JK 3642-06-30

Förundersökning 

Tryckfrihetsförordningen (TF) är enligt 1 kap. 5 § TF tillämplig på skrifter som har framställts i tryckpress. TF skall dessutom tillämpas på skrifter som har mångfaldigats genom stencilering, fotokopiering eller liknande tekniskt förfarande. För det senare slaget av skrifter gäller dock som förutsättning för att TF skall vara tillämplig att utgivningsbevis gäller för skriften eller att skriften är försedd med en beteckning som utvisar att den är mångfaldigad, samt i anslutning därtill tydliga uppgifter om vem som har mångfaldigat skriften och om ort och år för mångfaldigandet. 

Något utgivningsbevis torde inte finnas för de nu aktuella klistermärkena, som dessutom inte är försedda med nämnda uppgifter om mångfaldigandet. För att TF skall vara tillämplig krävs därför att klistermärkena har framställts i tryckpress. 

Klistermärkena har översänts till Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) för fastställande av framställningssättet. SKL har i ett sakkunnigutlåtande den 16 juni 2006 anfört att frågan om det ena klistermärket är framställt i tryckpress lämnas öppen samt att resultatet av undersökningen i någon mån talar för att det andra klistermärket har framställts i tryckpress. Någon säkerhet beträffande TF:s tillämplighet på klistermärkena går således inte att uppnå. 

För att en skrift skall anses som tryckt i TF:s mening krävs det också att skriften är utgiven. En skrift anses utgiven, då den har blivit utlämnad till försäljning eller för spridning på annat sätt. Vad som nu har sagts gäller dock inte myndighets tryckta handlingar, om de inte är tillgängliga för envar (1 kap. 6 § TF). Även frågan om klistermärkena har getts ut i den mening som avses i TF måste för närvarande lämnas öppen. 

Justitiekanslern är enligt 9 kap. 2 § TF ensam åklagare när det gäller tryckfrihetsbrott. Eftersom det inte med någon säkerhet har kunnat fastställas att TF är tillämplig i ärendet kvarstår osäkerhet även beträffande Justitiekanslerns behörighet som åklagare. Enligt Justitiekanslerns mening talar i denna situation övervägande skäl för att man utgår ifrån att TF är tillämplig och att Justitiekanslern därför är behörig åklagare. 

Det tryckfrihetsbrott som närmast skulle kunna komma i fråga är hets mot folkgrupp (7 kap. 4 § 11 TF och 16 kap. 8 § brottsbalken). Brottet innebär att någon hotar eller uttrycker missaktning för en folkgrupp eller en annan sådan grupp av personer med anspelning på ras, hudfärg, nationellt eller etniskt ursprung, trosbekännelse eller sexuell läggning. 

Klistermärkena har genom sina motiv (hakkorset) och budskap i övrigt en innebörd som av allt att döma omfattas av nämnda straffbestämmelse. Det finns därför anledning att anta att tryckfrihetsbrottet hets mot folkgrupp har begåtts. Förundersökning avseende det brottet skall därför inledas. 

Beslag

Polismyndigheten har den 1 mars 2006 tagit de två klistermärkena i beslag. Med anledning av detta får Justitiekanslern anföra följande. 

Justitiekanslern är ensam åklagare när det gäller tryckfrihetsbrott. Ingen annan än Justitiekanslern får besluta angående förundersökningrörande sådana brott. Enligt 9 kap. 2 § TF är det vidare endast Justitiekanslern (och domstol) som får besluta om tvångsmedelmed anledning av misstanke om tryckfrihetsbrott. Innan en förundersökning har hunnit inledas får en polisman hålla förhör och vidta andra utredningsåtgärder som är av betydelse för utredningen (23 kap. 3 § tredje stycket rättegångsbalken). Sistnämnda bestämmelse ger emellertid inte en polisman rätt att besluta om några tvångsåtgärder under denna s.k. primärutredning (jfr Fitger, Rättegångsbalken II, suppl. 39, s. 23:20 a). En polisman har alltså inte behörighet att fatta beslut om beslag när det föreligger misstanke om tryckfrihetsbrott. När det uppkommer en fråga om beslag skall därför alltid kontakt tas med Justitiekanslern för samråd. 

Ett beslut av en polismyndighet om beslag i ett ärende som rör tryckfrihetsbrott saknar således lagstöd och är att betrakta som en nullitet. 

I det aktuella fallet har TF:s tillämplighet och Justitiekanslerns behörighet som åklagare inte med säkerhet kunnat fastställas. Omständigheterna har ändå varit sådana att de har bort mana till försiktighet beträffande frågor om t.ex. beslag. Det bör nämnas att Justitiekanslern har låtit utarbeta en promemoria eller "lathund" som i korthet redogör för centrala bestämmelser på tryck- och yttrandefrihetsområdet och som lämnar vissa råd och anvisningar. Promemorian har spritts till de olika polismyndigheterna i landet. En reviderad version av promemorian (daterad den 30 mars 2001) har också spritts. I promemorian återfinns upplysningar om hur Justitiekanslern kan nås. 

Utifrån Justitiekanslerns ställningstagande om sin behörighet som åklagare i ärendet är det Justitiekanslern som skall fatta beslut i beslagsfrågan. Klistermärkena bör tas i beslag på den grunden att de kan antas ha betydelse för den fortsatta utredningen av ärendet.