Lag (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar

Departement
Arbetsmarknadsdepartementet ARM
Utfärdad
1949-06-18
Ändring införd
SFS 1949:345 i lydelse enligt SFS 2016:189
Ikraft
1950-01-01
Källa
Regeringskansliets rättsdatabaser
Senast hämtad
2018-08-19

1 §  Denna lag avser här i riket patenterbara uppfinningar av arbetstagare i allmän eller enskild tjänst.

[S2]Lärare vid universitet, högskolor eller andra inrättningar som tillhör undervisningväsendet skall inte i denna egenskap anses såsom arbetstagare enligt denna lag, dock att lagen skall tillämpas på sådana lärare vid Försvarsmaktens skolor som är yrkesofficerare.

[S3]Inte heller officerare på reservstat, reservpersonal, reservofficerare eller de som fullgör värnplikt eller civilplikt enligt lagen (1994:1809) om totalförsvarsplikt skall i denna egenskap anses såsom arbetstagare enligt denna lag. Lag (1994:2078).

2 §  Arbetstagare har till sina uppfinningar samma rätt som andra uppfinnare, om ej annat följer av vad i denna lags sägs.

[S2]Vad sålunda och i övrigt i denna lag stadgas skall lända till efterrättelse, såvitt ej annat är uttryckligen överenskommet eller må anses framgå av anställningsförhållandet eller av eljest föreliggande omständigheter. Att i vissa fall villkor som upptagits i avtal rörande rätten till arbetstagares uppfinning är utan verkan eller må jämkas, därom stadgas i 6 § första stycket och 7 § andra stycket. Lag (1976:191).

3 §  Utgör forsknings- eller uppfinnarverksamhet arbetstagares huvudsakliga arbetsuppgift och har en uppfinning tillkommit väsentligen såsom resultat av denna verksamhet, eller innefattar en uppfinning eljest lösningen av en i tjänsten förelagd, närmare angiven uppgift, äger arbetsgivaren, om uppfinningens utnyttjande faller inom hans verksamhetsområde, helt eller delvis inträda såsom arbetstagarens rättsinnehavare med avseende å uppfinningen.

[S2]Är fråga om uppfinning vars utnyttjande faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde men som tillkommit i annat samband med anställningen än i första stycket sägs, äger arbetsgivaren förvärva rätt att utan hinder från arbetstagaren utöva uppfinningen i sin verksamhet. Önskar arbetsgivaren i fråga om sådan uppfinning förvärva en mera omfattande rätt än nu sagts, har han företräde framför annan att överenskomma med arbetstagaren därom.

[S3]Beträffande uppfinning vars utnyttjande faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde men som tillkommit utan samband med anställningen äger arbetsgivaren företräde framför annan att genom överenskommelse med arbetstagaren förvärva önskad rätt till uppfinningen.

4 §  Gör arbetstagare en uppfinning vars utnyttjande faller inom arbetsgivarens verksamhetsområde skall han utan dröjsmål lämna denne underrättelse därom.

5 §  Vill arbetsgivare enligt 3 § första stycket eller andra stycket första punkten förvärva rätt till en uppfinning, skall det ske genom meddelande till arbetstagaren senast inom fyra månader från det arbetsgivaren enligt 4 § mottog underrättelse om uppfinningen. Arbetsgivaren äger ej heller under längre tid än nu sagts sådan företrädesrätt som avses i 3 §.

[S2]Innan tidsfristen gått till ända eller arbetsgivaren dessförinnan förklarat sig icke önska förvärva någon rätt till uppfinningen, äger arbetstagaren ej utan arbetsgivarens samtycke förfoga över uppfinningen eller yppa något angående densamma under sådana omständigheter att dess offentliggörande eller utnyttjande för annans räkning kan befaras. Arbetstagaren må dock, sedan underrättelse skett enligt 4 §, söka patent å uppfinningen här i riket; och åligger det honom i sådant fall att underrätta arbetsgivaren om ansökningen inom en vecka från det den ingavs till patentmyndigheten.

  • PMÖD 2017:3:Mål om bättre rätt till patentsökt uppfinning. En arbetstagare gjorde en uppfinning inom arbetsgivarens verksamhetsområde. Patent- och marknadsöverdomstolen har kommit fram till att uppfinningen inte är en s.k. forskningsuppfinning enligt 3 § första stycket lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar (LAU). Vid bedömningen har Patent- och marknadsöverdomstolen konstaterat att begreppet ”en i tjänsten, närmare angiven uppgift” i 3 § LAU ska tolkas på det sättet att det krävs att arbetsgivaren har preciserat problemställningen men inte att arbetsgivaren dessutom gett anvisningar för lösningen av problemet. Patent- och marknadsöverdomstolen bedömde att det inte var fråga om en forskningsuppfinning. På avtalsrättslig grund hade ändå en överlåtelse av uppfinningen till arbetsgivaren ägt rum. Arbetsgivaren hade därför bättre rätt till uppfinningen än kärandebolaget, som påstod sig senare har förvärvat uppfinningen från uppfinnaren. Patent- och marknadsöverdomstolen fastställde Patent- och marknadsdomstolens domslut, som innebar att käromålet lämnades utan bifall.

6 §  Inträder arbetsgivare, enligt denna lag eller eljest, helt eller delvis såsom arbetstagarens rättsinnehavare med avseende å en av denne gjord uppfinning, skall arbetstagaren vara berättigad till skälig ersättning; och skall vad nu sagts gälla ändå att annat må hava avtalats före uppfinningens tillkomst.

[S2]Vid ersättningens bestämmande skall särskild hänsyn tagas till uppfinningens värde och omfattningen av den rätt till uppfinningen som arbetsgivaren övertagit ävensom till den betydelse anställningen må hava haft för tillkomsten av uppfinningen. Föreligger sådant fall som sägs i 3 § första stycket skall, utöver skälig gottgörelse för de kostnader arbetstagaren kan hava fått vidkännas för uppfinningen, ersättning utgå allenast i den mån värdet av den rätt till uppfinningen som arbetsgivaren övertagit överstiger vad som menas med hänsyn till arbetstagarens lön och övriga förmåner i tjänsten rimligen kunnat förutsättas.

7 §  Sökes inom sex månader efter det arbetstagare slutat anställning som avses i denna lag patent å uppfinning, som gjorts av honom och vars utnyttjande faller inom den förutvarande arbetsgivarens verksamhet som var uppfinnarens huvudsakliga uppgift i anställningen, eller innefattar uppfinningen eljest lösningen av en honom däri förelagd, närmare angiven uppgift, skall så anses som om uppfinningen gjorts under anställningen. Vad nu sagts skall dock icke gälla om uppfinnaren förmår göra sannolikt att uppfinningen tillkommit efter det anställningen upphörde.

[S2]Överenskommelse mellan arbetsgivare och arbetstagare, innefattande inskränkning i den senares rätt att förfoga över uppfinning som göres mer än ett år efter det anställningen upphört, skall vara utan verkan.

8 §  Den som till följd av bestämmelserna i denna lag får kännedom om en uppfinning får inte utnyttja vad han eller hon sålunda har fått veta eller obehörigen röja något därom.

[S2]I det allmännas verksamhet tillämpas i stället bestämmelserna i offentlighets- och sekretesslagen (2009:400).

[S3]I fall som avses i första stycket ska inte följa ansvar enligt 20 kap. 3 § brottsbalken. Lag (2009:403).

10 §  I fråga, som avser tillämpningen av denna lag, äger arbetsgivaren eller arbetstagaren och därest tvisten härom hänskjutes till domstol, jämväl denna inhämta utlåtande från en särskild nämnd. Denna skall bestå av ordförande och sex ledamöter.

[S2]Ordföranden och två ledamöter förordnas av regeringen för viss tid bland personer som icke kunna anses företräda arbetsgivar- eller arbetstagarintressen. Ordföranden och en av ledamöterna, vilken förordnas att vara vice ordförande, skola vara lagkunniga och i domarvärv erfarna. Den andre ledamoten skall äga särskild insikt och erfarenhet i patenträttsliga och därmed förbundna frågor.

[S3]Övriga ledamöter, vilka skola vara i arbetsförhållanden erfarna och kunniga, förordnas av regeringen för två år i sänder, två såsom representanter för arbetsgivarsidan och två för arbetstagarsidan.

[S4]För varje ledamot i nämnden förordnar regeringen en ersättare som uppfyller de för ledamoten stadgade behörighetsvillkoren.

[S5]Kostnaderna för nämndens verksamhet bestridas av allmänna medel. Närmare föreskrifter angående verksamheten meddelas av regeringen. Lag (1980:171).

Ändringar och övergångsbestämmelser

Lag (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar

Ikraftträder
1950-01-01

Lag (1976:191) om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar

Förarbeten
Prop. 1975/76:81
Omfattning
upph. 9 §; ändr. 2 §
Ikraftträder
1976-07-01

Lag (1980:171) om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar

Förarbeten
Prop. 1979/80:80
Omfattning
ändr. 1, 8, 10 §§
Ikraftträder
1981-01-01

Lag (1992:125) om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar

Övergångsbestämmelse

Denna lag träder i kraft den 1 april 1992. Mål som före ikraftträdandet kommit in till arbetsdomstolen men ännu inte avgjorts handläggs enligt äldre föreskrifter.
Förarbeten
Prop. 1991/92:84
Omfattning
ny 9 §
Ikraftträder
1992-04-01

Lag (1994:2078) om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar

Förarbeten
Rskr. 1994/95:78, Prop. 1994/95:6, Bet. 1994/95:FöU1
Omfattning
ändr. 1 §
Ikraftträder
1995-07-01

Lag (2009:403) om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar

Tryckt format (PDF)

Förarbeten
Rskr. 2008/09:237, Prop. 2008/09:150, Bet. 2008/09:KU24
Omfattning
ändr. 8 §
Ikraftträder
2009-06-30

Lag (2016:189) om ändring i lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar

Tryckt format (PDF)

Övergångsbestämmelse

  1. Denna lag träder i kraft den 1 september 2016.
  2. Mål som har inletts i Stockholms tingsrätt eller Svea hovrätt före ikraftträdandet ska överlämnas till Patent- och marknadsdomstolen respektive Patent- och marknadsöverdomstolen.
Förarbeten
Rskr. 2015/16:159, Prop. 2015/16:57, Bet. 2015/16:JuU10
Omfattning
ändr. 9 §
Ikraftträder
2016-09-01