JK 3434-07-22

Bakgrunden till tillsynsärendet

Den 23 april 2007 överlämnade Åklagarmyndigheten, Åklagarkammaren i Umeå, en anmälan rörande hets mot folkgrupp till Justitiekanslern för bedömning. Justitiekanslern fann, mot bakgrund av ett ställningstagande i ett tidigare ärende hos Justitiekanslern, att en av de i ärendet ifrågavarande skrifterna var tryckt samt att det var uppenbart att även övriga skrifter var tryckta. De föll därför under tryckfrihetsförordningens (TF) tillämpningsområde och inom Justitiekanslerns exklusiva behörighet som åklagare. Innehållet i skrifterna ansågs emellertid inte utgöra hets mot folkgrupp, varför någon förundersökning inte inleddes (beslut den 7 maj 2007 i 3166-07-30). 

Med anledning av att det framkom att Åklagarmyndigheten den 21 april 2007 hade inlett förundersökning rörande hets mot folkgrupp samt att en viss tvångsmedelsanvändning hade förekommit i anslutning till denna brottsmisstanke, beslutade Justitiekanslern den 7 maj 2007 att det inte fanns underlag för att någon hade gjort sig skyldig till ett brottsligt tjänstefel, varför någon förundersökning rörande detta inte skulle inledas. Vidare beslutade Justitiekanslern att inleda ett tillsynsärende för att närmare granska det inträffade.

Händelserna den 20 – 24 april 2007

På kvällen fredagen den 20 april 2007 kallades polis till en fastighet på Hemmansgatan i Skellefteå med anledning av en misshandel som hade förövats där. Målsäganden, som är av utländsk härkomst, uppgav på plats att en okänd gärningsman samt grannen R.E. hade begått brottet. Polisen beslutade om husrannsakan i R.E.:s lägenhet för att eftersöka honom. Lägenheten var emellertid tom på personer, men där fanns föremål, bl.a. en batong, som kunde förmodas ha anknytning till den misshandel som hade ägt rum. Vidare fanns flygblad med främlingsfientligt innehåll i lägenheten. Inget av flygbladen togs i beslag. 

På morgonen därefter – lördagen den 21 april – kl. 08.48 beslutade polisassistenten T.A. att förundersökning skulle inledas, såvitt framgår för misshandel eller grov misshandel. Kl. 09.00 hämtades R.E. till förhör enligt T.A.:s beslut. I R.E.:s bostad anträffades även D.B., som också togs med för förhör.

Enligt en polisanmälan upprättad kl. 11.55 rörande hets mot folkgrupp påträffades samma morgon, vid en kontroll av om målsäganden var hemma, i dennes brevlåda ett flygblad med främlingsfientligt innehåll. Såvitt har framkommit togs flygbladet senare i beslag efter beslut av chefsåklagaren MA. 

Kl. 10.41-10.55 hölls ett förhör med D.B. rörande brottsmisstanken hets mot folkgrupp, och enligt förhörsprotokollet delgavs han misstanke om detta brott. 

Kl. 11.15 beslutade MA dels att inleda förundersökning beträffande hets mot folkgrupp, dels att anhålla R.E. och D.B. för misshandel och hets mot folkgrupp. Som anhållningsgrunder angavs i beslutet kollusionsfara och recidivfara. 

Därefter hölls kl. 11.30-11.31 förhör med R.E. rörande brottsmisstanken hets mot folkgrupp. Enligt förhörsprotokollet hade han blivit underrättad om brottsmisstanken. 

Kl. 13.20 beslutade MA om husrannsakan i de misstänktas bostäder för eftersökande av flygblad och blodiga kläder. 

Vid husrannsakan i D.B.:s bostad under eftermiddagen togs ett av ett flertal påträffade flygblad ”Förblindad av lögner” med Internetadressen www.info14.com, ett av ett flertal påträffade flygblad ”Yttrandefriheten är hotad” från Nationalsocialistisk front, en affisch ”Fängslad i 9 år för att ha diskuterat förintelsen” från Nationalsocialistisk front samt en kasse med ”blandat rasistiskt material” i beslag. Beslagen beslutades kl. 16.20 av MA. 

Vid husrannsakan i R.E.:s bostad under kvällen togs ett av ett sextiotal flygblad från www.info14.com och Nationalsocialistisk front i beslag. Beslaget beslutades kl. 19.15 av kammaråklagaren LE. 

Måndagen den 23 april 2007 övertog assistentåklagaren MAN ärendet från jouråklagare och överlämnade därefter detsamma såvitt gällde brottsmisstanken om hets mot folkgrupp till Justitiekanslern för bedömning. Därefter överlämnades även kopior av de beslagtagna flygbladen och den beslagtagna affischen till Justitiekanslern. 

Tisdagen den 24 april 2007 ändrade MAN anhållningsbesluten att avse enbart misshandel. 

De beslagtagna skrifterna har, såvitt har framgått, efter Justitiekanslerns beslut den 7 maj 2007 lämnats tillbaka till dem som skrifterna togs i beslag från. 

Åklagarmyndighetens yttranden

Justitiekanslern har inhämtat yttrande från Åklagarkammaren i Umeå. Kammaren har genom chefsåklagaren AÖ anfört följande. 

”För jourtjänstgöring inom Åklagarmyndigheten utanför kontorstid är riket indelat i olika jourområden. I det jourområde som Åklagarkammaren i Umeå ingår i samverkar åklagarkamrarna i Luleå, Umeå, Östersund, Sundsvall, Gävle, Falun samt den åklagare tillhörande Internationella åklagarkammaren i Stockholm som är placerad i Sundsvall. Den åklagare som har jour finns på sin arbetsplats och arbetar under sitt jourpass mot alla de polismyndigheter som jourområdet omfattar, nämligen i vårt fall Polismyndigheten i Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands, Jämtlands, Gävleborgs och Dalarnas län. 

De åtgärder som föreläggandet avser har vidtagits under jourtid eller närmare bestämt under lördagen den 21 april 2007. Besluten har – enligt den information som framgår av bilagda kopior av tvångsmedelsblanketter [ej återgivna här, JK:s anm.] – fattats av jouråklagare stationerade dels vid Åklagarkammaren i Sundsvall (kå LE) dels åklagare vid Internationella Åklagarkammaren (cå MA). Ärendet har överlämnats till Åklagarkammaren i Umeå först på ordinär kontorstid måndagen den 23 april varvid handläggande åklagare asså MAN tog kontakt med JK. Yttrande från handläggande åklagare bifogas denna skrivelse, bil 1. 

[…] 

Polismyndigheten har efter JK:s beslut 2007-05-07 tillsett att aktuella beslag återgår till den från vilka aktuella beslag togs.” 

I en bilaga till yttrandet har MAN anfört följande. 

”På förmiddagen måndagen den 23 april 2007 övertog jag ärendet AM-15374-07 med följande förutsättningar. Den 21 april hade jouråklagare anhållit två män misstänkta för misshandel och hets mot folkgrupp i Skellefteå den 20 april 2007. Flygblad och affischer med främlingsfientligt innehåll hade anträffats i de båda anhållnas respektive bostäder. Ett flygblad av liknande slag hade även anträffats i brevlådan hos målsäganden i misshandelsärendet. Flygbladen och affischerna var tagna i beslag men beslagen var inte fastställda. Polisen frågade om jag ville fastställa beslagen men jag svarade att jag inte kunde göra det eftersom ärendet eventuellt skulle hanteras av JK. 

Eftersom misstanken om hets mot folkgrupp omfattade spridande av flygblad med visst innehåll kontaktade jag under måndagsförmiddagen JK för att diskutera om ärendet borde överlämnas dit. Jag fick då tala med MH som bad mig kontrollera om det var fråga om tryckta handlingar. Sedan polisen tittat på beslagen och meddelat att det var uppenbart att det var fråga om tryckta affischer och flygblad tog jag på nytt kontakt med JK, den här gången med AR. Jag meddelade att jag bedömde att ärendet föll under JK:s kompetensområde och att jag hade för avsikt att överlämna ärendet dit. Vi kom överens om att jag skulle faxa handlingarna i ärendet, vilket jag gjorde samma dag. Den 24 april 2007 tog jag ett formellt beslut där jag ändrade anhållningsbeslutet till att endast avse misstanke om misshandel. I fråga om beslagen i ärendet har jag hänvisat polisen till JK. 

Sammanfattningsvis har jag, såvitt ärendet avser misstanke om hets mot folkgrupp, inte fattat några beslut om tvångsmedel eftersom jag har bedömt att jag inte har varit behörig att göra det. När det stod klart att det var fråga om spridande av tryckta handlingar överlämnades ärendet omgående till JK.” 

Justitiekanslern har därefter inhämtat yttranden från Åklagarkammaren i Sundsvall samt Internationella åklagarkammaren Stockholm. 

Åklagarkammaren i Sundsvall har genom vice chefsåklagaren BM anfört bl.a. följande. 

Ӏrendet

Ärendet

Ärendet

 Chefsåklagaren AÖ vid Åklagarkammaren i Umeå har i en av de remisshandlingar som översänts hit redogjort för det joursystem som råder inom åklagarväsendet i Norrland och vilka två åklagare som tjänstgjort som jouråklagare den aktuella lördagen den 21 april 2007, då de ifrågasatta åklagarbesluten avseende tryckfrihetsbrott fattats. 

Av de handlingar i ärendet som inhämtats från Åklagarkammaren i Umeå framgår i de delar som nu ifrågasatts följande. Cå MA vid Internationella Åklagarkammaren i Sundsvall beslutade den 21 april 2007 kl 11.15 att anhålla D.B. och R.E. för bland annat hets mot folkgrupp. Samma dag kl. 13.20 förordnade hon om husrannsakan i de båda misstänktas bostäder i Skellefteå. Enligt de av henne ifyllda tvångsmedelsblanketterna var syftet härmed bland annat att eftersöka flygblad som, vad jag kan förstå, varit av betydelse för att utreda brottet hets mot folkgrupp. Vid husrannsakan hos D.B. under eftermiddagen anträffades i dennes bostad ett flertal flygblad och affischer som mångfaldigats genom tryckning, vilka kl. 16.20 togs i beslag efter beslut av MA. Senare under dagen anträffades vid en hos R.E. genomförd husrannsakan även där ett flertal flygblad som mångfaldigats genom tryckning och som efter beslut kl 19.15 av kå LE vid Åklagarkammaren i Sundsvall togs i beslag. Förenämnda beslag synes härefter ej ha fastställts. Efter helgen, på måndagsmorgonen den 23 april 2007, överlämnades ärendet till Åklagarkammaren i Umeå för fortsatt handläggning med de båda misstänkta alltjämt anhållna. 

Jag har infordrat yttrande över den ifrågasatta handläggningen av den åklagare från Åklagarkammaren i Sundsvall – kå LE – som enligt ovan fattat beslut om tvångsmedel rörande ett tryckfrihetsbrott, vilket endast är förbehållet JK. LE:s yttrande bilägges denna skrivelse. Enligt hennes yttrande, som det måste förstås, har hon och MA i samband med att de avlöst varandra haft en diskussion om JK:s funktion som åklagare i ärende av nu aktuellt slag, varefter hon senare under kvällen utan närmare övervägande om sin behörighet fattat det aktuella beslagsbeslutet som varit en logisk följd av de beslut som MA dessförinnan fattat. 

Åklagarkammarens bedömning

Åklagarkammarens bedömning

Som JK anfört i sitt tillsynsbeslut den 7 maj 2007 är JK ensam åklagare i tryckfrihetsmål och har i dessa mål ensam de befogenheter vid brottsbekämpning som polis och åklagare annars har. I förevarande tryckfrihetsmål synes inte något samråd ha skett med JK innan de aktuella åklagarbesluten fattats. Besluten saknar i så fall lagstöd och är att betrakta som nullitet. Då jag inte har tillgång till MA:s version av det inträffade har jag ingen tillräcklig grund för att kunna avge en bestämd ståndpunkt i frågan om ett klandervärt fel begåtts av någon av de berörda beslutsfattande åklagarna i målet. 

Med anledning av det inträffade kommer jag snarast att tillse att JK:s senaste reviderade promemoria angående kompetensfördelningen mellan JK samt polis och åklagare vid misstankar om otillåtna yttranden m. m. distribueras till samtliga åklagare vid kammaren.” 

I en bilaga till yttrandet har LE anfört följande. 

”Lördagen den 21 april 2007 påbörjade jag mitt jourpass kl 16.00. Passet sträckte sig till den 22 april 2007 kl 09.00. Jag avlöste chefsåklagaren MA som hade haft dagpasset. Under en timme, mellan kl. 16.00 och 17.00 överlämnade MA samtliga pågående ärenden till mig, vilket innebar att vi gick igenom vilka direktiv som hade givits, vad polisen hade gjort och vad jag kunde förvänta mig i fortsättningen av polisen i varje enskilt ärende. 

Jag fick klart för mig att MA hade anhållit två personer för misshandel och hets mot folkgrupp, att hon hade beslutat om husrannsakan på två adresser för eftersök av blodiga kläder och flygblad samt att hon fastställt beslag från den ena husrannsakan. 

MA redogjorde noggrant för sina beslut i ärendet men jag har glömt detaljerna eftersom det var en stor mängd pågående ärenden som skulle överlämnas och diskuteras. Jag kan påminna mig om att vi talade om JK men jag kan inte minnas om MA sade att hon själv varit i kontakt med JK eller om polisen hade tagit den kontakten eller i övrigt på vilket sätt JK diskuterades. 

När polisen senare på kvällen ringde och rapporterade angående husrannsakan på den andra adressen och att man hittat samma material där som på den första husrannsakan utgår jag från att jag beslutade att materialet skulle tas i beslag utan närmare funderingar.” 

Internationella åklagarkammaren i Stockholm har genom chefsåklagaren TH anfört bl.a. följande. 

”Av handlingarna framgår att Cå MA, under jourtjänstgöring, lördagen den 21 april 2007, kl. 11.15, anhållit två personer misstänkta för misshandel och hets mot folkgrupp. Åklagaren har vidare beslutat om husrannsakan hos de två misstänkta kl. 13.20 för att bl.a. eftersöka blodiga kläder och fingeravtryck på flygblad och ta dessa föremål i beslag. Beslagen har senare fastställts av MA under dagen och av kammaråklagaren LE under kvällen. 

Av MA:s yttrande samt av hennes anteckningar och direktiven på tvångsmedelsblanketten framgår att åtgärderna vidtagits i syfte att säkra bevisningen i misshandelsmålet samt för att visa att gärningen haft rasistiska motiv. 

Det är vidare klarlagt att polisen varit i kontakt med Justitiekanslern under dagen och fått besked att materialet inte skulle tas i beslag i tryckfrihetsmålet. 

Av MA:s yttrande framgår att hon har varit väl förtrogen med kompetensfördelningen mellan Justitiekanslern och allmän åklagare. 

Det förekommer att grundlagskyddade informationsbärare såsom flygblad påträffas i samband med husrannsakan med anledning av andra brott än tryck- och yttrandefrihetsbrott. Det torde inte strida mot censurförbudet att dessa tas i beslag för att eftersöka fingeravtryck, för att visa att det funnits rasistiska motiv samt för att jämföra flygbladet med det som påträffats hos målsäganden i syfte att säkra bevisningen. 

Kommunikationen mellan polis och åklagare synes dock inte ha fungerat helt tillfredställande vilket är beklagligt. Polisen som verkställde beslutet tycks inte ha förstått att åtgärden gjordes i misshandelsmålet för att säkerställa bevisningen i den delen och för att visa att misshandeln skett av rasistiska motiv och inte i tryckfrihetsmålet där allmän åklagare saknar behörighet. 

Vidare borde åklagaren, efter att Justitiekanslern kontaktats och då det så småningom blev klart att de tryckta skrifterna som tagits i beslag inte utgjorde något tryckfrihetsbrott, beslutat att de tvångsmedelsbeslut som fattats endast avsåg misshandelsbrottet. Att så inte skedde är beklagligt men kan förklaras av att jourtjänstgöringen, enligt MA och LE, präglades av att det föredrogs och beslutades i väldigt många ärenden.” 

I en bilaga till yttrandet har MA anfört följande. 

”Lördagen den 21 april 2007 mellan 08.00-16.00 tjänstgjorde jag som jouråklagare i norra distriktet, När jag började min tjänstgöring avrapporterade tidigare åklagare till mig fram till 09.00 och det var en stor mängd ärenden som överlämnades. Under dagen var det ständiga påringningar med föredragningar i påbörjade ärenden för nya beslut samt nya direktiv. Det inkom dessutom ett antal nya ärenden under dagen. Vid min avrapportering som skedde till åklagare som började sin tjänstgöring kl 16.00 fortgick det intensiva påringandet och jag svarade i telefon samtidigt som jag avrapporterade. Vi var inte klara med avrapporteringen förrän efter 17.00. 

Jag blev uppringd vid 11.15 tiden vilket framgår av tvångsmedelsblanketten. Jag fick en föredragning, som jag minns det, om misshandel och hets mot folkgrupp i Skellefteå 070420. Av tvångsmedelsblanketten som jag ifyllde allteftersom polismannen lämnade uppgifter framgår också K nummer K7095-07. Polisen hade själv beslutat om att hämta in de misstänkta och de föredrog ärendet för att jag skulle fatta beslut om anhållande eller frigivning. Huvudbrottet var misshandel. Jag har inte tillgång till förhören med de misstänkta angående detta brott men när det gäller misstanke om hets mot folkgrupp kan jag konstatera att det är hållet förhör med en misstänkt redan kl 10.41 i en anmälan med diarienummer K7116-07 – medan anmälan noteras kl 11.55 – med en brottstid som anges till 070421 kl 09.00-10.00. 

Enligt föredraganden fanns det åtminstone en målsägande som misshandlats av två gärningsmän som använt tillhyggen (batong, pepparspray, tårgas) samt knytnävar den 20 april på kvällen. En av dem var troligen granne till en målsägande. Målsägande hade pekat ut en misstänkt. Båda misstänkta förnekade som jag vill minnas det och var samstämmiga i sina uppgifter. Jag fick berättat för mig att det fanns ett flygblad med nazistiska uttryck i brevlådan hos målsägande. Det fanns också liknande nazistpropaganda hos R.E. Dessa uppgifter fanns alltså redan vid den första föredragningen för mig vilket framgår av baksidan till min tvångsmedelsblankett där jag antecknar vad polisen säger till mig. Man nämner också för mig att R.E. begärt försvarare vid fortsatta förhör vilket jag också antecknat. 

För utredande av misshandelsbrottet beslutade jag om att spår på dörren skulle säkras, brevlådan fotograferas samt flygbladet tas i beslag för säkrande av fingeravtryck. Detta framgår också på baksidan av en av tvångsmedelsblanketterna där jag antecknade. Valet av blankett att anteckna på hade inget att göra med vilken person direktiven gällde. Samtliga anteckningar skedde på en baksida rörande hela händelseförloppet samt lämnande av direktiv. 

Senare på dagen blev jag på nytt uppringd för beslut om husrannsakan. Anledning var för eftersökande av blodiga kläder samt flygblad. Det fanns uppgifter om att personerna kunde ha fått blod på sina kläder. Det uppgavs också att det papper med rasistiskt innehåll som lagts i målsägandes brevlåda kunde ha med de misstänkta att göra. Polisen hade varit i kontakt med JK som konstaterat att detta var inget ärende för dem vilket framgår av de yttranden som jag i min tur begärt in från polisen och som biläggs mitt yttrande. Det hittades bl.a. flygblad i D.B.:s bostad. Jag beslutade om att flygbladen skulle tas i beslag i misshandelsärendet K7095-07. Något annat ärendenummer kände inte jag till vid det här tillfället. Anledningen var att kunna göra jämförelse med innehållet och utseendet av det papper som var taget i beslag i målsägandes brevlåda för att se om de var identiska för att stärka misstankarna mot B i misshandelsärendet. Med anledning av att JK meddelat att detta inte var något ärende för dem ansåg jag mig inte förhindrad att kunna ta detta i beslag för säkerställande av ovan bevisning. Min uppfattning var också att dessa handlingar också eventuellt skulle kunna användas för ett påstående om försvårande omständigheter vid själva misshandelsbrottet. Målsägande var av utländsk härkomst. Vilket antal flygblad det fanns i bostaden kände jag inte till och inte heller hur de såg ut. För mig var dessa handlingar jämförbara med vilka handlingar som helst som skulle kunna användas i ett jämförelsesyfte för att stärka bevisningen. 

Enligt Promemoria angående kompetensfördelningen mellan Justitiekanslern samt polis och åklagare, vilken fanns tillgänglig vid tillfället, vid misstankar om otillåtna yttranden m m – sägs det att när ett enstaka exemplar av t ex klistermärken – polis och åklagare får anses behöriga att inleda förundersökning på grund av t ex hets mot folkgrupp. När polisen tog kontakt med mig hade de redan inlett förundersökning för misshandel eftersom de hade beslutat om hämtning av de misstänkta. Då de också hörde åtminstone en av de misstänkta innan de tog kontakt med mig – och delgav misstanke om hets mot folkgrupp – måste de ha inlett förundersökning även för detta brott. 

Promemorian fortsätter med att det dock får förutsättas att polis och åklagare under den fortsatta handläggningen av ärendet prövar sin behörighet genom en kontroll av att det inte rör sig om en tryckt skrift. Därefter kan kontakt tas med Justitiekanslern i frågan om förundersökning enligt TF skall inledas. Så gjordes också i detta fall. 

I ovan angivna promemoria som studerades vid tillfället, sägs också att det i sammanhanget bör påpekas att TF inte hindrar att en grundlagsskyddad informationsbärare tas i beslag av polis eller åklagare som bevis för att exempelvis en misshandel skett av rasistiska motiv. 

Initierandet av brott i detta ärende var inte tryckfrihetsbrott utan en vanlig misshandel. I den bevisning som hittades fanns det rasistiska yttranden. Den tolkning jag gjorde av denna var att det inte skulle vara någon skillnad i detta sammanhang om jag ville eftersöka fingeravtryck på dessa handlingar eller t ex reklamblad eller kontoutdrag eller andra typer av handlingar som kan ha betydelse i ett mål där man vill söka fingeravtryck eller göra jämförelser av utseende och innehåll som kan ha betydelse för att stärka bevisningen i ett mål.” 

Bilagorna till yttrandet har utelämnats här. 

Behörigheten som åklagare i fråga om tryckfrihetsbrott

Tryckfrihetsbrott är sådana brott som är kriminaliserade enligt både brottsbalken och 7 kap. 4 § TF. För att en gärning ska anses som brottslig enligt det senare lagrummet krävs att den har begåtts genom en tryckt eller därmed jämställd skrift (se 1 kap. 5 § TF). 

Justitiekanslern är ensam åklagare när det gäller tryckfrihetsbrott. Ingen annan än Justitiekanslern får besluta om förundersökning rörande sådana brott. Vidare är det enligt 9 kap. 2 § TF endast Justitiekanslern (och domstol) som får besluta om tvångsmedelmed anledning av en misstanke om tryckfrihetsbrott. Innan en förundersökning har hunnit inledas får visserligen enligt 23 kap. 3 § tredje stycket rättegångsbalken en polisman hålla förhör och vidta andra utredningsåtgärder som är av betydelse för utredningen. Detta ger emellertid inte en polisman rätt att besluta om några tvångsåtgärder under denna s.k. primärutredning (jfr Fitger, Rättegångsbalken II, suppl. 50, s. 23:20 b, och prop. 1994/95:23 s. 78 och 119). När det vid misstanke om tryckfrihetsbrott uppkommer frågor om tvångsmedel ska därför alltid kontakt tas med Justitiekanslern för samråd. Ett beslut av polis eller allmän åklagare om tvångsmedel i ett ärende som rör tryckfrihetsbrott saknar lagstöd och är enligt Justitiekanslerns mening att betrakta som en nullitet. 

Behörigheten som åklagare måste självklart prövas fortlöpande genom kontroller vid behov av om ett ärende faller under TF eller inte. Ett avgörande moment i denna prövning är – såvitt gäller tryckfrihetsbrott – om brottet har begåtts genom en tryckt skrift eller inte. Många gånger kan det vara svårt att avgöra denna fråga. Den situationen kan därför uppkomma att en åklagare vidtar åtgärder på grund av ett ställningstagande i behörighetsfrågan som ter sig korrekt vid beslutstillfället men som senare visar sig vara felaktigt, t.ex. på grund av tillkommande beslutsunderlag i form av närmare analyser av de skrifter som är i fråga. Det är under alla omständigheter självfallet angeläget att grunda ett ställningstagande rörande åklagarbehörigheten på bästa möjliga underlag vid beslutstillfället. 

Beslutet att inleda förundersökning

Enligt 23 kap. 3 § rättegångsbalken ska en förundersökning inledas genom ett formenligt beslut (jfr a. prop. s. 76 f.). Det enda beslut om att inleda förundersökning för hets mot folkgrupp som framgår av utredningen i ärendet är det som enligt arkivexemplaret av polisanmälan fattades kl. 11.15 av MA. Detta beslut dokumenterades således av Polisen.

Redan före kl. 11.15 hade Polisen hållit ett förhör med D.B. rörande denna brottsmisstanke. Detta torde vara en sådan åtgärd som en polisman får vidta i avvaktan på att förundersökning har hunnit inledas. Man kan visserligen sätta frågetecken för om det var korrekt att under förhöret delge D.B. misstanke om brott utan att förundersökning först hade inletts. En underrättelse till den misstänkte om brottsmisstanken förutsätts ju enligt 23 kap. 18 § rättegångsbalken ske först sedan en förundersökning har inletts (jfr Bring m.fl., Förundersökning, tredje uppl., 2005, s. 227). Justitiekanslern finner emellertid inte anledning att närmare utreda Polisens åtgärd i detta avseende. Det förhör som hölls fråntog under alla omständigheter inte behörig beslutsfattare skyldigheten att fatta ett formenligt beslut om att förundersökning skulle inledas. 

Internationella åklagarkammaren Stockholm eller MA har i yttrandena hit inte berört det av Polisen dokumenterade beslutet av henne att inleda förundersökning för hets mot folkgrupp. Justitiekanslern utgår ifrån att beslutet rätt avspeglar MA:s ställningstagande i frågan om förundersökning borde inledas eller i vart fall fortgå under allmän åklagares ledning. 

Avgörande för åklagarbehörigheten i det förevarande fallet var om de skrifter som brottsmisstanken hets mot folkgrupp avsåg var tryckta eller inte. Justitiekanslern konstaterade i sitt beslut att inte inleda förundersökning att det var uppenbart att vissa av skrifterna hade framställts i tryckpress. Av utredningen framgår att på särskild fråga av MAN så uppgav även Polisen, efter att ha granskat även det flygblad som låg i målsägandens brevlåda, att det var uppenbart att de skrifter som hade tagits i beslag var tryckta. Den misstanke om hets mot folkgrupp som grundades på innehållet i de tryckta skrifterna måste mot denna bakgrund ha avsett tryckfrihetsbrottet hets mot folkgrupp (7 kap. 4 § 11 TF). Detta aktualiserar Justitiekanslerns roll som ensam åklagare för sådana brott. Med anledning av vad MA har anfört i sitt yttrande bör framhållas att den omständigheten att enbart ett enstaka flygblad hade påträffats i målsägandens brevlåda inte föranleder någon annan bedömning beträffande behörigheten som åklagare. 

MA:s ställningstagande i fråga om förundersökning beträffande hets mot folkgrupp måste mot denna bakgrund sägas ha grundat sig på en felaktig bedömning av hennes behörighet som åklagare. Till förebyggande härav borde hon dessförinnan ha inhämtat beslutsunderlag till utvisande av om gärningen hade begåtts genom tryckta skrifter. 

Besluten om anhållande

Kl. 11.15 anhöll MA R.E. och D.B. för misshandel och hets mot folkgrupp. Detta framgår av de blanketter för beslut om tvångsmedel som Justitiekanslern har haft tillgång till i ärendet och som inte kan ges någon annan innebörd än att anhållandebeslutet avsåg båda brotten. I enlighet med vad som ovan har anförts saknar allmän åklagare behörighet att besluta om frihetsberövande på grund av en brottsmisstanke rörande tryckfrihetsbrott. 

De misstänkta var fram till dess anhållandebeslutet såvitt gällde hets mot folkgrupp formellt upphävdes den 24 april 2007 frihetsberövade även på grund av misshandelsbrottet, till synes på samma anhållandeskäl. Av allt att döma har de därför inte lidit några närmare men till följd av det inträffade. 

Justitiekanslern finner inte anledning att erinra mot ordinarie åklagares hantering av anhållandefrågan sedan kontakt efter den aktuella helgen hade tagits med Justitiekanslern rörande brottsmisstanken hets mot folkgrupp. 

Besluten om husrannsakan och beslag

I yttrandena har förekommit olika meningar i fråga om de beslag av skrifter som gjordes i ärendet fastställdes eller inte. Inte minst av LE:s och MA:s yttranden framgår emellertid att de var beslutsfattare i fråga om beslagen, och detta följer även av bl.a. de blanketter för beslut om tvångsmedel som ovan har nämnts. Därefter har det inte förelegat något behov av att ytterligare fastställa beslagen (jfr 27 kap. 4 § tredje stycket rättegångsbalken). 

Av yttrandena framgår att Polisen tog kontakt med Justitiekanslern med anledning av de förestående beslagen av det tryckta material som påträffades i D.B.:s bostad och att Justitiekanslern då beslutade att skrifterna inte skulle tas i beslag. Justitiekanslern för inte någon journal eller liknande över de samtal som på detta sätt inkommer från polis och åklagare och har inte i efterhand kunnat verifiera uppgifterna om det aktuella samrådet. Det saknas emellertid anledning att anta annat än att uppgifterna om kontakterna med Justitiekanslern är korrekta. 

Justitiekanslerns bedömning av beslagsfrågan har uppenbart gjorts med anledning av misstanken att de skriftliga handlingarna skulle ha använts inom ramen för tryckfrihetsbrottet hets mot folkgrupp. Den omständigheten att det inte finns anledning att besluta om beslag rörande tryckfrihetsbrott hindrar inte att tryckta skrifter tas i beslag med anledning av misstankar om annan brottslighet. TF reglerar enbart ingripanden som föranleds av innehållet i tryckta skrifter. Skriftliga handlingar kan, som Internationella åklagarkammaren Stockholm har framhållit, utgöra bevisning till styrkande av t.ex. ett misshandelsbrott eller en försvårande omständighet i anslutning till ett sådant brott. Ett beslag med anledning därav kan beslutas av allmän åklagare utan hinder av regleringen i TF. 

Internationella åklagarkammaren Stockholm och MA har i det aktuella ärendet angett att de aktuella beslagen gjordes med anledning av enbart misstanken om misshandel. Det finns emellertid omständigheter som talar för att såväl husrannsakan som beslagen gjordes för att styrka även misstanken om hets mot folkgrupp. De beslut om att inleda förundersökning samt att anhålla R.E. och D.B. för detta brott som hade fattats tidigare under dagen talar i en sådan riktning. Vidare omfattade beslagen även en affisch, och denna hade rimligtvis inte någon närmare betydelse för misstanken om misshandel. 

Samtidigt har enligt yttrandena från MA och LE frågan om allmän åklagares och Justitiekanslerns behörighet varit föremål för deras diskussion och överväganden. Det är också uppenbart att de beslagtagna skrifterna i övrigt kunde vara av betydelse för misshandelsbrottet, och det framgår också att enbart ett exemplar av varje påträffad skrift togs i beslag. Dessa omständigheter sammantagna med den dokumentation som MA gjorde angående saken på en av de blanketter för beslut om tvångsmedel som förekommer i ärendet medför att Justitiekanslern utgår ifrån att såväl husrannsakan som beslagen var motiverade utifrån de brottsmisstankar mot R.E. och D.B. som föll under allmän åklagares behörighet. 

Utöver anmärkningen beträffande den nämnda affischen finner Justitiekanslern sålunda inte anledning att erinra mot de beslut om husrannsakan och beslag som fattades av MA och LE. Som Internationella åklagarkammaren Stockholm har framhållit synes kommunikationen mellan polis och åklagare beträffande beslagsfrågan inte ha fungerat helt tillfredsställande. Justitiekanslern tillställer även Polismyndigheten i Västerbottens län en kopia av detta beslut för de åtgärder som det inträffade kan föranleda där och hos de berörda åklagarkamrarna. 

Det bör även framhållas att den omständigheten att det inte klart dokumenterades varför beslagen gjordes synes ha lett till missförståndet under ärendets senare handläggning att beslagen hade gjorts inom ramen för misstanken om hets mot folkgrupp och att de därför inte borde bestå. Denna uppfattning torde vid sidan av bristfällig dokumentation kunna tillskrivas brister i kommunikationen mellan de inblandade åklagarna. 

Kritik

Justitiekanslern har förståelse för att såväl tidspress som arbetsbelastning kan prägla åklagares jourtjänstgöring, och detta ursäktar i någon mån felaktigheter som begås under sådana förhållanden. Samtidigt finns det anledning att se allvarligt på främst att ett sådant tvångsmedel som anhållande har kommit i fråga utan att formella förutsättningar för detta har förelegat. MA kan därför inte undgå kritik för de beslut om förundersökning och anhållande som hon fattade med anledning av brottsmisstanken hets mot folkgrupp. Då de misstänkta, som ovan har framhållits, inte synes ha lidit några närmare men av det inträffade, har emellertid Justitiekanslern inte funnit anledning att vidta några åtgärder beträffande saken utöver de uttalanden och den kritik som framgår av detta beslut. 

Justitiekanslerns promemoria 

De berörda åklagarkamrarna har i sina yttranden berört den promemoria eller ”lathund” som Justitiekanslern har låtit utarbeta och som i korthet redogör för centrala bestämmelser på tryck- och yttrandefrihetsområdet. I promemorian återfinns också vissa råd och anvisningar. Promemorian har spritts till bl.a. de olika polismyndigheterna i landet. En reviderad version av promemorian (daterad den 30 mars 2001) har också spritts. I promemorian finns upplysningar om hur Justitiekanslern kan nås när bl.a. sådana frågeställningar som har avhandlats i detta ärende uppkommer.