JK 436-05-41

Enligt 2 § lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder (frihetsberövandelagen) har den som varit anhållen och häktad på grund av misstanke om brott rätt till ersättning om förundersökningen avslutas utan att åtal väcks eller om frikännande dom meddelas.

Ersättning enligt frihetsberövandelagen kan utgå endast för utgifter, förlorad arbetsförtjänst, intrång i näringsverksamhet och lidande (7 §). Rätten till ersättning avser endast skador som har vållats genom själva frihetsberövandet. Utanför det ersättningsgilla området faller därför skador som har vållats t.ex. genom brottsmisstanken, brottsutredningen eller andra moment i det rättsliga förfarandet. Personskada kan inte ersättas med stöd av frihetsberövandelagen (se prop. 1997/98:105 s. 21 f. och 57).

I frågan om ersättning för lidande har TL anfört sammanfattningsvis följande. Han var frihetsberövad i ungefär tio och en halv månad. Han var misstänkt för lagens svåraste brott, mord. Han hade stränga restriktioner ända fram till dess att tingsrättens huvudförhandling var avslutad den 28 april 2004. En för honom synnerligen besvärande publicitet om mordet förekom i dagspressen, i radio och i tv. Det var säkerligen en vid personkrets i Eskilstuna som kände till att han var en av dem som var misstänkta för mordet. På svaga grunder fällde tingsrätten honom till ansvar för det påstådda brottet och bestämde påföljden till fängelse tio år. Tingsrätten försummade att på rätt sätt tillämpa bestämmelserna i 34 kap. 3 § andra stycket och 26 kap. 2 §brottsbalken; med hänsyn till att han vid den antagna gärningstidpunkten var 20 år och till de påföljder som han hade ådömts enligt domar efter den tidpunkten blev straffet för den samlade brottsligheten ett år och sex månader längre än vad bestämmelserna ger utrymme för, totalt femton år sex månader i stället för fjorton år. Vid tiden för anhållandet levde han under ordnade förhållanden. Han hade arbete och familj som bestod av sambo samt två barn, födda åren 2001 respektive 2003. Under frihetsberövandet var kontakterna med familjen inskränkta till ett bevakat besök om en halvtimme och ett telefonsamtal per vecka. Det yngsta barnet tog synnerligen illa vid sig av hans bortovaro och har även efter det att han frigavs bl.a. haft orolig sömn. Från oktober 2003 till juli 2004 var han intagen i häktet i Västerås. Den byggnad där häktet ligger byggdes om under den tiden. Detta innebar att man bilade och borrade i betongväggarna dagarna i ända, något som ledde till en form av infernalisk tortyr som han inte kunde värja sig emot. På grund av ombyggnaden hade han inte tillgång till något motionsrum, med följd att han i stort sett inte lämnade cellen. Han mådde därför psykiskt dåligt och fick kontinuerligt lugnande medicin och sömnmedel.

TL har gett in och åberopat en cd-skiva med tidningsartiklar m.m. samt två skrivelser från sina barns morföräldrar, en skrivelse från två förskollärare och en barnskötare, ett yttrande enligt lagen om personutredning i brottmål, en skrivelse från socionomen RÖ och en skrivelse från pastorn IC.

Åklagaren har yttrat bl.a. att det aktuella målet var intressant för press och allmänhet och att det måste bedömas att en inte alltför liten krets kunnat identifiera TL som en av de misstänkta samt att det saknas särskilda skäl att vägra eller sätta ned ersättningen.

Jag gör följande överväganden.

TL har varit frihetsberövad under en tid av 318 dagar. Frihetsberövandet hade sin grund i misstanke om brott av särskilt allvarlig art och med ett så betydande straffvärde att ersättningen för lidande bör sättas högre än vad som brukar utgå vid frihetsberövanden av motsvarande längd. Vidare får utredningen anses visa att det förekom sådan publicitet i medier att ersättningen bör bli högre än vad som annars hade blivit fallet. Med hänsyn till de nu nämnda omständigheterna och till att tingsrätten fällde TL enligt åtalet – vilket också förstärkt hans lidande av frihetsberövandet – finner jag att han bör tillerkännas ersättning enligt vad han har begärt i denna del, 525 000 kr.

TL har anfört i korthet följande när det gäller ersättning för förlorad arbetsförtjänst. Han är utbildad målare och har efter avslutad skolgång varit verksam i byggbranschen. Han har utvecklat ett unikt kontaktnät av beställare och yrkesmän. I juli 2003 avvecklade han sina intressen i företaget Ikon Bygg AB (nedan ”Ikon”), där han hade varit företagsledare. I samband med detta överenskoms att han skulle stanna kvar som anställd hos Ikon med begränsade arbetsuppgifter under ett års tid mot en månadslön av 20 000 kr. Det var förutsatt att han samtidigt skulle kunna arbeta på annat håll. Han anställdes fr.o.m. den 1 september 2003 hos Greenwell AB (nedan ”Greenwell”) för ackvisition och arbetsledning. Hos Greenwell hade han en månadslön av 32 500 kr jämte bonus om 10 % av årsvinsten. Det förutsattes att han samtidigt skulle kunna fullfölja sina åtaganden gentemot Ikon. Hans anställning hos Greenwell sades upp den 28 oktober 2003 på grund av häktningen. Det har inte varit möjligt för honom att efter frigivningen få något nytt arbete. Hans försörjning består för närvarande av ersättning från arbetslöshetskassa. Han har måst uppta ett lån om 50 000 kr för att klara familjens ekonomi. På grund av frihetsberövandet har han fram till årsskiftet 2004/05 gått miste om inkomst med totalt 580 245 kr. Förlusten består bl.a. i utebliven lön dels från Ikon under 8,5 månader à 20 000 kr, eller 170 000 kr, dels från Greenwell under 14,33 månader à 32 500 kr, eller 465 725 kr. Från bl.a. dessa belopp skall dras den ersättning som han har fått ur arbetslöshetsförsäkring. – Han förbehåller sig rätten att begära ersättning för framtida inkomstförluster.

Till stöd för sitt krav på ersättning i denna del har TL gett in följande handlingar: ett anställningsavtal den 7 juli 2003 och ett arbetsgivarintyg den 12 oktober 2004 som avser Ikon; ett intyg den 26 oktober 2004, ett arbetsgivarintyg den 2 november 2004 och en kontrolluppgift för år 2003 som gäller Greenwell; ett beslut den 4 november 2004 av Målarnas arbetslöshetskassa om arbetslöshetsersättning; en redovisning om ett lån som har betalats ut av Länsförsäkringar Bank.

Bolagsverket och Skatteverket har lämnat bl.a. följande uppgifter. Mot bakgrund av att Ikon inte hade gett in sitt bokslut för räkenskapsåret 2002 beslöt Patent- och registreringsverket, numera Bolagsverket, den 18 maj 2004 att bolaget skulle träda i likvidation. Härefter sattes bolaget i konkurs enligt ett beslut den 16 juni 2004. Enligt taxeringen år 2002 hade Ikon inte någon inkomst år 2001. Vid var och en av taxeringarna 2003 och 2004 skönstaxerades Ikon för en inkomst om 450 000 kr. Ikons styrelse utgjordes under tiden den 13 mars 2003 – 7 juli 2003 av TL. Sistnämnda datum ersattes han av MM som styrelseledamot. Enligt taxeringen år 2003 – dvs. för inkomståret 2002 – var Greenwells inkomst av näringsverksamhet 0 kr. Bolaget taxerades år 2004 – alltså avseende inkomståret 2003 – för ett underskott om 14 000 kr. Den 17 september 2003 – 18 mars 2005 var TK styrelseledamot i Greenwell. Därefter har TL varit bolagets styrelseledamot. – TL:s taxerade inkomst av tjänst för inkomståren 1999 – 2003 har varit 46 400 kr, 73 309 kr, 110 200 kr, 39 864 kr respektive 229 196 kr.

Jag får till att börja med nämna följande. Detta ärende är ett exempel på statens frivilliga skadereglering. Den frivilliga skaderegleringen är avsedd att användas främst i jämförelsevis okomplicerade fall. I ett sådant ärende är handläggningen rent skriftlig. Följden blir att underlaget för bedömningen inte alltid är lika gott som det skulle kunna vara i en rättegång, där även muntlig bevisning kan förekomma. Men inte desto mindre bygger även den frivilliga skaderegleringen på principen att det är den som kräver ersättning som har att lägga fram en utredning som visar att han är berättigad till ersättningen.

TL:s krav på ersättning för förlorad arbetsförtjänst grundas på att han skulle ha fått lön av anställning dels från Ikon under tiden den 22 oktober 2003 (dvs. den dag då han frihetsberövades) – 7 juli 2004, dels från Greenwell under perioden den 22 oktober 2003 – 31 december 2004.

Beträffande anställningen hos Ikon noterar jag att det i anställningsavtalet anges att TL ”kan vara kvar” (min kursivering) t.o.m. den 7 juli 2004 och att arbetstiden är enligt överenskommelse (”enligt Ök”). Uttryckssättet tyder inte på att det är fråga om något sedvanligt anställningsavtal som innefattar en arbetsskyldighet för arbetstagaren och en rätt för honom till en mot arbetsinsatsen svarande lön. I det arbetsgivarintyg som har lagts fram i ärendet sägs att TL var anställd hos Ikon fr.o.m. den 7 juli 2003 t.o.m. den 16 juni 2004, alltså inte till eller t.o.m. den 7 juli 2004. Mot bakgrund av de upplysningar som Bolagsverket och Skatteverket har lämnat kan det ifrågasättas om Ikon alls har bedrivit någon verksamhet under åren 2003 och 2004 och under alla förhållanden om bolaget skulle ha haft möjlighet att betala TL lön i enlighet med vad han har angett i ärendet.

Med hänsyn till det sagda är jag inte beredd att godta TL:s krav på ersättning för förlorad arbetsförtjänst i den del kravet bygger på lön från Ikon.

När det så gäller begäran om ersättning för mistad inkomst från Greenwell har jag följande att anföra.

TL:s begäran bygger på bl.a. att han anställdes hos Greenwell den 1 september 2003 och att han blev uppsagd från anställningen den 28 oktober samma år, alltså sex dagar efter det att han blev frihetsberövad. Av utredningen framgår följande. I ett intyg om anställningen sägs bl.a. att arbetstiden är ”Heltid/enligt Ök”, medan lönen är ”32500:-/mån + bonus 10 % årlig vinst”. I ett annat intyg uppges att TL arbetade hos Greenwell 10 dagar/75 timmar och 10 dagar/76 timmar under september 2003 respektive oktober 2003. I det intyget anges vidare att han blev uppsagd av arbetsgivaren den 28 oktober 2003 på grund av ”Ovisshet pga häktningen”, och i rutan med övriga upplysningar sägs att TL häktades den 22 oktober 2003 och inte ”var nåbar, ovissheten”. Enligt kontrolluppgiften uppgick TL:s bruttolön från Greenwell år 2003 till 27 767 kr. Målarnas arbetslöshetskassa har enligt sitt beslut om arbetslöshetsersättning fastställt TL:s månadslön till 20 647 kr 93 öre.

I ärendet finns inte några närmare uppgifter om uppsägningen av TL:s anställning hos Greenwell. Han har inte lagt fram någon utredning som visar att uppsägningen var befogad från arbetsrättslig synpunkt. Han har inte heller anfört någon omständighet som skulle kunna anses innebära att det var försvarligt att han godtog uppsägningen. Mot denna bakgrund skall frågan om ersättning för förlorad arbetsförtjänst bedömas med utgångspunkt i att uppsägningen från Greenwell inte var en nödvändig följd av frihetsberövandet (jfr JK 1986 D.6).

I enlighet med det sagda bör TL inte tillerkännas någon ersättning för förlorad arbetsförtjänst avseende mistad lön från Greenwell i tiden efter det att han frigavs den 3 september 2004. Han bör å andra sidan få ersättning för den arbetsförtjänst som skulle ha uppburit under den tid när han var frihetsberövad. Med hänsyn till vad som har uppgetts om hans faktiska inkomst från Greenwell under år 2003 och till vad arbetslöshetskassan för sin del har utgått från anser jag att ersättningen inte bör beräknas efter en månadslön om 32 500 kr. Enligt min mening bör beräkningen i detta fall göras med utgångspunkt i en lön som ligger i nivå med den som arbetslöshetskassan har bestämt, eller avrundat 21 000 kr per månad. Eftersom frihetsberövandet varade i ca 10,5 månader finner jag sammanfattningsvis att ersättningen för förlorad arbetsförtjänst bör fastställas till (10,5 x 21 000 =) 220 500 kr.

Vid bestämmande av ersättning för ombudskostnader i ett ärende av det nu aktuella slaget utgår Justitiekanslern från de principer som kommer till uttryck i reglerna i 18 kap.rättegångsbalken om rättegångskostnader i tvistemål. Det gäller således bl.a. bestämmelserna i 18 kap. 4 och 8 §§ om att ersättningen kan jämkas när sökanden har endast partiell framgång med sitt anspråk respektive att kostnader ersätts i den mån de har varit skäligen påkallade för tillvaratagande av sökandens rätt.

Det av TL fordrade beloppet för ombudskostnader, 12 000 kr, överstiger väsentligt det som normalt utgår i denna typ av ärenden. Jag menar dock att omständigheterna i detta fall är sådana att det får anses ha varit befogat att lägga ner mer arbete än vad som är brukligt. Samtidigt förhåller det sig så att kravet på ersättning för förlorad arbetsförtjänst har avslagits till viss del.

Vid en samlad bedömning bör ersättningen till TL för ombudskostnader fastställas till 8 000 kr.

Som framgått har TL påpekat att tingsrätten, när den fällde honom för mord, försummade att på rätt sätt tillämpa bestämmelserna i 34 kap. 3 § andra stycket och 26 kap. 2 §brottsbalken om fängelsetidens längd. Det som han sålunda har anfört väcker frågan om det finns skäl för mig att agera i min roll att utöva tillsyn över domstolar och andra myndigheter, däribland som särskild åklagare i fall där en befattningshavare har åsidosatt vad som åligger honom eller henne i tjänsten (jfr 5 § lagen [1975:1339] om Justitiekanslerns tillsyn). Med hänsyn främst till att TL efter överklagande av tingsrättens dom blev frikänd har jag dock stannat för att inte gå vidare i tillsynsfrågan.