Beslut vid regeringssammanträde 1989-11-30

Chefen för kommunikationsdepartementet, statsrådet G. Andersson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att göra en översyn av sjömanslagen (1973:282) m.m. Utredaren bör också få i uppdrag att lägga fram ett fullständigt underlag för ett ställningstagande till ett svenskt tillträde till ILO-konventionerna nr 165 och 166 om social trygghet för sjömän resp. om sjömäns hemresa.

Bakgrund

I sjömanslagen regleras sjömännens sociala förhållanden ombord på svenska fartyg. Lagen innehåller bestämmelser om bl.a. anställningsavtal, befattning på fartyg, fartygsarbete, fri resa samt lön och vård till följd av sjukdom och skada. I lagen finns också bestämmelser om fartygsnämder, som huvudsakligen har en rådgivande och undersökande funktion i frågor som hänger samman med sjömännens anställningsförhållanden. Från lagens tillämpning är sjömän i statlig eller kommunal tjänst undantagna på en rad punkter. Sjömanslagen har efter sin tillkomst ändrats ett flertal gånger. På senare tid har det varit fråga om begränsade ändringar som följd av ändringar i annan lagstiftning. Ytterligare ändringsbehov har framkommit i olika sammanhang. Sjöarbetsmarknadens parter har exempelvis påtalat att sjömanslagen är i behov av en modernisering.

Lagstiftsändringar med anledning av ILO-konventionerna nr 165 och 166

I oktober 1987 antogs på en ILO-konferens i Genève -- internationella arbetskonferensens sjuttiofjärde möte (tionde sjöfartssessionen) -- fyra konventioner och två rekommendationer, bl.a. en konvention (nr 165) om social trygghet för sjömän samt en konvention (nr 166) och en rekommendation (nr 174) om sjömäns hemresa. Genom prop. 1988/89:122 förelade regeringen i enlighet med ILO:s stadga riksdagen de vid konferensen antagna instrumenten. I fråga om konventionerna nr 165 och 166 föreslogs därvid inte ratifikation. I den delen anförde jag följande i propositionen:

''ILO-kommitténs yttranden och den remissbehandling som har föregått kommitténs ställningstaganden ger vid handen att kraven i konventionerna nr 165 och 166 i flera väsentliga hänseenden avviker från den ordning som gäller i Sverige. En svensk ratifikation av konventionerna är därför inte möjlig utan ändringar i lagstiftningen, främst sjömanslagen. Dessa ändringar är enligt min mening så omfattande att de bör göras först efter en samlad översyn av sjömanslagen. En sådan översyn är påkallad också av andra skäl, bl.a. framställningar om ändring av lagens reglering av de fall då en sjöman inte vill följa med ett fartyg som är destinerat till en krigsriskzon. Jag har för avsikt att ta initiativ till att en översyn av sjömanslagen kommer till stånd i lämplig form. För att få ett fullständigt underlag för ett ställningstagande till ett svenskt tillträde till konventionerna, som av arbetsmarknadens parter bedömts som önskvärt, bör vid denna översyn även de ratifikationshinder och frågor övervägas som i övrigt hänför sig till här ifrågavarande konventioner, liksom också innehållet i rekommendationen nr 174.''

Regeringen anslöt sig till mina överväganden. Propositionen har nyligen godkänts av riksdagen.

Avmönstring vid krigsrisk

De framställningar om ändring av sjömanslagen som åsyftas i det föregående är framställningar från dels Svenska maskinbefälsförbundet, dels Nordisk fartygsbefälskongress och Nordiska maskinbefälsfederationen. I båda framställningarna krävs en sådan ändring av lagen att sjömän på fartyg som är destinerade till ett krigsriskområde får rätt att mönstra av utan att mista sin anställning. Enligt 9 § sjömanslagen har en sjöman, som inte godtar att följa med fartyget till ett krigsriskområde, endast rätt att bli fri från anställningen.

Minimiålder för fartygsarbete

I prop. 1989/90:60 föreslås att Sverige ratificerar ILO-konventionen (nr 138) om minimiålder för tillträde till arbete. För att göra ratifikationen möjlig föreslås samtidigt vissa ändringar i arbetsmiljölagen (1977:1160) och fartygssäkerhetslagen (1988:49). Genom sistnämnda ändringar görs samma minimiåldersregel som nu gäller för arbetstagare enligt 45 § sjömanslagen tillämplig även på arbete i yrkesmässig verksamhet som utförs av minderåriga utan att de är anställda. Anledningen till att den nya bestämmelsen föreslås bli placerad i fartygssäkerhetslagen är enligt propositionen att det med hänsyn till bl.a. en förestående översyn av sjömanslagen för närvarande inte är lämpligt att göra systemändringar i sjömanslagen, som ju i princip endast reglerar arbetstagares förhållanden. Den föreslagna bestämmelsen innehåller också en undantagsregel varigenom lätt fartygsarbete i begränsad utsträckning tillåts för minderåriga som inte är anställda och som har fyllt 13 år. Denna undantagsregel, som utformats med nya 5 kap. 2 § andra stycket arbetsmiljölagen som förebild och med hänsyn till bl.a. förhållandena inom yrkesfisket, saknar motsvarighet i sjömanslagen (45 §).

Sjömanslagen och annan lagstiftning

I sjömanslagen (45 § andra stycket) föreskrivs med avseende på anställda, att en minderårig får användas i fartygsarbete som eldare endast om sjöfartsverket medger det. Fartygssäkerhetslagen innehåller en bestämmelse om att befälhavaren skall se till att minderåriga inte anlitas till farliga arbeten (7 kap. 3 §). Den senare regeln gäller även då en minderårig utför arbete utan att vara anställd. Regeln är endast en av ett stort antal bestämmelser i fartygssäkerhetslagen som reglerar arbetsmiljön ombord.

Förutom sjömanslagen och fartygssäkerhetslagen innehåller också mönstringlagen (1983:929) bestämmelser om sjömäns förhållanden i befattningar ombord. Sålunda ges i mönstringslagen regler om bl.a. kraven på sjömannen i fråga om hälsotillstånd och läkarundersökning som förutsättning för tjänstgöring ombord. Också sjömanslagen innehåller bestämmelser om läkarundersökning av sjömän (36 §).

I sjömanslagen finns ett flertal bestämmelser som förutsätter en medverkan av svensk utlandsmyndighet. Bestämmelserna återfinns i 19, 26, 33, 54, 55 och 57 §§. Det kan ifrågasättas om inte dessa bestämmelser eller några av dem kan undvaras för framtiden. Ett ställningstagande härvidlag är av betydelse också för utformningen av författningarna om handläggningen av sjöfartsärenden vid utrikesrepresentationen.

Uppdraget

En samlad översyn av sjömanslagen bör enligt min mening nu komma till stånd. Översynen bör utföras av en särskild utredare. Översynen skall ha till syfte att ge underlag för en modernisering av bestämmelserna i lagen med hänsyn till den utveckling som sjöfarten och den arbetsrättsliga lagstiftningen har undergått. Därvid bör utredaren överväga inte bara innehållet i bestämmelserna, utan också frågan om det skulle vara ändamålsenligt att i en enda lag sammanföra sådana bestämmelser som rör sjömäns tjänstgöringsförhållanden ombord och som nu är upptagna i olika lagar, såsom sjömanslagen, mönstringslagen och fartygssäkerhetslagen.

Utredaren skall särskilt överväga den rättsliga regleringen i fråga om sjömäns anställningsförhållanden i fall då fartyget är destinerat till en krigsriskzon. Utredaren bör vidare överväga om det inom sjöfarten finns behov också i anställningsförhållanden av en undantagsregel för lätt arbete som utförs av minderåriga som har fyllt 13 år.

Utredaren bör också överväga i vilken utsträckning de regler som föreslås bör bli tillämpliga på offentliganställda sjömän. I detta sammanhang bör samråd ske med den särskilde utredare som har tillkallats för att göra en översyn av lagstiftningen om offentlig anställning (dir. 1989:50).

Vidare bör frågan om överklagande av en myndighets beslut på det område som avses med översynen övervägas av utredaren. Därvid bör intresset att befria regeringen från så många förvaltningsärenden som möjligt uppmärksammas särskilt.

Utredaren bör vara oförhindrad att föreslå alla de ändringar i lagstiftningen om sjömäns tjänstgöringsförhållanden ombord som anses kunna tjäna ändamålet att modernisera och förenkla reglerna. Utgångspunkten bör därvid vara att reglerna i fartygssäkerhetslagen om arbetsmiljön ombord på fartyg behålls i huvudsak oförändrade. En utgångspunkt för utredarens arbete bör också vara innehållet i den lagstiftning på förevarande område som finns i Danmark, Finland och Norge.

Ett annat syfte med översynen skall, som jag förutskickade i prop. 1988/89:122, vara att ta fram ett fullständigt underlag för ett ställningstagande till frågan om Sverige bör tillträda ILO-konventionerna nr 165 och 166. I det sammanhanget bör samtliga ratifikationshinder och frågor övervägas som hänför sig till dessa konventioner, liksom också innehållet i ILO-rekommendationen nr 174.

Utredaren skall samråda med berörda myndigheter och organisationer.

För utredarens arbete gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående dels utredningsförslagens inriktning (dir. 1984:5), dels beaktande av EG-aspekter i utredningsverksamheten (dir. 1988:43).

Utredaren bör redovisa sina förslag senast den 31 december 1990.

Hemställan

På grund av vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för kommunikationsdepartementet

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppdrag att se över sjömanslagen och anslutande lagstiftning och att lägga fram ett fullständigt underlag för ett ställningstagande till ILO-konventionerna nr 165 och 166, samt

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att utredningskostnaderna skall belasta sjätte huvudtitelns anslag A 2 Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Kommunikationsdepartementet)