JK 5163-05-41

Personal vid Polismyndigheten i Värmland medtog den 17 juli 2005 kl. 02.10 LJ för provtagning eftersom han var skäligen misstänkt för ringa narkotikabrott. LJ släpptes samma dag kl. 02.50 efter att han genomgått provtagning och förhör. Av ett analysresultat från Rättsmedicinalverket framgår att det inte fanns något narkotiskt preparat i LJ:s urin. Polismyndigheten i Värmland beslutade den 29 juli 2005 att lägga ned förundersökningen eftersom LJ var oskyldig. 

LJ har, som han får förstås, begärt ersättning för lidande och utgifter med 3 500 kr för den tid han har fått sin frihet inskränkt utan laglig grund. 

Rikspolisstyrelsen har tillstyrkt att ersättning utgår till LJ med 1 200 kr för lidande och 200 kr för utgifter avseende en del av kostnaden för en festivalbiljett. 

LJ har beretts tillfälle att lämna synpunkter. 

 I 5 § lagen (1998:714) om ersättning vid frihetsberövanden och andra tvångsåtgärder (frihetsberövandelagen) anges att den som har varit berövad friheten till följd av beslut vid myndighetsutövning har rätt till ersättning om det står klart att beslutet vilade på felaktiga grunder och därför var oriktigt. 

Som en förutsättning för rätt till ersättning enligt bestämmelsen gäller således att det skall ha varit fråga om ett frihetsberövande. Härmed avses i korthet ingrepp som innebär att någon genom inspärrning eller övervakning är faktiskt hindrad att förflytta sig utanför ett rum eller ett annat relativt starkt begränsat område (se prop. 1997/98:105 s. 12 och 53). Alla ingrepp till följd av ett beslut vid myndighetsutövning som berövar den enskilde friheten omfattas av den aktuella bestämmelsen (a. prop. s. 53). I det betänkande som föregick frihetsberövandelagen föreslogs att ersättningsansvaret vid oriktiga beslut skulle utvidgas till att omfatta fler slags frihetsinskränkningar som kan innefatta tvång gentemot en enskild, t.ex. medtagande och hämtning till förhör. Regeringen fann dock att övervägande skäl talade mot att genomföra förslaget i den delen (a. prop. s. 17). 

Avgörande för om ersättning skall kunna utgå enligt 5 § frihetsberövandelagen är alltså om det rör sig om ett frihetsberövande eller bara om en frihetsinskränkning som inte är att anse som ett frihetsberövande. I enlighet med uttalandena i den nämnda propositionen, s. 17, skall t.ex. medtagande och hämtning till förhör inte betraktas som ett frihetsberövande, inte heller t.ex. kroppsvisitation. Däremot är, fullt naturligt, ett gripande att anse som ett frihetsberövande, s. 18. Den fråga som kan ställas är om medtagande för kroppsbesiktning o.d. skall ses som ett frihetsberövande och därmed möjliggöra ersättning enligt 5 §. 

Enligt 28 kap. 12 § första stycket rättegångsbalken får den som skäligen kan misstänkas för ett brott på vilket fängelse kan följa kroppsbesiktigas för att t.ex. utröna omständigheter som kan vara av betydelse för utredning om brott. Av tredje stycket framgår att den som skall kroppsbesiktigas får hållas kvar för ändamålet upp till sex timmar, eller om det finns synnerliga skäl ytterligare sex timmar. 

När det gäller detta slags frihetsinskränkning har Justitiekanslerns praxis avseende 5 § frihetsberövandelagen svajat något. Den princip som synes stå bäst i överensstämmelse med de nämnda motivuttalandena, utan att för den skull komma i konflikt med lagtexten, är att en sådan frihetsinskränkning ses som ett frihetsberövande endast om det har varit fråga om fysisk inlåsning eller motsvarande. På det sättet tillämpar Justitiekanslern numera bestämmelsen (se t.ex. JK:s beslut den 9 februari 2006 med dnr 3136-05-41). 

Mot bakgrund av att frihetsinskränkningen varade blott 40 minuter och till att det i ärendet inte finns några uppgifter om att LJ har placerats i förvar i väntan på provtagning, något som alltså i och för sig skulle möjliggöra ersättning enligt 5 § frihetsberövandelagen, anser jag att den bestämmelsen inte kan användas här. Inte heller finns någon annan grund för att utge ersättning. LJ:s ersättningsanspråk skall därför avslås.