Sammanfattning av uppdraget

En kommitté med parlamentariskt inslag tillkallas med uppgift att lägga fram förslag till lagstiftning för att slå vakt om mångfalden i svenska medier och motverka sådan ägar- och maktkoncentration inom massmedierna som kan skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning. Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 1998.

Bakgrund

I den moderna demokratin är mångfald i nyhetsförmedling och opinionsbildning av avgörande betydelse. Mångfalden utgör grunden för samhällsdebatt och demokrati. Förutsättningarna för ett fritt meningsutbyte, där olika åsikter och värderingar kan framföras, är garanterade i grundlag. En sådan mångfald kan försvåras och den fria opinionsbildningen skadas om enskilda ägare eller grupper av ägare får en dominerande ställning i medieföretag som står bakom massmedier med stor genomslagskraft.

Den 2 februari 1995 tillkallade regeringen ett råd med uppgift att överväga och föreslå åtgärder för att stärka mångfalden och motverka skadlig ägar- och maktkoncentration inom massmedierna (dir. 1995:13). I uppdraget ingick även att följa utvecklingen av förhållanden som har betydelse för mångfalden och utreda behovet av lagstiftning och/eller andra åtgärder som kan begränsa skadlig koncentration av ägandet av massmedierna. Rådet, som är en kommitté i kommittéförordningens mening, antog namnet Rådet för mångfald inom massmedierna (Ku 1995:01).

Rådet har verkat i snart tre år. Under denna tid har det utfört en omfattande kartläggning av inflytandet över de svenska massmedierna och publicerat ett stort antal rapporter samt delbetänkandet Medieföretag i Sverige (SOU 1997:92). Rådet har ordnat seminarier, haft överläggningar med olika aktörer på mediemarknaden och upprättat en databas över ägarförhållandena inom massmedieområdet. Några förslag om ändrad lagstiftning har inte lagts fram.

Mångfalden inom massmedierna

Fria och självständiga massmedier är ett av demokratins grundelement. I medierna skall olika åsikter kunna framföras, speglas och granskas. Medierna skall fritt kunna kritisera både offentlig och privat maktutövning och belysa missförhållanden inom alla delar av samhället. Mot den bakgrunden bör utomstående samhällsorgan i princip inte blanda sig i strukturen inom massmedierna.

Mediemarknaden är emellertid inte som vilken marknad som helst. Den ligger demokratin nära och särbehandlas därför i olika avseenden.

Massmediernas självständighet är grundlagsskyddad. Dagspressen åtnjuter generösare skatteregler och ett presstöd som syftar till att värna mångfalden. Samtidigt finns det begränsningar i handlingsfriheten som också syftar till att skydda mångfalden. Presstödets samdistributionsstöd, kabel-TV-företagens skyldighet att sända vissa TV-program och förbudet för dagstidningar att äga lokalradiostationer är exempel på detta.

Om kontrollen över nyhetsförmedling och opinionsbildning samlas på ett fåtal händer kan den mångfald som är en förutsättning för demokratin allvarligt skadas. Det finns inte grund för att säga att en sådan situation föreligger redan nu. Under de senaste åren har emellertid utvecklingen inom delar av medieområdet gått mot en minskande mångfald och en ökande ägarkoncentration.

Det finns i dag delade meningar om konkurrenslagens (1993:20) tillämplighet på förvärv av massmedieföretag. Den etableringsfrihet som enligt tryckfrihetsförordningen och yttrandefrihetsgrundlagen gäller för i princip hela massmedieområdet kan möjligen vara ett hinder mot en tillämpning av konkurrenslagens bestämmelser om kontroll av företagsförvärv.

Inom både Europeiska unionen och Europarådet har frågor om koncentration av ägande och inflytande över massmedierna uppmärksammats. Europaparlamentet har krävt initiativ för att begränsa de stora medieföretagens dominans och expansion. Detta har lett till att kommissionen i december 1992 publicerade en utredning, en s.k. grönbok, om mediekoncentration. Inom kommissionen pågår arbete med att utarbeta ett direktiv om mediekoncentration. I många andra europeiska länder har man en konkurrenslagstiftning som är tillämplig på företagsförvärv inom medieområdet. I vissa länder som exempelvis Norge, Frankrike, Tyskland och Storbritannien finns dessutom särskild lagstiftning mot mediekoncentration.

Skall även Sverige införa liknande lagstiftning kräver detta sannolikt grundlagsändringar.

Med hänsyn till att det gäller ett område som är centralt för yttrandefriheten och demokratin är det naturligt att uppdraget att föreslå lagstiftning anförtros åt en kommitté med parlamentariskt inslag.

Det underlag som Rådet för mångfald hittills har tagit fram i samband med uppgiften att utreda behovet av lagstiftning bör överlämnas till den nya kommittén.

En kommitté med parlamentariskt inslag tillkallas med uppgift att lägga fram förslag till lagstiftning för att slå vakt om mångfalden i svenska medier och motverka sådan ägar- och maktkoncentration inom massmedierna som kan skada ett fritt och brett meningsutbyte och en fri och allsidig upplysning.

Kommitténs förslag bör samlas i en särskild lag. Det ingår i kommitténs uppdrag att pröva behovet av grundlagsändringar.

Kommittén skall också behandla frågan om konkurrenslagstiftningens tillämplighet på det aktuella området. I uppgiften ligger en analys dels av hur de förslag som kommittén lägger fram förhåller sig till konkurrenslagen, dels om det finns behov av att komplettera konkurrenslagstiftningen vad gäller företagsförvärv inom medieområdet.

Kommittén skall vidare föreslå lämpliga sanktionsformer samt hur och av vilken myndighet ärenden enligt de föreslagna bestämmelserna skall handläggas.

Kommittén skall hålla sig underrättad om det arbete som pågår inom Europeiska kommissionen med att utarbeta förslag om begränsning av ägande eller inflytande inom massmedierna. Om kommissionen lägger fram ett sådant förslag skall det beaktas.

Kommittén skall samråda med utredningen om folkstyret i Sverige inför 2000-talet (dir. 1997:101).

Utgångspunkten för kommitténs arbete skall vara att det inte finns något utrymme för ökade utgifter för staten. Förslag som innebär ökade utgifter skall därför åtföljas av förslag till finansiering.

Uppdraget skall redovisas senast den 1 december 1998.

För arbetet gäller regeringens direktiv till samtliga kommittéer och särskilda utredare att pröva offentliga åtaganden (dir. 1994:23), att redovisa regionalpolitiska konsekvenser (dir. 1992:50), att redovisa jämställdhetspolitiska konsekvenser (dir. 1994:124) samt att redovisa konsekvenser för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet (dir. 1996:49).