JO dnr 3779-2009

Socialförvaltningen i Norrköpings kommun som utan att ha gjort sekretessprövning lämnat ut en s.k. barnavårdsutredning som innehöll känsliga uppgifter om andra personer till den person utredningen avsåg

I en anmälan till JO framförde I.B. klagomål mot socialförvaltningen i Norrköpings kommun. Klagomålen avsåg bl.a. att förvaltningen, till hennes dotter C.B., hade lämnat ut handlingar som innehöll uppgifter rörande bl.a. I.B:s uppväxt.

Inledningsvis inhämtade föredraganden per telefon upplysningar från socialsekreteraren Sofia Hjulberg vid socialförvaltningen i Norrköpings kommun.

Därefter anmodades Socialnämnden i Norrköpings kommun att inkomma med utredning och yttrande över vad I.B. anfört om förvaltningens utlämnande av handlingar till C.B.

Som sitt remissvar ingav nämndens behandlingsutskott ett yttrande som sammanställts av enheten ledning och service. I yttrandet anfördes följande.

Bakgrund

I.B. har anmält till Riksdagens ombudsmän att hon är missnöjd över att socialkontoret i Norrköping lämnat ut papper rörande hennes personliga förhållanden till dottern C.B. Den handling som förmodligen åsyftas är en utredning enligt 50 § socialtjänstlagen daterad 2000-12-19 och som avser att utreda C.B:s situation.

C.B. har begärt att få ta del av alla handlingar som finns om henne på socialkontoret. Den 27 mars 2009 antecknas i C.B:s sons akt att journalanteckningar och dokument från 1995 till 2008 finns att hämta på socialkontoret. Det finns ingen anteckning som visar när utlämnande vid annan tidpunkt har skett.

Övervägande vid utlämnandet av handlingar

Vid telefonsamtal med handläggare Johanna Strandberg den 11 januari 2010 uppger hon att det som lämnades ut var samtliga i akten förekommande handlingar, såsom journalanteckningar och utredningar. Tillsammans med handläggare Sofia Hjulberg gjordes en prövning om något borde sekretessbeläggas men bedömningen var att allt kunde och borde lämnas ut till C.B. Utredningen daterad 2000-12-19 var redan delgiven föräldrarna och de antog att C.B. hade delgivits information om

I.B. bereddes möjlighet att kommentera remissvaret.

I ett beslut den 16 november 2010 anförde stf JO Pennlöv följande.

Av utredningen framgår bl.a. följande. C.B. vände sig till socialförvaltningen med en begäran om att få ta del av alla handlingar som fanns rörande henne på socialkontoret. Förvaltningen lämnade i mars 2009 ut samtliga handlingar i akten. Bland de utlämnade handlingarna fanns en barnavårdsutredning, daterad den 19 december 2000, som gällde C.B.

Sekretesslagen (1980:100) har den 30 juni 2009 ersatts av offentlighets- och sekretesslagen (2009:400) som i nu aktuellt hänseende inte har inneburit någon ändring i sak.

Enligt 26 kap. 1 § första stycket offentlighets- och sekretesslagen gäller sekretess inom socialtjänsten för uppgift om en enskilds personliga förhållanden, om det inte står klart att uppgiften kan röjas utan att den enskilde eller någon närstående till denne lider men. Sekretessbestämmelsen innehåller ett s.k. omvänt skaderekvisit, vilket i princip innebär att uppgifter om en enskilds personliga förhållanden inte kan lämnas ut utan den enskildes samtycke eller med stöd av lag eller förordning som offentlighets- och sekretesslagen hänvisar till. Det råder alltså en mycket stark sekretess på socialtjänstens område.

Jag begränsar mina uttalanden till att gälla utlämnandet av den nämnda barnavårdsutredningen rörande C.B., daterad den 19 december 2000.

Det kan konstateras att utredningen innehöll känsliga uppgifter rörande C.B:s mor, I.B. Myndigheten har anfört att förvaltningen ”antog” att C.B., som då var endast 14 år gammal, hade delgivits information om utredningen vid utredningstillfället, dvs. mer än åtta år tidigare. Såvitt framgår av remissvaret gjorde inte förvaltningen någon prövning av om ett utlämnande av utredningen till C.B. skulle innebära men för I.B. Innan handlingen lämnades ut skulle en ingående sekretessprövning ha gjorts. Enligt min uppfattning står det klart att en sådan prövning hade utmynnat i bedömningen att det förelåg hinder mot att lämna ut vissa delar av utredningen till C.B.

Vad I.B. har anfört i övrigt ger inte anledning till någon ytterligare åtgärd eller något uttalande från min sida.

Med den kritik som framgår av det anförda avslutas ärendet.