JK 3411-99-40

Länsstyrelsen i Värmlands län beslutade den 20 februari 1998 att påföra Kenneth Wahlström AB överlastavgift med 20 000 kr enligt lagen (1972:435) om överlastavgift. Den påförda avgiften hänförde sig till en av bolaget ägd påhängsvagn med registreringsnummer FRW 861. Bolaget inbetalade avgiften till länsstyrelsen den 17 mars 1998.

Bolaget har i en skrivelse, ställd till Justitiekanslern men ingiven till Länsstyrelsen i Värmlands län, begärt att överlastavgiften skall återbetalas till bolaget jämte eventuell ränta. Som grund för sin framställan har bolaget åberopat att länsstyrelsen saknat lagligt stöd att ta ut överlastavgiften.

Länsstyrelsen har med eget yttrande överlämnat bolagets skrivelse hit och därvid anfört att det i detta fall inte förelegat förutsättningar att påföra bolaget överlastavgift. Länsstyrelsen har tillstyrkt "återbetalning" av den påförda avgiften.

Bolaget har beretts tillfälle att lämna synpunkter på länsstyrelsens yttrande.

Enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen skall staten ersätta personskada, sakskada eller ren förmögenhetsskada som vållats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning i verksamhet för vars fullgörande staten svarar.

För att Justitiekanslern skall kunna pröva ett anspråk på skadestånd som riktas mot staten måste det framgå att det vållande som åberopas till grund för kravet också har lett till skada. Det är i allmänhet den som begär ersättning som har att visa att förutsättningarna för skadestånd är uppfyllda.

I detta fall har bolaget, som det får uppfattas, ansett att länsstyrelsens beslut om överlastavgift blivit uppenbart oriktigt, eftersom påhängsvagnar enligt 9 § första stycket lagen om överlastavgift jämförd med 9 § andra stycket fordonsskattelagen (1988:327) är undantagna från överlastavgift. I förevarande sammanhang finns anledning uppmärksamma att part som anser att ett beslut blivit uppenbart oriktigt har möjlighet att begära omprövning av beslutet enligt vad som föreskrivs i 27 § förvaltningslagen (1986:223). Finner en myndighet att ett beslut som den har meddelat som första instans är uppenbart oriktigt på grund av nya omständigheter eller av någon annan anledning skall myndigheten nämligen ändra beslutet om det kan ske snabbt och enkelt utan att det blir till nackdel för någon enskild part (omprövning).

Enligt min mening bör bolaget i första hand ha att uttömma de möjligheter som enligt förvaltningsrättsliga regler står till buds för att söka ändring av länsstyrelsens beslut innan ställning tas till bolagets skadeståndsanspråk. Frågan om skadestånd är alltså för tidigt väckt. Jag avböjer därför att nu reglera bolagets ersättningsanspråk.

Ärendet avslutas här.