Dir. 2005:130

Förstärkt skydd för tystnadsplikt för ombud i patenträttsliga frågor m.m.

Beslut vid regeringssammanträde den 17 november 2005

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall se över möjligheten till förstärkt skydd för tystnadsplikten för de yrkesgrupper som yrkesmässigt sysslar med patenträttslig rådgivning. Behovet av och formen för utbildning, auktorisation och tillsyn skall särskilt utredas. Utredaren skall lämna förslag till de lagändringar som bedöms lämpliga.

Utredaren skall beakta vad som föreslogs av Patentfördragsutredningen. Patentfördragsutredningen, som avlämnade sitt betänkande Harmoniserad patenträtt (SOU 2003:66) den 21 augusti 2003, föreslog att sekretesskyddet för förtrolig information i patenträttsliga angelägenheter borde förstärkas genom en utvidgning av regeln i 36 kap. 5 § rättegångsbalken. Det förstärkta sekretesskyddet skulle enligt utredningen kräva någon form av auktorisation hos ett behörigt organ. Utredningen föreslog att bestämmelserna om auktorisation och de skyldigheter och sanktioner som är knutna till auktorisationen borde tas in i en särskild lag. Frågan om de närmare förutsättningarna för auktorisation borde därför enligt utredningen utredas särskilt.

Uppdraget skall redovisas senast den 20 december 2006.

Bakgrund

För ett patentombud, som inte är advokat, finns det i dag ingen lagstadgad reglering av tystnadsplikt för det ombudet fått kännedom om i anslutning till ett patentärende. Särskilda stadgar och vägledande regler om etik och god yrkessed för patentombud och patentbyråer gäller för ombud som är medlemmar av Svenska Patentombudsföreningen, Patentkonsulters Samfund och Sveriges Patentbyråers Förening. Enligt dessa stadgar och regler får ett ombud inte, utan att det finns en laglig skyldighet att lämna upplysningar, utan vederbörligt samtycke från huvudmannen, yppa något som anförtrotts ombudet i dess verksamhet eller som ombudet i samband därmed fått veta. Ombudet är även skyldigt att ålägga sin personal tystnadsplikt i samma utsträckning. Denna tystnadsplikt är i praktiken en förutsättning för att få uppdrag. En hög grad av hemlighållande krävs i patentärenden, bl.a. av konkurrensskäl, men även för att patentsökanden inte skall gå miste om det eftersträvade patentskyddet.

När det gäller patenträttsliga angelägenheter är det vanligt att patentombud anlitas för juridisk rådgivning eller för biträde i ansökningsärenden eller patenträttsliga mål. En annan vanlig situation är att företaget har egna bolagsjurister som anlitas för dessa funktioner. I den utsträckning dessa personer fungerat som rättegångsombud eller biträde gäller enligt 36 kap. 5 § rättegångsbalken att de får höras som vittnen om vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger det. I fråga om editionsförelägganden (dvs. skyldighet att förete skriftlig handling) gäller i dessa fall samma regler som för advokater och deras biträden. Det finns däremot inte några regler som hindrar att patentombud eller bolagsjurister hörs i rättegång om sådana uppgifter som anförtrotts dem i annan egenskap än rättegångsombud eller biträde. Inte heller finns det bestämmelser som hindrar editionsföreläggande avseende skriftliga handlingar som de haft befattning med när de bistått ett företag i en rättslig angelägenhet om de inte varit rättegångsombud eller biträde åt företaget.

Vid revisionen av europeiska patentkonventionen (EPC) uppmärksammades att problem uppkommit för europeiska patentombud i samband med rättegångar i Förenta staterna. Om förtrolig information lämnats av en klient till ett patentombud och informationen inte varit skyddad enligt vittnes- eller editionsreglerna i uppgiftslämnarens hemland, har amerikanska domstolar ansett att något skydd för information inte heller kan ges i en amerikansk rättstvist. Mot den bakgrunden intogs i EPC 2000 en ny bestämmelse, artikel 134a (1) (d), där det skapas möjlighet för Europeiska patentorganisationens förvaltningsråd att besluta om tystnadsplikt för patentombud som är behöriga vid det Europeiska patentverket (EPO) och om rätt för dem att vägra röja information i förfaranden hos EPO. Med stöd av artikeln har i tillämpningsföreskrifterna till EPC 2000 tagits in en sekretessbestämmelse (regel 101 a). Amerikansk rättspraxis har påverkat regelns utformning. Regeln gäller endast i de fall en klient söker rättsligt råd eller rättslig hjälp i en patenträttslig angelägenhet. Däremot följer av EPC 2000 varken rätt eller skyldighet för de nationella domstolarna att iaktta sekretessprivilegiet i EPC 2000. Reglerna om tystnadsplikt vid EPO är alltså mer långtgående vad gäller skydd för förtrolig information än motsvarande regler i svensk rätt.

Ett sekretesskydd som ofta aktualiseras i patentintrångsmål i Förenta staterna är det så kallade attorney-client privilege. Syftet med detta privilegium är att säkerställa en fullständig och öppen kommunikation mellan juridiska ombud och deras klienter. Privilegiet ger en advokat möjlighet att inför eller i samband med en rättegång vägra att lämna ut viss information som en klient har givit honom eller henne i förtroende. För att privilegiet skall aktualiseras måste det ha funnits ett syfte hos klienten att söka rättsligt råd eller rättslig information. Således måste advokaten ha fått informationen i egenskap av juridisk rådgivare och endast den information som har ett samband med den juridiska rådgivningen faller inom skyddsområdet. I praxis har privilegiet inte ansetts omfatta kommunikation som endast rört affärsmässig rådgivning eller kommunikation som rört rent privata angelägenheter eller då ombudet endast har tillhandahållit teknisk rådgivning.

Patentfördragsutredningen föreslog i sitt betänkande Harmoniserad patenträtt (SOU 2003:66) att sekretesskyddet för förtrolig information i patenträttsliga angelägenheter borde förstärkas genom en utvidgning av regeln i 36 kap. 5 § rättegångsbalken. Således föreslogs att den som yrkesmässigt lämnar biträde i patenträttsliga angelägenheter ("patentombud"), i samma mån som gäller för advokater, under vissa förhållanden befrias från skyldigheten att i rättegång vittna eller på annat sätt röja vad han eller hon fått kännedom om i en patenträttslig angelägenhet. För detta undantag från vittnesplikt borde det, enligt utredningen, krävas att patentombudet registrerats som "auktoriserat patentombud" hos behörigt offentligrättsligt organ. Utredningen ansåg att möjligheten till auktorisation borde stå öppen för såväl fristående patentkonsulter som för dem som är anställda hos en viss uppdragsgivare. Utredningen konstaterade emellertid att dess uppdrag enligt direktiven Genomförande av några patenträttsliga konventioner m.m. (dir. 2002:32) var begränsat till överväganden om det finns anledning att införa särskilda regler om tystnadsplikt för patentombud och bolagsjurister som sysslar med immaterialrättslig rådgivning och att de närmare förutsättningarna för en auktorisationsordning därför borde utredas särskilt. Betänkandet har remissbehandlats.

Konkurrensverket anförde i sitt remissyttrande att inom konkurrensrätten omfattas information som utväxlats mellan en advokat och dennes klient av "legal privilege". Konkurrensverket pekade på att det framgår bl.a. av 54 § konkurrenslagen (1993:20) att Konkurrensverket vid en särskild undersökning inte får kopiera en skriftlig handling vars innehåll kan antas vara av sådant slag att en advokat eller hans biträde inte får höras som vittne avseende handlingens innehåll. Genom utredningens förslag skulle det, enligt Konkurrensverkets mening, skapas en obalans i lagstiftningen som kan leda till tillämpningsproblem. Enligt Konkurrensverkets bedömning skulle obalansen bestå i att reglerna om uppgiftsskyldighet och undersökning i konkurrenslagen inte överensstämmer med de undantag från vittnesplikt och edition som föreslås.

De skäl som kan finnas för att förstärka patenträttsliga rådgivares ställning, såvitt avser tystnadsplikten, hänför sig i hög grad till den ojämlika situationen i patenttvister utomlands. Det finns även skäl att beakta den ojämlikhet i sekretesskyddet vid patenträttsliga tvister utomlands som finns i dag mellan företag som anlitar utländska patentombud och de företag som av någon anledning, t.ex. av kostnadsskäl, använder sig av inhemska patentombud.

Föreningen Svenskt Näringsliv har påpekat att skillnader i sekretessregler länder emellan är bland de omständigheter som kan påverka ett företags beslut att lägga sina jurist- och immaterialrättsliga avdelningar utanför Sverige. Detta skulle i takt med att immaterialrätten internationaliseras, kunna medföra negativa effekter ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Efterhand kan återväxten av patenträttslig kompetens i landet hotas.

Det går i dag utan större svårighet att avgöra om en person tillhör någon av de yrkeskategorier som enligt 36 kap. 5 § rättegångsbalken är undantagna från vittnesplikt. Någon motsvarande avgränsning av de personer som i dag verkar som patentombud är dock inte möjlig att göra för närvarande. Som tidigare påpekats är patentombud visserligen i allmänhet förpliktade att iaktta tystnadsplikt för uppgifter de får kännedom om inom ramen för ett uppdrag. Denna tystnadsplikt är emellertid inte reglerad i lag utan följer med uppdragsförhållandet och, i förekommande fall, av medlemskap i en branschsammanslutning. En förutsättning för att svenska rådgivare skall kunna slippa från vittnes- och editionsplikt i t.ex. Förenta staterna är att de är underkastade tystnadsplikt enligt svensk rätt.

En särskild utredare skall se över möjligheten till förstärkt skydd för tystnadsplikt för de yrkesgrupper som yrkesmässigt sysslar med patenträttslig rådgivning. Behovet av och formen för utbildning, auktorisation och tillsyn skall särskilt utredas. Ett vittnesundantag måste vara grundat på fasta förpliktelser om allmän tystnadsplikt och på ett regelverk som utlöser disciplinförfarande i fall av misskötsamhet. Ett undantag måste således vara förbehållet kvalificerade yrkesutövare. Härvidlag bör konsekvenserna för utländska rådgivare belysas i nu aktuellt hänseende. Det slags auktorisationssystem som nu aktualiseras bör konstrueras så att det står öppet för just de personkategorier som skyddet för tystnadsplikten är avsett för. Systemet bör utformas på ett sätt som gör det möjligt för inhemska och utländska domstolar att förhållandevis lätt konstatera om tystnadsplikt gäller. Utformningen av auktorisationssystemet skall inte syfta till eller få till effekt att ett monopol etableras. Offentligrättsliga inslag eller ett system enligt lagen (1992:1119) om teknisk kontroll för auktorisation bör övervägas. Närings- och konkurrensrättsliga skäl som kan finnas för eller emot en auktorisationsordning skall redovisas.

I sammanhanget skall utredaren särskilt överväga vilken inverkan ett förstärkt skydd för tystnadsplikten kan få för bl.a. Konkurrensverkets möjligheter att effektivt ingripa mot överträdelser av konkurrensreglerna. På likartat sätt skall inverkan för andra myndigheter av att regler i annan lagstiftning kan komma att påverkas kommenteras, t.ex. skattelagstiftningen. Vidare skall utredaren redovisa vilken effekt förslaget får ur ett EG-rättsligt samt närings- och konkurrensrättsligt perspektiv. I detta sammanhang skall utredaren särskilt beakta förslagens konsekvenser för små och medelstora företag.

Utredaren skall lämna förslag till de lagändringar som bedöms lämpliga.

Kommittén bör vid behov samråda med myndigheter och organisationer som kan tänkas beröras av utredarens förslag.

1. Sveriges Patentbyråers Förening, Göran Bergqvist, Svenska Patentombudsföreningens, Lennart Karlström, framställning om uppvaktning rörande auktorisation av patentombud, (dnr N2005/6162/NL),

2. Svenska Patentombudsföreningens skrivelse om auktorisation, (dnr N2005/8756/NL).

Om förslag lämnas som innebär merkostnader för det allmänna, skall finansiering föreslås.

Utredaren skall redovisa sitt uppdrag senast den 20 december 2006.

(Näringsdepartementet)