JK 3385-14-20

Bakgrund

I en skrivelse till Justitiekanslern har chefsåklagare PA vid Åklagarkammaren i Kristianstad ifrågasatt Kristianstads tingsrätts handläggning av sekretessfrågor i två brottmål. Han har anfört följande. Vid Kristianstads tingsrätt har handlagts två mål gällande bland annat våldtäkt [hänvisning utesluten]. I åklagarnas stämningsansökningar har målsägandens och vittnens namn belagts med sekretess. Enligt 35 kap 12 § offentlighets- och sekretesslagen gäller sekretess i domstolen om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i mål om ansvar för sexualbrott. Åklagarna har med stöd av nämnda lagrum yrkat att förhandlingarna skulle ske bakom stängda dörrar. Tingsrätten har i båda målen avslagit åklagarnas framställningar. I mål B 436-14 har domstolen i beslutet [hänvisning utesluten] angett att parterna är vuxna och har varit gifta med varandra. De åtalade övergreppen (grov kvinnofridskränkning och våldtäkt) är inte av sådant slag att det finns anledning att hålla förhandlingen inför stängda dörrar. Under hela huvud­förhandlingen som pågick i två dagar tvingades målsäganden under stor vånda att lämna sin berättelse inför ett tjugotal åhörare, bekanta och familj till både målsäganden och den tilltalade. Från åklagarkammarens sida ifrågasätts om tingsrättens handläggning är förenlig med rättegångsbalkens 5 kap 1 § jämfört med offentlighet- och sekretesslagen.

Vid Kristianstads tingsrätt har handlagts två mål gällande bland annat våldtäkt [hänvisning utesluten]. I åklagarnas stämningsansökningar har målsägandens och vittnens namn belagts med sekretess. Enligt 35 kap 12 § offentlighets- och sekretesslagen gäller sekretess i domstolen om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i mål om ansvar för sexualbrott. Åklagarna har med stöd av nämnda lagrum yrkat att förhandlingarna skulle ske bakom stängda dörrar. Tingsrätten har i båda målen avslagit åklagarnas framställningar. I mål B 436-14 har domstolen i beslutet [hänvisning utesluten] angett att parterna är vuxna och har varit gifta med varandra. De åtalade övergreppen (grov kvinnofridskränkning och våldtäkt) är inte av sådant slag att det finns anledning att hålla förhandlingen inför stängda dörrar. Under hela huvud­förhandlingen som pågick i två dagar tvingades målsäganden under stor vånda att lämna sin berättelse inför ett tjugotal åhörare, bekanta och familj till både målsäganden och den tilltalade. Från åklagarkammarens sida ifrågasätts om tingsrättens handläggning är förenlig med rättegångsbalkens 5 kap 1 § jämfört med offentlighet- och sekretesslagen.

Vid Kristianstads tingsrätt har handlagts två mål gällande bland annat våldtäkt [hänvisning utesluten].

I åklagarnas stämningsansökningar har målsägandens och vittnens namn belagts med sekretess. Enligt 35 kap 12 § offentlighets- och sekretesslagen gäller sekretess i domstolen om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs och uppgiften förekommer i mål om ansvar för sexualbrott. Åklagarna har med stöd av nämnda lagrum yrkat att förhandlingarna skulle ske bakom stängda dörrar.

Tingsrätten har i båda målen avslagit åklagarnas framställningar.

I mål B 436-14 har domstolen i beslutet [hänvisning utesluten] angett att parterna är vuxna och har varit gifta med varandra. De åtalade övergreppen (grov kvinnofridskränkning och våldtäkt) är inte av sådant slag att det finns anledning att hålla förhandlingen inför stängda dörrar. Under hela huvud­förhandlingen som pågick i två dagar tvingades målsäganden under stor vånda att lämna sin berättelse inför ett tjugotal åhörare, bekanta och familj till både målsäganden och den tilltalade.

Från åklagarkammarens sida ifrågasätts om tingsrättens handläggning är förenlig med rättegångsbalkens 5 kap 1 § jämfört med offentlighet- och sekretesslagen.

Tingsrättens yttrande

I ärendet har inhämtats ett yttrande från Kristianstad tingsrätt. Tingsrättens yttrande har upprättats av lagmannen JM som var rättens ordförande i de aktuella brottmålen. Av yttrandet framgår i huvudsak följande.

Inledande anmärkningar  […] Vi har en grundlagsfäst regel att domstolsförhandlingar ska vara offentliga och domstolarna gör återkommande överväganden i denna fråga. I boken Sekretess m.m. hos allmän domstol har författarna redovisat vikten av att domstolsförhandlingar är offentliga och bland annat nämnt att Europa­domstolen har framhållit att en offentlig förhandling är ett medel för att skydda enskilda människor mot hemlig rättskipning och för att upprätthålla förtroendet för rättskipningen (se nämnt arbete, Sigurd Heuman, Anna Tansjö och Eva Lönqvist, 4:e upplagan, 2013, sid 96-97). Jag menar att vi äventyrar domstolarnas förtroende hos allmänheten om vi ger oss till att stänga dörrarna i praktiskt taget alla rättegångar där en person åtalats för våldtäkt. Mitt intryck efter lång tids tjänstgöring i domstolarna är att många åklagare numera nästan regelmässigt begär stängda dörrar i sexualbrottmål. Jag tror att det med ett sådant förhållningssätt följer en risk för att målsägande­biträden och försvarare av bekvämlighetsskäl förklarar sig biträda åklagarens begäran. Man uppfattar det som enklare att åhörarna är borta och man glömmer att det ur demokratisynpunkt är nödvändigt att press och allmänhet kan följa hur rättsväsendet hanterar alla typer av mål, även mål där enskilda personer utsatts för allvarlig brottslighet. Från den tilltalades synpunkt bör man nog också tänka på att hemliga rättegångar inte medger någon insyn och att det därmed inte kan ske någon tydlig kontroll av om domstolarna iakttar t.ex. en riktig bevisvärdering. JK:s frågor i remissen JK har i remissen ställt frågan om tingsrätten har inhämtat den tilltalades inställning. Det har tingsrätten gjort. I alla mål där processuella frågor kommer upp frågar jag alltid samtliga partsföreträdare om inställningen till den aktuella frågan. Detta gäller naturligtvis också när någon begär stängda dörrar vid en huvudförhandling eller begär t.ex. medhörning. I de aktuella fallen angav både målsägandebiträdena och försvararna sin inställning. Jag är ganska säker på att det var målsägandebiträdena som framförde begäran om stängda dörrar varefter åklagarna förklarade sig biträda yrkandet. Som jag minns det i dag så antingen biträdde försvararna yrkandet eller förklarade de att den tilltalade inte hade någon erinran mot detta. Den tilltalades syn på frågan om förhandlingen i mål av detta slag ska hållas inför öppna eller stängda dörrar kan dock enligt min mening inte ges någon särskild betydelse. Som nämnts förefaller det som att många advokater av bekvämlighetsskäl framför uppfattningen att den tilltalade vill ha stängda dörrar, bland annat för att den tilltalade tycker att det är bra att saken ges så lite uppmärksamhet som möjligt. Möjligen tänker man då inte på att det –  som nyss sagts – kan finnas anledning för den tilltalade att framhålla fördelarna med en öppen rättegång. Jag har ingen förklaring till varför den tilltalades inställning i frågan inte redovisades i anteckningarna. Sedan vi övergick till att skriva anteckningar i stället för protokoll vid huvudförhandlingarna ägnar jag inte dessa någon större uppmärksamhet. De aktuella målen I båda målen var den tilltalade och målsäganden vuxna. I mål B 1012-12 hade den tilltalade och målsäganden känt varandra i flera år samt haft en kortare relation som avlutades kort före de åtalade händelserna. Mannen åtalades dels för misshandel, dels för våldtäkt. I mål B 436-14 var de tilltalade gifta med varandra. Mannen åtalades för grov kvinnofridskränkning och våldtäkt. Åklagaren hade formulerat en gärningsbeskrivning med nio olika gärningar (A. – I.) Punkt I innehöll påstående om våldtäkt. Enligt min mening var omständigheterna inte sådana att det fanns skäl att stänga dörrarna. De uppgifter som fanns tillgängliga när besluten fattades var inte särskilt anmärkningsvärda. Detta bekräftas av innehållet i domarna. Jag kan slutligen hänvisa till vad Sigurd Heuman och hans medförfattare skriver på sidan 98 i den ovan nämnda boken, nämligen att det regelmässigt bör vara stängda dörrar när brottet riktats mot ett barn samt att "Det är inte givet att det alltid måste vara stängda dörrar bara för att målet rör exempelvis våldtäkt mot en vuxen person."

Inledande anmärkningar

 […]

Vi har en grundlagsfäst regel att domstolsförhandlingar ska vara offentliga och domstolarna gör återkommande överväganden i denna fråga. I boken Sekretess m.m. hos allmän domstol har författarna redovisat vikten av att domstolsförhandlingar är offentliga och bland annat nämnt att Europa­domstolen har framhållit att en offentlig förhandling är ett medel för att skydda enskilda människor mot hemlig rättskipning och för att upprätthålla förtroendet för rättskipningen (se nämnt arbete, Sigurd Heuman, Anna Tansjö och Eva Lönqvist, 4:e upplagan, 2013, sid 96-97). Jag menar att vi äventyrar domstolarnas förtroende hos allmänheten om vi ger oss till att stänga dörrarna i praktiskt taget alla rättegångar där en person åtalats för våldtäkt.

Mitt intryck efter lång tids tjänstgöring i domstolarna är att många åklagare numera nästan regelmässigt begär stängda dörrar i sexualbrottmål. Jag tror att det med ett sådant förhållningssätt följer en risk för att målsägande­biträden och försvarare av bekvämlighetsskäl förklarar sig biträda åklagarens begäran. Man uppfattar det som enklare att åhörarna är borta och man glömmer att det ur demokratisynpunkt är nödvändigt att press och allmänhet kan följa hur rättsväsendet hanterar alla typer av mål, även mål där enskilda personer utsatts för allvarlig brottslighet. Från den tilltalades synpunkt bör man nog också tänka på att hemliga rättegångar inte medger någon insyn och att det därmed inte kan ske någon tydlig kontroll av om domstolarna iakttar t.ex. en riktig bevisvärdering.

JK:s frågor i remissen

JK har i remissen ställt frågan om tingsrätten har inhämtat den tilltalades inställning. Det har tingsrätten gjort. I alla mål där processuella frågor kommer upp frågar jag alltid samtliga partsföreträdare om inställningen till den aktuella frågan. Detta gäller naturligtvis också när någon begär stängda dörrar vid en huvudförhandling eller begär t.ex. medhörning. I de aktuella fallen angav både målsägandebiträdena och försvararna sin inställning. Jag är ganska säker på att det var målsägandebiträdena som framförde begäran om stängda dörrar varefter åklagarna förklarade sig biträda yrkandet. Som jag minns det i dag så antingen biträdde försvararna yrkandet eller förklarade de att den tilltalade inte hade någon erinran mot detta.

Den tilltalades syn på frågan om förhandlingen i mål av detta slag ska hållas inför öppna eller stängda dörrar kan dock enligt min mening inte ges någon särskild betydelse. Som nämnts förefaller det som att många advokater av bekvämlighetsskäl framför uppfattningen att den tilltalade vill ha stängda dörrar, bland annat för att den tilltalade tycker att det är bra att saken ges så lite uppmärksamhet som möjligt. Möjligen tänker man då inte på att det –  som nyss sagts – kan finnas anledning för den tilltalade att framhålla fördelarna med en öppen rättegång.

Jag har ingen förklaring till varför den tilltalades inställning i frågan inte redovisades i anteckningarna. Sedan vi övergick till att skriva anteckningar i stället för protokoll vid huvudförhandlingarna ägnar jag inte dessa någon större uppmärksamhet.

De aktuella målen

I båda målen var den tilltalade och målsäganden vuxna. I mål B 1012-12 hade den tilltalade och målsäganden känt varandra i flera år samt haft en kortare relation som avlutades kort före de åtalade händelserna. Mannen åtalades dels för misshandel, dels för våldtäkt.

I mål B 436-14 var de tilltalade gifta med varandra. Mannen åtalades för grov kvinnofridskränkning och våldtäkt. Åklagaren hade formulerat en gärningsbeskrivning med nio olika gärningar (A. – I.) Punkt I innehöll påstående om våldtäkt.

Enligt min mening var omständigheterna inte sådana att det fanns skäl att stänga dörrarna. De uppgifter som fanns tillgängliga när besluten fattades var inte särskilt anmärkningsvärda. Detta bekräftas av innehållet i domarna.

Jag kan slutligen hänvisa till vad Sigurd Heuman och hans medförfattare skriver på sidan 98 i den ovan nämnda boken, nämligen att det regelmässigt bör vara stängda dörrar när brottet riktats mot ett barn samt att "Det är inte givet att det alltid måste vara stängda dörrar bara för att målet rör exempelvis våldtäkt mot en vuxen person."

Chefsåklagare PA har beretts tillfälle att inkomma med synpunkter på tingsrättens yttrande.

Den rättsliga regleringen

Av 2 kap. 11 § andra stycket andra meningen regeringsformen framgår att förhandling vid domstol ska vara offentlig. Enligt 2 kap. 20 § första stycket 4 regeringsformen får offentligheten vid domstol begränsas genom lag i den utsträckning som medges i 2 kap. 21–24 §§.

Sådana begränsningar måste bl.a. vara avsedda att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demo­kratiskt samhälle och får aldrig gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett begränsningen, och inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsikts­bildningen.

Utgångspunkten att en förhandling vid allmän domstol ska vara offentlig framgår även av 5 kap. 1 § första stycket rättegångsbalken. Enligt bestäm­melsens andra stycke får emellertid rätten besluta att en förhandling ska hållas inom stängda dörrar om, såvitt här är aktuellt, det kan antas att det vid förhandlingen kommer att läggas fram uppgifter som omfattas av sekretess enligt 35 kap. 12 § offentlighets- och sekretesslagen (2009:400), härefter OSL.

Enligt 35 kap. 12 § första stycket 1 OSL gäller sekretess hos domstol för uppgift om enskilds personliga eller ekonomiska förhållanden om det kan antas att den enskilde eller någon närstående till denne lider skada eller men om uppgiften röjs, och uppgiften förekommer i mål om ansvar för sexualbrott.

Det framgår av 43 kap. 5 § andra stycket OSL att om sekretess gäller för en uppgift som har lagts fram vid en förhandling inom stängda dörrar gäller sekretessen även under domstolens fortsatta handläggning av målet, om inte annat särskilt beslutas. Sedan domstolen har skilt målet eller ärendet från sig fortsätter dock sekretessbestämmelsen att vara tillämplig endast i den utsträck­ning domstolen i domen eller beslutet särskilt har förordnat om det, se 43 kap. 8 § andra stycket OSL.

Rätten till en offentlig förhandling följer även av Sveriges åtaganden enligt Europakonventionen. Enligt artikel 6.1 i konventionen får förhandlings­offentligheten begränsas, såvitt nu är av intresse, av hänsyn till skyddet för parternas privatliv.

Domstolsförhandlingar ska i enlighet med svensk rättstradition vara offentliga i största möjliga utsträckning. Principen om domstolsförhand­lingars offentlighet är av grundläggande betydelse för rätts­säkerheten och för allmänhetens förtroende för domstolsväsendet. I samband med domstols­förhandling bör ett sekretessintresse därför få väga över offentlighets­intresset bara om det föreligger ett starkt behov av sekretess (se prop. 1979/80:2 Del A s. 98).

Dessa grundläggande utgångspunkter har bl.a. kommit till uttryck genom de begränsningar att hålla en förhandling inom stängda dörrar som framgår av 5 kap. 1 § rättegångsbalken och genom regleringen i 42 kap. 8 § OSL, som innebär att uppgifter som förebragts inom stängda dörrar blir offentliga när domstolen skiljer sig från målet om inte domstolen särskilt förordnar att sekretessen ska bestå.

Rättens möjlighet att förordna om stängda dörrar med hänvisning till sekretessbestämmelsen i 35 kap. 12 § OSL är fakultativ. Lagstiftaren har därmed i betydande omfattning överlåtit åt domstolen att i det enskilda fallet avgöra om en förhandling bör hållas inom stängda dörrar. Detta ska ske efter en avvägning mellan intresset av sekretess och intresset av insyn (se a. prop. s. 309 och Heuman m.fl., Sekretess m.m. hos allmän domstol, fjärde upplagan, s. 95).

Det är naturligt att målsäganden i ett mål om sexualbrott ofta har ett starkt intresse av sekretess för uppgifter som läggs fram i ett brottmål som rör ansvar för ett sådant brott (se a. prop. s. 283). Även den tilltalades intresse av sekretess omfattas dock av bestämmel­sen i 35 kap. 12 § OSL (se JO 1985/86 s. 90 och Heuman m.fl., a.a., s. 72).

Offentlighet vid domstolsförhandlingar är enligt Europadomstolen ett medel dels för att skydda enskilda mot hemlig rättsskipning, dels för att upprätthålla förtroendet för rättsskipningen (se t.ex. Axen mot Tyskland, no 8273/78). Utöver det allmänna intresset av att säkra förtroendet för domstolarnas verksamhet, är förhandlingsoffentligheten alltså en rättighet som tillkommer den enskilda parten enligt artikel 6.1 i Europakonventionen.

Av vikt är även att den enskilde till viss del själv disponerar över de intressen som domstolen har att beakta vid prövningen av om en förhandling ska hållas inom stängda dörrar. Den enskilde kan nämligen helt eller delvis efterge sitt sekretesskydd, se 12 kap. 2 § första stycket OSL. Det framgår även av Europadomstolens praxis att den enskilde kan avstå sin rätt till förhandlingsoffentlighet, under förutsättning att avståendet är otve­tydigt och inte sätter något viktigt allmänt intresse ur spel (se bl.a. Hermi mot Italien, no 1814/02).

Justitiekanslern har tidigare framhållit att det ankommer på rätten att bedöma om någon enskild lider skada av att en viss uppgift röjs och att rätten därför har ett ansvar för att denna fråga blir tillräckligt utredd (se JK-Beslut 1993 A 2, se även JO 1986/87 s. 28). Tyngden av de intressen som i det enskilda fallet talar för sekretess respektive för offentlighet är, som anförts ovan, beroende av hur de berörda parterna ser på denna fråga. För att domstolen ska kunna göra ett välgrundat ställningstagande av om en förhandling ska hållas inom stängda dörrar måste därför parternas inställning i sekretessfrågan klargöras. Det är lämpligt att parternas inställning redovisas i anteckningarna eller i protokollet, även om detta inte uttryckligen krävs enligt reglerna i 6 kap.rättegångsbalken (se anfört JK-beslut).

Av anteckningarna i de nu aktuella brottmålen framgår att tingsrätten har prövat frågan om stängda dörrar på begäran av åklagaren och målsäganden i respektive mål. Lagmannen Johan Mannergren har i sitt yttrande hit angett att han även har inhämtat de tilltalades inställning i frågan, även om det saknas uppgift härom i anteckningarna. Justitiekanslerns uppfattning är, som framgått ovan, att även de tilltalades inställning i frågan om stängda dörrar borde ha redovisats i anteckningarna.

Att tingsrätten i de båda målen valde att inte förordna om stängda dörrar i någon del kan synas något överraskande. Avvägningen mellan intresset av sekretess och intresset av insyn är emellertid i varje enskilt fall ytterst en bedömningsfråga. Tillgänglig utredning ger inte underlag för slutsatsen att det finns skäl att rikta någon kritik mot tingsrättens ställningstaganden.

Med dessa uttalanden avslutas ärendet här.