Beslut vid regeringssammanträde 1988-11-10

Chefen för civildepartementet, statsrådet Johansson, anför.

1. Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att kartlägga och analysera effekterna av fria affärstider i detaljhandeln. Utredaren skall också ta reda på olika intressenters inställning till affärstiderna.

2. Den senaste lagstiftningen och efterföljande utredningar

Under större delen av 1900-talet har detaljhandelns öppethållande varit reglerat i någon form. Sedan den 1 januari 1972 är affärstiderna emellertid oreglerade. Frågan om affärstiderna har sedan dess behandlats ett flertal gånger av riksdag och regering.

Den senaste lagstiftningen om affärstiderna var 1967 års affärstidslag. Denna lag var tidsbegränsad och gällde fem år t.o.m. utgången av år 1971. Affärstidslagen omfattade all yrkesmässig detaljhandel. Huvudregeln var att öppethållande medgavs endast under s.k. vanlig affärstid, nämligen vardagar mellan klockan 8 och 20. Övriga tider rådde förbud mot öppethållande. Lagen gav möjligheter till dispens från förbudet.

Från lagens tillämpning gjordes vissa undantag såsom försäljning från apotek, från automat, på trafikmedel till resande, på salutorg eller liknande allmän försäljningsplats. Även försäljning av tryckta skrifter, tobaksvaror, blommor, drivmedel till motorfordon och tillbehör till sådana var undantagna liksom andra varor som allmänheten särskilt efterfrågade på annan tid än vanlig affärstid. Denna senare formulering avsåg det s.k. fria varusortimentet, vars innehåll och omfattning fastställdes av arbetarskyddsstyrelsen. Överträdelse av lagen eller föreskrifter som meddelats med stöd av lagen medförde böter.

Inför utgången av affärstidslagens femåriga giltighetstid föreslog en statlig utredning i betänkandet (SOU 1971:33) Fri affärstid, att affärstidsregleringen skulle slopas helt. I meddelande till riksdagen (RD 1971:124) tillkännagav handelsministern att regeringen inte avsåg att föreslå att affärstidslagens gilighetstid skulle förlängas. Riksdagen beslöt senare (NU 1971:53, rskr. 359) att lagen skulle upphöra. Samtidigt beslöt riksdagen att en affärstidsnämnd skulle inrättas för att under en tid av i första hand tre år följa utvecklingen av affärstiderna och undersöka verkningarna av friare öppethållande. Nämnden överlämnade i maj 1975 en rapport till regeringen.

Till följd av bl.a. ett riksdagsuttalande (NU 1974:27, rskr. 197) tillkallades år 1975 en kommitté för att utreda frågan om affärstiderna, huvudsakligen med utgångspunkt i affärstidsnämndens material. Kommittén presenterade i juli 1977 sitt betänkande (SOU 1977:72) Affärstiderna. Vid remissbehandlingen framkom att merparten av remissinstanserna i huvudsak anslöt sig till förslaget om fortsatt fria affärstider. Regeringen beslöt i december 1978 att inte föreslå någon reglering av affärstiderna (prop. 1978/79:111).

Regeringen beslöt den 2 februari 1984 att till handlingarna lägga vissa skrivelser från bl.a. Handelsanställdas förbund och Stockholms handelskammare som rörde frågan om reglering av affärstiderna. I beslutet anfördes att regeringen vid sin prövning av affärstidsfrågan kommit fram till att de fria affärstiderna skulle bibehållas. Härvid hänvisades till ett pressmeddelande från finansdepartementet den 25 januari 1984. I detta framhölls bl.a. att betydelsefulla förändringar inträffat i detaljhandelns struktur under den tid som affärstiderna varit fria. Samtidigt hade antalet hushåll med två förvärvsarbetande ökat kraftigt. Dessa faktorer hade tillsammans påtagligt ändrat människors inköpsvanor. Många konsumenter ville kunna göra sina inköp på sen kvällstid och under veckosluten.

Handelsanställdas förbund har i skilda sammanhang framfört att reglerade affärstider bör återinföras.

3. Undersökningar under senare år

Uppgifter om öppethållande i den enskilda dagligvaruhandeln inhämtas sedan ett antal år av Handelns utredningsinstitut på uppdrag av Sveriges livsmedelshandlareförbund. Av en utredning som avser år 1988 framgår sammanfattningsvis att öppethållandet i denna del av detaljhandeln fortsätter att öka. Detta gäller både på vardagar under kvällstid och på söndagar.

Vidare har statistiska centralbyrån på uppdrag av Handelsanställdas förbund under år 1987 genomfört en undersökning omfattande ett urval konsumenter med frågor om bl.a. deras inställning till öppethållande i butikerna.

Livsmedelsutredningen har i sitt betänkande (SOU 1987:44) Livsmedelspriser och livsmedelskvalitet analyserat bl.a. kostnadsutvecklingen i detaljhandeln. Inom ramen för utredningen har inte närmare kunnat utredas ett samband mellan förlängda öppettider och lönsamhet.

Statens pris- och konkurrensverk har genom sin ordinarie utredningsverksamhet erhållit vissa uppgifter om bl.a. pris- och kostnadsutvecklingen i detaljhandeln.

Konsumentverket har likaledes inom ramen för sina utredningar om konsumenternas ekonomiska förhållanden, tidsanvändning och inköpsvanor erhållit material som bidrar till att belysa frågan om detaljhandelns öppethållande. Verket har bl.a. konstaterat att antalet hushåll med två förvärvsarbetande har ökat kraftigt. Kvinnornas arbetskraftstal är idag bara några procentenheter lägre än männens.

4. Uppdraget

Det är nu nära 20 år sedan affärstidsregleringen inom detaljhandeln upphörde. De undersökningar som har gjorts sedan dess och som har varit av större omfattning genomfördes av affärstidsnämnden och omfattade den första treårsperioden efter det att fria affärstiden införts. Även 1975 års affärstidskommitté baserade sina bedömningar till stor del på detta material.

Under den tid då affärstiderna varit fria har det samtidigt skett förändringar, som i vissa fall är avsevärda när det gäller bl.a. detaljhandelns struktur och öppethållande samt hushållens sammansättning och grad av förvärvsverksamhet.

Mot bakgrund härav och av att de erfarenheter som redovisats av tidigare utredningar huvudsakligen hänför sig till åren omedelbart efter att regleringen upphörde, kan det anses påkallat med en förnyad översyn av effekterna av fria affärstider. Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för denna uppgift. Översynen bör till en del kunna baseras på redan tillgängligt material rörande utvecklingen under de senaste åren.

Utredaren skall särskilt kartlägga och analysera:

• omfattningen och utvecklingen av affärernas öppethållande,
• utvecklingen av anställningsformer (hel- resp. deltid) samt arbetskraftssituationen inom detaljhandeln,
• eventuella samband mellan ökat öppethållande och kostnads- och prisutvecklingen inom detaljhandeln,
• konsumenternas, de anställdas och detaljhandelsföretagens beroende av och inställning till affärstiderna.

Utredaren skall beakta regeringens direktiv (dir. 1984:5) angående utredningsförslagens inriktning och regeringens direktiv (dir. 1988:43) angående EG-aspekter i utredningsverksamheten. Vidare bör utredaren samråda med arbetstidskommittén (A 1987:04).

Utredningsuppdraget bör redovisas före den 1 maj 1990.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag har anfört, hemställer jag

att regeringen bemyndigar det statsråd som är föredragande i förvaltningsärenden som gäller inrikes handel

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att göra en översyn av effekterna av fria affärstider i detaljhandeln,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta sjunde huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Finansdepartementet)