Prop. 1988/89:154

om en ny regional statlig förvaltning

Regeringens proposition 1 988/ 89: 1 54

om en ny regional statlig förvaltning Prop.

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 25 maj 1989 för den åtgärd och det ändamål som framgår av föredragandens hemställan.

På regeringens vägnar

K jell—OlofF eld! Bengt K. Å . Johansson

Civildepartementet

Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 maj 1989

Närvarande: statsråden Feldt, ordförande, Hjelm-Wallén, S. Andersson, Göransson, Gradin. Dahl. R. Carlsson, Hellström, Johansson, Hulter- ström, Lindqvist, Lönnqvist, Thalén. Nordberg, Engström. Freivalds och Persson.

Föredragande: statsrådet Johansson

Proposition om en ny statlig regional förvaltning

ser, som tydliggör ansvarsförhållandet mellan regeringens myndigheter på Prop. 1988/89: 154 central och regional nivå. Bilaga 1

En ny samordnad länsförvaltning med de strukturförändringar som presenterats bör på ett ändamålsenligt sätt kunna utnyttja sin kompetens för att inom länet fördela de olika sektorernas resurser meningsfullt. Detta bör vara till fördel när det gäller att hushålla med statens medel.

Vi räknar med att reformen på sikt även skall ge mer direkta rationalise- rings- och besparingseffekter, men våra förslag bygger i huvudsak på andra argument. Viktigt är att den stärker möjligheten till balanserad regional utveckling utifrån regionernas egna förutsättningar, under lokalt politiskt inflytande. För ett fullgott resultat är det angeläget att inga besparingskrav ställs under genomförandeskedet.

Vi ser de försök som pågår i vissa län med lokalkontor och tankarna bakom dem som synnerligen betydelsefulla och helt i linje med de regi- onalpolitiska strävandena. En viktig uppgift är att söka samordnade insat- ser för bevarad offentlig service. Det är därvid angeläget att ta tillvara möjligheterna till ”glesbygdsanpassade" lösningari en länsförvaltningsre- formql vissa län, där länsorgan redan är lokaliserade till orter utanför residensorten, bör det vara möjligt att arbeta vidare efter en sådan lokal- kontorsmodell. Att utveckla kontoren utanför residensstaden till ”filial- kontor” för hela den nya organisationen bör vara möjliga inslag i en reformerad länsförvaltning.

För att förbereda förändringen bör under våren 1989 bildas en central organisationskommitté och länsvisa organisationskommittéer. En långtgå- ende organisatorisk frihet för länen eftersträvas sedan statsmakterna lagt grunden.

Våra motiv

Förslagen kan motiveras av förhållanden inom respektive samhällssektor men har sin huvudsakliga grund i mer generella överväganden. Hur den statliga länsförvaltningen i framtiden skall se ut bör bedömas med hänsyn till samhällsutvecklingen i stort. Mycket har hänt sedan staten byggde upp sina starka sektorsorganisationer för att genomföra stora sam hällsreformer (en skola för alla, en kraftfull rationalisering av jordbruket, god tillgång på bostäder med hög standard). Dessutom är flera viktiga samhällsuppgifter anförtrodda kommuner och landstingskommuner. Det ter sig i dag i många fall viktigt att över traditionella områdesgränser finna praktiska lösningar på mångdimensionella problem. En sektorsuppdelad statlig re- presentation i länen gagnar inte dessa nutida syften, särskilt inte om den förenas med stark och detaljerad styrning från centrala myndigheter som svårligen kan ha den nödvändiga överblicken.

Länsstyrelserna skiljer sig från andra myndigheter under regeringen genom att i sin beslutsorganisation garantera en lokal demokratisk förank- ring. De har därigenom goda möjligheter att vara en effektiv brygga mellan . den nationella och den lokala politikens krav och förutsättningar. I sin myndighetsroll företräder de nationellt bestämda" mål. Genom sin lokala förankring kan de finna tillämpningar som stämmer väl överens med 42

• Sida 43
•  Original

skiftande förhållanden. I jämförelse med försöket i Norrbottens län bör Prop. 1988/89: 154 det vara möjligt att ytterligare utveckla förtroendemannainflytandet på det Bilaga 1 sätt vi föreslår.

Våra motiv i övrigt överensstämmer i allt väsentligt med de syften som låg bakom regeringens uppdrag till statskontoret i december 1983 och statsmakternas beslut 1985 om försöksverksamhet i Norrbottens län. Ef- fektivt utvecklingsarbete på regionala grunder, tvärsektoriell problemlös- ning och administrativ smidighet tillhörde de krav man då ställde.

Det innebär att tidigare redovisade bevekelsegrunder för en reform av länsförvaltningen kvarstår. En reform kan även bidra till att uppfylla vissa särskilda _syften på olika samhällsområden som tonat fram i de senaste årens rikspolitiska beslut (bättre utnyttjande av de samlade utbildningsre- surserna, förstärkt och förbättrad bostadsplanering, samordnad trafikpla- nering, landsbygdsutveckling snarare än jordbruksrationalisering, miljö- hänsyn i alla samhälleliga verksamheter). Vår genomgång av de beslut som statsmakterna fattat inom olika politikområden sedan försöket i Norrbot- ten började pekar i samma riktning.

Regionalpolitikens mål är att skapa förutsättningar för en balanserad befolkningsutveckling i landets olika delar samt, liksom målen för väl- färdspolitiken. att ge människor tillgång till arbete, service och god miljö oavsett var i landet de bor. De regionalpolitiska medlen har efter hand utvecklats så att det inte längre bara är en fråga om att fördela, utan jämväl en fråga om att mobilisera resurser utifrån de särskilda förutsättningar som gäller i landsdelen. Båda strategierna, men kanske främst den senare, förutsätter en stark och kompetent sammanhållande part i regionerna. Det finns goda förutsättningar att ytterligare utveckla länsstyrelserna i den önskade riktningen.

En förstärkt länsstyrelse bör inte ses som konkurrent till de självständiga och numera resursstarka kommunerna till vilka en fortsatt decentralise- ring bör ske. De utvecklingsuppgifter som bör tillkomma länsstyrelserna bör handla om kommunövergripande frågor och/eller ha inslag av statlig myndighetsutövning, bl.a. i form av tillsyn över hur kommunerna bedri- ver sin verksamhet.

Den alternativa organisationsform som på senare år har aktualiserats från olika håll, nämligen att sektorsmyndigheterna skapar sina egna re- gionindelningar, ser vi inte som acceptabel. Den splittrar länsförvaltning- en, försvagar förtroendemannainflytandet, leder till ökad sektorisering av den statliga verksamheten och strider i övrigt mot statsmakternas inten- tioner bakom reformarbetet med samordnad länsförvaltning. Däremot kan det för vissa specialuppgifter krävas länsövergripande samarbete och specialister med ansvar för flera län, men sådana sektorsspecifika särlös- ningar bör vara så få som möjligt.

De olika samverkansformer som växt fram i andra län under senare år ser vi inte som altemativ utan som komplement till en länsförvaltningsre- form. Även de nya länsstyrelserna kommer att ha behov av nära samver- kan med andra regionala organ.

Värdet av Norrbottenförsöket begränsas av att det just rör sig om ett försök, med inbyggd förutsättning att man lätt skall kunna återgå till det 43

• Sida 44
•  Original

gamla. Detta har fått till följd att effekterna varit begränsade. Vid en Prop. 1988/89:154 landsomfattande reform bör bättre förutsättningar skapas för verkligt Bilagal genomslag av de idéer som ligger bakom samordningen. En viktig be- ståndsdel är att skapa ett system för budgetstyrning och resultatåterföring som å ena sidan ger länsstyrelserna ett reellt beslutsutrymme, å andra sidan garanterar att riksdagen och regeringen kan styra och följa upp hur nationellt bestämda mål inom olika områden uppfylls. Över huvud taget torde förutsättningarna för en förändring nu vara bättre än när försöksverksamheten inleddes i Norrbottens län. En penna- nent och landsomfattande reform blir inte låst av de begränsningar som hör till en försöksverksamhet. I alla län har samarbetet mellan länsorganen förbättrats. bl.a. som förberedelse för en organisatorisk reform i linje med Norrbottenmodellen.

• Sida 45
•  Original

Förteckning över remissinstanserna och P_r0p- 1988/89: 154 sammanställning av remissyttrandena Bllaga 2 Inledning

Refererade delar av remissyttrandena är i huvudsak ordagrant återgivna.

I stort sett har alla som yttrat sig tagits med i sammanställningen men det är de mest representativa yttrandena som återges vid respektive fråge- ställning.

Efter redovisningen av remissinstanserna finns ett särskilt avsnitt med en kortfattad sammanställning av remissinstansernas inställning till refor- men.

• Sida 46
•  Original

• Sida 47
•  Original

Remissinstanserna Prop. 1988/891154

Efter remiss har yttranden över betänkandet avgetts av Överstyrelsen för civil beredskap Statens räddningsverk Socialstyrelsen Banverket

Vägverket Trafiksäkerhetsverket Transport rådet Byggnadsstyrelsen Riksantikvarieämbetet och statens historiska museer Skolöverstyrelsen Universitets- och högskoleämbetet Lantbruksstyrelsen Skogsstyrelsen Fiskeristyrelsen Statens jordbruksnämnd Arbetsmarknadsstyrelsen AM U-styrelsen Plan- och bostadsverket, boverket Statens lantmäteriverk Statens industrivcrk Domänverket Statskontoret Riksrevisionsverket Statistiska centralbyrån Statensharbetsmarknadsnämnd Länsstyrelsernas organisationsnämnd Statens naturvårdsverk Länsstyrelserna i Stockholms län Uppsala län Södermanlands län Östergötlands län Jönköpings län

Kalmar län Gotlands län

Blekinge län

Kristianstads län Malmöhus län Hallands län Göteborgs och Bohus län Älvsborgs län Skaraborgs län Värmlands län Örebro län Västmanlands län Kopparbergs län

Gävleborgs län

Västernorrlands län Jämtlands län Västerbottens län Norrbottens län Svenska kommunförbundet 47

• Sida 48
•  Original

Landstingsförbundet Svenska Samernas Riksförbund Småföretagens Riksorganisation Lantbrukarnas Riksförbund Tjänstemännens C entralorganisation Centralorganisationen SACO/SR Landsorganisationen i Sverige Svenska arbetsgivareföreningen Statsanställdas Förbund Statens bostadsfinansieringsaktiebolag . Härutöver har yttrande avgetts av Folkbildningsförbundet Hyresgästernas Riksförbund Posten Riksförbundet Hem och Skola Statens järnvägar Statens pris- och konkurrensverk Svenska Cellulosa- och Pappersbruksföreningen Svenska Handelskammarförbundet Svenska Lokaltrafikföreningen Svenska Skogsarbetarförbundet Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag Sveriges Fastighetsägareförbund Sveriges Fiskares Riksförbund Sveriges F iskevattenägareförbund Sveriges lantbruksuniversitet Sveriges geologiska undersökning Sveriges Sportfiske- och Fiskevårdsförbund Trädgårdsnäringarnas Riksförbund Dessutom har yttranden kommit. in från Länsskolnämnden i Jämtlands län

SAC O/SR-föreningcn vid länsskolnämnden i Kronobergs län Malmöhus Läns Havsfiskeförening Sportfiskarnas Skånedistrikt

• Sida 49
•  Original

2 Sammanställning av remissinstansernas inställning till reformen

1 Den nya länsstyrelsen

De flesta remissinstanser är positiva till att den nya länsstyrelsen byggs upp av de verksamhetsområden och resurser som idag finns inom landets länsstyrelser. länsskolnämnder, länsbostadsnämnder, länsvägnämnder, lantbruksnämnder och fiskenämnder.

Tillstyrker

Följande har sålunda tillstyrkt men en del framför synpunkter på enskilda detaljer i förslaget eller tar upp frågeställningar som bör beaktas inför genomförandet av reformen:

Överstyrelsen för civil beredskap, statens räddningsverk, socialstyrel- sen, banverket, trafiksäkcrhetsverket, transportrådet, riksantikvarieämbe- tet och statens historiska museer, lantmäteriverket, statens industrivcrk, statskontoret, riksrevisionsverket. statistiska centralbyrån, statens arbets- marknadsnämnd, länsstyrelsernas organisationsnämnd, statens natur- vårdsverk, länsstyrelserna i Stockholms, Uppsala, Södermanlands, Öster- götlands, Jönköpings, Gotland, Blekinge, Kristianstads. Malmöhus, Hal- lands, Göteborgs och Bohus, Älvsborgs, Skaraborgs, Värmlands, Örebro, Västmanlands, Kopparbergs, Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens och Norrbottens län, Svenska kommunförbundet, Lands- tingsförbundet, Landsorganisationen i Sverige, Svenska arbetsgivareför- eningen, Statsanställdas Förbund, Posten, Statens järnvägar, Svenska Handelskammarförbundet, Svenska Lokaltrafikföreningen och Sveriges geologiska undersökning.

Vill skjuta på ref/ormen

Skolöverstyrelsen vill inte motsätta sig att länsskolnämnderna inordnas-i en samordnad länsförvaltning men anser att det bör ske först den 1 juli 1991.

Boverket, Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag och Sveriges Fastig- hetsägareförbund anser med hänsyn till andra pågående förändringar inom bostadssektorn att inordnandet av länsbostadsnämnderna i en sam- ordnad länsförvaltning kan aktualiseras tidigast i mitten av 1990-talet.

Statens jordbruksnämnd anser att man bör avvakta med förslaget att inordna lantbruksnämnderna i länsstyrelserna.

"Ihrjbrmellt inte ställning/ör eller emot ref/ormen

Följande remissinstanser har utan att direkt tillstyrka eller avstyrka refor- men fört fram synpunkter på olika förslag i utredningen:

Vägverket, universitets- och högskoleämbetet, länsstyrelsen i Kalmar län. Svenska Samernas Riksförbund, Småföretagens Riksorganisation och statens pris- och konkurrensverk.

A vslår

Fullmäktige i riksbanken och Svenska Bankföreningen.

• Sida 50
•  Original

Avsryrker Prop. 1988/89: 154

Följande remissinstanser avstyrker men flera av dem för fram synpunkter som bör beaktas för den händelse att reformen ändå genomförs:

Riksförbundet Hem och Skola, Statens bostadsfinansieringsaktiebolag, Hyresgästernas Riksförbund. fiskeristyrelsen. Sveriges Fiskares Riksför- bund, Sveriges Fiskevattenägare'förbund, Sveriges Sportfiske- och Fis- kevårdsförbund, lantbruksstyrelsen, Lantbrukarnas Riksförbund, Träd- gårdsnäringarnas Riksförbund, TCO och SACO/SR.

2 Ökad samverkan med länsstyrelsen

Vad gäller utredningens förslag om ett bättre informationsutbyte mellan Skogsvårdsstyrclsen och länsstyrelsen så til/styrker Skogsstyrelsen förslaget om samordnad länsförvaltning i övrigt genomförs. Även domänverket. Svenska Cellulosa- och Pappersbzruksföreningen och Svenska Skogsarbe- tarförbundet tillstyrker förslaget.

Lantbrukarnas Riksförbund avstyrker däremot utredningens förslag i denna del och anser att skogsvårdsstyrelsen bör ingå i den nya länsstyrel- sen.

I fråga om förslagen rörande länsstyrelsens roll i förhållandet till länsar- betsnämnden gör arbetsmarknadsstyrelsen vissa påpekanden men har i sak intet att invända mot förslagen. Riksrevisionsverket anser däremot att det råder oklarhet i fråga om beredskapsarbetena och är tveksam till om de framlagda förslagen är tillräckliga beträffande samordningen av arbets- marknadsutbildning och övrig utbildning. Även länsstyrelsen i Hallands län anser att förslagen rörande arbetsmarknadsutbildningen är otillräckli- ga. AM U—styrelsen är av andra skäl kritisk mot förslaget och landstingsför- bundet anser att länsarbetsnämnden skall ingå i den nya organisationen.

3 Övrigt

Följande remissinstanser har i sina yttranden framfört synpunkter som inte direkt berör utredningens förslag:

Byggnadsstyrelsen, Folkbildningsförbundet och Sveriges lantbruksuni- versitet.

• Sida 51
•  Original

3 Allmänna motiv för en reform av Prop- 1988/891154 länsförvaltningen

Kapitel 2, 4 och 5 i betänkandet

UTREDNINGEN . Den regionala utvecklingen skall främjas genom att man stödjer den naturliga utvecklingskraft som finns i regionerna. Det förut- sätter breda ansatser och utvecklat samarbete över sektor- och huvudmannaskapsgränser . En samordnad länsförvaltning stärker länen som förvaltningsre- gioner . Lokaliseringspolitiken har vidgats till att bli en politik för regio- nal utjämning och utveckling. Regionalpolitiken måste då med nödvändighet vara tvärsektoriell . En länsförvaltningsreform bör underlätta kontakterna för förvalt- ningens avnämare 0 Genom att utveckla lokalkontor utanför residensstaden kan den nya länsstyrelsens tillgänglighet och service till medborgarna öka . Genom sin demokratiska förankring har länsstyrelserna goda för- utsättningar att vara en effektiv brygga mellan den nationella och den lokala politikens krav och förutsättningar 'De olika samverkansformer som vuxit fram i länen är inte ett alternativ utan ett komplement till en organisatorisk samordning av några statliga länsorgan . En samordnad länsförvaltning kan bidra till den decentralisering och den uppbrytning av sektortänkandet som riksdagen och rege- ringen vid upprepade tillfällen bedömt vara angelägen . Vissa särlösningar när det gäller mellanregional samverkan och specialister med ansvar för flera län kan behöva tillgripas men bör bli så få som möjligt

Remissinstanserna Övemtyrelsenjör civil beredskap ('ÖC'B) finner förslaget till samordnad länsförvaltning gynnsamt för de intressen ÖC B har att företräda. Förslaget tillstyrks. I sammanhanget kan noteras att de principer för övergång till krigsorganisation för länsstyrelserna som redovisats i betänkandet Ds C l987:8 om samordnad länsförvaltning väl kan tillämpas på den nu föreslagna organisationen för samordnad läns- förvaltning.

Räddningsverket

tillstyrker utredningens förslag. Förslagen kan i positiv riktning påverka länsstyrelsens framtida roll, arbetsformer och möjligheter att samordna den regionala utvecklingen. Verket konstaterar att betänkandet endast i ringa grad berör länsstyrel- sernas uppgifter vad avser beredskapen mot fredstida olyckor samt kris- och krigshändelser. Dessa frågor bör beaktas i det fortsatta arbetet. 51

• Sida 52
•  Original

Socialstyrelsen

ser positivt på förslaget att föra samman flera statliga länsmyndigheter till en mer samlad länsförvaltning. Därmed sker en organisatorisk anpassning till den förnyelseprocess som idag präglar stora delar av den statliga förvaltningen.

Vägverket Den offentliga sektorns produktion måste utformas med hänsyn till både politiska målformuleringar och riktlinjer och till konsumenternas uttryck- ta behov och önskemål. Utredningen tar sin utgångspunkt endast i de förstnämnda.

Utredningen har inte tillräckligt tydligt klargjort förutsättningarna för de roller och det ansvar som politiska organ resp sektorrnyndigheter skall ha.

Skolöverstyrelsen (SÖ)

Då nu utredningen om samordnad länsförvaltning trots vad SÖ tidigare anfört valt att föreslå att länsskolnämnderna skall ingå i en ny länsstyrelse och då detta förslag synes ha en bred parlamentarisk förankring, utgår SÖ från utredningens förslag som en premiss för de slutliga ställningstagande- na. . SÖ vill inte motsätta sig ett inordnande av länsskolnämnderna under en bestämd förutsättning. Den är att garantier tillskapas för att det nationella ansvaret och de nationella uppgifterna inom SÖs område ges ett konkret genomslag i den nya länsstyrelseorganisationen och för att sambandet mellan central och regional nivå inom vad som i dag är den statliga skoladministrationen bevaras. Det är alltså fråga om att tillförsäkra läns- nivån de resurser som erfordras för tillsyns-, uppföljnings- och utvärde- ringsuppgifterna uttryckta i såväl kvantitativa som, inte minst, kvalitativa termer.

Lantbruksstyrelsen

avstyrker kommitténs förslag, därför att — en självständig organisation på lantbrukets område är nödvändig för att genomföra 1990-talets jordbrukspolitik — en självständig organisation behövs för att garantera att de nationella målen inom jordbruket får genomslag — de statliga insatserna inom jordbruk, trädgårdsnäring och rennäring måste i flera sammanhang bedrivas över större regioner än länen; detta sker effektivast inom nuvarande organisation — en samordnad länsförvaltning ger inte större besparingar än vad som kan åstadkommas inom nuvarande organisation Utredningens beskrivning av lantbruket, som en del av utvecklingsfrå- gorna inom länet, är ensidig. Betänkandet redovisar i stort enbart lands- bygdsutvecklingen, dvs. möjligheterna till deltidsjordbruk och komplette- rande sysselsättning. Dessa frågor har ett nära samband med länsstyrelsens regionalpolitiska verksamhet men omfattar bara en mindre del av lant- bruksnämndernas arbetsfält. En ytterligare förbättrad samverkan med länsstyrelserna är positiv men en sammanslagning ger i sig inga extra fördelar.

• Sida 53
•  Original

Utredningen har en negativ syn på verksamhet som griper över flera län. Visserligen accepterar utredningen att det finns vissa specialister, placera- de inom ett län som arbetar även inom andra län. I övrigt kritiseras denna typ av länsövergripande verksamhet.

Skogsstyrelsen

kan tillstyrka utredningens förslag till regional samordning av de skogliga frågorna för det fall förslaget om samordnad länsförvaltning i övrigt ge— nomförs.

Fiskeristyrelsen

Utvecklingsarbetet på länsnivå sker idag i en fungerande växelverkan med verkets olika enheter. Från de synpunkter fiskeristyrelsen har att beakta är styrelsen inte beredd att tillstyrka att fiskenämnden och länsstyrelsen organisatoriskt går samman,

Om det likväl av andra mer övergripande skäl anses vara en angelägen reform bör dock även fisket hellre ingå än stå utanför övrig sektorsamord- ning på länsnivå.

Fiskeristyrelsen har då vissa krav och särskilda synpunkter på den nya länsstyrelsen.

För att fiskefrågoma ska komma in i samhällsplaneringen måste organi- sationen naturligtvis utformas så att den passar ihop med övrig samhälls- planering. Fiskeristyrelsen måste ha kanaler via länsnivån ut till kommu- nerna där allt större del av samhällets planering sker. Styrelsen ser dock helst att dessa kanaler även i fortsättningen går via fiskenämnder som ingår i fiskeriverket.

l instruktionen för fiskeristyrelsen och fiskenämndema anges att det är fiskenämnden i Jönköpings län som svarar för fisket i hela Vättern, fiske- nämnden i Värmlands län som svarar för fisket i hela Vänern och fiske- nämnden i Västmanlands län som svarar för fisket i hela Mälaren och hela Hjälmaren.

De länsövergripande, men ej rikstäckande uppgifter som det här rör sig om, bör skötas av personal som nu är stationerad vid de tre berörda fiskenämnderna. De bör alltså fortsatt vara anställda i det centrala verket, men med oförändrad placeringsort.

Statens jordbruksnämnd (JN)

Förslag till genomgripande förändringar av det statliga engagemanget i fråga om jordbruket, bl.a. betingade av den internationella utvecklingen, diskuteras. Enligt J Ns uppfattning talar detta för att man bör avvakta med att göra genomgripande förändringar av myndighetsstrukturen tills den nya livsmedelspolitiken beslutats.

Boverket

Syftet med den föreslagna reformen är angeläget. Boverket vill särskilt betona behovet av effektiva former för samverkan mellan länsorganen och kommunerna i frågor om naturresurshållning, fysisk planering och plane- ringen av bostadsförsörjningen. Det finns goda skäl för en närmare sam- ordning av länsbostadsnämndemas och planenheternas arbete.

• Sida 54
•  Original

Valet av organisation för den framtida länsförvaltningen bör emellertid bestämmas av vad som är praktiskt och ändamålsenligt. Enligt boverket ger utredningen inte någon fullständig bild av de brister i effektivitet och måluppfyllelse som kan utmärka den samordnade länsförvaltningen, om den utvecklas till en stor, ledningskrävande administrativ apparat.

Boverket avstyrker ett genomförande av utredningens förslag den 1 juli 1990 vad gäller länsbostadsnämnderna.

Lantmäteriverket

vill understryka att det i vissa avseenden blir lättare att fullgöra de uppgif- ter inom plangenomförande och landskapsinformation, som statsmakter- na ålagt lantmäteriet, om förslaget till ändrad länsförvaltning genomförs enligt de huvudlinjer som utredningen angivit.

Statens industri verk (SIN D)

Ansatsen i betänkandet stämmer väl överens med de senaste årens strä- vanden inom regionalpolitiken att åstadkomma en ökad samordning mel- lan regionala sektororgan. SIND delar utredningens uppfattning att detta kan underlätta ett bättre utnyttjande av den samlade kompetensen och de samlade resurserna på regional nit/å.

Som anges i utredningen återstår mycket att konkretisera. Bristen på analys i detta stadium gör det svårt att se att just den organisationsform som utredningen valt ärjust den mest ändamålsenliga. Till detta kommer att endast en mindre del av de regionala samhällssektorerna föreslås inord- nas i den samordnade länsförvaltningen. Flera tunga samhällssektorer kommer fortfarande att stå utanför. I ett kommande steg bör man övervä- ga att föra in även dessa i den samordnade länsförvaltningen.

Enligt SINDs uppfattning, som också påpekas i utredningen, är samspe- let mellan central och regional nivå oklart och behöver konkretiseras. Det är utifrån regionernas egna förutsättningar. uttryckt i gemensam grundsyn för varje län, som arbetet med regional utveckling bör bedrivas. För att grundsynen skall få genomslag även centralt är det av strategisk betydelse att den görs tydlig i sina ställningstaganden och prioriteringar. SIND ställer sig bakom huvudinriktnirrgen att minska detaljregleringen från central till regional nivå och i stället övergå till målstyrning. Detta kommer att ställa stora krav på den centrala nivån när det gäller att tydliggöra de nationella målen så att de blir vägledande i det regionala operativa arbetet.

Statskontoret

Reformen ger en ny struktur på det statliga regionala planet som är bättre ägnad att hantera morgondagens centrala frågeställningar än den nuvaran- de länsförvaltningsorganisationen.

Riksrevisionsverket (RR V)

har inget att invända mot huvuddragen i den reform som skisseras i betänkandet. RRV anser att förslagen i sina konkreta delar, tillsammans med vissa kompletteringar och klargöranden, kan utgöra en grund för att uppnå de syften som anges i utredningens direktiv.

Enligt RRVs mening bör en organisatorisk förändring ses som ett av

• Sida 55
•  Original

flera medel att undanröja hinder för att underlätta samordningen i verk- samheten. RRV vill därför understryka vad utredningen anför om att en organisatorisk samordning kompletteras av andra former för samverkan inom länen.

Statistiska centralbyrån (SCB)

menar att en mer sammanhållen länsförvaltning. med ett utökat samord- ningsansvar inom vissa sakområden, bör ge bättre förutsättningar för verkets kontakter med och service till den regionala nivån.

SCB ställer sig således positiv till utredningens förslag om en ny länssty- relseorganisation.

Statens arbetsmarknadsnämnd (SA MN)

uttalar sitt fulla stöd för den föreslagna reformen och för de principiella värderingar och övriga utgångspunkter som den utgår från. Decentralise- ringen av ansvar och befogenheter till nivåer som ligger närmare dem som berörs av olika åtgärder har i sig ett egenvärde som medel både för en ökad demokratisering och för förbättrad effektivitet. Erfarenheterna från för- söksverksamheten i Norrbottens län bekräftar också att en väl genomförd reform, som leder till att förstärkta länsstyrelser i ökad omfattning kan styra och samordna regional verksamhet, ger förbättrade möjligheter för den nationellt beslutade politiken att bli förverkligad och få fullt genom- slag. SAMN har inte heller några invändningar mot att föreslagna verk- samhetsområden och myndigheter ingår i reformen.

Statens naturvårdsverk (SN V)

ställer sig positivt till tanken på att införa en samordnad länsförvaltning. Givet att en samordnad länsförvaltning skall införas anser SNV dock att i princip samtliga de olika intressen som är av mer väsentlig betydelse för myndighetsverksamheten på länsplanet skall samordnas i den nya länssty- relsen. Detta synes också vara den principiella ståndpunkt som intas av utredningen. Enligt SNVs uppfattning har dock utredningen i sina konkre- ta överväganden och förslag inte tillräckligt konsekvent tagit fasta på denna principiella grundsyn.

Enligt SNVs uppfattning bör vidare en grundläggande utgångspunkt för avgränsningen av den nya länsstyrelsens arbetsuppgifter — givet de syften m.m. som angetts av statsmakterna för reformeringen av den statliga länsförvaltningen — vara att samtliga direkta myndighetsuppgifter av samhällsstyrande/—planerande karaktär på länsplanet skall inordnas i den nya länsstyrelsen. Övrig produktion av uppdrags- eller allmän serviceka- raktär som inte har en sådan direkt myndighetsanknytning och som idag bedrivs vid olika statliga myndigheter bör även fortsättningsvis ligga utan- för länsstyrelsen och där organiseras på lämpligt sätt.

Länsstyrelserna

anser i huvudsak att förslaget skapar goda möjligheter att med ökad effektivitet och styrka arbeta på områden som har väsentlig betydelse för länens utveckling och framtid.

Flera länsstyrelser pekar på att de sektorområden som nu föreslås bli

• Sida 56
•  Original

integrerade i en ny länsstyrelse är av sådan betydelse för den regionala utvecklingen att de självklart bör ingå i en samordnad länsförvaltning.

Länsstyrelsen i Kalmar län

anser dock att en samordning av den statliga länsförvaltningen inte huvud- sakligen kan ses utifrån organisatoriska utgångspunkter på länsplanet. Om man inte samtidigt ser över centrala sektormyndigheters uppgifter och befogenheter torde ändrade organisationsformer på länsplanet i ganska ringa grad kunna påverka länsstyrelsens möjligheter att förbättra samord- ningen på ett kraftfullt sätt.

Länsstyrelsen iÅlvsbargs [än

En SärSkild utmaning blir det att med de befintliga statliga regionala resurserna som grund tillskapa ett lokalkontor i Borås för den nya länssty- relsen.

Svenska kommunförbundet

anser att det är angeläget med en reformering av den statliga länsförvalt- ningen. En samordning av länsförvaltningen bör leda till en minskad sektorisering och möjliggöra för staten att uppträda mer samlat i kontak- terna med kommunerna och därmed kunna lämna en bättre service. Kom- munförbundet förutsätter också att en reformering kommer att leda till påtagliga rationaliseringseffekter och besparingar.

Förbundet har i tidigare sammanhang framfört den uppfattningen att en decentralisering från staten till kommunerna av ansvaret för olika frågor samtidigt leder till att behovet av självständiga statliga regionala myndig- heter (t ex länsskolnämnd och länsbostadsnämnd) måste ifrågasättas. En reform som den nu föreslagna får därför inte innebära att de regionala myndigheterna så att säga flyttar in i länsstyrelsen med bibehållande i stort sett av sina uppgifter. Det är viktigt att i anslutning till en fortsatt diskus- Sion om decentralisering och avreglering renodla vad som är statliga upp- gifter och vilka uppgifter som med fördel kan skötas av kommunerna. Den organisation som skapas inom de nya länsstyrelserna måste på ett tydligt sätt anpassas till behovet av en minskad detaljstyrning och sektorisering och inriktas mot länsövergripande frågor och frågor av riksintresse.

Landstingsförbundet

Den fråga som utredningen, utifrån sin begränsade diskussion om en samordnad statlig länsförvaltning, nu aktualiserar, är på intet sätt ny. Den handlar ytterst om samhällsförvaltningens effektivitet och demokratiska förankring. Den rör uppgiftsfördelningen mellan statlig och kommunal sektor och ett urval mellan centralistiska och decentraliserade lösningar.

Förbundet anser att en långsiktig strävan måste vara att renodla den statliga förvaltningens uppgifter till i första hand uppföljning och utvärde- ring av statsmakternas beslut, bevakning av rättstillämpning och till att riksintressen tillgodoses i olika avseenden. Det äri den rollen som statsför- valtningen skall engagera sig i kommunala frågeställningar. Då det där- emot gäller uppgifter där lokala och regionala politiska avvägningar är viktiga bör ansvaret ligga på kommuner och landsting.

• Sida 57
•  Original

En ny organisation på länsnivå bör kunna bidra till att skapa bättre förutsättning för samverkan och kontakter mellan staten å ena sidan och kommuner och landsting å den andra. I ett längre perspektiv bör utveck- lingen karakteriseras av en decentralisering av politiska beslut från statlig till kommunal sektor i de fall besluten är av sådan karaktär att de kräver lokalt och regionalt politiskt ansvarstagande och engagemang. Det innebär att det bl. a. är nöd vändigt att regeringen ser över den centrala statsförvalt- ningen också i det perspektivet.

Landstingsförbundet anser sammanfattningsvis att den föreslagna refor- men inte utgör något led i en länsdemokratisk utveckling. En bättre sam- ordning av den statliga länsförvaltningen är emellertid angelägen och styrelsen tillstyrker därför med ovanstående förändringar det framlagda förslaget som ett led i den regionala statsförvaltningens förnyelse.

Svenska Samernas Riksförbund

Riksförbundet finner det rent allmänt tveksamt om det är en riktig ord- ning att börja med en reformering av länsförvaltningen i en tidpunkt då statsförvaltningen i stort står inför förändringar. Sålunda måste det enligt riksförbundets mening bättre klargöras vilken funktion de centrala äm- betsverken ska ha i förhållande till den regionala förvaltningen.

Småföretagens Riksorganisation

Organisationen har svårt att utifrån det material som redovisas i betänkan- det bedöma effekterna av förslaget. l avsaknad av en djupare analys i vilken konkreta för- och nackdelar för olika verksamhetsområden som berör organisationens medlemmar presenteras, anser vi oss inte kunna ta ställning till förslaget.

Småföretagens Riksorganisation anser generellt att det är en fördel att politiska beslut, som rör näringslivets utveckling, fattas nära företagen och de i företagen verksamma människorna. ] en snabb föränderlig omvärld måste möjlighet till en snabb regional anpassning finnas.

Någon närmare analys av de utvecklingsarbeten som bedrivits i Söder- manlands län och Kronobergs län för att förbättra samverkan mellan de statliga länsorganen och kommunerna återfinns inte i förslaget. De erfa- renheter som vunnits i dessa län skulle kunna återspeglas i ett förslag till ny organisation av länsförvaltning som inte nödvändigtvis behöver följa sam- ma modell som Norrbottenförsöket.

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF)

anser att decentralisering och sektorsamordning leder till en förbättrad organisation av den statliga verksamheten. En decentralisering har otvivel- aktigt stor betydelse för den regionala utvecklingen genom att centrala myndigheters uppgifter kan anpassas till lokala förhållanden. De som berörs av ett statligt beslut bör på ett tidigt stadium få möjlighet att redovisa sin uppfattning. Dessa möjligheter blir större om den statliga förvaltningen decentraliseras.

LRF avvisar förslaget om att inordna lantbruksnämnden i den nya länsorganisationen mot bakgrund av det utomordentligt stora värde som ett fristående organ har för lantbruket och landsbygden.

Betydelsen av att decentralisera verksamhet i den nya länsstyrelseorga-

• Sida 58
•  Original

nisationen bl.a. till s.k. lokalkontor framhålls av utredningen vilket LRF principiellt instämmer i.

Tjänstemännens centra/organisation (TCO)

Försöksverksamheten i Norrbottens län ger enligt TCOs mening ett alltför torftigt underlag för en organisatorisk reform av länsförvaltningen. Därtill kommer att förslaget till samordnad länsförvaltning, med sin mycket begränsade omfattning, knappast löser de regionala samordningsbehoven. En reell samordning av den statliga verksamheten på regional nivå bör ha en annorlunda och bredare ansats. TCO avstyrker därför förslaget om samordnad länsförvaltning.

Det finns goda skäl att öka samordningen av den statliga verksamheten på regional nivå. När det gäller samordning av arbetsmarknads- och nä- ringspolitik har TCO i detta syfte föreslagit inrättande av samrådsgrupper mellan länsstyrelse, länsarbetsnäm nd och utvecklingsfond, i vilka det ock- så finns facklig representation. Samordning av länsvisa resurser är viktigt och nödvändigt. Samverkansprojekten i Södermanlands och Kronobergs län är enligt utredningen mycket positiva. Dessa bör i så fall utvidgas för att skapa en solidare grund för eventuell framtida organisatorisk reform.

Statstjänstemannaförbundet (ST) framför i sitt yttrande till TCO att försök med utlokaliserade länskontor ser ST som en möjlighet att skapa en mer heltäckande statlig förvaltning även utanför residensstäderna och samtliga län bör pröva möjligheterna till detta.

C emm/organisationen SA CO/S R

SACO/SR ser positivt på förnyelsearbetet inom den offentliga sektorn och därmed inom den regionala statsförvaltningen. SACO/SR och dess med- lemsförbund har aktivt arbetat för och bidragit till det utvecklingsarbete som nu pågår.

I sitt yttrande 19870515 framhöll SACO/SR att förslaget ”Samordnad länsförvaltning" endast bör genomföras om det klart överväger framför de sektorspecifika och nationella mål som kan få svårare att göra sig gällande i den nya organisationen. Fördelarna måste vara så tunga att de uppväger de omställningskostnader som är en del av totalkalkylen.

Mot den bakgrunden avstyrker SACO/SR förslaget till ”Samordnad länsförvaltning" enligt Norrbotten smodellen.

Enligt SACO/SRs mening har utredningen inte på ett övertygande sätt lyckats lösa de spänningar och målkonflikter som finns mellan en önskad samordnad regional utveckling och sektorspecifika och nationella mål. Det är ytterst angeläget att relationer och förhållanden mellan centrala verk och den regionala nivån klargörs och att ansvarsfördelningen mellan statli- ga myndigheter och regionala intressen tydliggörs.

Landsorganisationen i Sverige ( LC)

En så effektiv samordning som möjligt av de statliga myndigheternas verksamhet på regional nivå måste vara ett mål i varje region. liksom att, när man planerar Verksamheter och service till medborgarna, utgå från de förutsättningar och de regionala utvecklingsbehov som råder. Grundtanken i betänkandet. att på länsplanet uppnå en samordning över sektorgränserna är helt riktig. Inte minst gäller detta alla de beslut och

• Sida 59
•  Original

åtgärder inom olika sektorer som har viktiga regionalpolitiska återverk- ningar.

En samordning löper dock alltid risken att skapa oklara beslutsansvar och dubbelkommandon. Utredningen verkar inte ha analyserat dessa pro- blem tillräckligt. Därför anser vi att det vore riskfyllt att genomföra utred- ningens förslag utan vidare övervägande.

Svenska arbetsgivareföreningen (SAF)

tillstyrker att de av utredningen framlagda förslagen genomförs. Den för- stärkta lokala förankringen bör leda till en ökad anpassning till skiftande förhållanden i olika delar av riket. Möjligheterna till tvärsektoriella lös- ningar liksom de rationaliserings- och besparingseffekter som förslaget medför är andra positiva inslag som förtjänar att nämnas.

Statsanställdas F ärbund

delar utredningens uppfattning att det är angeläget med en reform om samordnad länsförvaltning. Förbundet har inget att erinra mot att ett sådant förslag genomförs den I juli 1990 efter de principer utredningen angett.

Posten

anser att de förslag som utredningen framför är bra och att de bör leda till en samordning och kraftsamling som ökar effektiviteten.

Svenska C ellulosa- och Pappersbruksjöreningen

Det är nödvändigt med en kraftfull, kompetent och koncentrerad statlig representation som tillsammans med självständiga och resursstarka kom- muner kan delta i utvecklingen. speciellt inom de regioner och landsdelar där skogsbruk och skogsindustri har avgörande betydelse för välfärden. Vi noterar med tillfredsställelse att den nya inriktningen skall ha sin tyngd- punkt mera i regional mobilisering och utveckling och mindre i lokalise- ringspolitik och omfördelning av resurser.

Svenska Handelskammar/örbundet

anser det värdefullt att den statliga länsförvaltningens organisation om- prövas på det sätt som gjorts av utredningen om samordnad länsförvalt- ning.

Handelskamrarna anser inte att länsförvaltningen av sysselsättningsskäl bör spridas ut på fler orter genom etablerandet av filialkontor. En sådan ordning skulle inte förbättra länsorganisationens effektivitet. Däremot ska naturligtvis sådan verksamhet av servicekaraktär som vänder sig till en- skilda personer och företag i länet, kunna lokaliseras till platser utanför residensorten.

• Sida 60
•  Original

4 Utvärdering av försöket i Norrbottens län

Kapitel 3 i betänkandet

UTREDNINGEN . Den avgränsning som gjorts för länsstyrelsens verksamhet under försöksperioden har i stort visat sig lämplig och väl motiverad OLänsstyrelsens samarbete med de centrala verken tycks inte ha

förändrats OModellen för förtroendemannamedverkan fungerar i stort sett bra 0 Vissa rationaliseringsvinster har uppnåtts

Remissinstanserna

Boverket

Sedan beslut fattades om Norrbottenförsöket har vissa väsentliga föränd- ringar beslutats vad gäller bostadslåneadministrationen, både centralt och regionalt. Dessa förändringar har avgörande betydelse för möjligheterna att den 1 juli 1990 genomföra en samordnad länsförvaltning innefattande länsbostadsnämnderna.

Länsstyrelsen i Norrbottens län delar i allt väsentligt de bedömningar som utredningen gjort. Motiven för en reform av den svenska länsförvaltningen är starka.

Inom kommunikationsområdet innebar försöksverksamheten i Norr- bottens län att ett nytänkande prövades. Att bygga upp ett samlat ansvar på länsnivån för de olika kommunikationsslagen är nödvändigt. Kraven på bättre samordning är väl motiverade.

Under försöksverksamheten har den uppfattningen ibland uttryckts att nationella mål endast kan garanteras genom att en central myndighet har möjlighet att ha tillsyn över enskilda befattningshavares arbetsuppgifter. Vår erfarenhet är att ett effektivt genomförande av nationellt fastställda mål bäst garanteras om den centrala nivån utvecklar sin skicklighet i att arbeta med målstyrning.

Småföretagens Riksorganisation

En genomgripande förändring för hela landet föreslås med Norrbottenför- söket som mall. Samtidigt konstateras att det genom försöket ej gått att höja effektiviteten i den nya organisationen och att endast marginella förändringar i resursfördelningen kunnat göras. Trovärdigheten för att en väl genomtänkt och beprövad organisationsmodell införs minskar genom med dessa konstateranden drastiskt.

En mer genomarbetad utvärdering bör därför göras av Norrbottenförsö- ket för att kunna fastställa vilka möjligheter som föreligger för att uppnå fastställda mål. En sådan utvärdering bör konkret och systematiskt redovi- sa de praktiska effekterna för det regionala näringslivet.

• Sida 61
•  Original

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF)

anser att den nya länsorganisationen inte bör genomföras utan ytterligare försöksverksamhet. Norrbottenmodellen ligger till grund för utredningens förslag. Utredningen har konstaterat en del brister i denna försöksverk- samhet. Ytterligare några län i södra och mellersta Sverige bör pröva en länssamordning innan reformen genomförs i sin helhet. Med hänsyn till att de besparingar som beräknas inte är allför omfattande och att utred- ningen påtalat behov av utredningar inom flera områden, borde en för- längd och utvidgad försöksverksamhet även vara ett samhällsintresse.

Tjänstemännens Centralorganisation anför att enligt Statstjänstemannaförbundets (STs) uppfattning har för- söksverksamheten inte varit framgångsrik. En genomgående uppfattning

bland förbundets medlemmar vid de länsnämnder som ingår i försöket är . att verksamheten inneburit längre beslutsvägar. mer byråkrati och en tungrodd administration. ST framhåller också i sin utvärdering av för- söksverksamheten. att om den nya länsförvaltningen skall kunna utvecklas till den framtida drivkraften för länets utveckling krävs det mer långtgåen- de förändringar än vad en sammanslagning av den nuvarande länsstyrel- sen med ett antal nämnder innebär.

Centra/organisationen SA C O/SR Försöksverksamheten i Norrbotten har under utredningens gång utvärde- rats. Kommittén har mot den bakgrunden allt för ensidigt tagit ställning för Norrbottenmodellen. Den utvärdering som Svensk Löntagarkonsult AB på bl.a. SACO/SRs uppdrag utfört och presenterat i november 1988. - visar att andra former för samordning, där målen kan nås på en enklare och naturligare väg är att föredra. Rapporten visar också att de mål som sattes upp för försöksverksamheten inte har uppnåtts. Det nu föreliggande förslaget kan i vissa avseenden riskera leda till en överorganisation som kan bli till hinder för en sund utveckling.

• Sida 62
•  Original

5 Omfattning och inriktning Kapitel 6 och delar av kapitel 7 i betänkandet

5.1 Utbildningsområdet

UTREDNINGEN 'Det är ur regional synvinkel betydelsefullt att kunna påverka vilken typ av utbildning som skall finnas och hur insatser från olika utbildningssamordnare kan komplettera varandra

0 Det finns kurser med ungefär samma innehåll inom högskolan, gymnasieskolan, komvux och AMU. Det understryker behovet av en sammanhållande-instans OSamordningen av utbildningen i länet kopplad till den sektors- övergripande regionalpolitiken kan förverkligas genom att sam- ordningsansvaret läggs på en ny länsstyrelse med förstärkt kom- petens

Remissinstanserna

Skolöverstyrelsen (SÖ)

Utredningens beskrivningar av utbildningsområdet och de förändrade förutsättningar för skola och vuxenutbildning liksom för den statliga skol- administrationen. som blir en föjd av riksdagens beslut i februari 1989 med anledning av prop 1988/8914, har SÖ inget att invända emot. SÖ vill bara understryka att betoningen i riksdagens beslut av utvärdering, upp- följning och utveckling av skola och vuxenutbildning i ett av målstyrning präglat systcm ytterligare skärper kraven på att de nationella målen och uppgifterna får genomslag på den regionala nivån liksom på samband och samspel mellan länsskolnämnderna och SÖ.

Det finns idag också andra uppgifter som SÖ samordnar och som fullgörs inom regioner som omfattar flera län och där länsskolnämnderna medverkar på olika sätt. Det gäller fortbildning av skolans personal, skol- ledarutbildning och vissa utvärderingsuppgifter, f.n. främst de ovan be- rörda som sammanhänger med försöks- och utvecklingsarbetet i gymnasie- skolan. Dessa uppgifter måste också uppmärksammas i det fortsatta förbe- redelsearbctct inför en länsförvaltningsreform.

SÖ instämmer i stort i utredningen bedömningar och slutsatser beträf- fande de nationella målens genomslag i en samordnad länsförvaltning.

Uni versitets- och högskoleämbetet ( UHÄ)

Med tanke på den betydelse som högskolan har för den regionala utveck- lingen är det nödvändigt att fasta former utvecklas för samråd med i första hand länsstyrelserna. Inom högskolan har på senare tid skilda modeller för ett sådant samråd vuxit fram. Formerna har varierat beroende på syftet med den berörda verksamheten och målet för denna. Goda exempel på framgångsrikt samarbete lämnas bl.a. från satsningar i övre Norrland, Bergslagen, Gotland, Fyrstad och sydöstra Sverige. Enligt UHÄs mening talar omständigheterna för att högskolan även i framtiden bör få finna formerna för samverkan och genomföra sina regionalpolitiska åtaganden i

• Sida 63
•  Original

flexibla former, som kan gestaltas olika från fall till fall med hänsyn till de krav som den aktuella situationen ställer.

Riksrevisionsverket (RR V)

granskar f. n. i sin förvaltningsrevision den statliga skoladministrationen. Därvid studeras bl.a. länsskolnämndernas relationer till andra regionala organ och till Skolöverstyrelsen. Utan att föregripa revisionens resultat kan sägas att det hittills inte framkommit några avgörande skäl mot integrering av länsskolnämnderna i länsstyrelserna. Endast en begränsad del av läns- skolnämndernas arbete är dock av sådan natur att regional samordning är väsentlig. En stor del av arbetsuppgifterna är av nationell karaktär och kräver viss samordning mellan länsskolnämnderna och Skolöverstyrelsen. RRV vill därför framhålla betydelsen av att den nationella samordningen i fråga om utvärdering och tillsyn inte äventyras i en ny länsstyrelse.

Länsstyrelsen i Norrbottens län

Utbildningsområdet har stor strategisk betydelse för länens fortsatta ut- veckling. Länsnivåns arbete med utbildningsfrågorna — såväl inom grund- skola, gymnasieskola som högskola — måste enligt vår erfarenhet utveck- las både beträffande mål och arbetsformer. Reformen som nu föreslås ger en grund för sådana förändringar.

Tjänstemännens Centra/organismion

Starka skäl talar för ett bibehållande av länsskolnämnderna i nuvarande form. En inordning av dessas verksamhet under länsstyrelserna innebär en påtaglig risk för en försvagning av statens och därmed också det nationella politiska inflytandet på skolans område. Skolan är inte bara en angelägen- het för kommunen eller länet. Länens behov av utbildning bör kunna tillgodoses bättre än idag. Men utbildningen bör ytterst styras utifrån nationella mål. Skolan är en central del av landets infrastruktur och därmed i högsta grad av nationellt intresse. Därför bör det statliga infly- tandet snarast stärkas. inte tvärtom.

Centra/organisationen SA C O/SR

kan inte finna att de motiv för att länsskolnämnderna skall föras in i en gemensam länsförvaltning är tillräckligt starka. Länsskolnämnderna är en professionell myndighet som bör ytterligare professionaliseras under en klok statlig utbildningspolitisk ledning.

Riksförbundet Hem och Skola (RHS)

Det finns allt fort skäl för att bevara länsskolnämnden som en självständig regional del av den statliga skoladministrationen. Vårt motiv är främst att slå vakt om grundskolan och dess utveckling och utvärdering. De förslag som återfinns i betänkandet skapar enligt vår uppfattning inte tillräckliga garantier på sikt. RHS anser att det finns möjligheter till och erfarenheter av att i annan ordning utveckla effektiva samverkansformer mellan läns- skolnämnd och länsstyrelse. och andra länsorgan.

• Sida 64
•  Original

5.2 Bostadsförsörjning och fysisk planering

UTREDNINGEN: . De mål som satts upp för bostadsbyggande och markanvändning berör varandra 0 Den kunskapsinsamling som är nödvändig för den fysiska plane- ringen och bostadsförsörjningcn är i vissa delar gemensam OAnsvaret för mark- och bostadspolitiska instrument har förts samman centralt genom bildandet av boverket . Att på sikt inrymma den löpande låneförvaltningen är inte själv- klart

Remissinstanserna

Boverket

Det är inte möjligt att genomföra utredningens förslag till samordnad länsförvaltning den I juli 1990 vad gäller länsbostadsnämnderna. Det beror främst på de nya förutsättningar för bostadslåneadministationen både centralt och regionalt som beslutats av riksdagen. Förändringar avse- ende länsbostadsnämnderna kan aktualiseras tidigast i mitten av 1990- talet under förutsättning av att länsbostadsnämndemas arbetsläge då är tillfredsställande.

Riksdagen har beslutat om uppdelning av administrationen av bidrag och lån mellan boverket och SBAB. Utredningens förslag medger inte en motsvarande uppdelning på länsplanet. Det innebär betydande kostnader i systemutveckling och investeringar i nödvändig datautrustning för läns- styrelserna. Det innebär administrativa komplikationer i avtals- och an- svarsfördelningsfrågor mellan boverket, SBAB och länsstyrelserna samt ökad byråkrati för enskilda låntagare.

Riksdagen har beslutat om en genomgripande datorisering av låne- och bidragsadministrationen. SBAB har nyligen slutit avtal om datorutrust- ning för länsbostadsnämnderna till ca 40 milj kr. Systemet skall kunna tas i bruk den 1 juli 1990. Det tar ett eller flera år att få ett system i denna storleksordning stabilt. Först därefter kan det systemutvecklingsarbete påbörjas som krävs för en uppdelning på länsplanet, vilket tar ett par år i anspråk. Den kan därför ske först i mitten av 1990-talet.

Riksdagens beslut om lokalisering av boverket till Karlskrona har med- fört extrema övergångssvårigheter. Ca 95 av verkets avsedda personalre- surser i Karlskrona måste nyrekryteras. Verksamheten är f.n. i hög grad beroende av att det finns kompetent och erfaren personal på länsbostads- nämnderna. Vid ett beslut om samordnad länsförvaltning som innefattar länsbostadsnämnderna finns risk för störningar i verksamheten.

Sambanden på regional nivå mellan frågor om bostadsförsörjning och fysisk planering behöver stärkas. Det motiverar ett närmare samarbete mellan länsbostadsnämnderna och länsstyrelserna. Boverket vill medver- ka till att detta samarbete får ett allsidigt innehåll och att erfarenhetsutby- tet mellan länsbostadsnämnder och planenheter stimuleras.

Det krävs emellertid förändringar av de bostadspolitiska regelsystemen för att samordningen skall kunna ske genom inordning av länsbostads- nämnderna i länsstyrelserna. Låneiörvaltningen som är artfrämmande för länsstyrelserna utgör idag en integrerad del av länsbostadsnämndemas

• Sida 65
•  Original

verksamhet. En uppdelning av bankverksamheten och den bostadspolitis- ka bidragsverksamheten är tänkbar även på länsplanet, men förutsätter då ändringar av reglerna för bostadsstödet.

Boverket avstyrker ett genomförande av utredningens förslag till sam- ordnad länsfo'rvaltning den I juli 1990 vad gäller länsbostadsnämnderna.

Länsstyrelsen i Kalmar län Den del av länsbostadsnämnden som avser låne- och bidragsverksamheten bör enligt länsstyrelsen inte ingå i en samordnad länsförvaltning. Länssty- relsen anser i likhet med utredningen att organisationsförändringen förut- sätter att den genomförs på ett sådant sätt att det inte hindrar en annan lösning för låneförvaltningen. Problemen är så komplexa att en fördjupad analys torde vara nödvändig. Övergångsvis kan länsbostadsnämnden for- mellt ingå i en samlad länsstyrelse med bibehållen organisation.

Landsorganisationen i Sverige (LO)

För länsbostadsnämndemas del saknas tyvärr i utredningen en diskussion och analys av konsekvenserna för bostadspolitiken av ett avskaffande av länsbostadsnämnderna. En sådan analys bör göras innan ställning tas vad gäller länsbostadsnämnderna, inte minst med tanke på de ännu oklara konsekvenserna av genomförandet av det nya Bo-verket. Ett omfattande och sannolikt ganska besvärligt omorganisationsarbete får inte fördröja eller försvaga behövliga bostadspolitiska insatseri vilka länsbostadsnämn- derna är en viktig del.

Statens Bostadsgfinansieringsaktiebolag (SBAB) instämmer i utredningens uppfattning att låneförvaltningen är en artfräm- mande verksamhet i en ny länsstyrelse och att det inte är självklart att inrymma denna verksamhet i en ny länsstyrelse. Det finns emellertid enligt SBABs mening skäl att gå ett steg längre, nämligen att ifrågasätta om det över huvud taget är möjligt och lämpligt att föra in länsbostadsnämn- derna i länsstyrelserna. '

Den största svårigheten, som SBAB ser det, gäller emellertid de avtals- förhållanden som måste finnas mellan SBAB och boverket och som regle- rar även länsbostadsnämndemas verksamhet. Sedan mer än tre år tillbaka har bostadsstyrelsen/boverket och SBAB träffat avtal 'om låneförvaltning- en. Dessa avtal. som är omfattande redan idag. gäller i stor utsträckning länsbostadsnämndemas verksamhet. Det är närmast självklart att sådana avtalsförhållanden skulle bli mycket komplicerade och svåra att träffa om boverket inte skulle ha myndighetsansvar för länsbostadsnämndemas förvaltningsanslag.

SBAB avstyrker mot denna bakgrund förslaget att länsbostadsnämnder- na skall föras in i länsstyrelserna.

Hyresgästernas Riksförbund Länsbostadsnämnderna bör även i fortsättningen tillhöra boverket och inte integreras i länsstyrelserna. Länsbostadsnämndernas bostadspolitiska uppgift är inte begränsad till frågor som rör nyproduktionen av bostäder utan handlar också om förnyelse av bostadsområden och stöd till bostads- anpassning m.m. Det finns således ett behov för länsbostadsnämnderna

• Sida 66
•  Original

att samarbeta med många olika parter både på kommunal nivå och läns- nivå. Behovet av samarbete med de delar av länsstyrelsen som arbetar med frågor kring fysisk planering kan tillgodoses utan någon integrering av länsbostadsnämnderna.

Sveriges Allmännyttiga Bostadsföretag (SABO) För SABO-företagen är det angeläget att de berörda statliga myndigheter- na ger klara, entydiga och samstämmiga besked i frågor som berör bostads- politiken och dess tillämpning. SABO hälsar därför med tillfredsställelse sådana organisatoriska lösningar som förenklar den bostadspolitiska ad— ministrationen. Med hänsyn till den sammanläggning på central nivå av bostadsstyrelsen och planverkct som statsmakterna nyligen beslutat om anser SABO det rimligt att överväga motsvarande samordning även på den regionala nivån.

Länsbostadsnämnderna är för närvarande utsatta för mycket stark på- frestning, bl. a. genom statsmakternas beslut att minska ombyggandet och övrigt byggande och öka nyproduktionen av bostäder. Vidare pågår en genomgripande datorisering av låne— och bidragsadministrationen. Därtill sker inom kort en uppdelning av administrationen av bidrag och lån mellan boverket och SBAB, som utgör en ytterligare påfrestning på nämn- derna. Slutligen bör nämnas, att det nybildade plan- och bostadsverket väsentligt tillfälligt försvagas genom omlokaliseringen till Karlskrona, då personalen till stor del måste nyrekryteras på kort tid. En omorganisation av länsbostadsnämnderna kan i detta läge få oacceptabla effekter på t.ex. handläggningstider för låneärenden.

Mot denna bakgrund anser SABO att tidpunkten för att besluta om att sammanlägga länsbostadsnämnderna med länsstyrelserna är illa vald. En- ligt SABO bör en sådan sammanläggning övervägas först när de nu fattade besluten genomförts och visar sig fungera tillfredsställande. En sådan sammanläggning bör därför komma ifråga först i mitten av 1990-talet.

Sveriges F aslighetsäga reförbuna'

tror att statens möjligheter att uppträda samordnat och entydigt gentemot företag och enskilda borde kunna förbättras genom en samordnad läns— förvaltning. Det gäller även inom området bostadsförsörjning och fysisk planering.

Idag är länsbostadsnämnderna ovanligt'hårt belastade. Det saknas per- sonal och ärendemängden är mycket stor. Stödet från boverket är samti- digt nästan obefmtligt eftersom tillräckligt med kompetent personal fortfa- rande saknas på verket. Boverket kommer troligen inte i godtagbar funk- tion förrän om några år. Det finns därför skäl att avvakta en i och för sig vällovlig samordning av länsbostadsnämnderna åtminstone ett par år.

Sveriges geologiska zmdersökning (SG U) biträder huvudförslagct att en samordnad länsförvaltning införs i hela landet.

Det är viktigt att relationerna mellan centrala verk och en samordnad länsförvaltning klargörs tydligt genom att ansvarsområden blir inskrivna i instruktioner m m. SGUs eget arbete är av spccialistkaraktär och måste ses länsövergripande. SGUs ansvarsområden erfordrar ett samlat kunnande inom en myndighet.

• Sida 67
•  Original

Beträffande frågan om en utbyggd länssstyrelse också skall ha en så kallad länsgeolog knuten till sig hänvisar SGU till utredningen "Ytterligare regionalisering av Sveriges geologiska undersökning samt behovet av för- stärkning av bergsstaten. Dsl 5:3'” och verkets remissvar l986—03—27 i anslutning till denna utredning.

5.3 Kommunikationer

UTREDNINGEN . Riksdagens trafikpolitiska beslut, som ger länsstyrelserna en sammanhållande beslutsfunktion för investeringar i regionala tra- fikanläggningar, bör få en motsvarighet i kansliorganisationen så att länsstyrelsen tar över visst beredningsarbete från Vägförvalt— ningen 0 Länsvägnämnderna bör avvecklas och nya former för förtroende— mannainflytandet utvecklas ' . Länsstyrelserna bör även få ett sammanhållande ansvar för tra— fiksäkerhetsfrågor i länet . Ett ändrat huvudmannaskap för bil- och körkortsregistren förut— sätter ytterligare utredning

Remissinstanserna

Banverket delar kommitténs förslag om hur beredning av och beslut i kommunika- tionsfrågor bör ske på länsplanet.

Vi ifrågasätter utredningens förslag om att ge Vägförvaltningarna en fortsatt särställning genom krav på samråd innan man lägger fast besluts— och handläggningsordningen för kommunikationsfrågorna.

Behovet av ett samlat regionalt perspektiv gäller inte bara väg och järnväg. Vi anser därför att det är angeläget att Sjöfarts-, luftfarts- och andra kommunikationsfrågor kan behandlas på ett likvärdigt sätt av läns- styrelserna och de föreslagna nämnderna för kommunikationsfrågor. Det bör skyndsamt utredas hur detta kan ske.

Länsstyrelserna bör också få ett stort inflytande över anslagen till riksvägar och stomjärnvägar i syfte att uppnå goda förutsättningar för kollektivtrafikcn.

Vägverket

motsätter sig inte att den administrativa kansliroll i arbetet med länstrafik- anläggningsplaner som nu innehas av Vägförvaltningen flyttas över till länsstyrelsen om effektiviteten därmed ökas. Detta kommer emellertid inte att påverka vare sig resurs— eller kompetensbehovet på Vägförvaltning- en. Det under 1988 genomförda arbetet har visat att vägförvaltningarna kunnat lösa uppgiften genom tidsmässig omdisponering av resurser. Ut- redningens bedömning är således inte riktig på denna punkt.

• Sida 68
•  Original

Tra fiksäkerhetsverket ( TS l") tillstyrker utredningens förslag och anser att ansvaret för regional samord- ning av trafiksäkerhetsarbetct samt för handläggningen av vissa regionala trafiksäkerhetsfrågor skall övereras till länsstyrelsen. Verket förutsätter härvid att den kanslifunktion som är nödvändig för samordningen också skall överföras. att en klar gränsdragning mellan myndigheternas verksam- hetsområden skall åstadkommas och formaliseras på lämpligt sätt samt att resursfrågan skall utredas vidare.

Verket föreslår att den regionala hanteringen av bil- och körkortsregistre- ringen samt de körkortsfrågor som i övrigt handläggs inom länsstyrelsen, överflyttas från länsstyrelsen till TSV.

Transportrådet ( TFR)

är positiv till förslagen om hur kommunikationsfrågorna skall behandlas i den framtida länsförvaltningen. TPR anser att det finns starka skäl för att utveckla kommunikationsplaneringen vid länsstyrelserna, eftersom kom- munikationerna i framtiden kommer att få ökad betydelse för samhällsut- vecklingen.

Riksrevisionsverket (RR l') biträder'utredningens förslag om att en särskild funktion för beredning av kommunikationsfrågor inrättas vid länsstyrelserna. Förslaget ligger väl i linje med riksdagens beslut om samordnad trafikplanering på regional nivå och markerar kommunika'cionernas strategiska betydelse för sam- hällsutvecklingen i länen.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län Under hänvisning till att länsstyrelsen inte anser att det skall ske någon organisatorisk förändring av förhållandet länsstyrelse/vägförvaltning avvi- sas tanken på en kommunikation senhet. Samordningen av investeringarna för de olika länstrafikanläggningarna kan som nu med fördel författnings- regleras till att vara ett av den nya länsförvaltningens ansvarsområden. Detta innebär att den samordnade trafikplaneringen bör knytas till regio- nalekonomiska enheten.

Länsstyrelsen anser att den myndighetsutövning som är kopplad till bil-. körkorts- och yrkestrafikregistren bör ligga nära själva registren. Skälen för detta är inte minst förbättrade möjligheter till personalutvcckling.

Enligt länsstyrelsens uppfattning bör samtliga verksamheter som bygger på de nämnda registren samordnas. Detta berör TSVs regionala organisa- tion som med fördel kan knytas till länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Gävleborgs län finner det angeläget att också sakområdet data- och telekommunikationer innefattas i verksamhetsfältet kommunikationer.

Statens järn vägar tillstyrker utredningens förslag om en ny länsorganisation för beslut i regionala trafikpolitiska frågor. Den nya trafikpolitikcn, som vidgar länsorganens inflytanden och beslut

• Sida 69
•  Original

över de olika trafikmedlens regionala investeringar och omfattning. kräver en neutral handläggning. Den nuvarande dominansen av vägtrafikens före- trädare är inte längre godtagbar.

En nämnd för kommunikationsfrågor bör därför inrättas liksom att beredningar och föredragningar handläggs av en särskild enhet inom läns- stvrelsen.

Svenska Hände/skammar/örbundet Etablerade kontakter med handelskamrar och t.ex. länsvägnämnder kan komma att försvåras om komm unikationsfrågorna nu helt förs in i länssty- relserna under den politiskt tillsatta styrelsen resp den föreslagna. likaså politiskt tillsatta kommunikationsnämnden.

Svenska Lokaltrafk/öreningen konstaterar att utredningens förslag inom kommunikationsområdet bör bli föremål för ytterligare överväganden varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas åt vägverkets och övriga kommunikationsverks olika roller och uppgifter på riksnivå, länsstyrelsens, vägförvaltningens, banverkets. tra- fikhuvudmännens och kommunernas olika uppgifter och roller på läns- nivå och lokal nivå.

5.4 Areella näringar och landsbygdsutveckling 5.4.1 Lantbruk

UTREDNINGEN . Det är viktigt att planering för landsbygden sker samlat. Det är därför naturligt att lantbruksnämnden ingår i den nya länsstyrel- sen . Framtida alternativa lösningar av den produktionsmässiga råd- givningen är möjlig . Länsstyrelsen skall i förekommande fall även fullgöra de uppgif- ter som inom lantbruksnämnden ankommer på rennäringsenhe- ten i de nordliga länen

Remissinstanserna

Lantbruksstyrelsen

Betänkandet innehåller inte några överväganden om det viktiga arbetet att åstadkomma en balans mellan jordbrukets produktion och efterfrågan på produkterna. Det är synnerligen viktigt att produktionsanpassningen kan drivas vidare på ett effektivt och rationellt sätt.

Omställningsarbetet förutsätter centrala avtal mellan staten och näring- en samt en flexibel och praktiskt inriktad organisation ute på fältet. Om lantbruksstyrelsen inte kan förfoga över resurserna i länen finns en risk att arbetet i länen inte skulle fungera.

Utredningen har över huvud taget inte berört denna för den framtida jordbrukspolitiken ytterst viktiga fråga. Lantbruksstyrelsen anser för sin del att arbetet med produktionsanpassning starkt talar mot en samordnad länsförvaltning.

• Sida 70
•  Original

Utredningen har missförstått eller underskattat rådgivningens roll i lantbruksnänmdemas arbete. Det finns inte. som utredningen tycks tro, en skiljelinje mellan nämndernas myndighetsarbete och dess rådgivning. [ allmänhet är båda funktionerna kopplade till varandra. Rådgivningen som medel att öka produktionen, som tidigare var en viktig uppgift för lant— bruksnämnderna, har nu en mera undanskymd plats i verksamheten. Däremot har rådgivningen stor betydelse i samband med t.ex. nämnder- nas arbete med miljöfrågor, produktionsomställning och landsbygd i ut- veckling. Myndighetsfunktionen förutsätter i allmänhet informationsin- satser och rådgivning. Det gäller inte bara inom jordbruket utan även för trädgårdsnäringen och rennäringen. Både för att få trovärdighet i myndig- hetsarbetet och för att bibehålla. kompetensen i organisationen 'är det viktigt att rådgivningen finns kvar.

Utredningen har inte närmare tagit upp den viktiga frågan om de centra- la verkens ansvar för genomförandet av olika nationella mål och program. Den nuvarande ordningen — med ett uttalat sådant ansvar — har varit mycket effektivt när det gällt att genomföra politiska beslut. Styrelsen anser att denna fråga är av sådan vikt att utredningens förslag inte utan komplettering kan ligga till grund för ett beslut av statsmakterna.

Statensjordbruksnämnd (JN)

Enligt de riktlinjer som beslutades. av riksdagen 1985 omfattar livsmedels- politiken produktionsmål, inkomstmål för lantbrukarna, konsumentmål samt miljö- och resursmål. Ett av de viktigaste medlen för att uppnå dessa mål är de rationaliseringsåtgärder som handhas av lantbruksnämnderna. Detta medel är särskilt viktigt för att tillgodose att konsumentpriserna på livsmedel kan hållas på en rimlig nivå. Att som utredningen föreslår reducera rationaliseringsåtgärdcrna till att främst utgöra ett led i den regionala utvecklingen är enligt JNs uppfattning inte rimligt. Det finns en uppenbar risk att en överbetoning av de regionalpolitiska aspekterna enligt utredningens förslag leder till högre konsumentpriser på livsmedel.

Sammantaget talar en rad skäl för att avvakta med förslaget att inordna lantbruksnämnderna i länsstyrelse-rna.

Riksrevisionsverket (RR V) Den aviserade avregleringen av jordbruket och fisket innebär att de areella näringarna allt mer kommer att betraktas på samma sätt som andra näringar. Därför är det enligt RRVs mening naturligt att de statliga insat— serna för dessa näringar omfattas av länsstyrelsens generella ansvar för den regionala landsbygdsutvecklingen och för en ändamålsenlig markanvänd- ning i länen. RRV tillstyrker därför förslaget att lantbruksnämnderna och fiskenämnderna ingår i den nya länsstyrelsen.

Vad gäller lantbruksnämndernas rådgivningsverksamhet anser RRV det inte självklart att en ändrad jordbrukspolitik automatiskt leder till ökat behov av statlig rådgivning. De motiv som tidigare anförts för en statlig rådgivning på detta område är att den dels varit gratis. dels varit ”objek- ' tiv", dvs. utan bindning till några kommersiella intresssen. Dessa motiv anser RRV inte längre relevanta. Lantbruksnämndernas rådgivning är numera till väsentlig del avgiftsbelagd och bedrivs i konkurrens med andra rådgivare. Framför allt har hushållningssällskapens rådgivningsverksam- het expanderat kraftigt undcr senare år. RRV ifrågasätter därför om den statliga rådgivningen till lantbrukare behövs i nuvarande form. RRV anser

• Sida 71
•  Original

att frågan bör prövas i samband med att lantbruksnämnderna infogas i den nya länsstyrelsen.

Svenska Samernas Riksförbund finner att det saknas nödvändigt underlagsmaterial för att nu kunna ta ställning till på vilket sätt rennäringsfrågorna innefattande förvaltningen av mark anvisad till samernas uteslutande begagnande skall behandlas inom ramen för en förändrad länsförvaltning. Riksförbundet hemställer därföratt det i den vidare beredningen av frågan inom regeringskansliet tas kontakt med riksförbundet fören närmare belysning av föreliggande frågeställningar innefattande de rättsliga förutsättningarna.

Lantbrukarnas Riksförbund

LRF avvisar förslaget om att inordna lantbruksnämnden i den nya länsor- ganisationen mot bakgrund av det utomordentligt stora värde som ett fristående organ har för lantbruket och landsbygden. l framställning till civildepartementet har LRF hemställt om att regeringen prövar möjlighe— ten att sammanslå lantbruksnämnd och skogsvårdstyrelse till ett separat länsorgan. Till detta organ, som förslagsvis benämns landsbygdsnämnd, kan med fördel även andra länsorgan, exempelvis fiskenämnd, hänföras. LRF finner det tillfredsställande att utredningen föreslår att alla delar av lantbruksnämndens verksamhet skall finnas kvar i ett samlat organ.

Trädgårdsnäringens Riksjörbund (TRF )

Det framlagda betänkandet diskuterar och värderar endast med mycket få ord den nuvarande statliga och regionala jordbrukspolitiken, såsom den idag bedrivs genom lantbruksstyrelsen och genom lantbruksnämnderna som fristående regional myndighet. I betänkandet redovisas inte på vilket sätt en i länsstyrelserna integrerad lantbruksnämnd på ett bättre eller sämre sätt kan uppfylla eller genomföra samhällets målsättningar inom ramen för denna politik. Trädgårdspolitiken specifikt berörs inte alls. Utredningen har inte heller i sitt arbete efterhört erfarenheter och syn- punkter från den yrkesmässiga trädgårdsodlingen. Förbundet ser detta som en underlåtenhet vilken förstärker intrycket av betänkandet som ett beställningsverk utifrån ett enbart administrativt/ekonomiskt betraktelse- sätt på de regionala myndigheternas verksamheter. Förbundet menar att utredningen på detta sätt utelämnar ett väsentligt sakunderlag för de ställningstaganden som utredningen gör och för remissinstansernas pröv- ning av förslagen i utredningen.

Förbundet anser att utredningen underlåter att föra på tal det ansvar för hela landets försörjning som kan åvila särskilda län. Förbundet kan därför inte se att utredningen ens i denna fråga ger underlag för att föreslå en integrering av nuvarande lantbruksnämnder i de nya länsstyrelserna. För- bundet motsätter sig därmed utredningens förslag i detta avseende.

Till skillnad från förhållanden inom jordbruket samordnas i stor ut- sträckning trädgårdsrådgivningen över hela landet genom lantbruksstyrel- sens försorg. Detta har visat sig vara en mycket värdefull och i vissa avseenden en helt nödvändig uppläggning. Förbundet kan inte för närva- rande tänka sig att bryta den uppläggning som härvid utformats och som idag fungerar till stor belåtenhet för trädgårdsodlingen över hela landet.

"71

• Sida 72
•  Original

Även mot denna bakgrund måste förbundet därför avvisa utredningens förslag om en integrering av lantbruksnämnderna i de nya länsstyrelserna.

5.4.2 Skogsbruk

UTREDNINGEN . Då en stor del av skogsvårdsorganisationcns verksamhet är ren produktion finns det inte skäl att föreslå att Skogsvårdsstyrclsen eller del av verksamheten skall föras in i länsstyrelsen . Länsstyrelsen får besluta då det gäller övergripande skogliga frå- gor . Länsjägmästaren skall föredra ärendena i länsstyrelsens styrelse

Remissinstanserna

Skogsstyrelsen

Att länsstyrelsen fattar beslut i de regionalt sett viktigaste skogliga frågorna rörande främst markanvändning och naturvård är logiskt och riktigt och i linje med pågående utveckling i samarbetsformerna mellan myndigheter- na.

Domänverket tillstyrker i allt väsentligt de framlagda förslagen. Verket vill särskilt un- derstryka kommitténs motiv för att inte föreslå att skogsvårdsstyrelsema inordnas under länsstyrelserna.

Länsstyrelsen i Jönköpings län En närmare samordning på sikt bör komma till stånd även med skogs- vårdsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Hallands län Vissa skogliga frågor har ett klart samband med den regionala planeringen och med miljövårdsarbetet. Det vore därför värdefullt om den föreslagna lantbruksnämnden kunde vidgas till en nämnd för samtliga areella näring- ar dvs. jord. skog, trädgård och fiske. Därigenom skulle förutsättningar skapas för en bättre samordning av olika intressen på detta område som på lång sikt skulle bli till nytta för samtliga areella näringar.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus lätt håller fast vid uppfattningen att Skogsvårdsstyrclsen bör inlemmas i den nya länsstyrelsen.

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF)

Även Skogsvårdsstyrclsen bör ingå i den nya länsstyrelsen i händelse av att utredningens förslag fullföljs. Utredningens motiv att inte föreslå detta baseras på att Skogsvårdsstyrclsen har en relativt stor uppdragsverksam-

• Sida 73
•  Original

hct. Enligt LRF är uppdragsverksamheten inget hinder för att samordna de berörda myndigheternas verksamhet.

En samordning med skogsvårdsstyrelsen. som begränsas till att länssty- relsens styrelse fattar beslut i viktiga skogliga frågor med länsjägmästaren som föredragande. är otillräcklig. Betydelsen av samordnade myndighets- funktioner och därmed sammanhängande rådgivningsutbud har överhu- vud taget inte kommenterats av utredningen. Behovet av en samordning mellan de areella näringarnas sektorsorganisationer är betydligt vidare och mer påtagligt än behov av enbart det informationsutbyte mellan länsstyrel- sen och skogsvårdsstyrelsen som utredningen framhåller. LRF finner det svårförståeligt att utredningen utelämnar skogsvårdsstyrelsen i den nya organisationen. då det även i betänkandet konstateras nödvändigheten av att samordna all verksamhet som berör landsbygdens utveckling.

Svenska C ellulosa- och Pappersbruksföreningen Det är vår bestämda uppfattning att genomförandet av skogspolitiken nu bäst gagnas av att nuvarande organisatoriska ramar inte förändras.

Utredningen föreslår att skogsvårdsstyrelsen hålls utanför den nya sam- ordnade länsförvaltningen. Vi biträder således med tillfredsställelse detta

förslag.

Svenska Skogsarbetarförbundet Vi finner att utredningen stannat för ett förslag som innebär att skogs- vårdsstyrelsema läggs utanför en samordnad länsförvaltning och vi uttryc- ker vår tillfredsställelse över detta.

Beträffande samrådet mellan länsstyrelse och skogsvårdsstyrelse så finner vi det naturligt att detta utvecklas i de övergripande markanvänd- ningsfrågor som tillkommer länsstyrelsen att besluta i.

5.4.3 Fiske

UTREDNINGEN OFiskeribiologiskt kunnande är viktigt hos den regelutfärdande myndigheten 'Om fiskenämnden ingår i en samordnad länsförvaltning tillförs

den sådant kunnande

. Fisket har en rad kopplingar till verksamheter som länsstyrelsen har ansvar för; markanvändning, naturvård, sysselsättning i gles- bygd, turism m.m.

Remissinstanserna

F iskeristyrelsen Fiskets produktionsförutsättningar är i grunden länsövergripande och i mycket unika jämfört med övriga areella näringar. Skogsbruk, jordbruk och kreatursuppfödning sker inom klart avgränsade områden. Fisken där- emot, i vart fall de ekonomiskt viktigaste arterna, styrs vare sig av läns-. nations- eller internationella gränser. Åtgärder i ett län, exempelvis fångst- regleringar för lax eller dimensioneringen av fiskeflottan, får effekter i

• Sida 74
•  Original

andra län eller t. o. m. i andra stater.

Det nu sagda gör att behovet av överblick i förhållande till de nationella målen också blir speciellt inom fisket. Detta särdrag för verksamheten leder i sin tur till speciella krav på hur man organiserar den statliga administrationen för fisket.

Stora delar av fiskets regelsystem är grundat på internationella avtal. Fiskenämndernas kompetens på området måste kompletteras med den sakkunskap som finns vid fiskeristyrelsens laboratorier, försöksstationer och utredningskontor. Det kunnande som skulle tillföras länsstyrelserna vid ett samgående mellan fiskenämnderna och länsstyrelserna är alltså inte tillräckligt för att återföra verksamheten med tiskeförfattningarna till läns- styrelserna.

Fiskeristyrelsen anser det inte lämpligt att låta ett sektorintresse få överhanden över ett annat. Styrelsen avstyrker en eventuell lösning där inte fisket och lantbruket ses som jämbördiga.

Utvecklingsarbetet på länsnivå sker idag i en fungerande växelverkan med verkets olika enheter. Från de synpunkter fiskeristyrelsen har att beakta är styrelsen inte beredd att tillstyrka att fiskenämnden och länssty- relsen organisatoriskt går samman.

Om det likväl av andra mer övergripande skäl anses vara en angelägen reform bör dock även fisket hellre ingå än stå utanför Övrig sektorsamord- ning på länsnivå. Fiskeristyrelsen har då vissa krav och särskilda synpunk- ter på den nya länsstyrelsen.

Sveriges F iskares Riksförbund anser att den nuvarande ordningen med fiskenämnderna underordnade fiskeristyrelsen bör bibehållas. Det försök som genomförts i Norrbottens län med fiskenämnden underställd länsstyrelsen anser vi ej ha inneburit några förbättringar för yrkesfisket.

Om ändå en omorganisation skulle genomföras, får denna inte medföra en försämring av fiskesektorn i något avseende. En förutsättning för detta måste vara att fisket behandlas i en särskild enhet på varje länsstyrelse. '

Sveriges F iskevattenägareförbund

Fiskeriverket och dess regionala organ fiskenämnderna har för närvarande en ny och väl fungerande organisation med god förankring hos avnämar- grupperna. Förbundet är av den uppfattningen att den bör bibehållas. Vi menar att det från fiskets synpunkter, är viktigt att ha en sammanhållen organisation, där en myndighet med erforderliga kunskaper och kompe- tens svarar för fiskeriadministrationen.

Om trots allt en samordnad länsförvaltning enligt utredningsförslagct genomförs får denna inte medföra en försämring för fiskesektorn i något avseende.

För att fiskefrågoma skall bli väl belysta och beaktade i planeringen krävs att fiskeenheten får ett reellt inflytande i behandlingen av alla planärenden av övergripande natur inom andra enheter.

Sveriges Sportfiske och Fiskevårdsåirbund _ Utredningen föreslår att den regionala fiskeriorganisationen överförs till länsstyrelserna och anser att detta medför en besparings- och rationalise- ringscffekt. Förbundet är tveksamt. till att man når en sådan effekt. För-

Prop. 1988/891154

• Sida 75
•  Original

bundet kan acceptera ett sådant förfarande endast under förutsättning att Prop. 1988/89: 154 fisket blir en särskild enhet på varje länsstyrelse.

5.5 Arbetsmarknad

UTREDNINGEN . Umgänget mellan länsarbetsnämnd och övrig statlig länsförvalt- ning underlättas av att antalet kontaktpunkter minskas om ut- bildningsfrågorna handläggs av en ny länsstyrelse OLänsstyrelsens roll när det gäller beredskapsarbeten tydliggörs

och utvidgas till att gälla alla beredskapsarbeten som har regional- politiskt intresse 0Arbetsmarknadsutbildningen bör kunna påverkas av länsstyrel- sen särskilt när det gäller långsiktig dimensionering och lokalise- r1ng .

Remissinstanserna

Skolöverstyrelsen (SÖ)

konstaterari vad avser arbetsmarknadsutbildningen en svaghet eller 1 vart fall oklarhet i utredningens förslag. Enligt SÖs mening måste, om en samlad regional utbildningsplanering skall bli en realitet, den nya länssty- relsens beslutsbefogenheter härvidlag bli betydligt konkretare än vad som föreslås i betänkandet. Skall man åstadkomma en effektivisering av utbild— ningsutbudet i länet som utredningen förespråkar bör den nya länsstyrel- sen ges ansvar för alla sådana beställningar av utbildning för vilka länsar- betsnämnderna i dag svarar, på såväl lång som kort sikt.

A rbetsmarknadsstyre/sen (AMS) Även om andelen investeringsobjekt under de senaste åren minskat i betydelse kommer det även framdeles att bli aktuellt med beredskapsarbe- ten som har ett regionalpolitiskt intresse. Samverkan med länsstyrelsen i sådana ärenden fungerar enligt AMS uppfattning på ett tillfredsställande sätt genom att länsstyrelsen regelmässigt alltid yttrar sig över de investe- ringsarbeten som kan bli aktuella för utförande. Den nuvarande förord- ningen som stadgar att "ett större byggnads— eller anläggningsarbete får anordnas som beredskapsarbete endast om länsstyrelsen har godkänt arbe- tet från regionalpolitiska eller andra samhälleliga synpunkter” har således redan kommit att gälla alla beredskapsarbeten av regionalpolitiskt intres— . se. Denna utveckling visar att det finns goda möjligheter till en rationell samverkan på länsnivå utan att en lagstiftning om samarbete måste tillgri- pas. Utredningen föreslår dock att länsstyrelsens funktion bör tydliggöras och utvidgas att gälla alla som har regionalpolitiskt intresse. Detta syfte kan enligt AMS mening enklast uppnås genom att de två första orden i den ovan citerade förordningstexten stryks.

När det gäller arbetsmarknadsutbildningen är det inte länsarbetsnämn- den som har utbildningsresurserna. Det är i stället de utbildningsanordna- re som länsarbetsnämnden köper utbildningen av. Samordning och strate— gisk planering av resursutnyttjandet för utbildning inom länen bör således 75

• Sida 76
•  Original

i första hand ske mellan utbildningsanordnarna och länsstyrelsen.

Genom sitt omfattande kontaktnät med arbetsmarknadens parter och med enskilda informations- och arbetssökande samt arbetsgivare besitter länsarbetsnämnderna unika och värdefulla kunskaper på dessa för utveck- lingen så avgörande områden. Dessa kunskaper bör därför på ett mer systematiskt sätt kunna tas tillvara av länsstyrelsen i utvecklat samrådsför- farande.

A M U-S tyrelsen

Det är riktigt att arbetsmarknadsutbildningen har effekter på olika områ- den. Men avgörande för LANs köp av arbetsmarknadsutbildning måste alltid vara dess arbetsmarknadspolitiska effekter.

Krav på formellt samrådsförfarande liksom uppdrag till länsstyrelserna att styra arbetsmarknadsutbildningen skulle skapa ett dubbelkommando och en ökad byråkrati som endast kan leda till minskad effektivitet i arbetsmarknadspolitiken.

Riksrevisionsverket (RR V)

anser det angeläget med en samordning mellan arbetsmarknadsutbildning och övrig utbildning i länet. RRV anser det tveksamt om de förslag som läggs fram är tillräckliga för att åstadkomma en sådan samordning.

Utredningen föreslår vidare att anordnande av beredskapsarbeten med regionalpolitiskt intresse skall föregås av ett godkännande av länsstyrelsen. Dessa villkor gäller redan för vissa typer av beredskapsarbeten. RRV anser att oklarhet gäller dels om vad som kan betecknas som regionalpolitiskt intreSSe härvidlag, dels om vem som regionalt skall avgöra om regionalpo- litiskt intresse föreligger eller ej.

Länsstyrelsen i Hallands län

Om det skall bli möjligt att tillskapa en övergripande funktion inom den nya länsstyrelsen med uppgift att samordna alla statliga utbildningsinsat- ser på länsnivå på ett helt annat sätt än vad de nuvarande länsskolnämn- derna gör, bör samtliga ärenden om arbetsmarknadsutbildning hänföras till den nya länsstyrelsen. Det är alltså inte tillräckligt som utredningen föreslår att komplettera förordningen om arbetsmarknadsutbildningen med en föreskrift om samråd med länsstyrelsen.

Landstingsförbundet

Om en minskad sektorisering och ökad samordning skall komma till stånd inom den statliga länsförvaltningen bör det övervägas om också de statliga länsarbetsnämnderna kan ingå i den nya organisationen.

• Sida 77
•  Original

5.6 Lantmäteri

UTREDNINGEN . Lantmäterienheten bör tills vidare finnas kvar inom länsstyrelsen . Utgångspunkten för kommande beslut om lantmäteriets organi— sation bör vara att lantmäteriet har en länsvis representation.

Remissinstanserna

Lantmäteri verke/ anser sig ha visat att den föreslagna styrningen och organisationsstruktu- ren inom lantmäteriet, förutom att ge administrativa fördelar och produk- tionsfördelar. medför en förbättrad service till myndigheterna. Detta gäl- ler myndigheter både på det regionala och lokala planet. Vidare strider en regionvis styrning av lantmäteriets regionala och lokala resurser inte mot principerna om förtroendemannainflytande och länsvis samordning av olika samhällssektorer. Lantmäteriet har nämligen inte ålagts något själv- ständigt sektoransvar.

Lantmäteriets verksamhet har karaktären av verkställighets- och ser- viceuppgifter.

Länsstyrelsen i Malmöhus län är enig med kommittén när det gäller ställningstagandet till lantmäteriver- kets organisationsutredning och de skäl som åberopas för att lantmäterien- heten tills vidare bör finnas kvar inom länsstyrelsen.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohus län delar utredningens uppfattning att det inte är bra att olika sektormyndig- heter gör egna regionindelningar.

Länsstyrelsen är oroad över att den omorganisation som pågår inom lantmäteriet under beteckningen försök, föregriper reformen med samord- nad länsförvaltning.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län anser att lantmäterienheten skall ligga kvar i länsstyrelsen. Däremot kan frågan om fastighetsregistret skall föras av länsstyrelsen eller lantmäteriet behöva övervägas i det fortsatta organisationsarbetet med hänsyn till dels behovet av en ökad integrering av fastighetsbildning och fastighetsregistre- ring. dels de administrativa bekymmer som bl. a. medelstilldelningen via skilda huvudmän ger.

Länsstyrelsen i Örebro län delar utredningens uppfattning om länsvis organisation men vill samtidigt framhålla att arbetet med lantmäteriverkets organisation bör slutföras så

att den nya ordningen för lantmäteriet och den nya länsstyrelsen träder i kraft samtidigt. dvs. fr.o.m. ljuli l990.

• Sida 78
•  Original

Länsstyrelsen i Jämtlands lätt

anser att lantmäterienheten bör redovisas av länsstyrelsen. Vidare bör den skyddade anslagsposten för lantmäterienheten avskaffas och inordnas i länsstyrelsens förvaltningsanslag.

5.7 Statistikfunktionen

UTREDNINGEN 0 SCBs tjänster bör rent allmänt komma så nära de regionala an- vändarna som möjligt 0Det är viktigt att statistikfunktionen i länen förstärks om det framgent kommer att bedömas som viktigt att göra geografiska

analyser

0 Möjligheterna till samutnyttjande av länsstyrelsens och SCBs per- sonalresurser, på sätt som prövats inom ramen för Norrbottenför- söket. bör beaktas i fortsatta överväganden om landets statistik- försörjning

Remissinstanserna Riksrevisionsverket (RR V)

ser positivt på att SCB rent allmänt kommer användarna så nära som möjligt. På så sätt kan SCB lättare anpassa statistikproduktionen till användarnas anspråk samtidigt som förutsättningarna för samordning förbättras. Enligt RRVs mening bör dock förslaget om samutnyttjande av SCBs och länsstyrelsernas personalresurser ytterligare utredas. Risken finns för sammanblandning av beställarrollen och producentrollen, vilket skulle kunna hämma möjligheterna att få en mer behovsanpassad statistik.

Statistiska centralbyrån (SCB)

ställer sig positiv till förslaget om en ny länsstyrelseorganisation. En mer sammanhållen länsförvaltning, med ett utökat ansvar inom vissa sakområ- den, bör ge förutsättningar för en vidgad och fördjupad statistikanvänd- ning och bättrc möjligheter för SCBs service till den regionala nivån.

SCB framhåller betydelsen av att det i den nya organisationen ges förutsättningar för fortsatt produktionssamarbete med verket. sektors- myndigheter och länsstyrelseenhetcr på utbildnings- och lantbruksområ- det. Samarbetet bör regleras i länsstyrclscinstruktionen. Lantbruksnämn- dernas resurser för medverkan i lantbruksstatistiken bör överföras till länsstyrelsen. Dessa resurser bör inte kunna disponeras för andra ändamål utan samråd med SCB eller regerings-lriksdagsbeslut.

] pågående treårsplanering avser SCB att besluta om att bibehålla kansli- ct i Norrbotten samt föreslå etablering av ytterligare några regionala kans- lier, under förutsättning av oförändrad anslagsnivå.

• Sida 79
•  Original

5.8 Övrig verksamhet som har tagits upp av remissinstanserna

5.8.1 Räddningstjänst, civilt totalförsvar m. m.

Överstyrelsenför civil beredskap ( ÖCB)

vill utveckla sina synpunkter på den framtida inriktningen av försvarsen- heternas verksamhet. Den bör vara integrerad med det regionala utveck- lingsarbetet i övrigt. Sammanhang måste finnas mellan det samhälle som växer fram och möjligheterna för detta samhälle att fungera även i onor- mala situationer av vilka krig är den mest extrema. Beredskapshänsyn i samhällsplaneringen är av stor vikt för den civila beredskapen.

Det existerande systemet med av ÖCB samordnat centralt underlag för verksamhetsplaneringen på regional nivå bör utvecklas och byggas ut med ännu mer distinkta prioriteringsråd och även kompletteras med uppgifter om rcvideringsfrister för olika planer och skäliga frekvenser för övningar som länsstyrelsen har att ansvara för.

Räddningsverket

Det är ett nationellt intresse att beredskapen mot allvarliga olyckor och mot kris- och krigssituationer är på en acceptabel nivå och rimligt balan- serad i olika delar av landet. Dock får inte sektorsintresset bli så starkt att verksamheten isoleras från övriga samhällsverksamheter. Styrsystcmet måste utformas så att målen klart framgår men samtidigt frihet lämnas för regionala anpassningar och val av medel. Uppföljningen av verksamheten är betydelsefull. Det är angeläget att nuvarande system ytterligare utveck- las i dessa avseenden.

Räddningsverket har kommit till den slutsatsen att vi nu står inför ett avgörande vägval när det gäller försvarsenheternas framtid. Antingen bi- behålls nuvarande ansvarsfördelning, men då krävs ett påtagligt resurstill- skott för att balansera uppgifterna. Eller görs en strukturförändring med en annan uppgiftsfördelning och andra arbetsformer. Enligt räddningsverkets mening bör denna fråga avgöras i anslutning till länsstyrelsernas övergång till samordnad länsförvaltning.

Räddningsverket vill därför föreslå en samlad och noggrann översyn av Rirsvarsenheternas verksamhet inom den samordnade länsförvaltningens ram. Därvid bör noga prövas möjligheterna att överföra produktionsupp- gifterna till andra instanser.

Transportråa'et ( TPR ) är ansvarig myndighet för funktionen transporter inom den civila delen av totalförsvaret. Mot bakgrund av detta ansvar anser TPR att en samordnad länsförvaltning bör kunna ge positiva effekter för den civila beredskapen och därmed även för totalförsvaret. Särskilt genom ökad direktsamverkan med företrädare för transportsektorn. bör möjligheterna öka att väga in beredskapshänsyn på ett tidigt stadium i samhällsplaneringen.

5.8.2 Kulturmiljövård

Riktantikvarieämbetet

lnom kulturmiljövården finns sedan gammalt ett relativt väl utbyggt infor- mations- och samrådssystem. Med en starkare betoning av uppföljnings-

• Sida 80
•  Original

och utvecklingsarbetet inom statsförvaltningen ställs större krav på ett sådant system och på länens medverkan i det sektoriella fömyelsearbetet. Detta är även ett skäl att betona behovet av en utbyggd kulturmiljöenhet.

Det är samtidigt uppenbart att samrådet mellan det centrala verket och länsstyrelsen inte får begränsas till sektorföreträdarna inom länsstyrelsen. För att de nationella målen skall kunna uppnås behövs en löpande diskus- sion inom sektorn och med länsledning och förtroendevalda om sektorns värderingar, om arbetets inriktning och om resultaten.

5.8.3 Sociala frågor

.S'oeialstyrelsen

Det tillkommer åtminstone två större uppgifter inom de närmaste åren för de sociala funktionerna. Den ena gäller tillsynen enligt lagen om särskilda omsorger om psykiskt utvecklingsstörda m fl. Den andra gäller ändrat huvudmannaskap för sjukhem och hemsjukvård inom äldreomsorgen som förväntas gå över från landstingskommunal till primärkommunal verk- samhet.

Enligt socialstyrelsens uppfattning bör en ny länsstyrelse med förstärkt kompetens ha ansvar för uppföljning och utvärdering på regional nivå av ovanstående uppgifter. I annat fall kommer såväl länsstyrelsens som soci- alstyrelsens möjligheter att bidra till att förverkliga statsmakternas inten- tioner genom dialog med berörda inom sektorn att försvåras.

5.8.4 Pris- och konkurrensverksamhet

Statens pris- och konkurrensverk (SPK ) Priskontoren arbetar på uppdrag av SPK inom den nationella pris- och konkurrensbevakningen. I dessa frågor har länsstyrelsen inte beslutande- rätt. Länsstyrelsernas skyldighet är att ställa resurser till förfogande för pris- och konkurrensverksamheten så att statsmakternas intentioner inom detta område kan utföras. Från SPKs synpunkt är det inte avgörande hur länsstyrelsen är organiserad. SPKs regionala pris- och konkurrensbevak- ning torde emellertid i hög grad underlättas om priskontoren har en så självständig ställning som möjligt med särskilt funktionsansvar inom sitt verksamhetsområde.

Prop. 1988/891154

• Sida 81
•  Original

6 Formerna för de nationella målens genomslag PFOP- '938/391 154 Del av kapitel 7 i betänkandet

UTREDNINGEN . Varje länsstyrelse bör ges stor frihet att detaljutforma sin inre

organisation

0 För att säkra sektorintrcssena bör man författningsmässigt regle- ra de sakområden den nya länsstyrelsen skall hantera liksom bestämmelser om kompetens och funktionsansvariga inom re-

spektive sakområden

. De ökade möjligheterna att ta tillvara regionala intressen går väl att förena med bibehållet ansvar för de nationella målen . Samtliga förvaltningsanslag samlas i den nya länsstyrelsen . Den speciella situationen inom skolans område motiverar dock att en miniminivå av förvaltningsanslaget för tillsyn, uppföljning och utvärdering särskilt anges i regleringsbrevet

Remissinstanserna

Overstyrelsenjör civil beredskap ( ÖC B)

Genom statsmakternas beslut finns uppställda nationella mål för den styrka och den beredskap som den civila delen av vårt totalförsvar skall ha. Länsstyrelsen är väsentligen ansvarig för att dessa mål uppnås regionalt. Det finns samtidigt ett krav på att beredskapen i rikets olika delar skall ligga på en likvärdig nivå. Detta är ett viktigt ingångsvärde för regeringens ställningstagande i skilda akuta hotsituationer.

Enligt ÖCBs mening medför dessa förhållanden en skyldighet för ÖCB som samordningsmyndighet för den civila delen av totalförsvaret att ge- nom vissa styråtgärder ange hur den beslutade styrkan och beredskapen skall uppnås och en jämn nationell beredskapsnivå skapas.

ÖCB vill dock framhålla att det är länsstyrelsens ansvar att fördela resurserna så att en god måluppfyllnad uppnås.

ÖCB vill ta upp frågan om benämningen på den enhet som inom den nya länsstyrelsen skall handha beredskapsfrågorna. Den nuvarande bc- nämningen, försvarsenhet, för onekligen tankarna till det militära försva- ret och det är faktiskt så idag att de flesta medborgare som inte har närmare kontakt med verksamheten ifråga, lever i den föreställningen att det_rör sig om militär verksamhet. OCB föreslår att benämningen beredskapsenhet införs. ] konsekvens härmed bör enhetens chef benämnas beredskapsdirektör.

Statens räddningsverk

anser att de nuvarande benämningarna försvarsenhet och försvarsdirektör— är olyckliga. De ger intryck av verksamhet inom det militära försvaret. Bcnämningarna bör ändras. Möjliga och i vart fall bättre begrepp är beredskapsenhet och beredskapsdirektör där uttrycket beredskap kan om- fatta såväl fredstida som kris- och krigsrisker. Begreppen bör ändras i samband med övergången till samordnad länsförvaltning. 81

• Sida 82
•  Original

Banverket

För att åstadkomma så goda förutsättningar som möjligt för allsidighet och neutralitet i planerings- och budgetdialogen bör vägverkets stabsroll ses över. Banverket anser det därvid naturligt att transportrådet som centralt stabsorgan i kommunikationsfrågor utvecklas så att rådet kan överta för- delningsbesluten och det centrala ansvaret (dispositionsrätten) för länsan- slaget. Anslagskonstruktioncn bör också ses över i syfte att ytterligare understryka länsstyrelsernas roll.

ll'ägverket

ser positivt på att länsstyrelsens resurser avseende övergripande kommu— nikationsfrågor förstärks. För väg-- och trafikfrågor har länsstyrelsen redan tillgång till kompetens genom vägdirektören. Det finns emellertid behov av att länstyrelsen utvecklar sin kompetens då det gäller bedömningar av hur insatser inom hela kommunikationssektorn påverkar länets utveck- ling. Sådan kompetens finns i viss mån redan på de regionalekonomiska enheterna, men den bör med hänsyn till länsstyrelsernas utvidgade plane- ringsansvar utvecklas. Hur länsstyrelserna ska tillföras kompetenser inom järnvägs-, övriga kollektivtrafik-. flyg-, sjöfarts- och teleområdena bör grundligt utredas.

Vägverket ser inte några motiv till att försvaga vägdirektörens knytning till länsstyrelsen. Vägdirektören bidrar som föredragande i länsstyrelsens styrelse till länsstyrelsens arbete med den sakkunskap och de resurser han förfogar över. Denna samverkan bör bibehållas och vidareutvecklas. Det måste också vara rationellt att utnyttja den kompetens som finns.

Riksantikvarieämbetet och Statens historiska museer ( RAÄ) Kommitténs överväganden i fråga om organisationen kan öppna möjlighe- ter för en sammanslagning av enheter med risk för att funktionsansvarig tjänsteman får minskat utrymme att hävda sektorintresset. RAÄ anser att enhetsindelningen skall vara inskriven i länsstyrelsens instruktion. RAÄ finner det vidare mycket viktigt att sektorintressena blir väl balanserade och får en jämbördig ställning i en ny organisation.

Skolöverstyrelsen (SÖ)

För att de nationella målen och uppgifterna skall få ett genomslag på den regionala nivån bedömer SÖ det vara nödvändigt att SÖ, efter erforderligt samråd med länsskolinspektörerna. även i fortsättningen får årligen eller för ett antal år, fastställa en för SÖ och länsmyndigheterna gemensam verksamhetsinriktning i fråga or:t.tillsyn. uppföljning, utvärdering och utveckling. I denna kan preciseras behov av insatser centralt och regionalt liksom uppgiftsfördelning mellan länen i dessa avseenden. En överpröv- ning från respektive länsstyrelscs sida av SÖs beslut i dessa avseenden får inte komma ifråga. Detta måste. vilket utredningen också synes avse, regleras i instruktion eller genom ett särskilt bemyndigande av regeringen.

F i sk eris tyrelsen

instämmer helt i utredningens uppfattning att det i en kommande ny länsstyrelseinstruktion måste anges vilka sakområden den nya länsstyrel-

• Sida 83
•  Original

sen ska hantera, att det skall finnas kompetens inom dessa sakområden samt att länsstyrelsen skall ha funktionsansvariga tjänstemän som håller kontakt med den centrala nivån. Styrelsen finner det ställt utom diskus- sion, att fisket skall vara ett sådant sakområde.

lnstansordningen vid överklagande av beslut som nu meddelas av fiske- nämnden bör vara länsstyrelse-fiskeristyrelsen-regeringen, om inte rege- ringen för vissa ärendetyper begränsar rätten att överklaga så att fiskeristy- relsen blir slutinstans.

Alternativt bör fiskeristyrelsen generellt ges möjlighet att hos regeringen klaga över sådana fiskebeslut som styrelsen finner stå i strid mot de nationella målen för fiskepolitiken.

Statens industri verk (SIND)

De centrala myndigheternas kompetensutvecklingsansvar ter sig naturligt för SIND och ligger väl i linje med det arbetssätt som SIND tillämpar redan idag. En viktig förutsättning för en utvecklad dialog och samarbete mellan regional och central nivå är att de centrala organen liksom länssty- relserna har tillgång till fria utvecklingspengar med regional inriktning i syfte att befordra ett regionalt agerande. Avsaknaden av sådana resurser medför annars svårigheter att få med centrala sektororgan i det konkreta utvecklingsarbetet med länen.

Förutsättningarna för den samordnade länsförvaltningen att få genom- slagskraft är dock också till viss del beroende av de centrala myndigheter- nas förmåga att samordna verksamheterna sinsemellan. Enligt SIND är det angeläget att man även centralt mellan myndigheterna utvecklar ar- betsformer för ökad samverkan i det löpande arbetet till gagn för samver- kanssträvandena i länen.

Statens naturvårdsverk (SN V)

Den organisation som tillskapas bör utformas så att den i sitt arbete på ett systematiskt sätt kan beakta de miljövårdsintressen som aktualiseras i olika beslutssituationer. Detta blir särskilt viktigt mot bakgrund av bl.a. senare års statsmaktsuttalanden om ökad miljöhänsyn inom olika sam- hällssektorer.

Verket anser att regeln i länsstyrelseinstruktionen om obligatoriskt sam- råd mellan länsstyrelserna och berörda centrala myndigheter vid tillsättan- det av vissa chefstjänster bör tas bort. SNV avser att i särskild skrivelse till regeringen göra en framställan om detta.

Länsstyrelsen i Östergötlands län

vill framhålla nödvändigheten av att ett beslut om en ny länsstyrelse enligt utredningens förslag följs av beslut om att de sektoranslag som finns inom de sektorer som länsstyrelsen skall få ansvaret för i högre grad decentralise- ras från de centrala verken och ställs till länens förfogande. Ett utökat ansvar för länets egen utveckling måste följas av ett beslut om medel som motsvarar det givna ansvaret.

• Sida 84
•  Original

Länsstyrelsen i If'ästmanlands län

Det kan övervägas om inte den nya organisationen borde kunna utformas med ännu större frihet än vad som föreslagits. På detta sätt skulle man än mera verkningsfullt kunna ta till vara de fördelar som står att vinna i en anpassning till de speciella förutsättningar som finns i de enskilda länen.

Landsorganisationen i Sverige (LO)

Målstyrning blir allt vanligare inom olika sektorområden. De centrala instanserna måste tydligt precisera nationella mål, inom t. ex. utbildnings- området, men sedan ge utrymme för den lokala nivån att utforma medlen att nå målen. Denna utveckling är positiv, men den innebär att statsmak- terna måste ha både styr- och utvärderingsinstrument som är väl avpassa- de för verksamheten.

Statsanställdas Förbund

När det gäller utformandet av den nya länsstyrelsens organisation är det viktigt att stor frihet råder. Här finns nu möjlighet att bl.a. bryta det sektortänkande som så starkt präglat både länsmyndigheternas organisa- tion som dess handlande. Det fonsatta arbetet med att skapa denna nya länsstyrelse blir en test på om staten som arbetsgivare kan leva upp till målsättningen att personalen är verksamhetens viktigaste resurs.

• Sida 85
•  Original

7 Former för förtroendemannainflytandet PTOP- 1988/391 154

Kapitel 8 i betänkandet

UTREDNINGEN .

. Länsstyrelsens styrelse skall liksom nu ha det övergripande verk- samhets- och samordningsansvaret . De för länet viktiga utvecklingsfrågorna kanaliseras till styrelsen . Förtroendemannainflytandet kompletteras genom beslutande och rådgivande organ för vissa verksamhetsområden, där det finns motiv för det . Utbildningsnämnd, plan- och bostadsnämnd, lantbruksnämnd (där även frågor på fiskets område behandlas), kommunikations- nämnd, miljövårdsnämnd, och rennäringsnämnd i de nordligaste länen bör vara obligatoriska nämnder . Därutöver bör varje länsstyrelse kunna inrätta de ytterligare för- troendemannaorgan som behövs med hänsyn till länets behov . Antalet ledamöter i nämnderna bör vara nio som en allmän norm . Landstinget, och i förekommande fall kommun som inte ingår i landstingskommun, utser samtliga förtroendemän i länsstyrelsens nämnder . Landshövdingen — dennes ställföreträdare om landshövdingen så bestämmer — är ordförande i samtliga nämnder . Sekretariatsfunktionerna bör i normalfallet skötas centralt under länsledningen . Regeringen avgör genom länsstyrelseinstruktionens bestämmel- ser i vilka ärendegrupper styrelsen respektive nämnder beslutar

Remissinstanserna

Överstyrelsen för civil beredskap ( ÖCB)

vill väcka tanken att en beredskapsnämnd skulle kunna vara ett instru- ment för att effektivare än nu ta itu med den ökande sårbarheten i samhäl- let, inte bara genom att själv delta i beslutsprocessen utan också genom att inom länsstyrelsens ram föra ut insikten om sårbarhetsproblemen till andra samhällssektorer och till allmänheten.

Räddningsverket ser fördelar i en politiskt tillsatt nämnd för beredskapsfrågor. Det skulle främja medvetenheten om risk- och beredskapsfrågorna i samhället och

stärka möjligheten till samordnade åtgärder för att minska samhällets sårbarhet. Möjligheterna till sådana nämnder bör prövas.

Socialstyrelsen

Vid sidan av övriga obligatoriska nämnder bör även en socialtjänstnämnd inrättas i den nya länsförvaltningen. Därmed skulle även skapas förutsätt- ningar för ett effektivt samarbete mellan den nya socialstyrelsen och den nya länsförvaltningen den ljuli 1990. 85

• Sida 86
•  Original

Vägverket _

förutsätter att länsstyrelsens styrelse även i framtiden kommer att faststäl- la länstraftkanläggningsplanen. Det hade varit önskvärt om utredningen kunnat exemplifiera i vilka frågor en kommunikationsnämnd kan ges beslutsrätt. Vi har svårt att se lämpliga sådana frågor.

Transportrådet ( TPR)

Förslaget att vid länsstyrelsen inrätta en beslutande nämnd för kommuni- kationsfrågor, förstärker förtroenclemannainflytandet och ökar möjlighe- terna till samordning. Det räcker emellertid inte enbart med organisatoris- ka förändringar för att skapa bättre förutsättningar för att utveckla kom- munikationerna i länen. Det krävs också att länsstyrelserna ger den nya kommunikationsorganisationen tillräcklig politisk tyngd och nödvändiga resurser. En koppling mellan styrelse och kommunikationsnämnd ser TPR som viktig för att politiskt förankra och samordna besluten.

Riksantikvarieämbetet (R»fÄ)

inser fördelarna med de föreslagna nämnderna men ser häri även en viss problematik eftersom nämnderna från vitt skilda utgångspunkter skall behandla och besluta i frågor rörande den fysiska miljön. RAÄ finner det därför viktigt att en samordning sker i de olika nämndernas beslut och instämmer i att grundprincipen bör vara att ärenden alltid skall kunna föras till länsstyrelsens styrelse om de är av sådan vikt att styrelsen är lämpligt beslutsforum.

RAÄ har ingen erinran mot förslaget att inrätta nämnder för plan- och bostadsärenden samt för miljö- och naturvårdsfrågor. En grund måste emellertid skapas för kulturmiljöenhetens medverkan. Enheten bör vara representerad i dessa nämnder. När kulturmiljövårdens frågor berörs i nämnderna bör länsantikvarien vara föredragande.

Lantbruksstyrelsen . . _

Utredningen föreslår att det förutom de etablerade förtroendemannaor- ganen även skall finnas en nämnd för miljö- och naturvårdsfrågor. Det är emellertid oklart i vilken mån jordbrukets och trädgårdsnäringens miljö- frågor skall behandlas där eller i lantbruksnämnden. Skäl kan anföras för båda lösningarna. Om man väljer att lägga prövningen på en särskild miljövårdsnämnd, får detta dock inte gå ut över den helhetssyn på lantbru- ket som måste finnas i myndigheten.

F iskeristyrelsen Utredningen anser att det kan vara motiverat med en särskild nämnd för fisket i de län där fiskerinäringen är stor och betydelsefull. I andra län menar man att det kan vara befogat att låta dessa frågor behandlas i en lantbruksnämnd eller en nämnd för areella näringar.

Styrelsen avstyrker bestämt förslaget att en nämnd i vissa fall ska kunna ta beslut som innebär avvägning mot andra sektorer än den egna, t.ex. lantbruksnämnden i fiskefrågor. Fiskeristyrelsen anser för sin del att en fiskenämnd skall finnas i varje länsstyrelse, dvs. samma modell som prövats i försöksverksamheten i Norrbotten och visat sig fungera.

Om detta inte skulle anses generellt motiverat bör fiskefrågoma bli

• Sida 87
•  Original

behandlade i en gemensam fiske- och lantbruksnämnd. Ingen av de övriga föreslagna obligatoriska nämnderna kommer att ha en sådan verksamhets- riktning att de passar för den areella produktion som fisket är.

Statskontoret De nya länsförvaltningarna kommer liksom den nuvarande att vara myn- digheter under regeringen. Utredningens förslag att i landstinget di- rektvälja nämnder inom länsstyrelsen ser vi som relativt komplikations- fritt under förutsättning att nämnderna kommer att behandla ärenden av principiell natur som rör länets utveckling, dvs. i huvudsak avlasta styrel- sen eller bercda frågor för senare avgörande i styrelsen. Ett förtydligande av en sådan princip kräver dock med hänsyn till erfarenheterna från länsstyrelsernas styrelser en tydlig rollbeskrivning för de blivande nämn- derna så att det klart framgår skillnaden i förhållande till de kommunala nämnderna.

Om nämndernas verksamhet får myndighetsutövande inslag vill vi för- orda Norrbottenmodcllen med av länsstyrelsens styrelse utsedda delega- tioner såsom bättre markerande länsstyrelsens roll som statlig myndighet. Om styrelsen får tillsätta nämnderna öppnas enligt vår mening också en möjlighet till större variation när det gäller nämndernas verksamhetsom- råden och arbetsinriktning. Sådan variation kan motiveras av skilda för- hållanden i olika delar av landet.

Riksrevisionsverket (RR V) Det kan tyckas tveksamt att upprätthålla ett system där vissa sektorföre- trädare har en egen regional organisation. medan andra är inordnade i en gemensam regional organisation med beslutande nämnder. På kort sikt kan det vara befogat med ett system med obligatoriska sektorbundna förtroendemannanämnder enligt förslaget, men på lång sikt kan andra" former för förtroendemannainflytande möjligen böra prövas. Bl.a. kan ifrågasättas, varför det främst är de områden som tidigare varit fristående som skall utgöra grund för nämnder.

Statens naturvårdsverk

Landshövdingen bör ansvara för ledningen av arbetet i såväl länsstyrelsens styrelse som i de olika nämnderna. För en sådan ordning talar också att viktiga uppgifter för landshövdingen i den nya länsstyrelsen blir att svara för att en samordning sker av behandlingen av olika sektorövcrgripande frågor samt för att de övergripande riktlinjer som beslutas av länsstyrel- sens styrelse följs inom den samlade länsorganisationens olika delar. Oavsett om den nya länsstyrelsen kommer att innehålla en särskild miljövårdsnämnd eller inte bör viktiga sektorövcrgripande frågor med miljöanknytning alltid behandlas av länsstyrelsens styrelse och inte delege- ' ras ut till miljövårdsnämnden eller någon av de övriga sektornämnderna.

Frågan om lämplig beslutsorganisation med hänsyn bl.a. till förutsätt- ningarna att i tillräcklig utsträckning få miljöaspekterna beaktade i den nya länsstyrelsen bör övervägas närmare i samband med det fortsatta reformeringsarbetet. Inte minst bör härvid integreringsmöjligheterna vad avser frågor om naturvård och miljöskydd i beslut avseende de areella näringarna (jordbruk, skogsbruk etc) och den fysiska planeringen särskilt uppmärksammas.

• Sida 88
•  Original

Länsstyrelsen i Uppsala län föreslår att regeringen ser på förutsättningarna att minska antalet obligato- riska nämnder och antalet- ledamöter i dem samt lämnar utrymme för anpassning till särskilda regionala förutsättningar och behov. Om länssty- relsen får uppgiften att utse nämndledamöter bör nomineringen kunna ske främst genom partiorganisationerna.

länsstyrelsen i Södermanlands län Det måste mycket tydligt framgå av den nya myndighetens instruktion vilken beslutsfördelning som skall gälla mellan nämnderna och styrelsen samt mellan dessa och tjänstemän nen.

Länsstyrelsen i Östergötlands län

Namnet på den föreslagna nämnden för utbildningsfrågor — utbildnings- nämnden — är inte väl valt eftersom det redan finns en nämnd med det namnet på landstinget. Detta borde ersättas med ett annat namn för att undvika förväxlingar.

Länsstyrelsen i Jönköpings län Det är inte utan vidare självklart att sektorfunktioner som enligt förslaget skall ingå i länsstyrelsen bör ha egna förtroendemannanämnder. Risk finns för att härigenom i den nya organisationen byggs in ett sektortänkande som i viss mån motverkar reformens syfte.

Konstruktionen med två förtroendemannanivåcr kan förefalla onödigt omständlig (och dyrbar). Det kan också ifrågasättas om inte 5 år 7 ledamöter borde räcka i varje nämnd.

Länsstyrelsen i Kalmar län Vissa principer för fördelningen av beslut mellan styrelse, nämnder och länsledningen bör noga penetreras och avvägas innan ett förslag om sam- ordnad länsförvaltning läggs. l ärenden där beslutande enhet ej är överens med annan enhet som deltar i beslutet är regeln idag att beslut fattas av nivån ”ovanför”. Samma regler bör gälla för de nämnder som skall ingå i den samordnade länsförvaltningen.

Länsstyrelsen anser att landshövdingen skall fungera som ordförande i de olika nämnderna.

Länsstyrelsen i Gotlands län Länen är sinsemellan mycket olika bl.a. beträffande antalet kommuner, avvägningen mellan tätorter och landsbygd, näringslivets struktur och antalet innevånare. Ärendcbclastningcn är därför kraftigt varierande. Mot denna bakgrund är det mindre lämpligt med ett så stort antal obligatoriska nämnder som utredningen föreslår. Lantbruksnämndcn och länsskol- nämndens starka sakinriktning mc-tiverar obligatorium medan det i övrigt bör ankomma på respektive länsstyrelse att besluta om flera nämnder skall finnas.

• Sida 89
•  Original

Länsstyrelsen i Malmöhus lätt Den förslagna kombinationen av författningsmässigt reglerade nämnder och särskilda nämnder är oklar. Regleringen av förtroendemannainflytan- det måste därför preciseras i författning eller instruktion.

Länsstyrelsen i Hallands län framhåller att det borde vara möjligt att i större utsträckning uppdra åt länstyrelsen själv. via styrelsen, att bestämma vilka nämnder som skall förekomma och hur många ledamöter respektive nämnd skall ha. Det är enligt vår uppfattning i det här avseendet ingen nackdel med olika lösning- ar från län till län.

Länsstyrelsen i Göteborgs och Bohuslän pekar på ett särskilt problem i länet när ledamöter skall utses till nämnd/ nämnder för areella näringar. Eftersom dessa näringar inte har samma aktualitet för Göteborg som för landstingsområdet är det önskvärt med en särskild reglering av hur många ledamöter som Göteborgs kommun resp Bohuslandstinget skall utse.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

Det finns en risk för att vissa av de föreslagna obligatoriska nämnderna kommer att få svårt att finna sin roll med kompetenstvister med kansliet som följd. Viktigare är dock att en för stark ställning för sektororganen innebär en risk för att styrelsens överordnade roll kan ifrågasättas med en ökad sektorisering som följd.

Länsstyrelsen anser emellertid att förtroendemannainflytandet är viktigt att få med i de olika sektorföreträdarnas arbete med de länsutvecklande frågorna. Länsstyrelsen förordar därför stående beredningsgrupper, valda av styrelsen. Ledamöterna bör kunna väljas dels bland den nya styrelsens ledamöter och suppleanter och dels bland övriga förtroendevalda från länet. Till beredningsgrupperna bör även knytas de tjänstemän som är funktionsanvariga inom berörda ämnesområden. Här bör särskilt noteras att lantbruksdirektören och länsbostadsdirektören numera är ledamöter i respektive nämnd. Till ordförande i respektive beredningsgrupp bör sty- relsen välja någon av ledamöterna.

Arbetsgruppens förslag om ett gemensamt kansli för sektornämnderna avvisas. Detta kommer att leda till onödigt dubbelarbete.

Länsstyrelsen i Örebro län poängterar att det samlade ansvaret skall ligga hos styrelsen. Om styrelsen vid sidan av sitt arbete vill inrätta särskilda råd, där viss sakkunskap kan knytas till verksamheten eller om styrelsen önskar delegera vissa frågor till utskott eller delegationer bör detta vara en sak som länsstyrelsens styrelse själv har att besluta om. Sådana råd, utskott och delegationer torde pga. skilda regionala förutsättningar och efter frågornas betydelse över tiden komma att variera. Den lösning som föreslås i betänkandet är ej tillräckligt flexibel och därför mindre lämplig.

• Sida 90
•  Original

Länsstyrelsen :" Gävleborgs län Frihet måste finnas att anpassa nämndernas storlek efter behov. En flexi- bilitet på 5 till 1 1 ledamöter kan utgöra ett rimligt handlingsutrymme.

Länsstyrelsen i Västerbottens län Antalet obligatoriska nämnder bör begränsas så långt som möjligt och länsstyrelsens styrelse ges en kraftfull roll som samordnande och övergri- pande organ. Om ytterligare nämnder behövs kan dessa utses av länsstyrel- sen och erhålla beslutsdelegation.

Vidare skall ledamöterna i nämnderna utses av länsstyrelsens styrelse i stället för av landstinget. Det skall även vara fritt för länsstyrelsens styrelse att utse vem som ska vara ordförande i respektive nämnd.

Svenska kommunförbundet

Det är förbundets uppfattning att beslut som rör de tidigare sektormyndig- heternas områden med fördel bör kunna fattas av länsstyrelsens styrelse med bistånd av den nödvändiga expertis som enligt förslaget i framtiden skall finnas inom länsstyrelserna. En sådan lösning borgar för den ökade samordning över sektorgränserna som är reformens grundläggande syfte och därmed också en minskad risk för revirbevakning. Den föreslagna reformen är enligt förbundets mening inte tillräckligt framåtsyftande, sär- skilt i betraktande av statsmakternas klart uttalade intentioner om en fortsatt decentralisering till kommunerna och en minskad statlig detalj- styrning.

Som ett alternativ till de föreslagna nämnderna vill förbundet istället peka på möjligheten att tillsätta tillfälliga beredningar bestående av förtro- endevalda med uppgift att bereda vissa ärenden till länsstyrelsens styrelse.

Beträffande de nämnder som föreslagits vill förbundet ifrågasätta beho- vet av plan— och bostadsnämnden och utbildningsnämnden. Skälen är dels att planfrågorna är av utpräglad sektorövergripande karaktär, dels att bostads- och skolfrågorna utgör de främsta exemplen på områden där nuvarande länsnämnder sedan länge ifrågasatts. Det är förbundets upp- fattning att landshövdingen inte bör vara självskriven ordförande i nämn- derna, därest de inrättas. Det kan tvärtom i vissa fall visa sig vara en fördel för den önskade sektorsamordningen om landshövdingen inte är involve- rad i de beslut som fattas i nämnderna. Ordföranden bör istället hämtas från de förtroendevaldas skara.

Utredningen föreslår att landstinget skall välja de förtroendevalda i nämnderna. Det finns praktiska skäl som talar för detta — förutsatt att landstinget då fungerar enbart som valkorporation. Ett annat alternativ är kommunförbundets länsavdelningar. Från och med l990 kommer sanno- likt dessa att utgöra självständiga juridiska personer med egen styrelse samt politiska beredningsorgan för områden som i flera avseenden mot- svarar nämndernas.

Landstingsförbundet

Val av lokala politiker till statliga nämnder som en metod att stärka det lokala och regionala inflytandet, eftersom det anses motverka en klarare ansvarsfördelning mellan stat, landsting och kommun. motiveras enbart som ett sätt att tillföra statsförvaltningen ökad fackkunskap och underlätta samarbete och informationsutbyte mellan olika nivåer i samhällsförvalt-

• Sida 91
•  Original

ningen.

Förbundet är inte berett att tillstyrka att landshövdingen eller dennes ställföreträdare automatiskt ska vara ordförande i de föreslagna nämnder- na. Landstinget bör därför även välja ordförande i respektive nämnd.

Förbundet anser att benämningen "utbildningsnämnd” är olycklig efter- som det redan finns en sådan för landstingets utbildningar på gymnasie- och högskolenivå.

Stnä/öretagarnas Riksorganisation

Den betoning på ökat förtroendemannainflytande som finns i förslaget anser organisationen är bra. Bättre förutsättningar måste dock skapas för att garantera mångfalden i sammansättningen av de förtroendevalda. Des- sa måste ha ekonomiska möjligheter att kunna delta i det politiska arbetet. Betänkandet i dess helhet förmår dock inte övertyga organisationen om att en samordnad länsförvaltning dvs. ökad centralisering i realiteten främjar decentralisering eller på annat sätt förbättrar verksamhetsbetingelserna för småföretag.

Lantbrukarnas Riksförbund (LRF) understryker betydelsen av att alla frågor. bl.a. miljöfrågor rörande lant- bruket. även i fortsättningen hanteras inom lantbruksnämnden för att uppnå en helhetssyn på lantbruket och landsbygden, som är en förutsätt- ning för att utveckla landsbygden. Utredningens organisationsförslag kan enligt LRF leda till en utökad byråkrati.

Vissa ärenden hänskjuts f. n. till eller blir föremål för omprövning av lantbruksstyrelsen. Även om länsstyrelsen har ett övergripande ansvar bör vissa frågor, t ex jordförvärvsärendcn. delegeras till nämnderna utan att- ytterligare prövning av besluten måste ske i länsstyrelsens styrelse. Nämn- dernas kompetens måste vara sådan att delegering är natUrlig. Effekterna av den samordnade länsförvaltningen får inte bli längre ärendehanterings- tider och omfattande byråkrati.

LRF delar reservanten Sverker Lindbergs uppfattning. att landshöv- dingen eller dennes ställföreträdare inte bör inneha ordförandeposten i nämnderna. Risken är stor att besluten eljest låses fast innan länsstyrelsens styrelse prövat frågan.

Tjänstemännens Centralorganisation ( TC O)

Utredningens tankar om ett förstärkt förtroendemannainflytande anser TCO vara positivt. Ledamöterna i de olika nämnderna bör dock utses av regeringen och inte av landstingen. TCO vill i detta sammanhang också aktualisera att allmänintresset, däribland de fackliga organisationerna, bör ges representation i länsstyrelsens styrelse.

C entralorganisati on en SA CO/SR

lnom flera områden, t. ex. plan- och bostad. är inrättandet av en beslutan- de facknämnd tveksamt. Länsstyrelsens förskjutna roll mot översiktliga planeringsfrågor och samordning av statliga intressen talar emot förslaget.

9!

• Sida 92
•  Original

Landsorganisationen i Sverige (LO)

ser det som naturligt att staten, som ansvarig för nationella politiska mål och prioriteringar, också har verktyg att låta dessa slå igenom på länsnivå. Detta innebär att staten bör utse ledamöter i de organ som skall fatta beslut på regional nivå.

Utgångspunkten för nämndernas sammansättning måste vara att leda- möternas med verkan skall leda till att beslut som fattas är väl underbyggda och förankrade i verksamheten. LO kan konstatera att utredningen inte tänkt sig representation från arbetsmarknadens parter i någon av nämn- derna. Det innebär att man därmed avhänder sig de kunskaper och den information dessa besitter av betydelse för regionalpolitikens genomföran- de och för utbildningsplaneringer. i regionen.

LO kan hysa viss förståelse för att utredningen ur samordningssynpunkt anser att landshövdingen bör vara ordförande i samtliga nämnder. Det finns dock skäl som talar emot detta, bl. a. att förtroendemannainflytandet bör förstärkas.

Svenska C'ellulosa- och Pappersbruksjöreningen Med hänsyn dels till skogsnäringens mycket stora betydelse för den regio- nala utvecklingen och dels till att det inom skogsnäringen finns mycket stor kompetens och intresse för regional utveckling, anser vi att det i skogslänen är nödvändigt med skoglig kompetens såväl inom länsstyrelser- na som inom miljövårds-, lantbruks- och rennäringsnämnderna och att regeringen bör föreskriva sådan representation i sin instruktion.

Svenska I—Iandelskammar/örbundet Vad vi saknar är en beskrivning; av hur näringslivet och andra viktiga intressegrupper utanför den politiska sfa'ren ska kunna ges rimliga möjlig- heter att på ett organiserat sätt framföra sina synpunkter i för dem viktiga ärenden. Detta skulle enklast åstadkommas genom att näringslivet genom handelskamrarna bereddes möjlighet att utse representanter i länsstyrel- sernas styrelser och berörda nämnder. främst plan— och bostadsnämnden, kommunikationsnämnden och miljövårdsnämnden. l utbildningsnämn- den bör också näringslivet vara representerat.

Sveriges A llmännyttiga Bostads/öretag

understryker vikten av att den föreslagna plan- och bostadsnämnden inom länsstyrelsen får det direkta inflytande och den kompetens och samman- sättning som bostadsfrågornas vikt motiverar.

Sveriges F astighetsägarejörbund

kan inte inse varför man i samband med en önskvärd förvaltningsrcform också utvidgar möjligheterna för ett ökat landstingskommunalt inflytande i frågor där tidigare primärkommunerna varit suveräna. Förslaget att införa särskilda nämnder inom vissa verksamhetsområden är därför enligt förbundet helt oacceptabelt.

Det kan rimligen inte vara länsstyrelsens uppgift att genom landstings- valda nämnder mera allmänt ”arbeta fram och stadfästa en gemensam grundläggande syn för utvecklingen i länet samt att ta ställning till olika

• Sida 93
•  Original

planer och program samt riktlinjer för verksamheten”. Kommunernas frihet att själva besluta om sin egen utveckling måste ligga fast. De princi- piella beslut som rör de tidigare sektormyndigheternas områden bör i stället med fördel som hittills kunna avgöras av länsstyrelsens styrelse med bistånd av de experter som finns inom länsstyrelsen.

Sveriges Fiskares Riksförbund

Enligt förslaget skulle fiskenämnderna sammanslås med lantbruksnämn- derna och ledamöterna utses av landstingen, förmodligen i relation till styrkeförhållandena mellan de politiska partierna. ] ett sådant system finns en uppenbar risk att yrkesfisket kommer att förlora sin representa- tion i många nämnder. Dessa går då miste om den sakkunskap som representationen från fisket utgör och yrkesfisket får också väsentligt minskade möjligheter att framföra sina synpunkter vid behandlingen av frågor som rör näringen. Yrkesfisket måste tillförsäkras representation i de organ som kan komma att ersätta de nuvarande fiskenämnderna.

Sveriges F iskevattenägaretörbund

anser att de ärenden som faller inom nuvarande fiskenämnds kompetens- område bör inom länsstyrelsen handläggas av en egen nämnd. Till denna bör också kunna överföras andra fiskeärenden som idag avgörs hos andra enheter på länsstyrelsen, t. ex. fiskestadgor. Nämnden måste få sina resur- ser anpassade efter de uppgifter som tillförs nämnden så att handlägg- ningstiden efter ett inordnande i länsstyrelsen inte förlängs. Det är enligt förbundets uppfattning synnerligen angeläget och viktigt att fackmanna- inflytandet i beslutsfattandet bibehålls.

Sveriges Sportfiske- och F iskevårdsförbund

ställer Sig helt avvisande till att fisket fortsättningsvis skall behandlas i en lantbruksnämnd som knappast kan inrymma erforderlig kompetens inom fiskefrågoma. [ den föreslagna nämnden bör liksom i fiskeristyrelsen och de nuvarande nämnderna, ingå företrädare för avnämarna. Nämnden bör således inte ha en politisk sammansättning.

• Sida 94
•  Original

8 Rationaliserings- och. besparingseffekter

Kapitel 9 i betänkandet

UTREDNINGEN OEffektivitets- och rationaliseringseffekter kan nås på sikt både i administrativt hänseende och för ett bättre rcsursutnyttjande OEtt nytt system för budgetstyrning och resultatuppföljning ut- vecklas . Statsmakterna prioriterar bland länsförvaltningens uppgifter och tydliggör rationaliseringskraven . Länsförvaltningcn får ett flerårigt ramanslag med möjlighet att föra under- och överskott mellan budgetåren . Särskilda medel utgår för genomförande och omställningsarbete

Remissinstanserna

Skolöverstyrelsen (SÖ)

Enligt SÖs bedömningar skulle en samordnad länsförvaltning inte ge stör- re besparingseffekter hos SO än att verket bör kunna tillgodogöra sig denna marginella besparing inom ram-en för det huvudförslag som gäller för myndighetsanslaget.

Lantlrruksstyrelsen

Utredningen har gjort vissa beräkningar av de besparingar som på sikt kan följa av en samordnad länsförvaltning. Enligt lantbruksstyrelsens mening kan samma besparing för lantbruksverkets del ske även utan en samord- nad länsförvaltning.

När det gäller de ekonomiska effekterna av en samordnad länsförvalt- ning måste också intäktssidan beaktas. Utredningen tycks betrakta kravet på intäkter närmast som en belastning för verksamheten. Enligt styrelsens uppfattning har kravet förutom ekonomiska effekter haft en stimulerande inverkan på verksamheten. I sin Jppdragsverksamhet har lantbruksnämn- derna hittills alltid nått upp till det intäktsmål som statsmakterna ställt upp för verksamheten (30.6 milj kr per år). Utan tvekan skulle en integre- ring i länsstyrelserna försämra möjligheten att klara intäktskravet. Det utvecklingsarbete som fordras för att ta fram rådgivningsprogram m.m. leds ofta. eller hålls i vart fall samman av lantbruksstyrelsen. Om styrelsen och nämnderna skiljs åt organisatoriskt, upphör styrelsens ansvar för nämndernas budget och ekonomiska resultat. Sannolikt minskar då också styrelsens engagemang i den affärsverksamhet som bedrivs ute i länen. Även detta kan leda till minskade intäkter och försämrade ekonomiska resultat.

Fiskeristyrelsen

Förslaget kommer endast att få marginella besparingseffekter för fiske- riverket. Å andra sidan kommer ett resurstillskott att behövas speciellt för kunskapsspridningen.

• Sida 95
•  Original

Statens jordbruksnämnd (JN) ' Prop. 1988/89: 154 Enligt JNs uppfattning borde klara effektiviserings- och besparingseffekter kunna påvisas jämfört med de effektiviseringar som kan uppnås inom nuvarande organisation. Det bör i detta sammanhang erinras om att lantbruksverket under senare år gjort besparingar inom sin verksamhet. Statsmakterna har också bedömt att fortsatta besparingar är möjliga inom den nuvarande organisationen under den närmaste treårsperioden. Det bör här också erinras om de försök som gjorts med samarbete mellan lantbruksnämnderna och skogsvårdsstyrelsema för att minska administra- tronen.

Riksrevisionsverket (RR V) konstaterar att frågan om hur anslagssystemet skall utformas ej lösts i detalj. RRV har bl.a. genom redovisningsrevisionen erfarenheter av an- slagssystemets effekter i Norrbottenslän. Dessutom har RRV utfört ett regeringsuppdrag avseende anslagssystemet i Norrbotten.

Oavsett hur anslagssystemet kommer att utformas är det viktigt att RRVs rapportering av de statliga myndigheternas ekonomiska utfall på verksamhetsgrenar och ändamål kan fortsätta. Av det skälet är det nöd- vändigt att ordna länsstyrelsernas redovisning så att utfallet på de olika verksamhetsområdena löpande går att särskilja. RRV är berett att medver- ka för att åstadkomma detta.

Länsstyrelserna Sju länsstyrelser har särskilt pekat på lokalfrågan. Det är viktigt från effektivitets- och rationaliseringssynpunkt att den nya myndigheten kan inrymmas ”under ett tak”. Besparingseffekterna blir delvis beroende av hur väl man integrerar verksamheten lokalmässigt.

Länsstyrelsen i Kalmar län föreslår att förvaltningen och ansvar för lokaler överförs från byggnadssty- relsen till respektive länsstyrelse. Genom denna åtgärd kan länsstyrelsen teckna hyresavtal direkt med hyresvärden utan kringgående rörelser över byggnadsstyrelsen. Ett effektivare utnyttjande av befintliga lokaler kan uppnås genom att länsstyrelsen har det totala ekonomiska ansvaret för länsförvaltningens lokalförsörjning i länet. Mycket talar för att betydande ekonomiska vinster står att vinna med en ändrad ansvarsfördelning.

Länsstyrelsen i Malmöhus län

anser inte att det nu är möjligt att överblicka de besparingar och rationali- seringsvinster som kan åstadkommas med den föreslagna organisations- förändringen på regional nivå. Det kommer sannolikt att ta tid innan organisationsförändringen får fullt genomslag när det gäller anpassning till delvis nya förhållanden. Länsstyrelsen anser det därför rimligt att den nya länsstyrelsen under uppbyggnadsskedet avlastas de besparingskrav som drabbat länsstyrelsen under l980-talet. 95

• Sida 96
•  Original

Länsstyrelsen i Jämtlands län Det finns uppenbara svårigheter att realisera besparingar i inlcdningsske- det. För att genomföra en så här omfattande reform behövs det snarare i inledningsskedet ett resurstillskott. För att reformen inte bara skall bli en till de yttre formerna förändrad organisation är det nödvändigt att resurser satsas på frågor som inre organisation, arbetssätt. samarbetsformer, inte- gration och enhetligt uppträdande.

• Sida 97
•  Original

9 Genomförandefrågor Kapitel 10 i betänkandet

UTREDNINGEN

'En särskild organisationslösning — med utgångspunkt från de allmänna förslagen i utredningen — är motiverad i Stockholms län 'En central organisationskommitté bildas för att samordna och förbereda de beslut som regeringen ska fatta samt sköta kontak- terna med byggnadsstyrelsen, SAV och andra berörda centrala

verk. Kommittén bör även initiera utbildnings- och informa- tionsinsatser samt i övrigt arbeta med frågor som är gemensam- ma för länen . Förberedelsearbetet på regional nivå bör utföras av en regional organisationskommitté . Reformen bör genomföras den 1 juli 1990.

Remissinstanserna

Byggnadsstyrelsen

har under budgetåret 1986/87 genomfört översiktliga förstudier vad gäller möjligheterna till lokalmässig samordning på de olika orterna med ut- gångspunkt i Norrbottensmodellen. En redovisning härav har senast gjorts i bilaga 6 till verkets AF för bå 1989/90, på sidorna 23—33. Denna redovisning gäller i sina huvuddrag fortfarande.

Samtidigt måste påpekas att ett genomförande av omorganisationen med den tidplan som utredningen anger initialt innebär ett övertagande av befintliga splittrade lokaler, där'den långsiktiga målsättningen är en lokal- mässig integration i den takt och med den ambitionsnivå som förutsätt- ningarna i respektive län och tillgången på investeringsmedel medger.

Skolöverstyrelsen (SÖ)

bedömer att utredningen underskattat behovet av förberedelser i vad avser såväl omfattning som tid inför en så betydande reform som en samordnad länsförvaltning innebär. SÖ förordar att en ny länsförvaltning genomförs först 1991 —07——Ol.

SÖ ser det med hänsyn till de särskilda förhållandena inom SÖs område som nödvändigt att verket bereds möjlighet att delta i förberedelsearbetet inom ramen för den centrala organisationskommittén, eventuellt också genom särskilda uppdrag till SÖ. På motsvarande sätt måste länsskol- nämnderna bli representerade i de regionala organisationskommittéerna.

Lantbruksstyrelsen

utgår från att styrelsen blir representerad i en eventuell central organisa- tionskommitté med uppgift att förbereda genomförandet. Lantbruks- nämnderna är den ojämförligt största organisation som ingår i den före- slagna nya länsförvaltningen och deras verksamhet torde också vara den mest komplexa. Det är därför nödvändigt att styrelsen kan aktivt delta i arbetet med att planera och samordna alla de stora och viktiga frågor som den centrala kommittén skall svara för.

• Sida 98
•  Original

Fiskeristyrelsen räknar med att delta i arbetet i den centrala organisationskommittén.

Styrelsen utgår vidare från att länsfiskekonsulenterna eller den de sätter i sitt ställe skall medverka i de regionala organisationskommittéerna.

Riksrevisionsverket (RR V) Förslagen är inriktade på en organisationsförändring. Erfarenheter från tidigare länsreformer (t ex den partiella länsreformen l970) visar att

sektoriseringsproblemen tenderar att leva kvar trots organisationsföränd- ringar. RRV anser därför att en organisatorisk reform successivt bör följas upp.

Statistiska centralbyrån utgår ifrån att det inför genomförandet av ny länsförvaltning ges tillfälle att behandla berörda frågor i överläggningar mellan verket. aktuella sek- tormyndigheter samt de centrala och regionala organisationskommittéer som utses att genomföra den nya organisationen.

Statens arbetsmarknadsnämnd (S.—'.IMN) Den föreslagna reformen avses bli genomförd i alla län, vilket innebär att många chefer blir involverade. Länsstyrelsernas chefer har från bildandet av länsskattemyndighetema en ganska färsk erfarenhet av förändringsar- bete, även om den förändringen från länsstyrelsernas synpunkt hade en helt annan inriktning än den nu aktuella. Andra berörda chefer har inte motsvarande erfarenhet.

Att genomföra en fullständig utbildning för alla i "förändringsarbete" är givetvis inte tänkbart, om man beaktar reformens omfattning och den tid som står till förfogande. Man bör emellertid enligt SAMNs uppfattning så snart som möjligt under år 1989 ge ett mindre antal särskilt utvalda nyckelpersoner (chefer) från berörda myndigheter en särskild central ut- bildning som är anpassad till den aktuella förändringen och som inriktas på att göra deltagarna särskilt kompetenta att arbeta med den inom sina län eller centrala myndigheter. En sådan utbildning bör genomföras vid sidan av och utöver de konferenser för ömsesidig information om myndigheter- nas verksamhet. läget i genomförandeprocessen etc som givetvis också måste anordnas vid flera tillfällen.

Länsstyrelsen i Skaraborgs län

Modellen med en central organisationskommitté samt en regional motsva- righet i varje län är mycket tilltalande. Länsstyrelsen förutsätter att de regionala kommittéerna får största möjliga frihet och att dess ordförande, dvs. landshövdingen. kan anses företräda den nya myndigheten innan denna har bildats. Omfattningen av en eventuell riskförklaring bör t.ex. kunna beslutas av den regionala kommittén alternativt landshövdingen. Representanter för personalen bör" på lämpligt sätt knytas till kommittéer- na.

• Sida 99
•  Original

Länsstyrelsen i Norrbottens län hälsar med tillfredsställelse förslagen om att särskilda organisationskom- mittéer skall ansvara för genomförandet. Det var en tidig iakttagelse i vår försöksverksamhet att denna lösning borde ha valts.

Tjänstemännens centralorganisation ( TC O) Om förslaget ändå genomförs måste de synpunkter som redovisas i ett bilagt yttrande från Statstjänstcmannaförbundct beaktas. Statstjänsteman- naförbundet (ST) instämmer i kommitténs uppfattning att personalen måste vara delaktig i processen för att förnyelsen skall bli reell. ST vill särskilt understryka vikten av att det avsätts resurser för att arbeta med genomförandefrågorna.

ST utgår från att fackliga företrädare för den berörda personalen bereds plats i såväl den centrala som de länsvisa kommittéerna liksom i de eventuella arbetsgrupper eller dylikt som bildas i länen.

Särskilda åtgärder för personalutveckling/utbildning behöver också vid- tas i gcnomförandefasen för att skapa delaktighet och positiv inställning hos de berörda. Även framgent måste utvecklingsåtgärder planeras och genomföras. SAMPU-verksamheten bör här utnyttjas ännu bättre än för närvarande.

C entralorganisationen SA C O/SR Det föreligger ett stort behov av utbildnings- och informationsinsatser direkt kopplade till en ev reforms genomförande. Särskilda omorganisa- tionsmedel måste i så fall avsättas centralt för detta ändamål. Det är mycket viktigt att de fackliga organisationerna motiveras att delta och får representation i den centrala och de regionala organisationskommittéerna.

Statsanställdas Förbund Utredningen föreslår att genomförandet av samordnad länsförvaltning läggs på en central och regionala organisationskommittéer. Förbundet har inget att erinra mot detta. Vi förutsätter dock att de fackliga organisatio- nerna bereds plats i såväl den centrala som de regionala organisationskom- mittéerna.

• Sida 100
•  Original

Del av sammanfattningen i Statskontorets rapport Prop. 1988/89:154 . (1989: 31) Samordnad länsförvaltning i Stockholms Bllaga 3

län

1.3 Överväganden och förslag

Vi bedömer att de avvikelser som fordras i Stockholms län från normalor- ganisationen för länsstyrelserna är tämligen små. Den anpassning som krävs med tanke på strukturen i länet med många aktörer och en komplex planeringssituation kan väl klaras ut av en kommande regional organisa- tionskommitté i samarbete med länsstyrelsens styrelse.

För närvarande arbetar även en utredning, den s.k. storstadsutredning- en (Utredning om livsmiljön och det politiska deltagandet i storstäderna, Dir 1988164), med frågan om storstädernas politiska struktur och den där . rådande komplexiteten i offentliga sektorn. Vårt uppdrag har i flera fall tangerat den utredningens frågeställningar.

Vi har funnit det vara av stor vikt att de tillkommande förtroendeman- naorganen inte bidrar till att öka komplexiteten i den offentliga sektorn i Stockholms län. Vi föreslår därför att storstadsutredningens förslag avvak- tas innan förtroendemannaorganisationen i Stockholms läns länsstyrelse slutligt fastställs. Därefter bör länsstyrelsens styrelse. alternativt en regio- nal organisationskommitté efter hörande av styrelsen, kunna lämna för- slag om närmare utformning av förtroendevalda organ inom länsstyrelsen till regeringen.

Vad det gäller länsstyrelsens inre organisation föreslår vi:

— att regeringen avstår från att närmare reglera organisationen, — att en regional organisationskommitté får mandat att fastställa organi- sationen under ledningsnivån även i Stockholm, —- att ledningsorganisationen vid länsstyrelsen i Stockholms län bör vara större än vad utredningen föreslår som normalfall, — att den regionala organisationskommittén får i uppdrag att föreslå antalet chefstjänster samt utformningen av tjänstemas arbetsinnehåll när huvuddragen i basorganisationen har fastställts, — att ledningsfunktionens utformning vid länsstyrelsen i Stockholm prö— vas bland annat med avseende på behovet av en särskild länsöverdirek- törstjänst.

• Sida 101
•  Original

InnehåH

Propositionen ................................................ Propositionens huvudsakliga innehåll ........................... Propositionens lagförslag . . . ................................... Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 25 maj 1989 . . . . 1 Inledning ................................................ Bakgrund ................................................ Försöksverksamheten i Norrbottens län ...................... Motiv för en reform ....................................... Regionala och nationella mål ............................... Ny regional förvaltning — allmänna principer ................. Reformens omfattning ..................................... Utbildning ............................................... Kommunikationer ........................................ De areella näringarna ...................................... 10.1 Lantbruket .......................................... 10.2 Fisket ............................................... 10.3 Skogsbruket ......................................... 1 1 Fysisk planering och hushållning med naturresurser ............ 1 1.1 Fysisk planering och bostadsförsörjning ................. 1 1.2 Lantmäteriet ........................................

12 Vissa övriga sektorer ....................................... 12.1 Beredskapsarbeten m.m. .............................. 12.2 Statistik ............................................. 12.3 Social omvårdnad ....................................

13 Förtroendemannamedverkan ............................... 13.1 Förtroendemannaorganisationens struktur ............... 13.1.1 Styrelsen ...................................... 13.1.2 Nämnderna ................................... 13.1.3 Relationen styrelse-nämnd ...................... 13.2 Val av ledamöter .....................................

14 Vissa organisationsfrågor och andra frågor inför ett genomföran- de ....................................................... 14.1 lnre organisation ..................................... 14.2 Lokalkontor ......................................... 14.3 Samarbete över länsgränserna .......................... 14.4 Stockholms län ....................................... 14.5 Ikraftträdande ....................................... 15 Upprättat lagförslag ....................................... 16 Hemställan ............................................... 17 Beslut ...................................................

OOOOXIOXU'l-ÄWN

10 12 13 15 16 17 20 21 21 23 24 25 25 26 27 27 28 29 29 30 30 31 32 33

35 35 37 38 38 .38

39 39 39

• Sida 102
•  Original

Bilagal Sammanfattning av betänkandet SOU l989:5—6 Sam- Prop. 1988/891154 ordnad länsförvaltning .............................. 40

Bilaga2 Sammanställning av remissyttranden över betänkandet

SOU l989:5—6 ................................... '. 45 1 Remissinstanserna ...................................... 47 2 Sammanställning av remissinstansernas inställning till refor- men ................................................... 49 3 Allmänna motiv för en reform av länsförvaltningen .......... 51 (Kapitel 2. 4 och 5 i betänkandet) 4 Utvärdering av försöket i Norrbottens län .................. 60 (Kapitel 3 i betänkandet) 5 Omfattning och inriktning ................................ 62 (Kapitel 6 och delar av kapitel 7 i betänkandet) 5.1 Utbildningsområdet ..................................... 62 5.2 Bostadsförsörjning och fysisk planering .................... 64 "5.3 Kommunikationer ...................................... 67 5. 4 Areella näringar och landsbygdsutveckling .................. 69 5.4.1 Lantbruk .............................................. 69 5.4.2 Skogsbruk .............................................. 72 5.4.3 Fiske .................................................. 73 5.5 Arbetsmarknad ......................................... 75 5.6 Lantmäteri ............................................. 77 5.7 Statistikfunktion ........................................ 78 5. 8 Övrig verksamhet som har tagits upp av remissinstanserna . . . 79 5.8.1 Räddningstjänst civilt totalförsvarm m .................... 79 5.8.2 Kulturmiljövård ........................................ 79 5.8.3 Sociala frågor ........................................... 80 5.8.4 Pris- och konkurrensverksamhet .......................... 80 6 Formerna för de nationella målens genomslag ............... 81 (Kapitel 7 i betänkandet) 7 Former för förtroendemannainflytandet .................... 85 (Kapitel 8 i betänkandet) 8 Rationaliserings- och besparingseffekter .................... 94 (Kapitel 9 i betänkandet) 9 Genomförandefrågor .................................... 97

(Kapitel 10 i betänkandet)

Bilaga 3 Sammanfattning av Statskontorets rapport. 1989z31 Sam- ordnad länsförvaltning i Stockholms län ............... 100

Norstedts Tryckeri. Stockholm 1989 102