans utbetalningssystem innehållit en felaktig uppgift som förorsakat att Skatteverket påfört BR kvarskatt. Det belopp som dragits för lite i preliminärskatt (kvarskatten) har inte kommit BR tillgodo. Han har därmed drabbats av en ekonomisk skada på grund av den felaktiga uppgiften. Försäkringskassan anser därför att BR bör beviljas skadestånd med belopp som motsvarar kvarskatten för beskattningsår 2006, dvs. 1 953 kronor.

BR har beretts tillfälle att kommentera Försäkringskassans yttrande och har anfört i huvudsak följande.

Han tycker att det skadeståndsbelopp som Försäkringskassan har tillstyrkt, 1 953 kr, är alldeles för lågt tilltaget. Kassans fel har drabbat honom väldigt hårt. Han har blivit registrerad i Kronofogdemyndighetens register, vilket har medfört att han numera inte kan teckna ens ett telefonabonnemang. Därtill kommer att räntan har stigit, och han har fått ett krav om ca 2 550 kr från Kronofogdemyndigheten. Han har inte råd att betala detta belopp. Han uppbär socialbidrag och pengarna räcker inte ens till mat. Skadeståndet bör därför bestämmas till ett högre belopp.

Rättslig reglering

Staten ska enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i en sådan verksamhet som staten svarar för, t.ex. Försäkringskassans verksamhet.

Enligt 3 kap. 2 § 2 jämförd med 2 kap. 3 § skadeståndslagen kan skadestånd också utgå för kränkning som någon drabbas av till följd av att vederbörande har utsatts för vissa typiskt sett integritetskränkande brott.

Ideellt skadestånd kan även dömas ut utan särskilt lagstöd om det krävs för att den enskilde ska bli skäligen gottgjord för en kränkning av Europakonventionen (se t.ex. NJA 2005 s. 462). Det är inte fallet här.

Av 1 kap. 1 § skadeståndslagen följer att lagens bestämmelser om skadestånd ska tillämpas bara om inte annat är särskilt föreskrivet.

I 30 § lagen (2003:763) om behandling av personuppgifter inom socialförsäkringens administration föreskrivs att personuppgiftslagens (1998:204) (PUL) bestämmelser om skadestånd, närmare bestämt 48 §, ska gälla vid behandling av personuppgifter.

Enligt 3 § PUL är all slags information som direkt eller indirekt kan hänföras till en fysisk person som är i livet personuppgifter.

Av 5 § PUL framgår att lagen gäller för sådan behandling av personuppgifter som helt eller delvis är automatiserad. Lagen gäller även vid viss manuell behandling av personuppgifter.

Skadeståndsbestämmelsen i 48 § PUL tar sikte på skador orsakade av att personuppgifter har behandlats i strid med lagen. Som framgått har 48 § PUL företräde framför bestämmelsen i skadeståndslagen.

För att skadestånd ska utgå krävs – förutom att staten har gjort sig skyldig till en skadeståndsgrundande handling och att sökanden har lidit en ersättningsgill skada – att det finns ett adekvat orsakssamband mellan handlingen och skadan. Det är alltså bara sådan skada eller kränkning som den olagliga behandlingen har fört med sig som ersätts enligt 48 § PUL.

Enligt 17 kap. 1 § andra stycket lagen (1962:381) om allmän försäkring (AFL) gäller i korthet följande. Om en person har fått sin försörjning genom ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen utan villkor om återbetalning, får socialnämnden från Försäkringskassan uppbära retroaktivt beviljad periodisk ersättning enligt AFL till den del ersättningen svarar mot vad nämnden

har betalat ut till personen för den tid som den retroaktiva ersättningen avser.

Bestämmelser om skatteavdrag finns i 8 kap.skattebetalningslagen (1997:483). Av 8 § första stycket 3 och sista stycket framgår att om ersättning som inte avser en bestämd tidsperiod eller inte betalas ut vid regelbundet återkommande tillfällen betalas ut tillsammans med ersättning som utgör mottagarens huvudinkomst, ska skatteavdrag göras enligt grunder som fastställs av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Skatteverket har i sin författningssamling (SKVFS 2004:29) fastställt skatteavdrag i procent av engångsbelopp utbetalda under år 2006.

Bestämmelser bl.a. om en persons skyldighet att betala ränta på en skatteskuld finns i 19 kap.skattebetalningslagen. Av 2 § andra stycket framgår att till den del en skatteskuld gäller skatt som avses i 4, 5 eller 7 § beräknas kostnadsränta inte för tiden fr.o.m. den 13 februari t.o.m. den 3 maj taxeringsåret på belopp t.o.m. 20 000 kr. I 5 § finns bestämmelser om kostnadsränta på slutlig skatt. Andra stycket i den paragrafen anger att kostnadsränta för belopp som avses i 2 § andra stycket beräknas fr.o.m. den 4 maj taxeringsåret och efter en räntesats som motsvarar basräntan.

Bedömningen av BRs anspråk ska göras med dessa utgångspunkter.

Överväganden

Om den sökande inte fordrar ersättning för s.k. ideell skada (lidande och kränkning) utan endast för någon annan typ av skada, t.ex. ren förmögenhetsskada, spelar det ofta ingen roll huruvida det är skadeståndsbestämmelserna i skadeståndslagen eller i PUL som är tillämpliga. Skälet härtill är att det som är att anse som en behandling i strid med PUL i många fall även utgör fel eller försummelse i skadeståndslagens mening.

BR har, som Justitiekanslern har uppfattat honom, yrkat ersättning för såväl ren förmögenhetsskada som kränkning. Skadestånd enligt 48 § PUL kan omfatta ersättning för sådana skador. Ersättning för kränkning enligt PUL kan utgå utan att ett brottsligt förfarande visas. Ersättning för kränkning enligt skadeståndslagen förutsätter däremot, som redan har framgått, att någon hos den berörda myndigheten (Försäkringskassan) har gjort sig skyldig till brott eller att en överträdelse av Europakonventionens regler har ägt rum. Något sådant synes inte ha förekommit i detta fall.

För bedömningen av BRs anspråk, som bl.a. avser ersättning för kränkning, har Justitiekanslern alltså att ta ställning till huruvida PUL är tillämplig i ärendet.

Skadestånd enligt 48 § PUL förutsätter, som redan har nämnts, att den registrerades personuppgifter har behandlats i strid med lagen.

I ärendet är det ostridigt att Försäkringskassan vid beräkningen av preliminärskatteavdraget skulle ha använt sig av en procentsats om 33 i stället för 20 procent, att kassan har gjort ett för lågt preliminärskatteavdrag på de medel som man betalade ut till kommunen samt att felet har registrerats i Försäkringskassans register. Frågan är då om detta fel ska anses innebära att det har skett en behandling av personuppgifter som strider mot PUL:s regler och som därmed omfattas av skadeståndsregeln i 48 § PUL, eller om felet är av ett sådant slag som (endast) faller in under reglerna i 3 kap. 2§ skadeståndslagen. Om PUL är tillämplig har BR rätt till ersättning också för kränkning. I annat fall kan bara ren förmögenhetsskada ersättas.

Frågan om vad som ska anses utgöra en registerskada i PUL:s mening är inte helt lätt att besvara. I Justitiekanslerns praxis har man brukat fästa avgörande vikt vid om det är ett rent handhavandefel i samband med registreringen, eller om det också rör sig om något tankefel eller en bearbetning av uppgifterna av intellektuellt slag. I det senare fallet anses det inte föreligga en registerskada, utan då får felet bedömas uteslutande enligt skadeståndslagens regler.

Med ledning av vad Försäkringskassan här har uppgett om bakgrunden till att fel skattesats har tillämpats och skrivits in i registret gör Justitiekanslern bedömningen att det i BRs fall rör sig om ett rent handhavandefel. Detta fel tycks också, utan att några vidare överväganden av en handläggare har gjorts, ha lett till att en för hög utbetalning på grund av det för låga preliminärskatteavdraget har gjorts till kommunen. Felat har alltså också orsakat skadan.

Sammanfattningsvis gör Justitiekanslern bedömningen att det i BRs fall rör sig om ett sådant fel – en sådan registerskada – som omfattas av reglerna i 48 § PUL. BR ska därmed ersättas både för den kränkning (närmast de bekymmer som saken lett till) och för den förmögenhetsskada som felet har inneburit för honom.

För rätt till ersättning fordras dock att Försäkringskassans fel har orsakat BR en skada och att det finns ett adekvat orsakssamband mellan Försäkringskassans oriktiga (för låga) preliminärskatteavdrag och skadan.

BRs anspråk såvitt avser ren förmögenhetsskada har sin utgångspunkt i ett krav på kompensation för skillnaden mellan den slutliga skatten och den preliminärt erlagda skatten för honom vid 2007 års taxering.

Rent generellt gäller att en enskild inte kan anses ha lidit någon förmögenhetsskada redan genom att den preliminärt erlagda skatten understiger den slutliga skatten. Även om det preliminära skatteavdraget är lägre än det borde ha varit, motsvarar nämligen den slutliga skatten den skatt som den

enskilde skulle ha betalat under alla förhållanden. Att för låg skatt har dragits preliminärt innebär således inte i sig att den enskilde har vållats någon förmögenhetsskada. 

I det aktuella fallet är bilden dock mer komplicerad, eftersom BR hade fått ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen och det vid beviljandet av sjukersättningen skedde en samordning enligt 17 kap. 1 § andra stycket AFL. Om Försäkringskassan i ett fall som detta gör ett alltför lågt preliminärskatteavdrag när den har beviljat retroaktiv socialförsäkringsersättning och det ska ske en samordning enligt nämnda bestämmelse i AFL, tillgodogörs socialnämnden ett högre belopp än vad som skulle ha blivit fallet om ”rätt” skatteavdrag hade gjorts. Justitiekanslern har bl.a. i ett beslut den 28 juni 2006, dnr 6-05-42, prövat denna situation och funnit att den enskilde får anses drabbad av en ren förmögenhetsskada som består i skillnaden mellan den preliminärskatt som borde ha dragits av och den skatt som faktiskt drogs av när Försäkringskassan betalade ut den retroaktiva ersättningen.

Med hänvisning till detta beslut gör Justitiekanslern följande bedömning av frågan om skadestånd avseende ren förmögenhetsskada.

BRs anspråk utgår från ett underskott på skattekontot. Av utredningen i ärendet framgår att underskottet på skattekontot uppgick till ett belopp om 1 894 kr enligt ett s.k. grundbeslut från Skatteverket den 3 augusti 2007. BRs anspråk omfattar emellertid också en kostnadsränta om 37 kr enligt Skatteverkets grundbeslut. Orsaken till att BR har ålagts att betala kostnadsränta är enligt Justitiekanslerns mening att hänföra närmast till att han, på grund av bristande förmåga, inte i rätt tid har betalat skatteskulden (jfr redogörelsen ovan under ”Rättslig reglering”). Ränteskulden kan inte anses utgöra någon förmögenhetsskada som står i ett adekvat orsakssamband med Försäkringskassans fel. BR bör därför inte tillerkännas något skadestånd som svarar mot kostnadsräntan.

Justitiekanslern finner mot bakgrund av vad som har redovisats ovan att BR i denna del ska tillerkännas ett skadestånd om 1 894 kr motsvarande den kvarskatt exklusive kostnadsränta som han har påförts till följd av Försäkringskassans felaktiga preliminärskatteavdrag.

BR har, så som Justitiekanslern har uppfattat hans anspråk, även yrkat ersättning för kränkning. Av utredningen framgår att han har åsamkats besvär och olägenheter på grund av felet. Justitiekanslern finner att det finns förutsättningar att tillerkänna honom ersättning även i detta hänseende. Vid en samlad bedömning av omständigheterna och med beaktande av den praxis som har utvecklats i Justitiekanslerns skadereglerande verksamhet finner Justitiekanslern att en skälig ersättning i detta fall är 1 000 kr.