Prop. 1988/89:122

med anledning av vissa beslut fattade av Internationella arbetskonferensen vid dess sjuttiofjärde möte (tionde sjöfartssessionen)

Regeringens proposition

1988/89: 122

med anledning av vissa beslut fattade av Prop Internationella arbetskonferensen vid dess 1988/89: 122 sjuttiofjärde möte (tionde sjöfartssessionen)

Regeringen förelägger riksdagen vad som har tagits upp i bifogade utdrag ur regeringsprotokollet den 6 april 1989 för de åtgärder och det ändamål som föredraganden har hemställt om.

På regeringens vägnar

Kjell-Olof Feldt

Georg A ndersson

Prop. 1988/89: 122

Article 4

Each Member undertakes to ensure that the welfare facilities and services on every seagoing ship. whether publicly or privately owned. which is registered in its territory. are provided for the benefit of all seafarers on board.

Article 5

Welfare facilities and services shall be reviewed frequently to ensure that they are appropriate in the light of changes in the needs of seafarers resulting from technical. operational and other developments in the shipping industry.

Article 6 Each Member undertakes—

(a) to co—operatc with other Members with a view to ensuring the application of this Convention". and (b) to ensure co-operation between the parties engaged and interested in promot- ing the welfare of seafarers at sea and in port.

Article 7

The formal ratifications of this Convention shall be communicated to the Director-General of the International Labour Office for registration.

Article 8

1. This Convention shall be binding only upon those Members of the lntema- tional Labour Organisation whose ratifications have been registered with the Director-General.

2. lt shall come into force twelve months after the date on which the ratifica- tions of two Members have been registered with the Director-General.

3. Thereafter. this Convention shall come into force for any Member twelve months after the date on which its ratification has been registered.

Article 9

1. A Member which has ratified this Convention may denounce it after the expiration of ten years from the date on which the Convention first comes into force. by an act communicated to the Director—General of the International Labour Office for registration. Such denunciation shall not take effect until one year after the date on which it is registered.

2. Each Member which has ratified this Convention and which does not, within the year following the expiration of the period of ten years mentioned in the preceding paragraph. exercise the right of denunciation provided for in this Article. will be bound for another period of ten years and. thereafter. may denounce this Convention at the expiration of each period of ten years under the terms provided for in this Article.

Article 10

I. The Director-General of the lntemational Labour Office shall notify all Members of the International Labour Organisation of the registration of all ratifications and denunciations communicated to him by the Members of the Organisation.

2. When notifying the Members of the Organisation of the registration of the second ratification communicated to him. the Director-General shall draw the attention of the Members of the Organisation to the date upon which the Conven- tion will come into force.

• Sida 27
•  Original

Bilaga 1

Article I]

'The Director-General of the International Labour Office shall communicate to the Secretary-General of the United Nations for registration in accordance with Article 102 of the Charter of the United Nations full particulars of all ratifications and acts of denunciation registered by him in accordance with the provisions of the the preceding Articles.

Article 12

At such times as it may consider necessary the Governing Body of the International Labour Office shall present to the General Conference a report on the working of this Convention and shall examine the desirability of placing on the agenda of the Conference the question of its revision in whole or in part.

Article 13

l. Should the Conference adopt a new Convention revising this Convention in whole or in part. then. unless the new Convention otherwise provides —

(a) the ratitication by a Member of the new revising Convention shall ipso jure involve the immediate denunciation of this Convention. notwithstanding the provisions of Article 9 above. if and when the new revising Convention shall have come into force; (bl as from the date when the new revising Convention comes into force this Convention shall cease to be open to ratification by the Members.

2. This Convention shall in any case remain in force in its actual form and content for those Members which have ratified it but have not ratified the revising Convention.

Article 14

The English and French versions of the text of this Convention are equally authoritative.

• Sida 28
•  Original

(Övervättning) Prop. 1988/89: 122

b) ”välfärdsanordningar och välfärdsåtgärder" anordningar och åtgärder på välfärds-, kultur-. rekreations- och informationsområdena.

Konvention om sjömäns välfärd till sjöss och i hamn

Internationella arbetsorganisationcns allmänna konferens.

som av styrelsen för Internationella arbetsbyrån har sammankallats till Geneve och där samlats den 24 september 1987 till sitt sjuttiofjärde möte.

som erinrar om bestämmelserna i 1936 års rekommendation om sjömäns välfärd i hamnarna samt i 1970 års rekommendation om sjöfolks välfärd.

som har beslutat att anta vissa förslag rörande sjömännens välfärd till sjöss och i hamn. vilken fråga är den andra punkten på mötets dagordning, och

som har bestämt att dessa förslag skall ta formen av en internationell konvention.

antar denna den åttonde dagen i oktober månad nittonhundraåttiosju följande konvention. som kan kallas 1987 års konvention om sjömäns väl- färd:

Arlikt'l ]

l. I denna konvention avses med

a) "sjöman" varje person som är anställd i någon befattning ombord på ett sjögående fartyg. vare sig i offentlig eller privat ägo. nred undantag för örlogsfartyg:

2. Varje medlem skall bestämma genom nationella lagar eller föreskrifter, efter samråd med redamas och sjömännens representativa organisationer, vilka fartyg registrerade inom dess territorium som skall betraktas som sjögå- ende fartyg vid tillämpningen av bestämmelserna i denna konvention om välfärdsanordningar och välfärdsåtgärder ombord på fartyg.

3. I den utsträckning den bedömer det vara praktiskt möjligt skall behörig myndighet. efter samråd med fiskefartygsägarnas och yrkesfiskarnas repre- sentativa organisationer. tillämpa bestämmelserna i denna konvention på yrkesfiske till havs.

.»-lt'li/cel .?

1. Varje medlem för vilken denna konvention är i kraft åtar sig att säker- ställa att fullgoda välfärdsanordningar och välfärdsåtgärder tillhandahålls åt sjömän såväl i hamn som ombord på fartyg.

2. Varje medlem skall säkerställa att nödvändiga åtgärder vidtas för finan- sieringen av välfärdsanordningar och välfärdsåtgärdcr som tillhandahålls enligt bestämmelserna i denna konvention.

Artikel 3

1. Varje medlem åtar sig att säkerställa att välfärdsanordningar och väl- färdsåtgärder tillhandahålls i lämpliga hamnar i landet åt alla sjömän. obero- ende av nationalitet. ras. hudfärg. kön, religion. politisk uppfattning eller social bakgrund och oberoende av i vilken stat det fartyg där de är anställda är registrerat.

2. Varje medlem skall. efter samråd med redamas och sjömännens repre- sentativa organisationer. bestämma vilka hamnar som skall betraktas som lämpliga vid tillämpningen av denna artikel.

• Sida 29
•  Original

,'li'li/t't'l 4 Prop. 1988/89: 122

Varje medlem åtar sig att säkerställa att välfärdsanordningarna och väl- Bilaga 2 färdsåtgärderna ombord på varje sjögående fartyg. vare sig i offentlig eller privat ägo. som är registrerat inom dess territorium. tillhandahålls till förmån för alla sjömän ombord.

."ll'likt'l 5

Välfärdsanordningar och välfärdsåtgärder skall ses över ofta för att säker- ställa att de är ändamålsenliga med hänsyn till de förändringar i Sjömännens behov som följer av teknisk. operativ och annan utveckling inom Sjöfartsnä- ringen.

Artikel ()

Varje medlem åtar sig

a) att samarbeta med andra medlemmar i syfte att säkerställa tillämpning- en av denna konvention; och

b) att säkerställa samarbete mellan de parter som är engagerade i och intresserade av att främja sjömännens välfärd till sjöss och i hamn.

Artikel 7 Ratifikationsinstrument avseende denna konvention skall sändas till Inter- nationella arbctsbyråns generaldirektör för registrering.

Artikel 8

|. Denna konvention skall vara bindande endast för de medlemmar av Internationella arbetsorganisationen vilkas ratifikationcr har registrerats hos generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader efter den dag. då ratifikationcr från två medlemmar har registrerats hos generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader efter den dag. då dess ratifikation har registrerats.

Artikel 9

I. En medlem som har ratificerat denna konvention kan säga upp den sedan tio år förflutit från den dag. då konventionen först träderi kraft, genom en skrivelse som sänds till Internationella arbetsbyråns generaldirektör för registrering. Sådan uppsägning skall inte träda i kraft förrän ett år efter den dag. då den har registrerats.

2. Varje medlem. som har ratificerat denna konvention och som inte. inom det år som följer på utgången av den i föregående punkt nämnda tioårsperio— den. utnyttjar sin rätt till uppsägning enligt denna artikel. är bunden under ytterligare en tioårsperiod och kan därefter. på de i denna artikel föreskrivna villkoren. säga upp denna konvention vid utgången av varje tioårsperiod.

.-trtikul 10

I. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta alla med- lemmar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla ratifikationcr och uppsägningar som generaldirektören har tagit emot från organisationens medlemmar.

2. När generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om re— gistreringen av den andra ratifikationen i ordningen som han har tagit emot, skall han lästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag. då konventionen träder i kraft.

• Sida 30
•  Original

Artikel II Prop. 1988/89: 122

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall, för registrering enligt Bilaga 2 artikel 102 i Förenta nationernas stadga. lämna Förenta nationernas general- sekrcterare fullständiga upplysningar om samtliga ratifikationcr och uppsäg- ningar som har registrerats hos honom enligt bestämmelserna i föregående artiklar.

Artikel 12

Vid de tidpunkter. då Internationella arbetsbyråns styrelse finner det nöd- vändigt. skall den avlämna rapport till den allmänna konferensen om denna konventions tillämpning och undersöka om det finns anledning att föra upp frågan om revidering av konventionen, helt eller delvis. på konferensens dagordning.

:'lrlikt'l 13

|. Om konferensen antar en ny konvention varigenom denna konvention helt eller delvis revideras och den nya konventionen inte föreskriver annat. skall

a) en medlems ratifikation av den nya konventionen. utan hinder av bestämmelserna i artikel 9 ovan. anses medföra omedelbar uppsägning av denna konvention. om och när den nya konventionen har trätt i kraft:

b) från den dag, då den nya konventionen träder i kraft, denna konvention upphöra att vara öppen för ratifikation av medlemmarna.

2. Denna konvention skall likväl förbli gällande till form och innehåll för de medlemmar som har ratificerat den men inte har ratificerat den nya konventionen.

Artikel 14 De engelska och franska versionerna av denna konventionstcxt har lika giltighet.

• Sida 31
•  Original

Recommendation 173 Prop. 1988/89: 122

Bila a 3 RECOMMENDATION CONCERNING SEAFARERS' WELFARE AT SEA g AND [N PORT

The General Conference of the International Labour Organisation, Having been convened at Geneva by the Governing Body of the International Labour Office. and having met in its Seventy-fourth Session on 24 Septem- ber 1987. and Recalling the provisions of the Seamen's Welfare in Ports Recommendation. 1936. and the Seafarers' Welfare Recommendation. 1970. and

Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to seafar— ers' welfare at sea and in port which is the second item on the agenda of the session, and Having determined that these proposals shall take the form of a Recommenda— tion supplementing the Seafarers* Welfare Convention. 1987.

adopts this eighth day of October of the year one thousand nine hundred and eighty-seven the following Recommendation. which may be cited as the Seafarers” Welfare Recommendation. 1987.

I. GENERAL

1. For the purposes of this Recommendation - (a) the term "seafarer" means any person who is employed in any capacity on board a seagoing ship. whether publicly or privately owned. other than a ship of war; (b) the term " welfare facilities and services" means welfare. cultural. recreational and information facilities and services.

2. To the extent it deems practicable, after consultation with the representa— tive organisations of fishing vessel owners and fishermen. the competent authority should apply the provisions of this Recommendation to commercial maritime fishing.

3. (1) Measures should be taken by Members to ensure that adequate welfare facilities and services are provided for seafarers both in port and on board ship. and that adequate protection is provided to seafarers in the exercise of their calling.

(2) In the implementation of these measures. Members should take into account the special needs of seafarers. especially when in foreign countries and when entering war zones. in respect of their safety. health and spare-time activities.

4. Arrangements for the supervision of welfare facilities and services should include participation by representative organisations of seafarers and shipowners.

5. The welfare facilities and services provided pursuant to this Recommenda- tion should be available to all seafarers. irrespective of nationality. race. colour. sex. religion. political opinion or social origin and irrespective of the State in which the ship on which they are employed is registered.

6. Members should co-operate with one another in promoting the welfare of seafarers at sea and in port. Such co-operation should include the following:

(a) consultations between the competent authon'ties aimed at the provision and improvement of seafarers" welfare facilities and services. both in port and on board ship;

• Sida 32
•  Original

(b) agreements on the pooling of resources and the joint provision of welfare Prop. 1988/89:122 facilities in major ports so as to avoid unnecessary duplication; Bilaga 3

(c) organising international sports competitions and encouraging the participation of seafarers in sports activities; (d) organising international seminars on the subject of welfare of seafarers at sea and in port.

11. WELFARE FAClLlTlES AND sertvrces lN PORTS

7. (1) Members should provide or ensure the provision of such welfare facili- ties and services as may be required in appropriate ports of the country.

(2) Members should consult with the representative organisations of shipown- ers and seafarers in deterrnining the appropriate ports.

(3) Welfare facilities and services should be reviewed frequently to ensure that they are appropriate in the light of changes in the needs of seafarers resulting from technical, operational and other developments in the shipping industry.

8. (l) Welfare facilities and services should be provided. in accordance with national conditions and practice. by one or more of the following:

(a) the public authorities; (b) the shipOWners' and seafarers' organisations under collective agreements or other agreed arrangements: (c) voluntary organisations.

(2) Measures should be taken to ensure that. as necessary. technically compe- tent persons are employed full time in the operation of seafarers” welfare facilities and services. in addition to any voluntary workers.

9. (l) Welfare boards should be established. at the port. regional and national levels. as appropriate. whose functions should include— (a) keeping under review the adequacy of existing welfare facilities and monitor- ing the need for the provision of additional facilities or the withdrawal of underutilised facilities; (b) assisting and advising those responsible for providing welfare facilities and ensuring (:O-ordination between them. (2) Welfare boards should include among their members representatives of organisations of shipowners and seafarers. the competent authorities and. where appropriate, voluntary organisations and social bodies.

(3) As appropriate. consuls of maritime States and local representatives of foreign welfare organisations should be associated with the work of port. regional and national welfare boards in accordance with national laws and regulations.

10. (1) Members should ensure that adequate and regular financial support is provided for seafarers” welfare facilities and services.

(2) In accordance with national conditions and practice. this financial support should be made available through one or more of the following: (a) grants from public funds". (b) levies or other special dues from shipping sources; ("c) voluntary contributions from shipowners. seafarers. or their organisations;

(d) voluntary contributions from other sources.

(3) Where welfare taxes, levies and special dues are imposed. they should be used only for the purposes for which they are raised.

'.!—I N

• Sida 33
•  Original

11. Hotels or hostels suitable for seafarers should be available where there is Prop. 1988/89: 122 need for them. Such hotels or hostels should be properly supervised. the prices Bilaga 3 charged should be reasonable in amount and. where necessary and possible. provision should be made for accommodating seafarers' families.

12. (1) Necessary welfare and recreational facilities should be established or developed in ports. These should include— (a) meeting and recreation rooms as required; lb) facilities for sports and outdoor facilities. including competitions;

(c) educational facilities; (d) where appropriate. facilities for religious observances and for personal counselling. (Z) These facilities may be provided by making available to seafarers in accordance with their needs facilities designed for more general use.

13. Where large numbers of seafarers of different nationalities require facili- ties Such as hotels. clubs and sports facilities in a particular port. the competent authorities or bodies of the countries of origin of the seafarers and of the flag States. as well as the international associations concerned. should consult and co- operate with the competent authorities and bodies of the country in which the port is situated and with one anather. with a view to the pooling of resources and to avoiding unnecessary duplication.

14. ( 1) Information should be disseminated among seafarers concerning facili- ties open to the general public in ports of call-particularly transport. welfare. entertainment and educational facilities and places of worship—as well as facilities provided specifically for seafarers.

(2) The means of disseminating such information might include—

(a) the distribution on shore and. subject to the consent of the master. on board ship. of booklets in the most appropriate languages giving clear information as to the facilities available for seafarers in the port of call or in the next port for which the ship is bound; such booklets should contain a plan of the urban area and port".

(b) the creation in the larger ports of information Offices. easily accessible to seafarers and staffed by persons capable of giving directly such explanations and guidance as may be useful.

15. Adequate means of transportation at moderate prices should be available at any reasonable time. when needed in order to enable seafarers to reach urban areas from convenient locations in the port.

16. All suitable measures should be taken to make known to seafarers entering pon— (a) any particular hazards and diseases to which they may be exposed and means of avoiding them; (b) the necessity for persons suffering from diseases to undergo early treatment and the nearest facilities available for such treatment; (c) the dangers arising from the use of narcotics and alcohol. 17. Measures should be taken to ensure that seafarers have access when in port to— (a) out-patient treatment for sickness and injury; (b) hospitalisation when necessary; (c) facilities for dental treatment. especially in cases of emergency. 18. All suitable measures should be taken by the competent authorities to make known to shipowners and to seafarers entering port any special laws and customs. the contravention of which may jeopardise their freedom.

3 Riksdagen 1988/89. ] sam/. Nr 122

• Sida 34
•  Original

19. Port areas and access roads should be provided by the competent aurhori- Prop. 1988/ 89: 122 ties with adequate lighting and signposting and regular patrols for the protection of Bilaga 3 seafarers.

20. (1) For the protection of foreign seafarers. measures should be taken. to facilitate— (a) access to their consuls; (b) effective co-operation between consuls and the local or national authorities.

(2) Whenever a seafarer is detained for any reason in the territory of a Member. the competent authority should. if he so requests. immediately inform the tiag State and the State of nationality of the seafarer. The competent authority should promptly inform the seafarer of the right to make such a request. The State of nationality of the seafarer should promptly notify the seafarer's next of kin. If a seafarer is intemed. the Member should allow consular officers of these States immediate access to the seafarer and regular visits thereafter so long as the seafarer is interned.

(3) The case of a detained seafarer should be dealt with promptly under due

process of law. and the flag State and the State of nationality of the detained seafarer should be kept informed of developments as they occur.

21. ( 1) Every possible practical assistance should be given to seafarers strand- ed in foreign ports pending their repatriation.

(2) In the event of delay in the repatriation of seafarers. the competent authority should ensure that the consular or local representative of the fiag State is informed immediately.

22. Members should take measures. whenever necessary. to ensure the safety of seafarers from aggression and other unlawful acts while ships are in their territorial waters and especially in approaches to ports.

III. WELFARE FACILITIES AND SERVICES AT SEA

23. (1) Welfare facilities and amenities should be provided on board ship for the benefit of the seafarer-5. Where practicable such facilities should include—

(a) television viewing and the reception of radio broadcasts; (b) projection of films or video films. the stock of which should be adequate for the duration of the voyage and, where necessary. changed at reasonable intervals; (c) sports equipment including exercise equipment. table games. deck games;

(d) where possible. facilities for swimming; (e) a library containing vocational and other books. the stock of which should be adequate for the duration of the voyage and changed at reasonable intervals:

(f) facilities for recreational handicrafts.

(2) Where possible and appropriate. the provision of bars on board ship for seafarers Should be considered. unless this is contrary to national. religious or social customs.

24. Vocational training schemes for seafarers should. where appropriate. in- clude education and information on matters affecting their welfare. including general health hazards.

25. (1) Access to ship-to-shore telephone communications. where available. should be granted and charges for the use of the service Should be reasonable in amount.

• Sida 35
•  Original

(2) Every effort should be made to ensure that the forwarding of seafarers" Prop. 1988/89: 122 mail is as reliable and expeditious as possible. Effons should also be made to avoid Bila a 3 seafarers being required to pay additional postage when mail has to be readdressed g owing to circumstances beyond their control.

26. (1) Measures should be taken to ensure. subject to any applicable national or international laws or regulations. that whenever possible and reasonable seafar- ers are expeditiously granted permission to have their spouses. relatives and friends as visitors on board their ship when in port.

(2) Consideration should be given to the possibility of allowing seafarers to be accompanied by their spouses on an occasional voyage where this is practicable and reasonable. Such spouses should carry adequate insurance cover against accident and illness: the shipowners should give every assistance to the seafarer to effect such insurance.

27. Every effort should be made by those responsible in port and on board ship to facilitate shore leave for seafarers as soon as possible after a Ship's arrival in port.

IV. SAVINGS AND REMII'I'ANCE or WAGES

28. In order to help seafarers to save and to transmit their savings to their families— (a) there should be adopted a simple. rapid and safe system. operating with the assistance of consuls or other competent authorities. masters. shipowners" agents or reliable financial institutions. for enabling seafarers. and more especially those who are in a foreign country or serving in a ship registered in a country other than their own. to deposit or remit the whole or part of their wages; (b) a system for enabling seafarers. at the time of their signing on or during the voyage. to allot. if they so desire. a proportion of their wages for remittance at regular intervals to their families should be instituted or made of more general application; ( c) allotments should be remitted in due time and directly to the person or persons nominated by the seafarer: (d) efforts should be made to provide independent confirmation that seafarers' allotments are actually remitted to the person or persons nominated.

'N i.!l

• Sida 36
•  Original

(Översättning) Prop. 1988/892122

Rekommendation om sjömäns välfärd till sjöss och i hamn

Internationella arbctsorganisationens allmänna konferens, som av styrelsen för Internationella arbetsbyrån sammankallats till Geneve och där samlats den 24 september 1987 till sitt sjuttiofjärde möte.

som erinrar om bestämmelserna i 1936 års rekommendation om sjömäns välfärd i hamnarna samt i 1970 års rekommendation om sjöfolks välfärd.

som har beslutat att anta vissa förslag rörande sjömännens välfärd till sjöss och i hamn, vilken fråga är den andra punkten på mötets dagordning. och

som har bestämt att dessa förslag skall ta formen av en rekommendation. vilken kompletterar 1987 års konvention om sjömäns välfärd,

antar denna den åttonde dagen i oktober månad nittonhundraåttiosju följande rekommendation. som kan kallas 1987 års rekommendation om sjömäns välfärd:

1. Allmänt

1. I denna rekommendation avses med

a) "sjöman" varje person som är anställd i någon befattning ombord på ett sjögående fartyg. vare sig i offentlig eller privat ägo. med undantag för örlogsfartyg:

b) "välfärdsanordningar och välfärdsatgärdcr” anordningar och åtgärder på välfärds-. kultur-. rekreations- och informationsområdena.

2. 1 den uträckning den bedömer det vara praktiskt möjligt bör behörig myndighet. efter samråd med fiskefartygsägarnas och yrkesfiskarnas repre- sentativa organisationer. tillämpa bestämmelserna i denna rekommendation på yrkesfiske till havs.

3. 1) Medlemmar bör vidta åtgärder för att säkerställa att fullgoda välfärds- anordningar och välfärdsatgärdcr tillhandahålls åt sjömän såväl i hamn som ombord på fartyg samt att fullgott skydd är tillgängligt för dem när de utövar sitt yrke.

2) Vid genomförandet av dessa åtgärder bör medlemmar ta hänsyn till sjömännens särskilda behov. i synnerhet vid vistelse i främmande länder och inträde i krigszoncr. med avseende på säkerhet, hälsa och fritidsaktiviteter.

4. Arrangemang för tillsyn av välfärdsanordningar och välfärdsåtgärder bör innefatta medverkan av sjömännens och redamas representativa organisatio- ner.

5. Vällärdsanordningar och välfärdsåtgärder som tillhandahålls i enlighet med denna rekommendation bör vara tillgängliga för alla sjömän. oberoende av nationalitet. ras. hudfärg. kön. religion. politisk uppfattning eller social bakgrund och oberoende av i vilken stat det fartyg där de är anställda är registrerat.

6. Medlemmar bör samarbeta med varandra för att främja sjömännens välfärd till sjöss och i hamn. Sådant samarbete bör omfatta följande:

a) överläggningar mellan behöriga myndigheter syftande till att tillhanda- hålla och förbättra välfärdsanordningar och välfärdsåtgärder för sjömän, såväl i hamn som ombord på fartyg:

b) överenskommelser om samordning av resurser och gemensamt till- handahållande av välfärdsanordningar i större hamnar för att undvika onö- digt dubbelarbete'.

• Sida 37
•  Original

c) anordnande av internationella idrottstävlingar och uppmuntran till sjö- Prop. 1988/89: 122 männen att delta i idrottsaktiviteter; Bilaga 4

d) anordnande av internationella seminarier i ämnet sjömännens välfärd till sjöss och i hamn.

II. Välfärdsanördningar och välfärdsåtgärder i hamnar

7. 1) Medlemmar bör tillhandahålla eller säkerställa tillhandahållandet av Sådana välfärdsanordningar och välfärdsåtgärder som är erforderliga i lämp- liga hamnar inom det egna landet.

2) Medlemmar bör samråda med redamas och sjömännens representantiva organisationer när de skall bestämma vilka hamnar som skall vara lämpliga hamnar.

3) Välfärdsanordningar och välfärdsåtgärder bör ofta ses över för att säker- ställa att de är ändamålsenliga med hänsyn till de förändringar i sjömännens behov som följer av teknisk. operativ eller annan utveckling inom sjöfartsnä- ringen.

. 8. l) Välfärdsanordningar och välfärdsåtgärder bör tillhandahållas. i över- ensstämmelse med nationella förhållanden och nationell praxis, av en eller flera av följande:

&) de offentliga myndigheterna:

b) rcdarnas och sjömännens organisationer enligt kollektivavtal eller andra överenskomna arrangemang:

c) frivilliga organisationer.

2) Åtgärder bör vidtas för att säkerställa där det är nödvändigt att tekniskt kvalificerade personer anlitas på heltid för arbetet med välfärdsanordningar och välfärdsåtgärder för sjömän. utöver frivillig arbetskraft.

9. l ) Välfärdsstyrclser bör tillsättas i lämplig omfattning på hamn—, regional och nationell nivå. Dessas uppgifter bör omfatta

a) att fortlöpande pröva ändamålsenligheten i existerande välfärdsanord- ningar och ha uppsikt över behovet av att tillhandahålla ytterligare anord- ningar eller dra in underutnyttjade anordningar;

b) att bistå och ge råd till dem som ansvarar för tillhandahållandet av välfärdsanordningar och Säkerställa samordning mellan dessa.

2) Välfärdsstyrelscr bör bland sina ledamöter inbegripa representanter för redarnas och sjömännens representativa organisationer. behöriga myndighe- ter samt. där så befinns lämpligt, frivilliga organisationer och sociala organ.

3) Om så är lämpligt bör sjöfartsnationers konsuler och utländska välfärds- organisationcrs lokala representanter knytas till lokala, regionala och natio- nella välfärdsstyrelsers arbete i enlighet med nationella lagar och föreskrifter.

10. 1) Medlemmar bör säkerställa att tillräckligt och regelbundet finansiellt Stöd lämnas välfärdsanordningar och välfärdsåtgärdcr för sjömän.

2) Detta finansiella stöd bör. i enlighet med nationella förhållanden och nationell praxis. tillhandahållas genom ett eller flera av följande:

a) anslag ur allmänna medel:

b) pålagor eller andra särskilda avgifter från sjöfartskällor;

c) frivilliga bidrag från redare. sjömän eller deras organisationer;

d) frivilliga bidrag från andra källor. 3) Där för välfärdsåtgärdcr tas ut skatt. pålagor och Särskilda avgifter. bör dessa medel användas enbart för de ändamål för vilka de har debiterats.

l 1. För sjömän lämpliga hotell eller sjömanshem bör finnas där det finns behov av dem. Sådana hotell eller hem bör stå under vederbörlig tillsyn. priserna bör hållas på rimlig nivå. och åtgärder bör. där så är nödvändigt och möjligt. vidtas så att sjömansfamiljer kan inkvarteras.

• Sida 38
•  Original

12. l.) Nödvändiga välfärds- och rekreationsanordningar bör inrättas eller Prop. 1988/89: 122 utbyggas i hamnar. Dessa bör omfatta Bilaga 4

a) mötes- och rckrcationslokaler efter behov:

b) anläggningar för idrottsliga inom- och utomhusaktivitetcr. inklusive tävlingar:

c) Utbildningslokaler:

d) där så befinns lämpligt. anordningar för religionsutövning och personlig rådgivning.

2) Sådana anordningar kan tillhandahållas genom att anordningar avsedda för mera allmänt bruk görs tillgängliga för sjömän i enlighet med dessas behov.

l3. Där många sjömän av olika nationaliteter behöver anordningar såsom hotell. klubbar och idrottsanläggningar i en särskild hamn bör behöriga myndigheter eller organ i sjömännens hemländer samt i flaggstaterna, samt även berörda internationella sammanslutningar. samråda och samarbeta med behöriga myndigheter och organ i det land som hamnen är belägen i och med varandra. i syfte att samordna resurser och undvika onödigt dubbelarbe- te.

14. |) Information bör spridas bland sjömän om anordningar som är öppna för allmänheten i anlöpshamnar — i synnerhet transporter. välfärd. nöjen och utbildningsanordningar samt gudstjänstlokaler — samt också om anord- ningar som tillhandahålls särskilt åt sjömän.

2) Medlen för att sprida sådan information kan omfatta

a) utdelning i land och. under förutsättning av bcfälhavarcns samtycke. ombord på fartyget av broschyrer på de lämpligaste språken. innehållande information om anordningar som står till sjömännens förfogande i anlöps- hamnen eller nästa hamn dit fartyget är destinerat: sådana broschyrer bör innehålla en karta över centrala stadsdelar och hamnområdet:

b) inrättande i större hamnar av informationskontor. lätt tillängliga för sjömän och bemannade av personer som har förmåga att omedelbart tillhan- dahålla information och råd som är av nytta för sjömän.

15. Tillräckliga transportmedel till skäliga priser bör finnas tillgängliga vid varje rimlig tidpunkt för att göra det möjligt för sjömän att nå stadens centrala delar från lämpliga platser i hamnen.

16. Alla lämpliga åtgärder bör vidtas för att underrätta sjömän som kom- mer till en hamn om

a) särskilda faror eller sjukdomar som de kan utsättas för och sätten att undvika dcm:

b) nödvändigheten för personer som lider av sjukdomar att snabbt komma under behandling samt de närmaste tillgängliga resurserna för sådan behand- ling;

e) de faror som uppstår genom bruk av narkotika och alkohol.

l7. Åtgärder bör vidtas för att säkerställa att sjömän i hamn har tillgång till a) poliklinikbehandling för sjukdom och skada:

b) sjukhusvård när så är nödvändigt:

c) anordningar för tandvård. särskilt i akuta lägen.

18. Alla lämpliga åtgärder bör vidtas av behöriga myndigheter för att underrätta redare samt sjömän som kommer till en hamn om särskilda lagar och bruk. vars överträdande kan äventyra deras frihet.

19. I hamnområden och på tillf'artsvägar hör av behöriga myndigheter anordnas tillräcklig belysning och skyltning samt regelbunden patrullering för att främja sjömännens säkerhet.

• Sida 39
•  Original

20. 1) För att främja utländska sjömäns säkerhet bör åtgärder vidtas för att Prop. 1988/89; 122 underlätta - a) möjlighet till kontakt med deras konsulära företrädare: Bilaga 4 b) effektivt samarbete mellan konsulära företrädare och lokala eller natio- nella myndigheter. 2) Närhelst en sjöman har berövats friheten. av vilket skäl det vara må. inom en medlems territorium bör behörig myndighet. om sjömannen begär det. omgående underrätta flaggstaten och den stat som sjömannen är med- borgarc i. Den behöriga myndigheten bör omedelbart underrätta sjömannen om hans rätt att ställa ett sådant krav. Den stat som sjömannen är medborga- re i bör omedelbart underrätta sjömannens närmaste anförvant. Om en sjöman tas i fängsligt förvar. bör medlemmen medge dessa staters konsulära företrädare omedelbart tillträde till sjömannen samt därefter regelbundna besök så länge som sjömannen hålls fängslad. 3) En kvarhållen sjömans fall bör behandlas utan dröjsmål enligt vedertaget rättsligt förfarande. och flaggstatcn samt den stat som sjömannen är medbor- gare i bör hållas underrättade om utvecklingen så snart förändringar inträffar.

21. 1) l avvaktan på hemresa bör all praktisk hjälp ges till sjömän som är strandsatta i utländska hamnar.

2) I händelse av dröjsmål med sjömäns hemresa bör behörig myndighet försäkra sig om att konsulära eller lokala företrädare för flaggstatcn omgåen- de informeras.

22. Medlemmar bör närhelst så krävs vidta åtgärder för att ge sjömän skydd mot angrepp och andra olagliga handlingar medan fartyg befinner sig inom deras territorialvatten och särskilt i hamninlopp.

lll. Vältärdsanordningar och välfärdsåtgärder till sjöss

23. 1) Välfärds- och trivselanordningar bör tillhandahållas ombord på fartyg till gagn för sjömän. Där så är praktiskt möjligt bör sådana anordningar omfatta

a) möjlighet att se på TV och lyssna på radio:

b) visning av filmer eller videofilmer. vilka till antalet bör vara anpassade till resans längd samt. där så är nödvändigt. kunna bytas ut med rimliga mellanrum;

c) idrottsutrustning. inklusive motionsredskap. bordspel. däckspel: ö) där så är möjligt. anordningar för simning:

e) ett bibliotek innehållande facklitteratur och andra böcker. vilka till antalet bör vara anpassade till resans längd och kunna bytas ut med rimliga mellanrum;

f) anordningar för hobbyhantverk.

2) Där så är möjligt och lämpligt. bör inrättande av barer ombord övervä- gas. såvida inte detta strider mot nationella, religiösa eller sociala sedvänjor.

24. Sjömännens yrkesutbildning bör. där så är lämpligt. omfatta undervis- ning och information rörande förhållanden som berör deras välfärd, inklusi- ve allmänna hälsorisker.

25. 1) Tillgång till fclefonförbindelscr mellan fartyg och land bör medges och avgifterna för användning av dessa bör vara av skälig storlek.

2) Varje ansträngning bör göras för att säkerställa att tillställning av post till sjömän är så tillförlitlig och snabb som möjligt. Ansträngningar bör också göras för att undvika att sjömän avkrävs tilläggsporto när post måste efter- sändas beroende på omständigheter utanför deras kontroll.

26. 1) Åtgärder bör vidtas för att säkerställa. om annat ej följer av tillämpli- ga nationella eller internationella lagar och föreskrifter, att sjömän. närhelst det är möjligt och skäligt. skyndsamt beviljas tilltånd att ha make. släktingar och vänner på besök ombord när fartyget befinner sigi hamn. 39

• Sida 40
•  Original

2) Möjligheten att tillåta sjömännens makar att medfölja under någon Prop. 1988/89;122 enstaka sjöresa bör övervägas. där detta är praktiskt möjligt och skäligt. Bilaga 4 Maken bör i sådana fall vara tillräckligt försäkrad mot olycksfall och sjuk- dom. Redarna bör ge sjömannen all hjälp med att teckna sådan försäkring.

27. Varje ansträngning bör göras av de ansvariga i hamnen och ombord för att underlätta landgång för sjömännen snarast möjligt efter fartygets ankomst till hamnen.

IV. Besparingar och överföring av lön ]

28. För att hjälpa sjömän att spara och att överföra sina besparingar till sina familjer &) bör ett enkelt. snabbt och säkert system införas. administrerat med hjälp av konsuler eller andra behöriga myndigheter, befälhavare, skeppsmäklare eller pålitliga finansinstitut. för att göra det möjligt för sjömän. i synnerhet dem som är utomlands eller tjänstgör "på ett fartyg som är registrerat i ett annat land än deras eget. att deponera eller överföra hela sin lön eller del därav;

b) bör ett system inrättas eller ges mera allmän tillämpning för att göra det möjligt för sjömän att. vid den tidpunkt då de mönstrar på eller under resan. bestämma. om de så önskar. att en del av deras löner skall regelbundet överföras till deras familjer:

c) bör överföringar enligt b) verkställas i rätt tid och direkt till den person eller de personer som sjömannen har angivit:

d) bör ansträngningar göras för att tillhandahålla oberoende bekräftelse på att sjömännens överföringar enligt b) faktiskt har verkställts till den person eller de personer som har angivits.

• Sida 41
•  Original

Convention 164 . Prop. 1988/89: 122

The General Conference of the International Labour Organisation, Having been convened at Geneva by the Governing Body of the International Labour Office. and having met in its Seventy-fourth Session on 24 Septem- ber 1987, and Noting the provisions of the Medical Examination (Seafarers) Convention. 1946. the Accommodation of Crews Convention (Revised). 1949. the Ac- commodation of Crews (Supplementary Provisions) Convention. 1970. the Ships” Medicine Chests Recommendation. 1958, the Medical Advice at Sea Recommendation, 1958. and the Prevention of Accidents (Seafarers) Con- vention and Recommendation. 1970. and

Noting the terms of the International Convention on Standards of Training. Certification and Watchkeeping for Seafarers, 1978. as regards training in medical aid in the case of accidents or illnesses that are likely to occur on board ship. and Noting that for the success of action in the field of health protection and medical care for seafarers. it is important that close co-operation be main- tained in their respective fields between the International Labour Organis- ation. the International Maritime Organization and the World Health Organization. and Noting that the following standards have accordingly been framed with the co- operation of the International Maritime Organization and the World Health Organization. and that it is proposed to seek their continuing co-operation in the application of these standards. and Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to health protection and medical care for seafarers. which is the fourth item on the agenda of the session. and Having determined that these proposals shall take the form of an international Convention.

adopts this eighth day of October of the year one thousand nine hundred and eighty-seven the following Convention which may be cited as the Health Protec- tion and Medical Care (Seafarers) Convention. 1987:

Article 1

1. This Convention applies to every seagoing ship whether publicly or pn'vate- ly owned. which is registered in the territory of any Member for which the Convention is in force and which is ordinarily engaged in commercial man'time navigation.

2. To the extent it deems practicable. after consultation with the representa- tive organisations of fishing-vessel owners and fishermen, the competent authority shall apply the provisions of this Convention to commercial maritime fishing.

3. In the event of doubt as to whether or not any ships are to be regarded as engaged in commercial maritime navigation or commercial maritime fishing for the purpose of this Convention. the question shall be determined by the competent authority after consultation with the organisations of shipowners. seafarers and fishermen concerned.

4. For the purpose of this Convention the term "seafarer" means any person who is employed in any capacity on board a seagoing ship to which this Convention applies.

Article .? Prop. 1988/892 122

Effect shall be given to this Convention by national laws-or regulations. Bilaga 5 collective agreements. works rules. arbitration awards or court decisions or other means appropriate to national conditions.

Article 3

Each Member shall by national laws or regulations make shipowners responsi- ble for keeping ships in proper sanitary and hygienic conditions.

Article 4

Each Member shall ensure that measures providing for health protection and medical care for seafarers on board ship are adopted which—

(a) ensure the application to seafarers of any general provisions on occupational health protection and medical care relevant to the seafaring profession. as well as of special provisions peculiar to work on board; (b) aim at providing seafarers with health protection and medical care as compara- ble as possible to that which is generally available to workers ashore;

(c) guarantee seafarers the right to visit a doctor without delay in ports of call where practicable; (d) ensure that. in accordance with national law and practice. medical care and health protection while a seafarer is serving on articles are provided tree of charge to seafarers; (e) are not limited to treatment of sick or injured seafarers but include measures of a preventive character. and devote particular attention to the development of health promotion and health education programmes in order that seafarers themselves may play an active part in reducing the incidence of ill-health among their number.

Article 5

l. Every ship to which this Convention applies shall be required to carry a medicine chest.

2. The contents of the medicine chest and the medical equipment carried on board shall be prescribed by the competent authority taking into account such factors as the type of ship. the number of persons on board and the nature. destination and duration of voyages.

3. In adopting or reviewing the national provisions concerning the contents of the medicine chest and the medical equipment carried on board, the competent authority shall take into account international recommendations in this field. such as the most recent edition of the International Medical Guide for Ships and the List of Essential Drugs published by the World Health Organization, as well as ad- vances in medical knowledge and approved methods of treatment.

4. The medicine chest and its contents as well as the medical equipment carried on board shall be properly maintained and inspected at regular intervals. not exceeding 12 months. by responsible persons designated by the competent authority. who shall ensure that the expiry dates and conditions of storage of all medicines are checked.

5. The competent authority shall ensure that the contents of the medicine chest are listed and labelled with generic names in addition to any brand names used. expiry dates and conditions of storage. and that they conform to the medical guide used nationally.

6. The competent authority shall ensure that where a cargo which is classified dangerous has not been included in the most recent edition of the Medical First

• Sida 43
•  Original

Bilaga 5

Aid Guide for Use in Accidents involving Dangerous Goods published by the International Maritime Organization. the necessary information on the nature of the substances. the risks involved. the necessary personal protective devices. the relevant medical procedures and specific antidotes is made available to the master. seafarers and other interested persons. Such specific antidotes and personal pro— tective devices shall be on board whenever dangerous goods are carried.

7. In cases of urgent necessity and when a medicine prescribed by qualified medical personnel for a seafarer is not available in the medicine chest. the shipowner shall take all necessary steps to obtain it as soon as possible.

Article 6

1. Every ship to Which this Convention applies shall be required to carry a ship's medical guide adopted by the competent authority.

2. The medical guide shall explain how the contents of the medicine chest are to be used and shall be designed to enable persons other than a doctor to care for the sick or injuted on board both with and without medical advice by radio or satellite communication.

3. In adopting or reviewing the ship's medical guide used nationally. the competent authority shall take into account international recommendations in this field. including the most recent edition of the International Medical Guide for Ships and the Medical First Aid Guide for Use in Accidean involving Dangerous Goods.

Article 7

1. The competent authority shall ensure by a prearranged system that medical advice by radio or satellite communication to ships at sea. including specialist advice. is available at any hour of the day or night.

2. Such medical advice. including the onward transmission of medical mes- sages by radio or satellite communication between a ship and those ashore giving the advice. shall be available free of charge to all ships irrespective of the territory in which they are registered.

3. With a view to ensuring that optimum use is made of facilities available for medical advice by radio or satellite communication— (a) all ships to which this Convention applies which are equipped with radio installations shall carry a complete list of radio stations through which medical advice can be obtained:

(b) all ships to which this Convention applies which are equipped with 3 system of satellite communication shall carry a complete list of coast earth stations through which medical advice can be obtained;

(c) the lists shall be kept up to date and in the custody of the person on board responsible for communication duties.

4. Seafarers on board requesting medical advice by radio or satellite communi- cation shall be instructed in the use of the ship's medical guide and the medical section of the most recent edition of the International Code ofSignals published by the International Maritime Organization so as to enable them to understand the type of information needed by the advising doctor as well as the advice received.

5. The competent authority shall ensure that doctors providing medical advice in accordance with this Article receive appropriate training and are aware of shipboard conditions.

Article 8

1. All ships to which this Convention applies carrying 100 or more seafarers and ordinarily engaged on international voyages of more than three days' duration

• Sida 44
•  Original

shall carry a medical doctor as a member of the crew responsible for providing Prop. 1988/89: 122 medical care. Bilaga 5

2. National laws or regulations shall determine which other ships shall be required to carry a medical doctor as a member of the crew. taking into account. inter alia. such factors as the duration. nature and conditions of the voyage and the number of seafarers on board.

Article 9

1. All ships to which this Convention applies and which do not carry a doctor shall carry as members of the crew one or more specified persons in charge of medical care and the administering of medicines as part of their regular duties.

2. Persons in charge of medical care on board who are not doctors shall have satisfactorily completed a course approved by the competent authority of theoreti- cal and applied training in medical skills. This course shall comprise—

(a) for ships of less than 1.600 gross tonnage which ordinarily are capable of reaching qualified medical care and medical facilities within eight hours. elementary training which will enable such persons to take immediate. effec- tive action in case of accidents or illnesses likely to occur on board ship and to make use of medical advice by radio or satellite communication;

(b) for all other ships. more advanced medical training. including practical training in the emergency/casualty department of a hospital where practicable and training in life-saving techniques such as intravenous therapy. which will enable the persons concerned to participate effectively in co-ordinated schemes for medical assistance to ships at sea. and to provide the sick or injured with a satisfactory standard of medical care during the period they are likely to remain on board. Wherever possible. this training shall be provided under the supervision of a physician with a thorough knowledge and under- standing of the medical problems and circumstances relating to the seafaring profession. including expert knowledge of radio or satellite communication medical services.

3. The courses referred to in this Article shall be based on the contents of the most recent edition of the International Medical Guide for Ships. the Medical First Aid Guide for Use in Accidents involving Dangerous Goods. the Document for Guidance - An International Maritime Training Guide published by the Intema- tional Maritime Organization. and the medical section of the International Code of Signals as well as similar national guides.

4. Persons referred to in paragraph 2 of this Article and such other seafarers as may be required by the competent authority shall undergo refresher courses to enable them to maintain and increase their knowledge and skills and to keep abreast of new developments. at approximately five-year intervals.

5. All seafarers. during their maritime vocational training. shall receive in- struction on the immediate action that should be taken on encounteting an accident or other medical emergency on board.

6. In addition to the person or persons in charge of medical care on board. a specified crew member or crew members shall receive elementary training in medical care to enable him or them to take immediate effective action in case of accidents or illnesses likely to occur on board ship.

Article 10

All ships to which this Convention applies shall provide all possible medical assistance. where practicable. to other vessels which may request it.

• Sida 45
•  Original

Article II Prop. 1988/89: 122

1. In any ship of 500 or more gross tonnage. carrying 15 or more seafarers and Bilaga 5 engaged in a voyage of more than three days' duration. separate hospital accom- modation shall be provided. The competent authority may relax this requirement in respect of ships engaged in coastal trade.

2. In any ship of between 200 and 500 gross tonnage and in tugs this Article shall be applied where reasonable and practicable.

3. This Article does not apply to ships primarily propelled by sail.

4. The hospital accommodation shall be suitably situated. so that it is easy of access and so that the occupants may be comfortably housed and may receive proper attention in all weathers.

5. The hospital accommodation shall be so designed as to facilitate consulta- tion and the giving of medical first aid.

6. The arrangement of the entrance. benhs. lighting. ventilation. heating and water supply shall be designed to ensure the comfort and facilitate the treatment of the occupants.

7. The number of hospital berths required shall be prescribed by the compe- tent authority.

8. Water closet accommodation shall be provided for the exclusive use of the occupants of the hospital accommodation. either as part of the accommodation or in close proximity thereto.

9. Hospital accommodation shall not be used for other than medical purposes.

Article 12

1. A standard medical repon form for seafarers shall be adopted by the competent authority as a model for use by ships' doctors. masters or persons in charge of medical care on board and hospitals or doctors ashore.

2. The form shall be specially designed to facilitate the exchange of medical and related information concerning individual seafarers between ship and shore in cases of illness or injury.

3. The information contained in the medical report form shall be kept confi— dential and shall be used for no other purpose than to facilitate the treatment of seafarers.

Article 13

1. Members for which this Convention is in force shall co-operate with one another in promoting protection of the health of seafarers and medical care for them on board ship.

2. Such co-operation might cover the following matters: (a) developing and co-ordinating search and rescue efforts and arranging prompt medical help and evacuation at sea for the seriously ill or injured on board a ship through such means as periodic ship position reporting systems. rescue co— ordination centres and emergency helicopter services. in conformity with the provisions of the lntemational Convention of Maritime Search and Rescue. 1979. and the Merchant Ship Search and Rescue Manual and IMO Search and Rescue Manual developed by the lntemational Maritime Organization:

(b) making optimum use of fishing vessels carrying a doctor and stationing ships at sea which can provide hospital and rescue facilities;

• Sida 46
•  Original

(c) compiling and maintaining an international list of doctors and medical care Prop. 1988/892 122 facilities available world-wide to provide emergency medical care to seafarers; Bilaga 5

(d) landing seafarers in port for emergency treatment; (e) repatriating seafarers hospitalised abroad as soon as practicable. in accordance with the medical advice of the doctors responsible for the case. which takes into account the seafarer's wishes and needs; (f) arranging personal assistance for seafarers during repatriation. in accordance with the medical advice of the doctors responsible for the case. which takes into account the seafarer's wishes and needs; (g) endeavouring to set up health centres for seafarers to—

(i) conduct research on the health status. medical treatment and preventive health care of seafarers; (ii) train medical and health service staff in maritime medicine;

(h) collecting and evaluating statistics concerning occupational accidents. diseases and fatalities to seafarers and integrating and harmonising them with any existing national system of statistics on occupational accidents. diseases and fatalities covering other categories of workers;

(i) organising international exchanges of technical information. training material and personnel. as well as international training courses. seminars and working groups; (j) providing all seafarers with special curative and preventive health and medical services in port. or making available to them general health. medical and rehabilitation services;

tk) arranging for the repatriation of the bodies or ashes. in accordance with the wishes of the next of kin. of deceased seafarers as soon as practicable.

3. lntemational co-operation in the field of health protection and medical care for seafarers shall be based on bilateral or multilateral agreements or consultations among Members.

Article 14

The formal ratifications of this Convention shall be communicated to the Director-General of the International Labour Office for registration.

Article 15

1. This Convention shall be binding only upon those Members of the lntema- tional Labour Organisation whose ratifications have been registered with Director- General.

2. It shall come into force twelve months after the date on which the ratifica- tions of two Members have been registered with the Director-General.

3. Thereafter. this Convention shall come into force for any Member twelve months after the date on which its ratification has been registered.

Article 16

1. A Member which has ratificd this Convention may denounce it after the expiration of ten years from the date on which the Convention first comes into force. by an act communicated to the Director-General of the International Labour Office for registration. Such denunciation shall not take effect until one year after the date on which it is registered.

2. Each Member which has ratified this Convention and which does not. within the year following the expiration of the period of ten years mentioned in the

• Sida 47
•  Original

preceding paragraph. exercise the right of denunciation provided for in this Prop. l988/89:122 Article. will be bound for another period of ten years and. thereafter. may Bila a 5 denounce this Convention at the expiration of each period of ten years under the g terms provided for in this Article.

Article 17

1. The Director—General of the lntemational Labour Office shall notify all Members of the International Labour Organisation of the registration of all ratifications and denunciations communicated to him by the Members of the Organisation.

2. When notifying the Members of the Organisation of the registration of the sec0nd ratification communicated to him. the Director-General shall draw the attention of the Members of the Organisation to the date upon which the Conven- tion will come into force.

Article 18

The Director-General of the International Labour Office shall communicate to the Secretary-General of the United Nations for registration in accordance with Article 102 of the Charter of the United Nations full particulars of all ratifications and acts of denunciation registered by him in accordance with the provisions of the preceding Articles.

A rticle I 9

At such times as it may consider necessary the Governing Body of the International Labour Office shall present to the General Conference a report on the working of this Convention and shall examine the desirability of placing on the agenda of the Conference the question of its revision in whole or in part.

Article 20

l. Should the Conference adopt a new Convention revising this Convention in whole or in part. then, unless the new Convention otherwise provides—

(a) the ratification by a Member of the new revising Convention shall ipso jure involve the immediate denunciation of this Convention. notwithstanding the provisions of Article 16 above. if and when the new revising Convention shall have come into force; (b) as from the date when the new revising Convention comes into force this Convention shall cease to be open to ratification by the Members.

2. This Convention shall in any case remain in force in its actual form and content for those Members which have ratified it but have not ratified the revising Convention.

Article 21

The English and French versions of the text of this Convention are equally authoritative.

• Sida 48
•  Original

(Översättning) Konvention I 64

Konvention om hälsoskydd och sjukvård för sjömän

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens. som av styrelsen för Internationella arbetsbyrån har sammankallats till Geneve och där samlats den 24 september 1987 till sitt sjuttiofjärde möte.

som beaktar bestämmelserna i 1946 års konvention om läkarundersökning av sjömän. 1949 års konvention om besättningsbostäder (reviderad). 1970 års konvention om besättningsbostäder (tilläggsbestämmelser). 1958 års re- kommendation om skeppsapotek. 1958 års rekommendation om medicinsk rådgivning till sjöss samt 1970 års konvention om förebyggande av olycksfall (sjöfolk) och rekommendation om förebyggande av yrkesskador (sjöfolk).

som beaktar bestämmelserna i 1978 års internationella konvention om normer för sjöfolks utbildning. certifiering och vakthållning, såvitt avser sjukvårdsutbildning i händelse av olyckor eller sjukdomar som kan inträffa ombord på fartyg,

som beaktar att det för framgång med åtgärder i fråga om hälsoskydd och sjukvård för sjömän är viktigt att nära samarbete upprätthålls mellan Interna- tionella arbetsorganisationen. Internationella sjöfartsorganisationcn samt Världshälsoorganisationen inom dessa organisationers respektive verksam- hetsområdcn. _

som beaktar att följande normer i enlighet därmed har utarbetats i samar- bete med Internationella sjöfartsorganisationen och Världshälsoorganisatio- ncn och att avsikten är att söka fortsatt samarbete med dessa organisationer vid tillämpningen av dessa normer.

som har beslutat att anta vissa förslag angående hälsoskydd och sjukvård för sjömän. vilken fråga är den fjärde punkten på mötets dagordning. och

som har bestämt att dessa förslag skall ta formen av en internationell konvention.

antar denna den åttonde dagen i oktober månad nittonhundraåttiosju följande konvention. som kan kallas 1987 års konvention om hälsoskydd och sjukvård för sjömän:

Artikel I

1. Denna konvention är tillämplig på varje sjögående fartyg. vare sig i offentlig eller privat ägo. som är registrerat inom ett territorium som tillhör en medlem för vilken konventionen är i kraft och som normalt är sysselsatt i handelssjöfart.

2. I den utsträckning den bedömer det vara praktiskt möjligt skall behörig myndighet. efter samråd med fiskefartygsägarnas och yrkesfiskarnas repre- sentativa organisationer. tillämpa bestämmelserna i denna konvention på yrkesfiske till havs.

3. Om det vid tillämpning av denna konvention rådcr tvekan om huruvida fartyg skall anses vara sysselsatta i handelssjöfart eller yrkesfiske till havs. skall frågan avgöras av behörig myndighet efter samråd med vederbörande redare-. sjöfolks- och yrkesfiskarorganisationcr.

4. I denna konvention avses med "sjöman" varje person som är anställd i någon befattning ombord på ett sjögående fartyg. på vilket denna konvention är tillämplig.

Artikel 2

Denna konvention skall ges verkan genom nationella lagar eller föreskrif- ter. kollektivavtal. arbetsreglcr. skiljedomar eller domstolsavgöranden eller på annat sätt som är lämpligt med hänsyn till nationella förhållanden.

»

• Sida 49
•  Original

Artikel 3 Prop. 1988/89: 122

Varje medlem skall genom nationella lagar eller föreskrifter göra redarna Bilaga 6 ansvariga för att fartygens sanitära och hygieniska förhållanden är tillfreds- ställande.

.flrtike/ 4

Varje medlem skall säkerställa att sådana åtgärder vidtas angående hälso- skydd och sjukvård för sjömän ombord på fartyg som

a) säkerställer tillämpningen på sjömän av allmänna bestämmelser om hälsoskydd i arbetet och om sjukvård som kan vara av betydelse för sjömans- yrket samt av särskilda bestämmelser som är specifika för skeppstjänsten;

b) syftar till att tillhandhålla sjömän hälsoskydd och sjukvård som är så jämförbara som möjligt med det skydd och den värd som vanligen finns att tillgå för arbetstagare i land:

c) tillförsäkrar sjömän rätt att. där så är möjligt. utan dröjsmål besöka läkare i hanmar som fartyget anlöper:

d) säkerställer att. i enlighet med nationell lag och praxis. sjukvård och hälsoskydd för sjömän. medan de tjänstgör ombord och är upptagna i sjö- mansrullan. tillhandahålls dem kostnadsfritt:

e) inte är begränsade till behandling av sjuka eller skadade sjömän utan också omfattar åtgärder av förebyggande karaktär samt ägnar särskild upp- märksamhet åt utveckling av program för främjande av hälsa och utbildning i hälsofrågor. så att sjömännen själva skall kunna spela en aktiv roll för att inom sin kår minska förekomsten av ohälsa.

Artikel 5

1. Varje fartyg. på vilket denna konvention är tillämplig. skall medföra ett skeppsapotek.

2. Skeppsapotekets innehåll och den medicinska utrustning som skall med- föras ombord skall föreskrivas av den behöriga myndigheten. med beaktande av sådana faktorer som fartygets typ. antalet personer ombord samt resornas art. mål och varaktighet.

3. Vid antagande eller översyn av de nationella bestämmelserna om Skeppsapotekets innehåll och den medicinska utrustning som medförs om- bord skall den behöriga myndigheten beakta internationella rekommendatio- ner på detta område. såsom den senaste upplagan av "International Medical Guide for Ships" och "List of Essential Drugs". vilka publiceras av Världs- hälsoorganisationen. liksom även framsteg inom den medicinska vetenska- pen och beprövade behandlingsmetoder.

4. Skeppsapoteket och dess innehåll liksom den medicinska utrustning som medförs ombord skall underhållas på vederbörligt sätt och inspekteras med jämna mellanrum. ej överstigande tolv månader. av ansvariga personer som utsetts av den behöriga myndigheten och som skall se till att alla läkemedel kontrolleras med avseende på sista förbrukningsdag och lagringsförcskrifter- na. 5. Den behöriga myndigheten skall säkerställa att innehållet i skeppsapote- ket förtecknas och är försett med etiketter som upptar generiska namn utöver förekommande fabrikatnamn samt sista förbrukningsdag och lagringsföre- skrifter. Myndigheten skall även se till att innehållet i skeppsapoteket över- ensstämmer med den sjukvårdshandledning som används nationellt.

6. Den behöriga myndigheten skall säkerställa att. då en last som klassifice- ras som farlig ej är upptagen i den senaste upplagan av "Medical First Aid Guide for Use in Accidents involving Dangerous Goods". som utges av Internationella sjöfartsorganisationcn. nödvändig information om substan- sernas natur. aktuella risker. nödvändig personlig skyddsutrustning. tillämp- liga behandlingsmetodcr och särskilda motgifter görs tillgängliga för befäl- havaren. sjömännen och andra intresserade personer. Sådana särskilda mot- gifter och sådan personlig skyddsutrustning skall finnas ombord närhelst farligt gods transporteras. 49

• Sida 50
•  Original

7. 1 fall av trängande behov och när ett läkemedel. som ordineras en sjöman Prop. 1988/89: 122 av kvalificerad medicinsk personal. inte finns tillgängligt i skeppsapoteket. Bilaga 6 skall redaren vidta alla nödvändiga åtgärder för att anskaffa detta läkemedel så snart som möjligt.

Artikel 6

1. Varje fartyg. på vilket denna konvention är tillämplig. skall medföra en sjukvårdshandledning för fartyg antagen av den behöriga myndigheten.

2. Av sjukvårdshandledningen skall framgå hur innehållet i skeppsapoteket skall användas. Den skall vara utformad så att den möjliggör för personer. som ej är läkare. att ta vård om sjuka eller skadade ombord både med och utan medicinsk rådgivning via radio eller satellitkommunikation.

3. Vid antagande eller översyn av den sjukvårdshandledning för fartyg som används nationellt skall den behöriga myndigheten beakta internationella rekommendationer på detta område. bl. a. den senaste upplagan av "Interna- tional Medical Guide for Ships" och "Medical First Aid Guide for Use in Accidents involving Dangerous Goods".

.—lrlikt'/ .7

l. Den behöriga myndigheten skall genom ett i förväg anordnat system säkerställa att medicinsk rådgivning via radio eller satellitkommunikation till fartyg till sjöss. inklusive specialistrådgivning. är tillgänglig varje timma på dygnet

2. Sådan medicinsk rådgivning. inklusive vidaresändning av medicinska meddelanden via radio eller satellitkommunikation mellan ett fartyg och de personer i land som ger råden. skall vara tillgänglig avgiftsfritt för alla fartyg, oavsett i vilket territorium de är registrerade.

3. För att de resurser som är tillgängliga för medicinsk rådgivning via radio eller satellitkommunikation skall utnyttjas på bästa möjliga sätt skall

a) alla fartyg. på vilka denna konvention är tillämplig och som är utrustade med radioanläggning. medföra en fullständig förteckning över radiostationer genom vilka medicinsk rådgivning kan erhållas:

b) alla fartyg. på vilka denna konvention är tillämplig och som är utrustade med ett system för satellitkommunikation. medföra en fullständig förteck- ning över kustjordstationcr genom vilka medicinsk rådgivning kan erhållas;

c) förteckningarna hållas aktuella och förvaras av den person som har ansvaret för radio- eller satellitkommunikationerna ombord.

4. Sjömän ombord. som begär medicinsk rådgivning via radio eller satellit- kommunikation. skall instrueras i användandet av sjukvårdshandledningen för fartyg och det medicinska avsnittet i den senaste upplagan av "Internatio- nal Code of Signals" som utges av Internationella sjöfartsorganisationen. så att det skall bli möjligt för (lem att förstå vad slags information den rådgivan- de läkaren behöver. liksom även de mottagna råden.

5. Den behöriga myndigheten skall se till att läkare. som tillhandahåller medicinsk rådgivning i enlighet med denna artikel. erhåller lämplig utbild- ning och är medvetna om förhållandena på fartyg.

.-lrlikt'/ Ö)

1. Alla fartyg. på vilka denna konvention är tillämplig och som medför minst l00 sjömän och vanligen är sysselsatta i internationella resor av mer än tre dygns varaktighet. skall som besättningsmedlem medföra en läkare. an- svarig för att tillhandahålla sjukvård.

2. Nationella lagar eller föreskrifter skall reglera vilka andra fartyg som skall medföra en läkare som besättningsmedlem. med beaktande av bland annat sådana faktorer som resans varaktighet. art och villkor samt antalet sjömän ombord.

• Sida 51
•  Original

Arif/(019 Prop. 1988/89: 122

1. Alla fartyg. på vilka denna konvention är tillämplig och som inte medför Bilaga 6 en läkare. skall som besättningsmedlemmar medföra en eller flera särskilt utsedda personer som har till uppgift att, inom ramen för sina reguljära tjänsteåligganden. sköta sjukvård och dela ut läkemedel.

2. Personer med uppgift att sköta sjukvård ombord. vilka inte är läkare. skall med tillfredsställande resultat ha genomgått en av den behöriga myndig- heten godkänd kurs innefattande teoretisk och tillämpad utbildning i medi- cinska färdigheter. Denna kurs skall omfatta

a) med avseende på fartyg med bruttodräktighet understigande ] 600. vilka vanligen kan nå kvalificerad sjukvård och medicinska resurser inom åtta timmar. grundläggande utbildning som skall göra det möjligt att omedelbart vidta effektiva åtgärder i händelse av olyckor eller sjukdomar som kan inträffa ombord på fartyg och att använda sig av medicinsk rådgivning via radio eller satellitkommunikation;

b) med avseende på alla andra fartyg. mer avancerad medicinsk utbildning, innefattande praktisk utbildning vid akutavdelningen på ett sjukhus, där så är möjligt. och utbildning i livräddningstekniker. såsom intravenös behand- ling. vilken utbildning skall göra det möjligt för berörda personer att effektivt delta i samordnad verksamhet för medicinsk assistans åt fartyg till sjöss och att ge sjuka eller skadade sjukvård med en tillfredsställande standard under den tid som de förväntas bli kvar ombord. Närhelst det är möjligt skall den na utbildning ges under överinseende av en läkare som har ingående kunskap om och förståelse för de medicinska problem och förhållanden som hänför sig till sjömansyrket. inklusive expertkunskap om medicinska åtgärder via radio eller satellitkommunikation.

3. De kurser som avses i denna artikel skall grundas på innehållet i den senaste utgåvan av "International Medical Guide for Ships". av "Medical First Aid Guide for Use in Accidents involving Dangerous Goods". av "Document for Guidance — An International Maritime Training Guide". som har utgivits av Internationella sjöfartsorganisationen. av det medicinska avsnittet i "International Code ofSignals" samt av liknande nationella hand- ledningar.

4. Personer som avses i punkt 2 i denna artikel och sådana sjömän i övrigt som den behöriga myndigheten bestämmer skall genomgå fortbildningskur- ser. med omkring fem års mellanrum, för att göra det möjligt för dem att vidmakthålla och utöka sina kunskaper och färdigheter och att hålla sig åjour med utvecklingen.

5. Alla sjömän skall under sin utbildning i sjömansyrket erhålla instruktion om de omedelbara åtgärder som skall vidtas i händelse av en olycka eller annan nödsituation av medicinsk natur ombord.

6. Utöver den eller de personer som har till uppgift att sköta sjukvård ombord. skall en eller flera särskilt utsedda besättningsmedlemmar erhålla grundläggande utbildning i sjukvård för att de skall bli i stånd att omedelbart vidta effektiva åtgärder i händelse-av olyckor eller sjukdomar som kan inträffa ombord på fartyg.

Artikel 10 Alla fartyg. på vilka denna konvention är tillämplig. skall. när det är praktiskt möjligt. ge all möjlig medicinsk assistans åt andra fartyg som begär det.

Artikel 11

l. På varje fartyg med en bruttodräktighet om minst 500. som medför minst 15 sjömän och sysselsätts i en resa av mer än tre dygns varaktighet. skall ett särskilt sjuklörläggningsutrymme tillhandahållas. Den behöriga myndigheten får göra undantag från detta krav i fråga om fartyg sysselsatta i kusttraftk.

• Sida 52
•  Original

2. På varje fartyg med en bruttodräktighet om mellan 200 och 500 samt på Prop. 1988/89: 122 bogscrfartyg skall denna artikel tillämpas där det är rimligt och genomför- Bilaga 6 bart.

3. Denna artikel är ej tillämplig på fartyg som huvudsakligen framdrivs med segel.

4. Sjrrklörläggningsutrynrmet skall vara lämpligt beläget. så att det kan nås lätt och de intagna kan få bekvämt logi och vederbörlig tillsyn i alla väder.

5. Sjukförläggningsutrymnrct skall vara utformat på sådant sätt att konsul- tationer och meddelande av medicinsk första hjälp underlättas.

6. Ingången. vårdplatserna. belysningen. ventilationen. uppvärmningen och vattenlörsörjningen skall ha sådan utformning att de intagna patienter— nas bekvämlighet tillgodoses och deras behandling underlättas.

7. Antalet erforderliga vårdplatser skall föreskrivas av den behöriga myn- digheten.

8. Vattentoalettutrymrne skall tillhandahållas för att användas enbart av de i sjukförläggningsutrym met intagna patienterna. antingen som en del av detta utrymme eller i dess omedelbara närhet.

9. Sjukförläggningsutrymmet skall inte användas för annat än sjukvårdsän- damål.

.-'lrtike/ 12

1. Ett standardiserat medicinskt rapportformulär för sjömän skall antas av den behöriga myndigheten som modell för att användas av skeppsläkare. befälhavare eller personer med uppgift att sköta sjukvård ombord och av sjukhus eller läkare i land.

2. Formuläret skall vara särskilt utformat för att underlätta utbyte av medicinsk och därmed sammanhängande information angående enskilda sjöman mellan fartyg och land i fall av sjukdom eller skada.

3. Den information som det medicinska rapportformuläret innehåller skall hållas konfidentiell och skall inte användas för något annat ändamål än att underlätta behandlingen av sjömän.

.rlrtike/ [3

1. Medlemmar. för vilka denna konvention är i kraft. skall samarbeta med varandra för att främja hälsoskydd för sjömän och sjukvård av dessa ombord på fartyg.

2. Sådant samarbete kan omfatta följande:

a) att utveckla och samordna sjöräddningsinsatser och ordna med omedel- bar sjukhjälp för och hämtning till sjöss av allvarligt sjuka eller skadade ombord på ett fartyg genom sådana medel som system för periodisk rapporte- ring av fartygs positioner. räddningscentraler och helikoptertjänst för nödsi- tuationer. i överensstämmelse med bestämmelserna i 1979 års internationella sjöräddningskonvention samt "Merchant Ship Search and Rescue Manual" och "IMO Search and Rescue Manual", som utarbetats av Internationella sjöfartsorganisationen:

b) att på bästa sätt utnyttja fiskefartyg. som nrcdlör läkare. och till sjöss stationerade fartyg. som kan tillhandahålla sjukhus- och räddningsresurser;

e) att sammanställa och hålla å jour en internationell förteckning över läkare och sjukvårdsresurser tillgängliga runtom i världen för att ge sjukvård åt sjömän i nödsituationer;

d) att landsätta sjömän i hamn för akutbchandling:

e) att sända hem sjömän som tagits in på sjukhus utomlands. så snart det kan ske. i enlighet med den medicinska rådgivningen från de läkare som har ansvaret för fallet och med beaktande av sjömannens önskemål och behov:

f) att ordna med personlig hjälp åt sjömän under hemtransporten. i enlighet med den medicinska rådgivningen från de läkare som har ansvaret för fallet och med beaktande av sjömannens önskemål och behov;

g) att eftersträva att upprätta hälsocentraler för sjömän för att

• Sida 53
•  Original

I) bedriva forskning om hälsostatus. läkarbehandling och förebyggande Prop. 1988/89: l22 hälsovård i fråga om sjömän; Bilaga 6 2) utbilda sjukvårds- och friskvårdspersonal i ämnet sjöfartsmedicin: h) att insamla och utvärdera statistik angående arbetsolyckor. arbetssjuk- domar och dödsfall bland sjömän och att integrera och harmonisera den med befintliga nationella system för statistik om arbetsolyckor. arbetssjukdomar och dödsfall. som avser andra kategorier av arbetstagare; i) att anordna såväl internationellt utbyte av teknisk information. utbild- ningsmaterial och utbildningspersonal som internationella utbildningskurser. seminarier och arbetsgrupper: j) att ge alla sjömän särskild vårdande och förebyggande hälsoservice och medicinsk service i hamn eller att göra allmän hälsoservice. medicinsk ser- vice och rehabiliter ingsservice tillgänglig för dem; k) att ombesörja hcmsändning av liket eller askan efter avlidna sjömän så snart som möjligt. i enlighet med de närmaste anhörigas önskemål. 3. Internationellt samarbete på området hälsoskydd och sjukvård för sjö- män skall grundas på bilaterala eller multilaterala överenskommelser eller överläggningar nrellan medlemmarna.

.-'lrtike/ 14 Ratifikationsinstrumcnt avseende denna konvention skall sändas till Inter- nationella arbetsbyråns generaldirektör för registrering.

Artikel 15

|. Denna konvention skall vara bindande endast för de medlemmar av Internationella arbetsorganisationen vilkas ratifikationcr har registrerats hos generaldirektören.

2. Den träder i kraft tolv månader efter den dag. då ratifikationer från två medlemmar har registrerats hos generaldirektören.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader efter den dag. då dess ratifikation har registrerats.

.'lt'llkt'/ få

1. En medlem som har ratificerat denna konvention kan säga upp den sedan tio år förflutit från den dag. då konventionen först träder i kraft. genom en skrivelse som sänds till Internationella arbetsbyråns generaldirektör för registrering. Sådan uppsägning skall inte träda i kraft förrän ett år efter den dag. då den har registrerats.

2. Varje medlem. som har ratificerat denna konvention och som inte. inom det år som följer på utgången av den i föregående punkt nämnda tioårsperio- den. utnyttjar sin rätt till uppsägning enligt denna artikel. är bunden under ytterligare en tioårsperiod och kan därefter. på de i denna artikel föreskrivna villkoren. säga upp denna konvention vid utgången av varje tioårsperiod.

Artikel 17

|. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta alla med- lemmar av Internationella arbetsorganisationcn om registreringen av alla ratifikationcr och uppsägningar som generaldirektören har tagit emot från organisationens medlemmar.

2. När generaldirektören underrättar organisationens medlemmar om re- gistreringen av den andra ratifikationen i ordningen som han har tagit emot. skall han fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag. då konventionen träder i kraft.

U! '.,4

• Sida 54
•  Original

Artikel IR Prop. l988/89: 122 Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall. för registrering enligt Bilaga 6 artikel l02 i Förenta nationernas stadga. lämna Förenta nationernas general- sekreterare fullständiga upplysningar om samtliga ratifikationcr och uppsäg- ningar som har registrerats hos honom enligt bestämmelserna i föregående artiklar.

Artikel 19

Vid de tidpunkter. då Internationella arbetsbyråns styrelse finner det nöd- vändigt. skall dcn avlämna rapport till den allmänna konferensen om denna konventions tillämpning och undersöka om det finns anledning att föra upp frågan om revidering av konventionen. helt eller delvis. på konferensens dagordning.

Artikel 20

|. Om konferensen antar en ny konvention varigenom denna konvention helt eller delvis revideras och den nya konventionen inte föreskriver annat, skall

a) en medlems ratifikation av den nya konventionen. utan hinder av bestämmelserna i artikel 16 ovan. anses medföra omedelbar uppsägning av denna konvention. om och när den nya konventionen har trätt i kraft:

b) från den dag. då den nya konventionen träder i kraft. denna konvention upphöra att vara öppen för ratifikation av medlemmarna.

2. Denna konvention skall likväl förbli gällande till form och innehåll för de medlemmar som har ratificerat den men inte har ratificerat den nya konventionen.

Artikel 2] De engelska och franska versionerna av denna konventionstext har lika giltighet.

• Sida 55
•  Original

C_0_nvention_155 Prop. 1988/89: 122 '

The General Conference of the International Labour Organisation. Having been convened at Geneva by the Governing Body of the International Labour Office. and having met in its Seventy-fourth Session on 24 Septem- ber 1987. and Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to the social security protection for seafarers including those serving in ships fiying flags other than those of their own country. which is the third item on the agenda of the session. and Having determined that these proposals shall take the form of an international Convention revising the Sickness Insurance (Sea) Convention, 1936, and the Social Security (Seafarers) Convention, 1946.

adopts this ninth day of October of the year one thousand nine hundred and eighty-seven the following Convention. which may be cited as the Social Security (Seafarers) Convention (Revised), "1987."

PART I. GENERAL PROVISIONS

Article ]

In this Convention—

(0) the term " Member" means any Member of the International Labour Organis- ation that is bound by the Convention; (b) the term "legislation” includes any social security rules as well as laws and regulations ; (c) the term "seafarers" means persons employed in any capacity on board a seagoing ship which is engaged in the transport of cargo or passengers for the purpose of trade. is utilised for any other commercial purpose or is a seagoing tug. with the exception of persons employed on -

(i) small vessels including those primarin propelled by sail. whether or not they are fitted with auxiliary engines;

(ii) vessels such as oil rigs and drilling platforms when not engaged in navigation; the decision as to which vessels and installations are covered by clauses (i) and (ii) being taken by the competent authority of each Member in consultation with the most representative organisations of shipowners and seafarers:

(d) the term "dependant" has the meaning assigned to it by national legislation;

(e) the term "survivors" means persons defined or recognised as such by the legislation under which the benefits are awarded; where persons are defined or recognised as survivors under the relevant legislation only on the condition that they were living with the deceased. this condition shall be deemed to be satisfied in respect of persons who obtained their main support from the deceased: (f) the term " competent Member" means the Member under whose legislation the person concerned can claim benefit; (g) the term " residence " and ** resident " refer to ordinary residence; (h) the term " temporarily resident" refers to a temporary stay; (i) the term ” repatriation " means transportation to a place to which seafarers are entitled to be returned under laws and regulations or collective agreements applicable to them;

• Sida 56
•  Original

(j)" the term "non-contributory" applies to benefits the award of which does not Prop. 1988/89: 122 depend on direct financial participation by the persons protected or by their Bilaga 7 employer, or on a qualifying period of occupational activity; (k) the term " refugee " has the meaning assigned to it in Article 1 of the Conven- tion relating to the Status of Refugees of 28 July 1951 and in paragraph 2 of Article 1 of the Protocol relating to the Status of Refugees of 31 January 1967:

(I) the term "stateless person " has the meaning assigned to it in Article 1 of the Convention relating to the Status of Stateless Persons of 28 September 1954.

Article 2

1. The Convention applies to all seafarers and. where applicable. their depen- dants and their survivors.

2. To the extent it deems practicable. after consultation with the representa- tive organisations of fishing vessel owners and fishermen. the competent authority shall apply the provisions of this Convention to commercial maritime fishing.

Article 3

Members are bound to comply with the provisions of Article 9 or Article 11 in respect of at least three of the following branches of social security: (al medical care: (b) sickness benefit; (e) unemployment benefit; (d) old-age beneht: (e) employment injury benefit: (f) family benefit: (g) maternity benefit; (h) invalidity benefit; (i) survivors' benefit; including at least one of the branches specified in subparagraphs (c), (d), (e). (h) and (i). Article 4

Each Member shall specify at the time of its ratification in respect of which of the branches mentioned in Article 3 it accepts the obligations of Article 9 or Article 11. and shall indicate separately in respect of each of the branches specified whether it undertakes to apply the minimum standards of Article 9 or the superior standards of Article 11 to that branch.

Article 5

Each Member may subsequently notify the Director-General of the Interna— tional Labour Office that it accepts. with effect from the date of the notification. the obligations of this Convention in respect of one or more of the branches mentioned in Article 3 not already specified at the time of its ratification. indicat- ing separately in respect of each of these branches whether it undertakes to apply to that branch the minimum standards of Article 9 or the superior standards of Article 11.

Article 6

A Member may by & notification to the Director-General of the International Labour Office. which shall take effect as from the date of the notification. subsequently replace the application of the provisions of Article 9 by that of the provisions of Article 11 in respect of any branch accepted.

• Sida 57
•  Original

PART II. PROTECTION PROVIDED Prop. 1988/89: 122 Bilaga 7

GENERAL STANDARDS

Article 7

The legislation of each Member shall provide for seafarers to whom the legislation of that Member is applicable social security protection not less favoura- ble than that enjoyed by shoreworkers in respect of each of the branches of social security mentioned in Article 3 for which it has legislation in force.

A rticle 8

Arrangements for the maintenance of rights in course of acquisition by a person who. having ceased to be subject to a Member's scheme of compulsory social security for seafarers. becomes subject to an equivalent scheme of that Member for shoreworkers. or vice versa. shall be made between the schemes concerned.

MINIMUM STAN DARDS

Article 9

When a Member has undertaken to apply the provisions of this Article to any branch of social security. seafarers and. where applicable. their dependants and survivors who are protected by the legislation of that Member shall be entitled to social security benefits not less favourable in respect of contingencies covered, conditions of award. level and duration than those specified in the following provisions of the Social Security (Minimum Standards) Convention. 1952. for the branch in question:

(a) for medical care in Articles 8. 10 (paragraphs 1. 2 and 3). 11 and 12 (paragraph 1): (b) for sickness bene/it in Articles 14. 16 (in conjunction with Article 65 or 66 or 67). 17 and 18 (paragraph 1); (c) for unemployment benefit in Articles 20. 22 (in conjunction with Article 65 or 66 or 67), 23 and 24; (d) for old-age benefit in Articles 26. 28 (in conjunction with Article 65 or 66 or 67), 29 and 30: (e) för employment injury benefit in Articles 32. 34 (paragraphs 1. 2 and 4). 35. 36 (in conjunction with Article 65 or 66) and 38;

(1) for family benefit in Articles 40. 42. 43. 44 (in conjunction with Article 66. where applicable) and 45; (g) for materniry benejit in Articles 47. 49 (paragraphs 1, 2 and 3). 50 (in conjunc- tion with Article 65 or 66). 51 and 52: (h) for invalidity benefit in Articles 54. 56 (in conjunction with Article 65 or 66 or 67). 57 and 58; (i) for survivors' benefit in Articles 60. 62 (in conjunction with Article 65 or 66 or 67). 63 and 64:

Article 10

For the purpose of compliance with the provisions of subparagraphs (a). (b). (c). ("d). (g) (as regards medical care). (h) or (i) of Article 9. a Member may take account of protection effected by means of insurance which is not made compul- sory for seafarers by its legislation when this insurance— (a) is supervised by the public authorities 31" administered. in accordance with prescribed standards. by joint operation of shipowners and seafarers; (b) covers a substantial proportion of the seafarers whose earnings do not exceed those of a skilled employee; and

• Sida 58
•  Original

(c) complies. in conjunction with other forms of protection where appropriate. Prop. 1988/89: 122 with the relevant provisions of the Social Security (Minimum Standards) Bilaga 7 Convention. 1952.

SUPERlOR STANDARDS

A rticle I I

When a Member has undertaken to apply the provisions of this Article to any branch of social security. seafarers and. where applicable. their dependants and survivors who are protected by the legislation of that Member shall be entitled to social security benefits not less favourable in respect of contingencies covered, conditions of award. level and duration than those specified—

(a) for medical care in Articles 7(a). 8. 9. 13. 15. 16 and 17 of the Medical Care and Sickness Benefits Convention. 1969; (b) for sickness benefit in Articles 7(b), 18. 21 (in conjunction with Article 22 or 23 or 24). 25 and 26 (paragraphs 1 and 3) of the Medical Care and Sickness Benefits Convention. 1969; (c) for old-age benefit in Articles 15. 17 (in conjunction with Article 26 or 27 or 28). 18. 19 and 29 (paragraph 1) of the Invalidity. Old-Age and Survivors' Benetits Convention. 1967; (d) for employment injury benen! in Articles 6, 9 (paragraphs 2 and 3 (introductory sentence». 10. 13 (in conjunction with Article 19 or 20). 14 (in conjunction with Article 19 or 20). 15 (paragraph 1). 16. 17. 18 (paragraphs 1 and 2) (in conjunction with Article 19 or 20) and 21 (paragraph 1) of the Employment Injury Beneäts Convention. 1964;

(e) for maternity benefit in Articles 3 and 4 of the Maternity Protection Conven- tion (Revised). 1952; (f) for invalidity benefit in Articles 8,10 (in conjunction with Article 26 or 27 or 28).11.12.13 and 29 (paragraph 1) of the Invalidity. Old-Age and Survivors' Benefits Convention. 1967; (g) for survivors "benefit in Articles 21. 23 (in conjunction with Article 26 or 27 or 28), 24. 25 and 29 (paragraph 1) of the Invalidity. Old-Age and Survivors' Benefits Convention. 1967; (h) for unemployment benefit and family benefit in any future Convention laying down standards superior to those specified in subparagraphs (c) and (f) of Article 9 which the General Conference of the International Labour Organis- ation has, after its coming into force. recognised as applicable for the purpose of this clause by means of a Protocol adopted in the framework of a special maritime question included in its agenda.

Article 12

For the purpose of compliance with the provisions of subparagraphs (a). (b). (6). (e) (as regards medical care). (f). (g) or (h) (unemployment benefit) of Article 11. a Member may take account of protection effected by means of insurance which is not made compulsory for seafarers by its legislation when this insurance —

(it) is supervised by the public authorities or administered. in accordance with prescribed standards. by joint operation of shipowners and seafarers; (b) covers a substantial proportion of seafarers whose earnings do not exceed those of a skilled employee; and (6) complies. in conjunction with other forms of protection. where appropriate. with the provisions of the Conventions referred to in the above-mentioned clauses of Article 11.

• Sida 59
•  Original

PART III. SHIPOWNER'S LlABlLlTY Prop. 1988/892 122

Bil 7 Article 13 aga The shipowner shall be required to provide to seafarers whose condition requires medical care while they are on board or who are left behind by reason of their condition in the territory of a State other than the competent Member —

(a) proper and sufficient medical care until their recovery or until their repatria- tion. whichever first occurs; (b) board and lodging until they are able to obtain suitable employment or are repatriated. whichever first occurs; and

(c) repatriation. Article 14

Seafarers who by reason of their condition are left behind in the territory of a State other than the competent Member shall continue to be entitled to their full wages (exclusive of bonuses) from the time when they are left behind until they receive an offer of suitable employment. or until they are repatriated, or until the expiry of a period of a length (which shall not be less than 12 weeks) prescribed by the national laws or regulations of that Member or by collective agreement. whichever event first occurs. The shipowner shall cease to be liable for the payment of wages from the time such seafarers are entitled to cash benefits under the legislation of the competent Member.

Article 15

Seafarers who by reason of their condition are repatriated or are landed in the territory of the competent Member shall continue to be entitled to their full wages (exclusive of bonuses) from the time when they are repatriated or landed until their recovery. or until the expiry of a period of a length (which shall not be less than 12 weeks) prescribed by the national laws or regulations of that Member or by collective agreement. whichever event first occurs. Any period during which wages were paid by virtue of Article 14 shall be deducted from such period. The shipowner shall cease to be liable for the payment of wages from the time such seafarers are entitled to cash benefits under the legislation of the competent Member.

PART IV. PROTECTION OF romaren OR MIGRANT SEAFARERS

Article 16

The following rules shall apply to seafarers who are or have been subject to the legislation of one or more Members. as well as. where applicable. to their dependants and their survivors. in respect of any branch of social security specified irt Article 3 for which any such Member has legislation applicable to seafarers in force.

Article 17

With a view to avoiding conliicts of laws and the undesirable consequences that might ensue for those concerned either through lack of protection or as as a result of undue plurality of contributions or other liabilities or of benefits. the legislation applicable in respect of seafarers shall be determined by the Members concerned in accordance with the following rules: Ia) seafarers shall be subject to the legislation of one Member only; (b) in principle this legislation shall be — the legislation of the Member whose fiag the ship is fiying, or — the legislation of the Member in whose territory the seafarer is resident;

• Sida 60
•  Original

(c) notwithstanding the rules set forth in the preceding subparagraphs. Members Prop. 1988/892 122 concerned may determine. by mutual agreement. other rules concerning the Bilaga 7 legislation applicable to seafarers. in the interest of the persons concerned.

A rticle 18

Seafarers who are subject to the legislation of a Member and are nationals of another Member. or are refugees or stateless persons resident in the territory of a Member. shall enjoy under that legislation equality of treatment with the nationals of the first Member. both as regards coverage and as regards the right to benefits. They shall enjoy equality of treatment without any condition of residence on the territory of the first Member if its nationals are protected without any such condition. This requirement shall also apply. where appropriate. as regards the right to benefit of seafarers" dependants and survivors irrespective of their nation- alitv.

Article 19

Notwithstanding the provisions of Article 18. the award of non-contributory benefits may be made conditional on the beneficiary having resided in the territory of the competent Member or. in the case of survivors' benefit. on the deceased having resided there for a period which may not be set at more than—

(a) six months immediately preceding the lodging of the claim. for unemployment benefit and maternity benefit: th) five consecutive years immediately preceding the lodging of the claim. for invalidity benefit. or immediately preceding the death. for survivors' benefit;

(c) ten years between the age of 18 and the pensionable age. of which it may be required that five years shall immediately precede the lodging of the claim. for old-age benefit.

Article 20

The laws and regulations of each Member relating to shipowners" liability provided for in Articles 13 to 15 shall ensure equality of treatment to seafarers irrespective of their place of residence,

Article 21

Each Member shall endeavour to participate with every other Member con- cerned in schemes for the maintenance of rights in course of acquisition. as regards each branch of social security specified in Article 3. for which each of these Members has legislation in force. for the benefit of persons who have been subject successively or alternately. in the capacity of seafarers. to the legislation of the said Members.

A rticle 22

The schemes for the maintenance of rights in course of acquisition referred to in Article 21 shall provide for the adding together. to the extent necessary. of periods of insurance. employment or residence. as the case may be, completed under the legislation of the Members concerned for the purposes of acquisition. maintenance or recovery of rights and. as the case may be. calculation Of benefits.

Article 23

The schemes for the maintenance of rights in course of acquisition referred to in Article 21 shall determine the formula for awarding invalidity. old-age and survivors' benefits. as well as the apportionment. where appropriate. of the costs involved.

Article 24

Each Member shall guarantee the provision of invalidity. old-age and survi- vors' cash benefits. pensions in respect of employment injuries and death grants. to

• Sida 61
•  Original

which a right is acquired under its legislation, to beneficiaries who are nationals of Prop. 1988/89: 122 a Member or refugees or stateless persons. irrespective of their place of residence. Bilaga 7 subject to measures for this purpose being taken. where necessary. by agreement between the Members or with the States concerned.

Article 25

Notwithstanding the provisions of Article 24. in the case of non-contributory benefits the Members concerned shall determine by mutual agreement the condi- tions under which the provision of these benefits shall be guaranteed to beneficia- ries resident outside the territory of the competent Member.

Article 26

A Member having accepted the obligations of the Equality of Treatment (Social Security) Convention, 1962. for one or more of the branches of social security referred to in Article 24. but not those of the Maintenance of Social Security Rights Convention. 1982. may. in respect of each branch for which it has accepted the obligations of the first-mentioned Convention. derogate from the provisions of Article 24 and apply in its place the provisions of Article 5 of that Convention.

Article 27

Members concerned shall endeavour to participate in schemes for the mainte- nance of rights acquired under their legislation as regards each of the following branches of social security for which each of these Members has legislation applicable to seafarers in force: medical care. sickness benefit, unemployment benefit. employment injury benefits other than pensions and death grants. family benefit and maternity benefit. These schemes shall guarantee such benefits to persons resident or temporarily resident in the territory of one of these Members other than the competent Member. under conditions and within limits to be determined by mutual agreement between the Members concerned.

: Article 28 The provisions of this Part do not apply to social and medical assistance.

Article 29

Members may derogate from the provisions of Articles 16 to 25 and Article 27 by making special arrangements in the framework of bilateral or multilateral instruments concluded amongst two or more of them, on condition that these do not affect the rights and obligations of other Members and provide for the protection of foreign or migrant seafarers in matters of social security under provisions which. in the aggregate. are at least as favourable as those required under these Articles.

PART V. LEGAL AND ADMINISTRATIVE SAFEGUARDS

Article 30

Every person concerned shall have a right of appeal in case of refusal of the benefit or complaint as to its nature. level, amount or quality.

Article 31

Where a government department responsible to a legislature is entrusted with the administration of medical care. every person concerned shall have a right. in addition to the right of appeal provided for in Article 30. to have a complaint concerning the refusal of medical care or the quality of the care received investigat- ed by the appropriate authority.

• Sida 62
•  Original

Bilaga 7

Article 32

Each Member shall make provision for securing the rapid and inexpensive settlement of disputes concerning the shipowner's liability provided for in Articles 13 to 15.

Article 33

Members shall accept general responsibility for the due provision of the benefits provided in compliance with this Convention and shall take all measures required for this purpose.

Article 34

Members shall accept general responsibility for the proper administration of the institutions and services concerned in the application of this Convention.

Article 35

Where the administration is not entrusted to an institution regulated by the public authorities or to a government department responsible to a legislature—

(a) representatives of the seafarers protected shall participate in the management under conditions prescribed by national legislation; (b) national legislation shall also, where appropriate. provide for the participation of representatives of the shipowners; (c) national legislation may also provide for the participation of representatives of the public authorities.

PART VI. FINAL PROVISIONS

Article 36

This Convention revises the Sickness Insurance (Sea) Convention. 1936. and the Social Security (Seafarers) Conventions. 1946.

Article 37

The formal ratifications of this Convention shall be communicated to the Director-General of the International Labour Office for registration.

Article 38

1. This Convention shall be binding only upon those Members of the lntema- tional Labour Organisation whose ratifications have been registered with the Director-General of the International Labour Office.

2. It shall come into force twelve months after the date on which the ratifica- tions of two Members have been registered with the Director-General of the Interational Labour Office.

3. Thereafter. this Convention shall come into force for any Member twelve months after the date on which its ratification has been registered.

Article 39

Each Member which ratifies this Convention undertakes to apply it to non- metropolitan territories for whose international relations it is responsible in accor- dance with the provisions of the Constitution of the International Labour Organis- ation.

Article 40

1. A Member which has ratified this Convention may denounce it after the expiration of ten years from the date on which the Convention first cotnes into force. by an act communicated to the Director-General of the International

• Sida 63
•  Original

Labour Office for registration. Such denunciation shall not take effect until one Prop. 1988/89: 122 year after the date on which it is registered. Bilaga 7

2. Each Member which has ratihed this Convention and which does not, within the year following the expiration of the period of ten years mentioned in the preceding paragraph. exercise the right of denunciation provided for in this Article. will be bound for another period of ten years and. thereafter. may denounce this Convention at the expiration of each period of ten years under the terms provided for in this Article.

Article 41

1. The Director-General of the International Labour Office shall notify all Members of the International Labour Organisation of the registration of all ratifications and denunciations communicated to him by the Members of the Organisation.

2. When notifying the Members of the Organisation of the registration of the SECond ratification communicated to him. the Director-General of the Interna- tional Labour Office shall draw the attention of the Members of the Organisation to the date upon which the Convention will come into force.

Article 42

The Director-General of the International Labour Office shall communicate to the Secretary-General of the United Nations for registration in accordance with Article 102 of the Charter of the United Nations full particulars of all ratifications and acts of denunciation registered by him in accordance with the provisions of the preceding Articles.

Article 43

At such times as it may consider necessary the Governing Body of the International Labour Office shall present to the General Conference a report on the working of this Convention and shall examine the desirability of placing on the agenda of the Conference the question of its revision in whole or in part.

Article 44

1. Should the Conference adopt & new Convention revising this Convention in Whole or in part. then. unless the new Convention otherwise provides —

(a) the ratification by a Member of the new revising Convention shall ipso jure involve the immediate denunciation of this Convention. notwithstanding the provisions of Article 40 above. if and when the new revising Convention shall have come into force". (b) as from the date when the new revising Convention comes into force this Convention shall cease to be open to ratification by the Members.

2. This Convention shall in any case remain in force in its actual form and content for those Members which have ratified it but have not ratified the revising Convention.

A rticle 45

The English and French versions of the text of this Convention are equally authoritative.

• Sida 64
•  Original

(Översättning) Prop. 1988/89: 122

Konvention om social trygghet för sjömän (reviderad)

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens. som av styrelsen för Internationella arbetsbyrån har sammankallats till Geneve och där samlats den 24 september 1987 till sitt sjuttiofjärde möte.

som har beslutat att anta vissa förslag om skyddet av den sociala tryggheten för sjömän. inbegripet sådana sjömän som tjänstgör på fartyg som för en annan flagg än deras eget lands. vilken fråga är den tredje punkten på mötets dagordning. och

som har bestämt att dessa förslag skall ta formen av en internationell konvention som reviderar 1936 års konvention om sjukförsäkring för sjömän och 1946 års konvention om social trygghet för sjömän.

antar denna den nionde dagen i oktober månad är nittonhundraåttiosju följande konvention. som kan kallas 1987 års konvention om social trygghet för sjömän (reviderad):

Del 1. Allmänna bestämmelser Artikel 1 __

I denna konvention skall

a) med termen "medlem" förstås varje medlem av den Internationella arbetsorganisationen som är bunden av konventionen:

b) termen ”lagstiftning" innefatta alla bestämmelser om social trygghet. ävensom lagar och föreskrifter:

c) med termen "sjömän" förstås personer som är anställda i någon befatt- ning ombord på ett sjögående fartyg. som transponerar last eller passagerare i handelssyfte. används för andra kommersiella syften eller är en sjögående bogserbåt. med undantag för personer som är anställda ombord på

1) små fartyg. inbegripet sådana som främst drivs med segel. vare sig de är utrustade med hjälpmotor eller inte.

2) sådana fartyg sorti oljeriggar och borrplattformar. då de inte används för sjöfart. varvid beslut om vilka fartyg och installationer som omfattas av punkterna 1) och 2) skall fattas av den behöriga myndigheten hos varje medlem i samråd med de mest representativa organisationerna för redare och sjöfolk:

d) termen "anhörig" ha den innebörd som den har enligt den nationella lagstiftningen:

e) med termen "efterlevande" förstås personer som definieras eller erkänns som sådana i den lagstiftning enligt vilken förmånerna beviljas: i fall då personer definieras eller erkänns som efterlevande enligt den aktuella lagstift- ningen endast under förutsättning att de levde tillsammans med den avlidne. skall denna förutsättning anses vara uppfylld i fråga om personer som fick sitt huvudsakliga uppehälle genom den avlidne:

1) med termen "behörig medlem” förstås den medlem enligt vars lagstift- ning den ifrågavarande personen kan göra anspråk på en förmån;

g) termerna "bosättning" och "bosatt" avse den normala bosättningen;

h) termen "tillfällig bosättning" avse en tillfällig vistelse;

i) med termen "hemresa" förstås transport till en plats till vilken sjömän har rätt att återföras enligt lagar och föreskrifter eller kollektivavtal som är tillämpliga på dem:

j) termen "icke-avgiftsberoende" avse förmåner vilkas beviljande inte är beroende av direkt finansiellt deltagande av de skyddade personerna eller deras arbetsgivare eller av en kvalificeringsperiod i förvärvsverksamhet:

• Sida 65
•  Original

k) termen ”flykting" ha samma innebörd som enligt artikel 1 i konventio— Prop. 1988/89: lZ? nen den 28 juli 1951 angående flyktingars rättsliga ställning och punkt 2 i. Bilaga 8 artikel I i protokollet den 31 januari 1967 angående flyktingars rättsliga ställning: I) termen "statslös person" ha samma innebörd som enligt artikel 1 i konventionen den 28 september 1954 angående statslösa personers rättsliga ställning.

Artikel 2

1. Konventionen är tillämplig på alla sjömän och. i förekommande fall, på deras anhöriga och deras efterlevande.

2. I den utsträckning den bedömer det vara praktiskt möjligt skall behörig myndighet. efter samråd med fiskefartygsägarnas och yrkesfiskarnas repre- sentativa organisationer. tillämpa bestämmelserna i denna konvention på yrkesfiske till havs.

Artikel 3

Medlemmarna skall efterkomma bestämmelserna i artikel 9 eller artikel I 1 i fråga om åtminstone tre av följande grenar av social trygghet:

a) sjukvård;

b) sjukpenning;

c) förmån vid arbetslöshet:

d) förmån vid ålderdom:

e) förmån vid arbetsskada:

f) familjeförmån:

g) förmån vid barns födelse:

h) förmån vid invaliditet;

i) förmån till efterlevande: omfattande åtminstone en av de grenar som anges i punkterna c). d). e), h) och i).

Artikel 4

Varje medlem skall vid tidpunkten för sin ratifikation ange med avseende på vilka av de grenar som nämns i artikel 3 den godtar skyldigheterna i artikel 9 eller artikel I 1 och skall för var och en av de angivna grenarna särskilt ange om den åtar sig att för den grenen tillämpa reglerna i artikel 9 om minimi- standard eller reglerna i artikel I 1 om högre standard.

Artikel 5

Varje medlem kan därefter underrätta Internationella arbetsbyråns gene- raldirektör att den. med verkan från tidpunkten för underrättelsen, godtar skyldigheterna enligt denna konvention med avseende på en eller flera av dei artikel 3 nämnda grenarna som inte redan angivits vid tidpunkten för ratifi- kationen. varvid för var och en av dessa grenar skall särskilt anges om den åtar sig att för den grenen tillämpa reglerna i artikel 9 om minimistandard eller reglerna i artikel 1 1 om högre standard.

Artikel 6

En medlem kan genom underrättelse till Internationella arbetsbyråns gene- raldirektör. med verkan från tidpunkten för underrättelsen. senare ersätta tillämpningen av bestämmelserna i artikel 9 med tillämpningen av bestäm-

melserna i artikel I I med avseende på vilken som helst av de grenar som den har åtagit sig att tillämpa.

• Sida 66
•  Original

Del II. Försäkringsskydd Prop. 1988/89: 122 ALLMÄNNA REGLER Bilaga 8

Artikel 7

Varje medlems lagstiftning skall tillhandahålla sjömän. på vilka medlem- mens lagstiftning är tillämplig. ett socialförsäkringsskydd som inte är mindre fördelaktigt än det som arbetare till lands åtnjuter med avseende på var och en av de i artikel 3 nämnda grenar av social trygghet för vilken medlemmen har gällande lagstiftning.

Artikel 8

Åtgärder för bibehållandet av de rättigheter som håller på att förvärvas av en person som. sedan han har upphört att omfattas av en medlems obligato- riska system för social trygghet för sjömän. skall omfattas av ett likvärdigt system i den medlemsstaten för arbetstagare till lands. eller vice versa. skall vidtas mellan de berörda systemen.

REGLER OM MINIMISTANDARD Artikel 9

När en medlem har åtagit sig att tillämpa bestämmelserna i denna artikel på någon gren av social trygghet. skall sjömän och. i förekommande fall. deras anhöriga och efterlevande som omfattas av den medlemmens lagstift- ning ha rätt till sociala trygghetsförmåner som inte är mindre förmånliga med avseende på de förhållanden eller händelser som är täckta. villkor för bevil- jande. nivå och varaktighet än de som anges i följande bestämmelser i 1952 års konvention om minimistandard för social trygghet i fråga om

a) sjukvård i artiklarna 8. 10 (punkterna 1.2 och 3). 11 och 12 (punkt 1);

b) sjukpenning i artiklarna 14. 16 (tillsammans med artikel 65 eller 66 eller 67). 17 och 18 (punkt 1):

c) förmån vid arbetslöshet i artiklarna 20. 22 (tillsammans med artikel 65 eller 66 eller 67). 23 och 24:

d) förmån vid ålderdom i artiklarna 26. 28 (tillsammans med artikel 65 eller 66 eller 67). 29 och 30:

e) förmån vid arbetsskada i artiklarna 32. 34 (punkterna l. 2 och 4). 35. 36 (tillsammans med artikel 65 eller 66) och 38;

f) familjeförmån i artiklarna 40. 42. 43, 44 (tillsammans med artikel 66 i förekommande fall) och 45:

g) förmån vid havandeskap och barnsbörd i artiklarna 47. 49 (punkterna l. 2 och 3). 50 (tillsammans med artikel 65 eller 66). 51 och 52:

h) förmån vid invaliditet i artiklarna 54. 56 (tillsammans med artikel 65 eller 66 eller 67). 57 och 58:

i) förmån till efterlevande i artiklarna 60. 62 (tillsammans med artikel 65 eller 66 eller 67). 63 och 64.

Artikel I ()

För att uppfylla villkoren i punkterna a). b). c). d). g) (beträffande sjuk- vård). h) eller i) i artikel 9 kan en medlem tillgodoräkna sig skydd som lämnas genom försäkring som inte har gjorts obligatorisk för sjömän genom dess lagstiftning. när denna försäkring

a) kontrolleras av offentliga myndigheter eller administreras i enlighet med föreSkrivna normer gemensamt av redare och sjömän;

b) omfattar en betydande del av de sjömän vilkas inkomster inte överstiger en utbildad yrkesarbetares: och

c) uppfyller. i förekommande fall tillsammans med andra former av skydd. tillämpliga bestämmelser i 1952 års konvention om minimistandard för social trygghet.

• Sida 67
•  Original

REGLER OM HÖGRE STANDARD Prop. 1988/89: 122 Artikel 11 Bilaga 8

När en medlem har åtagit sig att tillämpa bestämmelserna i denna artikel på någon gren av social trygghet. skall sjömän och, i förekommande fall, deras anhöriga och efterlevande som omfattas av den medlemmens lagstift- ning ha rätt till sociala trygghetsförmåner som inte är mindre förmånliga med avseende på förhållanden eller händelser som är täckta. villkor för beviljande. nivå och varaktighet än de som anges i fråga om

a) sjukvård i artiklarna 7 (punkt a). 8, 9. 13. 15, 16 och 17 i 1969 års konvention om läkarvård och kontanta sjukförmåner;

b) sjukpenning i artiklarna 7 (punkt b), 18, 21 (tillsammans med artikel 22 eller 23 eller 24). 25 och 26 (punkterna 1 och 3) i 1969 års konvention om läkarvård och kontanta sjukförmåner;

c) förmån vid ålderdom i artiklarna 15. 17 (tillsammans med artikel 26 eller 27 eller 28). 18. 19 och 29 (punkt 1) i 1967 års konvention om invalidi— tets-. ålders- och efterlevandeförmåner:

d) förmån vid arbetsskada i artiklarna 6. 9 (punkterna 2 och 3 (inlednings- meningcn)). 10. 13 (tillsammans med artikel 19 eller 20). 14 (tillsammans med artikel 19 eller 20). 15 (punkt 1). 16. 17. 18 (punkterna 1 och 2) (tillsammans med artikel 19 eller 20) och 21 (punkt 1) i 1964 års konvention om förmåner vid yrkesskada:

e) förmån vid havandeskap och barnsbörd i artiklarna 3 och 4 i 1952 års konvention om skydd vid havandeskap och bamsbörd (reviderad):

f) förmån vid invaliditet i artiklarna 8. 10 (tillsammans med artikel 26 eller 27 eller 28).11. 12. 13 och 29 (punkt 1) i 1967 års konvention om invaliditets-. ålders- och efterlevandeförmåner;

g) förmån till efterlevande i artiklarna 21. 23 (tillsammans med artikel 26 eller 27 eller 28). 24. 25 och 29 (punkt 1)i 1967 års konvention om invalidi- tets-. ålders- och efterlevandeförmåner;

h) förmån vid arbetslöshet och familjeförmåner i en framtida konvention som innehåller regler om högre standard än som anges i punkterna c) och f) i artikel 9 och som Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens. efter det att den konventionen har trätt i kraft. har förklarat vara tillämplig på förevarande punkt genom ett protokoll som har antagits som en särskild sjöfartsfråga på konferensens dagordning.

Artikel 12

För att uppfylla kraven i punkterna a). b). e). e) (beträffande sjukvård). f). g) eller h) (förmån vid arbetslöshet) i artikel 1 1 kan en medlem tillgodoräkna sig skydd som lämnas genom försäkring som inte har gjorts obligatorisk för sjömän genom dess lagstiftning. när denna försäkring

a) kontrolleras av offentliga myndigheter eller administreras i enlighet med föreskrivna normer gemensamt av redare och sjömän; _

b) omfattar en betydande del av de sjömän vilkas inkomster inte överstiger en utbildad yrkesarbetares; och

c) uppfyller. i förekommande fall tillsammans med andra former av skydd. tillämpliga bestämmelser i de konventioner som anges i ovannämnda punk- ter i artikel 11.

Del III. Redarens åligganden .—frtike/ 13

Redaren skall åläggas att se till att sjömän, vilkas tillstånd kräver sjukvård medan de är ombord eller som till följd av sitt hälsotillstånd har lämnats kvar inom en annan stats territorium än den behöriga medlemmens, erhåller

a) lämplig och tillräcklig sjukvård tills de antingen tillfrisknar eller trans- porteras hem, alltefter vilket som inträffar först:

b) mat och husrum tills de antingen kan erhålla lämplig anställning eller transporteras hem. alltefter vilket som inträffar först; och 67 c) hemtransport.

• Sida 68
•  Original

.—trzikel 14 Prop. 1988/89: 122

Sjömän. som till följd av sitt hälsotillstånd lämnas kvar inom en annan Bilaga 8 stats territorium än den behöriga medlemmens. skall fortsätta att ha rätt till full lön (särskilda tillägg ej medräknade) från den tidpunkt då de lämnas kvar tills de erhåller ett erbjudande om en lämplig anställning eller tills de trans- porteras hem eller till utgången av en period (som inte skall vara kortare än tolv veckor) vars längd har fastställts i den medlemmens nationella lagar eller föreskrifterfeller genom kollektivavtal. alltefter vilket som inträffar först. Redarens skyldighet att betala ut lön upphör då sjömannen blir berättigad till kontantförmåner enligt den behöriga medlemmens lagstiftning.

Artikel 15

Sjömän. som till följd av sitt hälsotillstånd transporteras hem eller land- sätts i den behöriga medlemmens territorium, skall fortsätta att ha rätt till full lön (särskilda tillägg ej medräknade) från den tidpunkt då de transporteras hem eller landsätts tills de tillfrisknar eller till utgången av en period (som inte skall vara kortare än tolv veckor) vars längd har fastställts i den medlem- mens nationella lagar eller föreskrifter eller genom kollektivavtal. alltefter vilket som inträffar först. Varje period under vilken lön har betalats ut med stöd av artikel 14 skall dras av från en sådan period. Redarens skyldighet att betala ut lön upphör då sjömannen blir berättigad till kontantförmåner enligt den behöriga medlemmens lagstiftning.

Del IV. Skydd för utländska eller migrerande sjömän Artikel 16

Följande regler är tillämpliga på sjömän som är eller har varit omfattade av en eller flera medlemmars lagstiftning. liksom i förekommande fall på deras anhöriga och efterlevande. med avseende på var och en av de i artikel 3 nämnda grenarna av social trygghet för vilken en sådan medlem har gällande lagstiftning som är tillämplig på sjömän.

A rlikel [ 7

För att undvika lagkonkurrens och ej önskvärda följder som skulle kunna uppstå för dem det gäller antingen genom brist på skydd eller till följd av otillbörligt sammanträffande av avgifter eller andra skyldigheter eller av förmåner. skall den lagstiftning som är tillämplig på sjömän bestämmas av de berörda medlemmarna enligt följande regler:

a) sjömän skall omfattas av endast en medlems lagstiftning:

b) i princip skall denna lagstiftning vara — den medlemmens lagstiftning vars flagg fartyget för. eller — den medlemmens lagstiftning inom vars territorium sjömannen är bo- satt;

c) utan hinder av reglerna i punkt b) kan berörda medlemmar genom ömsesidig överenskommelse fastställa andra regler om den lagstiftning som skall vara tillämplig på sjömän. om detta är i dessa personers intresse.

Artikel 18 Sjömän. som omfattas av en medlems lagstiftning och är en annan med- lems medborgare eller flyktingar eller statslösa personer som är bosatta inom en medlems territorium. skall enligt den lagstiftningen åtnjuta likabehandling med den förra medlemmens medborgare med avseende på både omfattning- en av och rätten till förmåner. De skall åtnjuta likabehandling utan villkor avseende bosättning inom den förra medlemmens territorium, om dess med- borgare skyddas utan något sådant villkor. Detta krav skall också, i tillämpli— . ga delar. gälla i fråga om rätten till förmåner för sjömäns anhöriga och efterlevande oavsett dessas medborgarskap. 68

• Sida 69
•  Original

Bilaga 8

A rtikel 1 9

Utan hinder av bestämmelserna i artikel 18 får utgivandet av icke-avgifts- beroende förmåner villkoras av att förmånstagaren har varit bosatt inom den behöriga medlemmens territorium eller, i fråga om förmån till efterlevande. att den avlidne har varit bosatt där under en period som inte får bestämmas till mer än

a) sex månader omedelbart före ingivandct av ansökan i fråga om förmån vid arbetslöshet och förmån vid barns födelse;

b) fem åri följd omedelbart före ingivandct av ansökan i fråga om förmån vid invaliditet eller omedelbart före dödsfallet i fråga om förmån till efterle- vande;

c) tio år mellan 18 års ålder och pensionsåldern. varav fem år kan krävas ha omedelbart föregått ingivandct av ansökan, i fråga om förmån vid ålderdom.

Artikel 20 Varje medlems lagar och föreskrifter om redarens åligganden enligt artik- larna 13 — 15 skall säkerställa likabehandling av sjömän oavsett dessas bosätt- ningsort.

Artikel 21

Varje medlem skall eftersträva att tillsammans med varje annan berörd medlem delta i system som syftar till bibehållandet av rättigheter, som håller på att förvärvas med avseende på var och en av de i artikel 3 nämnda grenarna av social trygghet för vilken var och en av dessa medlemmar har gällande lagstiftning. till förmån för personer som i följd eller växelvis i egenskap av sjömän har omfattats av nämnda medlemmars lagstiftning.

Artikel 22

De i artikel 21 avsedda systemen för bibehållande av rättigheter som håller på att förvärvas skall möjliggöra sammanläggning i erforderlig omfattning av försäkringsperioder. anställningsperioder eller bosättningsperioder som har fullgjorts enligt de berörda medlemmarnas lagstiftning för att förvärva. bibe- hålla eller återfå rättigheter och. i förekommande fall. för beräkningen av förmåner.

Artikel 23

1 de i artikel 21 avsedda systemen för bibehållandet av rättigheter som håller på att förvärvas skall fastställas sättet för utgivande av förmåner vid invaliditet. vid ålderdom och till efterlevande liksom. i förekommande fall, fördelningen av kostnaderna.

Artikel 24

Varje medlem skall garantera utgivandet av kontantförmåner vid invalidi- tet. vid ålderdom och till efterlevande, av pensioner avseende arbetsskador och av dödsfallsersättningar. vartill rätt har förvärvats enligt dess lagstift- ning. till förmånstagare som är en medlems medborgare eller flyktingar eller statslösa personer. oavsett dessas bosättningsort. under förutsättning att åt- gärder i detta syfte har vidtagits. där så är nödvändigt. efter överenskommel- se mellan berörda medlemmar eller med berörda stater.

Artikel 25

Utan hinder av bestämmelserna i artikel 24 skall berörda medlemmar i fråga om icke-avgiftsberocnde förmåner genom ömsesidig överenskommelse fastställa de villkor under vilka utgivandet av dessa förmåner skall vara

• Sida 70
•  Original

garanterad för förmånstagare som är bosatta utanför den behöriga medlem- Prop. 1988/89: 122 mens territorium. Bilaga 8

Artikel 26

En medlem. som har godtagit förpliktelserna enligt 1962 års konvention om utlänningars likställandc (social trygghet) beträffande en eller flera av grenarna av social trygghet som anges i artikel 24. men inte förpliktelserna enligt 1982 års konvention om bibehållande av socialförsäkringsrättigheter. kan med avseende på var och en av de grenar beträffande vilken den har godtagit förpliktelserna enligt den förstnämnda konventionen underlåta att tillämpa bestämmelserna i artikel 24 och i stället tillämpa artikel 5 i den konventionen. '

Artikel 27

Berörda medlemmar skall eftersträva att delta i system som syftar till bibehållandet av rättigheter som har förvärvats enligt deras lagstiftning med avseende på var och en av de följande grenarna av social trygghet för vilka varje medlem har gällande lagstiftning som är tillämplig på sjömän: sjukvård. sjukpenning. förmån vid arbetslöshet. andra förmåner vid arbetsskada än pensioner och dödsfallsersättningar. familjeförmån och förmån vid barns födelse. Dessa system skall garantera sådana förmåner till personer som är bosatta eller tillfälligt bosatta inom någon annan medlems territorium än den behöriga medlemmens. på villkor och inom gränser som fastställs genom ömsesidig överenskommelse mellan de berörda medlemmarna.

Artikel 28

Bestämmelserna i denna del är inte tillämpliga på socialtjänst eller medi- cinsk hjälp,

A rti ke! 29

Medlemmar kan underlåta att tillämpa bestämmelserna i artiklarna 16—25 och artikel 27 genom att göra särskilda arrangemang inom ramen för bilatera- la eller multilaterala instrument som har upprättats mellan två eller flera av dem. under förutsättning att dessa inte påverkar andra medlemmars rättighe- ter och förpliktelser oeh tillhandahåller utländska och migrerande sjömän skydd i ärenden om social trygghet enligt regler som sammantaget är minst lika fördelaktiga som de som föreskrivs i nämnda artiklar.

Del V. Rättsliga och administrativa garantier

Artikel 30

Varje berörd person skall ha rätt att överklaga i händelse av avslag på en ansökan om en förmån eller i händelse av missnöje beträffande förmånens art. omfattning. belopp eller beskaffenhet.

Artikel 3]

Då en regeringsmyndighet. som är ansvarig inför en lagstiftande försam- ling. har anförtrotts administrationen av sjukvård. skall varje berörd person ha rätt. förutom att överklaga beslut enligt artikel 30. att få klagomål över en vägran att tillhandahålla sjukvård eller över kvaliteten på erhållen vård undersökta av den härför behöriga myndigheten.

Artikel 32

Varje medlem skall vidta åtgärder för att säkerställa att tvister i fråga om redarens åligganden enligt artiklarna 13— 15 kan lösas snabbt och billigt. 70

• Sida 71
•  Original

Artikel 33 Prop. 1988/89: 122

Medlemmarna skall åta sig ett generellt ansvar lör det rätta utgivandet av Bilaga 8 förmåner som utgår i enlighet med denna konvention och skall vidta alla åtgärder som erfordras för detta ändamål.

Artikel 34 Medlemmarna skall åta sig ett generellt ansvar för den riktiga administra- tionen av institutioner och organ som har hand om tillämpningen av denna konvention.

Artikel 35

Då administrationen inte är anförtrodd åt en institution. som regleras av offentliga myndigheter. eller åt en regeringsmyndighet. som är ansvarig inför en lagstiftande församling.

a) skall representanter för berörda sjömän delta i förvaltningen på de villkor som föreskrivs i den nationella lagstiftningen;

b) skall nationell lagstiftning. där så är lämpligt. också bereda representan- ter lör redarna möjlighet att delta:

c) får den nationella lagstiftningen också bereda representanter för de offentliga myndigheterna möjlighet att delta.

Del VI. Slutbestämmelser

Artikel 36

Genom denna konvention revideras 1936 års konvention om sjukförsäk- ring för sjömän och 1946 års konvention om social trygghet för sjömän.

Artikel 3 7 Ratifikationsinstrument avseende denna konvention skall sändas till Inter- nationella arbctsbyråns generaldirektör lör registrering.

Artikel 38 1. Denna konvention skall vara bindande endast för de medlemmar av Internationella arbetsorganisationen vilkas ratifikationcr har registrerats hos Internationella arbetsbyråns generaldirektör. 2. Den träder i kraft tolv månader efter den dag, då ratifikationer från två medlemmar har registrerats hos Internationella arbetsbyråns generaldirektör. 3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader efter den dag. då dess ratifikation har registrerats.

.rtrtike/ 39 .

Varje medlem som ratificerar denna konvention åtar sig att tillämpa den på territorier. som inte hör till moderlandet men för vilkas internationella förhållanden den är ansvarig i enlighet med bestämmelserna i Internationella arbetsorganisationens stadga.

Artikel 40 1. En medlem som har ratificerat denna konvention kan säga upp den sedan tio år förflutit från den dag. då konventionen först träder i kraft. genom en skrivelse som sänds till Internationella arbetsbyråns generaldirektör för registrering. Sådan uppsägning skall inte träda i kraft förrän ett år efter den dag. då den har registrerats. 2. Varje medlem. som har ratificerat denna konvention och som inte. inom det år som följer på utgången av den i föregående punkt nämnda tioårsperio- 71

• Sida 72
•  Original

den. utnyttjar sin rätt till uppsägning enligt denna artikel. är bunden under Prop. 1988/89: 122 ytterligare en tioårsperiod och kan därefter. på de i denna artikel föreskrivna Bilaga 8 villkoren. säga upp denna konvention vid utgången av varje tioårsperiod.

.-Irtikel 41

1. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta alla med- lemmar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla ratifikationer och uppsägningar som generaldirektören har tagit emot från organisationens medlemmar.

2. När Internationella arbetsbyråns generaldirektör underrättar organisa- tionens medlemmar om registeringen av den andra ratifikationen i ordningen som han har tagit emot. skall han fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag. då konventionen träder i kraft.

Artikel 42

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall. för registrering enligt artikel 102 i Förenta nationernas stadga. lämna Förenta nationernas general- sekreterare fullständiga upplysningar om samtliga ratifikationer och uppsäg- ningar som har registrerats hos honom enligt bestämmelserna i föregående artiklar.

Artikel 43

Vid de tidpunkter. då Internationella arbetsbyråns styrelse finner det nöd- vändigt. skall den avlämna rapport till den allmänna konferensen om denna konventions tillämpning och undersöka om det finns anledning att föra upp frågan om revidering av konventionen. helt eller delvis. på konferensens dagordning.

Artikel 44

1. Om konferensen antar en ny konvention varigenom denna konvention helt eller delvis revideras och den nya konventionen inte föreskriver annat. skall

a) en medlems ratifikation av den nya konventionen. utan hinder av bestämmelserna i artikel 40 ovan. anses medföra omedelbar uppsägning av denna konvention, om och när den nya konventionen har trätt i kraft;

b) från den dag. då den nya konventionen träder i kraft. denna konvention upphöra att vara öppen för ratifikation av medlemmarna.

2. Denna konvention skall likväl förbli gällande till form och innehåll för de medlemmar som har ratificerat den men inte har ratificerat den nya konventionen.

Artikel 45 De engelska och franska versionerna av denna konventionstext har lika giltighet.

• Sida 73
•  Original

Convention 166 Prop. 1988/892 122

Bila a 9 CONVENTION CONCERNING THE REPATRIATION OF SEAFARERS g (REVISED)

The General Conference of the International Labour Organisation. Having been convened in Geneva by the Governing Body of the International Labour Office and having met at its Seventy-fourth Session on 24 Septem- ber 1987. and Noting that since the adoption of the Repatriation of Seamen Convention. 1926. and of the Repatriation (Ship Masters and Apprentices) Recommen- dation. 1926. developments in the shipping industry have made it necessary to revise the Convention to incorporate appropriate elements of the Rec- ommendation. and Noting further that considerable progress has been made through national legislation and practice in providing for the repatriation of seafarers in various matters not covered by the Repatriation of Seamen Convention. 1926. and Considering that further action by means of a new international instrument as regards certain additional aspects of the repatriation of seafarers would accordingly be desirable taking into account the widespread growth in employment of non—national seafarers in the shipping industry. and

Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to the Revision of the Repatriation of Seamen Convention. 1926 (No. 23). and of the Repatriation (Ship Masters and Apprentices) Recommendation. 1926 (No. 27). which is the äfth item on the agenda of the session. and Having determined that these proposals shall take the form of an international Convention. adopts this ninth day of October of the year one thousand nine hundred and eighty—seven the following Convention which may be cited as the Repatriation of Seafarers Convention (Revised). 1987.

PAR'r'I. SCOPE AND DEFINITIONS

Article I

1. This Convention applies to every seagoing ship whether publicly or pri- vately owned which is registered in the territory of any Member for which the Convention is in force and which is ordinarily engaged in commercial maritime navigation and to the owners and seafarers of such ships. _ 2. To the_extent it deems practicable. after consultation with the representa- tive organisations of fishing vessel owners and fishermen, the competent authority shall apply the provisions of this Convention to commercial maritime fishing.

3. In the event of doubt as to whether or not any ships are to be regarded as engaged in commercial maritime navigation or commercial maritime fishing for the purpose of this Convention, the question shall be determined by the competent authority after consultation with the organisations of shipowners. seafarers and fishermen concerned.

4'. For the purpose of this Convention the term "seafarer" means any person whois employed in any capacity on board a seagoing ship to which this Convention applies.

• Sida 74
•  Original

PART II. ENTITLEMENTS Prop. I988/89: IZZ

Article 2 Bllaga 9

1. A seafarer shall be entitled to repatriation in the following circumstances: (a) if an engagement for a specific period or for a specific voyage expires abroad;

(b) upon the expiry of the period of notice given in accordance with the provisions of the articles of agreement or the seafarer's contract of employment; (c) in the event of illness or injury or other medical condition which requires his or her repatriation when found medically fit to travel;

(d) in the event of shipwreck; (e) in the event of the shipowner not being able to continue to fulfil his or her legal or contractual obligations as an employer of the seafarer by reason of bank- ruptcy. sale of ship. change of ship's registration or any other similar reason;

(f) in the event of a ship being bound for a war zone. as defined by national laws or regulations or collective agreements. to'which the seafarer does not consent to go; (g) in the event of tennination or interruption of employment in accordance with an industrial award or collective agreement. or termination of employment for any other similar reason.

2. National laws or regulations or collective agreements shall prescribe the maximum duration of service periods on board following which a seafarer is entitled to repatriation; such periods shall be less than 12 months. In deterrnining the maximum periods, account shall be taken of factors affecting the seafarers” working environment. Each Member shall seek, Wherever possible, to reduce these periods in the light of technological changes and developments and may be guided by any recommendations made on the matter by the Joint Maritime Commission.

PART III. DESTINATION

Article 3

1. Each Member for which this Convention is in force shall prescribe by national laws or regulations the destinations to which seafarers may be repatriated.

2. The destinations so prescribed shall include the place at which the seafarer agreed to enter into the engagement. the place stipulated by collective agreement, the seafarer's country of residence or such other place as may be mutually agreed at the time of engagement. The seafarer shall have the right to choose from among the prescribed destinations the place to which he or she is to be repatriated.

PART IV. ARRANGEMENTS FOR REPATRIATION

Article 4

1. It shall be the responsibility of the shipowner to arrange for repatriation by appropriate and expeditious means. The normal mode of transport shall be by air.

2. The cost of repatriation shall be bome by the shipowner.

3. Where repatriation has taken place as a result of a seafarer being found. in accordance with national laws or regulations or collective agreements. to be in serious default of his or her employment obligations. nothing in this Convention shall prejudice the right of recovery from the seafarer of repatriation costs or part thereof in accordance with national laws or regulations or collective agreements.

• Sida 75
•  Original

4. The cost to be borne by the shipowner shall include: Prop. 1988/89: [22 (a) passage to the destination selected for repatriation in accordance with Article 3 Bilaga 9 above: (b) accommodation and food from the moment the seafarer leaves the ship until he or she reaches the repatriation destination; (c) pay and allowances from the moment he or she leaves the ship until he or she reaches the repatriation destination. if provided for by national laws or regula- tions or collective agreements; (d) transportation of 30 kg of the seafarer's personal luggage to the repatriation destination; (e) medical treatment when necessary until the seafarer is medically fit to travel to the repatriation destination.

5. The shipowner shall not require the seafarer to make an advance payment towards the cost of repatriation at the beginning of his or her employment, nor shall the shipowner recover the cost of repatriation from the seafarer's wages or other entitlements except as provided for in paragraph 3 above.

6. National laws or regulations shall not prejudice any right of the shipowner to recover the cost of repatriation of seafarers not employed by the shipowner from their employer.

Article 5

If a shipowner fails to make arrangements for or to meet the cost of repatria- tion of a seafarer who is entitled to be repatriated— (a) the competent authority of the Member in whose territory the ship is regis- tered shall arrange for and meet the cost of the repatriation of the seafarer concerned: if it fails to do so. the State from which the seafarer is to be repatriated or the State of which he or she is a national may arrange for his or her repatriation and recover the cost from the Member in whose territory the ship is registered; (b) costs incurred in repatriating the seafarer shall be recoverable from the ship- owner by the Member in whose territory the ship is registered; (c) the expenses of repatriation shall in no case be a charge upon the seafarer. except as provided for in paragraph 3 of Article 4 above.

PART V. OTHER ARRANGEMENTS

Article 6

Seafarers who are to be repatriated shall be able to obtain their passport and other identity documents for the purpose of repatriation.

Article 7

Time spent awaiting repatriation and repatriation travel time shall not be deducted from paid leave accrued to the seafarer.

A rticle 8

A seafarer shall be deemed to have been duly repatriated when he or she is landed at a destination prescribed pursuant to Article 3 above. or when the seafarer does not claim his or her entitlement to repatriation within a reasonable period of time to be defined by national laws or regulations or collective agree- merits.

Article 9

The provisions of this Convention in so far as they are not otherwise made effective by means of collective agreements or in such other manner as may be appropriate under national conditions shall be given effect by national laws or regulations.

• Sida 76
•  Original

Article 10 Prop. 1988/89: 122

Each Member shall facilitate the repatriation of seafarers serving on ships Bilaga 9 which call at its ports or pass through its temtorial or internal waters, as well as their replacement on board.

Article 11

The competent authority of each Member shall ensure by means of adequate supervision that the owners of ships registered in its territory comply with the provisions of the Convention, and shall provide relevant information to the lntemational Labour Office.

Article 12

The text of this Convention shall be available in an appropriate language to the crew members of every ship which is registered in the territory of any Member for which it is in force.

PART VI. FINAL PROVISIONS

Article 13 This Convention revises the Repatriation of Seamen Convention. 1926,

Article 14

The formal ratifications of this Convention shall be communicated to the Director-General of the International Labour Office for registration.

Article 15

1. This Convention shall be binding only upon those Members of the lntema- tional Labour Organisation whose ratifications have been registered with the Director-General of the lntemational Labour Office.

2. It shall come into force twelve months after the date on which the ratifica- tions of two Members have been registered with the Director-General of the lntemational Labour Office.

3. Thereafter. this Convention shall come into force for any Member twelve months after the date on which its ratification has been registered.

Article 16

1. A Member which has ratified this Convention may denounce it after the expiration of ten years from the date on which the Convention first comes into force, by an act communicated to the Director-General of the lntemational Labour Office for registration. Such denunciation shall not take effect until one year after the date on which it is registered.

2. Each Member which has ratified this Convention and which does not, within the year following the expiration of the period of ten years mentioned in the preceding paragraph, exercise the right of denunciation provided for in this Article, will be bound for another period of ten years and, thereafter. may denounce this Convention at the expiration of each period of ten years under the terms provided for in this Article.

Article 17

1. The Director-General of the International Labour Office shall notify all Members of the International Labour Organisation of the registration of all ratifications and denunciations communicated to him by the Members of the Organisation.

2. When notifying the Members of the Organisation of the registration of the second ratification communicated to him. the Director-General of the Interna- tional Labour Office shall draw the attention of the Members of the Organisation to the date upon which the Convention will come into force.

• Sida 77
•  Original

Article 18 Prop. 1988/89: 122

The Director-General of the International Labour Office shall communicate to Bilaga 9 the Secretary-General of the United Nations for registration in accordance with Article 102 of the Charter of the United Nations full particulars of all ratifications and acts of denunciation registered by him in accordance with the provisions of the preceding Articles.

Article 19

At such times as it may consider necessary the Governing Body of the International Labour Office shall present to the General Conference a report on the working of this Convention and shall examine the desirability of placing on the agenda of the Conference the question of its revision in whole or in part.

Article 20

1. Should the Conference adopt a new Convention revising this Convention in whole or in part. then. unless the new Convention otherwise provides—

(a) the ratification by a Member of the new revising Convention shall ipso jure involve the immediate denunciation of this Convention, notwithstanding the provisions of Article 16 above, if and when the new revising Convention shall have come into force; (b) as from the date when the new revising Convention comes into force this Convention shall cease to be open to ratification by the Members.

2. This Convention shall in any case remain in force in its actual form and content for those Members which have ratified it but have not ratified the revising Convention.

Article 21

The English and French versions of the text of this Convention are equally authoritative.

• Sida 78
•  Original

(Översätt/ting) Prop. 1988/89: 122

Konvention om sjömäns hemresa (reviderad)

Internationella arbetsorganisationens allmänna konferens, som av styrelsen för Internationella arbetsbyrån har sammankallats till Geneve och där samlats den 24 september l987 till sitt sjuttiofjärde möte.

som konstaterar att. sedan 1926 års konvention om hcmsändning av sjö- män och 1926 års rekommendation om hcmsändning av befälhavare och lärlingar antogs. utvecklingen inom sjöfartsnäringen har gjort det nödvändigt att revidera konventionen för att däri uppta lämpliga delar av rekommenda- tioncn,

som vidare konstaterar att avsevärda framsteg har gjorts genom nationell lagstiftning och praxis i fråga om sjömäns hemresa i olika avseenden som ej omfattas av l926 års konvention om hcmsändning av sjömän.

som anser att ytterligare åtgärder. genom ett nytt internationellt instru- ment, därför är önskvärda när det gäller vissa tillkommande aspekter i fråga om sjömäns hemresa och som beaktar den allmänt ökande sysselsättningen av utländska sjömän inom sjöfartsnäringen.

som har beslutat att anta vissa Förslag angående revidering av 1926 års konvention (nr 23) om hcmsändning av sjömän och 1926 års rekommenda- tion (nr 27) om hcmsändning av befälhavare och lärlingar, vilken fråga är den femte punkten på mötets dagordning. och

som har bestämt att dessa förslag skall ta formen av en internationell konvention.

antar denna den niondc dagen i oktober månad nittonhundraåttiosju föl- jande konvention, som kan kallas l987 års konvention om sjömäns hemresa (reviderad)!

Del I. Tillämpningsområde och definitioner Artikel 1

1. Denna konvention är tillämplig på varje sjögäcnde fartyg, vare sig i offentlig eller privat ägo, som är registrerat inom ett territorium som tillhör en medlem för vilkcn konventionen är i kraft och som normalt är.sysselsatt i handelssjöfart samt pa redarc för och sjömän på sådana fartyg.

2. I den utsträckning den bedömer det vara praktiskt möjligt skall behörig myndighet, efter samråd med fiskefartygsägarnas och yrkesfiskarnas repre- sentantiva organisationer, tillämpa bestämmelserna i denna konvention på yrkesfiske till havs.

3. Om det vid tillämpning av denna konvention råder tvekan om huruvida fartyg skall anses vara sysselsatta i handelssjöfart eller i yrkesfiske till havs. skall frågan anöras av behörig myndighet efter samråd med vederbörande redare-. sjöfolks- och yrkcsfiskarorganisationer.

4. I denna konvention avses med ”sjöman" varje person som är anställd i- någon befattning ombord på ett sjögående fartyg. på vilket denna konvention är tillämplig.

Del II. Rättigheter Artikel 2 I. En sjöman skall ha rätt till hemresa i följande fall: &) om anställning för bestämd tid eller för bestämd resa upphör utom- lands; b) vid utgången av den varseltid som gäller enligt kollektivavtal eller sjömannens anställningsavtal: c) i händelse av sjukdom. skada eller annat hälsotillstånd som kräver att sjömannen skickas hem, när han eller hon från medicinsk synpunkt anses 78 vara tillräckligt frisk att resa:

• Sida 79
•  Original

d)i händelse av skeppsbrott; Prop_ 1988/89; [22 e) i händelse av att redaren inte kan fortsätta att uppfylla sina förpliktelser Bilaga 10 enligt lag eller avtal som sjömannens arbetsgivare, på grund av konkurs. försäljning av fartyget. ändrad registrering av fartyget eller någon annan liknande orsak: l) i händelse av att fartyget destineras till en krigszon enligt definitionen i nationella lagar eller föreskrifter eller i kollektivavtal. dit sjömannen inte samtycker till att resa: g) i händelse av att anställningen upphör eller avbryts i enlighet med ett avgörande i en arbetstvist eller ett kollektivavtal eller att anställningen upp— hör av någon annan liknande orsak. 2. Nationella lagar eller föreskrifter eller kollektivavtal skall föreskriva längsta varaktighet för tjänstgöringspcrioder ombord efter vilka en sjöman har rätt till hemresa: dessa perioder skall vara mindre än tolv månader. Vid fastställandet av längsta tjänstgöringsperioder skall hänsyn tas till faktorer som påverkar sjömännens arbetsmiljö. Varje medlem skall eftersträva att. där så är möjligt, förkorta dessa perioder mot bakgrund av teknologisk förändring och utveckling och kan därvid hämta ledning i rekommendationer i detta ämne från Joint Maritime Commission.

Del lll. Destinationsorter A rti/(el 3

1. Varje medlem, för vilken denna konvention är i kraft, skall genom nationella lagar eller föreskrifter bestämma till vilka destinationsorter sjömän får hemsändas.

2. De sålunda bestämda destinationsorterna skall inbegripa den ort där sjömannen samtyckte till att ingå anställningsavtalet. en ort som bestäms genom kollektivavtal. sjömannens bosättningsland eller sådan annan ort som kan ömsesidigt överenskommas vid tiden för anställningsavtalet. Sjömannen skall ha rätt att välja destinationsort för hemresan bland de bestämda desti- nationsorterna.

Del IV. Åtgärder för hemresa Artikel 4

1. Det skall vara redarens ansvar att ordna hemresan på ett lämpligt och snabbt sätt. Flyg skall vara det normala transportsättet.

2. Kostnaden för hemresan skall bäras av redaren.

3. När en hemresa har ägt rum till följd av att en sjöman har befunnits. i enlighet med nationella lagar eller föreskrifter eller kollektivavtal. på allvar- ligt sätt ha försummat sina förpliktelser i anställningen. skall ingenting i denna konvention påverka rätten att återkräva hemresekostnaderna eller del därav från sjömannen i enlighet med nationella lagar. föreskrifter eller kollek- tivavtal.

4. De kostnader som skall bäras av redaren skall omfatta

a) resa till den destinationsort som har utvalts för hemresan enligt artikel 3 ovan:

b) kost och logi från den tidpunkt. då sjömannen lämnar fartyget till dess han eller hon när destinationsorten för hemresan;

c) lön och annan ersättning från den tidpunkt. då sjömannen lämnar fartyget till dess han eller hon när destinationsorten för hemresan. om detta föreskrivs i nationella lagar eller föreskrifter eller i kollektivavtal:

d) transport av 30 kg av sjömannens personliga bagage till destinationsor- ten för hemresan:

e) läkarvård. då så är nödvändigt. till dess sjömannen med hänsyn till sin hälsa är i stånd att resa till destinationsorten för hemresan.

5. Redaren får inte vid början av sjömannens anställning kräva förskottsbe- talning för hemresekostnad och ej heller avräkna hemresekostnadcn från sjömannens lön eller annan ersättning utom i fall som avses i punkt 3 ovan. 79

• Sida 80
•  Original

6. Nationella lagar eller föreskrifter skall inte påverka redarens rätt att i Prop. 1988/89: 122 fråga om sjömän som inte är anställda av redaren återkräva hemresekostna- Bilaga 10 den från dessas arbetsgivare.

Artikel 5

Om en redare underlåter att ordna med eller erlägga kostnaden för hemresa åt en sjöman som är berättigad till hemresa. skall

a) behörig myndighet hos den medlem inom vars territorium fartyget är registrerat ordna med och erlägga kostnaden för ifrågavarande sjömans hem- resa: om den ej gör detta. får den stat från vilken sjömannen skall hemsändas eller den stat där sjömannen är medborgare ombesörja hemresan och återkrä- va kostnaden från den medlem inom vars territorium fartyget är registrerat:

b) de kostnader som uppkommit för sjömannens hemresa kunna återkrä- vas från redaren av den medlem inom vars territorium fartyget är registrerat:

c) utgifterna för hemresan i intet fall belasta sjömannen. om annat inte följer av vad som föreskrivs i artikel 4 punkt 3 ovan.

Del V. Övriga åtgärder .»lrlikt'l 6

Sjömän som skall hemsändas skall ha möjlighet att erhålla sina pass och andra identitetshandlingar som behövs för hemresan.

Artikel 7 Tid som tillbringas i avvaktan på hemresa och som åtgår för hemresan skall inte dras av från den betalda ledighet som sjömannen har tjänat in.

.*ll'fllx'l'l 8

En sjöman skall anses ha blivit vederbörligen hemtransporterad när han eller hon har anlänt till en destinationsort som är föreskriven i artikel 3 ovan eller när sjömannen inte gör anspråk på sin rätt till hemresa inom en skälig tidsperiod. som skall anges i nationella lagar eller föreskrifter eller kollektiv-- avtal.

Artikel 9

Bestämmelserna i denna konvention skall ges verkan genom nationella lagar eller föreskrifter. i den mån de inte ges verkan genom kollektivavtal eller på annat sätt som är lämpligt med hänsyn till nationella förhållanden.

.Alrtikcl 10

Varje medlem skall underlätta hemsändandet av sjömän. vilka tjänstgör på fartyg som anlöper dess hamnar eller som passerar genom dess territorialhav eller inre vatten. liksom tillsättandet av ersättare för dessa ombord.

.ffrlikul I]

Behörig myndighet hos varje medlem skall genom fullgod tillsyn säkerställa att redarna för fartyg som är registrerade inom medlemmens territorium iakttar konventionens bestämmelser och skall tillhandahålla Internationella arbetsbyrån relevant information.

.-l)'llkt'l l.? Texten till denna konvention skall finnas tillgänglig på ett lämpligt språk för besättningsmedlemmarna på varje fartyg som är registrerat inom ett territorium som tillhör en medlem för vilken konventionen äri kraft. 80

• Sida 81
•  Original

Del VI. Slutbestämmelser Prop. 1988/89: 122 Artikel 13 Bilaga lO

Genom denna konvention revideras 1926 års konvention om hcmsändning av sjömän.

Artikel [4 Ratilikationsinstrument avseende denna konvention skall sändas till Inter— nationella arbetsbyråns generaldirektör för registrering.

Artikel 15

|. Denna konvention skall vara bindande endast för de medlemmar av Internationella arbetsorganisationen vilkas ratifikationcr har registrerats hos Internationella arbetsbyråns generaldirektör.

2. Den träder i kraft tolv månader efter den dag, då ratifikationcr från två medlemmar har registrerats hos Internationella arbetsbyråns generaldirektör.

3. Därefter träder denna konvention i kraft för varje medlem tolv månader efter den dag. då dess ratifikation har registrerats.

Artikel 16

I. En medlem som har ratificerat denna konvention kan säga upp den sedan tio år förflutit från den dag. då konventionen först träder i kraft. genom en skrivelse som sänds till Internationella arbetsbyråns generaldirektör för registrering. Sådan uppsägning skall inte träda i kraft förrän ett år efter den dag. då den har registrerats.

2. Varje medlem. som har ratificerat denna konvention och som inte. inom det år som följer på utgången av den i föregående punkt nämnda tioårsperio- den, utnyttjar sin rätt till uppsägning enligt denna artikel, är bunden under ytterligare en tioårsperiod och kan därefter, på de i denna artikel föreskrivna villkoren. säga upp denna konvention vid utgången av varje tioårsperiod.

Artikel 17

l. Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall underrätta alla med- lemmar av Internationella arbetsorganisationen om registreringen av alla ratifikationcr och uppsägningar som generaldirektören har tagit emot från organisationens medlemmar.

2. När Internationella arbetsbyråns generaldirektör underrättar organisa- tionens medlemmar om registreringen av den andra tatifikationen i ordning- en sorn han har tagit emot. skall han fästa medlemmarnas uppmärksamhet på den dag. då konventionen träder i kraft.

Artikel 18

Internationella arbetsbyråns generaldirektör skall. för registrering enligt artikel 102 i Förenta nationernas stadga. lämna Förenta nationernas general- sekreterare fullständiga upplysningar om samtliga ratifikationcr och uppsäg- ningar som har registrerats hos honom enligt bestämmelserna i föregående artiklar.

Artikel 19

Vid de tidpunkter. då Internationella arbetsbyråns styrelse finner det nöd- vändigt. skall den avlämna rapport till den allmänna konferensen om denna konventions tillämpning och undersöka om det finns anledning att föra upp frågan om revidering av konventionen, helt eller delvis. på konferensens dagordning.

• Sida 82
•  Original

Artikel 30 Prop. 1988/89:122 l. Om konferensen antar en ny konvention varigenom denna konvention Bilaga 10 helt eller delvis revideras och den nya konventionen inte föreskriver annat, skall a) en medlems ratifikation av den nya konventionen. utan hinder av bestämmelserna i artikel [6 ovan. anses medföra omedelbar uppsägning av denna konvention, om och när den nya konventionen har trätt i kraft; b) från den dag. då den nya konventionen träder i kraft. denna konvention upphöra att'vara öppen för ratifikation av medlemmarna. 2. Denna konvention skall likväl förbli gällande till form och innehåll för de medlemmar som har ratificerat den men inte har ratificerat den nya konventionen.

A rti kel 2 I De engelska och franska versionerna av denna konventionstext har lika giltighet.

• Sida 83
•  Original

Recommendation 174 Prop. 1988/892 122

Bila a ll RECOMMENDATION CONCERNING THE REPATRIATION OF g SEAFARERS

The General Conference of the lntemational Labour Organisation, Having been convened in Geneva by the Governing Body of the International Labour Office and having met at its Seventy-fourth Session on 24 Septem- ber 1987. and Having decided upon the adoption of certain proposals with regard to the revision of the Repatriation of Seamen Convention. 1926 (No. 23), and of the Repatriation (Ship Masters and Apprentices) Recommendation. 1926 (No. 27), which is the fifth item on the agenda of the session. and Having determined that these proposals shall take the form of an international Recommendation supplementing the Repatriation of Seafarers Convention (Revised), 1987.

adopts this ninth day of October of the year one thousand nine hundred and eighty-seven the following Recommendation which may be cited as the Repatria- tion of Seafarers Recommendation. 1987:

Whenever a seafarer is entitled to be repatriated pursuant to the provisions of the Repatriation of Seafarers Convention (Revised), 1987, but both the shipowner and the Member in whose territory the ship is registered fail to meet their obligations under the Convention to arrange for and meet the cost of repatriation, the State from which the seafarer is to be repatriated or the State of which he or she is a national should arrange for his or her repatriation, and recover the cost from the Member in whose territory the ship is registered in accordance with Article 5 (a) of the Convention.

• Sida 84
•  Original

(Översättning) Prop. 1988/89:122

-. Bilaga 12 Rekommendation 174

Rekommendation om sjömäns hemresa

internationella arbetsorganisationens allmänna konferens, som av styrelsen för Internationella arbetsbyrån har sammankallats till Geneve och där samlats den 24 september 1987 till sitt sjuttiofjärde möte,

som har beslutat att anta vissa Förslag angående revidering av 1926 års konvention (nr 23) om hemsändning av sjömän och 1926 års rekommenda- tion (nr 27) om hcmsändning av befälhavare och lärlingar, vilken fråga är den femte punkten på mötets dagordning, och

som har bestämt att dessa förslag skall ta formen av en internationell rekommendation, som kompletterar 1987 års konvention om sjömäns hem- resa (reviderad),

antar denna den nionde dagen i oktober månad nittonhundraåttiosju föl- jande rekommendation. som kan kallas 1987 års rekommendation om sjö- mäns hemresa:

Närhelst en sjöman är berättigad till hemresa enligt bestämmelserna i 1987 års konvention om sjömäns hemresa (reviderad), men både redaren och den medlem inom vars territorium fartyget är registrerat underlåter att uppfylla sina förpliktelser enligt konventionen att ordna med och erlägga kostnaden för hemresan. bör den stat från vrlken sjömannen skall hemsändas eller den stat där sjömannen är medborgare i enlighet med artikel 5 punkt a) i konven- tionen ombesörja hemresan och återkräva kostnaden från den medlem inom vars territorium fartyget är registrerat.

• Sida 85
•  Original

lnnehäH

Propositionen ........................................ Propositionens huvudsakliga innehåll ....................... Utdrag ur protokoll vid regeringssammanträde den 6 april 1989 . . . 1 Inledning .......................................... 2 Konventionerna nr 163 och 164 och rekommendationen nr 173

2.1 Konventionen (nr 163) och rekommendationen (nr 173) om sjömäns välfärd till sjöss och i hamn .................. 2.1.1 Bakgrund .................................. 2.1.2 Konventionens och rekommendationens huvudsakliga

innehåll ...................................

to lx.)

män .......................................... 2.2.1 Bakgrund .................................. 2.2.2 Konventionens huvudsakliga innehåll .............

lx.) DJ

164) om hälsoskydd och sjukvård för sjömän ............ 2.4 Överväganden ...................................

2.4.1 Konventionen (nr 163) och rekommendationen (nr 173) om sjömäns välfärd till sjöss och i hamn ........... 2.4.2 Konventionen (nr 164) om hälsoskydd och sjukvård för

sjömän ....................................

3 Övriga instrument ................................... 3.1 Konventionen (nr 165) om social trygghet för sjömän ...... 3.1.1 Bakgrund ..................................

3.1.2 Konventionens huvudsakliga innehåll och dess förhål-

lande till svensk lagstiftning ....................

3.2 Konventionen (nr 166) och rekommendationen (nr 174) om sjömäns hemresa ................................. 3.2.1 Bakgrund .................................. 3.2.2 Konventionens huvudsakliga innehåll och dess förhål—

lande till svensk lagstiftning ....................

3.2.3 Rekommendationcns huvudsakliga innehåll ........ 3.3 Överväganden ................................... 4 Hemställan ........................................ B

Bilaga [ Convention 163, Convention concerning Seafarers” Wel-

fare at Sea and in Port ..........................

BilagaZ Konvention 163. Konvention om sjömäns välfärd till

sjöss och i hamn (översättning) ...................

Bilaga 3 Recommendation 173, Recommendation concerning Sea-

farers" Welfare at Sea and in Port .................

Bilaga4 Rekommendation 173, Rekommendation om sjömäns

välfärd till sjöss och i hamn (översättning) ...........

Bilaga 5 Convention 164. Convention concerning Health Protec-

tion and Medical Care for Seafarers ................

Bilaga 6 Konvention 164. Konvention om hälsoskydd och sjuk-

vård för sjömän (översättning) ...................

Bilaga 7 Convention 165, Convention concerning Social Security

for Seafarers (revised) ..........................

Konventionen (nr 164) om hälsoskydd och sjukvård för sjö-

Vissa gemensamma bestämmelser i konventionen (nr 163) om sjömäns välfärd till sjöss och i hamn och konventionen (nr

LNNIxJ—'—

ww

(Jr

00

10 m M 14 H

19 19

20 23 23 24 24

25

28

31

36

41

48

55

• Sida 86
•  Original

Bilaga 8 Bilaga 9 Bilaga It) Bilaga 11

Bilaga 12

Konvention 165, Konvention om social trygghet för sjö-

män (reviderad) (översättning) ................... 64 Convention 166, Convention concerning thc Repatriation of” Seafarers (revised) ........................... 73 Konvention 166, Konvention om sjömäns hemresa (revi- derad) (översättning) ........................... 78 Recommcndation 174. Recommendation concerning the Repatriation of Seafarers ........................ 83 Rekommendation 174, Rekommendation om sjömäns hemresa (översättning) ......................... 84

Norstedts Tryckeri, Stockholm 1989

Prop. 1988/89: 122