Dir. 2004:22

Vissa frågor på det uppdragsarkeologiska området

-

Beslut vid regeringssammanträde den 19 februari 2004

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall se över vissa frågor på det uppdragsarkeologiska området. Utredaren skall göra en sammanfattande analys av verksamheten och tillämpningen av aktuella bestämmelser på området. Bland annat skall beaktas vilken kompetens som myndigheterna behöver inför beslut om arkeologiska undersökningar samt frågor om staten som beställare av uppdragsarkeologi och formerna för beställningarna. I uppdraget ingår även att analysera förutsättningarna för samarbete och utbyte med forskarsamhället samt hur uppdragsarkeologins resultatredovisning och kunskapsförmedling tas till vara. Vidare skall kartläggas hur de samlade kostnaderna för uppdragsarkeologiska undersökningar har utvecklats liksom hur exploatörernas utökade kostnadsansvar för fyndhantering och konservering har utfallit. Utredaren skall även analysera förutsättningarna för den verksamhet som bedrivs av Riksantikvarieämbetets avdelning för arkeologiska undersökningar (UV) och lämna förslag om framtida organisation. Utgångspunkten är att UV skall skiljas från Riksantikvarieämbetet och att verksamheten även fortsättningsvis skall bedrivas i statlig regi. Utredaren skall dessutom överväga om ett system med auktorisation av arkeologer bör införas.

Bakgrund

Bestämmelser om skydd för fasta fornlämningar finns i första hand i 2 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m., som trädde i kraft den 1 januari 1989. Den 1 juli 1997 ändrades vissa av dessa bestämmelser (prop. 1996/97:99). Ändringarna innebar bl.a. att det klargjordes att lagen (1992:1528) om offentlig upphandling inte är tillämplig inför beslut om arkeologiska undersökningar.

Genom åren har flera motioner till riksdagen behandlat frågor som rör fasta fornlämningar. De har bl.a. gällt frågan om upphandling av och kostnaderna för arkeologiska undersökningar.

Riksdagens revisorer har i en rapport tagit upp vissa frågor på det uppdragsarkeologiska området, Arkeologi på uppdrag (Rapport 2002/03:3). I rapporten behandlas bl.a. organisationen av den uppdragsarkeologiska verksamheten och konkurrensvillkoren för den, länsstyrelsernas val av undersökare samt Riksantikvarieämbetets verksamhet på området. Efter remissbehandling av rapporten har Riksdagens revisorer överlämnat förslag till riksdagen (2002/2003:RR 11 Arkeologi på uppdrag). Med anledning av rapporten föreslog kulturutskottet ett tillkännagivande enligt vilket en utredning bör göras om den uppdragsarkeologiska verksamheten (bet. 2003/04:KrU2). Riksdagen har beslutat i enlighet med utskottets förslag (rskr. 2003/04:2).

Enligt 2 kap. lagen (1988:950) om kulturminnen m.m. (KML) skall den som vill rubba, ändra eller ta bort en fast fornlämning ha ' tillstånd av länsstyrelsen. Tillstånd får lämnas bara om fornlämningen medför hinder eller olägenhet som inte står i rimligt förhållande till dess betydelse. Länsstyrelsen skall göra en avvägning mellan intresset av att bevara fornlämningen och intresset av att utföra ingreppet. Om länsstyrelsen beslutar att ingrepp får göras kan den ställa krav på att det sker en särskild undersökning för att dokumentera fornlämningen och ta till vara fornfynd eller att särskilda åtgärder vidtas för att bevara fornlämningen.

Förutom särskild undersökning kan länsstyrelsen besluta om särskild utredning och arkeologisk förundersökning. Särskild utredning kan länsstyrelsen besluta om för att ta reda på om fasta fornlämningar berörs av en exploatering av ett större markområde. Arkeologisk förundersökning får beslutas för att få ett bättre underlag för beslut om huruvida en fornlämning skall få tas bort eller för att bedöma behovet av en särskild undersökning. Det är frågor som rör dessa tre former av arkeologiska undersökningar och tillhörande åtgärder som i det följande avses med begreppet uppdragsarkeologi. Enligt huvudregeln svarar exploatören, dvs. den som önskar utföra ett arbetsföretag som berör en fast fornlämning, för de kostnader som en arkeologisk undersökning innebär. Från och med den 1 juli 1997 omfattar exploatörernas kostnadsansvar även nykonservering och fyndhantering (prop. 1996/97:99).

I samband med ett beslut om en arkeologisk undersökning skall länsstyrelsen besluta vem som skall utföra undersökningen. Länsstyrelsen måste härvid ta ställning till omfattning av och ambitionsnivå för undersökningen och mot den bakgrunden formulera de krav som skall ställas på den undersökande institutionen. Länsstyrelsen skall inför beslutet beakta att undersökningen skall vara av vetenskapligt god kvalitet och genomföras till en kostnad som inte är högre än vad som är motiverat med hänsyn till omständigheterna. Av betydelse i sammanhanget är även möjligheten att ta vara på den kunskap och erfarenhet som utvinns genom undersökningen och att resultaten kan användas av myndigheter, forskningen och allmänheten. Sedan den 1 juli 1997 framgår som tidigare har nämnts av KML att lagen (1992:1528) om offentlig upphandling (LOU) inte är tillämplig inför beslut om vem som skall utföra en undersökning. Detta hindrar dock inte att ett förfarande liknande det som gäller enligt LOU i vissa fall kan tillämpas inför ett sådant beslut (prop. 1996/97:99).

Utöver handläggning av ärenden om bl.a. ingrepp i fasta fornlämningar och arkeologiska undersökningar skall länsstyrelserna utöva tillsyn över och följa uppdragsverksamheten i respektive län.

När det gäller att bl.a. ta till vara och förmedla kunskap och erfarenhet från arkeologiska undersökningar spelar Statens historiska museer och de regionala museerna en viktig roll.

Riksantikvarieämbetet (RAÄ) har överinseende över kulturmiljövården i landet och därmed ett övergripande ansvar för tillsyn över och uppföljning av den uppdragsarkeologiska verksamheten. Under 1998 meddelade RAÄ verkställighetsföreskrifter och allmänna råd för länsstyrelsernas tillämpning av bestämmelserna på det uppdragsarkeologiska området. I dessa behandlas bl.a. frågan om förfarandet inför val av undersökare.

En stor del av de arkeologiska undersökningarna i landet genomförs av RAÄ:s avdelning för arkeologiska undersökningar (UV). Förutom UV samt vissa länsmuseer och kommunala museer, finns det ytterligare ett antal institutioner och företag som utför undersökningar på det uppdragsarkeologiska området.

Det är av grundläggande betydelse att arkeologiska undersökningar genomförs på ett sakkunnigt sätt och att redovisningen av undersökningarna håller en hög vetenskaplig kvalitet. Det är också angeläget att undersökningarna genomförs så kostnadseffektivt som möjligt. Av stor vikt är därför att det sker en kontinuerlig kvalitetssäkring och utveckling av verksamheten på det uppdragsarkeologiska området. Därför krävs det att berörda myndigheter fortlöpande följer och utvärderar verksamheten och tillämpningen av gällande bestämmelser.

Utredaren skall, med utgångspunkt i bl.a. den uppföljning som görs av RAÄ och länsstyrelserna, göra en sammanfattande analys av verksamheten på det uppdragsarkeologiska området och hur den bidrar till att de kulturpolitiska målen (prop. 1996/97:3) och målen för arbetet för kulturmiljön (prop. 1998/99:114) kan uppnås samt av tillämpningen av aktuella bestämmelser. I sammanhanget skall uppmärksammas RAÄ:s och länsstyrelsernas uppgifter på området. Vidare skall beaktas vilken kompetens som myndigheterna behöver inför bl.a. beslut om arkeologiska undersökningar samt frågor om staten som beställare av uppdragsarkeologi och formerna för beställningarna. I uppdraget skall även ingå att analysera förutsättningarna för samarbete och utbyte med forskarsamhället samt hur uppdragsarkeologins resultatredovisning och kunskapsförmedling tas till vara. Utredaren skall också kartlägga hur de samlade kostnaderna för uppdragsarkeologiska undersökningar har utvecklats liksom hur exploatörernas utökade kostnadsansvar för fyndhantering och konservering har utfallit.

Som tidigare har nämnts har RAÄ ett övergripande överinseende på det uppdragsarkeologiska området. I detta ligger bl.a. uppföljning, tillsyn och normgivning samt rådgivning och information. Samtidigt är RAÄ genom UV den största uppdragstagaren på området. Mot bakgrund av de gränsdragningsproblem mellan myndighetsutövning och uppdragsverksamhet samt de otydligheter i roll- och ansvarsfördelning, inte minst i förhållande till bl.a. andra aktörer, som detta innebär skall utredaren analysera förutsättningarna för den verksamhet som bedrivs av UV. Utredaren skall lämna förslag om den framtida organisationen av verksamheten. Utgångspunkten är att UV skall skiljas från RAÄ och att verksamheten även fortsättningsvis skall bedrivas i statlig regi. Någon ny myndighet skall dock inte inrättas. I sammanhanget skall beaktas de konsekvenser som de stora variationerna i uppdragsvolym innebär för den avgiftsfinansierade uppdragsarkeologin samt konkurrenssituationen på området.

Länsstyrelsen skall inför varje beslut om vem som skall utföra en viss undersökning beakta att den som genomför undersökningen måste ha tillräcklig kompetens. Utredaren skall överväga om ett system med auktorisation av arkeologer kan bidra till ökad tydlighet i fråga om grundläggande krav på kompetens och till att skapa förutsättningar för att arkeologiska undersökningar genomförs med hög vetenskaplig kvalitet. Utredaren kan också överväga annan lämplig ordning för att säkerställa tillfredsställande kompetens, bl.a. inför länsstyrelsens beslut om arkeologiska undersökningar.

Utredaren skall lämna de förslag som övervägandena ger upphov till. Utredaren skall redovisa ekonomiska konsekvenser av förslagen och lämna förslag till finansiering.

Utredaren skall samråda med bl.a. RAÄ, Statens historiska museer, länsstyrelserna och andra berörda myndigheter, institutioner och aktörer. Samråd skall vidare ske med Tillsynsutredningen (Ju 2000:06).

Utredaren skall redovisa uppdraget senast den 30 april 2005.

(Kulturdepartementet)