Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till skattebrottslag, m. m. jämte motioner

Skatteutskottets betänkande nr 16 år 1971 SkU 1971:16

Nr 16

Skatteutskottets betänkande i anledning av Kungl. Maj:ts proposition med förslag till skattebrottslag, m. m. jämte motioner.

Propositionen

I proposition 1971: 10 har Kungl. Maj:t under åberopande av statsrådsprotokollet över finansärenden för den 29 juni 1970 och den 4 januari 1971 och lagrådets protokoll för den 10 december 1970 föreslagit riksdagen att anta vid propositionen fogade förslag till

1) skattebrottslag,

2) lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623),

3) förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervärdeskatt,

4) lag om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning,

5) lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

6) förordning om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308),

7) lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272),

8) förordning om ändring i förordningen (1908: 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

9) förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt,

10) förordning om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömansskatt,

11) förordning om ändring i förordningen (1970: 99) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten,

12) förordning om ändring i förordningen (1941: 251) om särskild varuskatt,

13) förordning om ändring i förordningen (1943: 477) om skatt å vissa pälsvaror,

14) förordning om ändring i förordningen (1948: 85) om försäljningsskatt,

15) förordning om ändring i förordningen (1953: 396) om accis å fettemulsion m. m.,

16) förordning om ändring i förordningen (1953: 397) angående avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m.,

17) förordning om ändring i förordningen (1956: 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall,

1 Riksdagen 1971. 6 sam i. N r 16

18) förordning om ändring i förordningen (1957: 262) om allmän energiskatt,

19) lag om ändring i förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker,

20) förordning om ändring i förordningen (1960: 258) om utjämningsskatt å vissa varor,

21) förordning om ändring i förordningen (1961: 372) om bensinskatt,

22) förordning om ändring i förordningen (1961: 394) om tobaksskatt,

23) förordning om ändring i förordningen (1961: 653) om brännoljeskatt,

24) förordning om ändring i förordningen (1964: 352) om gasolskatt,

25) lag om ändring i lagen (1961: 300) om redareavgift för sjöfolks pensionering,

26) förordning om ändring i förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift,

27) lag om ändring i bokföringslagen (1929: 117),

28) lag om ändring i förordningen (1967: 139) om obligatorisk statsplombering av utsädesvara och om växtförädlingsavgift,

29) lag om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område,

30) förordning om ändring i kupongskatteförordningen (1970: 624).

I propositionen föreslås en reform av påföljdssystemet i fråga om överträdelse mot skatte- och avgiftsförfattningar. Syftet är bl. a. att åstadkomma en effektivare och jämnare rättstillämpning. Detta avses ske genom att avgifter av ny typ införs, s. k. s k a 11 e- e 11 e r a v g i f t s t i l l ä g g o c h f ö r s e n i n g s a v g i f t , som beslutas i administrativ ordning. Allvarligare fall av överträdelser skall emellertid bestraffas i vanlig ordning och således komma under allmän domstols prövning. För sådana fall föreslås också en väsentlig straffskärpning. Reformen omfattar flertalet skatter och allmänna avgifter i egentlig mening samt arbetsgivaravgifterna till socialförsäkringens finansiering. Tullar samt skatter och avgifter som tas ut vid import berörs emellertid inte av reformen.

S k a t t e t i l l ä g g eller a v g i f t s t i l l ä g g påförs enligt förslaget när någon lämnat oriktigt skriftligt meddelande till myndighet och detta skulle kunna leda till för lågt beskattningsresultat resp. för låg arbetsgivaravgift. F ö r s e n i n g s a v g i f t tas ut vid försummelse att i rätt tid avge deklaration eller arbetsgivaruppgift.

Skattetilläggets storlek är i fråga om inkomst- och förmögenhetsskatten 50 °/o samt i fråga om de indirekta skatterna och arbetsgivaravgifterna 20 °/o av det skatte- eller avgiftsbelopp som skulle ha undandragits om det oriktiga meddelandet följts. Förseningsavgiften är i fråga om in­

komst- och förmögenhetsskatten 1 °/o av den högsta beskattningsbara inkomsten och 0,3 °/o av den beskattningsbara förmögenheten till den del den överstiger skattefritt belopp samt i fråga om arbetsgivaravgifterna 5 °/o av den fastställda slutliga avgiften. Avgiften är maximerad till 300 kr. eller i de fall då deklaration eller arbetsgivaruppgift inte avgetts trots anmaning 600 kr. Förseningsavgiften i fråga om de indirekta skatterna är enligt förslaget 100 kr., i vissa fall 200 kr.

Det föreslås möjligheter till befrielse från avgifter av nämnda slag under vissa omständigheter, t. ex. vid ursäktlighet på grund av ålder, sjukdom eller bristande erfarenhet. Närmare anvisningar för tillämpning av de nya administrativa sanktionsformerna i vad de gäller skatt avses skola meddelas av riksskatteverket.

I fråga om de s t r a f f r ä t t s l i g a påföljderna är de centrala straffbestämmelserna samlade i en särskild lag, skattebrottslagen, som föreslås skola ersätta den nuvarande skattestrafflagen.

Huvudbrottet kallas skattebedrägeri. Detta motsvarar närmast det nuvarande falskdeklarationsbrottet. Även underlåtenhet att lämna deklaration eller därmed jämförlig handling kan under vissa omständigheter föranleda ansvar för skattebedrägeri.

Straffet vid skattebedrägeri föreslås bli fängelse i högst två år. Vid grovt brott är maximum sex års fängelse. I ringa fall skall endast utgå böter. Böter utdöms som dagsböter och inte som nu i normerade böter. Ringa brott skall åtalas endast om särskilda omständigheter föreligger.

Det nuvarande brottet vårdslös deklaration motsvaras i förslaget av brottet vårdslös skatteuppgift. Vårdslöshetsbrottet avser endast fall då gärningen rör betydande belopp. Deklarationsförsummelse på grund av vårdslöshet skall inte leda till påföljd enligt skattebrottslagen.

Arbetsgivare som lämnar oriktig uppgift om innehållen källskatt till uppbördsmyndighet eller underlåter att lämna uppgift om innehållen skatt skall under vissa förutsättningar enligt förslaget bestraffas för uppbördsbrott. Straffet för det uppsåtliga brottet, som kallas oredlig uppbördsredovisning, är fängelse i högst ett år. Vid grov oaktsamhet från gärningsmannens sida blir straffet böter eller fängelse i högst sex månader. Övriga brott mot uppbördssystemet skall liksom hittills bestraffas enligt särskilda bestämmelser i uppbördsförordningen m. fl. författningar.

Slutligen innehåller förslaget till skattebrottslag en straffbestämmelse för det fall att någon åsidosätter bokföringsskyldighet eller annan särskild föreskriven räkenskapsskyldighet och därigenom föranleder att myndighets kontrollverksamhet beträffande skatt eller avgift allvarligt försvåras. Brottet kallas försvårande av skattekontroll och bestraffas med böter eller fängelse i högst två år.

De nya bestämmelserna är avsedda att träda i kraft den 1 januari 1972.

1) Förslag

till

Skattebrottslag

H ärigenom förordnas som följer.

1 §

D enna lag gäller i fråga om sk att eller avgift enligt

1. förordningen (1908: 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förm åner och rättigheter, förordningen (1927:321) om skatt vid utskiftning av aktiebolags tillgångar, kom m unalskattelagen (1928:370), förordningen (1933:395) om ersättningsskatt, förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt, förordningen (1946:324) om skogsvårdsavgift, förordningen (1947: 576) om statlig in kom stskatt, förordningen (1947:577) om statlig förm ögenhetsskatt, förordningen (1958:295) om sjöm ansskatt, förordningen (1970: 99) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten,

2. förordningen (1941:251) om särskild v aru sk att, förordningen (1943: 477) om sk a tt å vissa pälsvaror, förordningen (1948:85) om försäljningsskatt, förordningen (1953: 396) om accis å fettem ulsion m. m., förordningen (1953: 397) angående avgift för fettvaror som användas för fram ställning av fettem ulsion m. m., förordningen (1956:545) angående om sättningsskatt å m otorfordon i vissa fall, förordningen (1957:262) om allm än energiskatt, förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av m alt- och läskedrycker, förordningen (1960: 258) om utjäm ningsskatt å vissa varor, förordningen (1961:372) om bensinskatt, förordningen (1961:394) om tobaksskatt, förordningen (1961:653) om b rän n o ljesk att, stäm pelskatteförordningen (1964:308), förordningen (1964:352) om gasolskatt, förordningen (1966: 21) om särskild sk a tt på m otorbränslen, förordningen (1968: 430) om m ervärdeskatt,

3. lagen (1954:243) om yrkesskadeförsäkring i vad avser obligatorisk försäkring, lagen (1955: 469) angående om reglering av vissa ersättningar enligt lagen den 17 ju n i 1916 (n r 235) om försäkring för olycksfall i arbete m. m., förordningen (1960: 77) angående byggnadsforskningsavgift, lagen (1961:300) om redareavgift för sjöfolks pensionering, lagen (1962:381) om allm än försäkring, lagen (1962: 398) örn finansiering av folkpensioneringen, förordningen (1968: 419) om allm än arbetsgivaravgift.

Lagen gäller även p relim in är sk att, kvarstående skatt och tillkom m ande sk att som avses i uppbördsförordningen (1953: 272).

Lagen tilläm pas ej om sk atten eller avgiften fastställes eller uppbäres i den ordning som gäller fö r tu ll och ej heller b eträffande restavgift, skattetillägg eller liknande avgift.

2 §

Den som till ledning för m yndighets beslut i fråga om sk att eller avgift uppsåtligen avger handling m ed oriktig uppgift och därigenom föranleder a tt skatt eller avgift påföres m ed för lågt belopp eller tillgodoräknas m ed för högt belopp dömes för skattebedrägeri till fängelse i högst två år.

D etsam m a gäller den som m ed avsikt a tt sk att eller avgift skall påföras m ed för lågt belopp u n d e rlå te r a tt avge deklaration eller därm ed jäm förlig handling och därigenom föranleder a tt för lågt belopp påföres honom eller den h an företräder.

3 §

Om b ro tt som avses i 2 § är a tt anse som ringa, dömes för skatteförseelse till böter.

4 §

Om b ro tt som avses i 2 § ä r a tt anse som grovt, dömes för grovt sk a tte bedrägeri till fängelse, lägst sex m ånader och högst sex år.

Vid bedöm ande h u ru v id a b ro tte t ä r grovt skall särsk ilt beaktas, om det rö rt m ycket betydande belopp eller eljest varit av synnerligen farlig art.

5 §

Den som till ledning för m yndighets beslut i fråga om sk att eller avgift av grov oaktsam het avger handling m ed oriktig uppgift och därigenom fö ranleder fa ra för a tt sk a tt eller avgift påföres m ed för lågt belopp eller tillgodoräknas m ed för högt belopp dömes, om gärningen rö r betydande belopp, för vårdslös ska tte u p p g ift till böter eller fängelse i högst två år.

6 §

F ö r försök till skattebedrägeri och grovt skattebedrägeri dömes till an svar enligt 23 kap. 1 § brottsbalken.

7 §

Den som uppsåtligen u n d e rlå te r a tt till uppbördsm yndighet avge föreskriven handling avseende redovisning av skatt eller avgift, som innehållits för annan, eller avger sådan handling m ed oriktig uppgift och därigenom fö ran leder fara för a tt innehållen sk a tt eller avgift m ed orätt belopp påföres den uppgiftsskyldige eller tillgodoräknas an nan döm es för oredlig uppbördsred.ovisn.ing till fängelse i högst ett år.

8 §

Om b ro tt som avses i 7 § ä r a tt anse som ringa dömes för bristande uppbördsredovisning till böter.

9 §

Den som av grov oaktsam het begår gärning som avses i 7 § dömes för vårdslös uppbördsredovisning till böter eller fängelse i högst sex m ånader.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket.

10 §

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsam het åsidosätter bokföringsskyldighet eller sådan skyldighet a tt föra och bevara räkenskaper, som föreskrives för vissa uppgiftsskyldiga, och därigenom allvarligt försvårar m yndighets kontrollverksam het vid beräkning eller uppbörd av sk att eller avgift dömes för försvårande av ska tteko n tro ll till böter eller fängelse i högst två år.

I ringa fall dömes ej till ansvar enligt första stycket.

Ansvar enligt fö rsta stycket in trä d e r ej, om ansvar för gärningen kan ådöm as enligt brottsbalken.

Med m yndighets beslut i fråga om sk a tt eller avgift förstås i denna lag även sådant p relim in ärt eller slutligt beslut som på g rund av särskild föresk rift skall anses m eddelat.

12 §

A nsvar enligt 2— 9 § in trä d e r ej för den som frivilligt vidtager åtgärd sorn leder till a tt skatten eller avgiften kan påföras eller tillgodoräknas med rä tt belopp.

13 §

Åtal för b rott enligt 3 eller 8 § får väckas endast om det är påk allat av särskilda skäl.

14 §

U tan h inder av 35 kap. 1 § brottsbalken får påföljd för b ro tt enligt 3, 7, 8 eller 9 § ådöm as, om den m isstän k te h ä k ta ts eller erhållit del av åtal för b ro ttet inom fem å r frå n brottet.

D enna lag trä d e r i k ra ft den 1 ja n u a ri 1972, då sk attestrafflagen (1943: 313) skall u p p h ö ra a tt gälla. Den upphävda lagen gäller dock fortfarande i fråga om gärning som begåtts före ik ra ftträ d a n d e t.

2) Förslag

till

Lag

om ändring i taxeringsförordningen (1956:623)

H ärigenom förordnas i fråg a om taxeringsförordningen (1956: 623)*,

dels a tt 118, 121 och 122 §§ skall upphöra a tt gälla,

dels a tt 21, 115, 117, 119, 120, 170, 171, 198 och 199 §§ skall h a nedan an givna lydelse,

dels a tt i förordningen skall införas tio nya p aragrafer, 116 a— 116 j §§, sam t n ä rm a st före 116 a § en n y ru b rik av nedan angivna lydelse.

H ar deklaration ej avgivits eller H ar deklaration ej avgivits eller kan, på grund av b rister i d eklara­ kan, p å g rund av b riste r i eller b risttion eller bristfälligt underlag för fälligt underlag för deklaration, in sådan, ska ttskyld ig s inkom st av viss kom st av viss förvärvskälla eller förvärvskälla icke tillförlitligen be­ ska ttep liktig förm ögenhet icke tillräk n as, skall inkom sten upp sk attas förlitligen beräknas, skall inkom sten efter vad m ed hän sy n till föreliggan­ eller förm ögenheten u p p sk attas efde om ständigheter såsom verksam ­ ter vad m ed hän sy n till föreliggande hetens art och o m fattning finnes om ständigheter finnes skäligt. skäligt.

115 §. E ftertaxering m å • ---------- för registrering.

H ar ska ttsky ld ig åtalats fö r s k a t­

tebrott som avser hans taxering må,

även efter utgången av den i första sty c k e t angivna tiden, eftertaxering ske fö r det år, som åtalet avser. E ftertaxering m å dock icke sk e m ed m indre fråga därom prövats före u tgången av kalenderåret efter det då åtalet skett. Har den ska ttskyldige avlidit, skall fråga om eftertaxering av dödsboet prövas inom sex m ånader från dödsfallet. Bifalles åtalet ej till någon del, skall den m ed stöd av detta stycke åsätta eftertaxeringen

undanröjas av p r övning snäm nden.

1 Senaste lydelse av

118 § 1965: 753

121 § 1961:340

A ndra sty c k et äger m otsvarande tilläm pning i fall då den som har fö reträ tt ju rid isk person åtalats för skattebrott som avser den ju rid iske

personens taxering.

X I V a. O m sä r s k ild a a v g ifte r

116 a §.

Har sk a ttsky ld ig i självdeklaration eller annat sk riftlig t m eddelande, avgivet till ledning vid den sk a ttskyldiges taxering, läm nat oriktig uppgift, påföres honom särskild avg ift (s k a t t e t i l l ä g g ) m ed fe m tio procent av den in k o m stsk a tt eller förm ögenhetsskatt som till fö ljd av avvikelse från den oriktiga uppgiften, utöver vad som eljest sku lle ha utgått, påföres den ska ttskyld ig e eller hans m ake eller, vad angår förm ögenhetsskatt, annan m ed honom

sam taxerad person.

Skattetillägg påföres även då avvikelse sk e tt från självdeklaration m ed stöd av 21 §. 1 sådant fall beräknas tillägget på den s k a tt som till fö ljd av uppskattning utgår utöver sk a tt på inkom sten eller förm ögenheten enligt

deklarationen.

Har in ko m st eller förm ögenhet uppskattats m ed stöd av 21 § på

grund av utebliven självdeklaration,

påföres skattetillägg om den s k a ttskyldige trots anm aning ej avläm nat deklaration. Tillägget beräknas på den s k a tt som utgår på g rund av taxeringen eller, om den s k a tts k y ldige läm nat sk riftlig uppgift om ink o m st eller förm ögenhet till ledning för taxeringsnäm nden, på den sk a tt som på grund av uppskattningen u tgår utöver sk a tt på inkom sten eller förm ögenheten enligt uppgiften. Beslu t om sådant tillägg skall undanröjas av prövningsnäm nden efter anm älan av taxering sintendent en, om deklaration in ko m m it inom två m ånader efter det den sk a ttskyld ig e få tt del av beslutet, dock senast innan

prövningsnäm nden avgjort besvär

över beslutet eller taxeringen.

Vid tilläm pning av första— tredje stycken a ska ll m eddelande, som läm n ats för sk a ttsky ld ig som år ju rid isk person, anses avläm nat av den s k a ttskyldige, om det icke var uppenbart a tt uppgiftsläm naren saknat behörighet att företräda den s k a tts k y l­

dige.

116 b §.

Skattetillägg utgår ej i den m ån avvikelse innebär rättelse av uppen­

bar felräkning eller m isskrivning.

Skattetillägg utgår ej heller i den m ån avvikelsen avser bedöm ning av i s k riftlig t m eddelande fra m stä llt y rkande, såsom fråga om y rka t avdrag eller värde av naturaförm ån eller tillgång och avvikelsen icke gäller upp­

g ift i sak.

Har sk a ttsky ld ig frivilligt rättat oriktig uppgift utgår ej sk a tte till­

ä g g .

116 c §.

Har ska ttsky ld ig underlåtit att avläm na självdeklaration, som skall avgivas utan anm aning, eller avläm nas sådan deklaration fö rst efter u tgången av den i3 4 § 1 m om . eller m ed

stöd av 34 § 2 m om . föreskrivna tiden,

påföres honom särskild avgift (f ö r s e n i n g s a v g i f t ) m ed en procent av den högsta beskattningsbara in kom sten vid taxeringen av den s k a tt­

skyldige fö r in ko m st i ko m m unen,

sam t m ed tre tiondels procent av den vid taxeringen fastställda sk a tte p lik tiga förm ögenheten i den m ån den överstiger s k a tte fritt belopp som tillko m m er den ska ttskyldige vid fö rm ögenhetsbeskattningen. Förseningsa vgift enligt detta stycke för en s k a ttskyld ig utgår dock m ed högst 300

kronor vid en och sam m a taxering.

Har sk a ttsky ld ig trots anm aning icke avgivit självdeklaration inom

föreskriven tid, bestäm m es förseningsavgiften till två gånger det be­

lopp som utgår enligt första stycket, dock m in st till 100 kronor.

Har sk a ttskyld ig inom föreskriven

tid avläm nat deklarationshandling, som ej är behörigen undertecknad,

utgår förseningsavgift endast om handlingen icke fullständigas m ed u n d e rskrift inom tid som föreskrives i anm aning. I sådant fall beräknas

avgiften enligt andra stycket.

116 d §.

Skattetillägg m å h elt eftergivas,

om felaktigheten eller underlåtenheten m ed hänsyn till den s k a tts k y ldiges ålder, sju kd o m , bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därm ed jäm förlig om ständighet är att anse som ursäktlig, eller om det belopp som ku n d e ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är a tt anse som

ringa.

Första sty c k et gäller i tillämpliga

delar beträffande förseningsavgift. Sådan avgift m å även nedsättas.

Vid tilläm pning av 72 § 2 m om . kom m unalskattelagen, 20 § 2 m om .

förordningen om statlig in ko m stsk a tt eller 20 § 2 m om . förordningen om statlig förm ögenhetsskatt m å Kungl. M aj:t meddela befrielse från avgift som avses i 116 a eller

116 c §.

116 e §.

Fråga om avgift som avses i 116 a eller 116 c § prövas av den lokala skattem yndigheten, såvitt gäller

taxeringsnäm ndens beslut.

L o ka l ska ttem yn d ig h et skall pröva fråga om avgift före den 1 oktober taxeringsåret. I särskilda fall m å beslu t fattas senare, dock ej efter den

15 decem ber taxeringsåret.

Innan beslut fattas om påföring av avgift, ska ll den skattskyldige bere­

das tillfälle yttra sig, om ej hinder

m öter härem ot. Har rättelse enligt 72 a § beslutats,

skall den lokala skattem yndigheten utan hinder av andra sty c k et besluta om härav föranledd avgift eller änd­

ring av beslut om avgift.

116 f § .

L o ka l skattem yndighets beslut i fråga om avgift som avses i 116 a eller 116 c § skall, m e d angivande av skälen för beslutet, tillställas den ska ttskyld ig e i den ordning som före-

skrives i 69 § 4 m om . andra sty c k et

beträffande underrättelse om avvi­

kelse från självdeklaration.

116 g §.

P rövningsnäm nden beslutar om avgift som avses i 116 a eller 116 c § vid eftertaxering. Talan m o t lokal skattem yndighets beslut om avgift föres genom besvär hos prövnings­

näm nden.

S ka ttskyld ig s besvär skall vara inkom na till prövningsnäm ndens kansli inom två m ånader efter det

han erhållit del av beslutet.

T axeringsintendent äger hos prövningsnäm nden yrka påföring eller ändring av avgift. För taxeringsintendent talan i fråga om taxering eller eftertaxering, ska ll talan om av­

g ift föras i sam band därmed.

116 h § .

A vg ift som avses i 116 a eller

116 c § påföres som slutlig eller tillkom m ande sk a tt enligt uppbördsför-

ordningen och tillfaller statsverket.

A v g ift anges i h elt krontal så att öretal bortfaller. A v g ift eller fö r en och sam m a taxering utgående av­

gifter, som ej uppgå till 100 kronor, påföras ej.

116 i §.

Särskild talan rörande avgift som avses i 116 a eller 116 c § m å kom m a

under Kungl. M aj:ts prövning endast efter tillstånd som avses i 98 § 2

m om . tredje stycket.

F innes vid prövning av besvär i taxeringsm ål a tt taxering skall nedsättas, skall därav föranledd änd­

ring av avgift beslutas.

116 j § .

Om icke annat följer av 116 d—

116 i §§ gäller bestäm m elserna i denna förordning i tilläm pliga delar beträffande avgift som avses i 116 a

eller 116 c §.

Närm are fö reskrifter om påföring av avgift och befrielse från avgift m eddelas av Kungl. M aj:t eller m y n ­

dighet, som Kungl. M aj:t bestäm m er.

117 §. Innehållet i ---------------------------------i fråga. Vad s o m avsedda ändam ålet. Ej h e lle r -------------------------------------ä r offentligt.

B ryter någon m ot vad ovan i den- Den som b ry te r m ot fö re sk rift i na paragraf är stadgat, stra ffes m ed första— tredje sty c k et dömes till bödagsböter eller fängelse i högst sex ter eller fängelse i högst sex m ån am ånader, där ej gärningen ä r belagd der, om ej gärningen ä r belagd med med stra ff i strafflagen. s tra ff i brottsbalken.

A llm änt åtal fö r brott enligt denna paragraf får väckas endast om m åls­

ägande anger brottet till åtal.

119 §.

Har den, som är pliktig avgiva Den som till arbetsgivare eller ansjälvdeklaration, till någon, som en- nan, som år skyld ig avge kontrollligt denna förordning är skyldig uppgift angående honom , uppsåtlim eddela kontrolluppgift angående gen läm nar oriktig uppgift om förhonom , läm nat oriktig upplysning hållande, som har betydelse fö r skylrörande nam n eller andra förhållan- dighetens fullgörande, dömes till bödén och har han därvid h a ft uppsåt ter. att försvåra uppgiftsskyldighetens I ringa fa ll döm es ej till ansvar behöriga fullgörande, straffes m ed enligt första stycket, dagsböter, lägst trettio.

120 §.

Har någon, ehuru skyldig a tt utan Den som uppsåtligen eller av grov anm aning avgiva självdeklaration, oaktsam het underlåter att fullgöra icke behörigen avläm nat sådan de- skyldighet enligt 37 eller 38 § dömes klaration inom föreskriven tid eller till böter,

avläm nar han självdeklaration m ed

så bristfälligt innehåll a tt den uppenbarligen icke är ägnad a tt ligga till grund fö r taxering, straffes m ed

böter, högst trehundra kronor.

Till påföljd, som i första sty c ket T ill böter, högst fem h u n d ra kro

sägs, skall jä m vä l döm as nor, dömes

1) den som ej fullgör skyldighet enligt 30 § ------------ till beskattning,

3) den som ej fullgör honom enligt 37 eller 38 § åliggande skyld ig het att utan anm aning avläm na u ppgifter till ledning vid annans taxe­

ring,

i ) den som ej fullgör vad honom 3) den som ej fullgör vad honom åligger p å g rund av förordnande, åligger på g rund av förordnande, som i 40 § sägs, som i 40 § sägs,

5) den som ej fullgör i 42 § före­ å) den som ej fullgör i 42 § föreskriven skyldighet a tt u tan anm a­ skriven skyldighet a tt u ta n anm aning avläm na särskilda uppgifter ning avläm na särskilda uppgifter från bostadsförening eller bostads­ frå n bostadsförening eller bostadsakaktiebolag, tiebolag,

6) den som ej fullgör i 43 § 1 5) den som ej fullgör i 43 § 1 morn., 2 mom. a n d ra och tre d je styc­ morn., 2 mom. a n d ra och tre d je styckena sam t 3 mom. föreskriven skyl­ kena sam t 3 mom. föreskriven skyldighet a tt avläm na uppgifter om u t­ dighet a tt avläm na uppgifter om u tdelningar och rän to r, sam t delningar och rän to r, sam t

7) den som ej fullgör skyldighet 6) den som ej fullgör skyldighet enligt 44 § a tt läm na uppgift till led­ enligt 44 § a tt läm na uppgift till ledning vid beskattning utom riket. ning vid beskattning utom riket.

Vad i denna paragraf stadgas äger I ringa fa ll döm es ej till ansvar enej tilläm pning, där gärningen är be­ ligt första eller andra stycket. lagd m ed s tr a ff i strafflagen. A nsvar enligt första eller andra

Finnes försum m else, som avses i sty cket inträder ej, om gärningen är denna paragraf, ursäktlig eller eljest belagd m ed stra ff i skattebrottslaringa, m å från str a ff frias. gen.

170 §•

Vad i 117 § första, tred je och f jä r­ Vad i 117 § första, tredje, fjärde de styckena sam t 122 § första styc ­ och fem te styckena föreskrives skall k e t stadgas om tystn a d sp likt och om äga m otsvarande tilläm pning i fråga påföljd fö r brott m o t sådan p lik t om allm än fastighetstaxering. skall äga m otsvarande tilläm pning i fråga om allm än fastighetstaxering.

171 §■

1 m o m . Den som i allm än fastig- Den som till ledning vid allmän hetsdeklaration eller i uppgift en­ fastighetstaxering uppsåtligen eller ligt 136 § 2 m om . uppsåtligen eller av grov oaktsam het avger handling av grov vårdslöshet läm nat oriktig m ed oriktig uppgift och därigenom uppgift ägnad att leda till för låg föranleder fara fö r att taxeringen

taxering, skall, där ej gärningen är blir för låg döm es till böter eller belagd m ed stra ff i strafflagen, dö­ fängelse i högst sex månader.

m as till dagsböter. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsam het underlåter att avge allm än fastighetsdeklaration dömes till

böter.

I ringa fa ll döm es ej till ansvar en­

ligt första eller andra stycket.

2 m o m . Fullgör någon ej behöri­

gen uppgiftsskyldighet enligt 139 §,

gäller vad i 120 § och 122 § andra sty c k et är för där avsedda fa ll stad­

gat.

198 8-1

Vad i 117 § första, tre d je och f jä r ­ Vad i 117 § första, tredje, fjärd e de styckena sam t i 122 § första styc­ och fem te styckena föreskrives skall k e t stadgas om tystn a d sp likt och om äga m otsvarande tilläm pning i fråga påföljd fö r brott m o t sådan p lik t om särskild fastighetstaxering. skall äga m otsvarande tilläm pning i fråga om särskild fastighetstaxering.

199 §•

Den som i särskild fastighetsde- Den som till ledning vid särskild klaration eller i uppgift som avses i fastighetstaxering uppsåtligen eller 178 § 1 m om . uppsåtligen eller av av grov oaktsam het avger handling grov vårdslöshet läm nat oriktig u pp­ m ed oriktig uppgift och därigenom gift, ägnad att leda till för låg taxe­ föranleder fara för att taxeringen ring, skall, där ej gärningen är be­ blir fö r låg dömes till böter eller lagd m ed stra ff i brottsbalken, dö­ fängelse i högst sex månader. m as till dagsböter.

Den som uppsåtligen eller av grov o aktsam het underlåter att avge särskild fastighetsdeklaration eller uppg ift enligt 178 § 2 m om . döm es till

böter.

1 ringa fa ll döm es ej till ansvar

enligt första eller andra stycket.

D enna lag träd er i k ra ft den 1 ja n u a ri 1972.

B estäm m elserna i 116 a— 116 j §§ tilläm pas ej, i den m ån det är fråga om förfaran d e eller underlåten h et som ägt ru m före ik ra ftträ d a n d e t.

De äldre bestäm m elserna i 120 § första stycket och 121 § första stycket gäller fo rtfaran d e i fråga om förfaran d e eller un d erlåten h et som ägt rum före ik ra ftträ d a n d e t.

1 Senaste lydelse 1970: 673.

3 ) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1968:430) om mervärdeskatt

H ärigenom förordnas i fråga om förordningen (1968:430) om m ervärdes k a tt1,

dels a tt 66— 68 §§ skall upp h ö ra a tt gälla,

dels a tt 22, 40, 47, 65 och 76 §§ skall h a nedan angivna lydelse,

dels a tt i förordningen skall införas å tta nya paragrafer, 64 a— 64 h §§, sam t n ä rm a st före 64 a § en ny ru b rik av nedan angivna lydelse.

(N uvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

22 §.

Skattskyldig som icke ä r u n d a n ta ­ S kattskyldig som icke ä r u n d a n gen frå n redovisningsskyldighet en­ tagen frå n redovisningsskyldighet ligt 6 § fö rsta stycket skall u ta n an ­ enligt 6 § fö rsta stycket skall u ta n m aning läm na uppgift (deklaration) anm aning läm na uppgift (deklaraför m ervärdeskatt för v a rje verk­ tion) för m erv ärd esk att för varje sam het för vilken han blivit särskilt verksam het för vilken särskild reregistrerad. D eklaration läm nas för gistrering skall ske enligt 19 §. Dev a rje redovisningsperiod un d er vil­ k laration läm nas för v a rje redovisken verksam heten bedrives. Redovis­ ningsperiod under vilken verksam ningsperiod o m fattar två kalender­ heten bedrives. Redovisningsperiod m ånader. R edovisningsperioder ä r o m fattar två kalenderm ånader. Reja n u a ri och februari, m ars och april, dovisningsperioder ä r ja n u a ri och m aj och ju n i, ju li och augusti, sep­ februari, m ars och april, m aj och tem ber och oktober sam t november ju n i, ju li och augusti, septem ber och och december. oktober sam t november och decem ­

ber.

Kan d e t ----------- helt kalenderår.

D eklaration skall lä m n a s ------------ nu näm nts.

D eklaration skall a v g e s ------------ fastställt form ulär.

E fter a n m a n in g ------------ ä r deklarationsskyldig.

B estäm m elserna i ------------ för m ervärdeskatt.

40 §.

E fterbeskattning får ej ske senare E fterbeskattning få r ske först seän under sjä tte å re t efter utgången dan slutligt beslut om fastställelse av det k alenderår under vilket redo­ m eddelats eller sådant beslut förevisningsperioden gått till ä n d a och ej ligger enligt 36 § tre d je stycket och innan slutligt beslut om fastställelse endast om fråga om efterbeskattning m eddelats eller sådant beslut förelig­ prövats senast under sjä tte året efter ger enligt 36 § tred je stycket. utgången av det k alenderår under

vilket redovisningsperioden gått till

ända.

1 Förordningen omtryckt 1969: 237.

E fterbeskattning av dödsbo få r ej Har den ska ttskyldige avlidit, påske senare än under a n d ra året efter föres efterbeskattning hans dödsbo. utgången av det k alenderår under Sådan efterbeskattning få r ske envilket bouppteckning efter den sk a tt­ dast om fråga därom prövats senast skyldige läm n ats in för registrering. under a n d ra å re t efter utgången av det k alenderår under vilket bouppteckning efter den skattskyldige läm nats in för registrering.

Har sk a ttskyld ig åtalats fö r sk a ttebrott som avser m ervärdeskatt fö r honom får, även efter utgången av den i första eller andra sty ck et angivna tiden, efterbeskattning ske för det år som åtalet avser. E fterbeskattning får dock sk e endast om fråga därom prövats före utgången av kalenderåret efter det under v ilket åtalet

skett. Har den ska ttskyldige avlidit,

skall fråga om efterbeskattning av dödsboet prövas inom sex månader från dödsfallet. Bifalles åtalet ej till någon del, skall den m ed stöd av detta stycke åsätta efterbeskattning-

en undanröjas av länsstyrelsen.

Tredje s ty c k et åger m otsvarande tilläm pning i fall då den som har företrätt ju rid isk person åtalats för skattebrott som avser m ervärdeskatt

för den ju rid iske personen.

47 §. Betalas icke sk att i sin helhet i be­ Betalas icke skatt i sin helhet i behörig ordning senast den dag då be­ hörig ordning senast den dag då betalning skall ske enligt 42 § eller i talning skall ske enligt 42, 43 eller enlighet m ed beslut om anstånd en­ 45 § utg år restavgift p å icke betalat ligt 45 § u tg å r restavgift p å icke be­ belopp. ta la t belopp. R estavgiften ä r -----------hela krontal. B estäm m elserna i — för m ervärdeskatt.

S ä r s k ild a a v g ifte r

64 a §.

Har sk a ttsky ld ig i deklaration eller annat sk riftlig t meddelande, avgivet till ledning vid fastställelse av hans m ervärdeskatt, läm nat oriktig uppgift påföres honom särskild av-

g ift ( s k a t t e t i l l ä g g ) m ed tjugo procent au det skattebelopp, som till fö ljd av avvikelse från den oriktiga uppgiften utgår eller ej skall tillgo­

doräknas honom .

Skattetillägg utgår även då m ervärdeskatten uppskattats m ed stöd av 30 § tredje sty c k et eller 38 § tredje stycket. Tillägg beräknas härvid på den s k a tt som på grund av u ppskattningen utgår utöver sk a tt enligt vad den ska ttskyldige uppgivit i deklaration eller i sk riftlig t m eddelande till ledning vid länsstyrelsens

beslut i fråga om skatten.

Skattetillägg enligt andra stycket,

som länsstyrelse påfört m ed anledning av att den skattskyldige ej avläm nat deklaration, skall undanröjas av länsstyrelsen, om deklaration avlämnas senast inom en m ånad från den dag då han få tt del av beslutet

om skattetillägget.

Vid tilläm pning av första— tredje styckena skall m eddelande, som läm nats för sk a ttsky ld ig som är ju rid isk person, anses avläm nat av den s k a ttskyldige, om det icke var uppenbart att uppgiftsläm naren saknat behörig­

het att företräda den skattskyldige.

64 b §.

Har ska ttskyld ig , som har att avge deklaration fö r m ervärdeskatt utan anmaning, underlåtit att inom föreskriven tid fullgöra denna skyld ig het, påföres honom särskild avgift ( f ö r s e n i n g s a v g i f t ) m e d 100

kronor.

Har i fa ll som avses i första sty c ket den ska ttskyld ig e antingen anm anats a tt lämna deklaration m en icke fu llg jo rt denna skyldighet inom föreskriven tid eller underlåtit att avge deklaration inom föreskriven tid även fö r någon av de tre närm ast föregående redovisningsperioderna, bestäm m es förseningsavgiften

till 200 kronor.

2 Riksdagen 1971. 6 sami. N r 16

S kattskyldig, som varit skyld ig avläm na deklaration endast efter an­

m aning, påföres förseningsavgift,

om han underlåtit att läm na deklaration inom tid som fö reskrivits i anm aning. A vgiften utgår m ed 200 kro­

nor.

64 c §.

Har sk a ttsky ld ig frivilligt rättat oriktig uppgift, utgår icke skattetilllägg. Sådant tillägg utgår ej heller i den m ån avvikelse från vad den skattskyldige uppgivit innebär rättelse av uppenbar felräkning eller

m isskrivning.

Skattetillägg få r helt eftergivas,

om felaktigheten eller underlåtenheten m ed hänsyn till den sk a tts k y ldiges ålder, sju kd o m , bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därm ed jäm förlig om ständighet år att anse som ursäktlig, eller om det belopp som ku n d e ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som

ringa.

A ndra sty c k et gäller i tillämpliga

delar beträffande förseningsavgift. Sådan avgift få r även nedsättas.

64 d §.

A vgift som avses i 64 a eller 64 b § utgår icke vid m ervärdeskatt som

fast ställes och uppbär es vid införsel.

64 e §.

Fråga om avgift som avses i 64 a

eller 64 b § prövas av länsstyrelsen.

Har sk a ttskyld ig h em ställt om befrielse från beslutad avgift, m eddelas n y tt beslut i avgiftsfrågan även

om hem ställan icke bifallits.

64 f §.

F innes vid prövning av besvär i m ål om m ervärdeskatt att s k a tt skall nedsättas eller återbetalas, ska ll därav föranledd ändring av skattetill-

lägg beslutas.

64 g §.

A vgift som avses i 64 a eller 64 b § anges i h elt kro n ta l så att öretal bortfaller. A vg ift eller för en och sam m a

redovisningsperiod utgående avgifter,

som ej uppgår till 50 kronor, påföres ej-

64 h §.

1 fråga om avgift som avses i 64 a

eller 64 b § gäller i tilläm pliga delar, om ej annat fö ljer av 64 c— 64 g §§,

bestäm m elserna i denna förordning

om skatt.

Närm are fö reskrifter om påföring och befrielse från avgift meddelas av K onungen eller m yndighet som

K onungen bestäm m er.

65 §• Innehållet i deklaration eller an­ Innehållet i deklaration eller ann an handling enligt 22—24 och 26 §§ nan handling enligt 22—24 och 26 §§ få r icke yppas för ann an än den få r icke yppas för an nan än den som själv får taga del av handling­ som själv få r taga del av handlingen i fråga. Den som m ed stöd av be­ en i fråga. Den som m ed stöd av bestäm m elserna i denna förordning stäm m elserna i denna förordning g jort skatterevision eller granskat g jo rt skatterevision eller granskat h andling som avses i 27 § får ej obe­ handling som avses i 27 § få r ej obehörigen yppa, vad som därvid fram ­ hörigen yppa, vad som därvid fram kom m it. Den som b ry te r härem ot kom m it. dömes, om gärningen ej ä r belagd Den som b ry te r m o t första stycket m ed stra ff i brottsbalken, till böter dömes till böter eller fängelse i högst eller fängelse i högst sex m ånader. sex m ånader, om ej gärningen ä r belagd m ed s tra ff i brottsbalken.

A llm ä n t åtal fö r brott enligt denna paragraf få r väckas endast om

målsägande anger brottet till åtal.

76 §. Föreligger synnerliga frå n m ervärdeskatt.

Medges befrielse från eller nedsättning av m ervärdeskatt få r m edgivandet avse även avgift som avses i

64 a eller 64 b §.

Denna förordning trä d e r i k ra ft den 1 ja n u a ri 1972. B estäm m elserna i 64 a— 64 h §§ gäller ej i den m ån det är fråg a om förfaran d e eller un d erlåten h et som ägt rum före ik ra ftträ d a n d e t. Bestäm m elsen i 67 § gäller fo rtfaran d e i fråga om förfarande eller underlåtenhet som ägt ru m före ik ra ftträ d a n d e t.

4) Förslag till Lag

om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss

konsumtionsbeskattning

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1959: 92) om fö rfarandet vid viss konsum tionsbeskattning, dels a tt 48 § skall upp h ö ra a tt gälla, dels a tt 21, 46, 47 och 49 §§ skall h a nedan angivna lydelse, dels a tt i förordningen skall införas sju nya paragrafer, 37 a—37 g §§, sam t närm ast före 37 a § en ny ru b rik av nedan angivna lydelse.

E fterbeskattning m å -------------------------------- för registrering.

Har ska ttskyld ig åtalats för sk a t­

tebrott som avser hans sk a tt må,

även efter den i första sty c k et angivna tiden, efterbeskattning ske för det år som åtalet avser. E fterb eska ttning m å dock ske endast om fråga därom prövats före utgången av k a lenderåret efter det under vilket åtalet sk ett. Har den ska ttskyldige avlidit, skall fråga om efterbeskattning av dödsboet prövas inom sex m ånader från dödsfallet. Bifalles åtalet ej till någon del, skall den m ed stöd av detta styc ke åsätta efterbeskattningen undanröjas av beskattningsm yn-

digheten.

Andra stycket äger m otsvarande tilläm pning i fall då den som har fö reträtt ju rid isk person åtalats för ska ttebrott som avser den ju rid iske

personens skatt.

K a p . 4 a. O m sä rsk ild a a v g ifte r

37 a §.

Har ska ttskyld ig i deklaration eller annat sk riftlig t m eddelande, avgivet till ledning vid fastställande av hans ska tt, läm nat oriktig uppgift, påföres

honom särskild avgift ( s k a t t e t i l l ä g g ) m ed tjugo procent av det skattebelopp, som utgår till fö ljd av avvikelse från den oriktiga uppgif­

ten.

Skattetillägg påföres även då sk a t­

ten uppskattats m ed stöd av 18 §.

Tillägg beräknas härvid på den ska tt som på grund av u p p skattning utgår utöver sk a tt enligt vad den s k a tts k y ldige uppgivit i deklaration eller, såvitt avser beskattningsm yndighetens beslut om skatt, i annat skriftlig t m eddelande till ledning vid faststäl­

lande av skatten.

Skattetillägg enligt andra stycket,

som beskattningsm yndigheten påfört m ed anledning av att den s k a tts k y ldige ej avläm nat deklaration, skall undanröjas av beskattningsm yndigheten efter anmälan av allm änna om budet om deklaration avläm nas inom en m ånad från den dag då den sk a ttskyldige erhållit del av beslutet om

skattetillägg.

Vid tilläm pning av första— tredje styckena skall m eddelande, som läm nats fö r ska ttskyld ig som är ju rid isk person, anses avläm nat av den s k a ttskyldige, om det icke var uppenbart a tt uppgiftsläm naren sa knat behörig­

het att företräda den skattskyldige.

37 b §.

Har ska ttskyldig, som är skyldig att avgiva deklaration utan anm aning, underlåtit att inom föreskriven tid avgiva deklaration, påföres honom särskild avgift ( f ö r s e n i n g s ­

a v g i f t ) m ed 100 kronor.

Har i fa ll som avses i första styck e t ska ttskyld ig antingen anm anats a tt läm na deklaration m en icke fu llgjort denna skyld ig h et inom föreskriven tid eller har han underlåtit a tt avgiva deklaration inom fö reskriven tid fö r någon av de tre närm ast

föregående beskattningsperioderna,

bestäm m es förseningsavgiften till

200 kronor.

37 c §.

Har sk a ttsky ld ig frivilligt rättat oriktig uppgift, utgår icke s k a tt etilllägg. Sådant tillägg utgår e j heller i den m ån avvikelse från vad den ska ttskyldige uppgivit innebår rättelse av uppenbar felräkning eller miss-

skrivning.

Skattetillägg m å helt eftergivas,

om felaktigheten eller underlåtenheten m ed hänsyn till den s k a tts k y ldiges ålder, sju k d o m , bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därm ed jäm förlig om ständighet är att anse som ursäktlig, eller om det belopp som ku nde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten år att anse som

ringa.

A ndra sty c k et gäller i tilläm pliga

delar beträffande förseningsavgift. Sådan avgift m å även nedsättas.

37 d §.

Fråga om avgift som avses i 37 a eller 37 b § prövas av beskattnings-

m yndigheten.

Innan slutligt beslut fattas om påföring av avgift, skall den s k a tts k y ldige erhålla tillfälle yttra sig, om ej

hinder m öter däremot.

37 e §.

F innes vid prövning av besvär i m ål om fastställande av s k a tt att sk a tt skall nedsättas, ska ll därav föranledd ändring av skattetillägg

beslutas.

37 f §.

A v g ift som avses i 37 a eller 37 b § angives i helt krontal så a tt öretal bortfaller. A v g ift eller vid en och sam m a beskattningsperiod utgående

avgifter, som ej uppgå till 50 kronor, påföras ej.

37 g §.

I fråga om avgift som avses i 37 a

eller 37 b § gälla i tilläm pliga delar,

om ej annat fö ljer av 37 c— 37 f §§,

bestäm m elserna i denna förordning

om skatt.

Närm are fö re sk rifter om påföring av avgift och om befrielse från avg ift m eddelas av Kungl. M aj:t eller m yndighet som Kungl. M aj:t bestäm ­

mer.

46 §•

Kungl. Maj : t ------------------------------- ------------------------nu sagts.

Medgives befrielse från eller återbetalning av ska tt, m å m edgivandet avse även avgift som avses i 37 a el­

ler 37 b §.

47 5-

Den som utan att hava gjort an­ Den som uppsåtligen eller av grov mälan, varom i 3 § sägs, bedriver oalctsamhet underlåter a tt fullgöra verksam het, i vilken sk a tt ska ll u t­ skyldighet enligt 3 § att anm äla uppgöras, stra ffes m ed dagsböter, ej tagande av sk a ttep liktig verksam het under tjugu. döm es till böter.

I ringa fa ll döm es ej till ansvar

enligt första stycket.

49 §•

Vad som in h äm tats vid sk attekon­ Vad som in h äm tats vid skattekontroll enligt denna förordning m å ej troll enligt denna förordning m å ej yppas i vidare m ån än som erford­ yppas i vidare m ån än som erfordras ra s för vinnande av det m ed k o n tro l­ för vinnande av det m ed kontrollen len avsedda ändam ålet. B ryter någon avsedda ändam ålet. härem ot, straffes m ed dagsböter el­ Den som b ry ter m o t första sty c k et ler fängelse i högst sex m ånader, där döm es till böter eller fängelse i högst ej gärningen ä r belagd m ed stra ff i sex m ånader, om ej gärningen ä r strafflagen. belagd m ed stra ff i brottsbalken.

B rott s o m --------------------------------- - -------------------- av m ålsägande.

D enna lag trä d e r i k ra ft den 1 ja n u a ri 1972.

B estäm m elserna i 37 a—37 g §§ gäller ej, i den m ån det ä r fråga om förfaran d e eller u n derlåtenhet som ägt ru m före ik ra ftträ d a n d e t.

5) Förslag

till

Lag

om ä n d rin g i förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa

avgifter enligt lagen om allm än fö rsäkring, m . m .

H ärigenom förordnas i fråga om förordningen (1959: 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allm än försäkring, m. m .1, dels a tt 33 § skall upphöra a tt gälla, dels a tt nuvarande 43—45 §§ skall betecknas 50— 52 §§, dels a tt 14 och 34 §§ skall h a nedan angivna lydelse, dels a tt i förordningen skall införas sju nya paragrafer, 43— 49 §§, sam t n ä rm a st före 43 § en ny ru b rik av nedan angivna lydelse.

H ar a rb e tsg iv a re --------------------------------------------------------såsom ringa. Föreligga s å d a n a ------------------------------------ 10 §. Vad o v a n --------------------------------------------------- in fo rd rad upplysning. Om rik s fö rs ä k rin g s v e rk e ts ------------- arbetsgivaren un d errättas. Avgiftsunderlag s o m -------------------------------för registrering.

Har arbetsgivaren åtalats fö r sk a ttebrott som avser hans arbetsgivaravg ift må, även efter utgången av den i fem te s ty c k e t angivna tiden, avgiftsunderlag bestäm m as för det u tg iftsår, som åtalet avser. A vgiftsunderlag m å dock icke bestäm m as m ed m in d re fråga därom prövats före utgången av kalenderåret efter det då åtalet skett. Har arbetsgivaren avlidit skall fråga om påföring av avgiftsunderlag för dödsboet prövas inom sex m ånader från dödsfallet. Bifalles åtalet ej till någon del, skall det m ed stöd av detta stycke påförda avgiftsunderlaget undanröjas av riksförsäk­

ringsverket.

Sjätte sty c k et äger m otsvarande tilläm pning i fall då den som har fö reträtt ju rid isk person åtalats för skattebrott som avser den juridiske

personen påfört avgiftsunderlag.

* Förordningen omtryckt 1962: 396.

Har arbetsgivare, som är skyldig Den som uppsåtligen eller av grov a tt utan anm aning avläm na arbets- oaktsam het underlåter a tt fullgöra givaruppgift, icke behörigen avläm ­ skyldighet enligt 5 § andra stycket n a t sådan uppgift inom föreskriven dömes till böter. tid eller avläm nar han arbetsgivar- 1 ringa fa ll döm es ej till ansvar enuppgift m ed så bristfälligt innehåll ligt första stycket.

a tt den uppenbarligen icke är ägnad a tt ligga till grund fö r beräkning av

avgiftsunderlag, straffes m ed böter, högst trehundra kronor.

Till påföljd, som i första stycket sägs, skall jämväl döm as arbetsgivare som ej fullgör skyldighet att utan anm aning vid arbetsgivaruppgift fo ga sådan uppgift varom förm äles i

5 § andra stycket.

Finnes försum m else, som avses i denna paragraf, ursäktlig eller eljest

ringa, m å frå n stra ff frias. Brott, som i denna paragraf sågs,

m å av åklagare åtalas endast efter

anm älan av riksförsäkringsverket.

O m sä rsk ild a a r b e ts g iv a r a v g ifte r

43 §.

Har arbetsgivare i arbetsgivaruppgift eller annat s k riftlig t m eddelande, avläm nat till ledning vid be­

räkning av hans avgiftsunderlag,

läm nat oriktig uppgift, påföres honom sä rskild a vgift ( a v g i f t s t i l l l ä g g ) m ed tjugo procent av slutlig

eller tillkom m ande arbetsgivaravgift,

som genom den oriktiga uppgiften undandragits eller, om uppgiften

fö ljts, skulle ha undandragits.

A vgiftstillägg utgår även då avgiftsunderlag m ed avvikelse från arbetsgivaruppgift uppskattats m ed stöd av 10 §. I sådant fall beräknas tillägget på det avgiftsbelopp som påföres utöver avgift enligt uppgif­

ten.

Har avgiftsunderlag uppskattats m ed stöd av 10 § på grund av att arbetsgivaruppgift ej avläm nats, påföres avgiftstillägg beräknat på hela avgiftsunderlaget eller, om arbetsgi-

varén läm nat sk riftlig t meddelande till ledning vid riksförsäkringsver­

kets beräkning av avgiftsunderlaget,

på det avgiftsbelopp som på grund av uppskattningen utgår utöver avgift enligt m eddelandet. R iksförsäkringsverkets beslut om sådant avgiftstilllägg skall undanröjas av m yndigheten, om arbetsgivaruppgift avlämnas senast inom tre veckor från den dag då arbetsgivaren få tt del av beslutet

om avgiftstillägget.

Vid tilläm pning av första— tredje styckena skall m eddelande, som läm nats för arbetsgivare som är ju rid isk person, anses avläm nat av arbetsgivaren, om det icke var uppenbart att uppgiftsläm naren saknat behörighet

a tt företräda arbetsgivaren.

44 §.

Underlåter arbetsgivare, som har att avläm na arbetsgivaruppgift utan anmaning, att inom föreskriven tid avläm na sådan uppgift, påföres honom särskild avgift ( f ö r s e n i n g s a v g i f t ) m ed fem procent av den fastställda slutliga avgiften, dock

högst m ed 300 kronor.

Har arbetsgivare trots anm aning icke avläm nat arbetsgivaruppgift inom den i anm aningen angivna tiden, bestäm m es förseningsavgiften till två gånger det belopp som utgår enligt första stycket, dock m in st till

100 kronor.

45 §.

Har arbetsgivare frivilligt rättat oriktig uppgift, utgår icke avgiftstillägg. Sådant tillägg utgår ej heller i den m ån avvikelse från vad arbetsgivaren uppgivit innebär rättelse av uppenbar felräkning eller m isskriv­

ning.

A vgiftstillägg m å helt eftergivas,

om felaktigheten eller underlåtenheten m ed hänsyn till arbetsgivarens ålder, sju kd o m , bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskil-

da b eskaffenhet eller därm ed jä m förlig om ständighet är att anse som ursäktlig, eller om det belopp som ku nde ha undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som

ringa.

A ndra s ty c k e t gäller i tilläm pliga

delar beträffande förseningsavgift. Sådan avgift m å även nedsättas.

46 §.

Fråga om avgift som avses i 43 eller 44 § prövas av riksförsäkringsverket.

Innan fråga om avgiftstillägg avgöres skall arbetsgivaren beredas tillfälle yttra sig, om ej hinder m äter

däremot.

47 §.

F inner riksförsäkringsverket vid prövning av ansökan om rättelse eller eljest att avgiftsunderlaget eller

arbetsgivaravgiften skall nedsättas,

skall därav föranledd ändring av av­

g ift som avses i 43 eller 44 § beslutas.

Föranleder försäkringsdom stolens prövning av besvär eller underställt beslut ändring i riksförsäkringsverkets beslut, ska ll därav föranledd

ändring av avgift beslutas.

48 §.

A vg ift som avses i 43 eller 44 § anges i h elt krontal så att öretal bortfaller. A vgiftstillägg under 50 kronor

påföres ej.

A vg ift tillfaller statsverket.

49 §.

I fråga om avgift som avses i 43

eller 44 § gäller i tilläm pliga delar,

om ej annat fö ljer av 45— 48 §§, bestäm m elserna i denna förordning om

arbetsgivares avgift.

D enna lag trä d e r i k ra ft den 1 ja n u a ri 1972. B estäm m elserna i 43— 49 §§ gäller ej, i den m ån det ä r fråga om fö rfa ra n de eller u nderlåtenhet som ägt ru m före ik ra ftträ d a n d e t. B estäm m elserna i 33 § och de äldre bestäm m elserna i 34 § fö rsta och tre d je styckena gäller fo rtfaran d e i fråga om förfarande eller underlåtenhet som ägt ru m före ik ra ftträ d a n d e t.

6) Förslag

till

Förordning

om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308)

H ärigenom förordnas i fråga om stäm pelskatteförordningen (1964: 308), dels a tt 52— 54 §§ skall upphöra a tt gälla, dels a tt 51 och 56 §§ skall h a nedan angivna lydelse, dels a tt i förordningen skall införas två nya paragrafer, 41 a och 41 b §§, sam t n ärm ast före 41 a § en ny ru b rik av nedan angivna lydelse.

(N uvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

S ä r s k ild a a v g ifte r

i l a §.

I fråga om stäm pelskatt, som fa stställes av riksskatteverket, gälla bestäm m elserna om särskilda avgifter i

37 a— 37 f §§ och 37 g § andra stycket förordningen om förfarandet

vid viss konsum tionsbeskattning.

4 / b §.

Vad i denna förordning föreskrives om rik ssk a tte ve tke ts beslut rörande sk a tt sam t om erläggande och återbetalning av sk a tt gäller i tilllämpliga delar beslut om särskild av­

g ift enligt i l a §.

51 §• Till dagsböter döm es den sorn Den som uppsåtligen eller av grov un d erlåter a tt inom föreskriven tid oaktsam het u n d erlåter a tt inom föreavge deklaration eller avläm nar de­ skriven tid avge deklaration eller avk laration m ed så bristfälligt innehåll, läm nar deklaration m ed så b ristfä latt den uppenbarligen icke är ägnad ligt innehåll, a tt den uppenbarligen a tt ligga till grund för fastställande icke ä r ägnad a tt ligga till grund för av sk a tt; eller fastställande av sk a tt dömes till böu tlä m n a r handling, som avses i ter, om ej gärningen är belagd m ed 23 § första stycket, u tan a tt hand­ s tr a ff i skattebrottslagen. A nsvar enlingen ä r behörigen försedd med ligt detta stycke inträder dock icke i stäm pel eller anteckning om orsaken fall då i l a § kan tilläm pas. till a tt den u tläm nas u tan stäm pel. Den som uppsåtligen eller av grov oaktsam het u tlä m n a r handling, som avses i 23 § första stycket, u ta n a tt handlingen ä r behörigen försedd

med stäm pel eller anteckning om orsaken till a tt den u tläm nas u tan stäm pel, döm es till böter.

I ringa fa ll dömes e j till ansvar

enligt första eller andra stycket.

56 §. Kungl. Maj : t ------------------------------ av stäm pelskatt.

Medgives befrielse från eller återbetalning av skatt, m å m edgivandet avse även särskild avqift som avses i

i i a §. Vid b e s lu t------------------------------fall föreskrivet. Vad i första stycket.

D enna förordning trä d e r i k ra ft den 1 ja n u a ri 1972. B estäm m elserna i 41 a och 41 b §§ gäller ej, i den m ån det ä r fråga om förfarande eller underlåten h et av den skattskyldige som ägt ru m före ik ra ftträdandet. I fråga om förfarande eller un d erlåten h et som ägt rum före ik ra ftträ dandet gäller 53 § sam t, såvitt avser fall enligt 41 a §, de äldre bestäm m elserna i 51 § och 54 § första stycket.

7) Förslag

till

Lag

om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272)

Härigenom förordnas i fråga om uppbördsförordningen (1953: 272)x, dels a tt 1 §, 2 § 3 m oni., 13 §, 27 § 3 morn., 53 § 1 morn., 56 § 2— 4 morn., 58 § 1 morn., 69 § 1 mom. och 79— 82 §§ skall ha nedan angivna lydelse, dels a tt i förordningen skall införas nya bestäm m elser, 49 § 5 mom. och 55 §, av nedan angivna lydelse.

Med skatt förstås i denna förord- Med sk a tt förstås i denna förordning, där icke a n n a t angives, statlig ning, d ä r icke a n n at angives, statlig inkom stskatt, statlig förm ögenhets- inkom stskatt, statlig förm ögenhetsskatt, u tsk iftningsskatt, ersättnings- skatt, u tsk iftn in g ssk att, ersättnings-

1 Förordningen omtryckt 1967: 625. s Senaste lydelse 1969: 238.

skatt, kom m unal inkom stskatt, skatt, kom m unal inkom stskatt, landstingsm edel, tingshusm edel, landstingsm edel, tingshusm edel, skogsvårdsavgifter, folkpensionsav­ skogsvårdsavgifter, folkpensionsavgifter enligt lagen om finansiering av gifter enligt lagen om finansiering folkpensioneringen, tilläggspensions- av folkpensioneringen, tilläggspenavgifter enligt 19 kap. 3 § lagen om sionsavgifter enligt 19 kap. 3 § allm än försäkring, sju k fö rsäk rin g s­ lagen om allm än försäkring, sju k avgifter enligt 19 kap. 2 § sistnäm n­ försäkringsavgifter enligt 19 kap. da lag, sådana arbetsgivaravgifter 2 § sistnäm nda lag, sådana a renligt förordningen angående up p ­ betsgivaravgifter enligt förordningbörd av vissa avgifter enligt lagen en angående uppbörd av vissa avgifom allm än försäkring, m. m., avgif­ te r enligt lagen om allm än försäkte r enligt förordningen om allm än ring, m. m., avgifter enligt förordarbetsgivaravgift och redareavgifter ningen om allm än arbetsgivaravgift enbgt lagen om redareavgift för sjö­ och redareavgifter enligt lagen om folks pensionering vilka icke uppbä­ redareavgift för sjöfolks pensioneras av riksförsäkringsverket, även­ ring vilka icke uppbäras av rik sfö rsom ann u iteter å avdikningslån och säkringsverket, avgift som avses i å förskott för avlösning av frälse- 116 a eller 116 c § taxeringsförordräntor. ningen, ävensom an n u iteter å avdik­

ningslån och å förskott för avlösning

av frälseräntor.

Kungl. Maj : t ------------------------------ ------------ föreskriften avses.

2

3 m o r n .1 K varstående skatt och 3 m o m . K varstående sk att och tillkom m ande sk att sam t obetald del tillkom m ande skatt sam t obetald del av sådan sk att anses belöpa i första av sådan sk att anses belöpa i första h a n d på an n u itet som avses i 1 § h a n d p å an n uitet som avses i 1 §, i sam t i an d ra han d på skogsvårds­ an d ra h a n d på avgift som avses i avgift. 116 a eller 116 c § taxeringsförord­

ningen sam t i tredje hand p å skogs­

vårdsavgift.

F ö r v is s t------------------------------------ ----------- tillkom m ande skatten.

13 §-2

P relim inär B -skatt skall, där ne­ P relim in är B-skatt skall, d ä r nedan icke annorledes stadgas eller sär­ dan icke annorledes stadgas eller skilda om ständigheter ej till annat särskilda om ständigheter ej till an föranleda, utgå m ed belopp m otsva­ n a t föranleda, utgå m ed belopp m otrande den slutliga skatt, som påförts svarande den slutliga skatt, som p å den skattskyldige å re t näst före in ­ förts den skattskyldige å re t näst före kom ståret, till den del sistnäm nda inkom ståret, till den del sistnäm nsk att avser a n n at än utskiftnings- da skatt avser annat än utskiftningsskatt, ersättn in g ssk att eller sådan i skatt, ersättningsskatt, avgift som denna förordning icke om näm nd avses i 116 a eller 116 c § taxeringssk att eller avgift, vilken påförts jä m ­ förordningen eller sådan i denna förlikt bestäm m else i an nan författ- ordning icke om näm nd sk att eller

1 Senaste lydelse 1969: 238. a Senaste lydelse 1968: 722.

ning. Vid beräkning av prelim inär avgift, vilken p åförts jä m lik t bestäm B -skatt skall hän sy n tagas till preli­ melse i ann an författning. Vid b eräk m inär A -skatt som den skattskyldige ning av p relim in är B -skatt skall kan h a a tt erlägga på grund av för­ hänsyn tagas till p relim in är A-skatt ordnande enligt 3 § 3 mom. andra som den skattskyldige k a n h a a tt erstycket. lägga på grund av förordnande enligt

3 § 3 m om. a n d ra stycket.

H ar s k a tts k y ld ig ------------------------- ---------------------sådan taxering.

P relim in är B - s k a tt----------------------- ----------------------slutlig skatt.

27 §■

3 m o m .1 överstiger skattskyldigs 3 m o m. överstiger skattskyldigs slutliga sk a tt den p relim inära skatt, slutliga sk att den prelim in ära .skatt, som enligt 2 mom. skall gottskrivas som enligt 2 m om. skall gottskrivas honom, m ed m inst en tiondel av den honom , m ed m inst en tiondel av den slutliga sk atten eller m ed m inst fem ­ slutliga skatten eller m ed m in st fem tusen kronor, skall den skattskyldi­ tusen kronor, skall den sk attskyldige till statsverket erlägga rä n ta m ed ge till statsverket erlägga rä n ta med tolv procent, för en beräknad tid av tolv procent, för en b eräknad tid av ett år, å den del av det överskju­ ett år, å den del av det ö v ersk ju tan tan d e beloppet, som överstiger e tt­ de beloppet, som överstiger ettusen tusen k ro n o r; dock a tt det belopp kro n o r; dock a tt det belopp varå v arå rä n ta sålunda skall beräknas, rä n ta sålunda skall beräknas, skall skall avrundas till närm ast lägre avrundas till n ä rm a st lägre h u n d ra h u n d ra ta l kronor. Vid bedöm ande tal kronor. Vid bedöm ande av om av om och m ed vilket belopp rä n ta och m ed vilket belopp rä n ta skall skall utgå, skall i den slutliga sk a t­ utgå, skall i den slutliga skatten icke ten icke in rä k n a s u tsk iftningsskatt, in rä k n a s utsk iftn in g ssk att, e rsä ttersättningsskatt, skogsvårdsavgift, ningsskatt, skogsvårdsavgift, arbetsarbetsgivaravgift, avgift enligt 2 § givaravgift, avgift enligt 2 § förordförordningen om allm än arbetsgivar­ ningen om allm än arbetsgivaravgift, avgift, redareavgift sam t annuiteter, redareavgift, avgift som avses i 116 a ej heller skall i den prelim inära eller 116 c § taxering sför ordning en skatten in rä k n a s sådan i 2 mom. u n ­ samt annuiteter, ej heller skall i den der 3) om förm äld p relim inär skatt, prelim in ära skatten in räk n as sådan i som erlagts efter den 30 april året 2 m om. under 3) om förm äld prelim inäst efter inkom ståret. n ä r skatt, som erlagts efter den 30

ap ril å re t näst efter inkom ståret.

H ar s lu tlig --------------------------------- ----------- första stycket.

B estäm m elserna i — — --------------- ------------------------- detta m om ent.

49 §.

5 m o m . Bestäm m elserna i 1—4

m om . gälla i tilläm pliga delar beträffande beslut om påföring av avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxe-

ringsförordningen.

(Se vidare anvisningarna.)

1 Senaste lydelse 1970:10.

1 m o m . D ebiterad s k a t t ------------- ---------------------- § sägs. Inbetalning, s o m ------------------------- ----------------------- sista dag. A rbetsgivare m ed m inst två a r­ A rbetsgivare m ed m inst två a r­

betstagare så ock ann an arbetsgiva­ betstagare så ock a n n an arbetsgivare, beträffande vilken den lokala re, beträffande vilken den lokala skattem yndigheten så förordnat, skattem yndigheten så förordnat, skall inbetala u n d er uppbördsterm in skall inbetala un d er uppbördsterförfallande skatt, som innehållits å m in förfallande skatt, som in n eh ålarbetstagares lön, sålunda, a tt det lits å arbetstagares lön och som skall sam m anlagda skattebeloppet m e­ redovisas m ed skatteanvisning enligt delst inbetalningskort eller gire- vad som föreskrives i 55 §, sålunda, ringskort inbetalas eller överföres a tt det sam m anlagda skattebeloppet till särsk ilt skattepostgirokonto för m edelst inbetalningskort eller girelänsstyrelsen i länet. Sam tidigt skola ringskort inbetalas eller överföres till skatteanvisningar insändas till läns­ särsk ilt skattepostgirokonto för länsstyrelsen. Dock äger statlig eller styrelsen i länet. Arbetsgivare, v a rk o m m u n a l m yndighet sam t h ushåll­ om i detta stycke förm äles, m å sam ningssällskap m e d stadgar, som fa st­ tidigt m ed inbetalning av arbetstagaställts av Kungl. M aj:t eller m y n ­ res sk att inbetala jäm väl arbetsgivadighet som Kungl. M a j.t bestäm ­ ren själv påförd p relim inär och mer, och skogsvårdsstyrelse efter kvarstående skatt. F ör a tt inbetalanm älan till länsstyrelsen, så ock ning skall anses verkställd under annan arbetsgivare, om han har uppbördsterm inen, skall inbetalm in st fem tio arbetstagare, efter till­ ningskortet eller gireringskortet h a stånd av länsstyrelsen insända sk a t­ va inkom m it till postanstalt senast teanvisningar avseende prelim inär den 18 i den m ånad, un d er vilken A -ska tt allenast en gång om året i term inen infaller.

sam band m ed inbetalning av ska tt förfallande till betalning under uppbördsterm inen i januari m ånad. I sist avsett fall sk a ll arbetsgivaren fö r varje arbetstagare insända allenast en skatteanvisning på vilken upptagits sam m anlagda beloppet av de fö r arbetstagaren gjorda ska tte­

avdragen. Arbetsgivare, varom i detta stycke förm äles, m å sam tidigt m ed inbetalning av arbetstagares sk att inbetala jäm väl arbetsgivaren själv påförd p relim inär och k v arstående skatt. F ö r a tt inbetalning skall anses verkställd u n d er uppbördsterminen, skall inbetalningskortet eller gireringskortet ävensom i fö reko m m ande fall försändelsen hava inkom m it till p o stanstalt senast den 18 i den m ånad, un d er vilken term inen infaller.

Vid inbetalning av prelim inär A- Skattskyldig, som önskar före ut-

s k a tt fö r arbetstagare skall arbetsgi­ gången av sista uppbördsterm inen varen å skatteanvisningen hava an­ u n d er uppbördsåret erlägga preligivit storleken av det inbetalade m in är sk a tt m ed belopp utöver vad skattebeloppet. Skattskyldig, som som debiterats, m å göra d e tta m eönskar före utgången av sista upp- delst skatteanvisning, därvid belopbördsterm inen un d er uppbördsåret pet antecknas å därfö r avsedd plats å erlägga p relim in är sk a tt m ed belopp anvisningen. S ådant belopp skall, utöver vad som debiterats, m å göra d ä re st skattskyldig icke in b etalar vid d etta m edelst skatteanvisning, d ä r­ senare tillfälle under uppbördsåret vid beloppet antecknas å d ä rfö r av­ förfallande skatt, avräknas h ärå. sedd p lats å anvisningen. S ådant belopp skall, därest skattskyldig icke in b etalar vid senare tillfälle under uppbördsåret förfallande sk att, avräk n a s h ärå.

55 §.*

Arbetsgivare, som har a tt inbetala innehållen s k a tt i den ordning som föreskrives i 53 § t m om . första eller andra stycket, skall på skatteanvisnin g fö r prelim inär A -skatt, som användes fö r inbetalningen, ha angivit storleken av den prelim inära skatt som han har a tt erlägga vid betal­

ning stillfället fö r den arbetstagare,

som skatteanvisningen avser. Inbetalar arbetsgivaren icke innehållen s k a tt inom föreskriven tid, skall han inom tid som gäller fö r inbetalningen lämna länsstyrelsen m eddelande om storleken av den innehållna ska tt

som han sålunda bort inbetala.

Arbetsgivare, som har a tt inbetala innehållen s k a tt i den ordning som föreskrives i 53 § 1 m om . tredje stycket, skall inom tid som gäller fö r inbetalningen till länsstyrelsen insända de skatteanvisningar, som avse den till inbetalning förfallna och innehållna ska tten i den m ån sådana anvisningar är tillgängliga fö r arbetsgivaren. På varje skatteanvisning avseende prelim inär s k a tt skall arbetsgivaren ha angivit storleken av den prelim inära s k a tt som sålunda

skall inbetalas för arbetstagaren.

* Förutvarande 55 § upphävd genom 1958: 300.

3 Riksdagen 1971. 6 sami. N r 16

Oavsett vad som föreskrives i föregående styc ke åger statlig eller ko m m u n a l m yndighet sam t h u shållningssällskap m ed stadgar, som fastställts av Kungl. M a j.t eller m y n ­

dighet som Kungl. M a j.t bestäm mer,

och skogsvårdsstyrelse efter anmälan till länsstyrelsen, så ock annan arbetsgivare, om han har m in st fem tio arbetstagare efter tillstånd av länsstyrelsen insända skatteanvisningar avseende prelim inär A -ska tt endast en gång om året inom tid som gäller för inbetalning av s k a tt förfallande till betalning under uppbördsterm inen i januari m ånad. Därvid skall arbetsgivaren för varje arbetstagare

insända endast en skatteanvisning,

på vilken angivits det sammanlagda beloppet av den prelim inära A -skatt som innehållits fö r arbetstagaren och som skall inbetalas i den ordning som avses i 53 § 1 m om . tredje stycket. Arbetsgivare skall dessutom inom tid som gäller fö r inbetalningen lämna länsstyrelsen sk riftlig t m eddelande om sum m an innehållen prelim inär s k a tt som det åligger honom

a tt inbetala i näm nda ordning.

Då särskilda skä l äro därtill m å

Kungl. M a j:t eller, efter Kungl.

M aj:ts bem yndigande, riksskatteverke t läm na viss arbetsgivare eller viss grupp av arbetsgivare tillstånd att redovisa s k a tt fö r arbetstagare i annan ordning än i andra eller tredje

styck et sägs. 56 §• 2 m o m . Till s ä r s k i lt----------------- — under uppbörd såret; b) annan skatt än prelim inär skatt, b) a n n an sk att än sådan som skall därest inbetalning sker av allenast inbetalas enligt 53 § 1 m om . tredje en del av den skatt, som förfaller stycket, d ärest inbetalning sker av till betalning under u p p b ö rd sterm in ; allenast en del av den skatt, som förfallit till betalning under u ppbördsterm in; c) sk att, som på grund av att de­ c) skatt, som icke kan inbetalas betsedel saknas eller av annan an­ på eljest föreskrivet sätt på grund ledning icke kan inbetalas m edelst av att debetsedel eller fö r inbetalskatteanvisning; sam t ningen erforderlig skatteanvisning saknas; sam t

d) skatt, som icke inbetalats inom d) annan sk att än sådan som skall föreskriven tid m en som erlägges inbetalas enligt 53 § 1 m om . tredje in n an indrivning sker. stycket, om den icke inbetalats inom föreskriven tid m en erlägges in n an indrivning sker. Även o m ------------------------prelim in är A -skatt. Vid in b e ta ln in g --------------------------- § förm äles. 3 m o m . B eträffande inbetalning 3 m o m . I fall som avses i 2 mom. som i 2 m om. första stycket under fö rsta stycket b) eller c) sam t an d ra b) och c) sam t i 2 m om . a n d ra styc- stycket skall följande gälla. ket sägs skall följande gälla. Avser in b e ta ln in g e n till den 18 i den m ånad u n d er vilken term inen infaller. 1 a n n a t ------------- senast den 18 i den m ånad under vilken term inen in faller.

Arbetsgivare, som icke inbetalat s k a tt som n u avses inom tid som föreskrives i andra eller tredje stycket, skall inom en vecka efter u tgången av denna tid till länsstyrelsen läm na sk riftlig uppgift om det skattebelopp som sålunda hade bort inbetalas till det centrala sk a tte ko n ­

tot. 4 m o m. Skatt, s o m ---------------------- till postanstalt. Vid in b eta ln in g e n en skattepost. Då a rb etsg iv are tillhandahållen blankett.

Om arbetsgivare inbetalar endast en del av innehållen sk a tt som det ålegat honom att inbetala till centrala ska tte ko n to t vid betalningstillfället, ska ll på m ottagardelen av inbetalningskort eller gireringskort som avses i första sty ck et eller på förteckning enligt tredje sty c k et läm nas sk riftlig uppgift om storleken av

hela skattebeloppet.

58 §. 1 m o m . H ar s k a tts k y ld ig -------------------------hela krontal. Arbetsgivare, s o m ------------------------ om tilläggsavgift. Vad i ----------------------------uppbördsterm in infaller.

R estavgift utgår även i fall då arbetsgivare icke behörigen läm nat uppgift om innehållen sk a tt enligt

55 § eller 56 § 3 eller 4 m om . A vg if­

ten utgår m ed två öre för varje hel krona av skattebelopp, för vilket uppgift sålunda icke läm nats, dock ej m ed m indre än tio kronor, ö retal

som uppkom m er vid denna beräkning skall jäm nas till närm ast högre hela krontal. I fa ll som avses i 56 § 3 m om . fjärde sty c k et utgår n u avsedda restavgift endast om uppgiftsskyldigheten icke fullgjorts senast under den uppbördsterm in som avses

i tredje stycket ovan.

69 §.

1 m o r n .1 D ärest den p relim inära 1 m o m . D ärest den prelim inära skatt, som enligt 27 § 2 m om. skall sk att, som enligt 27 § 2 mom. skall gottskrivas skattskyldig vid debite­ gottskrivas skattskyldig vid debitering av slutlig skatt, till den del rin g av slutlig skatt, till den del densam m a erlagts överstiger den densam m a erlagts överstiger den slutliga skatten, äger den sk attsk y l­ slutliga skatten, äger den skattskyldige erhålla rä n ta m ed sju procent, dige erhålla rä n ta m ed sju procent, för en beräk n ad tid av ett år, å den för en beräknad tid av ett år, å den del av det överskjutande beloppet, del av det överskjutande beloppet, som överstiger ettusen k ronor; dock som överstiger ettusen kro n o r; dock a tt det belopp, varå rä n ta sålunda a tt det belopp, varå rä n ta sålunda skall beräknas, skall avrundas till skall beräknas, skall avrundas till nä rm a st lägre h u n d rata l kronor. n ä rm a st lägre h u n d rata l kronor. Räntebeloppet m å icke överstiga Räntebeloppet m å icke överstiga 100 000 kronor. Vid bedöm andet av 100 000 kronor. Vid bedöm andet av om och m ed vilket belopp rä n ta skall om och med vilket belopp rä n ta skall utgå, skall i den p relim inära skatten utgå, skall i den p relim in ära skatten icke in rä k n a s sådan i 27 § 2 mom. icke in räk n as sådan i 27 § 2 mom. under 3) om förm äld prelim inär un d er 3) om förm äld prelim inär skatt, som erlagts efter den 30 april skatt, som erlagts efter den 30 april året n ä st efter inkom ståret; vidare året näst efter in k o m ståret; vidare skall m ed slutlig sk att likställas så­ skall med slutlig sk a tt likställas sådan tillkom m ande skatt, som enligt dan tillkom m ande skatt, som enligt vad i 68 § 4 mom. an d ra stycket sägs vad i 68 § 4 mom. an d ra stycket sägs helt eller delvis skall gäldas m ed där helt eller delvis skall gäldas m ed där om förm äld p relim inär skatt. om förm äld p relim in är skatt, sam t

som slutlig s k a tt icke räknas avgift som avses i 116 a eller 116 c § taxe-

ringsförordningen.

H ar s lu tlig --------------------------------- första stycket.

79 §•

Har någon läm nat oriktig uppgift S k a ttsk yld ig som uppsåtligen eller till arbetsgivare om förhållande, som av grov oaktsam het till m yndighet har betydelse fö r verkställandet av eller arbetsgivare läm nar oriktig skatteavdrag, under sådana om stän­ up p g ift om förhållande, som har bedigheter att det kan antagas hava tydelse för hans skyldighet att ersk ett i sy fte a tt åstadkom m a att lägga skatt, eller underlåter att lärn-

1 Senaste lydelse 1970: 10.

skatteavdrag icke verkställes eller na föreskriven uppgift av sådant sker m ed fö r lågt belopp, eller slag, dömes till böter, om ej gärning­

har någon i prelim inär självdekla­ en är belagd m ed stra ff i ska tteration eller i ansökan om jä m kn in g brottslagen. av prelim inär sk a tt eller i annan upp­ I ringa fa ll dömes ej till ansvar g ift uppsåtligen eller av grov oakt- enligt första stycket.

sa m h et läm nat oriktig uppgift, ägnad a tt för honom eller den han företräder leda till frih et från prelim inär s k a tt eller till fö r låg sådan ska tt, eller har någon i ansökan jä m lik t 41 §

2 m om . om nedsatt skatteavdrag eller i ansökan om anstånd m ed inbetalning av sk a tt uppsåtligen eller av grov oaktsam het läm nat oriktig uppg ift angående förhållande av bety­

delse fö r ärendets avgörande,

stra ffes m ed dagsböter.

80 §•

1 m o m . Utbetalar arbetsgivare, Arbetsgivare som uppsåtligen eller som är skyld ig verkställa skatteav­ av grov oaktsam het åsidosätter sk y ldrag, lön utan a tt denna m in ska ts dighet att verkställa skatteavdrag m ed föreskrivet belopp fö r gäldande döm es till böter. av arbetstagares s k a tt och sker detta I ringa fall döm es ej till ansvar enuppsåtligen eller av oaktsam het, som ligt första stycket.

e j är allenast ringa, stra ffes m ed

dagsböter.

Fullgör arbetsgivare icke sin s k y ldighet a tt inom föreskriven tid till uppbördsm yndighet inbetala belopp m otsvarande det, varm ed arbetstagares lön m in sk a ts fö r gäldande av dennes skatt, och ligger i avseende härå uppsåt eller grov oaktsam het arbetsgivaren till last, straffes med dagsböter eller fängelse i högst sex

månader.

2 m o m . Underlåter någon att behörigen fullgöra vad honom enligt

19 § åligger, eller fullgör icke arbetsgivare behörigen vad honom enligt 78 § 1 m om . första

eller andra sty ck et åligger,

döm es till böter, högst fem hundra

kronor.

Den, som jä m lik t 73 § tagit del av Arbetsgivare som uppsåtligen eller självdeklaration eller annan uppgift av grov oaktsam het åsidosätter s k y leller handling, som avläm nats eller dighet a tt inbetala sk a tt som innetillhandahållits enligt bestäm m else i hållits fö r annan döm es till böter denna förordning eller som avläm ­ eller, om gärningen rör betydande nats till ledning vid årlig taxering, belopp eller annan försvårande om må ej i vidare m ån ån utövningen ständighet föreligger, till fängelse i av tjä n st eller uppdrag erfordrar o f­ högst ett år. fentliggöra eller yppa innehållet i så­ I ringa fa ll dömes ej till ansvar endan handling. B ryter någon härem ot, ligt första stycket.

straffes m ed dagsböter eller fängelse

i högst sex månader.

82 §•

S tra ff enligt denna förordning Den, som jä m lik t 73 § tagit del av skall icke inträda, då den skyldige självdeklaration eller annan uppgift för sin förseelse är underkastad an­ eller handling, som avläm nats eller svar för tjä nstefel eller förseelsen el­ tillhandahållits enligt bestäm m elserjest är belagd m ed stra ff enligt na i denna förordning eller som läm brottsbalken. nats till ledning vid årlig taxering,

m å ej i vidare m ån än utövningen av tjä n st eller uppdrag erfordrar o ffe n tliggöra eller yppa innehållet i sådan

handling.

Den som bryter m o t första sty c k et dömes till böter eller fängelse i högst sex m ånader, om ej gärningen är be­

lagd m ed s tr a ff i brottsbalken.

Denna lag trä d e r i k ra ft den 1 ja n u a ri 1972.

8) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1908:128) angående bevillningsavgifter

för särskilda förmåner och rättigheter

Härigenom förordnas, a tt 4 § 8 mom. förordningen (1908: 128) angående bevillningsavgifter för särskilda förm åner och rättig h e te r skall h a nedan an givna lydelse.

8 m o m .1 D eklaration, v a r o m ------------------------ för denna.

Avgives i c k e ------------------------------ beräknade bruttoinkom sten.

Om ansvar i vissa fall fö r den som

i deklaration läm nat oriktig uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

Denna förordning trä d e r i k ra ft den 1 ja n u a ri 1972.

9) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1941:416) om arvsskatt och gåvoskatt

H ärigenom förordnas i fråga om förordningen (1941:416) om arv ssk att och gåvoskatt2,

dels a tt 65 och 68 §§ skall upphöra a tt gälla,

dels a tt 66 § skall h a nedan angivna lydelse.

Den som u n d erlåter a tt inom före- Den som uppsåtligen eller av grov skriven tid avgiva deklaration sträf- oaktsam het un d erlåter a tt inom föfes m ed dagsböter. reskriven tid avgiva deklaration dö-

mes till böter, om ej gärningen är be­

lagd m ed str a ff i skattebrottslagen.

1 Senaste lydelse 1943: 315. * Senaste lydelse av

65 § 1943: 330

68 § 1958: 562

(N uvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

1 ringa fa ll dömes ej till ansvar en­

ligt första stycket.

Denna förordning träder i kraft den 1 januari 1972.

10) Förslag till Förordning

om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömansskatt

Härigenom förordnas, att 14 § 2 mom. samt 26— 29 §§ förordningen (1958: 295) om sjömansskatt skall ha nedan angivna lydelse.

(N uvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

14 §.

2 m o m.1 Inbetalas sjömansskatt --------------------- till betalning.

Redovisas icke sjö m a n sska tt i behörig ordning, utgår restavgift beräknad enligt 58 § 1 m om . fjärde

sty c k et uppbördsförordningen.

26 §.

Har någon läm nat oriktig uppgift Redare som i uppgift enligt 16 § till redare om förhållande, som har uppsåtligen eller av grov oaktsam het betydelse fö r verkställande av av­ läm nar o riktigt meddelande, som drag fö r sjö m a n sska tt, och har han kan m edföra fö r låg beskattning av därvid h a ft uppsåt att åstadkom m a s jom an, döm es till böter. a tt avdrag icke verkställes eller sker Sjöm an som uppsåtligen eller av m ed fö r lågt belopp, eller grov oaktsam het till m yndighet eller

har någon i ansökan om jä m k ­ redare läm nar oriktig uppgift om ning av sjö m a n sska tt eller i annan förhållande, som har betydelse fö r up p g ift uppsåtligen eller av grov hans skyld ig h et att erlägga sjöm ansoaktsam het läm nat oriktig uppgift, ska tt, eller underlåter att läm na föreägnad att fö r honom eller den han skriven uppgift av sådant slag, döföreträder leda till frih et från sjö­ m es till böter. m a n sska tt eller till för låg sådan 1 ringa fa ll dömes ej till ansvar ska tt, eller enligt första eller andra stycket.

har redare i uppgift enligt 16 § A nsvar enligt första eller andra uppsåtligen eller av oaktsam het, som s ty c k e t inträder ej, om gärningen år ej är allenast ringa, läm nat oriktig belagd m ed s tr a ff i skattebrottslagen.

uppgift, vilken är ägnad a tt leda till annan beskattning än vederbort för

av redaren anställda sjöm än,

straffes m ed dagsböter.

* Senaste lydelse 1970: 410.

t m o m . Utbetalar redare, som år Redare som uppsåtligen eller av skyld ig verkställa avdrag fö r sjö­ grov oaktsam het åsidosätter skyld ig m a n sska tt, lön eller annan gottgörel- h et att verkställa avdrag fö r sjöse utan a tt denna m in ska ts m ed fö ­ m a n sska tt döm es till böter. reskrivet belopp fö r gäldande av sjö ­ 1 ringa fa ll döm es ej till ansvar m a n sska tt och sk er detta uppsåtli­ enligt första stycket.

gen eller av oaktsam het, som ej är allenast ringa, stra ffes m ed dagsbö­

ter.

Fullgör redare icke sin skyldighet att inom föreskriven tid till sjöm ansska tteko n to ret inbetala belopp m otsvarande det, varm ed sjöm ans lön m in ska ts fö r gäldande av dennes skatt, och ligger i avseende härå uppsåt eller grov oaktsam het redaren till last, stra ffes m ed dagsböter

eller fängelse i högst sex månader.

2 m o m . Fullgör redaren icke behörigen vad honom enligt 19 § fö rsta eller andra s ty c k et åligger, stra f­

fes m ed böter, högst 300 kronor.

28 §•

Den som jä m lik t 25 § tagit del av Redare som uppsåtligen eller av ansökan om jä m k n in g av sjöm ans­ grov oaktsam het åsidosätter skyldigsk a tt eller annan handling, som h et a tt inbetala s k a tt som innehållits avläm nats eller tillhandahållits en­ fö r annan döm es till böter eller, om ligt bestäm m elserna i denna förord­ gärningen rör betydande belopp eller ning eller som avläm nats till ledning annan försvårande om ständighet fövid årlig taxering eller till ledning religger, till fängelse i högst ett år. för uppbörd av sk a tt enligt upp- I ringa fall döm es ej till ansvar enbördsförordningen, m å ej i vidare ligt första stycket.

m ån än utövningen av tjä n st eller uppdrag erfordrar offentliggöra el­

ler yppa innehållet i sådan handling.

B ryter någon härem ot straffes m ed dagsböter eller fängelse i högst sex

månader.

29 §•

S tra ff enligt denna förordning Den som jä m lik t 25 § tagit del skall icke inträda, då gärningen är av ansökan om jä m k n in g av sjöbelagd m ed s tra ff enligt strafflagen. m a n sska tt eller annan handling, som

avläm nats eller tillhandahållits enligt bestäm m elserna i denna förordning eller som avläm nats till ledning

vid årlig taxering eller till ledning fö r uppbörd av sk a tt enligt uppbördsförordningen, m å ej i vidare m ån än utövningen av tjä n st eller uppdrag erfordrar offentliggöra eller

yppa innehållet i sådan handling.

Den som bryter m ot fö re sk rift i första sty c k et döm es till böter eller fängelse i högst sex månader, om ej gärningen är belagd m ed stra ff i

brottsbalken.

D enna förordning trä d e r i k ra ft den 1 ja n u a ri 1972. B estäm m elsen i 14 § 2 m om. a n d ra stycket gäller ej i fråga om fö rfaran de eller u nderlåtenhet som ägt ru m före ik ra ftträ d a n d e t.

11) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1970: 99) om investeringsa vgift för vissa

byggnadsarbeten

H ärigenom förordnas, a tt 13 § förordningen (1970:99) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten skall upphöra a tt gälla vid utgången av år 1971.

12) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1941:251) om särskild varuskatt

H ärigenom förordnas, a tt 11 § förordningen (1941: 251) om särskild v a ru sk a tt skall h a nedan angivna lydelse.

A ngående p å f ö ljd -------------------------------är stadgat.

Om ansvar i vissa fa ll fö r den, som eljest i deklaration läm nat oriktig

uppgift, stadgas i skattestrafflagen.

Denna förordning trä d e r i k ra ft den 1 ja n u a ri 1972.

Senaste lydelse 1960: 612.

13) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1943: 477) om skatt å vissa pälsvaror

H ärigenom förordnas, a tt 12 § förordningen (1943: 477) om skatt å vissa pälsvaror1 skall upphöra a tt gälla vid utgången av å r 1971.

14) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1948:85) om försäljningsskatt

Härigenom förordnas, a tt 33 § förordningen (1948:85) om försäljningssk att skall h a nedan angivna lydelse. (N uvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 33 § » A ngående p å f ö ljd -------------------------------ä r stadgat.

Om ansvar i vissa fall fö r den, som eljest i deklaration läm nat oriktig uppgift, stadgas i skattestraffla-

gen.

Denna förordning trä d e r i k ra ft den 1 ja n u a ri 1972.

15) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1953: 396) om accis å fettemulsion m. m.

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1953:396) om accis å fettem ulsion m. m., dels a tt 11 § skall upp h ö ra a tt gälla, dels a tt 9 § skall h a nedan angivna lydelse.

1 Förordningen omtryckt 1960:118. * Senaste lydelse 1960: 427.

Den, som u ta n föreskriven anm ä­ Den, som u tan föreskriven anm älan bedriver tillverkning, som i 1 § lan bedriver tillverkning, som i 1 § fö rsta stycket avses, straffes m ed första stycket avses, döm es till böter. dagsböter, ej under tjugu.

Den, som i strid m ot förbud, var­ Den, som i strid m ot förbud, v a rom i 7 § 4 mom. eller 8 § 2 mom. om i 7 § 4 mom. eller 8 § 2 mom. sägs, förfogar över vara, straffes sägs, förfogar över vara, dömes till m ed dagsböter, ej under fyrtio, eller, böter eller fängelse i högst sex m ådär om ständigheterna äro synnerli­ nader. gen försvårande, m ed fängelse i högst sex m ånader.

U nderlåter någon i an d ra fall än Den, som i a n d ra fall än nu sagts nu sagts a tt fullgöra vad honom ålig­ u n d erlåter a tt fullgöra vad honom ger enligt denna förordning eller åligger enligt denna förordning eller m ed stöd av densam m a m eddelade m ed stöd av densam m a m eddelade föreskrifter, straffes m ed böter, högst föreskrifter, dömes till böter, högst trehundra kronor. fem hundra kronor, om ej gärningen

är belagd m ed str a ff i skattebrotts­

lagen.

I ringa fall döm es ej till ansvar en­

ligt första— tredje stycket.

Denna förordning trä d e r i k ra ft den 1 ja n u a ri 1972.

16) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1953: 397) angående avgift för fettvaror

som användas för framställning av fettemulsion m . m .

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1953: 397) angående avgift för fettvaror som användas för fram ställning av fettem ulsion m. m.,

dels a tt 14 § skall u p p höra a tt gälla,

dels a tt 13 och 15 §§ skall h a nedan angivna lydelse.

(N uvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

13 §.

Den som un d erlåter a tt inom före- Den som uppsåtligen eller av grov skriven tid avgiva deklaration, bote oaktsam het un d erlåter a tt inom förefrån och m ed tju g u fem till och m ed skriven tid avgiva deklaration, dömes trehundra kronor; och m å kontroll- till böter, om ej gärningen är belagd styrelsen förelägga den uppgiftsskyl- m ed stra ff i skattebrottslagen. Be-

dige läm pligt vite. skattningsm yndigheten m å förelägga

vite.

I ringa fall döm es ej till ansvar en­

ligt första stycket.

15 §• Underlåter någon a tt ställa sig till Den som icke fullgör skyldighet efterrättelse vad honom enligt 9 eller enligt 9 eller 10 §, dömes till böter 10 § åligger, straffes m ed böter högst högst fem hundra kronor. B eskatttrehundra k ronor; och m å kontroll- ningsm yndigheten m å förelägga vite. styrelsen förelägga vederbörande läm pligt vite.

Denna förordning trä d e r i k ra ft den 1 ja n u a ri 1972.

17) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1956: 545) angående omsättningsskatt å

motorfordon i vissa fall

H ärigenom förordnas, a tt 28 § förordningen (1956:545) angående om sä ttn in g ssk att å m otorfordon i vissa fall skall h a nedan angivna lydelse.

(Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 28 §.i Angående p å f ö ljd ------------------------------------------------ ä r stadgat. Om ansvar i vissa fa ll fö r den,

som eljest i deklaration läm nat oriktig uppgift, stadgas i ska ttestra ff-

lagen.

Denna förordning trä d e r i k ra ft den 1 ja n u a ri 1972.

18) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1957: 262) om allmän energiskatt

H ärigenom förordnas, a tt 34 § förordningen (1957: 262) om allm än energisk a tt2 skall upphöra a tt gälla vid utgången av å r 1971. Bestäm m elsen i 34 § a n d ra stycket gäller fo rtfaran d e i fråga om förfarande som ägt ru m före den 1 ja n u a ri 1972.

1 Senaste lydelse 1960: 433. * Förordningen omtryckt 1964: 350.

19) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning

av m alt- och läskedrycker

H ärigenom förordnas i fråga om förordningen (1960: 253) om tillverkning och b eskattning av m alt- och läskedrycker, dels a tt 11 § skall upphöra a tt gälla, dels a tt 10 § skall h a nedan angivna lydelse.

(N uvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

10 §.

Underlåter någon att fullgöra i Den som bryter m ot 3 § tredje 3 § tre d je stycket stadgad uppgifts- stycket, 5 eller 6 § eller upptager skyldighet eller upptager någon till- tillverkning av fä rsk t lättöl u ta n att verkning av fä rs k t lättöl u ta n a tt göra anm älan om detta enligt 4 § 2 göra anm älan därom enligt 4 § 2 m om. dömes till böter, högst fe m m om . eller bryter någon m ot vad hundra kronor. I ringa fall dömes ej i 5 eller 6 § stadgas, straffes m ed till ansvar. böter, högst trehundra kronor. I ringa fall m å från s tra ff frias.

»enna lag trä d e r i k ra ft den 1 ja n u a ri 1972.

20) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1960: 258) om utjämningsskatt å vissa varor

H ärigenom förordnas, a tt 11 § förordningen (1960:258) om utjäm n in g ssk att å vissa varor skall upphöra a tt gälla vid utgången av å r 1971.

21) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1961: 372) om bensinskatt

Härigenom förordnas, a tt 9 § förordningen (1961:372) om bensinskatt skall upphöra a tt gälla vid utgången av å r 1971.

22) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1961: 394) om tobaksskatt

Härigenom förordnas, a tt 10 § förordningen (1961:394) om tobaksskatt skall upphöra a tt gälla vid utgången av å r 1971.

23) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1961: 653) om brännoljeskatt

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1961: 653) om b rän n o lje skatt, dels a tt 18 § skall upphöra a tt gälla, dels a tt 16 och 17 §§ skall h a nedan angivna lydelse. (N uvarande lydelse) (Föreslagen lydelse) 16 §.i Har någon i strid m ed 10 § levere- Den som uppsåtligen eller av grov rat eller fö rb ru ka t obeskattad bränn- oaktsam het bryter m ot 10 § dömes olja fö r d rift av m otor i m otorfordon till böter eller fängelse i högst ett år, dömes till dagsböter eller fängelse om ej gärningen är belagd m e d stra ff i högst ett år. i skattebrottslagen.

’ Senaste lydelse 1966: 222.

Den som fö rsk y llt fängelse må, ef­ I ringa fa ll döm es ej till ansvar ter om ständigheterna, dömas att gäl­ enligt första stycket.

da str a ffsk a tt m e d högst tre gånger den sk a tt som belöper på den leve­

rerade eller förbrukade brännoljan. Brott, som i första sty c ket sägs,

m å av åklagare åtalas allenast efter anmälan av kontrollstyrelsen. F innes förseelsen ursäktlig eller eljest

ringa, skall ej till s tra ff dömas.

17 §• Den som icke behörigen iakttager Den som uppsåtligen eller av grov vad honom åligger enligt 11 § eller oaktsam het bryter m o t fö re sk rift på grund av fö reskrifter som m edde­ som m eddelats m ed stöd av förordlats m ed stöd av förordnande enligt nande enligt 12 § döm es till böter 12 § döm es till dagsböter eller fäng­ eller fängelse i högst sex m ånader. else i högst sex m ånader. I ringa fa ll döm es ej till ansvar enligt första stycket.

Denna förordning trä d e r i k ra ft den 1 ja n u a ri 1972. De äld re bestäm m elserna i 16 och 17 §§ gäller fo rtfaran d e i fråga om förfarande eller underlåten h et som ägt ru m före ik ra ftträ d a n d e t.

24) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1964: 352) om gasolskatt

H ärigenom förordnas i fråga om förordningen (1964: 352) om gasolskatt, dels a tt 13 § skall u p p höra a tt gälla, dels a tt 12 § skall h a nedan angivna lydelse.

(.Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

12 §.

Den som icke behörigen iak ttag er Den som icke behörigen iak ttag er vad honom åligger enligt 8 eller 9 § vad honom åligger enligt 9 § eller på eller på g ru n d av föreskrift, som grund av föreskrift, som m eddelats m eddelats m ed stöd av 10 §, döm es m ed stöd av 10 §, döm es till böter till dagsböter eller fängelse i högst eller fängelse i högst sex m ånader, sex m ånader.

Denna förordning trä d e r i k ra ft den 1 ja n u a ri 1972.

25) Förslag till

Lag

om ändring i lagen (1961: 300) om redareavgift för sjöfolks pensionering

H ärigenom förordnas, a tt 3 § lagen (1961: 300) om redareavgift för sjöfolks pensionering skall h a nedan angivna lydelse.

(.Nuvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

3 g.1

I fråga om debitering och uppbörd I fråga om debitering och uppbörd av redareavgift enligt denna lag äger av redareavgift enligt denna lag äger förordningen den 18 decem ber 1959 förordningen den 18 decem ber 1959 (n r 552) angående uppbörd av vissa (n r 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allm än för­ avgifter enligt lagen om allm än försäkring, m. m. m otsvarande tilläm p­ säkring, m. m. m otsvarande tilläm p ning. Vid fördelning enligt 44 § förs­ ning. Vid fördelning enligt 51 § första eller an d ra stycket förordningen ta eller a n d ra stycket förordningen skall redareavgiften jäm ställas med skall redareavgiften jäm ställas med de avgifter som avses i 1 § förord­ de avgifter som avses i 1 § förordningen. ningen.

le n n a lag trä d e r i k raft

26) Förslag

till

Förordning

om ändring i förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift

Härigenom förordnas, a tt 5 § förordningen (1968: 419) om allm än arbetsgivaravgift skall h a nedan angivna lydelse.

I fråga om allm än arbetsgivarav­ I fråga om allm än arbetsgivaravgift enligt 2 § äger förordningen den gift enligt 2 § äger förordningen den 18 decem ber 1959 (n r 552) angående 18 decem ber 1959 (n r 552) angående uppbörd av vissa avgifter enligt lagen uppbörd av vissa avgifter enligt lagen om allm än försäkring, m. m., m ot­ om allm än försäkring, m. m., m otsvarande tilläm pning utom såvitt av­ svarande tilläm pning utom såvitt avser 39— 42 och 44 §§. ser 39— 42 och 51 §§.

Denna förordning trä d e r i k ra ft den 1 ja n u a ri 1972.

1 Senaste lydelse 1968: 612.

4 Riksdagen 1971. 6 sami. N r 16

27) Förslag

till

Lag

om ändring i bokföringslagen (1929:117)

H ärigenom förordnas, a tt 15 § bokföringslagen (1929: 117) skall h a nedan angivna lydelse.

(N uvarande lydelse) (Föreslagen lydelse)

15 §.i

Om ansvar för åsidosättande av Om ansvar för åsidosättande av bokföringsskyldighet enligt denna bokföringsskyldighet enligt denna lag stadgas i strafflagen. lag föreskrives i brottsbalken och i

skattebrottslagen.

Denna lag trä d e r i k ra ft den 1 ja n u a ri 1972.

28) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1967:139) om obligatorisk statsplombering

av utsädesvara och om växtförädlingsavgift

Härigenom förordnas, a tt 3 och 8 §§ förordningen (1967: 139) om obligatorisk statsplom bering av utsädesvara och om växtförädlingsavgift skall ha nedan angivna lydelse.

(N uvarande lydelse) (.Föreslagen lydelse)

3 §•

Om växtförädlingsavgift gäller i Om växtförädlingsavgift gäller i tilläm pliga delar förordningen den 3 tilläm pliga delar förordningen den 3 ap ril 1959 (n r 92) om förfarandet april 1959 (n r 92) om förfarandet vid viss konsum tionsbeskattning. Be- vid viss konsum tionsbeskattning skattningsm yndighet ä r statens cen­ utom såvitt avser 37 a— 37 g §§. Betra la frökontrollanstalt. A nnan frö­ skattningsm yndighet ä r statens cenkontrollanstalt, som u tfö r plombe- tra la frökontrollanstalt. A nnan frö ring, skall debitera och uppbära av­ k ontrollanstalt, som u tfö r plombegiften för centrala frökontrollan- ring, skall debitera och u p p bära avstaltens räkning. Vite förelägges och giften för centrala frökontrollanstalutdöm es av lantbruksstyrelsen. Till tens räkning. Vite förelägges och ut-

1 Senaste lydelse 1942: 387.

allm än t om bud utses tjä n ste m an hos döm es av lantbruksstyrelsen. Till alllantbruksstyrelsen. m än t om bud utses tjä n ste m an hos

lantbruksstyrelsen,

V arje p lo m b e rin g stillfä lle ------------ frö k o n trollanstalten bestäm m er.

8 §•

Den som i deklaration eller annars Den som till frökontrollanstalt läm nar oriktig up p g ift till frö ko n ­ uppsåtligen eller av grov oaktsam het trollanstalt om avgifts p lik tig varas avger handling m ed oriktig uppgift slag eller sort, döm es till böter, om och därigenom föranleder fara för gärningen ej är belagd m ed stra ff i a tt växtförädling savgift undandrages sk a tt est ra ff lagen den i l ju n i 1943 döm es till böter eller fängelse i högst (n r 313). Om uppgiftslåm naren ej två år. insett eller bort inse oriktigheten, Den som till frökontrollanstalt skall han ej döm as till ansvar. uppsåtligen eller av grov oaktsam het

läm nar oriktig uppgift om varas slag eller sort döm es till böter, om ej gärningen är belagd m ed str a ff i första

stycket.

1 ringa fall dömes ej till ansvar en­

ligt första eller andra stycket.

Denna lag trä d e r i k ra ft den 1 ja n u a ri 1972.

29) Förslag

till

Lag

om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om

prisreglering på jordbrukets område

Härigenom förordnas i fråga om förordningen (1967: 340) m ed vissa bestäm m elser om prisreglering på jo rd b ru k ets om råde,

dels a tt 34 § skall ha nedan angivna lydelse,

dels a tt i förordningen skall införas en ny paragraf, 34 a §, av nedan angivna lydelse.

Bestäm m elserna i 47— 49 §§ för­ B estäm m elserna i 47 och 49 §§ ordningen om fö rfarandet Aud viss förordningen om förfaran d et vid viss konsum tionsbeskattning gäller i till­ konsum tionsbeskattning gäller i tillläm pliga delar i fråga om avgift som läm pliga delar i fråga om avgift som avses i 7— 10 §§. B estäm m elserna i avses i 7— 10 §§. B estäm m elserna i 49 § näm nda förordning gäller även 49 § n äm nda förordning gäller även i fråga om sådan kontroll som avses i fråga om sådan kontroll som avses i 33 § denna förordning. i 33 § denna förordning.

4 f Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 16

34 a §.

Den som till ledning vid fa ststä llande av avgift uppsåtligen eller av grov oaktsam het avger handling m ed oriktig uppgift och därigenom föranleder fara fö r att avgift undandrages dömes till böter eller fängelse i högst två år, om ej gärningen år belagd m ed s tr a ff i lagen om str a ff fö r varu­

smuggling.

Den som uppsåtligen eller av grov oaktsam het underlåter a tt avge deklaration eller annan därm ed jä m förlig handling till ledning vid fa stställande av avgift eller, såvitt gäller

avgift enligt 7— 10 §§, bryter m ot 4 §

förordningen om förfarandet vid viss ko n sum tionsbeskattning döm es till

böter.

I ringa fall dömes ej till ansvar en­

ligt första eller andra stycket.

Denna lag trä d e r i k ra ft den 1 ja n u a ri 1972.

30) Förslag

till

Förordning

om ändring i kupongskatteförordningen (1970: 624)

Härigenom förordnas i fråga om kupongskatteförordningen (1970:624), dels a tt 31 § skall h a nedan angivna lydelse, dels a tt i förordningen skall införas en ny p aragraf, 32 §, av nedan angivna lydelse.

Den som underlåter att fullgöra Den som uppsåtligen bryter m ot skyldighet enligt 7 § första stycket, 7 § a n d ra stycket eller 14 § första

eller 21 § första sty c k e t första pu n k- m edföra för låg ku p o n g ska tt fö r ho­

ten dömes till böter. nom eller den han företräder, till bö-

Den som i fa ll som avses i 7 § ter eller fängelse i högst två år eller, a n d ra stycket eller 14 § första styc- om brottet rör verkligt betydande bcket uppsåtligen eller av grov oakt- lopp eller är av särskilt farlig art

N.

sam het läm nar oriktig uppgift eller eller om annan synnerligen försvåunderlåter att anm äla ändring i fö r­ rande om ständighet föreligger, till hållande som avses m ed redan av­ fängelse i högst sex år. läm nad uppgift, dömes, där den Den som av grov oaktsam het beoriktiga uppgiften eller underlåten­ går gärning som avses i första sty c heten är ägnad att fö r honom eller ke t dömes till böter eller fängelse i den han företräder leda till för låg högst sex månader. kupongskatt, till böter eller fängelse A nsvar enligt första eller andra

i högst sex m ånader. sty cket inträder ej för den som fri­

I ringa fa ll dömes ej till ansvar villigt rättar oriktig up p g ift eller enligt första eller andra stycket. eljest fullgör underlåten uppgifts-

A nsvar enligt första eller andra skyldighet. stycket inträder ej, om gärningen 1 ringa fa ll dömes ej till ansvar är belagd m ed s tra ff i brottsbalken. enligt andra stycket.

32 § Den som uppsåtligen eller av grov oaktsam het bryter m ot 7 § första stycket, 8 §, 15 §, 17 § första stycket, 18 § eller 21 § första sty c k et

första p u n k ten dömes till böter.

I ringa fa ll dömes ej till ansvar

enligt första stycket.

A nsvar enligt första s ty c k e t inträder ej om gärningen är belagd m ed

str a ff i brottsbalken.

Denna förordning trä d e r i k ra ft den 1 ja n u a ri 1972.

Motionerna m. m.

Med anledning av propositionen har väckts följande motioner:

1. motionen 1971: 1200 av herr Schött m. fl. (jfr 1971: 1175), vari hemställs att riksdagen — för det fall att motionen 1971: 1175 inte bifalles — beslutar att tills vidare uppskjuta ikraftträdandet av de i proposition 1971: 10 föreslagna nya bestämmelserna i syfte att de lokala skattemyndigheterna vid ikraftträdandet skall ha tillförts för de nya arbetsuppgifterna erforderlig personal;

2. motionen 1971: 1201 av herrar Boo och Jonasson, vari hemställs att riksdagen vid behandling av proposition 1971: 10 beslutar

a. att uttala att reglerna om befrielse från skatte- och avgiftstillägg samt förseningsavgifter skall tillämpas generöst, då försummelsen uppenbarligen beror på brist på kunskap eller oförstånd,

b. att uttala att frågan om bevisning i samband med uttagande av skatte- och avgiftstillägg samt förseningsavgift görs till föremål för översyn,

c. att uttala att såvitt möjligt enhetliga centrala tillämpningsföreskrifter utfärdas beträffande uttagande av skatte- och avgiftstillägg samt förseningsavgifter i enlighet med vad som har anförts i motionen, samt

d. att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning och förslag beträffande utvidgad och förbättrad information, rådgivning och hjälp till allmänheten från samhällets sida i deklarations- och skattefrågor;

3. motionen 1971:1202 av herr Börjesson i Falköping m. fl., vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av propositionen 1971: 10 beslutar att i skrivelse till Kungl. Maj:t anhålla om utredning beträffande utvidgad och förbättrad information, rådgivning och hjälp från samhällets sida i deklarations- och skattefrågor i enlighet med vad som har anförts i motionen;

4. motionen 1971: 1203 av herr Fågelsbo, vari hemställs att riksdagen vid behandlingen av proposition 1971: 10 beslutar

a. att självdeklaration, där inte särskilda bestämmelser gäller, skall lämnas den 1 mars,

b. att taxeringsarbetet i första instans skall vara avslutat senast den 31 juli, samt

c. att vederbörande utskott utformar erforderlig författningstext;

5. motionen 1971: 1204 av herr Nordgren m. fl., vari hemställs att riksdagen beslutar

a. att i avvaktan på förslaget om taxering i första instans uppskjuta behandlingen av proposition 1971: 10 till höstriksdagen,

b. att, därest yrkandet under a icke skulle bifallas, vidta de ändringar i förslaget till skattebrottslag m. m. som angivits i motionen;

6. motionen 1971: 1205 av herr Oskarson m. fl., vari hemställs att riksdagen med ändring av proposition 1971: 10 beslutar

a. att utdömandet av skattetillägg anförtros åt prövningsnämnd och icke åt lokala skattemyndigheten,

b. att mervärdeskatten undantas från det administrativa sanktionssystemet,

c. att befrielsegrunderna i 37 § taxeringsförordningen kompletteras med bestämmelser dels att enbart ett i självdeklaration framställt yrkande, som av taxeringsnämnd ogillas, icke skall föranleda skattetillägg, dels att som utsäktlighet skall kunna anses att den av den skattskyldige begångna felaktigheten eller underlåtenheten hänför sig till en uppenbart svårtolkad författningsbestämmelse,

d. att föreskrift ges att den myndighet som har att fastställa skattetillägg ex officio bör pröva frågan, om befrielsegrund föreligger,

e. att i skattebrottslagen en lagregel införs av innehåll att domstol må vid utdömande av bötesstraff göra avdrag för tidigare för samma förseelse fastställt skattetillägg, samt

f. att riksdagen uttalar att vid bedömning av frågan om medhjälp skall anses som grov särskild hänsyn skall tagas till de i motionen angivna omständigheterna;

7. motionen 1971: 1206 av herr Schött, vari hemställs att riksdagen beslutar sådan ändring av 35 § taxeringsförordningen att självdeklaration skall få avlämnas till vilken länsstyrelse eller lokal skattemyndighet som helst men ej till ordförande i taxeringsnämnd;

8. motionen 1971:1207 av herr Sjöholm m. fl., vari hemställs att riksdagen med antagande i övrigt av proposition 1971: 10 beslutar dels att i övergångsbestämmelserna infogas förbehåll av innebörd att tilllämpning av skattestrafflagen icke skall ske i fall då gärning enligt skattebrottslagen är fri från straff, dels att åt vederbörande utskott uppdras att utforma lagtext, som tillgodoser detta syfte.

I anledning av propositionen har ingivits skrivelser från Svenska byggnadsentreprenörföreningen och Lantbrukets skattedelegation.

Utskottets yttrande

Inledning

Propositionen innehåller ett på skattestrafflagutredningens betänkande Skattebrotten (SOU 1969: 42) grundat förslag till ett reformerat påföljdssystem på skatte- och avgiftsområdet. Syftet är att effektivisera påföljdssystemet och göra det mer differentierat och nyanserat. Detta föreslås ske genom att man inför avgifter av helt ny typ, s. k. skatteoch avgiftstillägg och förseningsavgift. Dessa nya sanktionsformer skall administreras av skattemyndigheterna. Skatte- och avgiftstilläggen

är avsedda för de många fallen av mindre allvarlig karaktär, medan allvarligare fall av överträdelser skall, liksom hittills, medföra straffpåföljd och således komma under allmän domstols prövning. För sådana fall föreslås en väsentlig straffskärpning. Reformen omfattar flertalet skatter och allmänna avgifter i egentlig mening samt arbetsgivaravgifterna till socialförsäkringens finansiering. Tullar samt sådana skatter och avgifter som tas ut vid import berörs däremot inte av reformen.

Under senare tid genomförda landsomfattande taxeringsrevisioner har ådagalagt ett betydande skattefusk. Skattestrafflagutredningen har redovisat en undersökning av åtalsfrekvens och antalet fällande domar under ett år i mål rörande falskdeklaration och vårdslös deklaration och ställt dessa i relation till antalet avvikelser som under motsvarande tid gjorts från deklarationer för inkomst- och förmögenhetsskatt. Mot bakgrund inte minst av denna undersökning har inom utskottet inte rått några delade meningar om nödvändigheten av att effektivisera påföljdssystemet och åstadkomma ett mer nyanserat sanktionssystem som kan tillämpas mer generellt än det nuvarande. Utskottet kan till alla delar ansluta sig till den i propositionen gjorda bedömningen av bristerna i nuvarande ordning och orsakerna härtill och anser att ett skatte- och avgiftstilläggssystem av den konstruktion som föreslås i propositionen kan vara förenat med väsentliga fördelar för såväl samhället som den enskilde. Särskild betydelse tillmäter utskottet det förhållandet att åklagar- och domstolsorganen kommer att kunna befrias från en mängd ärenden av mindre betydelse från kriminalpolitisk synpunkt och att vissa förfaranden, som allmänt uppfattas som mindre allvarliga förseelser, avkriminaliseras.

Med det anförda biträder utskottet i princip förslagen i propositionen. Utskottet vill — i likhet med departementschefen — redan i detta sammanhang understryka vikten av att lagstiftningen om skatteoch avgiftstillägg, som innebär en nyhet för Sverige och en radikal omläggning av vad som hittills gällt, får en så mjuk introduktion i den praktiska tillämpningen som möjligt.

Det administrativa sanktionsförfarandet

Skatte- och avgiftstillägg skall påföras, när någon i skriftligt meddelande till myndighet lämnat oriktig uppgift eller underlåtit att lämna sådan uppgift som kan läggas till grund för taxering eller avgiftsberäkning och detta kunde ha föranlett för lågt beskattningsresultat resp. för låg arbetsgivaravgift. Förseningsavgift skall tas ut då skattskyldig försummar att i rätt tid avge deklaration eller arbetsgivaruppgift. Skattetillägget utgör i fråga om inkomst- och förmögenhetsskatten 50% samt i fråga om indirekta skatter och arbetsgivaravgifter 20% av det

skatte- och avgiftsbelopp som kunde ha undandragits till följd av det oriktiga meddelandet eller p. g. a. underlåtenhet att lämna uppgift. Förseningsavgiften utgör i fråga om inkomstskatten 1 °/o av den högsta beskattningsbara inkomsten, i fråga om förmögenhetsskatten 0,3 °/o av den beskattningsbara förmögenheten till den del den överstiger skattefritt belopp och i fråga om arbetsgivaravgifterna 5 %> av den fastställda slutliga avgiften. Avgiften är maximerad till 300 kr. vid enkel försummelse och till 600 kr. vid underlåtenhet att trots anmaning avge deklaration eller arbetsgivaruppgift. I sistnämnda fall skall avgift alltid utgå med minst 100 kr. Vid den indirekta beskattningen skall förseningsavgift utgå med 100 kr., i vissa fall med 200 kr.

Enligt förslaget i propositionen skall den lokala skattemyndigheten i regel vara beslutande myndighet i det administrativa sanktionssystemet när det gäller tillägg och avgifter med anledning av taxeringsarbetet i första instans.

I motionen 1971: 1200 yrkas att ikraftträdandet av de nya bestämmelserna uppskjuts tills vidare. Yrkandet innebär ett alternativ till den begäran om förstärkning av de lokala skattemyndigheternas personal som framställts i den till civilutskottet hänvisade motionen 1971: 1175 och gäller under förutsättning att denna begäran inte bifalles. Civilutskottet har numera i sitt betänkande 1971: 10 avstyrkt bifall till sistnämnda motion. I ytterligare en motion, nämligen 1971: 1204, har yrkats uppskov. Motionärerna begär att propositionen — i avvaktan på förslag om taxeringsorganisationen i första instans — behandlas först i höst.

Som framgår av det föregående anser utskottet en reform av gällande påfölj dssystern angelägen. Uppskovsyrkandet i motionen 1971: 1204 har motiverats med att ett förslag om ny taxeringsorganisation i första instans kan väntas till årets höstriksdag. Enligt vad utskottet erfarit är det f. n. ovisst när ett förslag i denna fråga kan komma att föreläggas riksdagen. Ett bifall till yrkandet i motionen 1971: 1204 skulle således innebära att man tvingades uppskjuta behandlingen av det aktuella förslaget på obestämd tid. Utskottet anser sig därför böra avstyrka bifall till uppskovsyrkandet i motionen. Av departementschefens uttalande i propositionen torde framgå att frågan om vilken myndighet som skall vara i första hand beslutande i ärenden rörande skatte- och avgiftstillägg kan komma att omprövas, om taxeringsorganisationen blir föremål för översyn.

Syftet med det i motionen 1971: 1200 alternativt framställda uppskovsyrkandet är att de lokala skattemyndigheterna vid de nya bestämmelsernas ikraftträdande skall ha tillförts den personal som enligt motionärernas mening erfordras för att myndigheterna skall kunna fullgöra de nya arbetsuppgifterna.

Skatteutskottet har i yttrande till civilutskottet över motionen 1971: 1175 framhållit, att de informationer rörande rutinerna för handläggningen av skattetilläggs- och avgiftsärenden som utskottet inhämtat från finans- och civildepartementen ger vid handen att de lokala skattemyndigheterna torde ha möjlighet att vid introduktionen av det nya systemet tillfredsställande fullgöra sina arbetsuppgifter inom ramen för de i årets statsverksproposition föreslagna personalförstärkningarna. Denna bedömning grundar utskottet bl. a. på det förhållandet att tillämpningen av de nya bestämmelserna — som enligt uttalande i propositionen i initialskedet bör tolkas generöst — i vart fall övergångsvis kan väntas bli förhållandevis enkel. Utskottet har också förutsatt att, om det visar sig nödvändigt, erforderlig personal från länsstyrelse tillfälligtvis skall kunna förordnas att biträda de lokala skattemyndigheterna vid handläggningen av ifrågavarande ärenden. Med det anförda avstyrker utskottet också uppskovsyrkandet i motionen 1971: 1200.

I motionen 1971: 1205 yrkas att handläggningen av skattetilläggsärenden skall ske hos prövningsnämnd i stället för hos lokal skattemyndighet. Motionärerna anser det betänkligt att handläggningen anförtros en myndighet som företräder statens fiskala intressen.

I sitt yttrande till civilutskottet över motionen 1971: 1175 har skatteutskottet anslutit sig till förslaget att lokal skattemyndighet bör vara första instans i frågor som rör skattetillägg och förseningsavgifter. Utskottet har därvid framhållit att enligt dess bedömande en sådan ordning vid nuvarande taxeringsorganisation i första instans är nödvändig med hänsyn till att huvuddelen av grundmaterialet för avgiftspåföringen under den ifrågavarande handläggningstiden förvaras hos den lokala skattemyndigheten. Även om vissa skäl — särskilt kravet på enhetlighet vid rättstillämpningen — talar för att handläggningen läggs på prövningsnämnderna, är utskottet inte berett biträda ett förslag av sådan innebörd. Över lokal skattemyndighets beslut i ett avgiftsärende skall talan kunna föras hos prövningsnämnd, kammarrätt och regeringsrätten. Om prövningsnämnden skall i första hand besluta i fråga om de administrativa sanktionsärendena innebär detta att de skattskyldiga går miste om en instans i besvärsprocessen.

Utskottet har i sitt tidigare omnämnda yttrande till civilutskottet understrukit angelägenheten av att de lokala skattemyndigheterna även på sikt erhåller den personal som krävs för att de skall kunna fullgöra sina nya arbetsuppgifter på ett från rättssäkerhetssynpunkt tillfredsställande sätt. Med erforderlig tillgång på personal torde enligt utskottets mening de lokala skattemyndigheterna vara väl skickade att fullgöra de uppgifter som enligt propositionen läggs på dem. Utskottet delar inte de i motionen uttalade farhågorna för att de nya bestämmel­

serna skulle innebära några påtagliga risker från rättssäkerhetssynpunkt.

Som reglerna är utformade — med eftertaxeringsrekvisiten som förebild — torde påförande av skattetillägg i regel komma att begränsas til! sådana fall då av deklarationen eller annorledes klart framgår att en intäkt utelämnats eller att ett avdrag inte motsvaras av någon kostnad av angivet slag eller uppgiven storlek. Utskottet vill särskilt understryka att klart framställda yrkanden, hur oriktiga de i materiellt avseende än kan vara, aldrig skall föranleda skattetillägg. Endast i det fall då den skattskyldige lämnar en positivt oriktig uppgift eller förtiger en uppgift som är av betydelse för en riktig taxering skall skattetillägg påföras. Härtill kommer att den skattskyldige, om inte hinder möter däremot, skall beredas tillfälle yttra sig, innan den lokala skattemyndigheten fattar slutligt beslut om påföring av avgift.

De svårigheter som kan uppkomma torde enligt utskottets bedömning i regel komma att begränsa sig till tillämpningen av de grunder som enligt förslaget bör medföra befrielse från skatte- eller avgiftstilllägg. Även om befrielsegrunderna i författningstexten preciserats så långt det är möjligt kan det givetvis föreligga risk för att de lokala skattemyndigheterna ger ordalydelsen i de aktuella författningsrummen en tolkning som kan variera även i sinsemellan tämligen likartade fall. En sådan risk har förutsetts i propositionen, och det föreslås därför att det skall ankomma på riksskatteverket att meddela närmare anvisningar för tillämpning av befrielsegrunderna. Utskottet anser det från rättssäkerhetssynpunkt angeläget att dessa anvisningar görs så detaljerade och informativa, att befrielsegrunderna kan tillämpas så enhetligt och rättvist som möjligt. Med det anförda anser utskottet sig böra avstyrka bifall till motionen 1971: 1205 i denna del. Utskottet förordar emellertid att den lokala skattemyndigheten särskilt i ärenden, som avser befrielse från skattetillägg, där så finnes påkallat, inhämtar yttrande från taxeringsnämndens ordförande. Denne eller ledamot av nämnden kan nämligen antas äga kännedom om förhållanden av betydelse för frågans bedömning. En bestämmelse av angiven innebörd bör enligt utskottets mening tas in som ett tillägg till tredje stycket i den föreslagna 116 e§ taxeringsförordningen.

Med det anförda anser utskottet sig ha besvarat även motionen 1971: 1201 i vad denna innehåller yrkanden rörande utformningen av riksskatteverkets tillämpningsföreskrifter och om översyn av frågan om bevisning i samband med uttagande av skatte- och avgiftstillägg samt förseningsavgifter. Utskottet vill i sammanhanget understryka att den skattskyldige, innan beslut om påföring av avgift fattas, skall beredas tillfälle yttra sig, ”om ej hinder möter häremot”.

I motionen 1971: 1201 begärs också riksdagsskrivelse med yrkande om utredning och förslag till utvidgad och förbättrad informationsverksamhet och hjälp i deklarations- och skattefrågor. Ett yrkande av i princip samma innebörd återfinns i motionen 1971: 1202.

Det nya påföljdssystemet innebär, som tidigare nämnts, på väsentliga punkter en radikal omläggning av vad som hittills gällt. Om det nya systemet skall kunna tillfredsställande tillgodose syftet att effektivisera skattekontrollen utan att den enskildes rättssäkerhetsintresse äventyras är det självfallet nödvändigt att medborgarna får all tänkbar service i deklarations- och skattefrågor. Åtskilligt har hittills gjorts i såväl statlig som privat regi för att bibringa allmänheten kunskap om skattelagstiftningens innehåll. Enligt utskottets mening torde emellertid en ytterligare utbyggnad av informationsverksamheten erfordras, om det nya sanktionssystemet skall fungera på ett tillfredsställande sätt. Utskottet vill erinra om att de administrativa påföljderna skall träda i kraft samtidigt som 1970 års skattereform med dess genomgripande omläggning av skattereglerna första gången skall tillämpas av beskattningsmyndighetema. Att detta kräver betydande insatser i fråga om upplysning och service inte minst från samhällets sida är självfallet.

Från nämnda utgångspunkter är det tillfredsställande att Kungl. Maj:t under hösten 1970 uppdragit åt centrala folkbokförings- och uppbördsnämnden att i samråd med kommittén för television och radio i utbildningen (TRU-kommittén) inkomma med förslag till informations- och utbildningsinsatser och att Kungl. Maj:t för sådan verksamhet för budgetåret 1971/72 anvisat 1,5 milj. kr. Förslaget, som tillstyrkts av skatteutskottet i dess betänkande 1971: 8, har numera antagits av riksdagen.

Det bör erinras om att en av riksskatteverkets huvuduppgifter är att följa skattelagstiftningen och dess tillämpning och få till stånd åtgärder för att på olika sätt underlätta för de skattskyldiga att fullgöra sina skyldigheter. Chefen för finansdepartementet har i bilaga 9 till årets statsverksproposition förutsatt, att eventuella förslag om utbyggnad av utbildningsverksamheten under budgetåret 1971/72 som en följd av den av riksskatteverkskommittén förutskickade analysen av utbildningsbehovet senare anmäls för Kungl. Maj:t.

Utskottet förutsätter således att upplysningsverksamheten i deklarations- och skattefrågor får sådan omfattning och utformning, att även en icke sakkunnig allmänhet på ett enkelt sätt kan ta del av gällande författningsbestämmelser och därigenom så korrekt som möjligt fullgöra sin deklarations- och uppgiftsskyldighet.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1971: 1201 i berörda del och till motionen 1971: 1202, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet anfört.

I motionen 1971: 1203 yrkas att självdeklaration, där inte särskilda bestämmelser gäller, skall få avlämnas t. o. m. den 1 mars taxeringsåret. Motionären har motiverat sitt yrkande med att den tid som står till buds för deklarationsarbetet enligt hans mening är alltför kort och att en nödvändig förutsättning för att systemet med förseningsavgift inte skall leda till orimliga konsekvenser för de skattskyldiga är att sista dagen för inlämning av deklaration framflyttas.

Enligt skatteutskottets mening är en allmän förskjutning av tidpunkten för deklarationens avlämnande ägnad att allvarligt försvåra taxeringsnämndernas arbete. En sådan förskjutning kan därför knappast komma i fråga inom ramen för det nuvarande taxeringsförfarandet. Utskottet delar inte motionärens uppfattning att införandet av en förseningsavgift skulle leda till orimliga konsekvenser för de skattskyldiga. Förseningsavgiften är vid enkel deklarationsförsummelse maximerad till 300 kr. och kan vid en och samma taxering utgå med högst 600 kr. Det bör särskilt understrykas att enligt uttalande i propositionen förseningsavgift inte bör påföras, när skäl för anstånd med deklarationsavlämnandet är för handen. Införandet av en förseningsavgift innebär naturligtvis att de skattskyldiga i större omfattning än f. n. bör ha intresse av att lämna deklaration i rätt tid eller att åtminstone begära anstånd med avlämnandet. Enligt utskottets uppfattning torde det i allmänhet inte vara förenat med större svårigheter att — om bärande skäl föreligger — erhålla sådant anstånd. Om i vissa län anståndsbestämmelsema tillämpas mer rigoröst än annorstädes finns det anledning att efter de nya bestämmelsernas ikraftträdande mildra denna praxis eftersom förseningsavgift enligt förslaget kan påföras redan vid enkel deklarationsförsummelse. Utskottet förutsätter att riksskatteverket vid utarbetandet av sina detalj anvisningar uppmärksammar även anståndsreglerna. Principen att förseningsavgift inte bör påföras när skäl för anstånd är för handen bör givetvis gälla vare sig ansökan om anstånd gjorts eller ej.

Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1971: 1203.

Självdeklaration som avges utan anmaning kan enligt 35 § taxeringsförordningen lämnas till länsstyrelsen eller den lokala skattemyndigheten i det län där taxeringen skall äga rum eller till ordföranden i vederbörande taxeringsnämnd.

Motionären i motionen 1971: 1206 yrkar att deklaration skall få lämnas till vilken lokal skattemyndighet eller länsstyrelse som helst men inte till taxeringsnämndsordföranden. Han åberopar till stöd härför att det efter införandet av en förseningsavgift blir av stor betydelse att den skattskyldige ges fullgoda möjligheter att avlämna sin självdeklaration i rätt tid och under betryggande former. Systemet med taxeringsnämndsordföranden som deklarationsmottagare är enligt motionärens mening 5 Riksdagen 1971. 6 sami. Nr 16

mindre lämpligt med hänsyn till att denne i allmänhet saknar expedition. Enligt utskottets mening skulle ett borttagande av möjligheten att lämna deklarationen till taxeringsnämndens ordförande medföra nackdelar för de skattskyldiga. Inte heller i övrigt har tillräckliga skäl anförts för yrkandet, varför utskottet avstyrker bifall till motionen 1971: 1206.

I motionen 1971: 1205 har framställts ett lagstiftningsyrkande av innebörd att ett i självdeklaration framställt yrkande som ogillas inte skall föranleda skattetillägg. Motionärerna hänvisar till 37 § taxeringsförordningen men torde avse antingen 116 d § i denna förordning eller 37 c § förordningen om förfarandet vid viss konsumtionsbeskattning. Vad utskottet anfört i det föregående innebär enligt utskottets mening ett besvarande även av detta yrkande. Utskottet vill i detta sammanhang särskilt understryka att enligt 116 b § skattetillägg aldrig skall utgå i den mån avvikelse från en oriktig uppgift i deklaration eller annan skriftlig upplysning innebär endast rättelse av uppenbar felräkning eller misskrivning. Inte heller skall skattetillägg utgå i den mån avvikelsen avser bedömning av ett i skriftligt meddelande klart framställt yrkande, även om detta är aldrig så felaktigt i materiellt hänseende. Om ett sådant oriktigt yrkande rättas kan således något skattetillägg inte påföras. Det anförda innebär bl. a. att en rörelseidkare, som i sin deklaration belastar rörelsen med en kostnadspost med angivande av att beloppet avser utgifter för exempelvis privat konsumtion och till följd därav får taxeringen höjd, inte kan påföras skattetillägg, medan däremot den rörelseidkare som gör motsvarande bokföringstransaktion, med förtigande av vilken art av utgift beloppet avser att täcka, givetvis kan bli skyldig betala tillägg. Med anledning av vad Svenska byggnadsentreprenörföreningen anfört i en till utskottet ingiven skrift vill utskottet i detta sammanhang framhålla att någon bestämmelse motsvarande den som enligt taxeringsförordningen gäller i fråga om skattetillägg vid oriktiga yrkanden inte intagits i de författningar som vid sidan av taxeringsförordningen innehåller bestämmelser om administrativa sanktionsformer. Att så inte skett beror naturligtvis på att de deklarationer och uppgifter som avges till ledning för beräkning av skatter och avgifter enligt sistnämnda författningar i allmänhet inte ger utrymme för några öppna yrkanden. Även i fråga om dessa skatter och avgifter gäller emellertid att skatteeller avgiftstillägg inte skall utgå i den mån avvikelse från vad den skattskyldige uppgivit innebär rättelse av uppenbar felräkning eller misskrivning, och skattetillägg skall givetvis inte heller utgå vid orik­

tig uppgift, som med hänsyn till omständigheterna i det särskilda fallet framstår som ursäktlig.

Enligt förslaget i propositionen skall skatte- och avgiftstillägg i vissa fall kunna efterges. Detta gäller bl. a. då felaktigheten eller underlåtenheten ”med hänsyn till den skattskyldiges ålder, sjukdom, bristande erfarenhet eller den oriktiga uppgiftens särskilda beskaffenhet eller därmed jämförlig omständighet är att anse som ursäktlig” eller det belopp som undandragits genom felaktigheten eller underlåtenheten är att anse som ringa.

Motionärerna i motionen 1971: 1201 begär riksdagsuttalande av innehåll att reglerna skall tillämpas generöst, medan motionärerna i motionen 1971: 1205 yrkar att befrielsegrunderna kompletteras så, att en felaktighet eller underlåtenhet som föranletts av en uppenbart svårtolkad författningsbestämmelse skall anses som ursäktlig.

Utskottet har i det föregående understrukit angelägenheten av att introduktionen av den nya lagstiftningen görs så mjuk som möjligt. Detta innebär självfallet att tillämpningen av befrielsegrunderna i vart fall i initialskedet bör vara så generös som möjligt. Enligt utskottets mening bör ett oriktigt meddelande, som beror på en ursäktlig obekantskap med eller missuppfattning av en författningsbestämmelse, inte medföra skattetillägg. Detta torde följa av den föreslagna ordalydelsen av 116 d § och kräver enligt utskottets mening inte något särskilt förtydligande i författningstexten.

Utskottet anser avfattningen av de nya bestämmelserna och de uttalanden som görs i propositionen, i förening med det förhållandet att riksskatteverket har att utfärda närmare anvisningar rörande befrielsegrunderna, innebära garantier för att man i den praktiska tillämpningen av dessa grunder kommer att ta skälig hänsyn till vad som rimligen kan begäras av den skattskyldige i fråga om noggrannhet och förmåga att tillgodogöra sig skattereglerna.

Utskottet avstyrker således bifall till motionerna 1971: 1201 och 1971: 1205 i nu berörda hänseenden, i den mån de icke kan anses besvarade genom vad utskottet anfört.

I sistnämnda motion har också yrkats att den myndighet, som har att fastställa skattetillägg, ex officio skall pröva om befrielsegrund föreligger. Förslaget i propositionen innebär på denna punkt, att den lokala skattemyndigheten skall infordra yttrande från den skattskyldige om befrielsegrund kan anses föreligga och att överinstans inte skall gå in på en prövning av skatte- eller avgiftstillägg annat än efter besvär i sådan fråga.

I de fall den lokala skattemyndighetens beslut i ett skattetilläggsärende överklagas till högre instans torde denna av naturliga skäl alltid gå in på en prövning också av frågan huruvida befrielsegrund föreligger

eller ej. Att en överinstans i samtliga mål, där lokal skattemyndighet eller annan handläggande myndighet beslutat påföra skatte- eller avgiftstillägg men detta beslut icke överklagats, skulle gå in på en materiell prövning av eventuella befrielsegrunder anser utskottet inte rimligt. Utskottet avstyrker följaktligen bifall till motionen 1971: 1205 i denna del.

Motionärerna i motionen 1971: 1204 gör gällande, att besvärsreglerna fått en mindre lyckad utformning. De menar att av författningstexten inte klart kan utläsas att talan kan förås mot prövningsnämnds beslut i skattetilläggsärenden.

Av förslaget i 116 j § taxeringsförordningen framgår att — om inte annat följer av 116 d—116 i §§ samma förordning — bestämmelserna i taxeringsförordningen i tillämpliga delar skall gälla i fråga om skattetillägg och förseningsavgift. Detta måste rimligen innebära att även taxeringsförordningens besvärsregler blir tillämpliga i fråga om dessa tillägg och avgifter. Föreskriften i 116 i § att särskild talan rörande skattetillägg och förseningsavgift kan komma under Kungl. Maj:ts prövning endast efter tillstånd som avses i 98 § 2 mom. tredje stycket betyder endast att det för rätt att anföra besvär hos regeringsrätten krävs särskilt prövningstillstånd.

Utskottet anser i motsats till motionärerna att författningstexten i berörda hänseende inte behöver ytterligare förtydligas och avstyrker därför bifall till motionen 1971: 1204 i denna del.

I motionen 1971: 1205 yrkas att sanktionssystemet inte skall tillämpas i fråga om mervärdeskatten.

I likhet med departementschefen anser utskottet det inte motiverat att undanta indirekta skatter och avgifter från det administrativa påföljdssystemet. Huvudsyftet med skatte- och avgiftstillägg är att garantera att de skattskyldiga fullgör sin skyldighet att lämna riktiga uppgifter om det underlag som beskattningen skall grundas på. Om man undantar den från statsfinansiell synpunkt betydelsefulla mervärdeskatten från tilllämpningsområdet äventyrar man syftet med de nya sanktionerna. Utskottet avstyrker därför motionen 1971: 1205 i berörda del.

I motionen 1971: 1204 görs gällande att avgiftstilläggen beträffande den indirekta beskattningen bort utformas på annat sätt än som föreslås i propositionen. Motionärerna menar att, om staten vid exempelvis felaktig tillämpning av reduceringsreglerna inom mervärdeskatten inte lider någon skatteförlust genom att felaktigheten korrigeras i nästa led, skattetillägg inte bör utgå.

Konsekvensen av motionärernas resonemang är att skattetillägg bara bör utgå för skattskyldig till mervärdeskatt som tillhandahåller varor eller tjänster till konsument. Utskottet kan inte ansluta sig till en sådan

utformning av lagstiftningen med hänsyn bl. a. till att detta förutsätter att varje skattskyldig måste ha kännedom om huruvida köparen är konsument eller inte. Att göra skattetilläggen beroende av förhållandena i ett senare handelsled måste uppenbarligen leda till svårigheter vid tilllämpningen och i hög grad äventyra möjligheterna till en likformig behandling av de skattskyldiga. Huvudsyftet med skattetillägget är, som nyss nämnts, att garantera uppgiftsskyldighetens behöriga fullgörande. Om en felaktighet i redovisningen beror på en ursäktlig obekantskap med tillämpningen av skattereglerna kan befrielse från skattetillägg medges. Med hänsyn till att mervärdeskatten gällt under förhållandevis kort tid och att skattebestämmelsema ännu inte ingående prövats i alla sammanhang kan det förutsättas att en generös tolkning av befrielsereglerna kommer att tillämpas i de fall där tveksamhet föreligger. I sammanhanget bör framhållas att skattetillägget vid den indirekta beskattningen endast utgår med 20 % av det skattebelopp som skulle undandragits genom den felaktiga uppgiften, vilket alltså är väsentligt lägre än vad som föreslagits på inkomstskatteområdet.

Motionärerna hävdar vidare i fråga om övriga indirekta skatter — här torde främst avses punktskatterna — att om en skattskyldig underlåter att ta ut skatt för en vara som konstateras vara skattepliktig han själv får stå för skatten utan möjlighet att ta ut den av köparen. Med hänsyn härtill anser motionärerna att det bör vara sörjt för att de skattskyldiga kan få kostnadsfria förhandsbesked i alla gränsdragningsfrågor, som rör den indirekta beskattningen, innan man inför ett system med skattetillägg.

Utskottet får med anledning härav framhålla, att det i fråga om mervärdeskatten är möjligt att erhålla kostnadsfria förhandsbesked i fråga om såväl skatteplikt som beskattningsvärde. Beträffande punktskatterna föreligger samma möjlighet när det gäller varas skatteplikt. Däremot kan inte förhandsbesked meddelas i fråga om beskattningsvärdet för varor som är belagda med punktskatter, vilket tidigare skapat vissa problem i fråga om den särskilda varuskatten på choklad- och konfektyrvaror. Dessa svårigheter har emellertid bortfallit sedan denna skatt från och med innevarande år utgår efter vikt. Utskottet vill emellertid understryka att befrielse från avgiften bör medges i ursäktliga fall.

Utskottet finner således inte skäl att med anledning av vad i motionen 1971: 1204 anförts rörande den indirekta beskattningen förorda någon ändring i propositionens förslag.

I fråga om författningsförslagen vill utskottet framhålla följande.

Enligt 2 § 4 mom. uppbördsförordningen i detta lagrums lydelse fr. o. m. 1972 års taxering är skattskyldig under vissa förutsättningar berättigad till skattereduktion. Därvid gäller i fråga om gift skattskyl­

dig, vars make har taxerad inkomst enligt förordningen om statlig inkomstskatt, som understiger 4 500 kr., att reduktionen skall minskas med 40 % av det belopp som motsvarar skillnaden mellan 4 500 kr. och den taxerade inkomsten. I den mån make till reduktionsberättigad skattskyldig haft en till statlig inkomstskatt taxerad inkomst om t. ex. 4 000 kr. men felaktigt uppger inkomsten till ett lägre belopp, påverkar denna oriktiga uppgift andre makens skattereduktion. I det anförda exemplet kan — som 116 a § i förslaget till ändring av taxeringsförordningen är formulerad — något skattetillägg inte påföras. Detta måste enligt utskottets mening anses otillfredsställande, och utskottet förordar därför ett tillägg till första stycket i nämnda paragraf som möjliggör att make, som redovisat sin inkomst vid den statliga taxeringen till för lågt belopp och därigenom kunde ha förorsakat att andre maken fått för hög skattereduktion, kan påföras skattetillägg.

Skattereduktion skall enligt 2 § 4 mom. tredje stycket uppbördsförordningen inte ske i fråga om vissa särskilt uppräknade avgifter. Bland dessa ingår inte förseningsavgift enligt 116 c § taxeringsförordningen. Detta innebär att skattskyldig, som ansetts böra erlägga förseningsavgift och som är berättigad till skattereduktion, kan få förseningsavgiften helt eller delvis avräknad mot skattereduktionen.

Utskottet anser att förseningsavgift bör utgå till fulla beloppet, oberoende av om den skattskyldige är berättigad till skattereduktion eller ej, och föreslår därför att avgifterna i berörda författningsrum kompletteras med förseningsavgift enligt 116 c § taxeringsförordningen.

Det straffrättsliga sanktionssystemet

I förslaget till skattebrottslag, som avser att ersätta den nuvarande skattestrafflagen och vissa straffbestämmelser i andra skatte- och avgiftsförfattningar, har gärningsbeskrivningama för de allvarligare skattebrotten omkonstruerats. Strafframama för beivrande av ifrågavarande typ av brott har vidgats betydligt, och strafformerna har anpassats till vad som gäller inom den allmänna strafflagstiftningen. Även antalet brottsliga gärningar har utökats och omfattar brott mot taxerings- och fastställelsebeslut, brott mot uppbördsförfarandet och brott mot kontrollsystemet.

Det centrala uppsåtliga skattebrottet benämns skattebedrägeri och motsvarar närmast det nuvarande falskdeklarationsbrottet. Den brottsliga gärningen har konstruerats som ett effektbrott efter mönster av det allmänna bedrägeribrottet i brottsbalken. Brottet anses fullbordat först när gärningen medfört att skatt eller avgift påförts med för lågt belopp eller tillgodoräknats med för högt belopp. En nyhet är att passivitetsbrott jämställs med uppsåtligt skattebrott som förövats genom aktivt handlande. Straffet för skattebedrägeri är fängelse i högst två år.

Vid grovt skattebedrägeri är maximistraffet fängelse i högst sex år och i ringa fall — brottet benämns då skatteförseelse — är straffet böter.

Om gärningen avslöjas innan beslut om skattepåföring skett eller bort ske döms för försök till skattebedrägeri enligt allmänna bestämmelser i brottsbalken.

Oaktsamhetsbrottet vårdslös deklaration i skattestrafflagen motsvaras i förslaget till skattebrottslag närmast av brottet vårdslös skatteuppgift. Avsikten är att straff skall utdömas i mer kvalificerade fall och att således åtskilliga försummelser som nu föranleder judiciella påföljder i stället endast skall drabbas av administrativa sanktioner. Straffet för vårdslös skatteuppgift är böter eller fängelse i högst två år.

Den, som uppsåtligen underlåter att till uppbördsmyndighet avge föreskriven handling avseende redovisning av innehållen skatt eller avgift eller lämnar oriktig uppgift om innehållen källskatt, skall, om det brottsliga beteendet föranleder fara för att skatt eller avgift med orätt belopp påförs den uppgiftsskyldige eller tillgodoräknas annan, dömas till fängelse i högst ett år för oredlig uppbördsredovisning. Detta brott saknar motsvarighet i gällande rätt. Den, som av grov oaktsamhet begår uppbördsbrott, döms för vårdslös uppbördsredovisning till böter eller fängelse i högst sex månader. Om uppbördsbrottet är att anse som ringa — i förslaget benämnt bristande uppbördsredovisning — är straffet böter, övriga brott mot uppbördssystemet skall såsom hittills bestraffas enligt särskilda bestämmelser i uppbördsförordningen och vissa andra författningar.

Slutligen innehåller förslaget till skattebrottslag en straffbestämmelse för den som uppsåtligen eller av grov oaktsamhet åsidosätter bokföringsskyldighet eller annan föreskriven räkenskapsskyldighet och därigenom allvarligt föresvårar myndighets kontrollverksamhet vid beräkning eller uppbörd av skatt eller avgift. Bestämmelsen ersätter föreskrifter, som nu är intagna i vissa skatte- och avgiftsförfattningar. Brottet, som kallas försvårande av skattekontroll, bestraffas med böter eller fängelse i högst två år.

I likhet med skattestrafflagen innehåller förslaget till skattebrottslag en bestämmelse om ansvarsfrihet vid frivilligt tillbakaträdande från brott.

Lagförslaget innehåller vidare en bestämmelse om att åtal för brotten skatteförseelse och bristande uppbördsredovisning endast får väckas om det är påkallat av särskilda skäl.

Ett fåtal brott på skatte- och avgiftsområdet med fängelse i straffskalan har med hänsyn till brottens speciella natur och av vissa andra skäl inte inordnats i skattebrottslagen. Vidare skall — i de fall då administrativa sanktioner för förseelser av ordningskaraktär inte ifrågakommer — bestämmelser om straffrättsliga påföljder fortfarande vara intagna i skatte- och avgiftsförfattningarna. Såväl gärningsbeskrivning-

arna som straffen föreslås emellertid ändrade och anpassade till det nya sanktionssystemet.

Enligt utskottets mening skulle skattebrottens allvarliga natur och samhällets reaktion däremot ytterligare markeras, om skattebrotten inordnades i brottsbalken. Med hänsyn till den översyn av sanktionssystemet på tullområdet som f. n. pågår och till de svårigheter av systematisk och lagteknisk natur som otvivelaktigt är förenade med att inordna bestämmelserna i brottsbalken vill utskottet inte motsätta sig att straffbestämmelserna tills vidare intas i en specialstraffrättslig lag men förutsätter att den lagtekniska utformningen av bestämmelserna omprövas så snart förutsättningar därför föreligger.

Utskottet har inte funnit anledning till erinringar mot det föreslagna tillämpningsområdet för skattebrottslagen, gärningsbeskrivningarna eller straffpåföljderna.

Som tidigare nämnts är ett av huvudsyftena med reformen att från judiciell prövning undanta sådana försummelser mot skatte- och avgiftsförfattningarna, som är av mindre allvarlig karaktär, samtidigt som de judiciella påföljderna vid allvarligare överträdelser skärps för att understryka angelägenheten av att lagstiftarens intentioner upprätthålls. I sistnämnda fall är de administrativa och judiciella sanktionerna avsedda att tillämpas jämsides med varandra.

I motionen 1971: 1205 framställs ett lagstiftningsyrkande av innebörd att domstol vid utdömande av bötesstraff skall kunna göra avdrag för skattetillägg, som tidigare fastställts för samma försummelse.

Utskottet vill erinra om att systemet med dubbla påföljder för ett och samma brott inte är någon nyhet inom den svenska skattestrafflagstiftningen. Enligt skattestrafflagen kan nämligen ett frihetsstraff, även om det är ovillkorligt, kombineras med skyldighet att erlägga straffskatt. Denna kan inte — såsom i fråga om böter — vid bristande betalning förvandlas till fängelse. Straffskatten är inte heller att anse som skatt i egentlig mening och kan därför inte uttas genom införsel utan endast genom utmätning. I åtskilliga andra länder, bl. a. Finland och Norge, förekommer ett skattestraffrättsligt påföljdssystem med både judiciella och administrativa sanktioner.

Mot bakgrund härav finns det enligt utskottets mening i princip inte anledning att vid straffmätningen ta hänsyn till påfört skattetillägg. Från individualpreventiv synpunkt kan det emellertid, som departementschefen också framhåller i propositionen, finnas anledning att beakta förekomsten av skattetillägg. Särskilda bestämmelser i detta hänseende erfordras inte. Med det anförda avstyrker utskottet bifall till motionen 1971: 1205 i denna del.

Enligt departementschefens uttalande i propositionen bör vid uppsåtliga skatte- och uppbördsbrott frihetsstraff utdömas i större utsträck­

ning än vid förmögenhetsbrott. Villkorlig dom bör dock ifrågakomma, när omständigheterna starkt talar mot ett frihetsstraff, t. ex. hög ålder, svår sjukdom och liknande.

I motionen 1971: 1204 yrkas att villkorlig dom skall komma till användning i samma utsträckning som vid bedrägeribrott och i motionen 1971: 1205 begärs ett riksdagsuttalande att uppsåtliga skattebrott vid rättstillämpningen inte bör behandlas med en hårdhet som står i kontrast till vår humanitära kriminalpolitik.

Med anledning av vad som anförts i motionerna vill utskottet framhålla, att skattebrotten i viss mån intar en särställning inom det allmänna rättssystemet med hänsyn till brottens samhällsskadliga karaktär och brottslighetens omfattning. Mot bakgrunden av samhällets fiskaliska och ekonomiska intressen måste de allmänpreventiva synpunkterna komma i förgrunden. Ovillkorligt frihetsstraff bör därför i regel utdömas vid grövre uppsåtliga skattebrott. Det sagda utesluter givetvis inte att villkorlig dom — på sätt departementschefen förutsatt — kommer till användning i sådana fall då ett frihetsstraff framstår som mindre välgrundat enligt nuvarande kriminalpolitiska uppfattning. I den mån berörda yrkanden i motionerna 1971: 1204 och 1971: 1205 inte kan anses besvarade genom vad ovan anförts avstyrker utskottet bifall till desamma.

Brottsbalkens medverkanderegler är analogt tillämpliga på skattebrotten. Detta innebär att den som inte är att betrakta som gärningsman skall dömas, om han förmått annan till utförande av den brottsliga gärningen, för anstiftan av brottet och eljest för medhjälp därtill. Envar medverkande skall bedömas efter det uppsåt eller den oaktsamhet som ligger honom till last. Den föreslagna utvidgningen av ansvaret för skattebrott innebär relativt sett inte att strängare krav än för närvarande ställs på deklarationsmedhjälpare och andra som biträder de skattskyldiga.

I motionen 1971: 1205 begärs riksdagsuttalande att vid avgörande av frågan om medhjälpare gjort sig skyldig till grov vårdslöshet hänsyn skall tas till att denne saknat tillgång till räkenskapsmaterial.

Självfallet bör man inte av en person, som biträder den skattskyldige med deklarationens upprättande, fordra särskilt ingående prövning av de uppgifter som den skattskyldige lämnar eller av det grundmaterial som han uppvisar för medhjälparen. Det ankommer på domstolarna att avgöra vad som i sådant fall är att anse som grov oaktsamhet från medhjälparens sida. Därmed anser utskottet sig ha besvarat motionen 1971: 1205 även i denna del.

I detta sammanhang vill utskottet något beröra straffansvaret för felaktiga kontrolluppgifter och för underlåtenhet att lämna kontrolluppgift. Den föreslagna utvidgningen av det straffbara området medför möj­

lighet att som gärningsman straffa arbetsgivare som avlämnat felaktig kontrolluppgift. Underlåtenhet att över huvud taget lämna kontrolluppgift kan däremot inte leda till gärningsmannaansvar för skattebrott. Däremot kan den uppgiftsskyldige i sistnämnda fall dömas till ansvar för medhjälp till skattebrott eller i sista hand enligt speciella straffbestämmelser i vissa skatteförfattningar, exempelvis 120 § taxeringsförordningen.

Skattebrottslagen förslås träda i kraft den 1 januari 1972, då skattestrafflagen upphör att gälla. Sistnämnda lag skall dock fortfarande äga tillämpning i fråga om gärning som begåtts före ikraftträdandet.

I motionen 1971: 1207 yrkas att skattestrafflagen inte skall tillämpas i fall då gärning enligt skattebrottslagen är fri från straff. Vad motionärerna åsyftar är att skattebrottslagen i motsats till skattestrafflagen straffbelägger vårdslös deklaration endast om gärningen rör betydande belopp.

Med anledning härav vill utskottet framhålla, att åtal för vårdslös deklaration enligt skattestrafflagen i övergångsskedet liksom hittills inte kommer att väckas, då fråga är om obetydliga belopp. Man kan emellertid inte bortse från att den i motionen berörda frågan kommer att få betydelse i vissa gränsfall. Innebörden av motionärernas förslag är att varken judiciella eller administrativa påföljder skulle kunna utgå i dessa gränsfall. Det nya påföljdssystemet innebär emellertid inte att man i de åsyftade fallen underlåter sanktioner, utan endast att dessa sanktioner får en annan form än f. n. De påföljder enligt skattestrafflagen, som i allmänhet torde utdömas i de avsedda fallen, är inte strängare än motsvarande administrativa sanktioner enligt det nya systemet. Även om utskottet är medvetet om att förslaget i propositionen i denna del inte helt överensstämmer med allmänna straffrättsliga principer, delar utskottet departementschefens uppfattning att tillräckligt vägande skäl inte kan anföras mot de föreslagna övergångsbestämmelserna. Utskottet avstyrker därför bifall till motionen 1971: 1207.

Av det anförda framgår att utskottet tillstyrker det i propositionen framlagda förslaget till skattebrottslag liksom de föreslagna ändringarna av den specialstraffrättsliga lagstiftningen i övrigt.

Mot de delar av propositionen, som i det föregående inte upptagits till särskild behandling, har utskottet inte funnit anledning till erinran.

Utskottets hemställan

Med hänvisning till det anförda hemställer utskottet

A. att riksdagen avslår motionen 1971: 1204, i vad den avser upp­

skov med behandlingen av proposition 1971: 10;

B. att riksdagen med anledning av proposition 1971: 10 antar de

vid propositionen fogade förslagen till 1. skattebrottslag,

2. lag om ändring i taxeringsförordningen (1956: 623) med de

ändringar att 116 a och 116 e §§ erhåller följande såsom ut­

skottets förslag betecknade lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

116 a §.

Har skattskyldig i självdeklara­ Har skattskyldig i självdeklaration eller annat skriftligt med­ tion eller annat skriftligt meddelande, avgivet till ledning vid delande, avgivet till ledning vid den skattskyldiges taxering, läm­ den skattskyldiges taxering, lämnat oriktig uppgift, påföres honom nat oriktig uppgift, påföres honom särskild avgift (s k a 11 e t i 11- särskild avgift (s k a 11 e t i 11- 1 ä g g) med femtio procent av den 1 ä g g) med femtio procent av den inkomstskatt eller förmögenhets­ inkomstskatt eller förmögenhetsskatt som till följd av avvikelse skatt som till följd av avvikelse från den oriktiga uppgiften, ut­ från den oriktiga uppgiften, utöver vad som eljest skulle ha ut­ över vad som eljest skulle ha utgått, påföres den skattskyldige gått, påföres den skattskyldige eleller hans make eller, vad angår ler hans make eller, vad angår förmögenhetsskatt, annan med ho­ förmögenhetsskatt, annan med honom samtaxerad person. nom samtaxerad person. Skulle

den oriktiga uppgiften, om den följts, ha föranlett att skattskyldigs make erhållit skattereduktion enligt 2 § 4 mom. uppbördsförordningen med för högt belopp, påföres den skattskyldige skattetilllägg med femtio procent av det belopp med vilket skattereduktionen nedsättes till följd av avvikelsen.

Skattetillägg påföres--------------------- enligt deklarationen. Har inkomst---------------------- eller taxeringen. Vid tillämpning--------------------- den skattskyldige.

116 e §.

Fråga om ---------------------- taxeringsnämndens beslut. Lokal skattemyndighet----------------------- december taxeringsåret.

Innan beslut fattas om påföring Innan beslut fattas om påföring av avgift, skall den skattskyldige av avgift, skall den skattskyldige beredas tillfälle yttra sig, om ej beredas tillfälle yttra sig, om ej hinder möter häremot. hinder möter häremot. Om så fin­

nes påkallat, må yttrande inhämtas från taxeringsnämndens ordförande.

Har rättelse---------------------- om avgift.

3. förordning om ändring i förordningen (1968: 430) om mervär­

deskatt,

4. lag om ändring i förordningen (1959: 92) om förfarandet vid viss

konsumtionsbeskattning,

5. lag om ändring i förordningen (1959: 552) angående uppbörd

av vissa avgifter enligt lagen om allmän försäkring, m. m.,

6. förordning om ändring i stämpelskatteförordningen (1964: 308),

7. lag om ändring i uppbördsförordningen (1953: 272) med de änd­

ringar att

dels ingressen erhåller följande såsom utskottets förslag betecknade

lydelse:

(Kungl. Maj:ts förslag) (Utskottets förslag)

Härigenom förordnas i fråga Härigenom förordnas i fråga om uppbördsförordningen (1953: om uppbördsförordningen (1953: 272), 272),

dels att 1 §, 2 § 3 morn., 13 §, dels att 1 §, 2 § 3 och 4 morn., 27 § 3 morn., 53 § 1 morn., 56 § 13 §, 27 § 3 morn., 53 § 1 morn., 2—4 morn., 58 § 1 morn., 69 § 1 56 § 2—4 morn., 58 § 1 morn., mom. och 79—82 §§ skall ha ne- 69 § 1 mom. och 79—82 §§ skall dan angivna lydelse, ha nedan angivna lydelse,

dels att i förordningen skall in- dels att i förordningen skall införas nya bestämmelser, 49 § 5 föras nya bestämmelser, 49 § 5 mom. och 55 §, av nedan angivna mom. och 55 §, av nedan angivna lydelse. lydelse.

dels 2 § 4 mom. erhåller följande såsom utskottets förslag beteck­

nade lydelse:

(Nuvarande lydelse) (Utskottets förslag)

2 §.

4 m o m.1 Skattereduktion åtnjutes 4 500 kronor och den taxerade inkomsten.

Skattereduktion enligt------------ 2 250 kronor och den taxerade inkomsten.

Vid tillämpningen beräkning bortfaller.

Skattereduktion sker icke i frå- Skattereduktion sker icke i fråga om tilläggspensionsavgift, ar- ga om tilläggspensionsavgift, arbetsgivaravgift, allmän arbetsgi- betsgivaravgift, allmän arbetsgivaravgift och redareavgift samt varavgift, redareavgift och förseannuitet å avdikningslån och å ningsavgift enligt 116 c § taxeförskott för avlösning av frälse- ringsförordningen samt annuitet å ränta. avdikningslån och å förskott för

avlösning av frälseränta.

Bestämmelserna om ---------- preliminär A-skatt.

8. förordning om ändring i förordningen (1908: 128) angående

bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,

1 Senaste lydelse 1970: 634

9. förordning om ändring i förordningen (1941: 416) om arvsskatt och gåvoskatt, 10. förordning om ändring i förordningen (1958: 295) om sjömansskatt, 11. förordning om ändring i förordningen (1970: 99) om investeringsavgift för vissa byggnadsarbeten, 12. förordning om ändring i förordningen (1941:251) om särskild varuskatt, 13. förordning om ändring i förordningen (1943: 477) om skatt å vissa pälsvaror, 14. förordning om ändring i förordningen (1948: 85) om försäljningsskatt, 15. förordning om ändring i förordningen (1953: 396) om accis å fettemulsion m. m. 16. förordning om ändring i förordningen (1953: 397) angående avgift för fettvaror som användas för framställning av fettemulsion m. m., 17. förordning om ändring i förordningen (1956: 545) angående omsättningsskatt å motorfordon i vissa fall, 18. förordning om ändring i förordningen (1957: 262) om allmän energiskatt, 19. lag om ändring i förordningen (1960: 253) om tillverkning och beskattning av malt- och läskedrycker, 20. förordning om ändring i förordningen (1960: 258) om utjämningsskatt å vissa varor, 21. förordning om ändring i förordningen (1961:372) om bensinskatt, 22. förordning om ändring i förordningen (1961:394) om tobaksskatt, 23. förordning om ändring i förordningen (1961: 653) om brännoljeskatt, 24. förordning om ändring i förordningen (1964: 352) om gasolskatt, 25. lag om ändring i lagen (1961: 300) om redareavgift för sjöfolks pensionering, 26. förordning om ändring i förordningen (1968: 419) om allmän arbetsgivaravgift, 27. lag om ändring i bokföringslagen (1929: 117), 28. lag om ändring i förordningen (1967: 139) om obligatorisk statsplombering av utsädesvara och om växtförädlingsavgift, 29. lag om ändring i förordningen (1967: 340) med vissa bestämmelser om prisreglering på jordbrukets område, 30. förordning om ändring i kupongskatteförordningen (1970: 624);

C. att riksdagen avslår följande motioner, nämligen 1. motionen 1971:1200 2. motionen 1971:1201 3. motionen 1971:1202 4. motionen 1971:1203 5. motionen 1971:1204 6. motionen 1971:1205 7. motionen 1971:1206 8. motionen 1971: 1207,

i den mån de inte kan anses besvarade genom vad utskottet ovan anfört och hemställt.

Stockholm den 18 mars 1971 På skatteutskottets vägnar ERIK BRANDT

Närvarande: herrar Brandt (s), Magnusson i Borås (m), fruar Nettelbrandt* (fp), Holmqvist (s), herrar Kristenson (s), Josefson i Arrie (c), Wärnberg* (s), Larsson i Umeå (fp), Carlstein* (s), Nilsson i Trobro (m), Wikner (s), Stadling (s), Olof Johansson i Stockholm (c), Björk i Gävle (c) och fru Normark (s).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Särskilda yttranden

1. av fru Nettelbrandt (fp) och herr Larsson i Umeå (fp):

”Enligt vår uppfattning är det angeläget att särskilt markera skattebrottens allvarliga karaktär. Detta bör ske genom att skattebrottsbestämmelserna inordnas i brottsbalken. Därigenom motverkas att skattebrotten i det allmänna rättsmedvetandet framstår som mera socialt accepterade än andra jämförliga brott.

Det hade givetvis varit att föredra att så kunnat ske redan i samband med bestämmelsernas ikraftträdande. När detta nu av olika skäl inte ansetts möjligt, hade enligt vår mening önskvärdheten av en sådan lagsystematik bort komma klarare till uttryck i utskottets yttrande. Utskottet borde sålunda ha föreslagit riksdagen att uttryckligen hos Kungl. Maj:t begära, att bestämmelserna snarast möjligt inordnas i brottsbalken.”

2. av herrar Magnusson i Borås (m) och Nilsson i Trobro (m):

”Huvudsyftet med föreliggande proposition är att effektivisera påföljdssystemet och att göra det mer nyanserat. Av den anledningen är

det värdefullt att frågan om avgifts- och skattetillägg nu tas upp till prövning, framför allt när det gäller de gröva skattebrotten. Det hade emellertid varit både naturligt och värdefullt om reformeringen av påföljdssystemet hade kunnat ske i samband med att frågan om taxering i första instans tas upp till prövning. Då hade ytterligare en möjlighet kunnat övervägas nämligen att lägga ifrågavarande uppgifter på en ny och omorganiserad första instans. Härigenom skulle man kunnat räkna med en riktigare och mer nyanserad bedömning och systemet hade sannolikt även varit personalbesparande. Emellertid tycks det nu vara tveksamt om ett förslag i denna fråga kan komma att föreläggas höstriksdagen. Av den anledningen torde det vara mindre lämpligt att uppskjuta behandlingen av det aktuella förslaget till en senare mera obestämd tidpunkt.

En så genomgripande förändring av påföljdssystemet som det här är fråga om förutsätter att de lokala skattemyndigheterna har tillgång till den kvalificerade personal som krävs för att de nya och krävande uppgifterna skall kunna fullgöras på ett grannlaga sätt. I annat fall föreligger uppenbarligen stor fara för att rättssäkerheten äventyras. En sådan utveckling skulle allvarligt skada den skattskyldiges tilltro till svenskt skatteväsende.”

M A R C U S B O K T R . S T H L M W7I 7 I 0 I Z 6

_____ ____