Avgångsvederlag

Beskrivning saknas!

Rättsfall9

AD 2002 nr 49: En arbetstagare sade år 1998 upp sig från sin anställning sedan överenskommelse om avgångsvederlag träffats med arbetsgivaren. Han yrkade därefter ersättning för under anställningen inte uttagen kompensationsledighet som han enligt ett särskilt avtal tillerkänts år 1979. Fråga om preskription av kravet på ersättning. Även fråga om ersättningen fick anses inkluderad i avgångsvederlaget.
AD 1997 nr 22: En arbetstagare har frånträtt sin anställning och i samband därmed träffat en överenskommelse med arbetsgivaren om erhållande av ett avgångsvederlag. Arbetstagaren hade före överenskommelsens träffande sökt anställning hos annan arbetsgivare och hade anledning att räkna med att han inom kort skulle erbjudas den sökta anställningen. Arbetstagaren informerade inte arbetstagaren om den sökta anställningen. Arbetsdomstolen har funnit att överenskommelsens villkor om avgångsvederlag inte kan anses oskäligt och att villkoret därför inte kan jämkas med stöd av 36 § avtalslagen.
AD 1994 nr 109: Tvist om rätt för f.d. verkställande direktören A hos aktiebolaget B, vilken av B entledigats från befattningen som verkställande direktör, att av B erhålla avgångsvederlag enligt det anställningsavtal som gällt för befattningen som verkställande direktör. I målet är ostridigt att A inte har rätt till sådant avgångsvederlag för det fall att han, såsom B påstår, efter entledigandet ingått avtal med B:s moderbolag C om anställning som "Senior Vice President" hos C. Fråga huruvida sådant anställningsavtal kommit till stånd genom vad som efter entledigandet förekommit i förhållandet mellan A och C.
NJA 2018 s. 19: Uppsägning av återförsäljaravtal. I ett långvarigt återförsäljaravtal utan villkor om uppsägningstid har återförsäljaren vid en uppsägning från leverantören som utgångspunkt rätt till en uppsägningstid om sex månader. Rätt till avgångsvederlag föreligger endast i situationer där det finns ett särskilt starkt skyddsbehov för återförsäljaren.
RH 2012:72: Reglerna om avgångsvederlag i lagen om handelsagentur har inte ansetts vare sig direkt eller analogiskt tillämpliga på avtalsförhållande mellan en brödtillverkare och ett säljföretag, när brödtillverkarens försäljning huvudsakligen skett via oberoende grossister och säljföretaget endast i mindre omfattning förmedlat anbud från de slutliga köparna till dessa grossister.
AD 2009 nr 84: En arbetsgivare träffade ett skriftligt avtal med en arbetstagare om att dennes anställning i bolaget skulle avslutas. Av avtalet följde bl.a. att ersättning skulle utges månadsvis fram till och med ett visst datum. Sedan arbetstagaren avlidit innan ersättning enligt avtalet till fullo erlagts har uppkommit tvist huruvida arbetsgivarens förpliktelse att utge lön upphörde i och med dödsfallet.
AD 1994 nr 57: I en skriftlig överenskommelse om att en arbetstagares anställning hos arbetsgivaren skulle upphöra den 27 december 1990 intogs en bestämmelse om avgångsvederlag av följande lydelse: "Efter överenskommelse betalar företaget tidigast 90-12-27 ett avgångsvederlag på kronor 600.000 till (arbetstagarens namn)." - Arbetsgivaren beslöt den 27 december 1990 - utan föregående överenskommelse eller kontakt med arbetstagaren - att betala ut det överenskomna avgångsvederlaget till honom. Efter avdrag för skatt satte arbetsgivaren den 28 december 1990 in återstoden av avgångsvederlaget på arbetstagarens bankkonto. Arbetstagaren blev sedermera beskattad för avgångsvederlaget såsom en till år 1990 hänförlig inkomst av tjänst hos bolaget. - Fråga huruvida arbetsgivarens förfarande inneburit att arbetsgivaren brutit mot överenskommelsen och därmed ådragit sig skyldighet att till arbetstagaren utge ekonomiskt skadestånd. Arbetstagarsidan har gjort gällande, att ett avtalsenligt handlande från arbetsgivarens sida skulle ha medfört att avgångsvederlaget i stället beskattats såsom en till år 1991 hänförlig inkomst, och att arbetstagaren förfarande åsamkat arbetstagaren en ekonomisk förlust motsvarande skillnaden i skatt. - Arbetsdomstolen finner att arbetsgivaren får anses ha handlat i strid med överenskommelsen, men att avgångsvederlaget fr.o.m. den 27 december 1990 varit för arbetstagaren tillgängligt för lyftning och därför rätteligen skulle ha tagits upp till beskattning hos honom såsom en under år 1990 åtnjuten intäkt även om han hos arbetsgivaren begärt att vederlaget skulle utbetalas först efter utgången av år 1990. Eftersom arbetsgivarens i och för sig avtalsstridiga utbetalning av avgångsvederlaget den 28 december 1990 sålunda inte haft betydelse för beskattningen av vederlaget hos arbetstagaren, har arbetsgivarens handlande inte åsamkat arbetstagaren den påstådda ekonomiska skadan. Arbetstagarsidans talan om ekonomiskt skadestånd har därför lämnats utan bifall.
NJA 1999 s. 590: Enligt en överenskommelse om en anställnings upphörande skulle ett avgångsvederlag betalas utöver lön och övriga avtalade anställningsförmåner för den överenskomna uppsägningstiden. Med avgångsvederlaget har inte ansetts följa förmånsrätt enligt 12 § förmånsrättslagen (1970:979), när det inte har varit utrett att det utgjort ersättning för ekonomisk skada.
NJA 2008 s. 24: Fråga om rätt till avgångsvederlag för handelsagent vars uppdrag omfattat dels marknadsföring av tidsbegränsad nyttjanderätt till dataprogram, dels tillhandahållande av andra tjänster till kund. Analogisk tillämpning av 28 § lagen (1991:351) om handelsagentur.

Om lagen.nu

Ansvarsfriskrivning

Kontaktinformation

Hostas av Lysator