JK 402-98-30

Anmälan med anledning av att tidningen Värnpliktsnytt publicerat en artikel som beskrev hur värnpliktiga inom Försvarsmakten genom missbruk av övervakningskameror fotograferat badande eller lätt klädda kvinnor inom ett skärgårdsområde; ifrågasatt brott mot tryckfrihetsförordningen; brott mot tystnadsplikt, m.m.

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern vidtar ingen ytterligare åtgärd i ärendet.

Ärendet

Bakgrund

Tidningen Värnpliktsnytt innehöll i nr 19/20 december 1997 en artikel i vilken det redogjordes för att "försvaret" tagit närgångna fotografier av turister i intima situationer, bl.a. "nakna tjejer". Bilderna som tydligen tagits i hemlighet utan de avbildades vetskap spreds bland värnpliktiga som gjorde sin militärtjänst vid kustartilleriet i Karlskrona. Bilderna uppgavs vara tagna med hjälp av avancerade övervakningskameror som försvaret anskaffat till vissa spaningsplatser bl.a. för att bevaka att farlederna i Karlskrona skärgård inte utnyttjades för främmande militära aktiviteter. Videoband eller bilder från sådana band skulle ha förts ut från spaningsplatserna och satts i omlopp bland de värnpliktiga. Reportaget illustrerades med några bilder av förhållandevis integritetskänslig karaktär, bl.a. bilder av lätt klädda kvinnor som tydligen var ovetande om att de fotograferades och återgetts badande eller på väg att byta kläder.

Anmälan m.m.

Företrädare för de militära myndigheterna på platsen (Fjärde Kustartilleribrigaden med Karlskrona Kustartilleriregemente) vände sig med anledning av artikeln till Polismyndigheten i Blekinge län som upprättade en anmälan i saken rörande ifrågasatt sekretessbrott m.m. Anmälan har därefter överlämnats hit av Åklagarkammaren i Karlskrona med en skrivelse den 9 februari 1998 och en begäran om prövning av huruvida det inträffade kunde anses innefatta ett tryckfrihetsbrott.

Efter remiss har Försvarsmakten, Högkvarteret, Juridiska avdelningen, avgett yttrande till Justitiekanslern och därvid besvarat ett antal preciserade frågeställningar av betydelse för Justitiekanslerns bedömning av det inträffade ur ett tryckfrihetsrättsligt perspektiv. En kopia av remissen och Försvarsmaktens yttrande bör fogas till detta beslut som bilaga 1 och 2 (här uteslutna).

bilaga 1 och 2

Justitiekanslerns bedömning

Utgångspunkter

Tidningen Värnpliktsnytt är en tryckt periodisk skrift för vilken gäller utgivningsbevis. Den omfattas givetvis liksom andra tryckta periodiska skrifter av tryckfrihetsförordningens (TF:s) regelsystem. Uppgiftslämnandet till tidningen (dvs. överlämnandet av bilderna) och publiceringen av dem skall således bedömas utifrån TF:s regler. Detta sätter också gränser för den efterforskning som kan bedrivas för att klarlägga eventuella överträdelser av reglerna.

Utredningen har inte givit full klarhet i hur företrädare för tidningen Värnpliktsnytt kommit över det aktuella bildmaterialet. Jag anser mig emellertid på grundval av tillgängliga uppgifter ha att utgå ifrån att det överlämnats till tidningen av någon värnpliktig som genom sin tjänstgöring vid en spaningsplats med tillgång till övervakningsutrustning varit i tillfälle att disponera bildmaterialet och lämna över det till tidningen.

Vad jag har att ta ställning till i detta ärende rör alltså frågan om överlämnandet av och publiceringen i tidningen Värnpliktsnytt av de aktuella bilderna kan anses innefatta något brott mot TF och mot den sekretessreglering som gäller bl.a. för att skydda vårt försvar.

Jag har däremot inte sett det som min uppgift att bedöma hur bilder från övervakningskameror har kunnat föras ut från spaningsplatserna på sätt som skett. Det får ankomma på de militära säkerhetsorganen att utarbeta sådana rutiner att missbruk av bildmaterialet kan undvikas. Uppenbarligen finns det här utrymme för en skärpt kontroll.

När det gäller att bedöma lämpligheten i det inträffade behöver inget annat sägas än att det naturligtvis är helt oacceptabelt att personer som för rekreationsändamål sökt sig till skärgårdsområdena i Blekinge skall behöva riskera att de ovetandes avbildas i situationer som kan uppfattas som integritetskänsliga, t.ex. i samband med bad, klädbyte m.m. Jag har noterat att Försvarsmakten i sitt yttrande gett uttryck för samma synsätt och avser att vidta åtgärder för att förhindra ett upprepande.

Beträffande de integritetshänsyn som gör sig gällande vid den aktuella typen av kameraövervakning och avvägningen häremellan och samhällsintressen av annat slag t.ex. försvarsintresset kan jag här hänvisa också till Justitiekanslerns ärenden med dnr 463-92-63 resp. 3276-93-25 samt Överbefälhavarens rapport den 20 december 1993 rörande användningen av vissa spaningssystem av likartat slag i Vaxholmsområdet (JUR H 64:8467)

Jag övergår därmed till den tryckfrihetsrättsliga prövningen av saken.

Något om den gällande regleringen

För en bedömning av det tillåtliga i det som inträffat är bl.a. följande regler av betydelse.

Enligt 1 kap. 1 § tredje stycket TF skall det stå envar fritt att, i alla de fall då ej annat är föreskrivet i TF, meddela uppgifter och underrättelser i vad ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till författare eller annan som är upphovsman till framställning i skriften, till skriftens utgivare eller, om för skriften finns särskild redaktion, till denna eller till företag för yrkesmässig förmedling av nyheter eller andra meddelanden till periodiska skrifter. Ingen får enligt 1 kap. 3 § TF åtalas eller dömas till ansvar eller åläggas skadeståndsskyldighet för missbruk av tryckfriheten eller medverkan därtill i annan ordning eller i annat fall än TF medger.

Denna s.k. meddelarfrihet innebär som regel en frihet från ansvar för ett sådant handlande som eljest skulle innefatta brott mot gällande sekretessreglering. Regeln är emellertid inte utan undantag. De undantag från den principiella meddelarfrihet som råder finns uppställda i 7 kap. 3 § första stycket TF.

Om någon lämnar ett meddelande som avses i 1 kap. 1 § tredje stycket och som är avsett att publiceras och därigenom gör sig skyldig till 1) högförräderi, spioneri, grovt spioneri, grov obehörig befattning med hemlig uppgift, uppror, landsförräderi, landssvek eller försök, förberedelse eller stämpling till sådant brott; 2) uppsåtligt oriktigt utlämnande av allmän handling som ej är tillgänglig för envar eller tillhandahållande av sådan handling i strid med myndighets förbehåll vid dess utlämnande eller 3) uppsåtligt åsidosättande av tystnadsplikt i de fall som anges i särskild lag gäller om ansvar härför vad i vanlig lag är stadgat.

Den särskilda lag som åsyftas i tredje stycket 3) är sekretesslagen (1980:100) närmare bestämt bestämmelserna i dess 16 kapitel.

Uppgiftslämnaren kan således i en sådan undantagssituation som här angetts komma att straffas för något angivet brott mot rikets säkerhet enligt 19 kap.brottsbalken eller för brott mot tystnadsplikt enligt 20 kap. 3 § brottsbalken som kan begås genom att en allmän handling för vilken råder sekretess lämnas ut eller genom att en s.k. kvalificerad tystnadsplikt överträds. I övrigt är emellertid ett åsidosättande av sekretessregleringen i samband med uppgiftslämnande för publicering straffritt.

När det gäller ansvar för själva publiceringen av en uppgift kan ansvar ifrågakomma enligt reglerna i 7 kap.4 och 5 §§ TF. Vad som här ligger närmast till hands att erinra om är brottet obehörig befattning med hemlig uppgift (7 kap. 4 § 4), uppsåtligt offentliggörande av en allmän handling för vilken sekretess råder eller offentliggörande av en uppgift för vilken råder en kvalificerad tystnadsplikt (7 kap. 5 § 1. och 2) allt under förutsättning att gärningen begås genom tryckt skrift.

Ansvar för publiceringen av bilderna

Försvarsmakten har som svar på mina frågor i det avseendet uttalat att de bilder som publicerats i tidningen inte innehåller några uppgifter som röjer något förhållande av betydelse för försvarsmakten. Inte heller har det inneburit något men för försvarsmakten eller för rikets säkerhet att tidningen publicerat bilderna. Då bilderna således inte kan anses omfattade av någon sekretess och inte heller eljest innehållit några uppgifter av betydelse för försvaret kan ansvar för deras publicering inte ifrågakomma enligt 7 kap. 4 § 4 eller 7 kap. 5 § 1 och 2. Jag saknar därmed anledning att närmare gå in på frågan om utgivaren för tidningen Värnpliktsnytt kan anses ha varit i allmän tjänst eller inte vilket i en av de här diskuterade situationerna är ett ytterligare rekvisit för straffbarhet (jfr 7 kap. 5 § 1).

Överlämnandet av bilder

Vad som förekommit i detta ärende ger också anledning att pröva om någon överträdelse av meddelarfrihetsregleringen har skett genom att förbudet mot röjande av uppgift som innefattar vissa allvarligare brott mot rikets säkerhet, 7 kap. 3 § första stycket 1 eller förbudet mot uppsåtligt utlämnande av allmän handling för vilken råder sekretess, 7 kap. 3 § första stycket 2, har överträtts (från det tredje fallet i paragrafen kan här bortses).

De aktuella bilderna härrör såvitt kan förstås från videoband som används i de övervakningskameror som finns uppsatta på spaningsplatserna. Den information som förmedlas vid uppspelning av banden kan att döma av Försvarsmaktens yttrande vara av ett sådant slag att sekretess enligt 2 kap. 2 § sekretesslagen kan gälla för uppgifter på banden (jfr yttrandet punkt 4). Uppgifterna kan också vara av ett sådant slag att ett obehörigt röjande av dem enligt Försvarsmaktens bedömning kan innefatta brottet obehörig befattning med hemlig uppgift (jfr yttrandet punkten 4).

kan

kan

Exakt vilka bilder som har funnits på de band som har lämnats ut till företrädare för Värnpliktsnytt är inte känt. Det finns emellertid inte anledning att tro annat än att det är fråga om bilder av det slag som har publicerats i tidningen eftersom själva avsikten med reportaget torde ha varit att belysa det missbruk av bilderna som uppstått bland de värnpliktiga genom att bilder av badande kvinnor satts upp i logementsskåp m.m.. De bilder som faktiskt har publicerats och vars innehåll kan bedömas ur sekretessynpunkt har enligt vad som framkommit vare sig direkt eller indirekt röjt uppgifter av hemlig art.

vilka

Meddelarfriheten bryts inte vid alla brott som kan begås och som berör försvaret eller rikets säkerhet. Att notera är t.ex. att (förutom andra allvarligare brott som spioneri m.m.) endast brottet grov obehörig befattning med hemlig uppgift (19 kap. 8 § brottsbalken) innebär att meddelarfriheten får vika medan detta inte är fallet om endast brott av normalgraden har begåtts (19 kap. 7 §).

grov

Jag har redan tidigare med stöd av Försvarsmaktens yttrande kunnat konstatera att de bilder som faktiskt har publicerats inte innehåller några uppgifter av hemlig art.

Inte heller finns det enligt min mening tillräcklig anledning att anta att andra bilder, med för försvaret känsligare information, har spritts på ett sådant sätt att ansvar för grov obehörig befattning med hemlig uppgift skulle ifrågakomma genom att videoband eller delar av dem förts ut från spaningsplatserna och överlämnats till tidningen. Bedömningen av frågan om något åsidosättande av förbudet mot överlämnande av allmän handling för vilken råder sekretess ägt rum ter sig mera tveksam. Det kan naturligtvis inte helt uteslutas att det på någon bild funnits sådan information som Försvarsmakten ansett kunnat åtminstone indirekt ha haft betydelse för försvaret och som därmed skulle kunna bedömas ha omfattats av sekretess. Oavsett hur det förhåller sig därmed finns det emellertid enligt min mening inte anledning anta att de värnpliktigas uppsåt omfattat att hemlig uppgift skulle lämnas ut. Det ter sig tämligen avlägset att föreställa sig att "badbilder" av här avsett slag skulle kunna ha någon betydelse ur militär säkerhetssynpunkt. De värnpliktiga har säkert för sin del inte insett detta utan gärningarna torde ha begåtts av oaktsamhet. Att av oaktsamhet för publicering lämna ut en allmän handling som innehåller en sekretessbelagd uppgift är inte straffbart.

grov

uppsåt

Det finns därmed sammanfattningsvis inte någon grund för att i straffrättslig ordning vidta åtgärder mot den eller de värnpliktiga som kan ha fört ut banden med de aktuella bilderna eller andra bilder med ett inte närmare känt innehåll och överlämnat dem till företrädare för tidningen Värnpliktsnytt.

Övervakningsutrustningen

Det har framkommit att militären inte haft tillstånd av länsstyrelsen till den aktuella kameraövervakningen. Sådant tillstånd krävs emellertid ej i sådana fall där övervakningen sker av en anläggning som utgör skyddsobjekt. I det här fallet har övervakningen emellertid inte avsett själva spaningsplatserna (anläggningarna) utan snarare vattenområdena utanför anläggningarna. Det kan då hävdas att tillstånd krävts för en sådan övervakning.

Jag har också erfarit att Länsstyrelsen i Blekinge län genom ett beslut den 22 juni 1998 utfärdat tillstånd för Karlskrona Kustartilleriregemente och Andra Kustartilleribrigaden att bruka övervakningskamera för sådana anläggningar som torde avses i ärendet här (dnr 652-482-98).

Det får närmast ankomma på länsstyrelsen som har tillsyn över att kameraövervakningsbestämmelserna efterlevs att klara ut huruvida någon överträdelse av reglerna skett innan tillståndet gavs. Jag finner för egen del inte skäl att vidare uppehålla mig vid den frågan. En kopia av detta beslut bör tillställas länsstyrelsen för kännedom.

Ärendet är därmed avslutat här.