Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas med uppdrag att förutsättningslöst pröva om huvudmannaskapet på regional nivå för bilregistret och för vägtrafikbeskattningen bör ändras.

Uppdraget bör vara slutfört senast den 15 augusti 1990.

Nuvarande förhållanden

Trafiksäkerhetsverket (TSV) är central registreringsmyndighet för ett för landet gemensamt bilregister. Länsstyrelserna är regionala registreringsmyndigheter. TSV för bilregistret genom automatisk databehandling och svarar för det system- och programmeringsarbete som behövs.

Riksskatteverket är central förvaltningsmyndighet i fråga om vägtrafikskatt. Länsstyrelserna är regionala beskattningsmyndigheter. För beskattningsmyndighetens räkning påför TSV, med vissa undantag, vägtrafikskatt genom automatisk databehandling på grundval av uppgifter i bilregistret utan att beslut fattas av beskattningsmyndigheten. TSV verkställer uppbörden av vägtrafikskatten.

TSV är också central körkortsmyndighet och länsstyrelserna är regionala körkortsmyndigheter. TSV för körkortsregistret.

TSV:s verksamhet avseende bil- och körkortsregistrering, uppbörd av vägtrafikskatt m m samt verksamhet som rör körkort finansieras genom avgifter, som fastställs av regeringen.

TSV är vidare central registreringsmyndighet och länsstyrelserna regionala registreringsmyndigheter i fråga om yrkestrafikregistret. I detta registreras tillståndsinnehav enligt yrkestrafiklagstiftningen. Länsstyrelserna är vidare registreringsmyndigheter i fråga om fritidsbåtsregistret. Dessa register är administrativt samordnade med bil- och körkortsregistren.

Kostnaderna för länsstyrelsernas verksamhet som regionala myndigheter i bil- och körkortsfrågor beräknas av TSV. Beloppet, som för budgetåret 1989/90 beräknas till 142,5 milj. kr., levereras av TSV in till staten. Medel tilldelas sedan länsstyrelserna i samband med budgetbehandlingen.

Problem

Alltsedan bestämmelser om fordonsregistrering infördes i Sverige år 1915 har uppgiften att svara för registerföringen legat på länsstyrelserna. Vid sidan av de länsvis förda bilregistren inrättades år 1943 ett centralt bilregister, som fördes av statistiska centralbyrån. Det nuvarande ADB-baserade centrala bilregistret hos TSV inrättades från och med år 1973.

Bilregistret tjänar flera olika syften. Bilregistret är sålunda ett hjälpmedel för polisen i trafikövervakning och allmänt spaningsarbete. Det tjänar också TSV i trafiksäkerhetsarbetet vid bl a fordonskontroll, bilarbetstidskontroll, föreskriftsverksamhet samt för analys- och åtgärdsverksamhet. Vidare tjänar det som underlag för vägtrafikbeskattningen, kontroll av att trafikförsäkringsplikten och besiktningsskyldigheten fullgjorts, beredskapsplanläggning, fordonsstatistik av olika slag m m.

Fördelningen av arbetsuppgifterna mellan den centrala myndigheten och länsstyrelserna är i princip den att TSV svarar för sådana uppgifter som med fördel kan utföras maskinellt eller som annars på grund av systemets centralisering inte kan utföras regionalt. Sålunda svarar TSV för t ex avisering och uppbörd av fordonsskatt, underrättelser till fordonsägare att inställa fordon till kontrollbesiktning m m. Frågor om nyregistrering av fordon, registrering av ägarbyten, avställning av fordon och andra registreringsärenden som kräver viss handläggning svarar i princip länsstyrelserna för. Dessa svarar i allmänhet också för registrering av beslut som de själva har fattat i egenskap av beskattningsmyndighet för vägtrafikskatt.

Den informationsteknologiska utvecklingen har gjort det möjligt att centralt hantera vissa registreringsärenden utan att länsstyrelserna behöver anlitas. Sålunda gäller sedan några år att vissa bilregistreringsärenden av masskaraktär tas upp direkt av TSV enligt uppgifter som biltillverkare och generalagenter lämnar på magnetband eller annat likande sätt (se också förordningen 1988:1108 om direktregistrering i bilregistret). För närvarande pågår ett uvecklingsarbete som syftar till direktrapportering av godkännanden av registreringsbesiktningar hos AB Svensk Bilprovning. Sannolikt kommer utvecklingen av informationsteknologien att medföra att ännu fler ärenden kan hanteras direkt i det centrala bilregistret.

De regionala registreringsmyndigheternas verksamhet är dock fortfarande av grundläggande betydelse för registrets tillförlitlighet och användbarhet i olika sammanhang. Åtskilliga registreringsärenden kommer även i framtiden att kräva handläggning i en eller annan form och därmed också kontakter mellan allmänheten och myndigheten. Det är viktigt att de regionala myndigheterna har tillräckliga resurser för att följa upp komplicerade registreringsärenden och att i övrigt bedriva en aktiv registervård och skattekontroll. Samtidigt måste naturligtvis de möjligheter till rationalisering och effektivisering av verksamheten som utvecklingen ger tas till vara.

För närvarande finns det betydande skillnader mellan länsstyrelserna vid hanteringen av bilregistret i fråga om kvalitet och servicenivå gentemot allmänheten och övriga intressenter. I en del fall förekommer oacceptabelt långa handläggningstider.

Som nämnts finansieras den centrala och regionala registreringsverksamheten vid bilregistret i sin helhet genom avgifter. Kostnaderna för länsstyrelsernas verksamhet täcks genom medel som inlevereras av TSV till statsverket. Medlen för verksamheten anvisas länsstyrelserna i samband med den årliga budgetbehandlingen. Det finns emellertid inte något direkt samband mellan de avgifter som tas ut och de medel som anvisas för registerföringen hos länsstyrelserna. Det finns anledning att anta att ojämnheterna i resurstilldelningen beror på detta bristande samband. Frågan har berörts av avställningsutredningen i betänkandet (Ds K 1985:6) Avställning i bilregistret (s 58).

Särskilda problem i detta sammanhang är sambandet mellan registrering och annan verksamhet bl a i vad avser vägtrafikbeskattningen. Vägtrafikskatten, dvs fordonsskatt och kilometerskatt, beslutas som regel genom automatisk databehandling enligt uppgifter i bilregistret, men därutöver skall länsstyrelsen meddela beslut om skatt i åtskilliga fall. I egenskap av regional körkortsmyndighet prövar länsstyrelsen bl a frågor om körkortstillstånd. Det är många gånger svårt att dra en gräns mellan länsstyrelsernas verksamhet som registreringsmyndighet och deras verksamhet som beskattnings- resp. körkortsmyndighet. Detsamma gäller i fråga om länsstyrelsernas registerföring och tillsyn enligt yrkestrafiklagstiftningen.

Det har i olika sammanhang förts fram tankar på en utbrytning ur länsstyrelserna av såväl bil- och körkortsregistreringen som av uppgiften att vara beskattningsmyndighet för vägtrafikskatt, bl a av statskontoret i rapporten (1985:11) Ny länsförvaltning, Norrbottenprojektet, och av avställningsutredningen i det tidigare nämnda betänkandet. Vidare har TSV i sin rapport till regeringen 1988-03-24 med treårsbudget för perioden 1989/90--1991/92 förordat att den regionala hanteringen av bil- och körkortsregistreringen bör utredas.

Jag anser mot denna bakgrund att en särskild utredare bör tillkallas för att se över bilregistreringen och de särskilda problem som finns i sambandet mellan bilregistrering och vägtrafikbeskattning. Därvid bör utredaren särskilt beakta frågan om det är möjligt att nå en större överensstämmelse mellan de regionala registreringsmyndigheternas ärendemängd och tillgängliga resurser. Vidare bör utredaren undersöka effekterna av en ökad grad av kommunikation direkt från uppgiftslämnarna till en central registreringsmyndighet.

Utredaren bör också undersöka om den nuvarande regionala organisationen för bilregistrering och vägtrafikbeskattning är den lämpligaste eller om andra organisatoriska lösningar skulle vara att föredra. Därvid bör utredaren beakta att länsstyrelsernas roll i den statliga förvaltningen har föreslagits bli ändrad (prop. 1988/89:154).

I en till riksdagen nyligen avlämnad proposition om ändring i körkortslagen (prop. 1988/89:134) har jag förutskickat att jag senare i år avser att begära regeringens bemyndigande att tillkalla en särskild utredare med uppgift att göra en översyn av i första hand körkortsutbildningen. Som jag framhöll i det sammanhanget kan det finnas anledning att också se över körkortslagstiftningen i vissa andra avseenden. Frågan huruvida ansvaret som regional körkortsmyndighet bör ligga kvar hos länsstyrelserna eller flyttas till någon annan myndighet bör lämpligen övervägas i det sammanhanget. Den som utreder bilregistret bör emellertid undersöka och redovisa vilka konsekvenser som en eventuell annan organisation för bilregistret kan få på körkortsregistret, yrkestrafikregistret och båtregistret.

De ekonomiska aspekterna av en eventuellt ändrad organisation skall särskilt belysas.

Utredaren skall beakta vad som anförts i direktiven (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Beträffande frågor som berör förhållandet mellan staten som arbetsgivare och anställda med statligt reglerade löner bör utredaren när arbetet påbörjas samt vidare under arbetets gång informera berörda huvudorganisationer och i förekommande fall annan berörd central arbetstagarorganisation med vilken staten har eller brukar ha avtal om löner och andra anställningsvillkor samt ge dem tillfälle att framföra synpunkter.

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppgift att utreda tidigare redovisade organisationsfrågor

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att kostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns anslag A 2. Utredningar m m.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)