Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall göra en översyn av de statliga insatserna för internationell kulturverksamhet. I uppdraget ingår att kartlägga hur den svenskainternationella kulturverksamheten bedrivs för närvarande samt att analysera hur denna påverkas av faktorer och förändringar i Sverige och i omvärlden. Utredaren skall även lämna förslag till hur de svenska statliga insatserna skall utformas.

Bakgrund

Att främja internationellt utbyte och samarbete på kulturområdet är en viktig del av den nationella kulturpolitiken. Ett uttryck för detta är att det är ett kulturpolitiskt mål att främja internationellt kulturutbyte och möten mellan olika kulturer inom landet (prop. 1996/97:3, bet. 1996/97:KrU:1, rskr. 1996/97:88) bl.a. för att öka kulturspridningen, delaktigheten och stimulera den konstnärliga utvecklingen.

Internationell kulturverksamhet är sedan länge ett inslag även inom andra politikområden. Presentationen av svensk kultur och stöd till kulturutbyte med andra länder är viktiga inslag i det allmänna Sverigefrämjandet och i insatserna för att främja handelsutbytet med andra länder. Kultur är också ett inslag i den svenska biståndsverksamheten. Detta har bl.a. kommit till uttryck i en proposition om informations- och erfarenhetsutbytet med utlandet (prop. 1978/79:147, bet. KrU 1978/79:31, UU 1978/79:3, rskr. 1978/79:347 och 348). Den internationella kulturverksamheten har genom åren varit föremål för flera utredningar. Ofta har kulturutbytet då behandlats som en komponent i det större erfarenhetsutbyte med omvärlden som Sverige är engagerat i, samtidigt som det har konstaterats att kulturutbytet kan motiveras av olika intressen och syften. En utredning som i hög grad har haft inflytande på den internationella kulturverksamheten är utredningen om det svenska kultur- och informationsutbytet (den s.k. SIK-utredningen) som 1978 lämnade betänkandet Kultur och information över gränserna (SOU 1978:56). Tio år senare bearbetade en ny utredning dessa frågor i ett betänkande med namnet Sverigeinformation och kultursamarbete (SOU 1988:9). År 1994 presenterades ett utredningsbetänkande med inriktning på internationell kultur med titeln Vår andes stämma - och andras (SOU 1994:35). Även Kulturutredningen, som avlämnade sitt betänkande kort därefter, berörde de internationella kulturfrågorna (SOU 1995:85). Vid Unesco-konferensen i Stockholm 1998 antogs en internationell handlingsplan för kulturpolitik för utveckling, den s.k. "Stockholm Action Plan".

Ytterligare andra utredningar och propositioner har under det senaste decenniet berört det internationella kulturutbytet som en del i en större helhet. I januari 2001 har en promemoria om press- och kulturråden samt en översyn av Svenska kulturhuset i Paris (CCS) överlämnats till Utrikesdepartementet. I mars 2002 överlämnade en parlamentarisk utredning sitt betänkande om Sveriges politik för global utveckling (GLOBKOM, SOU 2001:96).

Svenska institutet, den samordnande statliga myndigheten på området, hanterar internationella kulturfrågor och projekt som ofta har koppling till flera politikområden. Statens kulturråd, Riksantikvarieämbetet, Riksarkivet och Konstnärsnämnden med sitt internationella ateljécentrum IASPIS är exempel på myndigheter inom kultursektorn med eget ansvar för internationell kulturverksamhet. Vidare bedriver kulturinstitutioner som Svenska rikskonserter, Svenska Filminstitutet, museimyndigheter, teatrar m.fl. samt ett flertal andra organisationer internationell kulturverksamhet med statligt stöd. Även Sida har sedan mitten av 1980-talet i växande omfattning inkluderat kultur i sin verksamhet.

Behovet av en översyn

Sveriges kontakter med utlandet har ökat i omfattning under det senaste decenniet, inte bara på statlig, regional och kommunal nivå, utan också mellan företag, organisationer och privatpersoner. Samtidigt som Sveriges omvärldsberoende har ökat, har stora förändringar ägt rum i vår omvärld.

Händelserna i vårt geografiska närområde 1989, då muren mellan Öst- och Västeuropa föll, har lett till nya kontaktytor mellan de europeiska folken och innebär att nya politiska dimensioner utvecklas. Bland annat har Östersjö- och Barentsområdena fått ökad tyngd i svensk politik.

Det svenska medlemskapet i EU har medfört regelbundna kontakter med övriga medlemsländer och numera i allt större utsträckning även med kandidatländerna. Inom kulturområdet stöder EU:s kulturprogram Kultur 2000 projekt som innebär samverkan mellan kulturarbetare från minst tre medlems- eller kandidatländer. EU:s strukturfonder förmedlar betydande resurser för investeringar och utveckling inom framför allt kulturarvsområdet. Statliga myndigheter ansvarar för information om dessa bidragsmöjligheter.

Öppnare gränser i Europa och ett ökat resande, ett ökat informationsutbyte bl.a. genom användningen av Internet samt medieutvecklingen med nära koppling till den internationella kultur- och varumärkesindustrin har blivit en del av vardagen, särskilt för de unga. Det är en utveckling som innebär nya möjligheter och nya risker, inte minst på kulturområdet.

I Sverige förmedlas i dag modersmålsundervisning på nästan 130 språk. Denna språkliga mångfald motsvaras av en rik kulturell mångfald och hör samman med den omfattande invandring som ägt rum sedan förra seklets mitt. Den kulturella mångfalden i Sverige är en till stora delar ännu outvecklad resurs i samhället som motiverar och möjliggör nya former av internationella kontakter.

Internationaliseringen har påverkat kulturlivet i minst lika hög grad som andra samhällssektorer. Den konstnärliga utvecklingen står i ett starkt beroendeförhållande till internationella impulser. Kontakter med kollegor, institutioner och publik i andra länder stimulerar hela det nationella kulturlivet. Större resurser läggs därför på att stödja kulturutbytet mellan Sverige och omvärlden samtidigt som kulturmyndigheter fått ett ökat internationellt ansvar. Efterfrågan på svensk kultur har ökat utomlands.

När ambitionerna på senare tid har höjts inom handels- och investeringsfrämjandet har detta ibland lett till satsningar med både kulturellt och näringslivsfrämjande innehåll, bl.a. inom musik och design.

Samtidigt har en ny syn etablerats inom biståndspolitiken som betonar kulturens betydelse för demokratiprocesser, nätverksprocesser samt för social och ekonomisk utveckling. Det kultursamarbete som bedrivs inom detta område har i allt högre grad formen av partnerskap, som bygger på en med samarbetslandet gemensam och långsiktig vision av utvecklingen, inom ramen för de övergripande biståndspolitiska målen.

Utrikesdepartementet och Kulturdepartementet tog 1998 initiativ till projektet Partnerskap för kultur för att, med kulturen som bas, främja yttrandefrihet, kulturell mångfald, demokrati och ömsesidig säkerhet i Östersjöländerna, Vitryssland och Ukraina. Ett stort antal seminarier och samarbetsprojekt som har vänt sig till kulturarbetare, beslutsfattare och politiker i dessa länder har genomförts fram till och med 2001.

Det kulturutbyte Sverige har med länder utanför Europa och utanför vår traditionella kulturgemenskap har fått en allt större betydelse. Ofta har kulturen öppnat möjligheter till dialog och samarbete där annat utbyte varit svårare att få till stånd. Ett exempel på detta är det s.k. Euro-islamprojektet, som inleddes vid mitten av 1990-talet, där kulturen haft en framskjuten plats. Projektet innebar bl.a. att kultursamarbetet med länderna i Mellanöstern och Nordafrika förstärktes, med Svenska institutet och Sida som organisatörer.

I samband med det svenska ordförandeskapet i EU har svenska kulturprojekt genomförts utomlands i betydande omfattning och med stor bredd som ett led i en integrerad press?, informations- och kultursatsning. Härigenom har nya kontaktytor och värdefulla erfarenheter av att arbeta med svensk kultur utomlands utvecklats.

Utvecklingen har alltså inneburit att nya motiv och prioriteringar lagts till de tidigare, samtidigt som antalet insatser och aktörer inom det internationella kulturområdet ökat väsentligt. Förutom att myndigheter och institutioner har fått fler uppgifter på det internationella området har mer informella kontakter och nätverk mellan kulturarbetare i Sverige och i utlandet utvecklats och fått en större betydelse än tidigare. En hög förändringstakt och mer direkta internationella kontakter ställer också krav på snabbhet och flexibilitet hos det offentliga stödet. De statliga insatserna har utvecklats i vissa delar, men inte från en genomtänkt och aktuell helhetssyn. Det finns också skilda målsättningar inom olika berörda politikområden, vilket får konsekvenser för den internationella kulturverksamheten.

Sammantaget finns det mot denna bakgrund skäl att se över de grundläggande principer och mål som i dag vägleder statliga insatser på det internationella kulturområdet, verksamhetens organisation, ansvarsfördelningen mellan olika departement, myndigheter och institutioner både hemma och utomlands samt fördelningen av resurser.

Uppdraget

En särskild utredare skall göra en översyn av de statliga insatserna för internationell kulturverksamhet.

Utredaren skall kartlägga de nuvarande svenska insatserna för internationell kulturverksamhet, såväl den verksamhet som vägleds av de kulturpolitiska målen, som den som utgår från utrikespolitiska, handelspolitiska och biståndspolitiska mål. Utredaren skall redogöra för de insatser på kulturområdet som görs inom ramen för det reguljära kulturutbytet, allmänt Sverigefrämjande, handels- och investeringsfrämjande, biståndsverksamhet, utbildning och forskning liksom för internationell kultursamverkan inom EU och Norden. Formerna för samordning mellan dessa områden skall också redovisas liksom de skilda synsätt och prioriteringar som kan förekomma. De mål som vägleder insatserna bör analyseras med avseende på hur de är inbördes förenliga. De viktigaste statliga och icke-statliga aktörerna på området skall redovisas, liksom deras uppdrag och arbetssätt samt vilka ekonomiska och andra resurser de har.

Utredaren skall vidare analysera de faktorer och förändringar i Sverige och i omvärlden som påverkar den internationella kulturverksamheten. Uppgifter skall inhämtas om hur andra länder som utredaren finner särskilt relevanta har valt att bedriva motsvarande verksamheter.

Mot denna bakgrund skall utredaren föreslå hur de svenska statliga insatserna för internationell kulturverksamhet skall utformas och föreslå de mål som skall vara vägledande för verksamheten. Utredaren får lämna förslag om reviderade uppdrag till befintliga myndigheter och institutioner, liksom om nya modeller för samordning samt förändrad ansvars- och resursfördelning. Det ingår också i utredarens uppdrag att vid behov föreslå en förändrad organisation och ändrat huvudmannaskap för nuvarande verksamheter inom området.

Utredaren skall lämna förslag till hur det framtida arbetet med kulturfrågor bör bedrivas vid utlandsmyndigheter och i andra statliga och statligt finansierade institutioner i utlandet. I dessa delar skall utredaren ta hänsyn till de analyser och förslag som finns i de två rapporter om press- och kulturråden resp. Svenska kulturhuset i Paris (CCS) som lämnades till Utrikesdepartementet i januari 2001. För utredarens arbete gäller kommittéförordningen (1998:1474). Om utredaren lämnar förslag med kostnadskonsekvenser skall förslag till finansiering anges.

Arbetsformer

Uppdraget skall redovisas senast den 31 oktober 2003. Utredaren skall samråda med berörda statliga myndigheter liksom med andra berörda institutioner, organisationer och friare aktörer på området.

(Kulturdepartementet)