JO dnr 1405-2004

I en anmälan, som kom in till JO den 1 april 2004, klagade AA på Bygg- och miljönämnden i Älvkarleby kommun med anledning av handläggningen av ansökningar från honom om bygglov och detaljplaneändring. Han uppgav följande. Hans ansökan om bygglov för ett garage registrerades hos kommunen den 8 maj 2003. Han gjorde också en framställan till bygg- och miljökontoret om ändring av detaljplanen. Efter att han genom underhandskontakter i maj hade fått besked att detaljplanen hindrade uppförandet av ytterligare en byggnad på fastigheten ändrade han sin bygglovsansökan till att avse en tillbyggnad av ett befintligt uthus. Den ändrade ansökan faxades till kommunen den 16 maj 2003. Samma dag meddelade den ansvarige tjänstemannen per telefon att denne var beredd att tillstyrka det ändrade förslaget. Den 13 juni 2003 meddelade tjänstemannen att han hade varit och besiktigat platsen. Den 24 juni 2003 tog nämnden upp AA:s bygglovsansökan, gjorde en protokollsanteckning rörande hans framställan om planändring samt fattade följande beslut: ”Ärendet återremitteras till kontoret för ytterligare kommunikation med sökande”. Vid tiden för hans anmälan till JO hade det gått nio månader utan att kommunen hade tagit någon kontakt i ärendet. Hans hemställan om en ändring av planen hade inte heller föranlett något beslut eller besked från nämnden. Han vände sig också mot nämndens beslutsformulering ”återremittera till kontoret för ytterligare kommunikation med sökande” mot bakgrund av att det inte framkommit att beslutsunderlaget behövde kompletteras och anförde att det inte framgick om det var möjligt att överklaga beslutet.

Anmälan remitterades till Bygg- och miljönämnden i Älvkarleby kommun för utredning och yttrande. Nämnden antog kommunarkitektens förslag till svar som sitt yttrande. Av yttrandet framgick i huvudsak följande.

Även i en liten kommun är ärendeströmmarna tämligen omfattande. I en del ärenden uppstår komplikationer som bland annat kan leda till fördröjningar. I vissa sådana fall väljer den sökande att inte längre driva sitt ärende och betraktar det som avslutat. Tyvärr inträffar någon gång missförstånd om när ett ärende fortfarande är en ange-

Nämnden beklagar att kommunikationen med AA brustit och ska söka förbättra sina rutiner.

Nämnden är vidare villig att söka tillmötesgå AA:s önskemål om planändring.

Nämnden finner dock ingen anledning att ändra på sina rutiner vad gäller noteringar om beslut att återremittera ärenden för ytterligare kommunikation med en sökande. Avsikten är i många fall att pröva om det går att komma fram till kompromisslösningar bland annat så att planändringar eller överklaganden kan undvikas. En planändring innebär nämligen ofta en tidsödande, omständlig och även dyrbar process. Annat planarbete än för att möjliggöra ett enkelt traktorskjul om 24 kvm måste också prioriteras. Även ett avslag på en ansökan kan innebära en för båda parter tids- och resurskrävande process med de tider och regler i övrigt som gäller för överklaganden. Det framstår också som rimligt att söka undvika att belasta rättsapparaten med ärenden av dignitet som det här aktuella. I detta fall innebar beslutet bland annat att sökanden skulle tillfrågas om han kunde tänka sig att lägga samman sina två tomter till en med en fastighetsreglering. En sådan åtgärd skulle eventuellt kunna underlätta att godta hans ansökan som en mindre avvikelse från planbestämmelserna varigenom en planändring skulle kunna undvikas. En sådan kontakt togs också med den sökande av undertecknad men här kan ett missförstånd ha uppstått.

AA yttrade sig över vad nämnden hade anfört i sitt remissvar. Han påpekade att det hade gått 15 månader sedan nämnden behandlade hans ansökan om bygglov och att nämndens enda kommunikation avseende bygglov och planändring så här långt hade gått genom JO.

Enligt 7 § förvaltningslagen (1986:223) skall varje ärende där någon enskild är part handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. I detta ligger även att ärenden inom rimlig tid skall avslutas genom någon form av beslut.

Om bygg- och miljönämnden skulle anse det fördelaktigt för sökanden att en ansökan ändras eller kompletteras i något avseende kan upplysningar om detta anses ligga inom ramen för myndighetens skyldighet att ge vägledning. Det följer av allmänna bestämmelser om serviceskyldighet ( 4 § FL ; se även 11 kap. 1 § första stycket 4 PBL ). En sådan åtgärd får emellertid inte innebära att sökandens rätt till ett överklagbart beslut åsidosätts. Det innebär att sökanden måste ha samtyckt till att ärendet skjuts upp i avvaktan på att ansökningen ändras och att det måste göras helt klart för honom att han har rätt att i ett vanligt slutligt beslut få en prövning av den ursprungliga ansökningen. Bygg- och miljönämnden borde således ha tagit en sådan kontakt med AA före beslutet att återsända ärendet till bygg- och miljökontoret.

Bygg- och miljönämnden har uppgett att kommunarkitekten efter nämndens beslut den 24 juni 2003 tog kontakt med AA angående möjligheten att genomföra en fastighetsreglering i syfte att undvika behovet av en planändring. Nämnden anför att det här kan ha uppkommit missförstånd i kommunikationen med AA. Oavsett hur det förhåller sig i detta avseende har nämnden det uteslutande ansvaret för att handläggningen inom rimlig tid mynnar ut i ett avgörande. Nämnden kan därför

Vad som har kommit fram i övrigt föranleder inga uttalanden eller åtgärder från min sida.

Ärendet avslutas.