SOU 1988:9

Sverigeinformation och kultursamarbete

Sverige— information och kultur-

samarbete

%&

B E TÅ N K A N D E av utredningen om de statliga insatserna

inom Sverigeinformationen och kulturutbytet med utlandet

SMD

198819

Sverige- information och kultur-

samarbete &»

B E TÅ N K A N D E av utredningen om de statliga insatserna inon1Svedgenäonnanonenoch kulturutbytet med utlandet

SMD

198819

& Statens offentliga utredningar && 1988 :9 &? Utrikesdepartementet

Sverigeinformation och kultursamarbete

, Betänkande avgivet av

. Utredningen om de statliga insatserna inom Sverigeinformationen och kulturutbytet med utlandet Stockholm 1988

Beställningsadress: Allmänna Förlaget Kundtjänst

106 47 STOCKHOLM Tel: 08/739 96 30

Allmänna Förlagets bokhandel: Informationsbokhandeln Malmtorgsgatan 5, Stockholm

Beställare som är berättigade till remissexemplar eller friexemplar kan beställa sadana under adress:

l l % Regeringskansliets förvaltningskontor l SOU-förrådet 1 103 33 Stockholm Tel. 08/763 23 20 Telefontid 8.10— 12.00 (externt och internt) 08/763 10 05 12.00—16.00 (endast internt) ! ISBN 91-38-10124-6 ISSN 0375-250X

Omslag Leif Thollander Svenskt Tryck Stockholm 1988 812065

I N N E H Å L L

SAMMANFATTNING .............................................. ll Bakgrund

1 UTREDNINGENS UPPDRAG ................................... 36 2 TIDIGARE UTREDNINGAR ................................... 39 2.1 Utredningar före 1977 .................................. 39 2.2 Utredningen om det svenska kultur- och

(»wa ...

U'lU'lUlUIU'lUIU'I GSUIÄUJNH

informationsutbytet med utlandet (SIK-

utredningen) ........................................... 40 Utredningen om kommersiell information till utlandet (KUL-utredningen) ............................. 45 AKTUELLA UTREDNINGAR I NORDEN .......................... 48 Norge .................................................. 48 Danmark ................................................ 50 Finland ................................................ 53 NUVARANDE ORGANISATION OCH RESURSER .................... 57 REDOVISNING AV ENKÄTSVAR OCH KARTLÄGGNINGAR ............ 68 Utrikesdepartementet ................................... 68 övriga departement ..................................... 77 Utlandsmyndigheterna ................................... 84 Svenska institutet ..................................... 97 Statens kulturråd ..................................... 124 Vissa kulturinstitutioner ............................. 131

oo

Awm—

commonoomoo OiU'låU-lN—l

.10 .11 .12 .13

.9 .10

Konstnärsorganiationerna .............................. 170

Sveriges turistråd .................................... 174 Sveriges exportråd .................................... 180 Ingenjörsvetenskapsakademien .......................... 191 Sveriges tekniska attachéer ........................... 199 Universitets— och högskoleämbetet ..................... 202 Enskilda organ inom området Sverigeinformation ........ 210

Overväganden och förslag

SVERIGE I VÄRLDEN — VÄRLDEN I SVERIGE ................. 215

SVERIGEINFORMATIONENS OCH KULTURSAMARBETETS

GEOGRAFISKA INRIKTNING ................................ 229 Förslagen i SIK—propositionen ......................... 229 Allmänna överväganden ................................. 241 Europa ................................................ 245 Kulturattachéverksamheten ............................. 249 SVERIGEINFORMATION .................................... 256 Motiven för statlig Sverigeinformation ................ 256 Allmänt om struktur och ansvarsfördelning ............. 259 Utrikesdepartementet .................................. 262 Utlandsmyndigheterna .................................. 266 Svenska institutet .................................... 272 Relationerna mellan utrikesdepartementet, utlandsmyndigheterna och Svenska institutet ........... 276 Sveriges exportråd och Sveriges turistråd ............. 283 Samarbetet mellan Svenska institutet, Sveriges

exportråd och Sveriges turistråd ...................... 285 övriga departement .................................... 294

Sverigeinformationen och vissa publikationer .......... 298

9.1 9.2 9.3 ,, 9.4 ? 9.5

10 i 10.

10. 10. 10. 10.

11

11. 11. 11. 11.

12

1

(.:-1th

åWN—l

KULTURSAMARBETE ....................................... 302

Principiella utgångspunkter ........................... 302 Motiven för internationellt kultursamarbete ........... 302 Syftet med statens stöd till kulturutbyte ............. 309 Formerna för kultursamarbete och erfarenhetsutbyte....310 Resurser för kultursamarbete .......................... 318 UTBILDNING OCH FORSKNING .............................. 325 Motiven för internationellt utbyte inom utbildning

och forskning ......................................... 325 översiktlig nulägesbeskrivning ........................ 325 Allmänna överväganden ................................. 334 Svenska institutet .................................... 337 Svenskundervisningen .................................. 339 VISSA SPECIALFRÅGOR ................................... 347 Större projekt, världsutställningar och kongresser....347 Kultur och turism ..................................... 354 Näringslivsstöd till kulturutbytesverksamhet .......... 358 Informationsteknologins roll ......................... 361 EKONOMISK SAMMANSTÄLLNING ............................. 366

Särskilt yttrande av utredningens sakkunniga Bo Leander och Kjell Nyman ............................. 376

Bilagor

Direktiven ........................................... 382 2. Förteckning över Sveriges lönade utlandsmyndig- heter samt ackrediteringar för de Stockholms—

baserade ambassadörerna per den 1 januari 1988 ........ 387 3. Förteckning över specialattachéer (september 1986) ................................................. 389

4. Förteckning över viktigare internationella organisationer med vilka fackdepartementen

har kontakter ......................................... 392 5. Utredningens enkät till utlandsmyndigheterna .......... 396 Förteckning över särskilda rapporter .................. 399

Till statsrådet och chefen för utrikesdepartementet

Sedan chefen för utrikesdepartementet, statsrådet Sten Andersson, efter samråd med statsrådet Gradin, chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Bodström. statsrådet Göransson och statsrådet Lönnqvist. föreslagit direktiv till en översyn av de statliga insatserna inom det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet bemyndigade regeringen genom beslut den 11 december 1986 chefen för utrikesdepartementet att tillkalla en särskild utredare. Med stöd av detta bemyndigande tillkallade chefen för utrikesdepartementet från den 7 januari 1987 såsom utredare direktören för statens kulturråd Göran Löfdahl.

Till sakkunniga i utredningen förordnades departementsrådet i utbildningsdepartementet Ernst Erik Ehnmark, departementsrådet i utrikesdepartementet Bo Leander, kanslirådet, sedermera ministern i utrikesdepartementet Dag Sebastian Ahlander och kanslirådet i jordbruksdepartementet Kjell Nyman.

Utredningen har antagit namnet Utredningen om de statliga insatserna inom Sverigeinformationen och kulturutbytet med

utlandet (IKU-utredningen).

Sekreterare i utredningen har varit departementssekreteraren i utbildningsdepartementet Anita Jonsson och departementssekre- teraren i utrikesdepartementet Michael Odevall. Birgitta Eriksson, utrikesdepartementet, har varit utredningens assis-

tent.

På utredningens uppdrag har redaktör Peter Almerud, fil.lic. Staffan Kjellmor, byrådirektören i kommerskollegium Marianne Laanatza, fil. lic. Yngve Lindung. departmentssekreteraren i utbildningsdepartementet Brita Lundh, byrådirektören i statens

kulturråd Sten Månsson, departementssekreteraren i utbildnings- departementet Gunnel Stenqvist samt kanslichefen för humanis- tisk-samhällsvetenskapliga forskningsrådet Björn Thomasson ut- fört särskilda uppgifter.

Utredningen har för kartläggningen av Sverigeinformationen och kulturutbytet med utlandet gjort enkäter hos och haft överlägg— ningar med ca 40 myndigheter, institutioner, organisationer och enskilda. En enkät har tillställts samtliga lönade utlandsmyn- digheter.

Utredningen har haft nio sammanträden med de sakkunniga.

Utredningen har haft överläggningar med utredningarna i utri- kesdepartementet om Sveriges deltagande i världsutställningar samt om ökat samarbete på kulturområdet med u—1änder, utred— ningen om presstjänstens ställning och uppgifter inom utrikes- förvaltningen (UD 1987:O4), utredningen om utrikesförvalt— ningens inriktning och organisation (UD 1987:O7) samt med utred- ningen om informationsverksamheten inom utvecklingssamarbetet med u-länderna.

Utredningen har avgett ett remissyttrande över betänkandet Kul- tursamarbete med u—länder (Ds UD 1987:2) av utredningen om ökat samarbete på kulturområdet med u-länder.

Utredaren har inom ramen för det nordiska samarbetet på kultur- området företagit resor inom Norden samt till Frankrike, Por- tugal, Spanien och Förbundsrepubliken Tyskland. Utrednings- sekreteraren Jonsson har företagit resor till Finland, Frank- rike, Förbundsrepubliken Tyskland och USA. Utredningssekrete- raren Odevall har företagit resor till Argentina, Brasilien, Sovjetunionen, Förbundsrepubliken Tyskland och USA.

Utredningen har tidigare avgett två delbetänkanden, nämligen Sverigeinformationen och vissa publikationer (SOU 1987:49) och Sverigebilder - 17 svenskar ser på Sverige (SOU 1987:57).

Utredningen om de statliga insatserna inom Sverigeinformationen och kulturutbytet med utlandet får härmed överlämna betänkandet Sverigeinformation och kultursamarbete. Utredningens uppdrag är därmed slutfört.

! i t

[ Särskilt yttrande har avgivits av utredningens sakkunniga Bo | Leander och Kjell Nyman. 1

>

Sammanfattning på engelska publiceras separat.

Stockholm i maj 1988

Göran Löfdahl

IAnita Jonsson Michael Odevall

SAMMANFATTNING

Bakgrund

1. Utredningens uppdrag

Utredningens uppgift har varit att kartlägga hur de av riks- dagen år 1979 fastlagda riktlinjerna för det allmänna informa— tions- och kulturutbytet med utlandet har tillämpats i prakti— ken. Utredningen har också haft till uppgift att kartlägga hur Sverigeinformationen inom övriga områden hittills fungerat. Utredningen skulle mot den bakgrunden belysa framtida behov samt lämna förslag till en effektivare resursanvändning genom omprioriteringar och omdisponeringar av tillgängliga resurser.

Utredningen har gjort utförliga kartläggningar inom berörda om- råden på grundval av enkäter, möten och intervjuer.

Utredningen har också samrått med andra utredningar inom an- gränsande områden, såsom utredningen om ökat samarbete på kul- turområdet med u-länder, utredningen om presstjänstens ställ- ning och uppgifter inom utrikesförvaltningen, utredningen om utrikesförvaltningens inriktning och organisation, översynen av informationsverksamheten inom utvecklingssamarbetet med u-län— derna samt utredningen om probleminventering och förslag rörande svenskt deltagande i världsutställningar.

2. Tidigare utredningar

I detta avsnitt redovisas olika utredningsarbeten som ägt rum under de senaste 30 åren, och statsmakternas ställningstaganden

till dessa.

Upplysningsberedningen tillsattes år 1962 och inom ramen för beredningens arbete bildades ett informationskollegium (Kolle- giet för Sverigeinformation), som svarade för den praktiska samordningen av informationsverksamheten. Vid remissbehand— lingen av upplysningsberedningens betänkande Reorganisation av utlandsinformationen framfördes tankar om Svenska institutet som samordnande organ för utlandsinformation och kulturutbyte. En särskild utredning om Svenska institutet fick därför i upp- drag att precisera och konkretisera institutets arbetsuppgif- ter. 1970 omvandlades Svenska institutet till en statlig stif- telse med uppgifter inom Sverigeinformationen och erfarenhets- utbytet med utlandet samt kompletterande och samordnande in- satser inom kultur- och utbildningsområdena. För den export— och turismfrämjande verksamheten ansvarade Sveriges Allmänna Exportförening som 1972 ombildades till Sveriges exporträd och Svenska Turisttrafikförbundet som 1975 ombildades till Sveriges turistråd. I samband med tillkomsten av Sveriges exportråd upp- löstes Kollegiet för Sverigeinformation.

1977 tillkallades en särskild utredare med uppdrag att utreda frågan om det svenska kultur— och informationsutbytet med utlandet (SIK—utredningen). Utredningens förslag presenterades i betänkandet Kultur och information över gränserna (SOU 1978:56). I propositionen 1978/79:147 om informations— och kul- turutbytet med utlandet lämnade regeringen förslag inom detta område, som i huvudsak byggde på SIK-utredningens förslag. I propositionen slogs fast att den statligt finansierade informa- tionsverksamheten främst har en kompletterande uppgift och att den huvudsakligen syftar till att tillgodose utlandets spontana efterfrågan på allmän information om Sverige. Totalt beräknades genom förslagen i propositionen en uppräkning av medlen till informations- och kulturutbytet med 9 520 000 kr., varav 5 590 000 kr. tillfördes Svenska institutet. Härigenom gavs institutet möjlighet att effektivare kunna fullgöra en service- funktion för utlandsmyndigheter, departement, myndigheter, institutioner, organisationer och folkrörelser i Sverige.

I propositionen meddelades att utrikesdepartementet avsåg att ta initiativ till ett informellt regelbundet samråd mellan de olika centrala organen inom områdena allmän, exportfrämjande och turismfrämjande information. Principen att verksamhet med olika syften skall ha olika huvudmän borde emellertid inte rub- bas.

När det gäller frågan om det internationella kulturutbytet framhölls i propositionen att samhällets stöd till utbyte inom utbildning, forskning och kultur bör grundas på principen att utbytets innehåll och inriktning skall fritt bestämmas av de institutioner, organisationer och enskilda som verkar inom dessa områden. Syftet med de statliga stödåtgärderna bör vara att underlätta och stimulera samarbetet över gränserna genom att bidra till att ekonomiska och tekniska hinder övervinns. Det svenska kulturutbytet med utlandet borde följaktligen även fortsättningsvis löpa fritt från kulturavtal på regeringsnivå med enskilda länder.

I propositionen föreslogs förstärkningar av vissa kulturinsti- tutioners/organisationers resurser för internationellt kultur- utbyte.

I propositionen underströks att statens kulturråd och Svenska institutet bör ha ett gemensamt ansvar för stöd till det inter- nationella utbytet inom alla sektioner av kulturlivet. Kultur— rådet fick särskilt ansvar för bidragsgivningen till projekt där kontakter redan har etablerats och endast ekonomiskt stöd behövs. Svenska institutet har ett särskilt ansvar att bistå institutioner, organisationer och grupper inom kulturområdet i fråga om kulturutbyte som kräver annan medverkan än ekonomiska bidrag. Det kan gälla förhandlingar eller teknisk samverkan.

1979 uppdrog regeringen till en särskild utredningsman att när— mare behandla den kommersiella och turistinriktade informa- tionen. I utredningens betänkande Handelsfrämjande information

framhölls att företagens arbete underlättas om det i utlandet finns kunskaper om Sverige, om svensk ekonomi, teknik och arbetsmarknad m. m., som stimulerar intresset för affärsför- bindelser med Sverige och svenska företag.

3. Aktuella utredningar i Norden

I såväl Danmark och Norge som Finland har under senare tid

utredningar arbetat inom området informations- och kulturutbyte. & i

I Danmark presenterades 1987 förslag angående det danska kul- tur- och informationsutbytet i rapporten Betaenkning om kultur- eksport. Utredningen konstaterar att det saknas två ting inom detta område. nämligen en väl fungerande statlig organisation och finansiella resurser. Utredningen föreslår en samordning av insatserna inom informations- och kulturutbytet medA utlandet genom skapande av ett kontaktorgan bestående av representanter från de berörda ministerierna, nämligen utrikes-, kultur— och : undervisningsministerierna samt tre personer utanför regerings- l kansliet. Denna organisation påminner om upplysningsbered- & ningens förslag till organisation av Sverigeinformationen i 1 slutet av 1960-talet. Härutöver föreslår utredningen en ökning av resurserna för informations- och kulturutbyte med 33 850 000 danska kronor årligen. Vidare föreslår utredningen att tio kul— turattachétjänster inrättas under en försöksperiod på fem år.

I Norge arbetade under perioden 1981-1985 en utredning för att * se över Norges officiella kultursamarbete med utlandet. Utred- ningen föreslog att ansvaret för detta skulle läggas på en fond för internationellt kultursamarbete samt att fonden skulle disponera 40 miljoner norska kronor årligen. Den norska rege- ringen biträdde inte utredningens förslag om inrättande av en särskild fond. Regeringen ansåg emellertid att medlen till informations- och kulturutbyte successivt bör öka och att sam— arbetet mellan de existerande organen måste stärkas.

I Finland har en särskild arbetsgrupp arbetat under hösten 1987 med att utreda bilden av Finland utomlands och möjligheterna att stärka Finlandsbilden på landets viktigaste exportmark- nader. Utredningen föreslår bl. a. att en särskild delegation på hög nivå inrättas med uppgift att utveckla de export— och turismfrämjande verksamheterna samt de kulturella förbindel- serna med utlandet. Vidare förutser utredningen kraftiga ök- ningar av resurserna.

4. Nuvarande resurser och organisation för de statliga insat- rn f"r k 1 r- h inf rm i n m 1 n

Statliga medel för kultur- och informationsutbytet med utlandet finns upptagna i första hand under utrikesdepartementets och utbildningsdepartementets huvudtitlar. Jordbruksdepartementet och industridepartementet berörs också eftersom Sveriges turistråd resp. styrelsen för teknisk utveckling hör till dessa departements verksamhetsområden.

Inom området Sverigeinformation har Svenska institutet huvud- ansvar för att sprida kännedom i utlandet om svenskt sam- hälls- och kulturliv. Innehåll och inriktning bestäms både av utlandets efterfrågan på information om Sverige och svenska samhällsförhållanden - ofta framförd via de svenska utlandsmyn- digheterna - och av önskemål från myndigheter, institutioner och organisationer i Sverige. utrikesdepartementets informa- tionsbyrå fördelar medel till utlandsmyndigheternas verksamhet inom Sverigeinformation och kulturutbyte genom de 5. k. A- och B-anslagen. Informationsbyrån disponerar också vissa medel för informationssatsningar på särskilda regioner samt ger bidrag till tidskrifterna Sweden Now, Ambio och Inside Sweden. Via anslaget övrig information om Sverige i utlandet erhåller Svensk-Internationella Pressbyrån och Ingenjörsvetenskapsakade- mien stöd.

Den handelsfrämjande verksamheten handhas av Sveriges exportråd och den turismfrämjande verksamheten av Sveriges turistråd. Sveriges tekniska attachéers huvuduppgift är att förmedla in— formation till Sverige om teknisk och vetenskaplig utveckling i utlandet.

Under utrikesdepartementet finns också ett särskilt anslag till Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet.

Inom kultursamarbetet har Svenska institutet och statens kul- turråd ett gemensamt ansvar att ge bidrag för kulturutbyte inom alla konstområden. Statens kulturråd ger bidrag dels till in- ternationella organisationers svenska sektioner dels till bl. a. regionala institutioner, fria grupper eller amatör- ensembler samt deltar i det kulturpolitiska erfarenhetsutbytet. Anslag för kulturutbyte som kräver förhandlingar, teknisk sam- verkan och/eller särskilda initiativ finns hos Svenska institu- tet. För de större kulturinstitutionerna är internationella kontakter ett naturligt inslag i verksamheten och 'medel för detta finns inom deras ordinarie budgetar. Eftersom de egna resurserna oftast är otillräckliga vänder sig de större insti- tutionerna till Svenska institutet och statens kulturråd och ibland också till utbildnings- och utrikesdepartementen med be- gäran om bidrag.

utbildningsdepartementet fördelar vissa bidrag till interna- tionella kongresser inom utbildning, forskning och kultur. Via departementet ges också bidrag till bl. a. folkrörelsernas in- ternationella kulturkontakter och de svenska instituten inom kultur och forskning i Rom, Athen och Istanbul samt till bila- teralt nordiskt kultursamarbete.

Inom området utbildning och forskning har Svenska institutet till uppgift att främja utbytet mellan Sverige och utlandet samt att främja undervisning i svenska som främmande språk i utlandet. Svenska institutet erhåller för denna verksamhet

medel från utrikesdepartementet dels under ordinarie anslag dels under anslag för u—landsverksamhet samt från utbildnings- departementet.

Universitets- och högskoleämbetet disponerar särskilda medel för högskolans internationalisering. För internationellt utbyte på skolans område disponerar skolöverstyrelsen vissa medel.

Enligt de beräkningar som utredningen gjort uppgår de samman- lagda statliga insatserna för att i vid bemärkelse främja Sverige i utlandet till ca 440 milj. kr. I detta inkluderas då statens stöd till kultur— och erfarenhetsutbyte, Svenska insti- tutet, utrikesdepartementets press— och informationsenhet, Sveriges Riksradios program för utlandet, Sveriges exportråd. Sveriges turistråd (den del som vänder sig till utlandsmarkna- den), Ingenjörsvetenskapsakademien och Sveriges tekniska attachéer.

Totalsumman för de statliga insatserna för Sverigeinformation och kulturutbyte såsom området definierats i utredningens direktiv uppgår till ca 210 milj. kr. Se vidare tablån på sid. 66-67.

5. Redovisning av enkätsvar och kartläggningar

Utredningen har genom enkäter och möten gjort kartläggningar av verksamheten vid de myndigheter, institutioner och organisa— tioner, som disponerar statliga medel för Sverigeinformation och kulturutbyte. Utredningen har särskilt velat belysa inne- hållet i dessa organs internationella verksamhet samt de medel som de disponerar för denna. I detta sammanhang har det varit av särskilt intresse att redovisa anslagsutvecklingen sedan SIK—propositionen lades fram 1979. Vidare har utredningen velat ta del av de erfarenheter, som de inblandade organen har av

rådande situation både när det gäller organisation. ansvars— fördelning och resurser.

De organ som på detta sätt behandlas i avsnitt 5 är utrikes— departementet, övriga departement, utlandsmyndigheterna, Svenska institutet, statens kulturråd, vissa kulturinstitu— tioner, konstnärsorganisationerna, Sveriges turistråd, Sveriges exportråd, Ingenjörsvetenskapsakademien, Sveriges tekniska attachéer, universitets- och högskoleämbetet samt vissa mindre enskilda organ inom området Sverigeinformation.

Överväganden gch förslag

6. Sverige i världen - världen i Sverige

Omvärldens bilder av Sverige är ett ämne som alltid väcker stort intresse. Sverigebilderna är betydelsefulla för att de på gott och ont blir en del av vår egen självförståelse och av den allmänna debatten om samhällets utveckling och villkor. Detta bekräftas också i de uppsatser av sjutton svenskar, som utred- ningen låtit publicera i rapporten Sverigebilder (SOU 1987:57).

Sverige är ett litet land och det finns en risk för att vi överskattar omvärldens intresse för oss. Men i den mån det förekommer Sverigebilder i andra länder kan de vara av de mest skiftande slag. Olika bedömare präglas ofta av sina ideologiska positioner; säg mig vad Du ser och jag säger Dig var Du står. Det ökande svenska intresset för andras bild av vårt samhälle är en naturlig följd av den internationalisering som präglat den svenska samhällsutvecklingen alltsedan andra världskriget.

I grunden är det händelser i Sverige som ytterst avgör bilderna av Sverige. Omvärldens bilder reflekterar vad som sker antingen det gäller u-båtskränkningar av våra kuster, Nobelfester, mot-

ståndet mot löntagarfonder. våra låga arbetslöshetssiffror, händelser i kungafamiljens liv, vårt bistånd till u-länder, det ouppklarade mordet på vår statsminister, de beslutsamma miljö- insatserna eller vapenaffärerna.

Bilden av Sverige skapas med utgångspunkt från den demokratiska mångfalden. Därför bör det vara en viktig uppgift för stats— makterna att ge förutsättningar för ett fritt och intensivt kunskaps— och informationsutbyte med andra länder. Främjandet av kulturutbyte är också ett synnerligen viktigt inslag i strävandena att göra Sverige känt, liksom att ge svenskar möj— ligheter att studera och forska utomlands och omvänt. En aktiv internationell politik och den bild den ger av Sverige bidrar till vår självrespekt och identitet.

Sverigeinformation och kulturutbyte är emellertid bara en del av de olika Sverigebilder som förmedlas till omvärlden. Det är viktigt att komma ihåg att kontaktytan till omvärlden är mycket bred och mångfacetterad.

I detta sammanhang är det intressant att iaktta hur den svenska kulturen hävdar sig på hemmaplan. Forskaren Yngve Lindung har i en expertpromemoria "Svenskt och utländskt i den svenska berät- tarkulturen" åt utredningen behandlat dessa frågor. Förr var det boken och pressen som stod för lejonparten av utbudet inom fantasivärlden. Nu ägnar vi närmare två tredjedelar av vår "fiktionstid" åt TV och endast en tredjedel åt boken. Tittandet på bilder har blivit det dominerande i vår fantasikultur, i den offentliga fantasin. I takt med detta har makten (producent- makten) över fantasin förskjutits från svenska till utländska berättare. I bokens värld är ca 40 procent av utbudet svensk- producerat, medan det i vår TV-apparat endast är några få pro-

cent.

Det utländska utbudet är starkt koncentrerat till det anglo- amerikanska. Det gäller inte lokal- och riksradions utbud av

teater och uppläsningar, ej heller för dagspress, studieför- bundspress eller barntidningar. Det gäller däremot i hög grad

engelska utgör 80 procent av den totalt översatta litteraturen.

! 1 den populära veckopressen samt boken, där översättningar från 1 J |

För hela TV—utbudet, inklusive TV-satelliter, utgör den anglo- amerikanska andelen ca 85 procent av det totala fiktions— ! utbudet. Detta förhållande är givetvis inte något unikt för ! Sverige. Också större och kulturellt starkare nationer än Sve-

rige utsätts för samma påverkan i fantasivärlden. EG-kommis— sionen har t. ex. i ett ramprogram för kultur för åren 1988-92 uttalat att det finns ett allmänt medvetande om att påverkan av amerikanska program i TV representerar ett hot mot Europas kul- turella oberoende. Man kan tycka att EG-kommissionen överdriver men det är ostridigt att makten över fantasivärlden är en väsentlig fråga, inte minst för ett litet land som Sverige. Vi anser det väsentligt att värna vårt nationella oberoende, vårt eget territorium, och det får kosta en rejäl slant. Vi bör kan- ske ibland ställa oss frågan om hur det ser ut i vårt andliga territorium, utan att för en sekund glömma att "All bildning * står på ofri grund till slutet/blott barbariet var en gång fosterländskt".

7. Sverigeinformationens och kultursamarbetets geografiska inriktning

I SIK-propositionen föreslogs en geografisk breddning av er- i farenhetsutbytet med Norden, invandrarnas hemländer, länderna i 1 östeuropa samt u-länderna. En sådan vidgning av kultur- och informationsutbytet fick dock inte medföra att utbytet med län- derna i Västeuropa och Nordamerika eftersattes.

Utredningen kan konstatera att den senaste lO-årsperioden inne- burit att kulturdimensionen i biståndet till u-länderna ökat väsentligt. Detta beror i första hand på att särskilda medel

anvisats för kultursamarbete under anslagen till styrelsen för internationell utveckling (SIDA) och beredningen för interna- tionellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS). När det gäller Norden har Nordiska rådet vid 1988 års session behandlat Nor- diska ministerrådets (kultur- och utbildningsministrarna) för- slag till handlingsplan för att vitalisera det nordiska samar- betet på kultur-, utbildnings- och forskningsområdena och re- kommenderat ministerrådet att förverkliga denna. Kulturutbytes— programmen med länderna i östeuropa har i stort sett samma vo- lym idag, som för 10 år sedan.

Utredningens grundläggande inställning är att den allmänna Sverigeinformationen skall vara efterfrågestyrd och i första hand svara upp mot intressen som visas i andra länder. Huvud- principen för samhällets stöd till kulturutbytet är att verk- samhetens innehåll och inriktning skall fritt bestämmas av de institutioner och enskilda som verkar inom kulturområdet.

Utredningen konstaterar att stora delar av utrikesdepartemen- tets informationsbudget går till Nordamerika. Av Svenska insti- tutets budget går en relativt stor del till Frankrike på grund av kostnaderna för det svenska kulturhuset i Paris. Enligt ut- redningens uppfattning motiverar den pågående utrecklingen i Europa att särskilda insatser nu bör göras inom informa- tions- och kulturutbytet i Europa, framför allt i Västeuropa. Utredningen föreslår inrättandet av en kulturattachétjänst vid EG-delegationen i Bryssel. Vidare bör kulturhuset i Paris utnyttjas bättre; verksamheten bör breddas både när det gäller innehåll och volym. Vid ambassaden i Moskva föreslår utred- ningen att en kulturattachétjänst inrättas. Systemet med kort- tidsattachéer bör utvecklas och de närmaste åren inriktas på Europa.

Enligt utredningens uppfattning finns det inte anledning att börja ingå kulturavtal på regeringsnivå med andra länder. Kul— turutbytesprogrammen, som Svenska institutet tecknar med län-

derna i östeuropa, är tillfyllest. De är en förutsättning för smidigt samarbete med dessa länder. Det är angeläget att möj- ligheter till ett utvecklat utbyte sker både inom kultur- utbytesprogrammen och utanför dessa. De ökade medel som utred- ningen föreslår skall tillföras Svenska institutet för ökat kultursamarbete bör kunna ge förutsättningar för detta. Inom det teknisk-vetenskapliga området spelar Ingenjörsvetenskaps— akademiens avtal med motsvarande institutioner i Östeuropa en viktig roll. Utredningen föreslår att bidraget till Ingenjörs— vetenskapsakademien för denna verksamhet ökar med 200 000 kr.

Utredningen ser inget principiellt hinder för att låta området kultur ingå i de samarbetsprogram, som regeringen sluter med u—länder.

Kulturattachéerna utses f. n. av utrikesdepartementet efter hörande av utbildningsdepartementet. Enligt utredningens upp- fattning bör det övervägas om kulturattachéerna inte skulle ut— ses av utbildningsdepartementet, vilket skulle motsvara den praxis som gäller för övriga specialattachéer.

8. Sverigeinfgrmation

Utredningen anser att de motiv för den statligt finansierade Sverigeinformationen som redovisades i SIK-propositionen fort— farande är giltiga. De statliga informationsinsatserna har framför allt en kompletterande uppgift. De syftar i första hand till att tillgodose utlandets spontana efterfrågan på allmän information om Sverige, inte minst som den kommer till uttryck gentemot våra utlandsmyndigheter. Den största delen av informa- tions- och erfarenhetsutbytet sker dock utan medverkan av stat— liga organ t. ex. genom massmedier eller vid direkta kontakter mellan organisationer, politiska partier, folkrörelser, företag och enskilda.

Huvudansvaret för den statligt finansierade allmänna Sverige- informationen i utlandet åvilar Svenska institutet, men även utrikesdepartementets informationsbyrå har viktiga löpande upp— gifter. Sveriges exportråd och Sveriges turistråd har ansvar för den allmänna Sverigeinformation, som gränsar till dessa institutioners resp. verksamhetsområden. Utredningen anser att den rådande organisationsstrukturen och ansvarsfördelningen i huvudsak är ändamålsenlig.

När det gäller utrikesdepartementets informationsbyrå föreslår utredningen emellertid att dess uppgifter bör renodlas till att omfatta att ange de ekonomiska ramarna för Sverigeinformationen samt att fastställa riktlinjer för denna dvs. gängse departe- mentala uppgifter. Utredningen föreslår att informationsbyråns nuvarande myndighetsfunktioner skall flyttas till Svenska institutet. Ansvaret för fördelningen av de medel för informa- tionsverksamhet och kulturutbyte (A- och B-anslagen). som utlandsmyndigheterna disponerar, föreslås således övergå från informationsbyrån till Svenska institutet. I samband härmed föreslår utredningen vissa organisatoriska förändringar för informationsbyrån.

statsmakterna har vid ett flertal tillfällen under de senaste åren efterlyst ett ökat samarbete mellan Svenska institutet och de export- och turismfrämjande organen när det gäller allmän Sverigeinformation som gränsar till två eller alla tre organens verksamhet, den s. k. gråzonen. Utredningen har måst konstatera att något sådant samarbete knappast ägt rum.

Samtidigt är det uppenbart att detta har medfört luckor i den allmänna informationsgivningen inom handel och turism. För att förbättra Sverigeinformationen inom gråzonen föreslår utred— ningen att huvudansvaret för denna läggs på Svenska institutet. Sveriges exportråd och Sveriges turistråd bör självfallet ges möjlighet att påverka innehållet i och utformningen av denna informationsgivning. Utredningen föreslår att 3,2 milj. kr. och

1 milj. kr. överförs från Sveriges exportråds resp. Sveriges turistråds anslag till Svenska institutets anslag.

Svenska institutet är det centrala organet för den statsfinan- sierade allmänna Sverigeinformationen i utlandet. Denna roll förstärks ytterligare genom utredningens förslag i det före- gående om nya uppgifter för institutet. Enligt utredningens uppfattning genomför institutet sina arbetsuppgifter med stor kompetens. Utredningen vill betona institutets roll som ser— viceorgan, där efterfrågan på institutets material och tjänster alltid måste vara styrande. Utredningen föreslår att institutet särskilt beaktar de möjligheter till ökade intäkter som en ak— tivare marknadsföring och prispolitik kan medföra. Detta bör ske bl. a. i samråd med Sveriges exportråd och Sveriges turist— råd. Utredningen vill också varna för en ökning av egna initia- tiv från institutets sida. Även satsningar på större samman- hållna projekt kan på ett olyckligt sätt medföra låsningar av personal och resurser.

Utredningen har i avsnitt 7 framhållit vikten av att öka sats- ningarna på Europa inom den allmänna Sverigeinformationen och l erfarenhetsutbytet. Som ett led i detta föreslår utredningen att verksamheten vid kulturhuset i Paris breddas och förstärks. Personalen bör öka med en handläggande tjänst genom en över- föring från Swedish Information Service (SIS) i New York sam- tidigt som verksamhetsmedlen föreslås öka. Utredningen anser att verksamheten vid SIS i New York kan rationaliseras och effektiviseras genom viss omorganisation inom den svenska ut- rikesrepresentationen i USA.

Vid sidan av utrikesdepartementet har även övriga departement vissa funktioner inom den allmänna Sverigeinformationen bl. a. genom framställning av informationsmaterial på olika språk. Utredningen anser att samarbetet mellan Svenska institutet och fackdepartementen borde kunna utvecklas, särkilt när det gäller framställning av tryckt information på främmande språk om olika

aktuella samhällsfrågor. Att bedöma departementens totala in- ternationella verksamhet ligger utanför utredningens uppdrag. Den särskilda studie, som utredningen gjort inom detta område. har emellertid medfört att utredningen vill framlägga vissa synpunkter. Dessa innebär i korthet att de internationella frå- gorna i större utsträckning än vad som f. n. är normalfallet bör handläggas inom departementens sakenheter. De interna- tionella sekretariaten (motsv.) bör ha samordnande uppgifter samt utgöra stabsorgan åt departementsledningen. Sekretariatens bemanning bör anpassas till en sådan situation.

Utredningen har i ett tidigare betänkande om Sverigeinforma- tionen och vissa publikationer (SOU l987:49) behandlat det statliga stödet till Sweden Now, Svensk-Internationella Press- byrån, Inside Sweden och Ambio. Utredningen vidhåller sin upp— fattning att bidrag till tidskrifter inte bör fördelas av re- geringskansliet. Uppgiften att fördela bidragen till tid- skrifter inom den allmänna Sverigeinformationen bör därför läg- gas över till Svenska institutet. Medel för denna verksamhet bör således föras över från utrikesdepartementets informations— byrå och Sveriges exportråd till institutet. Däremot anser ut- redningen att stödet till Svensk-Internationella Pressbyrån, vars verksamhet inte har samma karaktär som de övrigas, kan ligga kvar som en särskild anslagspost under anslaget övrig in— formation om Sverige i utlandet under utrikesdepartementets

huvudtitel.

9. Kultursamarbete

Huvudprincipen för samhällets stöd till kultur är att verksam- hetens innehåll och inriktning skall fritt bestämmas av de institutioner, organisationer och enskilda, som verkar inom kulturområdet. Statens stöd till kulturutbyte över gränserna syftar därför till att stimulera en mångsidig verksamhet utan styrning av verksamhetens inriktning och innehåll.

Utredningen anser att de motiv för det internationella kultur— utbytet, som angavs i SIK-propositionen, fortfarande äger gil- tighet. Enligt utredningens uppfattning bör emellertid motiven nu ytterligare preciseras och utvecklas. Exempel på sådana pre— ciseringar är behovet att hävda den nationella identiteten samt de särskilda svårigheter som möter ett litet land inom ett litet språkområde. Kulturinstitutionernas och konstnärernas begränsade möjligheter att delta i kultursamarbete med andra länder utgör ett annat motiv, liksom den omfattande integra- tionsprocessen inom EG och Sveriges förhållande till EG.

I utredningen betonas betydelsen av att det statliga stödet till kulturutbyte är utformat så att det stimulerar ömsesidig- heten i kontakterna.

Effekterna av det statliga stödet är givetvis inte begränsade till en ökad stimulans och utveckling för kulturlivet. Ett liv- ligt och mångsidigt kulturutbyte har ett betydande allmänpoli- tiskt värde. För den svenska utrikeshandeln och för den inter- nationella turismen spelar ett vitalt kulturliv en viktig roll. Det finns således både kulturpolitiska och allmänpolitiska mo- tiveringar för ökade kulturkontakter över gränserna.

Enligt utredningens uppfattning fungerar samarbetet mellan de centrala organen inom kulturutbytet. dvs. i första hand Svenska institutet och statens kulturråd men även utbildnings- och utrikesdepartementen, i stort sett bra. Den rollfördelning som finns är ändamålsenlig.

Utredningen har särskilt uppmärksammat att det inom bildkonst- området behövs ett närmare samråd mellan de organ som är verk- samma inom området, där bidragsfrågor och policyfrågor kan dis- kuteras. Det synes angeläget att på olika sätt hjälpa svenska konstnärer inklusive konsthantverkare och fotografer att ut- veckla sina kontakter med konstmarknaden utomlands och följa den konstnärliga utvecklingen där.

Utredningen konstaterar att de medel som fördelades till vissa kulturinstitutioner/organisationer i SIK—propositionen för internationellt kulturutbyte i stort sett fortfarande finns tillgängliga för detta ändamål i institutionernas budgetar. Utredningen vill dock peka på att kostnadsutvecklingen för internationellt utbyte varit högre än den i allmänhet varit inom andra områden. Utredningen anser att om kulturutbytet nu inte får reellt ökade möjligheter att utvecklas är risken stor att kulturlivet kommer att sacka efter övriga delar av samhäl- let, där de internationella kontakterna anses självklara och medel också finns tillgängliga i organisationer, institutioner, företag och näringslivets olika sammanslutningar. Det kan leda till problem inte bara för kulturlivet utan för samhället i öv- rigt om en viktig samhällssektor - kulturen — på grund av bristande finansiella resurser råkar i otakt med utvecklingen i övrigt när det gäller internationella kunskaper och samarbete över nationsgränserna.

Utredningen föreslår därför en ökning av de statliga medlen för internationellt kulturutbyte med drygt 9 milj. kr. Dessa medel får störst effekt om de finns tillgängliga för ansökan hos centrala institutioner. Av medlen föreslås därför 5 milj. kr. tillföras statens kulturråds anslagspost för internationellt kulturutbyte och drygt 4 milj. kr. de anslag som disponeras av Svenska institutet, varav 1 milj. kr. den anslagspost under utbildningsdepartementet som avser gästspel m. m. och drygt 3 milj. kr. institutets ordinarie anslag.

Utredningen skulle helst, bl. a. med hänvisning till förslagen i motsvarande utredningar i Danmark, Norge och Finland, velat föreslå denna resursförstärkning som reform. Då direktiven inte medger ett sådant förslag har utredningen övervägt olika alter- nativ för att finansiera det ökade stödet till internationellt kultursamarbete. De alternativ som redovisas är neddragningar av anslagen till Sveriges exportråd och Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet. Vidare torde effektiviseringen

av departementens internationella verksamhet medföra att resur- ser frigörs.

10. Utbildning och forskning

Inom ramen för de multilaterala organisationerna spelar samar- betet inom utbildning och forskning en viktig roll. Särskild uppmärksamhet har ägnats frågan att främja rörligheten inom högskoleområdet. Ett exempel härpå är inrättande av ERASMUS- programmet inom EG. som syftar till att väsentligt öka rörlig- heten av högskolestuderande. Även inom det nordiska samarbetet prioriteras rörligheten högt.

Inom den svenska högskolan sker många kontakter direkt med andra länders högskolor och inte genom multilaterala organisa- tioner. Med hjälp av särskilda centrala internationaliserings- 1 medel har flera högskoleenheter utvecklat lokala handlings- program för den egna högskolans internationalisering. ?

Även inom skolans område pågår f. n. ett centralt arbete inom skolöverstyrelsen med att utarbeta förslag till handlings- program för skolans internationalisering.

Svenska institutets stöd till utbildning och forskning är huvudsakligen inriktat på att främja personutbytet mellan Sverige och andra länder. Detta arbete bedrivs med stor kompe- tens och serviceanda. Det finns inte någon anledning att i nuvarande situation aktualisera någon förändring av ansvarsför- delningen mellan institutet och universitets- och högskole- väsendet. Utredningen anser dock att en sådan prövning kan behöva göras längre fram ifall omfattningen av utbytet inom högskoleområdet skulle växa betydligt.

När det gäller Svenska institutets verksamhet begränsar sig utredningen till att lämna förslag inom tre delområden. För det

första föreslår utredningen att regeringen bör lägga fast att långtidsstipendiernas värde skall knytas till basbeloppet en- ligt lagen om allmän försäkring. För det andra föreslår utred- ningen att institutet tillförs 100 000 kr. för att öka möjlig— heterna för svenska forskare att delta i det internationella utbytet.

Slutligen föreslår utredningen att stödet till svenskundervis- ningen utomlands ökar med 575 000 kr.

11. Vissa speeialfrågor

StÖT£9_P£Oie£t_. världsutställningar Qch kongresser

Utredningen anser när det gäller stera projekt av typ Nya Sverige 88 att beslut om ett sådant projekt inte bör fattas förrän grundfinansieringen är avgjord och statsmakterna har definierat sin egen roll. Därvid är det nödvändigt att kontak- ter, förhandlingar och beredning helt koncentreras till ett departement. Utredningen föreslår att ansvaret för samordningen av större projekt läggs på utrikesdepartementet och dess press— och informationsavdelning. Beslut om svenskt deltagande bör vidare föregås av en överläggning med näringslivet om pro- jektets finansiering.

KQngresser och konferenser i Sverige är av värde ur flera syn- punkter. Ett utrikespolitiskt intresse för Sverige som neutralt land är att bli en internationell mötesplats i Europa. Det kan gälla både såsom forum för internationella regeringskonferenser och för fackkongresser.

Inom regeringskansliet saknas idag riktlinjer för hur frågan om ett svenskt deltagande i världsutställningar skall beredas. Ingen instans inom regeringskansliet har heller ett speciellt ansvar för denna fråga. Utredningen anser att det huvudsakliga

syftet för deltagande i en världsutställning för Sveriges del är att främja vår export. Det är därför naturligt att ansvaret för att bereda frågor rörande svenskt deltagande i världsut- ställningar ligger på utrikesdepartementets handelsavdelning.

Eultgr_oeh_tuti sm

Kulturdimensionen i turismen har under senare tid kommit allt mer i centrum. Ett uttryck för detta är det samarbete som Sveriges turistråd inledde 1985 med riksantikvarieämbetet och som syftar till att på lång sikt ge turismen ett rikare kultu- rellt innehåll. Under våren 1988 har turistrådet, statens kul- turråd och riksantikvarieämbetet påbörjat ett arbete att ut— veckla samarbetsformerna mellan turism och kultur -i första hand utifrån ett antal konkreta kulturverksamheter i landet, som kan tjäna som pilotprojekt. *

Utredningen anser att det är viktigt att utveckla en långsiktig samverkan mellan de organ som arbetar inom turism och kultur både på central, regional och lokal nivå. Därför ser utred- ningen det arbete, som inletts centralt mellan Sveriges turist- råd, statens kulturråd och riksantikvarieämbetet som mycket lovvärt. Utredningen föreslår att projektmedel avsätts av de kraftigt ökade medel som enligt regeringens förslag i budget— propositionen 1988 under en treårsperiod skall tillföras Sveriges turistråd. Även statens kulturråd och riksantikvarie- ämbetet bör bidra med resurser ur sin ordinarie budget.

Det nordiska samarbetet inom området kultur och turism är vik- tigt, inte minst i förhållande till andra länder där Norden (ofta används begreppet Skandinavien) som helhet är ett intres— sant turistmål.

1';'—";96_5——n". —.— ”AN-,,.- .; »-

Näringslivsstödjill kulturutbytesverksamhet

Utredningen konstaterar att i Sverige är den ekonomiska omfatt- ningen av näringslivets stöd till kulturverksamhet mycket be- gränsad i förhållande till de statliga kulturinstitutionernas budgetar. Det typiska för näringslivets stöd till dessa insti- tutioner är att det inte är fråga om långsiktiga åtaganden utan till enskilda projekt. Detta gäller även för stödet till kul- turutbytesverksamheten. Stödet kan t. ex utgå i form av bidrag för att genomföra ett gästspel, som förlustgaranti eller i form av transportstöd. Sveriges exportråd använder ibland kultur— inslag i samband med mässor o. dyl. som ett led i sin marknads- föring av svenskt näringsliv.

Utredningen ser positivt på denna typ av engångsstöd från före- tagen till kulturlivet i utbytet över gränserna.

Intormatiousteknglggins 1011

Ett nytt område, som även kommer att beröra Sverigeinforma- tionen är den nya informationsteknologin. Genom de många och allt bättre databaserna. de bättre kommunikationerna och sprid- ningen av små dataenheter blir den nya teknologin ytterligare ett instrument för att sprida Sverigeinformation.

Det finns nu behov av att dels följa utvecklingen inom informa- tionsteknologin, stimulera och stödja eller initiera forskning och utveckling inom området i Sverige och dels att etablera informationstjänster av denna art i Sverige på ett sådant sätt att de kan utnyttjas även inom informations- och kulturutbyte med utlandet. Det bör ankomma på universitets- och högskoleäm— betet (UHÄ) att ta ansvar för att så sker i samarbete med be— rörda institutioner såsom forskningsrådsnämnden, styrelsen för teknisk utveckling och kungl. biblioteket.

När det gäller utnyttjande av informationsteknologi för den

specifika Sverigeinformationen bör detta vara en uppgift för Svenska institutet, som en del av dess ansvar för Sverigeinfor- mationen.

Utredningens förslag

12. Ekonomisk sammanställning

innebär en ekonomisk omdisponering inom

områdena Sverigeinformation och kultursamarbete på sammanlagt drygt 25 milj. kr. i 1987/88 års anslagsnivå. Resurserna före— slås fördelade på följande sätt.

Fråga Sverigeinformation överförin av A- och B—

anslag fran UD-info till Svenska institutet

överföring av ansvar och medel för - allmän handelsfrämjande information

— allmän turismfrämjande information

överföring av medel för tidskrifterna Sweden Now (1 811 + 1 700), Inside Sweden (300) och Ambio (185)

Förslag till omdisponeringar belopp (1 000- tal kr)

6 045

3 200

1 000

2 296

1 700

från anslag

(UD) D3 övrig information om Sverige i utlandet

(UD) E2

Exportfrämjan-

de verksamh. (Jo) 12 Stöd t. turism o. rekreation

(UD) D3 övr. info. om Sverige i utl.

(UD) EZ

Exportfräm- jande verk— samhet

till anslag

(UD) Dl Svenska institutet

(UD) Dl Svenska institutet (UD) 01 Svenska institutet

(UD) 01 Svenska institutet

(UD) Dl Svenska institutet

Permanentning av engångs- anvisning för varaktig för- stärkning av bidraget till Inside Sweden

Förstärkning av kultur- huset i Paris

— verksamhetsmedel

- en tjänst (se nedan)

Kurcursamarbete

ökade medel till interna- tionellt kulturutbyte

— statens kulturråd - Svenska institutet

belopp

(1 000— tal kr)

350

400

14 991

5 000 4 225

Förslag till deisponeringar

från anslag

(UD) D3 övr. info. om Sverige i utl.

(UD) Al Utri— kesförvaltn. (SIS i New York)

Alt.

1. (UD) E2 Exportfrämj. verksamhet

2. (UD) D2 Sveriges Radios pro— gramverksamh. för utlandet

3. Departemen- tens interna- tionella sek— retariat

till anslag

(UD) Dl Svenska institutet

(UD) Dl Svenska institutet

(U) Hl Kul- turellt ut- byte m. utlandet l. statens kulturråd (5 000)

2. Svenska institutet (1 000) (UD) 01 Svenska institutet (3 225)

Förslag till omdisponeringar belopp från anslag till anslag (1 000— tal kr)

utbildeiug_och_fgrskning

ökade medel till Svenska se alt. under (UD) Dl institutet och Riksföre- ökade medel t. Svenska ningen Sverigekontakt interna- institutet

- svenskundervisning tionellt kul— (500)

turutbyte (U) Hl

Kulturellt utbyte m. utlandet t. Riksföre- ningen Sverige- kontakt (75)

- forskares utlandsresor omprioritering (UD) 01 inom U Svenska institutet

ökade medel till Ingenjörs- 200 se alt. under (UD) D3 vetenskapsakademien ökade medel övrig in- till interna— formation tionellt kul- om Sverige turutbyte i utlandet

Eörslag Lorande personalförändringar

Utredningen föreslår att

utrikesdepartementets informationsbyrå placeras på Svenska institutet

- kulturhuset i Paris förstärks genom att en tjänst förs från SIS i New York till CCS i Paris

- två kulturattachétjänster inrättas, en på ambassaden i Moskva och en vid EG-delegationen i Bryssel genom överföring från SIS i New York

- SIS i New York omorganiseras så att generalkonsuln leder verksamheten och kulturrådstjänsten i Washington flyttas till SIS

- fackdepartementens internationella sekretariat kompletteras genom att en tjänsteman från utrikesdepartementet placeras på varje sekretariat samtidigt som vissa rationaliseringar - fem tjänster (tre handläggare och två assistenter) från I

i

| kan göras på dessa.

UTREDNINGENS UPPDRAG

Utredningens uppdrag är att göra en översyn av de statliga in— satserna inom det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet. Direktiven till utredningen finns i bilaga 1.

Syftet med utredningen är att kartlägga hur de av riksdagen år 1979 fastlagda riktlinjerna för det allmänna informations— och kulturutbytet med utlandet har tillämpats i praktiken. Mot den- na bakgrund skall utredaren belysa framtida behov samt lämna förslag till en effektivare resursanvändning genom ompriorite- ringar och omdisponeringar av tillgängliga resurser.

I den proposition som föregick riksdagens ovan nämnda beslut (prop. 1978/79zl47, UU 3, KrU 31, rskr 347 och 348), anges att motivet för den statligt finansierade informationsverksamheten i utlandet traditionellt har varit behovet att för opinionen i l andra länder förklara det egna landets samhällsskick och poli- tik och då särskilt dess utrikespolitiska ställningstaganden.

I direktiven till denna utredning anges tre skäl som motiv för informations- och kulturutbytet. Det är för det första ett utrikespolitiskt intresse att svenska ståndpunkter vinner gehör i utlandet. Syftet är att sprida kännedom om det svenska sam- hället samt väcka förståelse och intresse för Sveriges syn på olika samhällsfrågor. För det andra är kontakter över gränserna av avgörande betydelse för samhällsutvecklingen. Impulser uti- från är ett livsvillkor för svensk forskning och svenskt kul- turliv. Ett tredje skäl anges i direktiven vara att kultur- och informationsutbytet är viktigt för den svenska utrikeshandeln och turismen.

I direktiven omnämns vidare att de statliga insatserna för kul- tur- och informationsutbytet med utlandet, som främst avser att

komplettera bilden av Sverige, kanaliseras främst genom utri- kesdepartementets informationsbyrå, de svenska utlandsmyndig- heterna, Svenska institutet. Sveriges Radios utlandsprogram, statens kulturråd, Sveriges turistråd samt Sveriges exportråd.

I direktiven tas i åtta punkter upp hur utredningen bör be- drivas. Statliga medel för kulturellt utbyte utgår dels direkt _ till vissa större kulturinstitutioner. dels via statens kultur- ' råd och Svenska institutet till institutioner, fria grupper och E enskilda kulturarbetare. Utredaren skall, heter det i direkti- | ven, kartlägga utvecklingen av dessa anslag alltsedan den s. k. | SIK-propositionen. ) 1 l 1 11

Vidare skall utredaren kartlägga den verksamhet som finansieras med de medel som avsatts för handelsfrämjande information, ett resultat av den s. k. KUL-utredningen (Ds H l980:4). Även sam- ordningen och samspelet mellan turisminformationen och informa- tions- och kulturutbytet skall belysas.

Större projekt har ofta framtvingat komplicerade finansierings- i mönster, bl. a. med ett större engagemang för departementen i den operativa verksamheten än vad SIK-utredningen förutsatte. Enskild och kommersiell finansiering (s. k. sponsring) har också enligt direktiven allt oftare blivit en förutsättning för genomförandet av sådana projekt och måste därför samordnas med den statliga. Dessa frågeställningar bör belysas.

Enligt direktiven skall också Svenska institutets och Ingen- jörsvetenskapsakademiens utbytesprogram med östeuropa granskas och utvärderas. Även utrikesförvaltningens och fackdepartemen- tens roll för den aktuella Sverigeinformationen skall belysas.

Av de olika organ som bedriver informationsverksamhet i utlan- det skall utredaren särskilt belysa utvecklingen av Svenska institutets verksamhet, dock inte den verksamhet som bekostas genom biståndsmedel.

I direktiven nämns särskilt de statliga bidrag som utgår till vissa publikationer för informationsverksamhet i utlandet. Från utrikesdepartementets sida har under hand uttryckts önskemål om att erhålla denna utvärdering före slutbetänkandet. Utredaren lämnade därför ett delbetänkande Sverigeinformationen och vissa publikationer (SOU l987z49), som behandlar det statliga stödet till Svensk—Internationella Pressbyrån, Sweden Now, Inside Sweden och Ambio.

Svenska institutet föreslog i en skrivelse den 10 juni 1987 till regeringen att frågan om stödet till svenskundervisningen utomlands och i synnerhet utlandslektorernas villkor överlämnas till IKU—utredningen som ett tilläggsuppdrag.

Expeditionschefen i utrikesdepartementet Håkan Berggren har den 8 juli 1988 överlämnat Svenska institutets skrivelse samt ytterligare en skrivelse från Svenska institutet av den 10 juni 1988 med förslag om prioritering av utlandslektoraten till utredningen för överväganden och förslag till åtgärder.

2 TIDIGARE UTREDNINGAR 2.1 Utredningar före 1977

Svenska institutet bildades 1945 som en ideell förening med staten och näringslivet som bidragsgivande medlemmar. Institu- tet har sedan dess vid ett flertal tillfällen varit föremål för utredningar och diskussioner, som oftast gällt organisa- tions— och samordningsfrågor. I upplysningsberedningens betänkande Reorganisation av utlandsinformationen (l965:5) finns en redogörelse för samtliga tidigare utredningar. Då upp- lysningsberedningen tillsattes 1962 skedde det mot bakgrund av de tidigare utredningarnas uttalanden om behov av nära sam- verkan mellan de olika institutioner som arbetar med Sverige- information. Inom ramen för upplysningsberedningens arbete bil— dades ett informationskollegium som kom att svara för den prak- tiska samordningen av informationsverksamheten. Upplysnings— beredningen föreslog att beredningens arbetsuppgifter som sam- ordnande organ skulle övertas av ett permanent informations- kollegium med representanter för utrikesdepartementet, handels— departementet, Sveriges allmänna exportförening, Svenska insti- tutet, Svenska turisttrafikförbundet och Sveriges Radio. Bered- ningen föreslog också inrättandet av en ny avdelning inom utrikesdepartementet - informationsavdelningen — och att dess chef skulle bli ordförande i informationskollegiet. Ett sär- skilt råd för Sverigeinformation föreslogs bli bildat för att tjänstgöra som forum för diskussion rörande Sverigeinforma- tionens inriktning och resurser. I remissbehandlingen av upp- lysningsberedningens betänkande fördes olika synpunkter fram på Svenska institutet som organ för utlandsinformation och kultur- utbyte. En särskild utredning om Svenska institutet fick därför i uppdrag att precisera och konkretisera institutets arbetsupp- gifter. Utredningen skulle också lämna synpunkter på om systemet med gemensam administration för dels intressebetonad

information dels kulturutbyte var ändamålsenligt och prin— cipiellt riktigt. 1966 års utredning om Svenska institutet (SOU 1967z56) fann efter diskussion av vissa principfrågor det inte motiverat att föreslå någon väsentlig förändring av Svenska institutets verksamhet eller ställning. De flesta remissinstan— serna instämde i denna bedömning, men åtskilliga framhöll beho- vet av ökade medel för kulturutbyte och av en samlad lösning av4 utlandsinformationens organisationsfrågor.

1970 omvandlades Svenska institutet till en statlig stiftelse efter förslag som utarbetats inom utrikesdepartementet (UD PM 1969-12-05). Propositionen (1970:45) framhöll att ett fri- stående organ behövdes för "vissa uppgifter inom Sverigeinfor- mationen och erfarenhetsutbytet med utlandet" och att institu- tet kunde göra "viktiga kompletterande och samordnande in- satser" inom kultur- och utbildningsområdena. Namnet ändrades från Svenska institutet för kulturellt utbyte med utlandet till Stiftelsen Svenska institutet. För den export- och turism— främjande verksamheten ansvarade Sveriges Allmänna Exportföre- ning som 1972 ombildades till Sveriges exportråd och Svenska turisttrafikförbundet som 1975 ombildades till Sveriges turist- råd. I samband med tillkomsten av Sveriges exportråd upplöstes Kollegiet för Sverigeinformation. De allmänna, kommersiella och turismfrämjande informationsverksamheterna skildes därmed orga- nisatoriskt på hemmaplan.

2.2 Utredningen om det svenska kultur- och informa- tignsgtbytet med utlandet (SIK—utredningenl

I början av 1977 tillkallade utrikesministern en särskild ut- redare (programchefen vid Sveriges Radio författaren Ingrid Arvidsson) med uppdrag att utreda frågan om det svenska kul- tur- och informationsutbytet med utlandet (SIK-utredningen). Utredningens uppdrag innebar att kartlägga det svenska kul- tur- och informationsutbytet med utlandet som bedrevs med stat-

ligt stöd samt att föreslå åtgärder för att stimulera och orga— nisera sådant utbyte. Till grund för sina förslag genomförde utredningen utförliga kartläggningar inom olika områden. Utred- ningens förslag presenterades i betänkandet (SOU 1978:56) Kul- tur och information över gränserna. I propositionen 1978/79zl47 (UU 1978/7923, KrU 1978/79z31, rskr 1978/791347 och 348) om in- formations- och kulturutbytet med utlandet lämnade regeringen förslag inom detta område, som i huvudsak byggde på SIK-utred- ningens betänkande. Riksdagen beslutade i enlighet med rege— ringens förslag. I propositionen fastslogs att den statligt finansierade informationsverksamheten främst har en komplette— rande uppgift. Enligt SIK-utredningen har myndigheter, institu— tioner och organisationer ett eget ansvar att informera om sin verksamhet också på främmande språk. Den centralt finansierade verksamheten syftar huvudsakligen till att tillgodose utlandets spontana efterfrågan på allmän information om Sverige. För den allmänna informationsverksamheten är Svenska institutet det or- gan som bör spela den centrala rollen. Det finns emellertid ett påtagligt samband mellan den allmänna Sverigeinformationen och den export- och turismfrämjande verksamhet, som bedrivs av Sveriges exportråd och Sveriges turistråd. Genom de ökade re- surserna till Svenska institutet som föreslogs i propositionen gavs institutet möjlighet att ännu effektivare kunna fullgöra en servicefunktion för utlandsmyndigheter, departement, myndig- heter, organisationer och folkrörelser i Sverige. I fråga om en geografisk breddning av erfarenhetsutbytet med utlandet pekades särskilt på behovet av att öka utbytet med Norden, invandrarnas hemländer, länderna i östeuropa samt u-länderna. En sådan vidg— ning av kultur- och informationsutbytet fick dock inte medföra att utbytet med länderna i Västeuropa och Nordamerika eftersat— tes. Press- och informationsverksamheten i utrikesdepartementet och vid utlandsmyndigheterna spelar en viktig roll för att sprida kunskaper i utlandet om våra samhällsförhållanden och vår utrikespolitik. Enligt av SIK-utredningen gjorda beräk- ningar i slutet av 1970-talet ägnade utlandsmyndigheterna i stort sett lika mycket tid åt press- och informationsfrågor som

åt politiska ärenden. Många av utlandsmyndigheterna saknade dock resurser för att möta tillfälliga behov av en förstärkt bevakning av informations- och kulturfrågorna. I propositionen föreslogs därför ökade medel om 200 000 kr. för detta ändamål.

SIK-utredningen gjorde en omfattande kartläggning av Svenska institutets verksamhet och föreslog förstärkningar av institu— tets resurser. som 1978/79 uppgick till totalt 20 496 000 kr. från utrikesdepartementets huvudtitel. Från ett stort antal remissinstanser underströks vikten av att Svenska institutet etablerar ett nära samarbete med organisationer och folkrörel- ser i Sverige. Huvuddelen av resursförstärkningarna föll på området för produktion och distribution av trycksaker, filmer och utställningar samt institutets dokumentations- och besöks— service. I propositionen upptogs även särskilda medel för per- sonutbyte och seminarier till institutets disposition. För Svenska institutets informationsverksamhet anslogs en anslags- förstärkning med drygt 2 milj. kr., vartill kom vissa kostnader för nya tjänster på detta område.

Beträffande verksamhetsområdet för studier och forskning fram- höll propositionen att Svenska institutet fyller en värdefull funktion, bl. a. som kontakt— och förhandlingsorgan såväl för högskolans som för andra utbildningssektorers internationella utbyte. Särskilt gäller detta utbytet med östeuropa och vissa utomeuropeiska länder. Svenska institutet administrerar ett förhållandevis omfattande stipendieprogram, ordnar gästföre- läsarutbyten och övriga personutbyten samt ger stöd och service till undervisningen i svenska vid utländska läroanstalter. I propositionen beräknades en förstärkning av Svenska institutets stöd till undervisning i svenska utomlands med 500 000 kr. samt av stödet till gästföreläsare och övrigt personutbyte med 285 000 kr. ?

Beträffande stödet till Svensk-Internationella pressbyrån, Sweden Now och Ambio förutsatte propositionen ett fortsatt

statligt bidrag till dem. Det framhölls att stöd till eventuel- la nya publikationer skulle övervägas med hänsyn till det all- männa informationsbehov som kan föreligga och de resurser som finns tillgängliga.

SIK-utredningen föreslog att mera regelbundet samråd skulle etableras mellan representanter för olika informationsorgan främst inom områdena allmän, exportfrämjande och turismfrämjan- de information. Propositionen instämde i dessa bedömningar och utrikesdepartementet avsåg att ta initiativ till ett informellt samråd av mer regelbunden karaktär mellan de olika centrala or- ganen för den statsfinansierade utlandsinformationen. Principen att verksamhet med olika syften skall ha olika huvudmän borde emellertid inte rubbas.

De överväganden i fråga om det internationella kulturutbytet som redovisades i propositionen utgick från grunduppfattningen att kontakter med andra länder och andra kulturmönster är nöd- vändiga för vår förståelse av omvärlden och för omvärldens för— ståelse av svenskt samhälls- och kulturliv. Samhällets stöd till utbyte inom utbildning, forskning och kultur bör enligt propositionen grundas på principen att utbytets innehåll och inriktning skall fritt bestämmas av de institutioner, organisa- tioner och enskilda som verkar inom dessa områden. Syftet med de statliga stödåtgärderna bör vara att underlätta och stimu- lera samarbetet över gränserna genom att bidra till att ekono— miska och tekniska hinder övervinns. Det statliga stödet bör vara utformat så att det stimulerar ömsesidigheten i kontakter— na. Ett nytt anslag för bidrag till internationellt kulturut- byte fördes budgetåret 1979/80 upp under utbildningsdeparte- mentets huvudtitel. Härifrån avsågs bidrag kunna utgå för såväl utsändande som mottagande verksamhet inom alla konstområden.

Beträffande synen på kulturavtal med andra länder delade propo- sitionen SIK—utredningens ståndpunkt att det svenska kulturut— bytet med utlandet även fortsättningsvis borde löpa fritt från

kulturavtal på regeringsnivå med enskilda länder.

De principer som tillämpas för de svenska kulturinstitutioner- nas utbyte med utlandet innebär att de internationella kontak- terna bör initieras och drivas av institutionerna själva. Mot denna bakgrund fann föredragande statsråd det naturligt att me- del för det internationella utbytet avsätts inom budgetramen för myndigheternas ordinarie verksamhet och att myndigheterna själva har huvudansvaret för att så sker. I propositionen före- slogs förstärkning av vissa myndigheters m. fl. resurser för internationellt kulturutbyte enligt följande.

20 000 kr. vardera till riksarkivet, riksantikvarieämbetet och kungliga biblioteket för bl. a. internationella publikationer och forskningsprojekt, 150 000 kr. vardera till Operan och Dra- maten, 100 000 kr. till statens historiska museet samt 300 000 kr. till statens konstmuseer. Härutöver föreslogs medel till vissa andra centrala organ inom kulturområdet med bl. a. bi- dragsgivande och stödjande funktioner. Folkparkernas central- organisation föreslogs erhålla 300 000 kr., konstnärsnämnden 100 000 kr., Riksteatern 250 000 kr., Rikskonserter 250 000 kr., Musikaliska akademien 40 000 kr. och regionmusiken 20 000 kr. Till nämnden för utställningar av svensk konst i utlandet (NUNSKU) föreslogs 250 000 kr.

Vad gäller ansvarsfördelningen mellan statens kulturråd och Svenska institutet anslöt sig propositionen till SIK-utred- ningens huvudprincip att kulturrådet bör ha ett särskilt ansvar för bidragsgivningen till projekt där kontakter redan har etab- lerats och endast ekonomiskt stöd behövs. Vad beträffar Svenska institutet har detta av tradition ett särskilt ansvar som kon— takt- och serviceorgan för statliga institutioner och för ut— landsmyndigheterna och bör därför naturligen bistå institu- tioner, organisationer och grupper inom kulturområdet i fråga om kulturutbyte som kräver annan medverkan än ekonomiska bi- drag. Det kan gälla förhandlingar eller teknisk samverkan. Då

institutet på detta sätt träder in som initierande eller stöd— jande part i ett projekt ansåg propositionen att det även bör svara för bidragsgivningen till projektet. I propositionen un- derströks att kulturrådet och Svenska institutet bör ha ett gemensamt ansvar för stöd till det internationella utbytet inom alla sektorer av kulturlivet.

För de bidragsgivande funktioner som föreslogs bli anförtrodda statens kulturråd och Svenska institutet beräknades under ut- bildningsdepartementets huvudtitel 1 500 000 kr. till kultur- rådet och 500 000 kr. till institutet. Därutöver föreslogs 50 000 kr. för kulturrådets eget deltagande i kulturpolitiskt erfarenhetsutbyte. Under utrikesdepartementets huvudtitel be- räknades en anslagsförstärkning för Svenska institutets verk- samhet för kulturutbyte med drygt 1 milj. kr. vartill kom kost— nader för vissa nya tjänster på detta område.

Totalt beräknades genom förslagen i propositionen en uppräkning av medlen till informations- och kulturutbytet med 9 520 000 kr., varav 5 590 000 kr. tillfördes Svenska institutet (totalt anslag 1979/80 27 450 000 kr. varav 500 000 kr. under utbild— ningsdepartementets huvudtitel).

2.3 Utredningen om kommersiell information till

utlandet (KUL—utredningen)

SIK—utredningen hade inte till uppgift att studera den kommer- siella informationen. Regeringen uppdrog därför 1979 till en särskild utredningsman (riksdagsman Hadar Cars) att närmare be- handla den kommersiella och turisminriktade informationen. Med kommersiell information avsågs främst insatser för att främja svensk export men även insatser i turismfrämjande syfte. Utred- ningen presenterade sina förslag i betänkandet Handelsfrämjande information (Ds H 1980:4). I betänkandet konstaterades att det är företagen själva som skall informera om sig och sina produk-

ter. Men deras arbete underlättas om det i utlandet finns kun- skaper om Sverige, om svensk ekonomi, teknik, arbetsmarknad

m. m., som stimulerar intresset för affärsförbindelser med Sverige och svenska företag. Den statsfinansierade handels— främjande informationen skall vara ett icke—företagsbundet stöd åt svensk handel och ekonomiskt samarbete med utlandet inkl. turism. Den statligt understödda handelsfrämjande informationen bör alltså finnas i en zon mellan företagens egen informations- verksamhet och den allmänna statliga informationsverksamheten.

Utredningen konstaterade att det 1979 fanns ett grundmaterial som i huvudsak täckte utlandets spontana efterfrågan på svensk handelsfrämjande information och att detta material i betydande utsträckning hade framtagits av Svenska institutet. Utredningen påtalade emellertid den stora bristen på medel och organisation för en från Sverige initierad handelsfrämjande information. En sådan skulle i första hand behövas för att underlätta de svenska företagens exportansträngningar på marknader där för- 1 utsättningarna bedöms som särskilt gynnsamma. Initierad han- delsfrämjande information behövs också enligt utredningen för att belysa områden där vi i Sverige funnit avancerade lösningar.

Utredningen menade att syftet med den initierade handels- främjande informationen skulle vara att påverka bilden av Sverige i bestämda avseenden hos en preciserad grupp av ekono- miska beslutsfattare i vissa aktuella länder. Därför måste den handelsfrämjande informationen i första hand samordnas med de marknadsprioriteringar som görs av Sveriges exportråd. Utred— ningen föreslog att ett årligt anslag om 5 milj. kr. för ini- tierad handelsfrämjande information skulle tillföras Sveriges exportråd.

Utredningen pekade också på att det är nödvändigt med ett när- mare samarbete mellan exportrådet och Svenska institutet. Ut- redningen förordade en organisatorisk lösning som innebar att föredraganden i informationsfrågor i exportrådet också skulle

knytas till Svenska institutet som rådgivare åt institutets styrelse och chef i frågor rörande handelsfrämjande informa- tion. Detta förslag kom aldrig att förverkligas.

I regeringens proposition l980/81:l41 om ökade exportfrämjande åtgärder föreslogs en ökning med 30 milj. kr. för att främja ökad export av varor och tjänster liksom ökad turism. I anslut— ning till propositionen uppdrog regeringen åt Sveriges export— råd och Sveriges turistråd att lämna förslag på omfattning och inriktning av samtliga kostnader för de exportfrämjande och turismfrämjande åtgärder som propositionen redovisade.

AKTUELLA UTREDNINGAR I NORDEN

3.1 Norge

I juli 1981 tillkallades en utredning för att se över Norges officiella kultursamarbete med utlandet. Utredningen presente- rade sina förslag i maj 1985 (NOU 1985:12). Utredningens huvud- uppgift var att kartlägga och utvärdera Norges officiella kul- tursamarbete med länder utanför Norden och hur samarbetet administreras samt lämna förslag till hur det bör stärkas och organiseras.

Utredningen har ställt upp tre huvudmål för kultursamarbetet: - Mellanfolklig förståelse

— Presentationen av Norge i utlandet

- Förmedling av impulser och stimulans till norskt kulturliv.

De två första målen utgör den internationella aspekten av norsk kulturpolitik och det tredje den nationella. Utredningen anser att det sistnämnda är särskilt viktig och fastslår att ett stärkt nationellt kulturliv är basen för allt kultursamarbete.

Utredningen understryker att kultursamarbetet med utlandet kräver expertis från olika håll och menar att det behövs ett styrande och koordinerande organ för denna uppgift. Utredningen föreslår därför att ansvaret för Norges officiella kultursamar— bete med utlandet läggs på en fond för internationellt kultur- samarbete. Fonden bör stå i nära kontakt med kultur— och veten- skapsdepartementet och utrikesdepartementet. Utredningen under-

stryker att fonden dels skall ta egna initiativ till samarbets- projekt, dels behandla initiativ från norska och utländska konst- och kulturmiljöer samt från norska myndigheter.

Enligt utredningens förslag bör kulturavtal på regeringsnivå

med västländer gradvis minska. När det gäller östländer kan sådana avtal även framledes vara nödvändiga.

Ansvaret för Norges officiella kultursamarbete med utlandet föreslås fördelas så att utrikesdepartementet får ansvar för den politiska informationsverksamheten och den allmänna Norge- informationen. Vidare föreslås utrikesdepartementet få ansvar för förhandlingar om samarbetsprogram och kulturavtal.

Huvudansvaret för övrigt kultursamarbete med utlandet läggs på fonden för internationellt kultursamarbete.

Utredningen föreslår ett nytt årligt anslag till den nya fonden på 40 miljoner norska kronor. Vidare föreslår utredningens ma- joritet att fonden knyts till kultur— och vetenskapsdepartemen- tet. I övrigt föreslås en ökning med 20 miljoner norska kronor, varav 13 miljoner kronor i huvudsak till utrikesdepartementets press— och informationstjänst, 6 miljoner kronor till norskun- dervisning i utlandet, stöd till norska kulturinstitutioner och gästföreläsningar samt 500 000 kronor till stipendier för stu- i dier vid utländska läroanstalter.

Regeringen (utrikesdepartementet) har i melding nr 13 1987 Om Norges offisielle kultursamarbeid med utlandet behandlat utred- ningens förslag.

Regeringen biträder inte utredningens förslag om inrättande av en särskild fond för internationellt kultursamarbete. Rege- ringen anser emellertid att medlen till informations- och kul- turutbyte successivt bör öka, och att samarbetet mellan de

i existerande organen måste stärkas.

I meldingen dras upp riktlinjer för den framtida verksamheten. Dessa innebär att huvudansvaret för förmedling av norsk kultur i utlandet utom Norden läggs på utrikesdepartementet. Kul- tur- och vetenskapsdepartementet behåller ansvaret för förmed-

ling av norsk kultur inom Norden och får huvudansvaret för det offentliga stödet till förmedling av utländsk kultur i Norge.

Kulturavtalen skall även fortsättningsvis handhas av utrikes- departementet men berörda institutioner o. dyl. får ansvar för avtalens genomförande. Administrationen av personutbytet förs över till fackmyndigheterna. Slutligen kommer utrikesdeparte- mentets stöd till norskundervisningen i utlandet att ges högre prioritet.

3.2 Danmark

Efter närmare sju års arbete presenterade i juni 1987 en av regeringen tillsatt offentlig utredning ett betänkande om det danska kultur— och informationsutbytet med utlandet kallat Betaenkning om kultureksport (Kultureksportudvalget, betaenk- ning nr. 1106, Köpenhamn 1987). 1

Udvalget gör en mycket ingående beskrivning av det nuvarande danska kultur- och informationsutbytet. Udvalget hävdar att detta arbete i jämförelse-med många andra länder är dåligt organiserat. Udvalget hävdar att två ting saknas i det danska kultur- och informationssamarbetet, nämligen en fungerande statlig organisation och finansiella resurser.

Udvalget menar att tiden nu är mogen för en förstärkt kontakt mellan det danska kultur- och näringslivet. Samarbetet mellan kultur och näringsliv är dock av gammalt datum. Udvalget hänvi- sar till bryggarfamiljen Jacobsen som genom två Carlsbergsfon- der för mer än ett hundra år sedan inledde ett samarbete med det danska kulturlivet. Denna typ av fonder bildade mönster och det danska kulturlivet har dragit stor nytta av de fonder som 1 genom åren därefter har bildats för stöd av danskt kulturliv l både i Danmark och utomlands.

Udvalget framhåller att en positiv Danmarksbild utomlands är av stor betydelse för exporten. Grunden för den danska ekonomin är i hög grad möjligheterna för export av danska produkter. Infor- mations- och kulturutbytet bör även i fortsättningen förstärka den positiva bilden av Danmark. ökade danska kulturinsatser utomlands bör sträva efter att ytterligare förstärka den good- will Danmark redan åtnjuter och på det sättet bidraga till att "Made—in-Denmark"-begreppet får en ännu bättre klang.

I det sammanhanget pekar udvalget också på att uppmärksamhet måste riktas mot turismens roll. Turister söker mer och mer kulturella upplevelser. Samtidigt placeras i allt högre grad internationella kongresser och konferenser i orter där fritiden kan bli meningsfull.

överhuvudtaget har de internationella kommunikationerna under senare årtionden växt explosionsartat. Allt fler människor får möjlighet att ta del av det internationella kulturutbudet. Kul- turutbudet har blivit internationellt tillgängligt, inte minst genom den under senare år snabba utvecklingen av kommersiella satelliter.

Det arbete som i många andra länder utföres av en och samma organisation är i Danmark fördelat på flera institutioner. Det är därför nödvändigt med ett bättre organiserat samarbete. Syf- tet skulle vara att förbättra kontaktvägarna och fördela ar- betsuppgifterna mellan parterna i förhand.

Det har i Danmark också saknats resurser för att genomföra olika projekt. Udvalget pekar på att redan en översiktlig jäm- förelse med andra länder visar de små resurser som på detta om- råde ställs till förfogande av de danska statsmakterna.

Även frågan om sponsring har berörts av udvalget. Dess konklu- sion är att sponsring i hög grad bör välkomnas men att denna varken bör eller skall ersätta det offentliga engagemanget.

Ett sätt att öka resurserna för kultur- och informationsarbetet med utlandet är, föreslår udvalget, att sälja Det danske Hus. som inte är ett kulturhus utan hyser företag och andra danska representanter, på Champs-Elysées i Paris. Nettot från försälj— ningen skulle oavkortat gå till en fond vars avkastning skulle främja kultur- och informationsutbytet med utlandet. Fonden skulle disponeras av det nya kontaktorganet om vilket nämns mer i det följande. Utöver denna fond föreslår utredningen en lång rad resursförstärkningar på olika områden av informations— och kulturutbytet med utlandet.

Utöver de ekonomiska problemen finns det även ett organisato- riskt problem. Det gäller samordningen av alla de aktiviteter som idag sker oberoende av varandra. Udvalget föreslår ett kon- taktorgan med ansvar att bistå med koordineringen av de danska insatserna vad gäller kultur— och informationsutbytet med ut- landet. Kontaktorganet skulle inte bara ansvara för samord— ningen utan skulle även ha nära kontakter med med viktiga ut- ländska offentliga och privata kulturella kretsar.

Udvalget avvisar tanken på att inrätta ett centralt organ. Detta har inte befunnits ändamålsenligt för danska förhållan— den. Istället skulle en mindre organisation skapas för att klara samordningen av de danska insatserna. Kontaktorganet skulle bestå av representanter från de inblandade ministerierna samt tre personer utanför regeringskansliet. Till organet skulle knytas ett sekreteriat vilket skulle vara placerat i utrikesministeriet.

Udvalget föreslår även förstärkningar vad gäller utlandsrepre-

sentationen. Antalet press— och kulturattachétjänster i utlan- det har minskat på senare år. Detta menar udvalget är fel och föreslår därför att det under en försöksperiod inrättas kultur- attachétjänster i Oslo, Rom, Paris, Madrid, Haag, Hamburg, New York, Brasilia, Washington och London. Rekryteringen skall om- händerhas av det tidigare nämnda kontaktorganet.

Udvalget föreslår att det till Statens Kunstfond knyts en per- son för att ge danska hemma- och utlandsmyndigheter råd i frå- gor rörande danskt deltagande i internationellt konstutbyte. För litteraturen föreslås ytterligare statliga insatser för att sprida dansk litteratur utomlands genom att skapa ett center för litterära översättningar. För att främja dansk arkitektur i utlandet vill udvalget att ett antal utställningar iordning- ställs. För att öka antalet språkversioner av dansk film före- slås större subsidier.

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att betänkandet har två huvudförslag. Det ena är en strävan efter koordination av insatserna inom informations- och kulturutbytet med utlandet. Därför föreslås en organisation som påminner om upplysningsbe— redningens förslag till organisation av Sverigeinformationen i slutet av 1960-talet. Det andra huvudförslaget gäller de resur- ser som ställs till förfogande för kultur- och informationsut- l bytet med utlandet. Udvalget föreslår en ökning av anslaget med 33 850 000 danska kronor årligen.

3.3 Finland

3 Handels- och industriministeriet tillsatte i juli 1987 en ar- betsgrupp för att utreda bilden av Finland utomlands och möj- ligheterna att stärka Finlandsbilden på landets viktigaste exportmarknader. Arbetsgruppen skulle kartlägga och analysera 1 den aktuella situationen i fråga om den informationsverksamhet som stöder exporten och turismen.

Handels- och industriministeriet utökade något senare arbets- gruppens uppdrag så att utredningen också skulle täcka sådana frågor som gällde Finlands kulturutbyte med utlandet.

I utredningens slutrapport lämnas ett antal förslag till åtgär- der för att nå de mål utredningsuppdraget har gällt, för vilka

redogörs i det följande.

Utredningen föreslår att en särskild delegation på hög nivå tillsätts och att den under ledning av en medlem i regeringen behandlar frågor som gäller utvecklingen av export— och turism- främjandet samt de kulturella förbindelserna med utlandet. An- svaret för den allmänna planeringen skall ligga hos den redan befintliga arbetsgruppen för koordinering av utlandsinforma- tionen, som skall underställas delegationen.

Utredningen förslår vidare att den nyss nämnda arbetsgruppen får i uppdrag att utreda förutsättningarna för ett "Finland- center". Där skulle alla de enheter som bedriver utlandsinfor— mation och exportfrämjande samlas.

Vidare föreslås att ett nytt anslag förs upp under handels- och industriministeriets huvudtitel för att täcka de kostnader för kampanjer och marknadsföringsåtgärder, som olika myndighe- ter inom utrikeshandeln eller turismen genomför.

För att öka kunskapen om Finland föreslår utredningen vissa åt— gärder som riktar sig till beslutsfattare i vissa länder. För- slaget gäller bl. a. ett återkommande rundabordsseminarium i Helsingfors, finansiering av en lärostol vid ett utländskt uni— versitet, som främjar akademisk forskning i utrikespolitik, ut- givandet av en publikation om utrikespolitik i samarbete med Utrikespolitiska Institutet samt att i anslutning till runda- bordsseminariet starta ett stipendieprogram för viktiga be- slutsfattare.

Utredningen föreslår att frågan om ett internationellt pris skall inrättas bör utredas särskilt. Priset syftar till att främja sådana värden som anses viktiga i Finland såsom arkitek-

tur och miljö.

Utredningen förslår också att utrikesrepresentationen bör för-

stärkas. Det finns skäl att förstärka särskilt ambassaderna i Bryssel, London, Moskva, Paris, Stockholm och New York. Flera andra organ har egna kontor utomlands. Den föreslagna delega- tionen bör undersöka hur samarbetet mellan dessa kan förbättras.

i Utredningen betonar vidare betydelsen av besök från opinions— bildande personer i Finland. Därför bör den föreslagna delega— tionen undersöka vilka åtgärder och resurser som behövs för att en utökning av besöksverksamheten skall bli möjlig.

Utredningen menar vidare att de internationella kulturförbin- delserna och internationaliseringen av utbildningen är en verk- samhet som långsiktigt påverkar bilden av Finland. Därför måste mer insatser än tidigare göras för utbyte av studenter, lärare och experter.

Utredningen konstaterar att Finlands kulturliv erbjuder möjlig- heter till att fördjupa och berika bilden av Finland utomlands. Internationellt kända personer från Finland borde i högre grad utnyttjas vid främjandet av exporten och turismen. Näringslivet skulle i sina kampanjer kunna utnyttja de möjligheter som den skapande och utövande konsten ger. Det är också viktigt att få till stånd bra översättningar av både skön- och facklitteratur

från Finland.

När det gäller radions utlandssändningar föreslår utredningen att ansvaret för utlandssändningarnas tekniska kostnader bör utredas. Utredningen hoppas vidare att Finlands radio kommer att öka programutbudet på spanska och/eller japanska.

Utredningen föreslår också att handelssekreterarnas och den övriga handelsfrämjandepersonalens kunskaper om det egna landet ; ökas genom utbildning.

I utredningen presenteras inte några kostnadsberäkningar för förslagen. Utredningen menar att först måste beslut fattas om

de organisatoriska förutsättningarna, därefter går det att när— mare kalkylera hur mycket pengar som behövs. Därför har utred— ningen valt att inte nu presentera de ekonomiska konsekvenserna av de tidiga-re refererade förslagen.

4 NUVARANDE ORGANISATION OCH RESURSER

Detta avsnitt är en beskrivning av och en kommentar till det diagram som följer efter avsnittet. Diagrammet beskriver över- siktligt flödet av de statliga medlen för Sverigeinformation och kultursamarbete.

Statliga medel för Sverigeinformation och kultursamarbete för- medlas av regeringen genom fyra departements huvudtitlar, näm- ligen utrikes-, utbildnings-, jordbruks- och industrideparte- menten. I det följande kommer kort att redogöras för de medel som budgetåret 1986/87 anvisades till berörda myndigheter, institutioner och organisationer (för STATT avser siffran bud- getåret 1987/88). En närmare beskrivning av de viktigare orga- nen lämnas i avsnitt 5.

utrikesdepartementet

utrikesdepartementet är huvudman för den statligt finansierade allmänna informationsverksamheten med utlandet och svarar för dess finansiering. Informationsbyrån, som jämte pressbyrån och pressrummet, utgör departementets press- och informationsenhet, svarar för planering och samordning med övriga genom utrikes— departementet finansierade allmänna informationsorgan. Press- byrån svarar för information till svensk och utländsk press och andra massmedier om utrikesfrågor. Pressrummet ansvarar för in- bjudningar och program för tillresande, utländska journalister samt är serviceorganisation gentemot i Sverige verksamma rep- resentanter för utländska nyhetsmedier.

Lntotmatioasöytåa har till uppgift dels att bereda de medel som anslås för Sverigeinformation i utlandet och dels själv besluta om vissa projket. I det förra fallet avses anslagsposten till

Svenska institutet (42121000 kr.), Sveriges Riksradios pro— gramverksamhet för utlandet (35 235 000 kr.) samt övrig infor- mation om Sverige i utlandet (12 870 000 kr.) Under anslaget övrig information om Sverige i utlandet anvisas medel till Svensk-Internationella Pressbyrån (1 995 000 kr.), Ingenjörsve- tenskapsakademien (1200000 kr.) och samordnad informations- verksamhet (9 675 000 kr.). Medlen under samordnad informa— tionsverksamhet disponeras av utrikesdepartementet och fördelas av informationsbyrån till olika projekt. Här skall endast berö— ras de belopp som ställs till utlandsmyndigheternas disposi- tion. Dessa medel är uppdelade på ett A- och ett B—anslag. A-anslaget diponerar utlandsmyndigheten medan ett ianspråks- tagande av B—anslaget förutsätter departementets medgivande. utlandsmyndigheternas B-anslag avser att täcka kostnader för kultur- och informationsprojekt i anställningslandet.

_Svenska institutet är en statligt finansierad stiftelse. Verk- samheten leds av en styrelse som utses av regeringen. Svenska institutet består av fem avdelningar varav en ligger i Paris och utgörs av Centre Culturel Suedois (CCS). De fyra andra av- delningarna är avdelningen för Sverigeinformation, avdelningen för allmänt kulturutbyte, avdelningen för studier och forskning samt den administrativa avdelningen.

Svenska institutets verksamhet är uppdelad i sju program nämli- gen informationsverksamhet, allmän kulturverksamhet, stipendie- verksamhet, forsknings- och studiebidrag mm, stöd till under- visning i svenska utomlands, svenska kulturhuset i Paris samt personal och administration.

För budgetåret 1986/87 erhöll Svenska institutet sammanlagt 58 460 000 kr. varav 6 559 000 kr. från utbildningsdepartemen- tets huvudtitel och 51 901000 kr. från utrikesdepartementets huvudtitel. Av utrikesdepartementets anslag kommer huvuddelen, 42141000 kr. från anslaget Svenska institutet och resten, 1

9 760 000 kr., från anslaget övriga u-landspolitiska insatser

Ill. m.

Sverigesjiksradios eregramverksambet för utlandet_(uTE> är den enhet inom Sveriges Riksradio AB som svarar för programverksam- . heten för utlandet. UTP skall enligt avtalet mellan staten och Sveriges Riksradio AB producera och på annat sätt anskaffa och sända ljudradioprogram avsedda för mottagning i utlandet. Ut- landsprogrammet sänder program på sju språk till hela världen. UTP finansieras inte med licensmedel utan betalas i sin helhet över utrikesdepartementets huvudtitel med sammanlagt 35 235 000 kr.

lngeujörsvetenskapsakademien_(lVA) utgör ett samfund av invalda ledamöter verksamma inom de tekniska och ekonomiska veten- skaperna samt deras tillämpning inom industri och förvaltning. IVAzs utlandsverksamhet syftar till att skapa förutsättningar för olika former av tekniskt—industriellt samarbete över grän- serna. IVA erhöll kalenderåret 1986 ungefär 8 milj. kr. i bi- drag från regeringen genom flera departement. över utrikes- departementets huvudtitel lämnas ett bidrag på 1 200 000 kr. för forskarutbyte med Sovjetunionen och övriga länder i öst- europa. På detta sätt ges utländska forskare möjlighet att vis- tas vid svenska forskningsinstitutioner och där utföra kvali- ficerat forskningsarbete samt samma möjlighet för svenska forskare utomlands.

SvenskzluteruatiQnella_PLessbytåu tSlPl är ett helägt aktiebo- lag till Sveriges Allmänna Exportförening. SIP förmedlar nyhe- ter om Sverige och svenska förhållanden främst till massmedia men också till andra mottagare i utlandet. SIP ger ut bulleti— ner på ett stort antal språk. Den ordinarie utgivningen omfat- tar totalt c:a 220 000 bulletiner, motsvarande ungefär 1,4 mil- joner A4—sidor nyhetsmaterial om året. Denna verksamhet komp— letteras med utsändning av bildmaterial. SIP erhåller ett stat— ligt bidrag på 1 995 000 kr.

Sveriges__etpgrtråd bildades genom ett avtal mellan Sveriges Allmänna Exportförening och regeringen. Exportrådet leds av en styrelse där staten och det enskilda näringslivet är före— trädda. Exportrådets uppgift är att arbeta med allmän export- främjande verksamhet som stimulerar till en ökning av svensk export samt att biträda företag som behöver hjälp i sin mark- nadsföring på utlandsmarknaderna.

Finansieringen av exportrådets verksamhet är delad mellan sta- ten och näringslivet. Staten bidrar enligt det nu gällande av- talet om exportrådet med ett belopp motsvarande skillnaden mel- lan exportrådets kostnader för exportservice till företag med export av mindre omfattning och exportrådets abonnemangsintäk- ter från dessa företag. Vidare ställer staten enligt nämnda av— tal medel till förfogande för exportrådets uppgift att planera och leda handelssekreterarnas verksamhet och den exportfräm- jande verksamheten inom utrikesrepresentationen. Handelssekre- terarnas exportservice finansieras med statliga medel.

Sammanlagt bidrar staten med 233 575 000 kr. under anslaget Exportfrämjande verksamhet. Av detta går 225 705 kr. direkt till Sveriges exportråd. Till regeringens disposition för ex- portfrämjande verksamhet står 7 870 000 kr. I diagrammet är denna summa av praktiska skäl inkluderad i medlen till Sveriges exportråd. Av de medel som går till Sveriges exportråd går ungefär 5 000 000 kr. enligt uppgifter från Sveriges exportråd till handelsfrämjande information.

Av utrikesdepartementets medel för information och kultursamar- bete kommer drygt 28 000 000 kr. från littera C. Interna- tionellt utvecklingssamarbete. Av dessa går 18 300 000 kr. till kulturstödsprogram genom SIDA/SAREC och såsom tidigare har nämnts 9 760 000 kr. till Svenska institutet.

utbildningsdepartementet

Till utbildningsdepartementets verksamhetsområde hör skolväsen— det, högskoleutbildningen, forskningsfrågor, vuxenutbildning, studiestödet, kulturverksamheten, massmedierna och interna— tionellt kulturutbyte. I det följande berörs särskilt:

Vissa kUIturinstitutioner

Under utbildningsdepartementet sorterar statens kulturråd och kulturinstitutioner/organisationer. Kulturrådet disponerar vissa medel (2 428 000 kr.) för stöd till dels internationella organisationers svenska sektioner dels kulturutbyte för kultur- institutioner och fria grupper samt deltagande i erfarenhets- utbyte inom kulturområdet.

Även Svenska rikskonserter och konstnärsnämnden ger efter an— sökan bidrag till kulturutbyte inom sina speciella konstområden.

De större kulturinstitutionerna har vissa medel för den egna institutionens kulturutbyte inom sin ordinarie budget. Svenska institutet erhåller särskilda medel (794 000 kr.) från utbild- ningsdepartementet, vilka avser bidrag till bl. a. teater-, dans- och musikgästspel samt utställningar.

utbildnines—_och_fgrsknibesutbxte

Universitets- och högskoleämbetet fördelar särskilda medel (4 100 000 kr.) för högskolans internationalisering. Dessa me— del har hittills fungerat som stimulansmedel för att bl. a. ut- veckla handlingsprogram för internationalisering. I övrigt sker högskolans internationalisering inom ramen för ordinarie budget.

Svenska institutet administrerar på regergingens uppdrag de särskilda resurser för forskarutbyte och forskarstuderande- utbyte som tillkom genom 1984 års forskningspolitiska proposi-

tion (5 061 000 kr.). Institutet svarar också för programmet för integrerad utlandsutbildning (360 000 kr.).

utbildningsdepartementet svarar vidare för det svenska bidraget till nämnden för svenskt-amerikanskt forskarutbyte (1 044 000 kr.)

Internationellt kulturellLsamarbete

utbildningsdepartementet disponerar vissa medel (630 000 kr.) för bidrag till internationella kongresser i Sverige inom forskning, utbildning och kultur. Vidare kan departementet ge stöd till vissa större samarbetsprojekt såsom t. ex Nya Sverige-jubiléet och till kulturpolitiskt erfarenhetsutbyte.

utbildningsdepartementet fördelar särskilda medel till olika mottagare för internationellt utbyte inom resp. område såsom exempelvis skolöverstyrelsen och folkrörelserna. De tre svenska självständiga forsknings- och kulturinstituten i Rom, Athen och Istanbul erhåller särskilda bidrag (3 026 000 kr.) liksom Svenska studenthemmet i Paris och Riksföreningen Sverigekontakt.

Vidare ges olika bidrag till bilateralt nordiskt kultursamar- bete (6 667 000 kr.).

över utbildningsdepartementets huvudtitel finansieras även, som tidigare nämnts, delar av Svenska institutets verksamhet.

Jordbruksdepartementet

Till jordbruksdepartementet hör frågor rörande bl.a. turism och rekreation.

åvertges_turistråd är en av staten, Svenska kommunförbundet och Landstingsförbundet bildad stiftelse, som har till uppgift att

driva turistfrämjande verksamhet. Regeringen utser också en delegation, som är underställd rådets styrelse och med uppgift att fullgöra bl a vissa myndighetsuppgifter. Sveriges turistråd skall som centralt organ planera, samordna och genomföra åtgär- der för att främja turism och rekreation i Sverige i enlighet med de av riksdagen fastställda målen.

Sammanlagt bidrar staten med 78 050 000 kr. till Sveriges turistråd. Av detta utgör 28 000 000 kr. den turismfrämjande verksamheten i utlandet. Någon uppgift om storleken på den direkta turistinformationen finns inte.

Industridepartementet

Till industridepartementet hör frågor rörande bl.a. teknisk forskning och industriell utveckling.

De_tekni skzvetenskapli aa_attacbéernas verksamhetJ i g utlands- myngigheterua_(STATl) bedrivs i form av en stiftelse gemensam för näringslivet (IVA) och staten. STATT har främst tre uppgif— ter, nämligen bas-, informations- och uppdragsverksamhet. Via industridepartementets huvudtitel erhåller STATT budgetåret 1987/88 26 400 000 kr i bidrag för denna verksamhet.

Kemmentarer till diagrammet

I diagrammet redovisas de ekonomiska resurser som statsmakterna ställer till förfogande för Sverigeinformation och kulturutbyte.

Den övre siffran i varje "låda" avser de medel statsmakterna : ställer till institutionernas förfogande. Den undre siffran i i varje "låda" är den summa som används för Sverigeinformation och/eller kulturutbyte.

Siffrorna i den undre delen av "lådan" är alltså en del av den övre och kan på så sätt jämföras. Däremot är inte alltid siff- rorna i staplarna sinsemellan jämförbara med varandra. Sålunda utgör siffrorna i den övre delen av "lådorna" för Vissa kultur— institutioner och Sveriges turistråd inte enbart medel som i någon mening främjar Sverige utomlands. Till dessa institu- tioner går medel för en verksamhet som i huvudsak inte gäller utlandet. För internationellt kulturutbyte m. m., utrikesdepar— tementets press- och informationsenhet, Svenska institutet, Sveriges riksradios programverksamhet för utlandet, Sveriges exportråd, IVA och STATT går de angivna medlen, dvs. de i "lä- dans" överkant, i sin helhet till att främja Sverige utomlands i vid bemärkelse.

Alla siffror med undantag för STATT avser budgetåret 1986/87. För STATT, som fram t.o.m budgetåret 1986/87 erhöll sina medel från Styrelsen för teknisk utveckling avser siffrorna budget- året 1987/88.

De medel som redovisas för Sveriges turistråd omfattar även an- nan verksamhet än information.

De medel som redovisas i diagrammet är de som angivits i till- gänglig dokumentation. Flertalet statliga myndigheter har in— ternationella kontakter varigenom information i någon form blir ett naturligt inslag. Medel för detta redovisas alltså inte i diagrammet.

Under "Vissa kulturinstitutioner" redovisas endast de kultur- institutioner som i SIK-propositionen erhöll särskilda medel för internationellt kulturutbyte. Beloppen är minimibelopp och direkt urskiljbara i kulturinstitutionernas budgetar. Flera av de uppräknade institutionerna erhåller statliga bidrag för kul- turutbyte från andra myndigheter och organisationer. Såsom exempel kan nämnas Dramaten, som inte har några medel upptagna för internationellt utbyte i sin egen budget. De extra kostna-

der som utbytet medför finansieras alltså inte med ordinarie budgetmedel utan med bidrag och intäkter.

De medel för information och kulturutbyte som går till interna— tionella organisationer redovisas inte i diagrammet.

Under de här redovisade anslagen är totalsumman för de statliga insatserna för Sverigeinformation och kulturutbyte på det sätt de formuleras i utredningens direktiv ungefär 210 milj. kr. I denna summa ingår då hela den för utlandsmarknaderna avsedda totalsumman för Sveriges turistråd, 28 milj. kr. Summan är i den här angivna definitionen för Sverigeinformation och kultur— utbyte med utlandet sålunda något för stor. Emellertid saknas uppgift på hur stor del av Sveriges turistråds anslag som an— vänds endast för turistinformation.

De sammanlagda statliga insatserna för att i vid bemärkelse främja Sverige i utlandet uppgår till ca 440 milj. kr. Denna siffra skiljer sig från den tidigare nämnda endast genom att Sveriges exportråd i sin helhet har tagits med. I totalsumman inkluderas då statens stöd till kulturutbyte, högskolans inter- nationalisering, Svenska institutet, utrikesdepartementets press- och informationsenhet, Sveriges Riksradios programverk- samhet för utlandet, Sveriges exportråd, Sveriges turistråd (avser endast satsningen på utlandsmarknader), SIDA/SAREC, IVA

och STATT.

information och kultursamarbete budgetåret 1986/87 (iooo-ml kr)

Internationellt kuliuroll' samarbete mm

Stolen: kullurråd för internationellt kulturutbyte 2 428

Skolövorslyrolnn för inform-monom ubylo på skolans område 485

Svenska sludonihommol i Paris 205

Nämnden för svenskt/amerikanskt forskarutbyte (Fulbrigllf Comm)

1 044

Riksföreningen Sverig okonlok' 328

Folkrörolnrnus internationella kullurkonfukfor 214

Bidrag avseende högskoloförom'idoro i internationella organisationer 250

Till regering-ns disposition 120

Bidrag till infornulionollo

kongress" mm i Sverige 630

Bidrog till svenska institut i udondu 3 026

Bildforoll nordiskt kultursamarbeid m m 6 383

UHÅ för högskolan: internationalisering

736 996

Vissa kultur- inufifufionor

6743

3 485 Folkparkernas eon'ralorgonitufion 415

15 172 Konsinörsnämndon 339

122 610 Riksteatern 1 553

150 630 Operan ca 800

86 968 Dramaten

53 725 Rikskonsorhr 1038

109 841 Rogionmusikon ca 100

1 598 Musikaliska okudomion 40

18 735 Riksarkivet 118

47 630 Riksanlikvurioömbuof 63

26 000 Historiska museet 70

39 758 Stolen: konstmuseer 296

1062 Nämnden för uhfölln. av svensk kons! i uflondof 1062

Informationsvorksomhot 6 710

Allmän kultur— ufbymvorksomhoo 3 605

Stipendiovorksomhoi 4 444

Forskning:- och studiebidrag 1 110

Stöd till undervirn. i svenska utomlands 1995

Svenska kulturhuset i Paris 4 685

FN-s'ipondiofor 780

Pmon- o. orfunnllon-

utbylo mod u-löndor 3 300

Kulfurufbyh m. u-löndor

2200

Stipendier för sökande

från vissa u-löndor 1500

GEsMipondior till sökande från U-Iöndor 2 000

Inf-mot. kullurulbyh

794

Vin slip-udi.- vorkulmllof 60

Integrerad utlands-

utbildning (IUU) 360

Vinn särskilda utgifter för forskningsöndumål. Infernoflonoliuring 5 061

Bilolorull nordiskt kullursumorbm 284

9 490

UD:s press- o. infomationsenhet

9 490

lnformationsberedskop 200

Utländska pressbesök och presservice 1 190

Sweden Now 1 350

Inside Sweden 500

Ambio 1 80

ESK-uppfölining 1 25

Tillfälliga personalinsatser 200

Regionprogram 560

Utlands- myndigheterna 4 945

Övrigt 240

Sveriges riksradios progr.- verluamhet för utlandet

SIDA/ SARECu Kulturstödsprogram

18 300

233 575 78 050

Sveriges Turistråd 28 000

Sveriges Exportråd ca 5 000

Handelsfrimiande Satsningar på infomation utlandsmarknader ca 3 200 28 000

Sweden Now 1 800

26 400

Sveriges

Teknisk-Vetenskapliga Attachåverksamhet

ca 8 000 26 400

lngeniönvetenskapsak.

1 200

Forskarutbyte 1 200

Svensk-Internationella Pressbyrån (SIP)

Av diagrammet framgår att de sammanlagda insatserna för att i vid bemärkelse främja Sverige i utlandet upp— går till ungefär 440 mili kr. För direkta insatser i samband med infomation och kultursamarbete används ungefär 210 mili kr.

REDOVISNING AV ENKÄTSVAR OCH KARTLÄGGNINGAR

5.l utrikesdepartementet

utrikesdepartementets verksamhetsområde såsom det beskrivs i budgetpropositionen l987 omfattar ärenden som rör förhållandet till och överenskommelser med andra stater, utrikeshandel och exportfrämjande, Sveriges deltagande i FN och andra interna— tionella organisationer, svenska insatser i det internationella utvecklingssamarbetet, nedrustningsfrågor, nordiskt samarbete. kontroll av tillverkning och utförsel av krigsmateriel, infor- mation om Sverige i utlandet, kulturutbyte samt skydd av svenska medborgares intressen i främmande länder. Dessa ärenden spänner över ämnesområden av allmänpolitisk, handelpolittsk, biståndspolitisk, ekonomisk, kommersiell, rättslig, social, humanitär och kulturell natur.

Den av staten finansierade informationsverksamheten utomlands utgör en del av Sveriges utrikespolitik. Syftet är att sprida kännedom om det svenska samhället samt väcka intresse och för— ståelse för svenska lösningar på olika samhällsproblem. Det är ett utrikespolitiskt intresse att svenska ståndpunkter får ge— hör i utlandet. Informationsverksamheten gör det möjligt för Sverige att aktivt delta i ett ökat erfarenhetsutbyte mellan olika länder och kulturer.

Utrikesdepartementet är huvudman för den statligt finansierade allmänna informationsverksamheten med utlandet och svarar för dess finansiering. Med begreppet information menas i detta sam- manhang förutom den allmänna Sverigeinformationen även det in- ternationella kulturutbytet i vidare bemärkelse. Utrikesdepar- tementets press- och informationsenhet tillkom genom en samman— slagning av de tidigare press— och informationsbyråerna. Enhe- ten svarar, genom informationsbyrån. för planering och samord—

ning med övriga genom utrikesdepartementet finansierade allmän— na informationsorgan, framför allt Svenska institutet.

Organisation

När press— och informationsenheten tillkom år 1976 förutsattes en åtskillnad mellan presstalesmannafunktionen och den allmänna Sverigeinformationen även efter en sammanslagning. Enhets— chefens huvuduppgift blev att koncentrera sig på uppgiften att vara utrikesdepartementets talesman gentemot pressen. En tjäns— teman i kansliråds ställning har handhaft den direkta ledningen av departementets verksamhet i fråga om Sverigeinformationen i utlandet.

Press- och informationsenheten består idag av en pressbyrå. ett pressrum för utländska korrespondenter och en informationsbyrå.

Uppgifter Pressbyrån

Pressbyrån svarar för information till svensk och utländsk press och andra massmedier om utrikesfrågor. Detta sker munt— ligen, per telefon, genom intervjuer och pressbriefingar samt skriftligen genom exempelvis pressmeddelanden. Pressbyrån ger också bistånd till svenska utlandsmyndigheter i deras informa- tion till massmedier utomlands. Till byråns arbetsuppgifter hör också att vid behov hjälpa svenska journalister i deras verk- samhet utomlands.

Pressbyrån förser även utlandsmyndigheterna med allmän politisk information, bl. a. genom ett dagligt nyhetssammandrag per te— lex. Information ges också till utländska ambassader i Stock— holm i form av pressmeddelanden och tal, ofta även i översätt—

ning till främmande språk. Pressbyråns särskilda klipparkiv gör dagliga översikter över pressreaktioner i in— och utlandet.

På pressbyrån tjänstgör förutom chefen, fem handläggare, varav en är redaktör och ansvarig utgivare för personaltidningen "UD- Kuriren", samt sju assistenter.

Pressrummet

Pressrummet ansvarar för inbjudningar och program för till- resande, utländska journalister. Vidare är pressrummet service— organisation gentemot omkring 175 — varav drygt 40—talet hel- tidsarbetande - i Sverige verksamma representanter för ut— ländska nyhetsmedier. För dessa ordnas regelbundet presskonfe— renser och studiebesök. Ofta sker detta i samråd med utrikes— korrespondenternas yrkesförening (Foreign Press Association). Denna service från utrikesdepartementets sida, som också inne— fattar en större lokal med telex, skrivmaskiner m. m., är helt kostnadsfri.

Pressrummet är också serviceorganisation gentemot medierna - utländska såväl som svenska — i samband med officiella besök på statschefs— , statsminister- och utrikesministernivå. Press— rummet är också remissinstans i samband med beviljande av uppe— hålls— och arbetstillstånd för den utländska pressens represen— tanter i Sverige.

Enligt besöksstatistiken 1987 arrangerades ungefär 360 besöks— program för tillresande, utländska journalister. Av dessa kom 63 till Sverige på pressbyråns inbjudan. Ytterligare 14 besök finansierades helt eller delvis av pressbyrån i samarbete med annat informationsorgan. övriga kom till Sverige på eget ini- tiativ och bekostnad.

På pressrummet tjänstgör förutom chefen tre handläggare samt två assistenter, varav en på halvtid.

Informationsbyrån

Målet för det statliga stödet till Sverigeinformationen och kulturutbytet är att skapa gehör och respekt för Sverige och det svenska samhället utomlands. Det lade statsmakterna fast när riksdagen antog den tidigare nämnda SIK—propositionen. Där sägs vidare att för en levande och dynamisk utveckling inom skilda svenska samhällssektorer, särskilt inom kulturlivets. forskningens och handelns områden krävs ett fritt flöde av idéer och tjänster. Ett mångsidigt person- och kulturutbyte bi- drar på sikt också till ökad kunskap och förståelse mellan län- der och folk. Det framhölls också att i förhållande till beho- ven kommer Sverige alltid att ha begränsade resurser för infor— mation till utlandet. Insatserna måste därför i huvudsak kon- centreras till vissa målgrupper. Det gäller främst opinions- bildare och beslutsfattare av olika slag som emellertid ofta är föremål för intensiv uppmärksamhet också från andra länders ambassader och informationsorgan. Andra naturliga målgrupper är personer som har särskild anknytning till Sverige och sådana som är eller kan tänkas vara intresserade av svenska erfaren- heter inom sina specialområden.

Informationsbyrån ansvarar för budgetbehandlingen av anslagen 01 Svenska institutet. DZ Sveriges Radios utlandsprogram. och 03 övrig information om Sverige i utlandet samt F3 Information om mellanfolkligt samarbete, nedrustningssträvanden och andra utrikespolitiska frågor (avser t.o.m. budgetåret l986/87). Informationsbyrån sköter också programläggning av vissa ut— ländska besök samt förfrågningar från utlandsmyndigheter, ut- ländska beskickningar, myndigheter och organisationer i Sverige. På informationsbyrån bedrivs också information till svensk allmänhet om svensk utrikespolitik (genom skrifter och föreläsningar), vidare är sekretariatet för Beredningsgruppen

för information om freds- och nedrustningssträvanden samt sek— retariatet för NGO—ambassadören förlagda till informationsbyrån.

I slutet av varje kalenderår tillställs utlandsmyndigheterna ett cirkulär med aktuella riktlinjer för informationsarbetet och ett formulär för inhämtande av utlandsmyndigheternas önske- mål om insatser inför det kommande budgetåret. Planeringen av informations— och kulturutbytet med utlandet sker därefter i nära samarbete med Svenska institutet. I cirkuläret uppmanas utlandsmyndigheterna att redovisa de allmänna förutsättningarna för erfarenhets- och kulturutbytesverksamheten i anställnings- landet jämte eventuella omständigheter som kan påverka möjlig— heterna att genomföra de föreslagna projekten under budgetåret. I de fall där flera myndigheter finns i anställningslandet skall samråd äga rum mellan dessa. I sådant fall kan önskemålen också redovisas gemensamt.

Vad avser personutbytet utgår ett särskilt cirkulär till ut- landsmyndigheterna. Personutbytet innebär dels att opinions— bildare m. fl. från verksamhetslandet inbjuds att besöka Sverige, dels att svenskar bjuds in till verksamhetslandet som t. ex. föreläsare eller deltagare i av ambassaden arrangerade eller initierade seminarier.

Informations- och kulturprogrammen för varje utlandsmyndighet har formen av två anslag. Det ena, det 5. k. A-anslaget. avser myndighetens allmänna informationsberedskap. Det andra. det 5. k. B—anslaget, är till för den verksamhet som fastställs ef- ter samråd mellan Svenska institutet, utlandsmyndigheterna och utrikesdepartementets informationsbyrå. För att medel inom B-anslaget skall kunna tas i anspråk av utlandsmyndigheten för- utsätts ett bemyndigande från utrikesdepartementet.

Verkligheten under löpande budgetår förändras ständigt och pla— nerade informationsinsatser omprioriteras eller omfördelas i en fortlöpande dialog med utlandsmyndigheterna. Inför budgetårets

slut sker en särskild uppföljning; mellan utrikesdepartementets informationsbyrå, utlandsmyndigheterna och Svenska institutet diskuteras genomförandet av informationsprogrammet och alterna— tiva förslag till insatser. Detta resulterar ofta i att Svenska institutet får kompletterande uppdrag att genomföra. Denna s. k. uppdragsverksamhet brukar belöpa sig på 0,5 - 1 milj. kr. per budgetår.

På informationsbyrån tjänstgör förutom chefen. fem handläggare och sex biträdande tjänstemän fördelade på tre sektioner, näm— ligen en för budget och planering, en för besöksprogram och förfrågningar och en för information om svensk utrikespolitik i Sverige och kontakter med folkrörelser.

Övrigt

Regeringen har den 22 oktober 1987 beslutat om en till IKU—ut- redningen angränsande utredning, om presstjänstens ställning och uppgifter inom utrikesförvaltningen (Dir. l987z45). Denna utredning skall undersöka vilken ställning och vilka uppgifter utrikesförvaltningens presstjänst bör ha såväl i förhållande till svenska media som inom ramen för informationen om Sverige i utlandet. Utredningen skall belysa aktuella och framtida be- hov samt lämna förslag till en effektiv resursanvändning.

IKU-utredningen kommer därför i detta betänkande inte närmare att behandla de frågor som gäller presstjänsten. De har här en- dast berörts översiktligt för att något belysa den roll de spe— lar i Sverigeinformationen.

Anslagsgtveckling

De anslag press— och informationsenheten handlägger har utveck- lats på följande sätt:

1 OOO-tals kr 1979/80 1986/87

___—___—

Dl Svenska institutet

DZ Sveriges Radios utlandsprogram

D3 övrig information om Sverige i utlandet

F3 Information om mellanfolkligt samarbete, nedrustningssträvanden och andra utrikespolitiska frågor 3 950 9 179

60 420 99 405

Anslaget D3 övrig information om Sverige i utlandet 1979/80 - 1986/87

1 OOO—tals kr 1972/QQ lgga/37 A. Allmänt — Informationsberedskap

- Utländska pressbesök och press- service

. Särskilda Qergkt

Information om svensk utrikes- politik

Informations- och utbildnings— konferenser

Försöksverksamhet med videogram

Svensk-internationella pressbyrån (se delbetänkande SOU l987:49)

Ingenjörsförlaget, Sweden Now (se delbetänkande SOU l987:49)

AIC, Inside Sweden (varav 200 000 engångsbelopp) (se delbetänkande SOU l987:49)

Kungl. vetenskapsakademien, AMBIO (se delbetänkande SOU 1987z49)

Ingenjörsvetenskapsakademien, bidrag till forskarutbyte

ESK-uppföljning

Utrikesdepartementet har för att främja ett idé- och erfarenhetsutbyte mellan Sverige och länderna i östeuropa i anslutning till de resultat som uppnåtts inom ramen för ESK i korg 111 ett särskilt anslag.

Tillfälliga personalinsatser

Summa

50

75 50

1 260

820

107

747 80

200

75

165

1 995

1 350

500

180

1 200 125

200

5 720

C. R i n r ram

Europa

Nordamerika

Asien (utom Sydostasien och Stillahavsområdet)

Afrika (utom Nordafrika)

Latinamerika

Arabvärlden

Sydostasien och Stillahavsområdet

Summa

375

. Enskilda landpngram (utlandsmyndigheterna)

— Lokal informationsberedskap (A—anslag) 7l8 1 097

— utlandsmyndigheternas projektmedel (B—anslag) 2 328 3 848

3 046

Totalt

Informationsbyrån har två huvuduppgifter när det gäller Sverigeinformationen i utlandet. Den ena är att som en del av utrikesdepartementet och därmed regeringskansliet förbereda, föredra och genomföra den av regeringen fastlagda politiken när det gäller Sverigeinformationen till utlandet. Den andra huvud- uppgiften är att handlägga frågor som mer är verksfunktioner än uppgifter av den policykaraktär som är regeringskansliets hu— Synpunkter Qgh erfarenheter ! vuduppgift. '

Till den förra kategorin hör särskilt handläggningen av bud- getfrågor. Härigenom har regeringen möjlighet att göra priori— teringar och styra underlydande myndigheters verksamhet. Det gäller framförallt Svenska institutet, Sveriges Riksradios programverksamhet med utlandet och utlandsmyndigheterna.

Till den senare kategorin hör framförallt handläggningen av A- och B-anslag, dvs. att tillsammans med utlandsmyndigheterna och Svenska institutet planlägga och besluta om Sverigeinforma- tionen och kulturutbytet med utlandet.

Informationsbyråns kontakter med övriga departements interna- tionella sekretariat eller motsvarande i frågor som rör den allmänna Sverigeinformationen utomlands är ojämna. De mest förekommande kontakterna rör programläggning av besök.

Kostnaderna för informationsprojekt har ibland delats mellan utrikesdepartementet och berört departement, t. ex. när det gäller utresande deltagares resekostnader. Mycket litet av det material som sekretariaten producerar på främmande språk an— vänds i byråns eller utlandsmyndigheternas verksamhet. Inom öv- riga departements ansvarsområden finns vidare myndigheter som också upprätthåller internationella kontakter. Informations— byrån samarbetar ofta med olika verk när det gäller program— läggning av utländska besök i Sverige.

5.2 "vri r m n

Internationella sekretariat inrättades i de flesta departement i samband med 1965 års departementsreform. I några departement hade redan dessförinnan funnits internationella sektioner med likartade uppgifter. Under årens lopp har vissa förändringar skett dels i departementens organisation och arbetsfördelning, dels avseende den internationella funktionens utformning och plats inom departementen.

Det finns internationella sekretariat med denna benämning i följande departement: social-, kommunikations-, utbildnings-, jordbruks-, bostads- och industridepartementen.

Det nyinrättade miljö— och industridepartementet har ett enhet- ligt benämningssystem för såväl sakenheter som gemensamma funk— tioner. Den internationella funktionen kallas där Enhet 2 — In— ternationella frågor. Även försvars— och finansdepartementen har internationella enheter med status som sakenheter.

I justitiedepartementet har en av lagstiftningsenheterna också ett allmänt ansvar för internationella ärenden. I arbetsmark- nadsdepartementet är den internationella funktionen integrerad dels i två av sakenheterna, dels i planerings— och budgetsekre- tariatet.

Bemannin

Antalet anställda vid departementens internationella sekreta— riat (motsvarande) hösten l987 var 73 handläggare och 23 assis- tenter. Det bör noteras att ett stort antal tjänstemän på sak- enheterna ägnar sig åt internationellt arbete i varierande ut- sträckning vid sidan av övriga handläggande uppgifter. För vis- sa tjänstemän kan detta arbete periodvis uppta större delen av arbetstiden. Vidare förekommer deltidstjänstgöring. I | l I

amar t in m r m n

I departementens interna arbetsordningar anges i allmänna orda- lag de internationella sekretariatens uppgifter. Av arbetsord- ningarna, som i många fall är likartat formulerade, framgår att de internationella sekretariaten har en samordnande, informa- tionsförmedlande och rådgivande funktion gentemot sakenheter men även mot myndigheter. Härutöver har de en servicefunktion

åt departementsledningen och i viss mån även åt sakenheterna. I de flesta departement har det internationella sekretariatet hu- vudansvaret när det gäller att förbereda och medverka vid in- ternationella förhandlingar och möten inom internationella or- ganisationer.

I internationella frågor förutsätts arbetet således bedrivas i samverkan mellan departementsledningen, det internationella sekretariatet och berörda sakenheter och myndigheter. Hur denna samverkan i realiteten fungerar beror på en rad omständigheter, exempelvis verksamhetens sakinnehåll, de internationella orga— nisationernas struktur, "tradition", personlig kompetens och departementsledningens önskemål.

I de flesta departement har den internationella enheten ett självständigt sakansvar på något eller några områden. Så gott som alla internationella funktioner bedriver därför också visst budgetarbete och handlägger löpande ärenden. I samtliga depart— ement utom arbetsmarknadsdepartementet svarar de interna— tionella enheterna för de praktiska arrangemangen kring ut— ländska besök på politisk nivå.

Hos departementen finns med två undantag inte några fasta rikt— linjer för arbetsfördelningen mellan de internationella sekre— tariaten och sakenheterna. Arbetsmarknadsdepartementet har i samband med omläggningen av den internationella funktionen ut- format riktlinjer för ansvarsfördelningen. Bostadsdepartementet har i stället för generella riktlinjer valt att halvårsvis de- taljredovisa den internationella verksamheten i en arbetsplan där det också framgår vilken enhet som ansvarar för en viss fråga.

Samarbetet med utrikesförvaltningen

Den svenska regeringen representeras av utrikesdepartementet i flertalet internationella organisationer. Det ingår i utrikes- departementets rutiner att inhämta erforderliga instruktioner från berörda fackdepartement inför förhandlingar i dessa organ. I specialkommittéerna företräds Sverige oftast av berörda fack— departement eller myndigheter. Vid några organisationer finns det permanenta delegationer som representerar Sverige.

När det gäller expertbetonat erfarenhetsutbyte eller förhand— lingar inom begränsade sakområden har fackdepartementen oftast direktkontakt med berörda fackmyndigheter utomlands. Vidare finns ett antal specialattachéer (se bilaga 3) placerade vid svenska utlandsmyndigheter i länder av särskilt intresse. Spe— cialattachéerna har till uppgift att bevaka vissa ämnesområden och att rapportera direkt till berört departement.

När det gäller översättningar kan departementen anlita utrikes- departementets translatorsektion i fråga om exempelvis traktat- texter. Viss hjälp ger translatorsektionen också med utformning av skrivelser och brev.

I protokollära frågor sker regelmässigt samråd mellan departe- menten och utrikesdepartementets protokoll.

En stor del av departementens deltagande i förhandlingar vid internationella organisationer bekostas över utrikesdepartemen- tets förhandlingsansiag.

Fackdepartementen ggh de internationella grganisationerna

Kretsen av internationella fackorgan som Sverige medverkar i på regeringsnivå är mycket omfattande. I bilaga 4 anges — utan an- språk på fullständighet - de viktigaste permanenta samarbets—

organen inom varje departement.

Departementen samverkar med utrikesdepartementet i arbetet inom de specialiserade internationella organisationerna. Det sker antingen genom att utrikesdepartementet ensamt representerar den svenska regeringen med instruktioner från fackdepartementet eller genom att utrikesdepartementet och berört departement deltar gemensamt i mötena. När fackdepartement ensamt deltar i ett möte förekommer ibland samråd med utrikesdepartementet som ett led i förberedelsearbetet. Två eller flera fackdepartement kan också samverka i organisationer som berör flera sakområden.

Arbetsfördelningen inom varje fackdepartement följer inget givet mönster när det gäller bevakningen av internationella or— ganisationer och deltagande i deras möten.

Förhandlingar gch besök

För flera departement utgör förhandlingar om bilaterala avtal en stor del av den internationella verksamheten. Särskilt om- fattande är förhandlingsverksamheten inom kommunikations-, jordbruks-, finans— och industridepartementen, men även social— och arbetsmarknadsdepartementen bedriver förhandlingar inom sina områden.

Samtliga departement tar emot ett varierande antal utländska besök. Statsråden och statssekreterarna genomför årligen ett antal officiella besök i andra länder. Antalet inkommande och utgående besök varierar mellan åren. Mellan fem och tio större officiella besök per år i vardera riktningen torde utgöra ett ungefärligt genomsnitt för ett departement. På lägre nivåer är besöksfrekvensen betydligt mer omfattande.

Besöksverksamheten kräver stora arbetsinsatser. I flertalet fackdepartement arbetar en å två tjänstemän enbart med de ut—

ländska besöken.

Informatign

Departementen producerar i varierande utsträckning eget infor- mationsmaterial på engelska. Flera departement låter göra engelska versioner av viktigare pressmeddelanden, propositioner och allmänpolitiska översikter.

Informationsmaterial produceras i mån av tid och behov av per— sonal med andra huvuduppgifter. Svenska institutets faktablad används av de flesta departement som komplettering till depar- tementets eget informationsmaterial. De statliga verkens bro- schyrer och övriga informationsmaterial på främmande språk an— vänds också av departementen.

D ar m n ns nsl f"r in ern i n 11 v rk amh

Departementens särskilda anslag till internationell verksamhet avser huvudsakligen fasta avgifter och bidrag till interna- tionella organisationer och samarbetsprogram samt svenskt del- tagande i möten inom ramen för dessa. Större operativa projekt har i regel egna anslag.

Anslag till internationell verksamhet budgetåret 1986/87.

Milj. kr.

Justitie 2.3 Försvars l96.6 Social 35,4 Kommunikation 2,8 Finans 2,5 Utbildnings 200,3 Jordbruk 56,1 Arbetsmarknad 22,4 Bostad 1,4 Industri 273,6 Civil _ Miljö- och 3,9 energi

Summa 622,3

För flera departement utgör en stor del av anslagen Sveriges andel av större internationella åtaganden. Sålunda utgörs unge- fär 85 procent av utbildningsdepartementets anslag av bidrag till europeisk forskningssamverkan, drygt 65 procent av för- svarsdepartementets anslag av FN-styrkornas verksamhet utom- lands och drygt 80 procent av industridepartementets anslag av bidrag till europeiskt och nordiskt rymdsamarbete.

Denna redovisning ger ingen fullständig bild av kostnaderna för departementens internationella verksamhet. Tjänsteresor utom— lands bekostas till väsentlig del ur departementens allmänna personalanslag. Medlemsavgifter till och svenskt deltagande i möten inom t. ex. FN, Europarådet och OECD finansieras över utrikesdepartementets huvudtitel. I redovisningen bortses också

från den stora del av den internationella kontaktverksamheten inom respektive sakområde, som bekostas från myndigheters an— slag.

utlandsmyndigheterna

Qrganisationsfrågor

utrikesförvaltningen består av dels utrikesdepartementet i Stockholm, dels utrikesrepresentationen. I den senare ingår 116 utlandsmyndigheter (ambassader, delegationer, generalkonsulat och konsulat) samt 424 olönade konsulat. (För lönade utlands—

myndigheter se bilaga 2).

Uppgifter

Informationsverksamheten på utlandsmyndigheterna syftar till att sprida kännedom om det svenska samhället samt väcka intres- se och förståelse för svenska lösningar av olika samhällsprob— lem. Utrikesdepartementet svarar för den centrala planeringen och samordningen, inklusive den regionala prioriteringen av resurserna, medan utlandsmyndigheterna delger departementet sina egna bedömningar av verksamhetens inriktning och svarar för genomförandet. Då det gäller den budgetårsvisa planeringen ges dessa bedömningar i anslutning till svaren på den enkät om planerade informationsinsatser som varje år utsänds från infor— mationsbyrån.

Informationsbyrån fördelar i nära samarbete med Svenska insti- tutet en del av de medel som står till dess förfogande för ut- landsmyndigheterna med hänsyn tagen till de framförda önskemå- len och bedömningarna. Dessa lokala informationsanslag utgörs vanligen av s. k. A—anslag och B-anslag av vilka det förstnämn-

da är avsett för löpande informationsinsatser av mera rutinbe- tonad karaktär, medan det sistnämnda ges för särskilda projekt. A-anslaget kan utnyttas på sätt som myndigheten själv bestäm- mer, dock inte för representation. B-anslaget förutsätter be- myndigande från departementet i varje givet fall.

Den efterfrågestyrda informationsverksamheten utgör en del av underlaget vid val av lämpliga ämnen, målgrupper och metodik i informationsarbetet. Den aktiva verksamhet som bedrivs på ut- landsmyndigheternas eget initiativ koncentreras företrädesvis till ämnen där efterfrågan i tjänstgöringslandet sammanfaller med ett svenskt informationsintresse.

Chefen för utlandsmyndigheten bestämmer vilken eller vilka tjänstemän - utsända och/eller lokalanställda - som skall svara för den löpande handläggningen av informationsärenden. Distri- bution av informationsmaterial eller svar på vissa rutinmässiga förfrågningar ombesörjs företrädesvis av lokalanställd personal.

Vid vissa utlandsmyndigheter finns särskilda tjänster för press-, kultur- och informationsverksamheten. Det är för närva— rande (dec 1987) i Bonn (ett pressråd, en pressattaché, en kul- turattaché). Bryssel (ett pressråd vid delegationen), Haag (en pressattaché), Helsingfors (ett pressråd och en kulturattaché), Köpenhamn (ett pressråd), London (ett pressråd och en kultur- attaché), Los Angeles (en pressattaché), Madrid (ett pressråd), New York (två pressråd och två pressattachéer, Oslo (ett press- råd), Ottawa (ett pressråd). Paris (ett pressråd och ett kul- turråd på CCS), Tokyo (en pressattaché), Washington (ett press- råd och ett kulturråd). Till detta kommer ett Stockholmsbaserat kulturråd för bevakning av Oslo och Reykjavik.

Kulturattachéerna/kulturråden tillsätts av utrikesdepartementet efter samråd med utbildningsdepartementet och Svenska institu—

tet. Ofta sker detta efter det att tjänsten har utlysts. Press- attachéerna/pressråden ingår i utrikesdepartementets personal— stat.

Specialattachéerna redovisas i bilaga 3. En genomgång av ut- rikesdepartementets "Vem gör vad på myndigheten 1986" genomförd av utrikesdepartementets informationsbyrå visar att ett stort antal personer kommer i beröring med informations- och press— frågor. Sammanlagt 125 personer (77 handläggare och 52 assis— tenter/lokalanställda) uppgavs sysselsatta med informa- tions— och pressärenden. Den totala tid som ägnades dessa frå- gor motsvarade ungefär 70 personår.

A— eeh B-anglagen

Utveckling under periQden 1979/EQ - 1987/QQ

A—anslag B—anslag 1979/80 718 000 2 328 000 1980/81 777 000 2 479 000 1981/82 783 000 2 461 000 1982/83 858 000 2 658 500 1983184 950 000 2 892 000 1984/85 1 037 000 3 316 500 1985/86 1 107 000 3 492 000 1986/87 1 097 000 3 848 000 1987/88 1 198 500 4 847 000

Det kan tilläggas att de tiotal myndigheter där kultur- och pressattachéer har placerats erhåller en betydande del av A- och B—anslagen. Dessa utlandsmyndigheter disponerar drygt hälften av utlandsmyndigheternas anslag för kulturutbyte och informationsverksamhet.

A- och B—anslagens användning kan illustreras med följande exempel från 1986/87. Det bör observeras att projektmedlen un- der B—anslagen specificeras på delposter som fastställs av in- formationsbyrån på förslag av utlandsmyndigheterna.

Myndighet Anslag Projekt inom B-anslagen A—anslag B-analag 1. Benn 65 000 kr. 195 000 kr. personutbyte seminarier musik, teater, dans, utställ- ningar

lokala insatser film

Under budgetåret 1986/87 genomfördes två stora kultursatsningar i Förbundsrepubliken, dels i Västberlin och dels i Nordhein - Westfalen.

2. Warszawa 13 000 kr. 58 000 kr. personutbyte dans/utställning film

Ambassaden i Warszawa erhöll även 32 000 kr. ESK-medel för per- sonutbyte, bokgåvor och prenumerationer.

3. Wellingtgn 19 000 kr. 37 000 kr. filmvecka personutbyte bokgåva

4. Luanda 4 000 kr. 8 000 kr. filmvecka

utställning

wedish Information ervi e

också i planeringen av verksamheten för hela Nordamerika.

SIS har gradvis vuxit fram ur Svensk-Amerikanska Nyhetsbyrån, som tillkom på privat initiativ på 1920-talet. Efter förslag av Upplysningsberedningen ombildades nyhetsbyrån år 1966 till Swedish Information Service med ökade resurser. Bakgrunden till detta var främst New Yorks ställning som centrum för kultur- livet och nyhetsförmedlingen. Med hänsyn till den ökade bety— delse som den amerikanska västkusten fått har SIS West etable— rats inom generalkonsulatet i Los Angeles med en tjänst vid generalkonsulatet i San Fransisco.

SIS är det enda organ inom utrikesförvaltningen som är helt in— riktat på informationsfrågor. SIS har för närvarande fyra ut— sända handläggande tjänstemän samt nio lokalanställda. SIS har sina lokaler i samma kontorshus som generalkonsulatet och den svenska FN—delegationen. SIS förfogar över drygt en miljon kr. i operativa medel. De fasta kostnaderna uppgick 1986/87 till drygt 7,2 milj. kr. De fördelades på personalkostnader drygt 4,8 milj. kr., kostnader för kanslilokaler drygt 1,2 milj. kr. samt kostnader för bostäder för utsänd personal 1,2 milj. kr.

I New York finns ytterligare två svenska myndigheter, nämligen generalkonsulatet och FN—delegationen. I motsats till dessa har SIS—kontoret lättare att nå ut med sin information då den i amerikanska ögon inte har samma prägel av myndighet som de två tidigare nämnda. Målgrupperna för verksamheten är i första hand opinionsbildare av olika slag inom politik, förvaltning, orga- nisation, högre utbildning och massmedia. SIS-kontoret har varit särskilt framgångsrikt i att nå universitet och forsk- ningsinstitutioner. SIS ger också ut olika nyhetsbulletiner

utrikesförvaltningen har ett särskilt informationskontor i Fö— renta Staterna, Swedish Information Service (SIS). Administra- tivt hör SIS till generalkonsulatet i New York. SIS medverkar

kring olika temata med 6—7 000 prenumeranter som mottagare.

Efter samråd med ambassaden i Washington och generalkonsulaten i landet upprättas varje budgetår ett förslag till informa- tionsprogram som tillställs utrikesdepartementet för godkännan— de. Sedan programmet godkänts har SIS till uppgift att tillsam- mans med berörda utlandsmyndigheter planera och genomföra det. SIS' operativa medel från utrikesdepartementet uppgick budget- året 1986/87 till drygt 1,1 milj. kr. (budgetåret 1979/80 drygt 0,6 milj kr.). De operativa medlen är för budgetåret 1986/87 i sin tur uppdelade i personutbyten (260 000 kr.), seminarier (345 000 kr.), film/video (80 000 kr.), bulletiner m. m. (215 000 kr.), utställningar (80 000 kr.) samt särskilda in- satser på kulturområdet (70 000 kr.).

1 nd m n i h t rn 5 n unk r h rfar nh r

I direktiven till utredningen sägs inledningsvis bl. a. att ut- redaren bör "med bistånd från berörda utlandsmyndigheter visa hur de olika satsningarna uppfattas...". I det som särskilt skall beaktas nämns "den roll som utrikesförvaltningen ...... spelar för den aktuella Sverigeinformationen". Utredningen har mot denna bakgrund skickat en enkät till 116 lönade utlandsmyn— digheter och de i Stockholm baserade ambassadörerna.

I enkäten (bifogas) ställdes sju frågor. De gällde, sammanfatt- ningsvis, villkoren för informationsarbetet i tjänstgörings— landet, arbetsfördelningen av informations— och kulturfrågor inom myndigheten, vilken typ av information som efterfrågas, kontakter med myndigheter och organisationer i Sverige, hur verksamheten bedrivs i tjänstgöringslandet, omfattningen av samarbetet mellan olika svenska organ i tjänstgöringslandet samt eventuellt övriga synpunkter.

I det följande lämnas en sammanfattande redovisning av de inkomna svaren.

Eötuchättningarna eeh tillkomn tö: informationsverksamheten Qca kulturutbytet är naturligtvis olika i olika länder eller regioner.

För många länder i tredje världen medför utbredd analfabetism, undermåligt skolsystem. folkflertalets bristande kännedom om omvärlden, allvarliga ekonomiska problem med stor fattigdom och en mycket liten svensk export hinder i vägen för kulturutbyte och informationsverksamhet, påpekar ambassaden i Guatemala. Bilden varierar dock. I Mexico, skriver ambassaden, är intres- set för Sverige utomordentligt stort på många områden såsom samhällsfrågor, utrikespolitik och kultur. Därför är också den spontana efterfrågan på information omfattande och ambassadens egna initiativ är så gott som undantagslöst mycket uppskattade.

Även i ett arabland kan förutsättningarna vara goda för infor- mationsverksamhet. Ambassaden i Kuwait skriver att i Gulfområ- det har Sverige gott rykte som ett progressivt land, en för- kämpe för fred och internationell rättvisa. Det finns därmed ett naturligt intresse för Sverige, som säkert ytterligare kan bearbetas och utnyttjas för informationsinsatser.

Även i relativt öppna samhällen med en hög utbildningsnivå be- höver dock inte alltid förutsättningarna och villkoren för in- formations- och kulturutbytet vara fördelaktiga. Ambassaden i Kuala Lumpur förklarar detta med de stora kulturklyftor som skiljer Malaysia och Sverige åt. Många av de inslag som ingår i Svenska institutets programutbud skulle vara svåra att placera i Malaysia.

Förutsättningarna för svensk verksamhet i syfte att främja er- . farenhets—, informations— och kulturutbytet med Sovjetunionen får - med hänsyn till det slutna samhälle som där finns — ändå :

sägas vara goda, menar ambassaden i Moskva. Praktiskt taget all information om Sverige, även om den presenteras i blygsam form, röner som regel stort intresse bland sovjetmedborgarna. Om man dessutom beaktar den tydliga strävan till förbättrade politiska relationer med Sverige, som nu visas, finner man en situation där gemene mans nyfikenhet på och intresse för Sverige just nu får stöd av officiella uttalanden.

I länder som tillhör Sveriges egen kultursfär är förutsätt- ningarna för informations- och kulturutbyte naturligtvis helt annorlunda. I ett land som Förbundsrepubliken Tyskland, fram— håller ambassaden i Bonn, är Sverigeintresset seriöst och om- fattande. Konkreta och kvalificerade önskemål om kulturutbyte förekommer mycket ofta. Inom de flesta kulturområden finns ofta god, ibland expertmässig, kunskap.

Ambassaden i Bryssel menar att det allmänna positiva intresset för Sverige endast till en mycket ringa del beror på aktiva medvetna informationsinsatser från officiellt svenskt håll. Mycket viktigare i Belgien är att en svensk prinsessa för över ett halvt sekel sedan gifte sig med Belgiens tronföljare och sedan under några korta år var Belgiens drottning.

I Frankrike är det å andra sidan så att Sverige, skriver ambas- saden i Paris, på det kulturella området, med ett fåtal lysande undantag, är ett relativt okänt land. Fransmännens kulturella nyfikenhet gör, trots Språksvårigheter, det ändå relativt lätt för oss att intressera dem för samarbete i olika kulturprojekt.

I så gott som alla svar har utlandsmyndigheterna berört vilken typ av_infgrmation som efterfrågas, både när det gäller inne— håll och form. Sammanfattningsvis kan konstateras att nästan genomgående har utlandsmyndigheterna först och främst pekat på den stora efterfrågan av allmän Sverigeinformation. Det är vik— tigt att den allmänna Sverigeinformationen har stor variation och kan anpassas till olika situationer.

Av enkätsvaren framgår vidare att information efterfrågas inom ett stort antal specifika ämnesområden. Några sådana återkommer i svaren, nämligen utrikespolitik, miljöfrågor, energipolitik och sociallagstiftning. Intresset för mer aktuella frågor fram- hålls också, t. ex. följdverkningarna av Tjernobylkatastrofen. Frågan om möjligheterna att få arbete i Sverige återkommer ock- så på många håll.

Från flera ambassader påpekas att en speciell — och ofta åter— kommande — grupp av frågeställare är skolbarn på skilda nivåer och lärare som begär information för sin undervisning.

Utöver de tidigare nämnda samhällsområdena kan också nämnas några av de mer klassiska Sverigefrågorna, såsom Vasaloppet, Nils Holgersson eller Nobelpriset. Från ambassaden i Paris framhålls också att ämnen som den svenska synden eller den höga självmordsfrekvensen förefaller vara ett i Frankrike avslutat kapitel.

Information i de frågor som här berörts lämnas nästan helt och hållet i form av trycksaker i olika utföranden. Ett genomgående tema i svaren är en mycket positiv beskrivning av det mate— rial — framförallt Svenska institutets - som finns tillgäng— ligt. Med några få undantag präglas utlandsmyndigheternas om- döme om detta material av stor uppskattning. Undantagen gäller inte så mycket materialets innehåll och form som att det på 1 ! vissa punkter saknas information. Vidare framhåller man önsk— värdheten av att materialet i högre utsträckning borde vara in- riktat på olika länder eller åtminstone regioner. Det är natur— ligtvis en kostnadsfråga, men fler språkversioner skulle öka materialets genomslagskraft. När det gäller utlandsmyndigheternas koptaktet med myedighetet, inatitgtiopet pch prgapiaatigner i Sverige i informations— frågor, är bilden tämligen entydig. Kontakterna sker med Svenska institutet och i andra hand med utrikesdepartementets

informationsbyrå. Detta utesluter naturligtvis inte kontakter med exempelvis SIDA, IVA, universiteten, Sveriges exportråd, Sveriges turistråd eller statens kulturråd. Men det är uppen- bart - utan att det har kvantifierats — att den organisation som utlandsmyndigheterna framförallt har kontakt med är Svenska institutet.

Enkätsvaren ger en genomgående positiv bild av nu; kultur; pch intotmatignaipsateetna har mottagits i tjänstgöringslandet. Det registreras på olika sätt. I många fall återkommer de som beställt information med begäran om ytterligare material eller bara genom att framföra sin uppskattning. När det gäller större projekt kan det vara svårt att veta hur ett arrangemang har uppfattats - med undantag för vad en eventuell uppmärksamhet i massmedia givit.

Kontakterna mellan_utlandsmyndigheten och andra svenska organ i tjänstgöringslandet anses - i den mån andra svenska myndigheter eller organisationer med svensk anknytning finns tillgängliga - goda.

Genomgående pekas på det goda samarbetet mellan utlandsmyndig- heten och exempelvis SIDA och handelskontor. Samarbete sker också ofta med de svenska dotterföretagen på platsen. När det gäller turism sker samarbetet påfallande ofta med SAS. Ambassa- den i Bern framhåller att den bildat en särskild informations- grupp bestående av universitetsrepresentanter, honorärkonsuler och andra personer med kunskap om kulturlivet i de båda länder— na.

Från utlandsmyndigheterna har också inkommit en del övtiga eye- ppnkter. Ambassaden i Belgrad hävdar att den aspekt som väger långt tyngre än alla andra är att betydligt större ekonomiska resurser måste göras tillgängliga för kultur— och informations- utbytet. Denna verksamhet, fortsätter ambassaden, utgör ofta det mest effektiva och lönsamma sättet att främja svenska

intressen och utbytet mellan Sverige och ett annat land. Ambas- sadens erfarenheter är att satsningar på relativt stora projekt ofta har störst genomslagskraft och därmed störst goodwill— effekt.

Generalkonsulatet i Leningrad menar å sin sida att det starka intresset för Sverige kan upprätthållas och fördjupas genom små, men ofta återkommande arrangemang. Kostnaderna för en sådan verksamhet är tämligen blygsamma.

Ambassaden i Damaskus pekar på olägenheterna med den nuvarande budgetperioden, dvs att medel för ett budgetår endast får ut- nyttjas före budgetårets utgång. I länder av Syriens typ är det omöjligt att få precisa besked ifråga om tider för exempelvis utställningar och filmveckor.

Ambassaden i Hanoi understryker att utrikesdepartementets in- formationsbyrås nuvarande system med långtidsplanering och tilldelning av medel per budgetår inte fungerar bra i ett land som Vietnam. Det är i början av ett kalenderår omöjligt att förutsäga vad som skall kunna komma till stånd i slutet av nästföljande budgetår.

Information om svensk kultur och svenskt samhällsliv är ett viktigt inslag i Finlands samhällsliv, skriver ambassaden i Helsingfors. Ingenting av det som görs från svensk sida för att informera om svenska förhållanden skulle kunna få samma effekt som om en överföring av svensk TV till Finland kunde komma till stånd.

Ambassaden i Kuwait vill understryka vikten av från Stockholm koordinerade insatser i någorlunda enhetliga kultur- och språk- regioner som exempelvis arabvärlden och Latinamerika. Informa- tionsverksamheten skulle härigenom både rationaliseras och för— billigas genom samordnade språkversioner, resor och transporter

Ill. lll.

Ambassaden i Montevideo är tveksam till informations- och kul— turutbytets värde som främjare av svensk export. De stora svenska exportföretagen uppträder - åtminstone i Uruguay — säl- lan eller aldrig som svenska. Det ofta upprepade påståendet att kultur— och informationsutbytet är viktigt för exporten, skri- ver ambassaden, påminner om kampanjen för ett antal år sedan om "humanioras nytta". Ambassaden ställer frågan varför det är nödvändigt att mobilisera långsökta kommersiella argument till stöd för verksamheten i stället för att konstatera att interna— tionellt kultur— och informationsutbyte — liksom humaniora - har ett egenvärde.

Samma inställning har generalkonsulatet i Montreal, som under— stryker att kulturen har ett egenvärde. Den är inte bara omist- lig utan utgör själva grundvalen för hela vår civilisation. Ett utanverk får kulturen aldrig bli.

Ambassaden i Moskva vill fästa uppmärksamheten på den "omställ— ningsprocess" som pågår i det sovjetiska samhället. Sverige måste hålla en viss beredskap för de möjligheter även inom in— formationsområdet som kan uppstå under denna process.

Ambassaden i Nairobi delar uppfattningen att kultur— och infor— mationsfrågorna är en mycket viktig del av Sveriges utåtriktade verksamhet och ett vitalt komplement till insatser på andra om- råden. Det är därför så mycket mer anmärkningsvärt att myndig- hetens resurser att hantera dessa ärenden kontinuerligt urhol— kas. När utrikesdepartementet betecknar Kenya som ett viktigt land ur informationssynpunkt rimmar det illa med de resurser som ambassaden förfogar över för att hantera dessa frågor, me- nar ambassaden.

På grundval av de enkätsvar som inkommit från utlandsmyndighe- terna skulle följande alptaatser kunna dras.

l. Innehållet i den svenska informationsverksamheten är mycket varierat och beroende av förhållandena i de olika tjänstgö— ringsländerna. Ämnesvalet följer i stora drag både det som av tradition är av intresse för Sverige att förmedla (neutrali- tetspolitiken, välfärdssamhället) såväl som nya frågor (miljö— vård). När det gäller formerna för informationen uttrycks genomgående stor tillfredsställelse, särskilt över de tryck- saker som finns tillgängliga. Synpunkter på olika former av in— formationsmaterial såsom trycksaker,.utställningar, filmer el- ler föreläsningar är ofta beroende av land, region, språk och kulturmönster. Sammanlagt har inte någon kvantitativ förändring av efterfrågan hos myndigheterna kunnat registreras. Vissa myn- digheter har pekat på ökad verksamhet och andra på en minskad.

2. När det gäller det praktiska genomförandet av informations- verksamheten är Svenska institutet det alldeles dominerande kontaktorganet för utlandsmyndigheterna. Dess verksamhet, ser- vice och hjälp omtalas i genomgående mycket positiva ordalag. Detsamma gäller kontakter med andra organ i Sverige. Några syn- punkter på hur utlandsmyndigheterna uppfattar samarbetet i Sve- rige mellan berörda organ har inte lämnats. I den mån det i tjänstgöringslandet finns andra organ med svensk anknytning be- tecknas samarbetet som mycket gott mellan dessa och utlandsmyn- digheten. Särskilt i länder där det saknas handelskontor eller liknande organisation utgör de svenska företagen ett viktigt komplement till utlandsmyndigheten i dess allmänna informa- tionsverksamhet. | i l

3. I enkätsvaren har beskrivningar av olika informations— och kulturprojekt lämnats. Några allmänna slutsatser kan inte dras av dessa. De beskrivna projekten utgör en utmärkt exempelsam— ling på alla de olika varianter av projekt - stora eller små - som man kan använda sig av i denna verksamhet.

v nska in i ut

Qrganigatipn

Svenska institutet är en statligt finansierad stiftelse under utrikesdepartementet. För institutets verksamhet gäller den av regeringen fastställda stadgan den 29 juni 1970 (ändrad senast 1985—06—19). Verksamheten leds av en styrelse bestående av ord- föranden och elva ledamöter, som utses av regeringen. Bland le- damöterna ingår företrädare för utrikes- och utbildningsdepar- tementen samt för riksdagen, universiteten och högskolorna, kulturlivet, folkrörelserna, de fackliga organisationerna och näringslivet. Institutets direktör är självskriven ledamot av styrelsen. För kontakt med samhällsinstitutioner och andra or- gan, som har beröring med institutets verksamhet, finns råd— givande referensgrupper som tillsätts av styrelsen.

Svenska institutets organisation består av fem avdelningar var- av en ligger i Paris och utgörs av det svenska kulturhuset där, Centre Culturel Suédois (CCS). De fyra andra avdelningarna är avdelningen för Sverigeinformation, avdelningen för allmänt kulturutbyte, avdelningen för studier och forskning samt den administrativa avdelningen. Antalet tjänster vid institutet i Stockholm uppgick den 1 juli 1987 till 91,85 stycken. Vid CCS i Paris finns dessutom tio tjänster. Institutet erhöll 42 121 000 kr. budgetåret 1986/87 under anslaget 01 Svenska institutet. Härutöver erhöll institutet 6 559 000 kr. från utbildnings- departementets huvudtitel samt 9 780 000 kr. under anslaget öv- riga u-landspolitiska insatser m. m. Till detta kom medel för s. k. externfinansierad verksamhet om ca 9,2 milj. kr.

Svenska institutet gjorde under 1986/87 en översyn av sin orga— nisation och sina arbetsformer. översynen resulterade bl. a. i att en direktion inrättades bestående av direktören, avdel- ningscheferna och chefen för personalenheten. Till direktionen

knöts två nyinrättade sekretariat. Det ena fick i uppgift att förbereda, samordna samt utvärdera institutets kulturutbytes- program med länderna i östeuropa samt de länder med vilka ins— titutet har formell brevutväxling, nämligen Kina, Spanien, Belgien och Nederländerna. Det andra sekretariatets uppgift är att förbättra institutets interna och externa information. Sek- retariaten ingår organisatoriskt i avdelningen för Sverigein- formation. översynen resulterade också i förslag om att inrätta en enhet för kulturutbyte med u-länder inom avdelningen för allmänt kulturutbyte.

Dessa organisatoriska förändringar genomfördes den 1 oktober 1987.

I budgetpropositionen 1988 (bil. 10) föreslås att ett informa— tions— och dokumentationscentrum för det internationella utby— tet inom högskole- och skolområdet skall inrättas under våren 1988 och förläggas till institutet.

Uppgifter

Svenska institutet har till uppgift att

- genom informationsverksamhet sprida kännedom i utlandet om svenskt samhälls— och kulturliv

- främja kultur- och erfarenhetsutbyte mellan Sverige och ut- landet

- främja utbyte inom studier, utbildning och forskning mellan Sverige och utlandet — främja undervisning i svenska som främmande språk i utlandet

- svara för verksamheten vid Svenska kulturhuset i Paris (Centre Culturel Suédois, CCS).

Inom sitt verksamhetsområde samarbetar Svenska institutet med myndigheter, organisationer, institutioner och andra organ samt

enskilda i Sverige och utomlands. Institutet får även mot er- sättning utföra uppdrag och tillhandahålla produkter och tjäns— ter.

Svenska institutet förhandlar fram och svarar i vissa delar för genomförandet av överenskommelser, s. k. kulturutbytesprogram, som finns mellan Sverige och länderna i östeuropa. Programmen gäller utbildning, forskning, kultur och information.

Institutet har sedan början av 80-talet fått ansvaret för olika program som syftar till att öka kontakterna mellan Sverige och länderna i tredje världen i form av expertutbyte, stipendier och kulturutbyte.

Svenska institutet har vidare med början 1983/84 fått i uppdrag att administrera ett par särskilda program som syftar till att främja akademiskt utbyte mellan Sverige och utlandet, nämligen s. k. integrerad utlandsutbildning (IUU) för svenska högskole— studerande och stipendier för forskarutbyte mellan Sverige och andra länder.

Svenska institutets verksamhet är uppdelad i sju program nämli— gen informationsverksamhet, allmän kulturutbytesverksamhet, stipendieverksamhet, forsknings— och studiebidrag m. m., stöd till undervisning i svenska utomlands, svenska kulturhuset i Paris samt personal och administration. Ansvaret för program- mens genomförande är fördelade på de tidigare nämnda avdel- ningarna vilka nära anknyter till programmen.

v ri einformation i 1 n

Informationsverksamheten bedrivs huvudsakligen inom avdelningen för Sverigeinformation. Avdelningen består av publikationsenhe- ten, filmenheten, dokumentations- och biblioteksenheten, dist- ributionsenheten och studiebesöksenheten.

På avdelningen för Sverigeinformation tjänstgör drygt 40 per- soner. Avdelningen utgör även sekretariat till referensgrupper- na för arbetsmarknadsfrågor, sociala frågor och näringslivs— frågor inkl. forskning och utveckling. Verksamhetsmedlen upp— gick budgetåret 1986/87 till drygt 7,6 milj. kr. varav drygt 1 milj. kr. utgjordes av inkomster från försäljning samt drygt 100 000 av bidrag från myndigheter och organisationer.

Avdelningens huvuduppgift är att bedriva informationsverksamhet

om det svenska samhället genom att tillhandahålla material i form av trycksaker, filmer och utställningar samt tjänster, framför allt en dokumentationsservice för utlandet och en studiebesöksservice i Sverige för utländska specialister. Verk- samhetens innehåll och inriktning bestäms både av utlandets efterfrågan på information om Sverige och svenska samhällsför— hållanden - ofta framförd via de svenska utlandsmyndighe— terna - och av önskemål från myndigheter, institutioner och or- ganisationer i Sverige.

EUblikationer

Produktion av trycksaker om Sverige och svenskt samhälls— och kulturliv är en central del av Svenska institutets informa- tionsverksamhet. Utgivningen syftar i första hand till att tillgodose de svenska utlandsmyndigheternas behov av att kunna ' besvara förfrågningar från myndigheter, organisationer och en— skilda i utlandet och är alltså till stor del efterfrågestyrd. Därutöver publiceras material i ämnen som det från svensk sida finns ett särskilt intresse av att informera om utomlands och som tillställs särskilda målgrupper.

! l

!

Basen i institutets utgivning av informationsmaterial är en se— rie faktablad på engelska. Den består av mer än 60 titlar i olika ämnen, varav de flesta också finns på franska, spanska och tyska. Ett 20-tal titlar finns utgivna på italienska, ja- panska och portugisiska. Enstaka faktablad har producerats på

ytterligare cirka 20 språk. Totalupplagan är ca 1,2 milj. exemplar per år.

Som ett komplement till faktabladen ger institutet ut artike —

ri n rr n weden på engelska, franska, spanska och tyska. Artiklarna vill för en utländsk publik presentera aktuella frå- gor som debatteras i Sverige och i svenska massmedier eller som i övrigt bedöms ha intresse i utlandet. Antalet artiklar har varierat något under åren, men serien utkommer numera med ca 15 titlar per år i en medelupplaga om ca 11 500 exemplar (samtliga språkversioner).

I sin utgivning av specialskrivet informationsmaterial för en utländsk läsekrets har institutet några allmänna Sverigepre- gghyrer, "Sweden in Brief" på tolv språk, "Sverige" på åtta språk och den s. k. skolbarnsbroschyren, som har producerats på 18 språk. Upplagorna varierar mellan 5 000 och 75 000 exemplar.

Svenska institutet producerar även broschyrer och pocketböcker som mer ingående presenterar olika ämnen. Ibland görs de i sam- arbete med eller på uppdrag av andra institutioner och myndig- heter. Ca 10-15 skrifter produceras årligen på framför allt engelska, men även på franska, spanska och tyska samt någon gång på andra språk.

£ilm

Svenska institutet anordnar tillsammans med utländska arran- görer icke—kommersiella visningar av svensk film i utlandet. Genom institutets försorg arrangeras varje år ungefär 11 500 kprtfilmsvisningar och drygt 250 spelfilmsvisningar.

I sitt utbud har Svenska institutet sammanlagt nära 300 film- titlar: informations-, dokumentär-, novell— och experiment- filmer samt spelfilmer. Filmerna utgör ett tvärsnitt av den svenska filmproduktionen och finns oftast i engelsk version men

även i andra språkversioner. Flera av filmerna finns på video.

Distributionen av kortfilmer sker antingen via depåer i utlan- det eller direkt från Stockholm. Spelfilmsvisningar arrangeras i samarbete med svenska utlandsmyndigheter och lokala arran- görer dvs. filmklubbar, cinematek och universitet.

Svenska institutet låter översätta filmer till olika språk, kö- per in nya visningsrätter och kopior samt ansvarar för att svenska filmer deltar i internationella kort— och Spelfilms- festivaler av kulturell art.

Genom att arrangera internationella filmsymposier, bjuda in ut- ländska filmskapare till Sverige eller ge resebidrag till svenska filmarbetare bidrar institutet till ett internationellt erfarenhetsutbyte på filmområdet.

Att med egna medel finansiera filmproduktioner faller utanför institutets ekonomiska möjligheter. Ett undantag är en allmän Sverigefilm som produceras ungefär vart tionde år med stöd av utrikesdepartementet. Svenska institutets filmutbud baseras därför på filmer som producerats av företag, myndigheter, orga— nisationer, Sveriges Radios utlandsprogram och Sveriges Televi- sion. Med Sveriges Television har institutet ett avtal som ger tillgång till program ur SVT:s omfattande produktion.

Fr. o. m. budgetåret 1987/88 ökades Svenska institutets medel för filmverksamheten med 1 055 000 kr. genom en överföring från anslaget Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet (prop. 1986/87:108, UU 19, rskr 314).

DokumentationsseLVice

Svenska institutet besvarar skriftliga förfrågningar om svenska samhällsförhållanden, svensk kultur m. m, som kommer direkt från privatpersoner eller organisationer i utlandet eller genom

förmedling av de svenska utlandsmyndigheterna. Det rör sig om drygt 8 500 förfrågningar om året. Ungefär 6 500 kan besvaras med hjälp av informationsmaterial, medan ca 2 000 förfrågningar kräver efterforskningar hos sakkunniga instanser.

Svenska institutet tillhandahåller också bilder för publicering i utländska massmedier. Bilderna är avsedda för icke—kommer- siellt bruk.

Antalet besökare i Svenska institutets Documentation Centre i Sverigehuset (en informationsbokhandel) utgör ungefär 20 000 per år. Besökaren kan där köpa informationsskrifter och böcker eller hämta gratis informationsmaterial. Institutet förfogar även över ett referensbibliotek med drygt 8 000 volymer om Sverige. Det innehåller böcker om Sverige i framför allt ut— ländska utgåvor och svensk litteratur i översättning, liksom handböcker m. m.

Diattibutipn

Svenska institutet lagerhåller och distribuerar tryckt informa- tionsmaterial. Det gäller både material som institutet produce- rat och annat material av intresse att spridas utomlands, inkl. läromedel m. m. Mottagare är svenska utlandsmyndigheter, lärare i svenska utomlands samt organisationer och enskilda i utlandet och i Sverige. Institutet fungerar även som konsult åt svenska utlandsmyndigheter när det gäller distribution av trycksaker om Sverige på främmande språk i samband med exempelvis mässor och konferenser utomlands.

Sammanlagt lagerhålls och distribueras årligen från institutets litteraturlager ca 1 500 titlar.

Studiebesök

Svenska institutet gör studiebesöksprogram för utländska fack-

män och experter — enskilda eller i grupp — som vill studera utvecklingen i Sverige inom olika områden och utbyta erfaren— heter med svenska kolleger. Programmens längd varierar mellan ett par dagar och ungefär sex veckor. Varje besök planeras individuellt och besökarna får utan kostnad skräddarsydda program inom sina respektive intresseområden. De får också i vissa fall hjälp med tolk när så behövs. För inbjudna besökare ordnar institutet även resor, hotell och en del andra praktiska frågor, t. ex. måltider, sightseeing, konsert- och teaterbesök.

Svenska institutets programservice är ovanlig i internationell jämförelse då även personer som inte är inbjudna till Sverige kan få hjälp med program. Institutet har också kommit att bli en stödjepunkt för statliga och kommunala myndigheter, organi— sationer m. fl. när det gäller att samordna utländska studie— besök, som helt eller delvis faller inom deras ansvarsområden.

1986/87 gjorde institutet drygt 300 studiebesöksprogram och ca 100 studieprogram för särskilda korttidsstipendiater som hade karaktären av studiebesök. önskemålen om program kommer från flera håll: myndigheter, organisationer och enskilda specia- lister i utlandet, svenska utlandsmyndigheter, liksom myndig- heter och organisationer i Sverige samt utländska ambassader i Sverige. En del besök tar institutet självt initiativ till.

Nästan 40 procent av studiebesöksprogrammen 1986/87 gällde per— soner inbjudna av utrikesdepartementet eller av institutet, be- sökare inom kulturutbytesprogrammen med länderna i östeuropa, korttidsstipendiater från olika internationella organisationer och amerikanska stipendiater inom 1976 års fond för personut- byte mellan Sverige och Förenta staterna.

Semiaatier

Mindre seminarier ingår i en del studiebesöksprogram. Insti— tutet har ibland också arrangerat större seminarier i Sverige

med svenska och utländska deltagare. 1986/87 ökade institutets inriktning på målgruppsinriktade seminarier i utlandet, framför allt seminarier inom skilda samhällsområden inför New Sweden 88 i USA.

Bi drag_til l internationellt erfarenhetsULbyte

Genom särskilda medel för s. k. personutbyten kan organisa— tioner, myndigheter och enskilda få bidrag för att utomlands delta i konferenser, seminarier o. dyl. med svenska och ut— ländska experter. 1986/87 fördelades drygt 40 bidrag.

Institutet kan även ge bidrag till tolkning och översättning i samband med internationella konferenser etc., såväl i Sverige som i utlandet. 1986/87 beviljades ca 25 bidrag.

Samråd mellan allmän, kgmmersiell ogh tgrigminriktad infgrmatign

Att vidmakthålla och stimulera utlandets intresse för Sverige och svenska förhållanden är den gemensamma målsättningen för allmän, kommersiell och turismfrämjande information. Även om informationen ges från delvis olika utgångspunkter och med oli- ka syften finns många beröringspunkter mellan dessa olika slag av Sverigeinformation. Den allmänna Sverigeinformationen är för den kommersiella och den turismfrämjande verksamheten ett vik- tigt stöd och en nödvändig bakgrund för särskilda insatser i olika länder. Information om frågor som miljövård, teknik och forskning kan utgöra underlag för särskilda exportfrämjande verksamheter. Svensk ekonomi liksom svensk industri och teknik är inslag i den allmänna bilden av Sverige.

SIK-utredningen hävdade att verksamheter med olika syften bör ha olika huvudmän. Den allmänna Sverigeinformationen fick inte styras av exportfrämjande syften även om dessa verksamheter på fältet kan samordnas.

Även om varje organ från sina utgångspunkter skall bedriva in— formationsverksamhet ansåg SIK—utredningen att ömsesidig infor— mation och samråd borde vara regel mellan de berörda organisa— tionerna. Erfarenheterna från fältet borde kunna återspeglas i viss samverkan även på hemmaplan. Utredningens förslag blev att ett mer regelbundet samråd skulle etableras mellan representan- ter för olika informationsorgan. Samrådet skulle ha informell karaktär och äga rum i former som parterna själva kom överens om. Utrikesdepartementet föreslogs vara initierande och samman— hållande instans. En sådan ordning blev också regeringens och riksdagens beslut.

Fr. o. m. budgetåret 1985/86 har Svenska institutet haft vissa medel (1986/87 200 000 kr.) för informationsaktiviteter i sam- band med handels— och turismfrämjande insatser i utlandet att användas efter samråd med utrikesdepartementet. De har framför allt använts till att producera särskilda trycksaker och till bidrag till utställningar och seminarier.

Allmänt kulturutbyte

Den allmänna kulturutbytesverksamheten bedrivs huvudsakligen inom avdelningen för allmänt kulturutbyte. Avdelningen består av kulturenheten, enheten för kulturutbyte med u-länder och ut— ställningsenheten. På avdelningen tjänstgör 13 personer. Avdel— ningen utgör även sekretariat till referensgrupperna för litte— ratur, Svenska kulturhuset i Paris, arkitektur och fysisk pla— nering, liksom för beredningsgruppen för kulturutbyte med u—länder. Avdelningen företräder vidare Svenska institutet i den s. k. musiksamrådsgruppen, i styrelsen för svensk teater— union - Svenska ITI och i NUNSKU, nämnden för utställningar av svensk konst i utlandet.

Verksamhetsmedlen uppgick budgetåret 1986/87 till drygt 6,9 milj. kr. varav drygt 1,7 milj. kr. finansierades av medel från

beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS) och 0,8 milj. kr.från anslaget Internationellt kultur— utbyte under utbildningsdepartementets huvudtitel.

Institutets huvuduppgift på kulturområdet är att underlätta kontakter och erfarenhetsförmedling över språk- och nations— gränserna. Verksamheten spänner över alla kulturområden: litte— ratur, teater och dans, musik, bildkonst, formgivning och konsthantverk samt spelfilm. Institutets uppgift är främst att vara kontakt— och serviceorgan och ge såväl tekniskt som ekono- miskt stöd. Institutet förmedlar och producerar också publika- tioner och andra trycksaker, musikmaterial, filmer och utställ— ningar.

Kulterkoptaktseryiee

Svenska institutet förmedlar kontakter mellan kulturinstitu- tioner, -organisationer och enskilda kulturutövare i Sverige och utlandet samt ger råd, service, information och hjälp med dokumentation.

Institutet har vidare i uppdrag att ge bidrag till kontakt— främjande projekt såsom specialistinbjudningar, kontaktresor, möten för kulturarbetare och gästspel.

Institutet initierar, administrerar och samordnar i förekom- mande fall svenska kulturprojekt i utlandet, liksom svenskt deltagande i internationella kulturevenemang.

Institutet är det enda statliga organ som har till uppgift att främja och stödja utgivning av svensk skönlitteratur i utlan- det. Institutet ger ekonomiskt stöd och service till främst tre grupper: utländska översättare av svensk litteratur, svenska författare och introduktörer samt utländska författare och introduktörer. 1986/87 beviljade institutet ca 75 bidrag.

Institutet ger vidare stöd till samtida svensk litteratur i engelsk, fransk, spansk och tysk översättning. Ett 20-tal bi— drag kan fördelas per år.

På teater- och dansområdet avser institutets verksamhet såväl enskilda teaterutövare och specialister som fria teater- och dansgrupper och institutionsteatrar. Institutets uppgifter be- står av information, service och bidragsgivning för person- och kontaktutbyte med utlandet samt uppföljning men även initiering av projekt. Bidrag till gästspel utomlands samordnas med sta- tens kulturråd. 1986/87 fördelade institutet ett 50-tal bidrag till kontaktresor, gästspel och andra evenemang på scenområdet.

På musikområdet stöder institutet ekonomiskt kontaktresor utom— lands för enskilda musikutövare och specialister samt ger bi— drag till utländska musikspecialister som besöker Sverige. Institutet lämnar även stöd till utlandsgästspel som ingår i eller har anknytning till projekt som institutet initierat. Ett 40-tal bidrag fördelades 1986/87.

På konstområdet ger Svenska institutet bidrag till svenska och utländska konstnärers och museiföreträdares kontaktresor, bl. a. i samband med planerade utställningar.

KUIturutbyte_med_uzländer

kulturutbyte med u-länder. Institutet bereder ansökningar om bidrag från programmet, föredrar dessa i den för ändamålet sär— skilt inrättade beredningsgruppen samt underställer beredningen för internationellt tekniskt—ekonomiskt samarbete (BITS) be— slutsunderlag i dessa ärenden. Bidrag beviljas för kontaktbesök till och från u-länder och för konkreta samarbetsprojekt.

Institutet förmedlar kontakter samt ger råd, service och in— Svenska institutet administrerar det särskilda programmet för i

formation avseende kulturutbyte med tredje världen. i l l

Svenska institutet administrerar och samordnar i förekommande fall svenska kulturinsatser i u—länderna och sammanhållna pre- sentationer i Sverige av kulturen i tredje världen. 1986/87 kunde 70 ansökningar om bidrag beviljas. utställningar

Svenska institutet producerar och distribuerar utställningar för visning i utlandet i samarbete med svenska museer och andra institutioner eller med enskilda experter. Många olika projekt genomförs - alltifrån museiutställningar till mindre bild- och skärmutställningar. Gemensamt för alla är att de speglar svensk kultur och/eller svenskt samhällsliv. 1986/87 cirkulerade drygt 40 utställningar genom 106 visningar i 32 länder, medan 12 nya utställningar producerades eller projekterades. Institutet ger i vissa fall ekonomiskt bidrag till svenska museers, institu— tioners och organisationers utställningar i utlandet.

Institutet är ofta rådgivare åt utländska museer och ambassader när det gäller visningsmöjligheter för utländska utställningar i Sverige. Institutet förmedlar också kontakter samt ger råd, service, information och hjälp med dokumentation i samband med svenska utställningar utomlands.

di r h f rsknin

Verksamheten för studier och forskning bedrivs huvudsakligen inom avdelningen för studier och forskning. Avdelningen består av stipendieenheten, enheten för forsknings- och studiebidrag samt svenskundervisningsenheten. På avdelningen finns ca 20 tjänster. Avdelningen utgör sekretariat till stipendienämnden, forskarstipendienämnden och nämnden för 1976 års fond för per— sonutbyte mellan Sverige och Förenta staterna samt för refe- rensgruppen för svenskundervisningsfrågor.

Verksamhetsmedlen uppgick budgetåret 1986/87 till knappt 21,6 milj. kr., varav 8,6 milj. kr. avsåg stipendier, ca 9,7 milj. kr. forsknings— och studiebidrag samt nära 3,3 milj. kr. stöd till svenskundervisningen i utlandet. Drygt 8,4 milj. kr. var upptagna under Svenska institutets eget anslag, ca 7,3 milj. kr. under anslaget övriga u-landspolitiska insatser och 5,8 milj. kr. under olika anslag under utbildningsdepartemen— tets huvudtitel.

Svenska institutets verksamhet inom studie- och forskningsområ- det består av administration av ett flertal stipendie— och bidragsprogram samt stöd till undervisning i svenska som främ- mande språk i utlandet.

Institutet fungerar även som kontaktorgan mellan utländska och svenska akademiker, lärare, institutioner och skolor.

Stipendienqåagtidsstipendier) och rorsknings— och studiebidrag

De olika stipendieprogrammen avser med några få undantag sti- pendier som gäller en längre tid. i allmänhet minst en termin. Till forsknings— och studiebidragen räknas bidrag (ibland kal- lade stipendier) för kortare vistelser — i regel mindre än en termin, oftast några veckor. Det finns både korttidsprogram för bestämda ändamål och medel som är avsedda att kombineras med annan finansiering. Stipendie- och bidragsprogrammen är ba- serade på beslut av riksdagen eller regeringen och överenskom- melser med andra länder (bilaterala långtids- och korttids- stipendier).

Svenska institutet administrerar följande i n 1 r r m: gäststipendier, Europarådsstipendier, bilaterala långtids- stipendier, FN- och OECD—stipendier, u—landsstipendier, Europa— rådets stipendier för det sociala yrkesområdet och ett mindre antal "övriga'I stipendier.

Institutet fördelar följande f r knin t di idr pertutbyte med u-länder (u-bidrag), bidrag för internationellt forskarutbyte (internationella forskarstipendier). bidrag för bilateralt korttidsutbyte med främst östeuropa, bidrag till allmänt personutbyte inom studier och forskning samt bidrag till integrerad utlandsutbildning, IUU. Till detta kommer några

' särskilda uppdrag som stipendieutbyte mellan Sverige och Fören- l l

ta staterna, FN:s "Student Interne Programme" och bidrag till svenskt-spanskt forskningssamarbete.

Kansliets arbetsuppgifter är tämligen likartade för de flesta av stipendieprogrammen. Uppgifterna är i korthet följande: 1 granskning och bedömning av inkomna stipendie/bidragsansök- ningar från svenskar eller utlänningar, föredragning i resp. nämnd, placering av utländska stipendiater vid lämplig mot- * tagarinstitution i Sverige, kontakt med och information till 1 utsedda utländska stipendiater före deras ankomst hit, fort- l löpande kontakt med dem under deras vistelse i Sverige, sociala aktiviteter (utflykter, sammankomster) för stipendiaterna, fortlöpande kontakt med mottagarinstitutioner under stipendia- ternas vistelse i Sverige samt uppföljning av besöken/studierna vid stipendietidens slut. Ett par av programmen (FN- och OECD— stipendier samt expertutbyte med u—länder) har studiebesöks— karaktär, vilket innebär att detaljerade besöksprogram läggs upp för stipendiaterna för kortare eller längre tid. Flera av programmen genomförs i nära samarbete med utländska ministerier eller organisationer och naturligtvis även med de svenska am— bassaderna utomlands.

En betydande del av arbetet inom det området består i att be- svara förfrågningar från svenskar och utlänningar angående stu- dier och stipendier.

svenskundervisaiag_i_utlandet

Svenska institutet är det enda organ i Sverige som har till särskild uppgift att stödja undervisning i svenska som främman- de språk utomlands. Cirka 600 institutioner, därav drygt 230 vid universitet och högskolor, får för närvarande stöd i varie— rande omfattning.

Stödet omfattar i princip: - Förmedlingshjälp åt utländska universitet och högskolor som söker lärare i svenska från Sverige (ca 15-20 lärare per år),

- rese- och expensbidrag till utlandslektorer i svenska (nära 45 bidrag per år), — hjälp med att köpa in böcker åt lärare i svenska utomlands, - bokgåvor, tidnings- och tidskriftsprenumerationer och doku- mentationsservice till institutioner med svenskundervisning utomlands, _ — sommarkurser i Sverige för utländska svensklärare och svenskstuderande (ca 350 deltagare per år). - årligen ett tiotal konferenser för lärare i svenska (både svenskar och utlänningar) i olika språkområden runt om i världen, - gästföreläsare från Sverige till utländska institutioner med svenskundervisning (ett 15-tal per år), — resebidrag och stipendier till utländska skandinavister för fortbildning, kontaktverksamhet osv. i Sverige (ca 30 per år),

- framställning av läromedel för svenskstuderande vid ut-

ländska universitet.

Institutets arbete som kontakt- och serviceorgan åt institu- tioner i utlandet som har undervisning i svenska språket och litteraturen är av grundläggande betydelse för de kontakter mellan Sverige och andra länder som kräver kunskaper i svenska språket - alltifrån skönlitterära översättningar till kvalifi— cerad vetenskaplig forskning. Institutioner med svenskunder-

visning är ofta också mötesplats för olika kulturella aktivite- ter, t. ex. föredrag, filmvisningar och utställningar. Många svensklärare gör vid sidan av undervisningen betydande kultur- förmedlande insatser som introduktörer och översättare av svensk skönlitteratur, som kulturskribenter m. m.

Svenska kulturhuset i Paris (gentre Culturel Suedois, CCS)

Svenska kulturhuset i Paris bedriver sin verksamhet i Frankrike i enlighet med av Kungl. Maj:t den 4 juni 1971 utfärdade be- stämmelser för kulturhuset, ändrade genom beslut av regeringen den 30 juni 1982. Enligt dessa skall kulturhuset användas för att främja svensk-franskt kulturutbyte och sprida kännedom om svenskt samhällsliv. Verksamheten skall särskilt inriktas på att främja kontakter med aktuella strömningar inom kultur och vetenskap i Frankrike och Sverige.

Svenska institutet svarar för verksamheten i kulturhuset i sam- råd med en av institutets styrelse utsedd referensgrupp.

Den totala ekonomiska omslutningen för kulturhuset uppgick bud- getåret 1986/87 till 5 217 000 kr., varav 4 685 000 kr. var an- slagsmedel och 432 000 kr. hyresintäkter från gästbostäderna, kursavgifter samt inkomster från försäljning av institutets egna trycksaker och läromedelsförmedling. Av verksamhetsmedlen avsåg 32 procent personalkostnader, 32 procent lokaler, 14 pro- cent övrig administration och inventarier samt 22 procent verk- samhet. Verksamhet vid CCS och Frankrike i övrigt finansieras även inom programmet för allmänt kulturutbyte. Vid kulturhuset fanns budgetåret 1986/87 tio tjänster, varav två avsåg från Stockholm utsänd personal och åtta lokalanställd personal.

Verksamheten har sin tyngdpunkt förlagd till kulturhuset och Paris, men CCS strävar också efter att i möjligaste mån presen- tera svenskt kultur— och samhällsliv i andra delar av Frank-

rike. Det sker genom löpande informationsverksamhet, föredrag, vandringsutställningar och medverkan i olika Sverigeevenemang o. d. som kulturinstitutioner m. fl. runt om i Frankrike anord- nar. CCS har en viktig roll som introduktör av svenska kultur— yttringar i Frankrike och samarbetar nära med svenska och franska kultur— och samhällsinstitutioner.

I kulturhuset inryms åtta gästbostäder som svenska kulturarbe— tare och forskare får hyra. Urvalet av hyresgäster görs av en särskild arbetsgrupp med företrädare för forskningsrådsnämnden och konstnärliga och litterära yrkesutövares samarbetsorganisa- tion (KLYS).

I kulturhuset finns Tessininstitutets konst- och boksamlingar tillgängliga. Statens konstmuseer har ansvaret för Tessininsti— tutets samlingar, men CCS handhar den dagliga tillsynen och värden.

A mini r i n

Till programmet personal och administration - Stockholmskon- toret — hör alla kostnader för personal, lokaler, reseersätt- ningar (ej hänförliga till projekt), intern utbildning, delega- tionsresor och besök (ej hänförliga till projekt), expenser och övrig administration vid Stockholmskontoret.

Verksamhetsmedlen uppgick 1986/87 till drygt 23,7 milj. kr. Ad- ministrativa avdelningen, där ca 15 personer tjänstgör ansvarar för programmets verksamhet, liksom för institutets totala eko— nomiska verksamhetsplanering och redovisning. Avdelningen ger också administrativ service åt hela organisationen.

Anslagsutveckling

Svenska institutet finansieras dels över utrikesdepartementets och dels över utbildningsdepartementets budget. Utrikesdeparte— mentet svarar för budgetberedningen. Regeringen ger allmänna riktlinjer för institutets verksamhet. Vid sidan av statliga anslag i budgetpropositionen som direkt tillförs institutet er— håller institutet medel som avser bidrag till särskilda pro— jekt. I institutets stadga stipuleras att stiftelsen inom sitt verksamhetsområde mot ersättning får utföra uppdrag och till- handahålla produkter och tjänster.

Anslagsutvecklingen för Svenska institutet budgetåren 1979/80 - 1986/87 presenteras i en tabell på nästa sida.

ANSLAGSUTVECKLING FÖR SVENSKA INSTITUTET BUDGETÅREN 1979/80 — 1986/87 (belopp i tkr)

1979 1980 1981 1982 1983 1984 1985 1986 Ans1ag l80 /81 /82 /83 /84 /85 /86 /87

utrikesdepartementets "

informationsbyrå (01) 26 940 28 880 31 500 33 700 36 800 38 860 40 353 42 121

Utrikesdepartementet — u-avdelningen (C8) 3 155 3 065 3 120 4 350 6 895 8 850 9 780

Summa 30 095 31 943 34 620 38 050 43 695 49 203 51 901

utbildningsdepartementet (028, Hl, H6) 720 847 888 747 953 5 951* 6 559

___—R

Tota1t 30 715 32 792 35 508 38 949 44 496 46 710 55 154 58 460

*Den kraftiga ökningen av anslaget beror på tillkomsten av programmet för internationella forskarstipendier.

Externfinansierad verksamhet 1982/83 och 1986/87

Verksamhet (belopp i tkr) 1982/83 1986/87 1. Bidrag till särskilda projekt

m. m., (delfinansiering) 1 533 3 622 2. Uppdragsverksamnet 1 876 2 846 3. Sommarkursverksamhet 428 882 4. Läromedelsförmedlingsservice 47 187 5. Dokumentationsförmedlingsservice 291 995

6. Inkomster från försäljning av i egna trycksaker m. m. 97 270

7. Gästbostadsverksamhet, kursverk- samhet, läroboksförmedling, för— säljning av egna trycksaker m. m. vid svenska kulturhuset i Paris 244 432

i 4 516 9 234

De inkomster som redovisas i tabellen utgör — med undantag för i punkt 5. - inkomster från externfinansierad verksamhet. De kan ! avse kursdeltagaravgifter för sommarkurser i svenska, inkomster från läromedels— och dokumentationsförmedlingsservice dvs. främst försäljning av externproducerat material, inkomster från försäljning av institutets egna trycksaker m. m. samt hyresin— komster för gästbostadsservice vid svenska kulturhuset i Paris.

Uppdragsverksamheten (punkt 2) avser externfinansierad verksam- het som inte ingår i Svenska institutets planerade verksamhet utan är uppdrag som institutet åtar sig utöver den normala verksamheten, t. ex. från utrikesdepartementet, utbildnings- departementet, Styrelsen för internationell utveckling och Sty- relsen för u—1andsforskning.

n nk r h rf r nh r

I sitt enkätsvar och i sina kontakter med utredningen har Svenska institutet lämnat en rad synpunkter vilka översiktligt redogörs för i det följande.

Sverigeiefermatien

Svenska institutets roll som producent av material och tjänster för Sverigeinformationen har förstärkts efter SIK—proposi— tionen. Institutet framhåller att ökad efterfrågan i kombina— tion med personalnedskärningar och omprioriteringar av arbets— uppgifter vid myndigheter och organisationer i Sverige har ökat anspråken på institutet. Institutet strävar dessutom efter att aktivera sitt uppdrag genom särskilda insatser, t. ex. semina— rier för bestämda målgrupper, internationella gruppstudie- program för specialister inom ett visst område och specialin- riktad distribution, liksom projekt där olika medier kombineras.

Svenska institutet framhåller att arbetet inom området Sverige- information är personalkrävande, vilket sammanhänger med ar— betsuppgifternas karaktär, såsom trycksaksframställning, doku— mentations— och studiebesöksservice, drift av informationsbok- handel och litteraturlager. Besparingar vad gäller personal har därför visat sig mycket kännbara.

Sedan de nuvarande riktlinjerna för institutets verksamhet la— des fast i SIK-propositionen har som ett tydligt exempel efter— frågetrycket på institutets studiebesöksservice ökat markant, medan personalresurserna varit oförändrade och vissa perioder minskat. Den ökade efterfrågan beror enligt institutet på de ovannämnda förändringarna inom främst den offentliga sektorn och behov av hjälp med besöksprogram och annan praktisk ser- vice. Svenska institutet koncentrerar mer och mer sin program-

service till att gälla inbjudna besökare, vilka förutom själva besöksprogrammet behöver omfattande annan service. Detta gör att programkapaciteten för övriga besökare minskar.

När det gäller kortfilmsverksamheten framhåller Svenska insti— tutet att det efter en hård intern rationalisering råder balans mellan arbetsuppgifter och personal. Verksamheten är numera efterfrågestyrd och mindre uppsökande. utlandsmyndigheternas efterfrågan styr i stor utsträckning filmverksamheten.

Ett snålt produktionsklimat i Sverige och stora kostnadsök— ningar har medfört att vissa samhälls- och kulturområden nu inte kan täckas med lämpligt filmmaterial. En stor källa för informationsfilmer, Sveriges Riksradios utlandsfilm, lades ner fr. o. m. 1987/88. I samband härmed överfördes 1 055 000 kr. till Svenska institutet för att förbättra och effektivisera möjligheterna att utnyttja film och video i informationsarbetet och kulturutbytet utomlands.

Svenska institutet har genom att omstrukturera kortfilmsverk— samheten och anpassa den till den nya mediesituationen kunnat uppvisa ett bättre sammanlagt resultat vad gäller antal vis— ningar och åskådare. överföringar av kortfilmer till video har medfört att distributionen har förenklats.

Samråd_mellan kommersiell och tucismintiktadjnformatien

Det organiserade samrådet inom utlandsinformationen som be— slutades om i SIK-propositionen har, enligt Svenska institutet, endast fungerat marginellt. Samrådet, som letts av utrikes— departementet, har närmast haft karaktären av ett informations- utbyte vid vilket respektive organisation har lämnat redogörel- ser för större pågående projekt.

Ett visst samarbete med andra informationsorgan har förekommit. Inför världsutställningen i Tsukuba ingick Svenska institutet

t. ex. i en samarbetsgrupp och kunde där påverka delar av ut— formningen av den svenska paviljongen. Samarbetet med Sveriges exportråd och Sveriges turistråd i övrigt har främst gällt trycksaker, film och distributionsservice. Institutets trycksa— ker och filmer har utnyttjats på bl. a. mässor.

Svenska institutet menar att en utveckling av samarbetet är möjlig men bör ske på premisser som är rimliga för alla in— blandade parter. Om Sverige av olika skäl vill bli mer synligt, kan gemensamma insatser av olika organ vara av nytta.

Allmänt _UIturutbvte

Svenska institutet framhåller, att anspråken på institutet som serviceinstitution och bidragsgivare har ökat kraftigt efter SIK—propositionen, vilken bl. a. resulterade i att en särskild kulturenhet inrättades. Rollen som serviceinstitution har fort— farande ett starkt berättigande. Efterfrågestyrning av kultur— utbytesverksamheten kan emellertid också innebära att institu— tet skall lyssna på kulturlivets önskemål om internationellt utbyte inom vissa konstområden eller med vissa regioner och länder och med utgångspunkt från denna information ta initiativ till sammanhållna projekt på sådana platser och inom sådana äm- nen där utbytet förväntas bli särskilt givande för det svenska kulturlivet och den utländska parten.

kunder, avnämare och marknad på kulturutbytesområdet. Det gäl- ler framför allt efterfrågan från svenskt och utländskt kultur- liv. Men även utlandsmyndigheternas och utrikesdepartementets önskemål inom detta område är väsentliga.

Svenska institutet understryker att de befintliga instrumenten för samverkan med utlandsmyndigheterna när det gäller budget- frågor och verksamhetsplanering inte är ändamålsenliga. Inte heller den tidsmässiga samordningen i planeringsprocessen är Svenska institutet menar att det är nödvändigt att definiera [

tillfredsställande. Anslagen för utlandsmyndigheterna fast- ställs av utrikesdepartementet efter samråd med institutet. I praktiken har det dock visat sig att de anvisade medlen i många fall förblir outnyttjade då projektförslagen varit otillräck— ligt beredda inom utlandsmyndigheterna eller då tidsramarna inte kunnat hållas.

Svenska institutet uppfattar sig på kulturområdet huvudsakligen som ett serviceorgan. Under senare tid har denna uppfattning dock kommit att förskjutas något till förmån för större samman— hållna projekt i utlandet såsom Scandinavia Today i USA 1982, de svenska kulturprogrammen i Berlin och Nord—Rhein Westfalen 1986/87 m. fl. Svenska institutet anser att sådana projekt har avsevärt större genomslagskraft och medför betydligt mer publi- citet än enskilda insatser.

Svenska institutet framhåller att anspråken på det s. k. gäst— spelsbidraget, som utgår från utbildningsdepartementes huvudti— tel, har ökat kraftigt, dels på grund av ökad efterfrågan i ut— landet på svenska gästspel, dels på grund av att kostnaderna för gästspel och stora utställningar har ökat betydligt.

Institutet har täta kontakter med kulturlivets organisationer och institutioner. Ett formaliserat samarbete äger dessutom rum inom musikområdet genom den s. k. musiksamrådsgruppen. Av ins- titutets kulturkontaktservicebudget avsattes budgetåret 1986/87 ca 250 000 kr. för musik, ca 350 000 kr. för teater och dans samt ca 425 000 kr. för litteratur.

Utanför kulturkontaktservicen ligger 200 000 kr. för översätt— ningsservice. F. n. erhåller ca 20 titlar stöd med i genomsnitt 10 000 kr. per titel. Beloppet täcker inte de utländska för- lagens översättningskostnader. Inom Svenska institutet och dess referensgrupp för litteratur förs en diskussion om utformningen av det 5. k. översättningsstödet. Referensgruppen har föresla— git en kraftig uppräkning av stödet, som i så fall skulle kunna

utgå i delvis nya former men också till nya språkområden.

Svenska institutet framhåller vad beträffar u-länderna att det är viktigt att dessa inte särbehandlas utan att samarbetet sker under samma förutsättningar som kulturutbytet med andra länder, även om de ekonomiska insatserna för "stöd åt motparten" måste vara större än vad som gäller för kulturutbytet i övrigt.

Stipendier_och_fszrskniegs— och studiebidrag

Svenska institutet har under senare år fått i uppdrag att ad- ministrera flera nya stipendie- och bidragsprogram, nämligen expertutbyte med u-länder (1979/80), u—landsstipendier (1983/84), stöd till integrerad utlandsutbildning, IUU (1983/84) och internationella forskarstipendier (1984/85). Parallellt har tidigare program och arbetsuppgifter funnits kvar. Institutet anser att de personalförstärkningar, som erhållits inte motsvarat det faktiska personalbehovet när verk- samheten inom programmen kommit i gång.

Stipendieprogrammen styrs av speciella annonserings-, besluts-, ankomst- och avreseterminer. Svenska institutet menar att det är svårt att med den nuvarande utformningen av programmen minska arbetsbelastningen annat än marginellt (genom fortsatt datorisering). En sammanslagning av olika stipendieprogram skulle dock troligen effektivisera stipendiehanteringen betyd— ligt. En minskad serviceambition när det gäller att besvara vissa brev skulle också minska arbetsbelastningen.

Den geografiska förändringen av inriktningen på verksamheten inom såväl program 3 (stipendieverksamhet) som program 4 (forsknings— och studiebidrag) är också markant. U-länderna har fått en helt annan betydelse än tidigare. I Västeuropa har framför allt intresset för Västtyskland, Frankrike och Spanien ökat. Australien, Canada och Latinamerika är i dag intressanta områden, liksom Indien, Kina, Japan och självfallet USA.

Verksamheten inom detta område är i högre grad än inom institu— tets övriga progam standardiserad - med undantag av det veten— skapliga urvalet av stipendiekandidater.

Svenska institutet finner det angeläget att upprätthålla en regelbunden seminarieverksamhet. Sekretariatsresurser för pla— nering och hantering saknas. Institutet menar att extra medel för sådana seminarier måste tillskjutas från något håll.

SvenskundeLVisniag_Lutlandet

Vad gäller stödet till svenskundervisning i utlandet pekar Svenska institutet särskilt på de svenska utlandslektorernas mycket dåliga ekonomiska situation jämfört med kollegernas från Danmark, Finland och Norge. Institutet menar att den ger anled- ning till bekymmer i det nordiska samarbetet på lektorsområdet, som fått fastare former genom inrättandet av den s. k. Sam- arbetsnämnden för de nordiska lektoratsadministrationerna. Sek- retariatet var 1986/87 förlagt till Svenska institutet. Nämn- dens syfte är att stärka undervisningen i de nordiska ländernas språk och litteratur och att främja samarbetet mellan de nor- diska lektorerna, främst utanför Norden.

Svenska institutet framhåller vidare att det har som kanske enda verkligt unika uppgift att svara för stödet till svenskun— dervisningen utomlands. Man saknar dock resurser för att fullt ut kunna fullgöra denna viktiga uppgift. Institutet anser sig inte heller ha möjlighet att på ett radikalt sätt omprioritera i sin totala budget till förmån för svenskundervisningen och på så sätt lösa problemen.

Svenska kulturhuset i Basis (Centre CUIturehSuéQOIS- CCS)

Svenska institutet konstaterar att Sverige totalt sett lägger ner en mycket stor del av sina samlade kulturutbytesresurser på

Paris och Frankrike. För att undvika att obalansen mellan ins- titutets ländersatsningar blir alltför stor bör alternativa finansieringskällor för Svenska kulturhuset i Paris undersökas.

Andra organ inom institutets arbetsområde borde kunna erbjudas att använda CCS mot att de svarar för verksamhetsinslag. CCS budget borde ses som något för hela kultur-, samhälls- och forskningslivet och inte enbart som en kostnad som belastar institutets anslag. Svenska institutet förordar starkt att Sverige slår vakt om CCS, men att finansieringsbasen vidgas.

Upedsagsxecksamhetsn

Svenska institutet bedömer att Uppdragsverksamheten på det hela taget är av godo. Den har gjort det möjligt för institutet att tillhandahålla material och tjänster som motsvarat angelägna behov inom informations— och kulturutbytesverksamheten.

Svenska institutet anser dock att en nackdel är att uppdragen inte innehåller några medel för administration och att institu- tet ofta får olika uppdrag under löpande budgetår när verksam— heten redan är i gång enligt den verksamhetsplanering som gjorts, och personalresurserna därför är hårt uppbundna.

När det gäller större uppdrag i form av försöksverksamhet eller ny verksamhet inom ett område är institutet likaså positivt i allt väsentligt men framhåller att personalbehoven inte alltid har tillgodosetts.

5.5 n k r'

Qrgenisation

Statens kulturråd är en statlig myndighet, som inrättades år

1974. Kansliet består av knappt 60 tjänster och förvaltnings- anslaget uppgår budgetåret 1987/88 till 16 042 000 kr. Kultur- rådet sorterar under utbildningsdepartementet.

Kulturrådets styrelse utses av regeringen och består av en ord- förande och tolv ledamöter. Rådets direktör är självskriven ledamot av styrelsen. Styrelsen beslutar i övergripande ärenden som anslagsframställningar, viktiga remissyttranden, större bi- drag, bidragsregler och utredningar.

Permanenta arbets- och referensgrupper med antingen beslutande eller rådgivande uppgifter finns främst för bidragsärenden. Tillfälliga arbetsgrupper kan vid behov tillsättas av styrelsen.

Ledningen består av en direktör och två byråchefer och under denna finns sju enheter.

Uppgifter

Statens kulturråd skall enligt sin instruktion (1987z719), handlägga ärenden om statliga bidrag för kulturell verksamhet och andra statliga åtgärder som rör teater, dans, musik, konst, museer, utställningar, litteratur, folkbibliotek och folkrörel- ser i den mån sådana ärenden inte ankommer på någon annan myn- dighet. Rådet skall varje år i anslutning till sin anslags- framställning göra en sammanfattande bedömning av utvecklingen inom dessa delar av kulturområdet och lämna förslag till de åt- gärder som kan föranledas av bedömningen.

Kulturrådet fördelar bidrag inom sina direkta ansvarsområden. Hit hör bl. a. bidrag till regionala och lokala kulturinstitu- tioner och till fria grupper. Sammanlagt beslutar rådet om för— delning av över 500 milj. kr. varje budgetår.

Kulturrådet fördelar också medel för stöd till internationellt

kulturutbyte.

Internationell verksamhet — enelagsutveckling

De medel som kulturrådet har att fördela till internationellt kulturutbyte finns upptagna under anslaget Kulturellt utbyte med utlandet under utbildningsdepartementets huvudtitel. Av de medel som kulturrådet disponerar avsätts en viss del som verk— samhetsbidrag till internationella organisationer inom kultur—

området.

Anslaget har sedan budgetåret 1980/81 utvecklats och fördelats på följande sätt:

1980/81 1981/82 1982/83 1983/84 1984/85 1985/86 1986/87 1987/88

Totalt anslag

937 013 073 238 298 358 428 498

NNNNNNN—l

000 000 000 000 000 000 000 000

Därav till internationella organisationer

460 000 478 000 575 000 650 000 724 000 825 000 967 000 1 015 000

För fri fördelning

477 000 535 000 498 000 588 000 574 000 533 000 461 000 483 000

_|_|_n_d-—l_|_|_|

Följande internationella organisationer erhöll verksamhets— bidrag budgetåret 1987/88.

Qrganisatign Belppp AIBM Svenska musikbibl.föreningen 13 000 AICA Svenska konstkritikersamfundet 17 000 ASSITEJ Svenska föreningen för barn— och ungdomsteater 40 000 Danssektionen Svenska ITI 136 000 IAA Svenska sektionen av International Association of Art 16 000 IBBY/BUR Barn- och ungdomsbokrådet 53 000 ICEM Svenska sektionen av Int. Federation for Electroacoustic Music 15 000 ICOM Svenska nationella ICOM-kommittén 103 000 ICSID Int. Council of Societies of Industrial Design 33 000 ICTM Svenska komm. av Int. Council for Traditional Music 15 000 IMC Svenska kommittén av Int. Music Council 42 000 ISCM Svenska sektionen av International Society for Contemporary Music 42 000 ITI Svenska teaterunionen 279 000 Nordiska konstförbundet 64 000 The Pen Svenska pennklubben 75 000 SAB Sveriges allmänna biblioteksförening 33 000 NCC Föreningen Svensk Form 39 000 1 015 000

Bidraget avser medlemskap i den internationella organisationen samt andra kostnader i samband med det internationella arbetet,

t. ex. vissa resor.

För fri fördelning till internationellt kultututbyte dispone- rade kulturrådet 1986/87 1 461 000 kr. Av dessa fördelades 780 000 kr. inom området teater, dans och musik. Inom detta område avsåg bidragen till ca 60 procent teater och dans, främst stöd till fria grupper. Ca 40 procent avsåg musikområdet bl. a. stöd till körer.

Inom konst, museer och utställningar fördelades 220 000 kr, varav ca hälften till museer (i första hand regionala museer) och ca hälften till organisationer o. dyl. inom konstområdet.

Inom området för folkbildning— och folkrörelsefrågor fördelades 80 000 kr. och inom litteratur— och biblioteksområdet 50 000 kr.

För att kunna stödja större och tvärkulturella ansökningar av- satte kulturrådet 1986/87 331 000 kr. av de fria medlen. Med dessa medel gavs stöd till bl. a. kulturmanifestationer i Väst- berlin genom bidrag till några fria grupper, statens historiska museum för utställningen Vikingatid och Stiftelsen Finlands- svensk vecka.

Kulturrådet har också möjlighet att stödja internationell verk- samhet ur andra anslagsposter som står till rådets disposition.

När det gäller arbetet inom internationella organisationer del- tar kulturrådet på utbildningsdepartementets uppdrag i vissa projekt inom Unesco och Europarådet.

Vad beträffar Europarådet har arbetet bestått i att Sverige genom kulturrådet varit representerat i det fleråriga kultur— industriprojektet. Ett mer utvecklat deltagande sker i det från svensk sida lanserade kulturpolitiska länderförhörsprojektet. Vid genomförandet av en försöksfas av projektet i Frankrike och % Sverige har kulturrådet fått uppdrag att utarbeta underlaget

till den grundläggande rapporten om den svenska kulturpoliti— kens mål och resultat. En tjänsteman från rådet har också del- tagit i den expertgrupp som granskat fransk kulturpolitik.

, Kulturrådet deltog också i genomförandet av ett seminarium i , Sverige hösten 1987 inom Europarådets projekt nr 10 om regional kulturpolitik.

I fråga om samarbetet inom Unesco sker det på flera plan. Kul- turrådets direktör är ledamot av Svenska Unesco—rådet och en annan tjänsteman är medlem av Unesco-rådets kulturgrupp. Under senare tid har arbetet med kulturdekaden varit omfattande, bl. a. har en tjänsteman från kulturrådet biträtt Unesco-sekre— tariatet i Paris med planeringen av dekaden.

Kulturrådet deltar också i kulturutbytesprogrammet med u-län- derna genom en representant i den särskilda beredningsgruppen.

n nk r h rf r nh r

I SIK—propositionen drogs riktlinjer upp för ansvarsfördel- ningen mellan statens kulturråd och Svenska institutet. Dessa innebar att anslag för kulturutbyte som endast kräver ekono- miska bidrag bör finnas hos kulturrådet. Sådana bidrag bör avse projekt där kontakter har etablerats mellan en regional insti- tution, fri grupp eller amatörensemble med en motpart i utlan- » det och endast ekonomiskt stöd behövs. Anslag för kulturutbyte * som kräver förhandlingar, teknisk samverkan och/eller särskilda l initiativ finns hos Svenska institutet, som är en naturlig kon- i taktpunkt för utlandsmyndigheterna.

Statens kulturråd har lämnat vissa synpunkter på hur den upp- dragna ansvarsfördelningen mellan rådet och Svenska institutet

har fungerat. I det stora hela anser kulturrådet att samarbetet har fungerat bra.

Inom teeter- eeh denspmråget har kulturrådet svarat för tea- ter— och dansgruppers utlandsturnöer medan institutet har sva- rat för enskilda personers resor. Vid mera kostsamma turnéer har institutet och kulturrådet fördelat kostnaderna sinsemel— lan. Vid utlandsgästspel i Sverige har kulturrådet huvudansva- ret.

Inom musikemrådet har samarbetet fått en mer utvecklad form genom den särskilda samrådsgrupp för svensk musik i utlandet, som bildades i slutet av 1970-talet. Samrådsgruppen diskuterar inkomna stödärenden och samarbetsprojekt samt informationsut— bytet med utlandet. I gruppen ingår Svenska institutet, statens kulturråd, Rikskonserter, Musikaliska akademien, Nämnden för nordiskt musikarbete (NOMUS), Sveriges Riksradio och utrikes— departementets informationsbyrå. De tre institutioner som är de största statliga bidragsgivarna, dvs Rikskonserter, statens kulturråd och Svenska institutet, har utarbetat en ansvarsför— delning sinsemellan. Ansvarsfördelningen har hittills fungerat tillfredsställande. Den nuvarande ansvarsfördelningen innebär bl. a. att Rikskonserter svarar för bidragsgivningen till yrkesverksamma enskilda artister och mindre ensembler medan kulturrådet svarar för bidragen till musikinstitutionerna och de större fristående ensemblernas samt amatörensemblernas tur- néer.

Även inom bildenstgmrådet finns kontinuerliga kontakter med Svenska institutet. Ofta är ansvarsfördelningen den att kultur— rådet svarar för bidrag till internationella organisationer och de resor som sammanhänger med deras verksamhet och institutet svarar för expertbesöken. Däremot förekommer inget samråd med konstnärsnämnden.

Kulturrådet har även lämnat synpunkter på det fremtide kultur—

samarbetet med utlandet. Rådet har utvecklat och preciserat mo- tiven för kultursamarbetet och därvid särskilt betonat behovet att hävda den nationella identiteten, det lilla språkområdets problem, kulturinstitutionernas och konstnärernas behov, inte- grationsarbetet inom EG och det kulturpolitiska erfarenhetsut-

bytet.

Enligt kulturrådets mening fungerar samarbetet bra mellan de centrala organ, som stöder samarbete och erfarenhetsutbyte över hela kulturområdet dvs. utbildningsdepartementet, utrikesdepar- tementet, statens kulturråd, Svenska institutet samt styrelsen för internationell utveckling (SIDA) och beredningen för inter— nationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS).

Rådet anser att det behövs ökade resurser för kultursamarbetet och att det är mest rationellt att öka de centralt disponibla medlen dvs. de medel, som fördelas av kulturrådet och Svenska institutet. Kulturrådet föreslår att rådets anslagspost till internationellt kulturutbyte, som budgetåret 1988/89 uppgår till drygt 2,5 milj. kr., ökas med 7,5 milj. kr. till 10 milj. kr.

5.6 Vissa kulturinstitutioner

I detta avsnitt redovisas i enlighet med utredningens uppdrag den internationella verksamheten budgetåren 1979/80 - 1986/87 vid de kulturinstitutioner, som erhöll särskilda medel för internationellt kulturutbyte i SIK—propositionen.

Utredningen har inte närmare undersökt den internationella verksamheten vid samtliga statliga kulturinstitutioner eller vid övriga institutioner och organisationer som får statliga bidrag. Utredningen är emellertid medveten om att de flesta kulturinstitutioner och organisationer i större eller mindre omfattning har internationella kontakter och att det är en na—

turlig uppgift för dem.

Riksutställningar erhöll inga nya medel för internationell verksamhet i SIK-propositionen men har under utredningens arbe— te i särskild skrivelse redovisat denna. Detta behandlas därför nedan.

Felkperkernes Centrelgrgenieatien

Qrganisetipn

Folkparkernas Centralorganisation är en sammanslutning av ca 160 folkparker, som bedriver verksamhet med stöd av folkrörel— serna eller kommunerna. Folkparkernas Centralorganisation får statligt bidrag för sin verksamhet. Detta uppgår budgetåret 1987/88 till 3 590 000 kr. Organisationen har också statligt anslag för konstnärlig utsmyckning i folkparkerna. Uppgifter Folkparkernas Centralorganisation är ett serviceorgan åt folk- parkerna i frågor, som rör bl. a. planering och förvaltning av byggnader, förmedling av dansmusik, artister, teater och annan I l l [ programverksamhet samt information och personalutbildning. Or— ganisationen gör också egna scenproduktioner och utger tid- skriften Scen och Salong. Internationell verksemhet — innehåll och anslagsptveckling Folkparkernas Centralorganisation organiserar internationella gästspel för folkparkernas räkning. Organisationen tilldelades 300 000 kr. i SIK—propositionen för internationella gästspel.

Härigenom har de internationella gästspelen kunnat bedrivas un- der varje budgetår, men beloppet har måst behållas till omkring 300 000 kr. Medlen har endast använts till att ta emot gäst- spel. Några gästspel från folkparkernas sida till de länder som gästat Sverige har inte skett. Under budgetåren 1979/80 1986/87 har nedanstående belopp använts till internationella gästspel.

1979/80 270 000 1980/81 410 000 1981/82 305 000 1982/83 270 000 1983/84 300 000 1984/85 200 000 1985/86 300 000 1986/87 415 000

Gästspelen har innehållit framträdanden av olika musik- och teatergrupper, cirkus m. m., i många fall från olika östländer och Afrika.

Utöver finansiering av gästspelen har representanter för Folk- parkernas Centralorganisation företagit studieresor till flera länder för planläggning av framtida internationella gästspel. Sådana resor har gjorts till Ungern, Kuba, Jamaica, Mexico, USA, Kanada, DDR, Västtyskland, Kina och Nordkorea.

vri 1 r '11 in rn i n 11 v rk mh

Folkparkernas Centralorganisation har under budgetåren 1979/80 _ 1986/87 erhållit följande bidrag.

1979/80 25 000 utbildningsdepartementet 1980/81 24 500 Svenska institutet

35 000 SIDA

32 000 ABF 1981/82 20 000 Svenska institutet

60 000 utbildningsdepartementet 15 000 Stockholms kulturnämnd

20 000 SIDA 27 000 ABF 1982/83 — 1983/84 — 1984/85 50 000 Svenska institutet 1985/86 125 000 Svenska institutet 25 000 statens kulturråd 1986/87 1 100 000 UD (SIDA)

Synpunkter QCh erferenheter

Folkparkernas Centralorganisation anser att det är synnerligen angeläget att inte bara vidmakthålla utan också utveckla de in- ternationella gästspelen i Sverige. De medel som organisationen erhöll i SIK-propositionen har inte kunnat ökas. Det innebär att dessa medel (300 000 kr.) nu motsvaras av mindre än 200 000 kr. i 1979 års penningvärde. Tillskotten från olika bidrags- givare har emellertid kunnat möjliggöra den fortsatta existen- sen av gästspel.

Folkparkernas Centralorganisation får årligen ett stort antal förfrågningar från olika länder, som är intresserade av gäst— spel i Sverige. Av ekonomiska skäl måste man dock säga nej till

de flesta erbjudandena.

Folkparkernas Centralorganisation finner det vidare angeläget att det tillskapas särskilda medel som gör det möjligt att ock- så skicka ut svenska artister till de länder folkparkerna har gästspel från.

Kgnstnärsnämnden

Qrgenisatien

Konstnärsnämnden är en statlig myndighet. Kansliet består av fem tjänster. Därutöver anlitas extra personal motsvarande ca 0,75 årsverk. Nämndens förvaltningskostnader uppgick 1986/87 till 2 785 080 kr. Nämnden leds av en styrelse, som utses av

regeringen.

Inom konstnärsnämnden finns fyra organ för handläggning av ärenden rörande bidrag och ersättningar till konstnärer, nämli- gen styrelsen för Sveriges bildkonstnärsfond, arbetsgruppen för upphovsmän på musikområdet, arbetsgruppen för musiker och sångare samt arbetsgruppen för scenoch filmkonstnärer.

Uppgifter

Konstnärsnämnden skall enligt sin instruktion (l976:531. om- tryckt l985:697, ändrad 1986z932) handha ärenden om bidrag och ersättningar till konstnärer samt hålla sig underrättad om konstnärernas ekonomiska och sociala förhållanden. Konstnärs— nämnden disponerar två anslag under utbildningsdepartementets huvudtitel, nämligen F 5 Visningsersättning åt bild- och form— konstnärer samt F 6 Bidrag till konstnärer.

Visningsersättningen uppgick budgetåret 1986/87 till 22 203 000 kr. och 1987/88 till 32 203 000 kr.

Anslaget Bidrag till konstnärer disponerades nämnda budgetår på följande sätt

Bidrag till författare, översättare och kulturjournalister* 1 168 000 1 210 000 Bidrag till dramatiker* 1 370 000 1 411 000 Bidrag till bild— och formkonstnärer 3 157 000 3 250 000 Bidrag till upphovsmän på musikområdet 2 086 000 2 147 000

Bidrag till scen— och filmkonstnärer samt musiker och sångare 7 391 000 7 609 000

Summa 15 172 000 15 627 000

* Medlen under anslagsposten betalas ut av konstnärsnämnden till styrelsen för Sveriges författarfond, som fördelar pengarna.

Internetienell verksemhet - innehåll eeh enslegsutvetkling

Konstnärsnämndens huvudsakliga insatser för det svenska kultur— utbytet med utlandet utgörs av de projektbidrag som ges till enskilda och samverkande konstnärer för utställningar i utlan— det. Bidraget avser i första hand rese- och transportkostnader i samband med utställning. I SIK-propositionen tilldelades konstnärsnämnden 100 000 kr. för internationellt kulturutbyte.

Konstnärsnämnden har under budgetåren 1979/80-1986/87 fördelat nedanstående medel till utställningar i utlandet.

Budgetår Bidrags- Antal utställningar

belopp Norden öv.Europa Utanför Europa Totalt 1979/80 126 500 11 16 2 29 l980/81 169 700 3 16 10 29 1981/82 189 100 8 18 10 36 1982/83 162 000 12 13 5 30 1983/84 188 200 10 17 6 33 1984/85 254 800 '11 22 4 37 1985/86 275 000 15 17 5 37 1986/87 339 000 17 24 5 46

Konstnärsnämnden bidrar också till finansieringen av ett sti- pendium som årligen tilldelas en svensk konstnär för vistelse vid Project Studio One (PS One) i New York. Konstnärsnämndens bidrag till PS One har under senare år uppgått till 100 000 kr. För budgetåret 1987/88 höjs det till 120 000 kr.

Nämnden har beslutat om ett liknande ateljéstipendium för vis- telse vid Könstlerhaus Bethanien i Västberlin. Kostnaden beräk- nas för konstnärsnämndens del uppgå till 70 000 kr.

När det gäller ton- och scenområdena har konstnärsnämnden i be- gränsad omfattning gett bidrag till grupper för gästspel utom- lands. När så skett har nämnden först samrått med statens kul— turråd eller Svenska institutet.

Konstnärsnämnden delar dessutom ut resebidrag inom alla konst— områden, som nämnden arbetar med.

Synpunkter och erfarenheter

Konstnärsnämnden frågar sig om det är rationellt att stödet till internationellt kulturutbyte kanaliseras via flera olika organ. Det är inte ovanligt att grupper som fått bidrag från statens kulturråd och Svenska institutet finner att pengarna inte räcker för att genomföra planerade gästspel eller utställ- ningar och därför vänder sig till konstnärsnämnden, som emel- lertid saknar särskilda medel för sådana ändamål. Konstnärs— nämnden anser att mycket talar för att Svenska institutet ges ett övergripande ansvar och tillförs erforderliga medel, åtminstone vad gäller ton- och scenområdena.

Konstnärsnämnen anser också att det kan diskuteras om det är rationellt att flera olika organ är med och finansierar PS One stipendiet. För närvarande svarar NUNSKU för utlysningen av stipendiet, Konstakademien för ateljéhyra och konstnärsnämnden för resa, uppehälle och material samt Svenska institutet för

vissa utställnings- och kontaktkostnader. Konstnärsnämnden svarar för två tredjedelar av de sammanlagda kostnaderna.

Vidare anser konstnärsnämnden att det finns anledning att diskutera relationerna mellan konsnärsnämnden och NUNSKU, eftersom båda myndigheterna fördelar bidrag till utställning av nutida svensk konst i utlandet. Konstnärsnämnden innefattar f. n. fyra bidragsfördelande organ under ledning av en styrelse och med ett gemensamt kansli. Konstnärsnämnden har getts en flexibel struktur så att den lätt kan anpassas till ändrade behov. NUNSKU skulle utan svårighet kunna inpassas i konstnärs- nämnden som ett femte organ och även överta bildkonstnärs- fondens fördelning av bidrag till utställningar i utlandet. Konstnärsnämndens lokaler rymmer den personal NUNSKU behöver.

r ani ation

Riksteatern är en riksorganisation för lokala teaterföreningar. Till Riksteatern är även länsteaterföreningar knutna. Stats- bidraget till Riksteatern uppgår budgetåret 1987/88 till 128 215 000 kr.

Uppgifter

Enligt de av Kungl. Maj:t den 28 juni 1974 utfärdade bestämmel- serna angående statsbidraget till Svenska Riksteaterns verksam- het skall bidraget användas för central och regional produktion och distribution av teater som komplettering till regional och lokal teaterverksamhet.

In rn i n 11 v rk mh — inn håll ch n 1 v cklin

Riksteaterns internationella verksamhet har karaktären av kul- turutbyte där Riksteatern även strävar efter att i utlandet presentera svenska produktioner. Huvuduppgiften är dock att ta emot utländska gästspel till Sverige. Riksteaterns organisation gör det möjligt för olika delar av landet att få ta del av främmande länders kulturyttringar. Riksteatern har bedrivit gästspelsverksamheten huvudsakligen inom ramen för ordinarie budget, förutom de finskspråkiga gästspelen för vilka Riks- teatern sedan ett flertal år erhållit särskilda anslag. Detta har inneburit att utlandsgästspelen har genomförts antingen som självbärande projekt eller genom subventioner ur den ordinarie

budgeten.

Riksteatern har under de senaste åtta åren genomfört 39 ut-

ländska gästspelsturnéer i Sverige från 22 länder represente- rande östeuropa med 6 gästspel, Västeuropa med 20, Afrika med 2, Mellanöstern med 3, Bortre Asien med 1, Nordamerika med 1 och Sydamerika med 6 gästspel. Gästspelens längd har varierat kraftigt men har i genomsnitt bestått av ca 15 turnéföreställ- ningar per gästspel. De har främst berört mellersta och södra Sverige.

Gästspelen har avsett teatergrupper, sång- och musikgrupper, dansteatergrupper, musikteatergrupper, dockteatergrupper, mim-

teatergrupper, clowngrupper m. m.

Nettokostnaderna för gästspelen uppgick budgetåren 1979/80 1986/87 till följande belopp.

Budgetår Nettekestneg

1979/80 203 000 1980/81 410 000 1981/82 437 000 1982/83 536 000 1983/84 372 000 1984/85 102 000 1985/86 295 000 1986/87 203 000

Till detta kommer 44 finskspråkiga gästspel från Finland, vil—

kas kostnader framgår av nedanstående tabell och för vilka Riksteatern erhåller särskilda statliga medel.

Budgetår Anslag för den finska Utfall avseende den del av

teaterverksamheten anslaget för finsk teater— totalt (i vilken ingår verksamhet som avser gäst- anslag för finsk spelsverksamheten amatörteaterverksamhet)

1979/80 400 000 400 000 1980/81 941 000 577 000 1981/82 956 000 534 000 1982/83 1 030 000 506 000 1983/84 1 092 000 521 500 1984/85 1 162 000 560 800 1985/86 1 250 000 667 700 1986/87 1 350 000 690 000

Dessutom bedriver Riksteatern internationell gästspelsverksamhet genom Dansteatern i Stockholm och på Södra Teatern i Stockholm. Under den aktuella perioden har flera teater- och dansgrupper från olika länder gästspelat på dessa scener.

Riksteatern har vidare själv årligen gästspelat utomlands huvud— sakligen med de båda till Riksteatern knutna balettgrupperna Cullbergbaletten och Cramérbaletten, men har även i viss mån gästspelat med egenproducerade talteaterproduktioner. Gästspelen har oftast gått till västeuropeiska länder, något enstaka balettgästspel har gått till östeuropa. Några av dessa gästspel har bl. a. delfinansierats med bidrag från utrikesdepartementet och Svenska institutet. Finansieringen av balettgästspel i ut— landet sker dock i allmänhet så att de genomförs självbärande.

Som en följd av SIK-propositionen tilldelades Riksteatern en förstärkning av anslaget för internationell kulturutbytesverk- samhet med 250 000 kr.

övriga bidrag till internationell verksemhet

Riksteatern har i begränsad omfattning fått ekonomiska bidrag från olika centrala instanser för gästspelsutbyte. Riksteatern åter sig av princip inte sponsras.

Synpunkter och erfarenheter

Riksteatern framhåller att bristen på resurser är det största problemet för att kulturlivet skall kunna vidmakthålla och sti- mulera sina internationella kontakter. Resurserna är inte anpas- sade till de behov som finns och till de kostnader som interna- tionellt utbyte innebär.

Det är angeläget att mottagarna av Riksteaterns utländska gäst— spel i Sverige, dvs. de lokala teaterföreningarna, får ökat stöd från kommunerna.

Det är tämligen svårt för större kulturinstitutioner att för gästspelsutbyte kunna få ekonomiskt stöd från centrala instanser i Sverige. Planering och effektivt utnyttjande av de resurser som finns, försvåras av att anslagen är splittrade och svår- överskådliga. Dessutom är de resurser som finns att söka till sådan verksamhet mycket blygsamma i förhållande till kostnaderna för att genomföra större gästspel.

Qrganisetion

Operan bedriver sin verksamhet i aktiebolagsform. För verksam- heten gäller de av regeringen den 30 juni 1977 utfärdade bestäm-

melserna om statsbidrag till Operan. Statsbidraget uppgår bud- getåret 1987/88 till 154 007 000 kr.

Uppgifter

Operan har som huvuduppgift att ge föreställningar inom konst- arterna opera och balett i Stockholm samt i mån av resurser även utanför Stockholm.

rn i n 11 v rk mh - inn h 11 h n 1 v klin

Operan tilldelades 150 000 kr. i SIK-propositionen för interna- tionellt kulturutbyte, som förstärkning av ordinarie anslag.

Operans utlandsutbyte kan indelas i tre kategorier.

1. Ensemblegästspel (såväl ensidigt som bilateralt). Dessa gästspel är mestadels mycket omfattande och kostnadskrävande. Finansieringen vid utbyte med Västeuropa, USA osv. innebär att mottagaren måste stå för de merkostnader som gästspelet orsakar. Vid utbyte med statshandelsländer står var och en för egna rese- och transportkostnader medan mottagaren svarar för uppehållet på

platsen.

! Ensemblegästspel t Antal i År Plats förest. Kostnad Ensemble ! % 1980/81 Niesbaden/ ! Ludvigshafen 5 + 2 400 000 Operan i Stockholm 2 800 000 Finlands ; national- i opera l l 1981/82 Sovjet 14 300 000 Operaba- 1 letten Kuopio Finland 3 100 000 "- 1982/83 Stockholm 2 200 000 Nederlands Danstheater " 6 700 000 Operan, " Paris 3 100 000 Dansgrupp l 1983/84 San Antonio 2 + 2 - Operabalet- ten, San ! Antonio, Texas 1984/85 Stockholm 6 1 250 000 Estonia Teatern, Tallin Bergen 3 - Operan 1985/86 - 1986/87 Stockholm, 2 800 000 Dansgrupp, Eskilstuna, Ystad 6 Paris Umeå

2. Individuella artistutbyten

När det gäller svenska artisters engagemang utomlands medverkar Operan genom att i möjligaste mån bereda artisterna ledighet. Kostnaden för engagemang av utländska artister framgår av i nedanstående redovisning.

Regis- Koreo— Diri År Sångare Dansare sörer grafer Scenogr. genter Kostn

1979

/80 7 5 - 6 5 7 1 800 000 1980 /81 7 l — 8 6 12 2 300 000 1981 /82 4 2 - 3 3 10 1 900 000 1982 /83 5 3 1 2 2 6 1 750 000 1983/ uppgift 84 4 - - - — - saknas 1984 /85 6 — — 3 2 10 1 750 000 1985 /86 9 l - 1 - 7 1 750 000 1986 uppgift 187 10 - - 2 2 11 saknas

3. Internationella samarbetsorgan inom branschen

Inom ramen för International Association of Opera Directors och Nordiska Teaterledarrådet bedrivs ett utvecklat samarbete i en rad frågor. vri a idr ill in rna i n 11 verk amh

Operan har under perioden inte finansierat gästspel (egna eller gästande) med sponsormedel.

n nk r h rf r nh r

Operan anser att de tilldelade SIK-medlen endast marginellt bi- dragit till något utvidgat kulturellt utbyte med omvärlden. Enligt Operans uppfattning var det olyckligt att splittra upp SIK—medlen på så många mottagare. I stället borde hela beloppet ha ställts till Svenska institutets förfogande för att åstad— komma årliga målinriktade kraftsamlingar.

Dramaten bedriver sin verksamhet i aktiebolagsform. För verk- samheten gäller de av regeringen den 30 juni 1977 utfärdade bestämmelserna om statsbidrag till Dramatiska teatern. Stats— bidraget uppgår 1987/88 till 86 675 000 kr.

Uppgifter Dramaten har ställning som Sveriges dramatiska nationalscen och

bedriver sin verksamhet på sex scener i Stockholm. Därutöver bedriver Dramaten en viss turnéverksamhet.

n r ti 11 v rk mh - inn h 11 h n 1 v lin

Dramaten har under perioden 1979/80 - 1986/87 genomfört flera turnéer utomlands. Utgångspunkten vid varje avtal om turné är att ökade kostnader skall täckas av ökade intäkter. Detta har kunnat uppnås de två senaste åren. Det vanligaste är att arran- gören betalar hela turnékostnaden.

Dramaten tilldelades 150 000 kr. i SIK-propositionen för inter- nationellt kulturutbyte.

ml n

T rn v rk mh

År Antal turnéer Totala intäkter Totala kostnader 1979/80 3 500 000 650 000 1980/81 8 650 000 820 000 1981/82 2 350 000 450 000 1982183 2 375 000 460 000 1983/84 4 532 000 765 000 1984/85 4 1 350 000 1 700 000 1985/86 6 1 362 000 1 304 000 1986/87 8 2 560 000 2 500 000 'vri i r ill in rn i n 11 v rk mh

Bidrag från Svenska institutet och statens kulturråd har erhål- lits i några fall. Några bidrag från sponsorer har däremot inte förekommit.

Rik k n r r

r ni i n

Den 1 januari 1988 genomfördes en omorganisation av regionmusi- ken och Rikskonserter, vilken innebär att landstingen övertar huvudmannaskapet för den regionala musikverksamheten samt att en ny statlig stiftelse, Svenska Rikskonserter, bildas på cen-

tral nivå. Denna redovisning omfattar den gamla stiftelsen Rikskonserters verksamhet 1979/80 — 1986/87. Anslaget till Rikskonsertverksamheten uppgick 1986/87 till 53 725 000 kr.

Uppgifter

Rikskonserters uppgifter var under den aktuella perioden att främja musiklivet genom att ge råd och informera i frågor om konsertverksamhet och andra musikframträdanden, anordna och förmedla konserter som komplettering till annan musikverksamhet i landet samt i övrigt verka för musiklivets utveckling.

Internetionell verksamhet - innehåll och anslagsutveckling

Rikskonserters internationella verksamhet kan i huvudsak delas in i tre kategorier.

1. Stöd till mindre projekt. Detta stöd innebär i regel bidrag till grupper som på eget initiativ sökt stöd hos Riks- konserter för konsertverksamhet i utlandet.

2. Stöd till större projekt dvs. speciella ländersatsningar, som genomförs på Rikskonserters eget initiativ.

3. övriga kostnader på utlandsområdet dvs. resor för egen personal, utskick av grammofonskivor till utlandet samt infor— mationsmaterial.

Fördelning av kostnader på de tre kategorierna under budgetåren 1979/80 - 1986/87 redovisas i nedanstående tabell.

Stöd till Stöd till Övriga mindre projekt större projekt kostnader Totalt

1979/80 342 570 121 000 60 000 523 570 1980/81 300 000 125 000 75 000 500 000 1981/82 218 500 175 000 80 000 473 500 1982/83 433 735 314 805 46 800 795 340 1983/84 502 000 793 300 51 000 1 346 300 1984/85 300 000 1 281 100 36 000 1 617 100 1985/86 440 000 344 700 51 072 835 772 1986/87 557 092 268 167 88 741 914 000

Genom bidrag från Rikskonserter ges många svenska artister och ensembler möjlighet att turnera i utlandet. Till vissa av dessa arrangemang ger Rikskonserter också informationsstöd i form av t. ex artistpresentationer på engelska/tyska/franska, press- material m. m.

Rikskonserter har också under den aktuella perioden arbetat med mer eller mindre omfattande projekt i ett stort antal länder. Exempel på sådana projekt är Svenska musikdagarna i Ungern våren 1980, skolmusikprojektet i Frankfurt am Main (1979-81), musikutbyte med Finland 1982/83, den stora satsningen på nor- disk musik i USA i samband med Scandinavia Today 1982/83, svensk musik på Island 1983/84, Sounds of Sweden i London sä- songen 1983/84, svenskt projekt i Montepulciano, Italien, i augusti 1984, Diorama-projektet i Schweiz säsongen 1984/85, Sounds of Sweden i London i april 1985 och Tillsammans Schweden besucht Berlin oktober 1986 — mars 1987 samt regelbundet artistutbyte med östeuropa främst DDR och Tjeckoslovakien.

Härutöver tillkommer produktioner i form av turnéer med ut- ländska artister och ensembler i Sverige.

Rikskonserter har under tiden 1979 - 1987 producerat 16 nummer av bulletinen Music in Sweden/Musik in Schweden/Musique en Suede. Bulletinen har behandlat olika ämnen inom svenskt musik— liv och har kostnadsfritt sänts till enskilda och organisa- tioner/institutioner i ett stort antal länder i och utanför Europa. Den totala upplagan (samtliga tre språk) var 1986 9 000 ex. Snittkostnaden för en utgåva på tre språk i 9 000 ex kan beräknas till ca 75 000 kr.

Rikskonserter ger också stödbidrag för turnéer till Centre Culturel Suédois i Paris. Dessa har under perioden uppgått till följande belopp.

Kestned

1980/81 40 000

1981/82 27 000

1982/83 44 200

1983/84 48 875 1984/85 64 895 (delvis på CCS) 1985/86 72 500 "-

1986/87 124 767 "—

Rikskonserter tilldelades 250 000 kr. i SIK-propositionen som en förstärkning av medlen för internationellt kulturutbyte.

Qrgenisatien

Regionmusiken har fram till den 1 januari 1988 varit en statlig myndighet, som omfattat 22 musikavdelningar fördelade på åtta regioner. Den 1 januari 1988 genomfördes en omorganisation av regionmusiken och Rikskonserter, vilken innebär att landstingen övertar huvudmannaskapet för den regionala musikverksamheten samt att en ny statlig stiftelse, Svenska Rikskonserter, bildas på central nivå.

Denna redovisning omfattar regionmusikens verksamhet 1979/80 1986/87. Anslaget till regionmusiken uppgick 1986/87 till 109 841 000 kr.

Uppgifter

Enligt sin instruktion (1973z446, ändrad senast 19862930) hade regionmusiken under den aktuella perioden uppgifter inom både det allmänna musiklivet och försvaret. Verksamheten innefattade främst framträdanden inom försvaret, offentliga konserter, skolkonserter, framträdanden i föreningsliv och vid vårdanstal— ter m. m. samt insatser till stöd för amatörmusiken.

Internetienell verksemhet — innehåll eeh enslegsetveekling

Regionmusiken bekostade turnéer och utlandsresor för sina mu— sikavdelningar. Regionmusiken tilldelades 20 000 kr. i SIK-pro-

positionen.

Medel för den internationella verksamheten har utgått enligt följande

1979/80 270 000 1980/81 196 000 1981/82 61 000 1982/83 126 000 1983/84 231 000 1984/85 452 000 1985/86 169 000 1986/87 100 000 (ca)

Härutöver tillkommer gage samt rese- och traktamentsersätt- ningar för utländska gästartister, instruktörer och dirigenter.

Mesikeliska ekeeemien

Musikaliska akademiens verksamhet bedrivs i enlighet med av regeringen fastställda stadgar. Vid akademien finns fem tjäns- ter. Statsbidraget till akademien omfattar 1987/88 1 646 000 kr.

Uppgifter

Musikaliska akademien skall främja tonkonsten och vårda musik- livet. Akademien skall även följa utvecklingen inom det svenska och internationella musiklivet, ta initiativ som främjar den svenska musikkulturen och inom musikens områden stödja konst- närligt utvecklingsarbete m. m.

h ansl su v klin

In rn i n 11 v rk amh - inn h'll

Musikaliska akademien tilldelades 40 000 kr. för interna- tionellt kulturutbyte i SIK—propositionen. Akademien har sedan dess behållit SIK—medlen på samma nivå. Akademien lämnar därut— över bidrag till mer renodlat musikutbyte i utlandet. Belopp kan emellertid inte anges.

Akademien utdelar dessutom årligen betydande utlandsstipendier, 1979/80 ca 1 milj. kr. och 1987 ca 2 milj. kr., ur avkastningen av till akademiens enskilda del överlämnade donationer för sti-

pendier.

vri i r ill in rn i n 11 v rk amh

Staten bekostar genom särskilda bidrag fonogramantologin Musica Sveciae, genom vilken en mycket betydande information om svensk musik sprids utomlands. Det årliga bidraget har vuxit från 1,3 milj. kr. 1983 till f. n. 1,936 milj. kr.

Av andra medel som akademien disponerar utöver statsbidraget bekostas utgivningen på engelska eller andra språk av en lång rad skrifter, inte minst inom musikakustisk forskning.

År 1986 tilldelades akademien 0,5 milj. kr. från Wallenberg- stiftelsen. Avkastningen skall användas för internationellt

forskarutbyte.

Någon egentlig sponsring har inte förekommit utom beträffande 1985 års Norld Philharmonic Orchestra (1985), då SAS lämnade bidrag genom flygresor, inkvartering och traktamenten till ca 95 musiker från flera länder, främst genom akademiens samord- ning.

Riksårkivet

Qrganisatien

Riksarkivet är en statlig myndighet, vars arbete leds av en styrelse som utses av regeringen. Riksarkivets förvaltnings- kostnader uppgår 1987/88 till 18 735 000 kr.

Uppgifter

Riksarkivet är central förvaltningsmyndighet för arkivfrågor och chefsmyndighet för landsarkiven. För riksarkivet gäller förordningen (1977z553) med instruktion för riksarkivet (ändrad senast 1986z40 och 937).

Internetienell verksåmhet - innehåll eeh enslegsetveekling

Riksarkivet deltar bl. a. i arbetet i International Council on Archives (ICA), som är en organisation för det internationella arkivsamarbetet. Det viktigaste arbetet försiggår i ständiga kommittéer och det svenska arkivväsendet är representerat i fem kommittéer. Genom arbetet i ICA kan riksarkivet följa utveck— lingen på arkivområdet och medverka till rationellt arkivväsen i tredje världen.

Med de nordiska länderna har riksarkivet nära kontakter genom informella riksarkivariemöten, gemensam tidskrift Nordisk arkivnyt, besök, utbytestjänstgöringar och genom vart tredje år anordnade nordiska arkivdagar.

Vidare är följande tre projekt betydelsefulla i fråga om det internationella informations- och kulturutbytet.

1 1 i .5 l

Utgivnings- och publiceringsarbete

Under perioden 1979 - 1987 har riksarkivet medverkat i två arbetskrävande publikationer, nämligen Sources of the History of North Africa, Asia and Oceania in Finland, Norway and Sweden (1981) samt La Suéde et la Russie, Documents et materiaux

1809 — 1818 (Uppsala 1985).

2. Avtal om kulturutbyte med statshandelsländerna i östeuropa.

Samarbetsprogram finns med Sovjetunionen.

3. Direktkontakterna mellan Sverige och östeuropa har ökat. Det innebär att ett större antal forskare och arkivtjänstemän från Östeuropa besökt riksarkivet — i regel genom förmedling av Svenska institutet.

Kostnaderna för riksarkivets deltagande i internationella or- ganisationer m. m. redovisas i följande tabell. Dessa siffror är minimisiffror.

1979/80 15 753 1980/81 52 434 1981/82 54 091 1982/83 74 277 1983/84 54 406 1984/85 80 100 1985/86 124 465 1986/87 118 515

Riksarkivet tilldelades 20 000 kr. i SIK—propositionen.

Ovriga bidreg till internetionell verksamhet

Endast i ett fåtal fall har riksarkivet erhållit särskilda statliga bidrag. Vid ett besök från Sovjetunionen erhöll riks— arkivet särskilda medel från UD.

Näringslivet har i ett par fall bidragit till representations- kostnader bl. a. då Sverige var värdland för ICA:s Committee on business archives 1986.

Riksantikvarieämpetet

mmm

Myndigheten riksantikvarieämbetet och statens historiska museer omfattar riksantikvarieämbetet, historiska museet, kungl. mynt- kabinettet, medelhavsmuseet, en teknisk institution och Vitter— hetsakademiens bibliotek. Myndigheten leds av en styrelse som utses av regeringen. Förvaltningskostnaderna för riksantik- varieämbetet uppgår 1987/88 till 51 120 000 kr. Vid ämbetet finns ca 130 tjänster.

Uppgifter

Enligt myndighetens förordning (1975:468) med instruktion för riksantikvarieämbetet och statens historiska museer (ändrad senast l986:209 och 926) svarar riksantikvarieämbetet för myn- dighetens kulturminnesvårdande uppgifter.

Internationell verksamhet - innehåll eeh anslagsutveekling

Riksantikvarieämbetet tilldelades 20 000 kr. i SIK-proposi- tionen för internationell kontaktverksamhet som förstärkning av det ordinarie anslaget. Denna ökning har betytt att enstaka ex- perter har kunnat delta i det internationella kulturutbytet. Under budgetåren 1979/80 - 1986/87 har nedanstående belopp an- vänts till den internationella verksamheten.

1979/80 37 000

1980/81 48 000

1981/82 47 000

1982/83 45 000 + 18 000 intern omföring 1983/84 45 000 + 15 000 "-

1984/85 46 000

1985/86 54 000 + 7 000 "-

1986/87 55 000 + 8 000 "-

Fr. o. m. budgetåret 1981/82 finns ett särskilt konto för ut- rikes resor och internationellt kulturutbyte, vars omfattning beslutas inför varje budgetår.

övriga bidrag till internatienell verksamhet

Riksantikvarieämbetet har under den aktuella perioden erhållit bidrag från flera olika håll, framför allt offentliga men även privata. Detta framgår av nedanstående tabell.

År Bidragsgivare Summa

1979/80 Svenska institutet 10 000 Volkswagenwerk, Tyskland

1980/81 Foreningen til norske fortidsminnesmerkers

bevaring 5 000 Tromsö universitet 3 000 1981/82 Danska fredningsstyrelsen 10 000 ölföretaget Gösser, österrike 5 000 1982/83 Norld Nildlife Fund 5 000 Jernkontoret 3 000 Trondheims universitet 3 000 1983/84 Konsthögskolan 10 000 Tjänsteman på egen bekostnad 5 000 Jernkontoret 3 000 Nordiska rådet 50 000 Utbildningsdepartementet, särskilda kulturella ändamål 50 000 1984/85 Riksbanksfonden 5 000 Jernkontoret 4 500 Old Bush Mill Nhiskey Destilleries 2 000 Konsthögskolan 10 000 Danska fredningsstyrelsen 6 000 1985/86 Arkeologiska Samfundet 3 000 Konsthögskolan 12 000 ASEA/SE-Banken/Norbergs kommun 125 000 utbildningsdepartementet 10 000 Nordiska kulturfonden 50 000 1986/87 Danska Fredningsstyrelsen 8 000 Miljövaerndepartementet, Norge 12 000 Konsthögskolan 10 000 Svenska institutet 8 000 Kungl. Vitterhetsakademien 15 000 Statens Naturvårdsverk 250 000 utbildningsdepartementet 50 000

(Redovisningen kan vara ofullständig på några punkter)

Riksantikvarieämbetet har också blivit engagerat i ett par om— fattande arkeologiska projekt på uppdrag av Swedish Agency for Research Corporation with Developing Countries (SAREC), nämli— gen Mocambiqueprojektet till en kostnad av 1 519 000 kr och Somaliaprojektet till en kostnad av 105 000 kr.

Synpunkter eeh erfårenheter

Rikantikvarieämbetet framhåller att det vore önskvärt att ämbe— tet fick möjlighet att vidga kontaktytor och perspektiv i stäl- let för att endast vidmakthålla i stort sett samma nivå, vilket skett under lO-årsperioden. De medel, som tillfördes ämbetet i SIK—propositionen har endast finansierat en tredjedel av den internationella kontaktverksamhet, som bekostats av myndighe- tens ordinarie anslag. Detta har ändå inte räckt för alla akti- viteter, som varit nödvändiga. Ämbetet har därför varit hänvi- sat till att söka extern finansiering, vilket många gånger är ett svårt och tidsödande arbete. Ämbetet deltar i Europarådets arbete och har under de senaste åren tagit ett särskilt ansvar för en ny kommitté inom ICOMOS - Archaeological Heritage Management - där ämbetet är helt hänvisat till bidrag från bl. a. utbildningsdepartementet i varje enskilt fall.

Riksantikvarieämbetet menar att det är ett slöseri med de för- nämliga resurser Sverige har i form av specialister inom en rad kulturhistoriska områden att inte ta vara på de rika tillfällen som finns att förkovra sig och dela med sig av kunskap och

vetande.

Histeriska museet

mmm

Historiska museet ingår i myndigheten riksantikvarieämbetet och statens historiska museer. Myndigheten leds av en styrelse som utses av regeringen. Historiska museets förvaltningskostnader uppgår budgetåret 1987/88 till 26 000 000 kr. Vid museet finns ca 58 tjänster (helår).

Uppgifter

Historiska museet skall fullgöra myndighetens uppgift att bevara och levandegöra minnet av äldre tiders kultur i Sverige, företrädesvis under förhistorisk tid och medeltid.

Internationell verksamhet — innehåll eeh enslagsutveekling

Historiska museet har en omfattande internationell utställ—

1 ningsverksamhet. Museet har visat flera utställningar med ut— ländskt material under den aktuella perioden samt även produ- cerat vandringsutställningar för visning utomlands.

Museet deltar också på annat sätt i internationellt samarbete, främst genom medverkan i forskningssymposier o. dyl. Kostna- derna för historiska museets internationella kontakter 1979/80- 1986/87 framgår av följande tabell.

1979/80 11 093 1980/81 109 739 1981/82 152 165 1982/83 195 298 1983/84 60 114 1984/85 169 378 1985/86 91 135 1986/87 69 794

i Historiska museet tilldelades 100 000 kr. i SIK-propositionen.

övrige bidreg till internatienell verksåmhet

Historiska museet har under perioden vid ett flertal tillfällen erhållit särskilda bidrag från offentliga institutioner.

Museet har i stor utsträckning avvisat att ordinarie verksamhet inklusive tillfälliga utställningar skall sponsras av olika företag. Utomlands har det emellertid ibland varit naturligt att olika företag bidragit till utställningarnas förverkligande. Årligen utlånas ett flertal föremål till av utländska museer sammanställda utställningar.

Synpunkter eeh erferenheter

De betydande nedskärningar som sedan 1979/80 gjorts av museets anslag har successivt försvårat museets möjligheter att ta ak- tiv del i internationellt samarbete. Budgetåret 1986/87 kunde museet endast avsätta 35 000 kr. av sina totala resurser till denna verksamhet. I övrigt finansieras museets internationella engagemang genom olika typer av bidrag och anslag.

Stetens kenstmeseer

r ni i n

Myndigheten statens konstmuseer omfattar nationalmuseet, moder— na museet och östasiatiska museet samt en förvaltningsenhet. Vid myndigheten finns närmare 150 tjänster. Förvaltningskostna- derna uppgår budgetåret 1987188 till 41 135 000 kr. Statens konstmuseer leds av en styrelse som utses av regeringen.

Uppgifter

Statens konstmuseer skall enligt förordning (1976:439) med instruktion för statens konstmuseer (ändrad senast 1986:254 och 927) främja konsten, konstintresset och konstvetenskapen. Museerna skall levandegöra äldre och nutida konstformer och de-

ras samband med samhällets utveckling samt verka för konstnär- lig och kulturell förnyelse.

Internatienell verksamhet - innehåll ech enslagsutveekling

Hela statens konstmuseers verksamhet är starkt internationellt inriktad. Såväl nationalmuseum som moderna museet och inte minst östasiatiska museet har sina naturliga kontakter utom- lands och av de utställningar som arrangeras har ca 50 procent inslag från utlandet eller är helt producerade av material som förts in från andra länder. Museerna har också en mycket öppen utlåningspolitik och deltar med enskilda mästerverk i större manifestationer i andra länder.

Statens konstmuseer arrangerar dessutom årligen ett växlande antal utställningar att visas utomlands.

Vid två tillfällen har nationalmuseum stått som värd för större vetenskapliga symposier med anknytning till samlingarna, nämli- gen 1984 angående Nederländsk manierism och 1987 ang. Backana-

ler av Tizian och Rubens. , l l 1 1 1 Den internationella verksamheten är så integrerad i museernas hela verksamhet att den inte går att separera. En stor del av det internationella utbytet sker dessutom på reciprok basis så att mottagande museer tar lejonparten av kostnaderna. Det gäl— ler i båda riktningarna. Utbytet med östländerna ser något an— norlunda ut. Där ligger större delen av kostnaden på det ut-

lånande landet.

Statens konstmuseer tilldelades 300 000 kr. för internationellt kulturutbyte i SIK-propositionen. Medlen har hållits skilda från övrig verksamhet och beslut om deras utnyttjande har i varje enskilt fall fattats av myndighetens styrelse. Stora delar av dessa SIK-medel används för tjänstemännens deltagande

i internationella organ.

Under budgetåren 1979/80 - 1986/87 har följande speciella beslut angående användningen av SIK-medel fattats.

1979/80 300 000 1980/81 188 000 1981/82 299 000 1982/83 188 000 1983/84 192 000 1984/85 296 000 1985/86 296 000 1986/87 296 000

Övriga bidråg till internetienell verksamhet

Statens konstmuseer har vid ett flertal tillfällen utöver ordi— narie anslag erhållit särskilda statliga bidrag till enskilda projekt. Härvid kan nämnas bidrag från utbildningsdepartemen— tet, statens kulturråd, Svenska institutet och Nordiska kultur- fonden.

Stöd från näringslivet har erhållits i följande fall. — American Express har sponsrat utställningar på moderna museet bl. a. de Kooning-utställningen 1983 med 30 000 kr. och Matisse-utställningen 1984 med 180 000 kr.

- Svenska handelsbanken ställde en garanti på 250 000 kr. för utställningen Kejsarens armé på östasiatiska muséet 1984. Speciella affischer fanns på Handelsbankens kontor över hela landet. Utställningen blev en stor framgång och garantin behöv- de inte utlösas. - Skandinaviska Enskilda banken gick 1985 in med en garanti på 100 000 kr. till utställningen Japansk keramik på östasiatiska museet. Utställningen vände sig i första hand till specialister och garantin behövde utnyttjas.

— SAS sponsrade moderna museet 1985 genom resor och transporter till ett värde av 250 000 kr. Motprestationen var annonser i museets kataloger. — IBM sponsrade 1986 utställningen En ny värld med 250 000 kr. Ytterligare närmare 175 000 kr. kom museet tillgodo i form av ersättning för entrébiljetter till IBM:s personal, för katalo- ger m. m.. Samma utställning sponsrades i Göteborg av bl. a. Volvo.

- Coca Cola-utställningen ställdes 1987 till myndighetens för- fogande utan kostnad.

- Vin- och Spritcentralen stödde Backanalutställningen 1987 med 200 000 kr.

Nämnden för utställningar av nutida svensk konst i tl nd N NSKU

Omaha—tiga

Nämnden sammanträder 4-5 gånger om året och består av ledamöter som utses av regeringen. Kansliet består av en person och finns inrymt i moderna museet, som också bidrar med viss administra- tion. Anslaget till NUNSKU uppgår budgetåret 1987/88 till 1 136 000 kr.

Uppgifter

NUNSKU har enligt sin instruktion (l986:539, ändrad 1986z935) till uppgift att anordna utställningar i utlandet av nutida svensk konst samt att vara det organ som enligt stadgarna för nordiskt biennalråd har att planlägga och genomföra svenskt deltagande i biennalutställningarna i Venedig.

In rn i n 11 v rk mh - inn h'll h h 1 v klin

Hela NUNSKU:s verksamhet är riktad mot utlandet. NUNSKU till— delades 250 000 kr. i SIK-propositionen som förstärkning av or— dinarie anslag.

Utställningar Svenskt delta- Bidrag producerade tagande arran— lämnat av Anslag av NUNSKU gerat av NUNSKU NUNSKU

1979/80 648 000 1980/81 956 000 1981/82 966 000 1982/83 985 000 1983/84 1 029 000 1984/85 1 060 000 1985/86* 1 113 000 1986/87 1 062 000

NåNNNåwN NN—låN ÖN—lN—lww—

* Fr. o. m. budgetåret 1986/87 beräknas medlen för NUNSKU:s sekreterartjänst under statens konstmuseers anslag till för- valtningskostnader.

NUNSKU administrerar årligen PSI—stipendiet, vilket innefattar kostnader för resa, traktamente och logi för en föredragande i New York samt utlysning av stipendiet i svensk press.

"vr i r

NUNSKU har sedan 1979/80 erhållit bidrag vid ett tillfälle från Nordisk Kulturfond och vid ett tillfälle från Svenska institu-

tet.

Volvo har vid ett par tillfällen bidragit med medel till kata- logproduktioner.

KUngligå pib1igteket

Or ni i n

Kungliga biblioteket är Sveriges nationalbibliotek. Vid biblio- teket finns 194 tjänster. Förvaltningskostnaderna uppgår bud- getåret 1986/87 till 59 782 000 kr. Kungl. biblioteket leds av en styrelse som utses av regeringen.

Uppgifter

Kungl. biblioteket har till uppgift att samla och bevara samt för forskning och studier tillhandahålla den svenska littera— turen i dess helhet, och därtill ett stort urval av andra län- ders vetenskapliga och litterära produktion, från de humanis- tiska och samhällsvetenskapliga arbetsfälten.

Biblioteket svarar för den svenska nationalbibliografin. Vidare ansvarar biblioteket för det landsomfattande biblioteksdata— systemet LIBRIS samt samordning av viss annan övergripande verksamhet inom forskningsbiblioteken.

Internetienell verksemhet - innehåll oeh epslegsetveekling

Forskningsbibliotekssfären kännetecknas av en mycket stor internationell kontaktverksamhet. Den internationella fjärr- lånetrafiken är mycket omfattande. Kungl. biblioteket har inte gjort någon ekonomisk särredovisning av denna.

Ett annat inslag i de internationella förbindelserna är bytes- förbindelserna. Kungl. biblioteket har 400 sådana. Denna verk- samhet är inte ekonomiskt särredovisad.

Kungl. biblioteket har fyra mer omfattande bytesförbindelser, nämligen med Leninbiblioteket i Moskva, Library of Congress i Washington, Bibliothéque Nordique vid S:te Genevieve—biblio- teket i Paris, där en svensk bibliotekarie tjänstgör i tvåårs- perioder med åtta års mellanrum, samt med Islands nationalbib— liotek i Reykjavik. Kungl. biblioteket har vidare sedan några år ett avtal med Deutsche Staatsbibliothek i Berlin, DDR, om ömsesidiga studiebesök.

Kungl. biblioteket har vidare visat ett antal utländska ut- ställningar i sina lokaler.

Utöver de etablerade traditionella förbindelserna präglas bib- lioteksarbetet av en fortgående internationalisering. Kungl. biblioteket representeras av en medarbetare som är ledamot av de internationella styrorganen ISBN- och ISSN-systemen, som svarar för de internationella standardnumren för böcker resp. periodiska skrifter.

Kungl. biblioteket deltar vidare på olika sätt i arbetet i den internationella biblioteksorganisationen IFLA.

I styrelsen för den nordiska samkatalogen för periodica, NOSP, är en tjänsteman från Kungl. biblioteket svensk representant.

Följande belopp har redovisats på ändamål som är att hänföra

till internationellt kultur— och informationsutbyte. 20 000 kr. tilldelades Kungl. biblioteket i SIK—propositionen.

1979/80 168 700 1980/81 125 700 1981/82 142 700 1982/83 214 400 1983/84 158 900 1984/85 218 000 1985/86 637 000* 1986/87 849 000*

*En svensk bibliotekarie var placerad i Paris under 1985/86 och 1986/87.

"vri i ra ill in rn i n 11 v rk mh

Kungl.biblioteket har inte erhållit några sådana bidrag.

Riksetställninger

r ni i n

Riksutställningar är en statlig stiftelse. Stiftelsen leds av en styrelse som utses av regeringen. Stiftelsens förvaltnings- kostnader uppgår budgetåret 1987/88 till 20 880 000 kr.

Uppgifter

Enligt sina stadgar (KRFS 197815) hade Riksutställningar till uppgift att främja utställnings- och konstbildningsverksamheten genom att förmedla och anordna utställningar, biträda med råd— givning och annan service samt i övrigt utveckla och förnya ut-

ställningen som medium för kunskapsförmedling, debatt och upp- levelse.

Riksutställningar skall samarbeta och samråda med statliga och kommunala myndigheter, kulturinstitutioner, organisationer och enskilda som är verksamma i samhälls— och kulturlivet.

In rn ion 11 v rk mh

Riksutställningar har internationella kontakter inom följande områden.

Eruduktiumav utställningen: fö: utlandet

Kontinuerligt gör flera av Riksutställningars utställningar gästspel i de nordiska länderna, framför allt i Norge och Fin- land.

I begränsad omfattning visas Riksutställningars utställningar i utlandet. Ett exempel utgör emellertid Flora i förvandling som under 1988 kommer att visas på British Museum och National His- tory i London.

Riksutställningar har producerat utställningar åt Svenska ins- titutet.

utländska utställninuac som distribueras_i_suetise Riksutställningar distribuerar även utländska utställningar i Sverige. Som exempel kan nämnas Nutida rysk grafik, Tio engels- ka konstnärer, Grafik från Jugoslavien och Bread and Roses.

utställningar som presenteras slika länder

Riksutställningar har under årens lopp gjort flera utställ—

ningar som presenterar olika länder eller företeelser i dessa. Som exempel kan nämnas Amandla, Esperanza, Kina - Mittens rike, Regnskog - en hotad värld och Dödskulten i Mexico.

Kutser_oeh_keneultinsatser

Riksutställningar har i andra länder deltagit i flera kurser som har anknytning till utställningsmediet. Riksutställningar har vidare som konsult deltagit i bl. a. referensgruppen inom Unesco-Icom för det nya nationalmuseet i Tripolis.

Studiebesök Qch seuiuatier

Riksutställningar tar regelbundet emot studiebesök från länder i hela världen. I Riksutställningars seminarier deltar ofta kolleger i andra länder för diskussion om utställningsmediet och andra frågor inom Riksutställningars arbetsområde.

n nk r h rf r nh r Riksutställningar har för utredningen påpekat det beklagliga i att Riksutställningar inte tilldelades särskilda medel i

SIK-propositionen. Detta har enligt Riksutställningar också medfört osäkerhet om institutionens internationella arbete.

5.7 Kenstnårserganisatienerne

Konstnärliga- och litterära yrkesutövares samarbetsnämnd (KLYS) är samarbetsorgan för konstnärsorganisationerna. KLYS har 17 medlemsorganisationer, nämligen Sveriges Författarförbund, Sveriges Dramatikerförbund, Svenska Journalistförbundet, Konst- närernas Riksorganisation (KRO), Föreningen Svenska Tecknare, Föreningen Sveriges Konsthantverkare och Industriformgivare (KIF), Svenska Fotografernas Förbund, Arkitektförbundet, Före-

ningen Svenska Tonsättare, Föreningen Svenska Populärauktorer (SKAP), Svenska Musikerförbundet, Svenska Tonkonstnärsför— bundet, Sveriges Yrkesmusikerförbund (SYMF), Svenska Danspeda- gogförbundet, Svenska Teaterförbundet, Svenska Regissörsföre- ningen och SIF-klubben vid Sveriges Radio.

I detta avsnitt redovisas de synpunkter och erfarenheter, som framförts till utredningen av KLYS och dess medlemsorganisa- tioner när det gäller internationellt

kulturutbyte.

K n n"r r ni i n rn h v v in rn i n 11 k 1 r

Konstnärsorganisationerna menar att deras verksamhet har två delar, dels den fackliga, dels den kulturbärande. Det är den senare delen av organisationernas verksamhet som staten bör stödja. Konstnärsorganisationerna anser alla att det interna- tionella kulturutbytet är betydelsefullt. Att utbytet idag är av varierande omfattning beror främst på organisationernas skiftande storlek.

Organisationerna framhåller att olika yttringar av konstnärlig verksamhet kräver olika former av stöd i det internationella utbytet — boken måste översättas, dansen och teatern kräver personutbyte, bildkonstnären behöver tillgång till ateljé. Det är viktigt att stödja varje kulturyttring på dess villkor.

Resurser för internatienellt kulturutbyte

Teaterförbundet anser att de senaste årens ekonomiska nedskär— ningar torde ha motverkat intentionerna i 1979 års SIK-proposi- tion, och att det är viktigt att nu utveckla stödet till ut- landsverksamheten.

KRO anser att det är en fördel att statliga bidrag till inter- nationellt kulturutbyte kan sökas från fler än en institution. De olika institutionerna bör emellertid klarare profileras i förhållande till varandra och en uppgiftsfördelning ske utifrån en sådan profilering. Exempelvis borde Sveriges Bildkonstnärs— fond kunna handlägga alla ansökningar för utställningar utom— lands som söks av enskilda konstnärer eller grupper medan NUNSKU skulle handlägga ansökningar som härrör från institu- tioner, utbyte mellan nationer, biennaler och liknande som mer officiellt representerar Sverige.

Konstnärsorganisationerna menar att det behövs vidgade ekono— miska ramar för att initiera och upprätthålla kontinuerliga kontakter, liksom bättre möjligheter att "bjuda igen". Vidare saknas medel att kunna sända ut svenska kulturarbetare till andra länder.

Sveriges Författarförbund framhåller att det är principiellt viktigt att konstnärsorganisationerna själva får bestämma över sitt internationella umgänge och inte låter sig utnyttjas av Svenska institutet som resurser för allmän Sverigepropaganda. Det gäller att definiera de roller som Svenska institutet resp. konstnärs- och författarorganisationerna har. Det skulle vara en stor fördel om en viss del av institutets budget kunde öron- märkas för Författarförbundets internationella verksamhet så att institutets tjänstemän inte behöver ta ställning till pro- jekten i varje enskilt fall.

Svenska Danspedagogförbundet har endast vid något enstaka till— fälle fått statliga bidrag för att någon medlem skall kunna delta i det internationella kulturutbytet. I övriga fall har detta bekostats av medlemmen själv eller ibland med bidrag från främst två stipendiefonder.

Deltagande i internationella organisatiener

KLYS framhåller att konstnärsorganisationerna ibland undviker att låta sig väljas in i vissa internationella organisationers styrelser eller motsvarande därför att man varken har medel för resor för egna medlemmar eller ekonomiska möjligheter att bjuda igen. Samtidigt finns det behov av att Sverige på detta sätt finns med i olika internationella organ. Det är ofta ett önske— mål från länder i tredje världen.

Flera av organisationerna deltar emellertid i mån av resurser i arbetet i internationella organisationer. Som exempel kan näm- nas att KRO:s internationella engagemang organiseras dels genom anknytningen till International Association of Art (IAA) och dels genom egna kontakter med syskonorganisationer. Författar— förbundet samarbetar med de nordiska ländernas författarföre- ningar genom Nordiska Författarrådet. På det europeiska planet bedrivs ett samarbete i upphovsrättsliga frågor inom CISAC (Confédération Internationale d'Auteurs et Compositeurs). Dess— utom samarbetar författarföreningar från 18 västeuropeiska län- der i "The European Nriters' Congress". I Fédération Interna- tionale des Traducteurs, FIT, som bildades 1953, har Författar- förbundet deltagit sedan starten.

övriga fråger

Föreningen Svenska Tonsättare menar att en kontinuerlig verk— samhet i utlandet är viktig t. ex. såsom sker vid Svenska kul— turhuset i Paris. Föreningen anser vidare att stöd bör ges till utländska ensembler för att öva in svenska musikaliska verk.

Svenska Journalistförbundet framhåller att utrikesförvaltningen har en betydande roll när det gäller att underlätta för svenska journalister att verka i olika länder utomlands, liksom att medverka till att underlätta för utländska journalister att ar—

beta i Sverige.

Sveriges Författarförbund finner det viktigt att svenska avtal och överenskommelser finns tillgängliga i god översättning till de viktigaste utländska språken. Beträffande det översättnings— stöd till samtida svensk litteratur om 200 000 kr. som Svenska institutet nu fördelar till utländska förlag, anser Författar— förbundet att detta bör utvidgas och stöpas om, så att det när fler språkområden och mer direkt destineras till översättare och andra litteraturförmedlare.

5.8 Sveriges turistråd

agan—ism

Sveriges turistråd, som inrättades år 1976 och ombildades år 1984, är en av staten, Svenska kommunförbundet och Landstings- förbundet bildad stiftelse, som har till uppgift att driva turismfrämjande verksamhet. Regeringen fastställer stadgar (senast fastställda 1984-06—20) för stiftelsen och utser sty- relse. Regeringen utser också en delegation, som är underställd rådets styrelse och med uppgift att fullgöra bl. a. vissa myn- dighetsuppgifter. Enligt turistrådets stadgar är vidare en sär- skild referensgrupp knuten till rådet med representanter för näringen.

Sveriges turistråd har sitt huvudkontor i Stockholm och har dessutom egna marknadskontor i Köpenhamn, Oslo, Helsingfors, London, Amsterdam, Hamburg, Paris och New York. Hamburg—kon- toret svarar även för viss bevakning av den österrikiska och den schweiziska resemarknaden och är dessutom Europakoordina- tör. I Zörich har turistrådet en representant, som svarar för den spontana konsumentinformationen och i Wien har rådet ett avtal med en byrå, som över disk ger reseinformation om

., x_n-A=.— .-_-__. —m_h-m;—avw

Sverige. Amsterdam-kontoret, som fr. o. m. januari 1988 är ett gemensamt norskt-svenskt kontor, svarar utöver Holland också för viss bearbetning av den flamländska delen av Belgien.

Paris-kontoret svarar för viss bearbetning av den fransktalande delen av Belgien och har också vissa uppgifter att bevaka den spanska marknaden jämte brevförfrågningar från Italien.

I New York har turistrådet ett eget marknadskontor, som lokal— mässigt 1igger i anslutning till de övriga nordiska ländernas kontor. De nordiska länderna har gemensam telefonväxel och kon- torsservice, Scan Service. Filialkontor finns i Chicago och Los Angeles, vilka drivs av Sverige, Norge och Danmark i samarbete med SAS.

I Tokyo drivs ett skandinaviskt turistkontor som är gemensamt för Danmark, Norge och Sverige.

Vid turistrådets huvudkontor i Stockholm finns ca 45 årsarbe- tare. Vid huvudkontoret finns - utöver de olika stabsfunk- tionerna — avdelningar för affärsutveckling, marknadsutveckling samt forskning och utveckling. Vidare finns planer på att in- rätta ett servicebolag.

Marknadskontoren sysselsätter ca 35 årsarbetare.

Uppgifter

Sveriges turistråd skall som centralt organ planera, samordna och genomföra åtgärder för att främja turism och rekreation i Sverige i enlighet med de av riksdagen fastställda målen. Målen för turist- och rekreationspolitiken presenterades i rege- ringens proposition 1983/84:145 om turist- och rekreationspoli- tiken m. m.. Enligt riksdagens beslut åligger det turistrådet särskilt dels att utveckla svensk turism och att genom mark—

nadsföringsåtgärder förbättra svensk bytesbalans, sysselsätt- ning och stödja regional utveckling dels att medverka till att förbättra möjligheterna för breda folkgrupper till turism och rekreation. Rådets insatser bör ges en sådan inriktning att de blir ett stöd för turistnäringens och det övriga näringslivets strävan att marknadsföra Sverige internationellt. I proposi- tionen uttalades särskilt att det är angeläget att de åtgärder som vidtas för att inom och utom landet marknadsföra turism och rekreation samordnas. Samarbete bör bl. a. utvecklas med exportrådet och Svenska institutet. De åtgärder som turistrådet vidtar för att öka exporten av turism i Sverige skall göras i samarbete med exportrådet.

I enlighet med riksdagens beslut fick turistrådet den 20 juni 1984 regeringens uppdrag att utarbeta en strukturplan för tu— rism och rekreation i Sverige. Strukturplanen har hösten 1987 överlämnats till jordbruksdepartementet. Strukturplanen är första steget i en process som skall utvecklas till ett rul- lande planeringsinstrument för turismsektorn i Sverige. Ut- gångspunkten för arbetet har varit att finna strategier som ger positiva effekter på sysselsättningen, den regionala utveck— lingen och lönsamheten inom näringen. Samtidigt eftersträvas förbättrad tillgänglighet till sektorn för alla konsumenter.

Utlandsturismen i Sverige är en viktig del i strukturplanen. Av planens faktadel framgår att utländska besökare år 1986 omsatte drygt 10 miljarder kronor i Sverige. Totalt svarar utlands- turismen i Sverige för drygt 3 procent av exporten. Norden sva- rar för mer än hälften av de utländska övernattningarna i Sverige medan övriga Europas andel uppgår till ca en tredjedel.

Turistrådet har i en strategidel utvecklat sin syn på hur man kan få den internationella turismen till Sverige att öka.

Anslegsetveekling m. m.

Finansieringen av turistrådets verksamhet samt den ekonomiska satsningen på utlandsmarknaden under åren 1979/80 — 1986/87 redovisas i bifogade tabell.

Statl. Intäkter/. Tot. om- Satsning på utlandsmarkn.2) År ansl. Medfin. slutn.1) av statl. ansl. inkl. medfin.

79/ 80 27 554 6 619 34 171 12 877 16 786 (80%) (20%) 80/ 81 32 771 7 061 39 832 14 203 20 386 (82%) (181) 81/ 82 45 500 9 425 54 925 23 222 27 696 (831) (171) 82/ 83 51 440 8 520 59 960 27 714 35 006 (861) (141) 83/ 84 52 100 14 694 66 794 27 472 37 731 (781) (22%) 84/ 85 76 017 15 369 91 386 32 054 41 695 (831) (17%) 85/ 86 78 070 19 839 97 909 33 223 43 712 (801) (20%) 86/ 87 78 050 20 967 99 019 28 004 40 596

(791) (21%)

1) exkl. Sverigehusets administration och stipendiefonden ) exkl. inkvarteringsstatistiken

Medfinansieringen utgörs av olika medintressenters satsningar på gemensamma av turistrådet koordinerade marknadsprojekt på olika resemarknader i in- och utlandet. Bidragen kommer till största delen från rederier och andra trafikföretag, från hotell/hotellkedjor samt regionala och lokala turistorgan.

Av de medel turistrådet disponerar avser ca 40 procent fasta kostnader såsom löne- och hyreskostnader.

Regeringen föreslår i budgetpropositionen 1988 (bil. 11) att anslaget Stöd till turism och rekreation (Sveriges turistråd) räknas upp med 28,2 milj. kr. till 108,5 milj. kr. för budget— året 1988/89. Förslaget innebär en kraftig satsning för en för— bättrad marknadsföring av turismen. 25 milj. kr. årligen före— slås under en treårsperiod.

Synpunkter och erfårenheter

Turistrådet poängterar att rådets insatser endast utgör en ringa del av den totala marknadsföringen av Sverige. Därför krävs att turistrådet verkar för dels en topcentretiop på de marknader och målgrupper där de största möjligheterna finns att nå optimala och mätbara resultat, dels en nära samverkan med övriga intressenter och en effektivare koereiuatien av de sam- lade marknadsförings— och informationsinsatserna och dels en årpets; ecn ensversföreelning som innebär att de inblandade parterna koncentrerar sig på det eller de områden där vars och ens speciella kvalifikationer utnyttjas på bästa sätt.

När det gäller matkeagspriotiteting inriktar sig turistrådet i första hand på den svenska hemmamarknaden, de nordiska grann- länderna, Västtyskland och USA. I andra hand inriktar sig turistrådet på övriga utlandsmarknader där rådet har egna kon- tor dvs. Storbritannien, Holland, Frankrike och Japan.

Turistrådet har hittills huvudsakligen bearbetat marknaden ge- nom sina marknadskontor, genom aktiv bearbetning av säljledet t. ex. researrangörer, deltagande i resemässor och utställ- ningar, aktiv pressbearbetning samt genomförande av samordnade marknadssatsningar tillsammans med olika svenska företag och organisationer.

! l i %

Enligt de nya riktlinjer som dragits upp för turistrådet skall rådets verksamhet inriktas på

- en starkare koncentration av antalet projekt med huvudsaklig inriktning på MIC-resandet (mässor, incentive, konferenser). profilering av Sverige på de utländska semesterresemarknaderna, samt information för att öka svenskarnas intresse för Sverige- resande.

— ett närmare samarbete med dels turist- och resenäringens företag och organisationer dels företag och organisationer inom andra samhällssektorer.

- bättre bevakning av politiska beslutsorgan, fackliga organi- sationer och berörda myndigheter.

- bättre bevakning av nordiska och internationella samarbets- organ.

För att kunna arbeta efter dessa riktlinjer har turistrådet ökat satsningarna på kunskapssidan genom FoU-avdelningen, på affärsutveckling, marknadsutveckling samt förberett utveckling av ett särskilt servicebolag, Resurs, som skall kunna erbjuda utbildningspaket och övriga konsulttjänster till turistnäringen på kommersiella villkor.

Sammanfattningsvis inriktar rådet alltmer sina insatser mot producentledet för att på så sätt öka Sveriges marknadsandelar inom turismen.

Turistrådet har till utredningen redovisat samarbetet med Sveriges exportråd och Svenska institutet. Därav framgår att samarbetet med Svenska institutet hittills har bestått av sam- ordning vid omhändertagandet av utländska journalister, foto— grafer, författare o. dyl.. Däremot har man inte lyckats sam- arbeta kring produktion av film/video-material och bilder. Turistrådet hoppas på ett intensifierat samarbete.

Med exportrådet har turistrådet haft ganska regelbunden kontakt på informationssidan samt gemensam produktion av ett par Sverigefilmer. Exportrådet och turistrådet har också deltagit i konferenser på temat exportnäring—turism resp. tjänsteexport. Visst samarbete har förekommit mellan turistrådets utlandskon- tor och de svenska handelssekreterarkontoren. Vidare har man gemensamt deltagit i vissa Sverigeprofilerade arrangemang, framför allt på den amerikanska marknaden. Turistrådet anser emellertid att det ofta varit för ekonomiskt kostsamt att sam— arbeta om t. ex gemensamma utlandskontor.

Turistrådet redovisar också ett brett samarbete av mer eller mindre regelbundet slag med regionala länsturistorgan, lokala turistbyråer, intresseorganisationer och näringsorgan, kommu- nala och regionala organ, departement, myndigheter, statliga verk och affärsdrivande företag, utbildnings- och utred— nings/forskningsorgan samt internationella samarbetsorgan. Det internationella samarbetet äger rum i Nordiska Turistrådet, Nordiska Ministerrådet, Nordiska rådet, OECD:s turismkommitté, European Travel Commission (ETC), EG och utländska nationella turistråd.

Turistrådets arbete inom området kultur och turism redovisas i avsnitt 11.2.

5.9 v ri es x r r

r ni i n

Sveriges exportråd bildades genom ett avtal mellan Sveriges Allmänna Exportförening och regeringen (prop 1972:31, NU 27, rskr 187). Den nybildade organisationen fick en styrelse där staten och det enskilda näringslivet utsåg hälften av ledamö- terna vardera.

Fältorganisationen i utlandet inordnades inte formellt i den nya organisationen. Dock underströk regeringen vid exportrådets bildande behovet av att verksamheten i utlandet integrerades och att en enhetlig planering infördes även av utlandsverksam- heten. Sveriges exportråd fick därför ansvaret för planering och ledning av utlandsverksamheten oavsett huvudman. Staten ut- talade sig också vara beredd att överta utlandshandelskamrarnas exportfrämjande verksamhet och integrera den i de statliga han- delssekreterarnas, om utlandskamrarna så önskade. Under 1970- talet övertog staten den exportfrämjande verksamheten från han- delskamrarna på framför allt västeuropeiska marknader.

Sveriges exportråds två olika delar, dvs exportrådet i Sverige och handelssekreterarna, har olika rättslig status. Sveriges exportråd i Sverige är en offentligrättslig anstalt, karaktäri- serad av att den inte utgör någon sammanslutning av vare sig fysiska eller juridiska personer, att den erkänts som juridisk person och att förmånstagarna inte är på förhand identifierade. Sveriges exportråd i Sverige får genom att staten fastställt dess stadgar (regeringsbeslut 1985-06-19) också egenskap av förvaltningsrättsligt subjekt.

Sveriges exportråds i Sverige verksamhet har successivt byggts ut. När Sveriges exportråd bildades 1972 var antalet anställda 114. Sammanlagt arbetar 1987 ca 230 personer inom exportrådet i Sverige.

Handelssekreterarna är statliga utlandsmyndigheter. De inrätta- des 1949 för att främja svensk handel (prop 1949:1) och skall enligt instruktionen (1975:492) främja svensk export och då särskilt ge råd och annat bistånd i fråga om marknadsföring av svenska varor och tjänster. År 1972 fanns 19 handelskontor in- rättade. Numera finns handelskontor inrättade på 21 platser. Dessutom finns det filialkontor på nio platser. De flesta är belägna i Västeuropa och i den övriga industrialiserade väst- världen. Två handelssekreterare finns i statshandelsländer och

tre finns i utvecklingsländer. Sammanlagt arbetade hos handels- sekreterarna 1972 ett BO-tal personer. År 1986 var det ungefär 225 personer.

Till den exportfrämjande organisationen räknas också de svenska beskickningar och konsulat som utför exportfrämjande tjänster. Sveriges exportråd har vidare placerat och avlönar speciell kommersiell personal vid vissa beskickningar. Sveriges export- råd har dessutom särskilda samarbetsavtal med handelskamrarna i Sao Paulo, New York, Lissabon och Madrid.

För att få tillgång till Sveriges exportråds tjänster krävs normalt att företagen är abonnenter hos exportrådet i Sverige. För att få ansöka om stöd från Svensk projektexport (SPE) och Svensk bygg- och energiexport, som administreras av exportrå- det, till vilka statsmakterna delegerat arbetsuppgifterna, krävs dock inte att företagen är abonnenter. Under senare år har möjligheterna att få tillgång till övriga tjänster utan att vara abonnent väsentligt ökat genom vissa ändringar i praxis hos exportrådet., Antalet företag och organisationer som är abonnenter och betalar abonnemangsavgift var 1973 ca 1 600 och 1986 ca 3 200. Abonnenterna svarar tillsammans för nästan hela Sveriges export.

Uppgifter

Sveriges exportråds i Sverige uppgifter har fastställts i avta- let mellan staten och Sveriges Allmänna Exportförening. Stat- liga uppgifter, bl a förvaltningsuppgifter, har också delege- rats till Sveriges exportråd genom lagen (1975:490) om be— slutanderätt för Sveriges exportråd beträffande handelssekre— terare m. m. och lagen (1979:545) om beslutanderätt för Sveriges exportråd beträffande projektexport.

Exportrådet har genom åren kommit att inrikta verksamheten till

1 l %

främst marknader och produkter som anses vara speciellt intres- santa för svensk export. Geografiskt koncentreras verksamheten främst till OECD-länderna och Sydostasien. Tio branscher och produktområden prioriteras. Vissa affärsområden prioriteras. De är bygg/energi, basnäringar, tillverkningsteknik, informations- teknologi, hälso- och sjukvård, transportteknik och konsument- varor. Inom affärsområdena prioriteras produktområden som präg- las av stark internationell konkurrenskraft och där effekterna av initialinsatser bedöms goda.

Sveriges exportråds uppgift är att arbeta med allmän export- främjande verksamhet som stimulerar till en ökning av svensk export samt att biträda företag som behöver hjälp i sin mark- nadsföring på om utlandsmarknaderna. Sveriges exportråd skall i första hand utföra tjänster som ingen annan organisation har förutsättningar att utföra, framför allt när det gäller insam- ling, bearbetning och sammanställning av underlag för företagen i deras exportverksamhet.

Huvuduppgiften har i stort varit oförändrad sedan 1972, men inom den givna ramen har det skett förändringar. Nya uppgifter, särskilt myndighetsliknande uppgifter, har tillkommit för ex- portrådet i Sverige och tidigare uppgifter har utvidgats. Detta har skett i takt med att staten höjt ambitionsnivån och utvid- gat motiven för de exportfrämjande insatserna.

Sveriges exportråds och handelssekreterarnas verksamhet drivs i form av projekt. Projekten planeras och följs i olika marknader och branscher/affärsområden. Ett projekt kan bestå av export- service, exportaktioner eller exportuppdrag. Med exportservice avses de tjänster som utförs avgiftsfritt, t ex rådgivning till företag och enklare varuförfrågningar liksom viss uppsökande och initiativtagande verksamhet. Exportaktioner omfattar bransch-, land- eller temabundna kollektiva aktiviteter som stödjer företagens exportansträngningar. I exportaktioner ingår också bl. a. åtgärder som särskilt stödjer små och medelstora

företag i deras exportarbete. Uppdragsverksamheten omfattar tjänster som utförs på särskild beställning och mot särskild avgift för enskild uppdragsgivare.

Anslegsutveekling

Verksamhetens finansiering är delad mellan staten och närings— livet. Staten bidrar enligt det nu gällande avtalet om export- rådet till exportrådets finansiering med ett belopp som motsva— rar beräknad skillnad mellan exportrådets kostnader för export- service till företag med export av mindre omfattning och exportrådets abonnemangsintäkter från dessa företag. Vidare ställer staten enligt nämnda avtal medel till förfogande för exportrådets uppgift att planera och leda handelssekreterarnas verksamhet och exportfrämjande verksamhet inom utrikesrepresen- tationen. Handelssekreterarnas exportservice finansieras med statliga medel.

De statliga anslagen till exportrådet, handelssekreterarna och regeringens dispesitien 1979/80 — 1986/87

Till rege-

Exportfrämjande ringens åtgärder* SPE** disposition S:a 1979/80 62 402*** 47 000 4 798 114 200 1980/81 81 330 47 000 3 870 132 200 1981/82 109 650 38 000 20 700 168 350 1982/83 129 570 38 000 16 305 183 875 1983/84 156 500 5 000 8 000 164 500 1984/85 179 930 15 200 12 530 207 660 1985/86 187 930 25 200 111 370 224 500 1986/87 194 505 31 200 7 870 233 575

Källa: regleringsbreven 1979/80-1986/87

* Posterna Exportservice, Exportaktioner och Exportuppdrag sammanslogs till en gemensam post i budgetpropositionen 1986. För överskådlighetens skull har så gjorts även med anslagen tidigare år. ** Svensk projektexport m. m. *** +1 253 000 genom tilläggsbudget på handelssekreterarnas exportservice.

Näringslivets bidrag till finansieringen av exportrådet utgörs av abonnemangsavgifter och betalda uppdrag. Abonnemang är en förutsättning för att få stadigvarande tillgång till exportrå— dets, handelssekreterarnas och utrikesrepresentationens tjäns— ter. Detsamma gäller handelskammare i utlandet som har slutit samarbetsavtal med exportrådet.

Flertalet för stat och näringsliv gemensamma exportaktioner finansieras i regel efter fördelningen 40 (staten)/6O (närings- livet).

Omsättning för exportrådet och handelssekreterarna fördelat på steten eeh näringslivet 1978/79, 1980/81 - 1985/86

Totalt Staten Näringsslivet mkr. mkr. % mkr. % 1978/79 110 59 54 51 46 1979/80* 1980/81 177 97 55 80 45 1981/82 240 130 54 110 46 1982/83 267 176 66 91 34 1983/84 311 184 59 127 41 1984/85 384 232 60 152 40 1985/86 386 241 62 145 38

* Uppgifter saknas

EåTTE?"Eäääbrt 1987—02—20 "översyn av exportrådets finansie- ring" (utrikesdepartementet)

Med anledning av riksdagens beslut i enlighet med prop (1980/81:141) om ökade exportfrämjande åtgärder uppdrog rege— ringen den 26 mars 1981 till exportrådet och Sveriges turistråd att inom en utökad kostnadsram 30 milj. kr. lämna förslag till utvidgade exportfrämjande åtgärder. Förslagen skulle i enlighet med nämnda proposition även särskilt beakta behovet av handels- främjande information. Det bör i sammanhanget noteras att den s. k. KUL-utredningen (Utredningen om kommersiell information till utlandet, Ds H 1980:4) föreslagit att 5 milj. kr. skulle avsättas för detta ändamål.

Det kan här vara av intresse att redovisa såväl regeringens uppdrag i beslutet den 26 mars 1981 till exportrådet som exportrådets svar till regeringen för planering och genom-

Rege-

förande av åtgärder med anledning av KUL-utredningen. ringens riktlinjer till exportrådet angavs på följande sätt.

; "För planering och genomförande av åtgärder med anledning av ' utredningen Handelsfrämjande information bör följande inrikt- ning ligga till grund för verksamheten.

Sveriges Exportråd administrerar det statliga stödet för han- delsfrämjande information.

Sveriges exportråd beslutar om formerna för verksamheten. Den kan ta form av kampanjer eller andra typer av aktiviteter. En stor del av verksamheten bör kunna bestå i att komplettera andra exportfrämjande insatser med informationsinsatser.

Sveriges exportråd bör samarbeta nära. med Svenska institutet och Sveriges turistråd. Formerna för sådant samarbete får över- enskommas mellan organisationerna.

Sveriges exportråd skall vara fritt att samarbeta även med andra organisationer när så bedöms som lämpligt.

Samråd i informationsfrågor kan lämpligen ske inom ramen för existerande grupper, i första hand den av utrikesdepartementets press— och informationsenhet ledda samrådsgruppen för Sverige— information. Även Svenska institutets referensgrupp för nä— ringslivsfrågor kan fylla en viktig uppgift i detta avseende särskilt vad gäller framtagning av informationsmaterial. De olika organisationerna på området skall givetvis även i fort- sättningen samråda där så behövs.

Bidrag till tidningen Sweden Now lämnas fortsättningsvis på samma sätt som hittills, dvs. genom utrikesdepartementet och Sveriges exportråd. Det statliga stödet till handelsfrämjande information inbegriper bidrag till Sweden Now."

I sitt svar till regeringen den 25 maj 1981, med förslag om inriktningen av den handelsfrämjande informationen, skriver Sveriges exportråd under rubriken Exportaktioner, Kommersiell information, att en från Sverige initierad handelsfrämjande in- formation behövs för att underlätta de svenska företagens ex— portansträngningar. Det finns ett klart samband mellan kunskap om ett lands industriella och tekniska kompetens och intresse för handelsutbyte med detta land. Samtidigt kan en statligt finansierad handelsinformation inte vara annat än ett komple— ment till företagens egna marknadsföringsåtgärder.

De av exportrådet föreslagna projekten bestod av kampanjer både i Sverige och i utlandet. I det förra fallet avsåg exportrådet satsa 600 000 kr. på marknadsstödjande åtgärder för att öka medvetandet hos svenska företag om exportrådets aktiviteter.

När det gäller kampanjer i utlandet angavs förutom 1 milj. kr. i stöd till tidskriftens Sweden Now fyra projekt. Det var för det första att tillsammans med Sveriges turistråd och det norska turistrådet genomföra en kampanj (2 milj. kr.) i USA. En andra kampanj (600 000 kr.) avsåg en förutsättningslös analys för att höja medvetandet i Sydostasien om Sverige. För det tredje avsåg exportrådet att göra uppföljningar (500 000 kr.) av tidigare satsningar såsom t. ex. "Americas Cup". Slutligen avsåg exportrådet att "i samarbete med utrikesförvaltningen ge kommersiell Sverigeinformation (300 000 kr.)". Särskilt nämns utökade kommersiella aktiviteter med berörd ambassad i samband med svenska statsbesök.

Regeringen beslutade den 29 oktober 1981 att låta exportrådet utnyttja 12,2 milj. kr. för de föreslagna åtgärderna.

_m a.m.—ag... K

Synpunkter och erfarenheter

I likhet med andra organisationer har exportrådet av utred— ningen tillställts vissa frågor om hur organisationens verksam— het utvecklats på senare år och i vilken utsträckning samverkan förekommer med andra organisationer. I utredningens skrivelse hänvisades till regeringens tidigare redovisade beslut av den 21 mars 1981 i vilket exportrådet fick i uppdrag att lämna för- slag på omfattning och inriktning av kostnader för ökade exportfrämjande åtgärder för att främja ökad export av varor och tjänster liksom ökad turism. I utredningens skrivelse till exportrådet uttrycktes också önskemål om att få ta del av de prioriteringar avseende marknader och sektorer som utarbetats av exportrådet.

Sveriges exportråd har i ett brev till utredningen den 11 juni 1987 redogjort för 8 olika projektgrupper som enligt Sveriges exportråd innefattar aktioner av mer allmäninformativ än strikt kommersiell karaktär. I följande tabell redovisas dessa aktivi- teter.

v ri x r r' h nd l fr"m'and inf rma i n 1 1-1 Prejekt l QOO-tal krener 1. Kultur i exporten 3 200 2. Sweden Now 7 300 3. Exportfilm 2 100 4. Newsletter 910 5. Journalistkontakter 750 6. Speciella utställ- ningsinslag 10 000

7. Sydostasienkampanj 1983-85 6 000 8. Övrigt 1 600 31 800

Satsningarna har alltså huvudsakligen skett på Sweden Now (7,3 milj. kr.), exportfilm (2,1 milj. kr.), världsutställningen i Tsukuba (9 milj. kr.) samt Sydostasienkampanjen (6 milj. kr.). Dessa fyra satsningar har tagit 24,4 milj. kr. eller tre fjär- dedelar av gjorda satsningar i anspråk. Utredningen har sökt få denna information kompletterad. Då detta inte lyckats kan en— dast konstateras att kostnaderna för olika större projekt tro— ligtvis fallit ut synnerligen oregelbundet över tiden.

Vid överläggningar med Sveriges exportråd betonade ledningen . att exportrådets prioriteringar och insatser styrs av närings- livets önskemål. Exportrådet är starkt marknadsorienterat. All- män handelsfrämjande information framstår då ej som centrala arbetsuppgifter. Har man någon gång behov av allmänt Sverige- material köper man detta utifrån.

r ni i n

Ingenjörsvetenskapsakademien (IVA), stiftad 1919, utgör, enligt de stadgar som senast fastställdes den 5 februari 1987, ett samfund av invalda ledamöter verksamma inom de tekniska och ekonomiska vetenskaperna samt deras tillämpning inom industri och förvaltning.

IVA består av ledamöter fördelade på 12 avdelningar med anknyt- ning till olika vetenskaper. Till akademien är också knutet ett industriellt råd.

IVA leds av ett presidium som är akademiens styrelse. Presidiet består av preses, fyra vice presides, ordförande i industriella rådet samt verkställande direktören. Preses och vice presides förordnas av regeringen efter förslag av akademien.

IVA när de uppställda målen genom att skapa personliga kontak- ter mellan exempelvis forskare, företagsledare, ämbetsmän och politiker genom arbetsmöten, seminarier m. m. I denna verksam— het engageras ca 10 000 personer per år i olika grupperingar vid flera hundra organiserade tillfällen.

Inom IVA:s utlandsverksamhet utgör det avtalsbundna teknisk—ve- tenskapliga utbytet en viktig del. Det löpande utbytet tar ca 2 personår i anspråk.

IVA omsatte 1986 knappt 40 milj. kr. varav 8 milj. kr. var statsbidrag. Av detta utgjorde 1,3 milj. kr. statligt bidrag för det teknisk—vetenskapliga utbytet.

IVA har till uppgift att till samhällets gagn främja tekniska och ekonomiska vetenskaper och det svenska näringslivets ut— veckling.

När det gäller IVA:s utlandsverksamhet syftar den till att skapa långsiktiga förutsättningar för olika former av tekniskt och industriellt samarbete över gränserna. Detta sker dels genom att i Sverige öka kunskapen om den tekniska och indust- riella utvecklingen i ett antal länder, dels genom att i utlan- det sprida kännedom om svensk forskning och teknik. Verksamhe- ten är sålunda inriktad på att etablera kontakter mellan indi- vider och organisationer i Sverige och deras motsvarigheter i andra länder. Härvid är initiering och stöd till utbyte av forskare och specialister ett viktigt led.

Intetnatiouell_verksamhet

IVA:s internationella verksamhet bedrivs på flera områden. IVA ordnar exempelvis seminarier i Stockholm med framträdande av utländska föreläsare. IVA informerar om svensk teknik och industri genom att deltaga i konferenser eller genom att i sam- arbete ordna seminarier utomlands. Vidare skapas kontakter ge— nom delegationsresor för studier av speciella teknikområden, industriell utveckling och utbildning. För att upprätthålla ett internationellt kontaktnät väljer IVA in utländska ledamöter. De uppgår för närvarande till 150 personer från 28 länder.

leknisktzvetenskåpligt_samatbete IVA har avtalsbundet samarbete med vetenskapsakademier och

andra teknisk-vetenskapliga organ i utlandet. Under perioden 1965-75 tecknade IVA samarbetsavtal med sådana organ i Sovjet-

Å

unionen, Bulgarien, DDR, Tyskland, Jugoslavien, Polen, Rumä- nien, Tjeckoslovakien och Ungern. Senare tillkom liknande avtal med Folkrepubliken Kina (1979) och Mexico (1980). Sedan 1985 bedriver IVA även på försök utbytesverksamhet i begränsad om- fattning med Republiken Korea.

Forskarutbytet skall ses mot bakgrund av Slutdokumentet från konferensen om säkerhet och samarbete i Europa 1975 och riks— dagens beslut om att främja vetenskapliga förbindelser i syfte att främja avspänning mellan öst och väst.

IVA har följande avtal med motsvarande organisationer i vissa länder

Avtalet undertecknat Månads- Land (reviderat) kvot Bulgarien 1966 (1976) 5 DDR 1972 (1984) 6 Jugoslavien 1975 10 Folkrepubliken Kina 1978 37 Republiken Korea 1984 - Mexico 1980-86 24 Polen 1973 10 Rumänien 1969 10 Sovjetunionen 1965-1970

(1976-1984) 631) Tjeckoslovakien 1964 (1981) 10 Ungern 1982 10

]) Med Sovjetunionen har IVA slutit fyra avtal varav ett tillsammans med Kungliga Vetenskapsakademien. I två av avtalen är omfattningen på forskarutbytet inte fastställt.

Inom ramen för dessa avtal kom 1986 sammanlagt 87 vetenskapsmän och specialister till Sverige under sammanlagt 79 personmåna- der. Motsvarande siffror för 1981 var 105 och 103. Utgående besök 1986 av vetenskapsmän och specialister var 88 personer under 60 personmånader. Motsvarande siffror för 1981 var 87 och 84. Ämnesinriktning har företrädesvis varit fysik, kemi och teknik.

Målen för IVA:s bilaterala samarbete är i huvudsak oförändrade sedan tillkomsten av de första avtalen. De är att ge utländska forskare möjlighet att vistas vid svenska forskningsinstitu— tioner och där utföra kvalificerat forskningsarbete samt ge samma möjlighet för svenska forskare utomlands. På det sättet initieras och skapas förutsättningar för direkt och långsiktigt samarbete som så småningom finansieras direkt av institu- tionerna. Vidare syftar samarbetet till att kombinera forsk- ningserfarenheter och resultat över gränserna för att därmed bättre utnyttja begränsade forskningsresurser.

Samarbetet syftar också till att på längre sikt bidra till ett ökat handelsutbyte. Specialistutbyte kan betraktas som ett första steg i denna process. Ett viktigt inslag i samarbetet är att vidmakthålla, sprida och stärka bilden av Sverige som ett land med stort tekniskt kunnande och med kvalificerad teknik av hög kvalitet. När det gäller samarbetet med särskilda länder skall utbytet bidra till avspänningsprocessen mellan öst och väst genom att främja konkret samarbete över politiska gränser, allt i ESK:s anda och föreskrifter.

Utöver det reguljära forskarutbytet omfattar avtalen även spe- ciella överenskommelser såsom anordnande av gemensamma semina- rier och utbyte av dokumentation inom vissa områden av ömsesi- digt intresse.

I anslutning till regeringens blandade kommissionsmöten med de berörda länderna berörs ofta forskarutbytets roll i det tek-

l 1

(4.25,

nisk-vetenskapliga samarbetet. Inför kommissionsmötena, i vilka IVA emellanåt är representerad, brukar akademien redogöra för forskarutbytet i remissvar till Styrelsen för teknisk utveck- ling (STU). I syfte att samordna de svenska aktiviteterna med respektive land, sker under den löpande verksamheten samråd med STU.

Anslegsutveekling

Huvuddelen av IVA:s avtalsbundna samarbete med de tidigare nämnda staterna bekostas av regeringen (utrikesdepartementet).

v klin n v t li n 1 n ill IVA l 7 / - l / 7

Totalt* Därav tekniskt- l OOO-tals kr. vetenskapligt utbyte **

1979 1979/80 747 1980 1980/81 792 1981 5 500 1981/82 867 1982 7 950 1982/83 935 1983 5 200 1983/84 1 049 1984 6 200 1984/85 1 100 1985 9 000 1985/86 1 155 1986 8 000 1986/87 1 200

_____________.—._————

* Ungefärliga siffror för IVA:s totala statsbidrag över flera

huvudtitlar. ** Utrikesdepartementets anslag D.3.l

Ett av avtalen med Sovjetunionens vetenskapsakademi är gemen- samt för IVA och Kungliga Vetenskapsakademien (KVA). Löpande samråd äger härvid rum med KVA:s utlandsavdelning, som handläg— ger hela utsändningsproceduren av forskare. Vid mottagande av sovjetiska gästforskare sker en fördelning så att KVA handläg- ger gästande grundforskare, medan IVA tar hand om tillämpande forskare och tekniker. IVA och KVA delar dock lika alla kost- nader för avtalets genomförande exklusive de egna personalkost- naderna, vilka bestrids av respektive akademi. Under 1987 fyll— de Sovjetunionen sin kvot, vilket innebär en markant ökning jämfört med 1986.

IVA har sedan mitten av 1960—talet samarbetsavtal med veten— skapsakademier och andra teknisk-vetenskapliga organisationer i alla östeuropeiska länder utom Albanien.

Samarbetet med Mexico finansieras med medel från Beredningen för Internationellt Tekniskt Samarbete (BITS). Avsikten är att utveckla ett samarbete i mindre omfattning med de mexikanska ingenjörsakademierna.

IVA samarbetar med tre organisationer i Kina. Den viktigaste kontaktlänken är den kinesiska vetenskapsakademien, med vilken IVA har ett ömsesidigt utbytesavtal.

Utbytet med den kinesiska vetenskapsakademien kan endast utnyttjas av forskare som vill besöka institutioner tillhörande akademien. Universitet och vissa andra forskningsinstitutioner är därmed uteslutna.

.BITS finansierar även IVA:s medverkan i den kinesiska s.k. massivsatsningen, dvs. det gästforskarprogram där den kinesiska staten unilateralt tillsätter och bekostar uppehållet för ett stort antal forskare och forskarstuderande, huvudsakligen från universitet i Sverige. För budgetåren 1980/81-1985/86 har BITS även finansierat resekostnaderna för vissa svenska gäst—

forskares resor till Kina. Den kinesiska massivsatsningen har skapat ett ökande behov av möjligheter för svenska forskare att besöka institutioner utanför den kinesiska vetenskapsakademien.

Samarbetet med Korea inleddes 1984 och finansieras med IVA:s egna medel.

Statligt beviljade medel för det teknisk-vetenskapliga samarbe- tet har för IVA under perioden understigit de faktiska kostna- derna med ungefär 230 000 kr. per år. Emellertid har de avta- lade utbyteskvoterna — av flera olika skäl: forskarnas önske- mål, prioriteringar, variationer mellan åren — inte något år fyllts helt. Om så hade varit fallet, hade underskottet varit än mer markant.

De ekonomiska villkoren för utbytesavtalen bygger på principen att sändande part betalar reskostnaderna till det andra landet. medan mottagaren svarar för uppehållskostnaderna i landet i fråga.

De av IVA utbetalade dagtraktamentena till utländska gäst— forskare har hållits lågt p. g. a. budgetsituationen. För när- varande betalas utöver logi 125 kr. per dag. vilket under— skrider svenska normer. Enligt de tekniskt-vetenskapliga avta— len utser sändande land sina forskare/specialister. Mottagar- landet svarar för administrationen av besöksprogrammen och för alla kostnader under vistelsen i landet.

Då det gäller utsändande av svenska forskare beviljar IVA an- slag i form av stipendier. För att vara berättigad att söka till IVA:s olika forskarutbytesprogram skall man ha avlagt minst akademisk grundexamen, vanligen vid svensk naturveten- skaplig eller teknisk fakultet.

Kostnader för det teknisk-vetenskapliga utbytet per land för 1979/80 och 1986/87.

1979/80 1986/87 Land, lOOO-tals kr. Prel utfall Sovjetunionen 291 427 Bulgarien 22 57 DDR 99 90 Jugoslavien 82 163 Polen 67 64 Republiken Korea - 751) Rumänien 48 43 Tjeckoslovakien 83 180 Ungern 84 117 Folkrepubliken Kina 2032) 4572) Mexico 823) 1653)

1 061 1 598

1) Samarbetet med Republiken Korea började 1985 och finan- sieras med IVA:s egna medel 2) Finansieras delvis av BITS 3) Samarbetet med Mexico påbörjades 1980 och finansieras av

BITS

n nk r h rf r nh r

Forskarutbytesavtalen fyller en viktig funktion i det teknisk- vetenskapliga samarbetet mellan Sverige och nämnda länder. Avtalen mellan akademierna och motsvarande organisationer har fungerat som katalysatorer för viktiga forskarkontakter. IVA:s l ställning som fristående akademi har visat sig fungera väl i dessa sammanhang.

STU är representerad vid nomineringen av svenska forskare till

IVA:s utbyte och erhåller även de svenska stipendiaternas rese- rapporter. Samråd och kontakter sker också med Stiftelsen Sve- riges teknisk—vetenskapliga attachéverksamheten (STATT) vad gäller utbytet med Sovjetunionen och Kina.

Visst samarbete sker även med Svenska institutet i vars stipen- dienämnd IVA är representerad. Ett exempel på samarbete är att IVA och Svenska institutet ibland under hand övertar varandras ansökningar. Skälet till det är att institutet oftast har kul- tur- och utbildningsmyndigheter som motparter, medan IVA lät- tare kan få kontakt med teknisk-vetenskapliga organ.

IVA:s teknisk—vetenskapliga utbyte är sammanfattningsvis ett viktigt och väl fungerande inslag i den svenska utlandsinforma- tionen och kulturutbytet i vid bemärkelse.

5.11 Sveriges tekniske ettaeheer

r ni i n

De teknisk-vetenskapliga attachéerna vid utlandsmyndigheterna ombildades 1981 och fick namnet Stiftelsen Sveriges Teknisk-Ve- tenskapliga Attachéverksamhet (STATT). Verksamheten bedrivs i en stiftelse, gemensam för näringslivet, Ingenjörsvetenskaps- akademien och staten. Stiftelsen leds av en styrelse med repre- sentanter för utrikes- och industridepartementen, Ingenjörsve- tenskapsakademien, Styrelsen för teknisk utveckling samt det svenska näringslivet.

På kontoret i Stockholm finns 12 heltidstjänster. Utomlands finns & attachéer, 7 biträdande attachéer, 5 tekniker, 20 sti- pendiater och 15 sekreterare. De är fördelade på nio kontor, oftast i anslutning till den svenska ambassaden, nämligen i

! Washington, Los Angeles, San Fransisco, Tokyo, Peking, Moskva, i Bonn, Paris och London.

Uppgifter

STATT har främst tre uppgifter, nämligen bas-, informa- tions— och uppdragsverksamhet.

& Basverksamheten omfattar kontaktskapande, bevakning av nyheter och löpande rapportering till Sverige av dessa. Vidare skall utlandskontoren vara ett stöd för den övriga ambassaden i tek- nisk-vetenskapliga frågor.

Informationsverksamheten syftar till att snabbt och effektivt sprida information om resultaten av basbevakningen till skilda målgrupper i Sverige. Denna verksamhet omfattar också utgivande av publikationer (Teknisk utblick, Samlade Notiser och Utlands- rapporter), selektiv spridning av teknisk information, utlåning av källmaterial samt samarbete med massmedia.

Genom Uppdragsverksamheten är det möjligt för svenska kunder att i uppdragsform beställa insamling och analys av information från fältkontoren. Uppdragen debiteras efter offert och enligt självkostnadsbaserade taxor. Dessa ligger i paritet med han- delskontorens. Varje år utförs ungefär 700 uppdrag, företrädes- vis för svenska företag.

Anslagsutveekling

89992! 1 OOO-tal kr. 1981/82 1987/88

Basverksamhet (finansierad av staten) 11 830 26 400

Intäkter (uppdrag, information m. m.) 3 715 12 250

15 545 38 650

n nk r h rf r nh t r

Attachékontorens huvuduppgift är att förmedla information till Sverige om teknisk och vetenskaplig utveckling i utlandet. Det- ta sker såväl "spontant", i form av skriftlig och muntlig av- rapportering av nyheter i Sverige, som på uppdrag av svenska kunder (företag, organisationer, myndigheter). I båda fallen förutsätts många gånger att attachékontorens personal informe- rar om Sverige och svensk teknik och vetenskap i anställnings- landet "i utbyte" för den information som erhålls från de ut— ländska kontakterna.

Attachékontorens personal håller sig därför å jour med tek- nik— och industriutvecklingen i Sverige — med hjälp av den in- formation som går ut bl. a. via utrikesdepartementet och Svenska institutet. STATT framhåller att SIP newsletter, och då särskilt de specialutgåvor som handlar om Science and Techno- logy, är mycket värdefulla informationskällor. Dessa nyhetsbrev distribueras också via en del attachékontor direkt ut till mot- tagare i resp. stationeringsland.

Vidare påpekar STATT att de tekniska attachéerna, såsom varande del av ambassadens stab, medverkar till informationsutbytet inom ramen för ambassadens ordinarie verksamhet.

5.12 Universitets- och högskoleämbetet

Internationaliseringen av utbildningen i den svenska högskolan har under den senaste tioårsperioden varit föremål för stats- makternas särskilda intresse. Från 1976/77 har särskilda inter- nationaliseringsmedel fördelats av universitets- och högskole- ämbetet (UHÄ). Sedan 1983 har Svenska institutet i samarbete med UHÄ drivit en verksamhet med stöd till integrerad utlands- utbildning (IUU).

På förslag av IKU-utredningen uppdrog regeringen i maj 1987 åt UHÄ att kartlägga det internationella utbytet, dess omfattning, kostnader, inriktning och former, vid de svenska högskolorna. Dessutom begärdes en redovisning av UHÄ:s planer för ett fort- satt främjande av högskoleutbildningens internationalisering.

UHÄ har i rapporten "Det internationella utbytet vid universi- tet och högskolor" den 14 december 1987 redovisat regeringsupp- draget. Här följer en sammanfattning av UHÄzs rapport.

Sårskilde medel för internetienålisering

De särskilda medel för internationalisering, som fördelas av UHÄ, har sedan de tillkom budgetåret 1976/77 fram till budget- året 1987/88 något mer än fördubblats från 2 000 000 kr. till 4 231 000 kr. uttryckt i löpande priser. I början av perioden fördelades medlen efter ansökan från högskoleenheterna för ge— nomförande av olika projekt. Efter några år övergick dock UHÄ till att stimulera högskoleenheterna att utveckla lokala hand- lingsprogram för den egna högskolans internationalisering. I

w—s can- gel.-:(.». ;_.M_

minskande utsträckning har särskilda projekt inom högskolan be- viljats medel.

i HÄ: f"r lnin av in rn i n li erin m 1

Budgetår (1 OOO-tal kr.)

Anslagets

storlek 3 760 3 760 3 804 4 100 4 231 Mottagare 83/84 84/85 85/86 86/87 87/88 Statliga högskolan 2 620 2 730 2 940 3 498 3 965 Särskilda projekt 660 527 334 129 - Kommunala högskolan 150 300 300 330 300

Bidrag till

SI (IUU) 100 140 200 200 - Annat 110 — 40 - - Summa 3 640 3 697 3 814 4 157 4 265

UHÄ konstaterar att de särskilt budgeterade internationalise- ringsmedlen avser internationaliseringsinsatsernas merkostnader och förutsätter att väsentliga basresurser finns att tillgå. Vidare kräver internationaliseringen nytänkande och fantasi när det gäller andra resursers användning och anskaffning.

Lekelå hendlingspregrem

Nästan samtliga högskoleenheter har idag upprättat lokala hand- lingsprogram för utbildningars internationalisering. Handlings-

programmen varierar något i innehåll, vilket kan bero på olik— heter mellan enheterna avseende storlek, verksamhetsområden och uppgifter samt när programmet utarbetades och fastställdes. Handlingsprogrammens innehålls- och målbeskrivningar utgör policydokument fastlagda på högskolestyrelsenivå. Ansvaret för internationaliseringsmålens genomförande är i huvudsak decent— raliserat till de olika fakulteterna, linjenämnderna och insti- tutionerna, vilket framgår av följande redovisning.

Det internatienella utbytet i grundläggande utbildning

Att låta utlandsstudier ingå som en del av den svenska univer- sitetsutbildningen var ett förslag som framfördes av det dåva- rande universitetskanslerämbetets internationaliseringsutred- ning 1974. Förslaget praktiseras idag vid de olika högskoleen- heterna inom flera utbildningslinjer. Vid olika enheter resp. för olika utbildningslinjer har man kommit olika långt. De or— ganisatoriska och finansiella lösningarna varierar också.

För vissa linjer/utbildningar är ambitionen att alla studerande skall beredas möjligheter till utlandserfarenheter inom ramen för utbildningen under kortare eller längre tid.

Vid flera högskoleenheter erbjuds de studerande möjlighet att på eget initiativ ersätta en del av utbildningen i Sverige med utbildning vid ett utländskt universitet. Ofta planeras och or- ganiseras dessa erbjudanden av högskoleenheterna inom ramen för de olika utbildningslinjerna.

I några fall är utbytesstudierna en form av vidareutbildning efter avslutad svensk högskoleexamen.

Till sist kan nämnas att utlandsplacering i relativt stor ut- sträckning utnyttjas för flera utbildningars praktikinslag.

en:-.&—

Högskoleenheterna har i viss utsträckning avtal eeh andra va - aktiga överenskommelser om studerandeutbyte, utbildnings— och forskningssamverkan. De varaktiga internationella samarbets- avtalen och kontakterna avser till övervägande del forskningen och forskarutbildningen. Detta innebär bl. a. en hög interna- tionell rörlighet för högskoleenheternas forskare och lärare, eller åtminstone en del av dessa.

Som exempel kan nämnas att vid universitetet i Uppsala hade närmare 200 forskare/lärare besökt utländska universitet 1985/86 enligt en enkät som besvarades av 2/3 av universitetets institutioner. Samma år hade institutionerna mottagit drygt 400 utländska forskare/lärare. Universitetets kostnader för utrikes resor var 1986/87 31 milj. kr.

Kurser i ech på främmande språk

Högskolorna är angelägna om att ge studerande och lärare språk— träning. Språkträning för de studerande finns som både frivil- liga och obligatoriska inslag i många utbildningslinjer.

Utländska studerande

Vid de svenska universiteten och högskolorna har det alltid funnits ett visst inslag av utländska medborgare bland stude— rande, lärare och forskare.

Vid den centrala antagningen hösten 1987 hade drygt 4 500 eller ungefär 8 procent av det totala antalet sökande utländsk ut- bildning. De sökande var svenska eller nordiska medborgare samt invandrare och flyktingar i Sverige. Antagningen av utomnor— diska gäststuderande ligger vid sidan av den vanliga antag- ningen och inkluderar normalt en för dem inrättad preparand- utbildning i svenska. Antalet sökande utomnordiska gäststude—

rande är ungefär 1 200 per år och omkring 200 av dem kan antas. Totalt antas omkring 1 500 studerande årligen med utländsk ut— bildning.

UHÄ har noterat en förändring i högskolornas attityder till ut— ländska studenters kunskaper i svenska. En del av de utländska studenterna är här för att lära sig svenska, medan en växande grupp är här för att ta del av den generella akademiska kunskap som förmedlas här. Den senare gruppens närvaro motiverar under- visning på främmande språk och utgör alltmer en nödvändig för- utsättning för att utbildningen skall ha ett bytesvärde.

Under senare år har flera högskoleenheter på uppdragsbasis ord— nat utbildning på masters- och forskarutbildningsnivå för ut— ländska studerande från främst u-länder. En väsentlig del av denna verksamhet har utvecklats i samförstånd med svenska bi- ståndsgivande organ såsom styrelsen för u—landsforskning (SAREC), styrelsen för internationell utveckling (SIDA) och be— redningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS). För närvarande stöder SAREC institutionssamarbete i form av 98 avtal som berör närmare 70 institutioner vid svenska högskoleenheter. Denna verksamhet har expanderat kraftigt och nästan fördubblats under de senaste fyra åren.

Det år 1987 bildade svenska internationella universitetskonsor- tiet (SIUC) utgör även ett tecken på den svenska högskolans in— ternationalisering och den därigenom förväntade ökningen av ut— ländska studerande.

0 int rn i n lla u b k n r

Utvecklingen av lokala handlingsprogram, lärar- och studerande— utbyte m. m. vid högskolorna har i flertalet fall skett med stöd av de särskilda internationaliseringsmedlen. Eftersom des- sa medel är stimulansmedel och av tillfällig karaktär har även

andra medel utnyttjats i internationaliseringssyfte efter de enskilda högskolornas tillgångar och behov. Det är emellertid svårt att få fram en total ekonomisk bild. En stor del av hög- skolans internationalisering sker som en naturlig del av arbe- tet i högskolan utan att sätta särskilda spår i budget, verk- samhetsplan eller verksamhetsredovisning.

Vid vissa högskoleenheter finns internationaliseringsmedel bud— geterade i handlingsprogrammen. Dessa medel avser internationa- liseringens merkostnader. Varje handlingsprogram och projekt förutsätter dessutom basresurser, såsom löner för involverade lärare och utbildningsresurser för inblandade studerande.

Vid sidan av de medel som direkt disponeras av högskolan spelar Svenska institutets IUU-program en inte obetydlig roll för det internationella utbytet och finns i flera fall med i de stat- liga högskolornas samlade planering. IUU innebär att svenska högskolestuderande kan studera vid utländska universitet och få räkna dessa studier som en del av sin ordinarie svenska utbild-

ning.

Flera högskolor söker vidare stöd hos olika företag och organi— sationer för sina internationaliseringsprojekt.

Länderutveekling AnglusaXIsk-amsrikansk

Universitet i Storbritannien och USA är ofta förekommande ut- bytesparter för den svenska högskolan. IUU—programmet skapades bl. a. för att stimulera en utveckling av svenska högskolekon- takter med europeiska länder särskilt Tyskland och Frankrike.

Under perioden maj 1985 - januari 1987 beviljades IUU-bidrag med följande antal nämligen, Västtyskland 50, Storbritannien

47, Frankrike 12, Holland 7, östtyskland 2, Spanien 2, Sov- jet 1, Italien 1, Belgien 1, Schweiz 1, Ungern 1 och Polen 1.

ngområdet

De flesta högskoleenheter har i sina yttranden framfört att de har stort intresse för kontakter inom snart sagt alla utbild- ningssektorer.

SydostaSIeu._atabländet

Tillkomsten av konsortiet för Sveriges internationella univer— sitet (SIUC) motiverades i väsentlig grad av en efterfrågan från länder i Sydostasien av svensk högskoleutbildning på mas— ternivå. Kontakterna med Sydostasien har utvecklats på olika sätt av högskoleenheterna. Som exempel kan nämnas att universi- tet i Stockholm engagerat sig i utvecklingen av akademiskt sam— arbete på bilateral basis mellan svenska högskoleenheter och deras motsvarigheter i länderna i Sydostasien. Kontakterna med Japan synes vara under utveckling för flera högskoleenheter.

Högskoleenheternas redovisningar innehåller sparsamt med upp- gifter om kontakter med arabländerna.

u—läuderua Den svenska högskolan har relativt väl upparbetade aktiviteter

riktade mot länderna i tredje världen. De svenska biståndsor- ganen har i väsentlig utsträckning bidragit till detta.

Sammanfattning av UHÄzs slutsatser, överväganden eeh planer

statsmakternas beslut för drygt tio år sedan om högskoleutbild- ningens internationalisering har fått genomslag och vunnit le- gitimitet ute i högskolan. De särskilda medlen för interna-

tionalisering, som fördelats av UHÄ har gjort verkan som stöd och stimulans. UHÄ föreslår i anslagsframställningen för 1988/89 att dessa medel överförs till högskoleenheterna. I bud- getpropositionen 1988 bil. 10 föreslås emellertid att UHÄ tills vidare skall disponera och fördela medlen för internationali- sering.

Internationaliseringsarbetet har medfört nya kontakter mellan högskolan och dess omgivning. Dessa kontakter varierar i viss utsträckning med utbildningarnas innehåll alltifrån närings- livsmedverkan, praktikplacering och sponsring till nationella och internationella biståndsorgans relationer till olika ut- bildningar. I dessa kontakter uttrycks ett intresse för utbild- ningarnas innehåll, att de skall förbereda för yrkesverksamhet i ett alltmer internationaliserat näringsliv resp. interna— tionaliserad förvaltning.

Den betydande dominansen när det gäller kontakter med univer- sitet i anglo-amerikanska länder företer inga tecken på avmatt- ning. UHÄ anser att IUU—programmet t. ex. inte har lyckats styra in utbytet mot Västtyskland och Frankrike. Det finns en— ligt UHÄ anledning att överväga vilka särskilda insatser som krävs för att åstadkomma den önskade utvecklingen.

När det gäller kontakterna med universitet i EG-länderna finns det anledning att vara särskilt uppmärksam på ERASMUS-program- mets påverkan på den svenska högskolan. Det finns idag inga direkta tecken på att detta skulle stänga ute de svenska hög- skoleenheterna. Man kan dock förvänta sig vissa komplikationer såsom högre studerandeavgifter vid EG-ländernas universitet.

Högskoleutbildningens internationalisering utvecklar drag av en internationell utbildningsmarknad där inte bara utbytesefter— frågan styr. Svenska högskolor köper t. ex. utbildning på främ— mande ort för sina studerande och de tar emot utländska stude-

rande mot avgift. Så blir t. ex. undervisning på engelska allt- mer nödvändig.

Inom UHÄ bedrivs sedan snart fyra år värdering av utländsk högre utbildning. Inom ramen för denna s. k. ekvivaleringsverk- samhet analyseras enskilda, avslutade högskoleutbildningar i andra länder, som genomgåtts av personer vilka numer är bosatta i Sverige. Därefter ges ett utlåtande i vilket den utländska utbildningen jämförs med någon bestämd svensk utbildningslinje eller motsvarande. UHÄ har ett omfattande samarbete med andra länder i Europa och med USA och Kanada för lösandet av olika värderingsfrågor.

5.13 Enskilda ergan inem området Sverigeinfermatien

Vid sidan av statliga eller statligt finansierade organ för Sverigeinformation finns några enskilda organ, som under längre eller kortare tid arbetat med att främja Sverige i andra län- der. Nedan redovisas tre sådana organ, som vart och ett inom sitt område bidrar till att sprida kännedom om Sverige och svenskt samhällsliv i utlandet. Utredningen anser att det är värdefullt att olika intressenter medverkar i arbetet att öka kontakterna med utlandet och på så sätt främja ett vidgat in- ternationellt erfarenhetsutbyte. De organ som presenteras nedan är Riksföreningen Sverigekontakt, Utlandssvenskarnas Förening och Positiva Sverige.

Rikförnin n vri knak

Riksföreningen Sverigekontakt är en ideell förening som grun- dades 1908 under namnet Riksföreningen för svenskhetens beva— rande i utlandet. Syftet var att upprätthålla svenskt språk och svensk kultur bland svenskar och svenskättlingar i utlandet samt att verka för spridningen av svenskt språk i utlandet.

Tidskriften Sverigekontakt har utgivits sedan 1914 och utgör en viktig del av Riksföreningens utåtriktade verksamhet. Tidskrif- ten utkommer med fyra nummer per år och medelupplagan under 1987 var 5 125 exemplar.

Riksföreningen bedrev tidigt ett framgångsrikt arbete för att bygga upp en svensk lektoratsverksamhet vid utländska universi— tet. Då Svenska institutet bildades överfördes denna verksamhet dit.

Riksföreningen har ett nära samarbete med motsvarande organisa— tioner i samtliga nordiska länder. Riksföreningen har sedan gammalt speciella relationer till de finlandssvenska kulturella organisationerna.

Riksföreningen Sverigekontakt bedriver f. n. huvudsakligen föl- jande verksamhet.

- Prenumerationer av svenska dagstidnigar och tidskrifter för- medlas till reducerat pris.

- Svenska böcker kan beställas genom föreningen och sänds por- tofritt över hela världen.

- De svenska utlandsskolorna stöds på flera sätt. Vissa skolor beställer sina läromedel genom Riksföreningen. Svensk littera- tur kan köpas förmånligt genom föreningen, och föreningen ut- verkar också böcker gratis från förlagen, som sedan sänds till de svenska utlandsskolornas bibliotek.

- Riksföreningen hjälper genom sitt omfattande kontaktnät svenskar i utlandet att få kontakt med t. ex. svenska myndighe- ter och, i andra riktningen, svenska kulturarbetare, affärsmän m. fl. att få kontakt med rätt organ i utlandet.

- Riksföreningen vårdar också stora arkivsändningar som härrör från Utlandssvenska Museet.

1987 slöt Riksföreningen Sverigekontakt två avtal med Svenska institutet. Det ena avtalet ger Svenska institutet utrymme i tidskriften Sverigekontakt för fortlöpande information till 550 lärare i svenska som finns runt om i världen. Det andra avtalet ger vuxenstuderande i svenska möjlighet att använda Riksföre— ningens bokförmedling.

Länge kunde Riksföreningens verksamhet bekostas med insamlade medel och den tjänstebrevsrätt som föreningen hade. Tjänsteb- revsrätten avskaffades emellertid 1982, vilket kraftigt försäm— rade föreningens ekonomi. För att i någon mån kompensera Riks- föreningen finns sedan 1983 ett statsbidrag till föreningens verksamhet under utbildningsdepartementets huvudtitel. Stats- bidraget uppgår budgetåret 1987/88 till 328 000 kr., och bidra- get motiveras med det arbete som Riksföreningen lägger ner på att hjälpa de svenska skolorna i utlandet. Föreningens totala ekonomiska omslutning uppgår till ca 1,7 milj. kr. Inkomsterna utgörs förutom av statsbidraget av medlemsavgifter, egna fonder och gåvor. Utredningen återkommer under avsnitt 10 till förslag om ökade statsbidrag till Riksföreningen Sverigekontakt för föreningens arbete inom svenskundervisningen.

1 n v n k rn f"r nin

1938 bildades Utlandssvenskarnas förening som en organisation för att på olika sätt hjälpa de många utlandssvenskar som då återkom till Sverige. Under och närmast efter andra världskri— get kom stödet att rikta sig både till svenskar som kom till- baka till Sverige och till dem som var kvar i de krigsdrabbade länderna. Under senare tid har föreningens roll som språkrör och informationskälla för utlandssvenskarna kommit att domi-

nera. Inom en rad områden har föreningen arbetat för jämställd— het mellan svenskar i Sverige och i utlandet.

Enligt föreningens stadgar skall verksamhetens ändamål och syf— te vara att

— företräda, tillvarata och främja utlandssvenskarnas gemensam- ma intressen och önskemål,

- vara utlandssvenskarnas kontakt—,service- och upplysningsor- 93".

— representera utlandssvenskarna inför myndigheter, organisa— tioner, institutioner, företag och enskilda i Sverige och i ut- landet.

Tikskriften utlandssvenskarna är en betydelsefull del i infor- mationsverksamheten. 1987 hade föreningen 7 281 medlemmar och medlemsavgifterna uppgick till 827 000 kr.

P i iv v ri

Positiva Sverige började sin verksamhet 1985. De företag som stod bakom bildandet av Positiva Sverige var Svenska Arbets- givareföreningen, Grossistförbundet, SAAB-Scania, SARA, Scandic Hotel AB, Nordiska Kompaniet, American Express, SAS, Sveriges hotell— och restaurangförbund och Sveriges turistråd. Därefter har ytterligare företag tillkommit och medlemsantalet är nu up— pe i 45.

Syftet med Positiva Sverige såsom det formuleras i idéprogram- met är "att skapa en bild av Sverige som ett positivt land där människor är aktiva och trivs och där man vill och kan lyckas. Ett land värt att besöka för affärer och personliga upplevel- ser". Det var framför allt tre komponenter av Sverige som Posi- tiva Sverige ville presentera:

- Affärslivets Sverige med varor och tjänster som köps och

säljs genom utländska affärsförbindelser.

- Besökarnas Sverige med upplevelser av vår natur, vårt klimat och vår kultur.

- Svenskarnas Sverige med våra traditioner och vårt sociala, politiska och ekonomiska system.

Positiva Sverige arbetar bl. a. genom undersökningar och stu- dier i samarbete med högskolor, organisationer och institu- tioner samt genom större eller mindre sammandrag såsom frukos- tar. seminarier, symposier, föredrag och Sverigedagar.

SVERIGE I VÄRLDEN - VÄRLDEN I SVERIGE

Omvärldens bilder av Sverige är ett kärt diskussionsämne. Utländska bedömares analyser ges också en avsevärd uppmärksam- het i svenska medier och i svensk debatt. Det gäller förvisso inte bara "skandalartiklar" utan också nyanserade och diskute— rande bedömningar av det slag som t. ex. presenterades av den västtyske författaren Hans Magnus Enzensberger i hans artikel— serie i Dagens Nyheter "Svensk Höst" från 1983. Sverigebilderna är betydelsefulla just för att de på gott och ont blir en del av vår egen självförståelse och av den allmänna debatten om samhällets utveckling och villkor. De kan ge utgångspunkt för reflexioner och analyser av såväl den långsiktiga samhällsut- vecklingen som aktuella händelser och samhällsproblem.

Detta illustreras också av de debattinlägg som utredningen redovisat i volymen "Sverigebilder", (SOU 1987:57). där sjutton svenskar ger sin personliga uppfattning om hur de uppfattar Sverigebilden utomlands. Deras olika bakgrund och läggning har naturligt nog gett dem skilda erfarenheter av hur omvärlden ser på oss - om vi nu överhuvudtaget observeras och kommenteras. Det finns alltid en risk i dessa sammanhang att överskatta det intresse omvärlden hyser för oss. Men i den mån det förekommer "bilder" av det svenska samhället eller svenskarna, kan de vara av de mest skiftande slag. Några klassiska teman tycks dock be- stå, om än något skamfilade: den svenska modellen på gott och ont, och förhoppningsfulla manliga associationer till "blond, blue eyes".

Det ökande svenska intresset för andras bild av vårt samhälle är en naturlig följd av den internationalisering som präglat den svenska samhällsutvecklingen alltsedan andra världskriget. Den svenska ekonomin har på tusen och ett sätt knutits samman med den internationella: den politiken har varit medveten och

gynnat ekonomisk tillväxt och välstånd. Men följden är också ett starkt internationellt beroende. Medvetandet och kunskapen om omvärlden har ökat starkt. Intresset begränsar sig inte bara till våra omedelbara grannländer, eller till Europa och USA. Insikten om u—världen, med dess dramatiska förändringar, dess fattigdom, turbulens och utveckling har i hög grad kommit att bli en del av det svenska samtidsmedvetandet.

Kultur— och erfarenhetsutbytet har ökat, liksom givetvis turis- men. Oet finns en vida spridd insikt i Sverige att våra öden och vår framtid är sammanlänkade med omvärldens.

Till bilden hör också den förändring som skett i det svenska samhället genom den omfattande invandringen. Hundratusentals människor har kommit till Sverige, ofta som flyktingar från kulturer som i många avseenden skiljer sig från den svenska. Det finns inga vetenskapliga undersökningar som kartlagt vad detta egentligen betytt för det svenska samhället i kulturellt och värderingsmässigt avseende men det är självklart att de utövat och utövar en påverkan som vidgar våra horisonter och som också kan hjälpa oss att se klarare på vårt eget samhälle, dess fördelar och brister.

Omvärldens bilder har ett nära och naturligt sammanhang med våra egna föreställningar om hur Sverige "är". Sådana själv- bilder har alla folk och kulturer. De kan föras vidare i gene- rationer men också utvecklas genom förändringar i den politiska och kulturella miljön.

Självupplevelsen är en viktig del av den nationella samhörig— heten liksom sambandet med det förflutna. Länge förmedlade sko- lan och andra officiösa institutioner en romantiskt yverboren idealbild av Sverige och svenskarna - kartlagd bl. a. i Herbert Tingstens "Gud och fosterlandet". Så är det inte nu längre men också dagens läroplaner och läroböcker förmedlar bilder av Sverige, låt vara mer resonerande och mindre propagandistiska.

Här möter vi "den svenska modellen" och "folkhemmet", begrepp som är förankrade i de senaste 50 årens politiska och sociala utveckling. Dagens Nyheters chefredaktör Arne Ruth har visat hur dessa bilder fick ersätta de gamla konservativa symbolerna som nationellt samlande teman. De blev också en viktig del av den svenska hållningen till omvärlden, ett sätt att markera vår särart och våra strävanden. Sociala visionärer som t. ex. Ludvig Nordström tvekade inte att lansera Sverige som "ett modelland" för resten av världen. Sverige som ett socialt och politiskt "avantgarde" blev en del av det egna självmedvetandet.

Detta var också det implicita budskapet i Marquis Childs berömda bok om Sverige som medelvägens land (1936). Childs syfte var att visa för amerikansk publik att det var möjligt att förena frihet med en aktiv statlig politik för att främja sysselsättning och social trygghet. Det var ett viktigt budskap för den amerikanska 30-talspub1iken, ett argument för the New Deal. Men Childs bok kom också att betyda mycket för vår egen uppfattning om hur det svenska samhället borde vara: the middle way, lagom, pragmatisk och reformistisk blev positiva värdeord, också genom Omvärldens uppskattning.

Under 60-70-talen kom åtskilliga böcker och rapporter som på detta sätt gav en smickrande uppmärksamhet åt denna svenska modell. Samförståndsandans huvudkontrahenter, SAF:s Bertil Kugelberg och LO:s Arne Geijer, fick vittna om de märkvärdiga relationerna mellan fack och arbetsgivare inför den amerikanska kongressen. Särskilt den svenska arbetsmarknadspolitiken till- vann sig en förvisso berättigad internationell uppmärksamhet och det är också självklart att detta uppskattades i Sverige.

Det internationella intresset förstärkte kraften i den förda politiken och gav den ökad legitimitet och lyftning. Sverige— bilden blev - eller ansågs vara - en tillgång som var gynnsam för vår utrikespolitik, ekonomiska utveckling, vårt tekniska och kulturella samarbete med andra länder osv.

Men det fanns också en annan Sverigebild som naturligt nog för- medlades av dem som ideologiskt och politiskt stod främmande för denna "svenska modell". President Eisenhowers uttalande om den förmenta höga självmordsfrekvensen i Sverige - som ett be— lägg för välfärdsstatens andliga torftighet och gastkramande byråkrati - åstadkom på sin tid åtskillig diskussion. Det hän- der inte sällan, såväl i USA som i Europa, att Sverige förevi— sas som varnande exempel på hur det kan gå när skatterna är höga och kärleken fri. Under 80-talet har de kritiska rösterna blivit allt fler, inte minst i västtysk press. I åttiotalets konservativa politiska stämningsläge är det inte onaturligt att de kritiska dragen dominerat också i omvärldens svenska bilder. Men omvärldens bild är naturligtvis inte entydig och olika bedömare präglas ofrånkomligen av sina ideologiska positioner.

I grunden är det dock förloppen här hemma i Sverige som avgör Sverigebilden. Omvärldens bild reflekterar vad som sker: den sovjetiska u-båten på sitt skär i Karlskrona skärgård, motstån- det mot löntagarfonder, den växande inhemska kritiken mot "byråkratin", Palmemordet, Boforsaffärerna — men också 80-ta- lets framgångsrika ekonomiska politik, den låga arbetslösheten, de beslutsamma miljöinsatserna, den höga tekniska nivån - allt detta är händelser och förlopp som mer eller mindre träffsäkert och sporadiskt förmedlas till omvärlden och som i sin tur bi- drar till att skapa, vidmakthålla eller förändra "Sverigebil- den".

De bekymmer som kan finnas över denna bild - manifesterat i flera inlägg i den ovan nämnda debattboken - är i grunden en oro för de förhållanden som omvärldsbilden speglar. Huntfords "The new totalitarians" eller rader av kritiska artiklar om Sverige i utländsk press under 80-talet blir diskuterade här hemma just för att de anknyter till en inhemsk svensk kritik och till en känsla av att den svenska modellen inte längre fun- gerar. Och flertalet svenskar känner naturligtvis bestörtning över att Palmemordet inte klarats upp eller över Bofors' oan-

! i ; El.

svariga vapenaffärer, för att nu nämna två av de i utlandet mest omskrivna och kritiserade företeelserna.

Vi hör också det vi vill höra. De partier eller enskilda som kritiserar t. ex. "svensk byråkrati" eller som menar att den av riksdagen beslutade engångsskatten på försäkringar var olämplig blir givetvis uppiggade av instämmande omdömen som kommer uti- från: det kan ge stöd åt de egna argumenten. På liknande sätt citerar finansministern med uppenbart och naturligt gillande den utländska pressens positiva omdömen om den svenska ekono- miska politiken. På detta sätt kan utlandsbilderna bli en deli den svenska debatten. Sverige som modell eller Sverige som hot eller Sverige som byråkratiskt helvete - det ideologiska ele- mentet är uppenbart också i de svenska reaktionerna.

Det finns ett dynamiskt samspel mellan omvärldsbild och själv— förståelse. Vi ser oss själva, medvetet eller omedvetet, också genom andras ögon. Att vidmakthålla eller utveckla en nationell identitet sker inte i ett tomrum: omvärldens reaktioner samman- tvinnas med vår egen föreställningsvärld, bekräftar, utmanar eller förkastar.

Sverigebildens betydelse för export eller andra mätbara ting går inte att fastställa. Det är troligt att en allmänt positiv Sverigebild kan ha en viss betydelse för presumtiva exportkun- ders intresse - men säkert är att pris, kreditvillkor, kvalité och leveranssäkerhet är mycket viktigare. Men ingen nation kan vara helt likgiltig för omvärldens bedömningar och det gäller naturligtvis i allra högsta grad för ett land som Sverige, som är så internationellt beroende. Att ägna intresse åt Sverige- bilden och ett aktivt kulturutbyte med utlandet är två sidor av samma uppgift: att delta i det internationella arbetet, att söka ge vårt bidrag, förmedla våra erfarenheter och kunskaper, vår kultur och våra traditioner. Sverigebilden har också bety- delse för vårt eget välbefinnande. Den berör subtila och svår- preciserade stämningar och känslor. De låter sig tolkas i ett

%” l 1 l l 1

ideologiskt ljus men har också samband med upplevelsen av nationell samhörighet eller stolthet.

Det är dock uppenbart att statsmakterna varken bör eller kan driva kampanjer som syftar till att förmedla en viss "officiös" Sverigebild. En sådan verksamhet skulle innebära ett statligt ställningstagande till vad ändå i mångt och mycket är ideolo— giska eller politiska frågor. Det vore dessutom omöjligt: det skulle snabbt uppstå ett gap mellan den officiella bilden och alla andra.

Bilden av Sverige måste formas med utgångspunkt från den demo- kratiska mångfalden och spegla den på gott och ont. Det bör därför rimligen vara en viktig uppgift för statsmakterna att skapa förutsättningar för det fria och intensiva kunskaps- och informationsutbyte som måste vara grunden för intresset för Sverige i omvärlden. En grundläggande hållning är naturligen att vi faktiskt anser att Sverige är ett bra land, att vårt samhällssystem är värt att studera, att vi har åtskilligt att erbjuda, kulturellt, tekniskt och socialt. Det är vidare ett allmänt svenskt intresse att de bilder som förmedlas om vårt samhälle så långt som möjligt baseras på korrekt och saklig in- formation och att svenskt kulturellt liv i ordets bredaste me— ning exponeras också i omvärlden. Det finns ett givet intresse att informera om Sveriges ekonomiska situation och om de vill- kor som gäller för svensk handel, industriell och finansiell verksamhet etc. Sådan information kan ha konkret betydelse för svenska ekonomiska förbindelser med omvärlden.

Det förtjänar att påpekas att allmänna informationskampanjer om Sverige sällan väcker något större intresse. Få människor i om- världen är intresserade av Sverige i största allmänhet. Däremot finns många gånger ett äkta intresse för svenska erfarenheter och kunskaper inom olika samhällssektorer. t. ex. svensk arbetsmarknadspolitik, kärnkraftsavvecklingen eller miljöpoli- tiken. Den svenska informationsverksamheten måste utformas i

mms—f(—

enlighet med detta. Informationen och utbytet bör vara efter-

frågestyrt.

Sverigeinformation och kulturutbyte är bara en del och en mindre del av de olika Sverigebilder som förmedlas till omvärl- den. Det är värt att komma ihåg att kontaktytan till omvärlden är mycket bred och mycket mångfacetterad; information eller myter om hur vi egentligen "ar" och hur vårt samhälle fungerar sprids på ett otal olika sätt och genom många kanaler.

En av de viktigaste kanalerna är det svenska näringslivet med dess starkt internationaliserade industri. Svenska varor och tjänster utbjuds över hela världen och svenska storföretag har dotterbolag i åtskilliga länder: allt detta ger sin Sverigebild.

Marknadsföring från storföretag söker ibland också anknyta till verkliga eller förmenta föreställningar om Sverige och svensk kvalité och säkerhetstänkande (t. ex. Volvokampanjerna i USA). Kunskaper om Sverige sprids också på många andra sätt: genom tidningar och TV, genom utländska diplomater som i hemliga rapporter berättar om vad de tror försiggår i landet, turister som förtretas eller gläds över sin tid i Sverige, invandrare som skriver till sina släktingar, upplevelser av hur svenskar beter sig i utlandet, svenska filmer eller svenska idrottspres- tationer etc. Svensk tennis och dess påfallande internationella framgångar t. ex. betyder sannolikt mer för omvärldens före- ställningar om Sverige än aldrig så snillrika Sverigepaket eller informationskampanjer. Svenska turistande ungdomar i alperna vars leverne tvingade krog— och hotellägare att kalla på polis för att freda sig förmedlar en annan sorts bild.

Listan på kontaktytor kan alltså göras mycket lång, och det mesta är sådant som varken kan eller bör påverkas via statliga informationsinsatser om Sverige. En slutsats är dock att främ— jande av kulturutbyte i ordets vidaste mening är ett synnerli— gen viktigt inslag i strävandena att göra Sverige känt. Det—

samma kan sägas om stipendieutbytet. Liksom kulturutbytet har naturligtvis stipendieutbytet sitt eget mål, sitt egenvärde, men det är också värt att erinra sig att upplevelser och in- tryck från studievistelser i utlandet i ungdomsåren oftast fö— der ett livslångt intresse för landet i fråga.

När det gäller Sveriges utrikespolitik är det uppenbart att statsmakterna har ett ansvar att förmedla en viss bild av de svenska strävandena. Här kan inte gälla att statsmakterna skall vara neutrala i förhållande till Sverigebilden. Tvärtom förhål— ler det sig så att utrikespolitiken i vissa avseenden måste syfta till att ge en viss bild av de svenska internationella strävandena; omvärldens reaktioner och föreställningar om vår politik blir av central betydelse.

Den mest centrala formuleringen i svensk utrikespolitisk dok- trin syftar just att skapa en sådan bild: "alliansfrihet i fred syftande till neutralitet i krig". Att denna position är upp— fattad och trodd i omvärlden kan i ett kritiskt läge vara livs- viktigt för Sverige. Därför är det utrikespolitikens uppgift att både genom handlingar och ord göra den trovärdig. Utrikes- politiken skall utformas så att den inte på något håll kan väcka vare sig förhoppningar eller farhågor. Det svenska för- svaret är avsett ge kraft och konkretion åt denna hållning.

Men svensk utrikespolitik är givetvis mycket vidare än så. Den innefattar ett omfattande engagemang i det internationella skeendet, arbete i olika internationella organ, ställnings- tagande i konflikter, bistånds— och u-landspolitik, handels- politik etc. Det är heller inget tvivel om att det aktiva svenska engagemanget för FN, internationell rätt och u-länder är väl känt.

För många u-länder är Sveriges position i internationella frå- gor och landets stora bistånd till fattiga länder själva Sverigebilden. Flertalet svenskar vill också gärna tro att de

aa_-

idéer och principer som bär upp denna hållning skulle kunna skapa en lyckligare och tryggare värld om de tillämpades mer allmänt. Den aktiva internationella politiken och den bild den ger av Sverige bidrar till vår självrespekt och identitet i en kaotisk värld.

Ibland kan emellertid denna hållning leda till ironiska kommen- tarer i utländska betraktelser: Svenskarna är, meddelas det, ett folk av världsförbättrare och "besserwisser", vilket anses mycket löjligt. Denna Sverigebild återspeglas och kommenteras också i utredningens debattbok. Återigen är det uppenbart att kritiken har ideologiska dimensioner och måste bedömas där- efter. De värden Sverige söker främja är ju inte några hemma— gjorda excentriciteter utan principer som ligger till grund för FN:s charter och internationell rätt. Som liten neutral nation har Sverige också det allra största intresse av att den inter- nationella rätten respekteras.

Det som naturligtvis bekymrat många iakttagare av Sverigebilden i dessa avseenden - återspeglat i debattvolymen - är givetvis de stundtals ganska hånfulla kommentarerna när Sverige inte an— ses leva upp till sina egna höga ideal. Återigen är det händel- serna här hemma som är grunden för bekymren: det är t. ex. all- varligt när trovärdigheten i den svenska utrikespolitiken undermineras genom illegal vapenhandel. Allt detta hör till utrikespolitikens och säkerhetspolitikens domäner. Det är den faktiska politiken - t. ex. vapenexportpolitiken - som ytterst blir avgörande för Sverigebilden och trovärdigheten i Sveriges allmänna utrikespolitik.

Sverige har, kort sagt, vävts in i ett internationellt mönster av ömsesidig påverkan: omsorgen om Sverigebilden måste förstås i detta perspektiv. Men det innebär att vi numera också är mycket mer mottagliga för åsikts- och idépåverkan utifrån, för insikter, kunskaper - men också manipulation och desinforma- tion. Den moderna mediateknologin tycks öppna oändliga möjlig-

heter. Det ger intressanta och på många sätt oroande framtids— perspektiv - och det reser också frågan om hur vi i denna kaka- foni skall bevara och utveckla vår kulturella identitet och egenart. En levande och aktiv internationalism måste utgå ifrån en levande egen kultur. Kulturutbytet måste just vara ett ut- byte, en rörelse i båda riktningarna.

Det finns utrymme för många olika resonemang och analyser kring dessa frågor. Ett mycket betydelsefullt ämne är således hur det väldiga informationsflödet utifrån skall hanteras och hur det skall vara möjligt att hävda en egen aktiv och analyserande nyhetsbevakning gentemot internationella nyhetsbyråer och andra medieföretag. Det är en särdeles viktig fråga eftersom den har sammanhang med de ideologiska och politiska kraftmätningar som ständigt pågår, främst öst-väst, och som också destabiliserar och manipulerar informationen. Den ligger dock väsentligen utanför denna utrednings uppdrag. Till uppdraget hör däremot en annan synnerligen viktig aspekt, nämligen att söka ge en åtminstone skissartad bild av inflödet av kultur utifrån.

Vi har en mycket noggrann statistik över varuimporten, dess sammansättning och var den kommer ifrån. På samma sätt vet vi hur många gästnätter turister från olika länder tillbringar i Sverige. Däremot har ingen instans visat något större intresse för vår immateriella import, hur inflödet från kulturvärlden utanför våra gränser ser ut och hur det påverkar våra egna kul- turella värden och värderingar.

Utredningen har emellertid beställt en expertpromemoria av massmedieforskaren Yngve Lindung som belyser en viktig del- aspekt av denna frågeställning, nämligen relationen svenskt/ut-

ländskt, i berättarkulturen i Sverige såsom den ter sig i våra medierl). Berättarkulturen är något centralt i varje kultur. Behovet av fantasiberättelser tycks vara oändligt. I den svenska nationella televisionen består ungefär en fjärdedel av sändningstiden av fiktionsberättelser, 7 av 10 böcker som lånas ut på biblioteken är skönlitterära, särskilda institutioner som biografen och teatern är specialiserade på att tillhandahålla uppdiktade historier liksom ett medium som den tecknade serien. Videomarknaden distribuerar i första hand spelfilm. Sedan någon tid har vi en programkanal via satellit som sänder endast spel- film dygnet runt, liksom det finns butiker öppna dygnet runt för uthyrning av videofilmer. Det tycks som om vår trängtan till den magiska värld där vi kan leva oss in i människoöden vore inte bara omättlig utan också ständigt nödvändig att till- fredsställa. Det sammantagna utbudet genom olika medier repre- senterar en symbolvärld i sig, artskild från den faktuella el- ler vetenskapliga framställningen.

Tillsammans utgör dessa berättelser vad man kan kalla den offentliga fantasin i ett samhälle. Den påverkar vårt sätt att tänka och vara, färgar av sig på våra ideal, ombildar dem och förändrar våra attityder. Före televisionens genombrott var det framförallt via det litterära mediet, böcker, tidningar och tidskrifter, som vi tillfredsställde vårt behov av fantasibe- rättelse, fiktion. Bortemot 85 procent av vår "fiktionstid" ägnades då åt läsning. Nu är konsumtionsbilden helt annorlunda: nu ägnar vi uppskattningsvis en tredjedel av vår "fiktionstid" åt det litterära mediet och närmare två tredjedelar åt det audiovisuella, åt TV, video och biograffilm. Tittandet på bil- der har blivit det dominerande i vår fantasikultur.

1)Framställningen i det följande bygger i allt väsentligt på Lindungs undersökning, som utredningen publicerar i sin helhet under titeln "Svenskt och utländskt i den svenska berättarkul- turen" Expertpromemoria till IKU-utredningen, SOU 1988:9

I takt med detta har makten över fantasin, producentmakten, totalt sett förskjutits från svenska till utländska berättare.

Den svenska respektive utländska närvaron varierar kraftigt med olika medier. I bokens värld är ca 40 procent av utbudet svenskproducerat, sammantaget i de två nationella kanalerna och den satellit-TV som idag förekommer i det svenska kabelnätet bara några få procent.

Det utländska utbudet är emellertid starkt koncentrerat till det angloamerikanska vars närvaro och påverkan är mycket stark. Det gäller inte lokal- och riksradions utbud av teater och upp- läsningar, ej heller för dagspress, studieförbundspressen eller barntidningar. Det gäller däremot i hög grad den populära veckopressen samt boken. översättningar från engelska utgör så— ledes hela 80 procent av den totalt översatta litteraturen, motsvarande ca 50 procent av det totala skönlitterära utbudet. Den svenska andelen är idag knappt 40 procent. I Kanal 1 och TV 2 utgör den engelskspråkiga andelen ca 65 procent av det totala fiktionsutbudet; för hela TV-utbudet, inklusive TV—satelliter utgör det angloamerikanska utbudet ca 85 procent. Dessa siffror ger en uppfattning om en tänkbar fortsatt utveckling när satel- lit- och kabel-TV blir allt vanligare. I sammanhanget bör också erinras om att genomsnittssvensken ägnar ungefär dubbelt så mycket tid åt att se fiktion i TV som åt bio, teater, skönlit- terära böcker, fiktionsprogram via video och radio tillsammans.

Vår offentliga fantasi domineras eftertryckligt av berättelser från Västvärlden. Från övriga delen av världen, inkluderande bl. a. Östeuropa, kommer en mycket liten del av alla berättel- ser i olika medier, mellan 2 och 5 procent, med undantag för Riksradions sändningar av teater och uppläsningar av skönlit— teratur för vuxna (omkring 15 procent).

Inom Västvärlden spelar dock länder som Västtyskland och Frank—

rike och våra nordiska grannländer en påfallande undanskymd roll.

Sammanfattningsvis: ställer vi samman befolkningens intres- se- och nyttjandeprofiler med olika länders andelar av utbudet av berättelser genom olika medier och ser till den tid vi ägnar dessa medier är det uppenbart att den angloamerikanska fik- tionsberättelsen intar en helt dominerande plats i vår offent—

liga fantasi.

Detta förhållande är givetvis inte något unikt för Sverige. Också större och kulturellt starkare nationer än den svenska har utsatts för samma invasion i fantasivärlden. Den har disku- terats och kommenterats i många sammanhang, bl. a. av den franska kulturministern Lang vid UNESCO-mötet i Mexico 1981. Han talade där om den standardiserade stereotypa amerikanska TV-produktionen som infiltrerade de nationella kulturerna och drev fram en likriktning och förflackning. I grunden handlade det här om en inblandning i andra länders angelägenheter, eller rättare sagt om en än mer graverande form av inblandning, näm- ligen i medborgarnas medvetande. Orden väckte berättigat upp- seende och även irritation på amerikanskt håll men i praktiken hände givetvis inte mycket. Den amerikanska fiktionsvågen rul— lar vidare och den präglar också alltmer i form och innehåH den nationellt producerade fiktionsvärlden, på samma sätt som amerikanska nyhetsprogram i TV tycks bli stilbildande för allt fler nationella TV-bolag. I slutet av 1987 presenterade EG-kom- missionen i en kommunikation till Rådet (COM (87) 603 final) ett ramprogram för kultur för 1988-92. Rådet hävdar att ett förbättrat kulturellt samarbete är en politisk nödvändighet och förutsättningen för en europeisk solidaritet. En huvudprioritet är då att främja konkurrenskraften hos den europeiska audio- visuella industrin i syfte att motverka invasionen av icke- europeiska program. Det finns, heter det, ett allmänt medve- tande om att invasionen av amerikanska och japanska program representerar ett hot mot Europas kulturella oberoende.

Man kan tycka att EG—kommissionen överdriver men det är ostri- digt att makten över fantasivärlden är en väsentlig fråga, inte minst för ett litet land som Sverige. En alltmer undanskymd svensk roll och förvisning av det svenska till de finkulturella salongerna som inte når den breda publiken kan utarma och sarga vår stil, form och kulturella identitet. Skall vi försöka hävda oss i omvärlden och förevisa vårt samhälle måste vi också kunna hävda oss hemma. Vi anser det väsentligt att värna vårt na- tionella oberoende, vårt eget territorium, och det får kosta en rejäl slant. Vi bör därför kanske ibland ställa oss frågan hur det ser ut i vårt andliga territorium, utan att för en sekund glömma att "All bildning står på ofri grund till slutet/blott barbariet var en gång fosterländskt".

SVERIGEINFORMATIONENS OCH KULTURSAMARBETETS GEOGRAFISKA INRIKTNING

7.1 Förslagen i SIK—prepesitienen

När det gäller Sverigeinformationens och kultursamarbetets geo— grafiska inriktning betonades i SIK-propositionen särskilt be- hovet av att öka Sveriges utbyte med Norden, invandrarnas hem- länder, länderna i östeuropa samt u-länderna. En sådan vidgning av kultur— och informationsutbytet fick dock inte medföra att utbytet med länderna i Västeuropa och Nordamerika eftersattes. eftersom vårt geografiska läge, våra allmänna och kulturella förbindelser samt orienteringen av vår utrikeshandel under- stryker den stora vikten av erfarenhetsutbyte med dessa länder.

Nedan redovisas översiktligt vad som hänt under den senaste tioårsperioden inom de i SIK-propositionen prioriterade områ- dena.

Uotden

Norden består av Danmark, Finland, Island, Norge och Sverige. I detta område bor ca 23 milj. människor. Länderna har länge haft ett nära samarbete med varandra. Grunden för detta är den sam- hörighet som Nordens folk känner genom sina historiska, kultu- rella och språkliga band.

Det kultursamarbete, som bedrivs mellan de fem nordiska länder- na inom ramen för 1971 års nordiska kulturavtal, tillförs årli- gen betydande resurser över Nordiska ministerrådets kultur- budget. Inom ramen för kulturbudgeten finansieras en rad nor- diska institutioner, kommittéer och projekt. Budgeten har sedan 1971 femdubblats och uppgår 1988 till närmare 165 milj. danska kr. Den utgör närmare en tredjedel av den totala nordiska bud-

geten. I den nordiska kulturbudgeten ingår kultur-, utbild- nings- och forskningsområdena samt även ungdoms- och idrotts- samarbete.

Nordiska ministerrådet har efter en rekommendation av Nordiska rådet 1986 utarbetat en handlingsplan för att ytterligare stärka det nordiska kultursamarbetet. Ministerrådets förslag till kulturhandlingsplan har behandlats av Nordiska rådet i samband med sessionen i mars 1988. Ministerrådet har därefter fattat beslut om planens genomförande.

Handlingsplanen utgör en vägvisare och syftar till att utveck- la, vitalisera och effektivisera det nordiska samarbetet på kultur-, utbildnings- och forskningsområdena.

Utgångspunkten för kultursamarbetet och handlingsplanen är att nordisk kulturgemenskap inte bara har ett egenvärde utan också är en förutsättning för samarbete inom övriga områden, att det fria valet för enskilda människor att studera och arbeta i ett annat nordiskt .land skall underlättas, att genom samarbete åstadkomma ett bättre utnyttjande av gemensamma resurser, att i den ökade internationaliseringen globalt och europeiskt det nordiska samarbetet är fördelaktigt och ibland t. o. m. en för- utsättning för det enskilda landets möjligheter att synas i in- ternationella sammanhang.

1 Tyngdpunkterna i handlingsplanen ligger på följande områden:

1. Inom kulturområdet skall åtgärder vidtas för att avskaffa administrativa, juridiska och tekniska hinder för ett fritt kulturutbyte i Norden samt ökade rörliga medel "avsättas för utbyte på olika områden (teater, dans, musik m. m.). Mediesam- arbetet skall utvecklas. Bl. a. utreds förutsättningarna för att inrätta en nordisk filmfond för produktion av film, TV och videoprogram. Ett liknande arbete pågår för övrigt på europeisk nivå.

2. Ett viktigt led i handlingsplanen är utbyggnad av nätverks— samarbete mellan ländernas utbildningsinstitutioner. Samarbetet skall omfatta gemensamt utnyttjande av studieplaner, utbyte av studenter och lärare samt ett intensifierat arbete för att ten- tamina och examina skall bli nordiskt giltiga.

För att stimulera rörligheten skall ett utbytesprogram för lärare och studenter (NORDPLUS) sättas igång så fort som möj- ligt. Programmet går ut på att studerande som väljer att för- lägga del av sina studier - upp till ett år - i annat nordiskt land skall kunna få ett stipendium på ca 1 200 kr./månad. Sedan tidigare gäller att man får ta med sig studiestödet för studier i annat nordiskt land.

3. Inom forskningsområdet kommer forskarutbyte, forskarutbild- ning, nordiska forskarkurser, instrumentsamarbete och interna- tionellt samarbete att prioriteras.

4. Språkförståelsen är en viktig förutsättning för det nordiska kultursamarbetet. Ett ökat utbyte på kultur- och utbildnings- områdena bidrar i sig till ökad språkförståelse. I handlings- planen ingår förslag till åtgärder för att stärka grannspråkens ställning i skolan.

5. När det gäller nordiskt internationellt kultursamarbete skall den särskilda ledningsgruppen för kulturinformation i ut- landet fortsätta sitt arbete och våren 1988 komma med förslag till ministerrådet om gemensamma nordiska kulturmanifestationer (se avsnitt 11.2).

I de nordiska utlandslektorernas arbetsuppgifter ingår att sprida kunskap om nordisk kultur. Den nordiska lektorats— administrationen har nyligen utvärderats. Ministerrådet skall våren 1988 ta ställning till det framtida nordiska lektorats- samarbetet.

6. Förslag till det framtida nordiska folkbildningssamarbetet skall under år 1988 tas fram i bred samverkan mellan berörda parter. Likaledes skall det framtida nordiska ungdoms- och idrottssamarbetet övervägas.

7. Handlingsplanen innehåller förslag om rationalisering och koncentration av samarbetsorgan samt en större delegering av beslut från ministerrådet till de olika samarbetsorganen. Ar— betet med att genomföra strukturförändringar har redan påbör-

jats.

8. Handlingsplanen omfattar endast frågor som ligger inom ministerrådets område - inte det inofficiella samarbete som bygger på folklig och frivillig grund. Däremot skall planen leda till att bättre än tidigare stödja det inofficiella sam- arbetet. Ministerrådet avser att successivt genomföra kultur— handlingsplanen under åren 1988—1991 och räknar med att kultur- budgeten år 1991 skall ligga på en nivå som är ca 35 milj. danska kr. högre än 1987 års budget.

Samråd och utbyte m. m. mellan Sverige och de nordiska grann- länderna är närmast en självklarhet. Ett omfattande samarbete pågår ständigt på alla nivåer, mellan departement, myndigheter och organisationer och på olika områden. Regionalt pågår ett fortlöpande utbyte i olika former. Det sker t. ex. genom sam- arbete på Nordkalotten i Mittnorden eller över Kvarken och kan gälla kultursamarbete, universitetssamarbete, elev- och lärar-

utbyte m. m.

Det förekommer också kommunal samverkan och ett omfattande vän- ortsutbyte. Detta består i studiebesök, föreningskontakter, elev- och praktikantutbyte, utställningar, gästspel m. m. Vän- ortsutbytet sker i Föreningarna Nordens regi.

Samarbetet med Finland intar av olika skäl en särställning. Un- der de senaste åren har det svensk-finländska kultur- och ut-

bildningssamarbetet varit föremål för särskilda diskussioner. Sålunda har regeringens samarbetsorgan Samarbetsgruppen för sverigefinländska kulturfrågor som tillsattes vid ett minister- möte år 1984 kommit med förslag för att förbättra sverigefin- ländarnas kulturutbud.

För att ytterligare stimulera samarbetet med grannländerna finns ett särskilt anslag för bilateralt nordiskt samarbete under utbildningsdepartementets huvudtitel. Bidrag från detta anslag som för budgetåret 1987/88 uppgår till ca 6,8 milj. kr. går bl. a. till stipendier, språkkurser, kulturutbyte samt till Hanaholmen och svenskhemmet Voksenåsen. Det finns vidare ett antal bilaterala kultur— och samarbetsfonder nämligen kultur- fonden för Sverige och Finland, svensk-danska kulturfonden, fonden för danskt-svenskt samarbete och svensk-norska samar— betsfonden. Dessa fonders syfte är att främja det kulturella utbytet och stärka kontakterna mellan länderna. Fonderna ger bidrag bl. a. till stipendier, studieresor och kulturprojekt.

Föreningarna Norden spelar en mycket betydelsefull roll för det nordiska samarbetet. Deras syfte är att genom upplysnings- och kontaktverksamhet skapa intresse för grannländerna och främja den nordiska samhörigheten. De har en omfattande publikations— verksamhet med tidskrifter och böcker. Vidare anordnar de temakonferenser och en omfattande kursverksamhet."

Svenska institutet framställer visst informationsmaterial på finska och i ännu mer begränsad utsträckning på danska och norska. Enligt institutet har önskemål om material på svenska framförts i ökande grad.

Statens kulturråd har i enstaka fall givit bidrag till nordiskt kultursamarbete.

lnyapdtatnas_hemläeder

I SIK-propositionen framhölls att det är angeläget att i Sverige öka kunskaperna om invandrarnas bakgrund i kulturellt och andra avseenden genom ett ökat kultur- och informations- utbyte med invandrarnas hemländer. Samtidigt är det viktigt, att vi i invandrarnas hemländer på ett sakligt och mångsidigt sätt informerar om svenska förhållanden i vid bemärkelse. I propositionen föreslogs att särskilda stipendier på massmedie- området inrättades för projekt i Sverige eller i invandrarnas hemländer till ett belopp av 250 000 kr.

Dessa journaliststipendier fördelades under ett antal år men är numera avskaffade, bl. a. på grund av svårigheter att finna lämpliga journalister.

Svenska institutet framställer visst informationsmaterial på t. ex. serbo-kroatiska, grekiska, turkiska, italienska och spanska och ger också bidrag till kultursamarbete med invand- rarnas hemländer. Även statens kulturråd ger bidrag för sådant kulturutbyte.

QSteurupa

Sverige har hittills inte på regeringsnivå ingått några bilate- rala kulturavtal med andra länder. Den svenska inställningen är att utbyte inom kultur och forskning bör löpa så fritt och obundet som möjligt. De statliga insatserna bör begränsas till ekonomiskt stöd utan villkor eller bindningar vad avser utby- tets innehåll.

När det gäller utbytet med Östeuropa finns det skäl som motive- rar någon form av gemensamma överenskommelser på kultur- och utbildningsområdena. Svenska institutet har därför sedan mitten av 1960-talet efter samråd med utrikes- och utbildningsdeparte—

menten tecknat särskilda kulturutbytesprogram med de östeuro- peiska länder som så önskar.

Kulturutbytesprogram tecknas bara med länder där särskilda administrativa och valutatekniska förhållanden motiverar detta. Den principiella skillnaden mellan kulturavtal och kulturut- bytesprogram är att kulturavtal undertecknas av de båda län- dernas regeringar medan kulturprogrammen från svensk sida tecknas av en självständig institution och att regeringen där- med inte är bunden till innehållet i den överenskommelse som

träffas.

Kulturutbytesprogram tecknades med Polen och Jugoslavien första gången 1966, med Ungern och Bulgarien 1967, med Rumänien 1968, med Sovjetunionen 1970, med Albanien 1973, med DDR 1980 och med Tjeckoslovakien 1983. Med alla dessa nio östeuropeiska länder finns gällande program. De skrivs i regel för tre år i taget, i några fall med möjlighet till automatisk förlängning på ytter— ligare ett eller två är. Svenska institutets motpart är i all- mänhet resp. utrikesministeriums avdelning för kulturutbytes-

frågor.

I detta sammanhang bör nämnas att Svenska institutet har över- enskommelser av annat slag (summary of talks e. d.) med Kina, Belgien, Nederländerna och Mongoliet samt, på utbildnings- och forskningsområdet, med Spanien.

Kulturutbytesprogrammen består till stor del av s. k. främjan- deparagrafer, som fastslår parternas intresse av samarbete på olika områden men inte förpliktar till direkta åtgärder under programperioden. Berörda institutioner i de båda länderna för- utsätts därefter själva komma överens om det konkreta utbytet.

Programmen innehåller därutöver vissa bindande bestämmelser främst om personutbyte i form av långtids- och korttidsstipen— diater. Stipendierna bygger på strikt ömsesidighet. Dessa s. k.

utbyteskvoter är genomgående ganska små - det rör sig vanligen bara om ett fåtal personer i vardera riktningen per ämnesområde och år. Det är inte meningen att programkvoterna skall ersätta det fria, icke programbundna utbytet eller utgöra ett maximum.

De bindande kvoterna i programmen rör till större delen utbild- nings- och forskningsområdet (långtidsstipendier och korttids- stipendier för studie- och forskningsvistelser) och i något mindre utsträckning kulturutbyte i form av kontaktbesök och andra studiebesök samt projekt inom kultursektorn. Den samman- lagda kostnaden för det kulturutbyte med länderna i östeuropa som bekostas över Svenska institutets budget, uppgick 1986/87 till ca 3,1 milj. kr. Kostnadsfördelningen när det gäller per— sonutbytet är i princip den att det sändande landet betalar re- sorna och det mottagande landet uppehållskostnaderna eller sti-

pendierna. Nedan redovisas omfattningen av personutbytet 1986/87.

1 n 1 r 1 / 7

Stipendie- Stipendiater Stipendie- Svenska månader i till Sverige månader för stipendiater Sverige svenskar i till resp. (utnyttjade resp. land land månader) (utnyttjade

månader)

8 ( 1) 16 (16) 24 (16) 37 (31)

70 (27)

Albanien 8 ( 0) Bulgarien 16 (12) Jugoslavien 24 (16) Polen 37 (37) Sovjet- unionen 70 (50) Tjeckoslo- vakien 32 (19) DDR 9 (8) Ungern 22 (16)

32 (22) 9 (9) 22 (22)

about" 01 mawo (A)—'D) w (HUN—'

w (»

218 (144) N _.

218 (158)

Av tabellen framgår att 33 stipendiater från östeuropa stude- rade eller forskade i Sverige i fyra till nio månader, medan 21 svenska stipendiater studerade eller forskade i något östeuro- peiskt land i tre till tio månader under samma tid. I vissa fall har stipendierna inte utnyttjats.

Det sammanlagda antalet månader, under vilka de utländska lång- tidsstipendiaterna studerade i Sverige, uppgick till 158 för alla nio länderna. En uppdelning på ämnesområden visar att stu- dier bedrevs inom naturvetenskap inkl. ingenjörsvetenskap under 80 månader, samhällsvetenskap under 36 månader, medicin under 31 månader, humaniora under 11 månader, medan 60 månader inte utnyttjades.

Inom ramen för de bilaterala korttidsbesöken 1986/87 studerade eller forskade 125 östeuropeiska stipendiater i Sverige. 91

svenska stipendiater studerade eller forskade i östeuropeiska länder i 8 till 30 dagar. Fördelningen på länder framgår av nedanstående tabell.

Bilaterala kerttidsstipendier 1985/87

Land Stipendiater Deltagare i Svenska Deltagare i till Sverige SI:s stipendia- språk och sommarkur— ter till andra ferie- ser 1986 resp. land kurser

Albanien Bulgarien Jugoslavien Polen Rumänien Sovjet- unionen Tjeckoslo— vakien DDR Ungern

N

a_i.» U.) NNWOSI _. wa & NN—IOIN

...a

5659. Tota1t 125

.b 50 _.-

.b N

Av de 125 utländska stipendiaterna studerade 31 humaniora inkl. konstnärliga ämnen och arkitektur, 20 naturvetenskap eller tek- nologi och 15 samhällsvetenskap och samhällsfrågor. 59 stipen- diater från östeuropa deltog i Svenska institutets sommarkurser i svenska sommaren 1986.

Av de 91 svenska stipendiaterna studerade 32 humaniora inkl. konstnärliga ämnen och arkitektur, 9 samhällsvetenskap och sam— hällsfrågor samt 8 naturvetenskap eller teknologi, medan 42 svenskar deltog i språk- och andra feriekurser i östeuropa.

Omfattningen av utbytet inom ramen för kulturutbytesprogrammen har varit ganska konstant under åren.

Beträffande teknisk—vetenskapliga kontakter med östeuropa spe- lar Ingenjörsvetenskapsakademien en viktig roll.

Under perioden 1965—75 tecknade akademien samarbetsavtal med vetenskapsakademier och andra teknisk—vetenskapliga organ i Sovjetunionen, Bulgarien, DDR, Jugoslavien, Polen, Rumänien, Tjeckoslovakien och Ungern. Ingenjörsvetenskapsakademien har även tecknat liknande avtal med Kina (1979) och Mexico (1980) samt i begränsad omfattning med Republiken Korea (1985). Den verksamhet som rör länderna i östeuropa finansieras huvudsak— ligen under anslaget övrig information om Sverige i utlandet, där bidraget till Ingenjörsvetenskapsakademien 1987/88 uppgår till 1 236 000 kr.

Ingenjörsvetenskapsakademien har följande avtal med motsvarande organisationer i länder i östeuropa. Av de fyra avtal som finns med Sovjetunionen är ett (omfattande 60 personmånader) gemen- samt med Kungl. Vetenskapsakademien.

Land Avtalet undertecknat Månads- (reviderat) kvot Bulgarien 1966 (1976) 5 DDR 1972 (1984) 6 Jugoslavien 1975 10 Polen 1973 10 Rumänien 1969 10 Sovjetunionen 1965-1970 (1976-1984) 63 Tjeckoslovakien 1964 (1981) 10 Ungern 1982 10

Som exempel kan nämnas att Ingenjörsvetenskapsakademien under 1985-86 nominerade 72 stipendiater för forskarbesök i Bulga— rien, DDR, Jugoslavien, Polen, Rumänien, Tjeckoslovakien och Ungern, medan akademien tog emot 114 forskare/specialister från dessa länder. Från i Sovjetunionen togs under samma period 14 forskare/specialister emot av akademien.

De ekonomiska villkoren för utbytesavtalen bygger på principen att sändande part betalar resekostnaderna till det andra lan— det, medan mottagaren svarar för uppehållskostnaderna i landet i fråga. Såväl svenska forskares intresse för de olika länderna som dessa länders utsändande av forskare till Sverige varierar kraftigt från år till år. Antalet hitresta forskare/specia- lister är dock större än antalet utresta. Vistelsernas längd har varierat mellan en vecka och drygt sex månader.

u-läuderua

I SIK—propositionen föreslogs en femårig försöksverksamhet för att pröva förutsättningarna för ett förstärkt kulturutbyte med u-länderna. Under 1980—talet har ett antal olika samarbetsorgan med u-länder vuxit fram. Under utrikesdepartementets huvudtitel anslaget C8 Övriga u-landspolitiska insatser m. 111. finns medel upptagna för ett kulturutbytesprogram med u-länder som på upp- drag av beredningen för internationellt-ekonomiskt samarbete (BITS) administreras av Svenska institutet. Medlen för detta program uppgår 1987/88 till 12 320 000 kr. I en särskild bered- ningsgrupp diskuteras och förbereds alla bidragsärenden och projekt. Beredningsgruppen består av företrädare för Svenska institutet, styrelsen för internationell utveckling (SIDA). statens kulturråd, utrikesdepartementets u-avdelning och BITS. Inom ramen för SIDA:s ansvarsområde bedrivs också samarbete inom kultur och massmedia med u-länder. Den ekonomiska omfatt— ningen av detta beräknades budgetåret 1986/87 uppgå till ca 17,6 milj. kr.

I budgetpropositionen för budgetåret 1987/88 anmälde bistånds- ministern avsikten att ge försöksprogrammet för kulturutbyte med u—länder en permanent karaktär. Den 1 juli 1987 tillsatte regeringen en särskild utredning med uppgift att överväga ett utvidgat kulturutbyte, varvid även riktlinjerna för verksam- heten liksom formerna för beslutsordning och genomförande borde prövas. Utredningen lade fram sitt betänkande Kultursamarbete

med u-länder (Ds UD 1987:2) i september 1987. Utredningens för- slag har behandlats i budgetpropositionen för 1988/89 (prop. 1987/88:100, bil.5). I propositionen föreslås att SIDA skall påföras hela det finansiella ansvaret för kultursamarbetet med u—länder och att Svenska institutet fortsättningsvis skall be- driva kulturutbytesprogrammet på uppdrag av SIDA. Den existe— rande samrådsgruppen bör följaktligen administreras av SIDA.

7.2. Allmänna överväganden

Den statligt finansierade allmänna Sverigeinformationen är i hög grad efterfrågestyrd. Det är i stor utsträckning de svenska utlandsmyndigheternas efterfrågan och bedömningar som styr verksamheten.

Efterfrågan på information stiger i takt med de insatser som görs. Eftersom insatserna måste ske inom ramen för de resurser som finns tillgängliga måste dessa i stor utsträckning kon- centreras till vissa målgrupper. Det gäller främst opinions- bildare och beslutsfattare av olika slag eller personer som av olika skäl är intresserade av Sverige. Förkunskaperna om Sverige varierar också högst väsentligt i t. ex. Norden, övriga Västeuropa, USA, länderna i östeuropa och u—länderna. Detta medför att informationen på olika sätt bör anpassas till olika mottagare. Det räcker inte alltid att översätta en broschyr till annat språk. Ofta bör också framställningssättet förändras.

Den svenska inställningen beträffande utbyte inom kultur och forskning är att detta bör löpa så fritt och obundet som möj- ligt. Kulturlivets egna kontakter bör vara vägledande. Värdet av kulturell mångfald betonas liksom de enskilda institutioner- nas, organisationernas och gruppernas självständighet. Detta har inneburit att Sverige inte har ingått några bilaterala kul- turavtal på regeringsnivå med andra länder. Det bör noteras att nästan alla andra europeiska länder använder kulturavtal som

ett instrument i utrikespolitiken. Sverige har dock i olika sammanhang undertecknat allmänt multilaterala avtal om kultu- rellt samarbete, t. ex. med de nordiska länderna, inom ramen för Unesco och den europeiska säkerhetskonferensen (ESK).

I SIK-utredningen diskuterades de skäl som talar för och emot att Sverige ingår bilaterala kulturavtal på regeringsnivå. Där- vid framhölls att frågan om en ändring av nuvarande praxis måste bedömas utifrån de eventuella fördelar som kan uppnås ur utrikespolitisk synvinkel och/eller för Sveriges kulturutbyte med utlandet och det svenska kulturlivet. Ett led i Sveriges internationella engagemang är att på några av samhällets olika områden ingå multi- och bilaterala överenskommelser med främ- mande stater. Detta stärker Sveriges möjligheter att påverka och få impulser från den internationella gemenskapen. Även när det gäller kultursamarbete har frågan om kulturavtal aktuali- serats. Vid bedömningen av frågan om kulturavtal måste emeller- tid stort avseende fästas vid kulturlivets synpunkter. Från kulturlivets sida betonas ofta grundprincipen om ett fritt och obundet utbyte över gränserna. Kulturavtal skulle kunna medföra en ökad central dirigering av institutioners, organisationers och enskilda kulturarbetares kontakter, vilket skulle kunna leda till en ur kulturlivets synvinkel felaktig prioritering av tillgängliga medel. Rent praktiskt skulle statliga kulturavtal ställa större krav på administrativa insatser av såväl utri- kes- som utbildningsdepartementet. Utifrån dessa överväganden beslutade statsmakterna att regeringen inte heller fortsätt- ningsvis skall ingå några bilaterala kulturavtal med andra sta- ters regeringar.

Enligt utredningens uppfattning finns det inte heller nu, tio år sedan frågan senast behandlades, skäl att ändra den svenska inställningen till bilaterala kulturavtal på regeringsnivå. Ut- bytet bör även fortsättningsvis vara obundet. Svenska institu- tet bör dock liksom hittills kunna teckna kulturutbytesprogram i sådana fall där det finns särskilda skäl för detta. Rege-

ringen har också upprättat särskilda samarbetsprogram med u—länder, där kultursamarbete i ett par fall ingår som en sär- skild punkt. Utredningen anser att det är positivt att kultur- samarbete tas med i dessa sammanhang.

Sverige har traditionellt i första hand haft kulturförbindelser och erfarenhetsutbyte inom den nordiska gemenskapen och inom den västerländska kulturkrets som vi själva tillhör. Det är na- turligt och självklart.

Utredningen vill framhålla vikten av ett intensifierat nordiskt samarbete inom kultur-, utbildnings- och forskningsområdena. Det finns inom Norden väl fungerande kanaler och stora resurser för ett rikt och varierat samarbete i många former. Genom den nordiska kulturhandlingsplanen kommer samarbetet att ytterli- gare intensifieras och effektiviseras. Det är väsentligt att berörda svenska myndigheter såsom i första hand skolöverstyrel- sen och universitets- och högskoleämbetet särskilt överväger sitt informationsansvar i förhållande till de nordiska län- derna. Svenska institutet och statens kulturråd bör vara öppna för att i större utsträckning än hittills medverka till olika projekt i det bilaterala nordiska samarbetet.

Inom ramen för arbetet inom konferensen om säkerhet och sam— arbete i Europa (ESK) verkar Sverige tillsammans med övriga 34 ESK-stater. ESK är det enda alleuropeiska forum där alla Europas stater utom Albanien ingår - och dessutom Förenta sta- terna och Canada. ESK arbetar för att främja säkerheten, det ekonomiska, vetenskapliga och kulturella samarbetet, öka res- pekten för de mänskliga rättigheterna samt att vidga kontak- terna mellan människorna i Europa.

Statsmakterna har under senare tid i olika sammanhang uttryckt ett starkt intresse av att Sverige deltar i ett fördjupat euro- peiskt samarbete på ett stort antal områden. Ett sådant vidgat samarbete är väsentligt också inom de områden som denna utred—

ning arbetar med. Utredningen redovisar i kommande avsnitt sina förslag rörande intensifierat erfarenhetsutbyte med länderna i Europa.

Med USA har Sverige ett rikt, varierat och brett utbyte inom många områden. Detta är väsentligt inte minst med hänsyn till USA:s betydelse inom vetenskap och forskning. Många svenskar har under årens lopp haft möjlighet att förlägga delar av sina studier till något amerikanskt universitet.

I dagens samhälle ökar de internationella kontakterna. Sam- arbete och solidaritet har växt fram också med länder, som tillhör andra kulturkretsar än vi. Efter andra världskriget har stora invandrargrupper kommit till Sverige. Vårt land har bli- vit alltmer mångkulturellt. Under senare år har invandringen ändrat karaktär. Det är inte i första hand arbetskraft som kom- mer hit utan flyktingar och anhöriga till dem som redan bor här. Till detta kommer många adoptivbarn. Antalet personer från utomeuropeiska länder ökar i förhållande till de europeiska och nordiska. Utredningen anser att det är viktigt att Sverige på olika sätt stärker sin kännedom om de kulturkretsar som invand- rare och flyktingar har kommit ifrån. Detta bör beaktas i Svenska institutets och statens kulturråds löpande arbete och bidragsgivning.

Den snabba tekniska utvecklingen har gjort att världen radikalt krympt de senaste decennierna. Utvecklingen i länder långt från Sverige och med en helt annan kultursyn och kulturbakgrund på- verkar vår vardag inte minst genom TV och press. När det gäller vårt samarbete med u-länderna finns detta reglerat i olika same arbetsprogram med dem. Kultursamarbetet med u-länderna har be- handlats av en särskild utredning (Kultursamarbete med u-länder Ds UD 1987:2). IKU-utredningen, som avgivit ett positivt re- missyttrande över ovan nämnda betänkande, vill framhålla värdet av ett vidgat kultursamarbete med u—länderna men har i övrigt inte haft i uppdrag att behandla dessa frågor.

Under senare år har utbytet med Sydostasien ökat i omfattning och betydelse. Det finns anledning för i första hand Svenska institutet att vara uppmärksam på de behov av ökat informa- tions— och erfarenhetsutbyte med denna del av världen som kan uppstå och ha beredskap för särskilda insatser.

I den arabisk—islamska världen har särskilda insatser på infor- mationsområdet vidtagits under senare år. Bl. a. har ett par symposier genomförts och en korttidsattaché har under en period varit verksam i Kairo.

7.3 Eurepa Den Mästeumeeissajutegtatienen

Sverige är en del av Europa. Med våra nordiska grannländer är ett intensivt samarbete inom många områden en självklarhet. För Sverige har det också varit naturligt att engagera sig i det breda västeuropeiska samarbetet. Ett omfattande kultur— och er- farenhetsutbyte äger rum inom ramen för internationella organi- sationers verksamhet, främst Europarådet, OECD och UNESCO.

Under senare år har integrationen inom EG intensifierats. Det finns en osäkerhet hos de länder i Västeuropa som inte tillhör EG när det gäller möjligheter att delta i ett fördjupat sam- arbete inom olika områden. EG—länderna profilerar sig också mycket starkt utåt som en europeisk enhet, där övriga länder i Västeuropa får begränsat utrymme. På allt fler kartor och sam- manställningar gjorda inom EG saknas Sverige. Europa blir lik- tydigt med staterna inom EG samt ofta de neutrala staterna Schweiz och österrike som ligger mer centralt i Europa.

EG har inom olika områden lagt fast ambitiösa program för ut- veckling av det interna samarbetet. Målet är att skapa en fri rörlighet för varor och tjänster, människor och kapital.

Även inom kultur- och utbildningsområdena har numera särskilda program lagts fram. Under hösten 1987 arbetade EG fram ett kul- turprogram innehållande två delar: allmänna riktlinjer och ett ramprogram för 1988—92. De allmänna riktlinjerna reflekterar en ökande medvetenhet om vad som står på spel i de ömsesidiga sam- banden mellan ekonomi, teknologi och kultur. Det föreslagna ramprogrammet för perioden 1988-92 täcker följande fem områden, nämligen - skapande av ett europeiskt kulturellt område - främjande av den europeiska audiovisuella industrin

- tillgång till kulturella resurser

- utbildning för kultursektorn

- dialog med den övriga världen.

Inom utbildningsområdet har EG beslutat inrätta ett program kallat "the European Community Action Scheme for the Mobility of University Students" (ERASMUS), som är avsett att öka rör- ligheten av högskolestuderande. För svensk del finns det sär— skild anledning att uppmärksamma gränsdragningen mellan frågor som traditionellt hör hemma i Europarådet och EG:s alltmer expansiva roll inom kultur- och utbildningsområdena.

Regeringen har i olika sammanhang konstaterat att Sverige har ett starkt intresse av att medverka i ett brett västeuropeiskt samarbete. Detta har bl. a. uttryckts i prop. 1987/88:66 om Sverige och den västeuropeiska integrationen, där riktlinjer för det fortsatta arbetet föreslås. Propositionen kommer att behandlas av riksdagen under våren 1988. Som ett resultat av den har emellertid redan en särskild grupp inom regerings- kansliet bildats för beredning av alla frågor som rör Sveriges deltagande i EG:s s. k. inre marknad.

Sverige har en omfattande handel med EG-länderna. Av den totala svenska exporten 1986 gick 50 procent till dessa länder. Detta motsvaras inte alls av samarbetet inom kulturområdet, där för Sveriges del tonvikten ligger på det anglo-amerikanska.

Enligt utredningens uppfattning är det därför angeläget att Sverige nu tar aktiv del i strävandena att stärka det euro- peiska samarbetet inom kulturens, utbildningens och forsk- ningens områden. Enligt vad utredningen har uppfattat finns en stor medvetenhet om dessa frågor hos berörda myndigheter och institutioner. Universitets- och högskoleämbetet har t. ex. fört fram detta i sin rapport om högskolans internationalise- ring. Svenska institutet har under vintern 1988 hållit ett an— tal möten för att diskutera institutets framtida insatser i Europa. Statens kulturråd deltar aktivt i det kulturpolitiska erfarenhetsutbytet i Europa. Utredningen anser att det är bety- delsefullt att dessa institutioner fäster särskild vikt vid Europasamarbetet i sin dagliga verksamhet. Utredningen kommer i avsnitten 8, 9 och 10 att framföra vissa förslag om hur detta

kan ske.

Förslagen innebär inrättandet av en kulturattachétjänst vid EG-delegationen i Bryssel (se avsnitt 7.4) och för Svenska ins- titutets del att institutet i ökad utsträckning i sin löpande verksamhet både inom Sverigeinformation, kulturutbyte samt ut- bildning och forskning bör uppmärksamma betydelsen av samarbete med länderna i Europa. Utredningen föreslår också att det svenska kulturhuset i Paris (CCS) förstärks med en handläggar- tjänst samt med verksamhetsmedel motsvarande 400 000 kr. Detta föreslås ske genom en överföring av resurser från Swedish In- formation Service 1 New York. En förstärkning av kulturhuset i Paris bör innebära att detta skall öppna sin verksamhet mot Västeuropa. Sverige får härigenom en bas för ett vidgat sam- arbete inom olika områden. Verksamheten bör samtidigt breddas till att i större utsträckning omfatta samhällsinformation och vetenskap. Möjligheter till gemensamma nordiska manifestationer bör undersökas. I samband med den föreslagna förändringen bör Svenska institutets referensgrupp för kulturhuset i Paris bred- das. Svenska kulturhuset i Paris behandlas mer ingående i av- snitt 8.4.

;;.»-

östeurepa

För att utveckla kulturutbytet med Sovjetunionen föreslår ut- redningen att en kulturattachétjänst skall inrättas vid ambas— saden i Moskva. Detta behandlas mer utförligt i avsnitt 7.4.

Svenska institutets kulturutbytesprogram har bidragit till att underlätta det svenska samhällslivets kontakter med länderna i östeuropa. Programmen har medfört att kultur- och erfarenhets- utbytet med dessa länder har fungerat på ett tillfredsställande sätt under de senaste åren. Svenska institutet har tack vare sin egenskap av officiell avtalspart också kunnat hjälpa svenska institutioner och organisationer till direkta kontak- ter. Enligt utredningens uppfattning är det viktigt att Svenska institutet även framöver tecknar kulturutbytesprogram med län- derna i östeuropa, eftersom det fortfarande är svårt att få till stånd något kulturutbyte om det inte finns någon form av central överenskommelse mellan länderna.

Under större delen av den tid kulturutbytesprogrammen har fun- nits har de inte förändrats eller utvecklats särskilt mycket. Den senaste tidens utveckling i vissa östeuropeiska länder, särskilt Sovjetunionen, har medfört ett avsevärt ökat intresse både i Sverige och respektive länder för intensifierat kultur- utbyte. Detta har för institutets del inneburit att de sär- skilda medel som avsatts i internbudgeten för kulturutbyte med östeuropa inte har räckt till.

Utredningen anser att det är mycket betydelsefullt att det växande intresse som visas både från svensk och östeuropeisk sida för ett ökat kultur- och erfarenhetsutbyte ges möjlighet att utvecklas. Svenska institutet bör beakta detta inom ramen för sin budget. De nya medel som utredningen föreslår skall tillföras institutet genom överföring från bl. a. utrikesdepar- tementet kan också spela en roll i detta sammanhang. Det nya sekretariat som Svenska institutet inrättat för utbytet med

östeuropa torde även medföra en bättre överblick och rationel- lare hantering av dessa .

I utredningens uppdrag har också ingått att utvärdera Ingen- jörsvetenskapsakademiens avtalsbundna forskarutbytesprogram, eftersom dessa finansieras genom bidrag från utrikesdepartemen- tets informationsbudget. Även när det gäller detta utbyte har ett ökat intresse kunnat märkas under den senaste tiden. De av- talade utbyteskvoterna har emellertid ännu inte något år fyllts helt. Trots detta har kostnaderna för utbytet inom programmen inte kunnat täckas med det bidrag akademien erhåller från ut- rikesdepartementet. Underskottet för kalenderåret 1987 uppgick exempelvis till drygt 200 000 kr. Med hänsyn till det stora värde som forskarutbytesavtalen har för det teknisk—vetenskap- liga samarbetet mellan Sverige och länderna i östeuropa före— slår utredningen att bidraget till Ingenjörsvetenskapsakademien ökar med 200 000 kr. Beträffande finansiering av denna ökning hänvisas till avsnitt 12.

7.4 Kulturattaeheverksamheten

Omfattningen och inriktningen av informations- och kulturut- bytet varierar mellan utlandsmyndigheterna. Kultur- och infor- mationsverksamheten är oftast och helt naturligt mest intensiv och varierad vid de ambassader där det finns kultur- och/eller pressattachéer.

F. n. finns särskilda kulturattachétjänster vid ambassaderna i Bonn, Helsingfors, London och Washington. Direktören vid det svenska kulturhuset i Paris är anmäld som kulturattaché vid ambassaden i Paris. För kulturutbytet med Norge och Island finns ett kulturråd, som försöksvis är stationerat i Stockholm.

Inrättande av kulturattachétjänsten i Helsingfors är ett resul— tat av förslag i SIK—propositionen liksom möjligheten att till-

fälligt förstärka bevakningen av informations- och kulturfrå- gorna i något land genom utsändande av s. k. korttidsattachéer. Sådana insatser har gjorts bl. a. i Singapore, New York, Madrid och Kairo.

Kulturattachéerna förordnas av utrikesdepartementet efter ge- mensam beredning med utbildningsdepartementet. Yttrande skall också inhämtas från Svenska institutet.

Utrikesdepartementet har upprättat särskilda föreskrifter om kulturråd och kulturattachéer (UF l987:10). Dessa föreskrifter gäller från den 1 mars 1988 och där beskrivs kulturrådens/kul- turattachéernas uppgifter på följande sätt:

"3 & Kulturrådet skall l. verka för utbyte mellan Sverige och verksamhetslandet (verk- samhetsländerna) inom områdena kultur och utbildning,

2. delta i beskickningens allmänna informationsverksamhet om Sverige och det svenska samhället utom på de områden som nor- malt omhänderhas av någon annan befattningshavare vid beskick— ningen,

3. delta i planeringen och genomförande av Svenska institutets kulturprogram,

4. inom verksamhetslandet (verksamhetsländerna) fortlöpande bevaka kulturpolitiska och andra frågor med anknytning till kultur— och utbildningsområdena samt sända in rapporter till utrikesdepartementet i dessa frågor,

5. inom verksamhetslandet (verksamhetsländerna) sprida kunskap om svenska förhållanden på det kulturpolitiska området och andra områden med anknytning till kultur- och utbildningsområ- dena,

6. där så är möjligt bistå svenska myndigheter och institu- tioner med information om förhållanden i verksamhetslandet (verksamhetsländerna) och i övrigt lämna dem det biträde som kan påkallas.

PressattachéIpressrådstjänster finns vid utlandsmyndigheterna i Bonn, Bryssel, Haag, Helsingfors, Köpenhamn, London, Los Angeles, Madrid, New York, Oslo, Ottawa, Paris, Tokyo och Washington. Pressattachéerna håller kontakt med massmedia och deltar i utlandsmyndighetens informationsinsamlande och infor— mationsspridning. Pressattachéerna handlägger också kulturfrå- gorna på de myndigheter som saknar kulturattachétjänster.

Kulturattachétjänsterna är viktiga. Där sådana finns ökar möj— ligheterna att bedriva ett effektivt kultur- och erfarenhets— utbyte. Tjänsterna innehas endast en viss tid vilket dessutom medför att innehavarna i sin fortsatta yrkesverksamhet tillför kulturlivet i Sverige värdefulla internationella erfarenheter. Den i avsnitt 3 refererade danska utredningen föreslår att tio nya kulturattachétjänster inrättas (i Oslo, Rom, Paris, Madrid, Haag, Hamburg, New York, Brasilia, Washington och London). Även denna utredning skulle helst vilja föreslå några nya tjänster men får med hänsyn till direktiven i stället föreslå några nöd- vändiga förändringar när det gäller geografiska prioriteringar inom givna ramar. Utredningen föreslår en förstärkning av in- satserna för informations- och kulturutbytet i Västeuropa. Detta bör ske bl. a. genom att tillföra verksamheten vid det svenska kulturhuset i Paris (CCS) en tjänst samt genom att in- rätta en kulturattachétjänst vid EG-delegationen i Bryssel. Genom att förstärka CCS öppnas möjligheter att på ett bättre sätt utnyttja kulturhuset som ett viktigt forum för erfaren- hetsutbyte inom en rad samhällsområden mellan Sverige och Frankrike men även med andra västeuropeiska länder. Vidare fin- ner utredningen med hänsyn till EG:s ökade verksamhet inom kul- tur- och utbildningsområdena det angeläget att inrätta en kul- turattachétjänst i Bryssel för att aktivt följa denna utveck- ling. Dessa förstärkningar kan ske genom att två tjänster förs från Swedish Information Service (SIS) i New York till CCS i Paris resp. EG-delegationen i Bryssel.

Utredningen anser att verksamheten vid SIS är mycket betydelse-

full när det gäller det informationsförmedlande och kontakt- skapande arbetet i USA. En effektiv verksamhet bör emellertid enligt utredningens uppfattning även i framtiden kunna upprätt— hållas genom att SIS integreras i generalkonsulatet i New York. Samtidigt bör kulturrådstjänsten vid ambassaden i Washington flyttas till generalkonsulatet i New York. (Se avsnitt 8.)

Den nya öppenheten i Sovjetunionen har bl. a. medfört ett ökat intresse både i Sverige och i Sovjet för ett vidgat kultur- och erfarenhetsutbyte. Det är då av avgörande betydelse att det finns beredskap vid ambassaden i Moskva att medverka i arbetet med dessa frågor. De handläggs f. n. i mån av tid inom ramen för den vid ambassaden befintliga översättartjänstens arbets- uppgifter. Detta är inte tillräckligt i nuvarande situation, vilket också framhållits från ambassaden i Moskva. Utredningen föreslår därför att en kulturattachétjänst inrättas vid ambas- saden i Moskva. Detta föreslås ske genom att överföra en tjänst från SIS i New York.

Det är, som framgått ovan, utan entusiasm som utredningen före- slår förflyttningar av tre tjänster från utrikesrepresenta- tionen i USA. Det är emellertid det enda land där det - även efter den föreslagna reduceringen - finns ett flertal specia- listtjänster inom kultur-, press— och informationsområdet. Med det öppna amerikanska samhället har Sverige dessutom inom alla områden ett intensivt och levande utbyte. Språket utgör inget egentligt hinder utan de flesta tillresande svenskar kan röra sig fritt i den amerikanska miljön. Vidare finns en rad spe- cialprogram för att främja det bilaterala utbytet. Det är såle- des utredningens uppfattning att den föreslagna reduceringen av tjänster inte kommer att medföra några störningar i det allmän- na utbytet mellan Sverige och USA.

Även utan tecken på förändringar i Sovjet - och ingen kan idag med någon säkerhet bedöma den fortsatta utvecklingen — skulle utredningen föreslagit att en kulturattachétjänst inrättas i

Moskva. Det är anmärkningsvärt att ingen sådan, och inte heller någon pressattachétjänst, finns på ambassaden i Moskva. I ett centralt styrt land är det synnerligen svårt för kulturinstitu- tioner och enskilda att ta egna direktkontakter och på egen hand lösa olika problem. Administrativ och — lika viktigt - språklig hjälp från en ambassad är i praktiken oftast nödvän- dig. Det är orimligt att även fortsättningsvis se kultur- och erfarenhetsutbytesfrågorna med Sovjetunionen handlagda i mån av tid inom ramen för översättartjänstens arbetsuppgifter.

På liknande sätt och med liknande argument borde även ambassa- derna i Peking och Tokyo förstärkas med en i landets språk kun- nig tjänsteman för att förbättra erfarenhetsutbytet och inte minst se till att tillresande svenska delegationer får maximalt utbyte av sina vistelser i landet. Dessa förstärkningar borde kunna åstadkommas genom omprioriteringar inom utrikesdeparte- mentet.

När det gäller kulturattachétjänsten i Oslo, som f. n. är Stockholmsbaserad, förordar utredningen en återgång till Oslo- stationering med sidoackreditering i Reykjavik.

Den möjlighet, som infördes i SIK—propositionen, att under kor- tare perioder tillsätta korttidsattachéer anser utredningen bör finnas kvar och utvecklas samt under den närmaste tiden sär- skilt inriktas på Europa. Detta arrangemang innebär att per- soner med särskilda kunskaper om ett enskilt land och dess språk kan engageras för att vitalisera utbytet med detta.

Huvudman för kulturattachéerna är utrikesdepartementet. Tjäns- terna tillsätts av utrikesdepartementet i samråd med utbild- ningsdepartementet. Utrikesdepartementet ger föreskrifter för kulturattachéernas verksamhet och rapportering sker också till utrikesdepartementet när det gäller bevakning av kulturpoli— tiska och andra frågor med anknytning till kultur- och utbild- ningsområdena. Det finns flera skäl till en sådan ordning. Ut-

rikesdepartementet har tagit initiativ till inrättande av kul- turattachétjänsterna. Dessa arbetar inom det område som avser allmän informationsverksamhet och kulturutbyte som handläggs inom utrikesdepartementets informationsbyrå. Utredningen har emellertid i avsnitt 8 föreslagit att informationsbyråns direk— ta arbete med att fördela medel till utlandsmyndigheterna för informations— och kulturutbyte skall överföras till Svenska institutet.

Flera skäl talar också för att utbildningsdepartementet skulle kunna vara huvudman för kulturattachéerna. Det mest uppenbara är att kulturattachéernas verksamhet huvudsakligen ligger inom utbildningsdepartementets område, nämligen kultur och utbild- ning. Flera andra departement har tillsatt specialattachéer inom sina områden. Sålunda finns t. ex. lantbruksattachéer, ekonomiska attachéer, arbetsmarknadsattachéer och försvars— attachéer. Detta redovisas i bilaga 3. Samarbetet mellan utri- kes- och utbildningsdepartementen vid tillsättning av kultur- attachéerna anser utredningen fungerar bra. Däremot finns inte alltid det kontinuerliga samarbete mellan kulturattachéerna och utbildningsdepartementet, som vore önskvärt med hänsyn till be- hovet för attachéerna av bl. a. 'information om de utbild- nings- och kulturpolitiska beslut som tas och diskussioner som förs inom utbildningsdepartementet. Den allmänna internationa- liseringen inom flera sakområden i regeringskansliets dagliga arbete motiverar också en fastare koppling mellan kultur- attachéerna och utbildningsdepartementet, där attachéernas rap- portering skulle kunna få större betydelse. Kulturattachéerna är i regel hämtade från kulturlivet och förordnas för tre år med möjlighet till något års förlängning. Detta innebär att de efter avslutad tjänst i utlandet skall återgå till arbete i Sverige. Även här har utbildningsdepartementet större möjlig- heter att hjälpa till i de fall behov föreligger.

Utredningen har här redovisat vissa för- och nackdelar med utrikesdepartementet resp. utbildningsdepartementet som huvud-

man för kulturattachéerna. Utredningen anser att de båda depar- tementen vid beredningen av utredningens förslag i övrigt bör överväga kulturattachéernas tillhörighet utifrån behovet av en rationell och effektiv verksamhet.

SVERIGEINFORMATION

8.1. Motiven för statlig Sverigeinformation

I SIK-propositionen anges att motivet för den statligt finan— sierade informationsverksamheten i utlandet traditionellt har varit behovet att för opinionen i andra länder förklara det egna landets samhällsskick och politik och då särskilt dess utrikespolitiska ställningstaganden. Kunskap om andra samhällen och kulturer måste betraktas som värdefull i sig. Den utgör en nödvändig grund för ett utbyte av idéer och därmed för det internationella samarbetet. Därför är ett aktivt erfarenhets- utbyte mellan Sverige och andra länder också ett led i den svenska utrikespolitiken.

I propositionen understryks att den svenska informationsverk- samheten i utlandet syftar inte bara till att sprida kunskap om vårt land och dess strävanden för att därigenom skapa förtroende för Sverige som part i det internationella umgänget. Den är också i hög grad inriktad på ett aktivt svenskt delta- gande i det internationella erfarenhetsutbytet, där Sverige även är en mottagande part. Sveriges beroende av utlandet och vår språkliga isolering gör de internationella kontakterna ännu mer angelägna.

Vidare pekas i propositionen på att erfarenhetsutbyte över gränserna har blivit en allt viktigare del av de interna- tionella förbindelserna. Detta gäller såväl i relationerna mel- lan enskilda länder som i arbetet inom en rad internationella organisationer. Genom att underteckna Slutdokumentet från den europeiska säkerhetskonferensen, ESK, har Sverige åtagit sig att verka för ett vidgat kultur- och informationsutbyte över gränserna. Dessa frågor har också drivits aktivt från svensk sida på olika uppföljningskonferenser.

Även om effekterna av informationsinsatserna i utlandet är svåra att mäta, sägs det i propositionen, så råder det ändå en allmän enighet om att en sådan verksamhet, inriktad på att be- lysa samhällslivet över ett brett fält, är oundgänglig mellan länderna. Kunskap om andra länder är inte bara värdefull i sig. Den är en förutsättning för ett förbättrat internationellt sam- arbete.

Den statligt finansierade informationsverksamheten har främst en kompletterande uppgift. Den syftar i första hand till att tillgodose utlandets spontana efterfrågan på allmän information om Sverige, inte minst som den kommer till uttryck gentemot

våra utlandsmyndigheter.

Den övervägande delen av informationen över gränserna förmedlas genom massmedier samt vid direkta kontakter mellan myndigheter, organisationer, politiska partier, folkrörelser, företag och enskilda. Den vetenskapliga världen har också ett brett kon- taktnät där ett ständigt och intensivt informationsflöde äger rum. Näringslivets verksamhet är i hög grad uppbyggd kring ett informationsflöde om de egna produkterna. Sveriges stora exportberoende medför också att en stor del av denna informat- ion riktar sig till utlandet. Detta fria och direkta utbyte är av avgörande betydelse för vårt deltagande i den interna- tionella dialogen och därmed för kunskaperna om och intresset för Sverige i utlandet. Det innebär också att bilden av Sverige utomlands i sina väsentliga drag formas av händelser i Sverige, av det samhälle som skapas i Sverige.

Enligt utredningens uppfattning är motiven för den statliga Sverigeinformationen, såsom de formulerades i SIK-proposi— tionen, fortfarande giltiga. Informationsverksamheten måste emellertid anpassas till den snabba utveckling som sker i sam- hället, vilken kan medföra nya behov och inriktningar.

Den internationella ekonomiska utvecklingen har under den se-

naste tioårsperioden präglats av en ekonomisk uppgång i den in— dustrialiserade världen. Arbetslösheten har dock i många länder utgjort ett betydande problem. Ett antal av de nyligen indust- rialiserade länderna (NIC-länderna) har dessutom utvecklats ekonomiskt och teknologiskt och på allvar kunnat börja konkur- rera med de traditionella i-länderna. Skuldutvecklingen hos flera NIC-länder har dock verkat återhållande.

Parallellt med den ekonomiska uppgången har det skett en snabb teknologisk utveckling. Det har inte minst gällt informations- teknik och möjligheterna att sprida information. Den nya infor- mationsteknologin omfattar exempelvis den snabba ökningen av små, men kraftfulla datorer, fiberoptiken med sin stora tran- sportkapacitet, liksom det stora antalet kommersiella satelli- ter.

I Sveriges närområde, Europa, har det också under den senaste tioårsperioden skett stora förändringar.

I Västeuropa har den politiska och ekonomiska integrationen gått vidare. Den Europeiska gemenskapen har utvidgats till 12 medlemsstater. Den för Sverie så viktiga EG-marknaden, vilken tillsammans med EFTA-länderna tar emot över 70 procent av den svenska exporten, är inne i en process som skall knyta staterna närmare varandra och därmed skapa en enda gemensam marknad. Samtidigt har arbetet påbörjats med ett närmare och intensifie- rat samarbete på kultur- och utbildningsområdena.

I Sovjetunionen har en process påbörjats för att försöka effek- tivisera och öppna ett ganska stelt samhällssystem.

Informationen om svenskt näringsliv och dess möjligheter, ibland kallad handelsfrämjande information, spelar en stor roll. Likaså är den turismfrämjande informationen viktig. In- formation inom dessa båda områden bidrar till att stärka Sve- riges möjligheter i ekonomiskt hänseende.

8.2 Allmänt em struktur oeh ansvarsfördelning

De flesta staters organ för utlandsinformation är direkt knutna till regeringar eller statliga myndigheter. Sverige har en an- nan förvaltningsstruktur med ett relativt litet regeringskansli och ett stort antal självständiga myndigheter eller mot- svarande. Dessa har i uppdrag att genomföra informationsverk- samheten i enlighet med de av statsmakterna fastställda rikt- linjerna för verksamhetens bedrivande. För svensk del förmedlas därför den statligt finansierade Sverigeinformationen genom flera organ.

Utrikesdepartementet formulerar riktlinjerna för den statliga informationsverksamheten och har även genom sin informations- byrå vissa verkställande uppgifter. Denna dubbla funktion kom- mer att beröras i avsnitt 8.3. Svenska institutet har huvud- ansvar för den allmänna Sverigeinformationen och kulturutbytet med utlandet medan Sveriges exportråd och Sveriges turistråd har ansvar för allmän handelsfrämjande information resp. allmän turismfrämjande information. En närmare beskrivning av dessa institutioner finns i avsnitt 5.

Denna organisationsstruktur och ansvarsfördelning har växt fram successivt och fick sin nuvarande form i mitten av 1970-talet.

Svenska institutets, Sveriges exportråds och Sveriges turist- råds verksamheter har olika inriktning beroende på att de arbe- tar inom olika fält. Deras arbetssätt är också olika. Export— rådet och turistrådet är i huvudsak marknadsförande institu- tioner medan Svenska institutet är framförallt ett efterfråge- styrt serviceorgan.

De tre institutionerna har emellertid det gemensamt att de ock- så mer allmänt skall främja Sverige i utlandet inom sina resp. områden. Detta är en del av resp. institutions löpande arbete, men det finns också tillfällen då allmän Sverigeinformation

sammanfaller med export- och turismfrämjande intressen. Exempel på sådana är statsbesök, världsutställningar och Sverigeveckor. Under den dryga tioårsperiod som gått sedan dessa organ bilda- des har inriktningen på arbetet förändrats i riktning mot en ökad specialisering. Denna specialisering har lett till ökad professionalism inom resp. verksamhet.

Statsmakterna har förutsatt att både exportrådet och turistrå— det skall bedriva viss informationsverksamhet av mer allmän karaktär i anslutning till sina resp. arbetsområden och att detta skall ske i samverkan med Svenska institutet. På denna punkt anser utredningen att verksamheten inte har utvecklats enligt statsmakternas intentioner. Under avsnitt 8.9 kommer därför utredningen att närmare redovisa förslag om vissa mindre justeringar när det gäller denna informationsverksamhet och ansvarsfördelningen mellan Svenska institutet, Sveriges export- råd och Sveriges turistråd. Förslagen avser inte organisations- strukturen som sådan utan en smärre omfördelning av ansvaret för vissa arbetsuppgifter mellan de tre organen.

I fyra med Sverige jämförbara europeiska länder har under se- nare tid frågan om utlandsinformation, kulturutbyte och export- främjande varit föremål för utredning. Det gäller Danmark, Fin- land, Norge och Nederländerna. Utredningarna i de nordiska grannländerna har refererats i avsnitt 3.

Gemensamt för dessa utredningar är att de alla understryker be- hovet av en samordnande instans på central nivå för olika in- formationsintressen i utlandet. Denna instans föreslås få lite olika utformning i de olika utredningarna. Gemensamt är emel- lertid att utredningarna pekar på ett behov av samordning av de gemensamma insatserna. Förslagen för tankarna till den organi— sation Sverige hade på 1960-talet. Kollegiet för Sverigeinfor- mation i utlandet var just en central instans som hade till uppgift att koordinera olika insatser inom allmäninformationen, exportfrämjandet och turismen. I Sverige gick emellertid ut-

vecklingen mot en specialisering av de olika funktionerna. Kol- legiet avskaffades i början av 1970-talet (se vidare i avsnitt 8.9).

I den holländska utredningen, som fäster större vikt vid kul- turfrågorna, understryks betydelsen av ett självständigt ar- betande organ. Man refererar bl. a. till British Council i Storbritannien, Goethe-institutet i Förbundsrepubliken Tyskland och Svenska institutet i Sverige. Den holländska utredningen anser att dessa institutioner blir effektiva och trovärdiga just genom sin organisatoriska självständighet.

Denna utredning anser för sin del att den organisationsstruktur som finns i Sverige idag är väl anpassad till sina uppgifter. Utredningen har inte vid något tillfälle under utredningsar— betet - i enkäter, diskussioner eller på annat sätt - erfarit från något håll att det finns en önskan om att förändra denna organisationsstruktur. Det är utredningens uppfattning att det i allt väsentligt råder en lämplig arbetsfördelning mellan ins— titutionerna.

I det följande kommer dock utredningen att föreslå två föränd— ringar i syfte att rationalisera informationsverksamheten och därmed uppnå vissa effektivitets- och samordningsvinster. Så- lunda föreslår utredningen att vissa verksfunktioner på utri- kesdepartementets informationsbyrå inkl. medel för de s. k. A— och B-anslagen till utlandsmyndigheterna flyttas till Svenska institutet. I samma syfte föreslås en smärre omfördel- ning av ansvar och medel från Sveriges exportråd och Sveriges turistråd till Svenska institutet, allt i syfte att förbättra den allmänna Sverigeinformationen.

8.3 U rik r m n e

Utrikesdepartementet är en del av regeringskansliet. För frågor rörande Sverigeinformation och kulturutbyte med utlandet - inom de ramar som gäller för utrikesdepartementet och utlandsmyndig- heterna - ansvarar på utrikesdepartementet press— och informa- tionsenheten. Utredningen behandlar här huvudsakligen informa- tionsfrågorna. För pressfrågorna har regeringen tillsatt en särskild utredning om presstjänstens ställning och uppgifter inom ramen för utrikesförvaltningens information om Sverige i utlandet (Dir l987:45).

Eötäudtad ergauisatiunjönptessz och intotmatiousenbeteu

Press- och informationsenheten är uppdelad i en pressbyrå, ett pressrum och en informationsbyrå. Där tjänstgör, förutom en- hetschefen 18 handläggare, 5 byråassistenter och 13 assisten- ter. Informationsbyrån ansvarar för anslagen under littera D och anslaget F3 under utrikesdepartementets huvudtitel. Littera 0 består av Svenska institutet, Sveriges riksradios progran- verksamhet för utlandet, Övrig information om Sverige i utlan- det samt Utrikespolitiska institutet. Anslaget F3 avser Infor- mation, studier och forskning om freds— och nedrustnings-

strävanden m. m.

Utrikesdepartementets press— och informationsenhet är, såsom också framgår av namnet, en enhet. Denna enhet en organisato- risk struktur artskild från en normal departmentsenhet. Den annorlunda organisationen av press- och informationsenheten innebär att den består av två byråer samt pressrummet. Informa- tionsbyrån är uppdelad i tre sektioner med vardera en sektions- chef. Denna indelning av enheten är inte konform med utrikes- departementet och regeringskansliet i övrigt - regerings- kansliets enheter är som regel enhetliga arbetslag med en chef — utan påminner mer om organisationen på ett ämbetsverk.

Utredningens förslag syftar till att flytta över förvaltnings- 1iknande arbetsuppgifter från regeringskansliet till Svenska institutet. Samtidigt har tanken varit att utrikesdepartemen- tets informationsbyrå, då Sverigeinformationen och erfarenhets- utbytet med utlandet är en del av utrikespolitiken, enbart skulle bereda regeringens policybeslut på detta område och inte delta i den konkreta utformningen av projekten. Utredningen anser att detta också bör få genomslag i utrikesdepartementets organisation. Med hänsyn till de renodlade arbetsuppgifter utredningen föreslår för press— och informationsfunktionen inom utrikesdepartementet bör den organiseras i linje med departe- mentet och regeringskansliet i övrigt. Utredningen föreslår därför att press- och informationsenheten i utrikesdepartemen- tets organisation får ställning som avdelning.

Den nya avdelningen, press- och informationsavdelningen, före- slås ledas av en avdelningschef. På den nya press- och informa- tionsavdelningen bör det finnas två enheter.

Enheterna uå_ptesS—_OCh intotmaLousavdelningeu

Press- och informationsenheten består som tidigare nämnts av två byråer, nämligen press- och informationsbyråerna samt pressrummet för service åt utländska i Sverige stationerade eller tillresande journalister. Informationsbyrån är uppdelad i tre sektioner, varav en ansvarar för Sverigeinformation, kul- turutbyte och budgetfrågor, en för programläggning för inkom- mande besök samt en för publikationsverksamheten och kontak- terna med folkrörelserna.

På pressbyrån tjänstgör åtta handläggare, fyra byråassistenter och fyra assistenter. På pressrummet tjänstgör fyra handläggare och två assistenter. På informationsbyrån tjänstgör sex hand- läggare, en byråassistent och sex assistenter (varav två är assistenter med handläggande uppgifter).

Utredningen anser att den nya avdelningen bör innehålla två enheter, nämligen pressenheten och informationsenheten. Enhe- ternas arbetsuppgifter skall här kort beskrivas.

Den nuvarande pressbyrån och pressrummet bör fövandlas till en enhet kallad pressenheten. När det gäller denna enhet finns inte skäl för utredningen att närmare beröra dess verksamhet med hänsyn till den pågående utredningen om presstjänstens ställning och uppgifter. Utredningen har dock den uppfattningen att den nya pressenhetens uppgifter i huvudsak bör förbli de som pressbyrån och pressrummet har idag.

En stor del av pressrummets arbetsuppgifter är att lägga pro- gram för hitkommande journalister. Även informationsbyråns sek- tion II har till uppgift att ordna program för besökare. Det gäller framförallt regeringens gäster för vilka inte utrikes- departementets protokoll eller ett fackdepartement ansvarar. Utredningen menar att här kan en sammanslagning ge rationalise- ringsvinster. En sammanslagning bör därför ske mellan det nu- varande pressrummet och informationsbyråns besökssektion. An- svaret för besöksprogrammen faller på pressenheten.

Idag tjänstgör fyra handläggare och två assistenter på press- rummet. På informationsbyråns sektion II tjänstgör två handläg- gare och en assistent. Utredningen anser att en sammanslagning av pressrummet och informationsbyråns sektion 11 skulle skapa sådana rationaliseringsvinster att två handläggare skulle kunna användas för andra arbetsuppgifter. Då besöken i Sverige i hög grad är säsongsbetonade är det möjligt att en viss förstärkning genom exempelvis en praktikant får ske i maj/juni och augusti. Sektion II:s assistent bör överföras till pressenheten.

Under avsnitt 8.6 pekas på att informationsbyrån handlägger ärenden av verkskaraktär. Där argumenteras också för att denna typ av arbetsuppgifter skall föras över till Svenska institu- tet. Detta medför att en viktig arbetsuppgift som idag ligger

på informationsbyråns sektion I för Sverigeinformation, kultur- utbyte och budgetfrågor bortfaller. På det sättet kan sektionen minskas med en handläggare och två assistenter. Dessa tjänster kan användas för andra arbetsuppgifter.

Press- och informationsavdelningens andra enhet, informations- enheten, bör handlägga de kvarvarande arbetuppgifterna på sek- tion I och den nuvarande sektion III (information om svensk ut- rikespolitik i Sverige, publikationsverksamheten och folkrörel- sekontakterna), NGO-ambassadörens sekreteriat, som formellt sett tidigare inte haft ett sekreteriat, rapportsekretariatet (inkl. utgivandet av vissa offentliga dokument m. m. i boken utrikesfrågor) samt sekreteriatet för Beredningsgruppen för in- formation om freds- och nedrustningssträvanden.

Arbetet med Beredningsgruppen för information om freds- och nedrustningsfrågor är till sin karaktär myndighetsutövning och borde därför handläggas utanför regeringskansliet. En möjlighet vore att förlägga administrationen av Beredningsgruppen till Nedrustningsdelegationen.

Omorganisationen av press- och informationsenheten innebär alltså att fem tjänster (varav tre handläggande och två biträ— dande) kan överföras till andra arbetsuppgifter (se avsnitt 8.6). Samtidigt tillförs enheten från rapportsekretariatet en handläggare och en assistent.

Informationsenbeteus_atbetsuepeifter

Den nya informationsenheten kommer att få en central och koor- dinerande roll för Sverigeinformationen. Dess uppgift blir att inom regeringskansliet ansvara för Sverigeinformationen och kulturutbytet med utlandet. Den löpande verksamheten föreslås föras över till Svenska institutet. Enhetens huvuduppgift blir att åt regeringen formulera förutsättningarna och målen för Svenska institutets verksamhet och för övriga organ vilka er-

håller medel över anslagen under littera 0 samt ha budgetan- svaret för dessa verksamheter.

Genom budgetpropositionen ger regeringen ramarna för verksam- heten. Där kan också regeringen ange de geografiska och övriga prioriteringar som Svenska institutet och andra organ bör verka efter. Inom dessa ramar åligger det sedan dessa att genomföra Sverigeinformationen och kulturutbytet.

Samtidigt kan det under ett budgetår bli aktuellt med särskilda projekt eller prioriteringar som regeringen av politiska skäl vill göra på eget initiativ. Det kan vara evenemang i samband med ett officiellt besök som inte kunde förutses eller en sats- ning i ett land som av politiska skäl bedöms som viktig. Rege- ringen bör alltså ha medel till sin disposition för denna form av insatser. För dessa medel ansvarar informationsenheten.

8.4 utlandsmyndigheterna Ambassader- konsulat_och_delegatiouet

I utrikesrepresentationen ingår 116 utlandsmyndigheter samt 423 olönade konsulat. Informationsverksamheten på utlandsmyndig- heterna syftar till att sprida kännedom om det svenska samhäl- let samt att väcka förståelse för svenska lösningar på olika samhällsproblem.

utlandsmyndigheterna utgör Sverigeinformationens replipunkter ute i världen. I utredningens enkätsvar har utlandsmyndighe— terna påfallande enstämmigt uttryckt sig positivt över det nuvarande innehållet i och utbudet av tjänster för Sverigein- formationen i utlandet. Samtidigt är det viktigt att under- stryka att utlandsmyndigheterna noga följer Svenska institutets produktion så att aktuellt material alltid finns tillgängligt på utlandsmyndigheterna.

Svenska institutet är den institution med vilken utlandsmyndig- heterna har huvudkontakten. Det framhålls att samarbetet med Svenska institutet fungerar utmärkt. Genom den funktion utri- kesdepartementets informationsbyrå har idag finns emellertid hos utlandsmyndigheterna en viss tveksamhet om var i Sverige som ansvaret kan ligga i vissa ärenden. Denna fråga berörs när—

mare i avsnitt 8.6. SwediSb infomation Semics och Ceuttejultusel Suedois i Basis

Efter andra världskriget har den amerikanska marknaden varit i centrum för den svenska informationsverksamheten. Det kom också till uttryck genom inrättandet av ett särskilt kontor i New York, Swedish Information Service (SIS). Informationskontoret har utgjort tyngdpunkten för Sverigeinformationen i USA..

Det senaste årets utveckling visar att Europa kommer att spela en allt större roll för Sverige inom flertalet samhällsområden. Det är självklart att Europafrågorna kommer att stå i centrum en lång tid framöver ekonomiskt, socialt, vetenskapligt och kulturellt. Det är viktigt att Sverige följer och deltar i utvecklingen i Europa. (Jfr. avsnitt 7.3 och 8.1)

Sverige har ett starkt intresse av att medverka i ett brett västeuropeiskt samarbete. Den svenska regeringen har också ut- talat Sveriges intresse för ett fördjupat samarbete med EG på alla områden utom det utrikes- och säkerhetspolitiska.

Sverige har två institutioner utomlands vars huvuduppgifter är Sverigeinformation och kulturutbyte. Förutom SIS i New York, som ingår i utrikesförvaltningen, är det Centre Culturel Suédois (CCS) i Paris. CCS är en avdelning inom Svenska insti-

tutet.

SIS i Neu lock

SIS i New York har till uppgift att i Nordamerika informera om Sverige och det svenska samhället. Arbetet bedrivs främst genom kontakter med opinionsbildare, kultur- och samhällsinstitu- tioner, organisationer, press och andra media samt inte minst med universitets— och högskolekretsar. För samordning och pla— nering av informationsverksamheten i Nordamerika finns en sär- skild samrådsgrupp. Ordförande i samrådsgruppen är beskick- ningschefen i Washington och föredragande är chefen för SIS. Vid SIS i New York tjänstgör 14 personer.

Underställt SIS i New York är SIS West i Los Angeles. Liksom SIS i New York är organisatoriskt en del av generalkonsulatet är SIS West en del av generalkonsulatet i Los Angeles.

Av de samlade operativa medlen för den statligt finansierade Sverigeinformationen går en väsentlig del till Nordamerika. Av de för utlandsmyndigheterna på utrikesdepartementets informa— tionsbyrå tillgängliga medlen för informationsverksamheten an- vänds ungefär en tredjedel i Nordamerika. I samband med sats- ningen Nya Sverige 1988 uppgår för budgetåret 1987/88 andelen till närmare 40 procent.

Den totala kostnaden för SIS i New York uppgår till 8,4 milj. kr. varav 1,1 milj. kr. är operativa medel.

CCS i Basis

Det svenska kulturhuset i Paris, CCS, skall främja svensk- franskt kulturutbyte och sprida kännedom om svenskt samhälls- liv. Arbete skall särskilt inriktas på att främja kontakter med aktuella strömningar inom kultur och vetenskap i Frankrike och Sverige. Kulturhuset rymmer även åtta gästbostäder som upplåtes mot ersättning till svenska forskare och kulturarbetare.

Vid kulturhuset finns knappt 10 tjänster varav två är utsända och övriga lokalanställda.

Den totala ekonomiska omslutningen för CCS i Paris uppgick 1986/87 till drygt 5,2 milj. kr., varav ungefär 4,7 milj. kr. var anslagsmedel och drygt 400 000 kr. var diverse intäkter. Av detta var drygt en femtedel operativa medel.

Iillkommande_atbetsuppgitter_för_CQS_i_Paris

Med hänsyn till den tidigare beskrivna utvecklingen, anser utredningen att det är nödvändigt att förstärka informa- tions- och kulturutbytesverksamheten i Västeuropa.

Enligt utredningens uppfattning bör det förnämliga svenska kul- turhuset i Paris kunna utnyttjas bättre. Svenska institutet på- talar att man inte har möjlighet att tillföra CCS ytterligare resurser inom ramen för den egna budgeten. Med något förbätt- rade resurser personellt och operativt skulle CCS ej blott kun- na tjäna som en mötesplats mellan svenskt och franskt utan ock- så mellan svenskt och europeiskt inom en rad samhällsområden. CCS skulle kunna utvecklas till ett viktigt forum för aktivt erfarenhetsutbyte i olika samhällfrågor med europeisk dimen— sion. Kulturhusets läge och attraktionskraft gör det möjligt att användas för sammankomster av alla slag, även av mycket representativ art.

Utredningen föreslår därför att en handläggartjänst överförs från SIS i New York till CCS i Paris samt att 400 000 kr. i verksamhetsmedel överförs från SIS till CCS. CCS föreslås ledas av en direktör med kultur/administrativ bakgrund. Därtill för- stärks alltså CCS med ytterligare en handläggare.

Härmed skapas enligt utredningens uppfattning de förutsätt- ningar som krävs för att bättre än hittills utnyttja de möjlig- heter det svenska kulturhuset i Paris erbjuder. Med de av ut-

redningen föreslagna resursförstärkningarna till CCS får svenskt samhällsliv - i ett för landet mycket viktigt skede i den västeuropeiska integrationen och dess kulturella utveck— ling - bättre möjligheter att bedriva en aktiv Sverigeinforma— tion och ett vidgat kultur- och erfarenhetsutbyte med Väst- europa.

Utredningens förslag om att föra resurser från SIS i New York till kulturattachétjänsten vid EG—delegationen i Bryssel samt till CCS i Paris innebär inte någon underskattning av betydel- sen av verksamheten i USA. Stora resurser — statliga och icke statliga - kommer alltfort att allokeras hit. Emellertid anser utredningen av de skäl som har angivits att ökade resurser måste satsas i Europa. Utredningens direktiv medger inte ofinansierade förslag. En förstärkt verksamhet i Europa måste således finansieras inom givna ramar. Dock är det för utred— ningen inte självklart att den föreslagna minskningen av resur— serna i USA skall tas just ifrån SIS. I detta sammanhang bör resursförflyttningar till Europa betraktas ur ett helhets- perspektiv vad gäller de svenska utlandsmyndigheterna i Nord- amerika.

Effektivare Sverigeinformatien_i_USA

Sverigeinformationen i USA leds från SIS i New York. Där finns även Sveriges ständiga representation vid FN samt ett general- konsulat. SIS-kontoret har utgjort en egen myndighet samtidigt som det administrativt har varit en del av generalkonsulatet. Skälet till att SIS har framträtt under eget namn har varit att arbetet på den amerikanska marknaden anses försvåras om någon uppträder som en representant för en främmande makts regering. SIS-kontoret anses ha haft lättare att verka genom att formellt vara fristående från generalkonsulatet.

För att öppna en kanal till det expansiva västra USA, särskilt i området San Fransisco/Los Angeles har en pressattachétjänst

inrättats vid generalkonsulatet i Los Angeles. Den funktionen är underställd SIS i New York och framträder under beteckningen SIS/West.

För att uppnå en rationellare hantering av informationsverksam- heten och bästa möjliga utnyttjande av tillgängliga resurser föreslår utredningen att SIS integreras med generalkonsulatet i New York och att även verksamheten vad gäller Sverigeinforma- tion och kulturutbyte leds av generalkonsuln. Denna bör även fortsättningsvis vara en person med press— och/eller kulturbak- grund. Det nya SIS skulle förutom generalkonsuln få två hand— läggartjänster. En handläggartjänst blir kvar från det nuvaran- de 'SIS. Vidare föreslår utredningen att kulturattachétjänsten flyttas från ambassaden i Washington till generalkonsulatet i New York. Av de tre återstående handläggande tjänsterna flyttas en till ambassaden i Moskva, en till EG-delegationen i Bryssel och en till CCS i Paris. Sammanlagt blir det alltså tre utsända tjänstemän som föreslås att arbeta med informations- och kul- turfrågor i New York, pressattachén vid FN-delegationen oräk- nad. Till detta kommer tiotalet lokalanställda.

Utredningen anser således att den organisatoriska tyngdpunkten även fortsättningsvis bör ligga i New York. Skälet till detta är den viktiga roll denna region spelar för opinionsbildning och kulturliv i hela USA. Det gäller även för utbildnings- och forskningsverksamheten vid universiteten. Dessutom är New York för många tillresande svenskar inkörsporten till den nordame- rikanska kontinenten. Därför anser utredningen det motiverat att flytta tjänsten som kulturråd/kulturattaché på ambassaden i Washington till generalkonsulatet i New York. Om myndigheterna i tjänstgöringslandet inte medger att kulturattachén får an- mälas med denna tjänstebeteckning bör titeln istället bli pressattaché. Det är dock viktigt att den som upprätthåller tjänsten - oavsett titel — har de kvalifikationer och den bak— grund som är normalt för en kulturattaché. I mån av behov bör

pressrådet på ambassaden i Washington även ansvara för kultur-

frågor.

Den del av generalkonsulatet som arbetar med Sverigeinformation och kulturfrågor skulle även fortsättningsvis utåt framträda under namnet SIS i likhet med vad som gäller för SIS/West. Generalkonsuln föreslås leda hela generalkonsulatets verksam- het, alltså även Sverigeinformationen och kulturutbytet för hela Nordamerika. Generalkonsuln blir därmed föredragande i den tidigare nämnda samrådsgruppen för Nordamerika.

8.5. Svenska institutet

Svenska institutet är det centrala organet för den statsfinan- sierade allmänna Sverigeinformationen i utlandet. I detta be- tänkande har i avsnitt 5.4 redovisats institutets omfattande verksamhet.

Svenska institutets verksamhet är i hög grad efterfrågestyrd, dvs. den är inriktad på att med hjälp av olika media och tjäns- ter besvara frågor som ställs om Sverige och svenska samhälls- förhållanden. Efterfrågan på Svenska institutets tjänster kana— liseras på flera sätt, dels via utlandsmyndigheterna och dels via myndigheter och organisationer m. fl. i Sverige. En stor del av Svenska institutets verksamhet är inriktad på att till- godose utlandsmyndigheternas behov. Det är ju oftast till dessa som förfrågningarna riktas.

Svenska institutets kontakter med svenskt samhällsliv sker i stor utsträckning genom institutets referensgrupper. I dessa medverkar personer från flertalet av samhällslivets olika sek- torer. På det sättet fångar Svenska institutet upp tankar och idéer i samhället som sedan kan omsättas till konkreta projekt. Ett brett kontaktnät och direktförfrågningar ger alltså insti- tutet vägledning i det dagliga arbetet.

Denna nära kontakt med svenskt samhällsliv är nödvändig för att förhindra att tillgång till Sverigeinformationen endast kommer dem tillgodo som genom utbildning och språkkunskaper har er- farenheter av kontakter med utlandet. En väsentlig roll spelar här Svenska institutets kontakter med folkrörelserna. Svenska institutets bidrag till tolk— och översättningsservice är av- sedda att vidga kretsen av personer som kan delta i arbetet med Sverigeinformationen utomlands. Detta är en viktig aspekt på informations- och erfarenhetsutbytet med utlandet och det an- kommer på ledningen för institutet att hålla den levande i det dagliga arbetet.

Produktion av trycksaker om Sverige och svenskt samhälls- och kulturliv är en central del av Svenska institutets informa- tionsverksamhet. Utgivningen syftar i första hand till att tillgodose de svenska utlandsmyndigheternas behov av att kunna besvara förfrågningar från myndigheter, organisationer och en- skilda i utlandet och är alltså till stor del efterfrågestyrd. Därutöver publiceras material i ämnen som det från svensk sida finns ett särskilt intresse av att informera om utomlands och som tillställs särskilda målgrupper.

I utredningens enkätsvar har uttryckts stor uppskattning av Svenska institutets produktion av trycksaker. Dessa är en syn— nerligen viktig del av Sverigeinformationen utomlands. De önskemål som framförts från i första hand utlandsmyndigheterna är att trycksakerna bör framställas på fler språk och anpassas till olika regioner i världen. Detta är en kostnadsfråga. Ut- redningens förslag om resursförstärkningar till Svenska insti- tutet bör ge institutet möjlighet att i viss utsträckning till- mötesgå dessa angelägna önskemål.

Utredningen anser emellertid också att Svenska institutets material kan vidgas på några punkter. Det gäller framför allt information på områden där svensk teknologi ligger väl framme. Information om den snabba utvecklingen inom svensk industri

saknas också. Med utredningens förslag inom gråzonen (se av- snitt 8.8) ökar möjligheterna för Svenska institutet att fram- ställa allmänt material om svenskt näringsliv och turism.

Utredningen delar bedömningen att Svenska institutets produk- tion av trycksaker håller hög kvalitet och är anpassad till den efterfrågan som finns. Trycksaksproduktionen är ryggraden i institutets informationsverksamhet. Det är därför av största vikt att materialet inte bara är allsidigt utan också konti- nuerligt uppdateras och hålls aktuellt. Detta mer rutinbetonade arbete får ej försummas till förmån för mer spektakulära en- gångsinsatser.

Utredningen har erfarit att kunskaper om Svenska institutets breda utbud av trycksaker ofta saknas bland stora grupper av presumtiva avnämare. Det finns många trycksaker som med fördel skulle kunna användas av framför allt näringslivet, men även av andra sektorer i samhället. Utredningen anser att det är vik- tigt att Svenska institutet vidtar åtgärder för att sprida kun- skaper om det material som institutet kan tillhandahålla. En aktivare marknadsföring och försäljning av trycksaker utanför den huvudsakliga mottagarkretsen skulle kunna medföra större inkomster än idag och på så sätt ge ett bidrag till den fort- satta produktionen. Utredningen föreslår alltså att institutet särskilt beaktar de möjligheter till ökade intäkter som en ak- tivare marknadsföring och prispolitik kan medföra. Detta bör ske bl. a. i samråd med Sveriges exportråd och Sveriges turist- råd.

Svenska institutet gör studiebesöksprogram för utländska fack- män och experter från alla samhällsområden som vill studera utvecklingen i Sverige inom olika områden och utbyta erfaren— heter med svenska kollegor. Varje besök planeras individuellt och besökarna får utan kostnad skräddarsydda program inom sina resp. intresseområden.

Utredningen anser att denna studiebesöksservice, är en synner- ligen viktig del av Svenska institutets tjänster. De personer för vilka besöksprogram ordnas reser till Sverige på egen be- kostnad, ofta för ett företags, en organisations eller en myndighets räkning. En inbjudan från svenskt håll är således inte en förutsättning för att program skall ordnas. Besökarna är starkt motiverade och därmed mottagliga för information. För besökare anmälda via Svenska institutet öppnas i regel alla dörrar. Utredningen anser att denna verksamhet bör prioriteras. Varje neddragning av denna verksamhet måste betraktas som syn- nerligen oklok.

När det gäller övriga inslag i Svenska institutets Sverigein- formation, såsom film, dokumentationsservice, distribution och seminarier, har en närmare beskrivning lämnats i avsnitt 5.4. Det är utredningens uppfattning att dessa områden väl fyller sin funktion. Utredningen finner inga skäl till att föreslå förändringar.

Under senare år har Svenska institutet i allt högre grad enga- gerat sig i större projekt. Institutet menar att en sådan verk- samhet i vissa fall kan ge större genomslagskraft och därmed röna bättre uppmärksamhet. Större projekt medför mer publicitet än mindre enskilda insatser. Utredningen anser dock att sats- ningar på stora projekt kan medföra en risk för den grund- läggande informationsverksamheten. Större sammanhållna projekt kan få en menlig inverkan på institutets huvudsakliga arbets- uppgifter, då personal och stora resurser för längre perioder låses till ett fåtal projekt. Det är viktigt att institutet inte går ifrån sin grundläggande uppgift, nämligen att fungera som ett effektivt serviceorgan för dem som är verksamma inom Sverigeinformationen och kulturutbytet med utlandet.

Utredningen anser inte att det finns några behov av en föränd— ring av Svenska institutets nuvarande organisation eller den huvudsakliga inriktningen av verksamheten. Däremot finns skäl

att ge Svenska institutet ett vidgat ansvar för vissa arbets- uppgifter och därmed på några punkter en förändrad roll. Detta redovisas i avsnitt 8.6 och 8.8.

I SFS 1954z820 om centralarkiv för upplysningsmaterial till Svenska institutet föreskrevs att myndigheter och institutioner skulle tillställa Svenska institutet två exemplar av alla rap- porter, översikter och annat skriftligt upplysningsmaterial av offentlig natur som sammanställts på främmande språk om Sve— rige. Härvid gavs också myndigheter och institutioner möjlighet att använda sig av det hos Svenska institutet samlade materia- let.

Denna förordning upphävdes 1985 då den betraktades som obsolet. Utredningen vill emellertid föreslå att den återinförs, då det är viktigt att Svenska institutet blir rutinmässigt orienterat om de publikationer på främmande språk om Sverige, som ges ut av myndigheter och andra institutioner.

Relationerna mellan utrikesdepartementet, utlandsmyndigheterna eeh Svenska institutet

Det är en viktig del av Svenska institutets arbetsuppgifter att i samarbete med utlandsmyndigheterna bedriva Sverigeinformation och kulturutbyte med utlandet. utlandsmyndigheternas önskemål koordineras tillsammans med utrikesdepartementets informations- byrå. Efter en genomgång med Svenska institutet av utlandsmyn- digheternas önskemål fastställer informationsbyrån de projekt som utlandsmyndigheterna skall genomföra det kommande budget- året.

Det är alltså från utrikesdepartementets informationsbyrå som instruktioner går till utlandsmyndigheterna när det gäller deras verksamhet inom Sverigeinformationen och kulturutbytet.

Det är dock institutet som tillhandahåller de tjänster utlands- myndigheterna behöver för denna verksamhet.

Första steget i arbetet med utlandsmyndigheternas informations— verksamhet är att informationsbyrån tillställer utlandsmyndig- heterna ett formulär i vilket dessa ombedes inkomma med sina önskemål beträffande informations- och kulturutbytesverksam- heten för det kommande budgetåret. I samarbete med institutet görs därefter en genomgång av de praktiska förutsättningarna för olika projekt för resp. myndighet. Sedan beslutar informa- tionsbyrån om de resurser (A- och B-anslagen) som skall ställas till varje utlandsmyndighets förfogande. För det praktiska genomförandet av flertalet av dessa projekt ansvarar - i sam— arbete med utlandsmyndigheten institutet.

Denna arbetsfördelning medför att utlandsmyndigheternas aktivi- teter fastställs i nära samarbete mellan utrikesdepartementets informationsbyrå, Svenska institutet och utlandsmyndigheterna. Detta samarbete fungerar i huvudsak bra.

Att både utrikesdepartementets informationsbyrå och Svenska institutet är engagerade i den närmare utformningen av informa- tionsverksamheten medför en onödig byråkratisk omgång och oklara ansvarförhållanden. Rutinerna skulle kunna förenklas. Därigenom kan arbetet rationaliseras och kapaciteten öka, något som kommer verksamheten tillgodo. Dessutom anser utredningen att informationsbyråns deltagande i detta arbete inte ligger i linje med de arbetsuppgifter som normalt tillkommer regerings- kansliet. Det är regeringskansliets uppgift att fastställa riktlinjerna för de underlydande myndigheternas verksamhet, inte att i praktiken delta i arbetet med att bestämma vilka projekt som skall genomföras. Utredningen anser därför att dia— logen med och besluten om verksamheten på utlandsmyndigheterna bör ske direkt mellan Svenska institutet och utlandsmyndighe- terna.

Utredningen anser dessutom att regeringskansliet, dvs. utrikes- departementets informationsbyrå, som ett led i statsmakternas policyformulering, endast skall dra upp riktlinjerna för under— lydande myndigheters verksamhet och inte ha egna myndighets- funktioner. De bör överlåtas till de verkställande organen.

Utrikesdepartementets informationsbyrå skall som en del av regeringskansliet göra de politiska bedömningarna och priori- teringarna inom ramen för svensk utrikespolitik och arbeta med de övergripande budget- och policyfrågorna medan Svenska insti- tutet och utlandsmyndigheterna genomför de konkreta arbetsupp- gifterna inom givna politiska och ekonomiska ramar. På detta sätt blir ansvarsfördelningen mellan informationsbyrån, ut- landsmyndigheterna och Svenska institutet klarare.

Utredningen föreslår därför att dessa funktioner på informa- tionsbyrån flyttas genom att utlandsmyndigheternas A- och B-an— slag överförs till Svenska institutet. Beslutet om storleken på de totala A- och B-anslagen tillkommer naturligtvis regeringen. Storleken på de enskilda utlandsmyndigheternas A- och B—anslag skall däremot beslutas av Svenska instituet på det sätt som föreslås i det följande. Utredningen föreslår att A- och B-an- slagen, som för budgetåret 1987/88 utgör 6 045 000 kr. förs upp som en särskild anslagspost under anslaget till Svenska insti- tutet.

Förslag om huvudansvar för Svenska institutet i dialogen med utlandsmyndigheterna _____________________

Idag genomförs Sverigeinformationen och kulturutbytet i nära samarbete mellan utrikesdepartementets informationsbyrå, Svenska institutet och utlandsmyndigheterna. Mot detta kan resas, för vilket inledningsvis redogjorts, både principiella och praktiska invändningar. För att förstärka institutets roll när det gäller det konkreta genomförandet av Sverigeinforma-

tionen och kulturutbytet med utlandet vill utredningen ge ins— titutet huvudansvaret i dialogen med utlandsmyndigheterna.

Det finns flera skäl som talar för detta. Det viktigaste är ökad effektivitet. utlandsmyndigheterna skulle få endast en instans att vända sig till i Stockholm, som i sin tur skulle koordinera utlandsmyndigheternas önskemål. På det sättet skulle det på ett ställe finnas en total överblick över utlandsmyndig- heternas verksamhet. Ett annat är att fullfölja den gällande arbetsfördelningen i svensk statsförvaltning mellan regerings— kansliet och underlydande myndigheter. Ett tredje skäl är att informationsfrågorna, genom att ge Svenska institutet huvud- ansvaret i dialogen med utlandsmyndigheterna, skulle kunna få större genomslag i arbetet på utlandsmyndigheterna.

Mot detta skulle kunna invändas att genom att överlåta dessa arbetsuppgifter till institutet skulle regeringen avhända sig möjligheten att styra denna del av utrikespolitiken, nämligen Sverigeinformationen och erfarenhetsutbytet med utlandet. Ut- redningen delar inte denna uppfattning. Det skulle innebära att exempelvis regeringens möjlighet att påverka den del av han- delspolitiken som gäller exportfrämjandet upphörde i och med att exportrådet erhöll s. k. funktionell direktivrätt i slutet av 1970-talet. Så är inte fallet. Regeringen har fortfarande ekonomiska resurser att göra politiskt motiverade exportfräm- jande insatser. Dessutom har regeringen alltid möjlighet att ge verksamheten den tyngdpunkt och inriktning den önskar genom skrivningar i budgetpropositionen och regleringsbrevet.

Inom utredningen har frågan övervägts om Svenska institutet borde få en funktionell direktivrätt gentemot utlandsmyndig- heterna på det sätt som tillkommer exportrådet (en översiktlig beskrivning av denna direktivrätt lämnas på sid. OO.). Utred- ningen anser emellertid inte att Svenska institutet behöver ges en sådan formell direktivrätt. För att uppnå önskade samord- nings- och rationaliseringsvinster räcker det med att stats-

makterna ger Svenska institutet ett huvudansvar gentemot be— skickningar och konsulat för Sverigeinformationen och kultur— utbytet med utlandet. Det innebär att institutet inom ramen för av utrikesdepartementet givna riktlinjer fördelar utlandsmyn- digheternas A- och B-anslag. utlandsmyndigheterna skulle också löpande vända sig till institutet och där erhålla nödvändigt stöd och service i sitt arbete med informations- och kulturut- bytesfrågor. På detta sätt skulle Svenska institutet, inom ra— men för givna allmänna instruktioner, ge anvisningar för den löpande verksamhetens innehåll och inriktning.

Den närmare utformningen av Svenska institutets huvudansvar i dialogen med utlandsmyndigheterna bör utarbetas av utrikesde- partementet i samråd med Svenska institutet. För det fall denna praktiskt motiverade förändring i handläggningen av Sverige- informationen i juridisk mening måste definieras som utökad myndighetsutövning för Svenska institutet måste detta fast- ställas genom lag.

Den administrativa ledningen av utrikesrepresentationen i fråga om Sverigeinformation och kulturutbyte med utlandet, kommer med detta förslag att ligga kvar i utrikesdepartementet. Det inne- bär exempelvis att om anspråk skulle ställas av Svenska insti- tutet på utlandsmyndigheten, som denna av t. ex. resursskäl inte skulle kunna förena med övriga samtidiga anspråk såsom be- sök från Sverige eller händelser i anställningslandet, skulle frågan underställas chefen för utrikesdepartementet. I avvaktan på ett sådant avgörande skulle den mening gälla som företräds av chefen för utlandsmyndigheten.

Däremot skulle Svenska institutet ansvara för ledningen av utlandsmyndigheternas Sverigeinformation och kulturutbyte. Svenska institutet skulle i sin tur i Sverige ansvara för koor- dineringen av verksamheten samt fatta beslut om inriktningen och de ekonomiska resurser som skulle ställas till utlandsmyn- digheternas förfogande.

Detta hindrar naturligtvis inte regeringen från att, av exem— pelvis utrikespolitiska skäl, genomföra en viss verksamhet eller något speciellt projekt. Utredningen är väl införstådd med att regeringen kan vilja genomföra speciella projekt för vilka inte har planerats och budgeterats på Svenska institutet. För att ha denna handlingfrihet anser utredningen att det i budgeten för utrikesdepartementet måste finnas ett anslag till regeringens disposition för Sverigeinformation och kulturutbyte.

För budgetåret 1987/88 disponerar regeringen genom utrikesde— partementets informationsbyrå för utrikesförvaltningens infor- mationsverksamhet drygt 11 milj. kr. exkl. reservationer, varav 1 milj. kr. till Nya Sverige 88 och 0,3 milj. kr. till AIC/In- side Sweden är engångsanslag. De återstående 10 milj. kr. för— delas av informationsbyrån på sju olika program (se avsnitt 5.1) varav ett är det 5. k. Enskilda landprogrammet, dvs. A— och B-anslagen. Detta uppgick budgetåret 1987/88 till drygt 6 milj. kr.

För budgetåret 1987/88 disponerar alltså regeringen ungefär 10 milj. kr. för utrikesförvaltningens informationsverksamhet. Det är av dessa medel som utredningen föreslår att en viss del (A- och B-anslagen) skall föras över till Svenska institutet. Vidare har utredningen i sitt delbetänkande Sverigeinforma- tionen och vissa publikationer (SOU 1987:49) föreslagit att de medel som hittills beräknats för stöd till tidskrifter under utrikesdepartementets anslag D3 övrig information om Sverige i utlandet flyttas till anslaget Dl Svenska institutet. Åter- stående medel, ca 2,5 milj. kr., bör ställas till regeringens disposition för Sverigeinformation och kulturutbyte via ett an- slag på press— och informationsavdelningen.

I avsnitt 8.3 har redogjorts för vissa rationaliseringar på den föreslagna press- och informationsavdelningen. Förslagen inne- bär att tre handläggande och två biträdande tjänster kan dis- poneras för andra arbetsuppgifter. Utredningen föreslår_ att

dessa fem tjänster placeras på Svenska institutet. De bör be- mannas av tjänstemän från utrikesdepartementet. På detta sätt skapas resurser för Svenska institutet att hantera de nya ar— betsuppgifterna. Samtidigt tillförs institutet den utlandser— farenhet som utrikesdepartementets tjänstemän besitter.

expotttådetsjunktioueila direktivrätt

Ovan har redogjorts för utredningens förslag om huvudansvar för Svenska institutet i dialogen med utlandsmyndigheterna. Ett liknande huvudansvar har exportrådet på det exportfrämjande området. Det ansvaret är mer formaliserat än utredningens för- slag för Svenska institutet. Utredningen har emellertid funnit det vara av intresse att här också beskriva exportrådets rela— tion till utlandsmyndigheterna, kallad funktionell direktivrätt.

År 1979 beslutade regeringen senast (prop. 1979/80:16) om rikt- linjer för den statliga exportfrämjande organisationen. I den föreslog regeringen att exportrådet skulle erhålla funktionell direktivrätt. Det förslaget baserades på en departementsprome— moria "Exportfrämjandets organisation - en översyn" (Ds H l979:l), utarbetad inom utrikes- och handelsdepartementen.

I propositionen konstaterades att Sveriges exportråds direktiv- rätt gentemot handelssekreterarna skulle bestå. Propositionen innebar att exportrådet därutöver fick en viss funktionell direktivrätt gentemot beskickningar och konsulat. Det innebär att exportrådet inom ramen för givna allmänna instruktioner skall lämna anvisningar för exportfrämjande verksamhet på i stort sett samma sätt som tidigare skedde enbart för handels- sekreterarna. Den administrativa ledningen av utrikesrepresen- tationens exportfrämjande verksamheter skulle ligga kvar hos utrikesdepartementet.

Det framhölls också i propositionen att om anspråk skulle ställas på utlandsmyndigheten som av resursskäl inte kunde

förenas med övriga anspråk som vid den aktuella tidpunkten ställdes på utlandsmyndigheten, skulle frågan underställas chefen för utrikesdepartementet för avgörande. I avvaktan på ett sådant avgörande skulle den mening gälla som företräddes av chefen för utlandsmyndigheten.

Föredraganden framhöll vidare att den närmare utformningen av den funktionella direktivrätten var en fråga för regeringen i samråd med Sveriges exportråd.

De uppgifter som genom propositionen föreslogs bli delegerade till exportrådet innebar i viss utsträckning myndighetsutöv— ning. överlämnandet av uppgifterna måste ske genom lag. Enligt den lag riksdagen beslutade om med ledning av den tidigare nämnda propositionen sägs att "enligt de närmare föreskrifter regeringen beslutar får Sveriges exportråd, genom anvisningar för den allmänna inriktningen planera och leda handelssekre- terarnas verksamhet samt exportfrämjande verksamhet inom utri- kesrepresentationen, ..."

Även om exportrådet gavs en funktionell direktivrätt gentemot utlandsmyndigheterna kommer även fortsättningsvis, framhöll föredraganden, en rad uppgifter av mer övergripande karaktär gentemot fältorganisationen att inom regeringskansliet beredas av dåvarande utrikes- och handelsdepartementen. Utrikesdepar- tementets övergripande ansvar gentemot beskickningarna kvar- stod. Härtill kom att utrikesdepartementets ansvar för den administrativa ledningen av beskickningarna skulle gälla även

fortsättningsvis. 8.7 Sveri ex or r d ch veri ri r'd Sveriges exportråd och Sveriges turistråd är huvudsakligen marknadsförande organ på sina resp. områden. Deras huvuduppgift såsom den utvecklats under senare år är således inte att lämna

allmän information om svenskt näringsliv eller om Sverige som turistland utan att på näringens villkor, eller kanske rikti- gare, tillsammans med näringslivet "sälja" svenska exportpro— dukter resp. turism i utlandet och Sverige. På det sättet skil— jer sig dessa organ från Svenska institutet som just har som huvuduppgift att på ett allsidigt sätt sprida kännedom om svenskt samhällsliv i och främja erfarenhetsutbytet med utlan—

det.

Båda dessa organ genomför, såvitt utredningen kan bedöma, sina arbetsuppgifter väl. När det gäller exportrådet är det i hög grad inriktat på att låta näringslivets prioriteringar och önskemål styra verksamheten. Detta kommer ofta till uttryck på så sätt att exportrådet och handelskontoren säljer sina tjäns- ter. I den mån näringslivet är berett att betala för export— rådets eller handelskontorens tjänster ges ett mått på om exportrådet skall vara kvar i marknaden eller inte.

Till utredningen har framförts tankar på att denna form av efterfrågestyrning kanske inte alltid sammanfaller med upp- draget att främja svensk export långsiktigt. En mer principiell fråga är hur en verksamhet som exportfrämjande, turismfrämjande eller främjande av Sverigeinformation och kulturutbyte med ut- landet skall mätas. Det kan vara svårt att med någon form av lönsamhetskriterier mäta värdet av vissa insatser. Samtidigt finns det en ökande medvetenhet i många med Sverige jämförbara länder om betydelsen av att långsiktigt främja det egna landet på olika områden utomlands. De i avsnitt 3 redovisade utred- ningarna i våra nordiska grannländer är tydliga bevis härför. Den internationella konkurrensen ökar även inom detta område. Stora nationer har traditionellt avsatt ansenliga resurser för dessa ändamål.

Samarbetet mellan Svenska institutet, Sveriges expertråd och Sveriges turistråd

I avsnitt 5 återfinns en redogörelse för den verksamhet Svenska institutet, Sveriges exportråd och Sveriges turistråd bedriver.

Huvudansvaret för den allmänna Sverigeinformation i utlandet åvilar Svenska institutet. Det arbetet skall när det gäller den handelsfrämjande informationen kompletteras av Sveriges export— råd och när det gäller turistinformationen av Sveriges turist- råd.

Statsmakterna har vid ett flertal tillfällen under ett par decenniers tid uttalat ett starkt önskemål om ett närmare sam- arbete mellan dessa organ på områden som gränsar till två eller alla tre organens verksamhet. I direktiven till denna utredning heter det bl. a. att "Sverigebilden påverkas också i hög grad av marknadsföringen av turism till Sverige samt av det expor- terande näringslivets marknadsföring". Det konstateras också att i viss utsträckning har försök gjorts för att samordna des- sa insatser. Utredningen har fått i uppdrag att belysa denna samordning och samspelet mellan den handels- och turismfräm- jande informationen och de allmänna informationsinsatserna.

År 1962 tillkallade regeringen den s. k. upplysningsbered- ningen, som fick i uppgift att samordna planeringen och genom- föra sådan information i utlandet, som helt eller delvis be— kostades av statsmedel. Upplysningsberedningens tillkomst var ett resultat av tidigare utredningars uttalanden om behovet av en fastare samordning av berörda institutioner. Detta behov av samordning gick hand i hand med statsmakternas avsikt att öka informationsverksamheten utomlands.

I en av Upplysningsberedningen gjord utredning "Reorganisation av utlandsinformationen" föreslogs 1965 att beredningens ar- betsuppgifter som samordnande organ skulle övertas av ett per-

manent informationskollegium. Det nya organet kallades Kolle- giet för Sverigeinformation i utlandet. I kollegiet ingick rep- resentanter för utrikesdepartementet, dåvarande handelsdepar- tementet, Sveriges Allmänna Exportförening, Svenska institutet, Svenska Turisttrafikförbundet och Sveriges Radio. Kollegiet skulle med hjälp av egna medel "locka" de olika intressenterna till samarbete. För detta disponerade kollegiet ett eget anslag.

I utredningen 1966 om Svenska institutet föreslogs att Kolle- giet skulle behållas som samordnande organ. Om statsmakterna beslutade att så inte skulle bli fallet ansåg utredningen att en särskild samordningsgrupp borde skapas med ett eget sekre- tariat. stridigheter mellan de olika informationsintressena i Kollegiet ledde i praktiken till att Kollegiets verksamhet gradvis ebbade ut. Kollegiet lades ned år 1972. Någon särskild samordningsgrupp inrättades inte.

Samordningsfrågan togs åter upp av SIK-utredningen. Där sägs att "när varje parts självständighet numera är fastslagen bör dock ömsesidig information och samråd vara regel". SIK-utred— ningen föreslog ett samråd under utrikesdepartementets ledning där alla berörda parter — en större krets än de här tre nämnda organen - skulle mötas för att koordinera sina insatser och finna former för ett närmare samarbete.

Statsmakterna gick på samma linje. I SIK-propositionen (prop. 1978/79:147) säger föredraganden att han "avser ta initiativ till ett informellt samråd mellan de olika centrala organen för den statsfinansierade utlandsinformationen". Denna form av sam—

råd berörs nedan.

Även när det gäller turism har uttalanden gjorts till förmån för samarbete mellan olika organ. I betänkandet Områden för tu- rism och rekreation (SOU 1983z43) sägs att "samverkan mellan alla berörda parter måste eftersträvas om insatserna skall ge resultat i linje med de nu utarbetade utvecklingsprogrammens

intentioner. Med många statliga och centrala organ inblandade är det också viktigt att en effektiv samordning av deras insat- ser kommer till stånd". I propositionen om turist- och rekrea- tionspolitiken m. m. (prop. 1983/84:145) säger föredraganden att han förutsätter "att turistrådet även fortsättningsvis sam- arbetar med Sveriges exportråd".

När det gäller den handelsfrämjande informationen, dvs den verksamhet som exportrådet ansvarar för, är bilden inte lika klar. Strax efter SIK-propositionen tillsattes den s. k. KUL—utredningen för att utreda den kommersiella informationen till utlandet, ett område som inte hade ingått i SIK-utred— ningens utredningsmandat. I betänkandet Handelsfrämjande infor— mation (Ds H l980:4) föreslogs att ökade medel skulle gå till exportrådet för s. k. initierad handelsfrämjande information. Den informationsverksamheten skulle enligt utredningen följa exportrådets prioriteringar men genomföras i nära samband med Svenska institutet, där sakkunskapen för allmän informations- verksamhet fanns. I den efterföljande propositionen om ökade exportfrämjande åtgärder (prop 1980/81:141) behandlades inte frågan.

Även i direktiven till denna utredning påpekas, som redan nämnts, att Sverigebilden utomlands påverkas av marknads— föringen av turism till Sverige och av svenska exportprodukter. Det understryks också att kultur- och informationsutbytet är viktigt för den svenska utrikeshandeln. I direktiven noteras också att "i viss utsträckning har försök gjorts att samordna dessa insatser under senare tid".

Sammanfattningsvis kan alltså konstateras att utredningar och statsmakterna vid ett flertal tillfällen understrukit de olika institutionernas självständighet, men också uppmanat dem att samarbeta.

Institutet har i uppgift att ansvara för Sverigeinformationen. Den verksamheten skall enligt statsmakterna belysa hela det svenska samhället. Det är alltså inte något särskilt område som skall främjas eller någon tillrättalagd information som skall lämnas. I SIK-propositionen framhålls också att den statligt finansierade informationsverksamheten i första hand syftar till att tillgodose utlandets spontana efterfrågan på allmän infor- mation om Sverige.

Exportrådet har till uppgift att främja svensk export. Denna institution blir därigenom mycket marknadsorienterad. Även om också exportrådet är klart efterfrågestyrt - det är företagens prioriteringar och önskemål som skall styra exportrådets verk- samhet — är det inte självklart att det alltid är den svenska profilen på exportprodukterna som skall framtona. Detta skapar i och för sig konflikter då exportrådets fältpersonal genom sin officiella ställning företräder Sverige samtidigt som vissa svenska storföretag - och medlemmar i exportrådet — inte önskar visa en svensk profil. Exportrådets marknadsorienterade arbets— sätt och uppdrag att främja en positiv bild av svenskt närings— liv har naturligtvis också kommit att prägla exportrådets or- ganisation.

Sveriges exportråd har till uppgift att som centralt organ pla- nera, samordna, marknadsföra och genomföra åtgärder för att främja svensk export. Det åligger särskilt exportrådet att insamla, bearbeta och förmedla marknadsinformation, att lämna råd i internationell marknadsföring samt att stimulera och stödja exportansträngningar. Det skall ske enligt de priorite- ringar statsmakterna och näringslivet bestämmer. Detta medför att information, i den betydelse som avses i detta betänkande, i princip har kommit att hamna utanför exportrådets nuvarande arbetsområde. "Engagemang för allmän information, kulturell eller turistisk m. m. ingår inte i vår normala verksamhet. Den enda anledningen, förutom ett starkt företagsintresse, som skulle kunna få oss på andra tankar vore att man i något undan-

tagsfall, i samråd med utrikesdepartementet, använde statliga pengar inom exportrådets budget för något speciellt angeläget ändamål" heter det i ett brev 1987-11-30 från exportrådets chef till Svenska institutet i ett samarbetsärende. Mot denna bak— grund är det lätt att förstå att något egentligt samarbete mel- lan berörda institutioner i den s. k. gråzonen aldrig kommit till stånd.

Även Sveriges turistråd har under senare år blivit alltmer marknadsorieterat. Rådet har valt att koncentrera verksamheten och endast marknadsföra Sverige på några för turismen viktiga och näraliggande marknader. Turistrådet har också till uppgift att lyfta fram en positiv bild av Sverige och vad det har att erbjuda. Till detta kommer att turistrådet under senare år har genomgått en genomgripande organisationsförändring.

Dessa faktorer - Svenska institutets uppgift att ge en allmän och objektiv information om Sverige och svenska förhållanden samt exportrådets och turistrådets inriktning på marknadsföring - har medfört att institutionernas målsättning och arbetssätt blivit alltmer olika. Detta är objektiva hinder för det närmare samarbete som statsmakterna har uttalat sig för. Utredningen måste alltså konstatera att samarbetet inte har fungerat såsom statsmakterna har önskat.

I de enkätsvar exportrådet och turistrådet lämnat till utred- ningen och vid de samtal som utredningen har fört med dessa or- gan framgår att de uppfattar sin verksamhet som artskild från den informationsverksamhet som bedrivs av Svenska institutet.

Det kan här tilläggas att utredningen funnit starka önskemål från utlandsmyndigheterna om ett närmare samarbete mellan be- rörda hemmaorgan. Ofta framhålls att just dessa institutioners representanter på fältet har ett nära och väl fungerande sam-

arbete.

Förklaringarna till att detta samarbete inom gråzonen inte har fungerat på ett tillfredsställande sätt är flera.

Utredningen anser att ett huvudskäl har varit att statsmakterna har gett institutionerna olika arbetsuppgifter, som i sig med- för att samarbetet försvåras. Utredningen anser att detta är särskilt märkbart när det gäller exportrådet och turistrådet. I stadgarna för dessa båda institutioner finns inget sagt om sam- arbete med de andra organen. Även om alltså statsmakterna ut- talat en önskan om samarbete med andra organ har det inte fått genomslag i stadgarna för dessa institutioner. För Svenska institutet gäller däremot enligt 45 att "stiftelsen skall inom sitt område samarbeta med myndigheter, organisationer, institu— tioner och andra organ..."

Utredningen måste därför konstatera att de försök som gjorts under mer än två decennier att skapa ett samarbete inom gråzo— nen inte har lett till några påtagliga resultat. Det finns hel- ler ingen realistisk anledning att förmoda att förnyade uppma- ningar till samarbete skulle leda till annorlunda resultat den- na gång. Verkligheten kommer återigen att segra över förma- ningarna. Utredningen drar därför den slutsatsen att de infor- mationsuppgifter som faller under det som brukar betecknas som gråzonen skall skötas av ett organ. Utredningen föreslår att det uppdraget läggs på Svenska institutet.

Institutet bör få ansvaret för informationsverksamheten inom gråzonen, dvs. information som berör den allmänna informations- verksamheten samt allmän export- och turismfrämjande informa- tion. Det är alltså information som kan komma samtliga tre om- råden tillgodo, men som det har visat sig ingen av de berörda institutionerna uppfattar som en huvuduppgift.

utlandsmyndigheter, exportrådet, turistrådet eller andra insti- tutioner skall kunna vända sig till Svenska institutet och där erhålla den typ av gråzons-material som idag saknas. Utred-

ningen lämnar här, mot bakgrund av inkomna önskemål, några kon— kreta exempel på vad denna information skulle kunna innehålla med några ungefärliga kostnadsangivelser.

En serie om ca 10 affischer med såväl kulturella-turistiska som industriella motiv tillhör det mest angelägna. Idag finns inga affischer och behovet är stort. Affischer har ett brett användningsområde vid turistkontor, handelssekreta- riat. utlandsmyndigheter och i samband med mässor, Sverige- manifestationer, utställningar och filmveckor. Kostnaderna för en serie om 8-10 affischer i upplagor på 50 000 ex. på fem språk belöper sig till ca 500 000 kr.

- En serie trycksaker som visar upp Sverige som ett modernt industriland med hög teknologisk standard och avancerade

systemlösningar.

- Några trycksaker med allmänt innehåll, där man presenterar Sverige som ett land med många kulturella sevärdheter och med en vacker, orörd natur i mer allmänna former. Det finns också ett stort behov att presentera svenskt näringsliv i mer allmänna former.

- På den visuella sidan finns ett behov av filmer, diaserier och bildspel. En serie om tre 15-20 minuters filmer av all- män karaktär, men med syftet att visa upp svensk natur, kul- turella sevärdheter och industriella miljöer. Med utnytt- jande av Videoteknik skulle kostnaderna för en sådan serie kunna stanna vid cirka 1,5 milj. kr.

— Bildspel är en förhållandevis billig produktionsform, som utnyttjas för lite. För rimliga kostnader (100 a 300 000 kr. per styck) kunde man producera mer specialiserade program, som kunde visas upp i form av bildspel med flera projektorer men som också lätt kunde överföras till video för en vidare

distribution.

- För närvarande finns endast ett par, tre allmänna diaserier som ger en översiktlig bild av Sverige och det svenska samhäl- let. Då man kan producera diaserier om 50 å 75 bilder för ca 150 000 kr. vore det önskvärt med några diaserier, som ger skilda aspekter på Sverige och svenskt samhällsliv.

Svenska institutet skulle i samarbete med exportrådet och turistrådet arrangera seminarier för utländska experter på temata som t. ex. kultur och turism, svensk ekonomi och svensk arbetsmarknadspolitik. Seminarier av denna typ är relativt dyrbara, då de förutsätter att de utländska exper- terna inbjuds, men kan rätt upplagda vara av stort värde.

De allmänna Sverigeutställningar som hittills producerats har haft ett allmänt innehåll med viss tonvikt på natur och historisk utveckling. För mässor och Sverigemanifestationer utomlands finns behov av utställningar som kombinerar allmän Sverigeinformation med presentation av svenskt näringsliv och Sverige som ett turistland.

Om institutet erhåller ansvaret för att framställa denna form av information är det viktigt att institutet också vidgar sin kompetens och förbättrar sina kontakter inom detta område. Det kan ske på olika sätt. Ett är att en referensgrupp tillsätts. Den bör innehålla representanter från de uppdragsgivare som är direkt berörda av gråzonsinformation. En annat sätt att öka kunskaperna är att rekrytera personer med en mer turism— och näringslivsinriktad erfarenhet. Vidare bör institutets styrel— se, åtminstone under ett inledningsskede, ägna särskild upp- märksamhet åt denna fråga.

Utredningen föreslår att sammanlagt 4,2 milj. kr. överförs från exportrådet (3,2 milj. kr.) och turistrådet (1 milj. kr.) för att förstärka den handels- och turismfrämjande informationen inom institutets allmänna Sverigeinformation. Dessa medel bör

föras upp som en särskild anslagspost under anslaget till Svenska institutet.

Samråd

I SIK-utredningen framhölls att den allmänna Sverigeinforma- tionen inte får styras av exportfrämjande syften även om dessa verksamheter på fältet kan samordnas. Samtidigt menade utred- ningen att erfarenheterna på fältet borde kunna återspeglas i viss samverkan på hemmaplan. Sådan samverkan bör kunna ske med bibehållande av skilda målsättningar och ömsesidig hänsyn till varandras verksamheter.

I SIK-utredningen föreslogs därför att ett mera regelbundet samråd etablerades mellan representanter för olika informa- tionsorgan, främst med syfte att koordinera allmän Sverigein- formation med export- och turismfrämjande information, den s. k. gråzonen.

I SIK-propositionen instämdes i detta förslag och utrikes- ministern avsåg att ta initiativ till ett informellt samråd av mer regelbunden karaktär mellan de olika organen för den stats- finansierade utlandsinformationen.

Så har också skett. Med en viss regelbundenhet har chefen för press- och informationsenheten kallat berörda organ till sam- råd. Dessa har förutom Svenska institutet, Sveriges exportråd och Sveriges turistråd varit statens kulturråd, Stiftelsen Sve- riges Teknisk-Vetenskapliga Attachéverksamhet, Ingenjörsveten- skapsakademien, Sveriges Riksradios program för utlandet, Svensk-Internationella Pressbyrån, Sweden Now, Styrelsen för Teknisk Utveckling och Inside Sweden.

Samråden, som har ägt rum en eller två gånger om året, har varit värdefulla tillfällen för utbyte av information om på- gående projekt. Däremot har dessa möten inte bidragit till att

lösa den fråga som från början avsågs vara huvudsyftet med sam- manträdena, nämligen att hitta projekt inom gråzonen, vilka kunde utformas i samarbete mellan berörda informationsorgan.

Utredningen har ovan lämnat förslag till hur samarbetet inom gråzonen bör lösas. Även om samrådet inte bidragit till denna lösning anser utredningen att en avstämning har ett värde i sig. Utrikesdepartementet bör således även fortsättningsvis in- bjuda berörda organ till en årlig överläggning.

8.9 'vri ar m n

I utredningens uppdrag har ingått att belysa den roll som fack- departementen spelar för den aktuella Sverigeinformationen.

Informationsverksamhet är en liten del av fackdepartementens internationella arbete. Departementen framställer visst eget informationsmaterial på främmande språk inom sitt resp. område. Det kan gälla översättningar av pressmeddelanden, propositioner o. dyl., som bedöms ha intresse för andra länder. I övrigt an- vänder fackdepartementen informationsmaterial som producerats av Svenska institutet och underlydande myndigheter.

Utredningen anser att det är naturligt att fackdepartementen i viss utsträckning producerar informationsmaterial på främmande språk inom sitt ansvarsområde. Härvid är det emellertid väsent- ligt att informationen inte enbart är sakligt korrekt utan ock- så utformas på ett sådant sätt att den kan förstås av utländska mottagare. Här kan Svenska institutet i ökad utsträckning vara en resurs för departementen. Samarbetet mellan institutet och fackdepartementen borde kunna utvecklas, särskilt när det gäl- ler framställning av tryckt information om olika aktuella sam— hällsfrågor. Institutet har produktionsresurser och special— kunskaper om hur information om svenska förhållanden bäst skall presenteras för utländska läsare. Fackdepartementen har, för—

utom sakkunskaperna, särskilda förutsättningar att bedöma vilka informationsinsatser som bör prioriteras inom olika områden vid en given tidpunkt. Varje fackdepartement bör anordna förslags— vis minst en planeringsträff årligen med Svenska institutet för diskussion om informationsbehov, produktionsplaner, arbets- och kostnadsfördelning m. m. Vid dessa möten bör även informations- avdelningarna hos de större fackmyndigheterna vara företrädda. En samordnad planering skulle medge kontinuerlig förnyelse av materialet och förhindra dubbelarbete. Det skulle också bli lättare att fylla igen eventuella luckor i tillgången på infor- mation.

Utredningen har uppfattat att liknande diskussioner har förts inom Svenska institutet.

Utredningen anser också att någon form av central registrering bör övervägas för att få en överblick över regeringskansliets, myndigheternas och Svenska institutets bestånd av informations- material och kunna hålla detta aktuellt.

Utredningen har inom ramen för sitt uppdrag gjort en allmän studie av departementens internationella verksamhet. Med ut- gångspunkt från denna vill utredningen redovisa några synpunk- ter på den internationella verksamhetens organisation och dimensionering inom fackdepartementen.

Alla departement har internationella kontakter. Organisatoriskt har handläggningen av de internationella kontakterna lösts oli- ka i olika departement. Inom flertalet departement finns det emellertid internationella sekretariat. I några departement sköts de internationella frågorna inte av ett sekretariat utan av en särskild enhet eller också handhas de på sakenheterna. I ett departement är frågorna uppdelade dels på två sakenheter och dels på planerings- och budgetsekretariatet.

En närmare beskrivning av de internationella sekretariaten och

de internationella funktionerna i fackdepartementen finns i av- snitt 5.2.

På de internationella sekretariaten eller motsvarande arbetar drygt 70 handläggare (inkl. chefer) och drygt 20 assistenter. Både bland handläggare och assistenter förekommer deltidsar- bete, så det faktiska bemanningsläget är något lägre än vad som framgår av de givna siffrorna. Därtill kan sägas att flera tjänstemän med internationella funktioner även handlägger andra frågor än de internationella.

Därutöver har många handläggare på sakenheterna även ansvar för internationella frågor, som en naturlig del av de ordinarie ärendena.

Anslagen för departementens internationella verksamhet uppgick budgetåret 1986/87 till drygt 600 milj. kr. Huvuddelen av dessa medel utgör Sveriges andel av kostnaderna för deltagandet i internationella organisationer eller bidrag med vilka Sverige frivilligt har åtagit sig att stödja internationella organisa- tioners verksamhet.

I propositionen om departementsreformen 1965 framhöll före- draganden att det som ett komplement till sakenheterna inom departementen måste finnas vissa organ för samordning. Åtgärder borde vidtas för att underlätta departementschefens och chefs- tjänstemännens arbete. Detta borde ske främst så att vissa stabsorgan inrättades.

När det gällde de internationella frågorna ansåg föredraganden att de i huvudsak skulle fördelas på de olika sakenheterna. I departement där de internationella ärendena var av större om- fattning eller där handläggningen av internationella ärenden var fördelade på flera sakområden kunde det behövas ett sär- skilt organ som bistod chefstjänstemännen vid samordningen av

det internationella arbetet. Detta organ skulle vara ett inter- nationellt sekretariat i stabsställning.

I direktiven (Dir 1987:51) till utredningen om utrikesförvalt- ningens inriktning och organisation sägs att ansvaret för ut- rikespolitiken i vid bemärkelse inbegriper även internationella aspekter på andra fackdepartements arbete. De internationella sekretariaten skall studeras för att belysa huruvida en effek- tivare resursanvändning kan åstadkommas.

De internationella sekreteriaten fyller en viktig funktion i departementen. Det gäller särskilt i sin stabsfunktion och som serviceorgan åt departementsledningen. Utvecklingen sedan de- partementsreformen genomfördes 1965 har emellertid medfört att de internationella sekretariaten i allt högre grad kommit att handlägga egna ärenden skilda från andra enheter.

Utredningen anser att den fortgående internationaliseringen i samhället och därmed i regeringskansliets arbete gör att de internationella frågorna måste ses som en del av de nationella och därmed i huvudsak handläggas på departementens sakenheter. I allt högre grad måste de internationella aspekterna beaktas i hanteringen av de olika sakfrågorna. De områden där endast nationella förutsättningar gäller blir allt färre. För att förstå den internationella utvecklingen är det också nödvändigt att erhålla en internationell erfarenhet. På så sätt får be- handlingen av sakfrågor i regeringskansliet en bättre under- byggnad och underlaget för bedömningar och beslut förbättras avsevärt.

Genom att i högre grad låta de internationella frågorna ingå som en naturlig del i verksamheten på sakenheterna torde be- manningen på de internationella sekretariaten kunna minskas. Dessa bör i framtiden, vilket var avsikten vid inrättandet av dem, vara stabsorgan med samordnande uppgifter. Enligt utred- ningens uppfattning borde i normalfallet tre tjänster, två

handläggare och en assistent, vara en rimlig bemanning på ett internationellt sekretariat. Detta skulle innebära att de in- ternationella sekretariaten tillsammans skulle förfoga över ca 30 handläggar— och 15 assistenttjänster. Dessa siffror är unge- färliga och måste givetvis anpassas till det enskilda departe- mentets behov. Av de frigjorda resurserna på de internationella sekretariaten måste en del överföras till sakenheterna. Genom ökad integrering av internationella arbetsuppgifter i saken- heternas ordinarie arbete uppnås emellertid inte bara en för- bättrad hantering utan även vissa reella ekonomiska besparingar.

Besparingar på utlandsmyndigheterna har medfört att utrikes— departementes personalstyrka stationerad i Stockholm har ökat. Det skulle kunna ge utrymme för nya arbetsuppgifter. Samtidigt har det ofta från utrikesdepartementets sida uttryckts önskemål om att tjänstemännen skulle erbjudas möjlighet att tjänstgöra på andra departement under en del av en hemmatjänstgörings- period. Detta skulle ge utrikesdepartementets tjänstemän erfa— renhet av arbetet inom andra delar av regeringskansliet samti- digt som fackdepartementen skulle tillföras utlandserfarenhet. Därför anser utredningen att en av de tre föreslagna tjänsterna på de internationella sekretariaten bemannas av utrikesdeparte-

mentet.

8.10 v ri inf rm i n n h vi lik i n r

Av utredningens direktiv framgår att regeringen önskade en sär- skild utvärdering av tidskriften Inside Sweden som skulle vara slutförd till regeringskansliets budgetarbete hösten 1987. Det var utredningens uppfattning att denna tidskrift borde bedömas tillsammans med övriga publikationer, som får stöd av utrikes- departementet. Detta låg i linje med utredningens direktiv, som behandlar det statliga stödet till Sweden Now, Inside Sweden, Ambio och Svensk-Internationella Pressbyrån (SIP) i ett samman-

hang. I september 1987 presenterade utredningen delbetänkandet Sverigeinformationen och vissa publikationer (SOU 1987:49).

Utredningen ansåg att bidrag till tidskrifter ej borde fördelas av regeringskansliet. Därför föreslogs att de medel som hit- tills beräknats för stöd till tidskrifter under utrikesdeparte- mentets anslag D3 övrig information om Sverige i utlandet och E2 Exportfrämjande verksamhet fr. o. m. budgetåret 1988/89 bor- de flyttas till anslaget Dl Svenska institutet.

Utredningen ansåg också att publikationsstödet under det första året bör finnas upptaget som en särskild post i reglerings- brevet för Svenska institutet med given fördelning. Därefter borde det ankomma på Svenska institutet att friare pröva stödet i relation till annan Sverigeinformation, framför allt i tryckt

form.

Utredningen föreslog att Svenska institutet skulle skapa en så- dan beslutsprocess att frågor angående stödet till dessa publi- kationer får en riktig behandling. Därvid är det bl. a. lämp- ligt att ett samråd sker med publikationernas övriga bidrags- givare och utlandsmyndigheterna framhölls det i betänkandet.

Vidare konstaterades att ett par av publikationerna hade fram- fört till utrikesdepartementet att de hade ekonomiska problem. Utredningen fann emellertid inte skäl till att föreslå ökade medel för denna verksamhet av den omfattning som publika- tionerna begärde. Utredningen avsåg dock att återkomma till denna fråga i samband med de samlade bedömningarna i sitt slut- betänkande.

I budgetpropositionen 1988 (prop. 1987/88:100, bil.5) säger föredraganden att utredningens betänkande har remissbehandlats. Föredraganden meddelar att han avser att återkomma till frågan om det statliga stödet till de tidigare nämnda publikationerna när utredningens slutbetänkande föreligger.

Utredningen har, sedan betänkandet presenterades, haft kontak- ter med de ansvariga på tidskrifterna Inside Sweden och Sweden Now. De har framfört till utredningen att ingen avgörande för- ändring har skett när det gäller ekonomiska eller andra förut- sättningar för att ge ut tidskrifterna.

Utredningen anser att det - med ett undantag — inte finns skäl att frångå förslaget i delbetänkandet från september 1987. De medel som hitills beräknats för stöd till tidskrifterna Sweden Now, Inside Sweden och Ambio under utrikesdepartementets anslag D3 övrig information om Sverige i utlandet och E2 Export- främjande verksamhet bör sålunda flyttas till anslaget Dl Svenska institutet.

I utredningens direktiv behandlas stödet till SIP samtidigt med stödet till de övriga publikationerna. I utredningens betänkan- de omfattades även SIP av det förslag som utredningen presen- terade.

I remissyttrandena över utredningens betänkande framkom bl. a. önskemål om att behandla stödet till SIP på annat sätt än till övriga publikationer. Det avgörande skälet härför är att SIP är av en annan karaktär än tidskrifterna Sweden Now med syster- publikationer, Inside Sweden och Ambio, främst genom att SIP snarast är att betrakta som en nyhetsbyrå. SIP är sålunda ett mer indirekt medium. Det vänder sig i motsats till de tre öv- riga publikationerna inte direkt till avnämaren.

Med hänsyn till de synpunkter som framkommit i remissbehand- lingen av utredningens delbetänkande bör således, anser utred- ningen, anslaget till SIP även fortsättningsvis stå kvar under utrikesdepartementets anslag D3 övrig information om Sverige i utlandet.

De medel som utredningen föreslår skall överföras till Svenska institutet uppgår budgetåret 1987/88 till 3 996 000 kr., varav

2 296 000 kr. från anslaget D3 övrig information om Sverige i utlandet och 1 700 000 kr. från anslaget E2 Exportfrämjande verksamhet. Därutöver föreslår utredningen att de engångsmedel om 350 000 kr., som 1988/89 ställs till Inside Swedens för— fogande, tillförs tidskriften som permanent förstärkning. Un- derlaget för beräkning av bidraget till Sweden Now med syster- publikationer varierar beroende på vilka språkversioner som medtas.

KULTURSAMARBETE

9.1 Prineipiella utgångspunkter

Kulturlivet i Sverige är sedan länge öppet för samarbete och utbyte med andra länder. Under de senaste årtiondena har kul- turlivets internationella kontakter ökat starkt.

Huvudprincipen för samhällets stöd till kultur är att verksam- hetens innehåll och inriktning skall fritt bestämmas av de institutioner, organisationer och enskilda som verkar inom kul- turområdet. Kulturlivets fria och självständiga ställning är en huvudprincip också för det internationella utbytet. Statens stöd till kulturutbyte över gränserna syftar därför till att stimulera en mångsidig verksamhet utan styrning av verksamhe— tens inriktning och innehåll. Statens stöd till kulturutbytet är en förutsättning för mångfald och kvalitet eftersom markna- den inom kulturens område inte räcker till. Utredningens för- slag utgår från dessa principer.

9.2 Motiven för internationellt kultursamarbete

Metiieu i SIK—erPQSitioneu

De riktlinjer, som gäller för det statliga stödet till det internationella kulturutbytet, fastställdes av riksdagen efter förslag av regeringen i proposition 1978/79:147 om informa- tions- och kulturutbytet med utlandet (SIK-propositionen). I propositionen betonades vikten av den stimulans som det svenska kulturlivet får genom utbyte med andra länder och genom impul— ser från nya kulturmönster. En förutsättning för att de egna kulturtraditionerna skall bibehålla sin livskraft är att de hämtar impulser och stimulans från kulturer i andra länder. Det

växande massutbudet av kvalitativt undermåliga produkter stäl- ler också krav på en fördjupad insats för att främja det icke- kommersiella kulturutbytet. Vidare framhölls att ett kultur- utbyte på jämbördiga villkor är nödvändigt för vår förståelse av svenskt kultur- och samhällsliv. Medveten avskärmning eller bristande kontakt innebär minskade möjligheter för en enskild eller för en nation att leva sig in i, förstå och respektera människor och samhällsförhållanden i andra länder. Proposi- tionen betonade i detta avseende särskilt våra kontakter med utvecklingsländerna och med kulturerna i invandrarnas ur- sprungsländer.

Utredningen anser att de motiv för det internationella kultur- utbytet som angavs i SIK-propositionen fortfarande äger giltig- het. Motiven för kultursamarbetet bör emellertid nu utvecklas och förstärkas på vissa punkter.

utuidguiag_och_ptecisetiug_au motiieu

Redan i utredningens direktiv har motiven för det interna- tionella kultursamarbetet utvecklats. I ett par fall rör det sig om en precisering av de motiv, som fördes fram i SIK-pro- positionen. Direktiven framhåller exempelvis att impulser uti- från är ett livsvillkor för svensk forskning och svenskt kul- turliv samt att ett intensivt kultur— och erfarenhetsutbyte skapar bättre förutsättningar såväl för vår egen utveckling som för samverkan med andra folk och kulturer. Det faktum att Sverige är ett land inom ett litet språkområde gör emellertid att vi möter större barriärer än många andra mindre länder som tillhör större språkområden.

Direktiven tar vidare upp frågan om att aktiva insatser kommer att krävas för att få ta del av den intensifiering av erfaren- hetsutbytet som blir följden av den fortsatta ekonomiska inte— grationen i Västeuropa. Likaså behandlas kultur- och informa- tionsutbytets betydelse för att skapa goda förutsättningar för

den svenska utrikeshandeln. Det framhålls också att det före— ligger en växelverkan mellan turism och kultur— och informa- tionsutbytet, vilket innebär att en tydligare Sverigebild i utlandet ökar intresset för vårt land som turistmål.

Utredningen vill ta fasta på några aspekter i det interna— tionella kultur- och erfarenhetsutbytet, som ter sig speciellt viktiga i dagens situation och som därför bör uppmärksammas särskilt. Utredningen sammanfattar härvid sina slutsatser i följande punkter.

a. Behovet att hävda den natienella identiteten

Ett motiv för kulturpolitiken är behovet för ett litet land att hävda sin nationella identitet. Detta behov blir alltmer uppen- bart mot bakgrund av det snabbt växande utbudet av TV-program, också via kabel och satellit från andra länder, som breder ut sig över vårt land. I många fall är detta producerat av starka transnationella, kommersiella intressen. Det är ett gemensamt intresse för många små och medelstora länder att söka behålla sin särart, sina egna värderingar och ytterst möjligheten att fatta självständiga beslut genom att stödja olika kulturytt- ringar i det egna landet. I t. ex. Frankrike har hithörande problem uppmärksammats under en längre tid.

Frågan om den nationella identiteten gentemot omvärlden har dock flera olika aspekter. En avser omvärldens intresse för vår kultur. En annan aspekt är idéflödet till oss utifrån. Viljan att visa upp svensk kulturverksamhet för omvärlden måste kom- bineras med ett inflöde av impulser. Kulturlivet är extremt be- roende av internationella impulser. På kulturområdet har idé- flödet över gränserna i alla tider varit utomordentligt livligt alldeles oavsett varierande statliga insatser. Det är dock vik- tigt att förutsättningarna är någorlunda likartade för olika konstformer och konstnärsgrupper att delta i det interna- tionella kulturutbytet. Ett syfte med en internationell kultur-

utbytespolitik måste vara att bidra till en bättre balans mel— lan å ena sidan ambitionen att delta i kulturlivet utomlands och å andra sidan stimulera ett idéflöde utifrån. Det är också viktigt att kulturområdet ges lika goda förutsättningar att delta i det internationella utbytet som andra samhällssektorer.

b. Det lilla språkområdets preblem

Svensk kultur kan ha svårt att hävda sig i den utländska kon- kurrensen, bland annat av språkskäl. Det svenska språkområdet tillhör de mindre i Europa. Visserligen har vi i Norden förde- len av att kunna kommunicera med varandra på det egna språket. Men eftersom vi inte kan skriva de andra språken är varje nor- diskt land ensamt ansvarigt för sitt språk även om svenska språket i Finland utgör ett undantag. Detta skiljer oss från andra små länder som österrike, Schweiz och Belgien, vilka tillhör större språkområden.

Språket utgör som kontakt- och uttrycksmedel själva grunden för viktiga delar av kulturlivet. Det gäller framför allt littera- tur och teater. Den barriär som språket skapar medför ökade kostnader i den nationella kulturpolitiken och kräver ökade insatser också i det internationella kulturutbytet. översätt- ningar av litteratur i båda riktningarna medför t. ex. extra kostnader. Det ställs också större krav på svensk teater för att den skall kunna hävda sig utomlands.

För att ge en rättvis bild av situationen bör dock sägas att det lilla språkområdet innebär ett inte oviktigt skydd för den nationella identiteten.

c. K 1 rin itu i n rn h k n n"r rn i a i n För större centrala kulturinstitutioner såsom vissa statliga

museer, Operan, Dramaten och Filminstitutet är kulturutbytet en naturlig del av verksamheten. Medel för ändamålet finns i deras

budgetar, även om de är otillräckliga - särskilt för större evenemang. För mindre statliga kulturinstitutioner och för kul- turinstitutioner med kommunalt stöd är utrymmet ännu mindre, ibland obefintligt. Där blir konkurrensen med mer näraliggande behov på hemmaplan övermäktig.

Den svåraste situationen har emellertid de fritt arbetande kul- turarbetarna. Deras försörjningssituation är ofta dålig. Det gäller inte minst bildkonstnärerna. Ansvaret för stöd till kul- turarbetarnas internationella kontakter ligger på konstnärs- nämnden, bildkonstnärsfonden och författarfonden, där avsätt- ningen för denna typ av verksamhet hela tiden måste göras i konkurrens med behovet att förbättra försörjningsmöjligheterna. Konflikten blir nog allra tydligast för bildkonstnärsfonden.

I det föregående har betonats de svårigheter som ligger i det lilla språkområdet. Inom vissa kultursektorer spelar dock inte språkbarriären någon roll. Det gäller bildkonst, design, dans och musik. Det finns skäl att mer än hittills satsa på sådana områden när det gäller att föra ut svensk kultur. Svensk bild- konst - bl. a. grafik och formgivning - har inte presenterats utomlands med tillräcklig kraft.

Den enskilde konstnären/formgivaren har behov av orientering om lämpliga gallerier, museer, kulturhus i andra länder samt even- tuell hjälp med förstahandskontakter. Konstnärer behöver tryck- saker, presentationskataloger för en utländsk marknad. Det be- hövs bättre möjligheter för konstnären att personligen kunna närvara vid egna utställningar genom resebidrag utöver bidrag för transport, försäkringar och hjälp med tullformaliteter.

Design är och kommer enligt 1986 års näringspolitiska proposi- tion (prop. 1986/87:74) att under de närmaste åren vara ett viktigt medel för att stärka konkurrenskraften i svensk in- dustri. God design och kvalitet i kombination som kännemärke

för en nations produkter är av vikt för det internationella anseendet.

Det går inte att i generella termer bestämma vad som är konst- närlig kvalitet. Det går endast att beskriva hur urvalet går till. Det avgörs i den interna diskussionen inom konstnärs- gruppen och mellan den och resp. kritikergrupp, som producerar sig i dagspress och tidskrifter. Dessa hämtar i sin tur sina impulser från den internationella diskussionen och skeendet inom museer, teatrar och musikinstitutioner utomlands. De konstnärliga kvalitetskriterierna är i hög grad internationellt betingade och det gäller framför allt på de områden där språket inte sätter gränser, nämligen bildkonst, dans, musik och arki- tektur men även inom teaterns område.

Samtidigt som vi behöver värna om vår nationella särart så måste vi också följa den internationella utvecklingen. Här lig- ger motiven för ett ökat antal turnéer och gästspel men även resor för svenskar utomlands liksom för utlänningar i Sverige. Dessa kan ge oss perspektiv på vårt eget skapande. Försvar för en nationell identitet är således inte detsamma som konstnärlig inavel.

Ett mer systematiskt kritikerutbyte är viktigt för att ge oss perspektiv på vårt eget skapande. Ett sådant utbyte får inte bara omfatta kontakter med kulturlivet i Stockholm. I den na- tionella kulturpolitiska diskussionen betonas behovet av att stärka kulturen på den regionala nivån. I den omfattande festi- valverksamheten med sommarspel, kör- och spelmansstämmor bör de internationella inslagen stödjas. Där skapas en naturlig mötes- plats mellan svenska och utländska kulturutövare.

d. Integratiensarbetet inom EG

Den intensifierade ekonomiska integrationsprocessen inom EG kommer med säkerhet att leda till ökat samarbete och gemensamma

åtgärder även inom andra områden, bl. a. kultur, utbildning och forskning. Inom utbildningsområdet pågår exempelvis redan ett intensivt arbete genom lanseringen av ERASMUS-programmet. Även om kultur formellt sett inte hör till EG:s ansvarsområden han som nämnts i avsnitt 7.3, ett arbete igångsatts som berör kul- turområdets alla delar. Inom medieområdet pågår redan ett arbe- te. Med hänsyn till resurserna inom EG innebär satsningar på nya områden att verksamheten snabbt kan få stor omfattning. Inrättande av en europeisk kulturfond har diskuterats men ännu inte förverkligats. De olika steg som tas inom EG påverkar givetvis Sverige och kan innebära risker för att vi kommer i en relativt försämrad ställning.

EG har fattat beslut om olika insatser för att främja närings- livsstöd till kultur. På kulturindustriområdet finns redan be- slut med viktiga kulturpolitiska konsekvenser. Ibland kan det vara fråga om extremt frihandelsvänliga initiativ. I andra fad kan man godta system för fasta bokpriser trots att det egen:- ligen svär mot den generella konkurrensvänliga prispolitiken.

För att öka det kulturpolitiska erfarenhetsutbytet inom EG år det sannolikt att man kommer att förverkliga planer på kompara- tiva kulturvanestudier och generell kulturstatistik men också andra studier. För att Sverige som icke-medlem skall kunna de'- ta i detta arbete blir det nödvändigt att betala de egna kosi- naderna. Det bör finnas goda förutsättningar för Sverige att delta i ett sådant samarbete om det nödvändiga ekonomiska u:- rymmet skapas.

9. Det kulturpelitiska erfarenhetsutbytet

Utredningens direktiv betonar att det är ett utrikespolitiskt intresse att svenska ståndpunkter vinner gehör i utlandet. Det är viktigt att vi kan informera om svensk kulturpolitik som ur internationell synpunkt ofta anses välutvecklad.

Syftet med det internationella kulturpolitiska samarbetet är bl. a. att ge impulser och idéer åt statens och kommunernas men också kulturinstitutionernas och organisationernas insatser. Det finns anledning att vi fortsätter och utvecklar det samar- bete som nu bedrivs inom Europarådet, Unesco, men också genom de internationella organisationerna på olika konstområden. Europarådet har på svenskt initiativ påbörjat försök med inter- nationell granskning av vissa medlemsländers kulturpolitik. Detta arbete har inletts under våren 1988 med en granskning av Frankrikes kulturpolitik. År 1989 granskas på samma sätt den svenska kulturpolitiken. Inom ramen för det av Förenta Na- tionerna beslutade kulturårtiondet 1988-1998 bör det vara möj— ligt att dela med oss av vissa erfarenheter, som kan vara av allmänt internationellt intresse. Det gäller t. ex. formerna för stöd och ersättningar till kulturarbetare. Samtidigt finns ett behov av att öka vår egen kunskap om ändamålsenliga insat- ser för t. ex. bildkonstnärer.

Den snabba datatekniska utvecklingen aktualiserar ett särskilt behov av erfarenhetsutbyte. Att kultursektorn påverkas i alla led av den tekniska utvecklingen är tydligt. Här finns ett sär- skilt behov att följa utvecklingen utomlands t. ex. när det gäller informationsteknologins användning inom biblioteks- och museiområdena.

9.3 f m n " il k 1 r

Statens roll i kulturutbytet är att stödja kulturlivets egna behov och önskemål utan att styra innehåll och inriktning. De statliga stödåtgärderna måste syfta till att underlätta och stimulera samarbetet över gränserna genom att bidra till att ekonomiska och tekniska hinder kan övervinnas. Det är betydel- sefullt att motpartens erfarenheter och önskemål respekteras för att kunna utveckla ett berikande erfarenhetsutbyte. Även i sådana fall då de huvudsakliga ekonomiska resurserna tillskju—

tits från svensk sida måste samarbetet utvecklas på båda par- ternas villkor. Man bör eftersträva ett utbyte, som innebär be- stående samverkan. Därför bör det statliga stödet vara så ut— format att det stimulerar ömsesidigheten i kontakterna. Bidrag bör således kunna utgå för såväl utsändande som mottagande verksamhet inom alla konstområden. Detta är de principiella riktlinjer för syftet med statens stöd till internationellt kulturutbyte såsom de presenterades i SIK—propositionen, och vilka denna utredning anser fortfarande bör vara vägledande.

Effekterna av det statliga stödet är givetvis inte begränsade till en ökad stimulans och utveckling för kulturlivet. Vi är alla medvetna om den betydelse insatser inom olika konstområden har för Sverigebilden utomlands. Ett livligt och mångsidigt kulturutbyte har ett betydande allmänpolitiskt värde. För den svenska utrikeshandeln är kunskaper om Sverige och svenskt sam- hällsliv av stor betydelse och i det sammanhanget spelar ett vitalt kulturliv en viktig roll. För den internationella turis- men, som är en näring i snabb utveckling, får innehållet i resandet en allt större betydelse. För många människor är just kulturen - musik, teater, museer och kulturminnen - själva kär- nan i en resa. Det finns således både kulturpolitiska och all- mänpolitiska motiveringar för ökade kulturkontakter över grän- serna. De positiva effekter som ett vitalt kulturliv för med sig inom andra områden går emellertid inte att mäta i pengar. Utredningen anser dock att det finns anledning att ta hänsyn till dem när man beslutar om omfattningen av statens ekonomiska stöd till internationellt kulturutbyte.

9.4 Form rn för k 1 r m rbet h rfar nh

uuuaiaude ansvarsfördelning

Det statliga stödet till kultursamarbetet med utlandet finan- sieras huvudsakligen över utbildningsdepartementets och utri-

kesdepartementets huvudtitlar. utbildningsdepartementet har vissa medel som regeringen disponerar för bidrag till interna- tionella kongresser i Sverige inom forskning, utbildning och kultur. Vidare ger departementet bl. a. stöd till vissa större samarbetsprojekt såsom Nya Sverige-jubiléet och till kulturpo- litiskt erfarenhetsutbyte.

Under utbildningsdepartementet sorterar statens kulturråd och kulturinstitutioner/organisationer. Statens kulturråd har en särskild post i budgeten som avser bidrag till internationellt kulturutbyte. Med de medel som kulturrådet disponerar stöder rådet dels internationella organisationers svenska sektioner dels kulturutbyte för kulturinstitutioner och fria grupper samt deltagande i erfarenhetsutbyte inom kulturområdet.

Några kulturinstitutioner avsätter i sin internbudget vissa me- del för fördelning till kulturutbyte efter ansökan inom sitt speciella konstområde. Exempel på sådana organ är Svenska riks- konserter, konstnärsnämnden och NUNSKU. Omfattningen av dessa bidrag redovisas i avsnittet 5 i detta betänkande.

Övriga större kulturinstitutioner har vissa medel för den egna institutionens kulturutbyte inom sin ordinarie budget.

Svenska institutet erhåller särskilda medel från utbildnings- departementet, vilka avser bidrag till bl. a. teater-, dans— och musikgästspel samt utställningar.

Under utrikesdepartementets huvudtitel utgår under anslaget övrig information om Sverige i utlandet medel (A- och B-anslag) till utlandsmyndigheternas lokala informationsverksamhet som också kan avse visst kulturutbyte. Utrikesdepartementet har också medel till regeringens disposition. Dessa medel kan an- vändas för särskilda insatser, som bedöms angelägna att stödja eller för att initiera viss verksamhet också inom kulturområdet.

Under utrikesdepartementet sorterar Svenska institutet. Svenska institutets viktigaste uppgift är att fungera som centralt kon- takt- och serviceorgan mellan kulturinstitutioner, organisa- tioner och enskilda kulturarbetare i Sverige och i utlandet. Institutet arbetar härvid inom alla konstområden och samordnar även större svenska kulturmanifestationer i utlandet.

Fr. o. m. budgetåret 1981/82 pågår försöksverksamhet med kul- turutbyte med u-länder med medel från styrelsen för interna- tionell utveckling (SIDA) och beredningen för internationellt tekniskt-ekonomiskt samarbete (BITS). Förslag om ett förstärkt kultursamarbete med u—länderna har under 1987 presenterats i rapporten Kultursamarbete med u—länderna (Ds UD 1987:2). Utred- ningen har yttrat sig över rapporten och bl. a. framhållit att det är mycket positivt att det samarbete med och stöd till u-länderna, som sker inom biståndspolitiken i ökande utsträck- ning också har kommit att omfatta kulturområdet. I övrigt ingår det inte i utredningens uppdrag att behandla verksamhet som

bekostas av biståndsmedel.

I följande tabell redovisas sammanfattningsvis de centrala or- gan som stöder samarbete och erfarenhetsutbyte inom kultur- området.

___—___.”—

Utbildningsdepar— Utrikesdepartementets tementets verksam- verksamhetsområde hetsområde

_——_______—-——_

Organ som stöder utbildningsdep. utrikesdep. samarbete och statens kulturråd Svenska institutet erfarenhetsut- Svenska institutet SIDA och BITS (kultur- byte över hela utbyte med u-länder) kulturområdet Organ som genom konstnärsnämnden bidrag stöder bildkonstnärs- samarbete och fonden erfarenhetsut- nämnden för ut- byte inom sitt ställningar av konstområde svensk konst i

utlandet (NUNSKU) författarfonden Svenska riks— konserter

___—____-———_—-—

Mellan kulturrådet och Svenska institutet finns en principiell rollfördelning, som bygger på att kulturrådet är sakkunnigt i fråga om situationen och behoven inom kulturområdets olika delar medan Svenska institutet bl. a. genom ambassaderna har kontakter med efterfrågan utomlands samtidigt som man har sak- kunskap i fråga om samordning mellan olika kulturutbytes— projekt. Vidare har institutet ett särskilt ansvar för person-

utbyte.

På musikområdet har ett samarbete sedan några år etablerats mellan Svenska institutet, kulturrådet och de större musikins— titutionerna. I en särskild musiksamrådsgrupp diskuteras både anslagsärenden och policyärenden.

Övervägandemochjörslag

Enligt utredningens uppfattning fungerar samarbetet mellan de centrala organen i stort sett bra. Samverkan sker huvudsakligen genom informella kontakter. Den rollfördelning som finns mellan å ena sidan de båda departementen och å andra sidan kulturrådet och Svenska institutet är ändamålsenlig.

Det är naturligt att de båda departementen förfogar över vissa medel för större kostnadskrävande projekt som Nya Sverige och internationella konferenser. När det gäller de medel som utri- kesdepartementet fördelar till utlandsmyndigheterna för infor- mation och kulturutbyte, de s. k. A- och B-anslagen, föreslår utredningen att dessa medel och uppgiften att fördela dem förs över till Svenska institutet. Denna deifråga behandlas under

avsnittet 8.

Uppgiftsfördelningen mellan Svenska instituet och kulturrådet

lades fast i SIK-propositionen. Den innebar i korthet att Svenska institutet skulle svara för bidrag till kulturutbyte som kräver förhandlingar, teknisk samverkan och/eller särskilda initiativ medan kulturrådet skulle svara för kulturutbyte som endast kräver ekonomiska bidrag. Institutets roll som service- organ betonades också. Någon sådan strikt uppgiftsfördelning har dock inte tillämpats. En smidig bidragsgivning har emeller- tid kunnat genomföras genom informella kontakter och överens- kommelser. vilket också har varit nödvändigt på grund av de be— gränsade ekonomiska ramarna. För de institutioner, grupper och enskilda, som söker bidrag kan emellertid rådande rollfördel- ning ibland te sig oklar. Det finns därför anledning för de båda organen att på olika sätt informera om rådande ordning, så att bidragsmottagarna inte drabbas negativt av att det finns två organ inom det statliga området med likartade uppgifter.

Enligt utredningens uppfattning spelar Svenska institutets unika kompetens som serviceorgan och kontaktförmedlare stor

roll inom kulturområdet. Institutet är ofta till ovärderlig hjälp för kulturinstitutioner/organisationer och kulturarbetare i deras kontakter över gränserna.

En fråga som diskuterats flitigt under senare tid är Svenska institutets stöd inom litteraturområdet. Institutets insatser sker inom tre områden, nämligen översättningsstöd, resebidrag till svenska författare och introduktörer samt bidrag till utländska författare och introduktörer. Stödet uppgår totalt till ca 400 000 kr., varav 200 000 kr. avser översättnings-

stödet.

Sedan l985/86 har institutet administrerat det statliga stödet till utländsk utgivning av samtida svensk litteratur i engelsk, fransk, spansk och tysk översättning. Stödet administrerades tidigare av statens kulturråd. Efter ett försöksår med stödköp fördelas stödet fr. o. m. 1986/87 i form av kontantbidrag till utländska förlag. Ett 20-tal ansökningar beviljas stöd varje år med genomsnittligt 10 000 kr. per ansökan.

Sveriges författarförbund har till utredningen framfört syn- punkter på en omläggning av stödet. Enligt författarförbundet bör de statliga medlen destineras direkt till översättare och introduktörer - oberoende av det språkområde de är verksamma inom. Stödet kan lämpligen kopplas till en dokumentation om av- sättningsmöjligheter t. ex. ett förlagskontrakt. Författar- förbundet anser också att stödet borde hanteras av statens kul- turråd.

Enligt utredningens uppfattning finns det inte anledning att återföra administrationen av översättningsstödet till kultur- rådet. Svenska institutet har genom sin litteraturreferensgrupp den sakkunskap som krävs för att handha denna stödform. Däremot delar utredningen författarförbundets åsikt att den nuvarande språkbegränsningen bör tas bort. Utredningen anser också att

stödet bör utgå direkt till översättaren men kopplat till ett förlagskontrakt.

Utredningen föreslår nedan en väsentlig förstärkning av Svenska institutets medel inom kulturområdet. Inom ramen för denna för— stärkning bör institutets stöd till litteratur och författare kunna ökas.

Författarförbundet har vidare framfört till utredningen att det vore önskvärt att en del av Svenska institutets budget kunde öronmärkas för förbundets internationella verksamhet så att institutets tjänstemän inte behöver ta ställning till projekten i varje enskilt fall.

Enligt utredningens uppfattning är det viktigt att konstnärs- organisationerna kan delta i det internationella utbytet, och att det är rimligt att staten genom ett generellt stöd i viss utsträckning möjliggör detta. Utredningen föreslår därför att Svenska institutet ställer särskilda medel till Konstnärliga- och litterära yrkesutövares samarbetsnämnds (KLYS) förfogande för fördelning till konstnärsorganisationerna avseende det erfarenhetsutbyte som dessa bedriver med andra länder. Beloppet bör förslagsvis uppgå till 100 000 kr.

Vid sidan om de nyss nämnda centrala organen med ett allmänt ansvar inom hela kulturområdet finns en rad organ med en sär- skild roll inom sitt konstområde. Sådana organ är Svenska riks- konserter, konstnärsnämnden och NUNSKU. Utredningens intryck är att formerna för stöd och samverkan fungerar i stort sett bra. även om de flesta anmäler brist på pengar för kulturutbyte. Ut- redningen anser emellertid att vissa förbättringar bör över- vägas när det gäller stöd och samverkan inom bildkonstområdet. Här är NUNSKU verksamt men har endast möjligheter att stödja ett begränsat antal utställningsprojekt med svenska konstnärer. Bildkonstnärsfonden stöder enskilda konstnärer med resestipen- dier av olika slag. Eftersom fondens främsta uppgift är att

förbättra bildkonstnärernas arbetsmöjligheter och försörjnings— situation, är det mindre sannolikt att fonden kan öka den ram som avdelas för utlandsstipendier. Även konstnärsnämnden ger vissa bidrag till utställningsprojekt. Svenska institutet geri viss utsträckning bidrag till kontaktskapande verksamhet inom bildkonstområdet och kulturrådet till enskilda institutioner

såsom museer.

Det är utredningens uppfattning att det inom bildkonstområdet behövs ett närmare samråd mellan de organ som är verksamma inom området, där bidragsfrågor och policyfrågor kan diskuteras. Musiksamrådsgruppen kan här tjäna som modell. Det synes ange- läget att på olika sätt hjälpa svenska konstnärer inkl. konst— hantverkare och fotografer att utveckla sina kontakter med konstmarknaden utomlands och följa den konstnärliga utveck- lingen där. En väg vore att stödja grupper av konstnärer som vill ställa ut i andra sammanhang än de större evenemang där NUNSKU organiserar ett svenskt deltagande. En annan är att öka möjligheterna till ateljéutbyte med andra länder. För att bl. a. kunna tillgodose dessa behov föreslår utredningen nedan ökade resurser till kulturrådet och Svenska institutet. I detta sammanhang bör man också uppmärksamma att även mer systematiska inbjudningar till Sverige av konstkritiker, museimän och en- skilda konstnärer skulle kunna bidra till ett angeläget ökat utbyte på bildkonstområdet. Även när det gäller utvecklingen av svensk arkitektur skulle det behövas vissa stimulansinsatser.

Konstnärsnämnden har till utredningen föreslagit att NUNSKU skall inordnas i nämndens verksamhet och att PS One-stipendiet (en ettårig vistelse i New York) i fortsättningen helt skall handhas av nämnden. Utredningen kan inte biträda konstnärsnämn- dens förslag angående överföring av NUNSKU. Enligt utredningens uppfattning är en nära koppling till moderna museet en förut- sättning för NUNSKU:s verksamhet. När det gäller PS One-stipen- diet anser utredningen att de inblandade parterna gemensamt bör diskutera fram en rationell hantering.

9.5 Resurser för kultursamarbete Nuvarande åtåtllga_få$llr.$_e£

Genom beslut i anledning av SIK-propositionen ökades resurserna för internationellt kulturutbyte genom förstärkningar av an- slagen till Svenska institutet, kulturrådet och olika kultur— institutioner. De totala ökningarna uppgick till 5 025 000 kr. Utredningen har genom enkäter till dessa organ kartlagt inne— hållet i och anslagsutvecklingen för deras internationella verksamhet (avsnitt 5).

Svenska institutet och kulturrådet har ansvar för bidragsgiv— ning över hela kulturområdet. Svenska institutets program 2 Allmän kulturutbytesverksamhet uppgick budgetåret 1979/80 till 2 375 000 kr. och hade l986/87 ökat till 3 605 000 kr., dvs. ca 34 procent i löpande priser. Härutöver disponerade institutet under anslaget Kulturellt utbyte med utlandet under utbild— ningsdepartementets huvudtitel 500 000 kr. 1979/80 och 794 000 kr. 1986/87 till bidrag till internationellt kultur- utbyte. Dessa medel ökade med 37 procent i löpande priser. De medel som tillförs institutet från utbildningsdepartementet är helt fria för ansökan utifrån.

Statens kulturråd disponerade budgetåret 1979/80 i 550 000 kr. för bidrag till internationellt kultur- och erfarenhetsutbyte. Dessa medel hade 1986/87 ökat till 2 428 000 kr., dvs. 36 pro- cent i löpande priser. Inom ramen för dessa medel har kultur— rådet under tidsperioden ökat bidragen till de internationella organisationerna från 310 000 kr. till 967 000 kr. Kulturrådet har härigenom behållit realvärdet av stödet till tidigare mot— tagande organisationer samtidigt som nya organisationer har kommit till. Indirekt har resultatet blivit att det reella vär— det har minskat väsentligt för stödet till övriga ändamål, dvs. kulturutbyte för fria grupper, kulturinstitutioner och erfaren-

hetsutbyte.

Av de kulturinstitutioner som erhöll ökade resurser i SIK-pro— positionen finns, som tidigare nämnts. några som ger bidrag till grupper och enskilda inom sitt konstområde. Detta är i första hand konstnärsnämnden, Rikskonserter och i viss mån NUNSKU. Konstnärsnämnden lämnar projektbidrag till enskilda och samverkande konstnärer för utställningar i utlandet. Bidragen uppgick budgetåret 1979/80 till 126 000 kr. och 1986/87 till 339 000 kr. Rikskonserter ger projektbidrag för att ge svenska artister och ensembler möjlighet att turnera i utlandet. Dessa medel uppgick budgetåret 1979/80 till 524 000 kr. och budget— året 1986/87 till 914 000 kr.

I NUNSKU:s verksamhet ingår dels att producera egna utställ- ningar dels att lämna bidrag till utställningar som produceras av andra. 1979/80 lämnade NUNSKU bidrag till ett sådant projekt med 28 000 kr. och l986/87 till fyra projekt med totalt

140 000 kr.

Av övriga kulturinstitutioner som erhöll medel i SIK-proposi- tionen kan tre användningsområden för dessa medel observeras, nämligen

a. utsändande verksamhet från den egna institutionen b. mottagande verksamhet c. deltagande i internationella organisationer

Den utsändande verksamheten svarade i första hand Dramaten, regionmusiken och NUNSKU för, medan Folkparkernas centralorga- nisation och Riksteatern huvudsakligen svarade för mottagande verksamhet. Operans verksamhet präglades av både utsändande och mottagande. Riksarkivet, riksantikvarieämbetet, kungliga bib- lioteket, historiska museet, statens konstmuseer och Musika— liska akademien använde de särskilda SIK-medlen framför allt till deltagande i erfarenhetsutbyte i internationella organisa- tioner. Vid några av dessa institutioner har dessutom delar av verksamheten en stark internationell prägel såsom exempelvis

vid statens konstmuseer och kungl. biblioteket. En gruppering på detta sätt kan givetvis inte renodlas helt.

Utredningen konstaterar att de medel som fördelades i SIK-pro— positionen för internationellt kulturutbyte i stort sett fort- farande finns tillgängliga för detta ändamål i institutionernas internbudgetar. I de flesta fall har omfattningen vuxit i unge- fär samma utsträckning som den allmänna anslagsutvecklingen. I några fall kan en större ökning iakttas och i några fall har institutionen behållit beloppet på ungefär samma nivå nomi- nellt. Det bör framhållas att det internationella utbytet för flera institutioner varierat i omfattning från år till år, vil- ket också påverkat institutionernas kostnader. Utredningen kan vidare konstatera att de särskilda SIK—medlen i allmänhet inte har utsatts för besparingar i större omfattning än vad som gäl- ler för annan verksamhet. Det bör dock påpekas att kostnadsut— vecklingen för internationellt utbyte har ökat snabbare än den i allmänhet gjort inom andra områden. Till detta kommer som redan nämnts att de devalveringar av den svenska kronan som genomförts sedan 1979 har gjort att den internationella verk— samheten blivit dyrare.

Utredningen vill framhålla att det internationella utbytet är ett naturligt inslag även i flera andra centrala kulturinstitu- tioners verksamhet, även om de inte erhöll särskilda medel i SIK-propositionen. Detta gäller också för Riksutställningar i vars uppdrag självfallet ingår att delta i det internationella kulturutbytet.

utredningensjörslag_till ökade statligaJesurset

Utredningen anser att kultursamarbetet av de olika skäl, som redovisats tidigare, bör tilldelas ökade statliga resurser. Om kulturutbytet inte får reellt ökade möjligheter att utvecklas är risken stor att kulturlivet kommer att sacka efter övriga delar av samhället, där de internationella kontakterna anses

självklara och också finansieras av organisationer, institu- tioner, företag och näringslivets olika sammanslutningar. Det kan leda till problem inte bara för kulturlivet utan för sam— hället i övrigt om en viktig samhällssektor - kulturen - på grund av bristande finansiella resurser råkar i otakt med ut- vecklingen i övrigt när det gäller internationella kunskaper och samarbete över nationsgränserna. Behoven varierar inom olika sektorer av kulturområdet. De största behoven har de fria kulturarbetarna.

De större centrala kulturinstitutionerna förfogar över vissa medel för kulturutbyte inom sina budgetar. Utredningen anser att det är naturligt att de bekostar det löpande interna- tionella utbytet inom den ordinarie budgeten. För större pro- jekt behövs emellertid särskilda ekonomiska insatser, vilka bör kunna prövas inom ramen för de medel som disponeras av statens kulturråd och Svenska institutet för internationellt kultur- utbyte.

De mindre kulturinstitutionerna - såväl statliga som icke—stat- liga - och de fria grupperna har som regel inga eller mycket små möjligheter att bekosta internationellt utbyte.

Behoven av medel är därför stora inom alla områden, inte minst med tanke på att utställnings-, teater- och konsertutbyte är dyrbara projekt. Detta kan illustreras med följande exempel. Kostnaderna för utställningen Sidenvägen, som visades i Göte- borg i samarbete med sovjetiska museer, uppgick till mellan 400 000 - 500 000 kr. Häri ingick planeringsresor, transporter i en riktning, försäkring, bevakning, översättningar av texter och inbjudningar av museipersonal från Sovjetunionen men inte kostnader för katalog, affischtryck, marknadsföring, uppförande av utställningen och transporter inom landet. För en medelstor konstutställning anordnad av. ett svenskt regionalt/kommunalt museum i ett europeiskt land uppgår kostnaderna till mellan 120 000 och 150 000 kr.

Ett mindre internationellt teatergästspel beräknas normalt med- föra extra kostnader om 75 000 - 100 000 kr. För större tea- ter— och operagästspel kan bidragsanspråken gå upp till 1 milj. kr. Resor, transporter och resetraktamenten ingår då i kostnaderna medan gager och boendekostnader bekostas av värd-

landet.

För Stockholms symfoniorkesters turné i USA hösten l984 uppgick de beräknade totala kostnaderna till 2,7 milj. kr. En turné i Västtyskland av Malmö symfoniorkester drog kostnader om 870 000 kr. medan en mindre symfoniorkesters turné i Jugosla- vien kostade 220 000 kr.

Det är utredningens uppfattning - vilken också förts fram av bl. a. Operan - att de ökade resurser som nu bör ställas till kulturlivets förfogande för internationellt kulturutbyte får störst effekt om de finns tillgängliga för ansökan hos centrala institutioner. Detta motiveras bl. a. av att kulturutbytet för den enskilda institutionen varierar från ett år till ett annat. Att sprida ut medlen kan också få till effekt att större bidrag omöjliggörs. Utredningen föreslår därför att de medel för internationellt kulturutbyte, som f. n. finns hos statens kul- turråd och Svenska institutet, ökas med drygt 9 milj. kr. Av dessa medel föreslås 5 milj. kr. tillföras statens kulturråds anslagspost för internationellt kulturutbyte och drygt 4 milj. kr. de anslag som disponeras av Svenska institutet, varav 1 milj. kr. den anslagspost under utbildningsdepartementet som avser gästspel m. m. och 3 225 000 kr. institutets ordinarie anslag. Det bör ankomma på kulturrådet och Svenska institutet att närmare fördela medlen på olika områden. Utredningen vill dock framhålla följande särskilt angelägna behov.

a. statens kulturråd

- ökat stöd till centrala, regionala och lokala kulturinstitu- tioners och fria gruppers deltagande i kulturutbyte,

- ökat stöd till internationella organisationers svenska sek— tioner både vad gäller de organisationer som redan idag erhål- ler bidrag från kulturrådet och möjlighet att ge nya organisa-

tioner kontinuerliga bidrag, ? - bildkonstnärernas och konsthantverkarnas särskilda behov av

ökade kontakter med omvärlden, bl. a. i form av ökat stöd till grupper som vill delta i utställningsprojekt utomlands, - ökat stöd till folkrörelsernas deltagande i det interna- tionella kulturutbytet. Utredningen föreslår härvid att den anslagspost till folkrörelsernas internationella kulturkontak- ter, som f. n. fördelas av utbildningsdepartementet. förs över till kulturrådets anslag, - ökade möjligheter att delta i ett utvidgat erfarenhetsutbyte bl. a. genom utredningsinsatser om konsekvenserna för kultur- livet av olika fenomen i samhällsutvecklingen, — ökade anspråk som kan komma att ställas på olika slags insatser av institutioner, fria grupper och organisationer med anledning av Sveriges deltagande i det av Förenta nationerna i december 1986 proklamerade kulturårtiondet 1988-1998, som sam- ordnas av Unesco, - möjligheter att stödja vissa bilaterala nordiska projekt, som hittills endast kunnat få stöd genom de bilaterala nordiska kulturfonderna.

b. Svenske institutet

— ökade möjligheter att efter ansökan från kulturinstitutioner stödja teater-, dans- och musikgästspel samt utställningar, - ökat stöd till kontaktresor, inbjudningar, smärre gästspel och symposier inom kulturkontaktområdet, — ökat stöd inom litteraturområdet, — möjlighet att ställa särskilda medel till Klys förfogande för fördelning till konstnärsorganisationerna, - ökat stöd inom ramen för kulturutbytesprogrammen med sär- skilda länder.

Utredningens förslag innebär en ökning av medlen till interna— tionellt kultursamarbete med drygt 9 milj. kr. Det ligger i utredningens uppdrag att överväga eventuella omdisponeringar inom ramen för de totala resurserna till Sverigeinformation och kultursamarbete. Utredningen återkommer till förslag angående finansiering i avsnitt 12.

UTBILDNING OCH FORSKNING

Motiven för internationellt utbyte inom utbild- ning th erskning

I SIK-propositionen framhölls att deltagande i internationellt erfarenhetsutbyte är ett livsvillkor för forskningen och allt- mer nödvändigt också för andra former av studier. En ökad internationalisering av utbildningen krävs för att förbereda de studerande för ett yrkes- och samhällsliv där internationella kontakter i allt större utsträckning ingår i det dagliga arbe- tet. Ett annat motiv är behovet att hos de studerande främja förståelse för andra folk och deras levnadsförhållanden. I pro- positionen framhölls att personutbyte med läroanstalter i andra länder är en av de mest verksamma metoderna för en interna- tionalisering av utbildningen.

Utredningen anser att de ovan citerade motiven i hög grad är giltiga även idag. Samhällslivets allmänna internationalisering ställer allt större krav på utbildningsväsendet, både när det gäller internationell orientering och språkkunskaper.

10.2 v r i 1 n 1" r vn Arbetet 1 de_interna:tiQnellLOLganisationetna

Samarbetet inom den högre utbildningen, i första hand för att främja rörligheten bland studerande och högskolelärare, spelar traditionellt en viktig roll i de multilaterala organisa- tionerna. Huvuddelen av samarbetet har varit och är inriktat på vad som skulle kunna kallas erfarenhetsutbyte och komparativa studier. I projekt- eller konferensform analyseras och jämförs erfarenheter av förändringar i utbildningssystem och studie-

planer. Resultatet blir en mer eller mindre djupgående dokumen- tation för användning av yrkesverksamma i resp. berörda med- lemsländer. Slutsatser av mer allmängiltig karaktär formuleras mindre ofta; det är själva erfarenhetsutbytet som är huvud- syftet. Sverige har tillsammans med övriga nordiska länder tra- ditionellt tagit mycket aktiv del i denna form av interna- tionellt utbildningssamarbete. Från svensk sida har man också verkat för att erfarenheterna av projekt m. m. så långt möjligt systematiskt vidareförs, inte endast i tryckt form utan också genom vidareutbildning (t. ex. av lärare) och genom uppfölj— ningsseminarier etc.

Under den senaste tioårsperioden har flera internationella organisationer gett särskild prioritet åt åtgärder för att främja rörlighet och utbyte i fråga om högskolans studerande, lärare och forskare. Inom högskoleområdet har framhållits att internationellt samarbete måste grundas på god kunskap om för— hållanden i andra länder och kulturkretsar. Utbytesverksamhet är ett väsentligt inslag för att åstadkomma detta.

Europarådet tog under 1970—talet initiativ till en rad projekt som bl. a. syftade till att analysera existerande hinder för rörlighet på högskoleområdet, och föreslå åtgärder för att un— danröja dessa hinder.

Europarådet utarbetade vidare ett antal rekommendationer till medlemsländerna om att bygga upp nationella informations- och dokumentationscentra, för att bättre svara mot behoven både vad gäller rörlighet och utbyte samt i fråga om ekvivalering av studier i annat land. Sverige har anslutit sig till dessa rekommendationer. Europarådet har under 1980-talet främst kon- centrerat sina insatser till åtgärder för att främja utbytet av forskarstuderande och yngre forskare, bl. a. genom att utarbeta en rekommendation även om detta.

Inom Unesco har på motsvarande sätt frågor om rörlighet och ut-

byte ägnats växande intresse. Unesco har sedan 1970-talets bör- jan publicerat översiktligt informationsmaterial om möjligheter till högskolestudier i annat land. Unesco har därutöver utar- betat särskilda konventioner om erkännande av examina och stu— dier i annat land. Dessa ekvivaleringskonventioner har utarbe— tats för skilda länderkretsar; en konvention finns således för Europa, dvs. för både Väst- och östeuropa.

När det gäller skolområdet har både Europarådet och Unesco va— rit verksamma, Europarådet genom seminarier och konferenser, Unesco genom bl. a. den s. k. ASPRO—verksamheten (Associated Schools Project) som är ett långsiktigt arrangemang för att främja skolklasskontakter och skolklassbesök mellan skilda län- der.

Inom OECD har vissa mer begränsade insatser gjorts för att stödja främst utbytet inom högskoleområdet.

Av helt andra dimensioner än de nämnda organisationernas är det arbete för att främja rörlighet och utbyte som EG stegvis ini- tierat. Inom EG:s utbildningspolitik har tidigt getts särskild prioritet åt åtgärder för att främja utbytet, främst inom hög— skoleområdet, men också inom skolområdet.

För att främja utbytet av studerande och därmed också stärka lärarkontakter mellan skilda institutioner, har EG i skilda steg lanserat betydande utbytesprogram under den senaste tio- årsperioden. De 5. k. Joint Study Programmes, som syftar till att möjliggöra för studerande att tillbringa viss del av sina grundläggande studier i ett annat land, innebär bl. a. stöd till inledande lärarkontakter och ekonomiskt stöd till de stu-

derande.

Av större omfattning är det sedermera beslutade programmet ERASMUS (the European Community Action Scheme for the Mobility of University Students). Här har målsättningen angetts till att

på sikt möjliggöra för upp till 10 procent av varje årskull högskolestuderande att tillbringa viss del av studierna vid universitet i annat medlemsland. Detta skall åstadkommas bl. a. genom ett system med tilläggsstipendier, avsedda att täcka mer- kostnaden för resa och uppehälle i annat land.

Inom ramen för EG:s ramprogram för forskning finns ett program, SCIENCE, som syftar till att främja rörligheten för de euro- peiska forskarna inom främst naturvetenskap, medicin och tek- nik. Genom bl. a. stipendier, flyttningsbidrag och projektstöd skall utbytet mellan EG—länderna främjas och forskarflykten till USA förhindras. Programmet är relativt omfattande. Målet är att på sikt involvera närmare två procent av forskarna inom EG-området. Sverige har erbjudits medlemskap i programmet. Ett svenskt deltagande skulle kosta ca l0 milj. kr. per år.

EG har också inlett en harmonisering av de olika utbildnings- krav som gäller i medlemsländerna och som kan skapa hinder för migrerande arbetskraft. Regeringen har i prop. l987/88:66 om Sverige och den västeuropeiska integrationen uttalat att EG:s satsningar på ökad akademisk rörlighet mellan medlemsländerna kan få konsekvenser för Sverige. Svenska universitet och hög- skolor kan få svårigheter att öka utbytet med EG—länderna om dessa prioriterar det interna utbytet. I propositionen framförs därför att Sverige är angeläget om att samarbeta med EG inom detta område. Vidare framhålls att det är viktigt att Sverige noga följer det arbete som bedrivs inom EG för att få till stånd ömsesidiga erkännanden av examina.

ökad rörlighet prioriteras också högt inom det nordiska sam- arbetet. Nordiska ministerrådet (kultur- och utbildnings- ministrarna) har, inom ramen för den nordiska kulturhandlings- planen, utarbetat ett förslag - NORDPLUS Nordiskt Program for Laerere, Uddannelsessoegende och Studerende -i syfte att främja studerande - och lärarutbytet i Norden.

Det internationella utbytet lli! universitet och högskola;

Väsentliga delar av det svenska utbildningsväsendets och forsk- ningens kontakter och samarbete med andra länder sker genom direkta kontakter mellan högskolorna på framför allt institu— tionsnivå och inte genom de multilaterala organisationerna.

Universitets- och högskoleämbetet har på regeringens uppdrag kartlagt och utvärderat högskolans internationaliseringsarbete. En sammanfattning finns i avsnitt 5.12. Utredningen vill här peka på några punkter, som har betydelse för utredningens över-

väganden.

Universitets- och högskoleämbetet framhåller i sin rapport att högskoleutbildningens internationalisering har fått genomslag och vunnit legitimitet ute i högskolan. Universitets- och hög- skoleämbetet har under ett tiotal år fördelat särskilda inter- nationaliseringsmedel (1986/87 4 100 000 kr.), som fungerat som stimulans bl. a. när det gäller att utveckla lokala handlings- program för internationalisering. Alla universitet och större högskolor har nu handlingsprogram, som fastställts av styrel- serna. En stor del av högskolans internationalisering sker givetvis som en naturlig del av arbetet och därmed inom ramen

för ordinarie anslag.

Universitets- och högskoleämbetet har noterat att det finns ett stort intresse från näringsliv och förvaltning när det gäller internationaliseringen i utbildningen. Det finns en oro för att Sverige skall hamna utanför internationellt samarbete på forsk— ningens och utbildningens område. Ämbetet avser därför att på olika sätt medverka i erfarenhetsspridningen kring dessa frågor mellan högskolan och olika intressenter i samhället.

Universitets- och högskoleämbetet konstaterar att kontakter, avtal o. dyl. alltjämt i stor utsträckning är upprättade med anglo-amerikanska länder. När det gäller kontakterna med uni-

versitet i EG-länderna finns ett starkt och ökande intresse. Universitets— och högskoleämbetet avser att på olika sätt följa utlandskontakternas utveckling.

Den inom universitets— och högskoleämbetet bedrivna s. k. ekvi— valeringsverksamheten, som syftar till att jämföra utländska utbildningar med någon bestämd svensk allmän utbildningslinje eller motsvarande, har vuxit starkt i omfattning. Ekvivale- ringsarbetet har medfört att ämbetet deltar i ett omfattande samarbete med andra länder i Europa och med USA och Canada.

Den stora volymen inom högskolans utbyte och internationella verksamhet sker genom formella eller informella kontakter på institutionsnivå. Den närmare omfattningen är svår att bedöma. Det är dock uppenbart att kontakterna är mest omfattande med den anglo-amerikanska världen och därefter med universitet i Centraleuropa och Norden. Frågan om kostnader i detta utbyte löses i regel genom bilaterala kontakter.

Det intetnationella utbytet in9m_5kolväsendet

Regeringen har uppdragit åt skolöverstyrelsen att utarbeta för- slag till handlingsprogram för skolans internationalisering. Skolöverstyrelsen skall senast i samband med sin anslagsfram- ställning för budgetåret l989/90 redovisa sina förslag.

Uppdraget avser såväl den yttre ramen (utbytes- och kontakt- verksamhet m. m.) som innehåll och arbetsmetoder i skolans verksamhet. Även om tyngdpunkten i uppdraget ligger på ungdoms- skolan bör skolöverstyrelsen också observera de särskilda behov som kan aktualiseras inom vuxenutbildningen.

Inom uppdragets ram bör skolöverstyrelsen särskilt

- belysa de möjligheter läroplanerna erbjuder till olika slags åtgärder i syfte att stärka skolans internationalisering samt

utarbeta förslag om hur undervisningen kan ges en ökad interna- tionell inriktning i olika ämnen och ämnesgrupper; - belysa behovet av internationaliseringsinslag i fortbild- ningen för lärare i skolväsendet; - överväga hur samverkan och erfarenhetsspridning i fråga om internationaliseringsarbetet kan organiseras. Skolöverstyrel- sens och länsskolnämndernas roll i vad avser stöd och stimulans till internationaliseringsarbetet bör uppmärksammas.

Vidare kan nämnas att i budgetpropositionen 1988 (bil. 10) föreslås att 300 000 kr. avsätts för att vid några skolor stödja ett antal pilotprojekt med syftet att utveckla metoder för skolans undervisning i internationell förståelse och freds-

frågor.

Svenska institutets verksamhet och roll inom utbildnings- och forskningsområdet _____________ ' __________

Svenska institutets stöd till utbildning och forskning är hu- vudsakligen inriktat på att främja personutbytet mellan Sverige och andra länder. Verksamheten består följaktligen av ett stort antal stipendie— och bidragsprogram: gäststipendier, Europa- rådsstipendier, forskarstipendier. bilaterala långtidsstipen- dier, särskilda stipendier för sökande från u-länder, FN- och OECD-stipendier, korttidsutbyte med östeuropeiska länder, expertutbyte med u-länder, stöd till integrerad utlandsutbild- ning, opinionsbildarutbyte med USA m. m. Verksamheten beskrivs mer utförligt under avsnitt 5.4.

De olika stipendieprogrammen avser huvudsakligen stipendier som gäller en längre tid, i allmänhet minst en termin. Institutets långtidsstipendier beräknas med utgångspunkt från basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Basbeloppet har under de senaste åren stigit snabbare än anslagstilldelningen till ins— titutet. Detta har medfört att antalet långtidsstipendier har

måst reduceras.

Till forsknings- och studiebidragen räknas bidrag för kortare vistelser -i regel mindre än en termin, oftast några veckor. Det finns både korttidsprogram för bestämda ändamål och medel som är avsedda att kombineras med annan finansiering.

Stipendie- och bidragsprogrammen är baserade på överenskommel- ser med andra länder (bilaterala stipendier) samt på särskilda beslut av regering och riksdag.

Institutets stipendie- och bidragsprogram har stor betydelse för kontakterna med åtskilliga länder. Under 1986/87 medverkade institutet till forsknings—, utbildnings- eller studievistelser i Sverige för över i 000 personer från andra länder. Omkring 500 svenskar fick tillfälle till besök utomlands. Längden på vistelserna varierade från ett par dagar till ett helt år.

Svenska institutet administrerar vidare ett stöd till integre- rad utlandsutbildning (IUU), vilket innebär att svenska hög- skolestuderande kan studera vid utländska universitet och få räkna dessa studier som en del av sin ordinarie svenska utbild— ning. Stödet är avsett för IUU-samarbete med institutioner i alla europeiska länder utom de nordiska och utgår för såväl planering som genomförande av IUU.

Det är framför allt inom två områden som Svenska institutets stipendie— och bidragsprogram har särskild betydelse, nämligen när det gäller samarbetet med u-länder och östeuropeiska länder.

U-landssamarbetet utgör totalt en ganska stor del av institu- tets verksamhet. Inom stipendie- och bidragsprogrammen går mer än hälften av gäststipendierna till sökande från u—länder. Vidare medför de s. k. u-bidragen ett förhållandevis stort per- sonutbyte.

Inom ramen för de 5. k. kulturutbytesprogrammen med länder i Östeuropa finns vissa bindande bestämmelser, som rör person-

utbyte i form av långtids- och korttidsstipendier. En stor del av Sveriges totala utbyte av forskare, studerande och experter med östeuropa sker med hjälp av kulturutbytesprogrammen. Denna fråga behandlas mer utförligt under avsnitten 7.1 och 7.3.

En särskild uppgift för Svenska institutet är att ge stöd och service till undervisningen i svenska vid utländska läroanstal- ter. Nära 600 institutioner, därav mer än 200 vid universitet och högskolor, får för närvarande stöd i varierande omfattning. I övrigt hänvisas i denna fråga till avsnitt lO.5.

I budgetpropositionen 1988 (prop. 1987/88: 100, bil. 10) före- slås att ett centrum för information och dokumentationsupp— gifter inom utbildningsområdet skall lokaliseras till institu- tet. Centret skall främja rörlighet inom skolans och högskolans område, och dess uppgifter skall vara att svara för information

och service. övriga_statliga medel fot utbildnines—_och_forskniogsUtbxte

Ingenjörsvetenskapsakademien har fr. o. m. 1977/78 erhållit särskilda medel (l987/88 236 000 kr.) från utrikesdepartementet för forskarutbyte med östeuropa. Utbytet regleras genom sam- arbetsavtal med motsvarande organ i de östeuropeiska länderna. En närmare redovisning av omfattningen av detta utbyte lännas i

avsnitt 5.10 och 7.l.

Kungl. vetenskapsakademien har avtalsbundet utbyte med flera vetenskapsakademier i östeuropeiska länder, bl. a. ett avtal om forskarutbyte med Sovjetunionen tillsammans med Ingenjörs- vetenskapsakademien.

Också forskningsråden spelar en viktig roll för det interna- tionella utbytet inom forskningen. Medicinska forskningsrådet och naturvetenskapliga forskningsrådet anslår bl. a. medel för forskarstipendier. Dessa råd, liksom det humanistisk—samhälls-

vetenskapliga forskningsrådet och forskningsrådsnämnden är med— lemmar av European Science Foundation (ESF). ESF bedriver ett omfattande europeiskt grundforskningssamarbete.

10.3 Al lmänne överväganden

Det internationella erfarenhetsutbytet har en avgörande bety- delse för förnyelse och utveckling inom utbildning och forsk- ning. I mitten av 1970-talet genomfördes den första interna- tionaliseringsutredningen rörande den svenska högskolan. Den allmänna internationaliseringen i samhället har alltsedan dess ställt allt större krav på våra utbildnings— och forsknings- institutioner att i ökad utsträckning delta i det interna- tionella utbytet och samarbetet.

Särskilt teknisk/naturvetenskaplig forskning och utveckling måste hålla åtminstone jämna steg med näringslivets interna— tionalisering. I annat fall kan väsentliga delar av forsk- nings- och utvecklingsarbetet i vår transnationella industri komma att flyttas utomlands. Den inhemska delen av dessa före— tag kan då alltmer få rollen av underleverantör. önskvärt vore t. ex. att samgåendet mellan ASEA och BrownBoveri direkt följ- des av ett samarbetsavtal mellan de tekniska högskolorna i Stockholm och Z'u'rich.

Det är framför allt tre områden som är viktiga när det gäller högskolans internationalisering, nämligen en allmän interna- tionalisering av olika utbildningar, utbyggd språkundervisning samt vidgat internationellt studerande-, forskar- och lärar- utbyte. De svenska universiteten och högskolorna arbetar ak— tivt med internationaliseringsfrågorna utifrån alla tre aspek- terna. De lokala internationaliseringsprogrammen har medfört en mer medveten strategi, planering och prioritering vid de en- skilda högskolorna. Universitets- och högskoleämbetet avser att i ökad utsträckning stödja och utvärdera detta arbete. Därvid

bör enligt utredningens uppfattning särskilt samarbetsmöjlig- heterna mellan ett internationaliserat näringsliv och högskolan när det gäller teknisk/vetenskaplig forskning och utveckling uppmärksammas.

Inom de stora internationella organisationerna fäster man ökad uppmärksamhet vid frågor som hänger samman med i första hand ökad rörlighet för studerande, lärare och forskare. För att främja utbytet har bl. a. flera organisationer antagit sär- skilda rekommendationer eller konventioner om studerandeutbyte, forskarutbyte, information om utbytesfrågor samt ekvivalering av studier i utlandet. Några organisationer har också till- skapat stipendieprogram för att främja utbytet såsom t. ex. Europarådet. Av särskild betydelse är de stipendieprogram som växer fram inom EG.

Inom skolområdet har skolöverstyrelsen i uppdrag att utarbeta ett handlingsprogram för internationalisering, som kan väntas få betydelse för framtiden.

Svenska institutet har under den senaste tioårsperioden fått i uppdrag att administrera flera nya stipendie- och bidrags— program, nämligen expertutbyte med u-länder (1979/80). u-lands- stipendier (l983/84). stöd till integrerad utlandsutbildning, IUU (1983/84) och internationella forskarstipendier (1984/85). För närvarande inrättas vid institutet ett dokumentations- och informationscentrum för att främja den internationella rörlig- heten och på ett och samma ställe samla in och hålla tillgäng- lig information om studiemöjligheter i utlandet resp. Sverige. Statsmakterna har härigenom velat utnyttja institutets stora kompetens när det gäller personutbyte och institutets uppgifter som serviceorgan. Utredningen delar denna syn på institutets verksamhet. Det finns därför ingen anledning att i nuvarande situation aktualisera någon förändring av ansvarsfördelningen mellan Svenska institutet och universitets- och högskole-

väsendet.

Utredningen har tidigare redovisat det arbete, som pågår inter- nationellt för att öka rörligheten av högskolestuderande mellan olika länder. F. n. sker detta arbete mest aktivt inom EG, som bl. a. antagit högt satta kvantitativa mål för studerande- utbytet inom EG. Regeringen har uttalat att det är angeläget att Sverige kan delta i detta samarbete. Om detta blir möjligt kan omfattningen av denna verksamhet för Sveriges del växa be- tydligt. I det perspektivet kan det finnas anledning att om- pröva den nuvarande ansvarsfördelningen mellan Svenska institu- tet och universitets- och högskoleväsendet. Inte endast den kvantitativa utbyggnaden i sig utan framför allt dess konse— kvenser för undervisningens organisation och metodik samt de prioriteringsfrågor som därvid aktualiseras (i fråga om länder- inriktning och ämnesprioriteringar) kan göra det aktuellt att se över ansvarsfördelningen. Vid en väsentligt ökad volym på studerandeutbytet och därmed aktualiserade policyfrågor för högskolans del synes det naturligt att det utbyte, som f. n. handhas av Svenska institutet, i växande grad sköts direkt av de berörda universiteten och högskolorna. Detta skulle medföra att det övergripande ansvaret för det internationella stude- rande- och forskarutbytet skulle handhas av utbildningsdepar- tementet och universitets- och högskoleämbetet. Institutets roll skulle då närmast bli att hjälpa till att lösa särskilda problem, som kan uppkomma i verksamheten samt svara för viss informations- och serviceverksamhet.

Utredningen kan konstatera att de nuvarande kontakterna inom utbildning och forskning i hög grad är upprättade med engelsk- talande länder. Den ökade rörligheten inom högskoleområdet i framför allt Europa bör för Sveriges del innebära att utbytet ytterligare stärks med bl. a. tysk-, fransk— och spansktalande länder. Utredningen anser att en sådan utveckling skulle vara angelägen. Utredningen efterlyser härvid en målmedveten pla- nering av stödinsatser för ett ökat utbyte med andra språk- och ländergrupper än de engelsktalande. Sådana stödinsatser kan ut—

göras av språkkurser, orienteringskurser och informations- material.

Utredningen vill också beröra en fråga som har påtalats från olika håll, nämligen behovet av att revidera befintliga lexika samt att utarbeta nya specialordböcker. Detta är en fråga som är av intresse för breda grupper i samhället, och som också är angelägen för våra utbildnings— och forskningsinstitutioner. Denna fråga har också behandlats av läromedelsöversynen, som nyligen avlämnat sitt betänkande. I detta föreslås att en sär- skild utredningsman bör få i uppdrag att se över frågan. Denna fråga är särskilt viktig ur internationaliseringsynpunkt och utredningen vill därför varmt tillstyrka detta förslag.

10.4 Svenske institutet

Utredningen anser att Svenska institutets verksamhet inom områ- det studier och forskning bedrivs rationellt och med stor kom— petens. Institutet håller genom sina referensgrupper och sti- pendienämnder en nära kontakt med olika organ inom utbildnings- väsendet. Utredningen har inte funnit anledning att föreslå några förändringar när det gäller hanteringen av dessa frågor utan begränsar sina synpunkter till tre områden, nämligen sti- pendiernas värdesäkring, forskares utlandsresor och svensk- undervisningen. När det gäller svenskundervisningen har utred- ningen fått ett tilläggsuppdrag att behandla denna fråga. Denna redovisas därför mer utförligt i avsnitt lO.5.

Stipendiernas MätdeSäkting

Svenska institutet har vid upprepade tillfällen framfört att värdet på stipendierna inte har följt kostnadsutvecklingen. För att långtidsstipendierna skall ligga på en rimlig nivå har des— sa beräknats med utgångspunkt från basbeloppet enligt lagen om allmän försäkring. Denna koppling har emellertid inte alltid

kunnat upprätthållas, vilket inneburit dels att värdet på sti- pendierna minskat dels att antalet stipendier reducerats. Ut- redningen ser allvarligt på en sådan utveckling och föreslår att en uppräkning av långtidsstipendiernas värde görs varje år med utgångspunkt från nämnda basbelopp. Utredningen vill fram- hålla att det är särskilt viktigt att stipendierna följer kost- nadsutvecklingen med hänsyn till svårigheten för både svenska stipendiater utomlands och utländska stipendiater i Sverige att komplettera stipendiebeloppet med andra inkomster.

Eosskates utlandsresor

Svenska institutet ger i viss utsträckning bidrag till konfe- renser/symposier/kurser/delegationsresor samt för individuella korttidsbidrag åt utländska eller svenska specialister för forskning, fortbildning, föreläsningar eller kontaktverksamhet. Möjligheterna att bevilja resebidrag till svenska forskare för deltagande i symposier och konferenser samt för kortare vistel- ser vid utländska forskningsinstitutioner är emellertid begrän- sade. Så är fallet även för forskningsråden, som under senare år fått motta ett växande antal ansökningar om bidrag från forskare inom sina resp. ansvarsområden. Detta har påpekats av humanistisk—samhällsvetenskapliga forskningsrådet i en skri— velse till utredningen.

Ansvaret för det internationella forskningssamarbetet ligger självfallet i första hand på universitet och högskolor men för ovan angivna ändamål bör Svenska institutets resurser öka med förslagsvis 100 000 kr.

10.5 Svenskundervisningen Nulägesbeskrivning

Svenska institutets insatser för svenskundervisningen görs hu- vudsakligen i tre former:

- lektoratsförmedling och ekonomiskt understöd till utlandslektorer

- kurs— och konferensverksamhet

— bokinköpsservice och läromedelsstöd.

Målgrupper för institutets insatser är i första hand lärare och studerande i svenska språket vid utländska universitet och hög- skolor och i andra hand organisationer och lärare utomlands som bedriver svenskundervisning för vuxna.

Svenska institutets anslag för svenskundervisning uppgår bud- getåret 1987/88 till sammanlagt 2 196 000 kr., exkl. personal- kostnader. Institutet har fördelat medlen på så sätt att 1 005 000 kr. har tillfallit lektoratverksamheten (inkl. löne— stöd till lektoratet i Reykjavik), 659 000 kr. kursverksamheten och 530 000 kr. läromedelsstödet. Budgetåret 1987/88 disponerar institutet härutöver ett engångsbelopp av 500 000 kr. för att producera en ny version av läromedlet "Svenska för nybörjare".

Undervisning i svenska språket och litteraturen på högskolenivå meddelas för närvarande i ett 30-tal länder. Svenska institutet samarbetar med ca 200 högskoleinstitutioner, varav ungefär hälften finns i USA, Finland och Storbritannien. Av de ca 500 svensklärare som är verksamma vid högskolor runt om i världen är ett 80-tal svenska s. k. utlandslektorer. Ca 50 av dessa tjänster förmedlas av institutet. De av institutet förmedlade lektoraten finns i 21 länder. De svenska lektorernas status och arbetsuppgifter skiljer sig avsevärt från land till land.

Svenska institutets befattning med "sina" lektorat är huvudsak- ligen av tre slag: medverkan vid tjänstetillsättning, visst ekonomiskt stöd samt en omfattande service med läromedel, gäst- föreläsare och konferenser. Institutets medverkan vid tjänste— tillsättning består i utannonsering, anställningsintervjuer och upprättande av utnämningsförslag som tillställs vederbörande universitet för avgörande. Det ekonomiska stödet utgörs av ett rese- och expensbidrag (s. k. REX-bidrag), som utgår årligen under högst sex år. Det är skattefritt men till storleken an— passat efter den lön som uppbärs från det utländska universi- tetet.

I institutets riktlinjer för bedömning av sökande till utlands- lektoraten läggs, vid sidan av de teoretiska meriterna, stor vikt vid pedagogisk erfarenhet och då särskilt av undervisning i svenska som främmande språk. Enligt skolöverstyrelsens normer har tjänst som utlandslektor samma meritvärde som en svensk adjunkts- eller lektorstjänst vid ansökan om lärartjänst inom det svenska skolväsendet. Några svenska tjänstepensionsförmåner tillgodoräknas normalt inte vid tjänstgöring som utlandslektor. Efter särskild prövning kan halva tjänstetiden få tillgodoräk- nas för statlig tjänstepension.

Svenska institutets kurs- och konferensprogram inom området svenskundervisning består av: sommarkurser i Sverige för stu- derande och lärare i svenska, friplatser vid svenska folkhög- skolor, regionala lärarkonferenser utomlands och gästföreläsar- turnéer. Kurserna finansieras huvudsakligen genom uttag av kursavgifter och insatser av institutets fasta personal. Folk- högskoleplatserna bekostas av resp. folkhögskola med uppehålls— bidrag från institutet. Institutet medverkar varje år i ett lO—tal regionala svensklärarkonferenser utomlands anordnade i samarbete med bl. a. utländska universitet, svenska beskick— ningar och nordiska organ.

När det gäller läromedels- och litteraturstöd har Svenska ins- titutet för sin dokumentationsservice till svenskundervisningen utomlands upprättat två prioritetsgrupper. Den första gruppen (A—listan) omfattar institutioner och lärare vid utländska uni- versitet och högskolor. Den andra (B-listan) organisationer och lärare som bedriver svenskundervisning för vuxna. Såväl A- som B-listan (totalt ca 550 adresser) får gratis ett antal informa- tionsskrifter, ett urval nyutkomna läroböcker och viss skönlit- teratur samt gratisprenumeration på tidningen Vi. Till ca 100 universitet på A-listan skickas dessutom gåvoprenumerationer på Dagens Nyheter eller Svenska Dagbladet samt ett antal tidskrif- ter. Härutöver kan vissa universitet, främst i statshandels- länder, önska sig bokgåvor upp till en bestämd beloppsgräns per termin. Institutet har vidare en portofri bokinköpsservice som kan utnyttjas av både A- och B—listan.

Svenska institutet har genom åren samarbetat med Riksföreningen Sverigekontakt, som förmedlar läromedel och biblioteksböcker till svenska utlandsskolor men också till vuxenutbildnings- organisationer - och i mindre utsträckning - till universitet och högskolor. Riksföreningen erhåller statsbidrag över utbild— ningsdepartementets huvudtitel (1987/88 328 000 kr.) för denna verksamhet. Under 1987 har två avtal slutits mellan Svenska institutet och Riksföreningen Sverigekontakt. Det ena ger ins- titutet utrymme i Riksföreningens tidskrift Sverigekontakt för löpande information till svensklärare utomlands. Det andra in- nebär, att institutets bokinköpsservice för vuxenundervisningen (B-listan) överförs till Riksföreningen.

Stödet till svenskundervisningen studerades 1985 av en inter— departemental arbetsgrupp (utbildnings- och utrikesdeparte— menten). I arbetsgruppens rapport fastslogs att verksamhets- stöd, främst i form av läromedelsservice och konferensverksam- het. även i fortsättningen bör utgöra grundvalen för Svenska institutets insatser inom området svenskundervisning. Arbets- gruppens arbete resulterade i att institutet 1986/87 tilldela—

des ett engångsbelopp av 500 000 kr. för produktion av ett nytt läromedel i svenska och ett med 50 000 kr. ökat anslag för kurs- och konferensverksamheten.

Vid jämförelse med övriga nordiska länder kan noteras att stö— det till danskundervisningen utomlands för närvarande uppgår till 4,3 milj. danska kr., som i stort sett uteslutande används till lönestöd åt ett 30-tal danska språklektorer. Den finska budgeten för utlandslektorat och annat stöd till finskundervis- ningen utomlands uppgår till drygt 5 milj. finska mark. Härav går ca 3,25 milj. mark till ekonomiskt stöd åt lektorer och gästprofessorer vid utländska universitet, ca 250 000 mark till läromedel och ca 1,5 milj, mark till kursverksamhet. Anslaget till norskundervisning utomlands har höjts från 1,9 milj. norska kr. år 1987 till 3,0 milj. norska kr. år 1988. År 1987 disponerades ca 1,5 milj. kr för direkt ekonomiskt stöd till norska utlandslektorer, ca 185 000 kr. användes för bokgåvor och tidningsprenumerationer och 238 000 kr. för kontaktkonfe- renser och gästföreläsare.

Frågan om formerna för nordisk samordning av lektoratsverksam— heten har nyligen varit föremål för utredning inom Nordiska ministerrådet.

överlägandemoshjörslae

Statligt stöd till undervisning utomlands i det egna landets språk kan ha tre syften, nämligen att upprätthålla god kvalitet på undervisningen (undervisningssyftet). att ge akademiker från det egna landet tillfälle till forskning utomlands (forsknings— syftet) och att öka kännedomen utomlands om det- egna landet (informationssyftet). I Danmark är stödet så utformat att det framför allt främjar forskningssyftet. I Finland och under senare tid även i Norge läggs stor vikt vid språklektorernas roll som kulturambassadörer, särskilt i länder som man slutit kulturavtal med.

För Sveriges del har undervisningssyftet under lång tid varit vägledande för avvägningen mellan olika insatser. Svenska ins- titutet följer mottagarlandets policy vad gäller nivån på undervisningen och lärarnas anställningsvillkor. Utifrån den förutsättningen bidrar institutet med ett omfattande och varie- rat verksamhetsstöd samt ser till att de personer som rekommen- deras för anställning hos utländska universiteten har lämplig pedagogisk erfarenhet.

Som också föreslogs i 1985 års översyn av svenskundervisnings- stödet bör enligt utredningens uppfattning den principiella synen på detta ligga fast. Svenska institutet bör således även i fortsättningen prioritera verksamhetsstöd framför direkt eko- nomiskt stöd till utlandslektorerna.

Svenska institutets insatser kommer i första hand de utländska universiteten till godo men en omfattande dokumentations- och fortbildningsservice ges också till institutioner för vuxen- undervisning och i någon mån även till gymnasieskolor. På vuxenutbildnings— och skolområdet görs dock betydande insatser även av andra organ, t. ex. Riksföreningen Sverigekontakt och Föreningen Norden. Kurser i svenska för utlänningar ordnas re— gelbundet av vissa studieförbund och ibland av särskilda intressenter inom näringslivet. Någon knivskarp ansvarsuppdel— ning mellan berörda organ bör inte eftersträvas. Institutets unika kompetens som serviceorgan och kontaktförmedlare bör utnyttjas inom ett så brett fält som möjligt. För att undvika onödig konkurrens och dubbelarbete kan samarbetsavtal av den typ som institutet slutit med Riksföreningen Sverigekontakt lämpligen upprättas.

Med stöd av kulturutbytesprogrammen med de östeuropeiska län- derna har Svenska institutet möjlighet att förhandla med dessa länder om t. ex. utlandslektorernas ekonomiska villkor. Därvid kan institutet åberopa vad som görs för de svenska högskolornas utländska lektorer. För att öka kunskaperna hos institutet om

de utländska lektorernas arbetsförhållanden i Sverige bör en samrådsgrupp mellan institutet och universitets- och högskole- ämbetet inrättas.

Någon motsvarande plattform för förhandlingar med de västeuro- peiska universiteten finns inte. En sådan möjlighet har däremot de andra nordiska länderna via sina officiella kulturavtal med såväl öst- som västländer. En rad praktiska och ekonomiska för- delar kan vinnas genom ett närmare samarbete på detta område mellan de administrerande och understödjande myndigheterna i Norden.

utlandslektorernas anställningsvillkor varierar från land till land. Vissa universitet vill ha hög nivå på undervisningen. De erbjuder tjänster med hög status och marknadsmässig lön. Andra universitet nöjer sig med marginella insatser av personer som samtidigt förutsätts bedriva egen forskning. I dessa fall utgår en mycket låg lön eller kanske bara ersättning i form av gra- tisbostad och/eller befrielse från terminsavgift. Det finns an- ledning att förmoda att vissa högskolor medvetet håller lönerna nere — trots en omfattande undervisningsskyldighet - därför att man räknar med att vederbörande lektor får lönestöd från hem- landet.

Mot denna bakgrund är ett direkt ekonomiskt stöd till vissa lek- torer ofrånkomligt. Svenska institutets stöd utgår i form av ett (skattefritt) rese- och expensbidrag. Detta s. k. REX—bi- drag får alla av institutet förmedlade lektorer del av, även om beloppen varierar avsevärt. Utredningen anser att institutet bör överväga en mer flexibel hantering av REX-bidragen så att de inte utgör en automatisk förmån vid tjänsten. Det kan t. ex. ifrågasättas om REX-bidrag skall utgå till lektorer i de nor- diska grannländerna (f. n. 9 st) och i den tyskspråkiga delen av Västeuropa (6 st.). Innehavarna av dessa tjänster tilldelas idag REX—bidrag med närmast symboliska belopp.

Även med en hårdare differentiering av REX-bidragen är det up- penbart att den nuvarande bidragsramen (1987/88:855 000 kr.) inte räcker för ett rimligt tillgodoseende av de sämre ställda lektoraten. För att kunna höja bidragsbeloppen föreslår utred- ningen att 500 000 kr. tillförs Svenska institutet för denna verksamhet. Stödet bör samtidigt koncentreras till de mest be- hövande lektoraten (ca 35 st.). Beträffande finansieringen av förslaget hänvisas till avsnitt 12.

Svenska institutet anser sig endast kunna biträda vid rekryte— ring av de lektorat som får någon form av direkt ekonomiskt bi- drag. En sådan princip kan knappast vara till gagn för verksam- heten. Svenska institutet bör se som sin uppgift att under- stödja det intresse som finns utomlands för det svenska språket genom att lämna efterfrågad förmedlingsservice, förutsatt att det kan ske inom ramen för de administrativa resurser som står till förfogande. Eventuellt skulle institutet kunna upphöra med sin förmedlingsservice till danska, finska och norska hög— skolor, som ju redan idag direktrekryterar svensklärare i stor

utsträckning.

Utlandslektoratens meritvärde synes inte vålla några större problem på de delar av arbetsmarknaden där meritvärderingen är någorlunda flexibel. Detta är fallet inom högskolesektorn. Inom det allmänna skolväsendet är förhållandena svårare att över- blicka.

Vad gäller pensionsförmåner och rätt till tjänstledighet jäm- ställs de utomnordiska lektoraten inte med lärartjänst i Sverige. Mer generösa regler för t. ex. ATP skulle onekligen bidra till att höja utlandslektoratens attraktionskraft på ar— betsmarknaden.

För närvarande pågår överläggningar mellan EFTA och EG om ökad rörlighet för lärare och studerande mellan länderna. Merit- värderings- och socialförsäkringsfrågor i samband med lärar-

tjänst utomlands borde också kunna aktualiseras i detta samman- hang.

Vid sidan av Svenska institutet gör Riksföreningen Sverige- kontakt mycket betydelsefulla insatser för svenskundervisningen utomlands. För att åstadkomma en klaare arbetsfördelning har institutet och föreningen. vilket redovisats tidigare, ingått två samarbetsavtal. Dessa har inneburit att institutet har av- lastats en del administrativt arbete. Riksföreningen har möj— lighet att kompensera sig för portokostnaderna för bokut- skicken, men inte för övriga administrativa utgifter i samband med bokinköpsservicen. Utredningen föreslår därför att bidraget till Riksföreningen Sverigekontakt ökar med 75 000 kr. Utbild- ningsdepartementet bör överväga om inte bidraget till Riksföre- ningen Sverigekontakt borde utgå via Svenska institutet. I den mån olika universitetsorter i framtiden kommer att anordna spe- ciella kurser i svenska för sina utländska studerande bör lika- ledes övervägas om inte ett eventuellt centralt stöd borde utgå via Svenska institutet.

VISSA SPECIALFRÅGOR

? 11.1 örr r k v"rl u t"llnin r h k n r r

I utredningens uppdrag ingår att granska större enskilda in- satser. Genom sin storlek har de ofta tvingat fram komplicerade finansieringsmönster. Stora projekt har ofta medfört ett större engagemang för departementen i den operativa verksamheten än vad exempelvis SIK-utredningen förutsatte. Såsom exempel på större projekt nämns i direktiven bl. a. Nya Sverige 88 och världsutställningar. Exemplet_Nya_SyeLige_8&

Vid olika tillfällen uppkommer frågan om att genomföra större allmänna informationsprojekt vilka ligger utanför den ordinarie verksamheten och för vilka medel inte funnits budgeterade. Ett exempel på ett sådant projekt är Nya Sverige 88. Utredningens grundsyn är att Sverigeinformationen i huvudsak skall vara efterfrågestyrd. Större projekt medför lätt att den grund- läggande allmänna Sverigeinformationen genom de stora projek- tens krav på resurser åsidosätts. Utredningen anser emellertid att det ändå från tid till annan kan finnas särskilda skäl som

talar för en större manifestation.

Utredningen har försökt kartlägga beslutsprocessen för Nya Sve- rige 88. När och av vem togs beslutet att genomföra projektet? På vilket sätt finansieras projektet? I den kartläggning utred— ningen gjort - vilken inte kan betraktas som helt uttöm- mande - kan huvuddragen av beslutsprocessen iakttas.

Frågan om att fira 350-årsminnet av den svenska kolonien fördes på ett tidigt stadium — tanken på en svensk manifestation väck- tes redan 1983 — på mycket hög nivå. Talmannen tillfrågades om

han önskade leda en nationalkommitté, varefter ett stort antal framträdande personer tillfrågades och accepterade att ingå i nationalkommittéen.

Det rådde oklarhet inom regeringskansliet om var ansvaret för projektets koordinering låg. Därmed rådde också oklarhet om på vilket sätt projektet skulle finansieras. Endast underhands- kontakter hade tagits med näringslivsrepresentanter trots att det tidigt fanns en tanke på att näringslivet skulle bidra till manifestationen.

Utredningen anser att detta tillvägagångssätt skapade en inle- dande osäkerhet som under lång tid präglade förberedelserna med tidsförlust - och olust — som följd. Det kan tyckas som ett självklart påstående att ett beslut om ett projekt i denna storleksklass (näringslivets och statens direkta insatser be- räknas till ungefär 50 milj. kr.) inte bör fattas förrän grund- finansieringen är avgjord och statsmakterna har definierat sin egen roll. Att så inte blev fallet när det gäller Nya Sverige 88 härrör sig bl. a. till att det saknas praxis och rutiner om var i regeringskansliet ett beslut om ett projekt i denna stor- leksordning skall beredas.

Vid granskningen av beslutsprocessen inför Nya Sverige 88 fram- står det som nödvändigt att kontakter, förhandlingar, föredrag- ningar och beredning helt koncentreras till ett departement och där till en enhet där frågor av denna karaktär i övrigt hand- läggs. Utredningen föreslår därför att ansvaret för samord- ningen av större projekt läggs på utrikesdepartementets press- och informationsenheten.

Vätl dsutstäl lningat Genom ett beslut av utrikeshandelsministern den 9 mars 1987

fick ambassadör Gunnar Lonaeus i uppdrag att göra en problem— inventering och lämna förslag om hur Sverige bör ställa sig när

det gäller deltagande i världsutställningar. Utredningen har därför inte haft anledning att närmare utreda denna fråga utan baserar detta avsnitt på ambassadör Lonaeus utredning.

En världsutställning är en internationell utställning som an- ordnas i enlighet med 1928 års Konvention rörande interna- tionella utställningar och som godkänts av den Internationella utställningsbyrån i Paris där Sverige är medlem genom sin an- slutning till konventionen.

I direktiven för utredningen om världsutställningar konstateras att Sverige i sina överväganden om deltagande i utställningar, som regleras av konventionen, fäst ökat avseende vid export- främjande effekter. Frågor om deltagande i världsutställningar handläggs som en följd härav på utrikesdepartementets handels- avdelning.

I utredningens direktiv sägs vidare att under senare år har frågan om svenskt deltagande i sådana utställningar som regle- ras av konventionen blivit alltmer omdebatterad. Inte minst arrangörsländerna har blivit aktivare i att söka påverka olika länder till deltagande.

Inom Sverige har olika argument rests för och emot svenskt del- tagande. Tveksamheten växer hos företag och exportfrämjande or— ganisationer sägs det vidare i direktiven. De europeiska ex— portfrämjande organisationerna har t ex för tre år sedan gemen- samt rekommenderat åtgärder i syfte att reducera antalet världsutställningar och att få dem bättre preciserade och kontrollerade efter slutförande.

I Lonaeus utredning framhålls att syftet med konventionen bl. a. har varit att kontrollera antalet utställningar, främst genom att etablera fasta regler för tidsintervall mellan utställningarna. Genom ändringar i den ursprungliga konven— tionen har dessa regler skärpts, men det råder, enligt utred-

ningen, en vitt spridd uppfattning bland medlemsstaterna om att konventionen bör ändras i syfte att ytterligare begränsa anta— let utställningar. Skälet till detta är främst att de betraktas som ett dyrbart och delvis förlegat kommunikationsmedium. I Lonaeus utredning föreslås därför att Sverige aktivt bör verka i utställningsbyrån för en revision av konventionen i restrik— tiv riktning.

Sverige har genom åren deltagit i ett stort antal utställ- ningar. I Lonaeus utredning framhålls att Sveriges deltagande säkert haft en positiv effekt på Sverigebilden i arrangörslan- det och sannolikt också långsiktigt främjat Sveriges handels- intressen.

I Lonaeus utredning sägs vidare att det är uppenbart att nå— ringslivet ser med skepsis på de moderna världsutställningarna som medel för att öka svensk export. Härtill bidrar säkert ock- så de svenska företagens ökade internationalisering. En svensk identitet anses inte lika angelägen som tidigare.

I utredningen görs bedömningen att mycket talar för att världs— utställningar spelat ut sin roll som medium för hävdande av na— tionell prestige och som förmedling av kommersiella budskap. Men, framhålls det i Lonaeus utredning, oberoende av vår upp— fattning om världsutställningar, kommer den svenska regeringen även i fortsättningen att tvingas ta ställning till inbjud- ningar från andra stater att delta i världsutställningar. Sådana ställningstaganden kommer ofta att innehålla politiska överväganden.

Erfarenheterna från tidigare världsutställningar visar att det i Sverige - både på den statliga och på den privata sidan — saknas en beredskap för hantering av dessa frågor. Detta är. enligt Lonaeus, delvis en följd av att samordningen mellan informationsorganen försvagats efter nedläggningen av Kollegiet för Sverigeinformation i utlandet i början av 1970-talet.

I avsaknad av samordning på myndighetsnivå av insatserna inom informationssektorn måste en sådan komma tillstånd genom styr- ning från regeringskansliets sida via de ordinarie budgetanvis- ningarna inom områdena Sverigeinformation i utlandet samt export— och turismfrämjande åtgärder.

I Lonaeus utredning framhålls att detta kräver ett ställnings- tagande till en utställningsinbjudan av regeringen på ett mycket tidigt stadium. I ett sådant ställningstagande måste hänsyn tas till de politiska, allmäninformativa och export— främjande aspekterna. Regeringen måste samtidigt ta ställning till frågan om enskilda företag skall inbjudas att delta i finansieringen.

Lonaeus föreslår att handläggningen av denna fråga inom rege- ringskansliet skall ske inom utrikesdepartementet, och då an- tingen på handelsavdelningen eller press- och informations- enheten. När beslut om svenskt deltagande fattas bör projektet administrativt och redovisningsmässigt förankras i något organ utanför regeringskansliet, lämpligen Svenska institutet eller exportrådet. En särskild styrgrupp och en generalkommissarie bör utses av regeringen. Vidare föreslår Lonaeus att IKU-utred- ningens förslag om särskilda medel på Svenska institutet för "gråzonsåtgärder" bör kunna nyttjas som bas även för deltagande i världsutställningar.

Skälen till denna uppläggning av den administrativa hanteringen av frågan är att klarare besked och en fastare ledning från regeringskansliets sida tidigt under förberedelsearbetet skulle eliminera den oklarhet om ansvar och initiativ som i allför hög grad präglat handläggningen av utställningsfrågor.

Med hänsyn till att en speciell utredning gjorts om svenskt deltagande i världsutställningar har denna utredning som tidi— gare nämnts inte haft anledning att närmare belysa denna fråga.

Däremot har samråd skett mellan de båda utredningarna. Denna utredning vill emellertid framföra följande synpunkter.

Inom regeringskansliet saknas idag fastlagda riktlinjer för hur frågan om ett svenskt deltagande i världsutställningar skall beredas. Ingen instans inom regeringskansliet har ett speciellt ansvar för denna fråga. För att kunna göra en riktig bedömning om värdet av ett svenskt deltagande är det nödvändigt att det i regeringskansliet finns en funktion för beredning av och ansvar för frågan om ett svenskt deltagande i världsutställningar. Detta framhålls också i Lonaeus utredning. Emellertid tar inte utredningsmannen definitivt ställning till var detta skall lig- ga. I Lonaeus utredning föreslås att frågan om ett svenskt del- tagande i världsutställningar skall beredas antingen inom utri- kesdepartementets handelsavdelning eller press- och informa- tionsenhet.

Det kan finnas flera skäl för ett land att delta i en världs- utställning. Denna utredning anser emellertid att det huvudsak- liga syftet för ett deltagande i en världsutställning för Sve- riges del är att främja vår export. Det är därför naturligt att ansvaret för att bereda frågor rörande svenskt deltagande i världsutställningar ligger på utrikesdepartementets handels- avdelning och då snarast på enhet 4, som ansvarar för export- främjande frågor m. m.

Ett deltagande i världsutställningar är också i hög grad en fråga om kostnader. Det har sällan i förväg varit klart vilka resurser statsmakterna och näringslivet kan ställa till för- fogande för ett deltagande. Tanken har förts fram att det i budgetpropositionen borde finnas ett särskilt anslag för att bekosta statens bidrag till deltagande i världsutställningar. Utredningen anser att detta vore opraktiskt. världsutställ- ningar återkommer med vissa intervaller. Det finns alltså inte anledning att budgetera medel varje år. Det är också mycket

svårt att förutse statsmakternas kostnader. Utredningen vill därför avvisa denna tanke.

I Lonaeus utredning föreslås att de medel som är avsatta för informationsprojekt inom "gråzonen" skulle kunna utnyttjas även för världsutställningar. Detta anslag är emellertid så pass litet att det endast till en mycket liten del kan bidra till de svenska kostnaderna för deltagande i världsutställningar. Utredningen avvisar därför den tanken även om "gråzonsprojekt" väl kan passa in i ett svenskt deltagande i världsutställningar och komplettera de svenska framträdandena. Utredningen anser att ett beslut om svenskt deltagande i en världsutställning bör föregås av en överläggning med näringslivet om projektets finansiering. Därefter bör statens del i projektet finansieras antingen över Sveriges exportråds budget eller med hjälp av särskilda engångsmedel.

Kongresser

Kongresser och konferenser i Sverige är av värde ur flera syn— punkter. Ett utrikespolitiskt intresse för Sverige som neutralt land är att bli en internationell mötesplats i Europa. Det kan gälla både såsom forum för internationella regeringskonferenser som för fackkongresser.

I båda fallen bidrar kongressen eller konferensen till ett ökat intresse för Sverige. För en deltagare i en kongress eller kon- ferens kan det ofta bli första gången denne kommer i kontakt med Sverige. Det brukar ofta skapa ett intresse och nyfikenhet på det land som skall besökas. Kongress- och konferensdelta— gare är alltså en grupp relativt mottaglig för information.

Statligt stöd till internationella kongresser och konferenser lämnas i viss utsträckning idag. Det sker framförallt genom utbildningsdepartementet som har ett särskilt anslag för detta ändamål på 648 000 kr. (1986/87). Stöd för kongresser och kon-

ferenser utgår också från andra departement, men kan inte kvan- tifieras då de inte finns särskilt budgeterade utan är delar av

andra anslag.

Det är viktigt att kongresser och konferenser med utländska deltagare förläggs till Sverige. Det är också önskvärt att dessa erhåller grundläggande information om Sverige inför sin ankomst. Det kan ske genom att de tillställs information av svensk utlandsmyndighet i det land från vilket kongress- och konferensdeltagare kommer. Adresser för utskick av material kan utlandsmyndigheten erhålla genom utrikesdepartementets informa- tionsenhet som i sin tur erhållit det genom den svenske

organisatören.

11.2 Kultur Qgh turism

Kultur är en naturlig del av resande och turism. Människor har alltid sökt sig till kulturella minnesmärken såsom slott. kyr— kor och gamla ruiner. Även mer folkliga kulturyttringar som spelmansstämmor, bygdespel, festivaler och olika musikevenemang är naturligen intressanta besöksmål. Sveriges turistförening har t. ex. under sin 100-åriga existens fört fram att resandet skall berika vårt vetande med ytterligare kunskap om vår natur och kultur. Vid marknadsföringen av Sverige som turistland både nationellt och internationellt har turistpolitiken emellertid i första hand inriktats på natur och friluftsliv.

Att utveckla innehållet i turismen har varit ett eftersatt område. I medvetande om detta inledde Sveriges turistråd 1985 ett samarbete med riksantikvarieämbetet kring temat kultur och turism. Syftet med projektet var att öka samarbetet mellan dem som arbetar med kultur resp. turism för att på lång sikt ge turismen ett rikare kulturellt innehåll. Projektet startade med en konferens på Bäckaskog slott i Skåne. Där samlades represen- tanter från Svenska institutet, statens kulturråd, riksantik—

varieämbetet, hembygdsförbunden, läns- och landsantikvarier tillsammans med företrädare för Sveriges turistråd och lokala och regionala turistchefer. Mötet resulterade i beslut att ge- nomföra länsvisa seminarier med deltagande från kulturnämnd, turist- och fritidsnämnder, regionala turistorganisationer, hembygdsrörelsen, länsmuseer och kommunala museer m. fl. Semi- narierna har omfattat två dagar, där den första dagen använts för presentation av de deltagande institutionernas verksamheter och möjligheter i detta hänseende och den andra dagen åt dis- kussioner om hur samarbetet mellan kultur och turism kan ut- vecklas. Seminarier har genomförts i tolv län från Malmöhus län i söder till Västernorrlands län i norr.

Tyngdpunkten i seminarierna har från början legat på samarbetet mellan turism och kulturminnesvård men andra kulturområden har i de senare genomförda seminarierna fått ett allt större utrym- me. Ytterligare ett par seminarier planeras innan det 3—åriga projektet avslutas med en tvådagarskonferens som skall genom- föras i början av februari 1989.

Deltagare i denna konferens blir representanter för departe- ment, centrala myndigheter och organisationer samt regionala och lokala företrädare. Vid konferensen kommer en utvärdering av de regionala seminarierna presenteras. Därefter kommer hand- lingsplaner för fortsatt samarbete att redovisas.

Sedan hösten 1987 har Sveriges turistråd utökat sitt engagemang i kulturfrågor genom att tillsätta en tjänst på heltid för des- sa uppgifter. Arbetet koncentreras till en början på att samla in uppgifter om det befintliga kulturutbudet till en datorise- rad faktabank, som därigenom gör kulturutbudet lättare till- gängligt för besöksnäringen. Vidare på att förstärka kontak— terna och samarbetet med centrala kulturmyndigheter, i första hand riksantikvarieämbetet och statens kulturråd och kultur- organisationer vars utbud är en viktig resurs för svensk

turism. Målet är att starta olika samarbetsprojekt kring ut- veckling och marknadsföring av kulturevenemang och sevärdheter.

Sveriges turistråd planerar även att tillsammans med andra intressenter genom marknadsundersökningar öka kunskaperna om intresset för det svenska kulturutbudet i utlandet och analyser som klargör de ekonomiska effekterna av resande som genereras av kulturevenemang och sevärdheter.

Inom ramen för Nordiska ministerrådets verksamhet finns ett nordiskt samarbete inom turistområdet. Målsättningen för det nordiska samarbetet är att utveckla den nordiska turistnäringen samt att åstadkomma att de nordiska ländernas invånare i ökad utsträckning semestrar i Norden. Grunden för samarbetet utgörs av det 1978 fastställda samarbetsprogrammet för turism. Nor- diska turistchefsseminarier har hållits fyra gånger och temat kultur och turism behandlades särskilt på ett seminarium 1984 i Finland.

1986 var Sverige värd för det nordiska turistchefsseminariet, vilket hade temat Levande Skandinavien - kulturens roll i mark- nadsföringen. Seminariet hade två syften, dels att redovisa väl fungerande samarbetsformer mellan kultur och turism i de olika nordiska länderna, dels att utarbeta en handlingsplan för hur den nordiska kulturen skall marknadsföras för att öka resandet inom och till Norden. Det nordiska kulturutbudet delades in i fem temagrupper, nämligen kulturminnen, aktivt musikliv, hant- verk, vardagskultur, seder och bruk samt traditioner. Nästa möte med de nordiska turistcheferna kommer troligen att äga rum under 1988 på Island.

De nordiska länderna har också genomfört samnordiska kultur- kampanjer i USA och Japan med Nordiska Ministerrådet som koor- dinator. I samband med kampanjerna presenteras konst, konst— hantverk, design, musik, litteratur och film från Norden i syf- te att öka både det kulturella och det kommersiella intresset

för de nordiska länderna. För att ta tillvara det intresse för Norden som väcks under kampanjen i Japan 1987-88 har Nordiska ministerrådet anslagit 500 000 danska kr. till ett projekt som avser att pröva en modell för nordiskt utnyttjande av kultur- aktiviteter i samband med kulturkampanjen i Japan för att där- igenom konkretisera och öka kulturturismen från Japan till Nor- den.

Utredningen anser att det arbete som har inletts på central nivå mellan Sveriges turistråd, riksantikvarieämbetet och sta- tens kulturråd är betydelsefullt när det gäller att öka samver- kan och förståelsen mellan turism och kultur. Det finns behov av kontinuerlig samverkan på såväl central som regional och lokal nivå mellan dem som arbetar inom dessa områden. Det ger grunden för att på sikt ge turismen ett rikare kulturellt inne- håll och nå ut med kulturutbudet till en större publik. Utred- ningen vill uttala stöd för det påbörjade arbetet med utveck- ling och marknadsföring av kulturevenemang och sevärdheter. Detta kan ge viktiga erfarenheter i det framtida samarbetet och få betydelse också när det gäller att utveckla den utländska turismen i Sverige. Sveriges turistråd får fr. o. m. budgetåret 1988/89 väsentligt ökade resurser under en treårsperiod. Utred- ningen föreslår att av turistrådets ökade resurser skall sär- skilda projektmedel under denna tidsperiod användas för det utvecklingsarbete inom kultur och turism som inletts mellan Sveriges turistråd, riksantikvarieämbetet och statens kultur- råd. De båda övriga myndigheterna bör även bidra med medel ur sina resp. budgetar.

Att väcka intresse för Sverige som turistland och det kulturel- la utbudet i vårt land kan också göras i samband med olika kul- turmanifestationer i utlandet. Möjligheterna bör undersökas att i sådana sammanhang på ett turistiskt sätt informera om hur man kan resa till Sverige samt när och var olika kulturevenemang äger rum. Utredningen föreslår att Svenska institutet och Sve- riges turistråd inleder ett samarbete med detta syfte. I av-

snitt 8.8 har utredningen föreslagit att 1 milj. kr. avseende allmän turismfrämjande information skall föras från turistrådet till institutet. Dessa medel bör bl. a. utnyttjas i det ovan skisserade samarbetet.

11.3 N"rin liv " till kulturutb te v rk amh

I utredningens direktiv sägs att storleken på enskilda insatser av typ Nya Sverige 88 ofta har tvingat fram komplicerade finan- sieringsmönster, bl. a. med ett större engagemang för departe- menten än vad SIK-utredningen förutsatt. Allt oftare har en- skild och kommersiell finansiering (s. k. sponsring) blivit en förutsättning för genomförande av projekt och måste därför sam- ordnas med den statliga. Utredningen har därför haft i uppdrag att granska denna verksamhet.

Näringslivets stöd till kulturlivet i Sverige har under senare år varit föremål för en omfattande diskussion, trots att stödet hittills haft en relativt blygsam omfattning. Det finns en lång tradition bland svenska företag att stödja kulturverksamhet för företagets egna anställda t. ex. till olika kulturföreningar på arbetsplatsen. Den diskussion som förts under senare tid har rört det stöd som ges till kulturinstitutioner o. dyl. för att uppnå en PR-effekt för företaget i fråga. Denna typ av kultur- sponsring i Sverige har uppstått i huvudsak under 1980-talet och kan delvis sättas i samband med att ökningarna av de offentliga anslagen till kulturinstitutionerna har varit be- gränsade. Samtidigt har kraven på utveckling och förnyelse ökat. För att kompensera uteblivna offentliga medelsökningar har vissa kulturinstitutioner vänt sig till sponsorer. Man kan spåra ett växande intresse från många företrädare inom närings- livet att stödja kultur. Alltfler företag tycks också börja ut— forma en policy för sitt kulturstöd.

Regeringens syn på kultursponsring redovisades senast i budget-

propositionen 1984 bil. 10. Där uttalade kulturministern bl. a. att det inom vissa områden, exempelvis industriminnesvården och kultur i arbetslivet, kan vara motiverat att företagen stöder eller helt svarar för kulturverksamheten, medan det inom andra områden kan innebära en risk för snedvridning av kulturinstitu- tionernas verksamhet. Kulturministern ansåg att "det kan vara naturligt att näringslivet eller andra sponsorer går in i och medverkar i olika projekt. Det är emellertid viktigt att staten och kommunerna behåller ansvaret för kulturens basresurser så att institutionerna kan agera självständigt gentemot intressen

utifrån."

Man kan konstatera att intresset i Sverige för näringslivsstöd har intill de senaste åren varit mer begränsat än på de flesta håll i Västeuropa. I England och USA har näringslivsstödet fått en betydande omfattning. I båda dessa länder har samhällsstödet till kultur minskat avsevärt de senaste åren. I England stimu- leras näringslivets insatser genom avdragsrätt för gåvor och stöd. Vidare kompletterar staten näringslivets stöd genom att lova ett bidrag av samma omfattning som det företaget ger till en kulturinstitution. Ett likartat system finns i USA. Det finns risk för att samhället genom detta system förlorar möj- ligheten att styra stödet till de mest angelägna områdena. I Frankrike får företagen göra avdrag för maximalt 2 procent av omsättningen till organ av allmänt och kulturellt intresse. Vidare får man dra av för sådana kostnader som kan hänföras till PR. I Frankrike kombineras utbyggda näringslivsinsatser med kraftigt ökade statliga och kommunala insatser.

I ett par länder har företagen bildat särskilda organisationer för kultursponsring. Så är fallet i t. ex. England där organi- sationen ABSA (Association for business sponsorship in the arts) har ca 200 medlemmar bestående av större och medelstora företag. ABSA ger råd och stöd till både företag och kultur- institutioner. I Frankrike heter näringslivets intresseorgani- sation för kultursponsring ADMICAL (Association pour le

Développement du Mécénat Industriel et Commercial). Ca 100 företag är anslutna till organisationen. I Norge har en privat sammanslutning, kallad Norsk Forum tillkommit som enligt stif- tarna skall driva på och ge ideer åt norgepresentationen inkl. kulturverksamhet i utlandet. Några av de stora företagen och bankerna i Norge ingår i Norsk Forum. Det har visat sig att verksamheten inte har kunnat finansieras med privata medel utan stiftelsen har måst begära bidrag för verksamheten hos de rege- ringsorgan som Norsk Forum avsågs stödja. I Sverige arrangerade Industriförbundet 1985 en resa till London för att studera kul— tursponsring. Sedan dess har deltagarna i denna grupp, den s. k. "Londongruppen", som representerar svenska företag och kulturinstitutioner, träffats och diskuterat aktuella frågor om kultursponsring.

Utredningen kan konstatera att i Sverige är den ekonomiska om- fattningen av näringslivets stöd till kulturverksamhet mycket begränsad i förhållande till de statliga kulturinstitutionernas budgetar. Det typiska för näringslivets stöd till dessa insti- tutioner är att det inte är fråga om långsiktiga åtaganden utan om enskilda projekt. Det kan röra exempelvis bidrag för att ge— nomföra ett gästspel. En annan stödform är förlustgarantier. En form ges in natura t. ex. i form av transporter av personal, utställningar eller föremål. Det normala är att sponsorstöd till de statliga kulturinstitutionerna ges på villkor att före— tagets namn omnämns i kataloger, program och pressinformation.

I det internationella kulturutbytet är näringslivsstödet till statliga kulturinstitutioner fortfarande av liten omfattning, men en viss ökning har skett under senare år. Den statliga kul- turinstitution som har störst erfarenhet av stöd från närings- livet är statens konstmuseer.

Det främsta exemplet på samarbete inom kulturområdet mellan stat och näringsliv är den stora satsningen på Nya Sverige-ju—

biléet i USA 1988, där staten står för 10 milj. kr av kostna- derna och näringslivet för minst det femdubbla.

Det bör vara ett naturligt intresse för näringslivet att bidra till att svenskt kulturliv kan visa upp sig utomlands. Inte minst med tanke på det PR-värde ett kulturevenemang kan med- föra. Utredningen är positiv till stöd från näringslivet till kulturverksamhet över gränserna. Stödet kan ta sig olika for— mer. Vid sidan av direkta ekonomiska bidrag ges ofta stöd i na- tura såsom fria resor och transporter samt försäkringar. Sär- skilt värdefullt är hjälp till resor. Nationella flygbolag världen runt har för vana att ställa resor och transporter till förfogande för sitt lands kulturliv. SAS har många gånger bi- dragit på detta sätt. Ett ökat stöd skulle vara av stor bety- delse för det nordiska kulturlivet.

De här redovisade olika typerna av näringslivsstöd innebär en- ligt utredningens bedömningar ingen risk för att inkräkta på kulturlivets frihet och oberoende. Man bör dock hålla i minnet att näringlivets intresse av att stödja kulturutbyte i första hand är kopplat till den etablerade kulturen. Sverige måste emellertid också ha råd att utomlands visa prov på det som är annorlunda, oprövat och ibland kontroversiellt. Näringslivets stöd kan således aldrig ersätta de offentliga anslagen.

11.4 Inf rm i n kn 1 in r 11

Ett nytt område, som även kommer att beröra Sverigeinforma- tionen är den nya informationsteknologin. Genom de många och allt bättre databaserna, de bättre kommunikationerna och sprid- ningen av små dataenheter blir den nya teknologin ytterligare ett instrument för att sprida Sverigeinformation.

Utredningens direktiv tar inte upp denna fråga. Utredningen har dock funnit det vara nödvändigt att mycket kort peka på vissa

utvecklingstendenser inom informationsteknologin samt under— stryka behovet av att en svensk myndighet har ett ansvar för att följa utvecklingen på detta område.

Sedan 1950-talets senare del har det skett en snabb utveckling inom datortekniken. Man är allmänt överens om att denna utveck- ling kommer att få stor betydelse inom en rad samhällssektorer. även om uppfattningarna går isär om vilka effekterna blir. En rad forskare och samhällsdebattörer har diskuterat utvecklingen och fört fram teorier om ett framtida informationssamhälle. Någon klar, allmänt omfattad bild av detta informationssamhälle finns inte.

Idag görs i Sverige, liksom i världen, stora satsningar på att främja informationsteknologisk utveckling. Såväl stat och andra offentliga aktörer som olika privata intressenter ligger bakom

satsningarna.

Den utveckling som nu pågår visar att olika tekniska hjälpmedel kan få många tillämpningar också inom kultur- och information- sutbytet och detta trots bristerna idag. Dagens svårigheter, särskilt vad gäller den bristfälliga användarvänligheten, ger dock i sig anledning att betona att satsningar måste göras på forskning och utveckling för att efter hand förbättra de dator- baserde informationstjänsterna.

Här skall endast visas några olika funktioner där informations- teknologin kommer att få ökande betydelse, eller där dess ut- nyttjande ställer särskilda krav.

Ett exempel är ekonomisk information, som kan skapa goda förut- sättningar för exportfrämjande och varaktiga ekonomiska förbin- delser. Sådan information finns tillgänglig i t. ex. USA och Storbritannien och inom EG inom större sammanhållna system om— fattande också regelverk och förskrifter kring produkter resp. tull- och exportföreskrifter. Det är viktigt för svenskt nä-

ringsliv att få tillgång till dessa informationskällor, liksom det är angeläget att motsvarande svenska bestämmelser görs tillgängliga på samma sätt för att underlätta för t. ex. dem som önskar bedriva handel med Sverige.

Om Sverige vill utnyttja den europeiska databasmarknaden, måste vi också ge något i utbyte. Det är mindre fråga om betalning i pengar än om att vi måste vara beredda att till utlandet för— medla faktainformation som rör svenska förhållanden, såsom resultat från i Sverige utförd forskning och utvecklingsarbete.

När det gäller att få tillgång till forskningsresultat och an- nan faktainformation, är det ofta nödvändigt att kunna utnyttja de datorbaserade informationskällor som byggs upp i andra län- der. Vi måste i Sverige anpassa oss till detta och erbjuda mot— svarande svensk information på samma sätt.

Andra åtgärder för att underlätta tillgången på informationen i databaserna blir också nödvändiga. Så måste t. ex. väl funge— rande kommunikationsnät byggas upp. Kontakter och i vissa fall formaliserade överenskommelser eller avtal måste ingås. Ett exempel där detta har skett är det arbete som sedan slutet av 1970-talet utförts inom EG för att bygga upp ett europeiskt databasnät, Euronet/DIANE. Sverige anslöt sig till detta nåt år

1982.

De nämnda kraven stryks särskilt under av den intensifiering av erfarenhetsutbytet som blir följden av den fortsatta integra- tionen i Västeuropa, bl. a. inom ramen för EUREKA—samarbetet.

Samarbetet inom EG kring informationsfrågor har bedrivits med stora stödinsatser under ett antal år. Inom ett särskilt pro- gram försöker man sedan några år skapa en "common information market", med betoning av bl. a. näringslivets och den offent— liga sektorns informationsbehov. Parallellt härmed har också överväganden och förberedelser gjorts för att etablera ett ut-

byggt samarbete mellan bibliotek i Europa, bl. a. genom utnytt- jandet av modern dator- och kommunikationsteknik. Det är ange- läget att Sverige kan delta i detta arbete framöver.

Ett uppdrag gavs 1985 till delegationen för vetenskaplig och teknisk informationsförsörjning (DFI) att förhandla fram ett avtal om fortsatt samarbete mellan Sverige och EG som fortsätt— ning av Euronet-avtalet. I grunddragen har man kommit fram till enighet om ett sådant avtal, som avser inte bara anslutning till ett databasnät utan också en ram för informationsutbyte och gemensamt utvecklingsarbete. Det är nödvändigt att någon annan instans får ett ansvar för att avsluta detta uppdrag och sedan svara för det löpande samarbetet inom avtalets ram när DFI läggs ner med utgången av juni 1988.

Informationsteknologiska hjälpmedel får allt mer ökande bety- delse som medel för kommunikation och kontakter mellan forska- re, kulturarbetare, administratörer m. fl. Detta gäller såväl inom dessa yrkesgruppers egna arbetsområden som för dem som di- rekt arbetar med information och kulturutbyte med utlandet.

De tänkbara åtgärderna, eller snarare de områden där arbete framöver måste utföras, kan indelas i två grupper. Det gäller dels att följa utvecklingen inom informationsteknologin, stimu- lera och stödja eller initiera forskning och utveckling inom området i Sverige, och dels att etablera informationstjänster av denna art i Sverige på ett sådant sätt att de kan utnyttjas även inom information och kulturutbyte med utlandet. Det bör ankomma på universitets- och högskolämbetet (UHÄ) att ta ansvar för att så sker i samarbete med berörda institutioner såsom forskningsrådsnämnden, styrelsen för teknisk utveckling och kungl. biblioteket.

När det gäller utvecklingen inom databasområdet, finns idag inte någon myndighet med särskilt ansvar för detta. Enligt den uttalade sektorsprincipen följer att en rad myndigheter skall

ansvara för att information inom deras resp. ansvarsområde - däribland också information som är speciellt relevant inom in- formationen och kulturutbytet - görs tillgänglig.

När det gäller utnyttjande av informationsteknologi för den specifika Sverigeinformationen bör detta naturligen vara en uppgift för Svenska institutet, som en del av dess ansvar för Sverigeinformationen.

EKONOMISK SAMMANSTÄLLNING

Enligt utredningens direktiv skall alla förslag till resurs- förstärkningar åtföljas av förslag till finansiering. Utred- ningen har under sitt arbete utgått från att de ekonomiska insatser som föreslås skall göras genom omdisponeringar inom områdena Sverigeinformation och kultursamarbete. De i detta betänkande föreslagna ekonomiska omdisponeringarna uppgår till sammanlagt drygt 25 milj. kr. i 1987/88 års anslagsnivå. Där— till kommer förslag till personalförändringar. Dessa rör dels vissa förändringar inom ramen för utrikesrepresentationen dels möjligheter att under perioder placera tjänstemän från utrikes- departementet på annan arbetsplats än den ordinarie.

Utredningens förslag till omdisponeringar kan delas upp i två grupper. Den första gruppen avser överflyttning av specifika arbetsuppgifter och ansvar från ett organ till ett annat. Den andra gruppen avser direkta omprioriteringar i den betydelsen att resursökningar till en verksamhet finansieras genom ner-

dragningar av en annan.

När det gäller den första gruppen har utredningen haft som mål— sättning att -i enlighet med sina direktiv - föreslå former för en effektiv och rationell användning av tillgängliga resur- ser genom att förtydliga och renodla berörda organs uppgifter och ansvar inom den allmänna Sverigeinformationen.

Den andra gruppen avser huvudsakligen ökat stöd till kulturut— byte. Utredningen skulle helst, bl. a. med hänvisning till för- slagen i motsvarande utredningar i Danmark, Norge och Finland, velat föreslå denna resursförstärkning som reform. Utredningen anser att om kulturutbytet inte får reellt ökade möjligheter att utvecklas är risken stor att kulturlivet kommer att sacka efter övriga delar av samhället, där de internationella kontak-

terna anses självklara och medel också finns tillgängliga i or- ganisationer, institutioner, företag och näringslivets olika sammanslutningar. Enligt utredningens bedömningar föreligger det inte några möjligheter att omdisponera medel från stödet till den nationella kulturverksamheten till internationella ändamål. Utredningen har därför övervägt olika alternativ inom ramen för de totala resurserna till Sverigeinformation och kul- tursamarbete. Det har tidigare framhållits att ett aktivt kul- turutbyte också har ett betydande allmänpolitiskt värde och är särskilt betydelsefullt för den svenska utrikeshandeln och den internationella turismen. Det finns skäl att anta att ökade medel till kulturutbyte indirekt får positiva effekter för svensk export och medför ökad turism. Däremot anser utredningen att det inte finns anledning att räkna med ökat stöd från nä- ringslivet till kulturutbytesverksamhet. Det stöd som för när- varande lämnas från näringslivet avser enskilda projekt och inte långsiktiga åtaganden.

De alternativa finansieringsmöjligheter, som utredningen före- slår bör övervägas för att få fram ökade resurser till kultur- utbyte, rör nerdragningar av anslagen under utrikesdepartemen- tets huvudtitel till E2 Exportfrämjande verksamhet och DZ Sveriges Riksradios programverksamhet för utlandet; vidare bör övervägas vissa besparingar på fackdepartementens interna- tionella sekretariat.

GRUPP 1

ÖVQFIÖLIEQJM uppgifter._au51at och resurser Fråga

. överföring av A- och B—anslag från anslaget (UD) D3 övrig information om Sverige i utlandet till anslaget 01 Svenska institutet

. Överföring av medel för tidskrifterna Sweden Now (1 811 + 1 700), Inside Sweden (300) och Ambio (185) från anslaget (UD) D3 övrig information om Sverige i utlandet och anslaget EZ Exportfrämjande verksamhet till Dl Svenska institutet

. Placering av fem tjänster (tre handläggare och två assistenter) från utrikesdepartementets informations- byrå till Svenska institutet för handläggning av bl. a. frågor under 1 och 2 ovan.

. överföring av medel för allmän handelsfrämjande information från anslaget (UD) E2 Exportfrämjande verksamhet till 01 Svenska institutet

. överföring av medel för allmän turismfrämjande information från anslaget (Jo) I2 Stöd till turism och rekreation till (UD) Dl Svenska institutet

QRQPP 2

QmeriOLitetingar

l. Förstärkning av kulturhuset i Paris avseende - verksamhetsmedel 400 - en tjänst (kostnad har ej beräknats) genom överföring av resurser från Swedish Information Service i New York anslaget (UD) Al utrikesförvaltningen till 01 Svenska institutet

2. Inrättande av två kulturattachétjänster, en på - ambassaden i Moskva och en vid EG-delegationen i Bryssel genom överföring från Swedish Information Service i New York (omprioriteringar inom anslaget Al utrikesförvaltningen)

3. Permanentning av engångsanvisning för varaktig för— 350 stärkning av bidraget till Inside Sweden genom överföring av medel från anslaget (UD) D3 övrig Infor- mation om Sverige i utlandet till Dl Svenska institutet

4. ökade medel för forskares utlandsresor genom om— 100 prioritering inom ramen för utbildningsdepartemen- tets budget till anslaget (UD) 01 Svenska institutet

helena (1 000- tal kr.)

. ökade medel till internationellt kulturutbyte av— 9 225 seende - statens kulturråds bidragsmedel under anslaget (5 000) (U) Hl Kulturellt utbyte med utlandet - Svenska institutet för bl. a. gästspel under an- (1 000) slaget (U) Hl Kulturellt utbyte med utlandet - Svenska institutet under anslaget (UD) 01 (3 225) Svenska institutet

. ökade medel till svenskundervisning i utlandet avseende - Svenska institutets verksamhet under anslaget (UD) 01 Svenska institutet - Riksföreningen Sverigekontakt under anslaget (U) Hl Kulturellt utbyte med utlandet

. ökade medel till Ingenjörsvetenskapsakademien för utbyte med länderna i östeuropa under anslaget 03 övrig information om Sverige i utlandet

. Placering av en tjänsteman från utrikesdepartementet på vardera fackdepartementens internationella sekretariat

. Omorganisation av Swedish Information Service i New York så att generalkonsuln leder verksamheten och kulturrådstjänsten i Washington flyttas dit

När det gäller finansieringen av förslagen under grupp 2 punk— terna 5-7 (totalt 10 milj. kr.) vill utredningen aktualisera tre alternativ. Omprioriteringar kan göras genom nerdragning av anslagen under utrikesdepartementets huvudtitel till E2 Export- främjande verksamhet och DZ Sveriges Riksradios programverksam- het för utlandet. Utredningen har vidare i avsnitt 8.9 redovi- sat möjliga besparingar inom fackdepartementens internationella sekretariat.

För översiktlighetens

Fråga

Sverigeinformation

överföring av A- och B- anslag fran UD-info till Svenska institutet

överföring av ansvar och medel för

— allmän handelsfrämjande information

- allmän turismfrämjande information

Överföring av medel för tidskrifterna Sweden Now (1 811 + 1 700), Inside Sweden (300) och Ambio (185)

Permanentning av engångs— anvisning för varaktig för- stärkning av bidraget till Inside Sweden

Förstärkning av kultur- huset i Paris

- verksamhetsmedel

- en tjänst (se nedan)

skull

redovisas här också utredningens förslag enligt de huvudsakliga arbetsområdena Sverigeinforma— tion, kultursamarbete samt utbildning och forskning.

belopp (1 000- tal kr)

6 045

från anslag

(UD) D3 övrig information om Sverige i utlandet

(UD) E2 Exportfrämjan- de verksamh. (Jo) 12 Stöd t. turism o. rekreation

(UD) 03 övr. info. om Sverige i utl.

(UD) Ez Exportfräm- jande verk- samhet

(UD) D3 Övr. info. om Sverige i utl.

(UD) Al Utri- kesförvaltn. (SIS i New York)

Förslag till ömöispöneringar

till anslag

(UD) Dl Svenska institutet

(UD) Dl Svenska institutet (UD) Dl Svenska institutet

(UD) 01 Svenska institutet

(UD) Dl Svenska institutet

(UD) Dl Svenska institutet

(UD) Dl Svenska institutet

Förslag till ömöispöneringar belopp från anslag till anslag (1 000- tal kr)

KUItursamatbete

Ökade medel till interna- Alt. (U) Hl Kul- tionellt kulturutbyte ]. (UD) EZ turellt ut- - statens kulturråd 5 000 Exportfrämj. byte m. - Svenska institutet 4 225 verksamhet utlandet

Z. (UD) D2 1. statens Sveriges kulturråd Radios pro- (5 000) gramverksamh. 2. Svenska för utlandet institutet 3. Departemen- (1 000) tens interna— (UD) Dl tionella sek- Svenska retariat institutet (3 225) 9 225 Utbiidning_och_forskning ökade medel till Svenska se alt. under (UD) Dl institutet och Riksföre- ökade medel t. Svenska ningen Sverigekontakt interna- institutet - svenskundervisning 575 tionellt kul— (500) turutbyte (U) Hl Kulturellt utbyte m. utlandet t. Riksföre- ningen Sverige- kontakt (75) - forskares utlandsresor 100 omprioritering (UD) Dl inom U Svenska institutet ökade medel till Ingenjörs— 200 se alt. under (UD) D3 vetenskapsakademien ökade medel övrig in-

till interna- formation tionellt kul- om Sverige turutbyte i utlandet

513139 rötande eegsgnaltötändtingar

Utredningen föreslår att

fem tjänster (tre handläggare och två assistenter) från utrikesdepartementets informationsbyrå placeras på Svenska institutet

kulturhuset i Paris förstärks genom att en tjänst förs från SIS i New York till CCS i Paris

två kulturattachétjänster inrättas, en på ambassaden i Moskva och en vid EG-delegationen i Bryssel genom överföring från SIS i New York

SIS i New York omorganiseras så att generalkonsuln leder verksamheten och kulturrådstjänsten i Washington flyttas till SIS

fackdepartementens internationella sekretariat kompletteras genom att en tjänsteman från utrikesdepartementet placeras på varje sekretariat samtidigt som vissa rationaliseringar kan göras på dessa.

Särskilt yttrande av utredningens sakkunniga Bo Leander och Kjell Nyman

De förslag som utredningsmannen presenterar är inriktade på att göra vissa organisatoriska och budgetmässiga omfördelningar inom en existerande ram. Det är visserligen en rimlig budget- mässig utgångspunkt men utredningen missar därigenom de möjliga förändringar inom det utredda området som kan ge upphov till nya lösningar också på det finansiella området.

Utredningen saknar vidare klara linjer vad gäller de nuläges- beskrivningar som skulle kunna ge uppslag till möjliga lös- ningar av problem och därvid mer förutsättningslösa och dyna— miska probleminventeringar. Utredningsmannens förslag är såle- des låsta av nuläget. En genomgripande analys i utredningen kunde ha medfört i egentlig mening helt andra slutsatser.

Utredaren har valt en traditionell metod att söka lösa sitt uppdrag. Dynamiken inom informations- och kulturområdet i lju- set av omvärldsförändringarna har därför inte tillräckligt fångats in. T.ex. har utvecklingen på de tekniska områdena - inte minst informationsteknologin - utvecklats väsentligt se— dan SIK-utredningen. De presenterade förslagen är vidare ofta svagt motiverade och den bakomliggande analysen är inte sällan ytlig. Alla förslag till anslagsförändringar bör givetvis argu- menteras utförligt i utredningstexten. Så är inte fallet med t.ex. de ca 10 milj. kr. statliga medel som föreslås för ökat kulturutbyte. På samma sätt är de föreslagna överföringarna från andra anslag inte motiverade i utredningsmaterialet. Utredningens förslag i detta avseende tillbakavisas.

Utredarens grundtanke är uppenbarligen att det inte finns några andra finansieringskällor för ökade kultursatsningar än stat— liga bidrag. I ambitionen att öka de kulturella resurserna har anslag från andra områden: export- och turistfrämjande, radions

utlandsprogram och regeringskansliets internationella sekre- tariat föreslagits få bidra. Till detta kommer enligt vår me- ning den genom åren upplevda snedfördelningen inom Svenska ins- titutet mellan allmänna informations- och kulturutbytesinsat- ser, till förmån för den senare verksamheten. En gängse och troligen allmän uppfattning om Svenska institutet är att insti- tutets primära uppgift är att informera om Sverige. I detta ut- bud har givetvis kulturutbytet en given plats, men inte givet dominerande.

Frågan om samverkan inom den s.k. gråzonen mellan dels allmän, dels kommersiell och turistinriktad information borde vara en av utredningens huvudpunkter. Tänkbara lösningar borde ha präg- lats av nya former för samverkan mellan Svenska institutet, exportrådet och turistrådet samt möjligheten att sprida allmän information om Sverige i utlandet.

Behovet av att samordna allmän Sverigeinformation med export- och turistfrämjande information inom den s.k. gråzonen under- ströks av SIK-utredningen. Det kan konstateras att detta samråd inte fungerat helt tillfredsställande. Det hade därför varit värdefullt att i utredningen närmare analysera varför detta samarbete inte fungerat. Utredningen borde ha redovisat möjlig— heter att söka lösa detta problem på ett dynamiskt sätt. Utbu- det av allmän Sverigeinformation kan förbättras liksom mark- nadsföringen av institutets material och tjänster. Ett bättre marknadsförings- och distributionssystem skulle vidare ge vik- tiga signaler om hur denna information närmare borde utformas. Ett sådant system skulle med säkerhet också skapa helt andra förutsättningar för finansiering av denna typ av information. Samråd med exportrådet och turistrådet vore här av intresse snarare än "statiska" överföringar av medel. Medel för kompe— tensuppbyggnad vid Svenska institutet inom gråzonsområdet bör kunna tas från tidskriftsstödet.

Utgångspunkten att tidskriftsstödet till tidskrifterna Sweden

Now, Inside Sweden och Ambio överförs till Svenska institutet är rimlig. Däremot kan det starkt ifrågasättas om stödet även i fortsättningen skall utdelas till samtliga dessa tidskrifter i nuvarande form. Det bör övervägas om verksamheten med samhälls- stödd information bäst tillgodoses genom tidskrifter. Sweden Now's vikande prenumerations- och annonsförsäljning under se— nare år gör att dess fortsatta existens bör ifrågasättas. Av totalt föreslagna överföring om ca 4,2 milj. kr. bör den andel som faller på Sweden Now istället överföras för att förstärka "gråzonsinformationen" inom institutets allmänna Sverigeinfor— mation (ca 3,5 milj. kr.).

Svenska institutet är en organisation som åtnjuter högt för- troende såväl för den allmän- som specialinformation som insti- tutet förmedlar. Svenska institutets produktion är efterfrågad och anses allmänt korrekt, utan propagandasyften eller att den har kommersiell marknadsföringspåverkan. Enligt Svenska insti- tutet är dess publikationer så uppskattade och efterfrågade av bl.a. näringslivet att institutet inte marknadsför sina produk- ter eftersom institutet inte kan möta efterfrågan. Produktionen kan dessutom anses ha en auktoriserad prägel, som inte minst i internationella jämförelser är ovanlig. Institutet har dessutom ambitioner att utvidga med informationsområden som har intresse för Sverigebilden. Dessa områden kan inte tillgodoses på grund av bristande ekonomiska resurser, personal m.m. Det värde Svenska institutets produktion och tjänster har är en garant för objektiv Sverigeinformation som väl skulle kunna komplet- tera annan mer kommersiellt inriktad information, dvs. täcka gråzonen. Ökade resurser kan tillskapas genom uppdragsverksam- het och marknadsanpassad försäljning utan att Svenska institu- tets objektivitet i produktionen, eller dess auktorativa prä- gel, förloras.

Resursfördelningen inom Svenska institutet i dag ger mindre förutsättningar att lösa gråzonsproblematiken, vilket skulle fordra en klar omprioritering av institutets resurser. Enligt

de av statsmakterna givna förutsättningarna för Svenska insti- tutets roll på kulturutbytessidan skall institutet som ser— vice- och kontaktorgan bistå i förhandlingar och/eller teknisk medverkan. De internationella kontakterna skall initieras och drivas av institutionerna själva. Samhällets stöd grundas på principen att innehåll och inriktning fritt bestäms av de ins- titutioner, organisationer och enskilda som verkar inom kultur— området, t.ex. statens kulturråd som har särskilda resurser för bidrag till internationellt utbyte.

Svenska institutet är det naturliga centrala organet för den allmänna Sverigeinformationen i utlandet. Kostnaderna för en utökad informationstjänst vid Svenska institutet bör täckas av avgiftsuttag och försäljning av efterfrågade publikationer, tjänster m.m. som institutet producerar.

Verksamheten inom Svenska institutet bör i fråga om produk- tionsinnehåll och service till utlandsmyndigheter m.m. liksom för närvarande vara anslagsfinansierad. Härutöver borde Svenska institutet ges möjligheten genom ett s.k. 1 000- kr.—anslag reglera kvantiteten på sin produktion. dess prissättning i för- hållande till efterfrågan samt även distributionstjänster. För anslagets utnyttjande bör bl.a. föreskrifter ges som garanterar att medel används för t.ex. nya informationsområden som insti- tutet i dag ej ekonomiskt förmår täcka in. Till institutet kan förslagsvis en marknadsförings- och distributionsgrupp knytas. Naturliga kunder i denna verksamhet är exempelvis näringslivet, men även turist- och expertråden. Genom de av oss föreslagna medlen för kompetensuppbyggnad vid Svenska institutet och möj- ligheterna till ökad försäljning av produktionen bör Svenska institutet ges ekonomisk bas för ökad verksamhet och en lösning av gråzonsproblematiken.

Det är också vår uppfattning att de förslag utredningsmannen lägger rörande bl.a. ansvars- och anslagsförhållandena mellan utrikesdepartementets informationsverksamhet och Svenska insti-

tutet samt departementens internationella sekretariats rationa- lisering sannolikt inte kan beaktas förrän utredningen om utri- kesförvaltningens inriktning och organisation (UD 1987:O7) lagt sina förslag. Naturligen bör IKU-utredningens förslag i nämnda avseende samordnas med UD-förvaltningsutredningens kommande förslag. Frågan om Sveriges turistråds resp. Sveriges export- råds representation i Svenska institutets styrelse borde över- vägas. Även en förstärkning av näringslivets representation i styrelsen bör kunna övervägas. Ursprungligen vid Svenska insti— tutets bildande år 1945 var förhållandet att staten och nä— ringslivet var bidragsgivande parter.

Sammanfattningsvis föreslår vi att - de föreslagna utökade satsningarna på kulturutbyte måste tillbakavisas på grund av att de är otillräckligt motiverade och leder till bl.a. oacceptabla finansiella omprioriteringar

- tidskriftsstödet utnyttjas på ett mer rationellt sätt

- förslag angående gråzonsinformation ges en annan och mer dynamisk utformning vid Svenska institutet.

Bo Leander Kjell Nyman Departementsråd Kansliråd Utrikesdepartementets Jordbruksdepartementet

Handelsavdelning

&

Kommittédirektiv && res

Dir 198635

Översyn av de statliga insatserna inom det svenska kul- tur- och informationsutbytet med utlandet

Dir 198635 Beslut vid regeringssammanträde 1986-12-11.

Chefen för utrikesdepartementet, statsrådet S. Andersson, anför efter samråd med statsrådet Gradin, chefen för utbildningsdepartementet, statsrådet Bodström, statsrådet Göransson och statsrådet Lönnqvist.

Mitt förslag

Jag föreslår att en särskild utredare tillkallas för att kartlägga hur de av riksdagen fastlagda riktlinjerna för det allmänna informations- och kultur- utbytet med utlandet tillämpats i praktiken. Kartläggningen skall också avse hur Sverige-informationen inom övriga områden hittills fungerat. Utredaren skall mot denna bakgrund belysa framtida behov samt lämna förslag till en effektivare resursanvändning genom omprioriteringar och omdisponeringar av tillgängliga resurser.

Bakgrund

Regeringen bemyndigade år 1977 chefen för utrikesdepartementet att tillkalla en särskild utredare (UD l977:01) för att se över frågan om det svenska kultur- och informationsutbytet med utlandet (SIK-utredningen). Utredaren avlämnade i september 1978 betänkandet (SOU 1978:56) Kultur och information över gränserna.

[ proposition 1978/79:147 föreslog regeringen förstärkta insatser för Sveriges informations- och kulturutbyte med utlandet. Propositionen byggde i huvudsak på de förslag som lämnats av SIK-utredningen. Vid riksdagsbe- handlingen fastlades de av regeringen föreslagna riktlinjerna (UU 1978/79:31 och KrU 1978/79:31 samt rskr. 347 och 348).

Det finns nu behov av dels en utvärdering av den av riksdagen behandlade verksamheten, dels en genomgång av samspelet med verksamheter som inte omfattades av beslutet. Det är därför angeläget att företa en översyn av den statliga Sverige-informationen till utlandet.

För ett modernt samhälle är kontakterna över gränserna av avgörande betydelse för den politiska, ekonomiska, sociala och kulturella utvecklingen. Impulser utifrån är ett livsvillkor för svensk forskning och svenskt kulturliv. Ett intensivt kultur- och erfarenhetsutbyte skapar bättre förutsättningar såväl för vår egen utveckling som för samverkan med andra folk och kulturer.

Sverige är ett land inom ett litet språkområde. Vi möter därför större barriärer än många andra mindre länder som tillhör större språkområden. För att Sverige aktivt och på bred bas skall kunna delta i det internationella informations- och kulturutbytet fordras därför mer insatser än vad som krävs av många jämförbara länder.

Information om Sverige i utlandet omfattar en mångfald olika kontakter och verksamheter. Syftet är att sprida kännedom om det svenska samhället samt väcka intresse och förståelse för Sveriges syn på olika samhällsfrågor. Det är ett utrikespolitiskt intresse att svenska ståndpunkter vinner gehör i utlandet. I ett kärvt internationellt läge är informationen om Sverige en viktig del av svensk utrikespolitik.

Det krävs en aktiv insats för att få ta del av den intensifiering av erfarenhetsutbytet som blir följden av den fortsatta ekonomiska integratio- nen i Västeuropa, bl. a. inom ramen för EUREKA-samarbetet, där såväl EG- som EFTA-länderna deltar. Eureka-samarbetet syftar till att genom gemensamma satsningar förstärka den europeiska kompetensen och konkur- renskraften på det högteknologiska omrädet. Uppföljningen av den europe- iska säkerhets- och samarbetskonferensen (ESK) ställer ökade krav på mångsidiga kontakter i Europa. Ökade kontakter med länderna i tredje världen ställer allt större krav på kunskap och förståelse för andra länder och kulturer.

De internationella kontakterna på samhällsinformationens och kulturut- bytets område spelar en central roll i det svenska samhället. Allt fler svenskar tar aktiv och personlig del i olika former av internationellt samarbete och utbyte och från många håll efterfrågas svensk medverkan och kunskap om förhållanden i Sverige.

Även för den svenska utrikeshandeln iir kultur- och informationsutbytet viktigt. Kunskaper om Sverige och svenskt samhällsliv är av stor betydelse för att skapa goda förutsättningar för exportfrämjande och varaktiga ekonomiska förbindelser.

Mellan turismen och kultur— och informationsutbytet föreligger en växelverkan. En tydligare Sverigebild i utlandet ökar intresset för vårt land som turistmål. Men det omvända gäller också; ökar turismen och de personliga erfarenheterna av Sverige, växer även kretsen av mottagare och spridare av Sverige-informationen i utlandet.

Sverigebilden utomlands påverkas av informations- och kulturinsatser från många olika håll. De statliga insatserna, som främst avser att komplettera bilden av Sverige, kanaliseras via UD:s informationsbyrå och de svenska utlandsmyndigheterna, Svenska Institutet, Sveriges Riksradios utlandspro- gram, Statens kulturråd, Sveriges turistråd samt Sveriges exportråd.

Hur utredningen bör bedrivas

Utredaren bör kartlägga hur omfattningen av de inom området verksam- ma organens insatser utvecklats och i vilken mån samverkan förekommer dem emellan. Utredaren bör också med bistånd från berörda utlandsmyn- digheter visa hur de olika satsningarna uppfattas samt kan effektiviseras genom bättre samordning och omdisponering av resurser.

Inom ramen för dessa allmänna riktlinjer bör utredaren särskilt beakta följande:

1. Statliga medel för kulturellt utbyte utgår dels direkt till vissa större kulturinstitutioner, dels via Statens Kulturråd och Svenska Institutet till institutioner, fria grupper och enskilda kulturarbetare. Inom vissa områden finns särskilda organ för ändamålet, exempelvis nämnden för utställningar av svensk konst i utlandet (NUNSKU) som anordnar konstutställningar i utlandet. Utredaren skall redovisa hur de statliga medlen fördelas mellan dessa olika kategorier, hur stora de ordinarie anslagen varit för ändamålet och hur de använts, samt i vilken utsträckning och för vilka syften olika anslag utgått. Kartläggningen bör belysa utvecklingen sedan riksdagens behandling av SIK-propositionen. I den mån det är möjligt bör kostnadsutvecklingen för olika typer av utbyte också belysas. Vidare bör göras en bedömning av om de insatta resurserna givit de avsedda effekterna.

2. Vissa statliga medel har avsatts för allmänt handelsfrämjande informa- tion enligt förslag av utredningen om kommersiell information till utlandet, den s. k. KUL-utredningen (Ds H l980:4). Utredaren bör kartlägga omfattningen, inriktningen och effekterna av den verksamhet som finansieras med dessa medel.

3. Sverigebilden utomlands påverkas också i hög grad av marknadsföring- en av turism till Sverige samt av det exporterande näringslivets marknads- föring. I viss utsträckning har försök gjorts att samordna dessa insatser under

senare tid.

Utredaren bör i dessa avseenden belysa denna samordning och samspelet mellan turistinformationen och t. ex. allmänna eller kulturella informations- insatser.

4. Storleken på enskilda insatser (Scandinavia Today, Nya Sverige, deltagande i världsutställningar, gästspel med större ensembler) har ofta tvingat fram komplicerade finansieringsmönster. bl.a. med ett större engagemang för departementen i den operativa verksamheten än vad SIK-utredningen förutsatt. Allt oftare har enskild och kommersiell finansie- ring (s. k. sponsring) blivit en förutsättning för genomförande av projekt och måste därför samordnas med den statliga. Utredaren bör kartlägga utvecklingen och omfattningen av denna verksamhet samt orsakerna till den. Vidare bör utredas vilka effekter som uppnåtts.

5. Svenska Institutets verksamhet finansieras huvudsakligen via anslag från UD:s informationsbyrå och över utbiIdningsdepartementets huvudtitel (H ] Kulturellt utbyte med utlandet). Omfattningen av den externa s. k. Uppdragsverksamheten har vuxit så kraftigt att den påverkar beslutsprocess- en inom institutet, eftersom olika regler gäller för hur medlen skall fördelas och styras. Detta har också påverkat Iänderinriktningen. Utredningen bör belysa effekterna av denna utveckling för institutets verksamhet. Översynen skall dock inte avse verksamhet som bekostas genom biståndsmedel.

6. UD:s informationsbyrå lämnar även bidrag till vissa mottagare för informationsinsatser av olika slag, exempelvis till Svensk-Internationella Pressbyrån, lngenjörsförlaget för tidskriften Sweden Now, Arbetarrörelsens Internationella Centrum för en försöksverksamhet med tidskriften Inside Sweden samt Kungliga Vetenskapsakademien för miljövårdstidskriften Ambio. Även dessa verksamheter bör granskas och i fallet Inside Sweden utvärderas enligt tidigare beslut.

7. Med stöd av statliga medel administrerar Svenska Institutet och lngejörsvetcnskapsakademin utbytesprogram med Östeuropa. Denna verksamhet hör granskas och utvärderas.

8. Utredaren hör även belysa den roll som utrikesförvaltningen och fackdepartementen spelar för den aktuella Sverige—informationen. Utredaren skall beakta kommitte'dircktiven (Dir 198425) till samtliga kommittéer och särskilda utredare angående utredningsförslagens inrikt- ning. Översynen bör vara slutförd före den 1 april l988.

Med hänvisning till vad jag nu har anfört hemställer jag att regeringen bemyndigar chefen för utrikesdepartementet

att tillkalla en särskild utredare — omfattad av kommittéförordningen (l976: ! l9) — med uppdrag att göra en sådan kartläggning och genomgång som jag nyss nämnt med åtföljande förslag.

att besluta om sakkunniga, experter, sekreterare och annat biträde åt utredaren.

Vidare hemställer jag att regeringen beslutar att kostnaderna skall belasta tredje huvudtitelns anslag A. lö Utredningar m. m.

Beslut

Regeringen ansluter sig till föredragandens överväganden och bifaller hans hemställan.

( Utrikesdepartementet)

Förteckning över Sveriges lönade utlandsmyndigheter samt ackrediteringar för de Stockholmsbaserade ambassadörerna per den I januari 1988.

[. Beskickningar

(sidoackrediteringsorter inom parentes)

Abidjan Gaborone (Lome'. Ouagadougou, Porto Novo) (Maseru) Abu Dhabi(*) Guatemala Addis Abeba (San Salvador, Tegucigalpa) (Djibouti) Haag Alger Hanoi Amman Harare Ankara Havanna Athén (Kingston) Bagdad Helsingfors Bangkok Islamabad (Vientiane, Rangoon) (Malé) Beirut Jakarta Belgrad Kairo (Tirana) (Khartoum) Berlin Kinshasa(') Bern Kuala Lumpur Bissau(*) Kuwait Bogotå (Abu Dhabi, Doha, Manama) (Panama) Köpenhamn Bonn Lagos Brasilia (Acera) Bryssel Lima (Luxemburg) (La Paz) Budapest Lissabon Buenos Aires (Bissau, Praia) (Montevideo, Asunciön) London Bukarest Luanda Canberra (Sao Tomé) (Honiara, Port Moresby, Port Lusaka Vila) (Lilongwe) Caracas Madrid (Bridgetown, Port of Spain) Managua Colombo(") (San José) Damaskus Manila Dar es Salaam Maputo Dhaka (Mbabane) Dublin Maseru(*)

Mexico

Monrovia(') Rom Montevideo(*) (Valetta) Moskva Santiago de Chile (Ulan Bator) Seoul Muscat(*) Singapore Nairobi (Bandar Seri Begawan) (Bujumbura, Kampala, Kigali) Sofia New Delhi Teheran (Colombo, Kathmandu, Thimpu) Tel Aviv Oslo (Nicosia) Ottawa Tokyo (Nassau) Tripoli Paris Tunis Peking Vientiane(*) (Pyongyang) Warszawa Prag Washington Preton'a Wellington PYOHSYBHZU) (Apia, Nuku Alofa. Suva) Quito Wien Rabat Reykjavik Riyadh (Muscat. Sana)

* beskickningen förestås av en t. f. chargé d'alTaires

Il. Delegationer

Sveriges ständiga representation vid Förenta nationerna i New York Sveriges ständiga delegation vid de internationella organisationerna i Ge- neve Sveriges nedrustningsdelegation (CD) i Geneve Sveriges delegation vid Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) i Paris Sveriges delegation vid de Europeiska gemenskaperna (EG) i Bryssel Sveriges delegation vid Europarådet i Strasbourg Sveriges delegation vid uppföljningsmötet i Wien till konferensen om sä- kerhet och samarbete i Europa (ESK)

III. lönade konsulat

a) Generalkonsulat b) Konsulat Barcelona Jeddah Berlin Las Palmas Chicago Mariehamn Frankfurt am Main Palma de Mallorca Hamburg Szczecin Hongkong Vancouver

Sveriges specialattachéer (september 1235)

KULTURATTACHEERIKULTURRÅD BONN

HELSINGFORS LONDON

OSLO (stationerad i Stockholm)

PARIS NASHINGTON

UTBILDNINGSRÅD PARIS (från 1988-02-01)

ATTAQHE FÖR TULL— OCH HANDELSPOLITISKA FRÅGOR BRYSSEL, EG-delegationen

FINANSRÅD BRYSSEL, EG-delegationen PARIS, OECD-delegationen NASHINGTON

LANTBRUKSRÅD

BONN sidoackrediterad i BERN och NIEN

BRYSSEL, EG—delegationen sidoackrediterad i PARIS OECD—delegationen

Bilaga 3

MOSKVA sidoackrediterad i NARSZANA

NAIROBI (stationerad i Stockholm)

ROM

NASHINGTON sidoackrediterad i OTTANA

ARBETSMARKNADSRÅD

BONN sidoackrediterad i BERN och NIEN

BRYSSEL. EG—deiegationen sidoackrediterad BRYSSEL, HAAG och PARIS

LONDON sidoackrediterad i DUBLIN

NASHINGTON sidoackrediterad i OTTANA

ARBETSMILJÖATTACHEER

BRYSSEL, EG—delegationen sidoackrediterad i PARIS

NASHINGTON sidoackrediterad i OTTANA

INDUSTRIATTACHE/INDUSTRIRÅD PARIS, OECD—delegationen

FÖRSVARSATTACHEER

BELGRAD (stationerad i Stockholm)

BERLIN sidoackrediterad i PRAG och NIEN

BERN sidoackrediterad i ROM

BONN CANBERRA (från hösten 1989) HELSINGFORS

KÖPENHAMN (stationerad Milostaben Kristianstad)

LONDON sidoackrediterad i Dublin och Haag

MOSKVA sidoackrediterad i Warszawa

NEW YORK. FN—delegationen OSLO

PARIS sidoackrediterad i MADRID

NARSZANA

NASHINGTON sidoackrediterad i OTTANA

Justitiedepartementet: UNIDROIT (lagharmonisering), UNCITRAL (handelsrätt). UNCTAD (sjörätt), Unesco/WIPO (upphovsrätt). EFTA—EG—förhandlingar om juridiskt samarbete, Europarådet (styrkommittén för rättsliga frågor, mänskliga rättigheter m. m.), OECD/IAEA (atomansvarighet), ICAO (lufträtt), IMO (sjörätt), EPO (patent), Nordiska ministerrådet.

Försvarsdepartemgntgt: FN (fredsbevarande styrkor m. m.) Nor— diska ministerrådet, ESK, Stockholmskonferensen och folkrätts— överenskommelsens uppföljning.

Socialdegartementet: FN/ECOSOC: kommissionen för social utveck- ling, kommissionen för mänskliga rättigheter, narkotikakommis- sionen, Wien-centret för humanitära och sociala frågor; UNICEF; NHO; ILO (såvitt gäller socialförsäkrings— och andra trygghets— frågor); Europarådet: tre fackministerkonferenser (familj—, hälso— och sjukvård, social trygghet), farmakopékommissionen, Pompidougruppen mot narkotika, handikappkommittén; OECD: Man— power and Social Affairs Committee (arbetsgruppen för social- politik); Nordiska ministerrådet.

Fingnsggpgrtgmgntgt: FN/UNCTAD; ECE; GATT; internationella valutafonden, Världsbanken; OECD: Economic Policy Committee med undergrupper, G—lO (de sju stora inom OECD samt Belgien. Neder— länderna och Sverige), Parisklubben (OECD-länder med fordringar på u—länder); EFTA:s ekonomiska kommitté; EG (bevakning och in- direkt medverkan); Nordiska ministerrådet.

KQmmunikgtiQnsdgpartgmgntgt: ECE:s transportkommitté, UNCTAD:s sjöfartskommitté; internationella luftfartsorganisa- tionen (ICAO), internationella sjöfartsorganisationer (IMO). internationella teleunionen (ITU), internationella postunionen

(IPU) och internationella järnvägsunionen (UIC); OECD: kommit— tén för vägforskning; Europeiska transportministerkonferensen (ECMT); EG (förhandlingar och bevakning rörande transport- frågor); Helsingfors-kommissionen om Östersjöområdets marina miljö; Nordiska ministerrådet.

Jordbruksdepartementet: FAO; UNCTAD; FN:s miljöprogram (UNEP); ECE:s jordbrukskommitté; UNDP (livsmedelsbistånd); världslivs- medelsrådet, internationella sockerorganisationen, interna— tionella veterådet m. fl. branschorgan; OECD: jordbrukskommit- tén och fiskerikommittén; EFTA (främst fiskerifrågor); GATTzs specialkommitté för jordbruksfrågor; EG (bevakning genom lant- bruksråd i Bryssel samt direkta förhandlingar på fiskeriområ- det); Östersjökommissionen (fiskeriförhandlingar); Nordiska ministerrådet. Anm; l) Jordbruksministern är nordisk samarbets- minister. Det nordiska samarbetet handläggs på utrikesdeparte— mentet. 2) Inom områdena ungdom, idrott och turism deltar jord- bruksdepartementet i internationellt samarbete på olika nivåer.

Utbilgnlggsdenagtementet: Unesco; UNDP (frågor om bl. a. ut- bildningsbistånd); OECD: utbildningskommittén. kommittén för

vetenskap och teknologi, det pedagogiska forskningscentret (CERI), programmen för skoluppbyggnadsfrågor och administration av högre utbildning; Europarådet: styrkommittén för utbildning och kultur. styrkommittén för mediefrågor, europeiska minister- konferenser inom utbildnings—, kultur- och medieområdena.; ESK s. k. "korg 3"—frågor); EFTA-EG (bl. a. frågor om rörlighet på utbildningsområdet); europeisk samverkan rörande bl. a. rymd-

och kärnforskning (ESA, CERN m. fl.); Nordiska ministerrådet.

Ar rkn r m : ILO, FN:s flyktingkommissariat;

OECD: Manpower and Social Affairs Committee (bl a sysselsätt- nings- och migrationsfrågor); Europarådet: styrkommittéerna för arbetsmarknadsfrågor, migrationsfrågor och jämställdhetsfrågor,

kommittéer för arbetsrätt m. m.; EFTA-EG (arbetsmarknads- och migrationsfrågor), Nordiska ministerrådet.

Bostadsdepartementet: UNCHS (Habitat) dvs. FN:s organ för sam- arbete och normgivning inom boende och bebyggelseområdet; ECE:s kommitté för boende, byggande och planering med undergrupper; OECD: Group on Urban Affairs, Project Group on Urban Land Mar— kets; Europarådet: europeiska planministerkonferensen; Nordiska ministerrådet.

Industridepartemgntet: UNIDO; UNCTAD; olika branschkommittéer inom ECE; OECD: kommittéerna för industriell utveckling, data samt vetenskap och teknologi; GATT (särskilt arbetsgruppen för statliga industriella stödåtgärder); EFTA; EG (bevakning av bl. a. kommittén för tekniskt-vetenskapligt samarbete, COST); Eureka (samarbete rörande högteknologisk produktutveckling mel— lan 19 europeiska länder); Nordiska ministerrådet.

Civilggpartementet: FN:s institut för administrativa vetenska- per (IIAS), ILOeaktiviteter på det personalpolitiska området; OECD—samarbete på dataområdet och rörande personalpolitik; Europarådets styrkommitté för regionala och kommunala frågor; Nordiska kommunministermöten, nordiskt samarbete på dataområdet

(NU-data).

Mi ”- h n r i

Energiområdet:

Internationella atomenergiorganet (IAEA) FN:s kommitté för för- nybara energikällor, ECE:s specialkommittéer på enerigområdet; IEA (OECD-ländernas energisamarbete); Nordiska ministerrådet.

Miljöområdet:

FN:s miljöorganisation (UNEP); ECE:s miljökommittéer (sva— vel— och kväveutsläpp m m); OECD:s miljökommitté med underkom— mittéer (bl. a. kemikalier); internationella naturvårdsunionen; Nordiska ministerrådet.

IKU-UTREDNINGEN CIRKULÄR>

l987-02—23

Samtliga lönade utlandsmyndigheter

översyn av de statliga insatserna inom det svenska kultur- och informatignsutbytet med utlandet

Utrikesministern har efter samråd med utrikeshandels—, kultur—, utbildnings- och ungdomsministrarna beslutat om en översyn av de statliga insatserna inom det svenska kultur- och informa- tionsutbytet med utlandet. Till utredare har kallats chefen för Statens Kulturråd. Göran Löfdahl.

Utredningen skall kartlägga hur de av riksdagen fastlagda rikt- linjerna för det allmänna informations— och kulturutbytet med utlandet (SIK-utredningen med följande proposition) har till- lämpats i praktiken. Direktiv och pressmeddelande bifogas.

Kartläggningen skall också avse hur Sverigeinformationen inom övriga områden har fungerat. Kultur- och informationsutbytet är också viktigt för den svenska utrikeshandeln. Kunskaper om Sverige och svenskt samhällsliv är av stor betydelse för att skapa goda förutsättningar för exportfrämjande och varaktiga ekonomiska förbindelser.

Kultur- och informationsutbytet har också betydelse för turis- men då en tydligare Sverigebid i utlandet ökar intresset för vårt land som turistmål. Det är också av avgörande värde för det svenska kulturlivet med de impulser och den stimulans, som kontakter och utbyte med andra länder för med sig.

I direktiven till översynen framhålls att med bistånd från be- rörda utlandsmyndigheter bör utredningen visa hur de olika satsningarna uppfattas samt kan effektiviseras genom bättre samordning och omdisponering av resurser.

Mot denna bakgrund skulle utredningen vilja ha svar på följande frågor.

1. Beskriv kortfattat förutsättningarna och villkoren för in— formationsverksamheten och kulturutbytet i ert tjänstgörings— land.

2. Utlandsmyndigheterna lämnar löpande information till UD om bl a omfattningen av myndigheternas arbete med informa- tions- och kulturfrågor. Är de uppgifter som lämnats till "Vem gör vad på myndigheten" aktuella idag?

3. Vilken typ av information (innehåll och form) efterfrågas i första hand (t ex allmän Sverigeinformation, utrikespolitik, arbetsliv, utbildnings- och forskningsfrågor, miljövård. kom- mersiell och teknisk information, turism, idrott, kulturfrå— gor). Finns det någon klart urskiljbar tendens i efterfrågan i form av ökning eller minskning på vissa områden.

4. Vilka direktkontakter har myndigheten med organisationer och institutioner i Sverige. Vi vore tacksamma för en kort be- skrivning av omfattning och innehåll.

5. Beskriv kortfattat hur kultur— och informationsverksamheten har mottagits t ex olika trycksaker, filmer och utställningar.

.Belys gärna lite mer ingående några större satsningar. Av sär-

skilt intresse är samarbetet mellan utlandsmyndigheten och olika instanser i Sverige samt hur samarbetet mellan dessa har fungerat. Av intresse är också eventuella synpunkter på hur samarbetet kan förbättras.

6. Beskriv kortfattat omfattningen av och innehållet i kontak- terna mellan utlandsmyndigheten och andra svenska organ i an- ställningslandet såsom t ex svenska turistkontor, handelssekre— terarkontor och svenska dotterföretag etc.

7. Utredningen välkomnar de synpunkter som myndigheten kan ha i övrigt på erfarenheterna sedan SIK—propositionen och det nu- varande kultur- och informationsutbytet.

Utredningen har av regeringen fått en mycket kort tid på sig att arbeta. Vi skulle därför uppskatta om enkätsvaren kunde va- ra utredningen tillhanda - under adress IKU-utredningen, UD - senast den 22 april 1987. Svar till denna tidpunkt underlättar också en dialog med utlandsmyndigheten för att i vissa fall eventuellt kunna återkomma för närmare information.

Michael Odevall

Förteckning över särskilda rapporter

l. Kartläggning av fackdepartementens internationella kontakter av Brita Lundh

2. Stödet till svenskundervisningen av Brita Lundh

3. Svenskt och utländskt i den svenska berättarkulturen av Yngve Lindung

4. Kultur och turism av Peter Almerud 5. Informationsteknologins roll av Björn Thomasson 6. Sverige och den arabisk-islamska världen av Marianne

Lanaatza

Rapporterna kan beställas hos utrikesdepartementets informa- tionsbyrå.

Kronologisk förteckning

. Översyn av utlänningslagstifmingen. A. . Kortare väntan. A. . Arbetsolycka - "olycka" eller arbetsmiljöbrott? A. . Kunskapsöverföring genom företagsutvecklingUD. . Samerän och samsung. Ju. . Provning och kontroll i internationell sam- verkan. I. . Frihet från ansvar. Ju. . En ny skyddslag. Fö. . Sverigeinfonnation och kultursamarbete. UD.

i Statens offentliga utredningar 1988

Systematisk förteckning

J ustitiedepartementet

Samerätt och sameting. [5] Frihet från ansvar. [7]

Utrikesdepartementet

Kunskapsöverföring genom företagutveckling. [4] Sverigeinformation och kultursamarbete. [9]

Försvarsdepartementet En ny skyddslag. [8]

Arbetsmarknadsdepartementet Översyn av udänningslagstiftningen. [1]

Kortare väntan. [2] Arbetsolycka — "olycka" eller arbetsmiljöbrott [3]

Industridepartementet Provning och kontroll i internationell samverkan. [6]