Dir. 1993:28

Tilläggsdirektiv till Omställningskommissionen för jordbrukspolitiken (Jo 1991:07)

-

Dir. 1993:28

Beslut vid regeringssammanträde 1993-02-18

Chefen för Jordbruksdepartementet, statsrådet Karl Erik Olsson, anför.

Mitt förslag

Jag föreslår att Omställningskommissionen (Jo 1991:07) får i uppdrag att utreda om det finns områden i södra och mellersta Sveriges skogs- och mellanbygder som kan komma att behöva särskilda stödinsatser med anledning av ett EG-medlemskap. Omställningskommissionen bör, om sådana områden finns identifiera dem. Omställningskommissionen bör också redovisa vilka åtgärder som kan vara lämpliga för att bibehålla odlingslandskapet i dessa områden.

Eventuella stödinsatser skall finansieras inom ramen för de stöd som lämnas till jordbruksnäringen inkl. de återflödesintäkter som kan följa av ett EG-medlemskap.

Bakgrund

Med stöd av regeringens bemyndigande den 21 november 1991 tillkallade jag en särskild kommission med uppgift att förbereda en avstämning av de omställningsbeslut som omfattas av 1990 års livsmedelspolitiska beslut (dir. 1991:97). Omställningskommissionen skall beakta effekter och faktorer som inte var kända eller förutsedda vid tidpunkten för beslutet, i första hand konsekvenserna av en anslutning till EG. Omställningskommissionen skall i detta sammanhang även behandla stödet till jordbruket i norra Sverige i ett långsiktigt perspektiv. Enligt direktiven bör utgångspunkten för Omställningskommissionens arbete vara att omställningen av jordbruket skall fullföljas på ett sådant sätt att Sverige vid inträdet i EG har en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring och livsmedelsindustri.

Omställningskommissionen har till regeringen överlämnat två delbetänkanden (SOU 1992:87 och SOU 1992:125) Åtgärder för att förbereda Sveriges jordbruk och livsmedelsindustri för EG. Det första innehåller förslag om vegetabiliesektorn, livsmedelspexporten och den ekologiska produktionen och det andra förslag om animaliesektorn. Omställningskommissionen avser att under början av år 1993 åtekomma med förslag bl.a. om jordbruket i norra Sverige och om hur ett öppet och levande odlingslandskap skall kunna bevaras. Enligt direktiven skall Omställningskommissionen pröva frågan om arealersättning som en metod att bevara öppna landskap.

Regeringens mål är att Sverige skall bli medlem av EG fr.o.m. den 1 januari 1995. Utgångspunkten för det svenska jordbruket är att en fullständig integration med EG:s gemensamma jordbrukspolitik skall ske från den dag Sverige blir medlem. Sverige skall vid integrationen uppnå så stora positiva samhällsekonomiska effekter som möjligt med hänsyn tagen till både behovet av en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring och till konsumenternas och skattebetalarnas intressen.- En ambition är därvid att inte behöva tillämpa några övergångsåtgärder sedan Sverige blivit medlem. Målet är också att upprätthålla en fortsatt hög ambitionsnivå på det regionalpolitiska området.

Sverige har högre pris-, stöd- och kostnadsnivå än EG på animalieområdet. Regeringen har i en proposition om vissa jordbrukspolitiska frågor (prop. 1992/93:130) och i 1993 års budgetproposition (prop. 1992/93:100 bil. 10), mot bakgrund av Omställningskommissionens delbetänkanden, lämnat förslag till vissa anpassningar av 1990 års beslut för att möta de krav som ett EG-medlemskap ställer.

Situationen inom EG är i dag problematisk på framför allt nötköttsområdet, med stora och ökande lager. Med anledning av detta skall prissänkningar kombinerade med kompensationsbetalningar genomföras. Även GATT-avtalet kan leda till pressade priser. De förslag till anpassningsåtgärder på animalieområdet mot de lägre nivåer som gäller inom EG är en nödvändig början på en process för att stärka animalieproduktionens konkurrenskraft.

Inom EG råder i dag regionala obalanser i animalieproduktionen med såväl underskotts- som överskottsområden. Vidare existerar inget homogent EG-pris utan prisskillnader förekommer, där de lägsta priserna finns i de södra delarna av gemenskapen och de högsta i de norra delarna. Ett EG-medlemskap kommer att leda till ökad konkurrens och därmed pressade priser. Denna effekt kommer sannolikt att bli störst i södra Sverige. I södra Sveriges skogs- och mellanbygder är produktionförutsättningarna betydligt sämre än för slättbygderna. Detta gör att jordbruket i dessa områden är känsligare för sänkta priser. Dessutom gäller för norra Sverige och stora delar av bl.a. Götalands skogsbygder att de i förhållande till de flesta EG-länder har en mycket låg befolkningstäthet och en sämre infrastruktur.

Som nämnts i det föregående är det ett mål att ha en stark och konkurrenskraftig jordbruksnäring vid inträdet i EG. Målet är vidare att upprätthålla en fortsatt hög regionalpolitisk ambitionsnivå. Målet om en konkurrenskraftig jordbruksnäring bör således gälla för jordbruket i hela landet. Med tanke på det beroende av animalieproduktion som finns i bl.a. södra Sveriges skogs- och mellanbygder och den konkurrenssituation jag nyss beskrivit kan resultatet bli att delar av animalieproduktionen i dessa regioner slås ut. Därvid skulle också odlingslandskapet hotas eftersom animalieproduktionen utgör basen för ett öppet landskap i skogs- och mellanbygderna.

Inonm EG förekommer ett särskilt stöd till s.k. mindre gynnade områden (less favoured areas, LFA). Dessa områden kännetecknas av bl.a. låg avkastning i växtodlingen, hög andel sysselsatta i jordbruket, låg befolkningstäthet och låga inkomster av jordbruksdriften. EG:s kriterier för mindre gynnade områden är dock anpassade till förhållandena i de nuvarande EG-länderna och därför inte fullt ut applicerbara på svenskt jordbruk.

I det svenska talet vid öppningen av EG-förhandlingarna den 1 februari 1993 framhölls det att under förhandlingarnas gång måste en överenskommelse nås för att inom ramen för Gemenskapens politik bibehålla och utveckla jordbruket i norra Sverige, i skogsområdena i söder samt på Öland och Gotland.

Det bör mot den bakgrunden övervägas om ett särskilt stöd bör riktas mot Götalands skogs- och mellanbygder samt de delar av Svealands skogsbygder och skärgården som ligger utanför det norra stödområdet.

Med anledning av vad jag nyss anfört bör Omställningskommissionen ges i uppdrag att utreda om det finns områden utanför det norra stödområdet som kan komma att behöva särskilda stödinsatser. Omställningskommissionen bör, om sådana områden finns identifiera dem. Utgångspunkten bör vara att förutsättningarna för sysselsättningen kan upprätthållas liksom det öppna odlingslandskapet. Jag vill i sammanhanget också erinra om att det i Omställningskommissionens uppdrag ingår att pröva frågan om arealersättning som en metod att bevara öppna landskap.

De förhållanden som råder i stödområde 4 för stödet till jordbruket i norra Sverige bör fungera som referens i en jämförande analys som Omställningskommissionen bör genomföra. Analysen bör ske på en mer detaljerad nivå än produktionsområden, med hänsyn till att förhållandena inom skogs- och mellanbygderna varierar. Syftet skall vara att, med hjälp av lämpliga variabler, belysa förutsättningarna för jordbruksproduktion i södra Sveriges skogs- och mellanbygder. På så sätt kan delområden urskiljas som visserligen har något bättre förutsättningar än de som råder i stödområde 4, men där förutsättningarna jämfört med övriga delar av södra Sverige är så pass mycket sämre att särskilda hänsyn bör tas.

Det bör också belysas vilka områden som från produktionssynpunkt kan jämföras med närbelägna områden inom EG t.ex. i Danmark och Tyskland där något särskilt stöd inte lämnas. En sådan jämförelse skall syfta till att åskådliggöra vilka svenska odlingsområden som i ett EG-sammanhang bör kunna klara sig utan särskilt stöd.

Omställningskommissionen bör vidare ge förslag till definitioner av kriterier för detta stödområde som avspeglar områdets förutsättningar för jordbruksproduktion och motiverar att särskilt stöd behövs.

Omställningskommissionen bör redovisa vilka åtgärder som kan vara lämpliga för att uppnå syftet att bibehålla ett jordbruk och därmed bevara odlingslandskapet i de aktuella områdena vid ett EG-medlemskap.

Arbetet bör bedrivas i nära kontakt med myndigheter, organisationer och utredningar.

Omställningskommissionens förslag till eventuella stödinsatser skall finansieras inom ramen för de stöd som lämnas till jordbruksnäringen inkl. de återflödesintäkter som kan följa av ett EG-medlemskap.

Omställningskommissionen bör vidare beakta regeringens direktiv (dir. 1992:50) till kommittéer och särskilda utredare om att redovisa regionalpolitiska konsekvenser.

Utredaren bör arbeta så att förslag kan lämnas senast den 1 april 1993.

Med hänvisning till vad jag nu anfört hemställer jag att regeringen utvidgar Omställningskommissionens uppdrag.

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

(Jordbruksdepartementet)