Bet. 1975/76:LU21

Med anledning av propositionen 1975/76:81 med förslag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, m. m. jämte motioner

Typ: Betänkande
Datum: 1976-03-30
Källa: data.riksdagen.se

LU 1975/76:21

Lagutskottets betänkande 1975/76:21

med anledning av propositionen 1975/76:81 med förslag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område, m. m. jämte motioner

I propositionen 1975/76:81 har regeringen (justitiedepartementet) - efter hörande av lagrådet - föreslagit riksdagen att anta

1. lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område.

2. lag om ändring i lagen (1915:219) om avbetalningsköp,

3. lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal,

4. lag om ändring i lagen (1927:78) angående införande av lagen om försäkringsavtal,

5. lag om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev,

6. lag om ändring i lagen (1936:82) angående införande av lagen om skul debrev,

7. lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar,

8. lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk,

9. lag om ändring i jordabalken.

10. lag om ändring i lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken.

Beträffande propositionens huvudsakliga innehåll hänvisas till vad utskottet anför på s. 10 och 11.

1 samband med propositionen behandlar utskottet dels en med anledning av propositionen väckt motion, dels två under allmänna motionstiden år 1976 väckta motioner. Motionsyrkandena redovisas nedan på s. 8 och 9.

De i propositionen framlagda lagförslagen har följande lydelse:

1 Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 21

LU 1975/76:21

1 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område

Härigenom föreskrives att 36-38 SS lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

Vile i penningar eller annai, som någon ut/ast sig att gälda för den händelse han icke skulle fullgöra en honom åliggande förpliktelse eller eljest skulle företaga eller underlåta att företaga en handling, må nedsättas efter ty skäligt prövas, såframt utkrävandet av vad utläst blivit finnes vara uppenbart obilligt; vid prövning härav skall hänsyn tagas ej blott tillförlust. som den enligt utjästelsen berättigade må hava lidit, utan även till det intresse han eljest må hava haft i handlingens företagande eller underlåtande ävensom till övriga föreliggande omständigheter. Har förverkat vite utan förbehåll guldits. ägcden. som utläst vitet. icke pä grund av vad här ovan är stadgat söka något åter.

37 Har någon för den händelse, att ett av honom ingånget avtal skulle komma ali hävas på grund av underlåta fullgörande frän hans sida. förbundit sig ali utan hinder av avtalets hävande erlägga vad han ut fäst ellet låta dan andre behålla vad crlagt blivit, skall vad i 36 \v är i fråga om vite stadgat äga motsvarande tillämpning.

Är vid försträckning eller eljest förbehåll träffat, art pant eller annan sä -

A vtalsvillkor får jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Har villkoret sådan betydelse för avtalet att det icke skäligen kan krävas att detta i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll. får avtalet jämkas även i annat hänseende eller i sin helhet lämnas utan avseende.

Vid prövning enligt första stycket skall särskild hänsyn tagas till behovet av skydd för den som i egenskap av konsument eller eljest intager en underlägsen ställning i avtalsförhållandet.

Första och andra styckena äga motsvarande tillämpning i fråga om villkor vid annan rättshandling än avtal.

Förbehåll att pant eller annan säkerhet skall vara förverkad, om den

LU 1975/76:21

3 Nuvarande lydelse

kerdel, sorn blivit stadd för fullgörande av en förpliktelse, skall vara förverkad, där denna leke kommer att rätteligen fullgöras, vare det förbehåll utan verkan.

Om vissa avbetalningsköp gäde vad särskilt är stadgat.

Föreslagen lydelse

förpliktelse för vars fullgörande säkerheten ställts icke rätteligen fullgöres, är utan verkan.

Har tillförebyggande av konkurrens någon betingar sig av annan, att denne icke skall idka handel eder annan verksamhet av angivet slag eder icke taga anställning hos någon, som idkar sådan verksamhet, vare den, som gjort utfästelsen, icke därav bunden. För så vitt utfästelsen i fråga om tid och ort eller eljest skulle sträcka sig längre än som kan erfordras för alt hindra konkurrens eder ock över hövan inskränka honom i hans frihet att utöva förvärvsverksamhet; vid prövning i sistnämnda avseende skall hänsyn tagas jämväl tid det intresse den enligt utfästelsen berättigade har i densammas fullgörande.

Har någon för att förebygga konkurrens betingat sig av annan att denne icke skall bedriva verksamhet av visst slag eller icke taga anställning hos någon som bedriver sådan verksamhet, är den som gjort utfästelsen icke bunden därav i den män utfästelsen sträcker sig längre än vad som kan anses skäligt.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

De nya bestämmelserna tillämpas även på rättshandling som företagits före ikraftträdandet. Mål som vid ikraftträdandet är anhängigt vid domstol prövas dock enligt äldre bestämmelser.

LU 1975/76:21

2 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1915:21

Härigenom föreskrives att 8 § lagen ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse

Skulle tillämpning av villkor vid avbetalningsköp uppenbarligen vara stridande mot gotl af/ärsskick eller eljest otillbörlig, md villkoret jämkas eller lämnas utan avseende.

Förbehåll att köparens rätt till godset skall vara beroende av att köparen fullgör annan förpliktelse än sådan, som åligger honom enligt avbetalningsköpet, vare dock städse utan verkan, såframt förbehållet ej avser ersättning för reparation eller annan åtgärd med avseende å godset.

Vad i andra stycket sägs gälle ock förbehåll att av köparen inbetalt belopp först skall avräknas å fordran, som tillkommer säljaren av annan grund än avbetalningsköp^.

Denna lag träder i kraft den 1 j

9) om avbetalningsköp

(1915:219) om avbetalningsköp skall

Föreslagen lydelse

Förbehåll att köparens rätt till godset skall vara beroende av att köparen fullgör annan förpliktelse än sådan, som åligger honom enligt avbetalningsköpet, vare utan verkan, såframt förbehållet ej avser ersättning för reparation eller annan åtgärd med avseende å godset.

Vad [ första stycket sägs gälle ock förbehåll att av köparen inbetalt belopp först skall avräknas å fordran, som tillkommer säljaren av annan grund än avbetalningsköp^.

i 1976.

3 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927:77) om försäkringsavtal

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1927:77) om försäkringsavtal

dels att 34 S skall upphöra att gälla,

dels att rubriken närmast före nämnda paragraf skall utgå.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

' Senaste lydelse 1953:152.

LU 1975/76:21

4 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1927:78) angående införande av lagen om försäkringsavtal

Härigenom föreskrives att 6 $ lagen (1927:78)angående införande av lagen om försäkringsavtal skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1976.

5 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936:81) om skuldebrev

Härigenom föreskrives att 8 § lagen (1936:81) om skuldebrev skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1976.

6 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1936:82) angående införande av lagen om skuldebrev

Härigenom föreskrives att 5 S lagen (1936:82) angående införande av lagen om skuldebrev skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1976.

7 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar Härigenom

föreskrives i fråga om lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar dels att 9 5 skall upphöra att gälla, dels att 2 S skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

2 8

Arbetstagare har till sina uppfinningar samma rätt som andra uppfinnare.

om ej annat följer av vad i denna Vad sålunda och i övrigt i denna lag stadgas skall lända till efterrättelse. såvitt ej annat är uttryckligen överenskommet eller må anses framgå av anställningsförhållandet eller av eljest föreliggande omstän -

lag sägs.

Vad sålunda och i övrigt i denna lag stadgas skall lända till efterrättelse, såvitt ej annat är uttryckligen överenskommet eller må anses framgå av anställningsförhållandet eller av eljest föreliggande omstän -

1* Riksdagen 1975/76. 8 sami. Nr 21

LU 1975/76:21

6 Nuvarande lydelse

digheter. Att i vissa fall villkor som upptagils i avtal rörande rätten till arbetstagares uppfinning är utan verkan eller må jämkas, därom stadgas i 6 5 forsta stycket, 7 5 andra stycket och 9 5.

Föreslagen lydelse

digheter. Att i vissa fall villkor som upptagits i avtal rörande rätten till arbetstagares uppfinning är utan verkan eller må jämkas, därom stadgas i 6 § forsta stycket och 15 andra stycket.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

8 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

Härigenom föreskrives i fråga om lagen (1960:729) om upphovsrätt till litterära och konstnärliga verk

dels att 29 5 skall upphöra att gälla,

dels att 45, 47 och 69 55 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

45 5’

En utövande konstnärs framförande av ett litterärt eller konstnärligt verk må icke utan hans samtycke upptagas på grammofonskiva, film eller annan anordning, genom vilken det kan återgivas, och ej heller utsändas i ljudradio eller television eller genom direkt överföring göras tillgängligt för allmänheten.

Ej må framförande, som upptagits på anordning varom i första stycket sägs, utan konstnärens samtycke överföras från en sådan anordning till en annan, förrän tjugufem år förflutit efter det år, då upptagningen ägde rum.

Beträffande upptagning, utsänd- Beträffande upptagning, utsändning och överföring, som avses i ning och överföring, som avses i

denna paragraf,skall vad i 3 och 9 55, denna paragraf, skall vad i 3 och 9

11 § första stycket, 14 § första styck- 11 5 första stycket, 14 5 första stycket, 17,20och 21 55. 22 5 förstastyck- et, 17,20och21 55,22 K första stycket, 24, 24 a, 27-29 sami 41 och 42 55 et, 24, 24 a, 27,28, 41 och 42 55 sägs

sägs äga motsvarande tillämpning. äga motsvarande tillämpning.

47 5J

Användes anordning som i 46 5 sägs vid ljudradio- eller televisionsutsändning, skall, om utsändningen äger rum inom tid som i nämnda paragraf stadgas, ersättning utgå till framställaren ävensom till utövande konstnär.

‘Senaste lydelse 1973:363. ‘Senaste lydelse 1973:363.

LU 1975/76:21

7 Nuvarande lydelse

Föreslagen lydelse

vars framförande upptagits på anordningen. Hava två eller flera konstnärer samverkat vid framförandet, kan dem tillkommande rätt endast göras gällande av dem gemensamt. Gentemot radio- eller televisionsföretaget göres utövande konstnärs rätt gällande genom framställaren.

Bestämmelserna i 9 S, 14 S första stycket samt 20, 21 och 24 SS skola äga motsvarande tillämpning i fall som avses i denna paragraf. Beträffande utövande konstnärs rätt skola jämväl föreskrifterna i 27-29, 41 och 42 SS i motsvarande mån gälla.

Vad i denna paragraf stadgas gäller icke ljudfilm.

69 S

Aldre lag skall tillämpas på sådant avtal om överlåtelse av upphovsrätt, som tillkommit före nya lagens ikraftträdande, dock atr 29 S skall lända lill efterrättelse i fråga om sådant avtal.

Aldre lag skall tillämpas på sådant avtal om överlåtelse av upphovsrätt, som tillkommit före nya lagens ikraftträdande.

Denna lag träder i kraft den I juli 1976.

9 Förslag till

Lag om ändring i jordabalken

Härigenom föreskrivesatt 8 kap. 27 S och 12 kap. 64 S jordabalken1 skall upphöra att gälla vid utgången av juni 1976.

10 Förslag till

Lag om ändring i lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken

Härigenom föreskrives att 38 S lagen (1970:995) om införande av nya jordabalken1 skall ha nedan angivna lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

38 S

Bestämmelserna i 8 kap. 8$ och Bestämmelserna i 8 kap. 8. 25 och 25-27 55 nya balken äger tillämp- 26 SS nya balken äger tillämpning

'Balkenomtryckt 1971:1209. 12kap. omtryckt 1974:1083.

'Lagen omtryckt 1971:1210.

LU 1975/76:21

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

ning även på arrendeavtal som traf- även på arrendeavtal som träffats

fats före balkens ikraftträdande, om före balkens ikraftträdande, om ej

ej annat följer av andra och tredje annat följer av andra och tredje

styckena. styckena.

Har avtalet uppsagts före nya balkens ikraftträdande, äger äldre bestämmelser om sättet för uppsägning och om arrenderättens förverkande alltjämt tillämpning.

I fråga om avtal, som upphört att gälla före nya balkens ikraftträdande, äger äldre bestämmelser tillämpning vid beräkning av den tid inom vilken jordägare eller arrendator har att vid talans förlust göra fordringsanspråk på grund av arrendeförhållandet gällande.

Bestämmelserna i 8 kap. 17 och 18 SS samt 9 kap. 30 S nya balken tillämpas när arrendator försatts i konkurs på grund av ansökan som gjorts efter balkens ikraftträdande.

Denna lag träder i kraft den 1 juli 1976.

Motionsyrkanden

/. Med anledning av propositionen väckt motion

1975/76:167 av herr Torwald och fru Fredgardh (c) vari hemställs att riksdagen beslutar att 36 § andra stycket lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område ges följande som motionärernas förslag betecknade lydelse:

R egeringens förslag Motionärernas förslag

36 §

Avtalsvillkor får utan avseende.

Vid prövning enligt första stycket Vid prövning enligt första stycket skall särskild hänsyn tagas till beho- skall särskild hänsyn tagas till behovet av skydd för den som i egenskap vet av skydd för den som intager en

av konsument eller eljest intager en underlägsen ställning i avtalsförhål underlägsen

ställning i avtalsförhål- landet,

landet.

Företa och än avtal.

II. Vid början av 1976 års riksmöte väckta fristående motioner

1975/76:543 av herr Claeson m. fl. (vpk) vari hemställs att riksdagen hos regeringen hemställer om förelag till sådan ändring i hyreslagstiftningen

LU 1975/76:21

att bostadshyresgäst utan bil inte kan tvingas att hyra bilplats genom kopplat avtal.

1975/76:1121 av herr Schött m. fl. (m) vari hemställs att riksdagen beslutar

1. att 36 § första och andra styckena i lagen om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område skall ha följande som motionärernas förslag betecknade lydelse:

Regeringens förslag

Motionärernas förslag

36 §

Avtalsvillkor får jämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Har villkoret sådan betydelse för avtalet att det icke skäligen kan krävas att detta i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll, får avtalet jämkas även i annat hänseende eller i sin helhet lämnas utan avseende.

Avtalsvillkor må jämkas, lämnas utan avseende eller förklaras ogiltigt, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid dess tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Har villkoret sådan betydelse för avtalet att det icke skäligen kan krävas att detta i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll, må avtalet jämkas även i annat hänseende ellerförklaras i sin helhet ogil -

tigt.

Vid prövning i avtalsförhållandet.

Första och än avtal.

2. att 37 § andra stycket skall bibehålla nuvarande lydelse.

Utskottet

Inledning

Vår nuvarande förmögenhetsrättsliga lagstiftning bygger i stor utsträckning på lagar som kom till under början av innevarande sekel. Lagarna präglas av principen att full avtalsfrihet råder och att ingångna avtal är bindande för avtalskontrahenterna.

Grundsatsen om avtalsfrihet har emellertid underkastats vissa inskränkningar. I avtalslagen har sålunda intagits regler om ogiltighet av rättshandlingar som kommit till under tvång, svek, ocker e. d. Bestämmelserna härom kompletteras av en s. k. generalklausul i 33 $ avtalslagen, som innebär att rättshandling inte får göras gällande, om omständigheterna vid dess tillkomst var sådana att det skulle strida mot tro och heder att med vetskap om omständigheterna åberopa rättshandlingen och den gentemot vilken rättshandlingen företogs måste antas ha haft sådan vetskap.

Sedan länge har vidare inskränkningar i avtalsfriheten skett på olika om -

LU 1975/76:21

råden genom dels tvingande detaljbestämmelser, dels generalklausuler om underkännande av rättshandlingar som av en eller annan anledning inte ansetts förtjänta av rättsordningens stöd. I 8 § skuldebrevslagen stadgas sålunda att villkor i skuldebrev får jämkas - eller lämnas utan avseende - om tillämpningen av villkoret uppenbarligen skulle strida mot gott aftarsskick eller eljest vara otillbörlig. Liknande bestämmelser förekommer i lagen om avbetalningsköp, lagen om försäkringsavtal, lagen om rätten till arbetstagares uppfinningar, lagen om upphovsrätt till konstnärliga och litterära verk samt i 8 och 12 kap. jordabalken.

Avtalsfriheten har vidare inskränkts i viss mån med stöd av allmänna rättsgrundsatser som inte skrivits in i lag utan utbildats i rättstillämpningen. I viss utsträckning kan domstolarna också komma till rätta med oskäliga avtalsvillkor genom att tolka avtalet så att alltför stötande verkningar undviks.

Vägledande för de inskränkningar i avtalsfriheten som skett har ofta varit behovet att skydda en svagare kontrahent i ett avtalsförhållande. Under senare år har insikten om enskilda avtalskontrahenters skyddsbehov, särskilt i konsumentförhållanden, vuxit sig allt starkare och nya tvingande regler tillkommit bl. a. beträffande vissa avtal som ingåtts i köparens bostad (hemförsäljningslagen) samt beträffande köp, där säljaren är näringsidkare och köparen konsument, som förvärvar varan för huvudsakligen enskilt bruk (konsumentköplagen). Dessa lagar, som tar sikte enbart på förhållandena i det enskilda fallet, har kompletterats med lagstiftning på det näringsrättsliga området som är inriktad på konsumenterna som kollektiv. Hit hör lagen om otillbörlig marknadsföring och lagen om förbud mot oskäliga avtalsvillkor. Marknadsföringslagen ger möjligheter till ingripanden mot ohederlig reklam och andra otillbörliga marknadsföringsmetoder. Avtalsvillkorslagen tar framför allt sikte på konsumenternas behov av skydd mot oskäliga bestämmelser i standardiserade kontraktsformulär och ger marknadsdomstolen möjlighet att förbjuda näringsidkare att använda villkor som är oskäliga mot konsumenten. Lagen ger däremot inte den enskilde konsumenten något skydd när ett avtal redan föreligger. För att konsumenten skall få ett sådant skydd krävs civilrättsliga regler, som tar sikte på enskilda fall och som kan tillämpas när tvist uppstått.

I propositionen föreslås att domstolarna skall få ökade möjligheter att jämka eller åsidosätta oskäliga villkor i avtal eller andra rättshandlingar. Förslaget bygger på generalklausulutredningens betänkande (SOU 1974:83) Generalklausul i förmögenhetsrätten och en omfattande remissbehandling.

Enligt förslaget skall avtalsvillkor få jämkas eller lämnas utan avseende om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll. Vid bedömningen av om ett villkor är oskäligt skall vidare beaktas omständigheterna vid avtalets tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Om ett oskäligt villkor har sådan betydelse för avtalet att det inte skäligen kan krävas att avtalet i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll, skall

LU 1975/76:21

avtalet få jämkas även i annat hänseende eller i sin helhet lämnas utan avseende.

Vid prövningen skall särskild hänsyn tas till behovet av skydd för den som i egenskap av konsument eller eljest intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet. De ökade jämkningsmöjligheterna gäller också beträffande avtal och andra rättshandlingar utanför konsumentområdet.

Den nya generalklausulen föreslås bli intagen i 36 § avtalslagen. Samtidigt föreslås att de nuvarande reglerna i 36 $ avtalslagen om jämkning av avtalsbestämmelser om vitén och i 37 § första och tredje styckena om bl. a. jämkning av förverkandeklausuler liksom gällande civilrättsliga generalklausuler i skuldebrévslagen och andra författningar upphävs.

De nya bestämmelserna föreslås träda i kraft den 1 juli 1976.

Allmänna synpunkter

Såsom framgår av vad utskottet inledningsvis anfört ger de nuvarande generalklausulerna endast i begränsad utsträckning domstolarna möjlighet att komma till rätta med oskäliga avtalsvillkor. Domstolarna har också varit återhållsamma när det gäller att tillämpa klausulerna. Även de ovan redovisade möjligheterna att tolka avtal så att resultatet blir godtagbart har självfallet sina begränsningar. Härtill kan läggas att det från rättssäkerhetssynpunkt framstår som mindre tillfredsställande att kontrollen av avtalsvillkor skall grundas på tolkningsmetoder i stället för att ske öppet genom tillämpning av lagbestämmelser. Vad särskilt gäller förhållandet mellan näringsidkare och konsument framstår det enligt utskottets mening som en brist att överensstämmelse inte råder mellan reglerna i avtalsvillkorslagen om förbud mot oskäliga avtalsvillkor och de förmögenhetsrättsliga generalklausulerna.

Det anförda leder utskottet till den uppfattningen att det finns ett uppenbart behov av en ny allmän förmögenhetsrättslig regel, som ger domstolarna ökade möjligheter att jämka eller åsidosätta oskäliga avtalsvillkor. Såsom påpekats av föredragande statsrådet torde också en sådan regels blotta existens göra den starkare parten i ett avtalsförhållande mer obenägen att utnyttja ett övertag för att skaffa sig oskäliga förmåner.

I detta sammanhang vill utskottet särskilt understryka att införandet av en allmän generalklausul självfallet inte får leda till en uppluckring av den grundläggande principen att ingångna avtal skall hållas. Tvärtom skall denna princip alltjämt vara en huvudregel i avtalsrätten. Generalklausulen är endast att anse som en undantagsbestämmelse som föreskriver att avsteg från huvudregeln får göras under angivna förutsättningar. Å andra sidan måste beaktas att - som föredragande statsrådet framhåller - syftet med införandet av klausulen är att ge domstolarna vidgade befogenheter att ingripa mot oskäliga avtalsvillkor, och att domstolarna självklart bör utnyttja denna möjlighet i den utsträckning som behövs.

LU 1975/76:21

12 Förslagen i propositionen ligger väl i linje såväl med grundtanken bakom generalklausulerna i skuldebrevslagen och andra lagar som med de strävanden att stärka konsumentens ställning som tagit sig uttryck i lagstiftningen under senare år, särskilt på det näringsrättsliga området. Den nya generalklausulen utgör ett värdefullt civilrättsligt komplement till avtalsvillkorslagen. Generalklausulen ger den enskilde konsumenten bättre möjligheter än tidigare att få bort ett avtalsvillkor som används trots att det av konsumentombudsmannen eller marknadsdomstolen bedömts som oskäligt. Viktigt är också att klausulen ger utrymme för ingripanden även mot avtalsvillkor, som inte omfattas av ett förbud av konsumentombudsmannen eller marknadsdomstolen, men som i det enskilda fallet får anses oskäliga. Utskottet vill vidare understryka betydelsen av de vidgade möjligheter för domstolarna som följer av generalklausulen att komma till rätta med oskäliga avtalsvillkor i konsumentliknande förhållanden utanför det område som täcks av den näringsrättsliga lagstiftningen, t. ex. i fråga om hyra, arrende eller försäkring.

Mot bakgrund av det anförda tillstyrker utskottet förslaget i propositionen om införandet av en ny allmän förmögenhetsrättslig generalklausul. I följande avsnitt behandlar utskottet vissa spörsmål som upptagits i motionerna eller eljest tilldragit sig utskottets uppmärksamhet. I övrigt föranleder förslagen i propositionen ingen erinran från utskottets sida.

Affärsförhållanden m. m.

Den nya generalklausulen skall kunna tillämpas inom hela förmögenhetsrättens område. Klausulen ger således domstolarna möjlighet att komma till rätta med oskäliga avtalsvillkor inte bara i konsumentförhållanden utan också när avtal träffats mellan näringsidkare eller mellan privatpersoner.

I propositionen framhåller föredragande statsrådet att generalklausulen måste tillämpas med betydligt större försiktighet på rena affärsförhållanden än på avtal mellan näringsidkare och konsumenter. Det föreslås att skillnaden i bedömningsgrunden mellan olika kategorier skall komma till uttryck genom en särskild bestämmelse i 36 $ andra stycket avtalslagen om att vid prövningen av ett avtalsvillkors skälighet särskild hänsyn skall tas till behovet av skydd för den som i egenskap av konsument eller eljest intar en underlägsen ställning i avtalsförhållandet.

I motionen 1975/76:167 yrkas att orden ”i egenskap av konsument eller eljest” skall utgå ur lagtexten. Till stöd för yrkandet framhåller motionärerna att bestämmelsen i 36 $ andra stycket avtalslagen fått en utformning som ger intrycket att den endast avser att ge skydd åt konsumenterna. Enligt motionärerna torde emellertid ett så inskränkt tillämpningsområde för bestämmelsen inte vara åsyftat. De anser att varje risk för misstolkning skulle undanröjas, om det redan av lagrummet framgår att jämkningsmöjligheterna skall gälla alla som befinner sig i underläge i ett avtalsförhållande.

LU 1975/76:21

13 Utskottet vill för sin del framhålla att generalklausulen självfallet kommer att fä sin största betydelse när det gäller att bereda konsumenterna ett ökat skydd mot missbruk från en överlägsen avtalsparts sida. Det är också främst konsumentskyddsintresset som föranlett den aktuella lagstiftningen. I affärsförhållanden är däremot behovet att skydda en avtalspart inte lika starkt. Vid avtal mellan näringsidkare är parterna nämligen många gånger jämställda i ekonomiskt och kunskapsmässigt hänseende. Härtill kommer att näringsidkare måste kunna utgå från att ingångna avtal blir hållna. Ett avtal mellan näringsidkare kan vidare innebära ett medvetet risktagande. Å andra sidan måste beaktas att också i affärsförhållanden den ena kontrahenten ofta intar en ställning som är jämförbar med en enskild konsuments. Det gäller t. ex. jordbrukare, fiskare och hantverkare. Även i andra fall kan det finnas behov att skydda en svagare avtalspart. För att över huvud taget fä till stånd ett avtal kan en mindre rörelseidkare vara nödsakad att acceptera oförmånliga villkor som ställts upp av motparten. Framhållas bör också att - som närmare utvecklas i propositionen - avtalsvillkor kan behöva jämkas även av andra orsaker än att en avtalspart utnyttjat sin starkare ställning till att skaffa sig förmåner på motpartens bekostnad.

Även om således generalklausulen ofta kan bli tillämplig i rena affärsförhållanden bör den mot bakgrund av det anförda tillämpas med större restriktivitet i sådana fall än i konsumentsammanhang eller konsumentliknande förhållanden. Utskottet ansluter sig till föredragande statsråds ståndpunkt att denna skillnad i bedömningsgrunder bör komma till uttryck i lagtexten. När det gäller utformningen av bestämmelsen kan den omständigheten att konsument uttryckligen omnämns inte tas till intäkt för att särskild hänsyn skall tas endast till denna kategori. Tvärtom framgår enligt utskottets mening med önskvärd tydlighet, att avgörande för om särskild hänsyn skall tas till ena kontrahenten i ett avtalsförhållande är om han intar en underlägsen ställning. Utskottet tillstyrker på grund av det anförda propositionen i förevarande del och avstyrker bifall till motionen 1975/76:167.

Hyresförhållanden

1 12 kap. 64 § jordabalken finns som inledningsvis berörts en generalklausul för hyresförhållanden. För arrendeförhållanden finns en motsvarande generalklausul i 8 kap. 27 8 samma balk. I lagrummen föreskrivs att hyres- respektive arrendevillkor får jämkas eller lämnas utan avseende, om tillämpning av villkoret uppenbarligen skulle strida mot god sed i hyresrespektive arrendeförhållanden eller eljest vara otillbörlig. Fråga huruvida visst hyresvillkor skall gälla kan också komma upp till prövning i samband med förlängningstvist, föranledd av hyresvärdens uppsägning, eller i tvist, föranledd av bostadshyresgästens uppsägning för villkorsändring enligt 12 kap. 54 § jordabalken. Sistnämnda bestämmelse innebär att hyresgästen med

LU 1975/76:21

bibehållen hyresrätt kan säga upp hyresavtalet för prövning av hyresvillkoren. Vid sådan prövning gäller - såvitt avser annat villkor än hyrans belopp - enligt 12 kap. 48 S andra stycket samma balk att hyresgästen kan befrias från hyresvillkor som anses stridande mot god sed i hyresförhållanden eller eljest obilligt. Som framgår av det anförda är förutsättningarna för ändring av hyresvillkor enligt sistnämnda bestämmelse gynnsammare för hyresgästen än de som upptagits i jordabalkens generalklausuler. Som exempel på villkor som kan prövas vid tvister enligt 12 kap. 54 § jordabalken kan nämnas det fallet att i hyra ingår kostnaden för garageplats, något som hyresgästen, trots att han inte ägt eiler tänkt förvärva bil, varit tvungen att godta för att erhålla bostad (se LU 1973:13 s. 42 f.).

I propositionen föreslås att de nuvarande generalklausulerna i 8 kap. 27 § och 12 kap. 64 § jordabalken skall upphävas i samband med införandet av den nya generalklausulen i avtalslagen.

I motionen 1975/76:543 yrkas förslag till sådan ändring av hyreslagstiftningen att bostadshyresgäst utan bil inte kan tvingas att hyra bilplats genom kopplat avtal. Enligt motionärerna måste åtgärder vidtas för att förhindra att den som saknar bil kan förlora hyresrätten till sin bostad på grund av att han inte vill betala för i hyresavtalet ingående garage eller annan biluppställningsplats. Motionärerna hänvisar till att vissa domstolsavgöranden angående prövning av kopplade villkor om hyra av bostad och hyra av bilplats innebär att kopplingsvillkor ej är obilliga mot hyresgästen, även om han saknar bil. Enligt motionärernas åsikt måste dock - med hänsyn till bl. a. den höjning av boendekostnaden som orsakas av kopplingsvillkoren - tvånget att hyra bilplats anses som ett obilligt villkor för dem som saknar bil.

Det av motionärerna upptagna spörsmålet behandlades av utskottet år 1975 i anledning av en motion med samma yrkande som det nu ifrågavarande. I sitt av riksdagen godkända betänkande (LU 1975:29) framhöll utskottet bl. a. att förevarande fråga måste ses mot bakgrund av de allmänna bestämmelser för bebyggelseplanering som innebär att vid planläggningen tillbörlig hänsyn skall tas till bl. a. den allmänna samfärdselns behov. Regelmässigt föreskrivs såsom villkor för byggnadslov, som avser uppförande av flerfamiljshus, att visst antal bilplatser skall iordningställas. Utskottet påpekade att kostnaderna för iordningställande av dessa platser självfallet måste täckas av hyresintäkter. Även kostnaden för en outhyrd plats skulle därför i princip komma att belasta hyresgästerna. Utskottet framhöll vidare att det på förevarande område förelåg endast några få för utskottet kända rättsfall. I dessa fall hade domstolen inte funnit det s. k. garagetvånget vara ett sådant obilligt hyresvillkor som avses i 48 § andra stycket. Nämnda avgöranden kundeenligt utskottets mening inteanses innebära att det bildats någon fast eller enhetlig praxis angående prövningen av kopplingsvillkor. Såvitt utskottet kunnat utröna hade ej heller i rättstillämpningen prövats t. ex. det fallet att en bilägare av medicinska orsaker eller andra beak -

LU 1975/76:21

tansvärda skäl ej längre kan ha bil. Med hänsyn till det anförda och då gällande bestämmelser medgav prövning av hyresvillkor med av motionärerna åsyftad innebörd avstyrkte utskottet bifall till motionen.

Sedan utskottet senast prövade frågan har såvitt utskottet kunnat utröna några nya rättsfall inte tillkommit. Med anledning av att motionärerna ånyo framfört önskemål om lagreglering vill utskottet framhålla att villkor om hyra av bilplats utgör exempel på sådana hyresvillkor som kan prövas enligt den nya generalklausulen. I förhållande till vad som för närvarande gäller enligt generalklausulerna i 8 och 12 kap. jordabalken ger den nya bestämmelsen i avtalslagen hyresgästen avsevärt bättre möjligheter att få oskäliga avtalsvillkor jämkade eller lämnade utan avseende. Som Hyresgästernas riksförbund framhållit i remissyttrande över generalklausulutredningens betänkande innebär slopandet av kravet att ett villkor skall vara uppenbart otillbörligt en behövlig förstärkning av bostadskonsumenternas rättsskydd. Lagstiftningen ger också möjlighet för hyresgästen att angripa ett villkor som är oskäligt i och för sig utan att behöva avvakta en akut tillämpningssituation. Det bör vidare framhållas att - som lagrådet med instämmande av föredragande statsrådet anfört - det får anses uppenbart att man vid bedömning enligt 12 kap. 48 § jordabalken av om ett uppställt villkor skall godtas har att anlägga i stort sett samma betraktelsesätt som vid tilllämpning av generalklausulen. 1 anslutning härtill vill utskottet erinra om att frågor som bl. a. rör bestämmelsen i 12 kap. 48 § jordabalken f. n. utreds av hyresrättsutredningen (Ju 1975:06). Enligt utskottets mening bör utredningens arbete inte föregripas.

Med hänsyn till det anförda anser utskottet ej skäl föreligga att nu införa en generell regel att bostadshyresgäst som saknar bil alltid skall kunna befrias från tvånget att hyra bilplats. Utskottet vill också peka på svårigheterna att i lagtext ange under vilka förhållanden en sådan regel skulle vara tilllämplig eller ej. Som exempel på en sådan lagstiftningsteknisk komplikation kan här nämnas endast det fallet att inte hyresgästen själv utan någon annan i lägenheten boende är registrerad som ägare till bilen. Enligt utskottets mening synes problemet med kopplingsvillkor lämpligen böra lösas genom förhandlingar mellan parterna på hyresmarknaden. Om uppgörelse inte kan träffas, återstår som redan tidigare nämnts möjligheten att begära villkorsprövning vid hyresnämnd enligt 12 kap. 54 § jordabalken eller att under åberopande av generalklausulen föra talan vid domstol om att villkoret skall jämkas eller lämnas utan avseende.

På anförda skäl avstyrker utskottet bifall till motionen 1975/76:543.

Övrigt

Enligt den nya generalklausulen skall domstolarna kunna jämka eller lämna utan avseende avtalsvillkor om tillämpningen av det i ett särskilt föreliggande fall skulle vara oskälig. Klausulen ger också domstolarna möj -

LU 1975/76:21

lighet att fastställa att ett avtalsvillkor för framtiden skall gälla med ändrat innehåll eller att det över huvud taget inte är bindande. Om ett avtalsvillkor jämkas, lämnas obeaktat eller ogiltigförklaras, kan domstolen under närmare angivna förutsättningar jämka avtalet även i annat hänseende eller helt ogiltigförklara avtalet eller lämna det utan avseende. I lagtexten har rättsverkningarna av att ett villkor anses som oskäligt angivits på det sättet att domstolen får jämka villkoret eller lämna det utan avseende och att avtalet även i annat hänseende får jämkas eller i sin helhet lämnas utan avseende.

Mot förslaget framförs formella invändningar i motionen 1975/76:1121. I överensstämmelse med vad två av lagrådets ledamöter anfört framhåller motionärerna att uttrycket lämna utan avseende synes - särskilt mot bakgrund av dess användning i hittillsvarande generalklausuler - knappast innebära mer än att ett villkor vid tillämpningen i det särskilda fallet skall lämnas obeaktat. Det lämpar sig i varje fall inte särskilt väl för att ange att domstol skall genom fastställelsedom kunna förklara ett visst avtalsvillkor vara utan verkan. Särskilt olämpligt synes enligt motionärerna uttrycket vara, när det gäller att slå fast domstols möjlighet att fastställa ett helt avtals ogiltighet.

För att den åsyftade vidgningen av domstolarnas möjligheter klart skall framgå yrkar motionärerna att i lagtexten bör utsägas, att avtalsvillkor får jämkas, lämnas utan avseende eller förklaras ogiltigt. Den i förslaget upptagna regeln att, om avtalsvillkor jämkas eller lämnas utan avseende, avtalet även i annat hänseende får jämkas eller i sin helhet lämnas utan avseende bör enligt motionärerna undergå en motsvarande precisering. Domstolens valmöjligheter i denna del bör kunna begränsas till att avtalet får jämkas eller förklaras i sin helhet ogiltigt. Avslutningsvis framhåller motionärerna att föredragande statsrådet i propositionen medgivit att den föreslagna lydelsen är lämpligare än propositionens.

Utskottet kan i och för sig instämma i att uttrycket ”förklara ogiltigt” på ett tydligare sätt anger rättsföljden när det är fråga om att förklara ett avtal eller avtalsvillkor sakna verkan för framtiden. Enligt utskottets mening torde det emellertid vara ställt utom allt tvivel att generalklausulen kan tillämpas inte bara för att i det särskilda fallet lämna ett villkor obeaktat utan också för att förklara villkoret ogiltigt. Detsamma gäller i fråga om villkorets återverkningar på avtalet i sin helhet. Utskottet anser därför att det är onödigt frångå det i propositionen valda uttryckssättet. Utskottet avstyrker således motionen 1975/76:1121 i denna del och tillstyrker bifall till propositionen i motsvarande del.

1 samma motion riktas också kritik mot utformningen av 37 § förslaget till ändring i avtalslagen.

1 propositionen föreslås att första och tredje styckena i 37 § avtalslagen upphävs samt att andra stycket, som i fortsättningen ensamt skall utgöra hela paragrafen, underkastas vissa redaktionella ändringar.

LU 1975/76: 21

17 Motionärerna framhåller att avtalslagen hör till den lagstiftning som i den juridiska undervisningen ofta anges som exempel på väl genomtänkt och utformad lagtext. Enligt motionärerna är nuvarande lydelse av 37 § andra stycket avtalslagen varken svårtillgänglig eller eljest krånglig. Den har dessutom den fördelen att den språkligt knyter an till övriga lagrum i avtalslagen. Enligt motionärerna saknas därför skäl att ändra bestämmelsens lydelse. Mot en sådan ändring talar också enligt motionärerna att den lätt skulle kunna missförstås. Att en paragraf ändras torde normalt få anses indikera en sakändring. I detta fall tvingas lagtolkaren alldeles i onödan att gå till förarbetena för att blott konstatera att paragrafens sakliga innehåll är oförändrat. Med hänvisning till det anförda yrkar motionärerna att nuvarande lydelse av 37 § andra stycket avtalslagen skall bibehållas.

Enligt utskottets mening får nuvarande lydelse av 37 § andra stycket avtalslagen anses vara något svårtillgänglig för den som inte är rättsbildad. Det framstår därför som önskvärt, att bestämmelsen i förevarande sammanhang moderniseras och bringas i bättre överensstämmelse med gängse språkbruk. Förslaget i propositionen tillgodoser detta önskemål. Motionärernas farhågor att en redaktionell ändring av bestämmelsen skulle leda till missförstånd finner utskottet betydligt överdrivna. På grund av det anförda tillstyrker utskottet att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:1121 i denna del antar 37 § förslaget till ändring i avtalslagen.

Utskottets hemställan

Utskottet hemställer

1. beträffande ogiltigförklaring av avtalsvillkor att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:1121 yrkande 1 antar 36 § första stycket i det i propositionen 1975/76:81 framlagda förslaget till lag om ändring i lagen (1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område,

2. beträffande hänsynstagande till svagare avtalskontrahenter att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:167 antar 36 § andra stycket i det under 1 ovan angivna lagförslaget,

3. beträffande redaktionella ändringar i 37 § avtalslagen att riksdagen med avslag på motionen 1975/76:1121 yrkande 2 antar 37 § i det under 1 ovan angivna lagförslaget,

4. beträffande övriga ändringar i avtalslagen att riksdagen antar det under 1 ovan angivna lagförslaget i den mån det inte omfattas av vad utskottet ovan hemställt,

LU 1975/76: 21

5. beträffande övriga i propositionen framlagda lagförslag att riksdagen antar lagförslagen,

6. beträffande hyra av bilplats att riksdagen avslår motionen 1975/76:543.

Stockholm den 30 mars 1976

På lagutskottets vägnar SVEN HAMMARBERG

Närvarande: herrar Hammarberg (s), Lidgård (m), Börjesson i Falköping (c), fru Åsbrink (s), herrar Sjöholm (fp), Andersson i Södertälje (s), Olsson i Timrå (s), Winberg (m)*, fru Nilsson i Sunne (s), herrar Olsson i Sundsvall (c), Israelsson (vpk), fru Tillander (c), herrar Gustafsson i Stockholm (s)*, Eriksson i Ulfsbyn (c)* och fru Karlsson (c).

* Ej närvarande vid betänkandets justering.

Reservationer

1. beträffande ogiltigförklaring av avtalsvillkor (punkt 1 i utskottets hemställan) av herrar Lidgård (m) och Winberg (m) som anser

dets att det avsnitt av utskottets betänkande på s. 16 som börjar med orden ”Utskottet kan” och slutar med orden ”motsvarande del” bort ha följande lydelse:

I likhet med motionnärerna anser utskottet att den i propositionen föreslagna utformningen av 36 8 avtalslagen inte med erforderlig tydlighet anger rättsverkningarna av att ett avtalsvillkor bedöms som oskäligt. Enligt utskottets mening är den föreslagna formuleringen särskilt otillfredsställande när det gäller att uttrycka en befogenhet för domstol att förklara ett helt avtal ogiltigt. Utskottet delar därför motionärernas uppfattning att lagtexten bör förtydligas på denna punkt. Motsvarande precisering bör vidtas i bestämmelsen om återverkningarna av ett oskäligt avtalsvillkor på avtalet i dess helhet. Som motionärerna påpekar bör domstolens valmöjligheter i denna del kunna begränsas till att avtalet får jämkas eller i sin helhet förklaras ogiltigt.

dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse:

1. beträffande ogiltigförklaring av avtalsvillkor att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1121 yrkande 1 och med anledning av propositionen 1975/76:81 antar 36 8 första stycket i det i propositionen framlagda förslaget till lag om ändring i lagen

LU 1975/76: 21

(1915:218) om avtal och andra rättshandlingar på förmögenhetsrättens område med den ändringen att lagrummet erhåller följande såsom Reservanternas förslag betecknade lydelse

R egeringens förslag Reservanternas förslag

Avtalsvillkor/arjämkas eller lämnas utan avseende, om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid dess tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt . Har villkoret sådan betydelse för avtalet att det icke skäligen kan krävas att detta i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll, får avtalet jämkas även i annat hänseende eller i sin helhet lämnas utan avseende.

Avtalsvillkor må jämkas, lämnas utan avseende eller förklaras ogiltigt. om villkoret är oskäligt med hänsyn till avtalets innehåll, omständigheterna vid dess tillkomst, senare inträffade förhållanden och omständigheterna i övrigt. Har villkoret sådan betydelse för avtalet att det icke skäligen kan krävas att detta i övrigt skall gälla med oförändrat innehåll, må avtalet jämkas även i annat hänseende eller förklaras i sin helhet ogiltigt.

2. Beträffande redaktionella ändringar i 37 § avtalslagen (punkt 3 i utskottets hemställan) av herrar Lidgård (m) och Winberg (m) som anser

dels att det avsnitt av utskottets betänkande på s. 17 som börjar med orden ”Enligt utskottets” och slutar med orden ”i avtalslagen” bort ha följande lydelse:

Enligt utskottets mening föreligger inte något påtagligt behov av att i redaktionellt hänseende ändra lydelsen av ifrågavarande lagrum. Mot en sådan ändring talar också att den föreslagna utformningen av stadgandet språkligt står i mindre god överensstämmelse med övriga bestämmelser i avtalslagen. Härtill kan läggas att, som motionärerna framhåller, ändringen kan förorsaka onödigt arbete för dem som har att tillämpa avtalslagen. På grund av det anförda tillstyrker utskottet bifall till motionen i denna del.

dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse:

3. beträffande redaktionella ändringar i 37 § avtalslagen att riksdagen med bifall till motionen 1975/76:1121 yrkande 2 och med anledning av propositionen antar 37 § i det under 1 angivna lagförslaget med den ändringen att lagrummet erhåller följande såsom Reservanternas förslag betecknade lydelse

LU 1975/76: 21

20 R ege ringens förslag

37 Förbehåll alt pant eller annan säkerhet skall vara förverkad, om den förpliktelse för vars fullgörande säkerheten ställts icke rätteligenfullgöres, är utan verkan.

R eservanternas förslag §

År vid försträckning eller eljest förbehåll träffat, att pant eller annan säkerhet, som blivit ställd för fullgörande av en förpliktelse, skall vara förverkad, där denna icke kommer att rätteligen fullgöras, vare det förbehåll utan verkan.

3. beträffande hyra av bilplats (punkt 6 i utskottets hemställan) av herr Israelsson (vpk) som anser

dets att det avsnitt av utskottets betänkande som börjar på s. 14 med orden ”Det av” och slutar på s. 15 med orden "motionen 1975/76:543” bort ha följande lydelse:

Utskottet vill till en början framhålla att ett kopplingsvillkor av det slag som berörs i motionen innebär ett kännbart påslag på den genomsnittlige hyresgästens bostadskostnader. Med hänsyn till den höga hyresnivån som i dag råder inom stora delar av hyresmarknaden anser utskottet det angeläget att varje åtgärd som är ägnad att reducera bostadskostnaderna för vanliga inkomsttagare prioriteras. Alldeles oavsett vilken hyra som bilplatsen i det enskilda fallet betingar måste det enligt utskottets mening anses oskäligt att hyresgäst, som saknar bil, för att bibehålla hyresrätten till sin bostad tvingas att betala för en bilplats som han ej har användning för. De problem som sammanhänger med den ökande biltätheten och reglerna om skyldighet att i samband med bostadsproduktion iordningställa ett visst minimiantal parkeringsplatser bör enligt utskottets mening inte ekonomiskt belasta den enskilde hyresgästen, när denna av en eller annan anledning föredrar att vara utan bil.

Villkor om hyra av bilplats kan vara att bedöma antingen enligt reglerna om hyra av bostadslägenhet eller också enligt bestämmelserna om lokalhyra eller lägenhetsarrende. I fall av den förstnämnda arten ger - som tidigare berörts - bestämmelserna i 12 kap. 48 och 54 SS jordabalken hyresgästen en förmånligare ställning än generalklausulerna i jordabalken. Dessa klausuler torde därför i praktiken sakna betydelse när det gäller att komma till rätta med oskäliga villkor i avtal om hyra av bostadslägenheter. I förhållande till vad som f. n. gäller enligt 12 kap. 48 och 54 SS jordabalken synes den i propositionen föreslagna generalklausulen inte innebära några ökade möjligheter för en hyresgäst att bli befriad från ett oskäligt avtalsvillkor. De nämnda bestämmelserna i jordabalken torde nämligen redan nu ge utrymme för hänsynstagande till samtliga de omständigheter som i propositionen föreslås skola beaktas vid bedömningen av ett villkors skä -

LU 1975/76: 21

lighet. Vad beträffar möjligheten att enligt 12 kap. 48 och 54 §§ jordabalken befria en hyresgäst från hyresvillkor om obligatorisk bilplats vill utskottet erinra om att i föreliggande domstolsavgöranden sådant villkor ej ansetts obilligt mot hyresgäst som saknat bil.

För de fall villkor om hyra av bilplats inte faller under reglerna om hyra av bostadslägenhet kan i förstone synas som om den nya generalklausulen skulle erbjuda hyresgästen bättre möjligheter att få sådant villkor jämkat eller lämnat utan avseende. Utskottet vill emellertid starkt ifrågasätta om i praktiken generalklausulen kommer att leda till en förbättring av hyresgästens ställning. Den rättspraxis som utbildats vid tillämpningen av 12 kap. 48 och 54 §§ jordabalken kan nämligen befaras bli vägledande vid tillämpningen av den nya generalklausulen på hyresförhållanden. Vidare bör beaktas att - liksom f. n. är fallet - en hyresgäst, som vill få villkor om hyra av bilplats prövat enligt generalklausulen, är tvungen att föra talan inför domstol. Domstolsprocess får i allmänhet anses vara betydligt mer kostnadskrävande och tidsödande än prövning inför hyresnämnd av fråga om villkorsändring enligt 12 kap. 54 § jordabalken.

På grund av det anförda anser utskottet i likhet med motionärerna att jordabalken bör ändras så att kopplingsvillkor, som innebär skyldighet att hyra bilplats, alltid skall bedömas som oskäliga mot hyresgäster som inte har tillgång till bil och därförskall lämnas utan avseendeeller ogiltigförklaras. Med en sådan formulering torde det inte behöva råda tvekan om att bestämmelsen omfattar, förutom bilägande hyresgäst, även fall då hyresgäst t. ex. hyr bil enligt långtidskontrakt (s. k. leasing) eller då någon i lägenheten stadigvarande inneboende äger bil. Förslag till lagändringar bör föreläggas riksdagen under hösten 1976. Vad utskottet sålunda anfört med anledning av motionen bör ges regeringen till känna.

dets att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse:

6. beträffande hyra av bilplats att riksdagen med anledning av motionen 1975/76:543 ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

GOTAB 51612 Stockholm 1976