JK 6781-11-40

PR har begärt ersättning av staten för ideell skada med 40 000 kr. Han har till stöd för anspråket anfört att handläggningstiden i ett brottmål har varit oskäligt lång och att hans rätt till domstolsprövning inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen därigenom har överträtts (Jönköpings tingsrätts mål nr B 221-07).

Justitiekanslern har tagit del av Jönköpings tingsrätts dagboksblad och dom respektive Göta hovrätts dom i det aktuella brottmålet. Av dessa handlingar framgår följande. Målet inleddes vid tingsrätten genom att en framställan om förordnade av offentlig försvarare gavs in den 22 januari 2007. Åtal väcktes sedermera den 15 mars 2010 och tingsrätten meddelade dom den 2 december 2010. PR dömdes av tingsrätten för grovt bedrägeri m.m. till fängelse fem år. Hovrätten fastställde i dom den 3 maj 2011 tingsrättens domslut beträffande påföljden.

Justitiekanslern har även inhämtat uppgift om att målet avgjordes slutligt den 9 juni 2011 genom att Högsta domstolen beslutade att inte meddela prövningstillstånd.

Enligt artikel 6.1 i Europakonventionen har var och en vid prövningen av en anklagelse mot honom för brott rätt till domstolsprövning inom skälig tid.

Frågan om rätten till rättegång inom skälig tid har åsidosatts ska enligt Eu­ro­pa­­­­­domstolens praxis avgöras genom en helhetsbedömning där hänsyn tas till samtliga omständigheter i det enskilda fallet. Förutom den totala hand­läggningstiden beaktas särskilt vid bedöm­ningen målets komplexitet, parternas agerande, domstolarnas handlägg­ning av målet samt vad som har stått på spel för den enskilde. Inom ram­en för bedömningen av domstolarnas hand­­läggning av målet fäster Europa­domstolen särskild vikt vid om det har före­kommit längre perioder av inaktivitet.

I artikel 13 i Europakonventionen stadgas att var och en, vars fri- och rättigheter enligt konventionen har kränkts, ska ha tillgång till ett effektivt rättsmedel inför en nationell myndighet. Det finns inte någon generell rätt till skadestånd vid kränkningar av Europakonventionen. Kravet på tillgång till ett effektivt rättsmedel vid konventionskränkningar kan nämligen upp-fyllas på olika sätt. Vid t.ex. oskäligt lång handläggningstid i ett brottmål kan en kränkning av artikel 6.1 i konventionen gottgöras genom en lindring av den påföljd som döms ut (se bl.a. NJA 2003 s. 414 och Danelius, Mänskliga rättigheter i europeisk praxis, tredje uppl., s. 433).   

När en tilltalad döms för ett brott ska rätten vid straffmätningen självmant beakta bl.a. vissa förmildrande omständigheter som räknas upp i 29 kap. 5 § brottsbalken. En av de omständigheter som ska beaktas är om en ovanligt lång tid har förflutit sedan brottets begicks (29 kap. 5 § 7 brottsbalken). Detsamma gäller om någon annan omständighet föreligger som påkallar att den tilltalade får ett lägre straff än vad brottets straffvärde motiverar (29 kap. 5 § 8 brottsbalken). I de fall rätten till domstolsprövning inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen har åsidosatts är detta närmast att betrakta som en sådan omständighet som är att hänföra till 29 kap. 5 § 8 brottsbalken (jfr NJA 2003 s. 414 och SOU 2010:87, s. 222-224). 

I PR:s fall har domstolarna inte funnit skäl att tillämpa bestämmelserna i 29 kap. 5 § brottsbalken, vilket de alltså skulle ha varit skyldiga att göra om de hade ansett att någon förmildrande omständighet som räknas upp där hade varit för handen. Domstolarna kan följaktligen för sin del inte ha ansett att handläggningstiden i brottmålet har varit så lång att det har förekommit en överträdelse av PR:s rätt till domstolsprövning inom skälig tid enligt artikel 6.1 i Europakonventionen. 

Den totala handläggningstiden i PR:s mål var knappt fyra och ett halvt år i tre domstolsinstanser. Särskilt med hänsyn till målets komplicerade karaktär anser inte heller Justitiekanslern att den handläggningstiden innebär att PR:s rätt till domstolsprövning inom skälig tid har åsidosatts. Hans anspråk på skadestånd ska därför avslås.