Beslut vid regeringssammanträde 1989-02-09

Statsrådet Lööw anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att utvärdera den verksamhet som bedrivits av ombudsmannen mot etnisk diskriminering och nämnden mot etnisk diskriminering. De båda myndigheterna inrättades den 1 juli 1986. I riksdagens beslut om de nya myndigheterna (prop. 1985/86:98, SfU 20, rskr. 301) ingick att en utvärdering borde göras efter omkring tre år.

Bakgrund

För att motverka etnisk diskriminering i arbetslivet och på andra områden av samhällslivet inrättades den 1 juli 1986 en ny myndighet, ombudsmannen mot etnisk diskriminering (DO). Som stöd åt ombudsmannen inrättades samtidigt en nämnd mot etnisk diskriminering. Verksamheten lagfästes i en lag mot etnisk diskriminering (1986:442).

I ett delbetänkande (SOU 1983:18) föreslog diskrimineringsutredningen (A 1978:06) en lag mot etnisk diskriminering i arbetslivet. Lagförslaget var utformat med lagen (1979:1118) om jämställdhet mellan kvinnor och män som förebild. Efter remissbehandling höll arbetsmarknadsdepartementet överläggningar med arbetsmarknadens parter, invandrarorganisationerna och berörda myndigheter för att ytterligare belysa frågan om lagstiftning. Mot denna bakgrund upprättades inom arbetsmarknadsdepartementet en särskild promemoria, (Ds A 1985:6) ''En ombudsman mot etnisk diskriminering''. I promemorian föreslogs en lag vars syfte skulle vara att i arbetslivet och på andra områden av samhällslivet motverka etnisk diskriminering. Förslaget innefattade bl.a. att en ombudsman och en särskild nämnd skulle inrättas med uppgift att motverka etnisk diskriminering.

I regeringens proposition 1985/86:98 om invandrarpolitiken fastslogs de riktlinjer som hade antagits av riksdagen år 1975. Där framhölls vikten av att stävja alla uttryck för intolerans och etnisk diskriminering i samhället. I propositionen 1985/86:98 föreslogs bl.a. en lag mot etnisk diskriminering som i huvudsak överensstämde med förslaget i promemorian. Riksdagen beslutade i enlighet med regeringens förslag och den nya lagen trädde i kraft den 1 juli 1986. Närmare bestämmelser för de genom lagen inrättade myndigheterna gavs i förordningen (1986:446) med instruktion för ombudsmannen mot etnisk diskriminering och i förordningen (1986:447) med instruktion för nämnden mot etnisk diskriminering.

Ombudsmannens uppgift är att genom olika åtgärder motverka etnisk diskriminering såväl i arbetslivet som på andra områden av samhällslivet. Han skall ge råd dels i individuella fall, dels på ett generellt plan, och bl.a. genom överläggningar och information arbeta för att gällande rättsregler på området iakttas. Ombudsmannens uppgift är också att kartlägga behovet av ytterligare åtgärder mot etnisk diskriminering och ta initiativ till förändringar i lagstiftningen.

En kommission mot rasism och främlingsfientlighet (A 1987:05) tillkallades hösten 1987 för att pröva vilka ytterligare åtgärder som borde vidtas för att bekämpa rasism och främlingsfientlighet. Till kommissionen knöts en särskild expertgrupp ledd av DO. Kommissionen kommer att lämna sin slutrapport under våren 1989.

I riksdagens beslut om att inrätta ombudsmannen och nämnden mot etnisk diskriminering förutsattes att verksamheten skulle utvärderas efter omkring tre år. Min företrädare har i årets budgetproposition (prop. 1988/89:100, bil. 12, s. 54) aviserat att utvärderingen bör påbörjas under våren 1989, så att den kan läggas till grund för beslut om verksamheten fr.o.m. budgetåret 1990/91.

Utredaren bör göra en utvärdering av verksamheten hos ombudsmannen och nämnden mot etnisk diskriminering under den tid dessa har varit verksamma.

Verksamheten hos diskrimineringsombudsmannen förefaller ha bedrivits på ett förtjänstfullt och framgångsrikt sätt. Min preliminära utgångspunkt är därför att DO:s funktion bör bibehållas. Utredaren bör dock vara oförhindrad att påvisa behovet av eller föreslå förändringar av verksamhetens inriktning, dess organisation eller av gällande regler på området.

Utredaren bör söka skaffa sig en uppfattning om i vilken utsträckning DO:s verksamhet har bidragit till att motverka eller minska förekomsten av etnisk diskriminering. Utredaren bör även försöka bedöma huruvida de prioriteringar som gjorts mellan olika typer av åtgärder har svarat mot intentionerna i lagen mot etnisk diskriminering och dess förarbeten. Bedömningen bör självfallet göras mot bakgrund av de förändringar i förutsättningarna för verksamheten som skett i samhället inom DO:s intresseområden.

En viktig anledning till tillsättandet av DO var invandrarnas svårigheter och diskriminering på arbetsmarknaden. Att motverka diskriminering av arbetssökande bedömdes som en central uppgift. Utredaren bör värdera huruvida denna betoning på förhållandena i arbetslivet har avspeglat sig i DO:s verksamhet.

DO har arbetat dels med enskilda ärenden, dels med generella åtgärder.

När det gäller enskilda ärenden bör utredaren kartlägga vilka typer av ärenden som förekommit och vilka metoder som använts när det gällt att ge de personer som vänt sig till DO råd och hjälp. Utredaren bör försöka värdera om dessa personer genom DO:s existens fått större möjligheter att ta till vara sina rättigheter än annars.

Under den tid som DO varit verksam har det, enligt vad jag har erfarit, inte förekommit något ärende där DO behövt tillgripa vite för att arbetsgivaren skall fullgöra sin förhandlings- eller uppgiftsskyldighet enligt lagen mot etnisk diskriminering. Utredaren bör överväga vilka slutsatser som kan dras härav.

Ombudsmannens generella verksamhet har omfattat olika typer av åtgärder, såsom utbildning av personal på invandrarområdet, medverkan i kurser och konferenser, besök på arbetsplatser, skolor och myndigheter, utarbetande av informationsmaterial och artiklar samt kontakter med massmedia. Opinionsbildning, utbildning och information har varit framträdande uppgifter för DO och pressens och andra mediers intresse för myndigheten har varit påfallande stort.

Utredaren bör överväga de olika generella åtgärdernas betydelse och deras överenstämmelse med syftet för DO:s verksamhet. Dessa bör även avvägas mot de åtgärder som vidtas av andra myndigheter som har liknande uppgifter.

Även verksamheten inom nämnden mot etnisk diskriminering bör ingå i utvärderingen. Nämnden inrättades främst för att vara ett stöd till ombudsmannen i hans arbete. Nämnden skulle ge ombudsmannen råd i principiellt viktiga frågor. I propositionen framhölls vikten av att ombudsmannen särskilt i ett initialskede inte lämnades ensam att bygga upp verksamheten. Nämnden fick även egen initiativrätt när det gäller åtgärder att motverka etnisk diskriminering. Den skulle dessutom vara remissorgan.

Utredaren bör granska om nämndens verksamhet stämt överens med intentionerna bakom dess inrättande och hur den har arbetat enligt sitt syfte att motverka etnisk diskriminering.

Utredaren bör i sitt arbete samråda med DO och statens invandrarverk liksom med andra myndigheter och organisationer som kan beröras av frågorna. Av särskilt intresse är samråd med andra ombudsmän med liknande uppgifter på sina respektive områden, t.ex. jämställdhetsombudsmannen.

Utredaren skall slutligen beakta de generella kommittédirektiven (dir. 1984:5) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inriktning.

Utvärderingen bör vara avslutad den 1 september 1989.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar mig

• att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) - för att göra en utvärdering av verksamheten hos ombudsmannen och nämnden mot etnisk diskriminering,
• att besluta om sekreterare och annat biträde åt utredaren.

(Arbetsmarknadsdepartementet)