JK 2819-04-30
Klagomål med anledning bl.a. av publicering av ett fotografi på en person taget vid gripandet av denne
Justitiekanslerns beslut
Justitiekanslern inleder inte förundersökning i ärendet och vidtar inte heller i övrigt någon ytterligare åtgärd i det.
TO och tre andra personer som var intagna på kriminalvårdsanstalten Hall för avtjänande av fängelsestraff flydde i slutet av juli 2004 från anstalten. Ett massivt polisuppbåd sattes in i jakten på dem. Sedan TO hade gripits publicerades i tidningen Expressen den 31 juli 2004 ett eller flera fotografier på honom, som hade tagits i samband med gripandet.
Genom en skrivelse den 1 augusti 2004 till Polismyndigheten i Stockholms län (i det följande "polismyndigheten" eller bara "myndigheten") förklarade en person att han hade reagerat starkt på den som han menade förnedrande bilden på TO som "några poliser arrangerat och sedan sålt till Expressen". I skrivelsen ställdes bl.a. frågan om det som polismännen hade gjort var lagligt.
Chefen för operativa avdelningen vid polismyndigheten gjorde den 2 augusti 2004 en anmälan till myndighetens enhet för interna utredningar. Anmälningen gjordes i syfte att ta reda på om något brott hade begåtts. I denna angavs att det bl.a. från journalister hade påståtts att Expressen hade köpt fotografierna från polisen samt att bilderna var tagna i så nära anslutning till gripandet att det framstod som osannolikt att någon extern fotograf hade kunnat ta dem.
Polismyndigheten (enheten för interna utredningar) har den 3 augusti 2004 översänt ärendet till Justitiekanslern för beslut i frågan huruvida en förundersökning skall inledas. Bland de handlingar som har lämnats hit finns en kopia av ett fotografi på TO i Expressen den 31 juli 2004.
Utgångspunkter
Enligt 9 kap. 2 § tryckfrihetsförordningen (TF) är Justitiekanslern ensam åklagare i mål om tryckfrihetsbrott o.d. Ingen annan än Justitiekanslern får inleda en förundersökning rörande ett sådant brott.
Justitiekanslerns prövning i detta ärende tar sin utgångspunkt i det fotografi på TO som har lämnats över hit.
I ärendet berör Justitiekanslern två frågor. Den första frågan avser huruvida publiceringen i Expressen av fotografiet skall leda till ett ingripande från Justitiekanslerns sida. Det andra spörsmålet avser omständigheterna kring hur fotografiet kom Expressen till del och om det från den synpunkten finns skäl för Justitiekanslern att agera.
Bildpubliceringen i Expressen
I enlighet med vad som sägs i 1 kap. 5 § TF är Expressen - inklusive bilder i tidningen - en tryckt skrift. Av reglerna i TF följer att det i princip är den ansvarige utgivaren som är exklusivt ansvarig för innehållet i tidningen. Den som har lämnat en uppgift till tidningen för offentliggörande bär däremot i princip inte något straffansvar för uppgiften utan åtnjuter s.k. meddelarfrihet, se 1 kap. 1 § tredje stycket TF.
Enligt 7 kap. 4 och 5 §§ TF är vissa gärningar s.k. tryckfrihetsbrott, om de begås genom en tryckt skrift och är straffbara enligt lag. De enligt min bedömning enda tryckfrihetsbrott som den nu aktuella bildpubliceringen skulle kunna innefatta är förtal eller förolämpning av TO (se 7 kap. 4 § 14 och 15 TF och jfr 5 kap.1 - 3 §§brottsbalken).
Av 5 kap. 5 § första stycket brottsbalken framgår att förtal liksom förolämpning inte får åtalas av någon annan än målsäganden, dvs. den som har blivit utsatt för brottet (enskilt åtal). Om målsäganden har angett brottet till åtal får dock detta åtalas av åklagare om åtal av särskilda skäl anses påkallat från allmän synpunkt (allmänt åtal). Beträffande förolämpning gäller ytterligare förutsättningar för allmänt åtal.
Det framgår inte att TO har angett att han har blivit förtalad eller förolämpad genom publiceringen av fotografiet. Mot den bakgrunden är jag förhindrad att pröva frågan om en förundersökning skall inledas med anledning av publiceringen. Själva publiceringen av fotografiet leder därför inte till någon åtgärd från min sida.
Tillkomsten och överlämnandet av fotografiet
Av den mycket knapphändiga utredningen här framgår inte säkert vem som har fotograferat TO eller varifrån fotografiet har lämnats till Expressen. Det är inte ens helt klarlagt att det är någon utanför Expressen som har lämnat fotografiet till tidningen.
Om det nu förhåller sig så att det var någon utanför Expressen som lät tidningen få tillgång till fotografiet, bör utgångspunkten för mig vara att detta tillhandahållande skedde för publicering (jfr dels rättsfallet NJA 2000 s. 355 [s. 361], dels Axberger, Tryckfrihetens gränser, 1984, s. 311).
Oavsett hur Expressen fick tillgång till fotografiet tyder inget på att ett sekretessbrott eller något annat brott begicks därigenom. För det fallet att någon polis tog fotografiet och överlämnade det för publicering får överlämnandet anses ha omfattats av vederbörandes meddelarfrihet. Detsamma gäller om det var någon annan vid polismyndigheten som lämnade fotografiet till tidningen. Om fotografiet över huvud taget var en handling hos polismyndigheten var det såvitt kan bedömas inte någon s.k. allmän handling när det överlämnades och omfattades därför inte av det undantag från meddelarfriheten som föreskrivs i 7 kap. 3 § första stycket 2 TF. Och även om fotografiet skulle ha utgjort en allmän handling kan det inte anses ha omfattats av sekretess, varför det nämnda undantaget även av den anledningen inte skulle vara tillämpligt.
Av det sagda följer att det, även om fotografiet överlämnades av någon hos polisen till Expressen, inte finns någon anledning för Justitiekanslern att inleda en förundersökning i ärendet.
Vad som kan diskuteras är fotograferingen som sådan. Var och en är fri att anskaffa uppgifter för publicering (se 1 kap. 1 § fjärde stycket TF), men när det gäller sättet för anskaffandet gäller vanlig lag i fråga om straff- och ersättningsansvar (1 kap. 9 § 5 TF). Det sistnämnda innebär också att sättet för anskaffandet kan kritiseras om det sätt som använts bedöms olämpligt.
Det kan visserligen ifrågasättas om det är lämpligt att en polis tar ett fotografi som det aktuella. Åtminstone i vissa fall får det bedömas som olämpligt. Med hänsyn dels till osäkerheten beträffandet fotografiets tillkomst, dels till att förfarandet i alla händelser inte kan anses brottsligt och dels slutligen till att överlämnandet till tidningen omfattas av meddelarfriheten (se ovan) anser jag mig dock inte ha anledning att gå vidare med saken. Jag avslutar därför ärendet här.