JK 3276-03-22

Kritik mot kriminalvården för brister i handläggningen i samband med ett beslut att placera en intagen i avskildhet

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern uttalar kritik mot Kriminalvårdsmyndigheten Norrtälje och Kriminalvårdsstyrelsen med anledning av handläggningen av ett ärende om placering i avskildhet.

Rättslig reglering

I lagen (1974:203) om kriminalvård i anstalt (KvaL) finns bestämmelser om verkställigheten av fängelsestraff. Bland annat om det är nödvändigt för att hindra att en intagen påverkar någon annan intagen att allvarligt störa ordningen inom anstalten får den intagne hållas avskild från övriga intagna, s.k. avskildhetsplacering (20 § första stycket 2 KvaL).

Innan en sådan åtgärd beslutas skall de omständigheter som inverkar på frågans avgörande utredas. Vad som kommer fram vid en sådan utredning skall dokumenteras i ett protokoll (22 § KvaL).

Av 102 § Kriminalvårdsstyrelsens anstaltsföreskrifter (KVVFS 198:8) framgår vidare att ett förhör skall hållas med den intagne om anstaltens misstankar. Vid ett sådant förhör skall normalt ett vittne närvara. Viktiga händelser och beslut skall vidare dokumenteras i den intagnes behandlingsjournal, se 9 § KVVFS 195:3.

Den intagne bör underrättas om ett beslut om placering i avskildhet så snart det kan ske. Riksdagens ombudsmän (JO) har uttalat att en sådan underrättelse i normalfallet bör ske senast dagen efter att placeringen ägde rum (se JO:s beslut den 22 november 2002 i ärende 1965-2002).

Omständigheterna i ärendet och utredningen

I ett ärende angående anspråk enligt lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder blev Justitiekanslern uppmärksammad på att ett beslut om placering av en intagen i avskildhet i ett visst fall inte hade varit lagligen grundat. Justitiekanslern beslutade att utreda saken vidare och inhämtade ett yttrande i ärendet från Kriminalvårdsstyrelsen.

Av Kriminalvårdsstyrelsens yttrande och de övriga handlingarna i ärendet framgår i huvudsak följande om omständigheterna i ärendet:

EJZ placerades på anstalten Norrtälje den 2 juli 2002. Den 18 november beslutade kriminalvårdsmyndigheten där att EJZ skulle placeras i avskildhet. Beslutet delgavs honom den 21 november. Sedan EJZ överklagat beslutet fann Kriminalvårdsstyrelsen den 4 december 2002 inte skäl att ändra beslutet. Länsrätten i Stockholms län fastställde den 19 december 2002 Kriminalvårdsstyrelsens beslut. Sedan EJZ överklagat länsrättens dom anförde Kriminalvårdsstyrelsen i ett yttrande till Kammarrätten i Stockholm att det fanns vissa formella brister i handläggningen av ärendet. Kammarrätten beslutade den 28 april 2003 att avskriva ärendet med hänvisning till att avskildhetsplaceringen hade upphört. Kriminalvårdsmyndigheten Norrtälje omprövade beslutet om placering i avskildhet vid sammanlagt fem tillfällen. Omprövningarna anmäldes till Kriminalvårdsstyrelsen.

Sedan EJZ åter vänt sig till länsrätten förklarade domstolen i dom den 28 maj 2003 att EJZ hade rätt att få avskildhetsplaceringen prövad i sak och konstaterade att kriminalvårdsmyndighetens och Kriminalvårdsstyrelsens beslut inte var lagligen grundade på grund av formella brister. Bristerna bestod i att de ovan redovisade bestämmelserna om protokollföring, utredning, förhör och journalföring inte hade följts varför EJZ hade betagits möjligheten att bemöta de påståenden om misskötsamhet som hade lagts till grund för beslutet.

Kriminalvårdsstyrelsen har i sitt yttrande vidgått att såväl kriminalvårdsmyndigheten som styrelsen har agerat felaktigt i samband med handläggningen av avskildhetsärendena. Enligt styrelsen borde man - mot bakgrund av att beslutet av allt att döma hade ett materiellt riktigt innehåll - inte ha upphävt beslutet utan i stället ha sett till dels att ärendet blev kompletterat med ett förhör med EJZ, dels att denne fick ta del av handlingarna i ärendet. Som orsak till den felaktiga handläggningen vid styrelsen har anförts att rättsvårdsgruppen, som handlägger de s.k. klientärendena, är och har varit hårt arbetstyngd. Det aktuella ärendet har lett till att de aktuella frågorna har diskuterats inom rättsvårdsgruppen. Kriminalvårdsstyrelsens huvudkontor har även för regionkontoren påtalat vikten av att man är uppmärksam på formella brister i samband med granskning av kriminalvårdsmyndigheternas omprövningsbeslut i fråga om avskildhetsplaceringar.

Kriminalvårdsstyrelsen har även bifogat ett yttrande som inhämtats från Kriminalvårdsmyndigheten Norrtälje. Även kriminalvårdsmyndigheten har ansett att det har förekommit brister i hanteringen av EJZ:s avskildhetsplacering. Med anledning av det inträffade har myndigheten redan vid upprepade tillfällen, främst i samband med lokala rättsvårdsmöten, framhållit hur avskildhetsärendena skall hanteras. Numera ingår det även i den lokala rättsvårdstillsynen att granska delgivningsdatum för avskildhetsbeslut.

En avskildhetsplacering är ett ingripande beslut för den intagne. De ovan redovisade bestämmelserna syftar bl.a. till att utgöra ett skydd för dennes rättsäkerhet. Det är angeläget att den intagne - så långt det kan ske (jfr 14 kap. 5 § och 7 kap. 21 §sekretesslagen) - får tillfälle att bemöta de anklagelser som riktas mot honom. Jag vill därvid även framhålla vikten av att händelser som rör den intagne fortlöpande dokumenteras. En sådan dokumentation torde i allmänhet utgöra ett bättre underlag för beslutsfattandet än sammanfattande promemorior som upprättas i efterhand. Dokumentationen har även betydelse för en senare eventuell överprövning eller granskning.

I det aktuella ärendet har kriminalvårdsmyndigheten underlåtit att dokumentera sådana händelser som senare synes ha beaktas vid beslutet om avskildhetsplacering. Något förhör med EJZ har inte heller ägt rum i anslutning till beslutet. Delgivning av beslutet har slutligen skett för sent.

Kriminalvårdsstyrelsen har brustit i noggrannhet då bristerna inte uppmärksammades i samband med överprövningarna.

Särskilt anmärkningsvärda framstår bristerna då EJZ vid upprepade tillfällen - enligt vad som framkommit av Kriminalvårdsstyrelsens yttrande - påtalade de formella bristerna i handläggningen, bl.a. att det saknades utredning och att han inte hade fått möjlighet att "försvara sig".

Mot bakgrund av de åtgärder som nu har vidtagits för att förhindra att liknande fel begås i framtiden finner jag inte skäl att vidta någon ytterligare åtgärd. Ärendet avslutas med den kritik som ligger i det ovan sagda.