JO dnr 3528-2002

I en anmälan till JO den 9 oktober 2002 anförde AA i huvudsak följande.

Den 17 juli 2002 beslutade Länsstyrelsen i Västmanlands län att återkalla min klients, BB:s körkort. I egenskap av ombud för BB överklagade jag beslutet till länsrätten och skickade i början av september överklagandeskriften till länsstyrelsen samt en kopia till länsrätten.

I ett meddelande från länsrätten daterat den 6 september meddelades jag att den besvärshandling som jag hade skickat till länsrätten nu hade skickats vidare till länsstyrelsen.

Den 1 oktober kontaktade jag länsrätten för att höra hur långt handläggningen kommit och fick då besked att någon akt eller överklagande inte inkommit till länsrätten. Jag skrev då bifogad skrivelse till länsstyrelsen. I dag kontaktade jag åter länsrätten och fick återigen besked om att något överklagande inte inkommit.

Uppenbarligen har länsstyrelsen underlåtit att vidarebefordra överklagandet jämte ärendeakten till länsrätten, trots att överklagandet inkom till länsstyrelsen för mer än en månad sedan.

Jag önskar få utrett om länsstyrelsens underlåtenhet att vidarebefordra överklagandet har stöd i lag.

I den omnämnda skrivelsen till länsstyrelsen, daterad den 2 oktober 2002, yrkades att överklagandet skyndsamt skulle överlämnas till länsrätten.

Sedan länsstyrelsen anmodats att göra en utredning och yttra sig över vad som framförts i anmälan uttalade länsstyrelsen den 12 december 2002 följande.

Utredning

Av handlingarna i det aktuella ärendet och av uppgifter lämnade av beslutsfattaren i ärendet, CC, framgår följande.

Den 19 augusti 2002 inkom till Länsstyrelsen en fullmakt, utställd av BB den 16 augusti 2002, för AA, Trafikjuristen, Västervik, att föra BB:s talan.

Den 29 augusti 2002 inkom via Länsstyrelsen i Stockholms län en skrivelse från AA med önskemål om att få till sig faxat de handlingar i ärendet som Länsstyrelsen hade tillgång till. Efter överenskommelse på telefon samma dag med AA faxade CC till denne ett yttrande som BB sänt in inför Länsstyrelsens beslut. CC påpekade samtidigt för AA att Länsstyrelsens beslut måste delges BB personligen.

Den 4 september 2002 inkom från AA ett överklagande med begäran om anstånd med att framställa yrkanden och utveckla talan till och med den 20 september 2002. Den 9 september 2002 inkom till Länsstyrelsen via länsrätten en skrivelse från AA med yrkanden och grunder för talan. Enligt meddelande från länsrätten överlämnade man handlingen för ”rättidsprövning och ev. omprövning”.

Den 4 september 2002 fick Länsstyrelsen den rekommenderade försändelsen med beslutet till BB i retur med anteckning om att försändelsen inte hade blivit utlöst/avhämtad inom föreskriven tid. Länsstyrelsen skickade den 5 september 2002 återigen beslutet till BB i rekommenderat brev med mottagningsbevis och förkortad liggetid (tio dagar). Den 19 september 2002 kom brevet med beslutet åter i retur eftersom det inte lösts ut/avhämtats inom föreskriven tid. Länsstyrelsen skickade den 23 september 2002 beslutet till polisen för delgivning genom stämningsman. BB delgavs beslutet genom stämningsman den 18 oktober 2002. Den 21 oktober 2002 inkom delgivningsbeviset till Länsstyrelsen. Dagen därefter överlämnade Länsstyrelsen överklagandet och handlingarna i det överklagade ärendet till länsrätten.

Länsrätten har i dom den 15 november 2002 avslagit överklagandet. Länsrätten uttalar i domen att, ”oaktat att BB:s ombud den 4 september 2002 överklagat länsstyrelsens beslut skall spärrtiden inte börja löpa förrän den 18 oktober 2002 då BB personligen delgavs länsstyrelsens återkallelsebeslut”. (Länsrättens dom 2002-11-15, mål nr 2046-02.)

Yttrande

Enligt 7 kap 7 § körkortslagen (1998:488) skall ett beslut om körkortsingripande delges den som beslutet rör.

Av 7 kap 8 § körkortslagen framgår att spärrtid med anledning av återkallelse räknas från den dag då beslutet delges körkortshavaren eller från den tidigare dag när körkortshavaren överlämnar körkortet till länsstyrelsen.

Regeringsrätten har fastslagit att ett beslut om körkortsingripande skall delges körkortshavaren personligen (RÅ ref 1977:105).

Länsstyrelsen har väntat med att överlämna överklagandet till Länsrätten till dess att BB blev personligen delgiven. Detta för att göra det möjligt för Länsstyrelsen att pröva om överklagandet kommit in i rätt tid och om anledning till ändring av beslutet framkommit. Länsstyrelsen har därvid också beaktat det faktum att BB haft kvar sin behörighet att föra körkortspliktigt fordon under hela den tid som Länsstyrelsen försökt få BB delgiven beslutet. BB har således inte gjort någon rättsförlust eller lidit någon skada genom att Länsstyrelsen inte omedelbart överlämnade överklagandet till länsrätten. När väl BB blev delgiven överlämnades ärendet genast till länsrätten. Länsstyrelsen anser sammanfattningsvis att det aktuella ärendet handlagts korrekt.

AA kommenterade remissvaret. Han anförde bl.a. att han inte förstod på vilket sätt länsstyrelsen skulle ha hindrats att ompröva sitt beslut eller pröva om överklagandet kommit in i rätt tid, om överklagandeskriften hade lämnats vidare till länsrätten innan BB delgavs beslutet personligen.

Enligt 23 § andra stycket förvaltningslagen (1986:223) , FL, skall en skrivelse med överklagande ha kommit in till den myndighet, som fattat det beslut som överklagas, inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet. Beslutsmyndigheten prövar enligt 24 § FL om skrivelsen med överklagandet har kommit in i rätt tid, s.k. rättidsprövning, och skall, om detta är fallet, enligt 25 § FL överlämna skrivelsen och övriga handlingar i ärendet till den myndighet som skall pröva överklagandet. Har skrivelsen kommit in för sent, skall den som regel avvisas.

Frågan inom vilken tidsfrist en förvaltningsmyndighet skall överlämna en skrivelse med överklagande och övriga handlingar i ärendet till överinstansen är inte reglerad i någon författning. Det ligger emellertid i sakens natur att ett överlämnande – när sådant skall äga rum – måste ske utan dröjsmål. Den allmänna regeln i 7 § FL om snabb och enkel handläggning m.m. skall vara vägledande även i detta hänseende ( prop. 1985/86:80 s. 77 ). När omprövning inte företas, bör överlämnandet normalt ske inom en vecka efter det att överklagandet kom in till myndigheten.

Av utredningen framgår att skrivelsen från BB:s ombud med överklagande av beslutet den 17 juli 2002 kom in till länsstyrelsen den 4 september 2002. Vidare framgår att överklagandet jämte handlingarna i ärendet översändes till länsrätten den 22 oktober 2002.

Av länsstyrelsens remissvar framgår att anledningen till att överklagandet och övriga handlingar i ärendet inte omedelbart vidarebefordrades till länsrätten var att beslutet inte hade delgetts BB, vilket enligt länsstyrelsen var en förutsättning för bl.a. rättidsprövningen. Denna uppfattning saknar emellertid stöd i FL. Bestämmelsen i 23 § andra stycket FL att en överklagandeskrivelse skall ha kommit in inom tre veckor från den dag då klaganden fick del av beslutet innebär inte något krav på en formell delgivning. Utgångspunkten för beräkningen av tiden för överklagande kan således bli en annan än vid beräkningen av spärrtiden enligt 7 kap. 7 och 8 §§ körkortslagen . I sistnämnda fall krävs att körkortshavaren personligen delges beslutet.

Förvaltningsrättens överklagandeinstitut bygger på den förutsättningen att klagoskrivelsen skall inges till beslutsmyndigheten och att denna, när så skall ske, överlämnar skrivelsen till den högre instansen. Länsstyrelsen borde därför redan när BB den 4 september 2002 genom ombud ingav ett överklagande ha prövat om anledning till ändring av beslutet kommit fram och i annat fall prövat om överklagandet kommit in i rätt tid. Länsstyrelsens handläggning har inneburit att överklagandeskrivelsen inte översändes till länsrätten med den skyndsamhet som föreskrivs i 7 § FL . Jag är mycket kritisk till det inträffade.

Ärendet avslutas.