JK 2897-13-40

Skadeståndsanspråk mot staten för merkostnader med anledning av att en ny huvudförhandling måste hållas i tingsrätten på grund av ifrågasatt jäv

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern tillerkänner SE ersättning med 40 000 kr och uppdrar åt Domstolsverket att betala ut ersättningen till honom (Legio Advokatfirma AB:s klientmedelskonto i Handelsbanken).

Bakgrunden

SE väckte talan mot If Skadeförsäkring AB vid Solna tingsrätt (mål T 5305-10). Målet rörde försäkringsersättning vid sakskada. SE hade sitt rättsskydd hos If. Huvudförhandling hölls den 14 maj 2012. Efter en skrivelse från SE beslutade rätten den 31 maj 2012 att avträda målet. Skälet som tingsrätten gav för beslutet var att det inte kunde uteslutas att rätten under pauserna hade fört sådana diskussioner i förhandlingssalen att det för en objektiv betraktare framstod som om rätten hade tagit ställning i sakfrågan innan huvudförhandlingen slutfördes. Tingsrätten höll ny huvudförhandling den 26 november 2012 med en ny sammansättning. Tingsrätten ogillade käromålet och förpliktade SE att ersätta If Skadeförsäkring för rättegångskostnader.

Anspråket

SE har nu genom ombudet JVP begärt ersättning av staten med 97 650 kr. Till stöd för anspråket har SE anfört sammanfattningsvis följande.

Under huvudförhandlingen den 14 maj 2012 spelade han in sakframställan och vittnesförhören på en Ipad. Av misstag glömde han att apparaten stod på inspelningsläge och han stängde således inte av den under förhandlings-dagen. Följaktligen skedde inspelningen även under de perioder då parterna befann sig utanför förhandlingssalen. När han senare skulle gå igenom inspelningen upptäckte han sitt misstag och fann att han även hade en inspelning av tingsrättens diskussioner då parterna inte var närvarande. Av denna inspelning framgick att domstolen verkade ha tagit klar ställning i sakfrågan innan all bevisning var upptagen. Detta aktualiserade frågan om jäv förelegat enligt 4 kap. 13 § 10 rättegångsbalken. Han kontaktade domstolen i den delen med följden att rättens ledamöter beslutade att avträda målet och en ny huvudförhandling hölls. Genom detta förfarande ökade processkostnaderna.

När han kontaktade försäkringsbolaget angående rättsskyddet nekades han ersättning för 50 timmars arbete, vilket motsvarade 77 650 kr. Försäkringsbolaget menade att merkostnaden uppkom till följd av rättegångsfelet.

Vid huvudförhandlingen den 26 november 2012 uppgav If Skadeförsäkring att dess merkostnader till följd av rättegångsfelet uppgick till 20 000 kr. Den sammanlagda merkostnaden är således 97 650 kr. Eftersom denna merkostnad uppkom till följd av tingsrättens rättegångsfel yrkas ersättning av staten med detta belopp.

Utredningen

Justitiekanslern har hämtat in ett yttrande från Solna tingsrätt som har anfört bl.a. följande.

Den redogörelse som SE lämnat i fråga om sakförhållandena är riktig. Det är alltså riktigt att SE efter att huvudförhandling i målet avslutats den 14 maj 2012, den 31 maj anförde jäv med anledning av de diskussioner som tingsrätten fört då parterna inte varit närvarande och som han hade spelat in. Tingsrätten, i den sammansättning som hade deltagit vid huvudförhandlingen, beslutade samma dag att avträda från målet och att sätta ut målet till ny huvudförhandling med ny sammansättning. Denna senare huvudförhandling ägde rum den 26 november 2012.

Beslutet att avträda från målet motiverades med att det inte kunde uteslutas att rätten under pauserna fört sådana diskussioner i förhandlingssalen att det för en objektiv betraktare framstår som att rätten tagit ställning i sakfrågan innan huvudförhandlingen slutförts. Rätten tog alltså inte del av SE:s inspelningar och det gjordes inte heller någon formell jävsprövning.

Det är tingsrättens uppfattning att SE i och för sig bör ersättas för den merkostnad som har föranletts av att huvudförhandlingen, på grund av rättens agerande, har behövts ta om.

När det gäller ersättningens storlek vill tingsrätten emellertid peka på följande förhållanden. SE har begärt ersättning för den uppkomna merkostnaden med totalt 97 650 kr. Av beloppet avser 20 000 kr ersättning för motpartens merkostnader medan resterande belopp, 77 650 kr, avser fördyring av SE:s egna kostnader, motsvarande 50 timmars arbete.

Tidsåtgången för respektive huvudförhandling, som vid bägge tillfällena ägde rum under en dag, uppgick till drygt sex timmar utöver sedvanlig lunchpaus. Förutom den egentliga förhandlingstiden har det naturligen även uppkommit merkostnader i form av inläsning av målet inför dubbla huvudförhandlingar. Även om det därutöver även har förekommit viss skriftväxling inför den nya huvudförhandlingen anser tingsrätten att den av SE begärda ersättningen för merkostnaden är alltför hög. Inte minst bör den ställas mot den merkostnad som uppkommit för motparten, vilken enligt uppgift uppgått till 20 000 kr. Det kan i sammanhanget anmärkas att det arbete som förekommit inför den nya huvudförhandlingen synes, av dagboksanteckningarna i målet samt av ingivna handlingar, ha varit relativt lika omfattande för bägge parter.

SE har hänvisat till att han av sitt försäkringsbolag har nekats ersättning ur sin rättsskyddsförsäkring motsvarande det här begärda beloppet, dvs. 77 650 kr. SE har i det avseendet angett att försäkringsbolaget skulle ha menat att beloppet i fråga motsvarar den merkostnad som uppkommit till följd av att huvudförhandlingen togs om. Av det brev från försäkringsbolaget som SE hänvisat till framgår dock inte att försäkringsbolaget gjort någon sådan bedömning. Istället har försäkringsbolaget angett att den tid som nedlagts på uppdraget, totalt 194,1 timmar är väl tilltagen med hänsyn till uppdragets art och omfattning samt ansett att 144,1 timmar bör vara mer än skälig och nödvändig tidsåtgång för att ta tillvara SE:s intresse i ärendet.

Mot bakgrund av det ovan anförda får anses att SE alltså bör tillerkännas viss ersättning för ökade processkostnader men att ersättningen rimligen inte bör överstiga 40 000 kr, dvs. 20 000 kr per part.

Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen (1972:207) ska staten ersätta bl.a. ren förmögenhetsskada som vållas genom fel eller för­sum­mel­se vid myndig­hets­utövning i sådan verksamhet som staten svarar för.

Av praxis framgår att det för skadeståndsansvar inte är tillräckligt att en myn­dighet eller en domstol har gjort en felaktig bedömning av en rätts- eller bevisfråga eller kan kritiseras för sitt ställningstagande i en fråga där det har funnits utrymme för en skönsmässig bedömning. Endast rena för­bise­en­den av en bestämmelse eller uppenbart oriktiga bedömningar anses ut­göra fel eller försummelse i den mening som avses i 3 kap. 2 § skade­stånds­lagen, jämför NJA 1994 s. 654, NJA 2003 s. 285 och NJA 2007 s. 862.

Orsaken till att ny huvudförhandling hölls var att tingsrättens ledamöter avträdde på grund av deras eventuella uttalanden i samband med den första huvudförhandlingen den 14 maj 2012. SE drabbades av ökade processkostnader till följd av att en ny huvudförhandling behövde hållas. Staten får anses vara skyldig att ersätta SE för dessa ökade processkostnader. Justitiekanslern bedömer utifrån utredningen i ärendet att skadan uppgår till 40 000 kr, varav 20 000 kr avser SE:s egna ombudskostnader och 20 000 kr uppkomna ökade kostnader för motpartsombudet som SE ålagts att betala.