Ny småföretagspolitik, m.m.

1991/92 NU14

Ärendet

I detta betänkande behandlas dels proposition 1991/92:51 (näringsdepartementet) om en ny småföretagspolitik, med undantag av avsnitt 5.2 om ändring i plan- och bygglagen, dels -- helt eller delvis -- fem motioner som har väckts med anledning av propositionen, dels riksdagens revisorers förslag 1991/92:12 om näringspolitiken -- utredningar och näringspolitiska program.

Proposition 1991/92:51 har såvitt gäller ändring i plan- och bygglagen jämte motionsyrkanden i detta ämne överlämnats till bostadsutskottet. Näringsutskottet har avgett yttrande (1991/92:NU4y) på denna punkt. Arbetsmarknadsutskottet har avgett yttrande (1991/92:AU2y) över de delar av propositionen som rör arbetsmarknadsfrågor och motioner som har väckts på detta område (bilaga). Motionsyrkanden rörande vissa skattefrågor har överlämnats till skatteutskottet, som behandlar dem i betänkandet 1991/92:SkU10.

Upplysningar och synpunkter har inför utskottet lämnats av företrädare för näringsdepartementet och för Utvecklingsfondernas VD-råd. Skrivelser i ärendet har inkommit till utskottet från länsstyrelsen i Östergötlands län, länsstyrelsen i Jämtlands län, Landstingsförbundet och Västerbottens handelskammare.

Utskottet ställer sig bakom regeringens förslag i propositionen om en ny småföretagspolitik (prop. 1991/92:51) i vad avser ändrade riktlinjer för de regionala utvecklingsfondernas och stiftelsen Norrlandsfondens finansieringsverksamhet och för ägandet av de regionala riskkapitalbolagen.

Riktlinjerna innebär i huvudsak följande. Utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens ägarandelar i riskkapitalbolagen avyttras så snart som möjligt. De medel som dessa fonder skulle ha placerat i de regionala riskkapitalbolagen bör i stället på sikt betalas in till staten. Regeringen avser att ta upp överläggningar med fonderna samt med landstingen och berörda kommuner. Riskkapitalbolagen bör enligt regeringen kunna drivas vidare enligt hittillsvarande riktlinjer. Om riksdagen bifaller regeringens förslag om avveckling av löntagarfonderna kan riskkapitalbolagen under år 1992 tillföras de medel (600 milj.kr.) som Småföretagsfonden enligt tidigare beslut skulle ha bidragit med under åren 1992-1995.

Utskottet framhåller att småföretagens riskkapitalförsörjning bör ses i ett större sammanhang. Föreslagna förändringar på skatteområdet är av stor betydelse. Regeringen har aviserat att den avser att återkomma med förslag om villkorslån efter tyskt mönster och att möjligheterna att skapa nya skattestimulanser för teknik- och innovationsföretag skall prövas.

Företrädarna för socialdemokraterna avvisar i en reservation regeringens förslag beträffande småföretagens riskkapitalförsörjning. Denna behöver förbättras, säger de, men detta sker inte enligt regeringens förslag, som innebär begränsningar och avveckling av hittills använda medel och institutioner innan alternativ har kunnat skapas.

Beträffande riskkapitalbolagen anser reservanterna att kopplingen till utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden bör finnas kvar. Indragning av medel från Norrlandsfonden till staten avvisas. Vad gäller utvecklingsfonderna är reservanterna beredda att pröva deras framtida roll i samband med att regeringen lägger fram aviserade förslag om andra låneformer. Dessförinnan finns det enligt reservationen ingen anledning för riksdagen att uttala sig om fondernas framtida verksamhet.

Bedömningen av åtgärder som regeringen har aviserat i propositionen men inte formellt föreslagit bör enligt utskottet anstå till dess att konkreta förslag föreligger.

Förslag

I den del av proposition 1991/92:51 som behandlas här föreslår regeringen -- efter föredragning av näringsminister Per Westerberg -- att riksdagen 2. godkänner de ändrade riktlinjer för de regionala utvecklingsfondernas och Stiftelsen Norrlandsfondens finansieringsverksamhet som regeringen förordar (avsnitt 7), 3. godkänner de ändrade riktlinjer för ägandet av de regionala riskkapitalbolagen som regeringen förordar (avsnitt 7).

Förslagens innebörd

Innebörden av regeringens förslag i avsnitt 7, Effektivare riskkapitalmarknad, sammanfattas (s. 24) på följande sätt:

Stiftelsen Småföretagsfonden bör senare avvecklas. Fonden bör tills vidare förvaltas av Företagskapital AB. De sex riskkapitalbolag som etablerats bör tills vidare drivas med den huvudinriktning som tidigare fastlagts. De regionala utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens ägarandelar i riskkapitalbolagen avvecklas så snart som möjligt. Utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens finansieringsverksamhet begränsas och medel dras in till staten.

Propositionens huvudsakliga innehåll i övrigt

Propositionens innehåll betecknas som ett samlat program för en ny småföretagspolitik. Förutom det förslag till riksdagen som behandlas i detta betänkande framläggs förslag till ändring i plan- och bygglagen (1978:10). Detta motiveras under rubriken Effektivare konkurrens, varvid -- liksom i avsnittet om riskkapitalmarknaden -- även andra frågor på området berörs. Utan förslag till riksdagen presenterar regeringen bedömningar dels sammanfattningsvis under rubriken En ny småföretagspolitik (s. 9), dels under rubrikerna Äganderätt och näringsfrihet (s. 15), Regelreformering (s. 29), Arbetsmarknadsfrågor (s. 32), Europafrågor (s. 37) och Främjande av nyetableringar (s. 42).

De motioner som har väckts med anledning av proposition 1991/92:51 och behandlas här är följande:

1991/92:N9 av Mona Sahlin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna att något förstärkt grundlagsskydd för den negativa föreningsrätten inte bör genomföras, 2. som sin mening ger regeringen till känna att de direktiv till den arbetsrättsliga översyn som regeringen beslutade om den 15 augusti 1991 också bör gälla fortsättningsvis, 3. som sin mening ger regeringen till känna att ytterligare vinstsyftande privat arbetsförmedlingsverksamhet inte skall tillåtas, 4. som sin mening ger regeringen till känna att uppsägning av den aktuella ILO-konventionen inte skall ske.

1991/92:N12 av Anita Gradin m.fl. (s) vari yrkas att riksdagen 1. avslår proposition 1991/92:51 [yrkandet överlämnat till bostadsutskottet såvitt gäller ändring i plan- och bygglagen], 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om småföretagspolitik [yrkandet överlämnat till skatteutskottet såvitt gäller skattefrågor].

1991/92:N13 av Rolf L Nilson m.fl. (v) såvitt gäller yrkandet (2) att riksdagen avslår regeringens förslag till ändrade riktlinjer för de regionala utvecklingsfondernas och Stiftelsen Norrlandsfondens finansieringsverksamhet enligt vad i motionen anförts.

1991/92:N14 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om provanställningar, 2. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om medbestämmandelagens vetoregler, 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om turordning vid uppsägningar, 4. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsrättsliga skadestånd, 5. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om arbetsförmedlingsmonopolets avskaffande.

1991/92:N16 av Ian Wachtmeister (nyd) och Bengt Dalström (nyd) såvitt gäller yrkandena att riksdagen 3. som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om snabbehandling av frågan om försäkring mot höjda kostnader för sjuklöner, 4. omgående beslutar förlänga tiden för provanställningar till 12 månader, 5. vid avslag på yrkande 4, hos regeringen begär förslag till lagändring om förlängd tid för provanställning till 12 månader.

Riksdagens revisorers förslag

I riksdagens revisorers förslag (förs. 1991/92:12) om näringspolitiken -- utredningar och näringspolitiska program hemställs att riksdagen 1. som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna anfört med anledning av genomförd granskning angående den statliga näringspolitiska utredningsverksamheten, genomförandet av näringspolitiska program, 2. uppmärksammar riksdagsutredningen på frågan om förstärkning av riksdagens egna utredningsresurser.

Den närmare innebörden av revisorernas förslag redovisas i det följande (s. 15 f.).

Inledning

Det är av avgörande betydelse för Sveriges ekonomiska utveckling under 1990-talet att små- och nyföretagandet får en renässans, anförs det i proposition 1991/92:51. Det är i småföretagen som de nya möjligheterna och de nya jobben finns. Nyföretagandet måste bli ekonomins spjutspets mot framtiden, sägs det vidare.

Om man skall ta till vara utvecklingskraften och mångfalden hos småföretagen och underlätta nyetableringar fordras enligt regeringen att politiken inriktas på att skapa goda generella förutsättningar. Det innebär att en rad olika politikområden, såsom konkurrens-, skatte- och arbetsmarknadspolitik, kommer att utgöra viktiga komponenter i en ny småföretagspolitik. Inriktningen på generella åtgärder innebär också att de näringspolitiska branschstöden skall avvecklas och att övriga selektiva åtgärder skall begränsas till de mest strategiska områdena.

Den omläggning av småföretagspolitiken som regeringen förordar innefattar följande: Rättssäkerheten förbättras bl.a. genom att äganderätten och näringsfriheten skrivs in i grundlagen. En effektiv konkurrens skapas i privat och offentlig verksamhet. Skattetrycket sänks. En effektiv riskkapitalmarknad för småföretag skapas. Lagar och andra regler på olika områden förenklas och tas om möjligt bort. Nyetablering och Europakontakter underlättas.

De tre oppositionspartierna redovisar i motionerna 1991/92:N12 (s), 1991/92:N16 (nyd) och 1991/92:N13 (v) sina synpunkter på regeringens småföretagspolitik.

Den nya småföretagspolitik som den borgerliga regeringen föreslår fyller enligt motion 1991/92:N12 (s) inte de krav som bör ställas på en effektiv småföretagspolitik. Propositionen går ut på, i de fall det finns konkreta förslag, en avrustning av småföretagspolitiken i ett läge då denna behöver förstärkas, säger motionärerna. I huvudsak hänvisas i propositionen till förslag som har lagts fram i andra sammanhang och till aviserade åtgärder. Tidigare riktade insatser ersätts av s.k. generella stimulanser, varvid skattepolitiken ses som ett huvudinslag. Oavsett hur man bedömer effekterna av regeringens förslag kan det förutses, menar motionärerna, att det kommer att uppstå ett vakuum innan de föreslagna åtgärderna får genomslag. Mot denna bakgrund yrkas avslag på propositionen. I motionen skisseras riktlinjer för hur småföretagspolitiken i stället borde utformas på de olika områden som tas upp i propositionen. Detta redovisas i det följande under resp. rubrik.

Ny Demokrati sympatiserar med propositionens anda, sägs det i motion 1991/92:N16, men har förslag till åtgärder som skulle göra det möjligt att nå de uppsatta målen snabbare. De förslag som läggs fram i motionen rör dels skatteområdet, dels arbetsmarknadsområdet. Yrkandena på det förstnämnda området har av näringsutskottet överlämnats till skatteutskottet för behandling i anslutning till proposition 1991/92:60 om skattepolitik för tillväxt. Motionärernas förslag på arbetsmarknadsområdet redovisas i det följande.

Regeringens proposition om en ny småföretagspolitik ger vid första påseendet ett fylligt intryck men visar sig vid närmare studium vara ett slarvigt komponerat hopkok av nyliberal ideologi med få konkreta förslag till beslut, heter det i motion 1991/92:N13 (v). I motionen yrkas avslag på propositionens samtliga förslag, dvs. såvitt här är i fråga förslagen om ändrade riktlinjer för utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens finansieringsverksamhet och för ägandet av riskkapitalbolagen.

I det följande redovisar utskottet propositionens bedömningar och förslag på olika områden och i anslutning härtill de yrkanden och kommentarer som har gjorts i motionerna. Utskottet anser emellertid att riksdagen nu bör ta ställning endast beträffande de områden där direkta förslag har lagts fram i propositionen. Bedömningen av åtgärder som regeringen har aviserat bör enligt utskottets mening få anstå till dess att konkreta förslag föreligger.

Äganderätt och näringsfrihet m.m.

I propositionen (avsnitt 4) aviseras tillsättandet av en parlamentarisk kommitté med uppdrag att utreda frågan om grundlagsskydd för äganderätten och näringsfriheten samt den s.k. negativa föreningsrätten. Utredningsarbetet skall vara färdigt i sådan tid att ett förslag till grundlagsändringar kan föreläggas riksdagen under december månad 1993.

Den svenska regeringsformen ger enligt regeringen ett avsevärt sämre uttryck för den enskilda äganderättens princip än grundlagarna i många andra länder. Den enskilda äganderätten skyddas i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna. Sverige har anslutit sig till konventionen men fällts för brott mot den.

Näringsfriheten är i dag i olika avseenden kringskuren av monopol, auktorisationskrav, etableringskontroll, särskilda bidragsbestämmelser och andra regleringsåtgärder, sägs det vidare i propositionen. Ett avgörande steg för att öka blivande företagares och övriga investerares tilltro till statsmakternas vilja att slå vakt om ett marknadsekonomiskt system är att i grundlag skydda näringsfriheten.

Rätten att stå utanför en förening är enligt propositionen ingen självklarhet i Sverige. Det förekommer exempelvis att svårigheter uppstår för arbetsgivare som önskar anställa någon som inte är fackligt ansluten.

En förstärkning av grundlagsskyddet på dessa tre punkter bedömer regeringen vara av stor betydelse för att utvecklingen mot ett ökat antal små och medelstora företag i vårt land skall underlättas.

Det finns inga skäl för att grundlagsfästa äganderätten, näringsfriheten och den negativa föreningsrätten, anförs det i motion 1991/92:N12 (s). Riksdagens lagstiftningsmakt har sedan 1920-talet stått under demokratisk kontroll. Någon ytterligare stimulans av småföretagspolitiken vinns inte med grundlagsskydd, säger motionärerna. Däremot är det risk att det innebär ett för svenskt statsskick främmande inslag, nämligen en ökning av domstolars överprövning av politiska beslut.

Frågan om grundlagsskydd för den negativa föreningsrätten berörs också i motion 1991/92:N9 (s). Där sägs att såväl den positiva som den negativa föreningsrätten redan är reglerad i grundlag (2 kap. 1 och 2 §§ regeringsformen). Motionärerna riktar en rad invändningar mot regeringens förslag och menar att dessa är ett led i en dogmatisk politik som innebär att man vill försvaga de fackliga organisationerna. Om frågan trots allt skulle bli föremål för utredning måste, anser de, självfallet också den positiva föreningsrätten omfattas av utredningens uppdrag.

Ärenden som rör grundlagarna hör till konstitutionsutskottets beredningsområde. Enligt vad näringsutskottet har erfarit kommer konstitutionsutskottet att våren 1992 behandla motionsyrkanden om grundlagsskydd för bl.a. äganderätt, näringsfrihet och negativ föreningsrätt. Arbetsmarknadsutskottet har i sitt yttrande till näringsutskottet tagit upp frågan om grundlagsskydd för den negativa föreningsrätten. I enlighet med den princip för behandling av propositionen jämte motioner som utskottet har angivit i det föregående anser utskottet att riksdagen inte nu bör ta ställning i frågan. De aktuella motionerna avstyrks därmed i berörda delar.

Effektivare konkurrens

En grundförutsättning för en dynamisk tillväxt i ekonomin och ett småföretagsvänligt klimat är enligt propositionen (avsnitt 5) att konkurrensen fungerar tillfredsställande. Regeringen anmäler sin avsikt att under våren 1992 lägga fram en proposition med förslag till en ny, förstärkt konkurrenspolitik. Förslagen skall omfatta bl.a. skärpt konkurrenslagstiftning med sikte på ett ikraftträdande den 1 juli 1992, ytterligare avreglering samt lagändringar som öppnar möjligheter för konkurrens i den offentliga sektorn. Förslag om en ny central konkurrensmyndighet skall läggas fram i 1992 års budgetproposition.

I motion 1991/92:N12 (s) sägs att man delar den borgerliga regeringens uppfattning att förslag till ny konkurrenslag bör föreläggas riksdagen med utgångspunkt i de förslag som har framlagts av den konkurrensutredning som den socialdemokratiska regeringen tillsatte. Av vikt är att i detta sammanhang de kooperativa företagens särskilda problem uppmärksammas, anförs det.

Avsnittet om en skärpt konkurrenspolitik i propositionen innehåller inget förslag som riksdagen nu har att ta ställning till. Regeringen har som nämnts tillkännagivit att den avser att återkomma med konkreta förslag i budgetpropositionen 1992 och i en särskild proposition under våren 1992. I enlighet med tidigare uttalad princip anser utskottet att riksdagen inte nu bör ta ställning i denna fråga.

Effektivare riskkapitalmarknad

Tillgången på riskkapital för små och medelstora företag behöver enligt regeringens bedömning öka väsentligt. En effektiv riskkapitalmarknad för småföretag utan statlig inblandning bör successivt byggas upp genom generellt inriktade åtgärder, anförs det i propositionen (avsnitt 7). Det är därvid av stor vikt att möjligheterna att tillskapa nya skattestimulanser för teknik- och innovationsföretag blir belysta. Ett arbete med denna inriktning skall påbörjas.

På grundval av ett riksdagsbeslut våren 1990 (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30) har under år 1991 bildats sex regionala riskkapitalbolag. Ägare till dessa bolag är dels stiftelsen Småföretagsfonden, dels utvecklingsfonderna i resp. region. Stiftelsen Norrlandsfonden är delägare i det nordligast placerade bolaget. Den långsiktiga finansieringen av riskkapitalbolagen är tänkt att ske genom överföringar av 600 milj.kr. från utvecklingsfonderna, huvuddelen av de 1000 milj.kr. som Småföretagsfonden enligt riksdagsbeslut våren 1990 får från allmänna pensionsfonden för detta ändamål och 200 milj.kr. från Norrlandsfonden. Utvecklingsfonderna har också, mot bakgrund av detta riksdagsbeslut, förbundit sig att betala in 1 miljard kronor av sina lånemedel till statskassan.

Stiftelsen Småföretagsfonden inrättades år 1984 (1983/84:135, NU1983/84:42). Därvid överfördes 100 milj.kr. som stiftelsekapital till fonden från allmänna pensionsfonden. År 1987 (prop. 1986/87:74, NU1986/87:30) tillfördes fonden ytterligare 100 milj.kr. Våren 1990 beslöt riksdagen (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30) att Småföretagsfonden under en femårsperiod med början år 1990 skulle tillföras ytterligare 1miljard kronor -- 200 milj.kr. per år. Regeringen har i propositionen om avveckling av löntagarfonderna (prop. 1991/92:36) angett att de återstående 600 milj.kr. som under åren 1992--1995 skulle ha tillförts Småföretagsfonden skall utbetalas till stiftelsen under år 1992. Syftet med Småföretagsfonden är att den skall bidra till att med riskkapital finansiera små och medelstora företag. Regeringen fastställer stadgarna och utser styrelse.

I propositionen sägs beträffande Småföretagsfonden att den tills vidare bör kunna finnas kvar; senare bör den dock avvecklas. Stiftelsens medel bör tills vidare förvaltas av Företagskapital AB, som bedriver riskkapitalverksamhet och ägs gemensamt av staten och ett antal banker.

Utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens ägarandelar i riskkapitalbolagen bör enligt propositionen så snart som möjligt avyttras. Regeringen avser att senare ta upp överläggningar med utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden i syfte att åstadkomma sådana förändringar.

Utan hinder av att riskkapitalbolagens ägarförhållanden avses bli ändrade bör enligt regeringens mening bolagen drivas vidare enligt hittillsvarande riktlinjer. Bolagens verksamhet utgör en komplettering till det ökade utbud av privat riskkapital som regeringen förväntar sig. Regeringen räknar med att det privata ägandet i bolagen på sikt kan komma att öka väsentligt.

Utvecklingsfonderna bedriver finansieringsverksamhet enligt föreskrifter i förordningen (1987:894) om statlig finansiering genom regional utvecklingsfond. De kan lämna lån, garantier och s.k. utvecklingskapital. För samtliga finansieringsformer gäller att risknivån är så hög att banker och andra privata kreditinstitut inte är beredda att medverka.

Utvecklingsfondernas samlade kapital för finansieringsändamål uppgick den 1 januari 1991 till ca 2800 milj.kr. Utvecklingsfonderna har -- i enlighet med av riksdagen fastlagda riktlinjer (prop. 1989/90:88, 1989/90:NU30) -- förbundit sig att under en femårsperiod med början år 1991 betala in sammanlagt 1miljard kronor till staten, med en jämn fördelning över femårsperioden. Vidare har utvecklingsfonderna förbundit sig att under en sjuårsperiod placera 600 milj.kr. i de sex riskkapitalbolagen.

I propositionen sägs att -- med hänsyn till bl.a. kommande förändringar på riskkapitalmarknaden -- de 600 milj.kr. som utvecklingsfonderna skulle ha placerat i de regionala riskkapitalbolagen på sikt bör betalas in till staten. Överläggningar med utvecklingsfonderna samt med landstingen och berörda kommuner i denna fråga aviseras. Frågan om inbetalningar från utvecklingsfonderna till staten behandlades första gången av riksdagen våren 1987 (NU 1986/87:30).

Stiftelsen Norrlandsfonden bedriver sedan början av 1960-talet finansieringsverksamhet i främst de fyra nordligaste länen. Verksamheten är inriktad på små och medelstora företag. Regeringen fastställer fondens stadgar och utser dess styrelse. Fondens balansomslutning uppgår till ca 500 milj.kr. Fonden har -- mot bakgrund av riksdagens beslut våren 1990 -- förbundit sig att placera 200 milj.kr. i det nordligaste riskkapitalbolaget.

Regeringen anmäler i propositionen sin avsikt att ta upp överläggningar med Norrlandsfonden om att de 200 milj.kr. som fonden skulle ha satsat i det nordligaste riskkapitalbolaget i stället skall betalas in till staten. I övrigt anser regeringen att fonden tills vidare bör kunna fortsätta med sin finansieringsverksamhet.

I propositionen sägs slutligen att regeringen avser att återkomma med förslag om småföretagens riskkapitalförsörjning, t.ex. i form av villkorslån av liknande slag som finns i Tyskland (Eigenkapitalhilfeprogramm -- EKH-lån). Samtidigt avser regeringen att lämna förslag om avveckling av nuvarande former för riskkapitaltillförsel t.ex. genom utvecklingsfonderna.

I motion 1991/92:N12 (s) yrkas avslag på propositionens förslag. Motionärerna delar inte regeringens uppfattning att nu existerande former av riskkapitalförsörjning skall begränsas och i vissa avseenden upphöra. I vilken mån skattelättnader i större utsträckning skall användas måste bedömas mot bakgrund av det totala skattesystemets utformning och behovet av att välfärdssamhället finansieras solidariskt och rättvist. Socialdemokraterna har sedan lång tid accepterat skattefördelar för företagen så länge dessa inneburit att företagen har stärkt sin egen kapitalbas.

I motionen sägs vidare att Småföretagsfonden, som har byggts upp som en del av löntagarfondssystemet, bör finnas kvar. En tillfredsställande ekonomisk tillväxt är en förutsättning för pensionssystemets funktion. Det är därför naturligt, menar motionärerna, att en del av de fondmedel som skall säkerställa detta system används för att utveckla den nya företagsamhet som är en förutsättning för den ekonomiska tillväxten. Motionärerna har ingen invändning mot att fonden fortsättningsvis förvaltas av Företagskapital.

Beträffande riskkapitalbolagen noteras i motionen att tre av de partier som ingår i regeringen har ändrat uppfattning i fråga om riskkapitalbolagens värde och numera -- till skillnad från tidigare -- anser att dessa bolag skall vara kvar. Ett av problemen med nyföretagandet i Sverige är enligt närings- och teknikutvecklingsverket (NUTEK) att det är dåligt strukturerat, sägs det i motionen. Det behövs samordning mellan offentlig och privat verksamhet på området; riskkapitalbolagens koppling till utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden bör därför finnas kvar.

Norrlandsfonden har enligt motionen spelat en viktig regionalpolitisk roll. Tanken på att 200 milj.kr. av dess kapital skulle betalas in till staten avvisas av motionärerna.

Motionärerna ställer sig positiva till en fortsatt diskussion av förslag, t.ex. om EKH-lån, som har lagts fram i NUTEKs rapport (B 1991:4) Att skapa livskraft. De menar att det är önskvärt att dessa frågor bereds med stor skyndsamhet och att förslag snarast föreläggs riksdagen. Utvecklingsfonderna har enligt motionärernas mening spelat en viktig roll för nyföretagandet, i fråga om råd, biträde och långivning. Socialdemokraterna är emellertid, säger motionärerna, beredda att i positiv anda pröva förslag om olika låneformer och om utvecklingsfondernas roll.

Också i motion 1991/92:N13 (v) yrkas avslag på regeringens förslag. Allt fler larmrapporter kommer från företagarföreningar runt om i landet, sägs det i motionen; kapitalförsörjningen från bankerna fungerar inte längre. Utvecklingsfonderna, som har haft till uppgift att dämpa den här typen av attitydsvängningar hos bankerna, har presenterat en enkät, som bl.a. visar att av 6000 företag 38 % uppger att försörjningen med riskkapital är deras största problem. Regeringen vill nu enligt motionärerna frånta utvecklingsfonderna deras möjligheter att hjälpa småföretag med riskkapital. "Någon form av lån till eget kapital eller liknande -- -- --" anges i propositionen som ett alternativ. Motionärerna föreslår i stället för vad de betecknar som oprecisa skrivningar att riksdagen beslutar att behålla utvecklingsfondernas möjlighet till utlåning.

Näringsminister Per Westerberg besvarade den 21 november 1991 (RD 1991/92:29) en interpellation (1991/92:20) om småföretagens riskkapitalförsörjning. Interpellanten ville ha besked om näringsministern var beredd att ge de regionala utvecklingsfonderna ekonomiska resurser för fortsatt lokal långivningsverksamhet. I sitt svar hänvisade statsrådet till att regeringen i proposition 1991/92:51 har lagt fram en rad förslag som bl.a. syftar till en effektivare riskkapitalmarknad för småföretagen. Vidare uttalades att utvecklingsfonderna nu kommer att få bedriva utlåningsverksamhet utifrån ett mindre kapital och att regeringen på andra sätt kommer att främja riskkapitalförsörjningen för småföretag. Utvecklingsfonderna angavs även i fortsättningen komma att ha viktiga uppgifter när det gäller att främja småföretagens utveckling genom rådgivning, utbildning m.m.

Representanter för näringsdepartementet har inför utskottet lämnat upplysningar om regeringens syn på hur en effektivare riskkapitalmarknad skall åstadkommas. Synpunkter på regeringens förslag har redovisats för utskottet av företrädare för Utvecklingsfondernas VD-råd och i skrivelser från Landstingsförbundet och Västerbottens handelskammare.

Utskottet anser liksom regeringen att tillgången på riskkapital för små och medelstora företag måste ökas väsentligt. Detta bör, som regeringen föreslår, ske successivt genom generellt inriktade åtgärder och utan statlig inblandning. Förslagen i propositionen ligger i linje med vad företrädare för de borgerliga partierna i utskottet har förordat i reservationer de två senaste åren i anslutning till den socialdemokratiska regeringens förslag om riskkapitalförsörjning.

De farhågor som framförs i motionerna 1991/92:N12 (s) och 1991/92:N13 (v), att det kan komma att uppstå ett vakuum innan de av regeringen föreslagna åtgärderna har fått effekt, anser utskottet överdrivna. Genom att Småföretagsfonden -- i samband med avvecklingen av löntagarfonderna -- i enlighet med regeringens förslag tillförs de 600 milj.kr. som fonden enligt tidigare beslut skulle ha fått under perioden 1992--1995 kommer de sex regionala riskkapitalbolagen att förfoga över ett kapital på 125 milj.kr. per bolag. Utskottet utgår från att de nya riskkapitalbolagen, i samarbete med länsstyrelsernas regionalekonomiska enheter, även kommer att medverka vid finansiering av småföretag i glesbygd. De regionala utvecklingsfonderna, Norrlandsfonden och riskkapitalbolagen kommer sammanlagt att förfoga över en större kapitalbas nästa år än innevarande år.

Förslagen om småföretagens riskkapitalförsörjning bör vidare ses i ett större sammanhang. Regeringen har i en separat proposition (prop. 1991/92:60) lagt fram förslag till en rad ändringar avseende bl.a. förmögenhetsbeskattningen, kapitalbeskattningen och arvs- och gåvobeskattningen, vilka alla har stor betydelse för att underlätta småföretagens riskkapitalförsörjning. Vidare aviseras i propositionen att regeringen avser att återkomma med förslag om villkorslån liknande de tyska EKH-lånen och att möjligheterna att skapa nya skattestimulanser för teknik- och innovationsföretag skall prövas.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker utskottet propositionen i här aktuella delar. Motionerna 1991/92:N12 (s) och 1991/92:N13 (v) avstyrks alltså i motsvarande delar.

Regelreformering

Regelreformeringen skall beakta de små företagens situation, och reglerna måste utformas på ett sådant sätt att de lätt kan hanteras av småföretagen, sägs det i propositionen (avsnitt 9). Regelgivningen skall vara restriktiv och av hög kvalitet. Vissa regler är nödvändiga -- det gäller bl.a. fundamentala bestämmelser till skydd för liv, miljö, hälsa och egendom. I propositionen hänvisas till ett i 1991 års budgetproposition (prop. 1990/91:100 bil. 2 s. 47 ff.) presenterat program för god regelkvalitet.

Särskilda resurser kommer enligt propositionen att avsättas inom näringsdepartementet för bevakning av den samlade regelgivningen mot näringslivet. Konsekvensanalyser, som särskilt skall belysa effekterna för småföretag, blir därvid ett normalt inslag. Informationen om EG-rättens konsekvenser för svenska småföretag kommer att förstärkas.

I propositionen aviseras en översyn av möjligheterna att begränsa småföretagens uppgiftslämnande till statliga myndigheter för deras tillsynsverksamhet. Vidare aviseras ett uppdrag till statistiska centralbyrån att belysa konsekvenserna av att i större utsträckning urvalsundersökningar används för bl.a. industristatistik och annan företagsstatistik.

I motion 1991/92:N12 (s) sägs att man med stor tillfredsställelse hälsar regeringens ambition att fortsätta den socialdemokratiska regeringens arbete med översyn och begränsning av regelgivningen mot näringslivet. Motionärerna förutsätter dock att detta inte sker genom uppgivande av grundläggande krav i fråga om hälsa, miljö och social välfärd.

På detta område framläggs i propositionen inga förslag som kräver riksdagens ställningstagande. Utskottet avstår därför -- som tidigare angetts -- från att uttala någon uppfattning i frågan.

Arbetsmarknadsfrågor m.m.

I syfte att åstadkomma en väl fungerande arbetsmarknad finns det enligt regeringens bedömning anledning att se över vissa frågor inom den arbetsrättsliga lagstiftningen (avsnitt 9). Vissa delar av arbetsrätten är enligt propositionen av särskild vikt för småföretagen. I propositionen aviseras att direktiv kommer att ges på en rad områden till utredningen av den arbetsrättsliga lagstiftningen, vilken den socialdemokratiska regeringen i augusti 1991 fattade beslut om att tillsätta (dir. 1991:76). Regeringen redovisar också sina bedömningar avseende arbetsförmedlingsmonopolet och arbetslöshetsförsäkringen. Slutligen meddelar regeringen att överväganden om sjuklönereformens utformning pågår.

Den politik som förespråkas i propositionen avvisas i motion 1991/92:N9 (s). En sådan politik skulle enligt motionärerna innebära att de fackliga organisationerna skulle försvagas och arbetsgivarnas ställning stärkas. I motion 1991/92:N16 (nyd) riktas kritik mot regeringen för att man går för långsamt fram; förslag lämnas om omedelbar utökning av möjligheterna till provanställning. De aviserade direktiven till utredningen om den arbetsrättsliga lagstiftningen avvisas i motion 1991/92:N14 (v), eftersom de anses syfta till att försvaga både den anställdes och de fackliga organisationernas rättsliga position.

Näringsutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att avge yttrande över de delar av propositionen som rör arbetsmarknadsfrågor jämte motioner. Arbetsmarknadsutskottet har i yttrande 1991/92:AU2y, vilket har fogats till detta betänkande som bilaga, behandlat de frågor som tagits upp i propositionens avsnitt 9 om arbetsmarknadsfrågor, med undantag av sjuklönereformen. I yttrandet redovisas relativt utförligt gällande bestämmelser, regeringens aviserade förslag och motsvarande motionsyrkanden.

Arbetsmarknadsutskottet ställer sig bakom de bedömningar som redovisas i propositionen. Företrädarna för socialdemokraterna resp. Ny Demokrati har i avvvikande meningar anslutit sig till de yrkanden som framförts i motioner från resp. parti. Vänsterpartiets suppleant har avgett en meningsyttring till stöd för yrkandena i motion 1991/92:N14 (v).

Näringsutskottet intar som tidigare nämnts den generella ståndpunkten att riksdagen inte bör ta ställning i sak till sådana avsnitt i propositionen där regeringen endast aviserar framtida åtgärder. I konsekvens med detta anser utskottet att riksdagen inte nu bör fatta något beslut i de berörda arbetsmarknadsfrågorna. Motionerna 1991/92:N9 (s), 1991/92:N16 (nyd) och 1991/92:N14 (v) avstyrks därmed i berörda delar.

Vad gäller frågan om sjuklönereformens utformning vill utskottet anföra följande.

Den 1 januari 1992 träder lagen (1991:1047) om sjuklön i kraft. De nya reglerna innebär att arbetsgivaren skall svara för utbetalning av sjuklön till sina anställda under de första 14 dagarna av en sjukperiod. För att arbetsgivarna skall kompenseras för kostnaderna för sjuklönen har arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen sänkts med 1,9 procentenheter. Småföretag ges möjligheter att teckna en försäkring mot onormalt höga sjuklönekostnader. I propositionen nämns överväganden om en ytterligare sänkning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen. Vidare sägs att regeringen avser att noga följa kostnadsutvecklingen vad gäller arbetsgivarnas utgifter för sjuklönen.

I motion 1991/92:N16 (nyd) krävs att den i anslutning till sjuklönereformen aviserade försäkringsmöjligheten för småföretag snabbt kommer till stånd och får en sådan utformning att småföretagens villkor inte försämras.

Regeringen har sedermera i proposition 1991/92:72 lagt fram förslag om en ytterligare minskning av arbetsgivaravgiften till sjukförsäkringen från tidigare beslutade 8,2 % av avgiftsunderlaget till 7,8 %, dvs. med 0,4 procentenheter utöver tidigare beslutade 1,9 procentenheter. Nya beräkningar som gjorts har visat att den kortvariga sjukfrånvaron inte förväntas minska lika mycket under år 1992, som man tidigare bedömde skulle bli fallet, vilket motiverar den ytterligare minskningen med 0,4 procentenheter.

Enligt lagen om sjuklön ges en möjlighet för arbetsgivare, vars sammanlagda lönekostnader under ett kalenderår inte beräknas överstiga 60 gånger det för året gällande basbeloppet (småföretagare), att försäkra sig hos den allmänna försäkringskassan för kostnader för sjuklön. I en motion (m, fp, c, kds) som riksdagen skall behandla i december i anslutning till proposition 1991/92:72 yrkas att gränsen för möjlighet till återförsäkring skall höjas från 60 basbelopp till 90 basbelopp.

Frågor om sjukförsäkringssystemet tillhör socialförsäkringsutskottets beredningsområde. I enlighet med den tidigare angivna principen för behandlingen av propositionen -- att riksdagen bör ta ställning endast i de fall då direkta förslag framläggs i propositionen -- avstyrker näringsutskottet den nu aktuella motionen i berörd del.

Europafrågor

Under rubriken Europafrågor (avsnitt 10) redovisar regeringen -- utan att framlägga några förslag -- sin bedömning av vilken betydelse ett EES-avtal och ett senare EG-medlemskap kommer att få för de små och medelstora företagen. Dessa företag får enligt regeringen helt nya förutsättningar att expandera internationellt. EGs småföretagsprogram ger småföretagen möjlighet till samverkan med andra småföretag inom EG.

I propositionen sägs att de regionala utvecklingsfondernas EG-insatser bör vidareutvecklas i samverkan bl.a. med NUTEK och Sveriges exportråd. Vidare sägs att små teknikbaserade företag bör ges bättre möjligheter att delta i forsknings- och utvecklingssamarbetet EUREKA och att Stiftelsen Sveriges teknisk-vetenskapliga attachéverksamhet (STATT) i ökad utsträckning bör arbeta med teknikuppdrag från småföretagare.

Främjande av nyetableringar

Regeringen redovisar i propositionen sin bedömning av hur nyetableringar av företag bör främjas (avsnitt 11). Där sägs att näringspolitiska organ på central och regional nivå, i samverkan med kommunerna, företagens organisationer, banker m.fl., bör bedriva ett intensivt arbete med rådgivning och utbildning riktad till företagsetablerare.

Vidare aviseras att förslag kommer att läggas fram att patent- och registreringsverket (PRV) utses till huvudman och ges totalt ansvar för verksamheten med registrering av handelsbolag och ekonomiska föreningar. Ett rikstäckande, enhetligt och med PRVs aktiebolagsregister samordnat register över handelsbolag och ekonomiska föreningar avses införas successivt från mitten av år 1993 till slutet av år 1995. PRVs verksamhet med handels- och föreningsregistren avses finansieras via avgifter, som PRV uppbär. Avgifterna skall täcka kostnaderna för verksamheten. PRV anges komma att få ansvara för att nyföretagare fortsättningsvis får god information och service vid kontakter med handelsbolags- och föreningsregistren.

Skrivelser med kritiska synpunkter på det aviserade förslaget att PRV skall överta ansvaret för verksamheten med registrering av handelsbolag och ekonomiska föreningar från länsstyrelserna har tillställts utskottet av länsstyrelsen i Östergötlands län och länsstyrelsen i Jämtlands län.

Statskontoret har haft regeringens uppdrag att överväga och föreslå förändringar av länsstyrelsernas verksamhet med registrering av handelsbolag och ekonomiska föreningar. I en rapport (1991:11) föreslås bl.a. att PRV utses som ny huvudman. Enligt vad utskottet erfarit kommer PRV att i början av år 1992 få ett regeringsuppdrag att genomföra visst kompletterande utredningsarbete. Efter sedvanlig remissbehandling planeras en proposition kunna läggas fram till hösten 1992.

Eftersom propositionen inte innehåller några direkta förslag som kräver riksdagens ställningstagande och eftersom några motioner inte har väckts i frågan, finns det, menar utskottet, ingen anledning för riksdagen att nu uttala någon ståndpunkt.

Riksdagens revisorers förslag om näringspolitiken

Riksdagens revisorer har lagt fram förslag på två områden inom näringspolitiken -- utredningsverksamheten och genomförandet av näringspolitiska program (förs. 1991/92:12). Till grund för förslagen ligger granskningar som har initierats av revisorerna och som har redovisats i två rapporter (1990/91:3, 1990/91:8). Inga motioner har väckts med anledning av förslagen.

Beträffande utredningsverksamheten föreslås en effektivisering främst genom att beställarfunktionen stärks både hos regeringskansliet och hos riksdagen. Sammanfattningsvis lägger revisorerna fram följande förslag: att regeringen för riksdagen redovisar resultaten av den översyn av beställarkompetensen vid industridepartementet [dvs. numera näringsdepartementet] som för närvarande görs och därvid redovisar vilka ytterligare resurser som framöver kommer att avsättas för hantering av utredningar och resultatuppföljningar inom departementet, att regeringen redovisar för riksdagen på vilka sätt NUTEKs utredningsplan kommer att knytas till den nya budgetmodellen och dess krav på resultatuppföljningar, att regeringen initierar årliga konferenser om näringspolitiska utredningar och för riksdagen redovisar resultatet av dessa, att riksdagen uppmärksammar riksdagsutredningen på frågan om riksdagen bör ges ytterligare resurser för att beställa egna utredningar.

Beträffande de näringspolitiska programmen konstaterar revisorerna att det ekonomiska utbytet av dem hittills har varit magert. För framtiden föreslås att insatserna koncentreras till färre program och myndigheter, att stora samverkansprogram undviks och att målformulering och utvärdering poängteras. Sammanfattningsvis framläggs följande förslag: att de näringspolitiska insatserna koncentreras till färre myndigheter och betydligt färre program och att man undviker att skapa nya myndigheter för att genomföra dessa program, att informationen om pågående näringspolitiska program förbättras, att regeringen vid utformningen av den framtida näringspolitiken beaktar de synpunkter som revisorerna framfört om de begränsningar samverkan har som näringspolitiskt medel, att regeringen ser till att de omständigheter som talar för att en större samverkanssatsning skulle kunna fungera är ordentligt belysta inför beslut om inrättande av nya större program, att regeringen tydligare uttalar sig om befogenheter m.m. i samordningssatsningar, att regeringen låter utreda möjligheterna till sanktioner i fall då t.ex. ett företag inte håller de avtal som slutits, att ett principiellt riksdagsbeslut fattas om riktlinjer för hur man bl.a. skall ställa upp mål och utvärdera program i enlighet med vad som sägs under punkt 2.3.5 i skrivelsen [innebärande bl.a. att utvärderingsmöjligheterna skall beaktas vid målformuleringen, att programmen skall vara tidsbegränsade och möjliga att avbryta, att styrelser och verkställande direktörer skall representera sakkunskap, att redan befintliga organ utnyttjas där så kan ske, att det skall finnas en utvärderingsplan], att regeringen ålägger NUTEK att i högre utsträckning utvärdera program i kontakt med forskare, som kopplas in redan vid starten av programmen, att regeringen snarast initierar ytterligare utvärderingar av de näringspolitiska programmen och redovisar en analys av dessa utvärderingar för riksdagen.

Utskottet har inget att erinra mot vad riksdagens revisorer föreslår. Förslagen tillstyrks.

Utskottet hemställer

1.beträffande grundlagsskydd för äganderätt, näringsfrihet och den negativa föreningsrätten att riksdagen avslår motion 1991/92:N9 yrkande 1 och motion 1991/92:N12 yrkande 2 i ifrågavarande del,

2. beträffande utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens finansieringsverksamhet och ägandet av riskkapitalbolagen m.m. att riksdagen med bifall till proposition 1991/92:51 momenten 2 och 3 och med avslag på motion 1991/92:N12 yrkandena 1 och 2, båda i denna del, och motion 1991/92:N13 yrkande 2 godkänner de i propositionen (avsnitt 7) angivna riktlinjerna för a) de regionala utvecklingsfondernas och Stiftelsen Norrlandsfondens finansieringsverksamhet, b) ägandet av de regionala riskkapitalbolagen, res. (s) men. (v)

3. beträffande arbetsmarknadsfrågor att riksdagen avslår motion 1991/92:N9 yrkandena 2--4, motion 1991/92:N14 och motion 1991/92:N16 yrkandena 4 och 5,

4. beträffande sjuklönereformen att riksdagen avslår motion 1991/92:N16 yrkande 3,

5. beträffande näringspolitisk utredningsverksamhet och näringspolitiska program att riksdagen med anledning av riksdagens revisorers förslag (förs. 1991/92:12) 1. som sin mening ger regeringen till känna vad revisorerna har anfört med anledning av den genomförda granskningen av dels den statliga näringspolitiska utredningsverksamheten, dels genomförandet av näringspolitiska program, 2. uppdrar åt talmanskonferensen att fästa den av talmanskonferensen hösten 1990 tillsatta riksdagsutredningens uppmärksamhet på vad revisorerna har anfört i fråga om förstärkning av riksdagens utredningsresurser.

Stockholm den 10 december 1991

På näringsutskottets vägnar

Rolf Dahlberg

I beslutet har deltagit: Rolf Dahlberg (m), Axel Andersson (s), Birgitta Johansson (s), Kjell Ericsson (c), Bo Finnkvist (s), Karin Falkmer (m), Reynoldh Furustrand (s), Göran Hägglund (kds), Bengt Dalström (nyd), Leif Marklund (s), Olle Lindström (m), Mats Lindberg (s), Jan Backman (m), Bo Bernhardsson (s) och Gudrun Norberg (fp).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Rolf L Nilson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens finansieringsverksamhet och ägandet av riskkapitalbolagen m.m. (mom. 2)

Axel Andersson, Birgitta Johansson, Bo Finnkvist, Reynoldh Furustrand, Leif Marklund, Mats Lindberg och Bo Bernhardsson (alla s) anser

dels att den del av utskottets yttrande på s. 11 som börjar med "Utskottet anser" och slutar med "motsvarande delar" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser liksom regeringen att småföretagens riskkapitalförsörjning behöver förbättras. Detta bör dock inte ske på det sätt som föreslås i propositionen, genom begränsningar och avvecklingar av hittills använda medel och institutioner innan alternativ har kunnat skapas.

Riksdagen bör således -- som krävs i motionerna 1991/92:N12 (s) och 1991/92:N13 (v) -- avvisa propositionens förslag i denna del. Vad gäller Småföretagsfonden -- som har byggts upp som en del av löntagarfondssystemet -- anser utskottet att den bör finnas kvar. Det är naturligt att en del av allmänna pensionsfondens medel används för att utveckla den nya företagsamhet som är en förutsättning för en tillfredsställande ekonomisk tillväxt, vilken i sin tur är en förutsättning för pensionssystemets funktion. Beträffande riskkapitalbolagen vill utskottet framhålla att dessa -- med den ägarstruktur som de enligt riksdagsbeslutet våren 1990 var tänkta att få -- har en viktig funktion att fylla genom att ge möjlighet till en sammanknytning av privata och offentliga intressenter. Därför bör kopplingen till de regionala utvecklingsfonderna och Norrlandsfonden finnas kvar.

Norrlandsfonden har spelat en viktig regionalpolitisk roll för de fyra nordligaste länen. Utskottet vänder sig bestämt mot regeringens avsikt att -- i dagens läge med tilltagande regional obalans och ökande arbetslöshet -- ta upp överläggningar med Norrlandsfonden i syfte att medel skall dras in till staten från fonden.

Utvecklingsfonderna har varit av betydelse för nyföretagandet. Det finns därför anledning att slå vakt om fonderna som en viktig resurs för nyföretagandet, vad gäller råd, biträde och långivning. Utskottet är emellertid berett att i positiv anda pröva förslag från regeringen om olika låneformer och i samband med det fondernas framtida roll. Så länge konkreta regeringsförslag inte föreligger finns det ingen anledning för riksdagen att uttala sig om fondernas framtida verksamhet.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet propositionen i berörda delar och tillstyrker motionerna 1991/92:N12 (s) och 1991/92:N13 (v) i motsvarande delar.

dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse:

2. beträffande utvecklingsfondernas och Norrlandsfondens finansieringsverksamhet och ägandet av riskkapitalbolagen m.m. att riksdagen med bifall till motion 1991/92:N12 yrkandena 1 och 2, båda i denna del, och motion 1991/91:N13 yrkande 2 dels avslår de i proposition 1991/92:51 momenten 2 och 3, dels som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, vilket inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Rolf L Nilson (v) anför:

I allt väsentligt instämmer jag i de synpunkter som framförs i reservationen till detta betänkande.

Arbetsmarknadsutskottets yttrande

1991/92:AU2y

Arbetsmarknadsfrågor

Till näringsutskottet

Näringsutskottet har berett arbetsmarknadsutskottet tillfälle att yttra sig över proposition 1991/92:51 om en ny småföretagspolitik och över motioner väckta med anledning av propositionen, såvitt avser arbetsmarknadsfrågor. Dessa frågor behandlas huvudsakligen i propositionens avsnitt 9.1--7. Motionerna med anledning av frågorna är 1991/92:N9 av Mona Sahlin m.fl. (s), 1991/92:N14 av Karl-Erik Persson m.fl. (v) och 1991/92:N16 av Ian Wachtmeister och Bengt Dalström (nyd), yrkandena 4 och 5. I yttrandet kommer utskottet också in på frågan om den s.k. negativa föreningsrätten. I propositionens avsnitt 4 anförs att en kommitté bör ges i uppdrag att utreda frågan om grundlagsskydd för bl.a. den negativa föreningsrätten. Med anledning av detta begärs ett tillkännagivande i den nyssnämnda s-motionen.

Bakgrund

Den arbetsrättsliga lagstiftningen

Sedan mitten av 1980-talet har det i riksdagen återkommande framställts krav från de borgerliga partierna om en mera genomgripande översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Motionerna har avslagits med hänvisning till att det funnits en bred uppslutning kring huvudtankarna i den arbetsrättsliga lagstiftningen. Det har varit utskottets uppfattning att utvecklingen inom lagstiftningen och inom avtalsområdet varit till gagn för såväl arbetstagarna som näringslivet och samhället i dess helhet. Man har också beaktat att lagarna i viktiga delar består av ganska allmänt hållna grundregler som kan jämkas och utvecklas genom avtal, så att tillämpningarna kan anpassas till bransch- eller arbetsplatsförhållanden.

Hösten 1990 framförde emellertid utskottet i sitt av riksdagen godkända betänkande 1990/91:AU6 Medbestämmande i arbetslivet att vissa förhållanden nu gjorde det naturligt att väcka frågan om en mer allmän översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen. Utskottet utgick från att regeringen skulle inleda ett sådant översynsarbete med beaktande av de allmänna synpunkter som utskottet anlagt utan något initiativ från riksdagens sida.

Den 15 augusti innevarande år beslutade den tidigare socialdemokratiska regeringen att en kommitté skulle tillkallas för att göra en översyn av medbestämmandelagen och den centrala arbetsrättsliga lagstiftningen i övrigt (dir. 1991:76). Förutom mera övergripande frågeställningar tar direktiven upp vissa frågor på medbestämmandelagens, anställningsskyddets och förtroendemannalagens område som bör belysas eller undersökas särskilt av utredningen. Enligt direktiven bör uppdraget slutföras före utgången av 1993.

Arbetsmarknadsutskottet har nyligen behandlat ett stort antal motioner från den allmänna motionstiden vid föregående riksmöte. I dessa motioner redovisade moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centern sin syn på behovet av förändringar i den arbetsrättsliga lagstiftningen. Förslag fanns också från vänsterpartiet och miljöpartiet de gröna liksom från enskilda motionärer. I sitt av riksdagen godkända betänkande (1991/92:AU1 Medbestämmande och anställningsskydd m.m.) ser utskottet med stor tillfredsställelse på att en bred översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen nu kommer till stånd. Utskottet utgår i betänkandet från att regeringen ger det fortsatta arbetet en inriktning som ligger i linje med de synpunkter, uppslag och konkreta förslag som kommit till uttryck i de borgerliga parti- resp. kommittémotionerna. Eftersom någon åtgärd från riksdagens sida därför inte kunde anses behövlig avstyrktes dessa motioner.

Socialdemokraterna reserverade sig i fråga om motiveringen och konstaterade att de borgerliga motionernas allmänna krav om översyn blivit tillgodosedda genom s-regeringens direktiv. Med hänvisning till skiljaktigheterna i synen på inriktningen av översynsarbetet borde motionerna i övrigt inte föranleda någon åtgärd enligt reservanterna.

Arbetsförmedlingsmonopolet

Den i dag gällande lagen med vissa bestämmelser om arbetsförmedling antogs 1935. Lagen grundar sig på en ILO-konvention som i princip förbjuder privat arbetsförmedling som drivs i förvärvssyfte. Så länge som Sverige är bundet av denna konvention kan inte privat vinstsyftande arbetsförmedling tillåtas utom i vissa undantagfall. En medlemsstat som ratificerat konventionen är bunden för tioårsperioder. Efter varje sådan period kan staten inom ett år säga upp konventionen. Om så ej sker uppstår bundenhet för en ny tioårsperiod. En uppsägning träder i kraft ett år efter det att den registrerats hos ILO.

En fråga med anknytning till arbetsförmedlingslagen är i vad mån s.k. uthyrning av arbetskraft, t.ex. genom skrivbyråer, skall anses som arbetsförmedling och därmed vara straffbar i den mån verksamheten sker i förvärvssyfte. I rättspraxis har i flera fall sådan verksamhet ansetts som olaga arbetsförmedling och lett till straffrättslig påföljd.

Riksdagen antog i våras (prop. 1990/91:124, AU20, rskr. 304) en ny lag (SFS 1991:746) om privat arbetsförmedling och uthyrning av arbetskraft. Lagen innebär att uthyrning av arbetskraft bryts ut ur arbetsförmedlingsbegreppet och legaliseras. Vissa regler uppställs dock för den som hyr ut eller hyr in arbetskraft. Det principiella förbudet mot privat arbetsförmedling i förvärvssyfte bibehålls, men undantag görs i lagen för viss artistverksamhet och för s.k. head-hunting avseende personer som skall ha företagsledande ställning, vilket kan tillåtas efter beslut av AMS. Därutöver utvidgas möjligheterna att bedriva sådan icke förvärvssyftande arbetsförmedling som parterna inom ett avtalsområde är överens om. Den nya lagen skall träda i kraft den 1 januari 1992.

Arbetslöshetsförsäkringen

Den svenska arbetslöshetsförsäkringen är frivillig. Försäkringen handhas av de erkända arbetslöshetskassorna, som står under tillsyn av AMS. Det stora flertalet medlemmar är kollektivt anslutna till kassan genom närstående intresseorganisationer (fackförbund eller företagarorganisationer). Ungefär 80 % av de förvärvsverksamma omfattas av försäkringen.

Förslag om en obligatorisk försäkring har lagts fram flera gånger under 1900-talet, senast av ALF-utredningen i slutet av 1970-talet. Förslagen har inte genomförts. Sedan lång tid har det gjorts framställningar i ämnet genom motioner i riksdagen från de borgerliga partierna.

Propositionen och motionerna

Allmän inriktning

Enligt proposition 51 skall den nya småföretagspolitiken ha som huvudsakligt innehåll bl.a. att lagar och andra regler på olika områden förenklas och om möjligt tas bort. Som exempel nämns (avsnitt 3.5) att småföretagaren och de anställda ofta på ett enkelt och informellt sätt kan lösa olika problem, vilket enligt propositionen bör beaktas vid utformningen av den arbetsrättsliga lagstiftningen.

I avsnitt 9 redovisar regeringen mer konkret sin bedömning att det finns anledning att se över vissa frågor inom den arbetsrättsliga lagstiftningen. Det framhålls att vissa delar av arbetsrätten är av särskild vikt för småföretagen. I utredningsarbetet avseende den arbetsrättsliga lagstiftningen skall ges direktiv om att vissa frågor skall behandlas med förtur och avslutas hösten 1992. Det gäller vidgad möjlighet till provanställning, förbud mot blockad av företag utan anställda och avskaffande av den fackliga vetorätten vid entreprenader. I det kommande utredningsarbetet skall enligt propositionen även frågor om turordning vid uppsägning och arbetsrättsliga skadestånd ingå. Regeringen tar i detta avsnitt även upp arbetsförmedlingsmonopolet och arbetslöshetsförsäkringen.

Socialdemokraterna motsätter sig enligt sin kommittémotion N9 av Mona Sahlin m.fl. den aviserade regeringspolitiken som de menar innebär att de fackliga organisationerna skall försvagas och arbetsgivarnas ställning stärkas. Förslagen medför enligt motionärerna minskat anställningsskydd och minskade möjligheter till inflytande på arbetsplatsen. Det är dessutom fel att införa särskilda regler för småföretagen. De anställda där har ett särskilt behov av skyddsregler, anser motionärerna. Regeringens förslag kan i själva verket bli negativa för utvecklingen i småföretagen, som får svårare att rekrytera personal om en anställning där innebär sämre anställningsskydd och medinflytande. Socialdemokraternas uppfattning är att de förutnämnda direktiven för den arbetsrättsliga översynen som s-regeringen beslutade om i augusti innevarande år bör gälla även fortsättningsvis, och de begär ett tillkännagivande om detta.

Utskottet övergår härefter till de enskilda förslagen med anslutande motionsyrkanden.

Vidgad möjlighet till provanställning

Enligt 6 § anställningsskyddslagen får avtal träffas om tidsbegränsad provanställning, om prövotiden är högst sex månader. Ett syfte med regeln är att underlätta för arbetssökande att få anställning. Den gör det också möjligt för båda parterna i ett anställningsförhållande att avgöra om arbetstagaren är lämplig för arbetet. Reglerna är dispositiva. Kollektivavtalen på arbetsmarknaden innebär ofta ett mer begränsat utrymme för provanställning än vad lagen anger.

En förutsättning för att en provanställning verkligen skall kunna fylla en funktion är att den kan pågå under så lång tid att arbetstagaren verkligen får möjlighet att visa sin duglighet, sägs det i propositionen. Den arbetsrättsliga utredningen skall med förtur utreda lagändringar som på olika sätt vidgar möjligheten till provanställningar.

Socialdemokraterna anför i den förutnämnda motionen N9 att regeringens resonemang kring provanställningsreglerna tyder på att dispositiviteten i lagstiftningen ifrågasätts. Reglerna om tidsbegränsad anställning bör alltjämt vara dispositiva, anser motionärerna, varför de inte finner något skäl att ändra provanställningsreglerna.

Ny Demokrati uttrycker i sin motion N16 av Ian Wachtmeister och Bengt Dalström sympati med propositionens anda, men har förslag som man anser skulle göra det möjligt att nå de uppsatta målen snabbare. Partiet anser att riksdagen omedelbart skall förlänga tiden för provanställning till 12 månader, till nytta för både företag och arbetssökande, inte minst ungdomar. I andra hand bör riksdagen begära förslag hos regeringen till lagändring av motsvarande innehåll.

Vänsterpartiet motsätter sig enligt kommittémotion N14 av Karl-Erik Persson m.fl. vidgade möjligheter till provanställning. Den som är provanställd är nästan helt rättslös och kan bli offer för godtycke, sägs det. Partiets inställning är att svaga grupper på arbetsmarknaden bör hjälpas med andra metoder.

Vetorätt mot entreprenader

I 38--40 §§ medbestämmandelagen (MBL) finns regler om facklig vetorätt. Bestämmelserna innebär att en arbetstagarorganisation har möjlighet att hindra arbetsgivaren att anlita entreprenör om åtgärden kan antas medföra åsidosättande av lag eller av kollektivavtal för arbetet eller på annat sätt strida mot vad som är allmänt godtaget inom parternas avtalsområde.

I propositionen påpekas att prövningen av om entreprenören kan antas bryta mot lag eller avtal enligt praxis enbart får avse sådana brott som kan påverka entreprenörens egna anställda, t.ex. brott mot MBL, kollektivavtal och reglerna om arbetsgivaravgifter. Nuvarande regler och den tillämpning som dessa ger möjlighet till är enligt regeringens uppfattning inte rimliga. Entreprenörens eventuella överträdelser mot den egna personalen skall bevakas av dess egna fackliga organisationer och eventuella brott mot skatteregler m.m. genom normalt rättsligt förfarande. Regeringen anser att lagstiftningens tillämpning fått orimliga konsekvenser för många mindre företag och även kommit att utgöra en begränsning av etableringsfriheten. Enligt propositionen kommer den arbetsrättsliga utredningen att få i uppdrag att utreda förutsättningarna för ett avskaffande av vetorättsreglerna.

Socialdemokraterna påpekar i sin motion N9 av Mona Sahlin m.fl. att vetoreglerna spelar en viktig roll när det gäller att skydda inte minst de mindre företagen från konkurrens med oseriös verksamhet.

Även vänsterpartiet, som motsätter sig förslaget, framhåller reglernas syfte att förhindra oseriös entreprenadverksamhet. Partiet anser det enligt sin motion N14 vara orimligt att avskaffa vetorätten utan att det kan visas att den missbrukats och påpekar att en facklig organisation som utövar veto utan saklig grund kan ådömas skadestånd.

Turordningsreglerna

Enligt 22 § lagen om anställningsskydd (LAS) skall arbetsgivaren iaktta vissa turordningsregler vid uppsägning på grund av arbetsbrist. Huvudregeln är att längre anställningstid ger företräde, "sist-in-först-ut"-principen. Om arbetstagaren endast efter omplacering kan beredas fortsatt arbete gäller som villkor för företrädesrätten att arbetstagaren har tillräckliga kvalifikationer för det fortsatta arbetet. Avsteg kan göras från reglerna genom kollektivavtal som har slutits eller godkänts av en central arbetstagarorganisation.

Turordningsreglerna kan vålla problem, särskilt i små och medelstora företag, sägs det i propositionen. Vid driftsinskränkningar är det angeläget för både företaget och de anställda att den arbetsstyrka som blir kvar får en sammansättning som gör fortsatt effektiv verksamhet möjlig. Regeringen anser att en kartläggning bör ske av praxis vid avsteg från turordningsreglerna inom ramen för den arbetsrättsliga utredningen. Därefter kan utredningen lägga fram förslag om eventuellt erforderliga förändringar. Det allmänna syftet skall enligt propositionen vara att främja väl fungerande företag som kan ge anställningstrygghet.

Vänsterpartiet anser enligt motion N14 att det vore djupt olyckligt att låta arbetsbristuppsägningar styras av arbetsgivarens urval i fråga om vilken arbetskraft han bedömer som viktigast att behålla. Sådana regler skulle också innebära att de anställda blev mer tveksamma att framföra berättigad kritik t.ex. mot brister i miljöskyddsarbetet.

Arbetsrättsliga skadestånd

Det är svårt att överblicka och efterleva ett så omfattande regelsystem som det arbetsrättsliga, anförs det i propositionen. Inte minst gäller det de små företagen som inte kan ha tillgång till egen arbetsrättslig expertis. Skadestånd till fackliga organisationer vid vissa bagatellartade brott mot vissa varsel- och underrättelseskyldigheter, som i realiteten saknar betydelse för en enskild person, kan enligt propositionen sättas i fråga. Skadestånden för mindre företag kan vara mycket stora i förhållande till omsättningen, sägs det vidare. Reglerna kommer enligt propositionen att bli föremål för översyn.

När det gäller den s.k. tvåhundrakronorsregeln vid olovlig stridsåtgärd anges att regeringen återkommer med förslag i särskild ordning. En väsentlig höjning av skadeståndet aviseras.

Vänsterpartiet anser att regeringen inte berör den relevanta frågan om skadestånd för bagatellartade brott verkligen utdöms och inte heller om det i själva verket är så att skadestånden för de stora företagen är så små att de inte får någon preventiv verkan. Partiet begär ett tillkännagivande om detta i den förutnämnda motionen N14.

Arbetsförmedling

Enligt propositionen förbereds ett förslag som syftar till att avskaffa det s.k. arbetsförmedlingsmonopolet senast fr.o.m. den 1 juli 1993. Inom kort kommer initiativ att tas till att Sverige säger upp den förut berörda ILO-konventionen. Privata eller fristående arbetsförmedlingar som komplement till den offentliga arbetsförmedlingen innebär fördelar i form av ökad flexibilitet och anpassningsförmåga, vilket är en förutsättning för en väl fungerande arbetsmarknad, sägs det i propositionen. En utredning skall få i uppdrag att lämna förslag till en avreglering och också att behandla frågan om uthyrning av arbetskraft.

I socialdemokraternas motion N9 framhålls den offentliga arbetsförmedlingens viktiga roll för möjligheten att driva en framgångsrik arbetsmarknadspolitik. Partiet motsätter sig en uppsägning av konventionen. Synnerligen starka skäl krävs för uppsägning varför det är bättre att verka för en förändring av konventionen om man har synpunkter på innehållet, anför motionärerna. Partiet är också emot ytterligare vinstsyftande arbetsförmedlingar. Ett avskaffande av nuvarande system skulle få långtgående konsekvenser i skilda hänseenden, sägs det, varför motionärerna förutsätter att regeringen låter en parlamentarisk utredning analysera situationen. Deras uppfattning är också att regeringen bör avvakta hur den nya arbetsförmedlingslagen fungerar innan man överväger avgörande förändringar i lagstiftningen.

Ett avskaffande av arbetsförmedlingsmonopolet innebär risk för att den offentliga förmedlingen inskränks till att betjäna svårplacerad arbetskraft, anför vänsterpartiet i motion N14. I alla händelser saknas underlag för slutsatsen att effekterna ur samhällets och den enskildes synpunkt skulle vara övervägande positiva, menar motionärerna.

Utskottets överväganden

Utskottet har som förut nämnts nyligen i betänkandet 1991/92:AU1 Medbestämmande och anställningsskydd m.m. uttryckt sin stora tillfredsställelse med att en översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen skall komma till stånd. När nu regeringen i proposition 51 aviserar att lagar och andra regler skall förenklas överensstämmer detta med utskottets grundläggande syn på frågan om behovet av en reformering av det arbetsrättsliga systemet. Det är vidare ytterst angeläget att snabbt se över vissa frågor där dagens regler i onödan kan få negativa effekter på arbetsmarknaden. De områden som pekas ut som sådana som bör behandlas med förtur, alltså vidgade möjligheter till provanställning, blockader mot företag utan anställda och den fackliga vetorätten, utmärks av att de är av vital betydelse för många mindre företag. På något längre sikt är det också angeläget -- inte minst med hänsyn till småföretagen -- att se över och eventuellt komma med förslag till förändringar på de övriga områdena, dvs. turordningen vid uppsägning, skadestånden, arbetsförmedlingen och arbetslöshetsförsäkringen. Utskottet ställer sig alltså positivt till regeringens propåer i avsnitt 9.1--9.7.

I socialdemokraternas krav att s-regeringens direktiv till den arbetsrättsliga översynen skall gälla också fortsättningsvis ligger att partiet har en annan syn än regeringen på behovet av förändringar i lagstiftningen bl.a. i de hänseenden som nu redovisas.

Arbetsmarknadsutskottet har i det nyssnämnda betänkandet utgått från att det fortsatta arbetet med den arbetsrättsliga översynen ges en inriktning i linje med synpunkter, uppslag och konkreta förslag som framförts i parti- och kommittémotioner av moderata samlingspartiet, folkpartiet liberalerna och centern. Den översyn av arbetsrätten som redovisas i proposition 51 avser just sådana frågor som tagits upp i dessa motioner. S-regeringens direktiv har i väsentliga hänseenden andra utgångspunkter och annan inriktning. Det är enligt utskottets mening därför närmast en självklarhet att dessa direktiv måste revideras på flera viktiga punkter. Motion N9 avstyrks således i denna del.

Utskottet övergår nu till de enskilda frågor som aktualiserats i motionsyrkanden.

Vad först gäller Ny Demokratis krav i motion N16 att riksdagen skall besluta om tolv månaders provanställning anser utskottet att frågan om vidgade möjligheter till sådan anställning bör beredas på det sätt som regeringen föreslagit. Om den lämpligaste lösningen ligger i att utvidga lagens tidsgräns eller i någon annan förändring, liksom konsekvenserna av olika lösningar, bör utredas på sedvanligt sätt. Utskottet avstyrker således motionens begäran enligt yrkande 4 om att riksdagen omedelbart skall ändra lagen. I det anförda ligger även ett avstyrkande av motionens andrahandskrav enligt yrkande 5.

Utskottet kan inte instämma med vänsterpartiet i dess allmänt negativa syn på provanställningar enligt motion N14. Partiet bortser från att möjligheten till provanställning kan vara till gagn för de arbetssökande, inte minst för personer som har svårt att få en fast fot på arbetsmarknaden.

Inte heller kan utskottet ansluta sig till vänsterpartiets avvisande av propositionens propåer om vetorättsreglerna i medbestämmandelagen. Reglerna bygger enligt utskottets mening på en principiellt felaktig tankegång om vem som skall bevaka entreprenörens eventuella lag- och avtalsbrott. Om reglerna i praktiken faktiskt kommit att försvåra för många mindre företag talar detta än tydligare för att man med förtur utreder förutsättningarna för ett avskaffande av vetorättsreglerna.

I fråga om turordningsreglerna ser utskottet det som angeläget att en kartläggning sker såsom aviserats i propositionen. Det är för tidigt att nu ha någon bestämd uppfattning om och i så fall hur reglerna bör förändras. Något tillkännagivande av det slag som vänsterpartiet begär kan därför inte anses påkallat.

Vad slutligen gäller de arbetsrättsliga skadestånden anser utskottet -- liksom för övrigt också vänsterpartiet -- att en översyn är önskvärd. Vänsterpartiet har dock andra utgångspunkter för sin uppfattning om behovet av en översyn, varför utskottet inte heller i denna del är berett att göra något uttalande med anledning av partiets motion.

Med hänvisning till det anförda avstyrker utskottet vänsterpartiets begäran om tillkännagivanden enligt motion N14 yrkandena 1--4. Utskottet vill samtidigt erinra om att det självfallet är en regering obetaget att ta de utredningsinitiativ som den anser behövliga. Det är en annan sak att det i sista hand kan bli en uppgift för riksdagen att ta ställning till utredningsresultatet.

Utskottet övergår nu till avsnittet om arbetsförmedlingsmonopolets avskaffande och därtill anknytande frågor.

Tanken på att tillåta privata eller andra fristående arbetsförmedlingar som komplement till den offentliga förmedlingen har enligt utskottets uppfattning goda skäl för sig. Det väsentliga är att öka flexibiliteten och att åstadkomma lösningar som tillgodoser de krav som ställs i dag -- och kommer att ställas i ökad utsträckning i framtiden -- på specifik kunskap om olika delar av arbetsmarknaden och på särskild service till arbetsgivare och arbetssökande. Utskottet uppskattar alltså de avregleringsinitiativ som redovisas i propositionen och som förutsätter en uppsägning av ILO-konventionen. I sammanhanget måste det dock understrykas att ett ökat utrymme för fristående förmedlingar inte innebär en nedvärdering av den offentliga förmedlingens roll på arbetsmarknaden.

Av det anförda följer att utskottet inte kan ställa sig bakom det socialdemokratiska kravet om tillkännagivanden att ytterligare vinstsyftande förmedlingar inte skall tillåtas och att ILO-konventionen inte skall sägas upp. Motion N9 yrkandena 3 och 4 avstyrks således.

Utskottet kan inte heller ansluta sig till den negativa syn på en avreglering som vänsterpartiet ger uttryck för. Även motion N14 avstyrks således i denna del.

Negativ föreningsrätt

Med anledning av regeringens bedömning i avsnitt 4 i fråga om den s.k. negativa föreningsrätten begär socialdemokraterna i den förutnämnda motionen N9 yrkande 1 av Mona Sahlin m.fl. ett tillkännagivande om att något förstärkt grundlagsskydd inte bör genomföras i detta hänseende.

I motionen förs ett tämligen ingående resonemang mot ett grundlagsskydd för den negativa föreningsrätten. Motionärerna utgår från att vad regeringen åsyftar är ett sanktionerat civilrättsligt skydd som blir grundlagsfäst, enligt dem förmodligen i avsikt att ge arbetsgivare bättre skydd mot fackliga organisationer. Resonemanget går i korthet ut på att en sådan ordning skulle innebära att den negativa föreningsrätten får ett starkare skydd i grundlag än vad den positiva föreningsrätten har i vanlig lag.

Ärenden som rör grundlagarna hör till konstitutionsutskottets beredningsområde. Arbetsmarknadsutskottet vill ändå med anledning av motionen framhålla att regeringen i den nu behandlade propositionen inte redovisar någon slutlig ståndpunkt om en grundlagsändring utan enbart sin avsikt att låta utreda frågan genom en parlamentarisk kommitté. Redan av hänsyn härtill saknas enligt utskottets uppfattning skäl för riksdagen att göra något uttalande av det slag som begärs i motionen, vilken således avstyrks i motsvarande del.

Stockholm den 4 december 1991

På arbetsmarknadsutskottets vägnar

Mona Sahlin

I beslutet har deltagit: Mona Sahlin (s), Elver Jonsson (fp), Anders G Högmark (m), Kjell Nilsson (s), Georg Andersson (s), Marianne Andersson (c), Lahja Exner (s), Charlotte Cederschiöld (m), Sten Östlund (s), Harald Bergström (kds), Laila Strid-Jansson (nyd), Monica Öhman (s), Isa Halvarsson (fp), Johnny Ahlqvist (s) och Kent Olsson (m).

Från vänsterpartiet, som inte företräds av någon ordinarie ledamot i utskottet, har suppleanten Karl-Erik Persson (v) närvarit vid den slutliga behandlingen av ärendet.

Avvikande meningar

1. Allmän inriktning

Mona Sahlin, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande under Utskottets överväganden som börjar med "Utskottet har" och slutar med "denna del" bort ha följande lydelse:

Utskottet anser att de direktiv för översyn av den arbetsrättsliga lagstiftningen som den socialdemokratiska regeringen beslutade om i augusti 1991 bör ligga fast. Målsättningen skall vara ett fortsatt demokratiskt arbetsliv med ett verkligt inflytande för löntagarna och deras fackliga organisationer. Den övergripande ambitionen bör, såsom anges i direktiven, vara att finna regler som stimulerar till att kollektivavtal träffas om ett konkret och decentraliserat inflytande för löntagarna. I fråga om anställningsskyddet bör enligt utskottets mening utredningsarbetet ta sikte på åtgärder för att befästa grundläggande principer om trygghet i anställningen.

De förslag som aviseras i proposition 51 ligger i linje med den nya regeringens politik som innebär ett minskat anställningsskydd och minskade möjligheter till inflytande på arbetsplatsen. De fackliga organisationerna skall försvagas och arbetsgivarnas ställning stärkas. Utskottet motsätter sig bestämt en sådan politik.

Regeringen väljer fel väg när man i stället för att öka förutsättningarna för samarbete mellan parterna rubbar balansen genom att försvaga löntagarnas ställning. Dessutom kan förslagen motverka sitt angivna syfte att underlätta utvecklingen i småföretagen. Risken finns nämligen att de mindre företagen får svårigheter att rekrytera personal om en anställning där innebär sämre anställningsskydd och sämre medinflytande. Om vetoreglerna slopas försämras möjligheterna att förhindra konkurrens med oseriös verksamhet. Till detta kommer att det enligt utskottets mening är principiellt felaktigt med särskilda regler för småföretag.

Regeringens propå när det gäller provanställningar tyder dessutom på att man är beredd att inskränka dispositiviteten i lagstiftningen. Detta strider mot en av grundtankarna inom arbetsrätten, nämligen att parterna genom kollektivavtal skall kunna reglera branschspecifika problem.

Med hänvisning till det anförda tillstyrker arbetsmarknadsutskottet motion N9 yrkande 2.

2. Provanställning

Laila Strid-Jansson (nyd) anser att den del av utskottets yttrande under Utskottets överväganden som börjar med "Vad först" och slutar med "yrkande 5" bort ha följande lydelse:

Utskottet delar regeringens uppfattning att det är nyföretagandet som måste bli ekonomins spjutspets mot framtiden och att det är i småföretagen som de nya möjligheterna och de nya jobben finns. Som framhålls i Ny Demokratis motion N16 måste åtgärderna mot den svenska krisen vara omfattande och snabba. De begränsade möjligheter som finns i dag att utnyttja provanställning verkar hämmande på företagens vilja att nyanställa. En förlängd provanställningstid skulle vara till nytta både för företag och arbetssökande, inte minst ungdomar. Utskottet anser därför liksom motionärerna att riksdagen omgående bör besluta om att prövotiden förlängs till 12 månader. Motion N16 tillstyrks således i motsvarande del.

3. Arbetsförmedlingsmonopolets avskaffande m.m.

Mona Sahlin, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande under Utskottets överväganden som börjar med "Tanken på" och slutar med "avstyrks således" bort ha följande lydelse:

Utskottet tar bestämt avstånd från regeringens propåer om att säga upp ILO-konventionen för att sedan kunna tillåta ytterligare vinstsyftande arbetsförmedlingar. Enligt utskottets uppfattning krävs synnerligen starka skäl för att Sverige skall säga upp en konvention av detta slag. Om man har synpunkter på konventionens innehåll är det, såsom påpekas i den socialdemokratiska motionen N9, bättre att verka för att en förändring sker.

Regeringens inställning tyder på att man bortser från den utomordentligt viktiga roll som den offentliga arbetsförmedlingen spelar för att Sverige skall kunna driva en framgångsrik arbetsmarknadspolitik. Ingenting talar för att arbetsmarknaden skulle fungera bättre om fältet släpptes fritt för privata vinstsyftande förmedlingar. Det krävs djupgående analyser av vilka konsekvenser ett avskaffande av det nuvarande systemet skulle få för arbetsmarknadens funktionssätt. Därför bör en så långtgående förändring som den regeringen aviserar absolut inte komma till stånd utan att en parlamentarisk utredning först ingående analyserat frågan.

Under alla förhållanden anser utskottet att den nya arbetsförmedlingslagen bör få verka en tid innan man överväger ytterligare förändringar.

Med hänvisning till det anförda anser utskottet att riksdagen bör göra de uttalanden som begärs i motion N9 yrkandena 3 och 4.

4. Negativ föreningsrätt

Mona Sahlin, Kjell Nilsson, Georg Andersson, Lahja Exner, Sten Östlund, Monica Öhman och Johnny Ahlqvist (alla s) anser att den del av utskottets yttrande under avsnittet Negativ föreningsrätt som börjar med "Ärenden som" och slutar med "motsvarande del" bort ha följande lydelse:

Utskottet instämmer i socialdemokraternas uppfattning i motion N9 när det gäller skyddet för den negativa föreningsrätten. Tanken att införa ett grundlagsskydd av det slag som regeringen synes vara inne på ter sig närmast befängd. Såsom påpekas i motionen skulle det leda till den orimliga konsekvensen att en arbetsgivare som vägrar anställa någon med motiveringen att den arbetssökande är medlem i en facklig organisation inte bryter mot vare sig grundlag eller annan lag, medan en arbetsgivare som vägrar anställa därför att den arbetssökande inte är medlem bryter mot grundlag.

Utskottet kan inte ställa sig bakom förslag vars egentliga syfte är att försvaga de fackliga organisationerna. Något förstärkt grundlagsskydd för den negativa föreningsrätten bör således inte genomföras. Om frågan trots allt skulle bli föremål för utredning måste självfallet också den positiva föreningsrätten ingå i utredningens uppdrag.

Med hänvisning till det anförda tillstyrks motion N9 i den nu berörda delen.

Meningsyttring av suppleant

Meningsyttring får avges av suppleant från vänsterpartiet, eftersom partiet inte företräds av ordinarie ledamot i utskottet.

Karl-Erik Persson (v) anför:

De förslag som nu aviseras av regeringen syftar till att försvaga både den anställdes och de fackliga organisationernas rättsliga position, något som vänsterpartiet inte kan godta.

Med ett vidgat utrymme för provanställningar ökar rättslösheten och risken för godtycke. En slopad vetorätt för facket skulle innebära försämrade möjligheter att hindra oseriös verksamhet. Regeringen tycks här bortse från att den fackliga organisationen utövar sitt veto under skadeståndsansvar. När det gäller turordningsreglerna bör man enligt min mening hålla fast vid de principer som sedan länge varit rådande på arbetsmarknaden, nämligen att låta längre anställningstid ge företräde. En ordning där arbetsgivaren fick styra urvalet skulle vara djupt olycklig. Arbetstagaren skulle inför risken att uppfattas som besvärlig hålla inne med berättigad kritik av t.ex. arbetsförhållanden och arbetsmiljö. Även den aviserade översynen av de arbetsrättsliga skadestånden har felaktiga utgångspunkter. Det verkliga problemet är att skadestånden ibland är så låga att de inte alls får någon preventiv effekt.

När det gäller avskaffande av arbetsförmedlingsmonopolet måste man beakta den påtagliga risken för att den offentliga förmedlingens arbete inskränks till att betjäna särskilt svårplacerad arbetskraft. Något faktaunderlag finns inte som talar för att ett avskaffande skulle få övervägande positiva effekter från samhällets och den enskildes synpunkt.

Med hänvisning till vad som anförts anser jag att vänsterpartiets motion N14 bör tillstyrkas.

Innehåll

Ärendet1

Sammanfattning1

Propositionen2 Förslag2 Förslagens innebörd3 Propositionens huvudsakliga innehåll i övrigt3

Motionerna3

Riksdagens revisorers förslag4

Utskottet5 Inledning5 Äganderätt och näringsfrihet m.m.6 Effektivare konkurrens7 Effektivare riskkapitalmarknad8 Regelreformering12 Arbetsmarknadsfrågor m.m.12 Europafrågor14 Främjande av nyetableringar14 Riksdagens revisorers förslag om näringspolitiken15 Hemställan16

Reservation (s)17

Meningsyttring av suppleant (v)19

Bilaga Arbetsmarknadsutskottets yttrande 1991/92:AU2y20