JK 55-02-30

Fråga om brott mot efterforsknings- och repressalieförbudet i tryckfrihetsförordningen

Justitiekanslerns beslut

Justitiekanslern beslutar att inte inleda förundersökning och att inte heller i övrigt vidta några åtgärder med anledning av anmälan.

Upsala Nya Tidning innehöll lördagen den 15 december 2001 flera artiklar om arbetsmiljöproblem på Avfallsenheten vid Tekniska kontoret i Uppsala kommun. Huvudrubriken på artikelserien löd "Tufft arbetsklimat på tekniska kontoret".

I en av artiklarna redovisades hur en person, som varit sjukskriven en längre tid på grund av arbetsförhållandena vid enheten, blivit bemött vid ett rehabiliteringssamtal med den tekniske direktören JG. Samtalet ägde rum under hösten år 2000. I artikeln redovisades bl.a. följande:

"G sa att jag skulle få problem med att återgå till min arbetsplats. Han hänvisade till en artikel i personaltidningen Luppen, där en kommunanställd uttalat sig anonymt om arbetsmiljöproblem på en icke namngiven arbetsplats. Enligt JG hade personalen på va-avdelningen känt igen sig och tagit mycket illa vid sig av artikeln.

- Jag blev väldigt förvånad över att han inledde ett rehabiliteringssamtal på detta sätt. Hans reaktion var inte att han borde åtgärda problemet, i stället försökte han efterforska källan till artikeln."

Enligt artikeln har JG på förfrågan från tidningen uppgett att han bara har vaga minnen av händelsen. Han uppger att han aldrig haft syftet att efterforska någon källa.

Justitiekanslern har i ett beslut den 21 december 2001 utifrån dessa uppgifter prövat en anmälan avseende misstanke om brott mot efterforskningsförbudet i 3 kap. 4 § TF (dnr 3631-01-30). Justitiekanslern beslutade att inte vidta någon åtgärd eftersom det inte framkommit något som gav anledning att anta att någon uppsåtligen efterforskat källan till artikeln i personaltidningen Luppen.

Anmälan

GR har i en anmälan hit dels klargjort att det var han som uttalade sig i Luppen och Upsala Nya Tidning, dels gjort gällande att JG vid rehabiliteringsmötet den 21 september 2000 efterforskade källan till de uppgifter som publicerats. Han har vidare påstått att JG brutit mot repressalieförbudet genom att hota honom med rättsliga åtgärder för de uppgifter han öppet lämnat för publicering i artikeln i Upsala Nya Tidning den 15 december 2001.

GR har gett in de aktuella tidningsartiklarna, e-postkorrespondens mellan honom och JG m.m.

Gällande regler

Enligt 1 kap. 1 § tredje stycket tryckfrihetsförordningen (TF) skall det stå envar fritt att meddela uppgifter och underrättelser i vilket ämne som helst för offentliggörande i tryckt skrift till bl.a. tidningsredaktioner i alla de fall då något annat inte är föreskrivet i förordningen (meddelarfrihet). För innehållet i en tidning svarar den ansvarige utgivaren. En enskild person som lämnar uppgifter till tidningen är däremot i princip inte ansvarig för innehållet. Undantag från meddelarfriheten finns, men någon sådan situation är det inte fråga om här.

I 3 kap. 4 § TF föreskrivs att myndigheter eller andra allmänna organ inte får efterforska den som lämnat ett meddelande för offentliggörande i tryckt skrift i vidare mån än som erfordras för åtal eller annat ingripande mot honom som inte står i strid med tryckfrihetsförordningen. För uppsåtlig efterforskning i strid med denna föreskrift döms enligt 5 § andra stycket i samma kapitel till böter eller fängelse i högst ett år.

Enligt 1 kap. 3 § TF får ingen tilltalas eller dömas till ansvar eller åläggas skadeståndsskyldighet för missbruk av tryckfriheten eller medverkan därtill i annan ordning eller i annat fall än tryckfrihetsförordningen medger. Härav anses följa att en myndighet inte får vidta någon form av sanktioner eller repressalier mot en anställd som utnyttjat sin meddelarfrihet.

När det till en början gäller påståendet att JG vid rehabiliteringsmötet i september 2000 skulle ha efterforskat källan till de uppgifter som publicerats i personaltidningen Luppen gör jag inte nu någon annan bedömning än den jag gjorde i beslutet den 21 december 2001. Det har enligt min mening inte framkommit något som ger anledning att anta att JG uppsåtligen skulle ha efterforskat uppgiftslämnaren. Någon förundersökning skall därför inte inledas i den delen.

När det därefter gäller påståendet att JG skulle ha utsatt GR för repressalier för att denne lämnat vissa uppgifter till Upsala Nya Tidning gör jag följande bedömning.

Av den e-post-korrespondens som förekommit mellan JG och GR framgår att G upprepade gånger frågat R om de uppgifter som denne lämnat till tidningen och att han uppgett att hans avsikt med frågorna var att skaffa sig ett underlag för frågan om han skulle polisanmäla uttalandena såsom falsk tillvitelse.

GR har uppgett att han uppfattat G:s frågor och svar som obehagliga och hotfulla.

Bestämmelsen om repressalieförbud i 1 kap. 3 § TF skyddar en meddelare från i första hand åtal och straffrättsligt ansvar. Som nämnts ovan anses den emellertid också ge uttryck för ett allmänt sanktions- och repressalieförbud av innebörd att myndigheter och personal hos myndigheter inte får vidta några för en enskild negativa tjänsteåtgärder på grund av den enskildes bruk av tryck- eller meddelarfriheten (se t.ex. JO 1975/76 s. 314 och 1987/88 s. 193 samt SOU 1990:12 s. 63). Någon bestämmelse om straffansvar för en person som åsidosätter sanktions- och repressalieförbudet finns dock inte i TF, utan ansvar för sådana åtgärder kan i förekommande fall vara att bedöma som tjänstefel enligt 20 kap. 1 § brottsbalken eller som ett förfarande som kan föranleda disciplinpåföljd.

När det gäller att bedöma om det finns anledning anta att JG gjort sig skyldig till tjänstefel gäller som en förutsättning att åsidosättandet skall ha skett vid myndighetsutövning. Av den korrespondens som getts in i ärendet kan det antas att JG övervägt att göra en polisanmälan riktad mot GR med anledning av innehållet i artikeln i Upsala Nya Tidning. En sådan åtgärd mot en anställd skulle inte kunna anses utgöra myndighetsutövning. Ansvar för tjänstefel är redan på grund härav uteslutet.

Vad som framkommit i ärendet ger sålunda enligt min mening inte anledning att anta att något brott begåtts. Någon förundersökning skall därför inte inledas.

Det som GR lagt JG till last är att denne ett flertal gånger frågat om GR varit rätt citerad i tidningen och att han i ett e-post- meddelande till GR uppgett att han övervägde att vidta åtgärder med anledning av falsk tillvitelse. Även om jag kan ha förståelse för att GR upplevt sin chefs åtgärder som obehagliga ger utredningen inte stöd för att JG i tjänsten vidtagit någon för GR negativ åtgärd som kan utgöra ett brott mot repressalieförbudet. Jag vidtar därför inte heller någon åtgärd inom ramen för min tillsynsverksamhet.

Jag vill emellertid avslutningsvis anföra att JG:s motivering till att han ställt frågor kring uppgifterna i artikeln talar för att han saknar de grundläggande kunskaper om meddelarfrihet som en chef bör ha. Några rättsliga åtgärder mot GR för dennes medverkan i tidningen får över huvud taget inte förekomma mot bakgrund av bestämmelserna om meddelarfrihet. JG:s agerande framstår som anmärkningsvärt med beaktande av dels den kritik Justitiekanslern riktat mot VA- och Avfallsavdelningarna vid Tekniska kontoret i Uppsala kommun i ett beslut den 24 augusti 2001 (dnr 1481-01-21), dels de uttalanden som Arbetsmiljöverket gjort i ett beslut den 26 januari 2001 (dnr 99/6567 03-11713).

Med dessa synpunkter avslutas ärendet.