Beslut vid regeringssammanträde 1992-10-29

Statsrådet Dinkelspiel anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att i ljuset av den internationella utvecklingen bedöma hur Sveriges kontroll över export av strategiskt känsliga varor i framtiden bör vara utformad och hur den bör organiseras.

Bakgrund

Sverige tillämpar i likhet med flertalet andra industr iländer en kontroll över utförseln av strategiskt känsliga varor. Kontrollen avser dels krigsmateriel, dels sådana varor som har en etablerad civil användning men som också kan utnyttjas i förstörelsebringande syfte.

Utförselkontrollen baseras på ett antal lagar och förordningar. Krigsmaterielexporten kontrolleras i enlighet med lagen (1988:558) om förbud mot utförsel av krigsmateriel, m.m. och tillhörande förordning (SFS 1988:561). Exporten av kärnenergiprodukter kontrolleras enligt lagen (1984:3) om kä rnteknisk verksamhet och tillhörande förordningar (SFS 1984:14 och 1984:180). Exporten av vissa produkter som kan användas i syfte a tt åstadkomma massförstörelse kontrolleras enligt lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan användas i mass förstörelsesyfte, m.m. och tillhörande förordning (SFS 1991:343). Export av vissa högteknologiska produkter kontrolleras enligt föro rdningen (1986:89) om förbud mot viss utförsel, den s.k. högteknologiförordningen. Genom förordningen förbjuds expor t av varor som är tillverkade i utlandet och föremål för exportrestriktioner i tillverkningslandet.

I handläggningen av exportkontrollärendena deltar flera departement och myndigheter. En central roll spelas av Krigsmaterielinspekti onen inom Utrikesdepartementets handelsavdelning, som ansvarar för beredningen av ärenden enligt krigsmateriellagstiftningen och äre nden enligt massförstörelsebestämmelserna. Vid handläggningen samråder inspektionen med bl.a. UD:s politiska avdelning liksom med fl era myndighet er och har dessutom knutet till sig ett tekniskt-vetenskapligt råd. Exportkontrollärenden enligt kärntekniklagen bereds inom Miljö- och naturresursdepartementet i samråd med UD:s politiska avdelning. Yttrande inhämtas från Statens kärnkraftinspektion, som också är beslutande i vissa ärenden som rör kärnenergi. När det gäller kontrollen av högteknologi har regeringen det övergripande ansvaret, och dessa frågor handläggs av UD:s handelsavdelning. Beslut i enskilda exportärenden fattas emellertid av Tullverket , och de svenska handelskamrarna deltar i handläggningen genom att de av regeringen har bemyndigats utfärda importcertifikat och lev eransverifikationer.

Den internationella utvecklingen på exportkontrollens område har under efterkrigstiden präglats av de motsättningar som rått mellan stormakterna. Förenta staterna och dess NATO-allierade har haft som målsättning att förhindra export av krigsmateriel, kärnteknik oc h högteknologi till Warszawapaktens medlemmar och andra kommunistländer. Ett utvecklat samar bete på exportkontrollens område har bedrivits mellan NATO-länderna inom ramen för ett särskilt organ, COCOM (Coordinating Committee for Multilateral Export Controls), som skapades för ändamålet efter andra världskriget.

Till följd av de stora förändringar som inträtt på senare år -- liberaliseringen i Östeuropa, Warszawa-paktens upplösning, Sovjetuni onens sönderfall -- förskjuts nu perspektivet väsentligt på exportkontrollens område. Vi står inför en successiv avveckling av det öst--västliga teknologiem bargot. Samtidigt finns en ökande oro för att strategiskt känsliga varor och teknologier skall spridas till destinationer där de mis sbrukas och kommer till användning för att utveckla massförstörelsevapen och konventionella vapensystem. Ett internationellt samarbe te för att förhindra en sådan spridning tar nu gradvis form. Under senare år har ett begränsat antal länder, däribland Sverige, ena ts om exportkontrollregimer för att förhindra spridningen av missiler och missilteknologi liksom av ämnen som kan an vändas för framställning av kemiska stridsmedel och utrustning som kan användas för framställning av kemiska och biologiska stridsme del. En motsvarande regim har upprättats när det gäller viss kärnteknisk utrustning. Det av nedrustningskonferensen i Geneve antagna förslaget till en konvention om kemiska vapen omfattar också restriktioner för export av vissa ämnen som kan användas i kemiska vap en eller utgöra viktiga utgångsämnen för sådana.

Ambitionerna inriktas nu på att ytterligare bygga ut det interna tionella samarbetet till att omfatta fler länder och att avse fler produkter. Ett exempel är det särskilda samarbetsorgan för export kontroll som COCOM-länderna beslutat upprätta vid sidan av sin egen organisation. COCOM Cooperation Forum (CCF) som är organets till tänkta benämning är avsett att samla flertalet västliga industriländer och de forna Warszawa-paktsländerna kring ett samarbete med s yfte att bistå de senare länderna att utveckla egna system för exportkontroll. Eventuellt kan detta forum också komm a att användas för att gemensamt förhindra spridning av strategiskt känsliga varor och teknologier till nya länder där de missbrukas och kommer till användning för att utveckla massförstörelsevapen och andra vapensystem.

Inom EG intensifieras också samarbetet på exportkontrollens område. Inför genomförandet av EG:s inre marknad och avvecklingen av gränskontroller mellan länderna pågår ett arbete som syftar till att harmonisera medlemsländernas system när det gäller kontrollen av s ådana strategiskt känsli ga varor och teknologier som har en civil användning men som också kan användas i förstörelsebringande syfte. I enlighet med Romförd ragets bestämmelser om fri rörlighet för varor och i enlighet med Enhetsakten skall även dessa produkter kunna cirkulera fritt mellan gemenskapens medlemsländer, vilket dock förutsätter en harmonisering av kontrollpolitiken gentemot utomstående länder.

I propositionen 1991/92:174 om en ny lag om krigsmateriel föreslås att Krigsmaterielinspektionen (KMI) även i framtiden skal l bereda ärenden om krigsmateriel. Beredning av ärenden enligt lagen (1991:341) om förbud mot utförsel av vissa produkter som kan an vändas i massförstörelsesyfte, m.m. handläggs också av inspektionen. I propositionen anges att det i annat sammanhang bör övervägas om det finns skäl till någon förändring av berednings- och beslutsordningen vad avser de frågor som handläggs av KMI. Även utredning en (SOU 1991:95) om översyn av kärntekniklagstiftningen på kärnenergiområdet har ansett att det är angeläget att en samlad översyn görs av lagstiftningen om utförselkontroll.

Utredningsuppdraget

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att i ljuset av den internationella utvecklingen på exportkontrollens område be döma hur Sveriges kontroll över exporten av strategiskt känsliga varor i framtiden bör vara utformad och hur den bör organiseras.

Utredaren bör ta sin utgångspunkt i det nya mönster av internationellt samarbete som växer fram på exportkontrollens område. En anal ys bör göras av hur samarbetet ändrar inriktning till följd av att det gamla vapen- och teknologiembargot inom COCOM:s ram gradvis avvecklas samtidigt som man för söker samla ett större antal länder kring ett samarbete för att förhindra spridningen till nya länder av strategiskt känsliga varor och teknologier. EG:s framväxande harmoniserade system för exportkontroll bör också studeras närmare. Konsekvenserna av denna intern ationella utveckling för Sveriges eget exportkontrollsystem bör bedömas. Utredarens utgångspunkt bör härvid vara del s Sveriges behov av att mot bakgrund av sin ansökan om medlemskap i EG få ett exportkontrollsystem som är förenligt med EG:s, dels a tt Sverige har anledning att aktivt engagera sig i ett samarbete vars grundläggande syfte är att förhindra att känsliga varor och te knologier sprids till destinationer där de kan komma till användning för att utveckla massförstörelsevapen eller medverka till en de stabiliserande upprustning med konventionella vapen.

Utredaren bör värdera huruvida till följd av den internation ella utvecklingen förändringar är påkallade i den lagstiftning som ligger till grund för kontrollen över export av strategiskt känsl iga varor. Utredaren bör mot denna bakgrund också se över hur handläggningen av exportkontrollen idag är organiserad i regeringskans liet och hos myndigheterna och, om resultatet av översynen så påkallar, föreslå förändringar i handläggningsordningen.

Utredaren bör härvid uppmärksamma möjligheter att i regeringskansliet nå en ökad koncentration och ett bättre utnyttjande av k ompetens och resurser i handläggningen av exportkontrollärenden. En målsättning bör vara att åstadkomma ökad effektivitet och samtid igt bättre överskådlighet och enkelhet i den administrativa hanteringen. Det bör övervägas att i större utsträckning än vad som är f allet i dag till en instans inom UD:s handelsavdelning samla handläggningen av exportkontrollen, dvs. både krigsmateriel och andra s trategiskt känsliga produkter. Utredaren bör dock eftersträva lösningar som innebär att vid beredningen en klar åtsk illnad upprätthålls mellan krigsmateriel å ena sidan och andra strategiskt känsliga produkter å den andra. Krigsmaterielinspektionen i sin roll av beredningsorgan i regeringskansliet bör även fortsättningsvis ansvara för beredningen av tillståndsärenden för utförs el av krigsmateriel. Utrikespolitiska bedömningar av bl.a. spridningsrisker förväntas komma att spela en viktig roll, varför samråd med UD:s politiska avdelningen även fortsättningsvis bör ske, särskilt vad avser massförstörelsevapen.

Utredaren bör också bedöma i vilken utsträckning beslut om exporttillstånd kan hanteras på myndighetsnivå. Största möjliga delegering är efter strävansvärd men hänsyn måste på detta område tas till ärendenas särskilda karaktär. Utredaren bör därför se över även organisationen på myndighetsnivå och bedöma hur denna skall kunna anpassas för att möjliggöra en dylik delegering.

Utredaren bör ägna särskild uppmärksamhet åt sådana förändringar i exportkontrollens organisation som är ägnade att underlätta för b erörda exportörer att identifiera vilka bestämmelser de skall beakta på exportkontrollens område liksom att underlätta deras kontakter med mynd igheterna. Utredaren bör, inom ramen för utredningsuppdraget, låta sammanställa förslag till en vägledning eller handbok i exportkon troll, av vilken bör framgå samtliga gällande bestämmelser, varuomfattning, handläggningsordning m.m.

Utredaren bör samråda med den interdepartementala arbetsgruppen för utredning av frågor om gränskontroller och gränsformaliteter i ett EG-persp ektiv.

Utredaren bör redovisa sitt uppdrag så snart som möjligt, dock senast den 1 juni 1993.

Hemställan

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar det statsråd som har till uppgift att föredra äre nden om utrikeshandel

att tillkalla en särskild utredare -- omfattad av kommittéförordningen (1976:119) -- med uppgift att utreda formerna för och organisationen av kontrollen över exporten av strategiskt känsliga varor,

att besluta om ledamöter i en till utredaren knuten referensgrupp,

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tredje huvudtitelns anslag Utredningar m.m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Utrikesdepartementet)