SOU 1977:72

Affärstiderna

Till Statsrådet och chefen för handelsdepartementet

Genom beslut den 5 juni 1975 bemyndigade regeringen chefen för han- delsdepartementet att tillkalla högst åtta ledamöter för att utreda frågor rö- rande affärstiderna.

Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 24 juni 1975 till le- damöter generaldirektören Åke Englund, tillika ordförande, riksdagsleda- möterna Fritz Börjesson (c) och Anita Gradin (s), förbundsordföranden Karl- Åke Granlund, direktören Sven E. Johansson, riksdagsledamoten Gabriel Romanus (fp), kommunalrådet Ulla Sandell och direktören Bengt Sundewall. Genom beslut den 15 december 1976 bemyndigade regeringen chefen för handelsdepartementet att tillkalla ytterligare två ledamöter. Med stöd av detta bemyndigande förordnades den 15 januari 1977 till ledamöter riks- dagsledamoten Sten Svensson tm) och avdelningschefen Marianne Wahl- berg.

Som experter åt utredningen förordnades den 24 juni 1975 direktörerna Gunnar Dedorson, Bertil Melin, Erland Samuelsson, Arne Skarp och Gotte Tellinger och den 3 maj 1976 hovrättsassessorn Olof Bergqvist.

Till sekreterare i utredningen förordnades den 24 juni 1975 byråchefen, numera avdelningschefen Åke Hallman. Till biträdande sekreterare förord- nades den 21 augusti 1975 byrådirektören Carl-Johan Jargenius.

Utredningen har antagit namnet 1975 års affärstidskommitté. Kommittén skulle enligt sina direktiv ta utgångspunkt i det utrednings- material, som affärstidsnämnden redovisat i rapporten ”Resultat av tre år prövotid med fria affärstider", och endast i undantagsfall utföra ytterligare undersökningar. De undersökningar kommitten gjort har huvudsakligen inneburit en aktualisering av vissa avsnitt av affärstidsnämndens under- sökningar. Vidare har kommitten gjort vissa kompletterande undersökningar inom områden som inte närmare studerades av affärstidsnämnden, t. ex. sortimentssammansättningen i kiosk- och bensinstationshandeln.

Kommitténs överväganden av behovet av en särskild affärstidsreglering har lett till att ledamöterna Börjesson, Gradin, Granlund, Johansson och Sandell förordar en reglering i särskild lag av affärstiderna på såväl vardagar som söndagar. Ledamoten Sundewall förordar fria affärstider på vardagar men reglering i särskild lag av affärstiderna på söndagar. Ledamöterna Eng- lund, Romanus, Svensson och Wahlberg förordar fria affärstider som i fort- sättningen övervakas genom en nämnd med representanter för konsumen- terna, de anställda och företagen.

Till utredningen har överlämnats ett flertal framställningar och skrivelser.

Dessa får anses besvarade med föreliggande betänkande. 1975 års affärstidskommitté får härmed överlämna sitt betänkande. Ut- redningens arbete är därmed slutfört.

Stockholm den 4 juli 1977

Åke Englund Fritz Börjesson Anita Gradin Karl-Åke Gran/und Sven E. Johansson Gabriel Romanus Ulla Sandell

Bengt Sandewall Sten Svensson Marianne Wahlberg

/Åke Hallman

InnehåH

Sammanfattning .

Summa/y

]

2

4.1 4.2 4.3

5.1 5.2

5.3 5.4

5.5 5.6 5.7 5.8 5.9 5.10

Direktiven/ör utredningen m. m. Tidigare allärstidsreg/eringar i Sverige A[färsticlsregleringar och ol'/årstider i andra länder

De I/i'ia allärstiderna i Sverige jr. o. m. I 972 1970 års affärstidskommitté och dess förslag Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut hösten 1971 Affarstidsnämndens utredningar och slutsatser

Al/ärernas öppethållande . . . . Medelantalet öppethållandetimmar per vecka Öppnings- och stängningstider . . . . 5.2.1 Butikernas öppningstider på vardagar . 5.2.2 Butikernas stängningstider på vardagar 5.2.3 Butikernas öppningstider på söndagar . 5.2.4 Butikernas stängningstider på söndagar Öppethållande under förlängd tid på vardagar Öppethållande på söndagar

5.4.1 Kontinuerligt Söndagsöppet .

5. 4. 2 Sporadiskt Söndagsöppet Lokala skillnader i Söndagsöppet . Skillnader i söndagsöppet mellan olika stora butiker De söndagsöppna butikernas lokalisering De söndagsöppna butikernas ägandeförhållanden . Orsaker till skillnader i söndagsöppethållande . Krav på öppethållande i bakre led till följd av söndagsöppet- hållande i detaljhandeln A/färstiderna och prisutvecklingen

Alfärstiderna och handelns Struktur

11

13

17

23

29 30 31 32

35 35 37 37

43 45 45 47 47 50 51 53 54 55 55

56

57

63

7.1

7.2

7.3

8.1 8.2

8.3

8.4

9.1 9.2 9.3 9.4 9.5

9.6 9.7 9.8 9. 9 9.10 9.11 9.12

10 10.1 10.2 10.3

10.4 10.5

11 11.1 11.2 11.3

Butikskategorier . . .

7.1.1 Dagligvarubutiker och varuhus

7.1.2 Servicebutiker 7.1.3 Kiosker 7.1. 4 Bensinstationer

7.1. 5 Fackhandeln . . . . . . Distributionsutredningens syn på strukturutvecklingen inom

dagligvaruhandeln Sammanfattning och slutsatser

A_llärstide/na och företagen .

Sortimentet i olika butikskategorier . . . . Butikskategoriernas olika kostnadsstruktur och dess samband med öppethållandet . .

Köpmännens inställning i affärstidsfrågan 8.3.1 HUlzs undersökning av köpmännens inställning i

affärstidsfrågan våren 1975

8.3.2 HU1:s undersökning av köpmännens inställning i affärstidsfrågan hösten 1976 Sammanfattande synpunkter

Atlämiderna och de anställda Hel- och deltidsanställda inom handeln Anställda med förskjutna arbetstider inom handeln Förändringar i personalens sammansättning Förändringar i personalens arbetstid . . . Rekrytering av personal för tjänstgöring på söndagar och under förlängt öppethållande på vardagar

De särskilda söndagsstyrkorna . .

Attityder till de särskilda söndagsstyrkorna Information om förändringar i öppethållandet . Anställda inom kiosk- och bensinhandeln Arbetslösheten inom handeln

Sociala effekter av arbetsförhållandena inom detaljhandeln . Sammanfattande bedömning av de handelsanställdas situation

Alfärstiderna och konsumenterna

1970 års affärstidskommitte .

Affarstidsnämndens undersökningar . . Svenska institutet för opinionsundersökningars (SlFO: s) un- dersökning av söndagshandlande konsumenter i april 1975 DELFA:s rapport "Kortare arbetstid — När? Hur? Affärstidskommitténs bedömningar och slutsatser

Afäirstiderna och medbestämmandelagen . Innebörden av medbestämmandelagens tillkomst Medbestämmandelagens täckningsgrad i detaljhandeln Betydelsen av medbestämmandelagen för företagen, de anställ- da och konsumenterna

63 64 68 69 70 7 1

71 72

75 75

79 81

81

84 85

89 90 91 92 93

95 97 100 101 101 102

103 104

107 108 109

113 116 117

121 121 122

123

12 Behovet av en särskild affarstidslag 12.1 Ledamöterna Börjessons, Gradins, Granlunds och Sandells mo-

tiv för en särskild affarstidslag . 12.2 Ledamoten Johanssons motiv för en särskild affärstidslag 12.3 Ledamoten Sundewalls motiv för en särskild affarstidslag för söndagar

12.4 Ledamöterna Englunds Romanus, Svenssons och Wahlbergs

motiv för en ordning med fria affärstider

13 Utformningen av en särskild a/fär'stids/ag . 13.1 Förslag till särskild affarstidslag av ledamöterna Börjesson Gra- din, Granlund och Sandell . .

13.2 Förslag till affarstidslag av ledamoten Johansson 133 Förslag till särskild affarstidslag för sön- och helgdagar av le-

damoten Sundewall .

Bilaga! Butikernas öppnings- och stängningstider. november 1971—december 1974

Bilaga 2 Förslag till särskild affarstidslag av ledamöterna Börjesson, Gradin, Granlund och Sandell . . . . Bilaga 2.1 Förteckning över varor som enligt ledamöterna Börjesson, Gradin, Granlund och Sandell bör få säljas utan begräns- ningar i en särskild affarstidslag

Bilaga3 Förslag till särskild affarstidslag av ledamoten Johansson

Bilaga 4 Varugruppsstatistik från försäljningen i de konsumentkoo- perativa dagligvarubutikerna

Bilaga)" Förslag till särskild affarstidslag av ledamoten Sundewall Bilaga 5.1 Förteckning över varor som enligt ledamoten Sundewall bör få säljas utan begränsningar i en särskild affarstidslag

127

127 131

132

136

141

141 147

155

161

171

173

175

177

179

180

| ”| ';|. 1'|'_ . .'|'.|.1. '.1 ' '|'!" 1 "' .|||||"I ' | MÅNE”. l'l.' "'"'|| '|' " |.Hi|11| n ""..'l||.l '.1

PLT—Ihluå |.1'll'.i.'|l'|'||.":|. I

_-|_' I.. . . . |.|.-..'|.' mh. . |l-FIIJM-1' _I'lulllllulfl |.|1_]..'.'...|"Il"|_i .

'illllFll'"|L||:|IW|_i|1'i'_l || iii "'.|1.||.'

"REL”. |... 1. .i'-' n*1.(.||.1.111. _.ia".'t-|u11|il|-m_L-||.| . ' _|; H.—.l"lh!""||""|,p lu' |.'| -|"' "11

"inj'||:| ' .. lJ-l. mir... Il-r'.5|:1"|".|"l . , _ .- — ' r- '|' '.Mll'""iif' 1111 ;|.1"'| "1 ""' ." ' ' ' ". ' ' F " . "LWJJI'lu-i" r' " ml.".—

| || |. | ."."H'IiL'" ||'|||, . _.|| FI.-4.1- . . " '." . ""'.'i'."" ."|""J"'( "HW "'i' |]; ..-.|..l.t|.||..i.' ' ' ' "|||- . IIWI|tv1li|I=-'_||'_'ni.r 1" W]

" » " | ' .; .. . .. .— . _ '- .w |.||1n|.||.|,..r-.—..'| - ...,... ..,I' "'- '"'|' " . ' | ' . " .- '.!..' ' L '!I. F lån:-FIDU .i'l'"I||.T'!."1 " .”" - ' ' "" ' .. ' l" " 'ht."""l|'1'l "HW-'ghil'l'th'utl 1.'" ' i..... I'-

. . ". |... - . |. . | .| — -- _ — — » . . -. ...uv_!||-.'...|u uuimq- qlh-T.- -

|'.|.. ' - "'»"I imam. .n.-u..n||._

11: =” " ." .

||| '| -_| . .. _.| | -| _ """:"rll'f-lph'u IJ.| wwr'mu1HI-LWLI1M

__" ' 'l- .' . lll

- ' . », . - . . .- - .; -|..riar.||i...i|.........-_...f n...-.it

_| | | _ _ | ; _; | .- | -- .. upl'um Mtrl:-| - - " ' kranen-ingifta tr.-uta ' Ä| || | | || -| _ | |- **3."'|"".T-"|""-1"'|5I"- |||-immun»?! i..- r—LW

_ . " » » _) *. "' J" Jing. maan qi . ' ' ' . ' ' ' -'. ”' ||

._ || | |_|_| . | | | | || '

Sammanfattning

Fram till årsskiftet l97l/72 var butikernas öppethållande reglerat i särskild lag. 1967 års affarstidslag. Vid årsskiftet l97l/72 då butikerna blev fria att själva besluta om sina öppethållandetider tillsatte dåvarande chefen för han- delsdepartementet en särskild nämnd — aflärstidsnämnden — att närmare följa utvecklingen av butikernas öppethållande och de handelsanställdas arbetsförhållanden. Nämnden hade också att till regeringen anmäla om ut- vecklingen gick i en från allmän synpunkt ogynnsam riktning. Någon sådan anmälan gjordes inte av nämnden.

När affarstidsnämnden i maj 1975 lämnade sin slutrapport om erfaren— heterna av tre års prövotid med fria affärstider tillsatte dåvarande chefen för handelsdepartementet en utredning med uppgift att analysera nämndens utredningsmaterial och anvisa erforderliga åtgärder. På utredningen. som antog namnet 1975 års affarstidskommitte'tATK), har enligt direktiven bl. a. ankommit att — om utredningen vid en samlad bedömning skulle komma fram till att en viss begränsning av butikernas öppethållande borde införas — lämna förslag till reglering.

Kommittén har analyserat bl. a. dels omfattningen och utvecklingen av aflärernas öppethållande, dels sambandet mellan affarstiderna och prisut- vecklingen och handelns struktur, dels konsumenternas. de anställdas och företagens beroende av och inställning till affärstiderna. Mot denna bakgrund anser fem av kommitténs ledamöter att en reglering i särskild lag av af- farstiderna på såväl vardagar som söndagar borde införas. En ledamot för- ordar fria affärstider på vardagar men reglering i särskild lag av affärstiderna på sön- och helgdagar. Övriga fyra av kommitténs ledamöter har efter kom- mitténs utredningar och analyser inte funnit att det i nuvarande läge är motiverat att reglera affärstiderna.

De ledamöter som förordar en reglering i särskild lag av affärstiderna har olika motiv för en affärstidsreglering, liksom de förordar olika utformning av lagen.

Fyra av ledamöterna — riksdagsledamöterna Fritz Börjesson (c) och Anita Gradin (s). förbundsordföranden Karl-Åke Granlund. Handelsanställdas för- bund och kommunalrådet Ulla Sandell — har enats kring ett lagförslag. Enligt detta får affärerna hålla öppet på måndagar—fredagar mellan kl. 8 och 20 och på lördagar mellan kl. 8 och 15. Två söndagar per år får företagen efter eget val hålla sina butiker öppna. På övriga söndagar tillåts enligt detta lagförslag ingen handel med undantag för försäljning av vissa särskilt angivna varor. av vilka praktiskt taget samtliga ingår i ett normalt kiosksortiment.

Förbud att hålla öppet skall enligt Förslaget också gälla påjulafton, nyårsafton, pingstafton och midsommarafton. Några möjligheter till dispens från lagens bestämmelser om tillåtet öppethållande ger inte lagförslaget.

I det förslag till särskild affarstidslag som läggs fram av KF:s direktör Sven E. Johansson undantas dagligvarubutiker med färre än 15 årsverk- samma i viss utsträckning från reglering. För övriga butiker — inkl. varuhus och stormarknader — föreslås en s. k. dispositiv affärstidsreglering, dvs. de i lagen angivna tiderna för tillåtet öppethållande kan frångås om överens- kommelse därom ingåtts mellan arbetsgivare och arbetstagare. Härutöver föreslås att butikerna får hålla öppet fyra valfria söndagar per år.

Det lagförslag som läggs fram av Köpmannaförbundets direktör Bengt Sundewall innehåller tvingande regler om förbud mot handel på sön- och helgdagar, medan affarstiderna på vardagar lämnas helt oreglerade. Något förbud mot öppethållande på jul-_ nyårs—, pingst- och midsommaraftnarna finns inte i lagförslaget. På sön- och helgdagar skulle enligt lagförslaget försäljning av vissa särskilt angivna varor tillåtas. Den föreslagna varulistan är dock betydligt mindre omfattande än den kring vilken ovan nämnda fyra ledamöter kunnat enas.

De fyra kommittéledamöter - kommitténs ordförande, generaldirektör Åke Englund, riksdagsledamöterna Gabriel Romanus (fp) och Sten Svensson tm) och avdelningschef Marianne Wahlberg — som anser att affarstiderna även framdeles bör vara fria föreslår — för att möta eventuella farhågor för att fortsatta fria affärstider framdeles skall medföra negativa konsekven- ser — en effektiv övervakning av butikernas öppethållande, de handelsan- ställdas arbetssituation och konsumenternas tillgång till detaljhandelsservice. Detta föreslås ske genom en fristående nämnd som bl. a. skall dels löpande följa utvecklingen från konsumenternas, de anställdas och företagens syn- punkt. dels till regeringen meddela om utvecklingen går i en från dessa intressens och från allmän synpunkt ogynnsam riktning, dels i sådant fall föreslå erforderliga åtgärder, exempelvis lagstiftning. dels ta initiativ till fri- villiga överenskommelser. t. ex. för begränsning av s. k. jippon i samband med Söndagsöppet eller av sådant Söndagsöppet som är besvärande for de anställda. Nämnden skall bestå av företrädare för konsumenterna, de han- delsanställda och företagen.

Summary of the Findings of the 1975 Government Commission on Business Hours

Until the turn of the year 1971—72 the opening times of shops were subject to a special law, the Business Hours Bill of 1967. At the turn of the year 1971—72, when the shops became free to decide themselves on the hours they wished to remain open, the Head of the Department of Trade of that time appointed a special committee — the Business Hours Committee — to follow up in detail the opening hours of shops and the working conditions of employees. It was also the duty of the committee to report to the Go- vernment if the trend should develop in a manner unfavourable to the general interest. No such report was ever submitted by the committee.

When the Business Hours Committee in May 1975 sent in their report on their experiences of the three year trial period of free business hours the then Head of the Department of Trade appointed a commission to be entrusted with the task of analysing the material gathered by the com- mittee and of proposing suitable measures. A duty imposed upon the com- mission, which assumed the title of the 1975 Government Commission on Business Hours, was — as stated in the instructions - that in the event that the Commission in a collective judgment should conclude that some restriction of the shops” hours of business should be introduced, to submit proposals to the Government.

The commission has analysed, amongst other things, the scope and de- velopment of the business hours observed by the shops as well as the re- lationsship between hours of business, price trends and the structure of commerce in addition to the dependence on and attitude towards business hours of consumers, employees and firms. Against this background live members of the commission are of the opinion that regulation of Business hours on weekdays as well as Sundays motivates a special law. One member recommends free business hours on weekdays but calls for a special law to regulate hours of business on Sundays and holidays. The remaining four members, having studied the reports and analyses of the commission, do not consider that there is any motivation to regulate hours of business under present conditions.

The members who recommend regulation in a special law on business hours have different motives for such a regulation. just as they recommend varying formulations of the law.

Four ofthe members — Members of the Riksdag Fritz Börjesson (c) and Anita Gradin (s), Karl-Åke Granlund, Chairman ofthe Swedish Commercial Employees Association, and Ulla Sandell, City Commissioner — give their

support to a draft bill. This provides that shops should be permitted to be open from 8 a. m. until 8 p. m. on Mondays to Fridays and on Saturdays from 8 a.m. until 3 p. m. On two Sundays per year firms would be free at their own wish to keep open. According to this draft bill, no business would be permitted on other Sundays with the exception of certain goods, virtually all ofwhich are included in the range ofarticles on sale at newspaper and sweet stalls. The prohibition of business hours would also apply on Christmas Eve, New Year's Eve, Whitsun Eve and Midsummer Eve. The proposed bill permits no possibilities of dispensation from the provisions of the law on times of opening.

In the proposal for a special business hours bill presented by Sven E. Johansson, General Manager for the Retail Division of the Swedish Coo- perative Union and Wholesale Society, shops selling utility goods and having less than 15 employed (manyears) are to some extent exempt from regulation. For other shops — including stores and supermarkets — a proposal is made for a so-called dispositive regulation of business hours, i. e. the times per- mitted in the bill for business hours may be changed provided agreement is reached between employers and employees. ln addition the bill provides for the opening of shops on four optional Sundays per year.

The proposed bill put forward by Bengt Sundewall, Deputy General Ma- nager of the Swedish Retail Federation, contains compulsory rules on the prohibition of trade on Sundays and holidays, whereas business hours on weekdays are subject to no regulation. The proposed bill contains no pro- visions against business hours on Christmas Eve, New Year's Eve, Whitsun Eve and Midsummer Eve. The sale of certain defined goods would be per— mitted on Sundays and holidays, according to this proposal. The proposed list of such commodities is, however, much shorter than the list approved by the four members previously mentioned.

The four members of the commission — the Chairman, General Director Åke Englund, Members of the Riksdag Gabriel Romanus (fp) and Sten Svensson tm) and Marianne Wahlberg, Department Head — who consider that business hours should remain unrestricted in the future, propose — in order to meet possible objections that a continuation of free business hours would have negative consequences in the future —effective supervision ofthe opening hours ofshops as well as ofthe work situation ofthe employees and the availability of retail goods services for consumers. It is proposed that this supervision should be exercised by an independent board which would both continuously follow up developments from the point of view ofconsumers, employees and employers and also report to the Government in the event that the development should prove injurious to any or all of these interests or to that of the general public. ln addition, in such cases the board would propose necessary measures, for example legislation, partly to take the initiative to bring about voluntary agreements,e. g. for limitations of so-called festivities in connection with Sunday opening or for such oc- casions of Sunday opening as are difficult for the employees. The board should consist of representatives of consumers, employees and employers.

1. Direktiven för utredningen m.m.

Dåvarande chefen för handelsdepartementet, statsrådet Feldt, anmälde enligt protokoll vid regeringssammanträde den 5 juni 1975 fråga om utredning rörande affarstider och anförde:

"Aflärstidslagen (l966:668), som reglerade öppethållandetiden för detaljhandeln, upphörde att gälla vid utgången av år 1971. lnför giltighetstidens utgång meddelade jag riksdagen den 10 november 1971 , att regeringen efter att ha prövat de synpunkter som förts fram i aflärstidsfrågan hade funnit övervägande skäl tala för att affarstids- regleringen borde upphöra och att därför någon förlängning av lagen eller annan motsvarande reglering inte skulle föreslås. De frågor som hade aktualiserats under affärstidskommitte'ns arbete och vid remissbehandlingen av betänkandet (SOU 1971133) Fri affärstid, nämligen följderna av fria affärstider med avseende på prisnivån, strukturomvandlingen och de anställdas arbetsförhållanden, var emellenid så väsent- liga och så svårbedömda, att det fanns skäl att släppa affärstidsregleringen endast på försök och tills vidare. Utvecklingen inom detaljhandeln i nämnda avseende borde noga följas och bedömas sedan regleringen upphört. Jag meddelade riksdagen att jag för detta ändamål ämnade vidta åtgärder för att inrätta en särskild nämnd.

Riksdagen (NU 197125], rskr l971:359) anslöt sig till uppfattningen att väsentliga fördelar kunde väntas uppkomma till följd av att affarstiderna blev fria men däremot inga större nackdelar. Riksdagen fann det emellertid välbetänkt att en särskild nämnd tillsattes. Nämnden borde enligt riksdagens mening kunna bli ett effektivt instrument för att uppspåra och påtala eventuella negativa följder av systemet med fria affarstider.

I enlighet med riksdagens beslut inrättades den 30 december 1971 en affarstids- nämnd med uppdrag att under en tid av i första hand tre år följa utvecklingen av affärstiderna och undersöka verkningarna för konsumenterna och för de handelsan- ställda av det friare öppethållandet i detaljhandeln. som affärtidsregleringens slopande innebär. [ meddelandet till riksdagen anförde jag bl.a. att om nämnden fann att utvecklingen i något avseende gick i en från allmän synpunkt ogynnsam riktning det borde åligga nämnden att anmäla förhållandet till Kungl. Maj:t. Nämnden, vari har ingått företrädare för de anställda och för konsumenterna. har den 30 maj 1975 till regeringen överlämnat en sammanfattande rapport över sitt arbete.

Aflärstidsnämnden har löpande utfört en serie undersökningar rörande förändringar av affarstiderna och av de handelsanställdas anställningsförhållanden. Härutöver har nämnden genomfört en rad undersökningar avseende avvikelser i öppethållandet mel- lan olika orter och strukturella skillnader i utvecklingen av butiksbeståndet i dessa orter samt undersökt kostnaderna och lönsamheten i söndagsöppna butiker i syfte att klarlägga fria affarstiders påverkan på prisnivån. Nämnden har även undersökt förekomsten av s. k. jippon i söndagshandeln och utbredningen av ambulerande han- del. Vidare har nämnden gjort en undersökning av kundstruktcren i söndagsöppna butiker.

Enligt nämnden har det sedan årsskiftet 1971—72 då affärstidslagen upphörde att

gälla för handeln som helhet inträffat små förändringar i det kontinuerliga öppet- hållandet på söndagar, dvs. öppethållande vid minst tre tillfällen per månad, och i det förlängda öppethållandet på vardagar, dvs. efter kl; 20.00. Utvecklingen har dock inte varit enhetlig och påtagliga avvikelser förekommer från vad som totalt sett gäller. Sålunda varierar förekomsten av söndagsöppethållande kraftigt såväl mellan olika orter som inom orterna mellan olika branscher och butiksformer.

Det framgår av nämndens material att det är bland varuhusen som de fria af- farstiderna har lett till de största förändringarna. Sålunda gäller att andelen varuhus med kontinuerligt öppethållande på söndagar ökade från 7 ”n i november 1971 till 21 % i november 1974. Under 1973 och 1974 skedde dock — med vissa säsongmässiga variationer — en stabilisering av nivån till mellan 16 och 2 "n. dvs. mellan 60 och 75 varuhus hade kontinuerligt söndagsöppet. Av dessa varuhus höll praktiskt taget samtliga hela varuhuset öppet. Varuhusens kontinuerliga öppethållande på vardagar efter kl. 20.00 har dock inte förändrats under den tid som de fria affarstiderna har gällt.

Andra butiksformer än varuhus inom olika branscher visar genomgående en låg frekvens söndagsöppna butiker. 1 de fall ett ökat öppethållande har kunnat konstateras rör sig förändringen om någon enstaka procentenhet.

Förändringarna i öppethållandet på söndagar vid varuhusen har dock enligt af— farstidsnämndens undersökningar inte lett till någon större förändring av antalet öp- pethållandetimmar per vecka. Det ökade söndagsöppethållandet har varuhusen kom, penserat genom ett minskat öppethållande på vardagar. Även för övriga butiksformer inom flertalet branscher har förändringar ägt rum i öppnings— och stängningstider på vardagar på så sätt att butiken har öppnats senare och stängts tidigare.

Av nämndens lokala undersökningar framgår att det huvudsakligen är de större varuhusen och butikerna som har kontinuerligt söndagsöppet. De söndagsöppna va— ruhusen är framför allt belägna i förorternas köpcentra eller utanför tätorterna (stor- marknader). Det har sålunda framkommit att varuhus med sådana lägen har en större benägenhet att hålla Söndagsöppet än andra varuhus.

Affärstidsnämnden har utfört flera undersökningar av de handelsanställdas an— ställningsförhållanden med inriktning på läget vid varuhusen. Det framgår bl. a. att för den fast heltidsanställda personalen - vars andel av all butikspersonal är densamma i november 1974 som i november 1971 — har andelen arbetstid av total butikstid minskat sedan lagen slopades. Det sammanhänger i viss utsträckning med den ar- betstidsförkortning som genomfördes år 1972. Även andelen arbetstid på obekväm tid och övertid har minskat, vilket bl. a. beror på att varuhusen och livsmedelshallarna har anställt särskild personal för att arbeta på söndagar eller under förlängt öppet- hållande på vardagar.

Enligt nämndens uppfattning har de fria affärstiderna inte påverkat prisnivån i butikerna i en för konsumenterna ogynnsam riktning. Det kan inte heller hävdas att strukturutvecklingen i handeln skulle ha påverkats negativt. Nämnden framhåller dock att tre år är en för kort tid för att kunna konstatera eventuella förändringar i strukturen.

I anslutning till nämndens slutrapport förordar en majoritet av nämndens ledamöter att öppethållandet på nytt regleras genom lag. Det sker med hänvisning till att det inom varuhussektorn har skett påtagliga förändringar till ett ökat öppethållande på söndagar och att det ökade öppethållandet inträffat även på förhållandevis små orter. Vidare hänvisas till att arbetstiden för den fast heltidsanställda personalen har minskat väsentligt och att arbetslösheten inom handeln torde kunna minska avsevärt om den arbetstid som disponeras av tillfällig och extra personal omsätts i fasta hel- och deltidstjänster. Slutligen heter det att endast ett obetydligt antal konsumenter förklarat att de inte kunnat göra sina inköp på vardagar.

En minoritet inom affarstidsnämnden framhåller att nämnden inte har haft i upp—

drag att ta ställning till huruvida affärstiderna skall bli föremål för reglering. Under den treåriga försöksperioden med fria affärstider har inte utvecklingen i något avseende gått i en sådan från allmän synpunkt ogynnsam riktning att den föranlett någon anmälan till regeringen. Nämnden har därför inte haft anledning att närmare överväga utformningen av eventuellt erforderliga åtgärder.

1974 års riksdag har uttalat att, efter det att affärstidsnämnden lämnat redovisning över de fria affärstidernas verkningar och eventuella förslag, en utredning bör analysera nämndens utredningsmaterial och även anvisa åtgärder som behövs (NU 1974z27, rskr 197). Då nämnden nu har avgivit sin slutliga rapport förordar jag, att särskilda sakkunniga tillkallas för denna uppgift.

Till grund för frågan huruvida fri affärstid skall fortsätta att gälla eller om någon form av affärstidsreglering skall införas bör vara de erfarenheter som har gjorts och de synpunkter som har anlagts beträffande fri affärstids tillämpning och verkningar. De skäl som talar för att affärstiden även i fortsättningen lämnas fri bör ställas mot de olägenheter som bedöms ha uppkommit sedan affärstidslagen slopades och som anses vara följder av en oreglerad affärstid. En utgångspunkt för dessa bedömningar och prövningar skall vara affärstidsnämndens utredningsmaterial. Ytterligare utred- ningar bör endast i undantagsfall utföras.

Jag vill i detta sammanhang påpeka att nämnden inte haft i uppdrag att studera sortimentsutvecklingen. Det kan emellertid konstateras att det har skett markanta förändringar i företagens sortimentspolitik inom flera branscher. Sålunda kan märkas att bensinstationer ofta vid sidan av biltillbehör även saluför andra varor såsom livs- medel etc. Även det ordinarie kiosksortimentet har utvidgats och ändrat karaktär. Denna utveckling av sortimentet bör beaktas av de sakkunniga.

Vid sin bedömning av de fria affärstidernas effekter bör de sakkunniga beakta konsumentintresset. De bör bilda sig en uppfattning om hur affärerna har tillgodosett och kan komma att tillgodose skilda konsumentgruppers önskemål om öppethållande. Det är härvid av särskild vikt att de sakkunniga försöker klarlägga i vilken utsträckning utvecklingen har styrts av å ena sidan konsumenternas önskemål om att handla på olika tider och å andra sidan affärernas fria användning av öppethållandet som ett konkurrensmedel. [ detta sammanhang bör de sakkunniga uppmärksamma de stora avvikelser i öppethållandet som finns mellan olika orter.

På senare tid har från de handelsanställdas sida framförts allt kraftigare kritik mot det kontinuerliga öppethållandet på sön- och helgdagar. De sakkunniga bör mot bak- grund av de synpunkter som har uttalats även beakta utvecklingen av de handels- anställdas arbetsförhållanden och bedöma dess konsekvenser.

Om de sakkunniga vid en samlad bedömning av hittillsvarande och möjliga framtida effekter av fri affärstid kommer fram till att viss begränsning av butikernas öppet— hållande bör införas, skall de lämna förslag till reglering. Därvid bör frågan om vad som skall anses vara normal affärstid särskilt uppmärksammas. Det bör därvid beaktas att en alltför snävt tilltagen normal affärstid på vardagar kan medföra olägenheter för flera konsumentkategorier, framst hushåll där alla vuxna förvärvsarbetar.

Vid bedömningen av vad som skall betraktas som normal affärstid aktualiseras också frågan om det finns behov av öppethållande utöver dessa tider. Erfarenheterna vid tillämpningen av den tidigare gällande affärstidslagen gav vid handen att en lag- stiftning med dispensmöjlighet var svårhanterlig. Allmän enighet rådde då om att lagen ledde till avsevärda problem vid tillämpningen. De sakkunniga bör vid dis- kussionen om utformningen av en eventuell reglering ha detta i åtanke och för- utsättningslöst söka alternativa lösningar. Härvid bör övervägas om det är möjligt att undanta vissa typer av försäljningsställen från en eventuell reglering. En möjlighet att tillgodose konsumentens intresse av närhetsservice och öppethållande utöver nor- mal affärstid kan vara att från regleringen undanta försäljningsställen med ett begränsat antal sysselsatta eller med begränsad butiksyta. De undersökningar som distribu-

tionsutredningen (H 1970:14) har utfört bör vara av intresse för bedömningen av denna fråga." Under utredningsarbetets gång har regeringen till kommitten överlämnat

ett antal utredningar och framställningar till regeringen från organisationer m. fl. Sålunda överlämnades i oktober 1975 distributionsutredningens be- tänkande "Samhället och distributionen" och i juni 1976 arbetstidsdele- gationens rapport "Kortare arbetstid när? hur?". Vidare har regeringen till kommittén överlämnat skrivelser från FCO:s representantskap i Eskilstuna, avdelningarna 5 och 36 inom Handelsanställdas Förbund, Marks Köpman- naförening, Stockholms Handelskammare, Sveriges Livsmedelshandlarelör- bund och kvälls- och söndagspersonalen vid Åhlens varuhus i centrala Stock- holm. Kommittén har erhållit skrivelser från Fölene Kvarn, Handelsan- ställdas Förbund, IKEA Svenska AB, LO-distriktet i Uppsala län, Moderat Ungdom (MUF) i Stockholms län, Näröppet AB, Svenska Kyrkans Cen- tralråd, Svenska Petroleum Institutet, Sveriges Livsmedelshandlareförbund och kontaktats av ett antal privatpersoner.

2. Tidigare affärstidsregleringar i Sverige

Vid 1900-talets början fanns i Sverige ingen särskild affarstidslag. Däremot fanns regler som inkräktade på affärernas fria öppethållande och som fö- reskrev förbud mot öppethållande under sabbatstid, dvs. mellan kl 6 och 21 under sön— och helgdagar. På vardagar var emellertid butikernas öp- pethållande under 1900-talets första år mycket omfattande. Flertalet butiker hade då öppet 12—15 timmar per dygn.

Den första allärslids/agen tillkom år 1909. Lagen omfattade städer, kö- pingar och municipalsamhällen, men innehöll inte några bindande regler rörande öppethållandet. Primärkommunerna fick själva besluta om regler för öppethållandet. I praktiken tilläts inte affärerna att hålla öppet före kl 7 och efter kl 20. För livsmedelsbutiker var dock motsvarande tider kl 6 respektive 21. För tobaks- och tidningsförsäljning tilläts längre öppet- hållande.

1919 års lagsri/ining innebar en avkortning av öppethållandetiderna från den praxis som tidigare utvecklats. Lagen tillät öppethållande mellan kl 8 och 19. Dessa tider gällde även för tobaks— och tidningshandeln. Försäljning av livsmedel som var underkastade snabb kvalitetsförsämring — t. ex. mjölk, grädde, smör samt konditori- och bagerivaror — tilläts dock mellan kl 7 och 20 samt mellan kl 7 och 10 på sön- och helgdagar. 1919 års lagstiftning gällde hela landet. Kommunerna fick dock möjlighet att bestämma andra öppethållandetider, vilka avvek från de i lagen angivna tiderna med upp till tvåtimmar(upp till en timme i städer, köpingar och municipalsamhällen).

1939 utfärdades ny butiksstängningslag. På söndagar fick försäljning av vissa livsmedel (mejerivaror, ägg, margarin, bageri- och konditorivaror, pils- ner och alkoholfria drycker, färsk frukt och blommor) ske mellan kl 8 och 10. Normal affärstid på vardagar — inklusive lördagar — var enligt lagen kl 8—19. Möjligheter gavs för olika kommunala respektive regionala instanser att föreskriva öppethållandetider som avvek från dessa tider. För bl. a. kiosk- handeln och andra särskilt uppräknade slag av handel, såsom t. ex. frukt- och konfektyrhandel samt blomsterhandel, gällde mindre stränga krav. I allmänhet fick sådan handel dock inte äga rum efter kl 22.

1939 års lag ersattes år 1942 med ny lag med ungefär samma innehåll som tidigare gällande lag. Normal stängningstid på vardagar var fortfarande kl 19. Den på söndagar mellan kl 8 och 10 tillåtna försäljningen av vissa livsmedel kvarstod. Butiksstängningslagens giltighetstidI/ör/ängdes 1945 och 1948.

1948 års butiksstängningslag kom att gälla ända fram till den [januari

1967 då den ersattes av en ny allärslidslag (1966:668). Till grund för den nya lagen låg ett av en särskild utredning i juni 1965 avgivet betänkande, Affärstiderna (SOU 1965:38 och 39). Sedan betänkandet remissbehandlats förelades riksdagen i proposition 19661144 förslag till ny affarstidslag.

1967 års affarstidslag, som omfattade all yrkesmässig detaljhandel inklu- sive frisersalonger och fotoateljéer, innebari huvudsak en väsentligt enklare och friare reglering av affärstiderna än tidigare lag. Vanlig affärstid inföll enligt den nya lagen vardagar mellan kl 8 och 20. För öppethållande på andra tider rådde förbud. Om det för särskilt fall ansågs påkallat med hänsyn till allmänhetens intresse kunde kommunens styrelse eller nämnd som ut- sågs av fullmäktige i kommunen medge öppethållande utöver den vanliga affärstiden. Talan mot kommunala beslut i affärstidsfrågor kunde föras hos respektive länsstyrelse genom besvär. Länsstyrelsernas beslut kunde i sin tur överklagas hos Kungl. Maj:t.

Från 1967 års affärstidslags förbud att hålla öppet andra tider än under vanlig affärstid var undantaget försäljning från apotek, försäljning från auto— matapparat, försäljning på trafikmedel till resande, försäljning som lant- brukare, trädgårdsodlare eller fiskare bedrev med egna lantmanna- eller träd- gårdsprodukter eller fisk av egen fångst, om försäljningen var av ringa om- fattning och utan samband med annan handel samt försäljning på salutorg eller liknande plats som var upplåten till allmän försäljningsplats. Från lagens tillämpningsområde var vidare, i den omfattning och på de villkor som föreskrevs av Kungl. Maj:t eller myndighet som Kungl. Maj:t bestämde, undantaget försäljning av alster av bildkonst, konsthantverk eller konst- industri som bedrevs i utställningslokal, försäljning i anslutning till ordnad serveringsrörelse av lagad mat samt bageri- och konditorivaror, försäljning av tryckta skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blommor, drivmedel till mo- torfordon och tillbehör till sådana fordon samt "andra varor som allmänheten särskilt efterfrågar på annan tid än vanlig affärstid". Denna senare formu- lering avsåg det s.k. fria varusortimentet, vars innehåll och omfattning fastställdes av arbetarskyddsstyrelsen.

För försäljning av det fria varusortimentet utan hinder av lagens bestäm- melser om affärstid förutsattes enligt lagen att försäljningen skedde i an- slutning till ordnad serveringsrörelse eller försäljning av konst eller utan samband med försäljning av andra varor. Till dessa förutsättningar var i särskilt meddelande fogat den föreskriften att försäljningen, om den under den vanliga affärstiden var förenad med annan detaljhandel, var så ordnad att skäliga garantier skapades för att försäljningen efter den vanliga affärs- tidens slut begränsades till det fria varusortimentet.

Den dispensgivning som förekom under den tid 1967 års affarstidslag gällde undersöktes av 1970 års affärstidskommitte sommaren 1970. Un- dersökningen gav vid handen att dispensärenden i någon form förekommit hos endast 471 eller ca 55 procent av landets 848 kommuner. Dessa 471 kommuner hade under tiden januari 1967 — juni 1970 under behandling 14 107 ärenden varav de beviljade 12 065 öppethållandedispenser till enskilda företag. Räknat på samtliga kommuner innebar det att kommunerna be- handlade i genomsnitt 5 dispensansökningar per år under giltighetstiden för 1967 års lag. De kommuner som överhuvudtaget behandlade någon dispens under den aktuella tiden behandlade i genomsnitt två dispenser

på tre månader. Av dispenserna gällde 1564 eller 13 procent längre tid än en vecka medan 10 501 eller 87 procent var korttidsdispenser om längst en vecka. Under samma tid beviljades 406 s. k. sortimentsdispenser, dvs. dispenser för försäljning av vissa varor utanför den tid som i lagen be- tecknades som vanlig affärstid. Av sortimentsdispenserna hade 170 en var- aktighet överstigande en vecka. Under hösten 1970 hade närmare 400 företag varaktig dispens från affärstidsregleringen. Merparten av dessa företag var belägna utanför de tre storstadsområdena och var verksamma inom livs- medelsdetaljhandeln. Antalet av kommunerna avslagna dispensansökningar under perioden januari 1967 — juni 1970 var 1636.

Av de 12 065 dispensansökningar som beviljades av kommunerna under tiden januari 1967 — juni 1970 överklagades hos länsstyrelserna totalt 227 stycken, eller ca 2 procent. Skilda avdelningar inom Handelsanställdas för- bund svarade för praktiskt taget samtliga dessa överklaganden. Av kom- munerna avslagna ansökningar om dispens för förlängt öppethållande över- klagades hos länsstyrelserna i 182 fall under tiden januari 1967 —juni 1970. Av länsstyrelsernas totalt 409 beslut i affärstidsfrågor under den aktuella perioden överklagades i enlighet med gällande besvärsordning 133 hos Kungl. Maj:t.

Kommittén har granskat de besvärsärenden som behandlats av Kungl. Maj:t från och med juni 1970 till och med det att de sista besvären enligt 1967 års affarstidslag slutbehandlats. Under denna tid behandlade Kungl. Maj:t totalt 47 besvär över länsstyrelsebeslut. Sammanlagt behandlade så- ledes Kungl. Maj:t 180 besvärsärenden med anledning av 1967 års affärs- tidslag.

Kungl. Maj:ts ställningstagande i besvärsärendena innebar att Kungl. Maj:t i 18 fall gav butikerna rätt att hålla öppet på tider utanför den tid som enligt lagen betecknades som vanlig affärstid, medan i 119 fall inget sådant tillstånd medgavs. I fråga om återstående 43 ärenden lämnades be- svären utan åtgärd, i flertalet fall på grund av att den tid för vilken ansökan om förlängt öppethållande avsåg redan förflutit när ärendet prövades av Kungl. Maj:t. Av de totalt 180 besvärsärendena avsåg huvuddelen — eller 117 — stor— stockholmsregionen. På Göteborg och Malmö föll 5 respektive 8 ärenden, medan övriga städer med mer än 50000 invånare svarade för 20 ärenden. På återstående del av landet, som omfattar mer än hälften av den totala befolkningen, föll endast 30 av de behandlade besvärsärendena. Butiker med försäljning av livsmedel och andra dagligvaror svarade för ca 60 procent av antalet till Kungl. Maj:t överklagade beslut om affärstider. Den därnäst mest förekommande branschen i de hos Kungl. Maj:t behandlade ärendena var möbelhandeln.

De av Kungl. Maj:t behandlade besvärsärendena avsåg främst ansökningar om rätt till kontinuerligt söndagsöppethållande utan begränsning i tiden. Ansökan om förlängt öppethållande på vardagar förekom i mycket få fall i ärendena hos Kungl. Maj:t och var i de fall det förekom nästan alltid kombinerade med ansökan om öppethållande på söndagar.

Av figurerna 2.1 och 2.2 framgår ärendegången för de av Kungl. Maj:t under tiden 1967—1971 behandlade besvärsärendena.

Kommunala instanser Bifaller133 ansök- ningar

Handelsanstäl ldas förbund

— avd. 20, Stockholm

Besvär av _ — andra avdelningar

Övriga

Läns- Avgår besvären Blfaller besvären styrel- (bifaller ansökan) (avslår ansökan) serna Lämnar besvären utan åtgärd Handelsanställdas förbund Kommunala instanser BeSVäf -— avd. 20, Stockholm Sökanden av — andra avdelningar Övriga Kungl Avslår be- 13 Bifaller Bifaller Avslär be- 30 Maj:t svaren besvären besvären svären

(bifaller ans.) (avslår ans.) (bifaller ans.) (avslår ans.)

Lämnar besvären Lämnar besvären utan åtgärd 31 utan åtgärd 8

Figur 2.1 Ärendegäng för av kommunerna under tiden 1967—1971 beviljade dispenser för jär/äng! äppel/tällanrle vilka överklagats hos K ung/. Maj:t.

Prövningen av dispensärenden i enlighet med 1967 års affärstidsregle- ring ansågs av de myndigheter och organ som hade att ta befattning med dessa frågor förorsaka dels ett betydande arbete för myndigheterna. dels svårigheter att göra en rättvis bedömning av ärendena.

Vid hearing som 1970 års affärstidskommitté genomförde med repre- sentanter för vissa länsstyrelser och större kommuner framhölls bl. a. att bristen på centrala riktlinjer för dispensprövningen förorsakade irritation — belräknade emedan både förutom hos de beslutande organen — hos konsumenter och företag. Genom sökanden och kommunal bristen på riktlinjer kunde varje kommun på egen hand tolka lagens dis- instans överklagal- pensbestämmelser, vilket bl. a. resulterade i att närliggande kommuner be- l[Fyra ansökningar dub-

Kommunala instanser Avslår 47 ansökningar

Besvär av Sökanden 47 Läns- Avslår besvären 33 Bifaller besvären styrel- (ÖVSIH' ansökan) (bifaller ansökan) sen Lämnar besvären utan åtgärd 5 Sökanden Handelsanställdas förbund Besvar Kommunal instans — avd. 20, Stockholm 3 av — andra avdelningar 4 Kommunala instanser 2 Bifaller Avslår Avslår Bifaller Kungl IVIajrt besvären besvaren besvären besvären

(bifaller ans.) (avslår ans.) (bifaller ans.) (avslår ans.)

Lämnar be- 2 Lämnar be- 2 svären utan svären utan åtgärd åtgärd

Figur 2.2 Ärendegång/ör av kommunerna under Iiden 1967—1971 beslulade avslag på ansökningar om dispens_lör/("ir/ängl öppethållande vilka överklaga/s hos K ung/. Maj:t.

handlade likartade dispensansökningar helt olika. Kungl. Maj:ts beslut i aflärstidsfrågor kunde enligt länsstyrelserna och kommunerna inte ge någon vägledning för dispensprövningen då Kungl. Maj:ts beslut aldrig motive- rades. Vidare pekade länsstyrelserna och kommunerna på att många ärenden — genom den gällande besvärsordningen — kom att passera genom tre in— stanser. Med hänsyn till rådande handläggningstider hos de olika instanserna blev många ansökningar inaktuella innan slutligt beslut kom att träffas. Detta ansågs som otillfredsställande bl. a. från rättssäkerhetssynpunkt. Problemen med dispens- och besvärsbehandlingen i olika instanser bör bedömas med beaktande av omfattningen av dispenserna och besvären. Såsom framgått av ovanstående förekom dispensärenden i någon form under den av (970 års affarstidskommitté undersökta periodenjanuari 1967 —juni 1970 hos endast ca 55 procent av landets kommuner. Under dessa 42 må- nader förekom i genomsnitt per kommun mindre än ett dispensärende per

månad. Länsstyrelserna fattade under samma tid beslut i 409 affarstids- ärenden eller i genomsnitt per länsstyrelse knappt ett ärende varannan månad. Under hela den tid 1967 års affarstidslag var i kraft behandlade Kungl. Maj:t 180 besvärsärenden, eller i genomsnitt tre ärenden i månaden.

3. Affarstidsregleringar och affärstider i andra länder

För att ge möjlighet att bedöma tidigare affärstidsregleringar och nuvarande fria affarstider i Sverige i perspektivet av förhållandena i andra länder och effektiviteten i olika typer av affärstidsregleringar har affärstidskommittén ställt samman förekommande affärstidsregleringari vissa länder. Materialet för sammanställningen. som inhämtats genom de svenska ambassaderna i respektive land, avser förhållandena våren 1977.

Danmark

I Danmark reglerades t.o.m. den 30 juni 1976 detaljhandelns öppethål— landetider av 1970 års butiksstängningslag. Enligt denna lag tilläts butiker att ha öppet mellan kl. 6 och 17.30 måndag—torsdag och mellan 6 och 20 respektive 14 på fredag respektive lördag.

Lagen omfattade icke apotek, bensinstationer, tidningskiosker, konfek- tyraffärer. blomsteraffärer samt försäljning av bröd och smörgåsar. ] en sär- skild kungörelse i anslutning till lagen specificerades vilka varor som fick säljas i dessa butiker.

1 lagen gavs polisiära och kommunala myndigheter möjlighet att under vissa förutsättningar och beträffande vissa försäljningsformer medge ut- sträckt öppethållande.

Flertalet butiker utnyttjade under lagens tillämpningstid de senaste stäng— ningstider som lagen tillät fullt ut. Butikerna öppnade i allmänhet mellan kl 8 och 9.

I slutet av l975 avgav en offentlig kommitté — Lukkelovskommissionen af 1970 — ett betänkande (nr 735) med förslag till ändring av 1970 års bu- tiksstängningslag. Kommissionens förslag behandlades av folketinget våren 1976. Den 1 juli 1976 trädde den nya butiksstängningslagen i kraft.

Från den nya lagen är — förutom de butiker som undantogs enligt den gamla lagen — även butiker på semesterorter undantagna. Liksom i tidigare lagstiftning specificeras i en särskild kungörelse vilka varor som får säljas i de butiker som undantagits från lagens bestämmelser. ! övrigt ger den nya lagen butikerna möjlighet att inom vissa gränser anpassa öppethållandet efter inköpsvanorna på den plats där butiken är belägen. Detta sker genom att butikerna tillåts ha öppet sex timmar per vecka utöver ordinarie butikstid. som är kl 6 till 17.30 på vardagar utom lördagar och kl 6 till 12 på lördagar. De sex timmarna får dock enligt den nya lagen fördelas på högst tre dagar. På Sön- och helgdagar och på lördagar efter kl 14 får inget öppethållande

förekomma. Vanligtvis öppnar butikerna i Danmark kl 8 eller kl 9. De stängningstider som tillämpas är huvudsakligen de senaste tider som gäller enligt lagens bestämmelser om ordinarie butikstid. Lagens möjligheter till förlängt öp- pethållande på kvällar utnyttjas i allmänhet endast på fredagar.

F inland

Affärstiderna i Finland regleras genom 1969 års affarstidslag. Lagen gäller förutom detaljhandel även frisörverksamhet. Lagen omfattar däremot inte apotek, kiosker, torghandel och bensinstationer. För kiosker finns en särskild kioskförordning. vari närmare anges vilka varor som får säljas genom kiosk- handeln.

Huvudregeln i Iagen är att detaljhandel får bedrivas mellan kl 8 och 20 under tiden måndag—fredag samt mellan kl 8 och 18 på lördagar.

Undantag från lagens regler kan medges av handels- och industriminis- teriet efter utlåtande från en särskild delegation inom ministeriet. Dele- gationen består av representanter för myndigheter, konsumenter samt ar— betstagar- och arbetsgivarorganisationer inom handeln. Antalet undantag som beviljats är relativt litet och har bl.a. gällt butiker i den s.k. sta- tionstunneln i Helsingfors, butiker i gränsområdet inom Nordkalotten och vissa butiker som främst vänder sig till turister.

De affärstider som medges i lagen utnyttjas i allmänhet inte fullt ut av butikerna. Varuhusens öppethållandetider är i allmänhet från kl 8.30 eller 9 till 17 eller 18. På lördagar stänger dock varuhusen i allmänhet kl 14. Inom dagligvaruhandeln öppnar butikerna i allmänhet mellan kl 8 och 9 och stänger kl 17. Vissa typer av butiker inom livsmedelshandeln stänger dock kl 20. Särskilt vanligt är detta på fredagar.

Kioskerna håller vanligtvis öppet från kl 6 till kl 19. Kioskerna är öppna även på söndagar.

Norge

I Norge finns en allmänt hållen affarstidslag. Denna ger kommunstyrelserna möjlighet att reglera affärstiderna inom kommunen. Större kommuner är tvingade att ta ställning i affarstidsfrågan, medan de mindre kommunerna har möjlighet att avstå från beslut i vilket fall fritt öppethållande gäller. Så gott som samtliga kommuner har valt att införa bestämmelser om af- farstider för butikerna inom kommunen.

På grund av det tillämpade regleringssystemet varierar affärstiderna kraf- tigt i Norge och detär därför svårt att ange några normala öppethållningstider för olika butikstyper. En vanlig öppningstidpunkt i samtliga branscher är emellertid kl 08.30. På måndag—onsdag stänger butikerna i allmänhet kl 17. En dag i veckan — vanligtvis torsdag eller fredag — håller butikerna öppet till kl 18 eller 19. På lördagar stänger butikerna i allmänhet kl 13. På söndagar förekommer praktiskt taget inget öppethållande vid sidan av kioskerna, trots att det i flera kommuner är tillåtet.

Affärstidsfrågan har utretts vid ett flertal tillfällen. Ett nytt förslag till lagstiftning med syfte att få till stånd en mer enhetlig reglering finns utarbetat

sedan december 1972. Något beslut med utgångspunkt i detta lagförslag är inte aktuellt för närvarande.

Storbritannien

The Shops Act från 1950 innehåller detaljerade föreskrifter beträffande stäng- ningstider för olika typer av butiker. Tidpunkter för öppnande av butiker är däremot ej reglerade.

Under vardagar — inkl lördagar — får butikerna hålla öppet till kl 20. En valfri kväll i veckan får öppethållandet utsträckas till kl 21. Lagen innehåller ett generellt förbud mot öppethållande på söndagar. Undantag gäller för bl.a. försäljning av vissa färskvaror, apoteksvaror och bensin. Dispens för öppethållande på söndagar har av lokala myndigheter medgivits för flera typer av butiker på vissa semesterorter.

Frankrike

1 Frankrike finns ingen affärstidslagstiftning. Däremot ingår i arbetstids- lagstiftningen bestämmelser som förbjuder arbete på söndagar. Undantag från dessa bestämmelser gäller för arbete inom bl. a. sjukvården och res- taurangnäringen. Vidare är försäljning av blommor och färska matvaror undantagen från lagens bestämmelser om förbud mot söndagsarbete. Arbetstidslagstiftningen omfattar enbart anställda vilket gör att butiker som drivs av ägaren och personer ur ägarfamiljen utan hjälp av anställda. inte berörs av denna lagstiftning. Generell dispens mot förbudet mot söndagsarbete kan ges om arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer inom en bransch kommit överens om att som vilodag välja en vardag i stället för söndagen. Vidare kan dispens medges i vissa fall då allmänhetens intressen skulle allvarligt skadas av förbudet mot söndagsarbete. Betydande delar av handeln berörs således inte av förbudet mot öppet- hållande på söndagar. Detta har medfört olikheteri konkurrensförhållantlena inom detaljhandeln i många delar av landet. För att motverka sådana olik- heter kan prefekten för de franska motsvarigheterna till de svenska länen besluta om utvidgning av förbudet mot öppethållande på söndagar till att gälla samtliga butiker i en bransch. Sådana beslut om utvidgning av förbudet mot öppethållande på söndagar fattas efter gemensam framställning från berörda arbetstagar- och arbetsgivarorganisationer. Dessa organisationer ska dessförinnan ha ingått avtal med varandra i frågan. Prefekten kontaktar efter en sådan framställning andra berörda organisationer. t. ex. handelskam- mare och kommunala myndigheter. innan beslut i frågan fattas. Beslut om utvidgning av förbudet mot öppethållande på söndagar har i flera fall inte visat sig ha den eftersträvade effekten på grund av att kon- sumenterna i län med förbud mot söndagsöppethållande kunnat uppsöka butiker i angränsande län utan sådant förbud. De franska myndigheterna har därför sedan några år tillbaka strävat efter att införa enhetliga bestäm- melser för hela nationen. Dessa strävanden har dock stött på starkt motstånd från olika håll och har inte kunnat genomföras. Myndigheterna försöker därför för närvarande att inom ramen för gällande lagstiftning skapa en

så enhetlig ordning som möjligt mellan olika län och mellan olika branscher.

Livsmedelsbutikerna i Frankrike håller i allmänhet öppet mellan kl 8 och 13 samt mellan kl 16.30 och 20 på vardagar inklusive lördagar. På söndagar håller livsmedelsbutikerna i allmänhet öppet mellan kl 9 och 13. Ovriga butikskategorier, inklusive varuhus, håller i allmänhet öppet mellan kl 9 eller 10 och 19 samtliga vardagar. På söndagar är dessa butiker stängda. Dessutom förekommer i stor utsträckning måndagsstängt — speciellt i de butiker som har söndagsöppet.

Nederländerna

1976 infördes i Nederländerna en ny affarstidslag. Enligt denna lag får bu- tikerna hållas öppna mellan kl 5 och 18 måndag — fredag och mellan kl 5 och 17 under lördagar. Lagen innehåller förbud mot öppethållande på söndagar. Det sammanlagda öppethållandet per vecka får enligt lagen inte överstiga 52 timmar. En kväll i veckan tillåts butikerna hålla öppet till kl 21. Kvällsöppethållandet kan antingen förläggas till torsdagar eller fre- dagar. Vilken av dessa dagar som kvällsöppethållande ska tillåtas avgörs av kommunerna. Kommunerna beslutar även om eventuellt förbud mot öppethållande före kl 13 på måndagar och efter kl 13 under någon av dagarna måndag — onsdag.

Apotek och bensinstationer är undantagna från lagens bestämmelser lik- som försäljning av tidningar. Vissa dispensmöjligheter finns. Så t. ex. har några få typer av försäljning i semesterorter tillåtits på söndagar.

Västtyskland

Affärstiderna i Västtyskland regleras genom 1956 års butiksstängningslag. Denna lag gäller förutom alla vanliga typer av detaljhandel även apotek, bensinstationer, kiosker, varuautomater, försäljning av varor på järnvägs- stationer etc.

Den i lagen stadgade affärstiden är måndag — fredag kl 7—18.30 och lördag kl 7—14. Första helgfria lördag varje månad utsträcks affärstiden till kl 18. Sön- och helgdagar skall enligt lagen butikerna hållas stängda. Apotek och bensinstationer får emellertid hållas öppna dygnet runt oberoende av gällande affärstidsreglering. På andra tider än den lagstadgade affärstiden får dock endast läkemedel och sjukvårdsvaror respektive drivmedel och vissa re- servdelar säljas. På järnvägsstationer för persontrafik tillåts försäljning av livsmedel och andra varor dygnet runt. Under sön- och helgdagar är vidare försäljning av mejeri- och konditorivaror tillåten under högst två timmar.

Delstatsmyndigheterna har enligt lagen möjlighet att medge avsteg från de affarstider som stadgas i butiksstängningslagen.

USA

Den federala lagstiftningen innehåller inga bestämmelser som reglerar af- färstiden.

1 den delstatliga och kommunala lagstiftningen finns bestämmelser som av religiösa skäl förbjuder arbete på helgdagar. Under senare år har emellertid

förbudet mot öppethållande på helger undanröjts i ett stort antal delstater.

Den amerikanska konkurrenslagstiftningen innebär att affärerna inte kan träffa överenskommelse sinsemellan om gemensamma affärstider. Stora va- riationer föreligger därför i tiderna för öppethållande. I vissa storstadsom- råden går utvecklingen mot tidigare stängningstider till följd av den ökade kriminaliteten.

Sammanfattning

De regleringar av affärstiderna som för närvarande förekommer i Danmark, Finland, Norge, Storbritannien, Nederländerna och Västtyskland påminner till sin utformning om 1967 års svenska affarstidslag. I allmänhet skall således i dessa länder butikerna hållas stängda på söndagar. För vardagarna finns tidsramar för öppethållande. Som regel får butikerna inte öppnas före en tidpunkt någon gång mellan kl 5 och 8 och inte hållas öppna längre än till en tidpunkt någon gång mellan kl 18 och 20. Från huvudreglerna om tidsramar för öppethållande finns i dessa länder också i allmänhet undan- tagsregler liknande de tidigare svenska.

Den norska lagen skiljer sig dock från den tidigare svenska därigenom att den inte direkt reglerar affärstiderna utan ålägger kommunstyrelserna att göra detta. Den nu gällande danska lagen avviker från den tidigare sven- ska, främst genom att den danska lagen inte omfattar butiker på s. k. se- mesterorter.

I USA — liksom i viss utsträckning i Västtyskland — regleras affärstiderna på delstatsnivå. Mellan de skilda delstaterna kan förekomma betydande variationer. Kommunala befogenheter att närmare reglera affärstiderna fö- rekommer också, vilket kan leda till skillnader mellan olika kommuner i samma delstat.

4. De fria affärstiderna i Sverige fr. o. m. 1972

När förslaget till 1967 års affärstidslag lades fram för riksdagen (prop 1966: 144) anförde föredragande statsrådet bl. a. att flera omständigheter kun- de anföras till stöd för ett antagande att man med beaktande av konsu- menternas och de aflärsanställdas intresse borde kunna avvara en lagfäst affärstidsreglering, åtminstone på längre sikt. Konsumenternas behov i fråga om affärstidens längd och förläggning skulle visserligen i dåvarande läge kunna i huvudsak tillgodoses inom ramen för en lagreglering, men detta skulle enligt föredragande statsrådet knappast vara möjligt i längden. Den utredning. som föregick Kungl. Maj:ts proposition, och flera remissinstanser hade nämligen pekat på flera faktorer som väntades komma att föra med sig att behovet av en längre affärstid skulle komma att göra sig alltmer gällande. Bland dessa var att den ökande yrkesverksamheten bland kvinnor och befolkningsomllyttningen medförde att allt fler fick längre avstånd mel- lan arbetsplatsen och bostaden Iiksom att behovet av att kunna köpa bl. a. kapitalvarori lugn och ro efter arbetstidens slut, ofta tillsammans med flera familjemedlemmar, skulle bli mer framträdande i takt med välståndsök- ningen.

Ett omedelbart slopande av affärstidsregleringen skulle emellertid enligt föredragande statsrådet kunna medföra betydande olägenheter bl. a. för de affärsanställda. Även för affärsinnehavare som drev sina företag utan an- ställda eller med endast några enstaka medhjälpare skulle en omedelbar avveckling av amirstidsregleringen i många fall kunna leda till sociala pro- blem.

Med hänsyn härtill ville föredraganden inte förorda att all affärstidsreg- lering slopades omedelbart. Däremot ansåg han att det fanns tillräckliga skäl för att ersätta butiksstängningslagen med en friare reglering. Denna borde ges en begränsad giltighetstid, nämligen fem år. Vid utgången av denna tid fick man på nytt pröva frågan om affärstidsregleringen skulle slopas helt.

För prövning av frågan om affärstidsregleringens fortsatta giltighet efter årsskiftet 1971/72 tillkallades i december 1969 särskilda sakkunniga, 1970 års affärstidskommitte. Enligt direktiven skulle arbetet bedrivas i sådan takt att. om fortsatt lagstiftning ansågs behövlig, slutligt förslag kunde under- ställas 1971 års riksdag.

4.1 1970 års affarstidskommitté och dess förslag

1970 års affärstidskommitté lade fram sitt betänkande, Fri affärstid (SOU 1971133), 1 april 1971.

[ betänkandet konstaterades bl.a. att det i dagens samhälle, där det blivit allt vanligare att samtliga hushållets vuxna personer förvärvsarbetar, blivit svårare för konsumenterna att anpassa sina inköp till ett begränsat öppet- hållande i detaljhandeln. Kommittén framhöll särskilt att det ökade för- värvsarbetet bland gifta kvinnor fört med sig att antalet inköpare till hus- hållen med knappa tidsresurser blivit allt flera. Detta — kombinerat med utvecklingen mot alla längre resor till arbetet — ökade enligt kommittén behovet av en tidsmässigt väl differentierad detaljhandelsservice.

Mot det av utvecklingen betingade konsumentkravet på mera differen- tierade öppethållandetider stod enligt kommittén behovet av skydd för an- ställda och företagare inom handeln.

Vad beträffar de a/Iärsanstä/lda konstaterades att dessa, utöver det skydd som allmänna arbetstidslagen erbjuder, åtnjöt en jämfört med andra ar- betstagargrupper hög ersättning för arbete på obekväm arbetstid, s. k. ob- tillägg. Detta tillägg skulle dessutom ytterligare komma att öka om kom- mitténs förslag om fria affärstider kom att antas. Ob-tillägget fyllde enligt kommittén den dubbla funktionen att garantera arbetstagaren god kom— pensation för dennes arbetsinsats under obekväm arbetstid och att verka starkt återhållande på företagen att hålla öppet på sådan tid. Av de personer som enligt kommittén kunde väntas komma att arbeta under förlängt öp- pethållande skulle en stor del komma att utgöras av sådana deltidsanställda personer, som av en eller annan anledning kunde väntas föredra att arbeta på obekväm tid, t.ex. därför att brist på barnpassning hindrade dem att ha förvärvsarbete under vanlig arbetstid eller därför att inkomsten under obekväm arbetstid ansågs förhållandevis hög. De heltidsanställda, som kun- de bli berörda av förlängt öppethållande, väntades av kommittén huvud- sakligen arbeta i detaljhandelsföretag som hade goda möjligheter att fördela arbetstiden så att den obekväma delen inte skulle komma att kännas särskilt betungande för dem. Totalt sett fann kommittén i sin analys av de han- delsanställdas situation att det stora flertalet handelsanställda knappast kun- de komma att få några betydande olägenheter vid övergång till fria affärstider.

Vad gäller småföretagare och i butikerna medhjälpande familjemedlemmar konstaterade kommitten att även dessa grupper i endast begränsad omfattning kunde väntas komma att uppleva olägenheter med fria affärstider. För fler- talet småföretag väntades förlängt öppethållande inte bli lönsamt, varför incitament för ett sådant öppethållande inte skulle föreligga. Kommittén tog i detta sammanhang också upp frågan om i vilken utsträckning anspråk från en grupp företagare på att erhålla skydd för sina arbetstider borde få tjäna som motiv för en affärstidsreglering. Kommittén framhöll att det måste beaktas att en väl avvägd balans mellan chanser och risker i företagandet utgör ett villkor för upprätthållande av en fri marknadshushållning. Denna balans förutsätter enligt 1970 års affärstidskommitté att skydd inte ges åt särskilda branscher, företag eller företagsformer utan bärande skäl.

Sammanfattningsvis och mot bakgrund av konsumenternas, arbetstagar- nas och de mindre företagens situation fann kommittén det inte realistiskt

att låta två trots allt ganska begränsade gruppers intressen — de anställda och företagare jämte medhjälpande familjemedlemmar — stå ilvägen för utvecklingen, i synnerhet som den större av grupperna, de anställda, redan i allmänna arbetstidslagen hade samma skydd som alla andra arbetstagar- grupper. Kommittén föreslog därför att affärstidsregleringen skulle slopas helt.

4.2. Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut hösten 1971

lnför utgången av giltighetstiden för 1967 års affarstidslag lämnade chefen för handelsdepartementet riksdagen den 10 november 1971 ett meddelande enligt vilket Kungl. Maj:t inte föreslog någon förlängning av lagens gil- tighetstid eller annan motsvarande reglering. Till grund för detta ställnings- tagande låg det betänkande, som avgivits av 1970 års affärstidskommitte, och remissyttranden däröver. I sina allmänna bedömningar av effekterna av fria affärstider hade affärstidskommittén bl. a. kommit till slutsatsen att ett ökat öppethållande på kvällar och söndagar främst kunde väntas i de tre storstadsområdena. På andra håll fanns enligt affarstidskommitténs be- dömning inte tillräckligt kundunderlag för sena öppethållandetider på var- dagar och söndagsöppethållande.

Som motivering för affärstidsregleringens slopande angav handelsminis- tern i sitt meddelande till riksdagen bl.a. att en sådan reform stod i över- ensstämmelse med strävan att förbättra servicen till allmänheten. Vidare framhölls att detaljhandelns prissättning och strukturomvandling inte nämn- värt torde påverkas av ett system med fria affärstider. Några avgörande olägenheter för de anställda kunde enligt meddelandet inte heller åberopas.

Mot bakgrund av att följderna av fria affarstider med avseende på pris- nivåns utveckling, handelns strukturomvandling och de anställdas anställ- ningsförhållanden är så väsentliga och svårbedömda framhöll handelsmi- nistern i sitt meddelande till riksdagen att det fanns skäl att slopa affärs- tidsregleringen endast på försök och tills vidare. För att följa och bedöma ut- vecklingen inom detaljhandeln i nämnda avseenden sedan regleringen upp- hört vardet Kungl. Maj:ts avsikt att inrätta en särskild nämnd.

Näringsutskottet fann i sitt betänkande (NU 197lz53) över de motioner angående fortsatt affärstidsreglering, som föranleddes av handelsministerns meddelande till riksdagen, övervägande skäl tala för att statsmakterna överlät åt konsumenterna att genom sina köpvanor påverka detaljhandeln att till- lämpa de affärstider som vid en samlad bedömning av inköpsmöjligheter och priser ter sig mest fördelaktiga för konsumenterna. Riksdagen (rskr 19711359) anslöt sig till uppfattningen att väsentliga fördelar kunde väntas uppkomma till följd av att affärstiderna blev fria men däremot inga större nackdelar. Riksdagen fann det emellertid välbetänkt att en särskild nämnd tillsattes. Nämnden borde enligt riksdagens mening kunna bli ett effektivt instrument för att uppspåra och påtala eventuella negativa följder av systemet med fria affärstider.

4.3. Affarstidsnämndens utredningar och slutsatser

I enlighet med riksdagens beslut inrättades den 30 december 1971 en af- färstidsnämnd med uppdrag att under en tid av i första hand tre år följa utvecklingen av affärstiderna och undersöka verkningarna för konsumen- terna och för de handelsanställda av det friare öppethållandet i detaljhandeln. som affärstidsregleringens slopande innebar. Affärstidsnämnden hade att ägna särskild uppmärksamhet åt fyra frågekomplex, nämligen förändringar i för det första affärernas öppehtållande, för det andra arbetstider och andra anställningsförhållanden för personalen, för det tredje prisnivån och för det fjärde handelns struktur. Affärstidsnämnden, som bestod av företrädare för de anställda och för konsumenterna under ledning av en opartisk ordförande, hade vidare att till Kungl. Maj:t anmäla om utvecklingen i fråga om de fria affärstiderna i något avseende gick i en från allmän synpunkt ogynnsam riktning.

För att få ett grepp om de problem, som affärstidsnämnden hade att ägna uppmärksamhet, genomförde nämnden dels fjorton undersökningar som ett led i en fortlöpande uppföljning av förändringar av affärstiderna och av de handelsanställdas anställningsförhållanden, dels åtta undersök- ningar i syfte att analysera avvikelser i öppethållandet på lokala marknader och eventuella strukturella skillnader i utvecklingen av butiksbeståndet på dessa marknader, dels två undersökningar rörande kostnaderna och lön- samheten i söndagsöppna butiker i syfte att klarlägga en eventuell påverkan på prisnivån av fria affärstider. Affärstidsnämnden undersökte härutöver förekomsten av s.k. jippon i söndagshandeln samt utbredningen av am- bulerande handel i syfte att kartlägga dels påverkan på konsumenternas inköpsvanor till förmån för söndagshandel, dels påverkan på den stationära handelns öppethållandetider av ambulerande försäljning på söndagar.

[ syfte att försöka konkretisera söndagsöppethållandets betydelse för kon- sumenterna gjorde affärstidsnämnden en undersökning av kundstrukturen i söndagsöppna butiker. I undersökningen, som baserades på ca 4000 in- tervjuer med kunder i livsmedelsbutiker, varuhus och stormarknader med kontinuerligt öppethållande på söndagar, kombinerades data om kundernas bakgrundsförhållanden — familjestruktur, tillgång till bil, förvärvsarbete, av- stånd till butik osv. — med uppgifter om kundernas varuinköp — inköpets storlek, dess varusammansättning osv.

För att kartlägga och analysera dels sammansättningen av de särskilda arbetsstyrkor som vissa företag använder sig av vid söndagsöppethållande, dels de principer som tillämpas för urval av fast personal för söndagstjänst samt den information som lämnas de handelsanställda vid förändringar i öppethållandet gjorde affärstidsnämnden vidare en undersökning hos fö- retagsledningarna och personalorganisationerna vid de kontinuerligt sön- dagsöppna varuhusen.

Affärstidsnämnden överlämnade den 30 maj 1975 till regeringen en sam- manfattande rapport över sitt arbete.

Enligt affarstidsnämnden har det sedan årsskiftet 1971/72 då affärstids- lagen upphörde att gälla för handeln som helhet inträffat små förändringar i det kontinuerliga öppethållandet på söndagar, dvs. öppethållande vid minst tre tillfällen per månad, och i det förlängda öppethållandet på vardagar.

dvs. efter kl 20. Utvecklingen har dock inte varit enhetlig och påtagliga avvikelser förekommer från vad som totalt sett gäller. Sålunda varierar fö- rekomsten av söndagsöppethållande kraftigt såväl mellan olika orter som inom orterna mellan olika branscher och butiksformer.

Det framgår av nämndens material att det är bland varuhusen som de fria affärstiderna har lett till de största förändringarna. Andelen varuhus med kontinuerligt öppethållande på söndagar ökade från 7 procent i no- vember 1971 till 22 procent i november 1974. Under 1973 och 1974 skedde dock — med vissa säsongmässiga variationer — en stabilisering av denna andel till mellan 16 och 20 procent, dvs mellan 60 och 75 varuhus hade då kontinuerligt söndagsöppet. Av dessa varuhus höll praktiskt taget samt- liga hela varuhuset öppet. Varuhusens kontinuerliga öppethållande på var- dagar efter kl 20 har dock inte förändrats under den tid som de fria af- färstiderna har gällt.

Andra butiksformer än varuhus inom olika branscher visar genomgående en låg frekvens söndagsöppna butiker. 1 de fall ett ökat öppethållande har kunnat konstateras rör sig förändringen om någon enstaka procentenhet.

Förändringarna vid varuhusen i öppethållande på söndagar har dock enligt affärstidsnämndens undersökningar inte lett till någon större förändring av antalet öppethållandetimmar per vecka. Det ökade söndagsöppethållandet har varuhusen kompenserat genom ett minskat öppethållande på vardagar. Inom övriga butiksformer har inom flertalet branscher förändringar ägt rum i öppnings- och stängningstider på vardagar på så sätt att butiken har öppnats senare och stängts tidigare, dvs. antalet öppethållandetimmar har minskat.

Av nämndens lokala undersökningar framgår att det huvudsakligen är de större varuhusen och butikerna som har kontinuerligt söndagsöppet. De söndagsöppna varuhusen är framför allt belägna i förorternas köpcentra eller utanför tätorterna, där de fått formen av s. k. stormarknader. Varuhus med sådana lägen har sålunda en större benägenhet att hålla Söndagsöppet än andra varuhus.

Av affärstidsnämndens undersökningar av de handelsanställdas anställ- ningsförhållanden framgår bl. a. att för den fast heltidsanställda personalen vid varuhusen — vars andel av all butikspersonal var densamma i november 1974 som i november 1971 — andelen arbetstid av total butikstid minskat sedan lagen slopades. Det sammanhänger i viss utsträckning med den ar- betstidsförkortning som genomfördes år 1972. Även andelen arbetstid på obekväm tid och övertid har minskat, vilket bl. a. beror på att varuhusen och livsmedelshallarna har anställt särskild personal för att arbeta på söndagar eller under förlängt öppethållande på vardagar.

Enligt nämndens uppfattning har de fria affärstiderna inte påverkat pris- nivån i butikerna i en för konsumenterna ogynnsam inriktning. Det kan enligt nämnden inte heller hävdas att strukturutvecklingen i handeln skulle ha påverkats negativt. Nämnden framhåller dock att tre år är en för kort tid för att kunna konstatera eventuella förändringar i strukturen.

[ anslutning till nämndens slutrapport förordade en majoritet av nämndens ledamöter att öppethållandet på nytt regleras genom lag. Det skedde med hänvisning till att det inom varuhussektorn hade skett påtagliga förändringar till ett ökat öppethållande på söndagar och att det ökade öppethållandet inträffat även på förhållandevis små orter. Vidare hänvisade nämndens ma-

joritet till att arbetstiden för den fast heltidsanställda personalen hade mins- kat väsentligt och att arbetslösheten inom handeln torde kunna minska avsevärt om den arbetstid som disponeras av tillfällig och extra personal omsätts i fasta hel- och deltidstjänster. Slutligen hävdade nämndens ma— joritet att endast ett obetydligt antal konsumenter förklarat att de inte kunnat göra sina inköp på vardagar.

En minoritet inom affärstidsnämnden framhöll att nämnden inte haft i uppdrag att ta ställning till huruvida affärstiderna skall bli föremål för reglering. Under den treåriga försöksperioden med fria affärstider hade inte utvecklingen i något avseende gått i en sådan från allmän synpunkt ogynn- sam riktning att den föranlett någon anmälan till regeringen. Nämnden hade därför inte haft anledning att närmare överväga utformningen av even- tuellt erforderliga åtgärder.

5. Affärernas öppethållande

Kommittén har haft att som utgångspunkt för sina överväganden ta de utredningar och uppföljningar av utvecklingen som affärstidsnämnden gjort under den treåriga prövotid med fria affärstider som varit underlag för nämn- dens studier. Kommittén har emellertid ansett det angeläget att följa upp utvecklingen under tiden som förflutit sedan affärstidsnämnden avslutade sina utredningar. Så har skett beträffande öppethållandet på söndagar i va- ruhusen, vilken var den butikskategori som visade påtagliga förändringar i söndagsöppethållandet under den tid affärstidsnämnden genomförde sina undersökningar. Kommittén har vidare ansett det angeläget att mot bak- grunden av bl. a. direktivens utformning söka komplettera affärstidsnämn- dens material med uppgifter om affärstiderna inom service-, kiosk- och bensinhandeln. Sådana uppgifter har erhållits från Näröppet AB, AB Svenska Pressbyrån, Riksförbundet Kiosk & Gatukök (KIGA), Oljekonsumenternas Förbund (OK), Svenska Esso AB och AB Svenska Shell. Även om det material som framkommit genom de olika undersökningarna i vissa av- seenden är heterogent är det tillräckligt som underlag för de överväganden som kommitten haft att göra.

5.1. Medelantalet öppethållandetimmar per vecka

För en bedömning av betydelsen av öppethållandet i affärerna för företagen, de anställda och konsumenterna äri första hand antalet öppethållandetimmar per vecka av intresse. Av tablå 5.1 framgår medelantalet öppethållande- timmar per vecka i varuhus, kooperativ och enskild livsmedelshandel, mö- bel-, järn-, herrkonfektions- och damkonfektionshandel i november 1971 respektive november 1974 enligt affärstidsnämndens undersökningar samt inom servicebutiker, kiosker och bensinstationer enligt uppgifter som er- hållits från Näröppet, Pressbyrån, KIGA, OK, Esso och Shell.

Som framgår av tablå 5.1 har inga större förändringar skett i butikernas totala öppethållande per vecka mellan november 1971 och november 1974. 1 varuhusen var medelantalet öppethållandetimmar per vecka detsamma — 56 timmar — i november 1974 som i november 1971. Livsmedelshandeln hade ökat sitt öppethållande per vecka från i genomsnitt 48 timmar inom den konsumentkooperativa och 53 timmar inom den enskilda handeln till i genomsnitt 51 respektive 55 timmar per vecka. [nom möbelhandeln var det genomsnittliga antalet öppethållandetimmar per vecka 49 timmar både

' Här definierat som öp- pethållande alla vardagar före kl. 9 och efter kl. 18. 1 1967 års affarstidslag definierades vanlig affärstid som öppethål- lande mellan kl. 8 och 20.

Tablå 5.1 Medelantalet öppethållandetimmar per vecka i november 197] respektive november 1974

November 1971 November 1974 Varuhus" 56 56 Kooperativ livsmedelshandel 48 51 Enskild livsmedelshandel 53 55 Möbelhandel 49 49 Järnhandel 46 47 Herrkonfektionshandel 49 48 Damkonfektionshandel 50 49 Servicebutiker . .b 80— 90 Kiosker . !) 70—105 Bensinhandel . .b 90—1 10

a lnklusive stormarknader. 17 Enligt företrädare för respektive bransch har inga större förändringar skett av me- delantalet öppethållandetimmar per vecka under perioden november 1971—november 1974.

i november 1971 och i november 1974. Järnhandeln, som i november 1971 hade det minsta genomsnittliga öppethållandet per vecka — 46 timmar — ökade sitt öppethållande med i genomsnitt en timme per vecka under pe- rioden november 1971—november 1974. Det genomsnittliga öppethållandet per vecka inom herr- och damkonfektionshandeln minskade under perioden november 1971—november 1974 med en timme — från 49 till 48 timmar per vecka inom herrkonfektionshandeln och från 50 till 49 timmar per vecka inom damkonfektionshandeln. 1 servicebutiker, kiosker och bensinstationer är det genomsnittliga öp- pethållander per vecka avsevärt större än i varuhus och övriga butiker inom dagligvaru- och fackhandeln. Servicebutiker, kiosker och bensinstationer har i stor utsträckning inriktat sin verksamhet på försäljning under icke "normala" tider', varför dessa butiker — utöver öppethållande på dagtid på vardagar — tillämpar ett omfattande förlängt öppethållande på vardagar liksom ett omfattande söndagsöppethållande.

För närvarande uppgår öppethållandet per vecka i servicebutiker till ca 80—90 timmar, i kiosker till ca 70—105 timmar och i bensinstationer till ca 90—110 timmar. Några påtagliga förändringar i öppethållandet jämfört med läget före det att affärstidsregleringen avvecklades vid årsskiftet 1971/72 har enligt företrädare för branscherna inte skett i bensinstationer och kiosker. Dessa båda försäljningsformer var genom de undantag som gällde från den tidigare affärstidsregleringen — bl. a. beträffande dets. k. fria varusortimentet — undandragna regleringens bestämmelser. Servicebutiker har i huvudsak kommit att etableras efter det att affärstidsregleringen avvecklades. Något bredarejämförelsematerial finns således inte för tiden före årsskiftet 1971/72. De servicebutiker som fanns vid denna tidpunkt tillämpade emellertid på dispens i stort samma öppethållande som nu.

Bakom de små förändringar som skett i butikernas totala öppethållande räknat i genomsnittligt antal timmar per vecka kan givetvis dölja sig stora ändringar i öppethållandets fördelning på dygnets timmar liksom mellan veckans olika dagar. Det kan ha blivit vanligare att hålla kvällsöppet liksom

det kan ha blivit vanligare att hålla öppet på söndagar inom ramen för ett oförändrat antal öppethållandetimmar per vecka. För att konstatera vilka förändringar som förekommit i affärstidernas förläggning sedan affärstids- regleringen avvecklades vid årsskiftet 1971/72 har på olika sätt undersökts förändringar i dels öppnings- och stängningstider, dels öppethållandet under förlängd tid på vardagar, dels öppethållandet på söndagar.

5.2. Öppnings- och stängningstider

Nedanstående redovisning bygger på de löpande undersökningar av för- ändringarna i affärstiderna och de handelsanställdas anställningsförhållanden som affärstidsnämnden lät utföra under perioden fr.o.m. november 1971 t.o.m. december 1974. Resultaten av affärstidsnämndens undersökningar av butikernas öppnings- och stängningstider redovisas i bilaga 1 till be- tänkandet.

5.2.1 Butikernas öppningstider på vardagar Öppningstiderna på vardagar i varuhus, livsmedelsbutiker, möbelbutiker, järnhandelsbutiker och konfektionsbutiker i november 1971 och november 1974 framgår av det i bilaga 1 redovisade materialet. 1 tablå 5.2 redovisas — förutom ett sammandrag av de uppgifter beträffande varuhus, livsme- delsbutiker, möbelbutiker, järnhandelsbutiker och konfektionsbutiker som redovisats i bilaga 1 — uppgifter avseende förhållandena i maj 1976 för ser- vicebutiker, kiosker och bensinstationer.

Den vanligaste öppningstiden på vardagar — utom lördagar — var i no- vember 1974 bland varu/tusen kl 9.00. 70 procent av antalet varuhus öppnade i november 1974 under veckans fyra första vardagar vid denna tidpunkt, medan resterande 30 procent öppnade kl 9.30 eller senare. På lördagar öpp- nade i november 1974 40 procent av varuhusen kl 8.30 och 55 procent kl 9.00. Under perioden november 1971 — november 1974 har bland va- ruhusen funnits en tendens till senareläggning av öppningstidpunkten på vardagar (utom lördagar) — från i allmänhet kl. 9.00 till 9.30.

lnom livsmedelshandeln var i november 1974 den vanligaste öppnings- tidpunkten på vardagar — utom lördagar — kl. 9.00. 86 procent av de kon- sumentkooperativa och 79 procent av de enskilda livsmedelsbutikerna öpp- nade i november 1974 vid denna tidpunkt. Inom den konsumentkooperativa livsmedelshandeln öppnade resterande 14 procent av antalet butiker kl 8.30 på vardagar (utom lördagar) medan inom den enskilda livsmedelshandeln en stor andel av butikerna öppnade kl 9.30 eller senare. Endast en mindre andel — 7 procent — av de enskilda livsmedelsbutikerna öppnade före kl 9.00 på vardagar (utom lördagar).

På lördagar öppnade i november 1974 flertalet — 71 procent — av de kon- sumentkooperativa livsmedelsbutikerna kl. 8.30. Resterande konsument- kooperativa Iivsmedelsbutiker öppnade på lördagar kl 9.00. Inom den en- skilda livsmedelshandeln öppnade i november 1974 cirka hälften av bu- tikerna kl 9.00 på lördagen. Övriga enskilda livsmedelsbutiker öppnade i allmänhet kl 8.00 eller kl 8.30.

Tablå 5.2 Öppningstider för olika butikskategorier Andel butiker (procent) som öppnar vid angivna tidpunkter

Bransch/butikskategori

November 1971

Måndag—fredag Lördag

-0800 0830 0900 0930- Sa -0800 0830 0900 0930- Sa Varuhus — — 79 21 100 6 43 51 — 100 Livsmedelsbutiker KF — 29 71 — 100 14 29 57 — 100 ensk 7 4 80 7 980 14 36 45 3 98” Möbelbutiker 2 — 64 34 100 2 3 87 8 100 Järnhandelsbutiker 11 16 64 8 100 5 14 73 1 93” Konfektionsbutiker herr — — 45 55 100 — 3 91 6 100 dam — — 36 64 100 — 2 92 6 100 Servicebutiker Kiosker

utan livsmedelsförsäljn med livsmedelsförsäljn Bensinstationer

utan livsmedelsförsäljn med livsmedelsförsäljn

a Resterande andel butiker var stängda. () maj 1976

Även inom livsmedelshandeln har under perioden november 1971 — no- vember 1974 en viss tendens funnits till senareläggning — i allmänhet med 30 minuter — av öppningstidpunkten.

Inom möbelhandeln öppnade på vardagar (utom lördagar) i november 1974 cirka hälften av butikerna kl 9.00 och hälften kl 9.30 eller senare. På lördagar öppnade flertalet — 81 procent - kl 9.00. Liksom bland varuhus och livs- medelsbutiker har inom möbelhandeln under perioden november 1971 — november 1974 en senareläggning skett av öppettidpunkten på vardagar.

lnom järnhandeln öppnade på vardagar (utom lördagar) i november 1974 70 procent av butikerna kl. 9.00, medan 23 procent av butikerna öppnade kl. 8.30 eller tidigare och 7 procent kl. 9.30 eller senare. På lördagar var andelen järnhandelsbutiker som öppnade kl. 9.00 77 procent. 6 procent av järnhandelsbutikerna höll i november 1974 över huvud taget inte öppet på lördagar. Även inom järnhandeln har en senareläggning av öppnings- tidpunkten skett under perioden november 1971 — november 1974.

Inom konfektionshandeln öppnade på vardagar (utom lördagar) i november 1974 flertalet butiker kl 9.30 eller senare. Endast 13 procent av herrkon- fektionsbutikerna och 24 procent av damkonfektionsbutikerna öppnade före denna tidpunkt — i samtliga fall då kl 9.00. På lördagar var dock i november 1974 kl. 9.00 den vanligaste öppningstidpunkten, bland såväl herr- som damkonfektionsbutiker.

Inom konfektionshandeln inträffade under perioden november 1971 — november 1974 en markant tendens till senareläggning av öppningstiderna på vardagar— från kl 9.00 till kl 9.30 eller senare. 1 november 1971 öppnade

November 1974

Måndag—fredag Lördag

-0800 0830 0900 0930- Sa -0800 0830 0900 0930- Sa

— — 70 30 100 4 40 55 1 100

— 14 86 — 100 — 71 29 — 100 4 3 79 14 100 12 35 52 1 100 2 — 47 51 100 2 3 81 14 100

13 10 70 7 100 2 12 77 3 94”

— — 13 87 100 — 2 85 13 100 — — 24 76 100 — 3 84 13 100 ( 36) (16) (25) (23) (100) ( 26) (19) (32) (23) (100)

(69) (5) (15) (11) (100) (41) (13) (27) (19) (100) (46) (2) (29) (21) (100) (26) (10) (35) (29) (100)

(99) (l) — — (100) (89) (6) (4) (I) (100) — _ — (100) (100) — — — (100)

på vardagar (utom lördagar) ca 45 procent av herrkonfektionsbutikerna kl 9.00 medan 55 procent öppnade kl 9.30 eller senare. 1 november 1974 öppnade endast 13 procent av herrkonfektionsbutikerna kl 9.00 på vardagar (utom lördagar) medan resterande 87 procent öppnade kl 9.30 eller senare. lnom damkonfektionshandeln var tendensen densamma.

Av samtliga servicebutiker öppnade under tiden måndag—fredag i maj 1976 36 procent kl 8.00 eller tidigare. 23 procent av servicebutikerna hade en senare öppningstidpunkt än kl 9.00.

Totalt sett öppnar kioskerna tidigare än servicebutikerna. Av samtliga kiosker utan livsmedelsförsäljning öppnade i maj 1976 ca 69 procent kl 8.00 eller tidigare under tiden måndag—fredag, medan inom denna kategori kiosker 11 procent öppnade senare än kl 9.00. För kiosker med livsme- delsförsäljning var motsvarande andelar 46 och 21 procent.

Av bensinstationer/ia öppnade i maj 1976 så gott som samtliga kl 8.00 eller tidigare. Endast ca 1 procent av bensinstationerna öppnade under tiden måndag—fredag senare än kl 8.00. Andelen bensinstationer som i maj 1976 höll öppet dygnet runt uppgick till ca 3 procent.

På lördagar gäller för såväl servicebutiker och kiosker som bensinstationer något senare öppningstider än under tiden måndag—fredag. Servicebutiker och kiosker öppnade i maj 1976 i stor utsträckning kl. 9.00 och senare på lördagar. Bensinstationerna öppnade på lördagar i det stora flertalet fall kl. 8.00 eller tidigare.

Tablå 5.3 Stängningstider för olika butikskategorier Andel butiker (procent) som stänger vid angivna tidpunkter

Bransch/butikskategori November 1971

Måndag—fredag Lördag —1730 1800- 1900- 2000— Sa -1230 1300- 1400- 1500- 2000- Sa 1830 1930 1330 1430 1930

Varuhus — 52 26 22 100 — 11 31 58 — 100 Livsmedelsbutiker _ KF 29 57 — 14 100 29 57 — — 14 100 ensk 7 68 7 16 100 3 46 22 17 10 980 Möbelbutiker 5 86 3 6 100 5 38 38 19 — 100 Järnhandelsbutiker 28 70 1 — 99” 22 63 5 3 — 93” Konfektionsbutiker herr 2 96 2 — 100 — 30 37 33 — 100 dam — 94 2 4 100 — 21 49 30 — 100 Servicebutiker Kiosker

utan livsmedelsförsäljn med livsmedelsförsäljn Bensinstationer

utan livsmedelsförsäljn med livsmedelsförsäljn

" Resterande andel butiker var stängda. () maj 1976

5.2.2. Butikernas stängningstider på vardagar

Stängningstiderna på vardagar i varuhus, livsmedelsbutiker, möbelbutiker, järnhandelsbutiker och konfektionsbutiker ( november 1971 och november 1974 framgår av bilaga 1. I tablå 5.3 återges ett sammandrag av de i bilaga 1 redovisade Stängningstiderna för varuhus, livsmedelsbutiker, möbelbu- tiker, järnhandelsbutiker och konfektionsbutiker samt uppgifter avseende förhållandena i maj 1976 beträffande servicebutiker, kiosker och bensin- stationer.

] november 1974 stängde hälften av varu/tusen kl 18.00 eller 18.30 under de tre första vardagarna i veckan. Av resterande 50 procent stängde 30 procentenheter kl 19.00 eller 19.30 och 20 procentenheter kl 20.00 eller se- nare. På torsdagar stängde i november 1974 22 procent av varuhusen kl 20.00 eller senare. Av resterande 78 procent stängde hälften kl. 18.00 eller 18.30 och hälften kl 19.00 eller 19.30. På fredagar stängde endast 5 procent av varuhusen kl 18.00 eller 18.30, medan 57 procent stängde kl 19.00 eller 19.30 och resterande 38 procent kl 20.00 eller senare.

På lördagar stängde i november 1974 35 procent av varuhusen kl 14.30 eller tidigare medan 61 procent stängde mellan kl 15.00 och 19.30 och 4 proCent kl 20.00 eller senare.

Under perioden november 1971 — november 1974 har förändringarna i varuhusens stängningstider under veckans tre första vardagar varit små. Under torsdagar och fredagar har däremot under perioden en koncentration

November 1974

Måndag—fredag Lördag —1730 1800 1900 2000- Sa -1230 1300 1400 1500 2000- Så 1830 1930 1330 1430 1930 — 50 30 20 100 — 8 27 61 4 100 29 42 — 29 100 14 57 — 29 - 100 5 61 10 24 100 1 37 25 22 15 100 2 90 5 3 100 3 40 37 20 — 100 26 73 l — 100 26 63 4 1 — 94” 4 94 2 _ 100 _ 36 39 25 — 100 — 89 11 _ (00 _ 24 50 26 _ 100 __ _— (4) (16) (80) (100) (25) (75) (100) (5) (10) (85) (100) (18) (82) (100) (3) ( 5) (91) (100) (11) (89) (100) (8) (37) (55) (100) (63) (37) (100) — ( 2) (98) (100) (17) (83) (100)

skett av Stängningstiderna till kl 19.00 och 19.30. Såväl andelen varuhus som i november 1971 stängde före kl 19.00 som andelen som stängde kl 20.00 eller senare på torsdagar och fredagar har minskat under perioden. På lördagar har andelen varuhus som stänger kl 15.00 och senare ökat — från 58 procent i november 1971 till 65 procent i november 1974.

Bland livsmede/sbt(tikerna var i november 1974 den vanligaste stängnings- tiden kl 18.00 eller 18.30 under veckans fyra första vardagar. 42 procent av de konsumentkooperativa och 61 procent av de enskilda livsmedels- butikerna stängde under dessa dagar kl 18.00 eller 18.30. Av de konsu- mentkooperativa livsmedelsbutikerna stängde under veckans fyra första da- gar 29 procent före kl. 18.00, medan en lika stor andel stängde kl. 20.00 eller senare. Inom den enskilda livsmedelshandeln stängde 5 procent av butikerna före kl. 18.00 under veckans fyra första vardagar. Andelen enskilda livsmedelsbutiker som stängde kl. 20.00 eller senare var under veckans fyra första dagar 24 procent.

På fredagar stängde i november 1974 43 procent av de konsumentkoo- perativa livsmedelsbutikerna kl 20.00 eller senare. Av resterande 57 procent stängde hälften kl 18.00 eller 18.30 och hälften kl 19.00 eller 19.30. lnom den enskilda livsmedelshandeln stängde i november 1974 44 procent av butikerna kl 19.00 eller 19.30 på fredagar medan 29 procent stängde kl 18.30 och tidigare och 27 procent kl 20.00 eller senare.

På lördagar stängde i november 1974 huvuddelen — 57 procent — av de konsumentkooperativa livsmedelsbutikerna kl 13.00 eller 13.30. Av reste—

rande 43 procent stängde en tredjedel kl 12.00 eller 1230 och två tredjedelar mellan kl 15.00 och 19.30. lnom den enskilda livsmedelshandeln stängde 37 procent av butikerna kl 13.00 eller 13.30 på lördagar. Av resterande 63 procent stängde 25 procentenheter kl 14.00 eller 14.30, 22 procentenheter mellan kl 15.00 och 19.30 och 15 procentenheter kl 20.00 eller senare.

Under perioden november"1971—november 1974 har andelen livsme— delsbutiker med senare öppethållande på vardagkvällar ökat. Under veckans tre första vardagar stängde i november 1971 14 procent av de konsument- kooperativa och 16 procent av de enskilda livsmedelsbutikerna kl 20.00 eller senare. 1 november 1974 var motsvarande andelar 29 respektive 24 procent.

lnom möbelhandeln tillämpade såväl i november 1971 som i november 1974 ett stort antal butiker senare stängningstider på måndagar. 1 november 1974 stängde 44 procent av möbelbutikerna kl. 20.00 eller senare medan av resterande 56 procent av butikerna hälften stängde kl 18.00 eller 1830 och resterande butiker kl 19.00 eller 19.30. Under tisdagar— fredagar stängde i november 1974 flertalet möbelbutiker kl 18.00 eller 18.30.

På lördagar stängde i november 1974 40 procent av möbelbutikerna kl 13.00 eller 13.30, 37 procent kl 14.00 eller 14.30 och 20 procent mellan kl 15.00 och 19.30. Något öppethållande efter kl 19.30 på lördagar förekom inte inom möbelhandeln i november 1974.

lnom möbelhandeln har under perioden november 1971 — november 1974 — med undantag för lördagar — genomgående skett en tidigareläggning av Stängningstiderna. 1 november 1971 stängde 53 procent av möbelbutikerna kl 20.00 eller senare på måndagar. 1 november 1974 var motsvarande andel 44 procent. På lördagar tillämpade möbelhandeln i stort sett samma stäng- ningstider i november 1971 som i november 1974.

1 november 1974 stängde ca tre fjärdedelar av butikerna inomjärnhande/n kl 18.00 eller 18.30 på samtliga vardagar utom lördagar. Resterande fjärdedel stängde kl 17.30 eller tidigare. Endast ca 1 procent av järnhandelsbutikerna stängde i november 1974 kl 19.00 eller 19.30.

På lördagar stängde i november 1974 huvuddelen — 63 procent — av järn- handelsbutikerna kl 13.00 eller 1330 medan 26 procent stängde kl 12.00 eller 12.30 och 5 procent kl. 14.00 eller senare. Omkring 6 procent av järn- handelsbutikerna höll som tidigare nämnts över huvud taget inte öppet på lördagar i november 1974.

Under perioden november 1971 — november 1974 har mycket små för- ändringar skett i järnhandelns stängningstider under veckans fyra första vardagar. På fredagar finns dock en tendens till tidigareläggning av stäng- ningstidpunkten. 1 november 1971 stängde 3 procent av järnhandelsbuti- kerna kl 20.00 eller senare på fredagar. 1 november 1974 stängde ingen järnhandelsbutik senare än kl 19.30 på fredagar. Andelen järnhandelsbutiker som är helt stängda på lördagar har minskat från 7 procent i november 1971 till 6 procent i november 1974.

lnom kon/ektiorishande/n stängde i november 1974 ca 90 procent av bu- tikerna kl 18.00 eller 18.30 under veckans fyra första vardagar och efter kl 19.30 förekom inget öppethållande alls inom konfektionshandeln. På fre- dagar stängde i november 1974 ca hälften av butikerna kl 18.00 eller 18.30 och resterande del kl 19.00 eller 19.30.

På lördagar stängde i november 1974 ca hälften av butikerna kl 14.00 eller 14.30 medan ca en fjärdedel av butikerna stängde kl 13.00 eller 13.30 och ca en fjärdedel mellan kl 15.00 och 19.30.

Under perioden november 1971 — november 1974 har förändringarna i konfektionshandelns stängningstider varit små med undantag för öppet- hållande till kl. 20.00 och senare på vardagar (utom lördagar). 1 november 1971 stängde ca 10 procent av konfektionsbutikerna kl. 20.00 eller senare på fredagar. Samma stängningstider tillämpades vid denna tidpunkt av ett mindre antal butiker även under veckans fyra första vardagar. 1 november 1974 förekom inget öppethållande efter kl. 19.30 inom konfektionshandeln.

Under tiden måndag— fredag stängde i maj 1976 omkring 80 procent av samtliga servicebutiker kl 20.00 eller senare. På lördagar var motsvarande andel ca 75 procent.

lnom kiosk/iande/n stängde i maj 1976 ca 85 procent av samtliga kiosker utan livsmedelsförsäljning kl 20.00 eller senare under tiden måndag—fredag medan motsvarande andel för kiosker med livsmedelsförsäljning var ca 91 procent. På lördagar var andelen kiosker som höll öppet till kl 20.00 eller senare lägre än under tiden måndag—fredag och uppgick till 82 respektive 89 procent.

Bland bensinstationer utan livsmedelsförsäljning höll i maj 1976 ca 55 procent öppet till kl. 20.00 eller senare under tiden måndag—fredag. För bensinstationer med livsmedelsförsäljning var motsvarande andel ca 98 pro- cent. På lördagar stängde i maj 1976 ca 37 procent av bensinstationerna utan livsmedelsförsäljning kl. 20.00 eller senare medan motsvarande andel för bensinstationer med livsmedelsförsäljning var ca 83 procent.

5.2.3. Butikernas öppningstider på söndagar

1 november 1974 förekom, som framgår av tablå 5.4, öppethållande på sön- dagar i någon nämnvärd omfattning endast i varuhus, livsmedels- och servicebutiker samt i kiosker och bensinstationer.

Av de varu/rus som i november 1974 höll öppet på söndagar öppnade flertalet kl 12.00 eller 13.00. 1 de livsniede/sbinike/' som höll Söndagsöppet varierade öppningstidpunkterna i större utsträckning än i varuhusen. Fler- talet öppnade dock kl 12.00 eller tidigare.

Det fåtal butiker inom möbel- och konfektionshandeln. som tillämpade kontinuerligt öppethållande på söndagar i november 1974 öppnade vanligen kl. 12.00 eller 13.00

Praktiskt taget samtliga servicebutiker, kiosker och bensinsla/ioner tilläm- pade i maj 1976 kontinuerligt öppethållande på söndagar. För servicebutiker var andelen 100 procent, medan andelen för kiosker och bensinstationer var ca 98 respektive ca 95 procent. De kiosker och bensinstationer som i maj 1976 höll stängt på söndagar var i samtliga fall kiosker och ben- sinstationer utan försäljning av livsmedel.

Såväl servicebutiker och kiosker som bensinstationer öppnar på söndagar vanligen kl. 10.30 eller tidigare. Ett mindre antal kiosker öppnar på söndagar först kl. 13.00 eller 14.00.

För kiosker och bensinstationer har under den tid fria affärstider gällt inga påtagliga förändringar inträffat i fråga om söndagsöppethållandet. För

Tablå 5.4 Butikernas öppningstider på söndagar Andel butiker (procent) som öppnar vid angivna tidpunkter

Bransch/butikskategori November 1971 November 1974

-1030 1 100- 1200— 1300— 1400— Sa -1030 1 100- 1200— 1300- 1400— Sa 1130 1230 1330 1130 1230 1330

9 8 — 22”

in

Varuhus — — — 7 - 7” —

Livsmedelsbutiker KF — — — - — 0” — — — — — 0”

Ensk 2 l 9 — 14” 5 4 — 17a Möbelbutiker — — 2 - 4” - — 4” Järnhandelsbutiker — — — — - 0” — — — — — oa Konfektionsbutiker

Herr — — — 2 — 2” — - 2 — — 2” Dam 2 — — — — 2” — — — — — 0” Servicebutiker ( 94) (2) (3) (l) — (100) Kiosker

utan livsmedelsförs ( 91) (2) (2) (2) (1) ( 98)” med livsmedelsförs ( 83) (7) (5) (5) — (100) Bensinstationer utan livsmedelsförs ( 90) (1) (1) (1) — ( 93)”

med livsmedelsförs (100) — — — — (100)

1 -——N INN

” Resterande andel butiker var stängda. () Maj 1976

servicebutiker gäller som tidigare nämnts att möjligheterna för jämförelser med tiden innan affärstidsregleringen avvecklades är små då flertalet ser- vicebutiker etablerats efter denna tidpunkt.

5.2.4. Butikernas stängningstider pa" söndagar

Av de varuhus som var kontinuerligt öppna på söndagar i november 1974 stängde. som framgår av tablå 5.5 och bilaga 1. ca hälften kl 16.30 eller tidigare. Resterande söndagsöppna varuhus stängde mellan kl 17.00 och 18.30. Efter kl 18.30 på söndagar förekom i november 1974 inget öppet- hållande bland varuhusen. [ genomsnitt höll de i november 1974 söndags- öppna varuhusen öppet i ca 5 timmar.

Av de varuhus som hade öppet på söndagar i november 1971 stängde samtliga kl 17.00 eller 17.30. 1 november 1974 stängde som tidigare nämnts ca hälften av de söndagsöppna varuhusen kl 16.30 eller tidigare. I november 1971 höll 2 procent av varuhusen Öppet till kl 22.00 eller senare. 1 november 1974 förekom inget söndagsöppethållande vid varuhusen efter kl 18.30. Ge- nerellt sett har således stängningstidpunkten vid söndagsöppna varuhus kommit att tidigareläggas.

Av de livsmedelsbutiker som var öppna på söndagari november 1974 stäng- de ca hälften kl 17.00 eller 17.30. Under perioden november 1971 — november 1974 har inte några större förändringar inträffat i Stängningstiderna på sön- dagar för de söndagsöppna livsmedelsbutikerna.

De fackhandelsbutiker som höll öppet på söndagari november 1974 stäng- de vanligen mellan kl 16.30 och 17.30. Den senare av dessa stängnings- tidpunkter gällde främst beträffande möbelbutiker medan söndagsöppna kun- Å/Plx'lil)lishlllikt'r vanligen stängde kl 16.30 eller tidigare.

Söndagsöppna servicebu/iker, kiosker och bensins/a/imzw' stänger i allmän— het kl 19.00 eller senare. 1 maj 1976 uppgick andelen servicebutiker som stängde mellan kl 19.00 och 21.30 till ca 30 procent. medan motsvarande andelar för kiosker och bensinstationer var ca 55 respektive ca 60 procent. Vid samma tidpunkt stängde ca 59 procent av samtliga servicebutiker kl 22.00 eller senare. Samma stängningstid på söndagar tillämpades av ca 40 procent av kioskerna och ca 37 procent av bensinstationerna med livsme- delsförsäljning.

5.3. Öppethållande under förlängd tid på vardagar

Affärstidsnämnden konstaterade på grundval av nämndens undersökningar att varuhusens kontinuerliga öppethållande på vardagar efter kl 20.00 inte förändrats under den tid som fria affärstider gällt. Andelen varuhus med förlängt öppethållande — dvs. öppet e/ier kl 20.00 — på vardagar uppgick i november 1974 till samma nivå som i november 1971 eller till omkring 1 procent. Affärstidsnämnden konstaterade även vad gäller livsmedels- och fackhandelsbutikernas kontinuerliga öppethållande under förlängd tid på vardagar att förändringarna var små eller inga alls under den tid som fria affärstider gällt. lnom den enskilda livsmedelshandeln ökade andelen butiker med förlängt öppethållande på vardagar med en procentenhet under tiden

Tablå 5.5 Butikernas stängningstider på söndagar Andel butiker (procent) som stänger vid angivna tidpunkter

Bransch/butikskategori 'November 1971 November 1974

—1630 1700- 1800- 1900— 2200- Sa 4630 1700- 1800- 1900— 2200- Sa 1730 1830 2130 1730 1830 2130

Varuhus — 5 — — 2 7” 10 9 3 — — 22” Livsmedelsbutiker

KF - — — — — Oa — — — — — Oa Ensk 2 3 2 2 14” 170 Möbelbutiker — 2 — — 40 — — — 4” Järnhandelsbutiker — —— — — — Oa — — — — — oa Konfektionsbutiker

Herr — 2 — — — 2” 2 — — — - 2” Dam 2 — — — — 2” — — - — — 0” Servicebutiker ( l 1) (30) (59) 000)” Kiosker

utan livsmedelsförs ( 7) (56) (35) ( 98)” med livsmedelsförs ( 5) (53) (42) (100)0 Bensinstationer

utan livsmedelsförs (10) ( 7) (16) (54) ( 6) ( 93)" med livsmedelsförs — — (63) (37) (100)

in

| om NN

a Resterande andel butiker var stängda. () Maj 1976

november 1971 — november 1974 eller från 2 till 3 procent. lnom den koo- perativa livsmedelshandeln och fackhandeln förekom inget kontinuerligt öppethållande alls på vardagar efter kl 20.00 vare sig före eller efter af- färstidslagens slopande.

1 servicebutiker. kiosker och bensinstationer är förlängt öppethållande på vardagar vanligt förekommande. Av samtliga servicebutiker. kiosker och bensinstationer höll. som framgått av det tidigare. i maj 1976 ca 80. ca 85 respektive ca 55 procent öppet till kl 20.00 eller senare. För kioskernas och bensinstationernas del innebär detta inga påtagliga förändringarjämfört med läget före affärstidsregleringens avveckling. För servicebutikerna saknas jämförelsematerial eftersom dessa butiker i stor utsträckning etablerats först efter årsskiftet 1971/72.

5.4. Öppethållande på söndagar

För bedömningen av betydelsen av söndagsöppethållandet från olika syn- punkter är det väsentligt att skilja mellan ett kontinuerligt och ett sporadiskt öppethållande på söndagar. Det spelar därvid givetvis stor roll hur kon— tinuerligt respektive sporadiskt öppethållande definieras. Affarstidsnämnden har i sina undersökningar definierat kontinuerligt Söndagsöppet som ett öp- pethållande under minst tre söndagar per månad. Anledningen till att denna gräns valts är att det — för att öppethållande på söndag skall framstå som ett reellt inköpsalternativ för konsumenterna — krävs en viss regelbundenhet i butikernas öppethållande. Ett öppethållande om minst tre söndagar per månad ansågs av affärstidsnämnden fylla det krav på kontinuitet i öppet- hållandet som en rationell inköpsplanering förutsätter.

5.4.1. Kontinuerligt Söndagsöppet

Affärstidsnämndens löpande undersökningar om förändringar i det kon- tinuerliga söndagsöppethållandet bygger på material från ett representativt urval av 1 600 butiker — varuhus och andra butiker inom branscherna livs- medel, möbler.järnvaror samt herr- och damkonfektion. De undersökningar affärstidsnämnden genomförde avsåg utvecklingen fr. o. m. november 1971 fram t.o.m. december 1974. Affarstidskommittén har beträffande varu— husen, där affärstidsnämnden konstaterat påtagliga förändringar i söndags— öppethållandet under tiden november 1971—december 1974, kompletterat affärstidsnämndens material med utvecklingen under perioden januari 1975—april 1977.

Av tablå 5.6 framgår andelen varuhus. livsmedelsbutiker samt fackhan- delsbutiker inom branscherna möbel. järnvaror samt herr- och damkon- fektion med kontinuerligt öppethållande på söndagar under de undersökta perioderna i procent av totala antalet butiksenheter inom respektive kategori.

Affärstidsnämnden konstaterade på grundval av sina löpande undersök- ningar att för handeln som helhet — och jämfört med läget före årsskiftet 1971/72 då affärstidslagen upphörde att gälla + små förändringar inträffat i det kontinuerliga öppethållandet på söndagar. dvs. öppethållande vid minst tre tillfällen per månad. Nämnden framhöll dock att utvecklingen inte var

Tablå 5.6 Kontinuerligt söndagsöppna butiker i procent av totala antalet butiksen- heter inom respektive kategori

Varuhus Livsmedelsbutiker Fackhandelsbutiker

71 72 73 74 75 76 77 71 72 73 74 71 72 73 74

Januan Februari Mars

April Maj

Juni Juli Augusti September Oktober November December

14 17 16 17 18 18 .. 3 5 6 l l 1 17 19 19 19 19 .. 3 5 6 1 1 1 20 20 17 18 19 .. 3 5 6 1 1 1

.. 19 20 19 16 15 .. .. 5 6 .. .. 1 22 17 20 16 19 .. .. 3 5 5 0 0 1 32 15 12 15 14 .. .. 5 3 4 0 0 18 13 11 11 10 .. .. 4 4 0 25 12 10 12 13 .. .. .. .. 4 .. 0 23 21 21 18 17 .. .. 3 5 5 2 2 1 29 20 21 18 18 3 5 2 1 7 30 21 22 19 19 .. 3 3 5 5 2 4 2 29 56 63 43 34 .. .. 2 5 5 4

enhetlig och att för varuhusens del förändringarna var av påtaglig karaktär. På lokala marknader fanns dessutom påtagliga avvikelser från vad som totalt sett gällde.

Utvecklingen av butikernas kontinuerliga öppethållande på söndagar efter 1974 ger inte anledning till andra bedömningar och slutsatser än de som fördes fram av affärstidsnämnden. För varuhusens del har andelen försälj- ningsställen med kontinuerligt öppethållande på söndagar genomsnittligt sett minskat 1975 och 1976 jämfört med 1974.

Andelen varuhus med kontinuerligt öppethållande på söndagar ökade en- ligt affärstidsnämndens undersökningar från 7 procent i november 1971 till 30 procent i november 1972. Därefter sjönk andelen för att i november 1973 uppgå till 21 procent och i november 1974 till 22 procent. Enligt de kompletterande undersökningar som affärstidskommittén låtit utföra var andelen kontinuerligt söndagsöppna varuhus i november 1975 och november 1976 19 procent. Jämför man utvecklingen mellan november månad re- spektive år med utvecklingen för övriga månader under åren 1972—1976 får man samma bild. dvs. andelen på söndagar kontinuerligt öppethållna varuhus var påtagligt lägre 1973—1976 än 1972. Under 1973—1976 var nivån för varuhusen kontinuerliga söndagsöppethållande i stort sett densamma — vår och höst av storleksordningen 15—20 procent och under sommar- månaderna 10—15 procent av totala antalet varuhus.

Utvecklingen av varuhusens kontinuerliga öppethållande på söndagar kan även studeras genom utvecklingen av den genomsnittliga andelen söndags- öppna varuhus samtliga månader respektive år. Denna utveckling framgår av tablå 5.7.

Utvecklingen av de genomsnittliga månadstalen under åren 1972—1976 för det kontinuerliga öppethållandet på söndagar bland varuhusen visar en nedgång från 24,7 procent 1972 till 20,7 procent 1973. Denna siffra är dock delvis missvisande på grund av att utvecklingen av det kontinuerliga öp- pethållandet i december inverkat mycket kraftigt på årsgenomsnittet. Det kontinuerliga öppethållandet i december är till stor del beroende av under

Tablå 5.7 Den genomsnittliga andelen kontinuerligt söndagsöppna varuhus per månad 1972—1976, procent

J an—nov Dec J an-dec 1972 24,1[1 29 24.717 1973 17.5 56 20,7 1974 17.5 63 21,3 1975 16.5 43 18,7 1976 16.5 34 18.0

”Avser januari månad samt perioden maj—november 1972. bAvser januari månad samt perioden maj—december 1972.

vilka veckodagarjulhelgen infaller. Vid jämförelser mellan olika år bör därför uppgifterna för december månad studeras separat.

Av de genomsnittliga månadstalen för perioden januari—november re- spektive år framgår att varuhusens kontinuerliga öppethållande på söndagar minskat från 24,1 procent 1972 till 17.5 procent 1973. Under 1974 var andelen densamma som under 1973 medan en ytterligare minskning med en pro- centenhet konstaterats för 1975. 1976 var denna andel densamma som för 1975. Varuhusens kontinuerliga öppethållande på söndagar var under 1976 det lägsta som uppmätts under den tid fria affärstider gällt.

Affarstidsnämnden konstaterade att de varuhus som höll kontinuerligt öppet på söndagar i november 1971 hade dispens att hålla endast livsme- delsavdelningen öppen medan huvuddelen av de varuhus som i november 1974 bedrev kontinuerlig söndagshandel hade hela varuhuset öppet. De kon- tinuerligt söndagsöppna varuhusen var enligt nämndens undersökningar samtidigt i många fall de omsättningsmässigt största enheterna inom re- spektive företag. varför deras omsättningsmässiga andel av varuhusens totala årsförsäljning var större än den andel de utgör av totala antalet befintliga varuhus. Mot en andel på 15—20 procent räknat på antalet varuhusenheter svarade enligt affärstidsnämnden en andel räknat på omsättningen av ca 27 procent.

lnom livsrnecIe/s- och ,fackhandelsbutiker har. som framgår av tablå 5.6. mellan november 1971 och slutet av 1974 små förändringar inträffat i det kontinuerliga öppethållandet på söndagar. Genomgående visar dessa butiksformer inom olika branscher en låg frekvens söndagsöppna butiker. inom livsmedelshandeln uppgick i november 1974 andelen butiker med kontinuerligt öppethållande på söndagar till ca 5 procent av samtliga livs- medelsbutiker. vilket jämfört med november 1971 innebär en ökning med ca 2 procentenheter. lnom fackhandeln — handeln med möbler, järnvaror samt herr- och damkonfektion — har totalt sett inga förändringar inträffat i butikernas kontinuerliga söndagsöppethållande under den tid som fria af- färstider gällt. Enligt affärstidsnämndens undersökningar uppgick andelen fackhandelsbutiker med kontinuerligt söndagsöppethållande i såväl novem- ber 1971 som i november 1974 till ca 2 procent. Affarstidsnämnden konsta- terade att det inom fackhandeln förekommer relativt stora säsongmässiga variationer i söndagsöppethållandet. vilket bl.a. sammanhänger med in- troduktionen av nya sortiment. I fråga om servicebutiker, kiosker och bensinstationer är frekvensen kon-

tinuerligt söndagsöppna försäljningsställen hög. 1 maj 1976 var andelen på söndagar kontinuerligt öppna servicebutiker 100 procent. För kiosker och bensinstationer var motsvarande andelar ca 98 respektive ca 95 procent. De kiosker och bensinstationer som i maj 1976 höll stängt på söndagar var i samtliga fall kiosker och bensinstationer utan försäljning av livsmedel.

För kiosker och bensinstationer har under den tid fria affärstider gällt som tidigare nämnts inga påtagliga förändringar inträffat i frekvensen sön- dagsöppna försäljningsställen. Andelen söndagsöppna kiosker och bensin- stationer har alltid varit hög. För servicebutikerna. som i stor utsträckning kommit att etableras efter det att affärstidsregleringen avvecklats. saknas jämförelsematerial för tiden före årsskiftet 1971/72.

5.4.2. Sporadiskt Söndagsöppet

Affärstidsnämndens undersökningar om det sporadiska öppethållandet star- tade först 1973 eftersom det först vid denna tidpunkt började ifrågasättas om inte ett sporadiskt öppethållande på söndagar kunde vara inkörsporten till ett kontinuerligt. Det betyder att samma jämförelser i tiden inte kan göras för det sporadiska som för det kontinuerliga söndagsöppethållandet.

Andelen varuhus med sporadiskt öppethållande på söndagar uppgick en- ligt affärstidsnämndens undersökningar under perioden januari—oktober 1974 till ca 20 procent av totala antalet varuhus. vilket var ungefär samma nivå som under motsvarande period 1973. lnförjulhandeln i november—de- cember 1974 hade ca 90 procent av totala antalet varuhus öppet minst en söndag. Detta var 20 respektive 30 procentenheter mer än under motsvarande perioder 1973 och 1972.

Medan en ökning i varuhusens sporadiska söndagsöppethållande således inträffat i samband med julhandeln respektive år kan enligt affärstidsnämn- den för övriga perioder en viss stabilisering sägas ha inträffat i det sporadiska öppethållandet.

Vad gäller det sporadiska söndagsöppethållandet i livsmedelsbutikerna framgår av affärstidsnämndens löpande undersökningar av öppethållandet på 22 orter. att detta öppethållande är av mycket liten omfattning. Någon ökning i livsmedelsbutikernas sporadiska söndagsöppethållande under pe- rioden oktober 1973 — november 1974 kunde inte heller konstateras av af- färstidsnämnden.

Bland servicebutiker. kiosker och bensinstationer förekommer inget spo- radiskt söndagsöppethållande. Som framgått av det tidigare är allt öppet- hållande på söndagar hos dessa försäljningsställen av kontinuerlig karaktär.

Det har som nämnts understundom ifrågasatts om inte risk skulle föreligga att ett sporadiskt öppethållande på söndagar skulle kunna övergå i ett kon- tinuerligt söndagsöppethållande och att det skulle kunna sprida sig till fler perioder under året och till fler regioner. Som framgått av det tidigare har dock — trots förekomsten av sporadiskt söndagsöppethållandet — det kon- tinuerliga söndagsöppethållandet bland varuhusen sjunkit under perioden 1972—1975. Detta visar. som också framgår av affärstidsnämndens under- sökningar. att varuhus som inte redovisar tillfredsställande resultat i sön- dagshandeln efter hand stängs. Någon påtaglig risk för övergång från spo-

radiskt till kontinuerligt öppethållande på söndagar kan således inte utläsas av resultaten från affärstidsnämndens undersökningar.

5.5. Lokala skillnader i Söndagsöppet

Affärstidsnämnden genomförde under perioden oktober 1973 — december 1974 kontinuerliga undersökningar av lokala avvikelser i söndagsöppethål- landet. Dessa undersökningar visade att utvecklingen av det kontinuerliga söndagsöppethållandet på lokala marknader i vissa fall påtagligt avvek från vad som totalt sett gällde. Syftet med undersökningarna var att mot bakgrund av faktorer som befolkningsunderlag. näringsstruktur. konkurrenssituation. branschstruktur osv söka förklara förekomsten av lokala avvikelser i sön- dagsöppethållandet.

Undersökningarna genomfördes på 22 orter och omfattade varuhus (inkl. stormarknader). livsmedels- och textilhandel samt ytterligare sju fackhan- delsbranscher (färghandel. bokhandel. skohandel. möbelhandel. järnhandel. radio- och TV-handel samt försäljning av hushållskapitalvaror) inom vilka man haft anledning anta att söndagsöppethållande av någon betydelse kan ha förekommit. Den första undersökningen genomfördes i oktober 1973. medan de sista undersökningarna i denna serie avsåg förhållandena i no- vember—december 1974. Affärstidsnämnden konstaterade på grundval av dessa undersökningar att frekvensen söndagsöppethållna butiker varierade kraftigt såväl mellan olika orter som inom orterna mellan olika branscher. Sett över tiden varierade öppethållandet även kraftigt inom samma bransch på respektive ort. Variationerna i detta avseende var störst i fråga om fack- handelsbutikerna. men även för varuhus och livsmedelsbutiker var förskjut- ningarna över tiden påtagliga.

Den högsta frekvensen söndagsöppethållandetillfällen under november 1974 för samtliga branscher i relation till befolkningsunderlaget uppvisade enligt affärstidsnämnden Helsingborg. Kalmar. Sundsvall och Eskilstuna. 1 Helsingborg var antalet utnyttjade söndagsöppettillfällen per 100000 in- vånare 155. i Kalmar 119. i Sundsvall 108 och i Eskilstuna 106. Av dessa fyra orter uppvisade Helsingborg och Kalmar värden över 100 även i oktober 1973. medan värdena för Sundsvall och Eskilstuna vid denna tidpunkt var 93 respektive 96. l Haparanda förekom inga söndagsöppna butiker i no- vember 1974. I tre orter (Skellefteå. Trollhättan och Höganäs) var antalet utnyttjade söndagsöppettillfällen per 100000 invånare under 25. i 6 orter (Malmö. Göteborg. Jönköping. Västerås. Norrköping och Linköping) mellan 27 och 42. i 5 orter (Umeå. Halmstad. Örebro. Gävle och Uppsala) mellan 46 och 70 samt i 3 orter (Stockholm. Borås och Växjö) mellan 75 och 97. 1 12 av de 22 orter som ingick i affärstidsnämndens undersökningar hade antalet utnyttjade tillfällen till söndagsöppethållande per 100000 invånare i november 1974 ökat jämfört med läget i oktober 1973. medan det minskat eller var oförändrat i 10 orter.

För varuhusens del var enligt affärstidsnämnden andelen utnyttjade av möjliga tillfällen till söndagsöppethållande under november månad 1974 högst i Kalmar med relationstalet 100 procent. vilket betyder att de båda — intill varandra lokaliserade — varuhusen i Kalmar hade öppet samtliga

söndagar under perioden. Även i oktober 1973 utnyttjade varuhusen i Kal- mar samtliga möjliga tillfällen till söndagsöppethållande.

För varuhusen i Stockholm. Norrköping. Eskilstuna och Halmstad va- rierade i november 1974 relationstalet för antalet utnyttjade söndagsöppet- hållandetillfällen mellan 50 och 67 procent. medan varuhusen i Trollhättan. Höganäs. Skellefteå. Umeå och Haparanda var stängda samtliga söndagar under månaden. För de fem sistnämnda orterna innebar detta ingen för- ändring jämfört med oktober 1973. medan för Norrköpings. Stockholms och Eskilstunas del det ovan nämnda relationstalet ökade med 7.8 respektive 17 procentenheter. 1 Västerås. där varuhusen i oktober 1973 utnyttjade 57 procent av antalet möjliga söndagsöppettillfällen. var samtliga varuhus stäng- da i november 1974. Andra orter som för den undersökta perioden uppvisade en påtaglig minskning i varuhusens söndagsöppethållande var Göteborg. Gävle. Borås. Jönköping. Linköping och Växjö. För dessa orter minskade varuhusens Söndagsöppethållandefrekvens med mellan 4 och 13 procent- enheter under tiden oktober 1973 — november 1974.

Av de varuhus och stormarknader i de 22 undersökta orterna som i no- vember 1974 tillämpade kontinuerligt öppethållande på söndagar höll enligt affärstidsnämndens undersökningar samtliga livsmedelsavdelningen öppen. Vid ca 85 procent av de kontinuerligt söndagsöppna varuhusen var detta öppethållande kombinerat med ett öppethållande av fackhandelsinriktade avdelningar vid varuhusen. I många fall var detta öppethållande en direkt följd av praktiska problem för varuhusen att avskärma fackhandelsavdel- ningarna från livsmedelsavdelningen.

Affärstidsnämnden konstaterade att frekvensen söndagsöppethållna bu- tiker för de flesta orterna var lägre bland livsmedelsbt(tikerna än bland va- ruhusen. 1 november 1974 uppvisade Helsingborg. Växjö. Uppsala. Kalmar. Sundsvall och Eskilstuna den högsta söndagsöppethålIandcfrekvensen be- träffande livsmedelsbutikerna. 1 Helsingborg var sålunda antalet utnyttjade söndagsöppettillfällen i relation till totala antalet tillfällen till söndagsöp- pethållande under månaden i livsmedelsbutikerna 33 procent. i Växjö 28 procent. i Uppsala 24 procent. i Kalmar och Sundsvall 23 procent och i Eskilstuna 22 procent. Jämfört med oktober 1973 innebar detta för samtliga dessa orter med undantag för Växjö och Kalmar en ökning i livsmedels- handelns söndagsöppethållandefrekvens med mellan 3 och 9 procentenheter.

1 sex orter (Västerås. Borås. Jönköping. Umeå. Linköping och Örebro) varierade för livsmedelsbtntikerna andelen utnyttjade söndagsöppettillfällen under november 1974 mellan 7 och 16 procent och i 6 orter (Halmstad. Göteborg. Skellefteå. Malmö. Trollhättan och Norrköping) mellan 2 och 6 procent. 1 Stockholm var motsvarande andel 17 procent — en ökning med knappt 3 procentenheter jämfört med oktober 1973 — medan livsmedels- butikerna i Höganäs och Haparanda hade stängt samtliga söndagar under månaden. För samtliga undersökta 22 orter uppvisade —jämfört med oktober 1973 — livsmedelshandeln ökningar i frekvensen söndagsöppethållande på 11 orter. medan livsmedelshandelns söndagsöppethållande minskat eller va- rit oförändrat på 11 orter. De största ökningarna uppvisade livsmedelshan- deln i Uppsala och Örebro. medan de största minskningarna kunde kon- stateras i Jönköping och Halmstad. Inom/ackhandeln var enligt affärstidsnämnden söndagsöppethållandefre-

kvensen för samtliga undersökta branscher avsevärt lägre än för såväl va- ruhusen som livsmedelsbutikerna. Sett över tiden uppvisade fackhandels- butikerna även större variationer i söndagsöppethållandet än varuhusen och livsmedelsbutikerna. vilket bl.a. sammanhänger med att fackhandeln — i större utsträckning än övriga undersökta branscher — koncentrerar sitt sön- dagsöppethållande till vissa tillfällen. t. ex. till särskilda marknadsdagar. till utbetalningstillfällen för barnbidrag eller till perioden för introduktion av nya varusortiment. Den jämfört med varuhusen och livsmedelsbutikerna lägre söndagsöppethållandefrekvensen inom fackhandeln kunde enligt af- lärstidsnämnden troligen till viss del förklaras av svårigheten att engagera personal för söndagstjänstgöring då försäljning av fackhandelsvarori många fall kräver jämförelsevis hög yrkeskunskap.

1 november 1974 hade fackhandeln i Eskilstuna. Växjö och Borås en högre Söndagsöppethållandefrekvens än fackhandeln i övriga undersökta orter. 1 Eskilstuna utnyttjade fackhandelsbutikerna 8 procent av månadens samtliga tillfällen till söndagsöppethållande. i Växjö 6 procent och i Borås 4 procent. För övriga orter utom Haparanda. där inga söndagsöppna fack- handelsbutiker förekom under november 1974. varierade andelen utnyttjade söndagsöppettillfällen i stort sett mellan 1 och 2 procent. Jämfört med ok- tober 1973 uppvisade för samtliga undersökta 22 orter fackhandeln på 9 orter en ökning i andelen utnyttjade tillfällen till söndagsöppethållande me- dan på resterande 13 orter söndagsöppethållandet minskade eller var oför- ändrat.

Det har ifrågasatts om inte ett omfattande söndagsöppethållande i vissa regioner skulle kunna smitta av sig till andra delar av landet. Affärstids- nämndens undersökningar av öppethållandet på olika orter visar emellertid en hög stabilitet i söndagsöppethållandet mellan olika orter. Under den tid affärstidsnämndens undersökningar genomfördes var det ständigt samma orter som visade hög respektive låg frekvens söndagsöppna butiker. Ett exempel på att en hög frekvens söndagsöppna butiker på en ort inte behöver leda till ett omfattande öppethållande på en annan ort är Höganäs. som trots närheten till Helsingborg med en mycket hög frekvens söndagsöppna butiker. har ett mycket litet söndagsöppethållande.

5.6. Skillnader i Söndagsöppet mellan olika stora butiker

Av affärstidsnämndens lokala undersökningar framgår att det kontinuerliga söndagsöppethållandet bland varuhusen huvudsakligen är koncentrerat till större varuhus. dvs varuhus med en försäljningsyta överstigande 2 500 m2. I november 1974 hade 66 procent av de kontinuerligt söndagsöppna va- ruhusen en försäljningsyta som översteg 2 500 ml. medan 30 procent hade en försäljningsyta mellan 1 500 och 2 499 m2 och 4 procent en försäljningsyta som understeg 1500 ml.

Ställt i relation till totala antalet varuhus i respektive storleksgrupp på de undersökta orterna visar enligt affärstidsnämndens undersökningar de större varuhusen. dvs de varuhus som har en försäljningsyta över 2 500 mz. en större benägenhet till söndagsöppethållande än övriga varuhus. [ november 1974 höll 82 procent av samtliga varuhus med en försäljningsyta

över 2 500 m2 kontinuerligt öppet på söndagar. medan motsvarande andelar för varuhus med en försäljningsyta mellan 1 500 och 2 499 m2 samt under 1 500 m2 uppgick till 46 respektive 25 procent.

Även inom livsmedels/lan(le/n domineras enligt affärstidsnämndens un- dersökningar det kontinuerliga söndagsöppethållandet av större butiksen- heter. Kontinuerligt söndagsöppethållande förekommer dock inom samtliga butikstyper. Till skillnad från varuhusen. för vilka försäljningsytans om- fattning användes som storleksmått. graderade affärstidsnämnden livsme- delsbutikerna efter årsomsättningens storlek.

Av samtliga livsmedelsbutiker med kontinuerligt söndagsöppethållande på av de affärstidsnämnden undersökta 22 orterna hade i november 1974 71 procent en årsomsättning överstigande 1 milj kr. varav butiker med en årsomsättning överstigande 5 milj kr svarade för 33 procentenheter. Bland de kontinuerligt söndagsöppna livsmedelsbutikerna med en årsomsättning understigande ] milj kr — 29 procent av samtliga söndagsöppna livsme- delsbutiker — svarade butiker med en årsomsättning understigande 500 000 kr för 12 procentenheter.

Liksom beträffande varuhusen är enligt affärstidsnämndens undersök- ningar benägenheten bland livsmedelsbutikerna att hålla öppet på söndagar relativt sett högre bland de större butikerna än bland de mindre. 1 november 1974 uppgick på de 22 orterna andelen kontinuerligt söndagsöppna livs- medelsbutiker med en årsomsättning överstigande 1 milj kr till 14 procent av samtliga butiker i denna storleksgrupp. medan motsvarande andel för butiker med en årsomsättning understigande 1 milj kr uppgick till 10 procent.

5.7. De söndagsöppna butikernas lokalisering

Enligt affärstidsnämndens undersökning är de söndagsöppna varu/lusen hu- vudsakligen belägna i förorternas köpcentra eller lokaliserade till helt ex- terna lägen (stormarknader). 1 november 1974 var 36 procent av de sön- dagsöppna varuhusen på samtliga undersökta orter belägna i köpcentra. 29 procent var externt lokaliserade. medan omkring 18 procent av de sön- dagsöppna varuhusen hade citylägen och 14 respektive 4 procent var 10- kaliserade till övrig innerstad samt bostadsområden.

Ställt i relation till samtliga varuhus visar enligt affärstidsnämnden va- ruhus med externa lägen (stormarknader) och varuhus lokaliserade till köp- centra i förorterna en högre benägenhet till söndagsöppethållande än övriga varuhus. [ exempelvis de tre storstadsområdena Stockholm. Göteborg och Malmö uppgick i november 1974 antalet varuhus med externa lägen eller lokaliserade till förortscentra till 12 respektive 42 procent av samtliga va- ruhus. Av samtliga varuhus med kontinuerligt öppethållande på söndagar utgjorde emellertid varuhus med sådana lägen 22 respektive 50 procent.

Totalt sett skiljer sig enligt affärstidsnämnden livsmmle/sbznikcrnas loka- lisering från varuhusens såtillvida att livsmedelsbutikerna i allmänhet ges en mer bostadsorienterad lokalisering än varuhusen. Denna grundläg- gande skillnad i lokalisering mellan de båda butiksformerna avspeglar sig även i söndagsöppethållandet. Drygt hälften av de söndagsöppna livsme- delsbutikerna i november 1974 var således bostadsorienterade mot. som

ovan nämnts. 4 procent av varuhusen. 1 övrigt är de söndagsöppna livs- medelsbutikerna främst lokaliserade till förorternas köpcentra. Söndagsöpp- na livsmedelsbutiker i citylägen. i övriga innerstadsområden samt i externa lägen är enligt affärstidsnämndens undersökningar relativt sett mindre van- ligt förekommande.

5.8. De söndagsöppna butikernas ägandeförhållanden

Benägenheten att hålla Söndagsöppet varierar enligt aflärstidsnämndens un- dersökningar starkt mellan olika ägarkategorier. Av samtliga varuhus på de 22 orterna inom Åhlén & Holm-Tempokedjan (inkl. Wessels) vari november 1974 64 procent av varuhusen söndagsöppna. medan inom konsumentkoo- perationen och NK—Turitzkedjan motsvarande andel var 39 procent. Jämfört med oktober 1973 innebar detta för Åhlén & Holm—Tempo en ökning med 8 procentenheter. medan andelen för konsumentkooperationen och NK- Turitz minskade med 2 respektive 5 procentenheter.

lnom livsmedels/iande/n är enligt affärstidsnämndens undersökningar — såväl i oktober 1973 som i november 1974 — benägenheten att hålla sön- dagsöppet störst hos butiker som saknar kedjetillhörighet. 1 november 1974 uppgick andelen icke kedjeanknutna butiker med söndagsöppethållande till 21 procent av samtliga sådana butiker på de 22 orterna. lnom Favör var motsvarande andel 17 procent och inom ICA. konsumentkooperationen och Vivo 10. 7 respektive 4 procent. lnom samtliga kedjor med undantag för Vivo var andelen söndagsöppna livsmedelsbutiker högre i november 1974 än i oktober 1973. Förändringarna var dock enligt affärstidsnämndens undersökningar genomgående små och uppgick i flertalet fall till mellan 1 och 2 procentenheter.

5.9. Orsaker till skillnader i söndagsöppethållande

Mot bakgrund av de betydande skillnader som föreligger mellan olika orter i frekvensen söndagsöppethållande sökte affärstidsnämnden analysera hu- ruvida konstaterade olikheter i öppethållandet kunde sättas i samband med konsumenternas lokalt betingade olika behov av att kunna handla på sön- dagar. Nämnden undersökte bl.a. huruvida något samband fanns mellan omfattningen av söndagsöppethållandet och befolkningsstrukturen. förvärvs- intensiteten — såväl totalt som för kvinnor — näringslivsstrukturen m.m. på respektive ort. [ undersökningarna kunde dock inte några samband mellan å ena sidan frekvensen söndagsöppethållande och å andra sidan befolknings- struktur. förvärvsintensitet och näringslivsstruktur — exempelvis med av- seende på inriktningen mot tung eller lätt industri samt servicenäringar. för respektive ort dominerande industrier med en- eller llerskiftgång m. m. — påvisas.

Eftersom några klara samband mellan frekvensen söndagsöppethållande och befolkningsstruktur m. m. inte kunde konstateras inhämtade nämnden synpunkter från de av nämndens undersökningar berörda lokala köpman- naförbunden på varför söndagsöppethållandet utvecklats som skett på re-

spektive orter. Samma förfrågan tillställdes konsumentkooperationen och de enskilda varuhuskedjorna.

Från några av de lokala köpmannaförbunden framhölls att en övereta- blering inom detaljhandeln i vissa fall kunde ha drivit fram ett söndags- öppethållande. En sådan överetablering fördes fram som en möjlig förklaring till det i jämförelse med andra orter relativt omfattande söndagsöppethål- landet i Helsingborg. Kalmar. Växjö. Borås och Sundsvall. För Helsingborgs del framhölls som förklaring till den höga frekvensen söndagsöppethållande vidare att butikerna där till viss del hämtar sitt kundunderlag från Danmark. där inget söndagsöppethållande förekommer samt för Kalmars och Växjös del att dessa orter är centralorter för ett tämligen stort omland. I fråga om Sundsvall framhölls som en bidragande orsak till den jämförelsevis höga frekvensen söndagsöppna butiker det kontinuerliga söndagsöppethållande som bedrivs av möbelvaruhuset IKEA.

På andra orter med överetablering i detaljhandeln — t.ex. Västerås och Göteborg — var andelen söndagsöppna butiker jämförelsevis låg. varför eta- bleringssituationen i detaljhandeln enligt affärstidsnämnden inte allmän- giltigt kan förklara olikheter mellan olika orter med avseende på söndags- öppethållandet. För Västerås och Göteborgs vidkommande förklarade köp- mannaförbunden den jämförelsevis låga andelen söndagsöppna butiker bero på det motstånd mot söndagsöppethållande från företrädare för handeln och de anställda som finns på dessa orter. Lokala opinioner mot söndagsöp- pethållande — från företrädare för handel. från handelsanställda och från konsumenter — ansågs också vara en av förklaringarna till varför norrlands- kommuner. jämfört med övriga landet. visade en lägre frekvens söndags- öppna butiker. lnte i något fall uppgav de lokala köpmannaförbunden att kyrksamheten på respektive ort skulle ha haft någon inverkan på detalj- handelns söndagsöppethållande.

Mot bakgrund av de analyser som gjordes av de lokala olikheterna i sön- dagsöppethållandet konstaterade affärstidsnämnden att öppethållandet på olika orter inte bestäms av entydiga och allmängiltiga motiv.

5.10. Krav på öppethållande i bakre led till följd av söndags— öppethållande i detaljhandeln

Det har ifrågasatts om inte ett ökat öppethållande i detaljhandeln på söndagar skulle kunna leda till krav på ökade prestationer från detaljhandelns le- verantörer. Under den tid fria affärstider gällt har emellertid inga sådana krav framställts. Öppethållande på söndagar i detaljhandeln har således inte medfört ändrade arbetstider i övriga distributions- och produktionsled. Le- dande detaljhandelsföretag bedömer riskerna för att så skulle bli fallet som små. Att så är fallet sammanhänger bl. a. med att redan nu — under fritt öppethållande — butikerna får alla sina huvudleveranser under måndagar — fredagar. Möjligheterna att få leveranser på lördagar är mycket begränsade och består i allmänhet i att mejerier och vissa partihandelsföretag erbjuder leveranser för de detaljister som själva hämtar sina varor.

6. Affärstiderna och prisutvecklingen

Fria affärstider i sig har givetvis inte någon inverkan på butikernas priser. Frågan om de fria affärstidernas eventuella inverkan på prisnivån blir relevant först i det fall butikerna utnyttjar de möjligheter till utsträckt öppethållande som frånvaron av en lagstiftning rörande affärstiderna medger. Avgörande för om en butik ska ha utsträckt öppethållande eller inte är i första hand försäljningens storlek under dessa timmar. Överstiger inte butikens mar— ginalintäkt marginalkostnaden under dessa timmar kommer inget öppet- hållande till stånd. Detta förhållande torde gälla i praktiskt taget samtliga fall. ! enstaka fall ingår vissa ftxerande öppethållandetider i en butikskedjas marknadsföring varför avvikelser för enskilda butiksenheter inte tillåts trots eventuellt otillfredsställande lönsamhet vid vissa butiksenheter under vissa timmar. 1 vissa fall kan utsträckt öppethållande utnyttjas som rent kon- kurrensmedel utan hänsyn till lönsamheten i butiken på kortare eller längre sikt.

Affärstidsnämnden konstaterade i sin slutrapport att försäljningen på sön- dagar hos de företag som bedrev kontinuerlig söndagshandel år 1973 — ett år då affärstiderna efter regleringens upphörande i slutet av 1971 kan sägas ha stabiliserat sig — utgjorde i genomsnitt 3 procent av dessa företags totala försäljning. Av den totala försäljningen inom de undersökta butikskate- gorierna. dvs. varuhus, stormarknader och dagligvarubutiker som svarade och fortfarande svarar för den helt övervägande delen av detaljhandelns söndagsöppethållande. utgjorde söndagsförsäljningen ca 1.2 procent.

Av den totala söndagsförsäljningen 1973 föll enligt affärstidsnämndens undersökningar ca 80 procent på försäljning av dagligvaror — förutom livs- medel även tobak. kemikalier. tekniska varor. mjukpapper etc. — medan resterande del — ca 20 procent — föll på försäljning av övriga varor. lnom gruppen övriga varor var söndagsförsäljningen i första hand knuten till textila beklädnadsvaror. Den totala söndagsförsäljningen av dagligvaror 1973 i un- dersökta butikskategorier — ca 280 miljoner kronor — utgjorde ca 1 procent av den totala försäljningen i detaljhandeln samma år av berörda varugrupper.

Vid varuhus uppgick den totala försäljningen på söndagar under 1976 till ca 450 miljoner kronor. eller till ca 3 procent av den totala försäljningen vid varuhusen samma år.

För att få en uppfattning om den totalt och omsättningsmässigt sett relativt begränsade söndagshandelns lönsamhet i förhållande till handeln på vardagar undersökte affärstidsnämnden hos varuhusen bl. a. lönekostnadernas andel av försäljningen. Undersökningarna gav vid handen att löneandelarna såväl

1972 som 1973 var lägre i söndagshandeln än i handeln på vardagar. Särskilt med hänsyn till att företagen via s.k. obekvämhetstillägg har att betala dubbelt så höga arbetslöner i söndagshandeln som i vardagshandeln kunde detta enligt affärstidsnämnden tyda på att söndagshandeln är mera effektiv än handeln på vardagar. Någon påverkan på prisutvecklingen i en för kon- sumenterna ogynnsam riktning skulle härigenom inte heller kunna härledas från söndagsöppethållandet. Affärstidsnämnden framhöll dock att vid en bedömning av söndagshandelns effektivitet hänsyn måste tas till att vissa prestationer kan överföras från söndagar till andra dagar i veckan. bl. a. lagerfunktioner. kontorsarbete. påfyllning av varor i diskar m. m. samt att ca 20 procent av de söndagsarbetande är särskilt anställda för att arbeta på söndagar och annan obekväm arbetstid och därför kan vara inplacerade i den lägsta lönetariffen i det kollektiva lönesystemet.

Av en undersökning rörande personalen i de särskilda söndagsstyrkorna som affärstidsnämnden genomförde framgår bl. a. att den genomsnittliga timförtjänsten på söndagar för personer i dessa styrkori februari 1975 uppgick till ca 22 kr. Vid samma tidpunkt skulle för en fast anställd person i högsta lönetariffen timförtjänsten på söndagar ha uppgått till 32 kr.

Sedan februari 1975 har bl. a. de avtalsenliga lönehöjningarna lett till att timförtjänsten för den särskilda söndagspersonalen stigit och den uppgår för närvarande (april 1977) vid ett antal särskilt undersökta varuhus till i genomsnitt ca 38:50 kr per timme. För en på heltid fast anställd person i högsta lönetariffen uppgår timlönen vid söndagstjänstgöring till i genom— snitt ca 39 kr. Skillnaden i timlön på söndagar mellan personal ide särskilda söndagsstyrkorna och den fast anställda personalen har således minskat och uppgår för närvarande till mindre än en krona per timme mot tidigare ca tio kronor.

Enligt en jämförelse mellan avkastningen i söndagshandeln hos varuhusen 1972 och 1973 som affärstidsnämnden genomförde hade varuhusen relativt sett bättre utbyte av söndagshandeln under 1972 än under 1973. Den lägre avkastningen i söndagshandeln under 1973 än under 1972 kan enligt af- färstidsnämnden vara en förklaring till den successiva nedgång i antalet kontinuerligt söndagsöppna varuhus som.jämfört med 1972. kunde konsta- teras under 1973 och 1974. Även nedgången under 1975 i varuhusens kon- tinuerliga söndagsöppethållande kan troligen till stor del förklaras av ett fortsatt försämrat utbyte av handeln på söndagar.

Slutsatsen att de fria affärstiderna inte påverkat prisutvecklingen i en för konsumenterna ogynnsam riktning bekräftades enligt affärstidsnämnden av dels en undersökning angående marginalutvecklingen i dagligvaruhan- deln under de första elva månaderna 1973 som presenterades av statens pris- och kartellnämnd (SPK) i februari 1974. dels en särskild bearbetning som affärstidsnämnden lät göra av SPKs undersökning 1974 av faktiska pris- och marginalnivåer i dagligvaruhandeln.

Enligt undersökningen av marginalutvecklingen under de elva första må- naderna 1973 kunde den för den undersökta perioden konstarerade mar- ginalförstärkningen i dagligvaruhandeln om ca 4.5 procent helt tillskrivas effekterna av bakifrån kommande prisstegringar av samma storleksordning samt det förhållandet att handeln på dessa prisstegringar tillämpat fasta procentuella pålägg.

Den av SPK genomförda undersökningen av faktiska priser och marginaler i dagligvaruhandeln baserades på uppgifter inhämtade under senvåren och sommaren 1974 från ett statistiskt urval omfattande ca 1 500 allivsbutiker och varuhus. De utvalda butikerna representerade ca 9 000 försäljningsställen för dagligvaror i landet som helhet. Av de av SPK totalt undersökta ca 1 500 butikerna tillämpade vid undersökningstillfället 160 eller ca 11 procent kontinuerligt öppethållande på söndagar.

För samtliga kontinuerligt söndagsöppna butiker inhämtades genom un- dersökningen uppgifter om dels dess geografiska läge. dels dess årsomsätt- ning av dagligvaror. dels den cirkaprislista. som butiken huvudsakligen följ— de. dels dess huvudleverantör (grossist) av dagligvaror. Till respektive sön- dagsöppen butik kopplades — för jämförelser av de faktiska prisnivåerna — en "syskonbutik". som inte hade söndagsöppet. Valet av dessa "sys- konbutiker" skedde efter sådana kriterier att "syskonbutiken" i största möj- liga utsträckning skulle likna den söndagsöppna butiken. Då några "sys- konbutiker" ej stod att finna till de söndagsöppna stormarknaderna tvingades man utesluta dessa ur undersökningen.

För respektive söndagsöppen butik med "syskonbutik" beräknades i af- färstidsnämndens undersökning de faktiska prisernas relation till de rekom- menderade cirkapriserna. varigenom en s. k. följsamhetskvot kunde fast- ställas för respektive butik. Jämförelsen av de faktiska priserna mellan de söndagsöppna respektive icke söndagsöppna butikerna skedde därefter genom en jämförelse av följsamheten till cirkaprislistorna för respektive butik.

För de söndagsöppna butikerna beräknades den genomsnittliga följsam- hetskvoten till 99.2 medan motsvarande kvot för ”syskonbutikerna” be- räknades till 99.3. Såväl söndagsöppna som icke söndagsöppna butiker till- Iämpade således en faktisk prisnivå som låg lägre än den rekommenderade cirkaprisnivån och priserna i de söndagsöppna butikerna tenderade att ligga något under de priser som tillämpades i icke söndagsöppna butiker. Skill- naden i följsamhetskvot mellan de söndagsöppna butikerna och deras "sys- konbutiker" var emellertid inte statistiskt säkerställd. Av undersökningen drog affärstidsnämnden slutsatsen att det kontinuerliga öppethållandet på söndagar inte negativt påverkat prisnivån i söndagsöppna butiker.

Beroende på att ”syskonbutiker" inte stod att finna ingick inte som nämnts stormarknader i affärstidsnämndens undersökning av prisnivån i söndags— öppna butiker. Av SPKs undersökning av faktiska priser och marginaler i dagligvaruhandeln från senvåren och sommaren 1974 framgår emellertid att prisnivån i stormarknader. vilka tillämpar ett jämförelsevis omfattande söndagsöppethållande. är avsevärt lägre än i traditionell dagligvaruhandel. [ allmänhet är priserna enligt undersökningen 4—5 procent lägre i stormark- naderna än i dagligvarubutikerna. Variationerna är dock relativt stora och exempel finns på stormarknader som tillämpar priser som understiger pri- serna i de närmast liggande dagligvarubutikerna med 8 procent.

Affarstidsnämndens olika undersökningar av priser. effektivitet och lön- samhet i söndagshandeln avsåg varuhus. stormarknader och dagligvaru- butiker. De slutsatser nämnden drog av dessa undersökningar gäller således för dessa butikskategorier. De butiksenheter inom dessa kategorier av butiker som har kontinuerligt söndagsöppet är främst de större enheterna. dvs. i

första hand enheter med i allmänhet förhållandevis höga kapital- och 10- kalkostnader. Genom ett utökat öppethållande kan dessa butiker nå ett bättre utnyttjande av gjorda investeringar och totalt uppnå en högre effektivitet i verksamheten.

Vid sidan av varuhusen. stormarknaderna och de vanliga dagligvaru- butikerna finns i detaljhandeln tre butikskategorier — kiosker. s. k. servi- cebutiker och bensinstationer— som i större eller mindre utsträckning baserar sin verksamhet på försäljning av dagligvaror under tider då huvuddelen av övrig handel normalt håller stängt. I kiosker och servicebutiker svarar försäljningen under sena vardagskvällar och söndagar för en stor del av dessa butikers totala försäljning — i många fall t. o. m. för största delen av försäljningen. Hos butiker inom exempelvis Näröppetkedjan svarar för- säljningen på vardagar — inklusive lördagar — efter kl 20 samt försäljningen på söndagar för ca 33 procent av den totala försäljningen. För enbart söndagar uppgår inom Näröppetkedjan försäljningsandelen till 22 procent. För kiosker och bensinstationer med dagligvaruförsäljning är den andel av försäljningen som faller på förlängt öppethållande på vardagar och på söndagar i många fall större. Av exempelvis Pressbyråns totala försäljning genom kiosker sker ca 32 procent på vardagskvällar efter kl 20 och på söndagar. medan för de bensinstationer inom Oljekonsumenternas Förbund (OK) som har för- säljning av dagligvaror motsvarande andel uppgår till ca 60 procent. För- säljningen på söndagar utgör för Pressbyråns del ca 18 procent av den totala försäljningen och för OKs del ca 40 procent.

Kostnadsstrukturen hos kiosker och servicebutiker skiljer sig i allmänhet från kostnadsstrukturen i varuhus och större dagligvarubutiker så tillvida som de i allmänhet har lägre kapital- och lokalkostnader. Lönekostnaderna däremot är av avsevärt större betydelse i dessa butikskategorier än i varuhus och dagligvarubutiker. Lönetillägg för tjänstgöring på obekväm arbetstid har en betydligt större inverkan på kostnadssituationen inom kioskhandeln och bland de 5. k. servicebutikerna än bland övriga butiker. Härtill kommer att kiosker och servicebutiker vanligen är en- eller fåmansbetjänade vilket begränsar möjligheterna att genom rationaliseringar motverka stora löne- kostnadsökningar. lnom bensinstationshandeln har lönekostnadernas stor- lek och förändringar mindre betydelse för den totala kostnadssituationen beroende på dels att bensinstationemas försäljning totalt sett är relativt aut- omatiserad. dels att Iönetilläggen för tjänstgöring på obekväm tid är lägre i bensinstationshandeln än i övrig handel.

Enligt en av SPK i maj 1976 genomförd prisundersökning hos servi- cebutiker tillämpar dessa butiker i allmänhet priser som med mellan 5 och 10 procent överstiger motsvarande priser i de större dagligvaruföretagens cirkaprislistor. De högre priserna tillämpas i allmänhet inte på hela sor- timentet. Vanligtvis förekommer en uppdelning av sortimentet på nödvän- dighetsvaror — t. ex. mjölk. kött och bröd — och mindre nödvändiga varor. t.ex. tobak. öl och läskedrycker. där de högre priserna enbart tillämpas på det sistnämnda sortimentet. Priserna i servicebutikerna på varor i det 5. k. nödvändiga sortimentet sätts vanligen med hjälp av cirkaprislistor från någon ledande leverantör eller anpassas till gängse priser på onen.

Trots den högre prisnivån har servicebutikerna aktivt kunnat konkurrera om kunderna med varuhus och övrig detaljvaruhandel. Antalet service-

butiker har ökat markant sedan affärstiderna på prov släpptes fria och ett betydande antal nyetableringar planeras. För kiosker. vars priser vanligen överstiger dagligvaruhandelns priser påjämförbara produkter med 5—10 pro- cent. har utvecklingen gått åt motsatt håll och antalet kiosker av traditionell typ minskar år från år. De traditionella kioskerna byggs i stor utsträckning ut till servicebutiker. varigenom kostnaderna — genom sortimentsutvidgning — kan fördelas på en större försäljning och samtidigt begränsas genom ökat inslag av självbetjäning.

Av de bensinstationer. som — förutom drivmedel. biltillbehör m. m. — säljer livsmedel och andra dagligvaror. tillämpar åtskilliga — bland annat samtliga bensinstationer tillhörande Oljekonsumenternas Förbund (OK) — samma priser som dagligvaruhandeln på huvuddelen av sitt sortiment av dagligvaror. Vissa bensinstationer tillämpar för delar av sitt sortiment av dagligvaror — främst färskvaror— samma priser som dagligvaruhandeln. me- dan priserna för övriga varor inom dagligvarusortimentet överstiger priserna på motsvarande varor inom dagligvaruhandeln med upp till 10 procent. Vissa andra bensinstationer med dagligvaruförsäljning har en prissättning som för så gott som samtliga varor avviker från priserna på motsvarande varor inom dagligvaruhandeln. ] allmänhet är priserna 5—10 procent högre i dessa butiker än i dagligvaruhandeln.

Affärstidskommittén delar affärstidsnämndens slutsats att nämndens un- dersökningar visar att öppethållandet under förlängd tid — inklusive öp- pethållande på söndagar — inte påverkat prisnivån i stormarknader. varuhus och traditionella dagligvarubutiker i höjande riktning. Däremot kan. som affärstidsnämnden också konstaterat. de fria affärstiderna — genom de obe- kvämlighetstillägg som gäller för tjänstgöring under kvällar och helger — ha påverkat prisnivån inom den jämförelsevis löneintensiva del av handeln som speciellt inriktat sin verksamhet på försäljning under tider då övrig handel normalt håller stängt. lnom exempelvis Pressbyrån har för kioskrörelsen den genomsnittliga lönekostnaden per timme — inklusive so- ciala avgifter — ökat med 113 procent under tiden 1971—1975. Under samma period har försäljningen i 604 bestående kiosker räknat i löpande priser ökat med 33 procent. Prishöjningarna har under samma tid uppgått till 39 procent. vilket således innebär en volymminskning om ca 6 procent. Lönekostna- dernas andel av det totala försäljningsvärdet har ökat från 16.0 procent 1971 till 22.4 procent 1975. Resultatet för de 604 kioskerna efter avskrivningar och finansnetto har genom den konstaterade utvecklingen successivt för- sämrats och räknat i procent av omsättningen. exkl. moms. sjunkit från + 1.8 procent 1971 till —0.6 procent 1975. Försäljningen på söndagar utgjorde 1975 18 procent av den totala försäljningen och svarade efter leverantörs- och personalkostnader för 14 procent av det s.k. täckningsbidraget. Re- sultatförsämringen för de 604 kioskerna kan som tidigare nämnts förklaras av dels de särskilda lönetillägg för obekväm arbetstid som numera även utgår till kioskanställd personal som arbetar på vardagar efter kl 18 (+ 50 procent). på vardagar efter kl 20 (+ 70 procent) samt på lördagar efter kl 12 jämte söndagar (+ 100 procent). dels kioskrörelsens begränsade ratio- naliseringsmöjligheter. dels en volymminskning som enligt branschens upp- fattning sammanhänger med den ökade konkurrensen från främst daglig- varuhandeln på sena vardagskvällar och söndagar.

Mot bakgrund av genomförda undersökningar och analyser kan således konstateras

att söndagshandeln är mer lönsam än vardagshandeln. att kostnadsläget i söndagshandeln inte påverkar prisnivån i en för kon- sumenten ogynnsam riktning. att såväl söndagsöppna som icke söndagsöppna dagligvarubutiker tillämpar en faktisk prisnivå som är lägre än den rekommenderade cirkaprisnivån. att priserna i de söndagsöppna dagligvarubutikerna tenderar att ligga något under de priser som tillämpas i icke söndagsöppna butiker. att stormarknader vanligen tillämpar priser som med 4—5 procent understiger priserna i dagligvarubutikerna. att priserna i servicebutiker och kiosker överstiger priserna i dagligvaruhan- deln med för vissa varor — särskilt umbärliga sådana — upp till _5—10 procent. att åtskilliga av de bensinstationer som säljer dagligvaror tillämpar priser som är desamma som de som tillämpas i dagligvaruhandeln. medan andra bensinstationer håller 5=10 procent högre priser än dagligvaruhan- deln på hela eller delar av dagligvarusortimentet. att servicebutikerna. trots den högre prisnivån. aktivt kunnat konkurrera om kunderna med varuhus och övrig dagligvaruhandel samt att kioskerna. till följd av begränsade rationaliseringsmöjligheter och stigande lönekostnader. i många fall har måst utvidga sin försäljning till att omfatta även dagligvaror.

7. Affärstiderna och handelns struktur

När affärstidsregleringen avvecklades vid årsskiftet 1971/72 hävdades från bl. a. småföretagarhåll att många mindre butiker skulle slås ut genom kon- kurrens från stora butiker med förlängt öppethållande. Verkningarna skulle främst komma att drabba vissa delar av fackhandeln och mindre livsme- delsbutiker. Man såg i en sådan utveckling en allvarlig risk för försämrad service för konsumenterna genom att det skulle bli den på mera personlig service inriktade fackhandeln och mindre närhetsbutiker som i första hand skulle drabbas.

I sitt meddelande till riksdagen hösten 1971 angående den fortsatta ord- ningen på affärstidernas område efter årsskiftet 1971/72 uttalade dåvarande handelsministern bl. a. att de frågor som sammanhängde med de fria af- färstidernas eventuella inverkan på handelns struktur var så svårbedömbara att de särskilt borde uppmärksammas av den av handelsministern föreslagna — och senare tillsatta — affärstidsnämnden. De analyser av eventuella för- ändringar i handelns struktur till följd av affärstidsregleringens slopande som utfördes av affärstidsnämnden sträckte sigt. o. m. 1974. Affärstidskom- mitten har kompletterat dessa analyser så långt det varit möjligt. De sak- uppgifter och de erfarenheter som nu finns tillgängliga för en analys av de fria affärstidernas eventuella inverkan på handelns struktur avser således en femårsperiod.

De förändringar i butiksbeståndet under den tid fria affärstider gällt som redovisas i avsnitten 7.1.1—7.1.5 avser förändringar av butiksbeståndet i Ian- det som helhet. Den utveckling som i detta avseende kunnat konstateras behöver inte vara giltig för enskilda orter eller för skilda områden inom en och samma ort. Även om det skett en uppbromsning i totala antalet nedlagda butiker kan således detaljhandelsservicen ha försämrats på enskilda orter.

7.1. Butikskategorier

Bland olika distributionsformer inom detaljhandeln med dagligvarorl do- minerar den s. k. butikshandeln. dvs. försäljning i permanent och stationär butiks- eller varuhuslokal. Butikstyper eller butiksformer med huvudsaklig försäljning av dagligvaror är fristående livsmedelsbutiker (dagligvarubuti- ker). s. k. servicebutiker. livsmedelsavdelningar i varuhus och stormarknader samt specialbutiker för vissa livsmedel. Övriga distributionsformer. dvs. and-

'Förutom livsmedel även tobaksvaror. ke- misk-tekniska artiklar. mjukpappersprodukter etc.

ra former än butikshandel. omfattar i första hand kiosk- och torghandel samt ambulerande handel av olika slag inklusive direktförsäljning till hus- hållen. t.ex. av drycker genom bryggeribilar. Till gruppen övriga distri- butionsformer hör också automathandel. beställningshandel — postorderhan- del — samt 5. k. sluten detaljhandel. dvs. försäljning som begränsas till sär- skilda grupper av konsumenter. exempelvis till personalsammanslutningar vid företag.

1 de fall det varit möjligt har i det följande för de olika butikskategorierna redovisats det ungefärliga antalet årsanställda. Redovisningen av antalet års- anställda bygger på de normtal för full arbetstid som fastställs av regeringen och som ligger till grund för beräkning av arbetsgivarnas avgifter till den allmänna försäkringen. För 1976 var normtalet för full arbetstid 1660 timmar. Hänsyn har därvid tagits till sjukfrånvaro. frånvaro p. g. a. militärtjänst etc. Två deltidsanställda. vilka vardera arbetat 830 timmar under 1976. redovisas i detta sammanhang som en årsanställd.

Redovisningen av antalet årsanställda omfattar inte butiksägare och per- soner ur dennes familj. Någon statistik som belyser dessa personers ar- betsinsats finns ej. Det medför att uppgifter om antalet årsanställda inte ger en helt rättvisande bild av den totala arbetsinsatsen i respektive företag. 1 företag tillhörande konsumentkooperationen (t. ex. Domus. Obs!. Konsum. OK) liksom i flertalet kedjeföretag med central administration och anställd företagsledning (t. ex. NK-Åhléns. Metro. Hennes & Mauritz. Pressbyrån) redovisas i statistiken över antalet anställda samtliga personer verksamma i företagen. [ företag där ägaren och eventuellt ytterligare personer ur ägar- familjen är verksamma — främst mindre och medelstora dagligvaru- och fackhandelsbutiker. kiosker och bensinstationer —- redovisas endast arbets- insatsen för de anställda. trots att i flera av dessa företag ägaren och personer ur ägarfamiljen står för hela eller stor del av den totala arbetsinsatsen.

7.1.1. Dagligvarubutiker och varuhus

Med dagligvarubutiker avses fullsorterade försäljningsställen för dagligvaror. Till dagligvarubutiker räknas vanligen inte endast fristående livsmedels- butiker utan även livsmedelsavdelningar i varuhus och stormarknader. An- talet dagligvarubutiker — exklusive varuhusens livsmedelsavdelninga— upp- gick i slutet av 1976 till ca 10000. Jämfört med läget i början av 1950-talet innebär detta en minskning med ca 15000 butiker.

Av de totalt ca 10000 dagligvarubutikerna i slutet av 1976 utgjordes drygt 1 000 av större dagligvarubutiker. s. k. supermarkets. Som supermarkets räknas samtliga dagligvarubutiker med självbetjäning och minst 400m2 för- säljningsyta. Årsomsättningen i en supermarket överstiger vanligen 5 milj. kr. per år och antalet årsanställda varierar vanligen mellan tio och femtio. Supermarkets kan i sin tur indelas i dagligvarumarknader, hal/butiker och övriga stora dagligvarubutiker. Dagligvarumarknaderna har en försäljringsyta överstigande 800 rn2 och minst 100 parkeringsplatser i direkt anslutning till butiken. Hallbutikerna har en försäljningsyta överstigande 400 m2. Av denna yta skall enligt definitionen minst 30 procent tas upp av varor utanför livsmedelsområdet. Övriga stora dagligvarubutiker omfattar resterarde dag- ligvarubutiker med självbetjäning och minst 400 rn2 försäljningsyta.

Av resterande ca 9 000 butiker med fullständigt sortiment av dagligvaror utgjordes i slutet av 1976 ca 400 av s. k. servicebutiker — dagligvarubutiker med högst 200 rn2 försäljningsyta. vanligen högst 1 500 artiklar och öppet- hållande minst 60 timmar per vecka — och 230 av s. k. ri'ankbutiker, dvs. bensinstationer med ett relativt brett sortiment av dagligvaror. Antalet års- anställda i servicebutiker uppgår vanligen till 3—4. Antalet årsanställda vid trafikbutikerna. dvs. inklusive personal för försäljning av drivmedel och bilanknutna varor. uppgår vanligen till 4—12. Vid övriga mindre försälj- ningsställen för dagligvaror varierar antalet årsanställda vanligen mellan 0 och 10. Antalet sådana försäljningsställen med mindre än fem årsanställda kan beräknas till ca 6000 medan antalet försäljningsställen med fem eller fler årsanställda kan beräknas till ca 2500.

Dagligvarubutiker — exklusive varuhusens livsmedelsavdelningar men in- klusive service- och trafikbutiker — kan beräknas svara för ca 60 procent av den totala dagligvaruförsäljningen inom detaljhandeln.

Med varuhus avses försäljningsställen med minst 600 m2 försäljningsyta och med ett brett sortiment. täckande flertalet varugrupper i detaljhandeln. Stormar/(nader har en försäljningsyta på minst 2 500 m2 och är externt lo- kaliserade. till övervägande delen byggda på självbetjäningsprincipen och har ett stort antal — minst 300 — parkeringsplatser i direkt anslutning till butiken. Antalet varuhus var vid slutet av 1976 ca 400. varav 37 var stor- marknader. Antalet s. k. kedjevaruhus, dvs. varuhus och stormarknader som ägs av konsumentkooperationen och NK-Åhlenskoncernen. har sedan början av 1960-talet ökat från ca 240 till ca 375. Ökningstakten var särskilt hög vid mitten av 1960-talet. då ett 20-tal enheter tillkom varje år. Sedan år 1970 har ökningen varit obetydlig. Vid sidan av de 5. k. kedjevaruhusen finns ca 30 varuhus som benämns köpmannavaruhus. Denna benämning brukar appliceras på samverkande branschföretag — vanligen minst tio stycken — som gemensamt driver en varuhusliknande anläggning. Antalet årsanställda i varuhus och stormarknader utgör i flertalet fall mellan 30 och 200.

Dagligvaruförsäljningen i varuhus och stormarknader kan beräknas utgöra omkring 15 procent av den totala dagligvaruförsäljningen i detaljhandeln.

Andra — vid sidan av kioskerna — inte ovan särskilt beskrivna distri- butionsformer för dagligvaror. t. ex. torghandel. ambulerande handel. för- säljning genom speciallivsbutiker och försäljning av dagligvaror inom t. ex. färg-. tobaks— och blomsterhandel. kan beräknas svara för ca 18 procent av den totala försäljningen av dagligvaror i detaljhandeln.

lnom dagligvaruhandeln totalt sett har sedan 1960 ca 17 000 butiker lagts ner. Samtidigt har över 2 000 moderna självbetjäningsenheter inklusive livs- medelsavdelningar i varuhus — nyetablerats. Under 1960-talet översteg an- talet årligen nedlagda dagligvarubutiker i allmänhet 1000.

Antalet nedlagda och nyetablerade dagligvarubutiker — inklusive livsme- delsavdelningar i varuhus — under tiden 1969—1976 framgår av tablå 7.1.

Tablå 7.1 Antalet nyetablerade och nedlagda dagligvarubutiker under tiden 1969—1976

År

1969 1970 1971 1972 1973 1974 1975 1976

Enskild handel Kooperativ handel Totalt

Nyetab- Ned- Netto- Nyetab- Ned- Netto- Nyetab- Ned- Netto- lering- Iägg- föränd- lering- lägg- föränd- lering- lägg- föränd ar ningar ring ar ningar ring ar ningar ring 136 956 —820 93 226 —133 229 1 182 — 953 111 1082 —971 86 192 —106 197 1274 —1077 93 753 —660 52 141 — 89 145 894 — 749 133 706 —573 61 132 — 71 194 838 — 644 137 591 —454 52 141 — 89 189 732 — 543 151 463 -312 41 115 — 74 192 578 — 386 129 530 —401 34 68 — 34 163 598 — 435 160 550 —390 39 92 - 53 199 642 — 443

Källa: Handels Utredningsinstitut (HUl) och KF.

Som framgår av tablå 71 var antalet nedlagda dagligvarubutiker under 1969 och 1970 1 182 respektive 1 274. År 1971 skedde en kraftig minskning av antalet nedlagda butiker. Denna nedgång fortsatte under 1972 och 1973 för att stagnera under 1974 och 1975 då knappt 600 butiker lades ned. 1976 var antalet nedlagda dagligvarubutiker 642.

Antalet nyetablerade dagligvarubutiker var 1969 och 1970 ca 200 per år. Efter en nedgång år 1971. då antalet nyetablerade dagligvarubutiker var 145. var det åren 1972—1974 åter ca 200 per år för att 1975 utgöra 163. 1976 var antalet nyetablerade dagligvarubutiker 199.

Eftersom antalet nedlagda butiker inom dagligvaruhandeln varje år varit större än antalet nyetablerade har det totala butiksbeståndet kontinuerligt minskat. År 1969 uppgick totala antalet dagligvarubutiker till ca 14000. I slutet av år 1976 var motsvarande antal 9 850. Minskningen av antalet dagligvarubutiker har dock inte varit lika kraftigt alla år. Kraftigast var minskningen under 1969 och 1970 — då 1967 års affarstidslag fortfarande gällde — då butiksbeståndet inom dagligvaruhandeln gick ner med ca 1 000 butiker per år. Därefter har den årliga avtrappningen av antalet dagligva- rubutiker minskat för att under 1975 och 1976 uppgå till ca 400 butiker per år.

Samtidigt som antalet nedlagda butiker 1975 sålunda var större än antalet nyetablerade var den beräknade sammanlagda omsättningen i de nyeta- blerade butikerna större än i de nedlagda. nämligen 717 mot 517 milj. kr. Medianvärdet för omsättningen i de under 1975 nedlagda enskilda dag- ligvarubutikerna var knappt 0.5 milj. kr. per år. Motsvarande beräknade omsättning för de samma år nyetablerade enskilda dagligvarubutikerna var 3.0 milj. kr.

Antalet nedlagda och nyetablerade enskilda dagligvarubutiker år 1975 för- delade på storleksklasser efter omsättning framgår av tablå 7.2.

Tablå 7.2 Antal nedlagda och nyetablerade enskilda dagligvarubutiker 1975 i olika omsättningsklassen”

Försäljning Antal nedlagda Antal nyetablerade Totala antalet kr/år butiker butiker butiker

absolut procen- absolut procen- 1975—12-31 tuellt!7 tuelltb

Under 0.5 milj. 281 12.9 1 0.0 2 180 0.5—l milj. 131 6.9 8 0.4 1 902 1—3 milj. 81 3.5 46 2.0 2 344 3—5 milj. 20 3.2 20 3.2 621 5_—10 milj. 15 2.3 31 4.7 658 Över 50 milj. 2 0.4 23 4.9 472 Totalt 530 6.5 129 1.6 8 177

Källa: HUl.

a För nyetablerade butiker avses beräknad omsättning. bl förhållande till antalet enheter inom omsättningsklassen vid årets början.

Av tablå 7.2 framgår att såväl nyetableringar som nedläggningar av dag- ligvarubutiker år 1975 skedde av butiker i alla omsättningsklasser. Över hälften av alla nedlagda butiker 1975 hade en försäljning understigande 0.5 milj. kr. per år. Av de nyetablerade butikerna hade 1975 ca två femtedelar eller 55 st. en beräknad årsförsäljning understigande 3 milj. kr. Av dessa var över hälften s.k. servicebutiker.

Tablå 7.3 Nyetablerade enskilda dagligvarubutiker 1973—1976 fördelade efter bu- tikstyp

Butikstyp Nyetablerade butiker antal procent

1973 1974 1975 1976 1973 1974 1975 1976

Varuhus (inkl. stormark-

nader) 7 4 1 5 5 3 l 3 Dagligvarumarknader 6 4 1 1 4 2 l 1 Hallbutiker 39 16 10 12 29 11 8 8 Ovriga stora dagligvaru-

butiker 12 50 42 31 9 33 32 19 Servicebutiker 21 18 34 61 15 12 26 38 Ovriga dagligvarubutiker 52 59 41 50 38 39 32 31

Totalt 137 151 129 160 100 100 100 100 Källa: HUI.

Som framgår av tablå 7.3 har nyetableringen av varuhus och stormarknader i det närmaste upphört. Under de närmast kommande åren kan som en följd av fusionen mellan Åhlén och Holm- och NK—Turitz-koncernerna an- talet varuhus istället komma att minska. Även nyetableringen av daglig- varumarknader har i det närmaste upphört. Hallbutikerna. som 1973 var

den näst vanligaste typen av nyetablerade dagligvarubutiker och då svarade för 29 procent av antalet nyetablerade dagligvarubutiker. stod 1976 för 8 procent av det totala antalet nyetablerade enskilda dagligvarubutiker. An— delen nyetablerade konventionella stora dagligvarubutiker har ökat från 9 procent 1973 till 19 procent 1976.

De 5. k. servicebutikernas andel av det totala antalet nyetablerade enskilda dagligvarubutiker har ökat från 15 procent 1973 till 38 procent 1976. Andelen nyetablerade övriga dagligvarubutiker har minskat från 38 procent 1973 till 31 procent av alla nyetablerade enskilda dagligvarubutiker 1976.

7.1 .2 Servicebutiker

Servicebutikerna. som började etableras i slutet av 19604talet. kan med av- seende på läge delas in i tre skilda kategorier. nämligen

1. bostadsområdesorienterade servicebutiker med huvudsakligen lokalt be- folkningsunderlag.

2. centrumorienterade servicebutiker belägna tillsammans med andra bu- tiker och servicefunktioner i stadsdelscentra eller lokala centra samt

3. trafikorienterade servicebutiker belägna i anslutning till större trafikleder.

De bostadsområdesorienterade servicebutikerna utgörs i vissa fall av äldre 5. k. kvartersbutiker som har byggts om. Centrumorienterade servicebutiker har ibland tillkommit genom att redan befintliga butiker i ett centrum eta- blerat s. k. förbutiker, dvs. en mindre butiksavdelning i anslutning till stora butikers eller varuhus” entréer. eller genom att utvidgning skett av tidigare etablerad kioskrörelse. Även trafikorienterade servicebutiker har i många fall karaktären av utvidgade kiosker och drivs i vissa fall i anslutning till bensinstationer. Dessa servicebutiker har vanligen en något mer allsidig sonimentsinriktning än de 5. k. traftkbutikerna, vars sortiment i hög grad är inriktat på bilburna kunders behov.

Förutom sin primära roll som leverantör av dagligvaror till allmänheten har servicebutikerna i många fall inriktat sig på service på andra områden. t. ex. förmedling av meddelanden, arrangemang för inlämning av nycklar etc.

För att driva en servicebutik krävdes under den tid 1967 års affarstidslag gällde dispens från lagen. Enligt en undersökning som 1970 års affärstid- skommitté lät göra hade under hösten 1970 ett drygt hundratal butiker inom livsmedelsområdet varaktig dispens från affärstidslagen. Flertalet av dessa butiker var konventionella dagligvarubutiker eller kiosker med ut- vidgat sortiment inom livsmedelsområdet.

Det stora antalet s. k. servicebutiker har kommit att etableras efter det att 1967 års affarstidslag avvecklades vid årsskiftet 1971/72 och vid ingången av 1977 fanns ca 400 servicebutiker i landet. varav en fjärdedel var belägna inom Storstockholmsområdet och lika många i Skåne. Dessa butiker drivs — förutom av de företag och organisationer som står för huvuddelen av de konventionella dagligvarubutikerna — av Pressbyrån och av mindre kedjeföretag, t.ex. Näröppet och Quickshop. Enligt uppgifter från företag verksamma i branschen kan — under förutsättning av att inga restriktioner

beträffande öppethållandet eller andra hinder för dessa butikers verksamhet införs — antalet servicebutiker i stort sett väntas bli fördubblat fram till 1980.

7.1.3. Kiosker

Kioskhandeln skiljer sig från butikshandeln främst genom att kunderna inte har tillträde till försäljningslokalen utan försäljningen sker genom lucka. Jämfört med dagligvarubutikerna och de 5. k. servicebutikerna har kioskerna ett smalare och grundare sortiment av dagligvaror. Av den totala försälj- ningen av dagligvaror i detaljhandeln kan kioskerna beräknas svara för ca 7 procent.

Antalet konventionella kiosker — dvs. kiosker med försäljning genom lucka — uppgår för närvarande till ca 4 900. Av dessa drivs ca 800 av Press- byrån medan resten av kioskerna är i enskild ägo. Ett fåtal — ca ett hundratal — av landets kiosker har fler än fyra årsanställda. ] de kiosker där ägaren själv och hans anhöriga arbetar i rörelsen är antalet årsanställda i allmänhet betydligt lägre.

[ början av 1960-talet uppgick antalet kiosker till drygt 4000 och ökade under 1960-talet med omkring 100 enheter per år. Denna ökningstakt ac- celererade under de första åren av 1970-talet fram till 1973 då antalet kiosker uppgick till omkring 5 500. Sedan 1973 har således omkring 600 kiosker lagts ner.

Pressbyrån har under 1970-talet avvecklat ett ökat antal kiosker. Under 1970 avvecklade Pressbyrån totalt 91 enheter medan motsvarande antal 1974 uppgick till 151. I flertalet fall har dock de av Pressbyrån avvecklade kios- kerna inte lagts ner. Huvuddelen av kioskerna har övertagits av enskilda ägare — i vissa fall efter finansiell hjälp från Pressbyrån. Konsumenternas inköpsmöjligheter har således inte försämrats i samma utsträckning som antalet nedlagda kiosker kan ge vid handen.

Den markanta minskningen av antalet kiosker sammanhänger med af- lärstidsregleringens avveckling såtillvida som det särskilda löneavtal om 100 procents lönetillägg vid bl. a. söndagstjänstgöring. som ingicks i samband med att tidigare affärstidsreglering avvecklades, successivt kommit i till- lämpning även inom kiosknäringen. Detta har, genom kiosknäringens per- sonalintensiva karaktär och därmed begränsade möjligheter till rationali- seringar medfön påtagliga kostnadsökningar för kioskerna.

De ökade personalkostnaderna i kombination med de begränsade ratio- naliseringsmöjligheter som står till buds i konventionella kiosker har gjort att kioskhandeln istör utsträckning sökt sig fram mot nya försäljningsformer och nya verksamhetsområden.

Som tidigare nämnts har vissa av de s.k. servicebutiker som i dag är verksamma uppstått genom ändring av kiosker. l många fall har dock änd- ringarna av den konventionella kiosken inte varit så omfattande att de re- sulterat i en s.k. servicebutik. Ändringarna har i dessa fall i huvudsak gått ut på att få en försäljningslokal i vilken kunden kunnat gå in. Ofta har även sortimentet utvidgats, men det har dock inte fått det omfång som återfinns i servicebutikerna utan begränsats till det sortiment som är utmärkande för den typ av kiosk som benämns kioskbutik. Genomförda

ombyggnader av kiosker till kioskbutiker har visat att man efter en sådan ombyggnad i allmänhet fått en betydligt större genomsnittlig försäljning per kund.

En annan relativt vanlig ändring av den konventionella kiosken har varit att utvidga verksamheten till att omfatta försäljning av enklare färdiglagade rätter. Denna form av verksamhet, vanligen benämnd gatukök. har vuxit starkt i omfattning under senare delen av 1960-talet och början av 1970-talet.

Företrädare för kioskbranschen räknar inte med att det i framtiden är möjligt att i en kiosk med lucka kunna försälja de volymer som kommer att krävas för att få täckning för kostnaderna. De konventionella kioskerna kommer således enligt företrädare för branschen att ytterligare minska i antal. Kioskhandelns framtid ligger enligt dessa bedömare i en ändring av de konventionella kioskerna till servicebutiker. kioskbutiker eller gatukök. För vissa typer av lägen — främst trafikorienterade lägen — kommer dock den traditionella typen av kiosk även fortsättningsvis att vara konkurrens- kraftig.

7.1 .4 Bensinstationer

Konkurrensen inom bensinhandeln har under senare år lett till att man inom branschen på olika sätt sökt påverka såväl sina kostnader som sina intäkter. Detta har tagit sig uttryck i att man dels sökt minska de direkta kostnaderna för bensinförsäljningen. dels strävat efter att sprida de fasta kostnaderna på försäljning av även andra varor än drivmedel. Sänkningen av de direkta kostnaderna för drivmedelsförsäljningen har skett bl.a. genom ökad självbetjäning och automatisering. 1 januari 1977 var ca 2 100 av landets ca 5 100 bensinstationer utrustade med sedelauto- mater. Drygt 200 bensinstationer var vid samma tidpunkt helt obemannade s. k. automatstationer. Sedan 1970 har ca 2 900 försäljningsställen för bensin lagts ner. Drygt 2 000 av dessa har varit 5. k. singelanläggningar, dvs. för- säljningsställen för bensin med endast en pump. Singelanläggningarna är vanligtvis knutna till dagligvarubutiker inom glesbygdsområden.

Ett annat sätt för bensinhandeln att öka lönsamheten har varit att söka öka försäljningen av andra produkter än drivmedel. Under 1960-talet skedde detta genom att man ökade sortimentet av bilanknutna varor. De varu- områden som först togs upp inom bensinhandeln var fritidsartiklar och livs- medel. Medan försäljningen av fritidsartiklarna i allmänhet inte krävde nå- gon mer omfattande anpassning av försäljningslokalen krävdes för försälj- ning av livsmedel mer omfattande förändringar.

I januari 1976 kan antalet s. k. trafikbutiker — bensinstationer med livs- medelsförsäljning — beräknas ha uppgått till ca 230. Liksom antalet ser- vicebutiker beräknas antalet trafikbutiker i framtiden komma att öka. Enligt företrädare för branschen kan en fördubbling av antalet traftkbutiker väntas fram till 1980 — allt under förutsättning att denna form av försäljning av livsmedel från bensinstationer även i framtiden kommer att vara tillåten och friheten att hålla öppet består.

7.1.5. F ackhandel

Fackhandeln omfattar ett llertal branscher med ett stort antal butiker. Enligt koncentrationsutredningen (SOU 196816) fanns det år 1963 sammanlagt ca 32 000 butiker inom fackhandeln. varav drygt 22 000 enheter med försäljning av andra varor än beklädnad. Totalundersökningar av fackhandeln saknas efter 1963. Enligt HUls beräkningar gjorda vid årsskiftet 1975/76 uppgick emellertid antalet fackhandelsbutiker vid denna tidpunkt till ca 21 000, dvs. ca 11 000 färre enheter än omkring tolv år tidigare. Av de omkring 21 000 fackhandelsbutikerna vid årsskiftet 1975/76 var ca 7 000 beklädnadsbutiker. ca 1 300 skobutiker. ca 1 600 möbelbutiker och ca 4000 butiker med för- säljning av övriga hemartiklar.

Flertalet fackhandelsbutiker är omsättningsmässigt sett relativt små en- heter. Nyetableringarna i fackhandeln består dock i allmänhet av förhåll- andevis stora enheter med i vissa branscher — främst möbler — extern lo- kalisering. Skillnaderna i storlek mellan genomsnittet i det befintliga bu- tiksbeståndet och de nya butikerna är emellertid i regel mindre inom fack- handeln än inom dagligvaruhandeln.l

Fackhandeln har med början under 1960-talet fått vidkännas ökad kon- kurrens från varuhus och stormarknader men också från dagligvarubutiker. vars sortiment delvis har breddats med varugrupper som tidigare såldes endast genom fackhandeln. För att möta denna konkurrens har fackhandeln på olika sätt försökt anpassa sig till de nya förhållandena. I många branscher har företagen således genom 5. k. frivilliga fackkedjor börjat samverka vad gäller inköp och marknadsföring av aktuella produkter. Ett ökat inslag av självval av varor i fackhandelsbutikerna i syfte att bemästra kostnadsut- vecklingen har också karaktäriserat de senaste årens urveckling.

7.2. Distributionsutredningens syn på strukturutvecklingen inom dagligvaruhandeln

Distributionsutredningen konstaterade i sitt betänkande "Samhället och dis- tributionen" (SOU 1975:69. 70) att den pågående strukturutvecklingen inom dagligvaruhandeln bl.a. kännetecknas av att butiksnätet utglesas och att butikerna blir allt större och i ökande omfattning inriktas på bilburna kunder. Distributionsutredningen framhöll bl. a. att denna utveckling innebär såväl fördelar som nackdelar för olika grupper av hushåll. Å ena sidan innebär denna utveckling enligt distributionsutredningen ökade avstånd till närmaste butik och därmed ökade uppoffringar och problem för hushållen. Å andra sidan leder enligt utredningen utvecklingen till att stora hushållsgrupper får förbättrade valmöjligheter samtidigt som kostnadsutvecklingen i handeln på ett bättre sätt kan bemästras.

Enligt distributionsutredningen kommer. om inga särskilda åtgärder vid- tas. utglesningen av butiksnätet att fortsätta. varvid tillgängligheten av de- taljhandelsservice kan väntas försämras ytterligare. Växande hushållsgrupper kan därvid få svårigheter med sin varuförsörjning. däribland speciellt sådana som har i olika avseenden bristande resurser och sådana som bor i glesbygder. Till en del förklaras enligt distributionsutredningen utvecklingen mot för-

1 Distributionsutredning- ens betänkande "Samhäl- let och distributionen" (SOU l975:69. 70), kapi- tel 9.

sämrad tillgänglighet av att närhetsservice blivit för dyr för att konsumen- terna skall vara villiga att i tillräcklig utsträckning betala vad den kostar.

Distributionsutredningen genomförde en analys av kostnader, utbudse- genskaper och andra konsekvenser för hushåll och samhälle av olika tänkbara butiksstrukturer i ett tvåårsperspektiv. Enligt utredningen antyder beräk- ningarna att det i fråga om totalkostnader skulle ställa sig mera gynnsamt med en struktur som innehåller en relativt stor andel mindre butiker i an- slutning till bostäderna än en fortsatt utveckling mot större. i vissa fall externt lokaliserade. försäljningsställen.

Distributionsutredningen framlade i sitt betänkande en rad förslag vars syfte är att åstadkomma en sådan utveckling av butiksstrukturen. Således föreslår utredningen att samhället i olika former ska verka för att etablering och drift av närbutiker gynnas samtidigt som åtgärder vidtas för att förhindra en alltför omfattande etablering av nya stora försäljningsställen för dag- ligvaror. För att förbättra kommunernas kunskaper om och planering av detaljhandeln föreslår utredningen att särskilda kommunala varuförsörj- ningsplaner upprättas.

7.3. Sammanfattning och slutsatser

1 sin analys av affärstidernas inverkan på dagligvaruhandelns struktur kom affärstidsnämnden fram till att förutom övergången från personligt betjänade butiker till självbetjäningsbutiker följande fyra faktorer var och en för sig eller i förening med andra faktorer haft en avgörande inverkan på butiks— utvecklingen. nämligen

a) urbaniseringsprocessen. dvs. inflyttningen från landsbygden till tätorterna samt uppkomsten av förortscentra i tätorterna.

b) en i samband med befolkningsomflyttningen allmän omläggning av såväl det statliga som kommunala och enskilda kommunikationssystemet.

c) ökat bilinnehav och högre boendestandard (ökade kyl- och frysmöjlig- heter m. m.) samt

d) kostnadsutvecklingen. som bidragit till att skapa förutsättningar för upp- komsten av stora integrerade detaljhandelsblock.

Affärstidsnämnden konstaterade i sin analys att det stöter på betydande svårigheter att objektivt och sakligt försöka belysa söndagshandelns even- tuella inverkan på handelns strukturomvandling bl. a. av den orsaken att den effekt, som eventuellt skulle kunna tillskrivas ett förlängt öppethållande. knappast kan isoleras från övriga faktorer. Genom olika strukturstudier för- sökte emellertid nämnden kartlägga eventuella förskjutningar i omsättnings- utvecklingen mellan butiker med olika öppethållande. Det material som framkom vid dessa undersökningar visade att de förskjutningar i omsätt— ningen som kunnat konstateras mellan butiker med olika öppethållande dels var mycket små. dels inte alltid var till fördel för de enheter som hade kontinuerligt öppet på söndagar.

Mot bakgrund av de stora lokala avvikelserna i öppethållandet lät af- färstidsnämnden undersöka butiksstrukturen åren 1970—1974 på de 22 orter som omfattades av nämndens lokala studier. Allmänt visade strukturut-

vecklingen på dessa orter samma tendens som gällde för landet som helhet, dvs. antalet butiksnedläggningar hade minskat under senare år. Inte heller kunde affärstidsnämnden konstatera några större skillnader i strukturut- veckling mellan orter med hög respektive låg frekvens söndagsöppna butiker.

Affärstidsnämnden drog med ledning av sina undersökningar slutsatsen att det inte kan hävdas att de fria affärstiderna negativt skulle ha påverkat strukturutvecklingen i handeln. Nämnden framhöll dock att dels tre år kunde ha varit alltför kort tid för att konstatera strukturella förändringar förorsakade av förändringar i söndagsöppethållandet, dels förhållandet att fria affärstider endast tillämpats på prov kunde tänkas ha påverkat eventuella beslut om nedläggningar.

Under den tid som gått sedan affärstidsnämnden genomförde sina un- dersökningar har inga påtagliga förändringar inträffat i utvecklingen av de- taljhandelns struktur. Antalet årligen nedlagda dagligvarubutiker var således i stort sett detsamma 1974, 1975 och 1976. Den minskning av antalet ny- etablerade varuhus, stormarknader och större dagligvarubutiker som karak- täriserade början av 1970-talet gällde även under 1975 och 1976. Likaså fortsatte under 1975 och 1976 i accelererande takt nyetableringen av s.k. servicebutiker. Antalet konventionella kiosker har efter en snabb tillväxt under 1960-talet och början av 1970-talet minskat med sammanlagt 600 enheter under 1974, l975 och 1976. Kioskhandeln har till följd av ökade personalkostnader och begränsade rationaliseringsmöjligheter i stor utsträck- ning sökt sig fram mot nya försäljningsformer och nya verksamhetsområden.

Sammanfattningsvis kan beträffande handelns strukturförändring under den tid fria affärstider gällt konstateras

att antalet per år nedlagda dagligvarubutiker minskat, att antalet årligen nyetablerade stormarknader, varuhus och större dag- ligvarubutiker minskat.

att antalet årligen nyetablerade mindre — bostads- och trafikorienterade — dagligvarubutiker ökat,

att de fria affärstiderna möjliggjort etablering av s. k. servicebutiker, dvs. mindre dagligvarubutiker med begränsat sortiment och omfattande öppet- hållande,

att nyetableringen av s. k. servicebutikeri många fall inneburit ett tillskott i detaljhandelsservicen samt

att den årliga nettominskningen av antalet mindre och medelstora dag- ligvarubutiker bromsats upp. bl. a. till följd av den omfattande nyetable- ringen av s.k. servicebutiker.

8. Affärstiderna och företagen

Företagen i detaljhandeln är, som framgått av det tidigare, mycket hete- rogena med avseende på såväl storlek och sortimentssammansättning som öppethållande. Det förekommer också en stor mängd olika ägarformer, allt- ifrån statligt ägande, som fallet är inom läkemedelsdistributionen, till kon- sumentkooperativt och enskilt ägande inom distributionen av dagligvaror och fackhandelsvaror. lnom den enskilt ägda företagskretsen förekommer olika former för ägande — aktiebolag, enskild firma etc. — liksom för sam- verkan, s.k. frivilliga fackkedjor, franschising etc.

De olika förutsättningarna som föreligger för skilda typer av detaljhandel gör att företagens benägenhet att utnyttja möjligheterna till ett förlängt öp- pethållande varierar. Detta sammanhänger i första hand med sammansätt- ningen och inriktningen av efterfrågan hos de konsumentgrupper som re- spektive butik avses tjäna, dvs. med sortimentets sammansättning hos de olika butikskategorierna, men det är också beroende av interna förhållanden i företagen, inte minst kostnadsstruktur och kostnadssamband. Det är bl. a. mot denna bakgrunden som köpmännens inställning i affärstidsfrågan får ses.

8.1. Sortimentet i olika butikskategorier

Sortimentets storlek och sammansättning i en butik kan anges i två di- mensioner, nämligen bredd och djup. Bredden anger vilka varuområden, varugrupper och varuslag och djupet hur många fabrikat och varianter av respektive varuslag som ingår i sortimentet. Varianter av en produkt av visst fabrikat kan avse utförande, t. ex. malning och rostning av kaffe, typ och storlek på förpackning etc. Varje variant av respektive produkt, fabrikat etc. brukar benämnas artikel.

Det totala antalet artiklar inom dagligvarusortimentet på svenska mark- naden har av distributionsutredningen (SOU l975:69, 70) beräknats till mel- lan 10000 och 15 000.

Dagligvaror kan uppdelas i två huvudgrupper. Den första gruppen omfattar samtliga livsmedelsprodukter. Den andra gruppen, som ofta brukar benäm- nas "non-food varor", omfattar samtliga icke livsmedelsprodukter, dvs. i första hand kemisk-tekniska produkter, mjukpapper, tobak och tidningar. Härtill kommer ett stort antal artiklar vilka är svåra att hänföra till någon speciell grupp. Samtliga varor utanför dagligvaruområdet benämns i detta

sammanhang specialvaror.

] en större modern dag/immubutik — dvs. en s. k. supermarketbutik med självbetjäning, en butiksyta överstigande 400 m2 och en årsomsättning i allmänhet överstigande 5 milj. kronor— finns mellan 3 000 och 4 000 artiklar inom dagligvarusortimentet. Den övre gränsen gäller för en mycket väl— sorterad butik. Sortimentet utanfor dagligvaruområdet — det s.k. special- varusortimentet — varierar kraftigt mellan olika dagligvarubutiker. Speci- alvarusortimentet kan t. ex. omfatta blommor, husgeråd, hemtextilier, fo- toartiklar, skrivmateriel. leksaker och grammofonskivor. Praktiskt taget var- je dagligvarubutik har i dag ett mer eller mindre omfattande specialva- rusortiment. En stor dagligvarubutik hari allmänhet mellan 1 000 och 2 000 olika artiklar inom specialvaruområdet. Antalet specialvaror avtar med min- skande butiksstorlek. Butikens geografiska läge har dock stor betydelse för antalet artiklar inom specialvarusortimentet. Dagligvarubutiker utanför tät- orterna har ofta ett mycket omfattande sortiment specialvaror, vari inslaget av järn- och färghandelsvaror vanligtvis är stort.

Det totala antalet artiklar i en större modern dagligvarubutik kan således uppgå till ca 6000 artiklar, varav ungefär två tredjedelar är hänförliga till dagligvarusortimentet. Sortimentet i dagligvarubutikerna har under 1950- och 1960-talen ständigt ökat, främst beroende på strukturomvandlingen i branschen. I mitten av 1950-talet fanns enligt 1953 års varudistributions- utredning ca 1 200 artiklar i en större livsmedelsbutik. Tillväxten av sor- timentet har skett såväl på bredden som på djupet. Dagligvarubutikerna har i ökad utsträckning börjat sälja tobak, tidskrifter, enkla beklädnads- artiklar, husgeråd m. m. Innovationer i förpackningsteknik och stigande an- tal förpackningsstorlekar har bidragit till allt större sortimentsdjup. Av dia- gram 8.1 framgår sortimentsutvecklingen i större dagligvarubutiker sedan 1950-talet. Som framgår av diagrammet har en uppbromsning av sortimentstillväxten inträffat i och med ingången av 1970-talet. För närvarande pågår inom såväl konsumentkooperativ som enskild handel försök att minska sortimentet.

De 5. k. servicebutikerna för i allmänhet mellan 800 och 1 500 olika artiklar inom dagligvarusortimentet. Härav utgör livsmedelsvaror ca tre fjärdedelar och s.k. non-food varor ca en fjärdedel. Specialvaror återfinns vanligen i mycket begränsad omfattning i servicebutikerna. Det minsta antalet dag- ligvaruartiklar finns i de servicebutiker, som är lokaliserade till trafikstråk och till tätorternas centrala delar. Bostadsområdesorienterade servicebutiker har vanligen omkring 1 500 artiklar i sitt sortiment. Vissa bostadsområ- desorienterade butiker av servicebutiktyp kan dock ha ända upp till 2 000 artiklar.

Den del av kioskernas sortiment som består av dagligvaror — t. ex. kon- fektyrer, glass, tobak och tidningar—uppgår till närmare 1 000 artiklar. Härav faller omkring hälften på livsmedel och hälften på s.k. non-food varor. Utöver dagligvarusortimentet återfinns i kioskerna främst böcker, vykort, vissa fotoartiklar och skrivmateriel.

lnom bensinstationshandeln har så gott som samtliga enheter viss för- säljning av tidningar, tobak, konfektyrer, glass och bryggerivaror (främst läskedrycker). Försäljning av varor utanför detta och bensinhandelns egent- liga sortiment — drivmedel och övriga varor för bilens drift och underhåll

Diagram 8.1 Sar/imanlsulveck/ingen i större dag/igvaruvutikcr sedan 1950-talet genomsniIl/igt antal ar/ik/ar.

40001— 3525 3415 & 3325 3400 340001 3000— 2825 2170 2000+ 1 700 1400 1 200 1200 ] OOOT 1953 1956 1958 1961 1964 196970 7172 73 74 75

— förekommer vid ett mindre antal enheter, s. k. bensinstationsbutiker. En- ligt av OK och Petroleumhandelns Riksförbund presenterat material fö- rekommer försäljning av livsmedel och andra dagligvaror vid ca 5 procent av samtliga bensinstationer. Vid dessa 5. k. bensinstationsbutiker varierar dagligvarusortimentet mellan 140 och 800 artiklar. Bensinstationshandeln har på senare tid i ökad utsträckning börjat sälja även fritidsartiklar.

Av tablå 8.1 framgår sortimentets fördelning på olika varugrupper i olika butikskategorier. Redovisningen är i denna tablå liksom i tablå 8.2 baserad på material som kommittén inhämtat från olika företag och organisationer. Med ledning av detta material har den genomsnittliga sortimentssamman- sättningen beräknats för olika butikskategorier.

Tablå 8.1 Genomsnittligt sortiment 1977 1 olika butikskategorier fördelat på olika varugrupper

Varugrupp

Mejerivaror

Färskt kött. fläsk, charkuterivaror Färsk frukt, grönsa— ker, färsk fisk Bröd Konserver. djupfryst, specerier m. m. Glass

Konfektyrer Bryggerivaror Kemisk-tekniska pro- dukter, mjukpapper m.m.

Tobak Tidningar, tidskrifter

Summa dagligvaror

Specialvaror

Summa

Supermarkets Servicebutik Kiosk Bensinstations- Vanlig bensin— butik station antal andel antal andel antal andel antal andel antal andel artik- anik- anik- artik— artik- lar, st % lar. St % lar, st % lar, st % lar. 51 ”f.. 160 3 60 5 —” J 30 3 — — 130 2 50 4 - — 20 2 — — 70 1 30 2 10 1 20 2 — — 300 6 80 7 —” 41 50 4 — — 740 32 ( 500 40 30 2 300 27 — — 30 2 70 6 20 2 — — 180 3 130 11 290 22 90 8 50 21 70 1 30 2 30 2 20 2 10 4 150 12 80 6 100 9 50 21 950 17 40 3 130 10 30 3 20 8 90 7 290 22 20 2 10 4 3 600 65 1 190 95 930 71 700 64 140 58 1 900 35 60 5 380 29 mb 36b ioob 42b 5500 100 1250 100 1310 100 1 100 100 240 100

”I vissa kiosker förekommer försäljning av varor inom varugrupperna mejerivaror och bröd. b Härtill kommer några hundratal bilartiklar samt drivmedel. Större bensinstationer kan ha flera tusen bilartiklar.

I service- och bensinstationsbutiker förekommer, som framgår av tablåerna 8.1 och 8.2, varor i samma varugrupper som förekommer i konventionella dagligvarubutiker. Service- och bensinstationsbutikerna har dock koncen- trerat sitt sortiment till de mest omsatta varorna inom respektive varugrupp varför sortimentsbredden i de konventionella dagligvarubutikerna är av- sevärt större än i service- och bensinstationsbutikerna. Härtill kommer att vissa varor — t. ex. opaketerat kött och färsk fisk — normalt helt saknas i servicebutikerna och bensinstationsbutikerna. Skillnaden mellan daglig- varubutikernas sortiment å ena sidan och service- och bensinstationsbu- tikernas sortiment å den andra ligger dock främst i sortimentets djup. Dag— ligvarubutikerna har i genomsnitt ett betydligt djupare sortiment än ser- vicebutikerna och bensinstationsbutikerna.

1 kioskerna saknas vanligen flera varugrupper inom dagligvarusortimentet helt. Kioskerna har emellenid ett djupare sortiment än dagligvarubutikerna inom varugrupperna konfektyr, tobak och tidningar.

Av tablå 8.2 framgår den totala försäljningen i de olika butikskategorierna fördelad på respektive varugrupper.

Tablå 8.2 Den genomsnittliga försäljningens procentuella fördelning på varugrupper i olika butikskategorier

Varugrupp Super- Service- Kiosk Bensin— Vanlig market butik stations- bensin- butik station

Mejerivaror 19 16 — 6 — Färskt kött, fläsk, charkuterivaror 16 8 — 2 — Färsk frukt, grönsaker, färsk fisk 10 6 3 2 — Bröd 8 8 — 4 — Konserver. djupfryst, specerier m. m. 22 15 2 10 — Glass l 3 3 2 Konfektyrer 2 6 20 4 Bryggerivaror 8 14 6 2 8 Kemisk—tekniska produkter, mjuk- papper m. m. 5 4 4 2 Tobak 5 11 40 4 Tidningar, tidskrifter 2 7 20 2 Summa dagligvaror 98 98 98 40 8 Specialvaror 2 2 2 Drivmedel och bilanknutna varor — — — f 60 92 Summa 100 100 100 100 100

Den försäljningsmässigt viktigaste varugrupperna för kioskerna är tobak. tidningar och konfektyrer. Dessa varugrupper svarar tillsammans för om- kring 80 procent av den totala försäljningen i en kiosk, varav tidningar och konfektyrer vardera svarar för 20 procentenheter och tobaksvaror för 40 procentenheter. [ en dagligvarubutik respektive servicebutik svarar va- rugrupperna tobak, tidningar och konfektyrer för tillsammans omkring en tiondel respektive en fjärdedel av den totala försäljningen. ] övrigt kan konstateras att försäljningsandelarna för varugrupperna mejerivaror och bröd är i stort sett desamma i dagligvarubutikerna som i servicebutikerna. För- säljningsandelen för bryggerivaror är däremot betydligt större i servicebutiker än i dagligvarubutiker. Den minsta försäljningsandelen för bryggerivaror återfinns hos bensinstationerna. Detta sammanhänger med att bensinhan- deln av trafiknykterhetsskäl i allmänhet begränsat försäljningen av bryg- gerivaror till läskedrycker. Vid bensinstationer med butik svarar försälj- ningen av drivmedel och bilanknutna varor för i allmänhet mellan hälften och tre fjärdedelar av den totala omsättningen av andra varor än drivmedel och bilanknutna varor till i allmänhet mindre än tio procent av den totala försäljningen.

8.2. Butikskategoriemas olika kostnadsstruktur och dess sam- band med öppethållandet

De olika former av distribution av dagligvaror som förekommer i detalj- handeln motsvarar var och en på sitt sätt en speciell efterfrågan på de- taljhandelsservice från konsumenternas sida. Betingelserna för de olika dis—

tributionsformerna och butikskategorierna är således olika, vilket inte minst avspeglar sig i de olika butikskategoriernas skilda kostnadsstruktur och kost- nadssamband.

Allmänt kan sägas att samtliga företag inom alla distributionsformer under senare år strävat efter att på olika sätt reducera de rörliga kostnadernas relativa andel av totalkostnaderna. I butikskategorier där en reduktion av de rörliga kostnadernas relativa betydelse kunnat nås genom stordrift har denna strävan tagit sig uttryck i etablering av allt större försäljningsställen. Detta gäller exempelvis beträffande varuhus, stormarknader och dagligva- rubutiker. Butikskategorier som inte genom stordrift kunnat reducera de rörliga kostnadernas inverkan på totalkostnaderna — t. ex. kiosker — har i stället sökt komma till rätta med kostnadsutvecklingen genom att bredda sortimentet för att därigenom erhålla en större volym på vilken kostnaderna kunnat slås ut.

Vid de försäljningsställen — t. ex. varuhusen — där de fasta kostnadernas andel av de totala kostnaderna ökat genom rationaliserings- eller struk- turförändringar har frågan om kapitalets utnyttjande kommit att spela en större roll än tidigare. En möjlighet att uppnå bättre kapitalutnyttjande har därvid — under de fria affärstidernas tid — varit att öka antalet öppethåll- andetimmar. Därigenom har företagen eftersträvat att uppnå dels ökade bidrag för täckning av de fasta kostnaderna, dels — med avseende på såväl vardagar som söndagar — jämnare belastning i kundtillströmningen i syfte att reducera trycket på sådana verksamheter i butikerna som vanligen blir trånga sektorer vid toppförsäljningar. 1 de fall butikerna genom merför— säljningen vid förlängt öppethållande lyckats erhålla intäkter som överstiger de rörliga kostnader som det förlängda öppethållandet självt skapat, har det bättre kapitalutnyttjande och den ökade bidragstäckning uppnåtts som det förlängda öppethållandet syftat till. Därmed har det fria öppethållandet kunnat medverka till att begränsa prisökningarna. Som konstaterats i kapitel 6 tenderar priserna i de söndagsöppna dagligvarubutikerna att ligga något under de priser som tillämpas i icke söndagsöppna butiker.

Genom att ett förlängt öppethållande — ur företagens synpunkt — i första hand kan leda till ett förbättrat kapitalutnyttjande är incitamentet till öp— pethållande på icke "normala" affärstider störst hos de mest kapitalintensiva butikstyperna. Detta bekräftas av den utveckling som kunnat konstateras under den tid företagen varit fria att själva besluta om sina butikstider.

Som framgått av kapitel 5 är det endast för varuhusen — inklusive stor- marknader — som påtagliga förändringar kunnat konstateras i det konti- nuerliga öppethållandet på söndagar. Andelen varuhus med sådant öppet- hållande har under den tid fria affärstider gällt tredubblats och varierar för närvarande med hänsyn till säsongmässiga svängningar mellan 15 och 20 procent.

För dagligvarubutiker — liksom för fackhandelsbutiker - är de konstaterade förändringarna i öppethållandet små. Incitamentet till öppethållande på sön- dagar är dock, enligt affärstidsnämndens löpande undersökningar av för- ändringarna i öppethållandet på 22 orter, störst hos större och mer kapi- talintensiva försäljningsställen.

För kiosker, bensinstationer (trafikbutiker) och servicebutiker har några förändringar i öppethållandet inte inträffat under den tid fria affärstider gällt.

Andelen sådana försäljningsställen med kontinuerligt öppethållande på sön- dagen är således fortfarande högt. Detta förklaras av att flertalet av dessa butikskategorier var undantagna eller hade dispens från den tidigare af- färstidsregleringen samt att de — med undantag för bensinstationer — i syfte att ersätta de tidigare starkt serviceinriktade s. k. kvartersbutiker från början, och som bärande affärsidé, satsat på ett omfattande öppethållande.

8.3. Köpmännens inställning i affarstidsfrågan

Handelns utredningsinstitut (HUI) har på uppdrag av Sveriges Köpman- naförbund (SKFB) vid två tillfällen, nämligen dels våren 1975, dels hösten 1976, undersökt medlemsföretagens inställning till butikernas öppethållan- detider. l undersökningarna har medlemsföretagen bl. a. fått ange den ord- ning beträffande öppethållandet på söndagar som enligt deras mening vore den bästa.

8.3.1. H Uls undersökning av köpmännens inställning i affärstidsfrägan våren 1975

Syftet med denna undersökning var i första hand att belysa köpmännens inställning till en eventuell affärstidsreglering och hur en sådan reglering borde utformas. I undersökningen fick dessutom ett mindre antal köpmän som tillämpade öppethållande på söndagar redogöra för sina erfarenheter av detta öppethållande.

Den första delen av undersökningen, som avsåg köpmännens inställning till en eventuell affarstidslag och som omfattade vart tionde medlemsföretag i SKFB, genomfördes i form av en postenkät. Av de ca 2000 företagen i urvalet erhölls svar från ca 1500. Mot bakgrund av det stora bortfallet i undersökningen — ca 22 procent — bör resultaten av undersökningen tolkas med försiktighet.

Av samtliga företag som besvarade enkäten hade vid undersökningstill- fallet 7 procent öppet i någon av företagets butiker alla söndagar i månaden. lnom livsmedelshandeln var denna andel 6 procent. Femton procent av samtliga företag som besvarade enkäten hade öppet någon enstaka söndag. Vad gäller öppethållande på kvällar hade 21 procent av samtliga företag öppet i någon butik efter kl 18.00 minst en kväll i veckan.

Av de samtliga företag som besvarade enkäten ansåg drygt hälften — 54 procent — att inget söndagsöppethållande alls borde vara tillåtet inom den bransch företaget var verksamt. Av återstående 46 procent av företagen ansåg 14 procent att ett generellt förbud mot öppethållande på söndagar borde gälla men möjlighet föreligga till någon form av dispens. En lika stor andel — 14 procent — av företagen ansåg att rätten till fritt öppethållande alla söndagar borde bibehållas, medan 8 procent av företagen ansåg att det borde vara tillåtet att ha öppet ett visst antal timmar per söndag och 7 procent av företagen att det skulle vara tillåtet att sälja ett begränsat antal varor på söndagar, främst kioskvaror.

Av företagen inom livsmedelshandeln ansåg 64 procent att inget söndags- öppethållande alls borde tillåtas i branschen medan 13 procent önskade be-

hålla rätten till fritt öppethållande alla söndagar. Inom livsmedelshandeln var inställningen till fritt öppethållande alla söndagar mer positiv bland de större företagen än bland de mindre. Andelen företag inom livsmedels— handeln som ville ha fritt öppethållande alla söndagar var således 33 procent bland företag med tio eller fler anställda, 18 procent bland företag med fem till nio anställda och 9 procent bland företag med fyra eller färre anställda.

Bland företagen inom gruppen "övriga dagligvaror" — blomster-. frukt-, tobaks- och konfektyrhandel — ansåg 30 procent att inget öppethållande alls skulle vara tillåtet på söndagar inom den egna branschen. 27 procent av företagen inom gruppen önskade behålla rätten till fritt öppethållande alla söndagar, medan 16 reSpektive 10 procent ansåg att öppethållande skulle vara tillåtet ett visst antal timmar per söndag respektive att ett begränsat sortiment skulle få säljas på söndagar.

lnom beklädnadshandeln var andelen företag som önskade förbud mot allt öppethållande på söndagar i branschen 60 procent, medan 8 procent av företagen önskade behålla rätten till fritt öppethållande alla söndagar. Liksom inom livsmedelshandeln var inom beklädnadshandeln de större fö- retagen mer positiva till fritt öppethållande alla söndagar än de mindre fö- retagen.

lnom handeln med hemutrustningsartiklar uppgick andelen företag som önskade ett förbud mot allt öppethållande på söndagari den egna branschen till 51 procent, medan 13 procent av företagen önskade behålla det fria öppethållandet på söndagar. Till skillnad från livsmedels- och beklädnads- handeln förelåg bland större och mindre företag i hemutrustningshandeln ingen skillnad i inställningen till affärstidsfrågan.

Av företagen inom övriga branscher — bok- och pappershandel, cykel- och sporthandel, foto- och leksakshandel, parfymhandel etc. — önskade 51 procent av de företag som besvarade enkäten ett förbud mot allt öppet- hållande på söndagar i den egna branschen. Elva procent av företagen ville behålla det fria öppethållandet på söndagar.

På frågan om vilka bestämmelser som borde gälla för öppethållandet på lördagar i den egna branschen svarade 28 procent av samtliga företag som besvarade enkäten att det borde råda fritt öppethållande alla lördagar. Tre procent av företagen ansåg att butikerna i den egna branschen borde förbjudas att ha öppet på lördagar. 66 procent av företagen ansåg att det borde föreligga bestämmelser om senaste stängningstider på lördagar. Flertalet företag inom denna grupp satte som senaste stängningstidpunkt kl 12.00, 13.00 eller 14.00.

Beträffande öppethållandet övriga vardagar ansåg 40 procent av samtliga företag som besvarade enkäten att kl 18.00 borde vara senaste stängnings- tidpunkt samtliga vardagar i veckan, medan 29 procent av företagen önskade möjlighet till förlängt öppethållande (utöver kl 18.00) en eller flera kvällar i veckan. Omkring en femtedel — 21 procent — av företagen önskade behålla de fria affärstiderna under veckans fem första vardagar. Mest positiva till fritt öppethållande på vardagskvällar var företagen i gruppen "övriga dag- ligvaror" där andelen företag som ville ha fritt öppethållande på dessa tider var 30 procent. Inom livsmedelshandeln var motsvarande andel 21 procent.

Skillnaderna mellan mindre och större företag beträffande inställningen till öppethållandet på vardagar (utom lördagar) var stor. lnom livsmedels- handeln önskade 53 procent av företagen med 10 eller fler anställda behålla

de fria affärstiderna på vardagar. Motsvarande andel för företag inom livs- medelshandeln med 9 eller färre anställda var 18 procent. Även inom be— klädnadshandeln var de större företagen mer positiva till fritt öppethållande på vardagar än de små, medan det motsatta förhållandet gällde inom handeln med hemutrustningsartiklar och vad som här benämns övrig dagligvaru- handel

Den andra delen av HUIs undersökning våren 1975 avsåg intervjuer med företrädare för ett hundratal/öretag — främst inom livsmedelshandeln — vilka vid undersökningstillfallet tillämpade eller tidigare hade tillämpat söndags- öppet. lntervjuerna gjordes per telefon med företag på de 22 orter som ingick i affärstidsnämndens löpande undersökningar av förändringar i det lokala öppethållandet. Då antalet fackhandelsföretag i denna undersökning endast uppgick till 22 ingår dessa ej i nedanstående redovisning. Bortfallet i un- dersökningen har inte redovisats.

Två femtedelar av de företag som ingick i den särskilda intervjuunder- sökningen angav som skäl för att de börjat med söndagsöppet den före- liggande konkurrenssituationen. Femton procent angav att deras beslut att börja tillämpa kontinuerligt öppethållande på söndagar berodde på önskemål från kundkretsen. Resterande företag — ca 45 procent — angav som skäl bl. a. att det ingick i deras företagsprofil att ha ett omfattande öppethållande — s.k. närbutiker — eller att öppethållandet på söndagar påbörjats i syfte att nå ökad försäljning och lönsamhet.

Två tredjedelar av företagen i intervjuundersökningen bedömde för egen del att öppethållandet på söndagar medfört en påtaglig försäljningsökning. Öppethållandet på söndagar bedömdes dessutom av företagen ha medfört en lönsamhetsförbättring.

Av de intervjuade företagen hade 90 procent för avsikt att fortsätta med öppethållandet på söndagar. Två procent hade beslutat att upphöra med sitt kontinuerliga söndagsöppethållande, medan resterande företag inte hade klart för sig hur de skulle komma att agera i framtiden.

Av de företag som ingick i den särskilda intervjuundersökningen och som sålunda hade eller hade haft söndagsöppet önskade omkring hälften att ett totalt förbud infördes mot öppethållande på söndagar inom den egna branschen. Andelen som önskade bibehålla ett fritt öppethållande var 38 procent, medan 10 procent av företagen önskade en affärstidsreglering med olika former av undantag.

Beträffande öppethållandet på lördagar önskade 62 procent av företagen behålla de fria affärstiderna medan en tredjedel önskade en lag med rätt till öppethållande fram till visst klockslag. En procent av de företag som tillämpade ett kontinuerligt öppethållande på söndagar önskade ett förbud mot öppethållande på lördagar.

Två tredjedelar av företagen önskade behålla de fria affärstiderna på andra vardagar än lördagar. Andelen som ville ha kl 18.00 som senast tillåtna stängningstid på vardagar var 14 procent. Motsvarande andelar för kl 19.00 respektive kl 20.00 som senaste stängningstid från måndag till fredag var 6 respektive 4 procent. Fyra procent av företagen önskade rätt till förlängt öppethållande till kl 20.00 ett visst antal vardagar i veckan.

8.3.2. H Uls undersökning av köpmännens inställning i allärstidsfrågan hösten 1976

I den andra undersökningen av köpmännens inställning i affärstidsfrågan som slutfördes av HUI under hösten 1976 utfrågades ca 2000 av Köp- mannaförbundets (SKFst) medlemmar. Urvalet omfattade var femte livs- medelsföretag och vart tionde fackhandelsföretag. Bortfallet nedbringades genom speciella insatser till 6 procent.

Av undersökningen framgår bl. a. att av SKFBs medlemsföretag inom livsmedelshandeln hösten 1976 7 procent hade kontinuerligt söndagsöppet. Motsvarande andelar var för företag inom beklädnads- respektive hemut- rustningshandeln 5 respektive 4 procent. Högst var andelen företag som tillämpade kontinuerligt söndagsöppethållande inom gruppen övrig daglig- varuhandel. dvs. kiosker, blomsteraffärer samt frukt- och konfektyrallärer. Inom denna grupp var andelen företag som tillämpade kontinuerligt öppet på söndagar 28 procent. lnom övriga branscher — bokhandel, leksakshandel, färghandel, järnhandel etc. — var motsvarande andel 2 procent.

lnom livsmedelshandeln var det hösten 1976 främst de större företagen som tillämpade kontinuerligt söndagsöppet. Av företag inom livsmedels- handeln med 10 och fler sysselsatta tillämpade således 17 procent kon- tinuerligt öppethållande på söndagar. Motsvarande andelar för företag inom livsmedelshandeln med 5—9 sysselsatta respektive med färre än 5 sysselsatta var 6 respektive 5 procent.

Av samtliga undersökta företag ansåg 71 procent att butikernas öppet- hållande borde regleras i en särskild lag. Skillnaderna mellan företag i olika branscher var totalt sett små. Mellan företag i olika branscher som tillämpade kontinuerligt söndagsöppet var emellertid meningarna mer delade. Inom exempelvis livsmedelshandeln önskade 32 procent av de företag som hösten 1976 tillämpade söndagsöppet att butikernas öppethållande skulle regleras genom lag medan motsvarande andel för företag verksamma i fackhan- delsbranscher var 71 procent. Av företagen inom gruppen ”övrig daglig- varuhandel” önskade 59 procent av de företag som hösten 1976 tillämpade söndagsöppet att en affarstidslag skulle införas. Denna jämförelsevis höga andel kan enligt HUI förklaras av att företagen inom denna grupp räknar med att vid en eventuell affärstidsreglering denna typ av handel kommer att ges möjlighet till dispens.

Attityderna till reglerade affärstider var i stort sett desamma hos företag av olika storlek. De största skillnaderna mellan olika stora företag förekom inom livsmedelshandeln där 57 procent av företagen med 10 eller fler sys- selsatta önskade att affärstiderna skulle regleras genom lag medan mot- svarande andel för företag med 5—9 och mindre än 5 sysselsatta var 74 respektive 70 procent.

1 enkäten hösten 1976 undersöktes även köpmännens attityder till olika typer av alla"/'stidsregleringar. Knappt hälften - 46 procent - av de undersökta företagen föredrog att — om en ny affarstidslag infördes — denna lag skulle innebära ett totalförbud mot all form av detaljhandel på söndagar med undantag för bensin- och tidningsförsäljning. lnom livsmedelshandeln fö- redrog 56 procent av företagen denna form av affärstidsreglering. Motsva- rande andelar var för företag inom gruppen "övrig dagligvaruhandel" 39

procent och för företag verksamma inom olika fackhandelsbranscher mellan 41 och 48 procent.

De större företagen — dvs. företag med 10 eller fler sysselsatta — var genomgående mer negativa till ett absolut förbud mot detaljhandel på sön- dagar än de mindre och mellanstora företagen. Bland de större företagen föredrog endast 31 procent en affärstidsreglering som — med ovannämnda undantag — förbjuder all form av detaljhandel på söndagar. Bland de minsta företagen — företag med mindre än 5 sysselsatta — och de mellanstora företagen — med 5—9 sysselsatta — föredrog 49 respektive 45 procent ett totalförbud mot detaljhandel på söndagar om en ny affärstidsreglering skulle komma att införas.

Söndagshandel med vissa ej preciserade undantag föredrogs i det fall ny affarstidslag skulle komma att införas av 36 procent av företagen inom livsmedelshandeln. lnom handeln med "övriga dagligvaror" samt inom fackhandeln föredrog knappt hälften av företagen denna form av affärstids- reglering. Av de typer av undantag från en affärstidsreglering som redo- visades i undersökningen föredrog ca tre fjärdedelar av företagen undantag för försäljning av de 5. k. kioskvarorna (tidningar, tobak, frukt, konfektyrer, läskedrycker etc.). Undantag för försäljning av baslivsmedel och andra dag- ligvaror för mindre butiker eller för butiker lokaliserade till större trafikleder, turistorter eller dylikt föredrogs av mindre än en femtedel av företagen.

8.4. Sammanfattande synpunkter

Genom de omställningar som skett i detaljhandeln under de senaste ca tjugo åren — bl. a. genom övergången till självbetjäning och etablering av externt belägna försäljningsställen — har kostnadsförhållandena i handeln förändrats. Förändringarna har främst inneburit att kostnaderna för arbets- kraft delvis kommit att ersättas av kostnader för butiksyta — lokalkostnader — och kostnader för andra fasta anläggningar. Dessa förändringar i kost- nadsstrukturen har inneburit att de fasta kostnadernas andel av de totala kostnaderna allmänt sett ökat. Kostnadsförhållandena varierar dock starkt mellan olika branscher och butikskategorier.

De fasta kostnadernas andel av de totala kostnaderna är högst i stor- marknader och varuhus, medan motsvarande andel i exempelvis kiosker och s. k. servicebutiker är åtskilligt lägre. I dessa senare butikskategorier har storleken av de rörliga kostnaderna — och då främst lönekostnaderna — en relativt sett större betydelse för möjligheterna till lönsam drift.

Som en följd av att de fasta kostnaderna generellt sett ökat sin relativa betydelse har detaljhandeln på olika sätt sökt förbättra sitt kapitalutnyttjande. Den na strävan har varit mest markant för de mest kapitalintensiva företagen, t. ex. varuhusen och stormarknaderna. I ansträngningarna att nå ett förbättrat kapitalutnyttjande har förläggningen av butikstiderna varit av avgörande betydelse.

Genom att de fasta kostnaderna i de kapitalintensiva butikskategorierna genom de fria affärstiderna kunnat slås ut på ett större antal öppethåll- andetimmar har kapitalutnyttjandet kunnat förbättras. Det bättre kapital- utnyttjandet och den jämförelsevis goda lönsamheten vid förlängt öppet-

hållande har inneburit att företagen inte varit tvungna att finansiera det förlängda öppethållandet med högre priser. Tvärtom tenderar butiker som kontinuerligt tillämpar öppethållande på söndagar att hålla lägre priser än övriga butiker.

Den högre prisnivån som jämfört med i varuhusen och stormarknaderna tillämpas i kiosker. s. k. servicebutiker och vissa bensinstationer med livs- medelsförsäljning är inte i första hand en effekt av ett omfattande öppet- hållande på söndagar, utan ett uttryck för kostnadsstrukturen i dessa bu- tikskategorier. Den jämförelsevis höga andelen rörliga kostnader av de totala kostnaderna har inte kunnat nedbringas genom ett ökat öppethållande. i dessa butikskategorier eftersträvar man att i kostnadsdämpande syfte att bredda sortimentet. Det är mot den bakgrunden de senaste årens ökade branschblandning och sortimentsbreddning hos främst servicebutiker, kios- ker coh bensinstationer skall ses.

En majoritet av medlemmarna i Sveriges Köpmannaförbund är, som fram- går av undersökningar som för förbundets räkning gjorts av HUI såväl våren 1975 som hösten 1976, för en reglering i någon form av affärstiderna. ln- ställningen till fria affärstider varierar dock i hög grad såväl mellan företag i olika branscher som mellan företag i en och samma bransch. Större företag visar en påtagligt mera positiv inställning till fria affärstider än mindre och företag inom dagligvaruhandeln är i högre grad förespråkare för fria af- färstider än företag verksamma inom olika fackhandelsbranscher.

Anledningen till att mindre företag i mindre grad än större är förespråkare för fria affärstider är troligen att de — förutom att de genom en lägre ka- pitalintensitet har ett mindre intresse av förlängt öppethållande — vanligen hör till gruppen familjeföretagare och således inte omfattas av arbetstids- regleringen. Ett omfattande öppethållande på icke "normala” tider kan för verksamma i denna kategori butiker leda till en alltför stor arbetsbörda. För köpmän med egna familjemedlemmar arbetande i butiken kan därför en affarstidslag innebära en viss garanti för en rimlig förläggning av ar- betstiden. En affarstidslag skulle således för denna kategori köpmän innebära en sådan reglering av arbetstiderna som för de anställda uppnås genom arbetstidslagstiftningen.

Som framgått av kapitel 5 har inom andra butiksformer än varuhus små förändringar inträffat i det kontinuerliga öppethållandet på söndagar under den tid fria affärstider gällt. Genomgående visar även dessa andra butiks- former inom olika branscher låg frekvens söndagsöppna butiker. lnom ex- empelvis livsmedelshandeln uppgick i november 1974 andelen butiker med kontinuerligt öppethållande på söndagar till ca 5 procent (ca 500 butiker) av samtliga livsmedelsbutiker, vilket jämfört med november 1971 innebär en ökning med ca 2 procentenheter (ca 200 butiker). lnom fackhandeln — handeln med möbler, järnvaror samt herr- och damkonfektion — har totalt sett inga förändringar inträffat i butikernas kontinuerliga söndagsöppethål- lande under den tid fria affärstider har gällt. Fackhandeln uppvisar dock relativt stora säsongsmässiga variationer i söndagsöppethållandet, bl. a. sam- manhängande med introduktionen av nya sortiment.

De företagare i olika branscher som i första hand önskar förbud mot fritt öppethållande håller inte heller öppet på söndagar. De butiker i dag- ligvaruhandeln som har öppet på söndagar är främst större butiker, dvs.

de butiker som i HUIs enkäter visat sig mest positiva till fritt öppethållande samt mindre bostadsorienterade butiker med begränsat sortiment, s. k. ser- vicebutiker, vilka direkt inriktat sin verksamhet på ett omfattande öppet- hållande. Butikerna tillämpar således — utan särskild lagstiftning —i praktiken ett öppethållande som i stor utsträckning stämmer överens med deras vär- deringar i affärstidsfrågan.

De små eller obefintliga förändringarna i dagligvaruhandelns och fack- handelsbranschernas öppethållande under den tid fria affärstider gällt av- speglas givetvis också i de olika branschernas genomsnittliga antal öppet- hållandetimmar per vecka. Förändringarna i det genomsnittliga antalet öp- pethållandetimmar i olika branscher är således små. [ exempelvis enskilda livsmedelsbutiker har det genomsnittliga öppethållandet ökat med två tim- mar under den tid fria affärstider gällt medan inom fackhandeln — och med undantag för järnvaruhandeln där det genomsnittliga öppethållandet per vecka ökade med en timme under den aktuella perioden — det genom- snittliga öppethållandet är lägre eller oförändrat jämfört med läget strax innan affärstidsregleringen avvecklades på prov. Företagarnas totala vecko- arbetstid — inklusive förberedelse- och avslutningsarbete — har således genomsnittligt sett inte i någon högre grad påverkats av de fria affärstiderna. Detta faktum hindrar givetvis inte att enskilda köpmän — beroende på lokala konkurrenssituationer — påtagligt måst öka sitt öppethållande och därigenom sin egen och kanske andra familjemedlemmars arbetsinsats. De önskemål om skydd mot en alltför betungande arbetsinsats som detta förhållande skulle kunna föranleda får dock vägas mot företagarnas önskemål att upp- rätthålla en fri marknadshushållning.

På samma sätt som de fria affärstiderna inte påtagligt påverkat de enskilda köpmännens arbetssituation kan några negativa effekter av det fria öppet— hållandet inte heller spåras till strukturförändringarna i handeln eller till handelns möjligheter att rekrytera personal. Butiksnedläggningarna i dag- ligvaruhandeln har, som framgått av det tidigare, under den tid fria affärstider gällt bromsats upp. Samtidigt har de fria affärstiderna öppnat möjligheter till etablering av nya typer av butiker, s.k. servicebutikerna. I vissa fall har det rört sig om direkta nyetableringar — ibland i kombination med ben- sinförsäljning — medan det i andra fall gällt ombyggnader av tidigare full- sortimentsinriktade mindre dagligvarubutiker.

9. Affärstiderna och de anställda

Direktiven för affärstidskommittén pekar bl. a. på den kritik som framförts från de handelsanställdas sida mot det kontinuerliga öppethållandet på sön- och helgdagar. Sådan kritik har under den tid kommitten verkat framförts även direkt till kommittén.

En av kommitténs uppgifter har varit att försöka konkretisera och ana- lysera de negativa faktorer som ett fritt öppethållande kan medföra för de anställda. Enligt direktiven har kommitten haft att ta utgångspunkt i af- färstidsnämndens undersökningar.

Som underlag för sin bedömning av de handelsanställdas situation har affarstidskommittén dessutom haft bl. a. dels en undersökning som Han- delns Utredningsinstitut (HUI) för Sveriges Livsmedelshandlarförbunds (SSLF) räkning genomförde under hösten 1976 angående de söndagsarbe- tandes arbetsförhållanden vid varuhus och livsmedelsbutiker, dels en under- sökning av de handelsanställdas situation som utförts av docent Bertil Gar- dell vid psykologiska institutionen vid Stockholms Universitet. Gardells undersökning ingår i ett större forskningsprojekt angående de sociala eff- ekterna av arbetstidens omfattning och förläggning. Detta projekt finansieras av arbetarskyddsfonden. En delrapport angående detaljhandeln — "Sociala effekter av arbetsförhållanden inom detaljhandeln" — redovisades i augusti 1976 och avser förhållandena vid vissa varuhus och stormarknader.

Affärstidsnämnden undersökte löpande under perioden fr.o.m. novem- ber 1971 fram till årsskiftet 1974/75 eventuella förändringar i de handel- sanställdas anställningsförhållanden. Nämnden konstaterade på ett tidigt stadium att det endast var vid varuhusen som öppethållandetiderna påtagligt förändrats genom övergången till fria affärstider fr. o. m. den I januari 1972. Nämnden inriktade därför sin analys av de anställdas förhållanden på läget vid varuhusen. Analysen omfattade dels eventuella förändringar i personalens sammansättning, dvs. eventuella förskjutningar i antalet anställda med olika anställningsformer, dels eventuella förändringar i andelen arbetad tid för olika personalkategorier och i arbetstidens förläggning. Affärstidsnämnden undersökte vidare dels sammansättningen av och bakgrundsförhållandena för personalen i de särskilda s.k. söndagsstyrkorna, dels principerna för urval av reguljär butikspersonal för söndagstjänstgöring liksom informa- tionen till denna personal om förändringar i öppethållandetider. Denna se- nare undersökning byggde på intervjuer av företagsledningar och fackklubbar vid ett statistiskt urval söndagsöppna varuhus och stormarknader.

' Årsmedeltal.

Diagram 9.1 Procentuell andel deltidsanställda" av samtliga anställda inom olika näringsgrenar I 976 enligt den officiella arbets- marknadsstatistiken

9.1. Hel- och deltidsanställda inom handeln

Totala antalet sysselsatta inom varuhandeln — dvs. partihandeln och de- taljhandeln — uppgick 1976' till ca 530 000 personer. Antalet sysselsatta inom detaljhandeln uppgick till ca 335 000. Knappt två tredjedelar av dessa, eller ca 200 000 personer, utgjordes av butikspersonal, medan resterande tredjedel sysselsattes med administrativa arbetsuppgifter, lagerarbete m. m. Av bu- tikspersonalen var 1976 ca tre fjärdedelar kvinnor och en fjärdedel män. Av butikspersonalen om ca 200 000 personer var 1976 ca 170 000 anställda och ca 30000 ägare eller medlemmar i ägarfamiljer.

Antalet deltidsanställda inom varuhandeln — dvs. personer med mindre än 35 timmars arbetstid per vecka — uppgick under 1976 enligt den officiella arbetsmarknadsstatistiken, som illustreras i diagram 9.1, till ca 144 000 eller ca 27 procent av samtliga anställda inom varuhandeln. lnom partihandeln var motsvarande antal och andel ca 21 000 respektive ca 11 procent. inom detaljhandeln totalt ca 123000 respektive ca 37 procent och bland affärs- biträden m. 11. ca 82000 respektive ca 49 procent.

50%

40%

30%

Totala arbetskraften 21 %

20%

10%

SAMFÄRDSEL

BYGGNADSVERKSAMHET — däribland affärsbiträden m fl

VARUHANDEL — däribland hälso- o. sjukvårdspersonal

OFFENTLIG FÖRVALTNING

a: *— (I) :) o % (I) o z 2 >; (I: Lu > _l _| '— 0 > 3 E 0

”Med mindre än 35 timmars arbetstid per vecka.

Inom den offentliga förvaltningen uppgick under 1976 andelen deltids- anställda till 35 procent, inom samfärdseln till 13 procent och vad gäller arbetstillfällen vid gruvor och tillverkningsindustri till 10 procent. Totalt sett är således andelen deltidsanställdajämförelsevis hög inom varuhandeln. För den totala arbetskraften uppgick andelen deltidsanställda 1976 till 21 procent.

Av den undersökning av den söndagsarbetande personalens samman- sättning vid varuhus och livsmedelsbutiker som hösten 1976 genomfördes av HUl framgår bl. a. att av den personal som arbetar i samma butik på vardagar som på söndagar 43 procent är fast heltidsanställd, 46 procent fast deltidsanställd och 10 procent extra eller tillfälligt anställd. De större butikerna — med 25 eller fler anställda — har enligt undersökningen relativt sett fler fast deltidsarbetande bland de som tjänstgör på söndagar än de mindre och mellanstora butikerna, medan andelen extra och tillfälligt an- ställda är högst i de mellanstora butikerna, dvs. i butiker med mellan 10 och 24 anställda. 1 de största butikerna uppgick andelen fast deltidsanställda av all personal som arbetade på såväl vardagar som söndagar i samma butik till 51 procent mot 40 procent i såväl mindre som mellanstora butiker. An- delen extra och tillfälligt anställd personal uppgick i de största butikerna till 12 procent, i de mellanstora butikerna till 14 procent och i de mindre butikerna till 5 procent.

9.2. Anställda med förskjutna arbetstider inom handeln

Handeln har ijämförelse med många andra områden på arbetsmarknaden en hög andel sysselsatta på förskjutna arbetstider om till förskjutna arbets- tider räknas arbete på vardagar utanför tidsintervallet kl 6.45—17.45.] Denna definition på förskjuten arbetstid används i en av statistiska centralbyrån (SCB) på uppdrag av arbetarskyddsfonden år 1974 genomförd undersökning — ”Oregelbundna och obekväma arbetstider". Samma år var omkring en tredjedel av den totala arbetsstyrkan i landet som på vardagar arbetade utan- för intervallet kl 6.45—17.45 sysselsatta inom varuhandeln. Denna andel får ses mot bakgrund av att den vanligaste stängningstiden i handeln är kl 18.00. Varuhandelns andel av det totala antalet sysselsatta med arbetstider utanför intervallet kl 500—20.30 under måndag—fredag var enligt samma undersökning 19 procent. Motsvarande andelar för offentlig förvaltning samt för gruvor och tillverkningsindustri var 39 respektive 23 procent. Kraftigt förskjutna arbetstider är således vanligare bland andra stora grupper på ar- betsmarknaden än bland de handelsanställda.

Av samtliga sysselsatta i svenskt näringsliv arbetade vid årsskiftet 1973/74 enligt SCBs ovan nämnda undersökning ca 4 procent eller ca 165 000 personer förutom under måndag—fredag även regelbundet på lördagar och söndagar. Cirka 23000 personer eller 0,6 procent av samtliga sysselsatta förvärvsar- betade enbart på lördagar och söndagar. Denna grupp som till 85 procent

lGränserna kl 6.45 och kl 17.45 har valts ur statistisk teknisk synpunkt för att undvika en mängd gränsobservationer. som enligt en provundersökning skulle ha uppstått om gränserna satts till kl 7.00 och kl 18.00.

består av yngre personer är relativt jämnt fördelad mellan män och kvinnor och sysselsätts främst inom handel, samfärdsel, post, tele och sjukvård.

Affärstidsnämnden beräknade att i början av 1975 arbetsstyrkan på sön- dagar i söndagsöppna varuhus och dagligvarubutiker uppgick till ca 4000 eller ca 2 procent av totala antalet butiksanställda i landet. Av dessa utgjordes huvuddelen eller ca 3000 personer av butiksanställda som även arbetade på vardagar. Resterande ca 1 000 personer utgjordes av anställda, vilka enbart arbetade inom detaljhandeln på söndagar och under förlängt öppethållande på vardagar.

Sedan affärstidsnämnden i början av 1975 gjorde sin beräkning av antalet på söndagar sysselsatta personer i söndagsöppna varuhus och dagligvaru- butiker har — med undantag för servicebutiker — några påtagliga förändringar inte inträffat i dessa butikskategoriers öppethållande och antalet på söndagar sysselsatta personer i dessa butikskategorier har sålunda sedan dess inte påtagligt påverkats av förändringar i öppethållandet.

Affärstidsnämndens beräkningar av på söndagar sysselsatta handelsan- ställda omfattar inte anställda i kiosker och vid bensinstationer. Totalt sys- selsätts varje söndag ca 20 000 personer vid söndagsöppna kiosker och ben- sinstationer, varav ca två tredjedelar vid kiosker och resterande ca en tred- jedel vid bensinstationer. Dessa butikskategorier har — som framgått av kapitel 5 — inte förändrat sitt öppethållande efter det att affärstiderna släppts fria.

9.3. Förändringar i personalens sammansättning

Av affärstidsnämndens undersökningar framgår, som visas i tablå 9.1, bl. a. att vid varuhusen andelen/ast heltidsanställd personal av all butikspersonal var densamma i november 1974 som i november 1971 eller 29 procent. Andelen fast deltidsanställd personal vid varuhusen ökade från 37 procent i november 1971 till 40 procent i november 1974. Andelen extra och tillfälligt anställd personal vid varuhusen med mer än 18 timmars arbetsvecka min- skade från 17 procent i november 1971 till 12 procent i november 1974. Andelen till/älligt anställda med mindre än 18 timmars arbetsvecka ökade med ca 2 procentenheter — från 17 till 19 procent — under den aktuella tiden.

Tablå 9.1 Procentuell fördelning av antal butiksanställda vid varuhus på anställ-

ningsform

Anställningsform 1971 1972 1973 1974 nov nov okt nov

Fast heltid 29 31 33 29 Fast deltid 37 36 40 40 Extra och tillfällig" 17 16 9 12 Tillfälligb 17 17 18 19

100 100 100 100

a Med 18 timmars arbetsvecka eller mer. bMed mindre än 18 timmars arbetsvecka.

9.4. Förändringar i personalens arbetstid

Enligt affärstidsnämndens undersökningar minskade, som framgår av tablå 9.2. andelen arbetstid av all butikstid vid varuhusen för den fast hel/ids- anställda personalen med 14 procentenheter mellan november 1971 och no- vember 1974 eller från 56 till 42 procent. För den fast deltidsanställda per- sonalen ökade andelen arbetstid av all butikstid under samma jämförel- seperiod med 6 procentenheter, från 34 till 40 procent. Denna förskjutning i arbetstiden kunde enligt affärstidsnämnden för såväl den heltids- som deltidsanställda personalen förklaras bl. a. utifrån effekterna av den 1972 genomförda arbetstidsförkortningen. Andelen arbetstid av all arbetstid för den extra och till/äl/ig/ anställda personalen ökade under perioden och uppgick i november 1974 till 18 procent mot 10 procent i november 1971. Av ök- ningen på 8 procentenheter föll 6 procentenheter på extra och tillfälligt an- ställda med mindre än 18 timmars arbetsvecka. Detta innebär att den extra och tillfälligt anställda personalen i genomsnitt fått en ökad veckoarbetstid.

Tablå 9.2 Procentuell andel arbetstid av all butikstid vid varuhusen fördelad på anställda med olika anställningsformer

Anställningsform 1971 1972 1973 1974

nov nov okt nov Fast heltid 56 52 47 42 Fast deltid 34 31 39 40 Extra och tillfällig" 8 10 7 10 Tillfa'lligb 2 7 7 8

100 100 100 100

” Med 18 timmars arbetsvecka eller mer. bMed mindre än 18 timmars arbetsvecka.

Andelen arbetstid på övertid och obekväm tid av all arbetstid sjönk enligt affärstidsnämndens undersökningar, som illustreras i diagram 9.2 för den _last heltidsanställda personalen vid varuhusen efter det att affärstidslagen slopades. 1 november 1974 var andelen arbetstid på obekväm tid och övertidl för denna personalkategori 5 procent, vilket var 3 procentenheter lägre än i november 1971 och 1 procentenhet lägre än i november 1972 och november 1973. Den nedgång som kunde konstateras var enligt affärstidsnämnden helt hänförlig till den övertid som berättigar till 50 och 70 procents lönetillägg. Vid en jämförelse mellan december månader respektive år kunde dock enligt nämnden för den fast heltidsanställda personalen en viss omfördelning av

1 För ordinarie arbetstid mellan kl 18.00 och 20.00 respektive efter kl 20.00 på vardagar utgår på lönen ett obekvämlighetstillägg om 50 respektive 70 procent. För arbete efter kl 12.00 på lördagar och på söndagar är obekvämlighetstillägget 100 procent. Övertidsarbete, dvs. beordrat arbete under annan tid än ordinarie arbetstid, betalas med 50 procents förhöjning av den avtalsenliga lönen för de två första timmarna per dag, med 70 procents förhöjning för övrig övertid på vardagar och 100 procents förhöjning för allt övertidsarbete på söndagar.

arbetstiden konstateras mellan övertid och obekväm tid. Andelen övertid som berättigar till 100 procents lönetillägg ökade för den fast heltidsanställda personalen från 6 procent i december 1971 till 7 procent i december 1974. Under samma tid minskade andelen övertid som berättigar till 50 och 70 procents lönetillägg med 7 procentenheter från 11 till 4 procent. Samman- fattningsvis konstaterade affärstidsnämnden att — för den fast heltidsan- ställda personalen — andelen arbetstid på övertid och obekväm tid av all arbetstid totalt sett minskat med 6 procentenheter mellan december 1971 och december 1974.

För fast deltidsanställd samt extra och tillfälligt anställd personal vid va- ruhusen uppgick i november 1974 andelen obekväm tid och övertid till 15 procent av all butikstid. Jämfört med november 1971 innebar detta en ökning med 7 procentenheter men jämfört med november 1972 en minsk- ning med 5 procentenheter. Av den ökning jämfört med november 1971 som kunde konstateras för dessa personalkategorier föll enligt affärstids- nämnden huvuddelen på sådan övertid som berättigar till 100 procents lö-

netillägg. 9.5 Rekrytering av personal för tjänstgöring på söndagar och under förlängt öppethållande på vardagar

De resultat och bedömningar som redovisas i det följande är baserade på affärstidsnämndens och HUls undersökningar av rekryteringen av den per-

Diagram 9.2 Procentuel/ andel arbetstid av all butikstid pä obekväm arbetstid plus övertid

Fast heltidsanställda vid varuhus

1971 1972 1973 1974 nov nov okt nov

15% 50 % tillägg 4 3 3 2 70 % tillägg 1 100 % tillägg 3 3 3 3

10 % 70 % tillägg

S%

Nov Nov Okt Nov 71 72 73 74

Övrig butikspersonal vid varuhus

1971 1972 1973 1974 nov nov okt nov

50 %tillägg 4 10 6 6 20 %-— 70 %tillägg 2 - 1 100 %tillägg 2 70 8 9 15 %—| 10096 tillägg 0/_ 10 ” p% tillägg

5%

Nov Nov Okt Nov 71 72 73 74

sonal som tjänstgör vid söndagsöppna varuhus, stormarknader och livs- medelsbutiker.

I syfte att studera dels sammansättningen av de särskilda söndagsstyr— korna, dels principerna för urval av reguljär butikspersonal för söndags- tjänstgöring, dels information till denna personal om förändringar i öppet- hållandetiderna genomförde affärstidsnämnden ijanuari 1975 en undersök- ning hos såväl företagsledningar som fackklubbar vid ett statistiskt urval av söndagsöppna varuhus och stormarknader.

Av affärstidsnämndens undersökning framgår bl. a. att intern rekrytering av personal, dvs. uttagning av fast anställd personal för arbete under förlängt öppethållande på vardagar eller för arbete på söndagar skedde antingen genom olika former för frivillig personalanmälan — genom teckning på ut- lagda listor, genom muntliga förfrågningar m.,m. — eller genom att varu- husledningen i samråd med personalen lagt in arbete under förlängt öp- pethållande i arbetstagarnas tjänstgöringslistor. Enligt varuhusledningarna var dessa två former för rekrytering de enda som tillämpades för att engagera fast anställd personal i söndagsarbete. Cirka 65 procent av antalet varuhus uppgav att all rekrytering skedde genom frivillig personalanmälan, medan ca 35 procent av varuhusen uppgav sig ha nått uppgörelse med personalen

om arbetstidens förläggning. Av antalet fackklubbar uppgav ca 75 procent att all rekrytering till söndagstjänstgöring skedde genom frivillig personal- anmälan, medan ca 20 procent av fackklubbarna ansåg sig ha uppgörelse med varuhusen om förläggning av söndagstjänstgöring i de anställdas ar- betstidsscheman. Resterande ca 5 procent av fackklubbarna uppgav att den frivilliga anmälan från personalens sida till söndagstjänstgöring i många fall föregicks av direkta eller indirekta påtryckningar från varuhusledningens sida, varför frivilligheten i anmälan kunde ifrågasättas. Fackklubbarna upp- gav dock inte i något fall att det skulle föreligga tvång att arbeta på söndagar för den fast anställda personalen i så motto att varuhusledningarna utan några kontakter med personalen skulle ha lagt in arbete under förlängt öp- pethållande i arbetstagarnas tjänstgöringsscheman.

Enligt den av HUl under hösten 1976 genomförda intervjuundersökning- en vid söndagsöppna varuhus och livsmedelsbutiker uppgav 25 procent av den fast anställda personalen att de beordrats att arbeta den söndag in- tervjuerna genomfördes. Denna andel var betydligt högre i butiker med mindre än 25 anställda än i butiker med 25 eller fler anställda. 1 de mindre butikerna var andelen som uppgav att de beordrats till tjänstgöring den aktuella söndagen 32 procent, medan motsvarande andel i de större butikerna var 18 procent. En tredjedel av de anställda i de större butikerna — med 25 och fler anställda — följde ett för tjänstgöringen upprättat arbetstidsschema. Denna andel var för de medelstora — med 10—24 anställda — och för de minsta butikerna — med mindre än 10 anställda — avsevärt lägre och uppgick till 2 respektive 9 procent.

Omkring 40 procent av de som arbetade i samma butik på vardagar och på söndagar i samtliga storleksklasser av butiker hade enligt HUIs under- sökning själva erbjudit sig att arbeta under den aktuella söndagen. Res- terande söndagsarbetande personer hade tillfrågats om de ville arbeta den aktuella söndagen. Nära en fjärdedel — 24 procent — av de anställda i de medelstora butikerna uppgav att de tillfrågats. Motsvarande andelar i de största och minsta butikerna var 9 respektive 16 procent.

De skillnader i resultat som föreligger mel/an affärstidsnämndens och H Uls undersökningar vad gäller uttagningen av fast anställd personal till tjänst- göring på söndagar sammanhänger främst med att de båda undersökningarna avser olika butikskategorier. Medan affärstidsnämndens undersökning avser varuhus och stormarknader, dvs. sådana större försäljningsställen som visat de största förändringarna i öppethållandetiderna sedan affärstidslagen slo- pades, avser HUls undersökning förutom varuhus även livsmedelsbutiker, dvs. jämförelsevis små försäljningsställen. De skillnader i resultat som fö- religger mellan de båda undersökningarna kan tillskrivas just dessa mindre försäljningsställen. Uppenbart är således att bland de försäljningsställen som tillämpar öppethållande på söndagar de större försäljningsställena — t. ex. varuhusen — har större möjligheter än de mindre att tillgodose personalens önskemål om arbetstidens förläggning. Medan ide större butikerna uttagning av den fasta personalen huvudsakligen sker genom schemaläggning och frivillig anmälan tvingas man i de mindre och medelstora butikerna vid sidan av frivillig anmälan tillämpa beordring av personal för tjänstgöring på söndagar.

För att söka klarlägga om det finns särskilda förhållanden som är anledning

till att det är främst större försäljningsställen som i samråd med personalen upprättar tjänstgöringsscheman för personalens arbete har affärstidskom- mitten närmare studerat arbetstidsscheman för mindre försäljningsställen, t. ex. för kiosker och s. k. servicebutiker. Några praktiska problem för sådana mindre företag att upprätta arbetstidsscheman har affärstidskommittén emellertid inte kunnat finna. Inte heller har kommittén funnit att det fö- religger några svårigheter att låta arbetstidsschemana omfatta söndagar och sena vardagskvällar.

Vad gäller möjligheterna att externt rekrytera personal för arbete under förlängt öppethållande framgår av affärstidsnämndens undersökning att des- sa möjligheter av såväl varuhusledningarna som fackklubbarna i flertalet fall bedöms som goda eller mycket goda. 90 procent av varuhusledningarna angav vid undersökningstillfället att de externa rekryteringsmöjligheterna var goda eller mycket goda, medan motsvarande andel för fackklubbarna uppgick till 70 procent. Omkring 10 procent av fackklubbarna uppgav att de externa rekryteringsmöjligheterna var dåliga, en uppgift som emellertid inte verifierades av respektive varuhusledningar. Varuhusledningarna ansåg sig inte i något fall ha haft problem med att externt rekrytera personal för arbete under förlängt öppethållande på vardagar eller för arbete på sön- dagan

Den vanligaste rekryteringsformen för den externt rekryterade personalen var enligt affärstidsnämndens undersökning att de arbetssökande personerna själva tagit kontakt med varuhuset eller stormarknaden. 55 procent av de intervjuade personerna uppgav att de själva kontaktat representanter för företagsledningen, medan 23 procent ”värvats" av en vän eller bekant, som redan arbetade på varuhuset. Knappt en femtedel eller 18 procent av den externt rekryterade personalen hade erhållit arbetet via platsannonser i tid- ningar eller genom arbetsförmedling.

9.6. De särskilda söndagsstyrkorna

Den sedan november 1971 sjunkande andelen arbetstid på obekväm tid och övertid för den fast heltidsanställda personalen sammanhängde enligt affärstidsnämnden i viss utsträckning med att varuhuskedjorna och de stora livsmedelskedjorna anställt särskild personal för att arbeta på söndagar eller under förlängt öppethållande på vardagar. Affärstidsnämnden beräknade som tidigare nämnts att dessa särskilda söndagsstyrkor i början av 1975 uppgick till sammanlagt ca 1 000 personer. Inom konsumentkooperationen uppgick antalet personer i de särskilda söndagsstyrkorna till ca 100, medan motsvarande antal för såväl NK/Turitz- som Åhlén & Holm-koncernerna var ca 450 personer.

I mars 1975 genomförde affärstidsnämnden en undersökning av sam- mansättningen av och bakgrundsförhållandena för personalen i de särskilda söndagsstyrkorna. Resultatet av denna undersökning redovisades av affärs- tidsnämnden i en särskild rapport som offentliggjordes i december 1975.

Av undersökningen framgår bl. a. att huvuddelen av de särskilda sön- dagsstyrkorna, eller ca 80 procent, i mars 1975 utgjordes av kvinnor. Av hela den fast hel- och deltidsanställda personalen i detaljhandeln utgjorde

kvinnorna vid samma tidpunkt ca 78 procent.

Flertalet av de personer som ingick i de särskilda söndagsstyrkorna var enligt affärstidsnämndens undersökning jämförelsevis unga. Cirka 60 pro- cent av all personal i de särskilda söndagsstyrkorna var 20 år eller yngre, medan personer som var 40 år eller äldre utgjorde 8 procent.

Andelen personer som var 20 år eller yngre var avsevärt större i de särskilda söndagsstyrkorna än bland hela den fast hel- och deltidsanställda butik- spersonalen i varuhandeln. Enligt officiell statistik för år 1975 var andelen personer av totala antalet fast hel- och deltidsanställd butikspersonal som var 19 år eller yngre 14 procent, vilket vid undersökningstillfället var drygt 40 procentenheter mindre än andelen personer som var 20 år eller yngre i de speciella söndagsstyrkorna.l Av den fast hel- och deltidsanställda bu- tikspersonalen utgjorde enligt den officiella statistiken personer i åldrarna 50 år och däröver 26 procent, medan motsvarande åldersgrupper i de särskilda söndagsstyrkorna enligt affärstidsnämndens undersökning utgjorde omkring 2 procent.

Cirka 80 procent av personalen i de särskilda söndagsstyrkorna utgjordes enligt affärstidsnämndens undersökning av kategorierna hemarbetande kvinnor och studeranden. Cirka 60 procent av personalen kombinerade ar- betet i söndagsöppna butiker med studier på heltid, medan en mindre del — ca 12 procent — förutom söndagsarbetet även hade annat betalt förvärv- sarbete, som inte var knutet till detaljhandeln.

Ungefär en tredjedel av personalen i de särskilda söndagsstyrkorna var gifta eller sammanboende. Maken/makan till de gifta eller sammanboende personerna var i så gott som samtliga fall förvärvsarbetande. Omkring 95 procent av de gifta eller sammanboende personerna hade barn. I regel var barnen under skolåldern, dvs. yngre än 7 år.

Av de personer i de särskilda söndagsstyrkorna, som var gifta eller sam- manboende, hade 1974 ca 40 procent en familjeinkomst om minst 55000 kr, medan ca 5 procent hade en inkomst understigande 25000 kr. Mot- svarande andelar för den personal i de särskilda söndagsstyrkorna som inte var gifta eller sammanboende var 0 reSpektive 96 procent.

De personer, som arbetade i de särskilda söndagsstyrkorna, hade enligt affärstidsnämndens undersökning i mycket liten utsträckning sökt arbete inom andra verksamheter. Cirka 4 procent av de anställda var vid interv- jutillfället anmälda på arbetsförmedlingen som sökande till fast hel— eller deltidsarbete. Anledningen till att personalen i de särskilda söndagsstyrkorna endast i liten omfattning sökt arbeten inom andra verksamheter kunde enligt affärstidsnämnden vara dels att en relativt liten andel av den söndagsar— betande personalen — 13 procent — hade någon för andra arbeten lämplig yrkesutbildning, dels att söndagsarbetet ofta kunde kombineras med studier och hemarbete samtidigt som hushållets inkomster drygades ut.

Som främst skäl för beslutet att börja arbeta i söndagsöppna butiker angav 56 procent av personalen i de särskilda söndagsstyrkorna att de gärna ville

[Genom att i den officiella statistiken klassgränsen satts vid 19 år eller yngre kan inte i denna statistik utläsas andelen personer som är 20 år eller yngre. Denna skillnad i klassindelning i statistiken kan emellertid inte förklara den stora skillnaden i andelar mellan de två källorna.

tjäna en extra slant, medan 16 respektive 15 procent som främsta skäl angav att det var det enda arbete som var lämpligt med hänsyn till möjligheterna att ordna barntillsyn respektive att de verkligen behövde pengarna. En mind- re del av personalen, 6 respektive 2 procent, angav som främsta skäl att de gärna ville komma ut och träffa folk respektive att de inte kunde hitta något annat arbete. Även enligt HUIs undersökning hösten 1976 var den söndagsarbetande personalens främsta skäl till valet av arbete på söndagar den jämförelsevis goda förtjänsten. De därnäst vanligaste skälen till sön- dagsarbete var enligt HUls undersökning att det var lättare att komma från hemmet på söndagar än på vardagar samt att detta söndagsarbete var det enda som erbjöds.

Mot bakgrund av att personalen i de särskilda söndagsstyrkorna till do- minerande del bestod av studeranden — 62 procent — och hemarbetande kvinnor — 21 procent — drog affärstidsnämnden slutsatsen, att personalen i söndagsstyrkorna överlag utgjordes av personer, som tillfälligtvis önskade kombinera annan huvudsaklig verksamhet såsom studier och hemarbete med ett arbete som inte alltför mycket inkräktade på huvudsysselsättningen, men som drygade ut hushålls- respektive studiekassan.

Av de hemarbetande kvinnorna i de särskilda söndagsstyrkorna uppgav enligt affärstidsnämndens undersökning ca 60 procent som främsta anled- ning till beslutet att börja arbeta på söndagar att det var det enda arbete som var lämpligt med hänsyn till möjligheterna att ordna barntillsyn. En jämförelsevis stor andel — 20 procent — av de hemarbetande kvinnorna angav som främsta skäl att de gärna ville komma ut och träffa folk. Bland stu- deranden och personer med annat förvärvsarbete uppgav 1 respektive 13 procent detta skäl för sina beslut att arbeta i söndagsöppna butiker.

Hälften av den för söndagstjänstgöring extraanställda personalen saknade enligt affärstidsnämndens undersökning tidigare erfarenhet från någon form av arbete i detaljhandeln. Trots detta visade affärstidsnämndens undersök- ning att det var relativt ovanligt att den nyanställda personalen fick genomgå någon av företagen anordnad internutbildning för att lättare kunna intro— duceras i arbetet. Av personalen i de särskilda söndagsstyrkorna hade 18 procent genomgått någon av företaget anordnad kurs eller dylikt innan sön- dagsarbetet påbörjades. Affärstidsnämnden konstaterade vidare att förekom- sten av internutbildning inte hade något samband med den söndagsan- ställdes eventuella erfarenhet från tidigare arbete i detaljhandeln. Inte heller kunde nämnden konstatera att det förelåg några skillnader mellan företag med olika ägarmönster i fråga om förekomsten av internutbildning.

Under den undersökta månaden — februari 1975 — fanns för personalen i de särskilda söndagsstyrkorna möjligheter till arbete under högst fyra sön- dagar. 31 procent av personalen i de särskilda söndagsstyrkorna arbetade under samtliga dessa fyra söndagar, medan omkring 40 procent arbetade under två av de fyra söndagarna. Av resterande personal i de särskilda söndagsstyrkorna arbetade 22 procent under tre av månadens fyra söndagar, medan 6 procent av personalen arbetade under en söndag. I genomsnitt arbetade den extraanställda söndagspersonalen 2,8 söndagar i februari 1975.

Den genomsnittliga timförtjänsten — inklusive 100 procents tillägg för arbete under obekväm tid, s.k. ob-tillägg — uppgick i februari 1975 enligt affär- stidsnämndens undersökning för den i söndagshandeln extraanställda per-

sonalen till ca 22 kr per timme. Tariftlönen på ordinarie arbetstid för en på heltid butiksanställd var vid samma tidpunkt ca 16 kr per timme. Med gällande tillägg för arbete på obekväm tid skulle således i februari 1975 en fast heltidsanställd person i högsta lönetariffen ha erhållit en lön om ca 32 kr per timme vid arbete på söndagar. 1 april 1977 var den genomsnittliga timförtjänsten inklusive 100 procents tillägg för arbete under obekväm tid — som framgått av kapitel 6 — för den i söndagshandeln extraanställda per- sonalen vid ett antal undersökta varuhus ca 38,50 kr per timme. Lönen vid arbete på söndagar för en på heltid fast anställd person i högsta lö- netariffen var i april 1977 inklusive 100 procents tillägg i genomsnitt ca 39 kr per timme.

Timförtjänsten för personalen i de särskilda söndagsstyrkorna varierade i februari 1975 mellan lägst 14 och högst 32 kr. Andelen personer i var och en av de tre löneklasserna 16,00—18,99, 22,00—24,99 och 25,00—27,99 kr per timme var ungefär lika stor och utgjorde tillsammans ca 75 procent. Av resterande fjärdedel av personalen hade 8 procentenheter en förtjänst, som låg i intervallet 19,00—21,99 kr per timme, medan 12 respektive 5 pro- centenheter hade en timförtjänst som var 28 kr och däröver respektive mind- re än 16 kr.

Affärstidsnämnden konstaterade att det förelåg ett klart samband mellan ålder och timförtjänst. Medan sålunda 67 procent av de söndagsarbetande personerna, som i februari 1975 var 20 år eller yngre hade en lön under- stigande 22 kr per timme, var motsvarande andel för personer över 20 år fyra procent. Av samtliga personer i åldrarna 20 år och därunder hade i februari 1975 två procent en timförtjänst om minst 28 kr. Motsvarande andel för personal mellan 21 och 30 år respektive mer än 30 år var 24 respektive 32 procent.

Några påtagliga skillnader mellan olika företag i genomsnittligt utbetalda timlöner kunde enligt affärstidsnämnden inte konstateras.

9.7. Attityder till de särskilda söndagsstyrkorna

Som ett led i sin undersökning ijanuari 1975 hos varuhusledningarna och fackklubbarna vid söndagsöppna varuhus sökte affärstidsnämnden belysa den fast anställda personalens attityder till de särskilda söndagsstyrkorna. Fackklubbarna på respektive varuhus svarade på frågan hur den reguljära butikspersonalen uppfattade förekomsten av en särskild arbetsstyrka på sin arbetsplats. Av svaren på frågan framgick att ca en tredjedel av fackklubbarna var positiva till och att ca en fjärdedel inte hade någon särskild uppfattning om de särskilda söndagsstyrkorna. De positiva attityderna till de särskilda söndagsstyrkorna motiverades vanligen med att den ordinarie personalen — genom förekomsten av dessa personalstyrkor — gavs möjlighet att slippa arbeta på söndagar eller under förlängt öppethållande på vardagar. Knappt hälften eller ca 42 procent av fackklubbarna uppvisade i affär- stidsnämndens undersökning negativa attityder till de särskilda söndags- styrkorna. De redovisade skilda orsaker till den negativa attityden. Några fackklubbar framförde missnöje med de särskilda arbetsstyrkornas förmån- liga lönevillkor, medan andra fackklubbar ansåg att de särskilda arbetsstyr—

korna genom sin låga fackliga anslutningsgrad åker snålskjuts på den fackliga organisationens förhandlingsresultat. Andra orsaker som redovisades som grund för den negativa attityden var de särskilda söndagsstyrkornas bristande yrkeskunskap, vilket medförde att den ordinarie personalen fick ta emot onödigt många klagomål från kunderna samt att de särskilda söndagsstyr- korna inte plockade undan efter sig efter avslutad försäljning, vilket på måndagarna ledde till merarbete för den ordinarie personalen. [ vissa fall framfördes som skäl för den negativa attityden till de särskilda arbetsstyr- korna ett allmänt missnöje med öppethållande på söndagar.

Av den undersökning, som affärstidsnämnden gjorde i februari 1975 och som bygger på de uppfattningar, som uttrycktes av personalen i de särskilda söndagsstyrkorna, framgår att dessa ansåg att det missnöje med de särskilda söndagsstyrkorna som i viss utsträckning fanns hos grupper av den fast anställda personalen inte påtagligt påverkade relationerna mellan personalen i de särskilda söndagsstyrkorna och den fast anställda personalen. Av de 85 procent av personalen i de särskilda söndagsstyrkorna, som uppgav att de fortlöpande hade kontakt med den fast anställda butikspersonalen, be- dömde 84 procent relationerna med den ordinarie butikspersonalen som goda eller mycket goda, medan 15 procent karaktäriserade relationerna med den fast anställda butikspersonalen som varken goda eller dåliga. Endast 1 procent av personalen i de särskilda söndagsstyrkorna upplevde relatio- nerna som dåliga.

9.8. Information om förändringar i öppethållandet

Förändringar i varuhusens öppethållande på söndagar eller under förlängd tid på vardagar meddelas — enligt affärstidsnämndens undersökning i januari 1975 hos varuhusledningar och fackklubbar vid söndagsöppna varuhus — personalen via företagsnämnd eller annan samrådsgrupp. Tidpunkten för informationen varierade enligt undersökningen från en vecka upp till ett år före det att förändringen avsågs genomföras. De kraftiga variationerna i tiderna för förhandsbeskeden till personalen sammanhängde enligt affär- stidsnämndens undersökning främst med längden av den period för vilken varuhusledningen fastställde öppethållandetiderna. Informationen från va- ruhusledningarna till personalen om förändringar i öppethållandetiderna uppfattades av ca 60 procent av fackklubbarna som god eller mycket god. Av resterande fackklubbar uppfattade 28 procent informationen som mindre god, medan 12 procent ansåg informationen dålig.

Från fackligt håll har framförts att informationen till personalen om för- ändringar i öppethållandet understundom är bristfällig, i synnerhet bland mindre företag.

9.9. Anställda inom kiosk— och bensinhandeln

Antalet sysselsatta inom kiosk- och bensinhandeln uppgick 1976 till ca 20 000 respektive ca 25 000 personer. Inom kioskhandeln är andelen heltidsanställda av totala antalet anställda

personer ca 20 procent, dvs. ca 10 procentenheter lägre än inom varuhus- handeln. Av de deltidsanställda inom kioskhandeln — dvs. personer med mindre än 35 timmars arbetstid per vecka — hade drygt hälften en arbetstid som översteg 18 timmar per vecka.

Inom den enskilda bensinstationshandeln utgör andelen heltidsanställda omkring hälften av det totala antalet anställda. Inom den konsumentkoo- perativa bensinhandeln är motsvarande andel omkring 40 procent. Av de deltidsanställda inom den enskilda bensinhandeln — dvs. personer med mindre än 35 timmars arbetstid per vecka — hade omkring hälften en arbetstid som översteg 18 timmar per vecka. Av den deltidsanställda personalen inom den konsumentkooperativa bensinhandeln hade huvuddelen, eller ca 85 pro- cent, en arbetstid understigande 18 timmar per vecka.

För huvuddelen av de anställda inom kiosk— och bensinstationshandeln ingår söndagstjänstgöring och tjänstgöring på sena kvällar som ett normalt och ständigt återkommande inslag i arbetet. Varje söndag beräknas ca 20 000 personer arbeta inom kiosk- och bensinhandeln under hela eller en del av dagen. Av dessa kan ca två tredjedelar eller ca 13 000 beräknas arbeta inom kioskhandeln och ca en tredjedel eller ca 7000 inom bensinhandeln.

9.10. Arbetslösheten inom handeln

Arbetslösheten bland de handelsanställda har under den tid fria affärstider gällt varierat kraftigare än för den totala arbetskraften. Såväl inom handelns område som för den totala arbetskraften har emellertid arbetslösheten min- skat under senare år och skillnaden mellan den relativa arbetslösheten hos arbetskraften inom handelns område och bland arbetskraften i landet som helhet var, som framgår av tablå 9.3, mindre 1976 än i början av 1970-talet. Under det sista året då 1967 års affarstidslag gällde — 1971 — var arbetslösheten bland affärsbiträden m.fl. 3,1 procent. 1972 nådde arbetslösheten bland af- färsbiträden, liksom för den totala arbetskraften i landet, sin högsta siffra hittills under 1970-talet — 3,7 respektive 2,7 procent. Därefter har arbets- lösheten — bortsett från förhållandena under första kvartalet 1977 - såväl bland affarsbiträden m. fl. som för den totala arbetskraften sjunkit. Fr. o. m. 1974 har arbetslösheten bland affärsbiträden m. fl. understigit den arbets- löshet som rådde inom denna yrkesgrupp under affärstidsregleringens sista år. Arbetslöshetsstatistiken ger inte något underlag för att dra någon slutsats om sambandet mellan graden av arbetslöshet och frekvensen söndagsöppna butiker. De särskilda söndagsstyrkor som tillkommit under den tid fria af— färstider gällt utgöres som framgått av det tidigare av ca 1 000 personer. Den tid denna personal tjänstgör motsvarar arbetstiden för ca 125 heltids- sysselsatta personer.

Tablå 9.3 Antalet sysselsatta och arbetslösa affärsbiträden m. fl. samt den relativa arbetslösheten för affärsbiträden m. fl. och för den totala arbetskraften 1970—1977 (års-/kvartalsgenomsnitt)

År Affärsbiträden m. fl. Totala arbetskraften Sysselsatta Arbetslösa Arbets- Relativ Relativ kraften arbetslöshet arbetslöshet

antal antal antal procent procent

1970 171100 3100 174100 1,8 1,5 1971 170400 5400 175 800 3,1 2,5 1972 168 700 6 500 175200 3,7 2,7 1973 163400 5800 169 200 3,4 2,5 1974 159 700 4 600 164 300 2,8 2,0 1975 168 100 4 300 172 400 2.5 1,6 1976 168800 3 400 172200 2.0 1,6 1977 ] kv 162 000 5000 167000 3,0 1,9

Källa: thciell arbetsmarknadsstatistik (arbetskraftsundersökningarna — AKU).

9.11. Sociala effekter av arbetsförhållandena inom detaljhan- deln

Det har hävdats att den senareläggning av butikernas öppningstider, som konstaterats i affärstidsnämndens undersökningar, i många fall lett till ett sämre utnyttjande av fritiden för de handelsanställda. Denna problematik har belysts i den undersökning av de sociala effekterna av arbetsförhål- landena inom bl. a. detaljhandeln som docent Bertil Gardell, psykologiska institutionen vid Stockholms universitet, genomfört.

Docent Gardell beviljades 1974 anslag av arbetarskyddsfonden för ett forskningsprojekt angående de sociala effekterna av arbetstidens omfattning och förläggning. Undersökningen syftar till att studera relationen mellan arbets- och fritidsförhållandena samt effekterna av arbetstidens omfattning och förläggning på arbetet och arbetsorganisationen.

Undersökningen har i huvudsak baserats på intervju- och enkätdata. In— tervjuarbetet har genomförts av statistiska centralbyrån (SCB). Inom de- taljhandeln intervjuades anställda vid fyra varuhus och en stormarknad. Intervjuorter var Stockholm och Gävle. Intervjupersonerna valdes så att en relativt jämn fördelning erhölls mellan hel- och deltidsanställda med förskjutna arbetstider samt hel- och deltidsanställda med normala (ordinarie) arbetstider. Som förskjutna arbetstider betecknades arbetstid helt eller delvis förlagd utanför tidsintervallet kl 6—18.

Undersökningsresultaten är med hänsyn till urvalet av intervjuorter och intervjuobjekt inte representativa för samtliga handelsanställda i hela landet. Undersökningen är att betrakta som "case—studies” och som sådana endast giltiga för de enheter som undersökts.

Gardell drar slutsatsen av undersökningens resultat att både arbetstidens omfattning och förläggning inverkar på hem- och familjesituationen, på det sociala umgänget och på kultur- och fritidslivet.

Tidsbundna aktiviteter, som t. ex. umgänge med familjen, kontakt med skola etc., påverkas enligt Gardell mest av arbetets förläggning, medan mer flexibla aktiviteter som t. ex. hemarbete, mest tycks påverkas av arbetstidens omfattning.

Enligt Gardell är det heltidsarbetande med förskjutna arbetstider som har svårast att upprätthålla ett tillfredsställande socialt umgänge och som har svårast att delta i organiserade fritidsaktiviteter på grund av sina ar- betstider. Även de deltidsarbetande med förskjutna arbetstider upplever som regel sådana svårigheter i större utsträckning än de med enbart ordinarie heltid. Det betyder enligt Gardell att en förkortning av arbetstiden inte kan förväntas lösa denna form av isolering på ett tillfredsställande sätt, utan att även arbetstidens förläggning måste tas i beaktande.

Gardell konstaterar vidare att det i fråga om facklig aktivitet inte föreligger någon skillnad mellan arbetstagare med normala reSpektive förskjutna ar- betstider. Han pekar samtidigt på att en övervägande majoritet av de som har fackliga uppdrag är heltidsanställda. Sammanfattningsvis kan konstateras att docent Bertil Gardells under- sökning visar att arbete på förskjutna tider upplevs som ett hinder för sam- varo med familj, släkt och vänner av ett stort antal handelsanställda med sådana tider. Starkast upplevs dessa nackdelar av de heltidsanställda med förskjutna arbetstider. De intervjuade upplever vidare möjligheterna att ta del av olika kulturaktiviteter som begränsade.

Däremot upplevs arbetstiderna i allmänhet inte som något hinder för facklig och politisk verksamhet av de som är fackligt och politiskt aktiva. Som en förklaring härtill framför Gardell det förhållandet att flertalet fackligt förtroendevalda kan sköta sina uppdrag under arbetstid.

9.12. Sammanfattande bedömning av de handelsanställdas si- tuation

En väsentlig uppgift för affärstidskommittén har varit att med utgångspunkt från i första hand affärstidsnämndens undersökningar och slutsatser ana- lysera de fria affärstidernas konsekvenser för de handelsanställda och sam- tidigt överväga på vilket sätt eventuella negativa konsekvenser för de an- ställda skulle kunna undvikas eller minimeras.

Affärstidsnämndens löpande undersökningar av de handelsanställdas an- ställningsförhållanden sträcker sig fram t.o.m. december 1974. Därefter har som framgått av tidigare kapitel inga påtagliga förändringar inträffat i butikernas öppethållande. Öppethållandet ger sålunda ingen anledning anta att resultaten från affärstidsnämndens undersökningar av de handelsanställ- das förhållanden skulle vara inaktuella.

Enligt affärstidsnämndens undersökningar har inga förändringar inträffat i de handelsanställdas situation med avseende på personalens sammansätt- ning och arbetstidens förläggning som negativt påverkat de handelsanställdas situation. Den fast heltidsarbetande personalen utför numera en mindre del av sitt arbete på obekväm tid än tidigare. Till viss del sammanhänger detta med att söndagsöppna butiker — främst varuhus och stormarknader —— anställt särskild personal för arbete på söndagar och under förlängt öp-

pethållande på vardagar. Samtidigt som genom de särskilda söndagsstyrkorna mindre krav på övertidsarbete och arbete på obekväm arbetstid kommit att riktas mot den fast anställda personalen har utbudet av tjänsterna i dessa styrkor ökat antalet möjliga arbetstillfällen för personer som av olika orsaker söker arbeten på udda tider eller arbeten av icke reguljär karaktär. Den typ av arbetstillfällen som erbjuds i de särskilda söndagsstyrkorna kan enligt attärstidskommitténs mening för många personer utgöra ett viktigt komplement till annan huvudsaklig verksamhet, t. ex. hemarbete eller stu- dier. Viktigt är dock enligt allärstidskommitténs mening att de personer som sysselsätts i de särskilda söndagsstyrkorna erhåller avtalsenlig lön och samma sociala villkor och möjligheter till utbildning som gäller för personal med motsvarande totala veckoarbetstid men med förläggning till dagtid.

Totalt har som framgått av det tidigare genom de särskilda söndagsstyr- korna antalet arbetstillfällen i handeln ökat med ca 1 000. Med den genom- snittliga arbetstid per vecka som personerna i dessa särskilda styrkor har motsvarar deras arbetstid omkring 125 fasta heltidstjänster. Huruvida mot- svarande arbetstillfällen skulle komma att uppstå på dagtid på vardagar om affärstiderna återigen kom att regleras i lag är osäkert.

Även om anställning av personal i särskilda söndagsstyrkor minskar tryck- et mot den fast hel- och deltidsanställda personalen att arbeta på obekväma tider utgörs huvuddelen av den personal — ca 75 procent — som tjänstgör på söndagar och senare vardagskvällar av reguljär butikspersonal. Enligt de undersökningar affärstidsnämnden genomfört vid varuhus och stormark- nader sker uttagning av fast anställd personal för arbete på söndagar och vardagskvällar genom antingen frivillig personalanmälan eller i enlighet med arbetstidsscheman, som fastställs i samarbete mellan företagsledning och fackklubbar. Inte i något fall har enligt affärstidsnämndens undersök- ningar tvång förekommit för personalen vid varuhusen och stormarknader att arbeta på söndagar. Sådant tvång har emellertid förekommit enligt den undersökning av den söndagsarbetande personalens sammansättning m. m. som Sveriges Livsmedelshandlareförbund (SSLF) låtit Handelns utrednings- institut (HUI) genomföra vid mindre livsmedelsbutiker. Dessa butiker har det uppenbarligen svårare än de större försäljningsställena att rationellt pla- nera personalens arbetstider. Detta kan exempelvis ske genom utläggning av arbetstidsscheman. Dessa, som kan beakta de anställdas önskemål om arbetstidens förläggning, kan enligt de analyser affärstidskommittén genom- fört upprättas lika väl vid mindre som vid större försäljningsställen. De kan också omfatta tider på söndagar och på vardagskvällar.

En av de frågeställningar kommittén haft att analysera vid sina bedöm- ningar av effekterna av de fria affärstiderna har varit de handelsanställdas möjligheter att till följd av förskjutna arbetstider utnyttja sin fritid tillsam- mans med övriga familjemedlemmar, släkt eller vänner. Andra frågeställ- ningar knutna till de sociala konsekvenserna av förskjutna arbetstider som kommittén haft att överväga har varit de handelsanställdas möjligheter att delta i fackligt och politiskt arbete liksom deras möjligheter att ta del av samhällets kulturutbud.

Frågan om de sociala konsekvenserna av förskjutna arbetstider har un- dersökts av docent Bertil Gradell med stöd av medel ur arbetarskyddsfonden. Undersökningen är dock inte representativ för samtliga handelsanställda

då den genomförts som s. k. ”case-studies". De fall som studerats tyder emellertid på att handelsanställda med förskjutna arbetstider upplever sina arbetstider som ett hinder för samvaro med familj, släkt och vänner. Vidare upplevs enligt undersökningen möjligheterna att ta del av olika kulturak- tiviteter som begränsade. Undersökningen antyder att andelen fackligt och politiskt verksamma personer bland de handelsanställda är liten och att arbetstiderna i allmänhet inte upplevs som något hinder för denna verk- samhet av de som är fackligt och politiskt aktiva. En förklaring till att de fackligt aktiva inte upplever arbetstiderna som något hinder för den fack- liga verksamheten är att flertalet fackligt förtroendevalda kan sköta sina uppdrag på arbetstid.

Efter att ha analyserat och värderat eventuella effekter på de handel- sanställdas arbetsförhållanden av fria affärstider kan med utgångspunkt från tillgängliga undersökningar och material affarstidskommittén konstatera att utvecklingen sedan affärstidsnämnden framlade sin rapport inte föranlett ändring av nämndens slutsatser. Således gäller fortfarande

att andelen fast heltidsanställd personal vid varuhusen — den butikskategori som visat påtagliga förändringar i öppethållandet sedan affärstidslagen avvecklades — är densamma som innan lagen avvecklades, att för den fast heltidsanställda personalen vid varuhusen den totala arbets- tiden av all butikstid minskat, bl. a. till följd av arbetstidsförkortningen 1972, att andelen arbetstid på övertid och obekväm tid minskat för den fast hel- tidsanställda personalen vid varuhusen under den tid fria affärstider gällt, att av de totalt ca 4000 personer, dvs. ca 2 procent av totala antalet han- delsanställda, som varje söndag arbetar i söndagsöppna varuhus och dag- ligvarubutiker, omkring 1 000 personer särskilt anställts för denna tjänst- göring, att de personer som ingår i de särskilda söndagsstyrkorna huvudsakligen är studeranden eller hemarbetande kvinnor, att arbete på söndagar av många hemarbetande kvinnor upplevs som den enda möjligheten till arbete utanför hemmet till följd av svårigheter att på andra tider ordna barntillsyn samt

att företagen utan svårigheter kan rekrytera personal för söndagstjänstgöring.

Till följd av att handelsyrket är ett serviceyrke kan de anställda i handeln till viss del få lov att acceptera arbete på obekväma tider då handeln för att tillgodose konsumenternas intresse av att handla på olika tider enligt affärstidskommitténs uppfattning har att tillämpa relativt stor flexibilitet i öppethållandetiderna. En sådan anpassning till efterfrågan gäller för samt- liga yrkeskategorier som är verksamma i serviceinriktade branscher, t. ex. för anställda inom transportväsendet.

Totalt sett regleras omfattningen av de anställdas arbetstider av arbets- tidslagstiftningen. Denna lagstiftning hindrar ett otillbörligt utnyttjande av de anställda och tillförsäkrar samtidigt de anställda tid för rekreation och vila. En lagstiftning utöver denna behövs således inte för att reglera det totala arbetstidsuttaget.

10. Affärstiderna och konsumenterna

Vid bedömningen av de fria affärstidernas effekter har kommittén enligt sina direktiv haft att beakta konsumentintresset. Det har enligt direktiven åvilat kommitten att bilda sig en uppfattning om hur affärerna har tillgodosett och kan komma att tillgodose skilda konsumentgruppers önskemål om öp- pethållande. Särskilt har i direktiven pekats på att kommittén borde försöka klarlägga i vilken utsträckning utvecklingen styrts av å ena sidan konsu- menternas önskemål om att handla på olika tider och å andra sidan affärernas fria användning av öppethållandet som ett konkurrensmedel.

Konsumenterna utgör en heterogen samling människor med mycket oli- kartade utgångspunkter och värderingar. Inte minst när det gäller öppet- hållandet föreligger därför betydande svårigheter att mäta konsumentin- tresset. Vissa konsumentgrupper, exempelvis grupper med särskilt begrän- sade tidsresurser för inköp, kan tänkas vara intresserade av ett omfattande och flexibelt öppethållande i detaljhandeln, medan andra konsumentgrupper, exempelvis grupper med nedsatt rörlighet — främst pensionärer — i första hand kan väntas ha ett intresse av detaljhandelsservice nära sin bostad, eftersom de har svårt att förflytta sig.

Som ett led i affärstidsnämndens övervakning av effekterna av fria af- färstider ingick bl. a. att studera och analysera konsumenternas behov av att handla på icke "normala" tider. Nämnden övervägde att klarlägga ett eventuellt sådant behov genom att till ett urval av konsumenter rikta frågor om deras inställning till inköp på t. ex. söndagar. Nämnden fann dock — bl. a. efter analyser av andra opinionsundersökningar — att undersökningar av denna typ inte är meningsfulla när det gäller frågeställningar av aktuellt slag varför nämnden baserade sina slutsatser på undersökningar av kon- sumenternas faktiska inköpsbeteende och deras bakgrundsförhållanden.

Affärstidskommittén anser liksom affärstidsnämnden att det utifrån olika konsumenters subjektiva värderingar av ett fritt eller reglerat öppethållande i detaljhandeln knappast låter sig göras att söka fastställa den totala nyttan för konsumenterna av omfattande och flexibla öppethållandetider. Vid be- dömning av vad som kan anses vara konsumenternas intresse vad gäller butikernas öppethållandetider har kommittén därför baserat sina ställnings- taganden på det empiriska material som inhämtats om konsumenternas inköpsbeteende. De undersökningar som legat till grund för denna analys är bl. a. 1970 års affärstidskommittés kundintervjuer vid butiksenheter i Stockholm, Västerås och Södertälje, affärstidsnämndens undersökning hös- ten 1973 av kundstrukturen i söndagsöppna butiker samt Svenska institutet

' Vid undersökningstill- fället hade under året förflutit 15 söndagar.

för opinionsundersökningars (SIFO) undersökning i april 1975 av söndags- handlande konsumenter. Kommittén har vidare vid sin bedömning av kon- sumenternas intresse av öppethållandets omfattning i detaljhandeln beaktat de resultat och slutsatser som presenterats av Delegationen för arbetstids- frågor (DELFA) angående olika anpassningsåtgärder för att möjliggöra in- förandet av sex timmars arbetsdag.

10.1 1970 års affärstidskommitté

På uppdrag av 1970 års aflärstidskommitté genomförde Handelns Utred- ningsinstitut (HUI) i maj 1970 en serie kundintervjuer vid 50 butiksenheter i Stockholm, Västerås och Södertälje. Samtliga intervjuer gjordes med kun- der, som under den aktuella tiden handlade på söndagar eller på vardagar efter kl 18. Det totala antalet kunder på sådana tideri de utvalda butikerna uppgick, under den tid intervjuandet pågick, till ca 33 000. Antalet interv- juade kunder uppgick till ca 950. Av HUls undersökning framkom

att andelen bilburna kunder som handlade under kvälls- och söndagsöp- pethållande var något högre än som i andra sammanhang redovisats under ”normal” affärstid, att andelen förvärvsarbetande kvinnor bland kunder i kvälls- och söndags- öppna butiker var väsentligt högre än bland kunder på ”normal" tid i andra sammanhang, att omkring två tredjedelar av samtliga kvällskunder ansåg sig ha svårt att handla tidigare på dagen, att omkring hälften av kvällskunderna i livsmedelsbutikerna inte kunnat förlägga sitt inköp till tidigare på dagen samt att avståndet butik/bostad är väsentligt längre för kunder som utnyttjar kvälls- och söndagsöppet än som i andra sammanhang redovisats för kunder på ”normal” tid.

Undersökningen gav vidare vid handen att ungefär en tredjedel av de till- frågade kvälls- och söndagskunderna gjorde inköpen i samband med resa till eller från arbetsplatsen, medan 39 procent hade det aktuella inköpet som enda ärende. Av de tillfrågade söndagskunderna i livsmedelsbutikerna hade 43 procent tidigare under året besökt samma butik på söndagar vid minst åtta tillfällen.l Dessa upprepade inköp tydde enligt 1970 års affärs- tidskommitté på ett kontinuerligt behov av inköp på udda tider hos vissa konsumentgrupper.

För att undersöka om konsumenternas behov av att göra inköp på kvällar och söndagar skulle kunna tillfredsställas genom varuutbudet i kiosker och liknande försäljningsställen, som normalt har öppet även på annan tid än den vanliga affärstiden, studerades de kunder som besökte livsmedelsen- heterna även med avseende på inköpens fördelning på varugrupper. Av denna analys framgår att mer än 60 procent av inköpen avsåg färskvaror och andra livsmedel, vilka normalt ej förekommer i det s.k. kiosksorti- mentet. Dessutom konstaterades att endast cirka 2 procent av samtliga kun- der uteslutande köpte kioskvaror. Dessa kunder var således de enda som hade kunnat göra hela sitt inköp i en vanlig kiosk.

10.2. Affärstidsnämndens undersökningar

För att söka konkretisera söndagsöppethållandets betydelse för konsumen- terna genomförde affärstidsnämnden i oktober 1973, dvs. nästan två år efter det att affärstidsregleringen upphävts, en undersökning av kundstrukturen i söndagsöppna butiker. Undersökningen omfattar ca 4 000 intervjuer med kunder i livsmedelsbutiker, varuhus och stormarknader med kontinuerligt öppethållande på söndagar. [ undersökningen har data rörande intervju- personernas bakgrundsförhållanden — familjestruktur, tillgång till bil, för- värvsarbete, avstånd till butik m. m. — kombinerats med faktiska uppgifter beträffande intervjupersonernas varuinköp — utgiftssumma, typ av vara m. m.

Intervjuerna genomfördes med kunder i ett statistiskt urval av söndags- öppna butiker på 13 orter, där söndagsöppethållande vid undersöknings- tillfället förekom i icke obetydlig omfattning. Dessa orter var Borås, Gävle, Göteborg, Helsingborg, Jönköping, Karlstad, Malmö, Mjölby, Norrköping, Stockholm, Västerås, Växjö och Örebro. I undersökningen ingår totalt 14 stormarknader, 27 varuhus och 57 livsmedelsbutiker. Intervjuerna utfördes i huvudsak söndagarna den 21 och 28 oktober 1973 under i förväg angivna tider. Dessa intervjuperioder, avpassade efter förväntad kundtillströmning i olika butikstyper och omfattande 3—4 timmar, fördelades på respektive butiker enligt ett rotationsschema så att olika delar av öppethållandetiderna blev täckta i ungefär samma omfattning.

Av undersökningen framgår bl.a. att huvuddelen av kunderna i sön- dagsöppna butiker utgörs av yngre personer med jämförelsevis hög för- värvsintensitet. Omkring 40 procent av söndagskunderna var således vid undersökningstillfället mellan 15 och 30 år gamla medan 5 procent av kun- derna var 67 år eller äldre. Av den totala befolkningen på de i undersökningen ingående orterna utgjorde motsvarande åldersgrupper 30 respektive 17 pro- cent, vilket sålunda är 10 procentenheter mindre respektive 12 procenten- heter mer än vad som gällde för de söndagshandlande kunderna. Medan omkring 50 procent av befolkningen över 15 år på de undersökta orterna var förvärvsarbetande på heltid, var motsvarande andel bland kunderna i de söndagsöppna butikerna ca 14 procentenheter högre och uppgick till närmare 64 procent.

Av stormarknadskunderna tillhörde omkring 40 procent hushåll med minst 4 personer. Bland söndagskunderna i livsmedelsbutikerna och hos varuhusen kom 27 respektive 23 procent från hushåll av denna storlek. Totalt sett utgjorde på de undersökta orterna hushåll med minst 4 personer omkring 20 procent av samtliga hushåll, vilket således visar att barnfa- miljerna söndagshandlar i större utsträckning än övriga familjetyper.

En relativt stor andel — 47 procent — av livsmedelsbutikernas söndags- kunder kom till fots till butiken. Detta visar enligt affärstidsnämnden livs- medelsbutikernas karaktär av närhetsbutik. Till stormarknader och varuhus kom 6 respektive 38 procent av söndagskunderna till fots. Närmare 90 pro- cent av söndagskunderna i stormarknaderna var bilburna medan motsva- rande andelar för livsmedels- och varuhuskunderna uppgick till 40 respektive 38 procent. Med hänsyn till att varuhusen vanligen har centrala lägen på de undersökta orterna, utnyttjade en i förhållande till övriga butikskategorier

högre andel söndagskunder — 23 procent — kollektiva färdmedel. Till livs- medelsbutiker och stormarknader kom 9 respektive 4 procent av söndags- kunderna med kollektiva trafikmedel.

Färdsättet till de söndagsöppna butikerna varierade påtagligt mellan olika orter. I Stockholm, Göteborg, Malmö och Helsingborg var exempelvis vid undersökningstillfället andelen kunder i livsmedelsbutikerna som tog sig till fots till butikerna betydligt större än vad som genomsnittligt gällde för samtliga orter. Stockholm avvek också från genomsnittet när det gäller kun- dernas sätt att ta sig till de söndagsöppna varuhusen så tillvida att va- ruhuskunderna i Stockholm i större utsträckning än på övriga orter utnyttjade kommunala trafikmedel.

Den största andelen av söndagsinköpen utgörs av färskvaror. ] livsme- delsbutikerna och varuhusen var således vid undersökningstillfället antalet färskvaruinköp i förhållande till det totala antalet dagligvaruinköp drygt 50 procent. I stormarknaderna var denna andel något lägre eller knappt 45 procent. Kioskvaror — dvs. tobak, glass, läskedrycker, tidningar m.m. — utgjorde i genomsnitt omkring 30 procent av antalet dagligvaruinköp i livsmedeslbutikerna. Motsvarande andel för varuhusen och stormarknader- na var drygt en fjärdedel.

Andelen s.k. nollinköp, dvs. butiksbesök som ej resulterar i penning- utlägg, var i affärstidsnämndens undersökning lägre i söndagshandeln än i vardagshandeln. Det genomsnittliga inköpsbeloppet på söndagar uppgick i livsmedelsbutikerna till ca 17 kr, i varuhusen och stormarknaderna till ca 31 respektive ca 66 kr. Det genomsnittliga inköpsbeloppet i stormarknader i stockholmsområdet låg på en högre nivå än motsvarande belopp för stor- marknader på övriga orter och uppgick för Stockholms del till ca 76 kr. Det genomsnittliga inköpsbelopp i livsmedelsbutiker som konstaterades för söndagsköp stämde enligt affärstidsnämnden väl överens med det genom- snittliga inköpsbeloppet i livsmedelsbutiker på vardagar. Jämfört med var- dagsinköprn kan således enligt affärstidsnämnden inköpen i livsmedelsbu- tiker på söndagar inte karaktäriseras som kompletteringsköp.

Andelen söndagskunder, som beskriver sina inköp som ”tillfällighets- inköp" respektive ”i förväg planerade inköp”, utgjorde i affärstidsnämndens undersökning vardera ca 50 procent. I vissa avseenden skiljde sig dessa båda kundkategorier påtagligt från varandra medan det i andra avseenden inte förelåg några skillnader dem emellan.

De kunder som i förväg bestämt sig för att handla var genomsnittligt yngre än övriga kunder, de hade vanligen ett kortare avstånd till den besökta butiken, de gjorde genomsnittligt större inköp än övriga kunder och de ansåg i större utsträckning än övriga kunder att det skulle varit omöjligt eller förenat med stora besvär att i stället förlägga söndagsinköpet till efter- följande vecka.

Mellan de grupper söndagshandlande konsumenter som angav sitt sön- dagsinköp som ett i förväg planerat inköp respektive tillfällighetsinköp fö- relåg emellertid inga skillnader i förvärvsintensitet. Inte heller kunde i un- dersökningen några skillnader mellan dessa båda grupper påvisas med av- seende på bl. a. val av färdmedel till butiken samt tillgång till olika slags förvaringsutrymmen, som frysbox och kylskåp.

Även om någon skillnad i förvärvsintensitet inte förelåg mellan de kund-

grupper som uppgav att de handlat av en tillfällighet och de som angav att de planerat sina inköp pekar affärstidsnämnden på den markanta skillnad i förvärvsintensitet som föreligger mellan söndagsköpande kunder som hel- het betraktad och vardagsköpande kunder. Mot denna bakgrund drog af- färstidsnämnden den slutsatsen att konsumenter med jämförelsevis hög förvärvsintensitet söndagshandlar i större utsträckning än övriga konsumen- ter. Att vissa konsumenter gör söndagsinköp utan närmare föregående pla- nering kan enligt affärstidsnämnden inte tas som uttryck för att behovet av söndagshandel hos denna grupp konsumenter är lägre än hos övriga. Erfarenhetsmässigt är enligt affärstidsnämnden nämligen även den andel vardagsköpande konsumenter som planerar sina inköp jämförelsevis låg.

I affärstidsnämndens undersökning konstaterades att söndagskunderna i livsmedelsbutikerna i större utsträckning än kunderna i varuhusen och stormarknaderna inordnat inköp på söndagar i ett återkommande inköps- mönster. Detta är enligt affärstidsnämnden naturligt med tanke på livs- medelsbutikernas — relativt övriga butikskategorier — karaktär av bostad- sorienterade närhetsbutiker. Drygt 40 procent av dagligvarukunderna i livs- medelsbutikerna hade således gjort inköp vid minst två av de fyra söndagar som närmast föregick intervjutillfället. För dagligvarukunderna i varuhusen och stormarknaderna uppgick motsvarande andelar till 27 respektive 13 pro-

cent. Affärstidsnämndens undersökning visade att det mellan olika orter finns

påtagliga skillnader i kundernas utnyttjande av butikernas söndagsöppet- hållande. Vid undersökningstillfället var det exempelvis vanligare att kun- derna i varuhus och stormarknader i Stockholm handlade mer kontinuerligt på söndagar än kunderna på övriga orter. Av kunderna i livsmedelsbutikerna i Helsingborg hade vidare en tredjedel gjort inköp på samtliga de fyra sön- dagar som närmast föregick intervjutillfället, dvs. en högre andel än de 21 procent, som genomsnittligt gällde för samtliga i undersökningen ingå- ende orter. Det finns enligt affärstidsnämnden ett relativt klart samband mellan kundernas utnyttjande av livsmedelsbutikernas öppethållande på söndagar och frekvensen söndagsöppna livsmedelsbutiker på respektive orter så tillvida att orter med jämförelsevis höga andelar återkommande kunder även har ett relativt omfattande söndagsöppethållande.

Skälen till söndagsinköpen varierar enligt affärstidsnämndens undersök- ning i stor utsträckning. Dagligvaruinköpen orsakades vid undersöknings- tillfället vanligen av att konsumenten saknat någon vara. Således uppgav 40 procent av livsmedelskunderna, 34 procent av varuhuskunderna och 19 procent av stormarknadskunderna som främsta skäl till inköp av dagligvaror på söndagar att de ”saknat något”. Som orsak till söndagsinköp av hus- hållskapitalvaror och andra 5. k. sällanköpvaror uppgavs ofta att man har "ont om tid på vardagar”. Medan den främsta orsaken till dagligvaruinköp på söndagar, dvs. ”har saknat något”, enligt affärstidsnämnden kan sägas ligga bakom beslut om kompletteringsinköp, kan skälet "ont om tid på vardagar" sägas spegla ett mer planmässigt köpbeteende. De genomsnittliga inköpssummorna för de planerade söndagsinköpen var också högre än för kompletteringsinköpen. Den andel söndagskunder, 34 procent, som vid un- dersökningstillfället uppgav "har saknat något" som främsta orsak till dag- ligvaruinköp, handlade för i genomsnitt 15 kr i livsmedelsbutikerna, 16

kr i varuhusen och 29 kri stormarknaderna. Motsvarande genomsnittsbelopp för den andel söndagskunder — 11 procent — som uppgav ”ont om tid på vardagar" som främsta skäl till inköp av dagligvaror, var för livsmedels- butikerna 36 kr, för varuhusen 29 kr och för stormarknaderna 56 kr.

På grundval av undersökningen av kundstrukturen i söndagsöppna butiker gjorde affärstidsnämnden den sammanfattande bedömningen

att förvärvsintensiteten hos konsumenter som gör inköp på söndagar är högre än hos den totala befolkningen över 15 år på de undersökta orterna, dvs. att de förvärvsarbetande i särskilt hög grad utnyttjar söndagsöppet, atti första hand yngre dubbelarbetande barnfamiljer utnyttjar möjligheten att söndagshandla, att de yngre barnfamiljerna i större utsträckning än övriga konsumentgrupper har tillgång till bil och utnyttjar detta färdmedel i större utsträckning än övriga kundgrupper vid besök i söndagsöppna butiker, att köpbenägenheten hos söndagshandelns kunder är högre än hos kunder som handlar på vardagar, att söndagsinköpen i första hand omfattar livsmedel och inom denna va- rugrupp främst färskvaror, att de genomsnittliga inköpen av livsmedel på söndagar stämmer väl överens med genomsnittsinköpen på vardagar, att således inte söndagsinköpen av livsmedel i större utsträckning än inköpen på vardagar kan betecknas som kompletteringsinköp, att påtagliga skillnader föreligger mellan olika orter när det gäller kundernas utnyttjande av butikernas söndagsöppethållande, att detta tyder på att det är först när butikerna tillämpar ett mer regelbundet öppethållande som konsumenterna inordnar söndagshandel i sitt inköp- smönster, att andelen söndagskunder, som beskriver sina inköp som ”tillfällighets- inköp” respektive ”i förväg planerade inköp”, vardera utgör ca 50 procent, att de söndagskunder som i förväg bestämt sig för att handla är genom- snittligt yngre än övriga kunder, har kortare avstånd till den besökta butiken och gör genomsnittligt större inköp än övriga kunder samt att söndagskunderna i livsmedelsbutikerna i större utsträckning än kunderna i varuhusen och stormarknaderna inordnat inköp på söndagar i ett åter- kommande inköpsmönster, vilket är naturligt med tanke på livsmedels- butikernas karaktär av bostadsorienterade närhetsbutiker.

Av de kunder som vid undersökningstillfället handlade i söndagsöppna bu- tiker uppgav ca 80 procent att det skulle varit möjligt för dem att i stället göra motsvarande inköp en vardag i efterföljande vecka. Bland dessa kunder ingår såväl sådana som endast i nödfall skulle ha kunnat lägga om sina inköp till en vardag i efterföljande vecka som sådana som utan olägenhet skulle ha kunnat göra en sådan förändring av sina inköp.

10.3. Svenska institutet för opinionsundersökningars (SIFO:s) undersökning av söndagshandlande konsumenter i april 1975

SIFO gjorde i april 1975 på uppdrag av Handelns Utredningsinstitut (HUI) en intervjuundersökning om konsumenternas inställning till och utnyttjande av söndagsöppna butiker. Undersökningen omfattade dels ett representativt urval om 1 000 personer dragna ur det samlade befolkningsregistret, dels 1 150 kunder i söndagsöppna butiker.

Ett huvudsyfte med intervjuerna av personerna i det allmänna urvalet var att studera i vilken utsträckning den vuxna svenska befolkningen handlar livsmedel. kläder, skor, radio—, tv- och hushållsapparater samt möbler på söndagar. Inköp på söndagar av sådana varor som normalt säljs genom kioskhandeln, dvs. tidningar, tobak, glass, läskedrycker, frukt och konfek- tyrer etc., omfattades inte av denna del av undersökningen.

Av den allmänna intervjuundersökningen framgår att en tredjedel av den totala vuxna befolkningen vid något tillfälle gjort inköp på söndagar av aktuella varor. Detta är emellertid enligt SIFO en missvisande siffra för konsumenternas utnyttjande av söndagsöppna butiker, eftersom inte alla konsumenter har tillgång till söndagsöppna butiker på sin bostadsort. An- delen vuxna personer av befolkningen med tillgång till kontinuerligt sön- dagsöppna butiker och som gjort söndagsinköp någon av de senaste fyra söndagarna uppgick vid undersökningstillfället till 49 procent. Av under- sökningen framgår också att det främst är personer i yngre åldrar som handlar på söndagar. I åldrarna mellan 18 och 29 år hade vid undersökningstillfället 30 procent handlat någon av de senaste fyra söndagarna. Motsvarande andel för åldersgruppen 30—49 år var 20 procent och för åldersgruppen 50—75 år 11 procent.

Enligt SIFOs undersökning utnyttjar hushåll med en respektive två in- komsttagare söndagshandeln i lika stor utsträckning. En skillnad finns emel- lertid mellan hushåll i vilka den huvudsaklige matinköparen har förvärvs- arbete respektive hemarbete. Enligt undersökningen var således förvärvs- arbetande matinköpare oftare söndagskunder än hemarbetande.

Av den del av SIFOs intervjuundersökning som gjordes med kunder i söndagsöppna butiker framgår att 76 procent av kunderna handlat livsmedel och 26 procent övriga dagligvaror, bl. a. kemisk—tekniska varor. Kläder, skor och hemtextilier hade inköpts av 11 procent av söndagskunderna medan radio-, tv- och hushållsapparater samt möbler köpts av sammanlagt 3 pro- cent. Kioskvaror hade inköpts av 26 procent av kunderna. Som framgår av procentandelarna har flera kunder gjort inköp inom flera olika varu- områden.

Av de kunder som handlat dagligvaror — livsmedel, kioskvaror och övriga dagligvaror — hade 58 procent gjort inköp som understeg 30 kronor medan 20 procent av söndagskunderna gjort inköp som uppgick till mellan 30 och 50 kronor. Motsvarande andelar för kunder som köpt dagligvaror för över 50 och över 100 kronor var 21 respektive 7 procent.

Av de kunder som handlat kläder, skor, textilier, hushållskapitalvaror eller liknande varor hade omkring hälften handlat för mindre än 50 kronor och ca en fjärdedel för mer än 100 kronor.

Enligt SIFOs undersökning är inköpen på söndagar i relativt stor utsträck-

ning planerade. Av de undersökta söndagskunderna hade var sjätte bestämt redan på lördagen eller tidigare att de skulle handla på söndagen. Var fjärde kund beslutade sig på söndag morgon för att göra inköp, medan var tredje bestämde sig för att gå och handla en eller ett par timmar före inköpet. Omkring en fjärdedel av kunderna uppgav att deras inköp var rena im- pulsköp, dvs. de bestämde sig för inköpet när de passerade eller kom i närheten av den affär där de gjorde inköpet. Omkring 2 procent av de in- tervjuade personerna uppgav att det ingår i deras vanor att alltid gå och handla på söndagar.

Det vanligaste skälet som söndagskunderna angav för att man handlade på söndagar var att man upptäckt att någonting saknades hemma. Detta skäl angavs vid undersökningstillfället av 45 procent av söndagskunderna. 24 procent uppgav som skäl för att de gick ut och söndagshandlade att de haft ont om tid de senaste dagarna eller att de hade gott om tid på söndagarna, medan 4 procent uppgav att de fått oväntade gäster och att de därför måste göra inköp.

De som gjorde större inköp i pengar räknat angav oftare än övriga som skäl för att handla på söndagen att de haft ont om tid de senaste dagarna eller att de hade gott om tid på söndagarna. Av de kunder som handlat livsmedel för över 50 kronor angav 40 procent detta som skäl för sön- dagsinköpet. Motsvarande andel för de kunder som handlat livsmedel för mellan 30 och 50 kronor var 28 procent. Av undersökningen framgår vidare att det främst är de kunder som redan dagen innan eller tidigare planerat sina inköp, som uppger att de av tidsskäl handlat på söndagar.

Män och kvinnor söndagshandlar enligt SlFOs undersökning i ungefär lika stor utsträckning.l Av de söndagshandlande kvinnorna var det 79 pro- cent som var den huvudsakliga matinköparen i hushållet. För de söndags- handlande männen var motsvarande andel 38 procent.

Till de personer som ingick i urvalet av personer i den totala vuxna be- folkningen riktades i SIFOs undersökning frågan "Vilka anser Ni fördelarna med söndagsöppna affärer vara?" Av resultatredovisningen framgår att de kunder som utnyttjar söndagsöppna butiker har relativt lätt att nämna för- delar. Av de kunder som aldrig söndagshandlat kunde flertalet inte nämna någon fördel och de framhöll vanligen att det inte finns några fördelar.

Den vanligaste fördelen med söndagsöppna butiker som nämndes var att det är bra att ha tillgång till söndagsöppna butiker om man under en helg upptäcker att något saknas. Detta svar lämnades av 47 procent av dem som vid undersökningstillfället handlat de senaste fyra söndagarna och 42 procent av dem som någon gång handlat. Ett annat ofta framhållet skäl var att söndagsöppna butiker är bra för dem som har ont om tid på vardagar eller svårt att komma ifrån på vardagarna på grund av barnpassning, sjukdom eller liknande. Detta skäl nämndes av 43 procent av de personer som vid undersökningstillfället handlat de senaste fyra söndagarna och 34

] Enligt distributionsutredningens (SOU 1975:69) undersökning av inköpsvanorna hos hushållen i Örebro svarar i genomsnittshushållet i tätorten Örebro husmodern för över 60 procent av inköpen medan mannen i hushållet svarar för 21 procent. Res- terande inköp utförs av andra hushållsmedlemmar eller hushållsmedlemmarna ge- mensamt.

procent av de personer som någon gång handlat på söndagar. Var tionde person av dem som handlat på söndagar ansåg att söndagsöppet är bra om man får oväntade gäster medan 7 procent framhöll som fördel att man kan handla tillsammans med andra familjemedlemmar. Omkring 15 procent av de personer som handlat de senaste fyra söndagarna och ca 25 procent av dem som någon gång handlat framhöll att det inte fanns några särskilda fördelar med söndagsöppna butiker.

De personer som inte brukar handla på söndagar hade som nämnts svårt att ange några fördelar med söndagsöppna butiker. Däremot kunde de ange många nackdelar. Den vanligaste nackdelen med söndagsöppna butiker som angavs var att det är fel att de handelsanställda ska behöva arbeta på sön- dagar. Detta skäl angavs vid undersökningstillfället av 57 procent av dem som handlat de senaste fyra söndagarna, av 66 procent av dem som någon gång handlat i söndagsöppna butiker och likaså av 66 procent av dem som inte söndagshandlat. Av de personer som inte handlat på söndagar tyckte 22 procent att det över huvudtaget var onödigt med söndagsöppet och fram- höll att om folk planerade bättre så skulle de hinna handla på vardagarna. Vidare trodde 24 procent av de som inte hantlat på söndagar att priserna ökar genom söndagsöppna butiker. Denna åsikt delades av endast 11 procent av de söndagskunder som handlat någon gång under de senaste fyra msön- dagarna och 18 procent av de personer som någon gång handlat på söndagar. Omkring 18 procent av de personer som inte handlat på söndagar ansåg att söndagen skulle vara en dag för avkoppling, friluftsliv och samvaro med familj och vänner medan 1 procent anförde religiösa skäl och 3 procent irritation mot prylsamhället och kommersialiseringen som skäl för den ne- gativa inställningen till öppethållande på söndagar.

På en fråga i SIFO:s undersökning till de intervjuade om de ansåg det vara en fördel eller nackdel att det finns deltidsarbete för personer som vill arbeta extra på söndagarna svarade 65 procent att de ansåg det vara en fördel medan 11 procent ansåg det vara en nackdel.

Söndagskunderna understryker enligt SIFO:s undersökning betydelsen av söndagsöppna butiker avsevärt mycket mer än de som inte handlar på sön- dagar. Omkring hälften av söndagskunderna anser enligt undersökningen att söndagsöppna affärer underlättar mycket för dem som har svårt att kom- ma ifrån på vardagarna, beroende på t. ex. förvärvsarbete, liksom för dem som saknar någon vara en söndag, t. ex. därför att de får gäster. Att sön- dagsöppna butiker ger tillfälle att handla tillsammans med andra famil- jemedlemmar är enligt undersökningen ett mindre tungt vägande skäl. Sär- skilt yngre förvärvsarbetande personer — såväl män som kvinnor — sätter stort värde på söndagsöppna butiker.

Av söndagskunderna uppgav vid undersökningstillfället 38 procent att det skulle ha försvårat för dem att skjuta på inköpen till dagen efter eller senare i veckan, varav 22 procentenheter ansåg att det skulle ha försvårat mycket och 16 procentenheter att det skulle ha försvårat något. Vidare fram- går av undersökningen att en förskjutning av inköpen skulle varit svårast att genomföra för förvärvsarbetande kvinnor samt för dem som gjort inköp för mer än 50 kronor.

De kunder som uppgav att det skulle ha försvårat för dem att skjuta på inköpen fick i SIFO:s undersökning också ange vilka problem en för-

skjutning skulle ha inneburit för dem. Av dessa kunder uppgav en femtedel att de — om tillgång till söndagsöppen butik saknats — inte skulle ha haft mat för dagen och en tredjedel att de inte fått tillgång till den vara de saknat. Omkring 20 procent uppgav att de beroende på sina arbetstider hade ont om tid på vardagarna. Detta gällde framförallt förvärvsarbetande män och kvinnor med barn.

Vad gäller servicegraden i butikerna framgår av SIFO:s undersökning att 44 procent av söndagskunderna anser att man får lika bra service på söndagar som på vardagar i butikerna. En tredjedel av söndagskunderna ansåg att servicen på söndagar är sämre.

På frågan om det borde vara tillåtet eller förbjudet enligt lag att ha sön- dagsöppna butiker— varmed ej avses kiosker— svarade i SIFO:s undersökning 39 procent av de intervjuade att det borde vara tillåtet och 52 procent att det borde vara förbjudet. Av de som någon gång handlat i söndagsöppna butiker svarade 60 procent att det borde vara tillåtet och 32 procent att det borde vara förbjudet. Av de som handlat någon gång under de senaste fyra söndagarna ansåg 70 procent att det borde vara tillåtet och 22 procent att det borde vara förbjudet.

10.4. DELFAs rapport ”Kortare arbetstid — När? Hur?”

Delegationen för arbetstidsfrågor — DELFA — redovisar i rapporten "Kortare arbetstid — När? Hur?" (SOU 1976:34) en sammanfattning av det utred- ningsarbete beträffande arbetstidsförkortning som pågår inom olika myn- digheter och institutioner. Delegationen redovisar även resultaten av ett antal undersökningar som delegationen genomfört i egen regi. Delegationens rapport är främst avsedd som en diskussionspromemoria och innehåller inte något ställningstagande till frågan om tidpunkter och omfattningen av kom- mande arbetstidsreformer. Löntagarorganisationerna har emellertid dekla- rerat att det långsiktiga målet är en 30-timmars arbetsvecka uppnådd genom en förkortning av den dagliga arbetstiden. Det råder vidare enligt rapporten full enighet om att det är parterna på arbetsmarknaden som måste avgöra i vilken takt detta långsiktiga mål kan nås och hur generella arbetstids- förkortningar skall vägas mot andra arbetstidsreformer och andra standard- uttag.

Delegationen konstaterar beträffande butikstiderna att dessa i dag i högre grad än tidigare styr familjens inköpsvanor. Butikerna var förr i tiden öppna från tidiga morgonen till sena kvällen och husmödrarna hade motsvarande tid för inköp. Detta gällde framför allt dagligvaror. Vid större inköp, där båda makarna ville handla tillsammans, blev möjligheterna genast betydligt sämre. För ensamstående förvärvsarbetande har enligt delegationen möj- ligheten att handla alltid varit betydligt sämre än för hemmafrufamiljerna, både när det gäller dagligvaror och Sällanköpsvaror. Allt eftersom förvärvs- frekvensen ökat bland kvinnorna har enligt delegationen dessa sämre möj- ligheter att handla kommit att gälla en större grupp konsumenter.

Enligt delegationen har de lediga lördagarna och de senaste årens ut- veckling mot kvällsöppet och söndagsöppet i handeln åter ökat möjligheterna till inköp för många konsumenter. Förändringarna i öppethållandetiderna,

vilka under den tid fria affärstider gällt varit mest påtagliga i varuhusen, är enligt delegationen en anpassning till det nya mönstret för familjernas beteende.

Butikernas öppethållandetider måste vid en allmän övergång till sex tim- mars arbetsdag enligt delegationen bli beroende av flera faktorer. Delega- tionen anger främst fyra faktorer, nämligen

Cl konsumenternas behov och värdering av olika öppettider El de anställdas krav på arbetstider och arbetsvillkor El kapitalets krav på förräntning [] samhällets önskan att påverka handelns resursutnyttjande.

Beträffande konsumenternas behov av detaljhandelsservice konstaterar dele- gationen att ett öppethållande på sex timmar per dag inte kan anses realistiskt, även om arbetstiden förkortas till sex timmar per dag såväl i handeln som allmänt.

Om butikerna har ett oförändrat öppethållande jämfört med idag och arbetstiden för konsumenterna i allmänhet förkortas med två timmar varje dag inom nuvarande ramar, innebär det enligt delegationen bättre möj- ligheter att handla — en högre servicegrad i handeln — än idag. Rent teoretiskt borde man därför enligt delegationen kunna nå samma servicegrad som idag, eller kanske t. o. m. högre, även om öppettiderna inskränktes något jämfört med idag.

Delegationen räknar dock inte med att arbetstiderna vid sextimmarsdag kommer att förläggas inom samma ramar som för närvarande. Med stor sannolikhet måste sextimmarsdagen enligt delegationen innebära en över- gång till tvåskift på arbetsplatser, där man i dag bara har ett skift. Detta talar enligt delegationen för ett behov av ett öppethållande i detaljhandeln av minst samma omfattning som idag.

10.5. Affärstidskommitténs bedömningar och slutsatser

Såväl dagligvaruhandeln som fackhandeln är för närvarande rikt differen- tierad vad gäller varuutbud och butiksstruktur.

Inom dagligvaruhandeln har konsumenterna — i mån av tid och resurser — stora valmöjligheter när det gäller varuutbudet, alltifrån de —jämfört med ordinära livsmedelsbutiker — breda sortiment som bjuds ut vid de vanligen externt lokaliserade stormarknaderna till det smalare och grundare sortiment som finns hos de s.k. servicebutikerna, vissa bensinstationer och större kiosker. Dessa butikskategorier utgör ytterligheterna vad gäller dagligva- ruhandelns servicegrad gentemot konsumenterna. Den övervägande för- säljningen av dagligvaror sker genom livsmedelsbutiker med ett allsidigt sortiment av dagligvaror och vissa specialvaror.

Även när det gäller öppethållandet föreligger, som framgått av tidigare kapitel, stora skillnader mellan olika butikskategorier. Vissa butikskategorier har mer än andra framhävt ett omfattande öppethållande som ett aktivt konkurrensmedel när det gällt att inför konsumenterna profilera distribu- tionsformen. Till dessa butikskategorier hör främst servicebutikerna, ben- sinstationsbutikerna och kioskerna. För servicebutikerna och bensinstations- butikerna har de fria affärstiderna utgjort en av de grundläggande förut-

sättningarna för expansion under senare år. I och med att öppethållandet fr.o.m. den 1 januari 1972 blivit ett fritt konkurrensmedel har konsumen- terna vid valet av det försäljningsställe som utifrån den egna värderingen erbjudit den mest fördelaktiga servicenivån haft att väga in även öppet- hållandet.

Inom fackhandeln finns på samma sätt som inom dagligvaruhandeln i många fall olika typer av försäljningsställen att välja på för konsumenterna. I exempelvis möbelhandeln finns dels de till tätorternas centrala delar lo- kaliserade mindre och medelstora möbelbutikerna av traditionell typ, dels de utanför tätorterna belägna möbelvaruhusen. De olika distributionsformer som uppstått inom handeln har sitt urSprung i de skilda inköpsmönster konsumenterna representerar. De svarar var och en på sitt sätt för en av konsumenterna efterfrågad form av detaljhandels- service. Full utbytbarhet mellan de olika distributionsformerna föreligger dock inte för konsumenterna vid val av inköpsställe, bl. a. beroende på de olikheter i sortimentens sammansättning som föreligger. Vissa resurs- svaga grupper har inte heller full frihet vid val av inköpsställe eftersom inköp inom vissa distributionsformer vanligen kräver tillgång till bil. För andra grupper, t. ex. familjer med hemarbetande kvinnor och familjer med dubbelarbetande makar, kan möjligheten att nå externt belägna försäljnings- ställen vara begränsad till senare kvällstid eller till helger beroende på an- tingen bristande tillgång till bil eller till bristande tid.

Olika förutsättningar och olika kostnadsnivåer hos skilda distributions- former kan medföra stora prisskillnader på samma eller jämförbara varor mellan de olika butikskategorierna. Som framgått av det tidigare kan kon- sumenterna beroende på val av inköpsställe — stormarknad eller s.k. ser- vicebutik — spara upp till 10 procent av den totala inköpskostnaden vid inköp av dagligvaror. Priserna i stormarknaderna kan hållas vid en jäm- förelsevis låg nivå, beroende på, som nämnts i kapitel 8, den reduktion av de rörliga kostnadernas betydelse som kan uppnås genom de stordrifts- fördelar som finns i denna butikstyp. I de butikstyper — främst kiosker och servicebutiker — där de rörliga kostnaderna inte kan reduceras genom stordriftsfördelar måste priserna anpassas till en jämförelsevis högre kost- nadsnivå.

Vid jämförelse av prisnivåer i olika butikskategorier bör beaktas att inköp i olika butikskategorier för konsumenterna för med sig skilda slag av kring- kostnader, t. ex. kostnader för resor och eget arbete. Dessa kringkostnader varierar för olika butikskategorier. Genom sin externa lokalisering medför exempelvis inköp i stormarknader för flertalet konsumenter högre trans- portkostnader än motsvarande inköp i annat försäljningsställe. Likaså är vanligen — ur konsumenternas synpunkt — servicegraden i stormarknaderna lägre än i övriga försäljningsställen i så motto att självbetjäningen i stor- marknaderna är mera konsekvent genomförd än i övriga försäljningsställen. Här nämnda kringkostnader är emellertid inte på samma sätt som priser objektivt mätbara. Transportkostnaderna varierar för den enskilde konsu- menten beroende på det faktiska avståndet till den aktuella stormarknaden liksom på valet av transportmedel. På samma sätt varierar för den enskilde individen värdet på den egna arbetsinsatsen med värdet på en alternativ sysselsättning. Priserna däremot är desamma för samtliga konsumenter som

besöker det aktuella försäljningsstället.

Familjernas och de enskilda hushållens livsmönster förutsätter numera i större utsträckning än tidigare flexibilitet i butikernas öppethållande. Or- sakerna härtill är flera. En av de främsta orsakerna är att förvärvsintensiteten för den vuxna befolkningen ökat markant under senare år, vilket bl. a. lett till ett ökat antal dubbelarbetande hushåll. Kvinnorna har på olika sätt sti- mulerats att söka arbete utanför hemmet, vilket medfört krav på samhället på resurser för bl.a. barntillsyn. Den tillgängliga tiden för familjerna för olika aktiviteter — enskilda eller gemensamma — har genom de förändringar som skett blivit mer begränsad och samtidigt mer inrutad än tidigare. Många familjer har att dagligen dels passa de tider som är knutna till förvärvsarbetet, dels passa de tider som gäller för inlämning och hämtning av barn på daghem, fritidshem eller förskolor, dels göra de inköp som krävs för uppehället. Det är mot denna bakgrund angeläget att såväl samhällelig som enskild service utformas så att familjernas dagliga rutiner i så stor utsträckning som möjligt underlättas.

Ett ökat antal människor har således kommit att bli beroende av att kunna handla på sådana tider som på ett naturligt sätt passar in i det övriga livs- mönstret. Med tanke på att variationerna i detta avseende mellan olika individer är stor framstår det som angeläget att butikerna kan erbjuda en relativt stor flexibilitet i sitt öppethållande.

Genom möjligheter för butikerna att anpassa sina öppethållandetider till den efterfrågan på detaljhandelsservice som lokalt föreligger kan konsu- menternas intresse av att rationellt inplacera inköp av daglig- och sällan- köpsvaror i sitt livsmönster tillgodoses. Den utveckling av butikernas öp- pethållandetider som konstaterats under den tid fria affärstider gällt bör ses mot denna bakgrund. Konsumenterna kan förväntas, att utifrån egna värderingar av tillgänglig tid och utbud av varor till skilda prisnivåer, ha valt det inköpsmönster som framstått som mest rationellt utifrån de egna förutsättningarna.

Att de konsumenter som utnyttjar möjligheterna till inköp på icke "nor- mala" affärstider till stor del består av yngre dubbelarbetande barnfamiljer bekräftar att stora grupper i samhället skapat ett livsmönster som i många fall innefattar möjligheter till inköp på icke "normala” tider. Storleken och sammansättningen på de inköp av livsmedel som görs i söndagsöppna bu- tiker enligt affärstidsnämndens undersökningar visar också att handeln på söndagar — för de konsumenter som utnyttjar möjligheten till söndagsköp — är såväl en kompletteringshandel som ett inslag i ett reguljärt inköps- mönster.

Kravet från konsumenternas sida på möjligheter till inköp på icke "nor- mala" tider kan enligt DELFAs studie av effekterna i olika avseenden av en 6-timmars arbetsdag väntas öka i framtiden. Enligt denna studie kan en sådan arbetstidsreform knappast genomföras inom nuvarande ramar för arbetstidens förläggning. Skiftarbetet skulle således behöva öka i omfattning, vilket för detaljhandelns del med stor sannolikhet skulle komma att medföra krav på en större flexibilitet i öppethållandetiderna. Skulle arbetstidsför- kortningen kunna genomföras utan en ökning av omfattningen av skiftarbete skulle däremot enligt DELFAs studie kravet på ökad flexibilitet i detalj- handelns öppethållande bli mindre påtagligt. I en sådan situation skulle

redan ett bibehållande av det öppethållande i detaljhandeln som finns i dag kunna innebära en ökad servicegrad för konsumenterna.

Av affärstidsnämndens undersökningar framgår att butikernas öppethåll- andetider i stor utsträckning varierar mellan olika orter. På vissa orter är frekvensen söndagsöppna butiker stor medan det på andra orter inte fö- rekommer något söndagsöppethållande alls eller en låg frekvens söndags- öppna butiker. Dessa lokala variationer kan enligt affärstidsnämndens be- dömning inte förklaras utifrån rationella faktorer eller av konsumenternas lokalt betingade olika behov av att kunna handla på icke "normala" tider. Av affärstidsnämndens undersökningar framgår emellertid också att det fö- religger ett samband mellan å ena sidan frekvensen söndagsöppna butiker och å andra sidan konsumenternas utnyttjande av dessa butiker på så sätt att orter med hög frekvens söndagsöppna butiker i större utsträckning än övriga orter visar hög frekvens återkommande söndagskunder. Detta tyder på att det är först när butikerna med viss regelbundenhet börjar tillämpa öppethållande på söndagar som konsumenterna kan inordna inköp på sön- dagar i ett reguljärt inköpsmönster. De resultat som framkommit i SIFOs undersökning av konsumenternas inställning till och utnyttjande av sön- dagsöppna butiker bekräftar en sådan slutsats.

Av de konsumenter som gör inköp i söndagsöppna butiker uppger sig enligt affärstidsnämndens undersökningar i genomsnitt ca 20 procent inte kunna skjuta på dessa inköp till en vardag senare i veckan. Resterande ca 80 procent av konsumenterna skulle således kunna göra en sådan för- skjutning av sina inköp. Bland dessa konsumenter ingår såväl sådana kon- sumenter som utan större besvär skulle kunna skjuta på sina inköp till en dag senare i veckan som sådana konsumenter för vilka en förskjutning av inköpen skulle medföra påtagliga besvär. Den omständigheten att de för inköp besökte en söndagsöppen butik indikerar dock att de — oavsett grad av olägenhet med en förskjutning av inköpen — vid val mellan olika inköpsalternativ föredragit att verkställa inköpet på en söndag. En situation som kräver inköp på söndagar kan dock denna grupp av konsumenter knap- past peka på varför deras beteende närmast får tas som uttryck för en vär- dering av olika möjligheter att planera tillgänglig tid med avseende på för- värvsarbete, resor och fritid.

Den situation i vilken vissa konsumentgrupper befinner sig vad gäller inköp av daglig- och Sällanköpsvaror ställer sålunda krav på ett flexibelt öppethållande i detaljhandeln. Skulle möjligheterna till öppethållande i större omfattning inskränkas skulle konsumenterna för sina inköp på icke ”nor- mala" tider bli hänvisade till ett minskat antal alternativa inköpsställen, bl. a. sådana som tillämpar högre priser på vissa varor och därmed en genom- snittligt högre prisnivå.

11. Affärstiderna och medbestämmandelagen

Den 1 januari 1977 trädde lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) i kraft. Enligt MBL kan alla frågor som rör affärernas öppethållande göras till föremål för förhandlingar och kollektivavtal. Arbetstagarorganisationerna kan med fackliga stridsåtgärder verka för sådant öppethållande som ligger i de anställdas intresse. Medbestämmandelagen måste således tas med i bilden vid bedömning av förutsättningarna såväl för de fria affärstider som gällt sedan årsskiftet 1971/72 som för utformningen av en eventuell ny affarstidslag. Det är nödvändigt att ta den nya lagen om medbestämmande i arbetslivet som utgångspunkt för överväganden av vilken ordning som i framtiden skall gälla för affärernas öppethållande.

11.1. Innebörden av medbestämmandelagens tillkomst

Alla frågor som rör affärernas öppethållande ligger inom ramen för vad som i medbestämmandelagens mening hör till "förhållandet mellan arbets- givare och arbetstagare" (1, 10 och 23 åå medbestämmandelagen). Därmed kan alla sådana frågor göras till föremål för förhandlingar och kollektivavtal enligt den nya lagen.

För förhandlingsrätt enligt medbestämmandelagen är det liksom i hittills gällande rätt en förutsättning att det finns en facklig organisation på ar- betstagarsidan som representerar åtminstone någon anställd hos det företag — den arbetsgivare — gentemot vilket/vilken anspråk på förhandlingar riktas. En ytterligare förutsättning för tillämplighet av vissa nya medbestäm- manderegler i lagen — t. ex. regeln om s. k. primär förhandlingsskyldighet — är också att arbetsgivaren är bunden av kollektivavtal i förhållande till vederbörande arbetstagarorganisation. Till skillnad från vad som tidigare gällt medför enligt den nya lagen förhandlingsvägran skadeståndsansvar för den som vägrar.

Den nya arbetsrättsliga lagstiftningen innebär en förstärkning av arbets- tagarorganisationernas ställning utöver vad som följer av att de har rätt att förhandla och träffa kollektivavtal. Det vidgade inflytandet består bl. a. i den primära förhandlingsskyldigheten för företaget/arbetsgivaren. Detta innebär att arbetsgivaren är skyldig att på eget initiativ ta upp förhandlingar med vederbörande motpart eller motparter på arbetstagarsidan innan han fattar beslut om viktigare förändringar av sin verksamhet eller av arbets- eller anställningsförhållandena för arbetstagarna — medlemmarna i den eller

de förhandlingsberättigade arbetstagarorganisationerna. Förhandlingarna förs i första hand på det lokala planet, men kan också föras upp på för- bundsnivå på arbetstagarsidan. Under den primära förhandlingsskyldigheten faller exempelvis frågor om förändringar i öppethållandetiderna och arbets- tagarnas arbetstidsscheman (jfr 11—14 åå MBL).

Reglerna om primär förhandlingsskyldighet är skrivna under den för- utsättningen att det ytterst är arbetsgivaren som beslutar om enighet inte kan nås i förhandlingarna. Ett mer långtgående inflytande för arbetstagar- sidan är avsett att uppnås genom kollektivavtal om medbestämmanderätt t32ä MBL). Medbestämmandelagen förklarar att kollektivavtal bör träffas om medbestämmanderätt för arbetstagarna i frågor som avser ingående och upphörande av anställningsavtal, ledningen och fördelningen av arbetet och verksamhetens bedrivande i övrigt, om arbetstagarparten begär det när det förhandlas om kollektivavtal rörande löner och allmänna anställningsvillkor. Denna programregel täcker sålunda frågor om affärernas öppethållande.

Med medbestämmanderätt syftas i detta sammanhang på inflytande i skilda former över arbetsgivarens beslut i de berörda frågorna, t. ex. vetorätt eller rätt att vara representerad och delta i beslut hos ett partssammansatt råd eller annat organ etc. Arbetstagarsidan kan enligt 44% medbestäm- mandelagen under vissa förutsättningar utnyttja den s.k. kvardröjande stridsrätten till stöd för anspråk på medbestämmanderättsavtal. Detta in- nebär att arbetstagarsidan kan reservera åt sig en rätt att under giltighets- perioden för ett träffat avtal om löner och allmänna anställningsvillkor utan fredsplikt återuppta en resultatlös förhandling om en medbestämmande- rättsfråga, dvs. med stöd av strejkvapnet framtvinga en lösning som ligger i linje med de anställdas intressen.

11.2. Medbestämmandelagens täckningsgrad i detaljhandeln

Medbestämmanderättslagstiftningen är inte tillämplig på samtliga butiker i detaljhandeln. Begränsningen ligger däri att rätten till inflytande genom förhandlingar och kollektivavtal tillkommer arbetstagarna genom deras or- ganisationer. Utanför medbestämmandelagens regler faller således butiker utan anställda — familjebutiker — liksom butiker där ingen av de anställda är organiserad.

Handelns arbetsgivareorganisation (HAO), som organiserar bl. a. företag inom den enskilda detaljhandeln, har inom detta verksamhetsområde för närvarande ca 6 000 medlemmar. Med ca 1 800 av de företag som står utanför HAO har Handelsanställdas förbund tecknat kollektivavtal, s. k, hängavtal.

HAO har en — mätt på företagsnivå — relativt låg organisationsgrad. lnom exempelvis Sveriges Köpmannaförbund uppgår antalet medlemsföretag till ca 18 000. HAO organiserar emellertid praktiskt taget samtliga större företag i detaljhandeln — företag med 20 eller fler anställda — och de företag som står utanför HAO är främst små företag, huvudsakligen familjeföretag med inga eller få anställda. Detta gör att sysselsättningsmässigt de till HAO an- slutna företagen omfattar flertalet — ca 60 procent — av samtliga sysselsatta inom den enskilda detaljhandeln. Inom den konsumentkooperativa detalj- handeln omfattas samtliga anställda av de avtal som träffas mellan den

kooperativa förhandlingsorganisationen KFO och de fackliga organisatio- nerna. Totalt sett omfattar således medbestämmandelagens regler huvud- delen av den personal som sysselsätts i detaljhandeln. Hittills har benä- genheten att tillämpa förlängt öppethållande på vardagar och öppethållande på söndagar varit låg hos de mindre och mellanstora butikerna inom såväl livsmedelshandeln som fackhandeln. Av de butiker som hittills tillämpat kontinuerligt öppethållande på söndagar omfattas praktiskt taget samtliga av medbestämmandelagens regler.

11.3. Betydelsen av medbestämmandelagen för företagen, de anställda och konsumenterna

Den primära förhandlingsskyldigheten tvingar de kolIektivavtalsbundnajö- retagen att inför förändringar i öppethållandet på eget initiativ ta upp för- handlingar med arbetstagarnas organisationer. Företagen är också skyldiga vid Skadeståndsansvar att ta upp förhandlingar om kollektivavtal rörande affärstiderna om arbetstagarparten kräver detta. Någon skyldighet för fö- retagen att träffa definitiva uppgörelser föreligger däremot inte. Skulle emel- lertid kollektivavtal om affärstiderna komma att träffas kan inskränkningar ske av öppethållandet i de butiker som när den nya medbestämmandelagen trädde i kraft hade ett omfattande öppethållande.

Eventuella kollektivavtal angående butikernas öppethållande tecknade med stöd av medbestämmandelagens regler kommer emellertid inte att ver- ka konkurrensneutralt mellan samtliga de företag som är verksamma i de- taljhandeln. Detta är en effekt av att medbestämmandelagen ger förhand- lingsrätten till de kollektivavtalsslutande organisationerna på arbetsgivar- och arbetstagarsidan, vilket innebär att företag som inte tillhör kollektiv- avtalsslutande organisation givetvis också Står fria gentemot de regler som kan ha uppställts i kollektivavtal, på samma sätt som de överhuvudtaget står utanför de avtal som i dagens läge sluts mellan arbetsmarknadens parter. Den bristande konkurrensneutralitet som har sitt ursprung i detta förhållande är således ingenting specifikt för kollektivavtalsreglerade affärstider utan rör samtliga de frågor som är eller kan komma att bli reglerade i kollek- tivavtal.

Bristande konkurrensneutralitet mellan butiker verksamma i olika de- taljhandelsbranscher men med försäljning av samma eller likvärdiga varor kan också uppstå ur det förhållandet att de i detaljhandeln verksamma or- ganisationerna på arbetsgivar- och arbetstagarsidan kan komma att teckna medbestämmandeavtal med olika innehåll. För närvarande är på den fackliga sidan minst tre förbund verksamma i detaljhandeln, nämligen Handelsan- ställdas förbund, Handelstjänstemannaförbundet och Svenska Transportar- betareförbundet. Av dessa förbund organiserar Transportarbetareförbundet arbetstagare vid bensinstationer — inkl. bensinstationsbutiker — medan Han- delsanställdas förbund främst har sin rekrytering inom vad som skulle kunna betecknas som egentlig detaljhandel, dvs. inom dagligvaru- och fackhandeln samt bland de kioskanställda. Handelstjänstemannaförbundet organiserar i detaljhandeln arbetstagare främst ijärn- och bokhandelsbranscherna. Ut- över ovan nämnda tre fackförbund organiserar Hotell- och Restaurangan-

ställdas förbund, Svenska Industritjänstemannaförbundet och Sveriges Ar- betsledareförbund anställda i detaljhandeln. Genom att den s. k. bransch- blandningen ökat under senare år är det numera av större vikt än tidigare

att — oberoende av bransch- och organisationstillhörighet — så långt möjligt samma förutsättningar gäller för samtliga butiker som säljer samma eller i likvärdiga varor och tjänster. Detta är dock ett problem som inte är specifikt " för affärstiderna.

Av intresse från företagens, men även från konsumenternas och de an- ställdas, synpunkt är också hur ett eventuellt kollektivavtal om butikernas öppethållande skulle komma att utformas. Den förhandlingsordning ett Så- dant avtal skulle kunna föreskriva kan ta utgångspunkt i antingen centrala överenskommelser på förbundsnivå eller lokala förhandlingar på den en- skilda arbetsplatsen. Beroende på vilket system som skulle komma att väljas uppstår olika effekter för de på marknaden verksamma företagen. Väljs ett system som tar utgångspunkt i centrala överenskommelser uppnås en enhetlighet i butikernas öppethållande över hela landet som garanterar fö- retagen konkurrensneutralitet gentemot andra kollektivavtalsbundna före- tag. Vid ett eventuellt system med lokala förhandlingar och överenskom- melser garanteras inte en sådan konkurrensneutralitet. För konsumenternas del innebär en ordning med förhandlingar på det lokala planet att större hänsyn kan tas till lokala variationer i efterfrågan medan det motsatta för- hållandet gäller i ett centralstyrt system. .

Att närmare spekulera i och ange riktlinjer för hur ett eventuellt kol- lektivavtal mellan arbetsmarknadens parter om affärernas öppethållande kan komma att utformas ankommer inte på affärstidskommitten. Kommittén vill dock peka på att tekniska lösningar existerar, vilket bland annat framgår av det nu gällande kollektivavtalet mellan Bankinstitutens Arbetsgivaror- ganisation (BAO) och Svenska Bankmannaförbundet (SBml) i vilket ban- kernas öppethållande regleras. !

Arbetstagarna har genom medbestämmandelagens regler för arbetstagar- ' inflytande anvisats en möjlighet att förhandlingsvägen nå dels överens- j kommelse om omfattningen av affärernas öppethållande, dels lösningar på j sådana frågor som förknippas med ett omfattande öppethållande i detalj- l handeln, t. ex. schemaläggning av arbetstider så att arbete på obekväm tid * i största möjliga utsträckning undvikes, fördelning av personal på olika an- l ställningsformer, utbildning av personal med olika anställningsförhållanden ! etc. Den fackliga organisationen kan med stöd av fackliga stridsåtgärder » verka för ett sådant öppethållande som ligger i deras intresse. Även mot j arbetsgivare som inte är bunden av kollektivavtal i förhållande till veder- ; börande arbetstagarorganisation kan tillgripas fackliga stridsåtgärder, t. ex. blockad, om han vägrar att binda sig vid en viss uppgörelse med den fackliga organisationen.

Blockadvapnet har kommit att tillämpas i olika hög grad inom olika fack- förbund. Exempelvis har Handelsanställdas förbund endast i mindre ut- sträckning tillgripit blockader i detaljhandeln. Detta hänger främst samman med detaljhandelns speciella situation med en ijämförelse med andra bran- scher stor kontaktyta med tredje person, dvs. konsumenterna.

Medbestämmandelagen fastslår sålunda arbetstagarorganisationernas möj- ligheter att förhandlingsvägen söka nå sådana lösningar på affärernas öp-

pethållandetider m. m. som ligger i linje med deras intresse. Därmed följer dock för de anställdas organisationer ett motsvarande ansvar för butikernas möjligheter att erbjuda konsumenterna erforderlig grad av detaljhandels- service. l förarbetena till medbestämmandelagen förutsätts således att par- terna på arbetsmarknaden — vid tillämpning av lagens bestämmelser — liksom hittills agerar på ett ansvarsmedvetet sätt.

De överenskommelser som kan träffas inom ramen för medbestäm- mandelagens regelsystem gäller enbart förhållandet mellan parterna på ar- betsmarknaden. dvs. mellan arbetsgivare och arbetstagare. Den tredje parten i detaljhandeln. konsumenterna. kan således inte beredas utrymme i de för- handlingar som förs inom ramen för medbestämmanderätten. Konsumen- terna kan därför inte utan att särskilda regler skapas påräkna större inflytande över butikernas öppethållande i framtiden än vad som för närvarande gäller. Medbestämmandelagens regler inskränker för övrigt inte konsumenternas tidigare möjligheter till påverkan på butikernas öppethållande, och om kon- sumenterna skulle ges ett direkt inflytande i förhandlingar mellan arbets- givare och arbetstagare rörande affärstider skulle inskränkningar behöva gö- ras i arbetstagarorganisationernas rättigheter enligt medbestämmandelagen. Sådana inskränkningar. som skulle behöva ske genom särskild lagstiftning, skulle strida mot grunderna för reformarbetet på det arbetsrättsliga området.

12. Behovet av en särskild affarstidslag

Mot bakgrund av kommitténs analys i föregående kapitel av bl. a. dels om- fattningen och utvecklingen av affärernas öppethållande. dels sambandet mellan affärstiderna och prisutvecklingen och handelns struktur, dels kon- sumenternas, de anställdas och företagens beroende av och inställning till affärstiderna har kommittén övervägt behovet av en särskild affarstidslag. Dessa överväganden har lett till att fem av kommitténs ledamöter förordar en reglering i särskild lag av affärstiderna på såväl vardagar som söndagar. En ledamot förordar fria affärstider på vardagar men reglering i särskild lag av affärstiderna på söndagar. Fyra ledamöter förordar fn'a affärstider som i fortsättningen övervakas genom en nämnd med representanter för konsumenterna, de anställda och företagen.

Fyra av de fem ledamöter som förordar reglering av affärstiderna på såväl vardagar som söndagar — ledamöterna Börjesson, Gradin. Granlund och Sandell — är eniga om de motiv för en reglering som redovisas i avsnitt 12.1. Ledamöterna Johansson och Sundewall, av vilka den senare önskar reglering endast avseende söndagar, motiverar sina ställningstaganden i av- snitten 12.2 respektive 12.3

Fyra av kommitténs ledamöter — ledamöterna Englund, Romanus. Svens- son och Wahlberg — har efter kommitténs utredningar och analyser inte funnit att det i nuvarande läge är motiverat att reglera affärstiderna. Motiven för dessa ledamöters ställningstagande för en ordning med fria affärstider redovisas i avsnitt 12.4.

12.1. Ledamöterna Börjessons, Gradins, Granlunds och San- dells motiv för en särskild affarstidslag

Som tidigare nämnts gäller överenskommelser som kan träffas inom ramen för medbestämmandelagens regelsystem enbart förhållandet mellan parterna på arbetsmarknaden, dvs. mellan arbetsgivare och organiserade arbetstagare. Detta innebär att, om kollektivavtal i enlighet med medbestämmandelagens intentioner skulle komma att träffas om arbetstidens förläggning och bu- tikernas öppethållande, fullständig konkurrensneutralitet inte skulle komma att gälla mellan samtliga försäljningsställen i detaljhandeln. Detsamma kan komma att gälla om de centrala fackliga organisationer som är verksamma i detaljhandeln — främst Handelsanställdas förbund. Handelstjänsteman- naförbundet och Transportarbetareförbundet — skulle komma att med sina

respektive motparter teckna medbestämmandeavtal med olika innehåll och av olika innebörd. Genom att exempelvis många bensinstationer i dag säljer t. ex. livsmedel skulle den situationen kunna uppstå att livsmedel utan be- gränsningar i kollektivavtal skulle kunna säljas vid samtliga tidpunkter vid bensinstationer, vilka på arbetstagarsidan organiseras inom Transportarbe- tareförbundet medan i den egentliga dagligvaruhandeln, där den domine- rande fackliga organisationen är Handelsanställdas förbund. affärstiderna kunde komma att begränsas i kollektivavtal.

Även om kollektivavtal om butikernas öppethållande formellt och ju- ridiskt sett kan träffas med stöd av medbestämmandelagens regler är af- färstidsfrågan av sådan karaktär att den svårligen låter sig regleras i kol- lektivavtal. Detta innebär bl. a. att det inte är realistiskt att räkna med att negativa konsekvenser för exempelvis de anställda till följd av fria affärstider skulle kunna lösas i ett kollektivavtal. En reglering i särskild lag av af- färstiderna hindrar emellertid inte arbetsgivare och arbetstagare att genom fria förhandlingar söka nå lösningar på sådana frågeställningar och problem som inte direkt regleras i den särskilda lagen.

Avskaffandet av 1967 års affärstidsreglering vid årsskiftet 1971/72 har lett till en påtaglig ökning av det kontinuerliga öppethållandet på söndagar i varuhus. Andelen varuhus som tillämpar kontinuerligt öppethållande på söndagar uppgår för närvarande till ca 20 procent av samtliga varuhus. Till skillnad från vad som förutsattes när 1967 års affärstidsreglering slopades på prov är dessa söndagsöppna varuhus inte enbart lokaliserade till stor- stadsområdena, utan kontinuerligt söndagsöppna varuhus förekommer på ett stort antal orter även i övriga delar av landet. Den nivå det kontinuerliga söndagsöppethållandet vid varuhusen nått överstiger vad som kunnat för- väntas med hänsyn till konsumenternas intresse av inköp av varor på icke "normala" tider. En hög frekvens söndagsöppna butiker i en bransch kan också — med hänsyn till förekommande konkurrensförhållanden — komma att leda till en ökad frekvens söndagsöppna butiker i en näraliggande bransch. Varuhusens öppethållande på söndagar kan således komma att initiera ett mer omfattande söndagsöppethållande i exempelvis dagligvaru- och fack- handelsbutiker. På samma sätt som en hög frekvens söndagsöppna butiker i en bransch kan komma att leda till ett omfattande öppethållande i en annan bransch kan även ett omfattande öppethållande på icke "normala" tider på en ort komma att smitta av sig till en annan ort. Risken för en sådan smittoverkan kan emellertid elimineras om butikernas öppethållande regleras i särskild lag. Detsamma gäller beträffande risken för att ett om- fattande öppethållande i detaljhandeln på icke "normala" tider kan komma att leda till krav på bakomliggande led på leveranser på sådana tider. Genom att i särskild lag reglera affärstiderna kan säkerställas att arbete på obekväma tider inte sprids till fler grupper av anställda samtidigt som arbete på obekväm tid kan begränsas till vad som år oundgängligen nödvändigt för att förse konsumenterna med en rimlig grad av detaljhandelsservice.

Av affärstidsnämndens undersökningar av butikernas öppethållande fram- går bl. a. att öppethållandet på söndagar i stor utsträckning varierar mellan olika orter. I exempelvis Helsingborg och Kalmar förekommer ett omfat- tande öppethållande på söndagar medan i Haparanda inget öppethållande över huvud taget förekommer på söndagar.

Mot bakgrund av de betydande skillnader som förekommer mellan olika orter i frekvensen söndagsöppethållande analyserade affärstidsnämnden hu- ruvida konstaterade olikheter i öppethållandet kan sättas i samband med konsumenternas lokalt betingade olika behov av att kunna handla på sön- dagar. Nämnden undersökte bl.a. huruvida något samband finns mellan omfattningen av söndagsöppethållandet och befolkningsstrukturen. för- värvsintensiteten — såväl totalt som för kvinnor — näringslivsstrukturen m. m. på respektive ort. 1 undersökningarna kunde emellertid några samband mellan å ena sidan befolkningsstruktur, förvärvsintensitet och näringslivs- struktur — exempelvis med avseende på inriktningen mot tung eller lätt industri samt servicenäringar, för respektive ort dominerande industrier med en- eller llerskiftsgång m.m. — inte påvisas. Mycket talar således för att de lokala skillnaderna i butikernas öppet- hållande inte återspeglar konsumenternas eventuella intresse av att kunna handla på olika tider utan är ett resultat av lokala konkurrenssituationer. På vissa orter har butikerna i syfte att försöka stärka sin marknadsandel arbetat med öppethållande på söndagar som ett aktivt konkurrensmedel, vilket lett till ett omfattande lokalt öppethållande på söndagar. På andra orter har förutsättningarna för en sådan inriktning av konkurrensen inte föelegat. Butikernas öppethållande på söndagar kan således inte ses som en anpassning av butikerna till konsumenternas olika efterfrågan av de- taljhandelsservice utan får främst ses som ett resultat av butikernas an- vändning av fria affärstider som ett konkurrensmedel. I denna konkurrens finns uppenbara risker för att de handelsanställdas intresse av god arbetsmiljö och i övrigt rimliga arbetsförhållanden kommer i kläm.

Under den tid fria affärstider gällt har en stark opinion bland de han- delsanställda vuxit fram som kräver en reglering i lag av affärstiderna. Denna opinion har bl. a. tagit sig uttryck i ett beslut för återinförande av en af- fa'rstidsreglering på Handelsanställdas förbunds kongress 1976 liksom i ut- talanden på medlemsmöten, avtalskonferenser m. m. inom förbundet. [ ut- talandena har pekats på negativa konsekvenser för de handelsanställda som en följd av de fria affärstiderna. Bl.a. har framhållits att butikernas möj- ligheter att fritt disponera sitt öppethållande lett till svårigheter för de an- ställda att rationellt planera för en fritid tillsammans med övriga famil- jemedlemmar, vänner och bekanta. På Socialdemokratiska arbetarpartiets kongress 1975 liksom på Socialdemokratiska kvinnoförbundets kongress samma år togs beslut av innebörden att man borde eftersträva en återgång till reglering i lag av affärstiderna. Ett beslut av samma innebörd togs av Sveriges Kristna Socialdemokraters förbunds kongress 1974 och av LO:s kongress 1976.

Av genomförda undersökningar framgår att de fria affärstiderna negativt påverkat arbetssituationen för grupper av handelsanställda. Butikernas möj- ligheter att fritt bestämma sitt öppethållande har för dessa grupper han- delsanställda kommit att medföra en ökad ryckighet i arbetsplaneringen, då butiksinnehavarna ibland med korta varsel ändrat tidigare gällande sche- ma för butikens öppethållande. Vissa anställda i söndagsöppna butiker har också — även om särskild personal anställts för arbete på söndagar — kommit att känna en ökad press att frivilligt anmäla sig till tjänstgöring på söndagar. Vid mindre livsmedelsbutiker har också enligt en undersökning som Sveriges

Livsmedelshandlareförbund (SSLF) låtit Handelns Utredningsinstitut tHUl) genomföra tvång att arbeta på söndagar förekommit.

Genom att den personal som ingår i de 5. k. särskilda söndagsstyrkorna vanligen har liten erfarenhet från arbete i detaljhandeln ökar — genom fö- rekomsten av dessa personalstyrkor — indirekt arbetet även för den fast hel- och deltidsanställda personalen. Den fasta personalen får ofta efter hel- gerna gentemot kunderna svara på de klagomål som har sin grund i inköp gjorda under söndagen. På den fast anställda personalen faller också att svara för såväl varupåfyllning inför helgerna som städning, uppackning och varupåfyllning efter helgerna.

En av de frågeställningar affärstidskommittén haft att analysera vid sina bedömningar av effekterna av de fria affärstiderna har varit de handelsan- ställdas möjligheter att till följd av förskjutna arbetstider utnyttja sin fritid tillsammans med övriga familjemedlemmar, släkt eller vänner. Andra frå- geställningar knutna till de sociala konsekvenserna av förskjutna arbetstider som kommittén haft att överväga har varit de handelsanställdas möjligheter att delta i fackligt och politiskt arbete liksom deras möjligheter att ta del av samhällets kulturutbud.

Frågan om de sociala konsekvenserna av förskjutna arbetstider har un- dersökts av docent Bertil Gardell med stöd av medel ur arbetarskyddsfonden. Undersökningen omfattar intervjuer med anställda vid varuhus i Stockholm och Gävle. De fall som studerats tyder på att handelsanställda med förskjutna arbetstider upplever sina arbetstider som ett hinder för samvaro med familj, släkt och vänner. Vidare upplevs enligt undersökningen möjligheterna att ta del av olika kulturaktiviteter som begränsade.

Även om undersökningen genomförts i form av s.k. case-studies och således inte är representativ för samtliga handelsanställda finns ingenting som tyder på att undersökningens resultat inte skulle vara giltiga också för andra handelsanställda med förskjutna arbetstider. Den opinion mot fria affärstider som tagit fasta på att de handelsanställdas möjligheter att planera en meningsfull fritid försvåras med fria affärstider har således för- ankring i den faktiska arbetssituationen så som den upplevs av de han- delsanställda.

Efter att ha analyserat och värderat de effekter på de handelsanställdas arbetsförhållanden som kunnat konstateras under den tid fria affärstider gällt framstår de negativa konsekvenserna som kunnat klarläggas som så allvarliga att en reglering i särskild lag av affärstiderna bör införas. Begränsas genom en särskild affärstidsreglering öppethållandet på icke "normal" af- färstid kommer arbetssituationen för de anställda som helhet betraktad att påverkas i positiv riktning.

Vid en affärstidsreglering kommer arbetssituationen att påverkas även för de enskilda köpman som driver sin rörelse inom familjeföretagets ram. Enligt en undersökning av köpmännens inställning i affärstidsfrågan som genomförts av Handelns Utredningsinstitut på uppdrag av Sveriges Köp- mannaförbund förordar en majoritet av förbundets medlemmar en reglering i lag av affärstiderna. För familjeföretagare finns inte på samma sätt som för anställda butiksföreståndare och varuhuschefer en arbetstidsreglering, som avgränsar det totalt möjliga arbetstidsuttaget. En affärstidsreglering

kommer därför för enskilda köpman att få karaktären av en arbetstidslag- stiftning.

Av de undersökningar av konsumenternas intresse av fria affärstider som gjorts framgår bl. a. att huvuddelen av de konsumenter som handlar på söndagar anser att de i stället skulle kunna göra sitt söndagsinköp en vardag senare i veckan. 1 affärstidsnämndens undersökning av kundstrukturen i söndagsöppna butiker uppgår andelen söndagshandlande kunder som anser att de kunnat skjuta på sitt inköp till en vardag senare i veckan till 80 procent. Totalt sett skulle således en affärstidsreglering inte allvarligt försvåra för konsumenterna att genomföra erforderliga inköp. För de konsument- grupper som i större utsträckning än andra utnyttjar möjligheten att sön- dagshandla — i första hand yngre dubbelarbetande barnfamiljer — innebär dock givetvis en inskränkning i butikernas söndagsöppethållande motsva- rande mindre handlingsfrihet vid val av inköpstillfälle. Genom att i den särskilda affärstidslagen ge relativt vida ramar för butikernas öppethållande kan emellertid även de grupper som i större utsträckning än andra utnyttjar söndagsöppna butiker erbjudas tillfredsställande inköpsmöjligheter.

1 förhandlingar som förs inom ramen för medbestämmanderätten kan inga andra intressenter än arbetsmarknadens parter, t. ex. konsumenterna, beredas utrymme. Detta innebär att konsumenternas intresse av att kunna handla på icke "normala" affärstider inte kan tas till vara i det förhand- lingssystem medbestämmandelagen erbjuder. Om inga särskilda åtgärder skulle vidtas på affärstidsområdet skulle således i butiker med organiserade anställda den ordning komma att gälla beträffande affärstiderna som skulle kunna bli ett resultat av förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare inom ramen för medbestämmandelagens regler. Genom att i särskild lag reglera affärstiderna kan konsumenterna ges ett reellt inflytande över bu- tikernas öppethållandetider genom de möjligheter som finns till påverkan på lagstiftarna. dvs. de politiska partiernas representanter i riksdagen.

Sammanfattningsvis kan konstateras att de erfarenheter som i olika av- seenden vunnits under den tid butikerna varit fria att besluta om sitt öp- pethållande talar för en återgång till en reglering i särskild lag av affärstiderna. Den prövotid med fria affärstider som inleddes vid årsskiftet 1971/72 i och med att 1967 års lag avvecklades skulle således nu upphöra.

Hur en särskild lag för reglering av affärstiderna kan utformas framgår av efterföljande kapitel.

12.2. Ledamoten Johanssons motiv för en särskild affarstidslag

Under den tid fria affärstider gällt har en stark opinion bland de handels- anställda vuxit fram, som kräver en reglering av affärstiderna. Denna opi- nion har bl. a. tagit sig uttryck i uttalanden för återinförande av affarstids- reglering på medlemsmöten, avtalskonferenser m. m. 1 uttalandena har pe- kats på negativa konsekvenser för de handelsanställda som en följd av de fria affärstiderna. Bl. a. har framhållits att butikernas möjligheter att fritt disponera sitt öppethållande lett till svårigheter för de anställda att rationellt planera för en fritid tillsammans med övriga familjemedlemmar, vänner och bekanta.

Behovet av en avvägning mellan de handelsanställdas krav på rimliga arbetstider och konsumenternas intresse av en väl utvecklad detaljhandels— service har efter hand blivit alltmer uppenbart. lnom kommittén har dis- kuterats olika vägar att åstadkomma denna avvägning. Stor uppmärksamhet har därvid ägnats möjligheten att, med det regelsystem som medbestämm- andelagen innefattar, uppnå denna balans mellan konsumenternas och ar- betstagarnas intressen.

De överenskommelser som kan träffas inom ramen för medbestäm- mandelagen gäller dock enbart förhållandet mellan parterna på arbetsmark- naden, dvs. mellan arbetsgivare ochjack/igt organiserade arbetstagare. Detta innebär att, om kollektivavtal i enlighet med medbestämmandelagens in- tentioner skulle komma att träffas om arbetstidens förläggning och buti- kernas öppethållande, konkurrensneutralitet inte skulle komma att gälla mellan olika försäljningsställen i detaljhandeln. Detsamma kan komma att gälla mellan olika branscher och kategorier av försäljningsställen. De centrala fackliga organisationer som är verksamma i detaljhandeln — främst Han- delsanställdas förbund, Transponarbetareförbundet och Handelstjänste- mannaförbundet — kan med sina respektive motparter teckna medbestäm— mandeavtal med olika innehåll och av olika innebörd. Från servicesynpunkt skulle det faktiska utfallet av träffade avtal kunna bli mycket olika för t. ex. kioskhandeln, bensinhandeln och detaljhandeln i övrigt. Genom att exempelvis många bensinstationer i dag säljer dagligvaror i betydande om— fattning, skulle den situationen kunna uppstå att dagligvaror utan begräns- ningar i kollektivavtal skulle kunna säljas vid alla tidpunkter i bensinsta- tionsbutiker, vilka på arbetstagarsidan organiseras inom Transportarbeta- reförbundet. I den egentliga detaljhandeln, där den dominerande fackliga organisationen är Handelsanställdas förbund, kunde affärstiderna komma att starkt begränsas i kollektivavtal. Ett av grunddragen i medbestäm- mandelagen är, att lagens tillämpning skall vara starkt förankrad till den lokala arbetsplatsen. Detta skulle kunna innebära att kollektivavtalets effekter på öppethållandet kunde bli mycket olika på skilda orter och med stora avvikelser mellan olika företag på samma ort. För konsumenterna skulle detta kunna innebära stora olikheter i serviceutbudet mellan olika bostadsorter.

Även om kollektivavtal om butikernas öppethållande formellt och ju- ridiskt sett kan träffas med stöd av medbestämmandelagens regler torde affarstidsfrågan vara av sådan karaktär att den svårligen låter sig regleras i kollektivavtal. Medbestämmandelagen såsom enda styrmedel för avväg- ning av öppethållandet i olika kategorier av försäljningsställen torde icke kunna fungera vare sig konkurrensneutralt eller konsumentanpassat. Denna avvägning bör åstadkommas genom en särskild affarstidslag.

12.3. Ledamoten Sundewalls motiv för en särskild affarstidslag för söndagar

Ett ställningstagande till behovet av en särskild affärstidsreglering måste bli resultatet av en avvägning mellan de olika berörda parternas — kon- sumenternas, de anställdas och företagarnas — intressen.

Allmänna motiv

I sitt meddelande till riksdagen i november 1971 i samband med förslaget om att under en provtid av tre år pröva systemet med helt fria affärstider åberopade dåvarande handelsministern såsom viktigt skäl bland annat att affarstidsfriheten skulle kunna tillgodose ett antaget konsumentintresse av ökad familjeshopping av kapitalvaror och andra urvalsvaror under gemen- samt arbetsfri tid, främst söndagar.

Såväl affärstidskommitténs material som andra erfarenheter visar dock att provtiden inte bekräftar denna väsentliga utgångspunkt för total affärs- tidsfrihet. Tvärtemot synes den utökade affärstiden domineras av försäljning av dagligvarupräglade sortiment dels genom mera omfattande öppethållande av varuhus och specialbutiker med dessa sortiment, dels genom hög andel dagligvaruförsäljning i enheter med blandade sortiment.

Till skillnad från vad som förutsattes när 1967 års affarstidslag avvecklades på prov vid årsskiftet 1971/72 är de kontinuerligt söndagsöppna enheterna inte lokaliserade enbart till storstadsområdena utan förekommer på ett stort antal orter även i övriga delar av landet. Av affärstidsnämndens under- sökningar av butikernas öppethållande framgår också att öppethållandet på söndagar i stor utsträckning varierar mellan olika orter. I exempelvis Hel- singborg och Kalmar förekommer ett omfattande öppethållande på söndagar medan i Haparanda inget öppethållande över huvud taget förekommer på söndagar.

Mot bakgrund av de betydande skillnader som förekommer mellan olika orter i frekvensen söndagsöppethållande analyserade affärstidsnämnden hu- ruvida konstaterade olikheter i öppethållandet kan sättas i samband med konsumenternas lokalt betingade olika behov av att kunna handla på sön- dagar. Nämnden undersökte bl.a. huruvida något samband finns mellan omfattningen av söndagsöppethållandet och befolkningsstrukturen, för- värvsintensiteten — såväl totalt som för kvinnor — näringslivsstrukturen m. m. på respektive on. 1 undersökningarna kunde emellenid några samband mellan å ena sidan frekvensen söndagsöppethållande och å andra sidan be- folkningsstruktur, förvärvsintensitet och näringslivsstruktur — exempelvis med avseende på inriktningen mot tung eller lätt industri samt service- näringar, för respektive ort dominerande industrier med en- eller llerskifts- gång m.m. — inte påvisas.

Butikernas öppethållande på söndagar måste därför ses dels som ett svar på vissa konsumentgruppers latenta och nyväckta intresse för sådan service, dels som användning av affärstidsfriheten som ett konkurrensmedel.

Under den tid fria affärstider gällt har en stark opinion bland de han- delsanställda vuxit fram. som kräver en reglering i särskild lag av affars- tiderna. Denna opinion har bl. a. tagit sig uttryck i uttalanden för åter- införande av affärstidsreglering på medlemsmöten, avtalskonferenser m. m. [ uttalandena har pekats på negativa konsekvenser för de handelsanställda som en följd av de fria affärstiderna. Bl. a. har framhållits att butikernas möjligheter att fritt disponera sitt öppethållande lett till svårigheter för de anställda att rationellt planera för en fritid tillsammans med övriga famil- jemedlemmar, vänner och bekanta.

Vid en affärstidsreglering kommer arbetssituationen att påverkas även

för de enskilda köpman som driver sin rörelse inom familjeföretagets ram. Enligt en undersökning av köpmännens inställning i affarstidsfrågan som genomförts av Handelns Utredningsinstitut på uppdrag av Sveriges Köp- mannaförbund förordar en stor majoritet av förbundets medlemmar en re- glering i lag av affärstiderna på söndagar. För familjeföretagare finns inte på samma sätt som för anställda en arbetstidsreglering, som avgränsar det totalt möjliga arbetstidsuttaget. En affärstidsreglering kommer därför för enskilda köpmän att få karaktären av en arbetstidslagstiftning, varigenom bl. a. garanti för det rimliga kravet om en veckodags vila och rekreation kan erhållas.

Stora grupper av de inom detaljhandeln yrkesverksamma har sålunda starkt markerat sin otillfredsställelse med öppethållandeutvecklingen under provtiden. Dessa synpunkter kan inte negligeras.

Av de undersökningar av konsumenternas intresse av fria af färstider som gjorts framgår bl. a. att huvuddelen av de konsumenter som handlar på söndagar anser att de i stället skulle kunna göra sitt söndagsinköp en vardag senare i veckan. I affärstidsnämndens undersökning av kundstrukturen i söndagsöppna butiker uppgår andelen söndagshandlande kunder som anser att de kunnat skjuta på sitt inköp till en vardag senare i veckan till 80 procent. Totalt sett skulle således en viss affärstidsreglering inte allvarligt försvåra för konsumenterna att genomföra erforderliga inköp. För de konsumentgrupper som i större utsträckning än andra utnyttjar möjligheten att söndagshandla — i första hand yngre dubbelarbetande barnfamiljer — in- nebär dock givetvis en inskränkning i butikernas söndagsöppethållande mot- svarande mindre handlingsfrihet vid val av inköpstillfälle. Genom att i en särskild affarstidslag ge vida ramar för butikernas öppethållande kan emel- lertid även de grupper som i större utsträckning än andra utnyttjar sön- dagsöppna butiker erbjudas tillfredsställande inköpsmöjligheter.

För att tillmötesgå konsumentintresset synes därför/itll aliäi'stids/rihet av- seende vardagar böra tillämpas. Genom ett fritt öppethållande på vardagstid — även under lördagar — kan butiksservice lämnas kunderna uppemot 80 timmar per vecka. Normalarbetstider är endast 40 timmar per vecka. Med så omfattande möjligheter till vardagsöppethållande bör även de värdefulla butiksformer som koncentrerar sig på närservice och kompletteringsvaror ha goda betingelser att existera. Möjligheter till kompletterande automat- handel står även konsumenterna till buds.

Såsom alternativ till laglig reglering bör alltid prövas de frivilliga möj- ligheter till lösning som kan finnas. Så har skett även i detta sammanhang. Stor uppmärksamhet har ägnats möjligheten att göra avvägningen mellan de olika förekommande intressena med det regelsystem som medbestäm- mandelagen innefattar.

De överenskommelser som kan träffas inom ramen för medbestämman- delagen gäller dock enbart förhållandet mellan parterna på arbetsmark- naden. dvs. mellan arbetsgivare och fackligt organiserade arbetstagare. Detta innebär att, om kollektivavtal i enlighet med medbestämmandelagens in- tentioner skulle komma att träffas om arbetstidens förläggning och buti- kernas öppethållande, skulle inte konkurrensneutralitet komma att gälla mellan olika försäljningsställen i detaljhandeln. Detsamma kan komma att gälla mellan olika branscher och kategorier av försäljningsställen. De centrala

fackliga organisationer som är verksamma i detaljhandeln — främst Han- delsanställdas förbund, Transportarbetareförbundet och Handelsstjänste- mannaförbundet — kan med sina respektive motparter teckna medbestäm- mandeavtal med olika innehåll och av olika innebörd. Från servicesynpunkt skulle det faktiska utfallet av träffade avtal kunna bli mycket olika för t. ex. kioskhandeln, bensinhandeln och detaljhandeln i övrigt. Genom att exempelvis många bensinstationer i dag säljer dagligvaror i betydande om- fattning, skulle den situationen kunna uppstå att dagligvaror utan begräns- ningar i kollektivavtal skulle kunna säljas vid alla tidpunkter i bensinsta- tionsbutiker, vilka på arbetstagarsidan organiseras inom Transportarbeta- reförbundet. I den egentliga detaljhandeln, där den dominerande fackliga organisationen är Handelsanställdas förbund, kunde affärstiderna komma att starkt begränsas i kollektivavtal. Ett av grunddragen i medbestämman- delagen är, att lagens tillämpning skall vara starkt förankrad till den lokala arbetsplatsen. Detta skulle kunna innebära att kollektivavtalets effekter på öppethållande kunde bli mycket olika på skilda orter och med stora avvikelser mellan olika företag på samma ort. För konsumenterna skulle detta kunna innebära stora olikheter i serviceutbudet mellan olika bostadsorter.

Även om kollektivavtal om butikernas öppethållande formellt och ju- ridiskt sett kan träffas med stöd av medbestämmandelagens regler torde affarstidsfrågan vara av sådan karaktär att den svårligen låter sig regleras i kollektivavtal. Medbestämmandelagen såsom enda styrmedel för avväg- ning av öppethållandet i olika kategorier av försäljningsställen torde icke kunna fungera vare sig konkurrensneutralt eller konsumentanpassat.

Den avvägning som skall ske bör därför åstadkommas genom en särskild generell affarstidslag som skall avse söndagar.

Särskilda motiv

[ kommittematerialet redovisas erfarenheterna av tidigare affarstidslagstift- ning i Sverige. Särskilt väl belyses den administrativa krångligheten och rättsosäkerheten med dispensgivningen enligt 1967 års lag.

Detta talar mot dispenssystemet — särskilt det kommunala — och för de- finiering i lag av eventuellt önskvärd reglering. Erfarenheterna synes jämväl tala för att sortimentsavgränsningar är att föredra vid undantagsbestäm- melser.

Materialet dokumenterar vidare att Sverige utgör ett av de få undantagen internationellt sett med sin affärstidsfrihet. Begränsningar av affärstiderna på söndagar är särskilt omfattande utomlands. Endast till en del torde detta kunna förklaras med religiösa skäl. Det bör i detta sammanhang särskilt uppmärksammas det samband som utomlands anses råda mellan affärstids- regleringar och arbetstidsförhållanden för innehavare av småbutiker med inga eller få anställda, vilket berörs även i avsnittet om affärstiderna och företagen.

Mot bakgrunden av dessa internationella förebilder synes argumenten för söndagslag få ökad tyngd.

Beträffande sambanden mellan affärstider och handelns struktur kan nå- gon fullödig vetenskaplig dokumentation inte presenteras. Faktorn öppet- hållande är i struktursammanhang svår att isolera. Det kan dock inte ute-

slutas att den är en bland många medverkande till att en om än lugnare så dock avsevärd butiksutglesning fortfarande pågår. Faktorer som ser- viceförsämring för konsumenter i t. ex. glesbygd, billösa och andra kon- sumenter på sätt som redovisas i Distributionsutredningens faktadelar har betydelse för bedömningarna om butikernas öppethållande därest ett sam- band mellan strukturutveckling och affärstider inte säkert kan uteslutas. Större försiktighet i bedömningar och åtgärder synes därför motiverad och kan utgöra skäl för vissa begränsningar av öppethållandet.

Vägledande för detaljisternas bedömning av och inställning till fria af- färstider blir i hög grad den ovannämnda undersökningen, vari en kva- lificerad majoritet av Köpmannaförbundets medlemmar önskar en affärs- tidsreglering. De större företag inom dagligvaruhandeln, som enligt under- sökningen förespråkar frihet, är en minoritet även inom branschen.

I avvägningen mellan de olika redovisade intressena framstår en reglering av affärstiden på söndagar och helgdagar kompletterad med full frihet för öppethållande på vardagar som den naturligaste och bästa lösningen. Med söndagar jämställs inte helgdagsaftnar.

Söndagen har både i Sverige och utomlands på flertalet samhällsområden en väl inarbetad tradition såsom dag för vila och rekreation, varför den självklart bör väljas för den erforderliga öppethållandebegränsningen även inom den svenska detaljhandeln. Härigenom erhålls också den bästa av- vägningen mellan de i kommittéarbetet noterade kraven från handelns yr- kesverksamma anställda och företagare liksom från konsumenterna. En be- gränsning av handeln på söndagar torde vara den reglering som lättast kan accepteras av konsumenterna som servicebegränsning.

Ett långt vardagsöppethållande i kombination med allt kortare normal- arbetstid per vecka kan både förbättra konsumenternas inköpsmöjligheter och försvara det krav på viss inköpsplanering som söndagsstängning skulle ställa på hushållen.

Avsikten med förslaget är således att i möjligaste mån åstadkomma en arbetsfri söndag även inom handeln. För att samtidigt slå vakt om öns- kemålet om största möjliga konkurrensneutralitet i affärstidsregleringen måste lagförslaget utformas restriktivt. Endast en väl motiverad grundservice och ett mycket begränsat frisortiment bör tillåtas för försäljning.

12.4. Ledamöterna Englunds, Romanus”, Svenssons och Wahl- bergs motiv för en ordning med fria affärstider

Som framgår av kapitel 5 har de fria affärstiderna fr.o.m. den 1 januari 1972 totalt sett inte lett till några stora ändringar i butikernas öppethållande och därmed de anställdas förhållanden. Sålunda har det endast vid varuhusen inträffat påtagliga förändringar i öppethållandet på söndagar under den tid företagen varit fria att själva besluta om sina affärstider. lnom övriga bu- tikskategorier har förändringarna varit små och vid livsmedelsbutiker och inom fackhandeln är frekvensen söndagsöppna butiker i stort sett lika låg i dag som under den tidigare affärstidsregleringen. Erfarenheterna av över fem års fritt öppethållande talar inte för några större framtida risker för spridning av ett omfattande öppethållande från en butikskategori till en

annan. Detsamma gäller risken för att ett öppethållande på icke "normal" affärstid i detaljhandeln skulle kunna leda till krav på leveranser på sådana tider från bakomliggande led.

Affärstidskommitténs analyser har, såsom framgår av kapitel 9, givit vid handen att inga förändringar inträffat med avseende på personalens sam- mansättning och arbetstidens förläggning som negativt påverkat de han- delsanställdas situation. Tvärtom har exempelvis arbete på obekväma ar- betstider för de fast heltidsanställda vid varuhusen minskat under den tid fria affärstider har gällt. Genom anställning av särskild personal för arbete på söndagar har också totalt sett trycket på den fast anställda personalen att arbeta på dessa tider minskat.

Antalet sysselsatta i detaljhandeln uppgår till totalt ca 335 000 varav knappt två tredjedelar eller ca 200000 personer utgörs av butikspersonal. Totalt sett sysselsätts varje söndag ca 4 000 anställda i söndagsöppna butiker inkl. varuhus och stormarknader, dvs. drygt 1 procent av samtliga anställda i detaljhandeln och ca 2 procent av samtliga butiksanställda. Av dessa an- ställda är ca 3 000 fast hel- och deltidsanställda medan resterande ca 1 000 utgörs av den personal som anställts särskilt för att arbeta på söndagar. Den genomsnittliga veckoarbetstid som utförs av personalen i de särskilda söndagsstyrkorna motsvarar veckoarbetstiden för ca 125 heltidsanställda. Huruvida motsvarande arbetstillfällen vid en affärstidsreglering skulle kom- ma att uppstå under normal affärstid på vardagar är osäkert.

Enligt affärstidsnämndens undersökningar består de särskilda söndags- styrkorna till stor del av studerande och hemarbetande kvinnor som av skilda anledningar speciellt sökt anställning på söndagar. För hemarbetande kvinnor är en icke ovanlig anledning till söndagsarbete i butik att de på vardagar inte lyckats ordna barnomsorgen på ett tillfredsställande sätt.

1 bensinstationer och kiosker sysselsätts varje söndag ca 20 000 personer. Vid dessa försäljningsställen har öppethållandet under den tid fria affärstider gällt inte förändrats varför antalet sysselsatta varje söndag i dessa butiks- kategorier var ungefär detsamma när 1967 års affarstidslag var i kraft. De på söndagar sysselsatta i bensinstationer och kiosker är sålunda fem gånger så många som de som för närvarande varje söndag sysselsätts i varuhus, stormarknader, dagligvaru- och fackhandelsbutiker. Vid varuhus och stormarknader sker enligt affärstidsnämndens under- sökningar uttagning av fast anställd personal för arbete på söndagar och vardagskvällar genom antingen frivillig personalanmälan eller i enlighet med arbetstidsscheman, som fastställs i samarbete mellan företagsledning och fackklubbar. Inte i något fall har enligt affärstidsnämndens undersökningar tvång förekommit för personalen vid varuhus och stormarknader att arbeta på söndagar. Sådant tvång har emellertid förekommit enligt den under- sökning av den söndagsarbetande personalens sammansättning m. m. som Sveriges Livsmedelshandlareförbund tSSLF) låtit Handelns utredningsinsti- tut tHUl) genomföra vid mindre livsmedelsbutiker. Det ligger i sakens natur att det vid sådana butiker kan vara svårare än vid de större försäljnings- ställena att rationellt planera personalens arbetstider, exempelvis genom ut- läggning av arbetstidsscheman. Sådana scheman, som kan beakta de an- ställdas önskemål om arbetstidens förläggning. bör emellertid enligt de ana- lyser affärstidskommittén genomfört kunna upprättas lika väl vid mindre

som vid större försäljningsställen. De kan också omfatta tider på söndagar och på vardagkvällar.

En av de frågeställningar kommitten haft att analysera vid sina bedöm- ningar av effekterna av de fria affärstiderna har varit de handelsanställdas möjligheter att till följd av förskjutna arbetstider utnyttja sin fritid tillsam- mans med övriga familjemedlemmar, släkt eller vänner. Andra liknande frågeställningar har varit de handelsanställdas möjligheter att delta i fackligt och politiskt arbete liksom deras möjligheter att ta del av samhällets kul— turutbud.

Frågan om konsekvenserna för bl. a. de handelsanställda av förskjutna arbetstider har undersökts av docent Bertil Gardell med stöd av medel ur arbetarskyddsfonden. Undersökningen är dock inte representativ för samt- liga handelsanställda då den genomförts som s. k. case-studies. De fall som studerats tyder emellertid på att handelsanställda med förskjutna ar- betstider upplever sina arbetstider som ett hinder för samvaro med familj, släkt och vänner. Vidare upplevs enligt undersökningen möjligheterna att ta del av olika kulturaktiviteter som begränsade. Undersökningen antyder att andelen fackligt och politiskt verksamma personer bland de handels- anställda är liten och att arbetstiderna i allmänhet inte upplevs som något hinder för denna verksamhet av dem som är fackligt och politiskt aktiva. En förklaring till att de fackligt aktiva inte upplever arbetstiderna som något hinder för den fackliga verksamheten är att flertalet fackligt förtroendevalda kan sköta sina uppdrag på arbetstid.

Till följd av att handelsyrket är ett serviceyrke kan de anställda i handeln till viss del få lov att acceptera arbete på obekväma tider då handeln för att tillgodose konsumenternas intresse av att handla på olika tider enligt affärstidskommitténs uppfattning har att tillämpa relativt stor flexibilitet i öppethållandetiderna. En sådan anpassning till efterfrågan gäller för samtliga yrkeskategorier som är verksamma i serviceinriktade branscher, t.ex. för anställda inom transportväsendet.

Totalt sett regleras omfattningen av de anställdas arbetstider av arbets- tidslagstiftningen. Denna lagstiftning hindrar ett otillbörligt utnyttjande av de anställda och tillförsäkrar samtidigt de anställda tid för rekreation och vila. En lagstiftning utöver denna behövs således inte för att reglera det totala arbetstidsuttaget.

De analyser av eventuella effekter på de handelsanställdas arbetsförhål- landen av fria affärstider som affärstidskommittén gjort med utgångspunkt i tillgängliga undersökningar och material tyder på att över fem år med fria affärstider inte medfört några påtagliga negativa konsekvenser för de handelsanställda.

Alla frågor som rör affärernas öppethållande kan för övrigt, såsom framgår av kapitel 11, sedan den 1 januari 1977, då lagen om medbestämmande i arbetslivet (MBL) trädde i kraft, göras till föremål för förhandlingar och kollektivavtal. Arbetstagarorganisationerna kan med fackliga stridsmedel verka för sådant öppethållande som ligger i de anställdas intresse.

De överenskommelser som kan träffas inom ramen för medbestäm- mandelagens regelsystem gäller emellertid enbart förhållandet mellan par- terna på arbetsmarknaden, dvs. mellan arbetsgivare och organiserade ar- betstagare. Detta innebär att, om kollektivavtal i enlighet med medbestäm-

mandelagens intentioner kommer att träffas om arbetstidens förläggning och butikernas öppethållande, olika försäljningsställen i detaljhandeln även i detta avseende kommer att arbeta under olika betingelser.

De begränsningar i medbestämmandelagens tillämplighet som ligger i att inte samtliga företag och anställda i detaljhandeln tillhör kollektivav- talsslutande organisationer utgör emellertid ingen grund för att avskriva möjligheterna att inom ramen för medbestämmandelagens regler nå över- enskommelser i kollektivavtal om regler för butikernas öppethållande. De ofullkomligheter i organisationsgrad som leder till att olika företag kommer att arbeta under olika betingelser gäller inte enbart affarstidsfrågor utan samt- liga de frågor som kan komma att regleras i kollektivavtal, dvs. även andra företagsledningsfrågor. De olika konkurrensförutsättningarna för skilda fö- retag som kan bli en följd av att kollektivavtal kommer att träffas kan således inte tas till intäkt för att i särskild ordning reglera affärstiderna.

Under den tid fria affärstider gällt har benägenheten att hålla öppet på icke "normala" affärstider hos de företag som främst skulle komma att falla utanför ett eventuellt kollektivavtal om öppethållandetider, dvs. i första hand små och mellanstora familjeföretag, varit liten. Huruvida detta skulle vara förhållandet även i en situation då för andra företag öppethållandet skulle komma att regleras i kollektivavtal går givetvis inte att ha någon definitiv uppfattning om. Inställningen till fria affärstider hos de mindre företagen talar dock för att de även i fortsättningen kommer att ha öppet i begränsad utsträckning på icke "normala" tider. Härtill kommer att be- stämmelser och riktlinjer i kollektivavtal ofta blir vägledande för relationerna mellan arbetsgivare och arbetstagare även i företag som inte direkt omfattas av avtalet.

Affärstidsnämndens analyser av affärstidernas betydelse för konsumen- terna innefattar bl. a. en undersökning av kundstrukturen i söndagsöppna butiker. Av denna undersökning framgår att ca 20 procent av de kunder som handlar på söndagar omöjligt skulle kunna förlägga sina inköp till en vardag senare i veckan. Resterande ca 80 procent uppger att det skulle varit möjligt för dem att i stället göra motsvarande inköp en vardag i efter- följande vecka. Bland dessa kunder ingår dock såväl sådana som endast i nödfall skulle kunna lägga om sina inköp till en vardag i efterföljande vecka som sådana som utan olägenhet skulle kunna göra en sådan förändring av sina inköp.

Den frihet för konsumenterna som skapats genom de fria affärstiderna har, som framgått av kapitel 10, inneburit att de med avseende på prisnivå och tillgänglig tid i större utsträckning än tidigare kunnat välja det inköps- mönster som passar dem bäst. Som framgår av kapitel 6 har den större valfrihet för konsumenterna, som fria affärstider medfört och som i första hand gagnat den ökande skaran av dubbelarbetande hushåll, således inte behövt köpas till priset av en generellt sett högre prisnivå.

Kravet från konsumenternas sida på möjligheter till inköp på icke "nor- mala" tider kan enligt DELFA:s studie av effekterna i olika avseenden av en 6-timmars arbetsdag väntas öka i framtiden. Enligt denna studie kan en sådan arbetstidsreform knappast genomföras inom nuvarande ramar för arbetstidens förläggning. Skiftarbetet skulle således enligt DELFA behöva öka i omfattning, vilket för detaljhandelns del med stor sannolikhet skulle

komtna att medföra krav på en större flexibilitet i öppethållandetiderna.

Som framgått av de undersökningar om köpmännens inställning i af- färstidsfrågan, som redovisats i kapitel 8, önskar ett stort antal köpmän en reglering i lag av affärstiderna. Ett motiv för en sådan lagstiftning har angetts vara de enskilda butiksinnehavarnas behov av en garanti för åt- minstone en dags vila och rekreation per vecka.

Av de undersökningar affärstidsnämnden gjort och som analyserats av affärstidskommittén framgår bl. a. att företagarens totala veckoarbetstid — inklusive förberedelse- och avslutningsarbete — genomsnittligt sett inte i någon högre grad påverkats av de fria affärstiderna. Detta faktum hindrar givetvis inte att enskilda köpmän — beroende på lokala konkurrenssituationer — påtagligt måst öka sitt öppethållande och därigenom sin egen och kanske andra familjemedlemmars arbetsinsats. De önskemål om skydd mot en allt- för betungande arbetsinsats som detta förhållande skulle kunna föranleda får dock vägas mot företagarnas önskemål att upprätthålla en fri marknads- hushållning.

På samma sätt som de fria affärstiderna inte genomsnittligt sett i någon högre grad påverkat de enskilda köpmännens totala veckoarbetstid kan några negativa effekter av det fria öppethållandet inte heller spåras till struktur— förändringarna i handeln eller till handelns möjligheter att rekrytera personal. Butiksnedläggningarna i dagligvaruhandeln har, som framgår av kapitel 7 och 8, under den tid fria affärstider gällt bromsats upp. Samtidigt har de fria affärstiderna öppnat möjligheter till etablering av nya typer av butiker, de 5. k. servicebutikerna. Dessa är i många fall gamla ombyggda kvarters- butiker. Om affärstiderna skulle regleras i lag skulle risk föreligga att för- utsättningarna för att driva servicebutiker i stor utsträckning skulle försvinna och därmed närhetsservicen för konsumenterna försämras. Det är för övrigt över huvud taget svårt att reglera affärstiderna utan att det leder till nackdelar för konsumenterna, bl. a. för yngre dubbelarbetande barnfamiljer.

De gångna fem och ett halvt åren med fria affärstider har, som framgår av tidigare kapitel, inte medfört några sådana konsekvenser för konsumen- terna, de handelsanställda och för företagen att en särskild reglering i lag av affaremas öppethållande är påkallad. För att möta eventuella farhågor för att ett tillstånd med fortsatta fria affärstider framdeles kan medföra ne- gativa konsekvenser bör emellertid en effektiv övervakning upprätthållas av butikernas öppethållande, de handelsanställdas arbetssituation och kon- sumenternas tillgång till detaljhandelsservice.

Övervakningen bör ske genom en fristående affärstidsnämnd, som skall ha i uppdrag inte endast att löpande följa utvecklingen från konsumenternas, de anställdas och företagens synpunkt utan också att till regeringen meddela om utvecklingen skulle gå i en från dessa intressens och från allmän syn- punkt ogynnsam riktning. På nämnden bör också falla att föreslå erforderliga åtgärder när en sådan ogynnsam utveckling kunnat konstateras. Till sådana åtgärder hör att införa en särskild affarstidslag som det skulle åligga nämnden att föreslå den närmare utformningen av. Nämnden skall vidare ha att ta initiativ till frivilliga överenskommelser, t. ex. för begränsning av s. k. jippon i samband med söndagsöppet eller av sådant söndagsöppet som är besvärande för de anställda. Nämnden bör bestå av företrädare för konsumenterna, de anställda och företagen.

13. Utformningen av en särskild affarstidslag

De av kommitténs ledamöter som förespråkar en särskild reglering i lag av affärstiderna har, som nämnts i kapitel 12, olika utgångspunkter och motiv för sina ställningstaganden. De förordar också olika innehåll i och utformning av en sådan lag. 1 det följande redovisas hur en särskild af- farstidslag bör utformas enligt dels ledamöterna Börjesson. Gradin, Granlund och Sandell. dels ledamoten Johansson. dels ledamoten Sundewall.

13.] Förslag till särskild affarstidslag av ledamöterna Börjes— son, Gradin, Granlund och Sandell

En särskild arbetstidslag bör bl. a. mot bakgrund av de tillämpningssvå- righeter som förelåg med tidigare affärstidsreglering ha formen av en tving- ande lagstiftning utan dispensmöjligheter. Detta innebär att — utöver de butikskategorier och varor som redan i lagtexten föreslås falla utanför lagens tillämplighet — några undantag från lagens bestämmelser inte kan medges.

Vid en tvingande affärstidsreglering kan de tider i lagen under vilka yr- kesmässig detaljhandel förbjuds inte göras till föremål för förhandlingar i enlighet med medbestämmandelagens regler. Eventuella kollektivavtal om affärstider, som skulle utsträcka butikernas öppethållande utöver de tider som medges i lagen, kan således inte ingås. I detta fall tar således den särskilda affärstidslagen över medbestämmandelagens regler. Däremot kan kollektivavtal om inskränkningar i de i lagen medgivna öppethållandetiderna ingås. En särskild affarstidslag fråntar således inte arbetstagarparten några rättigheter enligt medbestämmandelagens regler om medinflytande i arbets- livet. Villkoren för öppethållande under vad som i lagen betecknas som normal affärstid fastställs efter förhandlingar mellan arbetsgivare och arbets- tagare i enlighet med bestämmelserna i medbestämmandelagen.

Vid utformningen av följande förslag till en särskild affarstidslag har be- aktats såväl de handelsanställdas intresse av att i största möjliga utsträckning minimera arbete på obekväm tid som konsumenternas intresse av ett flex- ibelt öppethållande i detaljhandeln. Vid avvägningen av olika intressen har också beaktats företagens möjligheter att i olika situationer uppnå lönsamhet i verksamheten. De tider som i den föreslagna lagen betecknas som vanlig affärstid har föreslagits med beaktande av att stora konsumentgrupper med hänsyn till långa arbetsresor och hämtning av barn på dag- eller fritidshem har behov av att kunna göra inköp på kvällstid. Med hänsyn till att fem

dagars arbetsvecka är en realitet inom praktiskt taget all industri och handel föreligger emellertid från konsumenternas synpunkt inte samma motiv för ett utsträckt öppethållande på lördagar och söndagar som på vardagar. Därför kan — utan att konsumenternas intresse av ett flexibelt öppethållande åsido- sätts — stängningstiden på lördagar sättas tidigare än under tiden måndag —fredag medan på söndagar butikerna kan hållas stängda.

För att möjliggöra distribution av tidningar och tidskrifter även på tider som är förbjudna i den föreslagna särskilda affärstidslagen föreslås att ett i särskild ordning specificerat varusortiment får säljas utan restriktioner i tiden. Detta sortiment måste med hänsyn till kostnads- och lönsamhets- situationen i de försäljningsställen som främst distribuerar tidningar, dvs. kioskerna, ges en sammansättning som omfattar betydligt fler varor än tid- ningar och tidskrifter.

Förutom försäljning utan restriktioner i tiden av varor upptagna på den särskilda varulistan föreslås i lagen att butiker i samtliga butikskategorier medges en kvot av två söndagar per år som fritt får disponeras för öp- pethållande. Genom den flexibilitet i öppethållandet som härigenom skapas kan butikerna — med hänsyn till den egna konkurrenssituationen — anpassa sitt öppethållande till ökad efterfrågan inför storhelger eller till efterfrågan koncentrerad till ett fåtal sommarveckor.

Den föreslagna affärstidsregleringen innebär en avsevärd minskning av de handelsanställdas arbete på obekväma tider. Utöver de inskränkningar i den obekväma tiden som direkt följer av lagens definition av normala affärstider föreslås att i lagen stadgas förbud mot öppethållande på jul-, nyårs-. pingst- och midsommaraftnarna. Härigenom skulle tillgodoses ett sedan länge framfört krav från de handelsanställda att de, på samma sätt som övriga arbetstagare, skulle ges möjlighet att fira de nämnda storhelgerna tillsammans med övriga familjemedlemmar.

Med utgångspunkt i vad som framhållits i det föregående skisseras i det följande ett förslag till en särskild affarstidslag. 1 bilaga 2 redovisas ett utkast till en lagtext.

1 lagens första paragraf fastslås att lagen gäller försäljningsställen inom yrkesmässig detaljhandel och att dessa får hållas öppna under de tider som i lagen kallas normal affärstid.

1 paragrafen anges som definition på "affär" försäljningsställe, där de- taljhandel bedrivs yrkesmässigt. Under uttrycket "försäljningsställe" faller först och främst alla fasta försäljningsställen, såsom affärer, kiosker, stånd, bodar och bord. Också tillfälliga försäljningsställen räknas emellertid hit. Härigenom faller i princip all kringföringshandel under lagen.

Kravet på att det skall vara fråga om detaljhandel betyder att lagen avser att reglera bara den direkt på konsumenterna inriktade försäljningen av varor. Grosshandel och annan återförsäljning till leverantörer omfattas alltså inte av lagen. Inte heller reglerar lagen serviceverksamhet eller förmedling av tjänster. Restaurangverksamhet faller liksom bank- och försäkringsverk- samhet följaktligen utanför lagen. På samma sätt förhåller det sig med sådan verksamhet som t. ex. fotografering, frisering, fotvård och bad. Vidare är det inte fråga om detaljhandel i lagens mening när man säljer lotter, fri- märken, biljetter o.d. Om försäljning av varor förekommer vid sidan av sådan service. som här har beskrivits, bör emellertid lagen bli tillämplig

på verksamheten i dess helhet. För att sådan verksamhet som fotografering, frisering, fotvård och bad skall vara undantagen affärstidslagens bestämmelser bör krävas att — efter den normala affärstidens slut — i den lokal där verksamheten bedrivs inte finns tillgängliga för försäljning andra varor än de som i särskild ordning är undantagna lagens bestämmelser. Av senare paragraf i lagen framgår, att försäljning av vissa varor föreslås skall få ske fritt. Om bara sådana varor säljs från exempelvis restauranger, frisersalonger och fotograllateljéer, följer av det förut anförda att verksamheten i sin helhet faller utanför lagens tillämpningsområde. Det får ankomma på den myndighet som regeringen bestämmer att ge närmare föreskrifter som hindrar försäljning efter affärs- tidens slut av vara som då inte får säljas fritt.

I lagen föreslås för att den skall vara tillämplig att detaljhandeln skall vara yrkesmässig. Det innebär att utanför lagens tillämpningsområde faller tillfällig försäljning för välgörande eller annat ideellt ändamål men däremot inte försäljning som bedrivs permanent av ideell organisation från fast för- säljningsställe.

Av första paragrafen framgår att försäljningsställe för yrkesmässig de- taljhandel får hållas öppet måndagar—fredagar mellan kl. 8 och 20 och lördagar mellan kl 8 och 15 (normal affärstid). Enligt paragrafen skall affärerna hållas stängdajulafton, nyårsafton, pingstafton och midsommarafton. Till normal affärstid räknas i lagen även två valfria söndagar per år. Under dessa söndagar tillåts i den föreslagna lagen öppethållande under samma tid som på lördagar.

Öppethållande i butik före kl. 8 har under den tid fria affärstider gällt varit litet. Kl. 8 som tidigaste öppningstidpunkt på vardagar tillgodoser därför väl såväl konsumenternas önskemål om flexibla inköpsmöjligheter som de handelsanställdas intresse av en inte alltför tidig start på arbetsdagen.

När det gäller den tid som skall anges som senaste stängningstidpunkt på vardagar måndag—fredag skiljer sig de handelsanställdas önskemål om arbetstidens förläggning på kvällstid från det intresse av att handla på sen kvällstid som finns hos vissa konsumentgrupper. Som framgått av kapitel 10 har förvärvsintensiteten för den vuxna befolkningen ökat markant under senare år, vilket bl.a. lett till ett ökat antal dubbelarbetande. Många fa- miljemedlemmar har därför att passa — förutom de tider som är knutna till förvärvsarbetet — dels tider för inlämning och hämtning av barn på dag- hem, fritidshem eller förskolor, dels göra de inköp som krävs för uppehället. Dessa förhållanden tillsammans med att stora befolkningsgrupper måste avsätta en avsevärd del av sin tid före och efter arbetet till resor till och från arbetet motiverar att samtliga butiker ges möjlighet att hålla öppet till kl. 20 på vardagar måndag—fredag. Dessa motiv för ett relativt omfattande öppethållande föreligger inte på lördagar då flertalet yrkesverksamma för närvarande har fem dagars arbetsvecka. ] lagen stadgas därför som senaste stängningstidpunkt på lördagar kl. 15. En analys av konsumenternas in- köpsvanor har givit vid handen att antalet inköp efter kl. 20 måndag—fredag och efter kl. 15 på lördagar totalt sett är ringa.

Med begreppet normal affärstid i lagen avses tillåten affärstid, dvs. den tid under vilken yrkesmässig detaljhandel, får bedrivas. Kund som kommer in i affären under tillåten affärstid får emellertid betjänas och vara som säljs under sådan tid får lämnas ut eller försändas även efter affärstidens slut.

Den möjlighet som i lagutkastet ges butikerna att ha öppet två valfria söndagar per år tillgodoser i tillräcklig utsträckning konsumenternas intresse av att tillsammans med familjemedlemmar eller bekanta göra inköp av mer varaktiga konsumtionsvaror, t. ex. möbler och konfektionsvaror. En ordning som medger butikerna att hålla öppet vissa söndagar per år, ger således, samtidigt som det innebär en stark begränsning av det nuvarande sön- dagsöppethållandet i varuhus, stormarknader och andra större butiker. de konsumenter som har intresse av att handla på söndagar vissa möjligheter att fortsätta med detta. Inom ramen för den fria kvoten för söndagsöp- pethållande kan butikerna anpassa sitt öppethållande till säsongmässiga svängningar i efterfrågan. t. ex. öka sitt öppethållande underjulhandeln eller i anslutning till ökad efterfrågan under semesterperioder.

Butikernas öppethållande under julafton. nyårsafton, pingstafton och midsommarafton har under en lång rad av år starkt ifrågasatts av de han- delsanställda. De handelsanställda har under vissa år och i vissa butiker genom förhandlingar lyckats få igenom sitt krav på att hålla stängt på jul- afton. Julafton, nyårsafton, pingstafton och midsommarafton intar, med hänsyn till de traditioner som utbildats kring dessa helger, en särställning. Ett generellt förbud mot öppethållande på nämnda helgdagsaftnar bör kunna införas utan att konsumenternas möjligheter att göra inköp allvarligt för- svåras.

Som tidigare nämnts ges inte i lagen utrymme för dispenser för öppet- hållande på andra tider eller försäljning i andra former än vad som stadgas i lagen. Genom att göra lagen på detta sätt tvingande undviks den ad— ministrativa apparat som karaktäriserade 1967 års affärstidslagstiftning.

I andra och tredje paragraferna redovisas olika slag av försäljning som föreslås undantagen från lagens tillämpning. Utredningen anknyter antingen till försäljningsstället eller till varuslag eller till en kombination av båda. Föreslagna undantag ansluter nära till de undantag som gällde enligt 1967 års affärstidsreglering.

Affärstidslagen föreslås inte äga tillämpning vid försäljning från apa/ek. Försäljningen från apotek av farmaceutiska specialiteter m. m. regleras i sår- skilt avtal mellan staten och det av staten helt ägda Apoteksbolaget. Någon annan reglering av apotekens öppethållande än den som sker i enlighet med detta avtal är inte påkallad.

Den 5. k. automathande/n var undantagen från 1967 års affärstidsreglering. Även vid en förnyad reglering i lag av affärstiderna borde automathandeln utan olägenhet kunna släppas helt fri. Det enda krav som bör bibehållas är att automaten skall vara av en i vederbörlig ordning godkänd typ.

Oberoende av lagstadgad affärstid bör försäljning få ske på Ira/ikmcdel. såsom flygplan, tåg och båtar. Däremot faller under lagen försäljning från kiosk på flygplats och järnvägsstationsområde, såvida där inte bara säljs sådana varor som enligt den föreslagna lagen eller i förordning med stöd av den föreslagna lagen får säljas fritt.

1 den särskilda affärstidslagen föreslås undantag förjörsäl/ning, som lam- brukare, trädgårdsodlare elle/"fiskare i ringa arri/aiming bedriver med egna Iammanna— eller trädgårdsprodukrer eller _tisk av egen fångst.

Affärstidslagstiftningen föreslås inte vara tillämplig på visning och för- säljning i utställningslokal av konstverk. konsthantverk och konsrindusrrie/Ia

produkter.

Från 1967 års af färstidslag var undantaget försäljning under utövning av eller i samband med ordnad restaurang. kafe- eller konditoriröre/se av lagad mat samt bageri- och konditorivaror. Med begreppet lagad mat avses därvid inte konserver, djupfrysta produkter o.d. utan mat i den form som den serveras på stället.

Även vid en förnyad reglering i lag av affärstiderna bör möjlighet finnas att utom normal affärstid kunna köpa lagad mat och bakverk på närings- ställen som tillverkar sådana varor huvudsakligen för att förtäras på stället. Härutöver bör gatukök i enlighet med den definition som fastställs av livs- medelsverket undantas från den föreslagna affärstidslagen.

Som villkor för att restaurang- och konditoriföretag av den typ som ovan nämnts skall falla utanför lagens bestämmelser föreslås att serveringsrörelsen skall vara ordnad. Om det anses erforderligt bör det ankomma på myndighet som regeringen bestämmer att i särskilda tillämpningsföreskrifter till lagen uppställda erforderliga villkor för att ordnad serveringsrörelse skall kunna anses föreligga.

Den bestämning som framgår av tredje paragrafen _[järde momentet i den föreslagna affärstidslagen syftar till att underlätta möjligheten för allmän- heten att på andra tider än normal affärstid köpa varor, som man plötsligt kan behöva få tillgång till. En avgränsning i avsikt att tillgodose konsu- menternas intresse av att kunna handla på icke normala tider samtidigt som de handelsanställdas intresse av att arbeta på obekväma tider minimeras kan ske efter flera olika kriterier. Främst kan en avgränsning ske efter fyra kriterier, nämligen med avseende på

E] butikens omsättning i kr, [I butikens yta, El antal årsanställda i butiken, samt D saluhållet sortiment.

Att utforma en affarstidslag som undantar butiker med en årsomsättning understigande ett visst belopp medför svårigheten att fastställa ett sådant belopp. Mot bakgrund av fortgående prisstegringar måste ett sådant belopp fortlöpande bli föremål för revideringar. Detta kan skapa osäkerhet inom handeln, så till vida som butikerna — beroende på det sortiment de för och de skillnader i prisförändring som föreligger mellan enskilda varor — början av året inte med säkerhet kan veta om de vid årets slut kommer att över- eller underskrida den i lagen fastställda beloppsgränsen.

En avvägning med hjälp av butiksytan kan föra med sig en mängd gräns- dragningsproblem. Bland annat måste vid en sådan avgränsning klan anges vilka utrymmen i butiken som ska ingå i underlag för beräkningen. En sådan konstruktion kan inbjuda till att på olika sätt kringgå lagen, t. ex. genom ombyggnader av butiker eller genom att vissa funktioner— då främst lagerfunktioner — flyttas utanför själva butikslokalen. Sådana åtgärder kan medföra ökade kostnader inom handeln, vilka slutligen kan komma att drabba konsumenterna i form av högre priser.

Genom en avgränsning utgående från antalet årsanställda skulle på ett enkelt sätt från lagens bestämmelser om öppethållandetider kunna undan- tas t.ex. mindre butiker. Gränsen skulle kunna sättas så att en lämplig

avvägning skulle ske mellan de handelsanställdas önskemål om rimliga ar- betstider och konsumenternas intresse av detaljhandelsservice på icke nor- mala tider. En avgränsning utgående från antalet årsanställda kan emellertid medföra betydande problem för sådana butiker som har ett antal årsanställda som nära ansluter till det i lagen satta gränsvärdet. En mera påtaglig för- säljningsökning i dessa butiker skulle inte utan vidare kunna mötas med en ökad arbetsinsats av den befintliga personalen. Detta skulle kunna med- föra en hårdare press på de redan anställda i dessa butiker. En avgränsning med antalet årsanställda innebär vidare att företagsformer och butiker med enbart anställd personal, t.ex. konsumentkooperativa butiker, kommer i ett sämre konkurrensläge i förhållande till företag och butiker där ägaren och personer ur dennes familj tar aktiv del i butikernas skötsel. En av- gränsning med antalet verksamma i stället för antalet anställda skulle å andra sidan på ett påtagligt sätt minska möjligheterna att kontrollera lagens efterlevnad.

1 1967 års affarstidslag gjordes en avgränsning av lagens tillämplighet med utgångspunkt i ett visst varusortiment. Lagens bestämmelser gällde således inte försäljning på icke normala affärstider av artiklar inom ett visst specificerat sortiment — det 5. k. fria varusortimentet. Trots de brister som följer med en sådan avgränsning — t. ex. att de varor som tillåts för försäljning på icke normala tider, av allmänheten liksom av handeln kan komma att uppfattas som i någon form godkända av statsmakterna — är denna form av avgränsning mest ändamålsenlig. Ett visst sortiment som får säljas i alla typer av försäljningsställen kan anses verka konkurrensneutralt mellan olika butiker samtidigt som konsumenterna får tillgång till viss detaljhan- delsservice på icke normal affärstid. En förteckning över de varor som enligt vår mening skulle få säljas fritt oberoende av affärstidsregleringen återfinns i bilaga 21. Förteckningen skulle fastställas av regeringen eller av myndighet som regeringen beslutar. Denna myndighet bör vara konsumentverket.

De varor som skulle få säljas fritt med stöd av stadgandet i tredje paragrafen ,[järde momentet framgår av dels lagtexten, dels den ovan nämnda särskilda varuförteckningen som återfinns i bilaga 2.1. Det bör få ankomma på myn- dighet som regeringen bestämmer att meddela erforderliga föreskrifter. som förhindrar att — utom normal affärstid — andra varor finns tillgängliga inom försåljningslokalen än de som får säljas med stöd av lagen.

De varor som uppräknas särskilt i den aktuella paragrafen är tryckta skrif- ter, tobaksvaror med tillbehör, blommor samt bensin, motor- och smörjoljor, biltillbehör och reservdelar till bilar. Av dessa varor faller tryckta skrifter och tobaksvaror under det normala kiosksortimentet. Dessa båda varuslag säljs dock i stor utsträckning även genom andra försäljningsställen varför de bör anges särskilt i undantagen från den föreslagna affärstidslagen. Genom att tryckta skrifter undantas från den föreslagna affärstidsregleringen kom- mer bokhandeln att falla utanför lagens tillämpningsområde om där inte samtidigt säljs andra varor än de som i övrigt omfattas av undantagen i lagen.

Undantaget vad gäller blommor får ses mot bakgrund av att cet kan anses föreligga ett starkt konsumentintresse av att kunna handla blommor på söndagar och på senare kvällstid på vardagar. Inköp av blommor på sådana tider sammanhänger inte i ringa utsträckning med sjukbesök eller

andra former av uppvaktningar.

Det föreslagna undantaget för försäljning av bensin, motor- och smörjoljor, tillbehör och bilreservdelar innebär en utvidgning jämfört med undantagen i 1967 års affarstidslag. I denna lag omfattade inte undantaget bilreservdelar. Den inriktning på gör-det-själv-verksamhet som präglat utvecklingen av bensinstationemas serviceverksamhet under senare år och som förutsätter tillgång till erforderliga reservdelar talar dock för att även reservdelar till bilar nu bör undantas från en affärstidsreglering.

Det sortiment, som enligt den allmänna formuleringen i lagtexten skulle tillåtas för försäljning utanför de tider som anges i lagen, bör vara starkt begränsat. Med hänsyn till att det vid nuvarande butiksstruktur och kost- nadsläge inte torde vara möjligt att driva försäljningsställen baserade på försäljning av t. ex. enbart tryckta skrifter och tobaksvaror är det emellertid nödvändigt att även tillåta försäljning av vissa andra varor under icke normal affärstid. Med beaktande av såväl konsumenternas intresse av inköp på icke normala tider som de handelsanställdas önskemål om så litet arbete som möjligt på obekväm tid bör det sortiment varor, som med stöd av 3; 8 momentet 1967 års affarstidslag var undantagna från lagens bestäm- melser under det sista året den lagen var i kraft, ligga till grund för undan- tagen från bestämmelserna om aflärstider även i den föreslagna affärstids- lagen tbilaga 2). Det sortiment som redovisas i bilaga 2.1 ansluter mycket nära till det traditionella kiosksortimentet. Till detta har endast fogats grav- prydnader och julgranar.

Slutligen innehåller utkastet i paragra/ernajyra och fem stadganden om att närmare föreskrifter för tillämpningen av lagen liksom förslag till sank- tionsbestämmelser för dem som bryter mot lagen kan meddelas av rege- ringen eller myndighet som regeringen bestämmer. Övervakningen av lagens efterlevnad sker genom polismyndighet.

13.2. Förslag till särskild affarstidslag av ledamoten Johansson

Av de undersökningar av konsumenternas intresse av fria affärstider som genomförts framgår bl.a. att huvuddelen av de konsumenter som handlar på söndagar anser att de i stället skulle ha kunnat genomföra sitt söndags- inköp en vardag senare i veckan. Totalt sett skulle således en affärstids- reglering inte allvarligt behöva försvåra för konsumenterna att genomföra erforderliga inköp. För de konsumentgrupper som i större utsträckning än andra utnyttjar möjligheten att söndagshandla — i första hand yngre dub- belarbetande barnfamiljer— skulle dock givetvis en inskränkning i butikernas söndagsöppethållande medföra motsvarande mindre handlingsfrihet vid val av inköpstillfälle. Genom att i en eventuell affarstidslag ge relativt vida ramar för butikernas öppethållande skulle emellertid även de grupper som i större usträckning än andra utnyttjar söndagsöppna butiker kunna erbjudas tillfredsställande inköpsmöjligheter.

Vid utformningen av en eventuell reglering i lag av affärstiderna måste beaktas förhållandet mellan en sådan lagstiftning och de arbetsrättsliga reg- lerna enligt medbestämmandelagen. Utgångspunkt för en eventuell affärs- tidslag bör därför tas i den ställning som de anställda fått genom med-

bestämmandelagen. Bäst tillvaratas intentionerna i medbestämmandelagens regler om en eventuell affärstidsreglering ges en dispositiv utformning, dvs. avvikelser från lagens regler skulle tillåtas om företaget/arbetsgivaren vid förhandlingar kunde utverka godkännande från sina fackliga motparter.

Denna möjlighet till avvikande öppethållande utöver i lagen angivna tids- ramar ger det utrymme för anpassning till lokala förhållanden och till skilda köpsituationer som torde vara helt nödvändigt för att en affärstidsreglering icke skall innebära ett onödigt besvärande ingrepp i konsumenternas ser- vicesituation. Behovet av denna möjlighet till anpassning kan illustreras av antalet dispenser under 1967 års affarstidslag. Under 3 1/2 år behandlades 14107 dispensärenden varav 12065 ansökningar beviljades. Dispenserna avsåg företrädesvis tillstånd till öppethållande under söndagar.

En tvingande lag, som icke skulle ge några möjligheter till avvikelse torde icke vara möjlig att förena med den verklighet som av detaljhandeln kräver anpassning till för konsumenterna angelägna behov av service i olika situationer.

Företag som saknar anställda — eller som sysselsätter enbart oorganiserade anställda — skulle vid en eventuell affärstidsreglering kunna hänvisas till att vända sig till en speciell nämnd för affärstidsfrågor med begäran om tillstånd till vidgat öppethållande. Nämnden — i vilken arbetsmarknadens parter och konsumentintresset skulle vara företrädda — skulle även ha att pröva framställningar om vidgat öppethållande från butiker med organiserad arbetskraft där överenskommelse inte kunnat uppnås mellan arbetsgivaren och arbetstagarnas företrädare. Nämndens beslut skulle inte kunna över- klagas. Därmed skulle regeringskansliet befrias från besvärsärenden av den natur som förekom före 1972. Genom att framställningar om öppethållande utöver det som följer av lagens bestämmelser skulle behandlas centralt i nämnden skulle dessutom lokala olikheter så långt möjligt undvikas. Härtill kommer att lagen skulle utformas på ett sådant sätt att antalet framställningar om undantag utöver dem som kan behandlas generellt torde bli få. 1 in- struktionen för nämnden skulle bl. a. ingå skyldighet att vid behov föreslå ändring av såväl lagen som instruktionen för nämnden.

Genom den roll nämnden givits i den skisserade lagen beräknas flera av de olägenheter som uppstod i samband med dispensprövningar enligt 1967 års affarstidslag kunna elimineras. Som nämnts möjliggör den centrala nämnden en för landet som helhet enhetlig prövning av affärstidsärenden och regeringen befrias från behandlingen av enskilda ärenden då nämndens beslut skulle bli slutgiltiga. Prövningen i nämnden skulle ske efter vissa på förhand uppställda kriterier för bedömningen. Sådana kriterier skulle i sina huvuddrag kunna ingå i den särskilda affärstidslagen och i övrigt med- delas i riktlinjer för den centrala nämnden — såsom regeringen gjort till SPK för administrationen av prisregleringar. Genom att i förväg uppställa kriterier för dispensprövningen i nämnden skulle uppnås dels en begränsning av antalet ärenden i nämnden, dels en relativt enkel handläggning av fö- rekommande ärenden. För att tillföra nämnden kännedom om de lokala förhållandena skulle nämnden arbeta i nära kontakt med de i kommunerna verksamma konsumentsekreterarna.

En eventuell affärstidsreglering bör få den utformning som framgår av bilaga 3 och få följande huvudsakliga innehåll.

I Iagensjörsta paragraf fastslås att lagen gäller försäljningsställen inom detaljhandeln och att dessa får hållas öppna under de tider som i lagen kallas normal affärstid. [ andra paragrafen definieras normal affärstid som 0800—1800 lördagar och 0800—2000 övriga vardagar. Enligt paragrafen skall affärerna hållas stängda nyårsafton, pingstafton, midsommarafton och jul- afton. Till normal affärstid räknas i lagen även 0800—1800 fyra valfria sön- dagar per år. Till normal affärstid räknas dessutom söndagar 0800—1800 för dagligvarubutiker med högst 15 årsverksamma.

Öppethållande före kl. 0800 under den tid de fria affärstiderna gällt har på vardagar — inkl. lördagar — varit litet om man bortser från de butiks- kategorier. vilka enligt lagutkastet undantas från lagens bestämmelser. Kl. 0800 som tidigaste öppningstidpunkt på vardagar torde väl tillgodose såväl konsumenternas önskemål om flexibla inköpsmöjligheter som de handels- anställdas intresse av en inte alltför tidig start på arbetsdagen.

När det gäller den tid som skall anges som senaste stängningstidpunkt på lördagar och övriga vardagar skiljer sig de handelsanställdas önskemål om arbetstidens förläggning på kvällstid från det intresse av att handla på sen kvällstid som finns hos vissa konsumentgrupper. Som framgått av kapitel 10 har förvärvsintensiteten för den vuxna befolkningen ökat markant under senare år, vilket bl. a. lett till ett ökat antal dubbelarbetande. Många fa- miljemedlemmar har därför att passa — förutom de tider som är knutna till förvärvsarbetet — dels tider för inlämning och hämtning av barn på dag- hem, fritidshem eller förskolor, dels göra de inköp som krävs för uppehället.

Dessa förhållanden tillsammans med att stora befolkningsgrupper måste avsätta en avsevärd del av sin tid före och efter arbetet till resor till och från arbetet motiverar att samtliga butiker ges möjlighet att hålla öppet till kl. 2000 på vardagar. En analys av konsumenternas inköpsvanor har givit vid handen att antalet inköp efter kl. 2000 totalt sett är ringa med undantag för de inköp som sker i servicebutiker, kiosker och i bensinsta- tionsbutiker. Eftersom gatukök och kiosker samt bensinstationsbutiker med högst 15 årsverksamma föreslås inte omfattas av lagens bestämmelser om öppethållandetider torde icke föreligga några skäl att i lagen generellt tillåta ett öppethållande efter kl 2000 vanliga vardagar och efter kl 1800 lördagar.

Den möjlighet som lagutkastets andra paragraf skulle ge butikerna att ha öppet fyra valfria söndagar per år skulle i viss utsträckning tillgodose konsumenternas intresse av tillfällen till god planering av inköp av mer varaktiga konsumtionsvaror, t. ex. möbler och konfektionsvaror. En ordning som medger butikerna att hålla öppet fyra söndagar per år skulle således, samtidigt som det innebär en stark begränsning av det nuvarande sön- dagsöppethållandet i varuhus, stormarknader och andra större butiker, ge de konsumenter som har intresse av att handla på söndagar vissa möjligheter till detta. Inom ramen för de fyra tillåtna söndagarna skulle butikerna, bl. a. med hänsyn till att något söndagsöppethållande knappast förekommer under sommaren, också ges möjlighet att öka sitt öppethållande inför större helger, t. ex. julhelgen, för att avlasta det koncentrerade tryck på detaljhandelns kapacitet som de större helgerna innebär. Butikernas öppethållande under julafton har under en lång rad år ifrågasatts av de handelsanställda. De handelsanställda har under vissa år och i vissa butiker genom förhandlingar lyckats få igenom sitt krav på att hålla stängt på julafton. Det behov av

sammanhållet helgfirande, som fått sitt uttryck i de anställdas starka öns- kemål om ledighet julafton, torde med samma motiv föreligga även vid andra stora helger. Utan att konsumenternas möjligheter att göra inköp allvarligt försvåras, bör en lagstiftning med generellt förbud mot öppet- hållande kunna omfatta jul-, nyårs-, pingst- och midsommarafton.

Det öppethållande till kl. 2000 vardagar, som lagförslaget innehåller, och förslaget om öppethållande fyra valfria söndagar underlättar för detaljhandeln att planera affärstiderna inför helger så att de anställda kan beredas denna ledighet helgdagsaftnar och samtidigt ge konsumenterna tillfredsställande möjligheter till inköp inför helgerna. Kommittén har, som framgår av kapitel 10, funnit att det hos vissa grupper konsumenter — främst dubbelarbetande hushåll och barnfamiljer — finns intresse av att mer eller mindre regelbundet kunna handla på icke normala affärstider.

Givetvis gäller att dessa och andra konsumentgruppers intresse av att handla på icke normala tider bäst tillgodoses om det inte finns några rest- riktioner alls för butikernas öppethållande. Ett bibehållande av fria affärstider för alla butiker tillgodoser emellertid inte de opinioner som bildats bland de handelsanställda och de mindre företagen som önskar en reglering av affärstiderna. En avvägning mellan dessa olika intressen kan ske om i en eventuell affarstidslag öppethållandet begränsas i de större butikerna, dvs. de butiker där huvuddelen av de handelsanställda har sin utkomst och där öppethållandet fått störst omfattning.

En avgränsning av butiksbeståndet i avsikt att tillgodose såväl konsu- menternas intresse av att kunna handla på icke normala tider som de han- delsanställdas intresse av att arbetet på obekväm tid begränsas i största möjliga utsträckning och de mindre företagens önskan att begränsa öppet- hållandet bland de större företatagen kan ske efter främst följande kriterier, nämligen med avseende på

El saluhållet sortiment El butikens omsättning i kr EJ butikens yta El antal årsanställda i butiken.

I 1967 års affarstidslag undantogs försäljning av vissa varor — det 5. k. fria sortimentet — från lagens tillämpning. Dessa varor förtecknades i lagen och i särskilda av arbetarskyddsstyrelsen meddelade tillämpningsföreskrifter. Erfarenheterna av denna ordning var inte enbart goda. Bland annat visade konsumenterna en påtaglig irritation då de hade svårt att förstå att en tidsgräns kunde vara avgörande för om en vara hck säljas eller inte. Denna irritation vände sig mot såväl de anställda som företagen.

De beslut som statsmakterna tvingas fatta beträffande vilka varor som skall tillåtas för försäljning på icke normala tider vid en eventuell frilistning av varor inom ramen för en eventuell affärstidsreglering kan av allmänheten liksom av handeln komma att uppfattas som någon form av godkännande från statsmakternas sida av dessa varor, inte bara från affärstidssynpunkt, utan även från andra synpunkter, t. ex. folhälsosynpunkt. En affärstidsre- glering som undantar vissa frilistade varor ställer också stora krav på bu- tikslokalemas utformning, då—om butikerna under tillåten tid för ett allsidigt

sortiment — effektiva avgränsningar av vissa delar av sortimentet skall ske efter en viss tidpunkt. Då förutsättningarna att skapa sådana avgränsningar påtagligt skiljer sig åt mellan olika butikskategorier riskerar en affärstids- reglering som undantar vissa frilistade varor att inte verka konkurrensneu- tralt mellan olika butikskategorier.

Det begränsade frilistade sortiment som tillämpades i tidigare affarstidslag utgick icke i urvalet från de varor som är mest angelägna från konsument- synpunkt eller i första hand de produkter som utvisade den högsta efter- frågefrekvensen från konsumenterna. Sortimentet var snarare anpassat till det produkturval som är bäst lämpat för den försäljningsform som kioskerna utgör. Sortimentet utgjorde såsom säljobjekt underlag för den komplette- rande säljvolym som var nödvändig för att kioskerna skulle kunna fullgöra en av sina huvuduppgifter. Utrymmes-, hanterings- och lönsamhetssyn- punkter blev därvid de vägledande kriterierna för sammansättning av det begränsade sortimentet.

Denna karaktäristik gäller även det sortiment som i dag är det vanligast förekommande inom kioskhandeln och samma kriterier torde bli avgörande om ett sortiment ien ny affarstidslag skulle utgöra styrmedel för begränsning av öppethållandet. Ett sortiment med denna inriktning kan endast med stor svårighet utanför normal affärstid utgöra ett säljunderlag för andra sälj- former än kiosker. Butikerna skulle efter viss tidpunkt tvingas till avgräns- ningar i det sortiment som butiken i övrigt saluför. Detta innebär att kon- sumenterna för inköp utanför normal affärstid och främst söndagar skulle vara hänvisade till den försäljningsform via kiosker, som är mer kostnads- krävande än handeln i övrigt vilket också innebär en hög prisnivå för kon- sumenterna. Sortimentet som styrmedel ger ej heller någon möjlighet till anpassning till skilda servicebehov och efterfrågesituationer regionalt eller lokalt. Sortimentet fastställes av central myndighet och gäller hela landet.

Sammanfattningsvis torde en affärstidsreglering som innefattar ett be- gränsat frilistat sortiment som styrmedel vara den regleringsform som för företag och personal är den mest svårhanterliga och för konsumenterna den mest oflexibla och svåraste att acceptera.

Att i en eventuell affarstidslag undanta butiker med en årsomsättning understigande ett visst belopp medför betydande svårigheter när ett sådant belopp skall fastställas. Mot bakgrund av fortgående prisstegringar måste beloppet fortlöpande bli föremål för revidering. Detta kan skapa osäkerhet inom handeln, så till vida som butikerna — beroende på det sortiment de för och de skillnader i prisförändring som föreligger mellan enskilda varor — i början av året inte med säkerhet kan veta om de vid årets slut kommer att över- eller underskrida den i lagen fastställda beloppsgränsen.

En avgränsning med hjälp av butiksyta/r kan föra med sig en mängd gräns- dragningsproblem. Bland annat måste vid en sådan avgränsning klart anges vilka utrymmen i butiken som skall ingå i underlaget för beräkningen.

En sådan konstruktion kan också inbjuda till att på olika sätt kringgå lagen, t. ex. genom ombyggnader av butiker eller genom att vissa funktioner — då främst lagerfunktioner — flyttas utanför själva butikslokalen. Sådana åtgärder kan medföra ökade kostnader inom handeln, vilka slutligen kan komma att drabba konsumenterna i form av högre priser.

Om en avgränsning av tillämpningen av en eventuell affärstidsreglering skall ske genom att vissa butiker eller butikskategorier i viss utsträckning undantas är en avgränsning efter antalet årsverksamma lämpligast eftersom den medför det minsta antalet gränsdragningsproblem. Detta sammanhänger bl.a. med att årsverksam (normaltid för full arbetstid)är ett entydigt begrepp som finns väl definierat inom ramen för den allmänna försäkringen. Genom att anknyta till den allmänna försäkringen uppnås samtidigt en god kontroll av den eventuella lagens efterlevnad. Genom att vid avgränsningen använda "årsverksam" och inte "årsanställd" blir lagen konkurrensneutral. [ "års- verksam” inräknas även butiksinnehavare och medlemmar av butiksinne- havares familj.

Lagutkastet innefattar förslag som ger möjligheter till söndagsöppethål- lande för dagligvarubutiker med upp till femton årsverksamma. Definitionen av dagligvaror är enligt distributionsutredningen "livsmedel och andra för— nödenheter för vilka hushållens inköpsbehov är ofta förekommande". Dag- ligvarubutikens sortiment kan illustreras av bifogade varugruppsstatistik från försäljningen i de konsumentkooperativa dagligvarubutikerna (bilaga 4). Sta- tistiken upptar de varugrupper som ingår i sortimentet och den genom- snittliga fördelningen av försäljningen mellan varugrupperna. Dessa sor- timentsuppgifter torde i stort överensstämma med förhållandet för genom- snittet av samtliga dagligvarubutiker i landet.

Förslaget om möjligheter till söndagsöppethållande i dagligvarubutiker ligger i linje med de direktiv som legat till grund för affärstidskommitténs arbete. I direktiven sägs att de sakkunniga bör förutsättningslöst söka al- ternativa lösningar på affärstidsfrågan.

”Härvid bör övervägas om det är möjligt att undanta vissa typer av för- säljningsställen från en eventuell reglering. En möjlighet att tillgodose kon- sumenternas intresse av närhetsservice och öppethållande utöver normal affärstid kan vara att från regleringen undanta försäljningsställen med ett

begränsat antal sysselsatta eller med begränsad butiksyta." 1 överväganden av var gränsen i antal årsverksamma kan sättas bör en gräns vid femton årsanställda väl svara mot de krav på en rimlig avvägning mellan konsumenternas och de handelsanställdas intressen som bör ställas. Dagligvarubutiker med femton årsverksamma hade i 1976 års penningvärde en årsomsättning mellan 6 och 7 miljoner kronor. Vid den föreslagna gränsen om femton årsverksamma skulle cirka 55—60 procent av totala antalet dag- ligvarubutiker i landet — däribland istort sett samtliga servicebutiker— kom- ma att ges möjligheter till ett konsumentanpassat öppethållande. Denna gränsdragning överensstämmer även med distributionsutredningens över- väganden. Där föreslogs som gräns mot storbutiker som icke kunde anses ha utpräglat närhetsunderlag en butiksyta av högst 600 kvm. Vid etablering eller utbyggnad utöver denna ytgräns föreslogs en etableringsavgift av 1 000 kr. per kvm. Avsikten med denna avgift var att dämpa utvecklingen mot storbutiksstruktur och slå vakt om utvecklingen av närservice. Yt- gränsen 600 kvm butiksyta motsvarar i 1976 års penningvärde en årsom- sättning av mellan 7 och 8 miljoner kronor och mellan 15 Och 20 årsverk- samma.

Distributionsutredningen föreslog även driftsstöd till angelägen närser- vice. Lagutkastets förslag om möjligheter till söndagsöppethållande för dag-

ligvarubutiker innebär för dessa butiker att de genom ett konsumentanpassat öppethållande med egna intäkter ges möjlighet att i största möjliga utsträck- ning täcka sina egna kostnader. Denna möjlighet torde vara det bästa grund- läggande stöd som kan ges de butiker som arbetar med närhetsunderlaget som främsta förutsättning.

Gränsen femton årsverksamma för dagligvarubutiker ger befolkningen i alla delar av landet möjlighet till konsumentanpassad dagligvaruservice på i största möjliga utsträckning lika villkor. Den omsättningsgräns, cirka 7 miljoner kronor, som denna gränsdragning innebär motsvarar omsätt- ningen för en butik i ett bostadsområde med 3000—4 000 innevånare. Ser- vicemöjligheten skulle därmed erbjudas även de konsumenter som är bosatta i områden som i denna storlek planerats det senaste årtiondet.

I tredje ochjjärde paragra/erna fastslås ordningen för förhandlingar be- träffande de närmare villkoren för öppethållandet under vanlig affärstid mel- lan arbetsgivarna och arbetstagarnas fackliga organisationer. Förhandling- arna skall enligt Iagens utformning ske i enlighet med bestämmelserna i medbestämmandelagen. Om enighet inte uppnås om villkoren för öppet- hållandet skall enligt förslaget arbetsgivaren hänskjuta tvisten till den sär- skilda centrala nämnd som föreslås inrättad.

1 jenrte och sjätte paragraferna uppställs reglerna för den förhandlings- ordning som avses gälla i de fall arbetsgivaren önskar hålla öppet utöver den tid som i lagen anges som normal affärstid. Femte paragrafen gäller för företag med organiserad arbetskraft, medan sjätte paragrafen avser företag utan fackligt organiserad arbetskraft. 1 företag med organiserad arbetskraft gäller samma förhandlingsordning beträffande öppethållande utöver normal affärstid. Nås inte överenskommelse vid dessa förhandlingar kan frågan hänskjutas till den centrala nämnden för avgörande. För öppethållande ut- över normal affärstid vid butiker utan fackligt organiserad arbetskraft krävs tillstånd av den särskilda nämnden.

1 sjunde paragrafen redovisas ett antal områden inom detaljhandeln för vilka förslaget till affärstidslag inte avses äga tillämpning. Den reella in- nebörden härav är att den skisserade affärstidslagen inte skulle komma att omfatta kiosker och gatukök. Utöver det begränsade undantaget för dag- ligvarubutiker föreslås apotek, bagerier, konditorier, olika typer av matser- veringar samt försäljning från automater och på trafikmedel undantas från den eventuella affärstidslagens bestämmelser.

Från lagen undantages även bensinstationer som i försäljning av driv- medel, biltillbehör och konsumtionsvaror sysselsätter högst femton årsverk- samma. Kiosker, gatukök och bensinstationer utgör med sina speciella lo- kaliseringsförutsättningar och sin anpassning till speciella servicesituationer en kompletterande detaljhandelsservice till konsumenterna som svårligen kan ersättas av andra säljformer. Lagförslaget gör undantag för dessa ser- viceenheter och är därmed anpassat till det mönster med arbetsfördelning mellan olika serviceformer som utvecklat sig naturligt. Totalt ger lagförslaget möjligheter för de olika säljformerna att arbeta var och en efter sina för- utsättningar.

För de försäljningsställen som på nämnt sätt skulle undantas från af- färstidsregleringens bestämmelser hänvisas eventuellt uppkommande pro- blem med fria affärstider för de anställda till behandling i enlighet med

de regler som föreskrivs i medbestämmandelagen. [ lagens paragraf åtta redogörs för tillsättning och sammansättning av och arbetsuppgifter för den särskilda nämnden för affärstidsfrågor. Slutligen innehåller utkastet i paragraferna 9, 10 och 11 olika sanktions- bestämmelser för dem som byter mot lagen. I paragraf 11 fastslås att beslut av nämnden för affärstidsfrågor inte kan överklagas.

Effekter av en affärstidsreglering av skisserad utformning for konsu- mente/'na. de handelsanställda och företagen.

Det skisserade utkastet till eventuell affärstidslag utgör en s. k. ramlag- stiftning, vars grundläggande princip är att frågor rörande öppethållande efter kl. 2000 på vardagar och under mer än fyra söndagar per år skall avgöras efter förhandlingar mellan arbetsgivare och arbetstagare. Med den utformning lagtexten erhållit har så långt möjligt det inbördes beroendet mellan en speciallagstiftning på affärstidernas område och medbestäm- mandelagens regler om inflytande i beslutsprocessen beaktas.

För konsumenterna innebär utkastet att de så långt möjligt och med be- aktande av arbetstagarnas rättigheteri enlighet med medbestämmandelagen tillförsäkras ett minsta öppethållande i detaljhandeln — i den mån det ut- nyttjas av handeln. De i lagen föreslagna tidsgränserna är valda så att de utan alltför stora uppoffringar för flertalet konsumenter bör erbjuda flexibla inköpsmöjligheter. Med lagens utformning ges vidare konsumenterna genom den centrala nämnden inflytande över det slutliga beslutet om för- längt öppethållande vid sådana förhandlingar mellan arbetstagare och ar- betsgivare som strandat. På samma sätt kan lokala konsumentönskemål om förlängt öppethållande beaktas.

Genom att från den eventuella affärstidsregleringen i begränsad utsträck- ning undantagits dagligvarubutiker med högst femton årsverksamma ges konsumenterna möjlighet att — utan hinder av affärstidsregleringens be- stämmelser — även på söndagar verkställa inköp av dagligvaror och sådana varor som saluhålls i s. k. närhetsbutiker och kiosker. Några hinder läggs sålunda inte i vägen för en fortsatt tillväxt av närhetsbutiker, en butiksform som visat sig skapa fördelar för konsumenterna.

För de handelsanställda innebär en affärstidsreglering av skisserat slag att de - utöver det skydd som arbetstidsregleringen ger — skulle erhålla ett lagfäst skydd mot ett ohämmat öppethållande på söndagar och på sena vardagskvällar.

Lagförslaget innehåller för all detaljhandel möjligheter till öppethållande endast fyra valfria söndagar och för dagligvarubutiker med högst femton årsverksamma möjligheter till öppethållande alla söndagar. Detta innebär en mycket stark begränsningjämfört med det öppethållande som utvecklats under tiden med fritt öppethållande. Med detta förslag avskärmas det kon- tinuerliga öppethållandet i storbutiker, varuhus och stormarknader. Dessa kategorier av försäljningsställen har enligt kommitténs utredningar varit de butikstyper som mest utökat sitt öppethållande under de år då affärs- tiderna varit fria. Det är också mot detta utökade öppethållande som de

handelsanställdas kritik i första hand riktats. En avskärmning av söndags- öppethållandet i dessa butikstyper skulle i största möjliga utsträckning till- mötesgå opinionen från de handelsanställda. Genom det begränsade undan- taget för dagligvarubutiker med möjlighet till söndagsöppethållande kan många för de handelsanställda angelägna arbetstillfällen bevaras. Många av de servicebutiker som i dag fungerar med god täckning av sina kostnader är butiker som tidigare hade en mycket ogynnsam resultatsituation och som hotades av nedläggning. Genom en konsumentanpassad utökning av öppethållandet har dessa butiker återtagit försäljning från storbutiker som icke arbetar med närunderlag som främsta förutsättning. För konsumenterna angelägen närservice har därmed bibehållits och utvecklats och sysselsätt- ningstilllällen för de anställda har bevarats.

Totalt innebär förslaget att cirka 20000 personer skulle bli sysselsatta i detaljhandelsservice under söndagar varav cirka 14 000 inom kioskhandeln och cirka 2 000 inom dagligvaruhandeln. Härutöver föreskriver lagutkastet ett icke förhandlingsbart förbud mot öppethållande helgdagsaftnar. Den för- handlingsordning som skisseras för övriga dagar och tider innebär att de handelsanställda — i de fall arbetsgivaren önskar hålla öppet utöver de tider som medges i lagen och uppgörelse härom icke kunnat nås — har en temporär vetorätt mot förlängt öppethållande. Den temporära vetorätten upphör då den centrala nämnden slutligt tagit ställning i frågan.

För./öretagen innebär en ramlagstiftning av skisserat slag att de — med hänsyn till de förhandlingar som kan föras med stöd av bestämmelserna i medbestämmandelagen — så långt möjligt tillförsäkras en minsta tid för öppethållande. Den förhandlingsordning som skisseras för de fall då ar- betsgivaren önskar ett mer omfattande öppethållande än vad lagen medger är av samma typ som den förhandlingsordning som skulle kunna krävas av arbetstagarna med stöd av medbestämmandelagen i det fall affärstiderna lämnades helt oreglerade i en speciallagstiftning. Den möjlighet som står företagarna till buds, nämligen att vid oenighet med arbetstagarsidan vända sig till den centrala nämnden, säkerställer företagen en så långt möjligt enhetlig bedömning av ett förlängt öppethållande.

13.3. Förslag till enskild affärstidslag för sön- och helgdagar av ledamoten Sundewall

En särskild affärstidslag för sön- och helgdagar bör bl.a. mot bakgrund av de tillämpningssvårigheter som förelåg med tidigare affärstidsreglering ha formen av en tvingande lagstiftning utan dispensmöjligheter. Detta in- nebär att — utöver de butikskategorier och varor som redan i lagtexten föreslås falla utanför lagens tillämplighet — några undantag från lagens bestämmelser inte kan medges.

Vid en tvingande affärstidsreglering kan de tider i lagen under vilka yr- kesmässig detaljhandel förbjuds inte göras till föremål för förhandlingar i enlighet med medbestämmandelagens regler. Eventuella kollektivavtal om affärstider, som skulle utsträcka butikernas öppethållande utöver de tider som medges i lagen, kan således inte ingås. I detta fall tar således den särskilda affärstidslagen över medbestämmandelagens regler.

Vid utformningen av följande förslag till en särskild affärstidslag för sön- och helgdagar har beaktats såväl de inom handeln yrkesverksammas intresse av en arbetsfri söndag för vila, rekreation och familjesamvaro som kon- sumenternas intresse av flexibelt öppethållande i detaljhandeln. Intresse- avvägningen har också beaktat företagens krav på möjligheter att uppnå lönsamhet i verksamheten vid söndagsöppethållande. Omfattningen av detta problem reduceras emellertid av det fria öppethållande som föreslås på var- dagan

För att möjliggöra distribution av tidningar och tidskrifter även på tider som är förbjudna i den föreslagna särskilda affärstidslagen föreslås att ett i särskild ordning specificerat varusortiment får säljas utan restriktioner i tiden. Detta sortiment bör med hänsyn till kostnads- och lönsamhetssi- tuationen i de försäljningsställen som främst distribuerar tidningar ges en sammansättning som omfattar något ller varor än tidningar och tidskrifter.

Med utgångspunkt i vad som framhållits i det föregående skisseras i det följande ett förslag till en särskild affärstidslag för sön- och helgdagar. ] bilaga 5 redovisas ett utkast till en lagtext.

I lagens första paragraf fastslås att lagen gäller försäljningsställen inom yrkesmässig detaljhandel och att dessa får hållas öppna på alla tider utom sön- och helgdagar. Detta är normal affärstid.

[ paragrafen anges som definition på "affär" försäljningsställe, där de- taljhandel bedrivs yrkesmässigt. Under uttrycket "försäljningsställe" faller först och främst alla fasta försäljningsställen, såsom affärer, kiosker, stånd, bodar och bord. Också tillfälliga försäljningsställen räknas emellertid hit. Härigenom faller i princip all kringföringshandel under lagen.

Kravet på att det skall vara fråga om detaljhandel betyder att lagen avser att reglera bara den direkt på konsumenterna inriktade försäljningen av varor. Grosshandel och annan återförsäljning till leverantörer omfattas alltså inte av lagen. Inte heller reglerar lagen serviceverksamhet eller förmedling av tjänster. Restaurangverksamhet faller liksom bank- och försäkringsverk- samhet följaktligen utanför lagen. På samma sätt förhåller det sig med sådan verksamhet som t. ex. fotografering. frisering, fotvård och bad. Vidare är det inte fråga om detaljhandel i lagens mening när man säljer lotter. fri- märken, biljetter o.d. Om försäljning av varor förekommer vid sidan av sådan service, som här har beskrivits, bör emellertid lagen bli tillämplig på verksamheten i dess helhet.

För att sådan verksamhet som fotografering, frisering, fotvård och bad skall vara undantagen affärstidslagens bestämmelser bör krävas att utanför den normala affärstiden i den lokal där verksamheten bedrivs inte finns tillgängliga för försäljning andra varor än de som i särskild ordning är undan- tagna lagens bestämmelser. Av senare paragraf i lagen framgår, att för- säljning av vissa varor föreslås skall få ske fritt. Om bara sådana varor säljs från exempelvis restauranger, frisersalonger och fotografiateljéer, följer av det förut anförda att verksamheten i sin helhet faller utanför lagens tillämpningsområde. Det får ankomma på den myndighet som regeringen bestämmer att ge närmare föreskrifter som hindrar försäljning av vara som inte får säljas fritt.

I lagen föreslås för att den skall vara tillämplig att detaljhandeln skall vara yrkesmässig. Det innebär att utanför lagens tillämpningsområde faller

tillfällig försäljning för välgörande eller annat ideellt ändamål men däremot inte försäljning som bedrivs permanent av ideell organisation från fast för- säljningsställe.

Som tidigare nämnts ges inte i lagens utrymme för dispenser för öp- pethållande på andra tider eller försäljning i andra former än vad som stadgas i lagen. Genom att göra lagen på detta sätt tvingande undviks den ad- ministrativa apparat som karaktäriserade 1967 års affärstidslagstiftning.

1 andra och tredje paragrq/erna redovisas olika slag av försäljning som föreslås undantagen från lagens tillämpning. Undantagen anknyter antingen till försäljningsstället eller till varuslag eller till en kombination av båda. Föreslagna undantag ansluter nära till de undantag som gällde enligt 1967 års affärstidsreglering.

Affärstidslagen föreslås inte äga tillämpning vid försäljning från apotek. Försäljningen från apotek av farmaceutiska specialiteter m.m. regleras i särskilt avtal mellan staten och det av staten helt ägda Apoteksbolaget. Någon annan reglering av apotekens öppethållande än den som skeri enlighet med detta avtal är inte påkallad. '

Den 5. k. automathandeln var undantagen från 1967 års affärstidsreglering. Även vid en förnyad reglering i lag av affärstiderna på sön- och helgdagar borde automathandeln utan olägenhet kunna släppas helt fri. Det enda kravet som bör bibehållas är att automaten skall vara av en i vederbörlig ordning godkänd typ.

Oberoende av lagstadgad affärstid bör,/örsäljning få ske på trafikmedel. såsom flygplan, tåg och båtar. Däremot faller under lagen försäljning från kiosk på flygplats och järnvägsstationsområde, såvida där inte bara säljs sådana varor som enligt den föreslagna lagen eller i förordning med stöd av den föreslagna lagen får säljas fritt.

1 den särskilda affärstidslagen föreslås undantag för./örsäljning. som lant— brukare, trädgårdsodlare eller fiskare i ringa omfattning bedriver med egna lantmanna- eller trädgårdsmur/akter eller l/isk av egen _l'a'ngst.

Affärstidslagstiftningen föreslås inte vara tillämplig på visning och för- säljning i utställningslokal av konstverk. konsthantverk och konstindustriella produkter.

Från 1967 års affarstidslag var undantaget försäljning under utövning av eller i samband med ordnad restaurang, kq/é- eller konditorirörelse av lagad mat samt bageri- och konditorivaror. Med begreppet lagad mat avses därvid inte konserver, djupfrysta produkter 0. d. utan mat i den form som den serveras på stället.

Även vid en förnyad reglering i lag av affärstiderna bör möjlighet finnas att utom normal affärstid kunna köpa lagad mat och bakverk på närings- ställen som tillverkar sådana varor huvudsakligen för att förtäras på stället. Härutöver bör gatukök i enlighet med den definition som fastställs av livs- medelsverket undantas från den föreslagna affärstidslagen.

Som villkor för att restaurang- och konditoriföretag av den typ som ovan nämnts skall falla utanfor lagens bestämmelser föreslås att serveringsrörelsen skall vara ordnad. Om det anses erforderligt bör det ankomma på myndighet som regeringen bestämmer att i särskilda tillämpningsföreskrifter till lagen uppställa erforderliga villkor för att ordnad serveringsrörelse skall kunna anses föreligga.

Den bestämmelse som framgår av tredje paragrafen fjärde momentet i den föreslagna affärstidslagen syftar till att underlätta möjligheten för all- mänheten att på sön-och helgdagar köpa varor, som man plötsligt kan behöva fåtillgång till. En avgränsning i avsikt att tillgodose konsumenternas intresse av att kunna handla på icke normala tider kan ske efter flera olika kriterier. Främst kan en avgränsning ske efter fyra kriterier, nämligen med avseende

på

El butikens omsättning 1 kr., [I butikens yta, El antal årsanställda i butiken samt [] saluhållet sortiment.

Att utforma en affärstidslag som undantar butiker med en årsomsättning understigande ett visst belopp medför svårigheten att fastställa ett sådant belopp. Mot bakgrund av fortgående prisstegringar måste ett sådant belopp fortlöpande bli föremål för revideringar. Detta kan skapa osäkerhet inom handeln, så till vida som butikerna - beroende på det sortiment de för och de skillnader i prisförändring som föreligger mellan enskilda varor — i början av året inte med säkerhet kan veta om de vid årets slut kommer att över- eller underskrida den i lagen fastställda beloppsgränsen.

En avgränsning med hjälp av butiksvtan kan föra med sig en mängd gränsdragningsproblem. Bland annat måste vid en sådan avgränsning klan anges vilka utrymmen i butiken som skall ingå i underlaget för beräkningen.

Genom en avgränsning utgående från anta/et årsanställda skulle på ett enkelt sätt från lagens bestämmelser om öppethållandetider kunna undan- tas, t. ex. mindre butiker, men som alla gränsdragningar medför den problem och oklarheter. Alla dessa tre kriterier kännetecknas emellenid av att de ger regleringen en otillräcklig grad av konkurrensneutralitet.

Avgränsning efter saluhållet sortiment uppfyller däremot i högre grad detta krav och särskilt vid stark restriktivitet i frisortimentets omfattning.

Även i 1967 års affärstidslag gjordes en avgränsning av lagens tillämplighet med utgångspunkt i ett visst varusortiment. Lagens bestämmelser gällde således inte försäljning på icke normala affärstider av artiklar inom ett visst specificerat soniment — det 5. k. fria varusortimentet. Trots vissa mindre brister som följer med en sådan avgränsning är emellertid denna form av avgränsning mest ändamålsenlig. Ett visst soniment som får säljas i alla typer av försäljningsställen kan anses verka konkurrensneutralt mellan olika butiker samtidigt som konsumenterna får tillgång till viss detaljhandels- service på icke normal affärstid. En förteckning över de varor som enligt min mening skulle få säljas fritt oberoende av affärstidsregleringen återfinns i bilaga 5.1. Förteckningen skulle fastställas av regeringen eller av myndighet som regeringen beslutar. Denna myndighet bör vara konsumentverket.

De varor som skulle få säljas fritt med stöd av stad gandet i tredje paragrafen fjärde momentet framgår av dels lagtexten, dels den ovan nämnda särskilda varuförteckningen som återfinns i bilaga 5.1. Det bör få ankomma på myn- dighet som regeringen bestämmer att meddela erforderliga föreskrifter, som förhindrar att — utom normal affärstid — andra varor finns tillgängliga inom försäljningslokalen än de som får säljas med stöd av lagen.

Av ovan redovisade skäl bör det fria sortimentet för sön- och helgdagar

begränsas i förhållande till 1967 års frisortiment särskilt inom livsmedels- och kemisk-tekniska varuområdena. Möjligheterna till obegränsat vardags- öppethållande underlättar även i detta avseende den föreslagna regleringen.

De varor som uppräknas särskilt i den aktuella paragrafen är tryckta skrif- ter, tobaksvaror med tillbehör, blommor samt bensin, motor- och smörjoljor, biltillbehör och reservdelar till bilar. Genom att tryckta skrifter undantas från den föreslagna affärstidsregleringen kommer bokhandeln att falla utan- för lagens tillämpningsområde om där inte samtidigt säljs andra varor än de som i övrigt omfattas av undantagen i lagen.

Undantaget vad gäller blommor får ses mot bakgrund av att det kan anses föreligga ett starkt konsumentintresse av att kunna handla blommor på sön- och helgdagar. Inköp av blommor på sådana tider sammanhänger inte i ringa utsträckning med sjukbesök eller andra former av uppvaktningar.

Det föreslagna undantaget för försäljning av bensin, motor- och smörjoljor, tillbehör och bilreservdelar innebär en utvidgningjämfört med undantagen i 1967 års affärstidslag. I denna lag omfattade inte undantaget bilreservdelar. Den inriktning på gör-det-själv-verksamhet som präglat utvecklingen av bensinstationemas serviceverksamhet under senare år och som förutsätter tillgång till erforderliga reservdelar talar dock för att även reservdelar till bilar nu bör undantas från en affärstidsreglering.

Det sortiment, som enligt den allmänna formuleringen i lagtexten skulle tillåtas för försäljning utanför de tider som anges i lagen, bör av skäl som ovan framhållits vara starkt begränsat. Med hänsyn till att det vid nuvarande butiksstruktur och kostnadsläge inte torde vara möjligt att driva försälj- ningsställen baserade på försäljning av t. ex. enbart tryckta skrifter och to- baksvaror är det emellertid nödvändigt att även tillåta försäljning av vissa andra varor under icke normal affärstid. Frisortimentet har fått den om- fattning som framgår i bilaga 5.1.

Slutligen innehåller utkastet i paragraferna fyra och fem stadganden om att närmare föreskrifter för tillämpningen av lagen kan meddelas av re- geringen eller myndighet som regeringen bestämmer liksom förslag till sank- tionsbestämmelser för dem som byter mot lagen. Övervakningen av lagens efterlevnad sker genom polismyndighet.

Tabell 1 Butikernas öppningstider, november 1971—december 1974. Andel butiker tprocent) som öppnar vid angiven tidpunkt.

Varuhus KF-livs

Månad nr 11 11 10 11 12 11 År 71 72 73 74 74 71

11 72

Måndag

—73O — — — — — — 800 — — 1 — — — 830 — — l — — 29 900 79 72 65 70 70 7 1 930— 2 1 28 32 30 30 -—

stängt — — 1 — — —

Tisdag

—730 » — 800 — — 1 — — — 830 — — l - — 29 900 79 72 65 70 70 7 I

930— 21 28 33 30 30 — stängt — - — — _ —

Onsdag

—730 — — — — — — 800 — - 1 — — — 830 — — 1 — — 29 900 79 72 65 70 70 7 1 930— 2 1 28 33 30 30 —

stängt — - — — — —

Torsdag

—73O — — — — — — 800 — — 1 — — — 830 — — 1 — — 29 900 79 72 66 70 70 7 1 930— 2 1 28 32 30 30 —

stängt — — — — — —

Fredag

—730 — — — — — — 800 — — 1 — — — 830 — — 1 1 1 29 900 8 I 75 68 72 72 7 1

930— 19 25 30 27 27 —

stängt —

89 11

89 11

89 11

89

10 73

13 87

13 87

13 87

13 87

11 74

14 86

14 86

14 86

14 86

14 86

12 74

14 86

14 86

14 86

14 86

14 86

162 Bilaga 1 SOU 1977:72 Ensk livs Möbel Månad nr 11 11 10 11 12 11 11 10 11 12 År 71 72 73 74 74 71 72 73 74 74 Lördag —730 —— — — — — — — — — — 800 6 3 5 4 4 14 11 — — — 830 43 43 45 40 40 29 44 50 71 71 900 51 51 49 55 55 57 45 50 29 29 930— — 3 1 1 1 — — — — — stängt — — — — — - — — — — Söndag —1030 — 1 — — — — — — — — 1100 — 3 3 5 7 — — — - — 1200 — 10 9 9 16 — — — — — 1300 7 15 8 8 34 — — — — — 1400— — 1 — — 6 _ - _ _ _ stängt 93 70 80 78 37 100 100 100 100 100 Ensk livs Möbel

Månad nr 11 11 10 11 12 11 11 10 11 12 År 71 72 73 74 74 71 72 73 74 74 Måndag —730 — — — — — — » — — — 800 7 4 4 4 4 2 2 l 2 2 830 4 4 4 3 3 — — — — — 900 79 80 78 79 79 60 37 40 39 39 930— 8 12 14 14 14 38 61 56 59 59 stängt 2 — — — — — — 3 — — Tisdag —730 — - — — — — — — - — 800 7 4 4 4 4 2 2 1 2 2 830 4 4 4 3 3 _ _ _ _ _ 900 80 80 78 79 79 64 43 48 47 47 930— 7 12 14 14 14 34 55 51 51 51 stängt 2 — — — — — — — — — Onsdag —730 — — — — — - — — — 800 7 4 4 4 4 2 2 1 2 2 830 4 4 4 3 3 — — — — — 900 80 80 78 79 79 64 43 48 47 47 930— 7 12 14 14 14 34 53 51 51 51 stängt 2 — — — — — 2 — — — Torsdag —730 — — — — — — — — — 800 7 4 4 4 4 2 2 l 2 2 830 4 4 4 3 3 _ _ _ _ _ 900 80 80 78 79 79 64 43 48 47 47 930— 7 12 14 14 14 34 55 51 51 51 stängt 2 — — — — — — — — —

Järn Herrkonfektion Månad nr 11 11 10 11 12 11 11 10 11 12 År 71 72 73 74 74 71 72 73 74 74 Fredag —73O — — — — — — — — — — 800 7 4 4 4 4 2 2 1 2 2 830 6 4 4 3 3 — — — — — 900 78 80 79 82 82 64 43 51 49 49 930— 7 12 13 1 1 1 1 34 55 48 49 49 stängt 2 — — — — — — — — — Lördag —730 — — — — — — — — — — 800 14 12 14 12 12 2 2 l 2 2 830 36 34 37 35 35 3 2 3 3 3 900 45 51 49 52 52 87 79 80 81 81 930— 3 2 — l 1 8 17 15 14 14 stängt 2 1 — — — — — 1 — — Söndag _] 030 2 4 3 5 5 — 2 — — — 1 100 1 3 3 4 4 — — — — — 1200 2 4 7 7 6 2 — — 2 2 1300 9 3 1 1 2 2 6 3 2 3 1400— - — — — — — — — — — stängt 86 86 86 83 83 96 92 97 96 95

Järn Herrkonfektion Månad nr 11 11 10 11 12 11 11 10 11 12 År 71 72 73 74 74 71 72 73 74 74 Måndag —730 4 3 1 1 l — — — — — 800 7 8 12 12 12 — — — — — 830 16 12 1 1 10 10 — — — — — 900 64 70 68 70 70 47 23 l 7 13 13 930— 8 7 8 7 7 53 77 81 87 87 stängt ] — — — — — — 2 — — Tisdag —730 4 3 1 1 1 — — — — — 800 7 8 12 12 12 — — — — — 830 16 12 1 1 10 10 — — — — — 900 64 70 68 70 70 45 23 17 13 13 930— 8 7 8 7 7 55 77 83 87 87 stängt ] _ — - - — — — — — Onsdag —730 4 3 1 1 1 — — — — — 800 7 8 12 1 2 12 — — - — — 830 16 1 2 I 1 10 10 — — — — — 900 64 70 68 70 70 45 23 17 13 13 930— 8 7 8 7 7 55 77 83 87 87

stängt 1 — — _ _ _ _ _ _ _

SOU 1977:72 Varuhus Kl:-livs Månad nr 11 11 10 11 12 11 11 10 11 12 År 71 72 73 74 74 71 72 73 74 74 Torsdag —730 4 3 1 1 l — — — — — 800 7 8 12 12 12 — — — — — 830 16 12 1 1 10 10 - — — — — 900 64 70 68 70 70 45 23 17 13 13 930— 8 7 8 7 7 55 77 83 87 87 stängt 1 — — — — — — — — — Fredag —730 4 3 1 1 1 — — — — — 800 7 8 12 12 12 — — — — — 830 17 12 1 1 10 10 — — — — — 900 66 70 68 70 70 50 24 17 15 1 5 930— 5 7 8 7 7 50 76 83 85 85 stängt ] — — — — — - - — — Lördag —730 — — — 1 1 — — — — — 800 5 3 4 1 l - — — — — 830 14 14 10 12 12 3 3 2 2 2 900 73 74 75 77 79 91 91 95 85 85 930— 1 1 1 3 3 6 6 3 13 13 stängt 7 8 10 6 4 — - — — - Söndag —1030 — — 1 — — — — — — — 1100 — — — — — — — — - — 1200 — — — — - — — — 2 2 1300 — 1 — — — 2 3 - — 4 1400— — — — — — — - - — — stängt 100 99 99 100 100 98 97 100 98 94 Damkonfektion Månad nr 11 11 10 11 12 År 71 72 73 74 74 Måndag —730 — — — — — 800 — — — — — 830 — - — — — 900 42 22 17 24 24 930— 58 78 83 76 76 stängt — — — — — Tisdag —730 — — — — — 800 — — — — - 830 — — — _ _ 900 36 22 17 24 24 930— 64 78 83 76 76

stängt

Månad nr År

Damkon fektion

11 71

11 72

10 73

11 74

12 74

Onsdag —730 800 830 900 930— stängt

Torsdag —730 800 830 900 930— stängt

Fredag —730 800 830 900 930— stängt

Lördag —730 800 830 900 930— stängt

Söndag - 1 030

1 100 1 200 1 300 1400 stängt

36 64

36 64

40 60

22 78

22 78

27 73

&

96

17 83

17 83

19 81

79 17

N

98

24 76

24 76

24 76

84 13

24 76

24 76

24 76

84 13

(11

95

Tabell 2 Butikernas stängningstider. november 1971—december 1974. Andel butiker (procent) som stänger vid angiven tidpunkt

Varuhus KF-livs Månad år 11 11 10 11 12 11 11 10 11 12 År 71 72 73 74 74 71 72 73 74 74 Måndag —173O — — — — — 29 33 25 29 29 1800—1830 49 41 49 50 45 57 56 62 42 42 1900—1930 29 35 28 30 33 — — — - — 2000— 22 24 22 20 22 14 1 1 13 29 29 stängt -— — 1 — — — — — — — Tisdag -1730 — — — — — 29 33 25 29 29 1800—1830 52 43 51 50 46 57 56 62 42 42 1900—1930 26 34 27 30 32 — — — — — 2000— 22 23 22 20 22 14 1 1 13 29 29 stängt — — — - — - — — - — Onsdag -1730 — - — — — 29 33 25 29 29 1800—1830 52 43 51 50 46 57 56 62 42 42 1900—1930 26 34 27 30 32 — — — — — 2000— 22 23 22 20 22 14 1 1 13 29 29 Stängt — _ — — — — _ — — _ Torsdag —1730 — — — — — 29 33 25 14 14 1800—1830 41 39 44 39 36 57 56 62 43 43 1900—1930 33 38 33 39 41 — — — — — 2000— 26 23 23 22 23 14 11 13 43 43 stängt - — — — — - — — — — Fredag —1730 — — — — — 29 1 1 13 — — 1800—1830 13 13 4 5 4 29 34 74 28 28 1900—1930 33 41 50 57 56 28 33 — 29 29 2000— 54 46 46 38 40 14 22 13 43 43 stängt — — — — — — — — — — Lördag —1 130 — — — — — — - — — - 1200—1230 - — — — — 29 11 13 14 14 1300—1330 11 10 9 8 7 57 78 62 57 57 1400—1430 31 20 30 27 20 — — 12 — — 1500—1930 58 67 58 61 69 — - 13 29 29 2000— — 3 3 4 4 14 1 1 — — — stängt — — — — — - — — — — Söndag —1630 — 9 8 10 16 — — — — — 1700—1730 5 16 9 9 31 — — — — — 1800—1830 - 4 2 3 16 — — — — — 1900—2130 — — 1 — — — — — — — 2200— 2 l — - — — — — — — stängt 93 70 80 78 37 100 100 100 100 100

Ensk livs Möbel

Månad nr 11 11 10 11 12 11 11 10 11 12 År 71 72 73 74 74 71 72 73 74 74 Måndag

—1730 7 4 4 5 5 3 — 1 — — 1800—1830 68 71 68 61 60 30 31 33 29 29 1900—1930 7 6 7 10 10 14 18 18 27 27 2000— 16 19 21 24 25 53 51 45 44 44 stängt 2 — — — — - — 3 — — Tisdag

—173() 7 4 4 5 5 5 — 4 2 2 1800—1830 68 72 68 61 60 89 89 84 90 90 1900—1930 7 5 7 10 10 3 2 3 5 5 2000— 16 19 21 24 25 3 9 9 3 3 stängt 2 — — — — — — — — Onsdag

—1730 7 4 4 5 5 5 2 4 2 2 1800—1830 68 72 68 61 60 86 85 84 90 90 1900—1930 7 5 7 10 10 3 2 3 5 5 2000— 16 19 21 24 25 6 9 9 3 3 stängt 2 — — — — — 2 — — — Torsdag

—1730 7 4 4 5 5 6 2 4 2 2 1800—1830 64 65 62 57 57 74 79 77 80 80 1900—1930 11 11 13 13 13 6 5 6 10 10 2000— 16 20 21 25 25 14 14 13 8 8 stängt 2 — — — — — — — — — Fredag

—1730 7 3 3 4 4 6 2 4 2 2 1800—1830 32 27 27 25 25 79 78 80 87 87 1900—1930 40 44 44 44 43 9 1 1 9 8 8 2000— 19 26 26 27 28 6 9 7 3 3 stängt 2 — — — - — — — — — Lördag

—1 130 _ — — — — — — — - — 1200—1230 3 3 3 1 1 5 3 6 3 2 1300—1330 46 40 41 37 36 38 41 44 40 38 1400—1430 22 25 25 25 25 38 31 28 37 36 1500—1930 17 19 17 22 22 19 23 21 20 24 2000— 10 12 14 15 16 — 2 — — — stängt 2 l — — — -— — 1 — —— Söndag

—1630 2 2 3 2 2 — — — 2 2 1700—1730 5 5 7 9 9 2 5 3 2 3 1800—1830 3 2 — — — 2 3 — — 1900—2130 2 4 3 5 5 — — — — — 2200— 2 1 1 1 1 — — — — — stängt 86 86 86 83 83 96 92 97 96 95

Järn Herrkonfektion Månad nr 11 11 10 11 12 11 11 10 11 12 År 71 72 73 74 74 71 72 73 74 74 Måndag —1730 28 29 29 28 28 2 3 3 4 4 1800—1830 69 68 70 71 71 88 86 87 87 87 1900—1930 1 3 1 1 1 8 1 1 8 9 9 2000— 1 — — — — 2 — — — — stängt ] — — — — — — 2 — — Tisdag —1730 28 29 29 28 28 2 3 3 4 4 1800—1830 70 68 70 71 71 96 94 94 94 94 1900—1930 1 3 1 1 1 2 3 3 2 2 2000— — — — — — — — — — — stängt 1 — — — — — — — — — Onsdag —1730 28 29 29 26 26 2 3 3 4 4 1800—1830 70 68 70 73 73 96 94 94 94 94 1900-1930 1 3 1 1 1 2 3 3 2 2 2000— - - — — —— — _ — — — stängt 1 — — — — — _ — — — Torsdag —1730 28 29 29 26 26 2 3 3 4 4 1800—1830 70 68 70 73 73 91 94 94 94 94 1900—1930 1 3 1 1 1 5 3 3 2 2 2000— — — — - — 2 — — — — stängt ] — — — — _ — _ — — Fredag —1730 25 27 25 22 22 2 3 3 4 4 1800—1830 68 67 73 75 75 38 44 38 53 47 1900—1930 3 5 1 3 3 51 50 56 43 49 200— 3 l 1 — — 9 3 3 — — stängt ] — — — — — — _ — — Lördag —1130 1 — — — — — _ _ — — 1200—1230 21 27 23 26 28 _ — 2 _ — 1300—1330 63 57 61 63 62 30 34 33 36 34 1400—1430 5 3 5 4”? 3 37 40 44 39 41 1500—1930 3 5 1 1 3 33 26 21 25 25 2000— — — — — — — _ — — — stängt 7 8 10 6 4 _ _ — — — Söndag —1630 — 1 1 — — _ 2 — 2 2 1700—1730 — — — — — 2 1 — — 4 1800—1830 - — - — — — — — — — 1900—2130 — — — — — _ — — — — 2200— — — — — — _ — _ — — stängt 100 99 99 100 100 98 97 100 98 94

Damkonfektion

Månad år 11 11 10 11 12 Är 71 72 73 74 74 Måndag —1730 4 _ — — — 1800—1830 79 82 85 84 84 1901P1930 8 16 13 16 16 2000_ 9 2 2 _ — stängt _ — _ — — Tisdag —1730 _ — _ _ — 1800—1830 94 92 94 89 89 1900—1930 2 6 6 1 1 1 1 2000— 4 2 — — — stängt _ — — _ _ Onsdag —1730 _ — _ — — 1800—1830 94 92 94 89 89 1900—1930 2 6 6 1 1 1 1 2000— 4 2 — — — Stängt — — -— — — Torsdag _1730 — _ — _ _ 1800—1830 90 92 94 89 89 1900—1930 6 6 6 1 1 1 1 2000— 4 2 — _ — stängt _ — — — — Fredag _1730 — — _ — — 1800—1830 49 41 43 50 50 1900—1930 40 47 48 50 50 2000— 1 1 12 9 — _ stängt — _ — _ — Lördag —1 130 _ — - — — 1200—1230 — — _ — — 1300—1330 21 20 25 24 24 1400—1430 49 47 45 50 50 1500—1930 30 33 30 26 26 2000— — — — — — stängt _ — _ _ _ Slim/ag —1630 2 — _ — — 1 700— 1 730 _ 2 2 — 5 1800—1830 _ 2 — — _ 1900—2 130 — _ — — - 2200— — _ — — — stängt 98 96 98 100 95

Bilaga 2 Förslag till särskild affarstidslag

av ledamöterna Börjesson, Gradin, Granlund och Sandell

Härigenom föreskrives följande.

15 Försäljningsställe för yrkesmässig detaljhandel får hållas öppet på vardagar mellan klockan 8 och 20 måndagar—fredagar och mellan klock- an 8 och 15 lördagar, samt på sön- och helgdagar mellan klockan 8 och 15 två dagar varje år. På andra tider än nu sagts skall försäljningsställe för detaljhandel hållas stängt, Sådant försäljningsställe skall vidare, utan hinder av föreskrifterna i första stycket, hållas stängt julafton, nyårsafton, pingstafton och mids- ommarafton.

25 Från tillämpning av 15 undantages ]) försäljning från apotek, 2) försäljning från automatapparat som är godkänd av myndighet som regeringen bestämmer, 3) försäljning på trafikmedel till resande, 4) försäljning som lantbrukare, trädgårdsodlare eller fiskare bedriver med egna lantmanna- eller trädgårdsprodukter eller fisk av egen fångst, om för- säljningen sker i ringa omfattning och utan samband med annan handel, 5) försäljning på salutorg eller liknande plats som är upplåten till allmän försäljningsplats.

35 Från tillämpning av 1 & undantages vidare, i den omfattning och på de villkor som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer, 1) försäljning av alster av bildkonst, konsthantverk eller konstindustri som bedrivs i utställningslokal, 2) försäljning i anslutning till ordnad serveringsrörelse av lagad mat samt bageri- och konditorivaror, 3) försäljning från gatukök, 4) försäljning av tryckta skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blommor, drivmedel till motorfordon samt tillbehör och reservdelar till sådana fordon jämte andra varor som allmänheten särskilt efterfrågar på annan tid än sådan tid för öppethållande som anges i 1 &, om försäljningen sker antingen i anslutning till ordnad serveringsrörelse eller försäljning av konst eller utan samband med försäljning av andra varor.

172

45 Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag, bl.a. vilka varor som avses i 3 5 4 momentet, meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

55 Den som bedriver detaljhandel eller håller försäljningsställe för sådan handel öppet i strid mot denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen dömes till böter.

Denna lag träder i kraft den

Bilaga 2.1 F örreckning över varor som enligt ledamöterna Börjesson, Gradin, Gran— lund och Sandell bör fa" säljas utan begränsningar i en särskild allörstids/ag

Tryckta skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blommor,

drivmedel till motorfordon och tillbehör till sådana fordon, portioner av mat, som värmts eller grillats på stället, med tillbehör, glass,

konfektyrer, snacks (chips och jordnötter), alkoholfria drycker, kaffe, te, kakao, fruktsalt, socker, frukt,

produkter av frukt,

honung, kaffebröd, kex och därmed jämförliga småbröd i förpackning, matbröd, hårt och mjukt, artiklar för hygien och kroppsvård', preventivmedel, graviditetstest, damstrumpor, strumpbyxor, tvättmedel i portionsförpackning, servetter, handdukar, bägare, tallrikar och bestick för engångsbruk, pennor, bläck, radergummi, skrivpapper och kuvert eller liknande skrivmateriel, klister, lim, tejp, vykort, spekort, film och fotoblixtar, kassetter (blanka, inspelade), elproppar, glödlampor och torrbatterier, ficklampor, refiexbrickor, fotogen och gasol jämte gasoltillbehör, souvenirer, ballonger och andra smärre leksaker, blöjor och därmed jämställda babyvårdsartiklar, tändstickor, tändare, gravprydnader och julgranar.

' Som artiklar för hygien och kroppsvård räknas tvål, tvålaskar, tandborstar, tandkräm, munvatten, rakborstar, rakblad, rakhyvlar, rakkräm, rakvatten, kammar, hårkräm, hårschampo, läggningsvätska, hårspray, hårvatten, nagelfilar, badsalt, fotsalt, trans- pirationsmedel, hud— och ansiktskrämer, sololja, myggmedel, cerat, läppstift, pap- persnäsdukar, våtservetter, toalettpapper, sanitetsbindor och dylikt, bomull, plåster, sårsalvor och andra förbandsartiklar.

Bilaga 3 Förslag till särskild affärstidslag

av ledamoten Johansson

Härigenom föreskrives följande.

15 Försäljningsställe för yrkesmässig detaljhandel får hållas öppet under normal affärstid och i övrigt enligt bestämmelserna i denna lag.

2 & Normal affärstid i detaljhandeln är på vardagar mellan kl. 08.00 och 20.00 måndagar—fredagar och mellan kl. 08.00 och 18.00 lördagar.

Till normal affärstid räknas också tiden mellan kl. 08.00 och 18.00 fyra söndagar varje år. I dagligvarubutiker med högst 15 årsverksamma räknas dock tiden mellan kl. 08.00 och 18.00 alla söndagar till normal affärstid.

Vad som föreskrivits i första och andra styckena gäller inte i fråga om helgerna nyår, pingst, midsommar och jul. Vid dessa helger skall försälj- ningsställe hållas stängt såväl helgdagar som helgdagsaftnar.

35 1 företag som har fackligt organiserade arbetstagare anställda skall ar- betsgivaren förhandla om de närmare villkoren för öppethållandet under normal affärstid med arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är eller brukar vara bunden av kollektivavtal. För sådan förhandling äger 11 och 14 åå; lagen (1976:580) om medbestämmande i arbetslivet motsva- rande tillämpning. Finns icke sådan arbetstagarorganisation som nu nämnts tillkommer förhandlingsrätten i stället den eller de arbetstagarorganisationer som har en eller flera medlemmar anställda hos arbetsgivaren.

4å Uppnås icke enighet om villkoren för öppethållande vid förhandling enligt 3 & skall arbetsgivaren hänskjuta tvisten till nämnden för affärstids- frågor.

5 & 1 företag som har fackligt organiserade arbetstagare skall arbetsgivaren, om han vill hålla öppet utöver normal affärstid, inhämta medgivande av arbetstagarorganisation som är förhandlingsberättigad enligt 3 &. Vägras så- dant medgivande får arbetsgivaren hänskjuta tvisten till nämnden för af- färstidsfrågor.

65 Den som bedriver detaljhandel utan fackligt organiserade arbetstagare anställda får icke utan tillstånd av nämnden för affärstidsfrågor hålla öppet utöver normal affärstid.

176

75 Från bestämmelserna i 2, 5 och 6 55 om öppethållande utöver normal affärstid undantages

1) försäljning från apotek,

2) försäljning från automatapparat som är godkänd av myndighet som regeringen bestämmer,

3) försäljning på trafikmedel för resande,

4) försäljning som lantbrukare, trädgårdsodlare eller fiskare bedriver med egna lantmanna- eller trädgårdsprodukter eller fisk av egen fångst. om för- säljningen sker i ringa omfattning och utan samband med annan handel,

5) försäljning på salutorg eller liknande plats som är upplåten till allmän försäljningsplats,

6) försäljning av alster av bildkonst, konsthantverk eller konstindustri som bedrivs i utställningslokal,

7) försäljning i anslutning till ordnad serveringsrörelse av lagad mat samt bageri- och konditorivaror,

8) försäljning från kiosk eller gatukök, 9) försäljning av blommor, 10) försäljning av drivmedel till motorfordon samt tillbehör och reserv- delar till sådana fordon och försäljning i anslutning därtill av dagligvaror, om man på försäljningsstället sysselsätter högst 15 årsverksamma.

För fastställande av villkoren för öppethållande i rörelse som avses i första stycket äger 3 och 455 motsvarande tillämpning.

85 Nämnden för affärstidsfrågor består av ordförande och x ledamöter. På nämnden ankommer att meddela tillstånd till öppethållande och före- skriva villkor härför enligt vad som anges i 4—655 Nämnden har att vid sin prövning beakta såväl konsumenternas intresse av att kunna handla på tider utöver normal affärstid som de anställdas intresse av planlagda arbetstider, tillfredsställande arbetsmiljö och goda ar— bets- och anställningsförhållanden i övrigt.

95 Arbetsgivarexsom håller försäljningsställe för detaljhandel öppet utan att ha fullgjort förhandlingsskyldighet eller inhämtat tillstånd enligt 3—5 5.5 denna lag skall ersätta arbetstagarna och deras organisation uppkommen skada. Vid bedömning om och i vad mån skada har uppkommit för någon skall hänsyn tagas även till dennes intresse av att lagens bestämmelser iakt- tages och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse. Om det med hänsyn till skadans storlek eller andra omständigheter är skäligt kan skadeståndet nedsättas eller helt bortfalla.

105 Den som bryter mot 65 dömes till böter.

115 I mål rörande tillämpning av denna lag gäller lagen (1974:371) om rättegången i arbetstvister. Är fråga om överträdelse av 6 5 gäller dock vad som är föreskrivet om rättegång i allmänhet. Talan får icke föras mot beslut av nämnden för affärstidsfrågor.

Denna lag träder i kraft den

-—-|NOOO*O

1 1 16 18 21 23 24 27 29 30 31 35 36 37 38 39 42 51 53 54 63 65 66 67 68 69 70 73 76 93

Försäljningsgrupp

Livsmedelsbutiker

6—4 milj.

1971 1972 1973 4—2 milj. 1971

mindre än 2 milj.

1972 1973 1971

Mjöl, bakingrediens., kryddor Hårt bröd

Kex

Snacks

Kaksatser

Ärter, bönor, makaroner, gryn Flingor, sylt, marmelad Socker, salt

Kaffe, te, kakao Konfektyrer

Närings- och hälsopreparat Djurmat Grönsakskonserver Förrättssoppor Efterrätter

Såser, ättika, senap Barnmat Köttkonserver Helkonserver, fisk Kylkonserver Djupfryst

Malt- o. läskedrycker Fruktdrycker

Frukt, grönsaker

Färsk fisk, skaldjur

Ost

Mjölk o. grädde

Smör

Margarin

Ägg o. äggprodukter Bröd, kondvaror

Kött, fläsk

Charkvaror Fodermedel

Summa livsmedel

1,3 1,0 1,0 0,3 0,3 1,0 1,1 1,3 3,2 2,0 0,3 0,7 1,5 0,6 1,4 0,8 1,0 1.0 0,7 1,6 6,0 6,8 1,6 10,0 1,5 4,9 10,8 1,9 3,1 1,6 9,1 10,0 10,5 1,4 1,3 1,0 0,4 0,3 1,0 0,9

1,3 3,4 2,2 0,3 0,7 1,3 0,6 1,1 0,7 0,8 1,2 0,7 1,7 6,5 7,4 1,2 9,7 1,4 4,5 12,0 1,9 3,4 1,2 8,4 10,5 9,3

10,3 10,2

1,3 0,9 0,9 0,4 0,2 1,0 1,0 1,2 3,7 2,3 0,3 0,6 1,3 0,6 1,3 0,7 1,0 0,9 0,7 1,5 5,3 8,1 1,5 9,8 1,1 4,8

11,7

1,8 3,2 1,6 9,5 9,8

10,0

1,3 1,0 0,9 0,5 0,3 0,9 1,0 1,2 3,9 2,5 0,3 0,6 1,2 0,6 1,2 0,7 1,0 1,0 0,8 1,5 5,5 8,6 1,3 9,3 1,2 4,7 12,6 1,6 3,2 1,8 8,2 10,0 9,3

100 100 100 100 100

1,5 1,0 1,1 0,5 0,3 1.0 1.0 1,4 3,5 2,8 0,3 0,7 1,1 0,6 1,2 0,7 0,9 0,9 0,7 1,5 5,0 8,2 1,4 10,1 1,3 4,1 13,2 1,5 2,8 1,8 8,5 9,3 10,1

1,5 1,0 0,8 0,3 0,2 1,0 1,0 1,4 4,0 2,3 0,3 0,6 1,2 0,6 1,2 0,6 0,9 1,0 0.7 1,6 4,8 10,0 1,3 9,3 0,6 4,6 12,8 2,1 3,1 1,8 9,1 8.6 9,7

1972

1,5 1,2 0.9 0,4 0,3 1,0 1,0 1,5 3,9 2,2 0,3 0,6 1,1 0,6 1,1 0,6 0,9 1,0 0,8 1,4 5,2 10,0 1,2 9,3 0,9 4,1 13,7 1,9 3,5 1,7 8,2 9,3 8,8

1972

0.6

9.6 34

14,7

1,8 3,1 2,0 8,4 8,5 9,7 0,1

100 100 100

utredningsavdelning

Bilagan har utarbetats av Magnus R_vdmar'k, Kooperativa for undets

Bilaga4 Varugruppsstatistik från f

0

"mål

i de konsumentkooperativa dagligvarubutikerna

jntngen

178

.. . Livsmedelsbutiker Forsaljntngsgrupp

6—4 milj. 4—2 milj. mindre än 2 milj.

1971 1972 1973 1971 1972 1973 1971 1972 1973

100 Tidningar 1,4 1,3 1,5 1,8 1,8 1,7 1,0 1,0 - 1,4 101 Tobak 5,0 4,1 4,0 5,7 5,4 4,4 5,3 4,9 5,0 102 Tvätt-, puts 0. reng. medel —* —* % 1,4 —* —* i 1,5 —* —* 1,6 840 Reng., klädv.hygien 2,5 2,3 0,4 2,2 2,2 0,4 2,6 2,3 10,4 104 Förbruknart. hygien _* —* % 1,2 —* —* 2,0 —* _* 1,2 845 Förbrukn.art./hushåll 2,0 2,2 0,7 1,9 1,9 0,6 2,0 2,0 i 0,6 105 Blöjor, snibbar 0,4 0,3 0,3 0,4 0,4 0,3 0,4 0,3 0,3 107 Hygien o. sanart. —* —* (0,4 —* —* %05 —* —* #04 170 Toalett, förbandsart. 0,8 0,9 0,4 0,8 0,8 0,3 0,8 0,7 0,4 695 Glödlampor 0,4 0,3 0,3 0,3 0,3 0,3 0,3 0,3 0,3 125 Damstrumpor 1,1 0,6 0,5 0,8 0,6 0,6 0,6 0,4 0,4 190 Kem. tekn. artiklar 1,9 1,8 1,5 1,8 1,7 1,5 1,5 1,5 1,3 Summa livs non-food 15,5 13,7 12,6 15,7 15,1 14,1 14,5 13,3 13,3 Total försäljning 100 100 100 100 100 100 100 100 100 därav livsmedel 86,57 87,94 88,89 86,40 86,86 87,72 87,29 88,23 88,26 därav livs non-food 13,43 12,05 11,11 13,60 13,13 12,28 12,71 11,76 11,74

* Försäljningsgrupp fr. o. m. 1973.

Bilaga 5 Förslag till särskild affärstidslag

av ledamoten Sandewall

Härigenom föreskrives följande.

1 5 Försäljningsställe för yrkesmässig detaljhandel får hållas öppet på alla tider utom sön- och helgdagar.

25 Från tillämpning av 15 undantages 1) försäljning från apotek, 2) försäljning från automatapparat som är godkänd av myndighet som regeringen bestämmer, 3) försäljning på trafikmedel till resande, 4) försäljning som lantbrukare, trädgårdsodlare eller fiskare bedriver med egna lantmanna- eller trädgårdsprodukter eller fisk av egen fångst, om för- säljningen sker i ringa omfattning och utan samband med annan handel, 5) försäljning på salutorg eller liknande plats som är upplåten till allmän försäljningsplats.

35 Från tillämpning av 1 5 undantages vidare, i den omfattning och på de villkor som föreskrivs av regeringen eller myndighet som regeringen

bestämmer,

1) försäljning av alster av bildkonst, konsthantverk eller konstindustri som bedrivs i utställningslokal,

2) försäljning i anslutning till ordnad serveringsrörelse av lagad mat samt bageri-och konditorivaror,

3) försäljning från gatukök, 4) försäljning av tryckta skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blommor, drivmedel till motorfordon samt tillbehör och reservdelar till sådana fordon jämte andra varor som allmänheten särskilt efterfrågar på annan tid än sådan tid för öppethållande som anges i l 5, om försäljningen sker antingen i anslutning till ordnad serveringsrörelse eller försäljning av konst eller utan samband med försäljning av andra varor.

45 Närmare föreskrifter för tillämpningen av denna lag, bl. a. vilka varor som avses i 3 5 4 momentet, meddelas av regeringen eller myndighet som regeringen bestämmer.

55 Den som bedriver detaljhandel eller håller försäljningsställe för sådan handel öppet i strid mot denna lag eller föreskrift som har meddelats med stöd av lagen dömes till böter.

Denna lag träder i kraft den

180

Bilaga 5.1

Förteckning över varor som enligt ledamoten Sandewall bör få säljas utan begränsningar i en särskild affärstidslag

Tryckta skrifter, tobaksvaror med tillbehör, blommor,

drivmedel till motorfordon och tillbehör till sådana fordon, portioner av mat som värmts eller grillats på stället, med tillbehör, glass,

konfektyr, alkoholfria drycker,

färsk frukt,

vykort, film och fotoblixtar, elproppar, glödlampor och torrbatterier, souvenirer, gravprydnader och julgranar.

Systematisk förteckning

Justitiedepartementet

Kvinnlig tronföljd. [51 Psykiskt störda lagöverträdare. 1231 Näringstdkares evbetalningsköp m.m.1241 Revtston av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. 1271 Konkursförvaltning. [291 Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. 1321 Ersaffnlng för brottsskador. [361 Underhåll till barn och frånskilda. [371 Översyn av rättshjälpssystemet. 1491 Häktning och anhållande. 1501

Utrikesdepartementet

Biståndspolitiska utredningen. 1. Sveriges samarbete med u- Iänderna. 1131 2. Sveriges samarbete med u_länderna. Bilagor. [141

Försvarsdepartementet

Totalförsvaret 1977—82. 111 Rätten till vapenfri tjänst. 171 Kvtnnan och försvarets yrken. 1261

Socialdepartementet

Socralutredningen. 1. Socialtjänst och socialförsäknngstillägg. 1401 2. Socraltjänst och sociaIförsäkringstillägg. Sammanfattning. 1411 Pensionsfrågor m. rn. [461 Patienten i sjukvården — kontakt och information. [66]

Kommunikationsdepartementet

Bilarbetstid. 121 Kommunal och enskild väghållning. [12] Allmänflygplats—Stockholm. 1331 Brommautredningen. 1. Inrikesflygplats—Stockholm.13412.Inrikes— flygplats—Stockholm. Bilagor. [35]

Ekonomidepartementet Utrikeshandelsstatistiken. [ 101

Budgetdepartementet

Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1. 161 Inflationsskyddad skatteskala. 1181 Kommunernas ekonomi 1975—1985. 1201 Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna. 1481

Utbildningsdepartementet

Folkhögskolan 2.181 Betygen i skolan. [9] Forskning om massmedier. 11 11 Radio och tv 1978—1985. 1191 Svensk undervisning i utlandet. 1211 Elektronmusik i Sverige. 1301 Studiestöd. 1311 Folkbildningen i framtiden. 1381 Forskningsrådsutredningen. 1. Forskningspolitik. 1521 2. Sektorsan- knuten forskning och utveckling. Expertbilaga 1.153] 3. Information om pågående forskning. Expertbilaga 2.15414. Forskning i kontakt med samhället. Expertbilaga 3. 1551 Fortsatt högskoleutbildning. [631 Svensk informationsförsörjning inför BO-talet. 1711

Jordbruksdepartementet

Sjukvårdsavfall. 141 Översyn av jordbrukspolitiken. [171 Båtliv 2. Registerfrägan. 1251 Energi- och miljökommittén. 1. Energi, hälsa, miljö. 1671 2. Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vud användning av fossila bränslen. 1681 3. Energi. hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar v1d användning av kärnkraft. 1691 4. Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid energiproduktion. 170]

Handelsdepartementet

Information vid kriser. 1451 Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969—73. [51] Affärstiderna. 1721

Arbetsmarknadsdepartementet

Utbyggd regional näringspolitik. [3]

Arbete med näringshjälp. 1221 Kortare väntetider i utlänningsärenden. 1281 Skyddad verkstad_halvskyddad verksamhet. 1441

Bostadsdepartementet Kommunernas gatuhållning. 1651

lndustridepartementet

Handelsstålsutredningen. 1. Handelsstålsindustrtn inför 1980—talet. 1151 2. Handelsstälsindustrin inför 1980-talet. Bilagor. 1161 Koncentrationstendenser inorn byggnadsmaterialindustrin.1431 Billingen. [471 Delegationen för energiforskning. 1. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. 1561 2. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga A. 1571 3. Energi — program för forskning, utveckling. demonstration. Bilaga 8. 1581 4. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga C. 1591 5. Energi— program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga 0. 1601 6. Energi _ program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga E. 1611 7. Energi _ program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga F. [621 STUs stöd till teknisk forskning och innovation. 1641

Kommundepartementet

Företagsdemokrati I kommuner och landstingskommuner. [39] Kronofogdemyndigheterna.1421

Anm. Siffrorna inom klammer betecknar utredningarnas nummer i den kronologiska förteckningen

Kronologisk förteckning

40. 41. 42 43. 44. 45. 46. 47. 48, 49. 50. 51. 52. 53. 54. 55. 56. 57.

58.

59.

60.

SDPNP'WPWN.”

Totalförsvaret 1977—82. Fö. Bilarbetstid. K. Utbyggd regional näringspolitik. A. Sjukvårdsavfall. Jo. Kvinnlig tronföljd. Ju. Översyn av det skatteadministrativa sanktionssystemet 1. B. Rätten till vapenfri tjänst, Fö. Folkhögskolan 2. U. Betygen i skolan. U, Utrikeshandelsstatistiken. E. . Forskning om massmedier. U.

Kommunal och enskild väghållning. K. Sveriges samarbete med u-länderna. Ud. . Sveriges samarbete med u-länderna. Bilagor. Ud.

Handelsstålsindustrin inför 1980-talet. I. Handelsstälsindustrin inför 19807talet. Bilagor. !. Översyn av jordbrukspolitiken. Jo. Inflationsskyddad skatteskala. 8. Radio och tv 1978—1985. U. Kommunernas ekonomi 1975—1985. B, . Svensk undervisning | utlandet, U. . Arbete med näringshjälp. A.

Psykiskt störda lagöverträdare. Ju. Näringsidkares avbetalningsköp m. rn. Ju. _ Båtliv 2. Registerfrågan. Jo.

Kvinnan och försvarets yrken, Fö. . Revision av vattenlagen. Del 4. Förslag till ny vattenlag. Ju.

Kortare väntetider i utlänningsärenden. A. Konkursförvaltning. Ju. . Elektronmusik i Sverige, U. . Studiestöd. U. . Konsumentskydd vid köp av begagnad personbil. Ju. . Allmänflygplats—Stockholm. K.

Inrikesflvgplats-Stockholm. K. . Inrikesflygplats—Stockholm. Bilagor. K. . Ersättning för brottsskador. Ju. . Underhåll till barn och frånskilda. Ju. . Folkbildningen i framtiden. U. . Företagsdemokrati i kommuner och Iandstingskommuner.

Kn. Socialtjänst och socialförsäkringstillägg. S. Socialtjänst och socialförsäkringsttllägg. Sammanfattning, S. Kronofogdemyndigheterna. Kn. Koncentrationstendenser inom byggnadsmaterialindustrin. I. Skyddad verkstad-halvskyddad verksamhet. A. Information vid kriser. H. Pensionsfrågor m. m. S. Billingen. I. Översyn av de speciella statsbidragen till kommunerna, B. Översyn av rättshjälpssystemet. Ju. Häktning och anhållande. Ju. Fusioner och förvärv i svenskt näringsliv 1969—73. H. Forskningspolitik. U. Sektorsanknuten forskning och utveckling. Expertbilaga 1. U. Information om pågående forskning. Expertbilaga 2. U. Forskning i kontakt med samhället. Expertbilaga 3. U. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. I. Energi — program för forskning: utveckling, demonstration. Bilaga A. |. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga 8. I. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga C. i. Energi _ program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga D. I.

61.

62.

63. 64. 65. 66. 67. 68.

69.

70. 71 72.

Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga E. [. Energi — program för forskning, utveckling, demonstration. Bilaga F. |. Fortsatt högskoleutbildning. U. STUs stöd till teknisk forskning och innovation. l. Kommunernas gatuhållning. Bo. Patienten | sjukvården — kontakt och information. 5. Energi, hälsa, m'l'" Jo. Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vtd användning av fossila bränslen. Jo Energi, hälsa, miljö: Hälso- och miljöverkningar vid användning av kärnkraft. Jo. Energi, hälsa, miljö: Arbetsmiljö vid energiproduktion. Jo. Svensk informationsförsörjning inför BO-talet. U. Affärstiderna. H,

HVA ISBN 91 —38-O3586-3