JO dnr 3080-2009

I en anmälan, som kom in till JO den 3 juni 2008, klagade R.R. på Försäkringskassan. Hon anförde i huvudsak följande.

I april 2008 fick hon besök av sin före detta make. Han bad henne följa med till ett möte hos Försäkringskassan den 11 april 2008. Anledningen till mötet var att det kommit in en anonym anmälan till Försäkringskassan, i vilken det påstods att hennes före detta make levde tillsammans med henne. När de kom till mötet, möttes de av två tjänstemän. Tjänstemännen ville att hon skulle tala enskilt med en av dem och att hennes före detta make skulle tala enskilt med den andre. Hon förklarade att hon inte klarade av att prata med en främmande person utan att en av hennes personliga assistenter var närvarande och erbjöds då en annan tid. Tjänstemännen ändrade sig emellertid när hon uppgav att hon ville vänta i bilen under tiden som tjänstemännen pratade med hennes före detta make. Därefter gick alla tillsammans in i ett rum. Händelsen liknade snarare ett polisförhör än ett möte.

Efter mötet blev hon uppringd av en person från företaget där hon brukar köpa hundmat. Personen uppgav att en handläggare hos Försäkringskassan hade ringt och undrat hur mycket R.R. tjänade på att sälja företagets hundmat. R.R. ifrågasätter varför Försäkringskassan kontaktade företaget.

Hennes före detta make fick av Försäkringskassan, efter begäran om att få ta del av vad som antecknats efter mötet hos kassan den 11 april 2008, ta del av journaler rörande henne samt namn, adress och personnummer till två andra personer som förekom i handlingarna. Hon ifrågasätter det riktiga i att Försäkringskassan lämnade ut dessa uppgifter. Dessutom har hon själv inte fått ta del av utredningen och har inte haft möjlighet att bemöta påståendena i utredningen. Försäkringskassans beslut om ”indragning” av hennes bostadsbidrag och bostadstillägg är dessutom baserade på bristfällig utredning.

Bakgrund

Handläggning av bostadstillägg till pensionärer och bostadsbidrag till barnfamiljer handläggs vid nationellt försäkringscenter i Kalmar. Utredning om misstänkt brott hanteras vid lokalt försäkringscenter i Kalmar.

Utredning av R.R:s förhållanden initierades av en anonym anmälan där det uppgivits att hon var sammanboende med sin före detta make.

Vid det aktuella tillfället uppbar R.R. sjukersättning, assistansersättning, vårdbidrag samt bostadsbidrag till barnfamiljer. R.R:s före detta make uppbar vid samma tidpunkt sjukersättning och bostadstillägg till pensionärer.

Utredning

Försäkringskassans interna utredning med anledning av JO:s begäran om yttrande visar följande.

Handläggning avseendebostadstillägg till pensionärer (BTP) Ansökan om bostadstillägg för pensionärer inkom till Försäkringskassan den 21 februari 2008 från R.R.

Under beredning av ärendet framkom att R.R. köpt ett stort före detta affärshus. Vidare att före detta maken står med som låntagare med en överenskommelse att R.R. själv svarar för kostnader för ränta och amortering.

Försäkringskassan avvaktade att meddela beslut då utredning, initierad genom anonym anmälan, pågick huruvida R.R. kunde anses vara sammanboende med sin före detta man.

Av de uppgifter som framkom vid utredningen fann Försäkringskassan det inte styrkt att R.R. och hennes före detta man kunde anses leva åtskilda varför rätt till bostadstillägg till pensionärer inte förelåg.

Försäkringskassan meddelade R.R. den 12 maj 2008 genom skriftlig kommunicering att Försäkringskassan övervägde att inte bevilja bostadstillägg till pensionärer med anledning av ansökan som inkom den 21 februari 2008.

De synpunkter som lämnades medförde inte att Försäkringskassan fann anledning att ändra sitt ställningstagande varför beslut om avslag meddelades den 29 maj 2008.

Handläggning avseendebostadsbidrag till barnfamiljer med flera Ansökan om bostadsbidrag för barnfamiljer med flera inkom den 14 februari 2008.

Vid beredning av ärendet hade Försäkringskassan samma uppgifter som inför beslut om bostadstillägg till pensionärer (se föregående avsnitt).

R.R. meddelades skriftligen den 9 maj 2008 Försäkringskassans avsikt att inte bevilja bostadsbidrag till barnfamiljer med flera. De synpunkter som lämnades medförde inte att Försäkringskassan fann anledning att ändra sitt ställningstagande varför beslut om avslag meddelades den 30 maj 2008.

Handläggning med anledning av anonym anmälan Med anledning av en anonym anmälan som lämnades till Försäkringskassan den 13 december 2007 inledde arbetsgruppen för Misstänkta Brott utredning om R.R:s förhållanden. Då R.R. uppbär flera förmåner har utredningsarbetet inriktats mot de förmåner som skulle kunna påverkas av de uppgifter som lämnats i anmälan.

Utredning om R.R:s arbetsförmåga är ännu inte avslutad.

Vid tjänstemannens telefonkontakt med R.R:s före detta man framkom att denne befann sig hos R.R. Tjänstemannen fann det naturligt att be R.R:s före detta man framföra till R.R. att Försäkringskassan önskade träffa dem båda för att höra deras kommentarer till de uppgifter som lämnats och som framkommit vid Försäkringskassans utredning. Var detta inte möjligt skulle R.R. kontakta Försäkringskassan.

R.R. och hennes före detta man besökte Försäkringskassan den 11 april 2008.

Försäkringskassan hade för avsikt att genomföra samtalen åtskilda från varandra för att få respektives version. Detta accepterades inte av paret varför samtalet genomfördes gemensamt. Från Försäkringskassan deltog ytterligare en tjänsteman.

Försäkringskassan beklagar att R.R. upplevt mötet som ett polisförhör i stället för en dialog.

Försäkringskassans frågor till en affär I sin anmälan ställer sig R.R. frågande till varför Försäkringskassan kontaktat en affär där hon köper sin hundmat. Vid sökning på Internet framkom uppgift att R.R. var återförsäljare för hundfoder. Då R.R. även uppbär sjukersättning fanns skäl att kontakta företaget för att få uppgift om i vilken omfattning detta skett. Då R.R. inte försålt något lämnades uppgiften utan ytterligare åtgärd.

När Försäkringskassan utreder rätten till ersättning för en försäkrad har myndigheten rätt att ställa frågor till någon annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter. Det framgår bland annat av 20 kap. 8 § fjärde stycket lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring. Enligt förvaltningslagen (1986:223) , FL, är Försäkringskassan i ett sådant fall inte skyldig att meddela den försäkrade om att utredningen har avslutats utan åtgärd. Om R.R. sedan tidigare hade fått besked om att detta utreddes hade det naturligtvis ändå varit lämpligt att meddela R.R. om att denna del av utredningen hade avslutats utan åtgärd, men så var inte fallet här.

Utlämnande av journaler med personnummer I utredningsarbete används olika allmänna söktjänster för att bland annat få uppgifter om verksamheter bedrivs av enskilda. I ärendet R.R. framkom annat namn när sökning utfördes på R.R:s telefonnummer. Av misstag noterades även den personens personnummer i journalen. Något samband kunde inte konstateras mellan denne och R.R. eller R.R:s före detta man varför uppgiften lämnades utan åtgärd.

R.R. och hennes före detta man har en gemensam hemsida på Internet. I en gästbok fanns ett inlägg med en uppskattning till R.R:s hemsida. Det var undertecknat i sonens namn tillsammans med ett flicknamn. Då det i utredning fanns signaler om att R.R:s son var sammanboende med flickvän fanns skäl att utreda detta vidare då R.R. hade ersättning baserat på sammanboende med sin son. För att utreda om R.R:s son var sammanboende med flickvän söktes personnumret på det uppgivna namnet i gästboken. Uppgift om personnumret behövdes för den fortsatta utredningen varför det noterades i journalen. Inga uppgifter som berör den enskildes förhållanden som skulle medföra men eller skada för den berörde finns noterade i handlingarna. Uppgiften har inte föranlett någon vidare utredning.

R.R:s före detta man kontaktade Försäkringskassan den 20 maj 2008 och begärde att få ta del av den utredning som gjorts kring honom och R.R. Eftersom det inte fanns några uppgifter som kunde anses medföra men för den försäkrade och därför inte omfattades av sekretess enligt 7 kap. 7 § sekretesslagen (1980:100) översändes de begärda handlingarna den 22 maj 2008. Vid utlämnade av handlingarna har tyvärr personnumret på den person som påträffats vid sökning på R.R:s telefonnummer inte avmarkerats.

Berörda handläggare i gruppen är väl insatta i vilka uppgifter som är offentliga och kan lämnas ut enligt sekretesslagen . Ytterligare genomgång har genomförts.

Delgivning av uppgifter och underlag R.R. påtalar att hon inte fått ta del av de uppgifter som beslutet grundats på och därmed inte kunnat bemöta de påståenden som lämnats om henne.

Om ett ärende har tillförts uppgifter genom någon annan än den försäkrade, får ärendet inte avgöras utan att parten (den försäkrade) har underrättats om den nya uppgiften och har fått tillfälle att yttra sig över den (kommunicering). Från skyldigheten att kommunicera finns några undantag. De viktigaste undantagen är om det beslut som Försäkringskassan planerar att fatta inte går den försäkrade emot eller om uppgiften som tillförts ärendet saknar betydelse ( 17 § FL ). Vidare anses det uppenbart obehövligt att kommunicera uppgifter med den försäkrade när han eller hon känner till de uppgifter som inkommit i ärendet. Vid R.R:s besök på Försäkringskassan den 11 april 2008 fördes samtal kring de uppgifter som tillförts ärendet. Försäkringskassan anser att R.R. därmed har tagit del av dessa uppgifter. Försäkringskassan beklagar dock att dessa uppgifter inte också har kommunicerats skriftligt. Då det inte rör sig om uppgifter av mycket enkel beskaffenhet hade det varit lämpligt att dessa uppgifter hade kommuniceras skriftligt (JO:s inspektionsprotokoll, dnr 4087-1996 och JO:s beslut, dnr 2565-1994).

Därefter tillfördes ytterligare uppgifter till ärendet, som bl.a. byggde på kontakter med R.R:s elbolag och telefonbolag. Dessa uppgifter har också legat till grund för Försäkringskassans beslut i ärendet och borde därför också ha meddelats R.R. Vi beklagar att så inte har skett. Av Försäkringskassans vägledning Försäkringskassan och FL ( 2004:7 ), som handläggarna ska följa, framgår detta.

Vid genomgång av ärendet finner Försäkringskassan att motivering i kommunicerings- och beslutsbrevet till R.R. borde vara tydligare så att det klart framgår vilket underlag som hon skulle yttra sig över och på vilka grunder beslutet är fattat.

Utbildning pågår med att utveckla handläggare i att formulera brev och att följa Försäkringskassans riktlinjer ( 2005:14 ) om att skriva beslut i försäkringsärenden, som har tagits fram av Juridikstaben på Försäkringskassans huvudkontor.

R.R. yttrade sig över remissvaret och anförde huvudsakligen följande. Om det hade framgått innan mötet den 11 april 2008 att det var meningen att hon skulle tala enskilt med en av Försäkringskassans tjänstemän, hade hon tagit med sig sin personlige assistent. Det var aldrig fråga om att hon och hennes före detta make inte ”accepterade” enskilda samtal. Hon anser inte att hon, som Försäkringskassan har hävdat, i samband med mötet den 11 april 2008 tog del av de uppgifter som inkommit i ärendet på grund av att det ”fördes samtal kring de uppgifter som inkommit”. Hon har hela tiden uppfattat det som att det var hennes före detta make som blivit anonymt anmäld och att det även var han som var kallad till mötet den 11 april 2008, men att även hon blev ombedd att närvara av Försäkringskassan. Hon har inte kunnat komma i kontakt med sina olika handläggare hos kassan för att få besked om vad som händer i hennes ärenden med anledning av den anonyma anmälan den 13 december 2007. Hon har inte heller fått besked om vart hon kan skicka in sina skriftliga synpunkter. Hon ifrågasätter den långa handläggningstiden.

Av 20 kap. 8 § lagen ( 1962:381 ) om allmän försäkring, AFL, framgår bl.a. följande. Den som är försäkrad eller på annan grund har rätt till ersättning enligt denna lag är skyldig att lämna de uppgifter som är av betydelse för tillämpningen av lagen. Även i andra fall än när det är särskilt föreskrivet får Försäkringskassan, för bedömningen av rätten till ersättning som Försäkringskassan betalar ut enligt AFL, göra förfrågan hos den försäkrade eller någon annan som kan antas kunna lämna nödvändiga uppgifter och besöka den försäkrade.

Eftersom R.R. vid tiden för Försäkringskassan förfrågan till företaget uppbar sjukersättning och Försäkringskassan med anledning av detta hade anledning att bedöma R.R:s eventuella arbetsförmåga, har jag inte något att invända mot att Försäkringskassan kontaktade ifrågavarande företag.

Kommunicering

Enligt 17 § förvaltningslagen (1986:223) får ett ärende inte avgöras utan att den som är sökande, klagande eller annan part har underrättats om en uppgift som har tillförts ärendet genom någon annan än honom själv och han har fått tillfälle att yttra sig över den, om ärendet avser myndighetsutövning mot någon enskild. Enligt första stycket första punkten samma paragraf får myndigheten dock avgöra ärendet utan att så har skett om avgörandet inte går parten emot, om uppgiften saknar betydelse eller om åtgärderna av någon annan anledning är uppenbart obehövliga.

Enligt 17 § andra stycket förvaltningslagen bestämmer myndigheten om underrättelsen ska ske muntligt, genom vanligt brev, genom delgivning eller på något annat sätt.

Syftet med förvaltningslagens bestämmelser om kommunicering är att en part därigenom ska få kännedom om uppgifter som lämnats av andra och ges tillfälle att komma med egna synpunkter och bemöta eventuella felaktiga faktauppgifter.

Av Försäkringskassans remissvar framgår att ärendet, efter mötet den 11 april 2008, tillförts vissa uppgifter som inte kommunicerats med R.R., trots att uppgifterna senare legat till grund för kassans beslut i ärendet. Försäkringskassan har uppgett att den borde ha kommunicerat uppgifterna med R.R. Jag delar den uppfattningen.

Vad gäller mötet hos Försäkringskassan den 11 april 2008 har kassan i sitt remissvar uppgett att kassan anser att kommunicering skedde vid mötet genom att samtal fördes kring de uppgifter som dittills hade tillförts ärendet. Kassan har emellertid uppgett att uppgifterna även borde ha kommunicerats skriftligt. R.R., å sin sida, anser att kommunicering inte kan anses ha skett vid mötet.

Jag nöjer mig här med att uttala följande. Det är ofta lämpligast att kommunicering med den enskilde görs skriftligt. Om muntlig kommunicering används, är det särskilt viktigt att det i ärendet dokumenteras vilka upplysningar som lämnats till den enskilde och vilka eventuella synpunkter som denne framfört över de lämnade

Övrigt

Avslutningsvis konstaterar jag att det är olämpligt att en person som kallas till ett möte med Försäkringskassan inte samtidigt får en tydlig underrättelse om vad saken gäller. Jag vill också ifrågasätta en praxis som innebär att Försäkringskassan kallar till möten genom andra personer. En sådan ordning öppnar, som i detta fall, för oklarheter och missförstånd.

Vad som i övrigt har anförts föranleder inte något uttalande från min sida.

Med den kritik som ligger i det ovan sagda avslutas ärendet.