SOU 2003:66

Harmoniserad patenträtt

Till statsrådet och chefen för Justitiedepartementet

Vid regeringssammanträde den 28 februari 2002 beslöts att en särskild utredare skulle tillsättas med uppgift att ta fram underlag för bedömning av om Sverige bör tillträda den reviderade versionen av den europeiska patentkonventionen (EPC 2000), överenskommelsen om tillämpning av artikel 65 i EPC (den s.k. Londonöverenskommelsen) och patenträttskonventionen (PLT) samt att även ge förslag till de lagändringar som behövs för att dessa instrument skall kunna tillträdas eller som annars bedöms lämpliga i samband med ett tillträde. Utredaren skulle också ge förslag till de lagändringar som behövs med anledning av ändringar som gjorts i konventionen om patentsamarbete (PCT). Därutöver skulle utredaren överväga dels en fråga om förstärkt sekretesskydd för immaterialrättsliga rådgivare, dels några särskilda frågor som rör handläggningen av patentansökningsärenden. Till särskild utredare förordnades samma dag chefsjuristen Per Holmstrand.

Att som sakkunniga biträda utredaren i hans arbete förordnades den 25 mars 2002 hovrättsassessorn i Justitiedepartementet Jonas Pontén, departementssekreteraren i Näringsdepartementet Lena Stridsberg och departementssekreteraren i Kulturdepartementet Birgit Gunnarsson. Samtidigt förordnades som experter professor Marianne Levin, Stockholms universitet, patenträttsrådet Lennarth Törnroth, jur. kand. Eva Jarnvall, Föreningen Svenskt Näringsliv, fil.lic. Thorsten Onn, Svenska Patentombudsföreningen (SPOF), hovrättsrådet Christina Jacobsson, Svea hovrätt, jur.kand. Ulrik Östling, Företagarnas Riksorganisation, advokaten Ragnar Lundgren, juristchefen Marie Eriksson, Patent- och registreringsverket samt civilingenjören Anders Axberger, Svenska Industriens Patentingenjörers Förening (SIPF). Den 1 september 2002 entledigades Ulrik Östling från sitt uppdrag.

Sekreterare i utredningen har varit hovrättsassessorn Karin Mårtensson Telde.

Utredningen, som antagit namnet Patentfördragsutredningen, får härmed överlämna betänkandet Harmoniserad patenträtt (SOU 2003:66).

Experterna Lennarth Törnroth och Thorsten Onn har avgett särskilt yttrande beträffande fråga om översättning som förutsättning för skadestånd och annan påföljd vid patentintrång.

Utredningsuppdraget är med detta slutfört.

Stockholm i juli 2003

Per Holmstrand

Karin Mårtensson Telde

Förkortningar

BEST ”Bringing Examination and Search Together” (EPO-projekt) BrB Brottsbalken CPC Community Patent Convention 1975 EG Europeiska gemenskapen EPC 1973 European Patent Convention (Europeiska patentkonventionen) såsom den antagits vid diplomatkonferensen år 1973 EPC 2000 Reviderad version av den europeiska patentkonventionen såsom den antagits vid diplomatkonferensen år 2000 Epi the Institute of Professional Representatives before the European Patent Office EPO European Patent Office (Europeiska patentverket) EQE European Qualifying Examination EU Europeiska unionen GATT General Agreement on Tariffs and Trade IPEA International Preliminary Examining Authority (PCT) ISA International Searching Authority (PCT) ML Mönsterskyddslagen (1970:485) NJA Nytt juridiskt arkiv. Avd. 1. Rättsfall från Högsta domstolen NU Nordiska utredningar OHIM Office for Harmonisation in the Internal Market (Trade Marks and Design) (EG:s varumärkes- och mönsterskyddsmyndighet ) PBR Patentbesvärsrätten PCT Patent Cooperation Treaty (patentsamarbetskonventionen) PK Patentkungörelsen (1967:837)

PL Patentlagen (1967:837) PLC the Committee on Patent Law (EPO) PLKom Måns Jacobsson, Erik Tersmeden, Lennarth Törnroth: Patentlagstiftningen – en kommentar, Lund 1980 PLT Patent Law Treaty (Patenträttskonventionen) Prop. proposition PRV Patent- och registreringsverket PS Patentkonsulters Samfund RB Rättegångsbalken RF Regeringsformen SOU Statens offentliga utredningar SIPF Svenska Industriens Patentingenjörers Förening SFS Svensk författningssamling SPOF Svenska Patentombudsföreningen TNC AB Terminologicentrum TNC TRIPS Agreement on Trade-Related Aspects on Intellectual Property Rights WIPO World Intellectual Property Organization (Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten) WPR Working Party on Cost Reduction WPL Working Party on Litigation WTO World Trade Organization (Världshandelsorganisationen)

Sammanfattning

Patentfördragsutredningens uppdrag

Vår huvudsakliga uppgift har varit att ta fram underlag för bedömning av om Sverige bör tillträda den reviderade versionen av den europeiska patentkonventionen (EPC 2000), överenskommelsen om tillämpning av artikel 65 i EPC (den s.k. Londonöverenskommelsen) och patenträttskonventionen (PLT) samt att även ge förslag till de lagändringar som behövs för att dessa instrument skall kunna tillträdas eller som annars bedöms lämpliga i samband med ett tillträde. I uppdraget har också ingått att lämna förslag till lagändringar med anledning av ändringar som gjorts i konventionen om patentsamarbete (PCT). Slutligen har vi haft att överväga dels en fråga om förstärkt sekretesskydd för immaterialrättsliga rådgivare, dels några särskilda frågor som rör handläggningen av patentansökningsärenden.

EPC (avsnitt 3)

Ratificering av EPC 2000

En av utgångspunkterna för revision av EPC har varit att göra regelverket mer flexibelt. Detta har bl.a. åstadkommits genom att en stor mängd bestämmelser överförts från artikeltexten till tillämpningsföreskrifterna. Ett särskilt bemyndigande ger den europeiska patentorganisationens förvaltningsråd behörighet att fatta beslut om nya eller ändrade tillämpningsföreskrifter, utan att någon diplomatkonferens behöver sammankallas. Detsamma gäller för ändringar i vissa artiklar, om syftet är att anpassa dem till en internationell konvention eller EG-lagstiftning på patenträttsområdet. Denna öppna konstruktion har givna fördelar men innebär också att den framtida utvecklingen av regelverket blir svårare

att överblicka. Trots dessa betänkligheter ser vi det som uteslutet att Sverige skulle avstå från ratificering. Konsekvensen skulle nämligen bli att Sverige helt måste lämna det europeiska patentsamarbetet, något som skulle få allvarliga följder för svenskt näringsliv. Vi har för övrigt ifrågasatt om det alls är möjligt för en medlemsstat i EU att stå utanför EPC-samarbetet. Vårt förslag är alltså att Sverige ratificerar EPC 2000.

Förändringar i nationell lagstiftning i anledning av EPC 2000

1. Det nya resningsinstitutet enligt artikel 112a EPC 2000

Enligt EPC i nu gällande lydelse finns ingen möjlighet att få undanröjt ett beslut som fattats av en besvärskammare i det europeiska patentverket (EPO). Genom en ny artikel 112a har nu introducerats ett slags resningsinstitut som innebär att EPO:s Stora besvärskammare kan besluta om undanröjande och återförvisning i extraordinära fall. Förutsättningen är att det förekommit ett grovt fel i förfarandet hos besvärskammaren eller att en brottslig gärning av visst slag kan antas ha inverkat på utgången i ärendet. I en särskild bestämmelse har föreskrivits att den, som under tiden från det att besvärskammaren meddelat sitt beslut och fram till dess Stora besvärskammaren beslutat om resning i god tro utnyttjat uppfinningen eller vidtagit väsentliga åtgärder för utnyttjande, skall ha rätt att fortsätta utnyttjandet. Vi föreslår att det i 92 § patentlagen (PL) tas in en bestämmelse om sådan rätt till utnyttjande i resningsfallet.

2. Begränsning och upphävande av patent i administrativ ordning m.m.

1999 års patentprocessutredning har i betänkandet Patentprocessen m.m. (SOU 2001:33) lämnat förslag om en svensk ordning för patentbegränsning. Det förslaget bygger i huvudsak på nya bestämmelser i artikel 105a-105c EPC 2000 om patentbegränsning genom beslut av EPO. Patentprocessutredningens förslag, som i allt väsentligt utgör grunden för vad vi föreslår, innebär följande. Endast patenthavaren skall ha möjlighet att begära patentbegränsning. En prövning av en sådan begäran skall göras på enbart formella grunder och utifrån förutsättningen att de nya patentkraven blir begränsade i förhållande till de ursprungliga (eller tidigare begrän-

sade) patentkraven. Ett begränsningsbeslut skall få retroaktiv verkan från ansökningsdagen (ex tunc). En begäran om begränsning skall avvisas om det pågår ett invändningsförfarande eller mål om ogiltighet. Vidare skall ett begränsningsförfarande hos EPO ha företräde framför ett nationellt begränsningsförfarande på så vis att det sistnämnda förfarandet förklaras vilande i avvaktan på att EPO fattat beslut i frågan och detta oavsett vilket förfarande som anhängiggjorts först. En patenthavare skall enligt förslaget vara skyldig att i mål om patentintrång eller patents ogiltighet underrätta domstolen om att ett administrativt begränsningsförfarande pågår.

Enligt artikel 138.3 EPC 2000 skall patentinnehavaren ha rätt att i mål om ogiltighet omformulera patentkraven. En motsvarande bestämmelse i 52 § PL föreslås.

I tillägg till vad Patentprocessutredningen förordat föreslår vi att en patenthavare skall ha möjlighet att, så som gäller enligt artikel 105a EPC 2000, begära att patentet helt upphävs med retroaktiv verkan från ansökningsdagen. Någon anledning att ta bort den nuvarande möjligheten att enligt 54 § PL avstå från patent med verkan för framtiden (ex nunc) har vi inte funnit. Patenthavaren skall alltså kunna välja förfarande allt efter omständigheterna i det enskilda fallet. Däremot föreslår vi att ett frivilligt avstående enligt 54 § PL skall kunna avse endast patentet i dess helhet. Detta bör komma till klart uttryck i paragrafen.

Vi föreslår också vissa förändringar i 11 kap. PL för att ett beslut av EPO om begränsning och upphävande av patent skall få avsedd rättsverkan i Sverige.

3. Förfaranden för kirurgisk eller terapeutisk behandling m.m.

Enligt artikel 52.4 EPC 1973 har vissa förfaranden för kirurgisk eller terapeutisk behandling samt för diagnostisering inte ansetts utgöra uppfinningar, varför sådana förfaranden en gång för alla uteslutits från patenterbarhet. En motsvarande bestämmelse finns i 1 § tredje stycket PL. I EPC 2000 har fiktionen övergetts att förfarandena inte skall kunna utgöra uppfinningar. Alltjämt skall dock enligt artikel 53 c EPC 2000 gälla undantag från patenterbarhet. Denna förändring i synsätt innebär alltså inte något nytt i sak och någon ändring i svensk lag är inte oundgänglig. Vi har ändå

ansett det lämpligt att samordna de nationella reglerna med EPC 2000. Detta föranleder ändring i 1 § PL.

4. Patenterbarhet vid användning av kända läkemedel för nya medicinska indikationer

I artikel 54.5 EPC 1973 uppställdes ett särskilt nyhetshinder i fråga om patent på alster, särskilda ämnen och blandningar, avsedda för användning vid förfaranden för terapeutisk och kirurgisk behandling samt diagnostisering som skall utövas på människor och djur. Innebörden var att patent på redan kända ämnen eller blandningar fick meddelas endast om användningen av ämnet eller blandningen vid något sådant förfarande inte var känd tidigare. Den som uppfunnit en viss medicinsk användning för ett känt ämne eller en känd blandning kunde alltså få patent. Något utrymme för patent på den kända substansen för en användning som senare upptäcktes fanns däremot inte enligt bestämmelsens ordalydelse. I EPC 2000 har en ny punkt fogats till artikel 54 som innebär att patent för kända läkemedel kan erhållas också i de fall användningen gäller andra medicinska indikationer än den för vilken patent redan meddelats. I 2 § fjärde stycket PL finns en bestämmelse som innebär samma inskränkning i fråga om patent på läkemedel för nya medicinska indikationer som den som ges i artikel 54.5 EPC 1973. När denna begränsning nu utmönstrats i EPC 2000 finns enligt vår mening inget skäl att behålla 2 § fjärde stycket. Vi föreslår att en svensk anpassning sker genom att den nuvarande bestämmelsen i PL helt utgår.

5. Rätt för patentombud att vägra yppa förtrolig information

I artikel 134a och regel 101a EPC 2000 har tagits in bestämmelser som innebär att den som är medlem av Institutet för yrkesverksamma ombud inför Europeiska patentverket (epi) inte skall vara skyldig att röja yrkesrelaterad förtrolig information i förfaranden hos EPO. Bestämmelserna nödvändiggör inga ändringar i svensk rätt men är direkt knuten till den särskilda fråga om sekretesskydd för patentombud som vi enligt våra direktiv har att överväga. Vi behandlar den frågan i avsnitt 7.

6. Ändringar i EPC 2000 föranledda av PLT

I EPC 2000 har ett antal ändringar gjorts för att åstadkomma överensstämmelse mellan konventionen och bestämmelser i PLT. Det gäller bl.a. förutsättningarna för att en patentansökan skall få en ingivningsdag, rätt till fristförlängning och återställande av prioritetsrätt. I fråga om fristförlängning går regleringen i artikel 121 EPC 2000 längre än vad PLT kräver. Vi har dock valt att behandla samtliga dessa frågor i avsnitt 5 som rör svensk PLT-anpassning.

Londonöverenskommelsen (avsnitt 4)

Ratificering av Londonöverenskommelsen

Londonöverenskommelsen syftar till att sänka de kostnader som följer med villkor om att ett europeiskt patent skall översättas för att få giltighet i designerade stater. Överenskommelsen är inte obligatorisk utan kan tillträdas av de EPC-stater som så önskar. Avtalskonstruktionen har valts för att säkra att översättningslättnader genomförs samtidigt i ett visst antal stater. Genom anslutning till överenskommelsen åtar sig respektive stat att helt eller delvis ge upp krav på översättning. Den närmare innebörden är att stater som har något av EPO:s handläggningsspråk som ett av sina officiella språk helt avstår från att kräva översättning av patentet. Övriga anslutna stater, som alltså inte har engelska, tyska eller franska som officiellt språk, skall välja ett av EPO:s handläggningsspråk och avstå från översättning av patentbeskrivningen, om patentet är meddelat på eller finns översatt till det anvisade språket. Också när patentskriften finns på detta språk har dessa stater alltjämt rätt att kräva översättning av patentkraven till ett av sina officiella språk.

Enligt den bedömning vi gjort kan det visserligen inte uteslutas att en svensk ratificering av Londonöverenskommelsen ger vissa negativa konsekvenser, i första hand för patentombudsnäringen men också i viss mån för tredje man. Däremot har vi inte funnit någon grund för att räkna med annat än marginella effekter för det svenska språkets ställning och utveckling. Farhågor om sämre förutsättningar för svensk termuppbyggnad motsägs bl.a. av upplysningar från Terminologicentrum AB (TNC) om att översatta patentdokument praktiskt taget aldrig utnyttjas i terminologiarbetet. Till saken hör att översättningarna oftast framställs lång tid

efter det att uppfinningen offentliggjorts. De översättningar som i dag förvaras hos PRV har också en mycket liten efterfrågan, vilket i sig gör texterna mindre ägnade att introducera ny terminologi och för teknikspridning.

Sammanfattningsvis har vi funnit, framför allt med hänsyn till den stimulans av patentsystemet som en reducering av patenteringskostnaderna förväntas leda till, övervägande skäl för en svensk ratificering av Londonöverenskommelsen. Sverige bör välja engelska som det språk från vilket ytterligare översättning av patentbeskrivningar inte skall krävas. Dock bör möjligheten utnyttjas att kräva obligatorisk översättning till svenska av patentkraven.

Förändringar i nationell lagstiftning i anledning av Londonöverenskommelsen

En ratificering av Londonöverenskommelsen förutsätter ändringar i 82 § PL, där de nya översättningskraven måste skrivas in.

I Londonöverenskommelsen har tagits in en uttrycklig erinran om att anslutna stater är oförhindrade att kräva fullständig översättning av det europeiska patentet när en tvist om patentet uppkommit. För att underlätta domstolens handläggning bör enligt vår mening detta särskilt regleras i en ny 68 a § PL.

PLT (avsnitt 5)

Ratificering av PLT

PLT innebär åtaganden om avreglering och viss harmonisering av bestämmelser om formalia vid patentansökningar. Fördraget innehåller huvudsakligen minimibestämmelser. Endast i ett par avseenden är bestämmelserna tvingande för fördragsstaterna, nämligen i fråga om fastställande av ingivningsdag och i vissa fall beträffande ansökans form och innehåll.

Såväl EPC som PCT har reviderats i syfte att nå överensstämmelse med PLT. Enligt vår uppfattning är det uteslutet att Sverige skulle välja att stå utanför detta världsomfattande patentsamarbete. Vårt förslag är därför att Sverige ratificerar PLT.

Förändringar i nationell lagstiftning i anledning av PLT

För svensk del är behovet av lagändringar för att möjliggöra ett tillträde till fördraget förhållandevis litet. Den handläggningspraxis som PRV tillämpar med eller utan direkt stöd i författning överensstämmer i allt väsentligt med PLT:s bestämmelser (artikel 5) om när handlingar som ges in till patentmyndigheten skall betraktas som en patentansökan och som sådan tilldelas en ingivningsdag. Trots denna överensstämmelse har vi ansett det befogat att föreslå två nya paragrafer, 8 b och 8 c §§ PL, som direkt återger de tvingande PLT-bestämmelserna.

Vår genomgång av artikel 11 PLT om rätt till fortsatt handläggning vid fristförsummelse har lett fram till bedömningen att några ändringar i patentlagens bestämmelser inte är oundgängliga. Skälet är att de frister som kan komma att omfattas av artikeln antingen redan omfattas av en rätt till återupptagen handläggning (se särskilt 15 § PL), eller är sådana som får undantas från tillämpning av PLT-bestämmelsen, bl.a. av det skälet att fristen är tidsbestämd i lag. I denna del har vi således inte ansett det vare sig nödvändigt eller befogat att fullt ut anpassa det svenska regelverket till den i förhållande till PLT mer långtgående fristförlängningsordningen som gäller enligt artikel 121 EPC 2000.

Däremot anser vi det nödvändigt att ändringar sker i 72 § PL för anpassning till artiklarna 12 och 13 PLT som gäller återställande av försuttna frister i extraordinära fall. PLT ställer krav på att den nuvarande särbestämmelsen avseende betalning av årsavgifter skall omfattas av huvudregeln i 72 § och att tiden skall räknas från utgången av den förlängda frist som anges i 41 § tredje stycket PL. En väsentlig nyhet är att det under vissa förhållanden skall vara möjligt att under en kortare tidsperiod efter prioritetsårets utgång få prioritetsrätten återställd. Också denna PLT-bestämmelse bör komma till uttryck i 72 § PL.

Vi föreslår, också som en följd av artikel 13 PLT, ändringar i 6 a § PL. Innebörden är att sökanden ges möjlighet att göra en prioritetsbegäran senare än i dag, normalt inom 16 månader från prioritetsdagen. Sökanden skall också ha rätt att inom samma tid göra ändring av en prioritetsbegäran. I praktiken kan en helt ny prioritetsbegäran göras. Detsamma föreslås gälla för internationella ansökningar, dock att lagändringen i dessa fall får träda i kraft först när en planerad motsvarande ändring genomförts i regel 26bis PCT.

PCT (avsnitt 6)

Under senare år har flera ändringar gjorts i PCT och dess tillämpningsföreskrifter. En av dessa ändringar syftar till en förenkling av formaliakrav i de fall någon annan än uppfinnaren ansöker om patent. Innebörden är att det inte rutinmässigt skall kunna ställas krav på att sökanden styrker sin rätt till uppfinningen. En ensidig förklaring om rättsövergången skall i princip vara tillräcklig. Denna nyordning står i direkt strid med nu gällande bestämmelser i 8 § PL och förutsätter ändring av paragrafen. Vi föreslår att sökanden fortsättningsvis endast skall behöva uppge grunden för sin rätt till uppfinningen. Patentmyndigheten skall godta uppgiften om det inte finns särskild anledning att ifrågasätta dess riktighet. PRV skall enligt vårt förslag skicka underrättelse om patentansökan till den uppgivne uppfinnaren, om det inte är uppenbart obehövligt.

En ytterligare ändring, i 31 § PL, föranleds av nya PCTbestämmelser om förlängd tidsfrist för fullföljd av en internationell patentansökan. Vi föreslår att fullföljdsfristen förlängs till 31 månader och detta oavsett om sökanden har begärt internationell patenterbarhetsbedömning inom 19 månader från prioritetsdatum eller inte.

Förstärkt skydd för patentombuds tystnadsplikt (avsnitt 7)

I Sverige får advokater inte höras som vittnen i rättegång om uppgifter som anförtrotts dem i samband med ett uppdrag annat än om det är medgivet i lag eller om den, till vars förmån tystnadsplikten gäller, samtycker till det. Detsamma gäller skyldigheten att lämna ut handlingar i anledning av ett editionsföreläggande. För patentombud och andra immaterialrättsliga rådgivare – som inte också är advokater – gäller ett mer begränsat undantag från vittnes- och editionsplikten. Undantaget kan här åberopas bara för sådan förtrolig information som lämnats under den tid då patentombudet uppträtt som rättegångsombud eller rättegångsbiträde, således inte för uppgifter som kan ha anförtrotts patentombudet innan en rättslig tvist uppstått. Annorlunda förhåller det sig på andra håll i världen. För amerikanska patentombud gäller oftast att de – oavsett anställnings- eller verksamhetsform – omfattas av s.k. attorneyclient privilege. En förutsättning för att även utländska ombud skall slippa röja information i amerikanska domstolar är i princip

att en motsvarande sekretess gäller enligt lagen i ombudets hemland. Eftersom detta inte är fallet i Sverige kan följden bli att svenska företag, via ett svenskt ombud, tvingas att i ekonomiskt betydelsefulla patentmål röja information av ett slag som den amerikanska motparten tillåts hålla inne med. De olikformiga sekretessbestämmelserna skulle därmed kunna vara till skada för svenska näringslivsintressen.

Frågan har uppmärksammats när ändringar av EPC aktualiserats. Resultatet har blivit att det i artikel 134a och regel 101a EPC 2000 tagits in bestämmelser om rätt för patentombud att vägra yppa förtrolig information i förfaranden hos EPO. Bestämmelserna syftar ytterst till att ge epi-ombuden samma skydd för sin tystnadsplikt i rättstvister i USA som gäller för där verksamma ”attorneys”. När vi diskuterat vilka skäl som kunde finnas för att förstärka sekretessskyddet för svenska patenträttsrådgivare har vi kommit att ifrågasätta om den ändring som vidtagits i EPC är tillräcklig för att ge epi-ombuden det åsyftade skyddet i USA. Det finns ingenting som säger att det nya sekretesskydd som enligt regel 101 a gäller i förfaranden hos EPO skulle respekteras i EPCstaternas nationella domstolar. För detta skulle sannolikt krävas att den nationella lagstiftningen ger likvärdigt skydd för tystnadsplikten. För oss har det framstått som angeläget att den ordning som EPC-staterna enats om i fråga om sekretesskydd för patentombud får fullt genomslag i nationell rätt, så att det skapas grund för att ombudssekretessen vinner respekt hos amerikanska domstolar. Detta skäl har för oss varit tillräckligt för ett förslag om utvidgat sekretessskydd för patenträttsrådgivare i Sverige. Ett sådant skydd, som bör komma till uttryck genom en komplettering av 36 kap. 5 § rättegångsbalken, bör då rimligen inte vara förbehållet svenska epi-ombud utan stå till förfogande för alla som i viss ordning meriterat sig för det.

Ett utvidgat sekretesskydd bör kunna komma i fråga för dem som i sin yrkesmässiga verksamhet tillhandahåller rådgivning i patenträttsliga angelägenheter, såväl anställda som fristående rådgivare. En grundförutsättning för ett utvidgat sekretesskydd är enligt vår mening att den grupp som skall kunna komma i fråga för ett sådant skydd går att avgränsa på ett enkelt och tydligt sätt. Eftersom det också måste vara av grundläggande betydelse att de som kan komma i fråga för vittnesundantag kvalificerat sig för ett sådant förtroende, har vi bedömt det ofrånkomligt att en särskild, frivillig, auktorisationsordning införs. Det har legat utanför vårt

uppdrag att närmare ta ställning till hur en sådan ordning bör vara beskaffad. Vi föreslår att frågan blir föremål för ytterligare överväganden men har ändå till ledning för en sådan utredning skissat på ett förslag till en särskild lag om auktorisation av patentombud. Vi menar att det som minimivillkor för auktorisation bör gälla att patentombudet uppfyller vissa kunskapskrav samt att han eller hon förbundit sig att tillvarata sina klienters bästa och att iaktta tystnadsplikt. Ett åsidosättande bör kunna leda till disciplinåtgärd. Registreringen av och tillsynen över patentombuden bör handhas av ett särskilt offentligrättsligt organ. Vårt utkast till lag om auktoriserade patentombud bifogas detta betänkande som bilaga 11.

Några särskilda frågor (avsnitt 8)

Invändningsavgift

Vi har haft att ta ställning till en framställning från PRV om att en särskild invändningsavgift skall införas. Vi har dock inte funnit tillräckliga skäl för att lägga fram något förslag i denna del.

Löpdagsförskjutning

Vi föreslår att bestämmelserna i 14 § PL om löpdagsförskjutning utmönstras ur lagen, liksom skett i övriga nordiska länder.

Normgivningsbemyndigande

I vårt uppdrag har ingått att överväga frågan om patentlagens normgivningsbemyndigande. Vi har här inte funnit något skäl att gå ifrån det förslag som Patentprocessutredningen lämnat om en annorlunda utformning av 77 § första stycket PL.

Summary

The commission

Our principal task has been not only to produce a basis for a decision as to whether Sweden should accede to the revised version of the European Patent Convention (EPC 2000), the Agreement on the application of Article 65 of the EPC (the ”London Agreement”) and the Patent Law Treaty (PLT), but also to suggest proposals for changes in legislation that would be necessary for accession, as well as any changes that would be appropriate in the context. The commission also includes submitting proposed changes in legislation in the light of amendments that have been made in the Patent Cooperation Treaty (PCT). Finally we have been instructed to consider the issue of enhanced protection of confidentiality for intellectual property advisers, as well as a few specific issues concerning the administration of patent applications.

EPC (Section 3)

Ratification of EPC 2000

One of the objectives of a revision of the EPC has been to make the framework more flexible. This has been achieved, inter alia, by transferring a large number of provisions from the articles to the implementing regulations. A particular empowering provision authorizes the Administrative Council of the European Patent Organization to take decisions on new or amended implementing regulations, without having to convene a diplomatic conference. This also applies to amendments of certain articles, insofar as the purpose is to bring them into line with an international treaty relating to patents or European Community legislation in the field of patents. This open-ended arrangement has obvious advantages,

but will also make an overview of the future developments of the framework more difficult. In spite of these reservations, we consider that non-ratification by Sweden would be inconceivable, since Sweden would then have to withdraw from European patent cooperation, which in its turn would have serious consequences for Swedish industry. In this context we have expressed doubts whether it is even possible for a Member State of the EU not to participate in the EPC cooperation. We therefore propose that Sweden should ratify EPC 2000.

Changes in the Swedish Patent Act as a result of EPC 2000

1. Petition for review under 112a EPC 2000

The current text of the EPC (EPC 1973) includes no proviso for setting aside a decision taken by a Board of Appeal within the European Patent Office (EPO). By means of a new Article 112a, a procedure has been introduced, allowing the Enlarged Board of Appeal to set aside and remit a decision under extraordinary circumstances. The presumption is that grave procedural defects have occurred in the appeal proceedings, or that a criminal act of a certain gravity may have had an impact on the decision. In a particular provision it states that any person who has, in the period between the decision of the Board of Appeal and publication of the decision of the Enlarged Board of Appeal on the petition for review, in good faith used or made effective and serious preparations for using an invention, may continue such use. We propose that a corresponding provision be incorporated into section 92 of the Swedish Patent Act (PL).

2. Administrative procedure for limitation and revocation of patents

The Patent Litigation Commission of 1999 has in its report (SOU 2001:33) submitted proposals for a Swedish procedure on patent limitation. That proposal is based primarily on new provisions in Articles 105a – 105c EPC 2000 concerning patent limitation by means of a decision taken by the EPO. The proposal referred to, which for all intents and purposes forms the basis of what we now propose, entails the following: The holder of a patent shall be solely entitled to request limitation. Such a request shall be exa-

mined on formal grounds only and on the premise that claims as amended constitute limitation of the original (or previously limited) claims. A decision on limitation shall apply retroactively as from the filing date of the application (ex tunc). A request for limitation shall be rejected where opposition proceedings or invalidity proceedings are pending. Moreover a procedure for limitation pending with the EPO shall have precedence over a national procedure in the sense that the latter procedure should be stayed pending a decision by the EPO, irrespective of which procedure was first initiated. According to the proposal, the holder of a patent would in infringement or invalidity cases be obliged to inform the court of any administrative limitation procedures pending.

According to Article 138(3) EPC 2000 the patent holder shall in court proceedings relating to invalidity have the right to limit the patent by amending the claims. It is proposed that a corresponding provision be included in section 52 PL.

In addition to the recommendations of the Patent Litigation Commission, we propose that the holder of a patent, in line with Article 105a EPC 2000, should be entitled to request that a patent should be revoked in its entirety, with retroactive effect as from the filing date of the application. We have not found any reasons to do away with the current possibility for abstaining from a patent under section 54 PL, with effect for the future (ex nunc). Consequently the patent holder will be able to opt for any one of these procedures, given the circumstances in a particular case. However, we propose that a voluntary abstention in accordance with section 54 PL should only apply to the patent in its entirety. This should be expressly stated in the provision.

We also propose certain amendments of Chapter 11 of the Swedish Patent Act for the purpose of extending the necessary legal effect in Sweden from an EPO decision on limitation or revocation of a patent.

3. Methods for treatment by surgery or therapy etc.

According to Article 52(4) EPC 1973 certain methods for treatment by surgery or therapy and diagnostic methods shall not be regarded as inventions, due to which provision such methods have been once and for all excluded from patentability. Section 1 subsection 3 PL contains a corresponding provision. In EPC 2000 the

fiction that these methods are not to be regarded as inventions has been abandoned. Nonetheless, according to Article 53(c) EPC 2000, patents shall not be granted in respect of such methods. This systematic change does not entail any inherent change with respect to patentability exemption, and amendments of Swedish legislation are not indispensable. We have nevertheless considered it appropriate to harmonise the national provisions with those of EPC 2000. This calls for a change in section 1 PL.

4. Patentability for new specific use of known medical products

According to Article 54(5) EPC 1973 a specific novelty exemption is to apply with regard to substances and compositions, intended for use in methods for treatment of the human or animal body by surgery or therapy and diagnostic methods practised on the human or animal body. The purport has been that already known substances or compositions are patentable only where the use thereof was not comprised in the state of the art. Thus the inventor of a certain medical use of a known substance or composition could obtain a patent. However, according to the wording of the provision there was no scope for patenting a known substance for a subsequently discovered use. In EPC 2000 a new paragraph has been added to Article 54, allowing a patent to be granted for known medical products also when the use relates to other medical indications than those for which a patent has already been granted. The fourth sub-section of current section 2 PL entails the same restriction, concerning patents for new medical use, as those provided for in Article 54(5) EPC 1973. As this limitation has now been discarded in EPC 2000, there is in our opinion no reason to retain section 2 sub-section 4 PL. We propose that Swedish legislation be harmonised by deleting the current provision in the Swedish Patent Act.

5. The right for a patent attorney to refuse to reveal confidential information

In article 134a and Rule 101a EPC 2000 provisions have been included, according to which members of the Institute of Professional Representatives before the EPO (epi) shall not be obliged to reveal

confidential professional information in proceedings before the EPO. These provisions do not necessitate any changes in Swedish legislation, but are directly linked to the particular issue of patent attorney confidentiality which we are to consider in accordance with our terms of reference. We deal with this matter in Section 7.

6. EPC 2000 amendments resulting from PLT

A number of changes have been made in EPC 2000 in order to ensure conformity between the convention and the provisions of the PLT. These amendments relate, inter alia, to the prerequisites for granting a patent application a filing date, the right to extension of time limits and the reinstatement of priority rights. As far as the extension of time limits is concerned, the provisions of Article 121 EPC 2000 go further than the PLT requires. We have chosen to deal with this matter in Section 5 since this concerns bringing Sweden into line with the Patent Law Treaty.

The London Agreement (Section 4)

Ratification of the London Agreement

The purpose of the London Agreement is to reduce the costs that result from requirements that a European patent must be translated if it is to be valid in the designated states. The Agreement is not mandatory and may be acceded to by those EPC states that wish to do so. The Agreement has been construed in order to ensure that exemptions from the translation requirement can be implemented at the same time in a certain number of states. By accession to the Agreement, each state undertakes to abandon translation requirements entirely or in part. In practice this means that those states whose official languages are one of the EPO official languages, completely abstain from requiring a translation of the patent. Other member states, that do not have English, French or German as their official languages, are to choose one of the EPO official languages and dispense from requiring translation of the patent description if the patent has been granted in or translated into the language designated. Even when the patent specification is in that language, these states shall still have the right to require translation of the claims into one of their national languages.

According to our assessment, it can not be ruled out that a Swedish ratification of the London Agreement might have a certain negative impact, primarily on the patent attorney profession but also, to some extent, on third parties. On the other hand we found no grounds for expecting any but marginal consequences for the maintenance and development of the Swedish language. Any fears that conditions would deteriorate as far as the development of Swedish terminology is concerned has been contradicted by information from the Swedish Centre for Terminology (TNC), indicating that translated patent documents have been hardly ever used in terminology work. It is also relevant to note that translations are often produced a long time after an invention has been made public. There is very little demand for those translations kept at the Swedish Patent and Registration Office, and this in itself makes the texts less suitable for the introduction of new terminology and the dissemination of technology.

We have therefore concluded that there are compelling arguments for Sweden to ratify the London Agreement, especially in view of the stimulus to the patent system which a reduction of the patenting costs should result in. Sweden should choose English as the language from which additional translations of patent descriptions shall not be required. However, the opportunity should be used to require mandatory translation of claims into Swedish.

Changes in national legislation as a result of the London Agreement

The ratification of the London Agreement calls for amendments of section 82 PL, where the new translation requirements must be incorporated.

The London Agreement contains an express reminder that member states have the right to require a full translation of the European patent when a dispute relating to the patent has arisen. In order to facilitate matters for the courts, we are of the opinion that this should be regulated in a new section 68 a of the Swedish Patent Act.

PLT (Section 5)

Ratification of the PLT

The PLT entails undertakings to provide for deregulation and a certain harmonization of provisions concerning formalities to be observed on filing patent applications. The treaty primarily contains minimum requirements. Only to a very limited extent are the provisions binding on the contracting states, namely the issue of establishing a filing date and, in certain cases, matters concerning the form and content of applications.

Both the EPC and the PCT have been revised in order to bring them into line with the PLT. Our understanding is that it would it be unthinkable for Sweden to chose not to participate in this worldwide patent cooperation. We therefore propose that Sweden should ratify the PLT.

Changes in national legislation as a result of the PLT

As far as Sweden is concerned there is relatively little need for changes in legislation in order to enable ratification of the treaty. The administrative practice employed by the Swedish Patent and Registration Office is, to all intents and purposes, in agreement with the provisions on filing date in Article 5 PLT. In spite of this conformity, we consider it justified to propose two new provisions, sections 8 b and 8 c, in which the obligatory PLT provisions are reproduced.

Our examination of Article 11 PLT on relief in respect of time limits has led us to conclude that amendments of the Swedish Patent Act are not indispensable for the purpose of implementation. The reason for this is that those time limits that might be relevant under the Article either are already subject to the right of further processing (cf. in particular section 15 PL), or may be exempted from application of the Article, due to the fact that the periods are fixed by law. We have therefore deemed it neither necessary nor justified to adjust Swedish legislation to the more farreaching regime for extension of time limits applicable under Article 121 EPC 2000.

In contrast we consider amendments of section 72 PL necessary for implementation of Articles 12 and 13 PLT, which relate to the reinstatement of expired time limits in extraordinary cases. The

PLT requires that the current special provision with respect to the payment of annual fees should be covered by the generally applicable provision of section 72 PL and that the time should be computed from the expiry of the extended time limit referred to in section 41 sub-section 3 PL. A significant novelty is that under certain circumstances it shall be possible to have the priority right restored during a short period following the expiry of the priority year. This PLT provision should also be expressed in section 72 PL.

We also propose changes in section 6 a PL, as a consequence of Article 13 PLT. The purport would then be that the applicant will be granted the opportunity to make a priority claim at a later time than is presently allowed, normally within 16 months from the priority date. The applicant will also be entitled to provide for the correction or addition of a priority claim within the same period of time. In practice, a completely new priority claim can be made. It is proposed that the same shall apply to international applications, only that the entering into force of the amendment in this respect must await a planned corresponding amendment to Rule 26bis PCT.

PCT (Section 6)

In recent years several changes have been made to the PCT and its implementing regulations. One of these changes is intended to simplify the formality requirements applied when a person other than the inventor is applying for a patent. The purport is that there should no longer be a routine requirement that the applicant must produce evidence for his right to the invention. In principle a unilateral declaration of the transfer should be sufficient. This new procedure directly contradicts section 8 PL and requires an amendment of that provision. We propose that the applicant shall merely be required to state the grounds for his right to the invention. The Patent Office shall accept this information except where it may reasonably doubt the veracity of the indication presented. According to our proposal the Patent Office shall send a notification concerning the patent application to the stated inventor, unless it is obviously unnecessary to do so.

An additional change, in section 31 PL, is caused by new PCT provisions on extended time limit for entering into the national phase of an international application. We propose that the time limit be extended to 31 months, whether or not the applicant has

requested international preliminary examination within 19 months from the priority date.

Enhanced protection for patent attorney’s professional secrecy (Section 7)

In Sweden, attorneys, being members of the bar (“advokat”), may not be heard as witnesses in court proceedings, concerning information which has been entrusted to them in connection with an assignment, other than to the extent permitted by law or with the consent by the person benefiting from the confidentiality. This also applies to the obligation to produce documents when a court order to that effect has been issued. A patent attorney, and any other adviser in matters of intellectual property who is not an “advokat”, has a more limited exemption from the duty to testify or produce documents. The exemption then applies only with respect to confidential information obtained during the time when the patent attorney was acting as a representative or counsel in court proceedings, and can not be invoked for information given to the patent attorney before a case has been brought before the court. The legal situation is different elsewhere in the world. US patent attorneys, regardless of what form their employment may take, normally benefit from an attorney-client privilege. In contrast, foreign patent attorneys involved in US litigation may only invoke the privilege not to reveal information where a corresponding degree of confidentiality applies in the patent attorney’s homeland. Since this is not the case in Sweden, the consequence might be that Swedish companies, involved in patent cases of economic significance, could be obliged to reveal information, via a Swedish representative, that an American counterpart is permitted to keep confidential. The difference in secrecy legislation may thus prove damaging to Swedish commercial interests.

The matter received attention in conjunction with the revision of EPC. As a result provisions have been incorporated into Article 134a and Rule 101a EPC 2000 granting patent attorneys the right to refuse to reveal confidential information in proceedings before the EPO. The ultimate aim of the provision is to give epirepresentatives the same degree of protection of confidentiality in legal disputes in the USA as that enjoyed by attorneys domiciled

there. When we have discussed any reasons for strengthening protection of confidentiality for Swedish patent advisers, we have questioned whether the changes in the EPC are sufficient to grant epi-representatives the intended protection in the USA. There seems to be no guarantee that the new Attorney evidentiary privilege provided for in Rule 101a EPC 2000 would be respected in the competent courts of EPC member states. That would probably require the national legislation to offer an equivalent degree of protection of professional confidentiality. It appears to us to be a matter of urgency that the provisions on evidentiary privilege agreed upon by the EPC member states should be fully reflected in national law, in order for US courts to respect the professional confidentiality of European representatives. This has given us sufficient reason to propose an extension of the protection of confidentiality enjoyed by advisers in patent matters. Such protection should be expressed by means of an addition to Chapter 36, section 5 of the Swedish Code of Judicial Procedure. The proposed change should apply not only to Swedish epirepresentatives, but to all persons who have duly qualified themselves for the privilege.

Enhanced protection of confidentiality should be granted to those who in a professional capacity offer advice in matters of patent law, both as employees and as independent advisers. In our opinion, a basic prerequisite must be that those entitled to an exemption from the obligation to testify can be easily distinguished. Since it must also be a basic requirement that the persons in question have proved themselves worthy of the privilege, we have considered it inevitable that a special voluntary authorization scheme must be introduced. It is beyond our terms of reference to consider how such a scheme should be constructed in detail. We propose that the matter should be the subject of further deliberations, but by way of guidance for such an inquiry we have drafted a blueprint for a special Act on the authorization of patent attorneys. We believe that as minimum requirements for authorization, patent attorneys should demonstrate a certain level of knowledge, they should have pledged themselves to act in the best interests of their clients and they should be obliged to observe professional secrecy. Any breach of this should result in disciplinary measures. The registration and supervision of registered patent attorneys should be entrusted to a special public authority. Our draft law on the authorisation of patent attorneys is enclosed as annex 11 to this report.

Some additional issues (Section 8)

Opposition fee

We have been instructed to consider a proposal by the Swedish Patent and Registration Office that a special opposition fee should be payable. However, we have not found sufficient grounds to make any proposal to this effect.

Post-dating of filing date

We propose that the provisions in section 14 PL on post-dating of filing date be deleted, in line with what has been previously implemented in other Nordic countries.

Empowering provision

Our commission has included instructions to review the provision in the Patent Act for empowering normative functions. We have found no reason to depart from the proposal submitted by the Patent Litigation Commission concerning new wording of the first sub-section of section 77 PL.

Författningsförslag

1. Förslag till lag om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs i fråga om patentlagen (1967:837)

dels att 14 och 32 §§ skall upphöra att gälla,

dels att 1, 2, 6, 6 a, 6 b, 6 d, 13, 24, 29, 31, 33, 52–54, 72, 77, 82, 83, 85, 87, 91 och 92 §§ skall ha följande lydelse,

dels att det i lagen skall införas 8 nya paragrafer, 8 b och 8 c, 40 a – 40 e samt 68 a §§, av följande lydelse,

dels att det i lagen, omedelbart före den nya 40 a § skall införas en ny kapitelrubrik av följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

1§1

Den som gjort en uppfinning, som kan tillgodogöras industriellt, eller den till vilken uppfinnarens rätt övergått äger att, enligt 1–10 kap. denna lag, efter ansökan erhålla patent på uppfinningen här i riket och därigenom förvärva ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja uppfinningen. Om europeiskt patent stadgas i 11 kap.

Såsom uppfinning anses aldrig vad som utgör enbart

1. en upptäckt, vetenskaplig teori eller matematisk metod,

2. en konstnärlig skapelse,

3. en plan, regel eller metod för intellektuell verksamhet, för spel eller för affärsverksamhet eller ett datorprogram,

4. ett framläggande av information.

Såsom uppfinning anses ej heller sådant förfarande för kirurgisk eller terapeutisk behandling

1 Senaste lydelse 1978:149.

eller för diagnostisering som skall utövas på människor eller djur. Vad nu sagts utgör ej hinder för att patent meddelas på alster, däribland ämnen och blandningar av ämnen, för användning vid förfarande av detta slag.

Patent meddelas icke på 1) uppfinning vars utnyttjande skulle strida mot goda seder eller allmän ordning,

2) växtsorter eller djurraser eller väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter eller djur; patent må dock meddelas på mikrobiologiskt förfarande och alster av sådant förfarande.

Patent meddelas icke på

1. uppfinning vars utnyttjande skulle strida mot goda seder eller allmän ordning,

2. växtsorter eller djurraser eller väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter eller djur; patent må dock meddelas på mikrobiologiskt förfarande och alster av sådant förfarande,

3. sådant förfarande för kirurgisk eller terapeutisk behandling eller för diagnostisering som skall utövas på människor eller djur; vad nu sagts utgör ej hinder för att patent meddelas på alster, däribland ämnen och blandningar av ämnen, för användning vid förfarande av detta slag.

2 §2

Patent meddelas endast på uppfinning som är ny i förhållande till vad som blivit känt före dagen för patentansökningen och tillika väsentligen skiljer sig därifrån.

Som känt anses allt som blivit allmänt tillgängligt, vare sig detta skett genom skrift, föredrag, utnyttjande eller på annat sätt. Även innehållet i patentansökan som före nämnda dag gjorts här i riket anses som känt, om denna ansökan blir allmänt tillgänglig enligt 22 §. Villkoret i första stycket att uppfinningen väsentligen skall skilja sig från vad som blivit känt före dagen för patentansökningen gäller dock icke i förhållande till innehållet i sådan ansökan.

2 Senaste lydelse 1978:149.

Bestämmelser om att, vid tillämpning av andra stycket, ansökan som avses i 3 eller 11 kap. i vissa fall äger samma verkan som en här i riket gjord patentansökan finnas i 29, 38 och 87 §§.

Villkoret i första stycket att uppfinningen skall vara ny utgör ej hinder för att patent meddelas på känt ämne eller känd blandning av ämnen för användning vid förfarande som avses i 1 § tredje stycket, om användningen av ämnet eller blandningen icke är känd vid förfarande av detta slag.

Patent må meddelas utan hinder av att uppfinningen inom sex månader innan patentansökningen gjordes blivit allmänt tillgänglig

1. till följd av uppenbart missbruk i förhållande till sökanden eller någon från vilken denne härleder sin rätt eller

2. genom att sökanden eller någon från vilken denne härleder sin rätt förevisat uppfinningen på sådan officiell eller officiellt erkänd internationell utställning som avses i den i Paris d. 22 november 1928 avslutade konventionen om internationella utställningar.

6 §3

En ansökan om patent på en uppfinning, som inom tolv månader före ansökningsdagen har angetts i en tidigare ansökan om patent i Sverige, skall vid tillämpningen av 2 § första, andra och fjärde styckena samt 4 § anses gjord samtidigt med den tidigare ansökan, om sökanden yrkar det (prioritet). Detsamma gäller en ansökan om patent på en uppfinning, som inom tolv månader före ansökningsdagen har angetts i en tidigare ansökan om patent, uppfinnarcertifikat eller skydd

En ansökan om patent på en uppfinning, som inom tolv månader före ansökningsdagen har angetts i en tidigare ansökan om patent i Sverige, skall vid tillämpningen av 2 § första och andra styckena samt 4 § anses gjord samtidigt med den tidigare ansökan, om sökanden yrkar det (prioritet). Detsamma gäller en ansökan om patent på en uppfinning, som inom tolv månader före ansökningsdagen har angetts i en tidigare ansökan om patent, uppfinnarcertifikat eller skydd som nyttighetsmodell

3 Senaste lydelse 2000:1158.

som nyttighetsmodell antingen i en främmande stat som är ansluten till Pariskonventionen den 20 mars 1883 för skydd av den industriella äganderätten (Pariskonventionen), eller i en stat som är ansluten eller ett område som är anslutet till avtalet om upprättandet av Världshandelsorganisationen (WTO). Sådan prioritet får åtnjutas också från en ansökan om skydd som avser någon annan stat eller något annat område, om motsvarande prioritet från en svensk patentansökan medges där den tidigare ansökan gjorts och om där gällande lagstiftning i huvudsak överensstämmer med Pariskonventionen

antingen i en främmande stat som är ansluten till Pariskonventionen den 20 mars 1883 för skydd av den industriella äganderätten (Pariskonventionen), eller i en stat som är ansluten eller ett område som är anslutet till avtalet om upprättandet av Världshandelsorganisationen (WTO). Sådan prioritet får åtnjutas också från en ansökan om skydd som avser någon annan stat eller något annat område, om motsvarande prioritet från en svensk patentansökan medges där den tidigare ansökan gjorts och om där gällande lagstiftning i huvudsak överensstämmer med Pariskonventionen.

6 a §4

Sökanden skall inom tre månader från den dag då ansökan gjordes eller skall anses gjord begära prioritet. Sökanden skall därvid lämna uppgifter om var och när den åberopade ansökan gjordes. Sökanden skall också, så snart det kan ske, uppge numret på den tidigare ansökan.

Sökanden skall inom 16 månader från ingivningsdagen för den prioritetsgrundande ansökan begära prioritet. Sådan begäran får dock ej göras, om sökanden begärt tidigt offentliggörande enligt 22 § tredje stycket. När prioritet begärs skall sökanden lämna uppgifter om var och när den åberopade ansökan gjordes. Sökanden skall också, så snart det kan ske, uppge numret på den tidigare ansökan.

Om det är fråga om en internationell patentansökan enligt 3 kap., skall prioritet begäras inom fyra månader från den

Sökanden får inom den tid och under de förutsättningar som anges i första stycket göra ändring av en begäran om prioritet.

4 Senaste lydelse 2000:1158.

internationella ingivningsdagen. Sökanden skall därvid lämna uppgifter om var och när den åberopade ansökan gjordes samt, om denna är en internationell ansökan, vilken mottagande myndighet den gavs in till. Sökanden skall vidare inom sexton månader från den dag från vilken prioritet begärs lämna uppgifter om den åberopade ansökans nummer till den mottagande myndigheten för den internationella patentansökan eller till den internationella byrå som anges i 35 §.

Om en ansökan delas med stöd av 11 § denna lag och 22 § patentkungörelsen (1967:838), skall en begäran om prioritet för den ursprungliga ansökan utan särskilt yrkande gälla också för en ny ansökan som uppkommer genom delningen.

Om en ansökan delas med stöd av 11 § skall en begäran om prioritet för den ursprungliga ansökan utan särskilt yrkande gälla också för en ny ansökan som uppkommer genom delningen.

6 b §5

En sökande som har yrkat prioritet skall inom sexton månader från den dag från vilken prioritet begärs ge in följande handlingar till patentmyndigheten i fråga om den tidigare ansökan.

1. Ett bevis om sökandens namn och om ingivningsdagen utfärdat av den myndighet som har mottagit ansökan.

2. En av samma myndighet bestyrkt kopia av ansökan.

Ett bevis eller en kopia som avses i första stycket behöver inte ges in, om den tidigare ansökan getts in till patentmyndigheten i Sverige

5 Senaste lydelse 2000:1158.

6 d §6

Prioritet kan grundas endast på den första ansökan som uppfinningen har angetts i.

Om den som har gjort den första ansökan eller hans eller hennes rättsinnehavare senare till samma myndighet har gett in en ansökan som avser samma uppfinning, får den senare ansökan åberopas som prioritetsgrundande. Detta gäller dock bara om den tidigare ansökan när den senare ansökan ges in

1. har återkallats, avskrivits eller avslagits utan att ha blivit allmänt tillgänglig och

2. inte kvarlämnar någon rätt som grundas på den eller har utgjort grund för någon rätt till prioritet.

Om någon har fått prioritet på grund av en senare ansökan enligt andra stycket, får den tidigare ansökan inte längre åberopas som grund för prioritet.

Andra och tredje styckena gäller på motsvarande sätt för en patentansökan vars löpdag har förskjutits enligt 14 §.

8 b §

En patentansökan skall anses ingiven, om vad som getts in innehåller

1. en uttrycklig eller underförstådd uppgift om att det som getts in utgör en ansökan om patent,

2. uppgifter som gör det möjligt för patentmyndigheten att avgöra vem sökanden är och att kontakta denne, och

3. något som framstår som

a) en beskrivning,

b) ritningar, eller

c) en hänvisning till en tidigare gjord patentansökan, i vilket fall skall ges in en kopia av denna ansökan samt uppgift om dess

6 Senaste lydelse 2000:1158.

ingivningsdag och nummer samt om vilken patentmyndighet den getts in till.

Om det som getts in inte uppfyller vad som enligt första stycket krävs för ingivningsdag, skall patentmyndigheten utan dröjsmål förelägga ingivaren att avhjälpa bristerna inom två månader från dagen för föreläggandet samt ge honom tillfälle att yttra sig inom samma tid.

Om bristerna inte har avhjälpts inom den förelagda tiden eller, i det fall ett föreläggande inte kunnat ges därför att uppgifter om ingivaren saknas, inom två månader från den dag då något av det som anges i första stycket gavs in, skall någon patentansökan inte anses ingiven. Upplysning om detta skall lämnas i föreläggandet.

Om bristerna har avhjälpts inom den tid som anges i tredje stycket, skall som ingivningsdag för patentansökan gälla den dag då samtliga brister avhjälpts, om annat inte följer av 8 c §.

8 c §

Om patentmyndigheten vid prövning av om en patentansökan skall anses ingiven enligt 8 b § finner att det saknas delar av beskrivningen eller ritningar till vilka hänvisas i beskrivningen eller patentkraven, skall ingivaren föreläggas att komplettera handlingarna inom två månader från dagen för föreläggandet. Om

en komplettering med sådana utelämnade delar sker inom två månader från föreläggandet eller, om föreläggande inte utfärdats, inom två månader från den dag då något av det som anges i 8 b § första stycket gavs in, skall som ingivningsdag gälla den senare dag då kompletteringen gjorts, om annat inte följer av andra och tredje styckena.

Om kompletterade delar av en ansökan återtas inom en månad från det de gavs in i enlighet med första stycket, skall den ursprungliga ingivningsdagen för ansökan gälla.

Om kompletterade delar av en ansökan getts in i enlighet med första stycket, skall, när prioritet från en tidigare ansökan åberopas och de kompletterande delarna i sin helhet framgår av den tidigare ansökan, den ursprungliga ingivningsdagen gälla, om sökanden begär det och han ger in en kopia av den tidigare ansökan inom den tid som anges i första stycket.

13 §7

Ansökan om patent må icke ändras så, att patent sökes på något som ej framgick av ansökningen när den gjordes eller enligt 14 § skall anses gjord.

Ansökan om patent får inte ändras så, att patent söks på något som ej framgick av ansökningen när den gjordes eller skall anses gjord.

7 Senaste lydelse 1978:149.

24 §8

Var och en får göra invändning mot ett meddelat patent. En invändning skall göras skriftligen hos patentmyndigheten inom nio månader från den dag då patentet meddelades.

*Den som vill göra invändning mot ett meddelat patent skall göra det skriftligen hos patentmyndigheten inom nio månader från den dag då patentet meddelades.

Patentmyndigheten skall underrätta patenthavaren om invändningen och ge denne tillfälle att yttra sig.

Återkallas invändningen, får invändningsförfarandet ändå fullföljas om det finns särskilda skäl.

29 §9

Internationell patentansökan, för vilken den mottagande myndigheten fastställt internationell ingivningsdag, skall här i riket ha samma verkan som svensk patentansökan som gjorts nämnda dag. Vad i 2 § andra stycket andra punkten sägs skall dock gälla endast om ansökningen fullföljts enligt 31 §.

Internationell patentansökan, för vilken den mottagande myndigheten fastställt internationell ingivningsdag, skall här i riket ha samma verkan som en svensk patentansökan med samma ingivningsdag. Vad i 2 § andra stycket andra punkten sägs skall dock gälla endast om ansökningen fullföljts enligt 31 §.

31 §10

Vill sökanden fullfölja en internationell patentansökan såvitt avser Sverige, skall han inom tjugo månader från den internationella ingivningsdagen eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begärs till patentmyndigheten inge översättning till svenska av den internationella patentansökningen i den omfattning regeringen förordnar eller, om ansökningen

Vill sökanden fullfölja en internationell patentansökan såvitt avser Sverige, skall han inom 31 månader från den internationella ingivningsdagen eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begärs till patentmyndigheten inge översättning till svenska av den internationella patentansökningen i den omfattning regeringen förordnar eller, om ansökningen

8 Senaste lydelse 2000:1158. * Patentprocessutredningens författningsförslag (SOU 2001:33). 9 Senaste lydelse 1978:149. 10 Senaste lydelse 1984:937.

är avfattad på svenska, en avskrift av ansökningen. Sökanden skall inom samma tid erlägga fastställd avgift till patentmyndigheten.

Har sökanden begärt att den internationella patentansökningen skall underkastas internationell förberedande patenterbarhetsprövning och har han inom nitton månader från den i första stycket angivna dagen i överensstämmelse med konventionen om patentsamarbete och tillämpningsföreskrifterna till denna avgivit förklaring att han avser att använda resultatet av denna prövning vid ansökan om patent för Sverige, skall han fullgöra vad i första stycket sägs inom trettio månader från nämnda dag.

Har sökanden erlagt fastställd avgift inom den frist som föreskrivs i första eller andra stycket, får den översättning eller avskrift som krävs inges inom en ytterligare frist om två månader, förutsatt att en fastställd tilläggsavgift erläggs inom den senare fristen.

är avfattad på svenska, en avskrift av ansökningen. Sökanden skall inom samma tid erlägga fastställd avgift till patentmyndigheten.

Har sökanden erlagt fastställd avgift inom den frist som föreskrivs i första stycket, får den översättning eller avskrift som krävs inges inom en ytterligare frist om två månader, förutsatt att en fastställd tilläggsavgift erläggs inom den senare fristen.

Iakttar inte sökanden vad som föreskrivs i denna paragraf, skall ansökningen anses återkallad såvitt avser Sverige.

33 §11

Har en internationell patentansökan fullföljts enligt 31 §, gäller 2 kap. i fråga om ansökan och dess handläggning, om inte

Har en internationell patentansökan fullföljts enligt 31 §, gäller 2 kap. i fråga om ansökan och dess handläggning, om inte

11 Senaste lydelse 2000:1158.

annat sägs i denna paragraf eller i 34–37 §§. Ansökan får endast på framställning av sökanden tas upp till prövning före utgången av den frist som gäller enligt 31 § första eller andra stycket.

annat sägs i denna paragraf eller i 34–37 §§. Ansökan får endast på framställning av sökanden tas upp till prövning före utgången av den frist som gäller enligt 31 § första stycket.

Ett föreläggande enligt 12 § får inte meddelas före den tidpunkt då patentmyndigheten har rätt att ta upp ansökan till prövning.

Bestämmelserna i 22 § andra och tredje styckena blir tillämpliga redan innan ansökan har fullföljts så snart sökanden har fullgjort sin skyldighet enligt 31 § att inge en översättning av ansökan eller, om ansökan är skriven på svenska, så snart sökanden har ingivit en avskrift av den till patentmyndigheten.

I fråga om en internationell patentansökan skall vid tillämpning av 48, 56 och 60 §§ vad som där sägs om att handlingarna i ansökningsärendet har blivit tillgängliga enligt 22 § i stället avse att handlingarna har blivit tillgängliga enligt 22 § med iakttagande av tredje stycket.

Uppfyller patentansökan de krav när det gäller form och innehåll som föreskrivs i konventionen om patentsamarbete och tillämpningsföreskrifterna till denna, skall den godtas i dessa avseenden.

4 a kap. Patentbegränsning m.m.

40 a §

En patenthavare får, i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel, hos patentmyndigheten begära

1. att patentkrav och, om så behövs, beskrivning ändras så att skyddsomfånget för patentet begränsas (patentbegränsning), eller

2. att patentet upphävs. En begäran enligt första stycket skall avvisas om det pågår invändningsförfarande enligt 24 § eller mål om ogiltighet enligt 52 §. Om patenthavaren begär att patentet skall begränsas eller

upphävas enligt artikel 105a i den europeiska patentkonventionen, skall en begäran enligt första stycket vilandeförklaras tills det europeiska patentverket meddelat slutligt beslut i frågan.

Är patentet utmätt, belagt med kvarstad eller taget i anspråk genom betalningssäkring eller är tvist om överföring anhängig, får begäran enligt första stycket inte göras så länge utmätningen, kvarstaden eller betalningssäkringen består eller tvisten inte blivit slutligt avgjord.

För en begäran enligt första stycket skall patenthavaren betala en särskild avgift.

40 b §

Har patenthavaren inte iakttagit vad som är föreskrivet i 40 a § eller är en begäran om patentbegränsning inte förenlig med bestämmelserna i 52 § första stycket 2–4 om ogiltighet, skall patenthavaren föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidta rättelse.

Avhörs inte patenthavaren eller finns det även efter det att yttrande avgetts hinder mot att bifalla begäran och har patenthavaren haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall begäran avslås, om det inte finns anledning att ge patenthavaren ett nytt föreläggande.

40 c §

Om patentmyndigheten finner att det inte finns några hinder för att bifalla en begäran enligt 40 a §, skall patentet begränsas eller upphävas i enlighet med begäran. Patentmyndigheten skall kungöra beslutet och, i förekommande fall, utfärda ett nytt patentbrev. Vid begränsning skall en ny patentskrift hållas tillgänglig hos patentmyndigheten.

Patentmyndighetens beslut får verkan från den dag patentansökningen gjordes.

40 d §

I mål om patentintrång eller patents ogiltighet är patenthavaren skyldig att till domstolen lämna uppgift om att en begäran om begränsning av patentet gjorts.

40 e §

Ett slutligt beslut enligt 40 b § att avslå en begäran om patentbegränsning eller upphävande får överklagas av patenthavaren i enlighet med 75 §.

52 §12

På talan om det skall rätten förklara patentet ogiltigt, om

1. patentet har meddelats trots att villkoren i 1 och 2 §§ inte är uppfyllda,

2. patentet avser en uppfinning som inte är så tydligt angiven att en fackman med ledning därav kan utöva den,

3. patentet omfattar något som inte framgick av ansökningen när den gjordes, eller

12 Senaste lydelse 1993:1406.

4. patentskyddets omfattning har utvidgats efter det att patentet meddelats.

*Är patentet ogiltigt endast till en viss del, skall, om patenthavaren yrkar det, patentskyddets omfattning begränsas i motsvarande utsträckning genom en ändring av patentkraven.

Ett patent får inte förklaras ogiltigt på den grund att den som har fått patentet har haft rätt till bara en viss andel i det.

Utom i fall som avses i fjärde stycket får talan föras av var och en som lider förfång av patentet och, om det är påkallat ur allmän synpunkt, av den myndighet som regeringen bestämmer.

Utom i fall som avses i femte stycket får talan föras av var och en som lider förfång av patentet och, om det är påkallat ur allmän synpunkt, av den myndighet som regeringen bestämmer.

En talan, som grundas på att patentet har meddelats någon annan än den som har rätt att få patentet enligt 1 §, får föras endast av den som påstår sig ha sådan rätt. En talan skall väckas inom ett år efter erhållen kännedom om patentets meddelande och de övriga omständigheter på vilka talan grundas. Om patenthavaren var i god tro när patentet meddelades eller när det övergick på honom, får talan inte väckas senare än tre år efter patentets meddelande.

53 §13

Har patent meddelats annan än den som är berättigad till patentet enligt 1 §, skall rätten på talan av den berättigade överföra patentet på honom. I fråga om den tid inom vilken talan skall väckas äga bestämmelserna i 52 § fjärde stycket tillämpning.

*Har patent meddelats annan än den som är berättigad till patentet enligt 1 §, skall rätten på talan av den berättigade överföra patentet på honom. I fråga om den tid inom vilken talan skall väckas har bestämmelserna i 52 § femte stycket tillämpning

Har den som frånkännes patentet i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga åtgärder därför, äger han mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt fortsätta det påbörjade eller igångsätta det tillämnade utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art. Sådan rätt tillkommer under

13 Senaste lydelse 1978:149. * Patentprocessutredningens författningsförslag (SOU 2001:33).

motsvarande förutsättningar även innehavare av licens som är antecknad i patentregistret.

Rätt enligt andra stycket må övergå till annan endast tillsammans med rörelse, vari den utnyttjas eller utnyttjandet avsetts skola ske.

54 §14

Avstår patenthavaren skriftligen hos patentmyndigheten från patentet, skall myndigheten förklara patentet upphört.

Avstår patenthavaren skriftligen hos patentmyndigheten från patentet, skall myndigheten förklara patentet upphört i dess helhet.

Är patentet utmätt, belagt med kvarstad eller taget i anspråk genom betalningssäkring eller är tvist om överföring av patent anhängigt, får patentet icke förklaras upphört, så länge utmätningen, kvarstaden eller betalningssäkringen består eller tvisten icke blivit slutligt avgjord.

68 a §

I mål enligt 65 § får rätten, om en fullständig översättning till svenska av ett europeiskt patent inte finns tillgänglig hos patentmyndigheten, förelägga patenthavaren eller annan som för talan på grund av en rätt, som härleds från patenthavaren, att ge in en sådan översättning vid påföljd att patentet annars kan komma att översättas på dennes bekostnad genom rättens försorg eller, om den förelagda parten är kärande i målet, vid påföljd att talan annars kan komma att avvisas.

14 Senaste lydelse 1981:816.

72 §15

Om en patentsökande eller en patenthavare trots att han har iakttagit all omsorg som har betingats av omständigheterna, i annat fall än som avses i andra stycket, har lidit rättsförlust på grund av att han inte har vidtagit en åtgärd hos patentmyndigheten inom tid som föreskrivs i denna lag eller med stöd av lagen och vidtar han åtgärden inom två månader från det förfallet upphörde, dock senast inom ett år från fristens utgång, skall patentmyndigheten förklara att åtgärden skall anses vidtagen i rätt tid. Om patentsökanden eller patenthavaren vill få en sådan förklaring, skall han inom den tid som nu har sagts för åtgärden begära den skriftligen hos patentmyndigheten och betala en fastställd avgift.

Om en patentsökande eller en patenthavare trots att han har iakttagit all omsorg som har betingats av omständigheterna, i annat fall än som avses i andra stycket, har lidit rättsförlust på grund av att han inte har vidtagit en åtgärd hos patentmyndigheten inom tid som föreskrivs i denna lag eller med stöd av lagen och vidtar han åtgärden inom två månader från det förfallet upphörde, dock senast inom ett år från fristens utgång, skall patentmyndigheten förklara att åtgärden skall anses vidtagen i rätt tid. Om patentsökanden eller patenthavaren vill få en sådan förklaring skall han inom den tid som nu har sagts för åtgärden begära den hos patentmyndigheten och betala en fastställd avgift.

Om en patentsökande eller en patenthavare inte har betalat årsavgift inom den frist som sägs i 41 § tredje stycket eller 42 § tredje stycket, skall bestämmelserna i första stycket tillämpas, dock att årsavgiften skall vara betald och begäran gjord senast inom sex månader från fristens utgång.

Första stycket gäller inte en frist som avses i 6 § första stycket .

Såvitt gäller den frist som avses i 6 § första stycket får förklaring enligt första stycket denna paragraf ges endast om den ansökan för vilken prioritet åbero-

15 Senaste lydelse 1993:1406.

pas ges in senast inom två månader från utgången av tolvmånadersfristen samt begäran om förklaring gjorts och avgiften betalts inom samma tid.

I fråga om en internationell patentansökan som har fullföljts i Sverige enligt 31 § tillämpas första stycket också om den patentsökande har lidit rättsförlust på grund av att han inte har iakttagit en frist gentemot den mottagande myndigheten, den internationella nyhetsgranskningsmyndigheten, myndigheten för internationell förberedande patenterbarhetsprövning eller internationella byrån. Den åtgärd som inte har vidtagits inom fristen skall i de fall som avses här vidtas hos patentmyndigheten. Bestämmelserna i detta stycke gäller inte den frist inom vilken en internationell patentansökan skall göras för att få åtnjuta prioritet från en tidigare ansökan.

I fråga om en internationell patentansökan som har fullföljts i Sverige enligt 31 § tillämpas första och andra styckena också om den patentsökande har lidit rättsförlust på grund av att han inte har iakttagit en frist gentemot den mottagande myndigheten, den internationella nyhetsgranskningsmyndigheten, myndigheten för internationell förberedande patenterbarhetsprövning eller internationella byrån. Den åtgärd som inte har vidtagits inom fristen skall i de fall som avses här vidtas hos patentmyndigheten.

77 §16

Närmare bestämmelser angående ansökan om patent, kungörelser i patentärende, tryckning av ansökningshandlingarna, patentregistret och dess förande samt patentmyndigheten utfärdas av regeringen eller i den omfattning regeringen bestämmer av patentmyndigheten. Diarier hos patentmyndigheten skola vara till-

*Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, patentmyndigheten utfärdar de närmare föreskrifter som behövs för tillämpning av denna lag. Diarier hos patentmyndigheten skall vara tillgängliga för allmänheten i den utsträckning regeringen föreskriver.

16 Senaste lydelse 1978:149. * Patentprocessutredningens författningsförslag (SOU 2001:33).

gängliga för allmänheten i den utsträckning regeringen bestämmer.

Regeringen äger förordna, att handlingar i ärenden angående ansökan om patent må utlämnas till myndighet i annan stat.

Regeringen äger även förordna att granskning av ansökningar om patent, efter framställning av patentmyndigheten, må äga rum hos myndighet i annan stat eller hos internationell institution samt att den som söker patent på uppfinning, varå han sökt patent i annan stat, skall vara skyldig att redovisa vad patentmyndigheten i den staten delgivit honom rörande prövningen av uppfinningens patenterbarhet. Förordnande om sådan redovisningsskyldighet må dock ej ges i fråga om patentansökan som avses i 3 kap., om den varit föremål för internationell förberedande patenterbarhetsprövning och rapport rörande denna prövning ingivits till patentmyndigheten.

82 §17

Europeiskt patent har verkan här i riket endast om sökanden inom tid som regeringen bestämmer till patentmyndigheten ingivit översättning till svenska av den text med vilken patentet enligt underrättelse till sökanden från det europeiska patentverket är avsett att meddelas och han inom samma tid erlagt fastställd avgift för tryckning av översättningen. Beslutar det europeiska patentverket att europeiskt patent skall upprätthållas i ändrad avfattning, gäller vad nu sagts även i fråga om den ändrade texten.

Ett europeiskt patent har verkan här i riket endast om sökanden inom tre månader från den dag då det europeiska patentverket har kungjort sitt beslut att meddela patentet till patentmyndigheten har

– ingivit, på det sätt som föreskrivs i andra stycket, den text med vilken patentet meddelats av det europeiska patentverket, och

– betalat fastställd avgift för offentliggörande. Beslutar det europeiska patentverket att ett europeiskt patent skall upprätthållas i ändrad avfattning eller begränsas, gäller vad nu sagts även i fråga om den ändrade texten.

17 Senaste lydelse 1978:149.

Översättning skall hållas tillgänglig för envar. Har den europeiska patentansökningen icke publicerats av det europeiska patentverket när översättningen inkommer, skall dock översättningen ej hållas tillgänglig förrän sådan publicering sker.

Har översättning ingivits och avgift erlagts inom föreskriven tid och har det europeiska patentverket kungjort sitt beslut att bifalla patentansökningen eller beslutat att det europeiska patentet skall upprätthållas i ändrad avfattning, skall patentmyndigheten utfärda kungörelse därom. Så snart ske kan skola tryckta exemplar av översättningen finnas att tillgå hos patentmyndigheten.

Patentkraven skall alltid ges in i översättning till svenska. Har patentet meddelats på tyska eller franska skall beskrivningen ges in i översättning till svenska eller engelska.

Översättning som avses i andra stycket skall hållas tillgänglig för var och en. Har den europeiska patentansökningen inte publicerats av det europeiska patentverket när översättningen inkommer, skall dock översättningen inte hållas tillgänglig förrän sådan publicering sker.

Har översättning ingetts och avgift erlagts inom föreskriven tid och har det europeiska patentverket kungjort sitt beslut att bifalla patentansökningen eller beslutat att det europeiska patentet skall upprätthållas i ändrad avfattning eller begränsas, skall patentmyndigheten utfärda kungörelse därom.

83 §18

Har patenthavare icke inom föreskriven tid vidtagit åtgärd som avses i 82 § första stycket, skall vad i 72 § första stycket sägs om patentsökande äga motsvarande tillämpning. Förklaras med stöd av 72 § att sådan åtgärd skall anses vidtagen i rätt tid, skall patentmyndigheten utfärda kungörelse därom.

Har patenthavare icke inom föreskriven tid vidtagit åtgärd som avses i 82 §, skall vad i 72 § första stycket sägs om patentsökande äga motsvarande tillämpning. Förklaras med stöd av 72 § att sådan åtgärd skall anses vidtagen i rätt tid, skall patentmyndigheten utfärda kungörelse därom.

18 Senaste lydelse 1978:149.

Har någon, efter det tiden för att vidtaga åtgärd enligt 82 § första stycket utgått men innan kungörelsen utfärdades, i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga åtgärder därför, äger han den rätt som anges i 74 § andra och tredje styckena.

Har någon, efter det tiden för att vidtaga åtgärd enligt 82 § utgått men innan kungörelsen utfärdades, i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga åtgärder därför, äger han den rätt som anges i 74 § andra och tredje styckena.

85 §19

Har det europeiska patentverket helt eller delvis upphävt europeiskt patent, skall detta ha samma verkan som om patentet här i riket förklarats i motsvarande mån ogiltigt. Patentmyndigheten skall utfärda kungörelse om upphävandet.

Har det europeiska patentverket beslutat att begränsa eller helt eller delvis upphäva ett europeiskt patent, skall detta ha samma verkan som om patentet i motsvarande mån begränsats eller förklarats ogiltigt här i riket. Patentmyndigheten skall utfärda kungörelse om beslutet.

87 §20

Europeisk patentansökan, för vilken det europeiska patentverket fastställt ingivningsdag, skall här i riket ha samma verkan som svensk patentansökan som gjorts nämnda dag. Åtnjuter ansökningen enligt den europeiska patentkonventionen prioritet från tidigare dag än ingivningsdagen, skall sådan prioritet beaktas.

Europeisk patentansökan, för vilken det europeiska patentverket fastställt ingivningsdag, skall här i riket ha samma verkan som en svensk patentansökan med samma ingivningsdag. Åtnjuter ansökningen enligt den europeiska patentkonventionen prioritet från tidigare dag än ingivningsdagen, skall sådan prioritet beaktas.

Vid tillämpning av 2 § andra stycket andra punkten skall publicering av europeisk patentansökan som sker enligt artikel 93 i den europeiska patentkonventionen jämställas med att

Vid tillämpning av 2 § andra stycket andra punkten skall publicering av europeisk patentansökan som sker enligt artikel 93 i den europeiska patentkonventionen jämställas med att

19 Senaste lydelse 1978:149. 20 Senaste lydelse 1978:149.

ansökan blir allmänt tillgänglig enligt 22 §. Vad nu sagts gäller även publicering som avses i artikel 158.1 i konventionen, om denna publicering av det europeiska patentverket jämställes med publicering som sker enligt artikel 93.

ansökan blir allmänt tillgänglig enligt 22 §. Vad nu sagts gäller även publicering som avses i artikel 153.3 eller 153.4 i konventionen, om denna publicering av det europeiska patentverket jämställes med publicering som sker enligt artikel 93.

91 §21

Inkommer sökanden eller patenthavaren till patentmyndigheten med rättelse av översättning som avses i 82 § och erlägger han fastställd avgift för tryckning av den rättade översättningen, gäller denna i stället för den tidigare. Rättad översättning skall hållas tillgänglig för envar, om den ursprungliga översättningen hålles tillgänglig. Har rättelse inkommit och avgift erlagts och är den ursprungliga översättningen tillgänglig för envar, skall myndigheten utfärda kungörelse även om rättelsen.

Så snart ske kan skola tryckta exemplar av den rättade översättningen finnas att tillgå hos patentmyndigheten.

Inkommer sökanden eller patenthavaren till patentmyndigheten med rättelse av översättning som avses i 82 § och erlägger han fastställd avgift för offentliggörande av den rättade översättningen, gäller denna i stället för den tidigare. Rättad översättning skall hållas tillgänglig för var och en, om den ursprungliga översättningen hålls tillgänglig. Har rättelse inkommit och avgift erlagts och är den ursprungliga översättningen tillgänglig för var och en, skall myndigheten utfärda kungörelse även om rättelsen.

Inkommer sökanden med rättelse av översättning som avses i 88 §, och erlägger han fastställd avgift, skall patentmyndigheten utfärda kungörelse därom och hålla den rättade översättningen tillgänglig för envar. Sedan kungörelsen utfärdats, gäller den rättade översättningen i stället för den tidigare.

Har någon, innan rättad översättning blev gällande, i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket på sätt

Har någon, innan rättad översättning blev gällande, i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket på sätt

21 Senaste lydelse 1980:105.

som enligt tidigare översättning icke utgjorde intrång i sökandens eller patenthavarens rätt eller vidtagit väsentliga åtgärder därför, äger han den rätt som anges i 74 § andra och tredje styckena.

som enligt tidigare översättning inte utgjorde intrång i sökandens eller patenthavarens rätt eller vidtagit väsentliga åtgärder därför, äger han den rätt som anges i 74 § andra och tredje styckena.

92 §22

Har det europeiska patentverket beslutat att helt eller delvis upphäva europeiskt patent eller har beträffande europeisk patentansökan inträtt sådant förhållande som avses i 89 §, men förklarar det europeiska patentverket enligt den europeiska patentkonventionen patenthavaren eller sökanden återinsatt i tidigare rättigheter, gäller detta även här i riket.

Har det europeiska patentverket beslutat att begränsa eller helt eller delvis upphäva ett europeiskt patent eller har beträffande europeisk patentansökan inträtt sådant förhållande som avses i 89 §, men förklarar det europeiska patentverket enligt den europeiska patentkonventionen patenthavaren eller sökanden återinsatt i tidigare rättigheter, gäller detta även här i riket.

Har någon, efter det beslutet meddelades eller förhållandet inträdde men innan det europeiska patentverket utfärdat kungörelse om förklaring som avses i första stycket, i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga åtgärder därför, äger han den rätt som anges i 74 § andra och tredje styckena.

Har ett europeiskt patent blivit gällande här i riket efter det att det europeiska patentverket beviljat resning enligt artikel 112a i den europeiska patentkonventionen, har bestämmelserna i andra stycket tillämpning, om utnyttjandet påbörjats eller åtgärder vidtagits innan resningsbeslutet kungjordes.

22 Senaste lydelse 1978:149.

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 6 d, 13, 14, 24, 31 - 33, 40 a-40 e, 52-54 och 77 §§ den …, och i övrigt den dag regeringen bestämmer.

2. De nya bestämmelserna skall, om annat inte följer av vad som föreskrivs nedan, tillämpas även på patentansökningar som gjorts före ikraftträdandet samt på patent som meddelats före ikraftträdandet eller som meddelats på grund av ansökan som har gjorts innan dess.

3. I fråga om handläggning och avgörande av patentansökningar som gjorts före ikraftträdandet gäller 6 d, 13 och 14 §§ i äldre lydelse.

4. Har någon före ikraftträdande av 40 a -40 e §§ eller 52 § andra stycket i god tro börjat att yrkesmässigt utnyttja en uppfinning, för vilken meddelats ett patent vars skyddsomfång begränsas med tillämpning av nämnda bestämmelser, och utgör utnyttjandet intrång i patentet till följd av att de ändrade patentkraven tillförts uppgifter som inte framgick av kraven i deras lydelse före begränsningen, får utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art fortsättas utan hinder av patentet. Detsamma gäller för den som före ikraftträdandet har vidtagit väsentliga förberedelser för ett utnyttjande av uppfinningen. Rätten att fortsätta utnyttjandet får övergå till någon annan endast tillsammans med den rörelse där den har uppkommit eller utnyttjandet avsetts komma att ske.

2. Förslag till lag om ändring i lagen (2000:1158) om ändring i patentlagen (1967:837)

Härigenom föreskrivs att 8 § i lagen (2000:1158) om ändring i patentlagen (1967:837) skall ha följande lydelse

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

8 §23

En ansökan om patent skall göras hos patentmyndigheten eller, i fall som avses i 3 kap., hos patentmyndigheten i en främmande stat eller hos en internationell organisation.

Ansökan skall innehålla en beskrivning av uppfinningen, innefattande även ritningar om sådana behövs, samt bestämda uppgifter om vad som söks skyddat genom patentet (patentkrav). Den omständigheten att uppfinningen avser en kemisk förening medför inte att en bestämd användning måste anges i patentkravet. Beskrivningen skall vara så tydlig, att en fackman med ledning av den kan utöva uppfinningen. En uppfinning som avser ett mikrobiologiskt förfarande eller ett alster av ett sådant förfarande skall i de fall som anges i 8 a § anses tillräckligt tydligt angiven endast om dessutom villkoren i den paragrafen är uppfyllda.

Ansökan skall dessutom innehålla ett sammandrag av beskrivning och patentkrav. Sammandraget skall tjäna enbart som teknisk information och får inte tillmätas betydelse i något annat avseende.

I ansökan skall uppfinnarens namn anges. Om patent söks av någon annan än uppfinnaren, skall sökanden styrka sin rätt till uppfinningen.

I ansökan skall uppfinnarens namn anges. Om patent söks av någon annan än uppfinnaren, skall i ansökan uppges grunden för sökandens rätt till uppfinningen. Patentmyndigheten skall godta uppgiften om det inte finns särskild anledning att ifrågasätta dess riktighet. Patentmyndigheten skall underrätta den uppgivne uppfinnaren om ansökan om inte detta är uppenbart obehövligt.

23 Senaste lydelse 2000:1158.

Sökanden skall betala en ansökningsavgift. För ansökan skall sökanden också betala en årsavgift för varje avgiftsår som börjar innan ansökan slutligt har avgjorts.

Ett avgiftsår enligt denna lag omfattar ett år och räknas från den dag då ansökan gjordes eller skall anses gjord och därefter från motsvarande dag efter kalendern.

3. Förslag till lag om ändring i rättegångsbalken

Härigenom föreskrivs att 36 kap. 5 § och 38 kap. 8 § skall ha följande lydelse.

Nuvarande lydelse Föreslagen lydelse

36 kap.

5 §24

Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 §sekretesslagen (1980:100) eller någon bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa lagrum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om denna utan tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.

Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer, psykoterapeuter, familjerådgivare enligt socialtjänstlagen (2001:453) och deras biträden får höras som vittnen om något som i denna deras yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit, endast om det är medgivet i lag eller den, till vars förmån tystnadsplikten gäller, samtycker till det. Den som till följd av 9 kap. 4 § sekretesslagen inte får lämna uppgifter som avses där får höras som vittne om dem endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån sekretessen gäller samtycker till det.

Auktoriserade patentombud och deras biträden får höras som vittnen om något som i en patenträttslig angelägenhet anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit, endast om det är medgivet i lag eller den, till vars förmån tystnadsplikten gäller, samtycker till det.

Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger det.

24 Senaste lydelse 2001:455.

Utan hinder av vad som sägs i andra eller tredje stycket föreligger skyldighet att vittna för

Utan hinder av vad som sägs i andra, tredje eller fjärde styckena föreligger skyldighet att vittna för

1. andra än försvarare i mål angående brott som avses i 14 kap. 2 femte stycket sekretesslagen (1980:100) och

2. den som har uppgiftsskyldighet enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen (2001:453) i mål enligt 5 kap. 2 § eller 6 kap. 6, 13 eller 14 § samma lag eller enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga.

Den som är präst inom ett trossamfund eller den som i ett sådant samfund har motsvarande ställning får inte höras som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt eller enskild själavård.

Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vittne om förhållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i nämnda paragrafer.

Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras som vittne om ett visst förhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum med den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning.

38 kap.

8 §25

Om allmän handling kan antagas äga betydelse som bevis, äge rätten förordna att handlingen skall tillhandahållas.

Första stycket gäller ej

1. handling som innehåller uppgift, för vilken gäller sekretess till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 §sekretesslagen (1980:100) eller bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa lagrum, med mindre den myndighet som har att pröva fråga om utlämnande av handlingar givit sitt tillstånd därtill;

2. handling vars innehåll är sådant, att någon, som haft befattning med handlingen, enligt 36 kap. 5 § andra, tredje, fjärde eller sjätte stycket ej må höras därom;

2. handling vars innehåll är sådant, att någon, som haft befattning med handlingen, enligt 36 kap. 5 § andra, tredje, fjärde, femte eller sjunde stycket ej må höras därom;

25 Senaste lydelse 1980:101.

3. handling genom vars företeende yrkeshemlighet skulle uppenbaras, med mindre synnerlig anledning förekommer.

________________

Denna lag träder i kraft……

1. Utredningens uppdrag

1.1. Direktiven

Genom beslut den 28 februari 2002 gav regeringen en särskild utredare uppdraget att ta fram underlag för bedömning av om Sverige bör tillträda tre internationella överenskommelser på patentområdet samt ge förslag till ställningstagande avseende huruvida tillträde bör ske. Dessa internationella överenskommelser är den reviderade versionen av den europeiska patentkonventionen (EPC), överenskommelsen om tillämpning av artikel 65 EPC (den s.k. Londonöverenskommelsen) och patenträttskonventionen (PLT).

I utredningsuppdraget har även ingått att lägga fram förslag till de lagändringar som behövs för att dessa instrument skall kunna tillträdas och förslag till andra lagändringar som på grund av anknytning till tillträdet bedöms lämpliga. Utredaren har vidare haft att lämna förslag till de lagändringar som kan behövas med anledning av de ändringar som gjorts i konventionen om patentsamarbete (PCT) och dess tillämpningsföreskrifter. Utredaren har också haft i uppgift att överväga några andra immaterialrättsliga frågor, bl.a. om det finns anledning att införa särskilda regler om skydd för tystnadsplikt för patentombud och för bolagsjurister som sysslar med immaterialrättslig rådgivning, om det bör införas en särskild invändningsavgift, om de svenska reglerna om s.k. löpdagsförskjutning bör upphävas eller ändras, samt om det bör ske en utvidgning av regeln angående normgivningsbemyndigande.

Utredaren har i direktiven instruerats att samråda med berörda departement och utredningar i de andra nordiska länderna i syfte att åstadkomma en fortsatt nordisk rättslikhet inom patenträtten i den utsträckning som är lämplig och möjlig.

Direktiven (Dir. 2002:32) finns i sin helhet intagna i bilaga 1. Genom tilläggsdirektiv den 6 februari 2003 (Dir. 2003:15) har tiden för utredningens redovisning förlängts.

1.2. Utredningsarbetet

Arbetet har i huvudsak bedrivits på sedvanligt sätt genom överläggningar med de sakkunniga och experterna. Sedan arbetet påbörjades i mars 2002 har hållits 12 utredningssammanträden och ett tvådagars internatsammanträde. Utredaren och sekreteraren har därutöver haft ett antal arbetsmöten samt även företagit vissa utlandsresor i syfte att inhämta upplysningar rörande bl.a. utvecklingen på nordisk och europeisk nivå inom patentområdet. Således har utredningen funnits representerad vid fyra möten med den nordiska arbetsgruppen för patentsamarbete. Därutöver har utredningen deltagit i ett möte med den europeiska patentorganisationens patenträttskommitté (PLC) i München den 15 och 16 oktober 2002 där frågan om revidering av tillämpningsföreskrifterna till EPC 2000 behandlats.

För bedömningen av vad ett borttagande av det nuvarande översättningskravet av ett av EPO meddelat patent har för det svenska språkets ställning och utveckling har utredningen inhämtat synpunkter från AB Terminologicentrum TNC vilka redovisas närmare i avsnitt 4.

Flertalet av de statistiska beräkningarna men även vissa kostnadsberäkningar har gjorts av PRV.

1.3. De generella direktiven

Om förslagen i ett betänkande påverkar kostnaderna eller intäkterna för staten, kommuner, landsting, företag eller andra enskilda, skall enligt 14 § kommittéförordningen (1998:1474) en beräkning av dessa konsekvenser redovisas i betänkandet. Innebär förslagen samhällsekonomiska konsekvenser i övrigt, skall även dessa redovisas. Om förslagen i ett betänkande har betydelse för den kommunala självstyrelsen, skall konsekvenserna i det avseendet enligt 15 § förordningen anges i betänkandet. Detsamma gäller när ett förslag har betydelse för brottsligheten och det brottsförebyggande arbetet, för sysselsättning och offentlig service i olika delar av landet, för små företags arbetsförutsättningar, konkurrensförmåga eller villkor i övrigt i förhållande till större företags, för jämställdheten mellan kvinnor och män eller för möjligheterna att nå de integrationspolitiska målen.

Förändringar i handläggning av patentärenden, såväl nationella som internationella, påverkar självklart sådana företag, små som stora, där patenträttsliga frågeställningar mer eller mindre regelbundet uppstår som ett led i den löpande verksamheten. Överlag har dock under utredningsarbetet kunnat konstateras att det internationella samarbetet inom patentfrågor framför allt strävar efter att förenkla handläggningen av sådana ansökningar samt att i stort göra systemet mer användarvänligt. Det som kan ha särskild betydelse för patentintensiva företag är de lagändringar som aktualiseras vid en svensk ratificering av den s.k. Londonöverenskommelsen om lättnader i översättningskrav. I avsnitt 4.4.2 har en närmare analys av Londonöverenskommelsens påverkan för olika kategorier och verksamheter redovisats. Beträffande de kostnadsmässiga konsekvenserna hänvisas även till avsnitt 9.3. I övrigt har bedömningen gjorts att utredningens förslag inte medför några konsekvenser i de övriga hänseenden som nämns i 14 och 15 §§kommittéförordningen.

2. Patent – en överblick

2.1. Inledning

Patent hör till det slags privata förmögenhetsrätter som brukar kallas för immateriella. Sådana immaterialrätter är nationella, dvs. det skydd som svensk rätt ger omfattar endast Sverige. Ensamrätten är med andra ord territoriellt begränsad. Det ges sålunda inget skydd mot att utomstående fritt kopierar eller efterbildar i Sverige skyddade alster utomlands och där tillgodogör sig efterbildningen ekonomiskt. Däremot omfattas import till Sverige av sådana kopior eller efterbildningar av den svenska lagstiftningen och är förbjuden. Denna princip har dock modifierats något med hänsyn till EU:s centrala syfte att uppnå fri rörlighet för varor och tjänster över gränserna inom Europa.

Trots den nationella begränsningen är föremålen för immaterialrätten internationella på så sätt att bl.a. uppfinningar kan användas över hela världen. För viktiga uppfinningar söker man därför ofta patentskydd på många marknader. Detsamma gäller t.ex. varumärken. En stor del av de patentansökningar som lämnas in i Sverige till Patent och Registreringsverket (PRV) härrör också från utländska sökande. Därför stod det tidigt klart att det också behövdes ett internationellt skyddssystem. Det ledde fram till Pariskonventionen för industriellt rättsskydd (avseende patent, mönster och varumärken m.m.) från år 1883. Sverige är, i likhet med bl.a. övriga EU-länder samt Norge och Island, sedan länge anslutet till Pariskonventionen. Konventionens huvudsyfte är att säkerställa att innehavaren av immaterialrätt i något land som tillträtt konventionen kan uppnå ett gott rättsskydd i övriga medlemsländer och inte diskrimineras. Pariskonventionen administreras av en internationell organisation med säte i Genève, WIPO (World Intellectual Property Organization/Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten). WIPO är en s.k. special agency inom FN-systemet.

Det internationella patentsamarbetet har fördjupats väsentligt genom två andra konventioner som Sverige tillträtt, samarbetskonventionen PCT (Patent Cooperation Treaty) och den europeiska patentkonventionen (EPC). PCT, som trädde i kraft år 1978, omfattar i dag över 100 länder, inklusive Sverige. PCT-samarbetet ger möjlighet att samtidigt ansöka om patent i flera av de anslutna länderna genom att ge in en s.k. internationell patentansökan. EPC trädde i kraft år 1977 och har lett till inrättandet av ett europeiskt patentverk (EPO) med säte i München. EPO prövar europeiska patentansökningar enligt konventionen och beviljar europeiska patent som omfattar de konventionsländer som sökanden angett, designerat.

Under en mängd år har arbete inom WIPO lagts ned på att åstadkomma en harmonisering av såväl formell som materiell patenträtt på global nivå. Det grundläggande syftet var att få till stånd en harmoniseringskonvention, som skulle komplettera Pariskonventionen. På grund av skilda synsätt i flera grundläggande frågor har emellertid hittills endast en konvention, Patent Law Treaty (PLT), som behandlar de formella delarna av patenträtten, kunnat avslutas i juni 2000. Sådana frågor kan vara nog så viktiga att harmonisera, bl.a. reglerna om ingivningsdag. Det betyder dock inte att det materiella harmoniseringsprojektet lagts ner.

I Sverige finns det sålunda tre olika sätt att uppnå patent: En nationell, svensk patentansökan prövas av PRV och kan leda till svenskt patent. En internationell patentansökan nyhetsgranskas av något av de patentverk som getts sådan kompetens (bl.a. PRV) och kan, om ansökan omfattar Sverige och fullföljs hit, leda till svenskt patent. Den slutliga prövningen av en internationell ansökan görs av respektive lands behöriga myndighet. Slutligen finns alternativet med en europeisk patentansökan som uteslutande prövas av EPO och som kan leda till europeiskt patent för bl.a. Sverige. Dessa tre möjligheter kan delvis kombineras. Vilket ansökningsförfarande man väljer är framför allt beroende av vilka länder som är aktuella för patentskydd i det enskilda fallet samt kostnader för ombud och översättningar. Kostnaderna för patenteringen måste självklart stå i rimlig proportion till det ekonomiska utbyte man förväntar sig av produkten som sådan.

Svenska lagbestämmelser om verkan av ett patent gäller, oavsett om patentet meddelats av PRV eller EPO, eller haft sitt ursprung i en internationell patentansökan, endast i Sverige. Önskas skydd utomlands måste patent sökas även för det landet. Trots det

internationella patentsamarbete som finns är såväl domstolar som administrativa myndigheter oberoende av varandra. En skyddsform som med någon rimlig mening kan kallas ”världspatent” finns alltså inte.

2.2. Nordiskt patenträttssamarbete

Det nordiska patenträttssamarbetet är, liksom övrigt immaterialrättsligt samarbete mellan de nordiska länderna, omfattande och gammalt. Redan i slutet av 1800-talet diskuterades vid ett nordiskt juristmöte i Köpenhamn möjligheten att få till stånd ett överensstämmande patenträttsligt system i de skilda länderna. De diskussionerna fortsatte över lång tid, men arbetet avbröts av andra världskriget. På initiativ av det gemensamma nordiska utskottet för ekonomiskt samarbete tillsattes sedan i slutet av 1940-talet en nordisk kommitté vars uppdrag var att verkställa en förberedande utredning angående möjligheterna till en nordisk patentgemenskap. Kommitténs arbete resulterade under senare delen av år 1952 i för de nordiska länderna likalydande betänkanden som överlämnades till respektive myndighet i Danmark, Norge och Sverige (för Sveriges del betänkandet Nordiskt patentsamarbete, SOU 1952:43). Kommitténs huvudsakliga arbete hade gått ut på att undersöka möjligheterna för en nordisk patentgemenskap på det administrativa området.

Frågan om en nordisk patentgemenskap behandlades vid Nordiska rådets andra session i Oslo år 1954, varefter rådet hemställde hos regeringarna i de representerade länderna att så snart som möjligt genomföra ett system med nordiskt patent. Frågan blev föremål för ytterligare utredning i Danmark, Finland, Norge och Sverige. Det resulterade i ett slutligt samnordiskt betänkande i början av år 1964 (NU 1963:6). I detta lades bl.a. fram dels förslag till nya patentlagar för respektive land, dels ett utkast till överenskommelse rörande en ”nordisk patentansökan”. Tanken var att respektive myndighet skulle vara behörig att meddela patent som var giltiga för samtliga nordiska länder. Syftet med förslaget var bl.a. att avlasta patentverken, som under 1960-talen var hårt arbetstyngda.

Efter sedvanlig remissbehandling och ytterligare nordiska överläggningar antogs de nya patentlagarna i de fyra länderna år 1967

som trädde i kraft den 1 januari 1968. Genom lagstiftningen uppnåddes en långtgående rättslikhet i Norden.

I ljuset av den internationella utveckling som följde ansågs det sedan inte längre realistiskt att, vid sidan av de internationella och europeiska patentansökningssystemen, genomföra ett nordiskt patentansökningsförfarande. De i lagarna intagna bestämmelserna om nordiskt patent kom därför aldrig att sättas i kraft.

De nordiska länderna har kvar den rättslikhet i sina respektive patentlagar som inledningsvis kommit till stånd genom 1968 års lagstiftning. Den upprätthålls också i praxis bl.a. genom samråd om genomförandet av förändringar i den internationella patenträtten och genom återkommande möten med deltagande tjänstemän från de nordiska patentmyndigheterna.

2.3. Den svenska patentlagen

2.3.1. Inledning

Sverige fick sin första patentlagstiftning år 1819. Det var emellertid först i samband med industrialismens genombrott under senare delen av 1800-talet som någon mera ingående rättslig reglering kom till stånd på detta område. Det var också då som behovet av en internationell reglering av patenträtten uppmärksammades och år 1883 resulterade i Pariskonventionen. 1884 års patentförordning kom att gälla – om än med vissa modifikationer – fram till den nuvarande patentlagens ikraftträdande. De grundläggande patenträttsliga bestämmelserna finns numera i patentlagen (1967:837), nedan PL. Verkställighetsföreskrifter till patentlagen är intagna i patentkungörelsen (1967:838), PK. Lagen och kungörelsen kompletteras av patentbestämmelserna, som utfärdas av PRV. Härutöver finns riktlinjer som utfärdas av verkets patentavdelning m.m. Vidare bör i detta sammanhang nämnas lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar, lagen (1971:1078) om försvarsuppfinningar, och lagen (1977:729) om Patentbesvärsrätten samt lagen (1978:152) om svensk domstols behörighet i vissa mål på patenträttens område m.m. PL har varit och är alltjämt föremål för omfattande omarbetningar bl.a. till följd av Sveriges tillträde till PCT och EPC. Sådana revisioner behövs för Sveriges samordning med de båda konventionerna samt för att harmonisera den svenska

lagstiftningen med regleringen i de övriga konventionsanslutna länderna.

2.3.2. Förutsättningar för svenskt/nationellt patent

Förvärvet av patenträtt sker enligt ett formbundet system. Det skall lämnas in en ansökan som skall uppfylla en rad formella och materiella krav som förprövas av PRV. Det patenträttsligt skyddsbara området avgränsas i lagens inledande bestämmelser; 1 och 2 §§. Av dessa kan bl.a. utläsas att patent endast meddelas på en uppfinning som är ny och kan tillgodogöras industriellt. Som uppfinning anses inte vad som enbart utgör en upptäckt, vetenskaplig teori eller matematisk metod. Inte heller en konstnärlig skapelse eller en plan, regel eller metod för intellektuell verksamhet, för spel eller för affärsverksamhet eller ett datorprogram eller ett framläggande av information betraktas som sådana som en uppfinning i det patenträttsliga sammanhanget. Såsom uppfinning anses inte heller sådant förfarande för kirurgisk eller terapeutisk behandling eller för diagnostisering som skall utövas på människor eller djur. Patent meddelas inte på en uppfinning vars utnyttjande skulle strida mot goda seder eller allmän ordning och inte heller på växtsorter eller djurraser eller väsentligen biologiskt förfarande för framställning av växter eller djur. Däremot kan patent meddelas på mikrobiologiskt förfarande och alster av sådant förfarande.

Det ligger i själva uppfinningsbegreppet ett krav på att uppfinningen skall vara ny, dvs. en uppfinning kan inte vara del av vad som redan var teknikens ståndpunkt vid tiden för ansökans ingivande. Vid prövningen av nyhet har man att utgå från en genomsnittsfackmans allmänna kunnande på området, utan någon mera ingående studie av annat material. Som känt anses allt som blivit allmänt tillgängligt dagen före patentansökan, vare sig detta skett genom skrift, föredrag, utnyttjande eller på annat sätt (även innehållet i en tidigare inlämnad patentansökan anses som känt, om ansökan senare blivit allmänt tillgänglig, jfr 22 § PL). Från kravet på en sådan absolut nyhet görs två undantag. Patent får meddelas utan hinder av att uppfinningen har blivit allmänt tillgänglig inom sex månader innan patentansökan gjordes till följd av uppenbart missbruk i förhållande till sökanden eller någon från vilken denne härleder sin rätt eller genom att sökanden eller någon från vilken denne härleder sin rätt har förevisat uppfinningen på sådan officiell

eller officiellt erkänd internationell utställning som avses i den i Paris den 22 november 1928 avslutade konventionen om internationella utställningar (2 § femte stycket PL).

Vidare krävs att uppfinningen uppnår s.k. uppfinningshöjd. Det räcker alltså inte att uppfinningen är ny, den skall också skilja sig väsentligt från vad som tidigare varit känt. Det kravet är uppfyllt om det bedöms finnas ett tillräckligt objektivt avstånd mellan den patentsökta uppfinningen och känd teknik (the state of the art). Vid den prövningen skall utöver en genomsnittsfackmans allmänna kunnande på området läggas även dennes värdering av annat tillgängligt material. Andra grundläggande krav för att en uppfinning skall vara patenterbar är att den har teknisk effekt och teknisk karaktär samt att den är reproducerbar, dvs. att den tillhör det tekniska området i vidsträckt bemärkelse och att den kan återupprepas med samma resultat (jfr PLKom s. 46 ff.).

En patentansökan skall innehålla uppgift om vem som är uppfinnare. Söks patentet av någon annan än uppfinnaren skall sökanden styrka sin rätt till uppfinningen (8 § fjärde stycket PL). Endast en eller flera fysiska personer kan anges som uppfinnare. Juridiska personer godtas inte men kan däremot vara sökande till patentet. En patentansökan skall vidare innehålla en beskrivning av uppfinningen, inklusive ritningar om sådana finns och behövs. Beskrivningen brukar inledas med en allmän del som anger uppfinningens användningsområde, bakgrunden till uppfinningen och teknikens ståndpunkt samt även vilket tekniskt problem uppfinningen avser att lösa. I en särskild del av beskrivningen anges vissa utföringsformer. Beskrivningen skall vara så tydlig att en fackman med ledning av den kan utöva uppfinningen. Därtill skall anges vad sökanden anser vara patenterbart samt en bestämd uppgift om vad som skall skyddas med patentet, det s.k. patentkravet. Patentskyddets omfattning bestäms av patentkraven (39 § PL), som kan vara ett eller flera. De består som regel dels av en ingress, dels av den s.k. kännetecknande delen. Ansökan skall dessutom innehålla ett sammandrag av beskrivningen och patentkraven. Sammandraget har som sådant ingen rättsverkan, utan är avsett att tjäna som snabb, teknisk information (8 § tredje stycket PL).

I samband med att en ansökan lämnas in skall en ansökningsavgift betalas (grundavgiften är f.n. 4 000 kr). Dessutom skall årsavgifter betalas under den tid som ansökningsförfarandet pågår och patentet hålls vid liv. Årsavgifterna är låga i början (f.n. 200 kr för det första året) men ökar därefter (f.n. 4 500 kr för det sista och

tjugonde året). Är ansökan formellt riktig och det inte heller funnits några hinder mot patent, underrättas sökanden om att patent kan meddelas. Det skall då erläggas en meddelandeavgift (19 § PL).

En patentansökan hålls hemlig när den kommit in. Handlingarna blir i princip offentliga när 18 månader gått från det ansökan gjordes. Om patent meddelas redan dessförinnan, så blir handlingarna allmänt tillgängliga den dag beslutet sker (22 § PL).

PRV:s genomsnittliga handläggningstid för en patentansökan är ca tre år. När patentet är meddelat kan var och en som så önskar göra invändningar mot patentet under en period av nio månader (24 § PL). Enligt svensk rätt kan invändning framställas också av patenthavaren själv, som på så sätt kan åstadkomma en begränsning av patentet. Invändningen, som endast kan avse materiella förhållanden, kan innebära att ett meddelat patent upphävs eller inskränks (25 § PL). PRV:s beslut kan överklagas av sökanden om det gått honom emot. Ett beslut angående invändning mot patentet får överklagas av den det gått emot, sökanden eller den som gjort invändningen (26 § PL). Överklagande görs hos Patentbesvärsrätten (PBR) inom två månader från beslutets dag. Ett beslut av PBR kan överklagas inom två månader till Regeringsrätten. För prövning i Regeringsrätten krävs prövningstillstånd (27 § PL).

Genom patenteringen kan innehavaren hindra andra att yrkes-

mässigt utnyttja uppfinningen (3-5 §§ PL)

. En förutsättning för att andra skall få utnyttja det som skyddas av patentet är att patenthavaren lämnar sitt tillstånd, t.ex. i form av en licens. Från den ensamrätt som följer med patentet föreskrivs ett antal undantag. Ett sådant undantag gäller den s.k. föranvändarrätten. Föranvändarrätt avser att någon utnyttjade uppfinningen yrkesmässigt i Sverige eller hade vidtagit väsentliga åtgärder för att utnyttja uppfinningen här när ansökan om patent på uppfinningen gjordes (4 § PL). En sådan föranvändare får utan hinder av patentet fortsätta utnyttjandet , om det inte innefattade uppenbart missbruk i förhållande till patentsökanden eller någon från vilken denne härleder sin rätt. Föranvändarrätt får övergå till någon annan endast tillsammans med rörelse i vilken den uppkommit eller var tänkt att användas.

Patentets maximala giltighetstid är 20 år1 räknat från den dag patentansökan lämnades in till PRV. De flesta patent upprätthålls emellertid inte hela perioden ut. Den genomsnittliga livslängden för ett svenskt patent är för närvarande ca tio år.

2.4. Internationell patenträtt

2.4.1. Inledning

Eftersom immaterialrätterna och däribland patenträtten är nationellt och territoriellt begränsade, så har skyddsbehovet på detta område lett till ett antal viktiga internationella överenskommelser. Bland dessa har tidigare nämnts Pariskonventionen, PCT, EPC och PLT. Utöver de överenskommelserna finns det viktiga avtalet om Trade-Related Aspects on Intellectual Property Rights, (TRIPS) som trädde i kraft år 1995. Pariskonventionens materiella bestämmelser om patent ligger till grund för TRIPS. Dessutom lägger TRIPS till ytterligare aspekter som har betydelse för det internationella skyddssystemet. Bl.a. anges att patent skall kunna erhållas för uppfinningar inom alla teknikområden, om undantag inte medges i TRIPS (artikel 27.1). Ett sådant undantag gäller vissa förfaranden för medicinsk behandling av människor eller djur (artikel 27.3 a). TRIPS ställer också upp krav på s.k. enforcement av ensamrätter. Immaterialrätter måste ges reell effekt. TRIPS ingår i Världshandelsavtalet, som ersatt GATT (General Agreement on Tariffs and Trade) och administreras av Världshandelsorganisationen (WTO) med säte i Genève. Avtalet omfattar i dag cirka 140 länder.

2.4.2. Pariskonventionen

Pariskonventionen, från år 1883, är i dag nära nog världsomfattande. Konventionen har reviderats åtskilliga gånger och därmed har det industriella rättsskyddet förbättrats över åren. Den senaste versionen är Pariskonventionens Stockholmstext från år 1967. De länder som är anslutna till konventionen bildar den s.k. Parisunionen.

1 Enligt EG-förordningar om tilläggsskydd för läkemedel och växtskyddsmedel kan skyddstiden förlängas med högst fem år (rådets förordningar (EEG) nr 1768/92 och (EEG) nr 1610/96).

Pariskonventionen bygger på fyra grundläggande principer. Principen om nationell behandling innebär att unionsländerna är förpliktade att ge dem som är medborgare i annat unionsland ett i princip minst lika omfattande rättsskydd som landet ger sina egna medborgare. Likställd med medborgare i ett unionsland är den som har hemvist i eller driver rörelse i ett sådant land. Principen om minimiskydd innebär att konventionen innehåller närmare regler om den lägsta skyddsnivå som unionsländernas lagstiftning skall upprätthålla i förhållande till dem som tillhör andra unionsländer. Medborgare i och andra som tillhör ett annat unionsland skall alltid vara garanterade ett visst minimiskydd, även om landets egna medborgare inte åtnjuter motsvarande rätt. Konventionsprioritet innebär att om en ansökan om patent görs först i ett unionsland (eller i ett land som är medlem av WTO) och därefter inom 12 månader i ett eller flera andra unionsländer, så skall de senare ansökningarna anses vara gjorda samtidigt som den första. Härigenom blir den första ansökan inte nyhetsskadlig i förhållande till de senare och under de 12 månaderna kan nya nyhetshinder inte uppstå. Självständighetsprincipen innebär att rättsskydd för bl.a. uppfinningar uppkommer i varje land för sig. Om skyddsförutsättningar i något land inte anses uppfyllda, så hindrar det inte att skydd erhålls eller fortbestår i ett annat land.

2.4.3. Samarbetskonventionen (PCT)

Under år 1966 påbörjades ett intensivt samarbete för att undersöka möjligheterna att minska det dubbelarbete som uppkom vid granskning av patentansökningar som lämnades in i olika länder och avsåg samma uppfinning. Det arbetet resulterade i den s.k. samarbetskonventionen eller PCT, som antogs vid en diplomatisk konferens i Washington år 1970.

PCT erbjuder ett förenklat förfarande för den som vill göra patentansökningar i flera länder. Det sker genom att en enda internationell patentansökan ges in till en nationell patentmyndighet eller till en internationell organisation som är behörig att ta emot sådana ansökningar (bl.a. EPO och WIPO). Var och en som är medborgare eller har hemvist i ett konventionsland är behörig att ge in en sådan ansökan.

I PCT uppställs krav på enhetliga regler i konventionsländerna för ansökans form och innehåll. Regler om internationella ansök-

ningar finns för svenskt vidkommande i 3 kap. PL. Det finns även en möjlighet att kombinera PCT- och EPO-systemen.

Den mottagande myndigheten kontrollerar att vissa formella krav är uppfyllda, varefter ansökan tilldelas en internationell ingivningsdag. Därefter blir ansökan föremål för en nyhetsundersökning av en internationell nyhetsgranskningsmyndighet (International Searching Authority; ISA) som särskilt bemyndigats för uppgiften. I Europa tjänstgör förutom EPO den spanska patentmyndigheten och PRV som ISA. Nyhetsgranskningen syftar till att klarlägga teknikens ståndpunkt i förhållande till den uppfinning som söks skyddad. Den utförs på grundval av patentkraven med vederbörlig hänsyn tagen till beskrivningen och eventuella ritningar. Med teknikens ståndpunkt förstås allt som, före den internationella ingivningsdag som fastställts för ansökan, har offentliggjorts i skrift och är av betydelse för att avgöra om den uppfinning som söks skyddad är ny och har uppfinningshöjd, oavsett var detta offentliggörande har ägt rum. Nyhetsgranskningen resulterar i en rapport som sökanden skall få del av innan ansökan tillsammans med rapporten offentliggörs. På grundval av ISA-rapporten kan sökanden sedan ta ställning till om ansökan skall fullföljas i alla eller vissa av de länder som designerats i ansökan. PCT ger även den sökande som så önskar möjlighet att få en internationell förberedande patenterbarhetsbedömning gjord av en internationell myndighet med sådan behörighet (International Preliminary Examining Authority; IPEA). Syftet med detta slags patenterbarhetsbedömning, som i Europa också exklusivt görs av EPO, PRV och det spanska patentverket, är att ge sökanden ett preliminärt, icke bindande, utlåtande om huruvida den patentsökta uppfinningen framstår som ny, har uppfinningshöjd och kan tillgodogöras industriellt (artikel 33). Ett sådant utlåtande finns i de flesta fall tillgängligt ca 28 månader efter den internationella ansökans ingivningsdag (eller prioritetsdag). En internationell ansökan får i de länder den omfattar samma rättsverkan som en den dagen gjord nationell ansökan (29 § PL). Den slutliga prövningen av om patent kan meddelas för ett visst designerat land görs av den myndighet som är behörig att fatta beslut med verkan för landet i fråga, för Sveriges del PRV eller EPO. Prövningen förutsätter att ansökan fullföljts i viss ordning.

Den nationella myndigheten är som tidigare påpekats inte bunden av det internationella granskningsresultatet. För myndighetens del syftar det internationella förfarandet till att underlätta

dess fortsatta handläggning av ärendet. För sökandens del innebär PCT att han får längre tid att förbereda en omfattande patentering och att han får ett bättre beslutsunderlag än om han sökt på nationell väg. Genom att använda sig av en internationell patentansökan uppnår sökanden även den fördelen att han inte behöver betala någon nationell fullföljdsavgift förrän 20 eller 30 månader (eller ännu senare vid en kombination av EPC och PCT) efter ingivningsdagen eller prioritetsdagen, då offentliggörandet skall ske. Har den centrala nyhetsgranskningen inte gett positiva resultat, kan sökanden dra tillbaka sin ansökan och även fortsättningsvis lyckas hålla sin uppfinning hemlig för eventuella konkurrenter.

2.4.4. Patenträttskonventionen (PLT)

PLT antogs i Genève år 2000 och syftar till att komplettera Pariskonventionen. Enligt PLT åtar sig medlemsländerna att avreglera och harmonisera bestämmelser om formalia kring patentansökningar. Däremot innehåller konventionen inte några bestämmelser som syftar till en harmonisering av konventionsländernas materiella regler.

Bestämmelserna i PLT är, på samma sätt som de i Pariskonventionen, minimibestämmelser, dvs. konventionsländerna har frihet att tillämpa bestämmelser som är mer förmånliga för en patentsökande och rättsinnehavare än vad som anges i konventionen (artikel 2 PLT). Från denna princip gäller emellertid ett undantag i fråga om vad som skall krävas för att fastställa en ingivningsdag (filing date) för en ansökan.

Alla länder som tillhör Parisunionen eller WIPO har rätt att ansluta sig till PLT, som träder ikraft tre månader efter det att tio ratificerings- eller anslutningsinstrument har deponerats hos WIPO (artikel 20 och 21 PLT).

2.5. Europeisk patenträtt

2.5.1. Inledning

Efter andra världskriget startade inom Europarådet ett omfattande arbete på det patenträttsliga området. Tanken var bl.a. att försöka få till stånd ett europeiskt patentverk. Eftersom denna målsättning visade sig vara alltför ambitiös kom arbetet i stället att inriktas mot en harmonisering av patentlagstiftningen. Det resulterade i två patenträttsliga konventioner, Formalitetskonventionen från år 1953 och Lagkonventionen angående patenträtt från år 1963. Båda har varit av stor betydelse för patenträttens utveckling men har numera spelat ut sin roll.

Redan under tidigt 1960-tal påbörjades parallellt inom de dåvarande Europeiska gemenskaperna ett arbete för att skapa ett s.k. marknads- eller gemenskapspatent. En sådan reform ansågs behövas för att undanröja den snedvridning av konkurrens som kan uppstå på grund av de nationella skyddsformernas territorialitet samt även för att främja europeiska företags konkurrenskraft i förhållande till främst USA och Japan. Ett gemensamt patentsystem för EU anses också vara det mest ändamålsenliga sättet att säkerställa fri rörlighet för patentskyddade produkter inom regionen.

Även arbetet för gemensamma patentregler på ett bredare plan i Europa fortskred. År 1969 inbjöd de dåvarande sex EG-länderna, Belgien, Frankrike, Förbundsrepubliken Tyskland, Italien, Luxemburg och Nederländerna, andra västeuropeiska länder, däribland Sverige, till en konferens för överläggningar om gemensamt arbete på en europeisk patentkonvention. Det arbetet resulterade i att EPC antogs vid en diplomatkonferens i München år 1973. Konventionen, som trädde i kraft år 1977, har lett till inrättandet av den europeiska patentorganisationen och dess prövningsorgan Europeiska patentverket (EPO) med säte i München. Sverige är ett av 272 länder som är anslutna till EPC. EPC är öppen för alla europeiska länder. Numera är samtliga EU-länder anslutna till konventionen och därutöver även Cypern, Liechtenstein, Monaco, Schweiz, Turkiet, Bulgarien, Estland, Rumänien, Slovenien, Slovakien, Tjeckien, och Ungern.

2 Antalet medlemsländer den 1 maj 2003

2.5.2. Europeiska patentkonventionen (EPC)

Ett av syftena med EPC är att centralisera och förbilliga utfärdandet av patent. EPC innehåller, till skillnad från PCT och PLT, den tillämpliga materiella patenträtten. Konventionen reglerar fullständigt förutsättningarna för att ett europeiskt patent skall kunna meddelas. Det är EPO som tar ställning till om det finns förutsättningar enligt EPC att meddela det sökta patentet (nyhet och uppfinningshöjd). Med en ansökan och ett enhetligt prövningsförfarande kan patent uppnås i alla de till konventionen anslutna länderna som sökanden önskar. Fördelen med det europeiska systemet består i att samtliga patent erhålls genom ett samordnat ansöknings- och prövningsförfarande. Men ett europeiskt patent är inte ett enda odelbart patent. Det kan sägas bestå av ett knippe nationella patent, vars omfattning beror på antalet av sökanden designerade länder. I varje sådant land får patentet samma rättsställning som om det vore meddelat av den nationella patentmyndigheten med rättsverkningar enligt den nationella lagstiftningen. Effekterna av att europeiskt patent omfattar Sverige regleras i 11 kap. PL.

Om förutsättningar föreligger meddelar EPO patent. Därefter sker ett offentliggörande av beskrivning, patentkrav m.m. Invändning mot ett europeiskt patent kan, precis som för svenska patent, göras inom nio månader från det att beslut om patentet kungjorts. Men till skillnad från PL:s motsvarande bestämmelser har patenthavaren själv inte någon invändningsrätt mot ett patent som EPO meddelat. En invändning mot ett meddelat europeiskt patent med giltighet i Sverige kan lämnas in avfattad på svenska men måste översättas till något av de officiella handläggningsspråken innan invändningsfristen gått till ända. Invändning skall alltid göras till EPO och för detta skall en särskild avgift erläggas. En invändning mot patentet kan leda till att det upphävs eller ändras.

EPO har tre handläggningsspråk; engelska, franska och tyska. Sökanden kan välja vilket av de tre handläggningsspråken som han vill använda sig av. Den sedermera offentliggjorda europeiska patentskriften kommer att innehålla även en översättning av patentkraven till de två officiella språk som inte har varit handläggningsspråk. För att ett europeiskt patent skall få giltighet i Sverige krävs dock att sökanden inom tre månader från EPO:s kungörande av beslutet till PRV ger in en svensk översättning av

den text med vilken patentet meddelats samt inom samma tid erlägger en särskild avgift. Denna rätt för ett medlemsland att kräva översättning av patenttexten i de fall patentet meddelats på annat än konventionslandets språk framgår av artikel 65 i EPC. I patentlagen anges översättningskravet i 82 §.

Patentskydd är alltid dyrt, eftersom det normalt behöver omfatta flera länder, och bara översättningskostnaderna för ett europeiskt patent blir väsentliga. Det missgynnar små och medelstora företag. Därför tillsatte EPC-länderna vid en regeringskonferens i juni 1999 en arbetsgrupp (Working Party on Cost reduction, WPR) med uppgift att ta fram förslag för att minska översättningskostnaderna för europeiska patent. Texten till en överenskommelse om tillämpning av artikel 65 EPC antogs vid en regeringskonferens i London i oktober 2000. Överenskommelsen står öppen för de EPC-länder som vill ansluta sig till den. Den innebär i korthet att de medlemsländer som har något av EPO:s handläggningsspråk som ett av sina officiella språk avstår från att i fortsättningen kräva översättning av patentet för att detta skall bli giltigt. Övriga anslutna länder skall alltid ha rätt att kräva översättning av patentkraven till det egna språket.

För att överenskommelsen skall träda i kraft krävs att minst åtta EPC-länder ratificerar eller ansluter sig till den. Bland dessa åtta måste finnas Frankrike, Storbritannien och Tyskland. Danmark, Frankrike, Liechtenstein, Luxemburg, Monaco, Nederländerna, Schweiz, Storbritannien, Sverige och Tyskland har signerat överenskommelsen. Av de nuvarande EPC-länderna har hittills endast Slovenien anslutit sig till Londonöverenskommelsen. Det danska folketinget har den 4 juni 2003 beslutat om ratificering.

Den 20-29 november år 2000 höll EPC-länderna en diplomatkonferens för revidering av EPC. Den revisionsakt som antogs innebär att ett stort antal artiklar ändras och att EPC får ett flertal nya artiklar. Som exempel på några av de mer betydelsefulla ändringarna kan nämnas artikel 33 som ger Europeiska patentorganisationens förvaltningsråd behörighet att revidera stora delar av EPC för att anpassa konventionstexten till en internationell konvention eller till EG-lagstiftning på patentområdet. I de nya artiklarna 105a-c har införts regler om möjlighet för patenthavaren att efter patentets beviljande begränsa patentets omfattning eller helt upphäva det genom ett administrativt förfarande. Genom den nya artikeln 112a har införts ett institut som liknar resning och klagan över domvilla. I artikel 138.3 har uttryckligen angetts att

patenthavaren skall ha rätt att i en rättegång rörande ogiltighet av patentet begränsa patentet genom ändring av patentkraven. Genomgående har revideringen av EPC inneburit att stora delar av konventionens bestämmelser flyttats över till tillämpningsföreskrifterna.

Den reviderade versionen av EPC träder i kraft två år efter det att det femtonde konventionslandet har deponerat sitt ratificerings- eller anslutningsinstrument eller på första dagen av den tredje månaden efter att det sista konventionslandet har gjort detta om den tidpunkten infaller tidigare. Ett EPC-land som eventuellt inte ratificerat eller anslutit sig till den reviderade versionen vid ikraftträdandet utesluts ur den Europeiska patentorganisationen.

2.5.3. Gemenskapspatent

Som tidigare nämnts pågår sedan många år arbete för att få till stånd ett enhetligt, övernationellt och autonomt patent för hela EU. Det har inte varit helt lätt att hitta lösningar på ett sådant gemenskapspatent som kunnat accepteras av samtliga medlemsländer. Det är i första hand språk- och domstolsfrågorna som vållat problem. Även i dag är det dessa som tilldrar sig mest uppmärksamhet. I ett försök att komma vidare föreslog EGkommissionen i augusti 2000 att ett gemenskapspatent skulle införas genom en rådsförordning baserad på artikel 308 i EGfördraget3.

Förslaget hade föregåtts av en år 1997 framlagd grönbok, ”Främjande av innovation genom patent” (KOM (97) 314 slutlig). Grönboken behandlar bl.a. de brister som beror på frånvaron av gemenskapsaspekter i det europeiska patentsystemet och hindren för att införa sådana. I grönboken redovisas även ett arbete inom EPO för att sänka kostnaderna för europeiska patent. EGkommissionen har härefter konstaterat att det finns ett uttalat behov av ett nytt enhetligt patentsystem som täcker hela gemenskapen.

Enligt motiveringen till förordningsförslaget avses att gemenskapspatentet skall samexistera med de nationella patentsystemen och med det europeiska patentsystemet. Det skall åstadkommas genom att gemenskapen som sådan ansluts till den europeiska patentorganisationen med EPO som ansvarig patentmyndighet för

3 KOM (2000) 412 från den 1 augusti 2000

handläggningen av patentansökningar och för beviljande av gemenskapspatent. En ansökan om gemenskapspatent kommer att i rättsligt hänseende vara en ansökan om ett europeiskt patent där gemenskapens territorium designeras, i förekommande fall jämte EPC-länder som står utanför EU. EPO skall pröva ansökningar om gemenskapspatent enligt samma regler som gäller för övriga europeiska patent. För att komma till rätta med de alltför höga översättningskostnaderna har kommissionen föreslagit att gemenskapspatentet skall vara giltigt när det väl meddelats och offentliggjorts på något av verkets arbetsspråk (engelska, tyska eller franska), med patentkraven översatta till de andra två arbetsspråken. Några ytterligare översättningar av gemenskapspatentet skall inte kunna krävas. Det skall dock stå en patenthavare fritt att låta översätta och till EPO ge in översättningar av sitt patent till flera eller alla av de officiella språk i medlemsländerna som är officiella språk i gemenskapen. Dessa översättningar skall sedan göras tillgängliga för allmänheten av EPO (artikel 58 i förordningsförslaget). När ett gemenskapspatent väl har meddelats skall det i huvudsak regleras av gemenskapsregler. Mål om intrång i och ogiltighet av gemenskapspatent skall enligt förslaget endast få prövas av en ny specialdomstol för industriellt rättsskydd på EGnivå.

Förordningsförslaget har under flera år behandlats i ministerrådets arbetsgrupp för immaterialrätt, i Coreper-kommittén och i ministerrådet (inremarknadsrådet respektive konkurrenskraftsrådet). Genom politiska överenskommelser har förutsättningarna för en gemenskapspatentförordning successivt preciserats. En första sådan ”common political approach” antogs under det svenska ordförandeskapet i slutet av maj 2001. Vid inremarknadsrådets möte i maj 2002 enades medlemsländerna om en ny bas för det fortsatta arbetet4. Denna bas innehöll fyra huvudfrågor: de nationella patentverkens roll, översättningsfrågor, vissa principer för fördelning av årsavgifter mellan EPO och de nationella patentverken och mellan de nationella patentverken inbördes samt vissa principer för domstolssystemet. I språkfrågan gick överenskommelsen ut på att översättning skall ske av alla patentkrav till samtliga medlemsländers officiella språk. Flera länder, däribland Sverige, hade talat emot en sådan lösning. Sveriges inställning var att krav på översättningar av alla patentkrav till samtliga språk

4 Council of the European Union Interinstitutional file: 2000/0177 (CNS), 8782/02 från den 16 maj 2002.

skulle resultera i ett alltför kostsamt system. Vid inremarknadsrådets möte i maj 2002 nåddes enighet även om en fördelning av årsavgifter, vilket innebär att EPO kommer att erhålla ca 50 procent och de nationella patentverken resterande 50 procent. Frågan om vilka kriterier som skall styra fördelningen mellan de nationella patentverken är emellertid ännu inte löst. Uppgörelsen i maj 2002 innehöll också uttalanden om att nationella patentmyndigheter i viss utsträckning skulle kunna medverka vid handläggningen, särskilt nyhetsgranskning, av ansökningar om gemenskapspatent

Förhandlingarna om ett gemenskapspatent har därefter fortsatt. Ansträngningarna har under det senaste året inriktats på en lösning av domstolsfrågan. I mars 2003 lyckades konkurrenskraftsrådet enas om en reviderad version av den överenskommelse som träffades i inremarknadsrådet i maj 20025. Den nya överenskommelsen överensstämmer i allt väsentligt med den tidigare såvitt gäller språkfrågan, de nationella patentmyndigheternas roll och fördelningen av avgifter. Medlemsländerna lyckades emellertid också komma vidare i den så känsliga domstolsfrågan. Enligt det nu överenskomna förslaget skall rättstvister om bl.a. intrångs- och ogiltighetstalan av ett gemenskapspatent handläggas av en för ändamålet upprättad specialdomstol benämnd ”Community Patent Court (CPC)” som första instans. Beslut fattade av CPC skall kunna överklagas till EG:s förstainstansrätt (”the Court of First Instance of the European Communities, CFI). CPC skall vara organisatoriskt knuten till CFI och de båda rättsliga instanserna skall ha gemensamt säte. Domstolsprocessen hos CPC skall, enligt överenskommelsen, äga rum på det språk som talas i det land där svaranden har sitt hemvist eller, om det i detta land förekommer fler än ett språk, på det språk som svaranden väljer. Om parterna är ense, och om domstolen ger sitt samtycke, kan dock förhandlingarna ske på vilket som helst av EU:s officiella språk. Domstolen skall också alltid ha möjlighet att höra parter och vittnen på ett EU-språk, oavsett vilket språk som i övrigt används under processen. I dessa fall skall en översättning till det i målet förekommande handläggningsspråket finnas tillgänglig. Det skall vara möjligt att hålla förhandling i de olika medlemsländerna. Målsättningen är att domstolssystemet skall vara i kraft år 2010.

Förhandlingarna om gemenskapspatentet pågår fortfarande och kommer att fortsätta under hösten 2003. Ännu återstår flera frågor

5 Council of the European Union Interinstitutional file: 2000/0177 (CNS), 6843/1/03 från den 3 mars 2003.

att ta ställning till och komma överens om innan ett nytt EGpatentsystem finns på plats. Bland annat skall kommissionen lägga fram sitt formella förslag rörande domstolssystemet, där medlemsstaternas överenskommelse från den 3 mars 2003 beaktas. Det väntas ske under den tidiga hösten 2003. Förslaget skall sedan behandlas i rådsarbetsgruppen och i Coreper. De ändringar i EPC som nödvändiggörs av gemenskapspatentet skall även förhandlas fram. Ett förslag till sådana ändringar samt ett beslut om att sammankalla en diplomatkonferens inom EPO för att besluta om ändringarna kan förväntas under hösten 2003.

3. Ratificering av EPC 2000

3.1. Inledning

Den rättsliga grunden för omarbetning (på engelska ”revision”) av EPC finns i konventionens artikel 172. För omarbetning krävs beslut av konventionsstaterna vid en i viss ordning sammankallad konferens. Beslutade ändringar träder i kraft viss tid efter det att ett minsta antal konventionsstater ratificerat eller anslutit sig till den nya texten. Tidsfristen och antalet stater som krävs för ikraftträdande bestäms av ändringskonferensen. En EPC-stat, som inte har ratificerat eller anslutit sig till den omarbetade versionen när denna träder i kraft, förlorar automatiskt sin ställning som part till EPC.

I artikel 8 av revisionsakten till EPC 2000 har diplomatkonferensen angett att ikraftträdande sker två år efter det att den femtonde konventionsstaten har deponerat sitt ratificerings- eller anslutningsinstrument eller på första dagen av den tredje månaden efter det att den sista konventionsstaten har gjort detta, om denna tidpunkt infaller tidigare. Hittills, per juni 2003, har sju länder anslutit sig till den reviderade konventionen; Bulgarien, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Estland, Ungern och Tjeckien.

Här nedan diskuterar vi först, i avsnitt 3.2, om Sverige bör ratificera EPC 2000. För denna fråga är det av särskilt intresse att en ny struktur har valts för normgivningen. En bärande tanke bakom ändringarna i EPC 2000 har nämligen varit att göra regelverket mer flexibelt. Detta syfte har tillgodosetts främst genom att en stor mängd bestämmelser överförts från artikeltexten till tillämpningsföreskrifterna. Med stöd av bemyndigande i artikel 33 kommer förvaltningsrådet att kunna fatta beslut om nya eller ändrade tillämpningsföreskrifter, utan att någon diplomatkonferens behöver sammankallas enligt artikel 172. En ännu mer radikal lösning har valts för det fall att regelverket behöver anpassas till en internationell konvention eller till EG-lagstiftning på patenträttens

område. En ny bestämmelse i artikel 33.1 b ger nämligen förvaltningsrådet behörighet att för sådant ändamål besluta också om artikeländringar i vissa delar av konventionen. Enligt artikel 35 krävs enhällighet för ändringar av detta slag.

Genom artikel 112a EPC 2000 har introducerats ett nytt extraordinärt rättsmedel, kallat ”petition for review”. Institutet, som kan liknas vid resning respektive klagan över domvilla enligt svensk rätt, innebär att det skall vara möjligt att hos EPO:s Stora besvärskammare begära undanröjande av ett beslut som tidigare meddelats av en besvärskammare. Det nya förfarandet behandlas närmare i betänkandets avsnitt 3.3.

I de efterföljande avsnitten behandlas de bestämmelser i EPC 2000 som vid ratificering av konventionsändringarna bedöms ge anledning till ändringar i patentlagen eller annan nationell lagstiftning. Vad som då kan komma i fråga är, för det första, ändringar som är nödvändiga för att Sverige skall uppfylla sina åtaganden enligt den reviderade konventionstexten. Som ett viktigt exempel kan nämnas att det i patentlagen behövs bestämmelser som ger EPO:s beslut om patentbegränsning enligt artikel 105b EPC 2000 verkan för europeiska patent med giltighet i Sverige. Frågan om hur ett EPO-beslut om patentbegränsning inverkar på svensk rätt är av principiell betydelse och behandlas särskilt i avsnitt 3.4.

Författningsändringar kan, för det andra, vara motiverade av intresset att anpassa svensk patentlagstiftning till konventionsbestämmelser som innebär en ny regelstruktur i EPC eller som förutsätter ändringar av handläggningsförfarandet hos EPO. Sådana fall, där ändring av svensk lag inte är oundgänglig men ändå lämpligen kan övervägas, rör bl.a. förfaranden för kirurgisk eller terapeutisk behandling. Enligt artikel 52.4 EPC 1973 har sådana förfaranden inte ansetts falla under uppfinningsbegreppet (jfr 1 § tredje stycket PL). Enligt artikel 53 c EPC 2000 kan däremot sådant förfarande numera betraktas som en uppfinning. Alltjämt gäller dock att förfaranden för kirurgisk eller terapeutisk behandling undantas från patenterbarhet. Frågan om hur nyhetskravet skall uppfattas när patent söks i fråga om användning av kända läkemedel för nya mediciniska indikationer har föranlett en tilläggsbestämmelse i artikel 54.5 EPC 2000. Det nya synsättet kan motivera ändring i 2 § fjärde stycket PL.

Ändringar i PL kan, för det tredje, behövas för uppdatering av hänvisningar till EPC-bestämmelser som fått ny artikel- eller

regelnumrering. Hänvisningen i 87 § PL till artikel 158.1 får ändras till att avse artikel 153.

De olika behov som kan finnas av lagharmonisering diskuteras i avsnitt 3.5 Ett specifikt fall där frågan om anpassning av svensk lag aktualiseras tas dock upp i avsnitt 7 av betänkandet. Det gäller bestämmelserna i artikel 134a och regel 63a om rätt för patentombud att vägra lämna upplysningar om förtrolig information.

En del av ändringarna i EPC gäller anpassning till PLT. Bl.a. har bestämmelserna om ingivningsdag i artikel 5 PLT genomförts i artikel 80 samt regel 25d, 39 och 39a EPC 2000. Bestämmelser i artikel 11-13 PLT om fristförlängning och återställande av försutten tid återspeglas bl.a. i artiklarna 88, 121 och 122 EPC 2000. I detta betänkande behandlas frågor om anpassning av svensk lag till PLT huvudsakligen i avsnitt 5.

Den fullständiga texten till EPC och dess tillämpningsföreskrifter, i lydelse med införda ändringar enligt EPC 2000, återges på engelska i bilagorna 2 och 3.

De ändringar som gjorts i EPC framgår inte direkt av den konsoliderade engelska texten. I ett arbetspapper för utredningen har emellertid gjorts en översikt, av vilken framgår dels vilka artiklar som ändrats, dels i vad mån ändringarna kunde tänkas aktualisera anpassning av svensk lag. Översikten återfinns som bilaga 4.

3.2. En svensk ratificering av EPC 2000

Utredningens förslag: Sverige bör ratificera EPC 2000.

De beslutade ändringarna av EPC tar naturligt nog i första hand sikte på förfarandet hos EPO. I mångt och mycket rör det sig om en modernisering av regelverket. ”Streamlining” är ett uttryck som använts.

Som grund för revisionsarbetet har också legat en önskan att åstadkomma ett mer användarvänligt förfarande. För patenthavarna bör inte minst den nya möjligheten till centraliserad patentbegränsning hos EPO vara välkommen. Även det vidgade utrymmet för fristförlängning och återupptagen handläggning är typiskt sett till gagn för patentsökandena. Det samlade EPC-regelverket blir å andra sidan mindre överskådligt därigenom att artikeltexten i så stor utsträckning hänvisar till kompletterande tillämpningsföreskrifter.

En ratificering av EPC 2000 föranleder vissa ändringar i svensk lag. Vår bedömning är ändå att EPC-texten med nu antagen lydelse i fråga om förfarandet och materiell patenträtt inte får några tungt vägande negativa konsekvenser för vare sig svensk industri eller den svenske lagstiftaren.

Det som skulle kunna inge betänkligheter är att regelverket öppnas upp för framtida ändringar, vars innehåll och verkningar inte så lätt kan förutses. Modellen är visserligen traktaträttsligt etablerad. Redan konstruktionen för EPC 1973 innebär att det finns dels en given uppsättning grundläggande artiklar, dels kompletterade tillämpningsföreskrifter (”regulations”) som kan ändras över tiden genom beslut av förvaltningsrådet. På så sätt har utrymme skapats för en anpassning av regelverket till utveckling av praxis och ändrade förhållanden i övrigt. Det nya med EPC 2000 är att stora delar av den text som hittills återfunnits i artiklar har överförts till tillämpningsföreskrifter. Ett belysande exempel kan hämtas från artikel 77 som rör vidarebefordran av patentansökningar från nationella patentmyndigheter till EPO:

EPC 1973 (svensk översättning enligt SOU 1976:25)

Artikel 77

Översändande av europeiska patentansökningar

1. Patentmyndigheten i fördragsslutande stat skall så snart det är möjligt med hänsyn till nationell lagstiftning om hemlighållandet av uppfinningar i statens intresse till det europeiska patentverket vidare befordra de europeiska patentansökningar som ingivits till denna myndighet eller annan behörig myndighet i den staten.

2. Fördragsslutande stat skall vidtaga alla erforderliga åtgärder för att säkerställa att europeisk patentansökan, vars innehåll uppenbarligen ej behöver hemlighållas enligt den lagstiftning som avses under 1, vidarebefordras till det europeiska patentverket inom sex veckor från ingivandet.

3. Europeisk patentansökan, som behöver underkastas närmare prövning huruvida den skall hemlighållas, skall vidarebefordras så att den kommer det europeiska patentverket tillhanda inom fyra månader

från ingivandet eller, om prioritet yrkats, inom fjorton månader från prioritetsdagen,

4. Europeisk patentansökan, vars innehåll förklarats hemligt, skall ej vidarebefordras till det europeiska patentverket.

5. Europeisk patentansökan som ej kommit det europeiska patentverket tillhanda inom fjorton månader från ingivandet eller, om prioritet yrkats, från prioritetsdagen, skall anses återkallad. Ansökningsavgift, nyhetsgranskningsavgift och designeringsavgift skall återbetalas.

EPC 2000

Artikel 77

Vidarebefordran av europeiska patentansökningar

1. En fördragsslutande stats centrala immaterialrättsmyndighet skall, i enlighet med tillämpningsföreskrifterna [här kursiverat], till Europeiska patentverket vidarebefordra europeiska patentansökningar som har givits in till den nationella myndigheten eller till någon annan behörig myndighet i den staten.

2. En europeisk patentansökan vars innehåll har förklarats hemligt skall inte vidarebefordras till Europeiska patentverket.

3. En europeisk patentansökan som inte inom rätt tid vidarebefordrats till Europeiska patentverket skall anses återkallad.

Regel 25 a

Vidarebefordran av europeiska patentansökningar

1. En fördragsslutande stats centrala immaterialrättsmyndighet skall, så snart det är förenligt med nationella lagbestämmelser om hemlighållande av uppfinningar för statens intresse, till Europeiska patentverket vidarebefordra europeiska patentansökningar samt vidta de åtgärder som behövs för sådan vidarebefordran inom:

a) sex veckor efter ingivandet, om det är uppenbart att ansökan inte skall hemlighållas enligt nationell lag; eller

b) fyra månader efter ingivandet eller, om prioritet har åberopats, fjorton månader efter ingivandet, om frågan om hemlighållande kräver ytterligare prövning.

2. En europeisk patentansökan som inte kommit Europeiska patentverket tillhanda inom fjorton månader efter ingivandet eller, om prioritet har åberopats, prioritetsdagen, skall anses återkallad. Ansöknings-, nyhetsundersöknings-, patentkravs- och designeringsavgifter skall återbetalas.

Det valda exemplet är intressant inte minst därför att reglerna om vidarebefordran av ansökningar rör medlemsstaternas agerande, till yttermera visso för nationella säkerhetsintressen. Innehållet i bestämmelserna är praktiskt taget intakt i sak. Men som en följd av att reglerna har flyttats från grundartikeln till tillämpningsföreskrifterna kan i framtiden ändringar komma att genomföras utan att garantier finns för medverkan av EPC-staternas lagstiftande församlingar. Förvaltningsrådets behörighet att ändra tillämpningsföreskrifterna följer av artikel 33.1 c EPC 2000. För beslut krävs, enligt artikel 35, att tre fjärdedelar av de vid omröstningen företrädda konventionsstaterna röstat för ändringen.

Vid diplomatkonferensen år 2000 uttryckte den svenska delegationen oro för att artikeltexten skulle urholkas i alltför hög grad. Sverige ifrågasatte inte att en större flexibilitet kunde vara motiverad och att ett antal detaljbestämmelser därför lämpligen kunde föras över till tillämpningsföreskrifterna. Men det varnades för att ratificeringsprocessen skulle kunna komma att försvåras när basen för regelverket försvagades. En rimlig balans mellan artikeltext och sekundärregler behövde enligt Sveriges uppfattning upprätthållas för att de nationella parlamenten skulle kunna bedöma innebörden av den reviderade text som förelades för ratificering.

Visst gehör fick Sverige för sina önskemål om större återhållsamhet. Dock får konstateras att den förskjutning som slutligen skett från artiklar till tillämpningsföreskrifter går längre än vad Sverige förordade. Konsekvensen har blivit att förvaltningsrådet i flera fall får behörighet att ändra regler av sådan karaktär att motsvarande normgivning i Sverige skulle kräva lagform och alltså vara förbehållen riksdagen. Eftersom kvalificerad majoritet i förvaltningsrådet är tillräcklig för ändring av tillämpningsföreskrifter

skulle det kunna inträffa att Sverige blir bundet av ändringsbeslut som varken riksdagen eller regeringen har biträtt.

En ytterligare utvidgning av förvaltningsrådets behörighet ges i artikel 33.1 b EPC 2000. Enligt denna bestämmelse kan, utan att någon diplomatkonferens behöver sammankallas, beslut fattas om ändring av artiklar i avdelningarna II – VIII samt avdelning X av EPC. Förutsättningen är att ändringarna behövs för att bringa konventionstexten i överensstämmelse med ett internationellt fördrag eller EG-lagstiftning på patenträttsområdet. Denna behörighet för förvaltningsrådet att ändra inte bara tillämpningsföreskrifter utan också grundläggande konventionsbestämmelser kan framstå som uppseendeväckande. Emellertid gäller enligt en ny bestämmelse i artikel 35.3 EPC 2000 betydande restriktioner både för beslutsrätten och i fråga om effekten av en artikeländring. Det krävs nämligen, för det första, att beslutet fattas med enhällighet. För det andra krävs att samtliga konventionsstater är företrädda vid beslutstillfället. Slutligen gäller att beslutet inte träder i kraft, om en konventionsstat inom ett år från beslutsdagen tillkännager att den inte önskar vara bunden av beslutet. En möjlighet har alltså getts konventionsstaterna att inte hålla fast vid beslutet, t.ex. av det skälet att den egna lagstiftande församlingen i efterhand motsatt sig en artikeländring.

Konstruktionen i artikel 33.1 b och artikel 35.3 är traktaträttsligt okonventionell men bör, med hänsyn till de inbyggda säkerhetsmekanismerna, inte utgöra något skäl mot ratificering. Det som skulle kunna inge betänkligheter är att i och för sig väsentliga tillämpningsföreskrifter kan komma att ändras genom majoritetsbeslut av förvaltningsrådet.

Ställningstagandet får i första hand ske mot bakgrund av de behov som kan finnas att utan större omgång anpassa regelverket till ändrade förhållanden. Den internationella patenträtten utvecklas i allt snabbare takt. Samspelet mellan olika fördrag blir alltmer intrikat. Beslut om ändringar i PCT-regelverket förutsätts få genomslag i nationell rätt men också i regionalt tillämpliga instrument som EPC. Sådana anpassningar kan förhållandevis snabbt genomföras i nationell rätt, även om riksdagens medverkan ibland krävs. För ändringar av EPC-artiklar är proceduren betydligt mer tungrodd. Det traditionella förfarandet innebär att det återkommande förbereds och sammankallas diplomatkonferenser, vars beslut om revision var för sig måste göras till föremål för ratificering av ett växande antal konventionsstater. Särskilda kompli-

kationer uppstår om en ny diplomatkonferens måste hållas innan ratificeringen av en beslutad översyn slutförts. Klart är att de nackdelar som följer med en utvidgad delegation av beslutanderätt till förvaltningsrådet måste vägas mot de fördelar som ligger i en snabbare, successiv, modernisering av regelverket.

Det får också konstateras att Sveriges handlingsutrymme i realiteten är begränsat. Som nämnts följer av artikel 172 EPC att en konventionsstat, som inte har ratificerat eller anslutit sig till beslutade ändringar av konventionen när dessa träder i kraft, upphör att vara part till konventionen. Annorlunda uttryckt utesluts staten då automatiskt från det europeiska patentsamarbetet.

Uppenbarligen skulle en sådan uteslutning av Sverige få dramatiska effekter för vårt näringsliv. Svenska såväl som utländska företag skulle därigenom förlora möjligheten att skaffa sig patentskydd i Sverige via ansökan hos EPO. Även för de uppfinnare och företag som har behov av ett vidsträckt geografiskt skydd skulle en särskild ansökan hos PRV krävas. Industrin skulle för detta få vidkännas ökade kostnader och merarbete. I förlängningen kunde intresset för patentskydd i Sverige komma att minska. Svenska staten skulle, till nackdel för inhemsk industri, få minskade möjligheter att utöva inflytande över europeisk patenträtt, om representationen i förvaltningsrådet försvinner. Det väl utvecklade PCT-samarbetet mellan PRV och EPO skulle sannolikt behöva avvecklas. En utveckling som nu tecknats låter sig knappast tänkas.

Det kan för övrigt ifrågasättas om det är möjligt för en medlemsstat i EU att stå utanför den europeiska patentorganisationen. Norge och Island, som inte tidigare varit anslutna till det europeiska patentsamarbetet, förbereder nu anslutning till EPC 2000.

Inom utredningen ser vi det, kort sagt, som uteslutet att Sverige skulle ställa sig utanför ett fortsatt europeiskt patentsamarbete, även om den nya strukturen för EPC öppnar för en något mindre överskådlig utveckling av regelverket.

3.3. Det nya resningsinstitutet enligt artikel 112a EPC 2000

Utredningens förslag: Genom en ändring i 92 § PL bör klargöras

att den som i god tro börjat utnyttja, eller förberett uttnyttjande av, en uppfinning innan begäran om resning gjorts hos EPO:s Stora besvärskammare, skall ha rätt att fortsätta utnyttjandet.

Förfarandet för överklagande av beslut från EPO är exklusivt reglerat i EPC. Inom EPO finns särskilda organ – s.k. besvärskammare (Boards of Appeal) – med ställning av överinstans gentemot de avdelningar som först beslutat i ärendet. I artikel 15 har föreskrivits att det skall finnas dels ett icke angivet antal besvärskammare, dels en utvidgad besvärskammare (Enlarged Board of Appeal). Besvärskamrarna skall enligt artikel 21 EPC pröva överklaganden av beslut som fattats av mottagningsavdelningen, prövnings- och invändningsavdelningarna samt rättsavdelningen. Överklagande skall enligt artikel 108 EPC ske inom två månader från delgivning av beslutet.

Bestämmelser om vilken sammansättning besvärskamrarna skall ha finns också i artikel 21. Vanligen deltar såväl lagfarna som tekniska ledamöter, tre eller fem till antalet. Överklagande av beslut från mottagnings- eller rättsavdelningen prövas av tre juristledamöter enbart.

Den utvidgade, eller ”stora”, besvärskammaren skall svara för prejudikatbildning. I artikel 112 har föreskrivits att besvärskamrarna skall hänskjuta frågor av betydelse för enhetlig rättstillämpning eller annars av särskild vikt till Stora besvärskammaren. I det fall två besvärskammare har meddelat motstridiga beslut i en viss fråga, får EPO:s president hänskjuta frågan för bedömning av Stora besvärskammaren. Av artikel 22 framgår att Stora besvärskammaren skall besluta i frågor som hänskjutits av besvärskammare, medan en fråga som vidareförts av presidenten skall resultera i ett rättsutlåtande. Stora besvärskammaren beslutar i sammansättning med fem lagfarna och två tekniska ledamöter.

Något rättsmedel som skulle göra det möjligt att få ett lagakraftvunnet beslut av en besvärskammare undanröjt har inte funnits enligt EPC 1973. I en ny artikel 112a i EPC 2000 har emellertid introducerats vad som skulle kunna liknas vid ett resningsinstitut (”petition for review”). Under extraordinära förhållanden skall den som menligt påverkats av ett beslut i ett överklagningsärende kunna utverka Stora besvärskammarens beslut att undanröja besvärs-

kammarens avgörande. Förutsättningen är att det förekommit ett grovt fel i förfarandet eller att en brottslig gärning av visst slag kan antas ha inverkat på utgången i ärendet. I reglerna 67a och 67b EPC 2000 har preciserats vilka slags procedurfel och brottsliga gärningar som kan föranleda undanröjande. Om en begäran om resning bifalls, skall Stora besvärskammaren undanröja det klandrade beslutet och återförvisa ärendet till besvärskammaren.

En resningsbegäran som grundas på påstående om procedurfel skall, enligt artikel 112a.4, framställas inom två månader från delgivning av besvärskammarens avgörande. I detta fall är alltså resningsvägen öppen endast under en tid som svarar mot en ordinär överklagandefrist. När det däremot är en brottslig gärning som åberopas som resningsgrund kan frågan om resning komma att aktualiseras först långt senare. Av samma artikel 112a.4 framgår att begäran om resning skall göras inom två månader från det att den brottsliga gärningen har fastställts (”has been established”), dock senast fem år från delgivning av besvärskammarens beslut.

Med det nya resningsinstitutet följer en vidgad prövningsrätt för EPO. Stora besvärskammaren kommer, om än undantagsvis, att med stöd av artikel 112a kunna undanröja beslut som inte skulle kunna rubbas med nu gällande EPC-regelverk. Det skulle t.ex. kunna inträffa att ett beslut av en besvärskammare om att bifalla en invändning mot ett patent undanröjs av Stora besvärskammaren efter begäran om resning, och att den återupptagna handläggningen resulterar i att patentet beviljas. Om resningsbegäran grundats på påstående om brott, kan det ha gått flera år från det att besvärskammaren fattade sitt beslut till dess att resningsärendet anhängiggjordes. Man får därför räkna med en risk för att det nya resningsinstitutet leder till större rättsosäkerhet. En tredje man, som förlitar sig på att ett beslut om avslag av en patentansökan vunnit laga kraft och därför anser sig oförhindrad att utnyttja uppfinningen, bör inte träffas av intrångspåföljder efter det att patentet senare beviljats efter resning. I artikel 112a.6 har också skrivits in en bestämmelse som innebär att den, som under tiden från det att besvärskammaren meddelat sitt beslut och fram till dess Stora besvärskammaren meddelat sitt beslut om att bevilja resning i god tro har utnyttjat den ifrågavarande uppfinningen eller vidtagit väsentliga åtgärder därför, skall ha rätt att utan kostnad fortsätta utnyttjandet i eller för den egna rörelsen. Bestämmelsen är väl befogad och måste komma till uttryck i nationell lag. Vi anser att

ett genomförande i Sverige lämpligen kan ske genom ändring av 92 § PL.

3.4. Begränsning av patent i administrativ ordning m.m.

3.4.1. Bakgrund

Patentlagstiftningen i flera länder – däribland Danmark och Norge – ger möjlighet till s.k. administrativ omprövning för begränsning av gällande patent. Innebörden är att en patenthavare, i vissa fall även tredje man, kan hos patentmyndigheten begära att patentet begränsas till sitt skyddsomfång i enlighet med ingivna modifierade patentkrav. Syftet med ett sådant förfarande är främst att ge patenthavaren ett enkelt sätt att avgränsa patentet mot teknik som inte har kommit fram under beviljande- eller invändningsförfarandet utan som upptäckts först därefter. På så sätt kan patenthavaren undvika att dras in i en kostsam och tidsödande rättsprocess om giltighet av patentet och han kan även rätta till patentet inför en talan om patentintrång.

Vid diplomatkonferensen i november 2000 antogs nya bestämmelser i EPC om begränsning, och även upphävande, av europeiska patent i administrativ ordning (se artiklarna 105a-105c samt 138.3 EPC 2000). När den reviderade versionen av EPC trätt i kraft kommer en innehavare av ett europeiskt patent att kunna få till stånd en begränsning av patent genom ett förfarande hos EPO som får verkan för samtliga de länder som patentet omfattar. Genom artikel 138.3 läggs fast att en patentinnehavare också skall ha rätt att i en domstolsprocess om ogiltighet av ett europeiskt patent ändra patentkraven. Denna bestämmelse ligger i linje med den praxis som sedan länge gällt i ett flertal länder.

I Sverige finns i dag ingen generellt gällande administrativ ordning för patentbegränsning. I princip är det bara när giltigheten av ett patent väl har ifrågasatts, genom invändning hos PRV eller i mål vid domstol, som patenthavaren har möjlighet att inskränka eller omformulera patentkraven. Ett förslag om en administrativ begränsningsordning har dock nyligen lämnats av 1999 års patentprocessutredning i betänkandet Patentprocessen m.m. (SOU 2001:33). Förslaget utgår från de nya artiklarna 105a – 105c i EPC 2000 och

innebär att det i Sverige skall införas en begränsningsprocedur motsvarande den som framöver skall gälla hos EPO.

Vi har inte sett det som Patentfördragsutredningens uppgift att göra någon ny bedömning av frågan om hur en svensk ordning för administrativ patentbegränsning bör utformas Det skall dock erinras om att Patentprocessutredningen inte haft tillgång till mer än artikeltexterna. Förslag om kompletterande tillämpningsföreskrifter (reglerna 63a – 63h) presenterades först sedan det svenska utredningsarbetet slutförts. Vad som därför behöver undersökas är om de numera antagna tillämpningsföreskrifterna i sig ger anledning till någon modifiering av Patentprocessutredningens förslag.

I övrigt finns det behov av att överväga i vilken mån patentlagstiftningen behöver justeras för att klargöra förhållandet mellan det nya centraliserade begränsningsförfarandet enligt EPC 2000 och svensk lag. Klart är att vissa lagändringar krävs för att beslut som EPO meddelar om patentbegränsning skall få avsedd verkan för europeiska patent validerade i Sverige.

Den möjlighet som EPO nu får att begränsa och upphäva ett patent efter invändningsfristens utgång innebär en befogenhet som i dag exklusivt ligger under nationell jurisdiktion. De konstitutionella aspekterna av denna suveränitetsövergång belyses i avsnitt 9.

3.4.2. Nuvarande bestämmelser m.m.

Svensk patentlagstiftning innehåller alltså inte någon motsvarighet till de bestämmelser om vare sig administrativ patentbegränsning eller omformulering av patentkrav i mål om ogiltighet som intagits i EPC 2000. Endast under vissa specifika förutsättningar har en patenthavare möjlighet att inskränka skyddsomfånget för ett meddelat patent.

Enligt 25 § tredje stycket PL har en patenthavare rätt att inom ramen för ett invändningsförfarande ändra patentkraven så att patentet begränsas mot patenterbarhetshinder som inte tidigare uppmärksammats. Det kan då upprätthållas i ändrad lydelse. Begränsningen får ske genom att preciserande bestämningar hämtas från beskrivningen.

Vidare kan en patenthavare enligt 54 § PL hos PRV avstå från sitt patent. Avståendet kan enligt förarbetena (NU 1963:6 s. 325) gälla även en viss del av patentet och kan ske genom strykning av

ett eller flera patentkrav. Någon omformulering av enskilda patentkrav är dock inte möjlig vid ett sådant avstående.

Slutligen kan frågan om omformulering av patentkraven uppkomma också i samband med att ett patent av en domstol förklaras delvis ogiltigt med stöd av 52 § PL. Hittills har detta ansetts vara möjligt endast i helt enkla fall (jfr uttalanden i prop. 1966:40 s. 193 och prop. 1977/78:1 s. 266 f.), exempelvis där det är fråga om att göra en erforderlig precisering av ett uttryck som redan förekommer i patentkraven. I rättstillämpningen har man varit mycket restriktiv med att ändra patentkraven i dessa fall1. Stockholms tingsrätt och Svea Hovrätt har dock under senare år i ett par domar som behandlat bl.a. frågan om partiell ogiltighet av ett meddelat patent, med hänvisning till den internationella utvecklingen gett uttryck för ett mindre restriktivt synsätt2.

År 1993 införde Danmark regler om administrativ omprövning av patent. De danska bestämmelserna ger såväl patentinnehavaren som tredje man rätt att begära en sådan omprövning. Denna långtgående ordning har dock blivit föremål för kritik. En arbetsgrupp som utvärderat systemet har nyligen föreslagit att tredje man avskärs från denna rätt. I Norge infördes år 1997 bestämmelser om administrativ omprövning, dock utan möjlighet för tredje man att begära en sådan åtgärd. Både de danska och de norska begränsningsreglerna förutsätter en materiell prövning av patenterbarheten av det begränsade patentet. Patentmyndighetens beslut att begränsa ett patent får, till skillnad från vad som föreskrivits i EPC 2000, verkan endast för framtiden (ex nunc).

3.4.3. Begränsning och omformulering av europeiska patent

De bestämmelser i EPC 2000 om upphävande och begränsning av europeiska patent som nu är aktuella har följande lydelse i svensk översättning:

1 Domstolspraxis på området under åren 1983-1991 har redovisats av Westlander/Törnroth i boken Patent (1995), s. 297 ff. 2 Se Stockholms tingsrätts dom i mål nr T7-1185-95 och T7-978-96 samt Svea Hovrätts dom i mål T 1248-98.

Artikel 68

Verkan av upphävande eller begränsning av europeiskt patent

En europeisk patentansökan och det patent som ansökan resulterat i skall, till den del patentet upphävts eller begränsats i invändnings-, begränsnings- eller upphävandeförfarande, anses aldrig ha haft någon sådan rättsverkan som anges i artiklarna 64 och 67.

Artikel 105a

Begäran om begränsning eller upphävande

1. På begäran av innehavaren får ett europeiskt patent upphävas eller begränsas genom ändring av patentkraven. Begäran skall ges in till Europeiska patentverket i enlighet med tillämpningsföreskrifterna. Den skall anses ingiven först när begränsnings- eller upphävandeavgiften har betalts.

2. En begäran får inte ges in så länge ett invändningsförfarande med avseende på det europeiska patentet pågår.

Artikel 105b

Begränsning eller upphävande av europeiskt patent

1. Europeiska patentverket skall pröva om de i tillämpningsföreskrifterna föreskrivna kraven för begränsning eller upphävande av ett europeiskt patent är uppfyllda.

2. Om Europeiska patentverket finner att begäran om begränsning eller upphävande av ett europeiskt patent uppfyller kraven, skall verket, i enlighet med tillämpningsföreskrifterna, besluta att begränsa eller upphäva patentet. I annat fall skall verket avslå begäran.

3. Ett beslut att begränsa eller upphäva ett europeiskt patent skall ha verkan för det europeiska patentet i alla fördragsstater för vilka det meddelats. Beslutet blir gällande den dag det kungörs i den europeiska patenttidningen.

Artikel 105c

Publicering av ändrad patentskrift för europeiskt patent

Om ett europeiskt patent har begränsats i enlighet med artikel 105b.2, skall Europeiska patentverket publicera den ändrade patentskriften snarast möjligt efter det att beslutet om begränsning kungjorts i den europeiska patenttidningen.

Artikel 138

Upphävande av europeiska patent

1. a)-e) [grunder för upphävande; innehållet här utelämnat]

2. Om grunderna för upphävande rör endast delar av ett europeiskt patent, skall patentet begränsas genom motsvarande ändring av patentkraven och upphävas delvis.

3. I förfaranden vid behörig domstol eller myndighet rörande giltigheten av ett europeiskt patent, skall patenthavaren ha rätt att begränsa patentet genom ändring av patentkraven. Det sålunda begränsade patentet skall vara bestämmande för prövningen.

Regel 63b

Föremål för begränsnings- eller upphävandeförfarande

Föremålet för begränsnings- eller upphävandeförfarande som avses i artikel 105a är det europeiska patentet sådant det meddelats eller begränsats i invändnings- eller begränsningsförfarande hos Europeiska patentverket.

Regel 63c

Prövningsavdelningens behörighet

Beslut i anledning av en begäran om begränsning eller upphävande av ett europeiskt patent enligt artikel 105a fattas av prövningsavdelningen. Artikel 18.2 skall gälla i tillämpliga delar.

Regel 63d

Föreskrifter om begäran

1. En begäran om begränsning eller upphävande av ett europeiskt patent skall ges in skriftligen.

2. Begäran skall innehålla:

a) uppgifter, som avses i regel 26.2 c, om den innehavare av det europeiska patentet som framställer begäran (ingivaren), samt uppgift om i vilka fördragsstater ingivaren är innehavare av patentet;

b) uppgift om numret på det patent för vilket begränsning eller upphävande begärs, samt en förteckning över de fördragsstater där patentet har blivit gällande;

c) i förekommande fall uppgifter om namn och adress för innehavare av patentet i de fördragsstater där ingivaren inte är innehavare av patentet, samt bevisning till styrkande av att ingivaren är berättigad att företräda dessa innehavare i förfarandet;

d) då begränsning av patentet begärs, den fullständiga texten av de ändrade patentkraven samt, i förekommande fall, av beskrivning och ritningar i ändrat utförande;

e) då ingivaren företräds av ombud, uppgifter, som avses i regel 26.2 d, om ombudet.

Regel 63e

Företräde för invändningsförfarande

1. En begäran om begränsning eller upphävande skall anses som ej ingiven, om invändningsförfarande med avseende på patentet pågår då begäran görs.

2. Om det när en invändning mot ett europeiskt patent görs pågår ett begränsningsförfarande med avseende på samma patent, skall prövningsavdelningen avsluta begränsningsförfarandet och förordna om återbetalning av begränsningsavgiften.

Regel 63f

Avvisande av begäran

Om en begäran om begränsning eller upphävande inte uppfyller vad som är föreskrivet i regel 63d, skall prövningsavdelningen förelägga ingivaren att inom viss angiven tid avhjälpa anmärkta brister. Om så ej sker skall prövningsavdelningen avvisa begäran.

Regel 63g

Beslut i anledning av begäran

1. Om en begäran om upphävande kan tas upp till prövning, skall prövningsavdelningen upphäva patentet och underrätta ingivaren om detta.

2. Om en begäran om begränsning kan tas upp till prövning, skall prövningsavdelningen undersöka om de ändrade patentkraven innefattar en begränsning i förhållande till patentkraven så som de meddelats eller ändrats i invändnings- eller begränsningsförfarande, samt om de uppfyller vad som är föreskrivet i artikel 84 och artikel 123.2 och 123.3. Om begäran inte uppfyller vad som där är föreskrivet, skall prövningsavdelningen ge ingivaren ett, men endast ett, tillfälle att inom viss angiven tid avhjälpa anmärkta brister samt ändra patentkraven och, i förekommande fall, beskrivningen och ritningar.

3. Om en begäran om begränsning är tillåtlig enligt punkt 2, skall prövningsavdelningen underrätta ingivaren om detta samt förelägga denne att inom viss angiven tid ge in en översättning av de ändrade patentkraven till de av Europeiska patentverkets officiella språk som inte använts vid förfarandet; regel 58a.3, första meningen, skall gälla i tillämpliga delar. Om ingivaren efterkommer föreläggandet i rätt tid, skall prövningsavdelningen begränsa patentet.

4. Om ingivaren inte i rätt tid besvarar en underrättelse enligt punkt 2, eller om begäran om begränsning är otillåtlig, eller om ingivaren underlåter att i rätt tid efterkomma ett föreläggande enligt punkt 3, skall prövningsavdelningen avslå begäran.

Regel 63h

Den ändrade patentskriftens innehåll och form

Den ändrade patentskriften skall innehålla beskrivningen, patentkraven och förekommande ritningar i ändrat utförande. Härvid skall regel 53.2 och 53.3 samt regel 54 gälla.

I det följande lämnar vi en sammanfattning av vad de nu återgivna bestämmelserna i EPC 2000 innebär. Utfyllande förklaringar i detta avsnitt är i huvudsak hämtade från kommentarerna till det ändringsförslag (”Basic proposal”) som förelades diplomatkonferensen (EPO dokument MR/2/00) och från kommentarerna till tillämpningsföreskrifterna (EPO dokument CA/150/02 Add 1). Utredningens egna anmärkningar anges inom parentes.

I artikel 105a.1 anges att en innehavare av ett europeiskt patent kan begära att få sitt europeiska patent begränsat (limitation) genom ändring av patentkraven eller fullständigt upphävt (revocation). Begäran skall göras hos EPO, vars prövningsavdelning har behörighet att besluta i ärendet (regel 63c). En begäran kan göras när som helst under patentets giltighetstid, alltså i princip redan under invändningsfristen. Dock skall begäran avvisas i det fall en invändning faktiskt har gjorts (artikel 105a.2 och regel 63e.1). Om en invändning görs först sedan en begäran om begränsning getts in skall begränsningsförfarandet avslutas (regel 63e.2). Om det i ett sådant fall är upphävande som patenthavaren har begärt förutsätts prövningen ske utan dröjsmål. Ett beslut av EPO om begränsning eller upphävande skall gälla för det europeiska patentet i alla länder där det är – eller tidigare varit - giltigt (artikel 105b.3). På samma sätt som ett beslut i anledning av invändning eller överklagande har tillbakaverkande effekt, innebär ett beslut i begränsningförfarande att patentet skall anses aldrig ha haft någon verkan såsom ursprungligen meddelat (artikel 68). Med andra ord suspenderas patentets tidigare skyddsomfång ab initio eller ex tunc, dvs. från dagen för patentansökan (inte som i bl.a. Norge och Danmark endast från dagen för kungörande av begränsningsbeslutet, ex nunc).

Det förhållandet att ett begränsningsbeslut av EPO har verkan i de konventionsstater där patentet blivit giltigt utesluter inte att patentet kan bli föremål också för nationell rättskipning. Skulle det vara så att parallella förfaranden äger rum hos EPO och vid en nationell patentmyndighet eller domstol, kan den nationella pro-

cessen avslutas eller fortgå beroende på vad som är föreskrivet i den konventionsstatens lag. (Ett pågående nationellt förfarande lär dock inte kunna fördröja handläggningen av en begränsningsbegäran hos EPO). Har patentet redan begränsats i en konventionsstat kan begränsningen utsträckas till andra länder via en begäran hos EPO. Och ingenting hindrar att ett patent som en gång varit föremål för begränsning av EPO begränsas ytterligare i en eller flera konventionsstater.

Eftersom det är patentinnehavaren som är behörig att begära patentbegränsning hos EPO krävs, när patentet har olika ägare i olika länder, att den eller de som gör begäran kan styrka samtycke från samtliga övriga innehavare. Om det i sådana fall inte ges in fullmakt, skall EPO avvisa begäran (regel 63d.2 c och regel 63f). Som följd av att patentbegränsningen har tillbakaverkande effekt krävs fullmakt också från innehavare i fördragsstater där patentet redan upphört att gälla. (Något krav på samtycke från exempelvis panthavare och licenstagare uppställs däremot inte.)

EPO är bundet av den begränsning som patenthavaren angivit i sin begäran (jfr regel 63d.2 d). Begränsningen skall som nämnts ske genom ändring av patentkraven. Patenthavaren får dock lämna in även ändrade beskrivningar och ritningar (regel 63d.2 d). Vid sin prövning skall EPO inte göra någon materiell prövning av det begränsade patentets patenterbarhet utan endast pröva om den begärda ändringen faktiskt innebär en begränsning av de ursprungliga eller tidigare ändrade (jfr regel 63b och regel 63g.2) patentkraven. Av detta följer att en begäran, som endast syftar till att förtydliga patentkraven utan att dessa samtidigt begränsas, inte kan bifallas. Någon hänsyn exempelvis till nyhetshinder för det begränsade patentet kan inte tas, eftersom EPO inte skall göra någon materiell prövning av det begränsade patentets patenterbarhet. Däremot skall EPO avslå begäran om villkoren i artikel 84 (väldefinierade samt klara och koncisa patentkrav) eller artikel 123.2 och 123.3 (förbud mot tillägg av sådant som går utöver sakinnehållet i den ursprungliga ansökan respektive mot ändring som innebär utvidgning av skyddsomfånget) inte är uppfyllda (regel 63g.2). När EPO:s prövningsavdelning har funnit att beslut om begränsning kan meddelas skall patenthavaren föreläggas att ge in översättningar av de ändrade patentkraven till de två EPO-handläggningsspråk som inte använts i förfarandet (regel 63g.3). I artikel 65.1 har tillägg gjorts som ger konventionsstaterna rätt att

föreskriva krav på översättning av den ändrade patentskriften till nationellt språk. Enligt artikel 138.3 garanteras en patenthavare rätten att i en process om ogiltighet av ett europeiskt patent ändra patentkraven med stöd av uppgifter hämtade från patentbeskrivningen.

3.4.4. Tidigare utredningar och förslag

Frågan om administrativ patentbegränsning i svensk lagstiftning har övervägts vid olika tillfällen. En översikt lämnas i avsnitt 13.2 i Patentprocessutredningens betänkande Patentprocessen m.m. (SOU 2001:33).

Som ovan nämnts har både Danmark och Norge infört begränsningsinstitut under 1990-talet. I Sverige lämnade PRV i december 1997 ett förslag till Justitiedepartementet om begränsning av patent i administrativ ordning. Förslaget, som i allt väsentligt byggde på den norska lagstiftningen, lämnades av regeringen över till 1999 års patentprocessutredning för vidare överväganden.

Patentprocessutredningen utgick från att Sverige skulle ratificera den reviderade texten till EPC (EPC 2000) och därmed bli bundet av ett begränsningssystem hos EPO av europeiska patent med rättsverkan i bl.a. Sverige. Av såväl principiella som praktiska skäl ansågs det närmast oundvikligt att införa en motsvarande begränsningsmöjlighet i fråga om nationella patent meddelade av PRV. Samtidigt anfördes, med en hänvisning till artikel 2 EPC i förening med 81 § PL, att en innehavare av ett europeiskt patent som gäller i Sverige måste få rätt att använda också det nationella begränsningsförfarandet. Båda systemen skulle således med Patentprocessutredningens förslag stå öppna för en svensk innehavare av ett i Sverige gällande europeiskt patent.

Patentprocessutredningens val av lösningar stämmer i allt väsentligt överens med det europeiska begränsningsförfarandet. Således menade utredningen att ett begränsningsbeslut borde, liksom enligt EPC 2000, ges verkan retroaktivt från ansökningsdagen, dvs. ex tunc. Möjligheten till omformulering av patentkrav genom patentbegränsning i administrativ ordning kunde emellertid leda till att tredje man möttes av nya patentkrav som i samband med begränsningsförfarandet preciserats med hjälp av uppgifter hämtade från patentbeskrivningen. Detta kunde, påpekade utredningen, leda till att tredje man fick svårt att förutse exakt vilken inriktning

patentet kunde komma att få i samband med ett begränsningsförfarande, vilket kunde bli särskilt uttalat i fråga om patent på kemiska produkter och förfaranden där det i beskrivningen ofta anges ett stort antal utföringsformer. Patentprocessutredningen ifrågasatte om det var skäligt att tredje man vid intrång i det begränsade patentet ovillkorligen skulle drabbas av skadeståndspåföljd för tiden innan patentkraven omformulerades. I dessa fall, ansåg utredningen, borde det finnas ett utrymme för att ogilla ett yrkande om skadestånd eller i vart fall jämka skadeståndet såvitt avser tiden innan patentbegränsningen gjordes. Utredningen menade att bestämmelsen i 58 § andra stycket PL gav ett erforderligt stöd för en sådan tillämpning.

Patentprocessutredningen föreslog vidare att ett pågående invändningsförfarande hos PRV eller mål om ogiltighet borde utesluta en patentbegränsning, på motsvarande sätt som gäller hos EPO. Däremot fanns det enligt utredningen i och för sig inget hinder mot att begära en patentbegränsning redan under invändningsfristen. Som en följd härav föreslog utredningen att de nuvarande bestämmelserna om patenthavarens rätt till ”självinvändning” utmönstrades.

Som en följd av förslagen om patentbegränsning i administrativ ordning ansåg Patentprocessutredningen att det var nödvändigt med förändringar beträffande patenthavares rätt till omformulering av patentkrav i samband med mål om partiell ogiltighet. Också detta låg i linje med de ändringar som vidtagits i EPC (se artikel 138 EPC 2000). Den ändring som utredningen föreslog i 52 § PL innebär att en patenthavare uttryckligen garanteras rätt att i en process om ogiltighet av ett patent – europeiskt eller nationellt beviljat – ändra patentkraven med stöd av uppgifter hämtade från patentbeskrivningen.

Patentprocessutredningens överväganden och förslag om ändringar i patentlagen framgår av bilaga 5 till detta betänkande.

3.4.5. Överväganden och förslag

3.4.5.1 Anpassning av svenskt begränsningsförfarande till EPC 2000

Utredningens förslag: Ett patentbegränsningsförfarande som i

huvudsak motsvarar det som 1999 års patentprocessutredning föreslagit i betänkandet Patentprocessen m.m. (SOU 2001:33) bör införas i patentlagen. Dock bör finnas möjlighet för patenthavaren att, inom ramen för det föreslagna förfarandet, hos PRV begära att ett patent helt upphävs med retroaktiv verkan från ansökningsdagen (ex tunc).

En patenthavare bör, genom en ändring av 52 § PL, ges möjlighet att i en process om ogiltighet av ett europeiskt eller nationellt beviljat patent, ändra patentkraven med stöd av uppgifter hämtade från patentbeskrivningen.

En patenthavare bör vara skyldig att i mål om patentintrång eller patents ogiltighet underrätta domstolen om att ett begränsningsförfarande pågår, hos PRV eller EPO.

Möjligheten till självinvändning bör, i likhet med vad Patentprocessutredningen föreslagit, tas bort genom en ändring av 24 § PL.

Avstående från patent enligt 54 § PL bör endast kunna avse patentet i dess helhet.

Frågor om modifiering av Patentprocessutredningens förslag om patentbegränsning

I våra direktiv har erinrats om att frågan om begränsning av patent i administrativ ordning i allt väsentligt redan tagits om hand genom Patentprocessutredningens förslag men att senare beslutade ändringar i tillämpningsföreskrifterna till EPC 2000 skulle kunna föranleda smärre anpassningar i det förslaget.

Den ordning för patentbegränsning som Patentprocessutredningen föreslagit bygger i allt väsentligt på de motsvarande bestämmelserna i EPC 2000. Båda systemen innebär att det endast är patenthavaren som kan ansöka om begränsning. Ett beslut om begränsning föregås inte av en materiell prövning och beslutet ges verkan retroaktivt från dagen för patentansökan (ex tunc). Vidare gäller att ett pågående invändningsförfarande hos PRV respektive

EPO utgör hinder mot att hos samma beslutsorgan göra en begäran om patentbegränsning.

De ändringar som nu slutgiltigt gjorts i tillämpningsföreskrifterna till EPC 2000 har inte medfört några ändrade förutsättningar i förhållande till dem som förelåg då Patentprocessutredningen arbetade fram sitt förslag om patentbegränsning. Vi tar nedan upp frågan om ett tillägg som innebär att begränsningsinstitutet skall kunna utnyttjas för en begäran om fullständigt upphävande av ett patent. Vi har i övrigt inte funnit anledning att föreslå annat än marginella justeringar av det tidigare förslaget. Dessa modifieringar är delvis föranledda av senare ändringar i nationell lagstiftning.

Patentprocessutredningen har i sitt förslag till 40 a § PL angivit att en begäran om patentbegränsning skall ske skriftligen. Detta krav bör, i linje med de förändringar som gjorts i 8 § första stycket PL utmönstras ur lagtexten (jfr prop. 2000/01:13 s. 36 f.). Det bör vara tillräckligt att föreskrifter med formkrav för en begränsningsbegäran tas in i patentkungörelsen.

Enligt Patentprocessutredningens förslag till ny 40 d § PL skall en patenthavare vara skyldig att i mål om patentintrång eller ogiltighet lämna uppgift till domstolen om att en begäran om patentbegränsning gjorts hos PRV. Vi anser det rimligt att denna upplysningsskyldighet, som för övrigt är osanktionerad, skall gälla också för det fall patentbegränsning begärts hos EPO. För den skull bör en smärre ändring göras i texten till 40 d §.

Särskilt om upphävande av patent i administrativ ordning

De nya bestämmelserna i artiklarna 105a-105c EPC 2000 innebär att innehavare av europeiska patent får tillgång till ett förfarande för begränsning av patent genom beslut av EPO. Men det är inte bara en modifiering av skyddsomfånget som kan bli resultatet av en sådan administrativ behandling. Patenthavaren kan även begära fullständigt upphävande (”revocation”) av patentet. EPO:s beslut att upphäva patentet får, liksom ett beslut om begränsning i egentlig mening, rättsverkan ex tunc.

Patentprocessutredningen synes inte närmare ha diskuterat om en motsvarande möjlighet till upphävande av patentet skall erbjudas inom ramen för det begränsningsförfarande som föreslagits för svensk rätt. Ordalydelsen av 40 a § PL kan inte tolkas på annat sätt än att endast begränsning kan komma i fråga. De hänvisningar som

i betänkandet gjorts till bestämmelsen i 54 § PL ger vid handen att Patentprocessutredningen ansett det tillräckligt att patenthavaren kan, helt eller delvis, avstå från patentet med stöd av det lagrummet.

När Patentfördragsutredningen nu diskuterat innebörden av artiklarna 105a–105c EPC har frågan väckts om det ändå inte kunde finnas skäl att fullständigt avspegla EPC-förfarandet i svensk rätt, så att även en begäran om upphävande kunde göras med stöd av 40 a § PL. Det skulle då inte enbart vara fråga om att åstadkomma lagteknisk överensstämmelse. Likformiga regler skulle främst motiveras av att ett beslut enligt 54 § om patents upphörande har andra rättsverkningar än vad ett beslut om upphävande i anledning av en begäran enligt 40 a § PL skulle få.

I det fall PRV med stöd av 54 § PL förklarar ett patent upphört har beslutet verkan endast för framtiden, dvs. ex nunc. Detsamma gäller för övrigt i de fall ett patent förfaller som följd av att patenthavaren underlåter att betala årsavgifter. Givet är att det i det senare fallet aldrig kan bli fråga om någon retroaktiv effekt. Inte heller i den situationen att patenthavaren aktivt förklarat sig avstå från patentet bör avståendet obligatoriskt ges verkan ex tunc. Patenthavaren kan ha olika skäl för att ge upp ett i och för sig hållfast patent. Skulle han löpa risken att alltid tvingas avstå från att hävda sin rätt för tiden innan patentet upphört, kunde det komma att leda till att åtskilliga patent upprätthölls av rena försiktighetshänsyn. Det kan inte ligga i det allmännas intresse att patent hålls vid liv efter det att de blivit kommersiellt onyttiga för innehavaren. Redan av detta skäl bör det under alla förhållanden finnas kvar en möjlighet att med stöd av 54 § PL avstå från ett patent med verkan ex nunc.

Men det kan inte uteslutas att patenthavaren i vissa fall har ett befogat önskemål om att få ett patent upphävt med retroaktiv verkan. Det går t.ex. att tänka sig affärsuppgörelser som villkoras av att en parts åtagande bekräftas genom myndighetsbeslut om att patentskyddet aldrig skall anses ha förelegat. Ett sådant myndighetsbeslut undanröjer bl.a. eventuella licenstagares möjlighet att utnyttja sin rätt att föra talan om intrång under avtalstiden.

Enligt nu gällande lag har en patenthavare i Sverige samma rätt som tredje man att inom nio månader från patentets meddelande framställa invändning mot det egna patentet (jfr prop. 1993/94:22 s. 55). Såtillvida har patenthavaren alltså möjlighet att begära patentets upphörande med verkan från ansökningsdagen. Patentprocessutredningen har i sitt betänkande föreslagit att patent-

havarens möjlighet till ”självinvändning” tas bort. Förslaget, som vi ansluter oss till, är i linje med den praxis som etablerats för invändningsförfarandet i EPO. När det emellertid nu i EPC 2000 erbjuds möjlighet för patenthavaren att begära patentet upphävt med stöd av bestämmelserna i artiklarna 105a-105c EPC 2000, uppstår åter risk för asymmetri mellan EPC och den svenska patentlagen. Intresset av likformiga förfaranden talar, enligt utredningens uppfattning, ytterligare för att patenthavaren även nationellt skall ha rätt att begära patentets upphävande med verkan från patentets ansökningsdag. Denna möjlighet bör finnas som ett alternativ till patenthavarens rätt att avstå från patentet med verkan för framtiden endast. Det får ankomma på patenthavaren att i sin begäran tydligt ange om hans begäran avser ett avstående enligt 54 § PL eller om han önskar få patentet upphävt enligt de nu föreslagna patentbegränsningsreglerna.

En särskild fråga som rör tillämpningen av 54 § PL har uppkommit under våra överväganden. Paragrafens första stycke har följande lydelse: ”Avstår patenthavaren skriftligen hos patentmyndigheten från patentet, skall myndigheten förklara patentet upphört”. Ordalydelsen skulle kunna förstås så att det endast är patentet i dess helhet som kan bli föremål för avstående. I svensk rätt har emellertid ansetts att ett avstående får gälla också bara en del av patentet. Uppfattningen grundas på ett uttalande i de samnordiska förarbetena (NU 1963:6 s. 325), där det anges att bestämmelsen öppnar möjlighet för delvis avstående, på så sätt att ett eller flera patentkrav uppges (jfr även PLKom s. 272 f.). I de nordiska överläggningar som vi nu deltagit i har det framkommit att någon möjlighet till delvis avstående inte ges i vare sig Danmark eller Finland. I Danmark har man också för avsikt att föreslå ändring i 54 § så att det explicit framgår att endast hela patentet kan bli föremål för avstående. Ett tungt vägande skäl för att inskränka tillämpningsområdet för 54 § har i Danmark varit att en begränsning av patentet rimligen bör ske i det särskilda förfarande som anvisats. En förklaring om avstående enligt 54 § förutsätter ingen materiell prövning av patentmyndigheten och det skulle därför kunna tänkas förekomma att en patenthavare genom att avstå från vissa patentkrav kan modifiera skyddsomfånget på ett sätt som inte skulle ha ansetts ge någon reell begränsningseffekt, om frågan bedömts inom ramen för det särskilda begränsningsförfarandet. I det ännu inte färdigbehandlade förslaget till EGförordning om gemenskapspatent (rådsdokument 8513/03, PI 35)

finns bestämmelser om såväl patentbegränsning (artikel 29a) som avstående från patent (artikel 26). I artikel 26.1 anges att gemenskapspatentet får avstås endast i dess helhet. Intresset av nordisk och vidare europeisk rättslikhet talar för att en motsvarande inskränkning av tillämpningsområdet för 54 § PL bör göras. Vi föreslår därför att det i paragrafen uttryckligen anges att ett avstående skall leda till att patentet förklaras upphört i dess helhet.

På motsvarande sätt som föreslås gälla vid begränsning av patent bör en begäran om upphävande av patent enligt 40 a § PL avvisas i de fall det pågår ett invändningsförfarande eller en talan om ogiltighet i domstol. Har emellertid en begäran om upphävande av patent föregått en invändning eller talan om ogiltighet, bör frågan om upphävande prövas först.

Det som nu sagts föranleder vissa ändringar i Patentprocessutredningens förslag till 40 a-e §§ PL.

Frågor om skydd för tredje man vid patentbegränsning

Patentprocessutredningen diskuterade huruvida ett svenskt patentbegränsningsinstitut kunde motivera nya lagbestämmelser i rättssäkerhetens intresse (jfr avsnitt 13.4.4 i betänkandet samt experten Örjan Grundéns särskilda yttrande). Främst behandlades frågan om tredje man kunde anses ha behov av särskilt skydd i det fall ett beslut om patentbegränsning resulterade i en omformulering av patentkrav som inte så lätt hade kunnat förutses. Det ifrågasattes om det i sådana fall var skäligt att tredje man skulle drabbas av skadeståndspåföljd för tiden innan patentkraven omformulerades. Detta framstod för utredningen som stötande, i vart fall om en patenthavare trots lång tids vetskap om patenthindrande teknik väntat med att begära begränsning tills en intrångstalan väckts. I sådana fall borde det enligt utredningen finnas ett utrymme för att ogilla ett skadeståndsyrkande eller i vart fall jämka skadeståndet såvitt avsåg tiden innan patentbegränsningen gjordes. Utredningens överväganden mynnade ut i bedömningen att bestämmelsen i 58 § andra stycket PL borde ge tillräckligt stöd för en sådan tillämpning. Det framhölls också som väsentligt att rättstillämpningen skapade ett klart incitament för patenthavarna att inte avsiktligt eller onödigtvis dröja med att begära begränsning av patent i den mån de har anledning att befara att patenten inte är fullt giltiga i ursprungligt skick.

Vi har i Patentfördragsutredningen också uppmärksammat rättssäkerhetsaspekterna. Vår bedömning har blivit att det inte i tillämpningsföreskrifterna till EPC 2000 finns något som i och för sig föranleder andra överväganden än dem Patentprocessutredningen redovisat. Några skäl i övrigt för att gå ifrån Patentprocessutredningens ställningstaganden i fråga om skydd för tredjemansintressen har vi inte funnit.

När Patentprocessutredningen lade fram sina förslag var det fortfarande ovisst om EPC:s nya bestämmelser om patentbegränsning skulle kunna tillämpas på alla meddelade europeiska patent eller om de endast skulle gälla beträffande patent som meddelats efter ikraftträdandet av EPC 2000. De övergångsbestämmelser som framgick av revisionsakten innehöll en generell regel enligt vilken den reviderade versionen av EPC inte skulle tillämpas på EPC-patent som beviljats före ikraftträdandet. Det överlämnades dock åt förvaltningsrådet att anta bestämmelser om avvikelser från denna huvudregel.

Patentprocessutredningen ansåg för sin del att de föreslagna svenska bestämmelserna om patentbegränsning skulle vara tillämpliga också på patent som beviljats före ikraftträdandet av den nya lagstiftningen och att både svenska patent och europeiska patent som erhållit rättsverkan i Sverige skulle omfattas. En annan ordning skulle, menade Patentprocessutredningen, avsevärt fördröja eller minska det praktiska värdet av reformen. Av rättssäkerhetsskäl ansåg emellertid Patentprocessutredningen att det var befogat med en övergångsbestämmelse till skydd för tredje man som – med utgångspunkt från den tidigare gällande ordningen – före ikraftträdandet i god tro påbörjat ett sådant utnyttjande av uppfinningen som formellt innebar intrång i det med tillämpning av de nya bestämmelserna begränsade patentet till följd av att det i de ändrade patentkraven införts nya bestämmelser hämtade från beskrivningen. Ett sådant utnyttjande borde, menade Patentprocessutredningen, rimligen få fortsättas utan hinder av patentet.

I juni 2001 beslutade Europeiska patentorganisationens förvaltningsråd att bl.a. bestämmelserna om administrativ begränsning av europeiska patent skall tillämpas även på patent som meddelats respektive ansökts om före ikraftträdandet av EPC 2000.

Det finns således, enligt vår mening, allt skäl att hålla fast vid Patentprocessutredningens förslag också i fråga om vilka patent som de nya begränsningsbestämmelserna skall tillämpas på. Det bör dock i övergångsbestämmelserna införas en regel till skydd för

tredje man av de skäl och med den utformning som föreslagits av Patentprocessutredningen. En sådan ordning kan inte anses oförenlig med EPC 2000.

3.4.5.2 Verkan av patentbegränsning i EPO för svensk jurisdiktion

Utredningens förslag: I 11 kap. patentlagen tas in bestämmelser

om att ett beslut av EPO om begränsning eller upphävande av patent får rättsverkan i Sverige. Om ett begränsningsförfarande är anhängigt både hos PRV och EPO, skall det nationella begränsningsförfarandet vila i avvaktan på beslut från EPO.

EPC 2000 ger behörighet för EPO att på begäran av patenthavaren begränsa eller upphäva ett europeiskt patent. En sådan begäran skall kunna göras när som helst, utom då invändningsförfarande pågår i EPO, och beslutet får verkan i alla de konventionsstater där patentet är eller har varit gällande.

EPC är uppbyggt på principen att EPO suveränt prövar en ansökan om europeiskt patent, medan nationell jurisdiktion tar över när patentet väl meddelats och validerats i respektive konventionsstat. Av 81 och 82 §§ PL framgår att det europeiska patentet då har samma rättsverkan som ett patent meddelat i Sverige.

I några avseenden har EPO dock behörighet även ”post grant”, dvs. i tiden efter patentets meddelande. Det gäller i fråga om rätten att pröva invändningar som framställts enligt artikel 99. Därutöver gäller att det är EPO:s besvärskammare som prövar överklaganden av beslut i ansöknings- och invändningsärenden. Denna prövningsrätt kommer till uttryck i 85 § PL, där det föreskrivits att ett beslut av EPO om att helt eller delvis upphäva ett europeiskt patent skall ha samma verkan som om patentet i Sverige förklarats ogiltigt i motsvarande mån. I 92 § PL finns bestämmelser som ger svensk rättsverkan åt beslut som EPO fattat i en specifik situation. Närmare bestämt avses det fall att EPO, sedan ett patent förklarats ogiltigt, återinsatt patenthavaren i tidigare rättigheter med stöd av bestämmelserna i artikel 122 EPC om återställande av försutten tid.

När EPO:s beslutsbehörighet ”post grant” nu utvidgas till att omfatta rätten att begränsa ett patent, så uppkommer frågan om

kompletteringar behövs i de svenska lagbestämmelserna. Såvitt gäller verkan av ett beslut om upphävande enligt artiklarna 105a-105c EPC 2000 får den nuvarande lydelsen av 85 och 92 §§ anses tillräcklig. Vad däremot gäller EPO:s beslut om patentbegränsning anser vi att förtydligande tillägg behövs i de båda lagrummen.

I 82 § PL ställs krav på att ett europeiskt patent skall översättas till svenska för att patentet skall få giltighet i Sverige. Bestämmelsen, som faller tillbaka på artikel 65 EPC, innebär att översättning skall ges in till och publiceras av PRV också i det fall EPO efter invändning förklarat att ett en gång meddelat patent skall upprätthållas i ändrad avfattning. Eftersom en begränsning får till följd att patentet upprätthålls i ändrad avfattning skulle det kunna ifrågasättas om inte översättningskravet i 82 § PL täcker begränsningsfallen. Vi anser det ändå motiverat att även här föreslå ett förtydligande tillägg, detta inte minst mot bakgrund av att en sådan komplettering gjorts i artikel 65.1 EPC 2000.

Vi har i utredningen övervägt om de föreslagna svenska begränsningsbestämmelserna skall kunna tillämpas på europeiska patent eller om denna prövning bör vara förbehållen EPO. Eftersom det under alla förhållanden är möjligt för patenthavaren att få en begränsning till stånd hos EPO kunde det synas överflödigt att den nationella vägen hölls öppen. Möjligheten till parallell hantering skulle kunna leda till omotiverade skillnader i skyddsomfång. Å andra sidan skulle en inskränkning av PRV:s prövningsrätt innebära ett avsteg från grundprincipen om likabehandling av europeiska patent och nationella patent. Det kan för övrigt tänkas fall då patenthavaren har ett legitimt intresse av att i ett visst land åstadkomma en mer långtgående begränsning än vad EPO tidigare beslutat om. Enligt vår mening finns det övervägande skäl för att nationell begränsning av europeiska patent skall kunna ske. Samma bedömning har för övrigt gjorts i Danmark.

Med en sådan lösning följer emellertid att ärenden om begränsning av ett patent samtidigt skulle kunna förekomma hos EPO och PRV. Något större praktiskt problem är inte att vänta, eftersom endast patenthavaren föreslås bli behörig att begära patentbegränsning. Även om ett europeiskt patent kan ha olika patenthavare i olika länder krävs det för att EPO skall ta upp en begränsningsbegäran att samtliga innehavare, dvs. även den svenska innehavaren, står bakom begäran eller att ingivaren visar behörighet att företräda även övriga patenthavare. Trots att risken för dubbla förfaranden

alltså är liten, finns det enligt vår uppfattning anledning att klargöra hur de olika begränsningsförfarandena skall förhålla sig till varandra.

Ett begränsningsbeslut meddelat av EPO får rättsverkan i samtliga de länder där patentet validerats, medan en begränsning meddelad av PRV får verkan endast i Sverige. Ett nationellt begränsningsförfarande bör, som en följd av det nationella beslutets i förhållande till det europeiska begränsningsbeslutets begränsade rättsverkan, förklaras vilande i de fall det samtidigt hos EPO finns en begäran om begränsning anhängiggjord, och detta oavsett vilket av de båda förfarandena som anhängiggjorts först.

En särskild fråga är hur ett begränsningsbeslut som PRV meddelat påverkas av ett senare EPO-beslut om begränsning av samma patent. I vissa fall, låt vara sällsynta, skulle det kunna inträffa att den av EPO beslutade begränsningen inte fullt ut överensstämmer med den som redan beslutats nationellt. Följande situationer skulle kunna uppstå.

a) EPO:s begränsningsbeslut är mer långtgående än ett tidigare

meddelat nationellt begränsningsbeslut.

b) EPO:s begränsningsbeslut är mindre långtgående än ett tidigare

meddelat nationellt begränsningsbeslut.

c) EPO:s begränsningsbeslut berör en helt annan del än det

nationella begränsningsbeslutet.

I a)-fallet bör principen att det större tar över det mindre få genomslag, dvs. EPO:s begränsningsbeslut tar över det nationella. Två beslut som behandlar samma sak kan inte ha rättsverkan samtidigt. Man bör därför bortse från det nationella begränsningsbeslutet i detta fall.

I b)-fallet, då EPO-beslutet är mindre långtgående än ett tidigare meddelat nationellt begränsningsbeslut, kommer saken i ett annat läge. Det kan inte anses rimligt att patentet i det land vari den nationella begränsningen ägt rum och som efter den nationella begränsningen blivit mindre till sin omfattning än vad det europeiska begränsningsbeslutet innebär, plötsligt åter skulle väckas till liv igen till den del som de båda besluten skiljer sig åt. Ett sådant resultat borde kunna avvisas redan på formella grunder, eftersom det de facto inte skulle bli fråga om någon begränsning i Sverige. En begränsning kan med andra ord endast äga rum i de fall det finns ett patent, som är möjligt att begränsa genom den begärda begränsningsåtgärden (jfr artikel 105b.3 EPC 2000). I det angivna

fallet bör således det nationella begränsningsbeslutet ha fortsatt verkan nationellt, medan EPO:s begränsningsbeslut får verkan i övriga konventionsländer där patentet i fråga inte varit föremål för en mer långtgående nationell begränsning.

Det kan också, i c)-fallet, inträffa att den nationella begränsningen och den av EPO beslutade begränsningen avser helt olika delar av ett patent och således mycket väl kan fungera vid sidan av varandra. I detta fall går det knappast att finna något stöd i konventionen för att inte båda besluten skulle få rättsverkan i det land där den nationella begränsningen ägt rum.

Återigen bör påpekas att situationer som de nu nämnda kommer att bli sällsynt förekommande. I vilken utsträckning begränsningsinstituten över huvud taget kommer att tas i anspråk är svårt att förutse. Noteras kan att begränsningsförfarandet i Danmark och Norge utnyttjas i mycket ringa omfattning. I Norge har sedan ikraftträdandet år 1997 behandlats endast tio ansökningar om begränsning. De problem med parallella prövningsordningar som nu berörts behöver uppenbarligen inte överdrivas.

3.5. Frågor om andra lagändringar i anledning av EPC 2000

3.5.1. Patenterbarhetsundantag för vissa medicinska förfaranden (artikel 53 c EPC 2000)

Utredningens förslag: Bestämmelserna i 1 § PL om patenterbarhets-

undantag avseende förfaranden för viss kirurgisk och terapeputisk behandling samt diagnostisering bör bringas i överensstämmelse med artikel 53 c EPC 2000.

Genom bestämmelsen i 1 § tredje stycket, första meningen, PL har från det patenterbara området uteslutits förfaranden för kirurgisk eller terapeutisk behandling eller för diagnostisering som skall utövas på människor eller djur. Bestämmelsens placering och ordalydelse innebär att sådana förfaranden över huvud taget inte anses utgöra uppfinningar i patentlagens mening. Den bakomliggande fiktionen är att förutsättningar för industriell tillämplighet saknas (se vidare PLKom s. 53 f.). Förebild för undantagsbestämmelsen har varit artikel 52.4 EPC 1973.

I EPC 2000 har emellertid ändringar gjorts som speglar ett delvis annorlunda synsätt. Innehållet i artikel 52.4 har tagits bort och ett motsvarande undantag har förts in i artikel 53 c. Konsekvensen har blivit att de aktuella förfarandena inte längre skall fingeras falla utanför uppfinningsbegreppet. Patent får dock inte meddelas på uppfinningar av sådant slag.

Dessa ändringar i EPC innebär således ingen förändring i fråga om möjligheten att få patent. Den nya regeldispositionen har motiverats bl.a. av intresset att åstadkomma full överensstämmelse mellan EPC och TRIPS-avtalet. Enligt artikel 27.1 TRIPS skall det finnas möjlighet att få patent på uppfinningar inom alla teknikområden (all fields of technology), om undantag inte särskilt föreskrivits med stöd av punkt 2 eller 3 i samma artikel. I artikel 27.3 a TRIPS anges att terapeutiska och kirurgiska förfaranden för behandling av människor och djur får undantas från patenterbarhet.

Vi har övervägt om en ändring, motsvarande den som gjorts i artikel 52 och 53 EPC, bör genomföras i PL. Vad som i så fall skulle behövas är att det nuvarande undantaget i 1 § tredje stycket PL flyttas till paragrafens fjärde stycke, där listan över uppfinningar som inte är patenterbara således kompletteras med förfaranden av aktuellt slag. I de nordiska överläggningarna har preliminärt framkommit att EPC-ändringen anses rimlig. Vi har därför valt att inkludera ett sådant förslag i betänkandet.

Vi är införstådda med att förslag om ytterligare ändringar av 1 § PL kan komma att lämnas i den proposition om genomförande av direktivet (94/44/EG) om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar som förväntas under år 2003.

3.5.2. Patenterbarhet vid nya medicinska indikationer (artikel 54.4-5 EPC 2000)

Utredningens förslag: För anpassning av svensk rätt till artikel

54.5 EPC 2000 utgår den nuvarande bestämmelsen i 2 § fjärde stycket PL om begränsning av utrymmet för patent på redan kända ämnen eller blandningar.

I avsnitt 3.5.1 har vi uppehållit oss vid det undantag som gäller i fråga om patent på förfaranden för terapeutisk och kirurgisk behandling samt diagnostisering som skall utövas på människor och djur. Undantaget för patent på sådana förfaranden är i grunden

motiverat av etiska och sociala hänsyn. I många länders rättsordningar råder även ett direkt förbud för patent på alster avsedda för användning vid medicinska förfaranden. Också i Sverige gällde övergångsvis ett sådant förbud mot produktpatent för läkemedel. Förbudet utmönstrades då PL genom 1978 års lagstiftning ändrades för anpassning till EPC. Av artikel 52.4 EPC 1973 framgick att förfaranden för viss medicinsk behandling var uteslutna från patenterbarhet, men att patent väl kunde meddelas på alster, särskilt ämnen och blandningar, avsedda för användning vid sådana förfaranden. Som framgått av avsnitt 3.5.1 återfinns en bestämmelse med motsvarande innehåll i artikel 53 c EPC 2000.

I artikel 54.5 EPC 1973 uppställdes ett särskilt nyhetshinder i fråga om patent på alster som nu är i fråga. Bestämmelsen innebar att patent på redan kända ämnen eller blandningar fick meddelas endast om användningen av ämnet eller blandningen vid något förfarande för kirurgisk eller terapeutisk behandling eller för diagnostisering utövad på människor och djur inte var känd tidigare. Utformningen av bestämmelsen i artikel 54.5 EPC 1973 fick till följd att den som uppfunnit en viss medicinsk användning för ett känt ämne eller känd blandning kunde få patent, men att utrymmet för patent därmed var ianspråktaget. Om det senare skulle upptäckas att ämnet eller blandningen hade verkan mot någon annan sjukdom skulle en sådan läkemedelsanvändning inte vara patenterbar. Annorlunda uttryckt skulle patent vid andra eller senare medicinska indikationer vara uteslutet (jfr PLKom s. 85 f).

I det utredningsarbete som föregick 1978 års lagstiftning anmärktes att om det då gällande förbudet mot produktpatent på livs- eller läkemedel upphävdes utan att det i PL infördes en begränsning som svarade mot artikel 54.5 EPC, patent på hjälpmedel för medicinsk behandling i Sverige skulle kunna meddelas i större utsträckning än enligt konventionen. Inte bara i fråga om den först uppfunna användningen utan även i fråga om andra därefter uppfunna användningar skulle patent då kunna meddelas. Enligt Patentpolicykommittén torde det dock inte finnas någon anledning att i svensk rätt medge patent i fråga om sådan användning i andra fall än som medgavs i EPC. Kommittén föreslog därför att det i PL skulle tas in en bestämmelse som svarade mot artikel 54.5 (SOU 1976:24 s. 219 f.). I lagstiftningsärendet anslöt sig regeringen till utredningens förslag (se prop. 1977/78:1 Del A, s. 178 och 326). Bestämmelsen återfinns i 2 § fjärde stycket PL.

Den rättspraxis som senare utvecklats av EPO:s Stora besvärskammare har gått i riktning mot en extensiv tillämpning av artikel 54.5 EPC. Vägledande avgöranden får ses som ett uttryck för att det uppställda hindret mot patent vid andra och efterföljande medicinska indikationer ansetts omotiverat inskränkande. I sitt avgörande G 5/83 uttalade Stora besvärskammaren att det rättsliga syftet med artikel 54.4 visserligen varit att undvika hinder för ickekommersiell och icke-industriell verksamhet inom human- och veterinärmedicin. Emellertid fann kammaren att undantaget inte borde få ges en tillämpning som gick utöver det avsedda syftet. Eftersom det inte kunde antas ha varit lagstiftarnas mening att utesluta vidare medicinska indikationer från patentskydd, annat än i form av patentkrav riktade på ämnets eller blandningens medicinska användning, fann Stora besvärskammaren att nya medicinska indikationer kunde skyddas genom patentkrav inriktade på ”användning av ett ämne eller en blandning för beredning/framställning (for the manufacture) av ett läkemedel för en viss ny terapeutisk tillämpning”. På detta sätt fann Stora besvärskammaren det möjligt att härleda nyheten enbart från den nya terapeutiska tillämpningen av ett redan känt läkemedel. I sina överväganden hänvisade Stora besvärskammaren till schweizisk praxis i vilken detta slags patentkrav godtagits (”Swiss-type claims”). I Sverige har Patentbesvärsrätten och Regeringsrätten följt samma linje som Stora besvärskammaren. Det kan emellertid konstateras att domstolar i andra länder gjort annorlunda bedömningar. I Storbritannien har den schweiziska utformningen av patentkrav direkt ifrågasatts.

Till undvikande av fortsatt rättsosäkerhet föreslogs inför diplomatkonferensen om EPC 2000 ett tillägg till artikel 54, så att det entydigt skulle framgå att användning för andra och senare medicinska indikationer skulle kunna bli föremål för patent. En tämligen omfattande diskussion ledde till att punkt 4 (som i EPC 2000 återfinns som punkt 3) kompletteras med en ny punkt 4. De båda bestämmelserna har följande lydelse.

Artikel 54

4. Punkterna 2 och 3 utesluter inte patenterbarhet för något ämne eller någon blandning, som omfattas av känd teknik, för användning i ett förfarande som avses i artikel 53 c, förutsatt att dess användning för något sådant förfarande inte utgör del av teknikens ståndpunkt.

5. Punkterna 2 och 3 utesluter inte heller patenterbarhet för något ämne eller någon blandning, som avses i punkt 4, för en specifik användning i ett förfarande som avses i artikel 53 c, förutsatt att denna användning inte utgör del av teknikens ståndpunkt.

Det har nyss konstaterats att bestämmelsen i 2 § fjärde stycket PL infördes enbart för att åstadkomma överensstämmelse mellan svensk rätt och artikel 54.4 EPC 1973. Den ändring av artikeln som nu gjorts innebär att den svenske lagstiftarens skäl för en sådan begränsande föreskrift fallit bort. Det finns skäl att välkomna det synsätt som kommer till uttryck i artikel 54.4 och 54.5 EPC 2000. Vi har övervägt om bestämmelsen i PL nu bör ändras så att ordalydelsen åter når full överensstämmelse med artikeltexten. Vi har dock, mot bakgrund av de uttalanden som gjordes i samband med 1978 års lagstiftning, stannat för att föreslå att fjärde stycket av 2 § PL helt utgår. Det innebär sålunda att det även i fråga om senare upptäckta medicinska användningar av ifrågavarande ämne eller blandning blir möjligt att meddela ett användningsbundet produktpatent, under förutsättning att den senare användningen uppfyller kraven på nyhet och uppfinningshöjd i förhållande till ämnets eller blandningens tidigare kända medicinska användning.

3.5.3. Patentskyddets omfattning (artikel 69 EPC 2000 med tillhörande tolkningsprotokoll)

I 39 § PL anges att patentskyddets omfattning bestäms av patentkraven och att det för förståelse av patentkraven får hämtas ledning från beskrivningen.

En motsvarande bestämmelse finns i artikel 69 EPC. Till artikeln finns ett särskilt tolkningsprotokoll. Av artikel 164.1 EPC följer att detta protokoll utgör en integrerad del av konventionen.

Protokollet om tolkning av artikel 69 har genom ändringarna i EPC 2000 fått ett utvidgat innehåll. I en ny artikel 2 anges att det vid bestämmande av skyddsomfånget för ett europeiskt patent skall tas vederbörlig hänsyn till faktorer (any element) som vid tiden för påstått intrång är ekvivalenta med vad som angetts i patentkraven. I de nordiska överläggningarna har frågan väckts om den nya lydelsen av tolkningsprotokollet bör komma till uttryck i nationell lag. Det har nåtts enighet om att något sådant behov inte finns. Av

fördragsstaternas åtaganden om fördragskonform tillämpning följer att de nya tolkningsanvisningarna under alla förhållanden får beaktas i mål och ärenden där frågor om skyddsomfånget för ett patent kommer upp.

4. Ratificering av Londonöverenskommelsen

4.1. Inledning

Vid de överväganden som föregick Sveriges tillträde till den Europeiska patentkonventionen (EPC) tilldrog sig språkfrågan särskilt intresse. EPO:s handläggningsspråk är som nämnts engelska, tyska och franska. På nordiskt initiativ intogs emellertid i EPC bestämmelser som ger möjlighet för en fördragsslutande stat, som har annat officiellt språk än något av dessa tre handläggningsspråk, att föreskriva skyldighet för patenthavare att ge in översättning av vissa handlingar som villkor för att ett europeiskt patent skall få rättsverkan i den staten (jfr artikel 65 EPC).

Flertalet konventionsstater, däribland Sverige, har valt att utnyttja denna möjlighet att kräva översättning som villkor för s.k. nationell validering. I förarbetena till 1978 års lagstiftning uttalades att det måste vara ett väsentligt intresse för svenskt näringsliv och svenska uppfinnare att i fråga om varje patent som gäller för Sverige den text som ligger till grund för patentet finns tillänglig på svenska (prop. 1977/78:1 Del A s. 302).

Således har i 82 § PL föreskrivits att ett europeiskt patent har verkan här i riket endast om sökanden inom tid som regeringen bestämmer till patentmyndigheten ingivit översättning till svenska av den text med vilken patentet enligt underrättelse till sökanden från det europeiska patentverket är avsett att meddelas och han inom samma tid erlagt fastställd avgift för tryckning av översättningen. Om EPO beslutar att ett europeiskt patent skall upprätthållas i ändrad avfattning, gäller översättningskravet den ändrade texten. Den text som skall översättas är den som EPO före patentmeddelandet delgett sökanden för godkännande. Översättningen och publiceringsavgiften skall ha kommit in till PRV senast tre månader efter den dag då EPO kungjort sitt beslut att bifalla patentansökningen eller att upprätthålla patentet i ändrad avfattning. Detta framgår av 60 § patentkungörelsen där det även

föreskrivs krav på visst innehåll i de handlingar som lämnas in till PRV, bl.a. såvitt avser patentansökningens nummer, uppfinningens benämning samt sökandens namn och adress. Iakttas inte dessa formaliakrav anses översättningen som sådan som icke ingiven. En underlåtenhet att ge in översättning och att betala publiceringsavgiften inom föreskriven frist medför att det europeiska patentet inte anses ha meddelats såvitt avser Sverige. Enligt 72 § PL kan emellertid under vissa förutsättningar en patentsökande, som inte har iakttagit den frist som föreskrivs i 82 § PL (och 60 § patentkungörelsen) men som har iakttagit all omsorg som har betingats av omständigheterna, få företa åtgärden efter fristens utgång med verkan att patentet får giltighet här i riket.

Enligt en sammanställning som gjorts av EPO kan den totala kostnaden för ett genomsnittligt europeiskt patent som valideras i åtta stater och där förblir giltigt i genomsnitt 10 år uppskattas till sammanlagt 29 800 €1. Av denna kostnad utgör ca 14 procent eller 4 300 € avgifter till EPO, 18 procent eller 5 500 € ombudskostnader, 39 procent eller 11 500 € översättningskostnader och 29 procent eller 8 500 € årsavgifter. Konventionsstaternas krav på översättning är alltså en väsentligt fördyrande faktor för erhållande av ett europeiskt patent.

I bilaga 7 återges uppskattningar som gjorts i anslutning till de överläggningar som ledde fram till Londonöverenskommelsen. Av dessa kan bl.a. utläsas hur översättningskostnaderna och de därtill hörande ombuds- och publiceringskostnaderna antas bli påverkade av den föreslagna språkregimen i överenskommelsen i jämförelse med nuvarande tillämpning av artikel 65 EPC.

Under senare år har olika initiativ tagits med syftet att sänka kostnaderna för att få patentskydd i Europa. Inom den europeiska patentorganisationen diskuterades vid mitten av 1990-talet ett förslag från EPO som syftade till lättnader i översättningskrav. Enligt detta förslag, känt som package solution, skulle som villkor för nationell giltighet av ett meddelat europeiskt patent inte krävas mer än en översättning av patentkraven. Å andra sidan skulle intresset av snabb informationsspridning främjas genom att ett förbättrat sammandrag (enhanced abstract) av patentansökan översattes till samtliga designerade staters språk och offentliggjordes redan i anslutning till att ansökan obligatoriskt publicerades enligt artikel 93 EPC. Ett tredje element i denna paketlösning innebar att

1 Källa: EPO per den 1 juli 1999

patenthavaren inte skulle ha rätt att hävda patentet i en rättstvist förrän han låtit göra en fullständig översättning. Förslaget om en så utformad package solution vann sympati hos många av EPCstaterna. Någon samsyn kunde dock inte nås.

Ett nytt initiativ för att effektivisera och förbilliga EPC-systemet togs av den franska regeringen, som inbjöd konventionsstaterna till en regeringskonferens i Paris i juni 1999. Vid konferensen inrättades två arbetsgrupper (Working Party on Cost Reduction, WPR, och Working Party on Litigation, WPL). WPR:s huvuduppgift var att ta fram förslag som skulle möjliggöra en cirka 50-procentig minskning av översättningsanknutna kostnader för erhållande av europeiskt patent. WPL:s huvuduppgift är att få till stånd en ordning på europeisk nivå för lösning av tvister om giltighet av och intrång i patent meddelade av EPO.

WPR hade enligt sitt mandat frihet att lämna förslag om alla slags reformer som, var för sig eller tillsammans, skulle åstadkomma den angivna kostnadsminskningen. Emellertid stod det efter hand för arbetsgruppen klart att det uppställda målet skulle kunna nås endast genom tillräckligt omfattande lättnader i översättningskraven enligt artikel 65 EPC. Vid en regeringskonferens i London i oktober 2000 presenterades ett förslag från WPR om en överenskommelse om tillämpning av artikel 65, den s. k. Londonöverenskommelsen. Överenskommelsen, som är öppen för samtliga konventionsstater, undertecknades vid Londonkonferensen av ett antal stater, bland dem Sverige. Senare har också Frankrike undertecknat Londonöverenskommelsen. Den har ännu inte ratificerats av någon av de stater som deltog i Londonkonferensen. En av de stater som senare tillträtt EPC, nämligen Slovenien, har ratificerat Londonöverenskommelsen. Det danska folketinget har i juni 2003 beslutat att ratificering skall ske.

Enligt direktiven ingår det i utredningsuppdraget att ta fram ett beslutsunderlag för bedömningen av om Sverige bör tillträda Londonöverenskommelsen samt ge förslag i tillträdesfrågorna och till de lagändringar som i så fall behövs för att detta instrument skall kunna tillträdas.

4.2. Londonöverenskommelsen – historik och innehåll

Vid regeringskonferensen i Paris i juni 1999 tillsattes, som tidigare nämnts, en arbetsgrupp, WPR. Ordförandeskapet anförtroddes Frankrike, Portugal och Sverige gemensamt. Arbetsgruppens åtaganden bestod av att lägga fram förslag med målsättningen att reducera översättningsanknutna kostnader (translation-related costs) för europeiska patent med ca 50 procent. Arbetsgruppen sammanträffade vid tre olika tillfällen varvid olika förslag i ovan nämnda syfte diskuterades. Den nyss nämnda paketlösningen (package solution) var ett av de förslag som togs upp i inventeringen av möjliga lösningar. Även andra av de förslag, som inledningsvis kom att behandlas i arbetsgruppen hade tidigare diskuterats i EPO:s förvaltningsråd. Bland de alternativ som behandlades kan nämnas ett förslag som innebar krav på obligatorisk översättning av patenthandlingar endast i de fall detta begärdes av tredje man eller i samband med anhängiggörande av en intrångstalan. Vidare diskuterades i arbetsgruppen ett alternativ som skulle innebära krav på översättning endast av vissa ”väsentliga delar” av patentbeskrivningen. Flera delegationer menade att en sådan ordning knappast skulle leda till någon kostnadsbesparing, eftersom det grannlaga arbetet med att ta fram de "väsentliga delarna" av beskrivningen både var tids- och kostnadskrävande, och att det dessutom var förknippat med stor osäkerhet om huruvida översättningen, som sedermera skulle ligga till grund för patentets giltighet i den designerade staten, kunde bli tillräckligt preciserad och omfattande. Det diskuterades även en ordning innebärande en centraliserad inlämning av översättningar. Förslaget gick ut på att EPO, i stället för respektive nationell patentmyndighet, skulle vara mottagare av översättningen. På detta sätt skulle kostnaderna för publiceringen reduceras märkbart, eftersom någon publicering i respektive designerad stat inte längre skulle vara nödvändig. Dessutom skulle kostnaden för patentombud vid översättning av handlingar falla bort i de länder som i dag föreskriver krav på medverkan av ombud i sådana ärenden. Ytterligare ett förslag som diskuterades var att förlänga tidsfristen för inlämnande av översättning av hela patentskriften från tre månader till två år. Däremot skulle en översättning av patentkraven även fortsättningsvis obligatoriskt lämnas in inom tre månader. Ett sådant förslag skulle ge sökanden längre tid på sig att avgöra huruvida patentet var ekonomiskt bärkraftigt och värt att exploatera med alla de

kostnader ett sådant beslut innebär. Inget av de nu nämnda förslagen kunde emellertid godtas av en majoritet av medlemsländerna.

I slutet av arbetsgruppens andra möte lade den svenska och den schweiziska delegationen fram en skiss till ett s.k. protokollsförslag, som innebar att de konventionsstater som anslutit sig till det särskilda protokollet skulle avstå från krav på fullständig översättning av patentskriften i de fall beskrivningen av det europeiska patentet fanns tillgängligt på engelska, dock med en möjlighet att kräva översättning av patentkraven till respektive designerad stats officiella språk och en ovillkorlig skyldighet att översätta hela patentskriften i händelse av en intrångstvist. Efter vissa diskussioner, där bl.a. Frankrike framförde önskemål om att samtliga officiella språk i EPO skulle behandlas likvärdigt, justerades förslaget så att även denna begäran tillgodosågs. Det slutgiltiga förslaget innebar sålunda att de EPC-stater, som har något av EPO:s handläggningsspråk som ett av sina officiella språk, avstår från att i fortsättningen kräva översättning av patentskriften för att patentet skall bli giltigt. EPC-stater som inte har ett officiellt språk som också är handläggningsspråk i EPO skall peka ut ett av de tre handläggningsspråken och avstå från översättning, om patentskriften finns på det utpekade språket. Även i fall när patentskriften finns på detta språk har dessa stater alltjämt rätt att kräva översättning av patentkraven till ett av sina officiella språk. I överenskommelsen anges att denna inte utgör något hinder för anslutna stater att kräva översättning av hela patentskriften i de fall en intrångstvist uppstår.

Av delegationerna tillkännagav Spanien, Finland, Italien, Portugal, preliminärt även Irland och Österrike, att de inte hade för avsikt att ansluta sig till en överenskommelse med detta innehåll. Grekland och Cypern förbehöll sig ställningstagande.

Denna inom WPR framarbetade överenskommelse2 antogs vid en regeringskonferens i London i oktober 2000, varvid Danmark, Liechtenstein, Luxemburg, Monaco, Nederländerna, Schweiz, Storbritannien, Sverige och Tyskland undertecknade den (se bilaga 6). Senare har även Frankrike undertecknat överenskommelsen. För att den skall träda i kraft krävs att minst åtta EPC-

2 Beteckningen ”protokoll” hade efter hand övergivits med hänsyn till att instrumentet hade en annan karaktär än de i artikel 164 EPC nämnda protokoll som utgör integrerade delar av konventionen.

stater, däribland Frankrike, Storbritannien och Tyskland, ratificerar eller ansluter sig till den.

Några anmärkningar om Londonöverenskommelsens särskilda karaktär och ändamål är här på sin plats. Artikel 65 EPC ger en rätt, men inte en skyldighet, för konventionsstaterna att i nationell lagstiftning ställa upp krav på översättning. I dag gäller sådana krav i de allra flesta EPC-staterna, men detta har inte alltid varit fallet. När EPC trädde i kraft i slutet av 1970-talet avstod såväl Tyskland som Storbritannien från att införa översättningskrav med stöd av artikel 65. Det innebar dock inte att texter på tyska och engelska helt saknades i något fall. Enligt artikel 14.7 EPC publiceras patentkraven obligatoriskt på samtliga tre EPO-handläggningsspråk när patentet meddelas. Men samtliga europeiska patent för vilka Tyskland och Storbritannien designerats blev i dessa länder giltiga utan översättning av beskrivningar. När Tyskland och Storbritannien senare införde krav på fullständiga översättningar, grundades beslutet enligt uppgift mindre på att det fanns ett faktiskt behov av oinskränkta texter på respektive nationella språk, utan framför allt på bedömningen att tyska och brittiska patenthavare missgynnades i förhållande till konkurrenter i länder där översättningskrav gällde. Medan, exempelvis, en fransk innehavare av ett europeiskt patent (som meddelats på franska) inte behövde bekosta översättning av beskrivningen till engelska, var en brittisk patenthavare alltid tvungen att leverera in en fullständig fransk text till den franska patentmyndigheten.

Det var just denna obalans som föranledde idén om ett särskilt fördragsinstrument. I och för sig har varje EPC-stat frihet att när som helst ge upp kravet på översättning. Men erfarenheterna från Tyskland och Storbritannien visar på obenägenheten hos en stat att ensidigt avskaffa översättningskrav, så länge reciproka åtaganden inte kan förväntas från andra stater. Vad som kan sägas är att i den mån EPC-staternas nuvarande översättningskrav direkt motiveras av att andra länder upprätthåller samma krav, så kan de inte sägas vila på rationell grund. Londonöverenskommelsen syftar till att skapa förutsättningar för en samtidig liberalisering i ett antal stater, och även till att skapa incitament för andra länder att följa efter.

Utredningens uppdrag är att ta ställning till om Sverige bör ratificera överenskommelsen. Det ligger inte i utredningens uppdrag att närmare penetrera eller ta ställning till de alternativa förslag som tidigare diskuterats i WPR och som föregick den i oktober 2000 träffade överenskommelsen.

4.3. Språkfrågans behandling i vissa immaterialrättsliga regelverk

4.3.1. Patentlagen, patentkungörelsen och PRV:s patentbestämmelser

En nationell patentansökan skall i princip vara avfattad på svenska. Detta gäller utan undantag i fråga om beskrivning, patentkrav och sammandrag. Andra handlingar får vara avfattade på svenska, danska eller norska. Är en handling avfattad på annat språk än som nu har sagts skall översättning ges in. PRV har dock rätt att beträffande vissa handlingar avstå från att kräva översättning eller godta översättning till annat språk än svenska. Detta gäller i fråga om annan handling än beskrivning, patentkrav och sammandrag samt i fråga om sådan text i beskrivning eller patentkrav som inte ingår i vad som utgör s.k. grundhandling (3 och 21 §§ patentkungörelsen). En sökande kan således i vissa fall lämna in en svensk patentansökan på annat språk än svenska. Sökanden skall dock föreläggas att till PRV inkomma med en översättning av beskrivning, patentkrav och sammandrag innan ansökningen blir allmänt tillgänglig, dvs. innan ansökningen publiceras 18 månader efter ingivningsdagen eller prioritetsdagen. PRV är emellertid inte oförhindrat att ta upp patentansökningen till prövning innan översättningen kommit PRV till handa.

4.3.2. Patentlagstiftningen i andra nordiska länder

Som tidigare nämnts är de nordiska patentlagstiftningarna harmoniserade. Av de nordiska länderna är, förutom Sverige, Danmark och Finland anslutna till EPC. Alla de tre länderna har, i enlighet med bestämmelserna i artikel 65 EPC, utnyttjat möjligheten att kräva översättning av vissa handlingar för att ett europeiskt patent skall få rättsverkan i respektive land.

Island, som visserligen ännu inte är anslutet till EPC, accepterar efter en nyligen genomförd ändring i sin patentförordning, en ordning som i många avseenden liknar regleringen i Londonöverenskommelsen. En ansökan om nationellt patent i Island kan göras på isländska, danska, norska, svenska eller engelska. Om beskrivningen, patentkraven, sammanfattningen och ritningarna inte är avfattade på isländska skall patentkraven, sammanfattningen och de ritningar som skall publiceras finnas tillgängliga på isländska

innan ansökan offentliggörs. Leder ansökan till att patent meddelas måste en översättning av en godkänd version av patentkraven, sammanfattningen och ritningarna med därtill hörande text, finnas tillgängliga på isländska inom fyra månader från det att sökanden underrättats om att patentet kan komma att meddelas. Inom samma tid måste även en godkänd version av beskrivningen finnas tillgänglig på isländska eller engelska.

I Island pågår för närvarande förberedelser för landets tillträde till EPC.

4.3.3. Europeiska patentkonventionen

En ansökan om europeiskt patent kan lämnas in på svenska. I dessa fall måste dock sökanden enligt artikel 14.2 och regel 6.1 EPC, inge en översättning till något av EPO:s tre handläggningsspråk inom tre månader från det att ansökan ingavs eller, om konventionsprioritet begärs, senast 13 månader efter prioritetsdagen. EPO använder sig därefter av det officiella handläggningsspråk som sökanden angett i sin ansökan. Publiceringar sker därefter på det sålunda utpekade handläggningsspråket. Patentkraven översätts obligatoriskt till EPO:s samtliga handläggningsspråk när det meddelade patentet offentliggörs enligt artikel 98 EPC (jfr artikel 14.7 EPC 1973 respektive artikel 14.6 EPC 2000). En sökande (eller en invändare) hemmahörande i ett konventionsland som inte har engelska, tyska eller franska som officiellt språk erhåller sänkt ansöknings- , gransknings- och invändningsavgift i de fall ansökan (respektive invändningen) getts in på hemlandets språk (jfr artikel 14.4 och regel 6.3).

Normalt uppkommer ett skydd för nationella ansökningar i Sverige redan under ansökningstiden. Bestämmelserna i 60 § PL om s.k. provisoriskt skydd innebär i princip att lagens bestämmelser om patentintrång kan åberopas mot den som yrkesmässigt utnyttjar uppfinningen efter det att ansökningen blivit allmänt tillgänglig enligt 22 § PL. Detta provisoriska skydd gäller dock endast i den mån ansökningen leder till patent. För tiden innan patentet har meddelats enligt 20 § PL omfattar emellertid patentskyddet endast vad som framgår såväl av patentkraven i deras lydelse när ansökningen blev allmänt tillgänglig som av patentkraven enligt patentet och medför rätt till skadestånd enligt 58 § andra stycket PL.

Provisoriskt skydd i Sverige kan erhållas även i fråga om europeiska patentansökningar, i vilka Sverige designerats. För uppkomsten av sådant provisoriskt skydd gäller att ansökningen har publicerats av EPO och att den leder till patent i Sverige. Det provisoriska skyddet uppkommer dock först från den tidpunkt då den svenska patentmyndigheten har kungjort att översättning till svenska av patentkraven har kommit patentmyndigheten till handa (jfr 88 § PL och artikel 67 EPC). Det kan anmärkas att denna möjlighet till provisoriskt skydd i Sverige för europeiska patentansökningar utnyttjas i mycket ringa utsträckning.

4.3.4. EG-Kommissionens förslag till förordning om gemenskapspatent

Som nämnts i avsnitt 2.5.3 pågår sedan ett antal år ett arbete med att tillskapa ett enhetligt, övernationellt och autonomt patent för hela EU, benämnt gemenskapspatent. Syftet med det förslag från Europeiska kommissionen som för närvarande diskuteras är att möjliggöra för den som gjort en uppfinning att till överkomlig kostnad få ett i hela gemenskapen giltigt patent, som är underkastat gemenskapsrättslig jurisdiktion, inkluderande en central domstolsprövning. Detta skall åstadkommas genom att Europeiska gemenskapen som sådan ansluts till den europeiska patentorganisationen. En ansökan om gemenskapspatent kommer enligt förslaget att i rättsligt hänseende vara en ansökan om ett europeiskt patent där gemenskapen designeras, i förekommande fall jämte EPC-stater som står utanför EU. EPO skall således pröva ansökningar om gemenskapspatent i princip enligt samma regler som i dag gäller för europeiska patent. När ett gemenskapspatent väl har meddelats skall det däremot i väsentliga delar regleras enbart av gemenskapsregler.

Enligt kommissionens ursprungliga förslag till gemenskapspatentförordning skulle inga översättningar av gemenskapspatent kunna krävas (utöver översättningar av patentkraven till de två EUspråk som inte använts vid handläggningen; jfr artikel 14.6 EPC 2000). Dock skulle det stå en patenthavare fritt att låta översätta och till EPO ge in översättningar av patentet till flera eller alla av de officiella språk i medlemsstatarna som är officiella språk i gemenskapen. Dessa översättningar skulle sedan hållas tillgängliga av EPO (artikel 58 i förordningsförslaget). En sådan frivillig åtgärd

skulle kunna få betydelse för rätten till skadestånd vid ett intrång i patentet (se artikel 44.3 i förordningsförslaget). Den föreslagna skadeståndsbestämmelsen ansågs motiverad med hänsyn till de långtgående begränsningar i översättningshänseende som föreslagits av kommissionen. Under de fortsatta förhandlingarna har medlemsländerna enats om vissa grundläggande frågor kring bl.a. den språkregim som skall gälla för ett för hela unionen gemensamt patent. Denna överenskommelse innebär ett krav på översättning av patentkraven till samtliga medlemsländers officiella språk. Med hänsyn härtill kan det antas att den föreslagna bestämmelsen om begränsning av rätt till skadestånd har spelat ut sin roll i förhandlingarna. Förhandlingsläget har belysts i avsnitt 2.5.3.

4.3.5. EG-förordningen om gemenskapsvarumärken

EG:s ministerråd antog efter mångåriga diskussioner i december 1993 förordningen (EG 40/94) om gemenskapsvarumärken. Denna förordning trädde i kraft i mars 1994 men började i praktiken att tillämpas först i januari 1996. Som europeisk varumärkesmyndighet inrättades den s.k. Harmoniseringsbyrån eller, som den fullständiga engelska benämningen lyder, Office for Harmonisation in the Internal Market (Trade marks and designs) i Alicante (OHIM).

Genom att ansöka om registrering av ett varumärke hos OHIM kan sökanden skaffa sig ett enhetligt skydd för hela EU-territoriet. Till skillnad från vad som gäller för europeiska patent enligt EPC skall således någon designering av enskilda medlemsländer inte ske. Föreligger hinder mot det sökta märket i något av medlemsländerna utgör detta i princip hinder för registrering.

I förordningen finns – förhållandevis invecklade – bestämmelser om språkanvändning och översättning. Härav framgår bl.a. att en ansökan kan göras på valfritt EU-språk. En svensk sökande kan alltså använda sig av svenska, när ansökningen ges in, vilket kan ske antingen direkt hos OHIM eller hos en nationell registreringsmyndighet, t.ex. PRV. Handläggningsspråk för OHIM är emellertid engelska, tyska, franska, italienska och spanska. I ansökan skall sökanden ange vilket av de fem officiella språken han godkänner som handläggningsspråk för eventuella invändnings-, hävnings- eller ogiltighetsförfaranden. Om ansökan getts in på något annat språk än de fem handläggningsspråken skall ansökan genom OHIM:s försorg översättas till det andra språk som sökanden

angett. I ett senare skede av handläggningen skall OHIM offentliggöra ansökan (artikel 40.1 jämfört med artikel 39.6 i förordningen) på alla gemenskapens officiella språk. Så länge sökanden är den enda parten hos OHIM skall handläggningsspråket vara det språk som sökanden använt i ansökan, dock att OHIM alltid får sända skriftliga meddelanden på det av sökanden angivna andra språket. Invändningar och vissa andra framställningar från tredje man skall ges in på ett av OHIM:s handläggningsspråk. Om invändningen gjorts på ett annat handläggningsspråk än det som sökanden ursprungligen angett, skall invändaren översätta sin framställning till det språket. Översättningar som i övrigt krävs enligt förordningen utförs av EU:s översättningstjänst i Luxemburg.

EG-varumärkessystemet är, till skillnad från Madridsystemet (se avsnitt 4.3.6) ett ”öppet system”, dvs. det är inte exklusivt för sökande från EU-stater, utan kan användas av alla som är hemmahörande i länder som ingår i den s.k. Parisunionen samt WTOländer.

4.3.6. Madridsystemet

På varumärkesområdet finns även den i internationella sammanhang viktiga Madridöverenskommelsen och det därtill upprättade Madridprotokollet. Madridöverenskommelsen, som tillkom redan år 1891, reglerar frågor om internationell registrering av varumärken hos WIPO:s internationella byrå. En ansökan om internationell registrering enligt Madridöverenskommelsen kan grundas på en nationell varumärkesregistrering. Madridsystemet är ett slutet system. Det innebär att en ansökan kan göras bara av den som tillhör ett till överenskommelsen anslutet land. Samma begränsning gäller innehav och möjligheterna att göra rätten gällande. En ansökan om internationell registrering ges alltid in till varumärkesmyndigheten i ursprungslandet och måste vara avfattad på franska. Ansökan vidarebefordras av den nationella registreringsmyndigheten till WIPO:s Internationella byrå efter granskning av formalia. I WIPO sker klassificering och prövning av om registrering kan ske. Om internationell registrering sker, kungör byrån registreringen, som därmed får verkan i de kontraktsstater där skydd begärts. En kontraktsstat kan dock förbehålla sig rätt att pröva om registreringen skall vägras giltighet enligt nationell lagstiftning. Landet får då möjlighet att inom sex månader meddela

den Internationella byrån om det förefaller finnas hinder mot registrering av en viss ansökan i landet. Om registreringen i ursprungslandet faller inom fem år, kan den inte heller göras gällande i andra stater (”central attack”).

Syftet med Madridprotokollets tillkomst har varit att göra Madridsystemet attraktivt även för de länder som inte tillträtt överenskommelsen, främst därför att de haft ett förprövningssystem, som inte så lätt gått att förena med överenskommelsens frister. Det gäller t.ex. Japan, Storbritannien, USA och de nordiska länderna. Madridprotokollet skiljer sig från överenskommelsen bl.a. genom att en internationell registrering kan baseras även på en nationell ansökan, genom att principen om ”central attack” mjukats upp så att en internationell registrering kan omvandlas till nationella registreringar i de stater som medger skydd och genom att också engelska kan vara språk för ansökan. Protokollet är en självständig överenskommelse och systemet är slutet på samma sätt som för överenskommelsen. Det betyder att bara de som tillhör anslutna länder kan utnyttja systemet. För effekt av en internationell varumärkesansökan i både Madridöverenskommelseländer och Protokollsländer krävs därför att båda fördragen tillträtts av länderna i fråga.

Sverige har som nämnts inte tillträtt den ursprungliga Madridöverenskommelsen men är sedan juni 1989 anslutet till Protokollet. Bestämmelser om internationell varumärkesregistrering finns i 50-64 §§varumärkeslagen. I 52 § anges att ansökan skall vara avfattad på engelska. Några regler med krav på översättning till svenska finns inte.

Ansökan kan göras av medborgare i en till överenskommelsen ansluten stat. Den ges alltid in till varumärkesmyndigheten i ursprungslandet och måste vara avfattad på franska. Efter formaliagranskning av ansökan i ursprungslandet vidarebefordras den till Internationella byrån för klassificering och för prövning av om registrering kan ske. Om internationell registrering sker, kungör byrån registreringen som därmed får verkan i de kontraktsstater där skydd begärts. En kontraktsstat kan dock förbehålla sig rätt att pröva om registreringen skall vägras giltighet enligt nationell lagstiftning. Om registreringen faller i någon kontraktsstat, kan den inte heller göras gällande i andra stater (”central attack”).

4.3.7. EG-förordningen om gemenskapsmönster

Sedan den 6 mars 2002 gäller förordningen (EG) nr 6/2002 om gemenskapsformgivning (gemenskapsmönster) som antogs av ministerrådet i december 2001. Förordningen har sin motsvarighet i och liknar i väsentliga delar förordningen 40/94 EG om gemenskapsvarumärken.

En av de frågor som varit föremål för stridigheter och diskussion inför ministerrådets beslut att anta förslaget om ett gemenskapsmönster var frågan om språkregimen vid registreringsmyndigheten. Det franska ordförandeskapet distribuerade i december 2000 ett förslag som innebär att de officiella arbetsspråken vid OHIM skall liksom för gemenskapsvarumärken vara engelska, tyska, franska, italienska och spanska. En rättighetsinnehavare (dvs. en innehavare av det registrerade mönsterskyddet) skall emellertid kunna använda sitt eget språk i ett tvåpartsförfarande. OHIM skall stå för översättningen från detta språk till det språk som är handläggningsspråk för det aktuella mönstret. Vidare skall den som ansöker om ogiltigförklaring av ett registrerat mönster vara hänvisad till endast ett av de fem officiella språken. En svensk som vill föra ogiltighetstalan mot en person som har ansökt om registrering på italienska kan behöva ge in en ansökan om ogiltighet på italienska. Detta innebär en skillnad i förhållande till gemenskapsvarumärket där en klagande kan välja ett av de fem handläggningsspråken vid anhängiggörande av en ogiltighetstalan (dock kan han eller hon bli tvungen att översätta sin ansökan till exempelvis italienska i ett senare skede). För närvarande övervägs vilka förändringar som är erforderliga och lämpliga för svensk lagstiftning som en följd av förordningen.

4.4. Bör Sverige ratificera Londonöverenskommelsen – en inventering av för- och nackdelar

4.4.1. Inledning

Enligt direktiven skall utredningen ta fram ett beslutsunderlag som ger en allsidig belysning av frågan om Sverige bör tillträda Londonöverenskommelsen eller inte. Vi skall också presentera förslag till ställningstagande i tillträdesfrågan samt, oavsett vilken bedömning som görs i fråga om ratificering, lägga fram förslag till de lagändringar som behövs för att detta instrument skall kunna

tillträdas eller som bedöms som lämpliga i samband med ett tillträde.

I direktiven, påpekas att överenskommelsen ger de medlemsländer som inte har engelska, tyska eller franska som officiellt språk en valmöjlighet att i sin nationella lagstiftning ställa upp krav på översättning av patentkraven. I direktiven anges vidare att en rimlig utgångspunkt för Sveriges del torde vara att ett sådant översättningskrav, för det fall Sverige väljer att ansluta sig till överenskommelsen, bör upprätthållas. Även denna fråga är emellertid en sak för utredningen att analysera och belysa.

Frågan om i vad mån kravet på översättning av europeiska patent bör avskaffas, eller åtminstone lättas upp, är tämligen komplex, låt vara relativt enkel att lagtekniskt hantera. Den kritik som på senare år har riktats mot EPC-staternas anspråk på fullständiga översättningar har främst utgått från önskemål om lägre kostnader och förenklade procedurer för dem som söker patentskydd. Behovet av reformer med sådant syfte behöver inte ifrågasättas. Frågan kan ändå ställas om tillräcklig uppmärksamhet ägnats andra intressen som kan vara av vikt i sammanhanget.

Kravet på begripliga patentbeskrivningar får ses mot bakgrund av patentsystemets klassiska funktioner. Genom att erbjuda en möjlighet för den som utvecklat ny teknik att exklusivt använda sin uppfinning antas samhället stimulera till fortsatt innovationsverksamhet och därmed skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt. Denna utveckling gynnas vidare av att uppfinnaren ställer sin beskrivning av uppfinningen till allmänhetens förfogande. Drivkraften för att så skall ske ligger just i utsikten att få en ensamrätt erkänd. Offentliggörandet av uppfinningen är helt enkelt en förutsättning för att patent skall kunna meddelas. Med hjälp av beskrivningen kan andra uppfinnare driva den tekniska utvecklingen framåt. Men innehållet i det dokument som beskriver uppfinningen och definierar skyddsomfånget är av största betydelse också för uppfinnaren själv. På grundval av väl utformade patentkrav, som har stöd i den kompletterande beskrivningen, kan innehavaren av patentet hävda sin skyddsrätt gentemot konkurrenter. Om patentdokumentet brister i tydlighet kan tredje man lättare försvara sig mot påståenden om intrång, och kanske även med framgång angripa patentet som ogiltigt. Tydlighet i patentdokument är viktig för tredje man, eftersom denne därigenom med större säkerhet kan bedöma patentets skyddsomfång och därmed vad som fritt kan utnyttjas.

Patentdokumentet tjänar alltså flera ändamål; intresset för såväl det allmänna som enskilda av fortsatt innovationsverksamhet och teknikspridning, dessutom rättssäkerhetsintresset för tredje man och patenthavaren själv.

Kravet på översättningar av europeiska patent grundades på uppfattningen att texter på främmande språk inte var ägnade att fullt ut tillgodose dessa intressen. Allmänheten antogs behöva en version på svenska för att kunna ta del av den nya tekniken och för att kunna gardera sig mot oavsiktliga intrång. Patenthavaren skulle för sin del ha behov av en översättning för att skydda sig mot påståenden om kränkningar i god tro. Översättningarna skulle således också tjäna det allmännas intresse av att nedbringa antalet rättstvister.

När röster nu har höjts för att avskaffa översättningskravet vilar argumentationen på andra föreställningar. Det har gjorts gällande att översättningarna inte har något nämnvärt värde för teknikspridningen. Översättningarna efterfrågas sällan eller aldrig. De som har behov av beskrivningarna har goda förutsättningar att ta del av dem på originalspråket. För övrigt är det oftast nödvändigt att ta professionell expertis till hjälp för att tolka dokumenten och för dessa sakkunniga är det under alla förhållanden naturligt att gå tillbaka till ursprungstexten på engelska, tyska eller franska. Av samma skäl är, har det hävdats, översättningarna utan större betydelse för rättssäkerheten.

Det är en uppgift för oss att bedöma bärkraften i dessa argument. Därutöver finns det anledning att pröva om kravet på översättningar kan vara motiverat utifrån överordnade språk-, närings-, eller förvaltningspolitiska intressen.

Vi har valt att inledningsvis ta upp konsekvenser som ett slopat krav om översättning av europeiska patent kan få för olika användare. Därefter övergår vi till att belysa språkfrågan i vidare politiska perspektiv, innefattande bl.a. vilka konsekvenser ett avskaffat översättningskrav kan tänkas få för det svenska patentverkets möjligheter att fortsatt lämna god service.

Vi uppmärksammar också den diskussion om översättningskrav som förs inom ramen för pågående överläggningar mellan EU:s medlemsstater om införande av en ordning för gemenskapspatent.

4.4.2. Konsekvenser vid en svensk ratificering av Londonöverenskommelsen

Sökande

Möjligheten att ansöka om patent står öppen för var och en som önskar skydd för en uppfinning. Dock kan patentlagstiftningen och de därmed förenade kostnaderna i praktiken verka hämmande för en del sökande. En patentansökan skall, oavsett om den görs hos en nationell patentmyndighet eller hos EPO, uppfylla en rad formella och materiella krav. Myndigheten tar för sin handläggning av ansökan ut olika avgifter. Med hänsyn till ansökningsförfarandets komplexitet är sökandena i allmänhet hänvisade till att använda sig av professionella patentombud, som för sina tjänster debiterar inte obetydliga arvoden. I WPR:s rapport ”Report of the Working Party on Cost Reduction” från den 23 augusti 2000 har, i de beräkningar som gjorts avseende kostnader för ett europapatent med dagens översättningsregler jämfört med Londonöverenskommelsen i kraft, den genomsnittliga ombudskostnaden för biträde i samband med validering av ett patent i de designerade länderna uppskattats till 550 € per designerad stat (från Svenska Patentombudsföreningen har hävdats att denna uppskattade kostnad är alltför hög). Till detta kommer krav på översättningar i olika sammanhang med allt vad det innebär i fråga om kostnader och tidsutdräkt.

Kostnaderna blir förstås särskilt betungande för oberoende uppfinnare och för små och medelstora företag. Dessa sökandekategorier kan i vissa fall helt enkelt se sig tvingade av kostnadsskäl att avstå från att ansöka om patent, eller i vart fall geografiskt begränsa sitt skydd. Det har påpekats att små och medelstora företag som ansöker om europeiskt patent ibland väljer att validera europeiska patent i ett mindre antal länder just på grund av de översättningskrav som föreskrivs i nationell lagstiftning med stöd av artikel 65 EPC. En territoriell inskränkning av patentskyddet behöver visserligen inte ses som skadlig, nämligen om den baseras på överväganden om marknadsbehov i det enskilda fallet. Men om det är kostnadsbördan, och inte det faktiska behovet av geografiskt skydd, som blir styrande för valideringsbenägenheten, så kan det med fog hävdas att patentsystemet fungerar mindre väl.

Kostnadsaspekten är givetvis viktig också för större företag. Även om de större företagen har andra ekonomiska resurser än

mindre aktörer, och dessutom bättre förutsättningar att kommunicera på världsspråken – ofta är engelska koncernspråk – så föranleder behovet av ett geografiskt mer omfattande patentskydd dryga kostnader (jfr bilaga 7). För patentintensiva företag medför detta givetvis kostnader som inte är försumbara.

Det kan sägas att varje kostnadsminskning är, i vart fall på kort sikt, till fördel för dem som söker och erhåller patent. En osäkerhetsfaktor ligger dock i det förhållandet att en text på främmande språk i vissa fall kan komma att utgöra en mindre fast grund för talan om intrång i patentet. Skulle det i rättstvisten framkomma att bristande språkkunskaper misslett svaranden i bedömningen av patentets innebörd, kan detta tänkas påverka domstolens bedömning av om skadestånd över huvud taget skall utdömas eller medföra jämkning av skadeståndet. (jfr bl.a. den föreslagna rättssäkerhetsregeln i artikel 44.3 i kommissionens ursprungliga förslag till förordning om gemenskapspatent). Denna potentiellt negativa effekt minskar givetvis i styrka, om det är så att patentdokumentet publiceras på ett språk som faktiskt kan förstås av dem det riktar sig till.

Företrädare för europeisk industri har invänt mot de nu gällande översättningskraven särskilt med hänvisning till att de framtvingar påstått onyttiga utlägg. Inställningen grundas på studier som visar att ingivna översättningar används i mycket liten omfattning, eller inte alls. Slutsatsen har dragits att en text på något av EPO:s handläggningsspråk är tillfyllest för att allmänheten skulle kunna, i vart fall med hjälp av patentexpertis, tillgodogöra sig innebörden av patentet. I den mån en patenthavare på så sätt kan förlita sig på en enda patenthandling som grund för möjligheten att hävda patentet gentemot tredje man, skulle ett slopat krav på översättning uteslutande medföra fördelar för honom.

En minskning av kostnaderna för ett europeiskt patent kan förväntas leda till en ökning av antalet ansökningar eller i vart fall en ökning av antalet länder i vilka patentet valideras. Härigenom kan företagen få ekonomiskt utrymme för att begära och upprätthålla ett mer omfattande skydd för en uppfinning som varit förenad med stora utvecklingskostnader. Företagen kan på så vis få en större ekonomisk avkastning av uppfinningen.

Tredje man

Patenthavaren har i princip en ensamrätt att förfoga över uppfinningen. Om någon annan än patenthavaren utan dennes medgivande utnyttjar uppfinningen på något av de sätt som anges i 3 § PL begår han patentintrång. I patentlagen föreskrivs olika sanktioner mot patentintrång. Den som uppsåtligen eller av oaktsamhet begår patentintrång skall utge skälig ersättning för utnyttjande av uppfinningen samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Vid bestämmande av ersättningens storlek skall hänsyn tas även till patenthavarens intresse av att patentintrång inte begås och till övriga omständigheter av annan än rent ekonomisk betydelse (58 § första stycket PL). Även i de fall patentintrång begås utan att uppsåt eller oaktsamhet kan läggas intrångsgöraren till last, skall denne utge ersättning för utnyttjandet av uppfinningen om och i den mån det bedöms skäligt (58 § andra stycket PL). En patenthavare kan under ansökningstiden även erhålla s.k. provisoriskt skydd förutsatt att ansökningen sedermera leder till patent (60 § PL). Ett sådant skydd innebär bl.a. att en patenthavare kan ha rätt till ett begränsat skadestånd även vid intrång för tiden fr.o.m. den tidpunkt då ansökan blivit allmänt tillgänglig. För europeiska ansökningar inträder provisoriskt skydd först sedan en översättning av patentkraven inkommit till PRV samt en särskild avgift betalats av sökanden (88 § PL). Möjligheten till provisoriskt skydd utnyttjas dock sällan.

En domstol kan även ådöma en intrångsgörare straffrättsligt ansvar i form av böter eller fängelse i de fall intrånget skett uppsåtligen eller av grov oaktsamhet. För att sådant åtal skall kunna väckas förutsätts att målsäganden anger brottet till åtal och att åtal av särskilda skäl är påkallat från allmän synpunkt (s.k. angivelsebrott), 57 § PL. Patentlagen innehåller även bestämmelser om en förbudssanktion som innebär att en intrångsgörare vid vite förbjuds att fortsätta intrånget. Ett sådant vitesförbud kan även under vissa förutsättningar meddelas interimistiskt (57 a § PL). Den som har överträtt ett vitesförbud får inte dömas till ansvar för intrång som omfattas av förbudet. En patenthavare har vidare rätt att föra positiv fastställelsetalan mot en påstådd intrångsgörare (63 § PL). En sådan talan fyller delvis samma funktion som en förbudstalan.

Det har hittills antagits att de krav på översättningar som gäller i dag har en viktig funktion att fylla för rättssäkerheten, särskilt när

det gäller en utomstående, tredje mans, möjligheter att bedöma om en verksamhet som han antingen bedriver eller har för avsikt att bedriva inkräktar på ett redan patenterat och därmed skyddat område. Framför allt för mindre företag skulle ett krav på översättning av patentskrifterna vara väsentligt. Den svenska texten skulle göra det lättare för tredje man att ta ställning till om hans egen verksamhet innebär intrång i en redan patentskyddad uppfinning.

Det får emellertid erinras om att översättningen normalt finns tillgänglig först efter det att patentet meddelats, vilket i allmänhet sker flera år efter det att patentansökan offentliggjorts av EPO. Översättningskravet enligt 82 § PL ger därför inget skydd för den som vill försäkra sig om att undvika intrång under tiden fram till dess patentet meddelas. Den, som utnyttjat patentet i Sverige innan patentet validerats här kan visserligen inte göras ansvarig för intrång (om inte patenthavaren skaffat sig provisoriskt skydd enligt 88 § PL). Men den verksamhet som pågår när patentet väl blir gällande i Sverige måste då avbrytas. För att inte riskera att investeringar blir onyttiga har tredje man allt skäl att så snart som möjligt förvissa sig om att en tilltänkt verksamhet inte senare kan komma i konflikt med något som är föremål för en patentansökan.

Vanligt är att en patentsökande ser till att sprida kunskap om uppfinningen, så snart den offentliggjorts av patentmyndigheten. Det kan ske exempelvis via forskningsrapporter och artiklar i vetenskapliga tidskrifter. Språket är då ofta engelska. För tredje man kan sådana källor, i långt högre grad än de senare tillgängliga översättningarna, få betydelse för bedömningen av om en viss planerad verksamhet kan komma att innebära intrång eller inte. Oavsett hur tredje man i praktiken skaffar sig information om ny teknik som ligger i linje med den egna verksamheten, kan konstateras att de hos PRV registrerade översättningarna efterfrågas i mycket liten omfattning (jfr bilaga 7).

Det får också hållas i minnet att patentskrifter, vare sig de finns publicerade på svenska eller något annat större europeiskt språk, kan vara svåra att tillgodogöra sig för andra än experter på området. Det finns alltså ofta skäl för tredje man att anlita särskilt sakkunniga för att undersöka saken närmare, detta alldeles oavsett om patentskriften finns i svensk översättning eller inte.

Detta betyder inte att texter på svenska helt skulle sakna värde. Kostnaderna för sådana undersökningar är inte försumbara för en mindre företagare. Det kan därför vara rimligt att en möjlighet

finns för honom att själv göra en preliminär bedömning av patentdokumentets relevans, innan han väljer att dra på sig kostnader för experttolkning. För en sådan första värdering kan en svensk textversion av åtminstone väsentliga delar av dokumentet vara till hjälp. En tänkbar lösning i detta sammanhang skulle då kunna vara att även fortsättningsvis föreskriva ett krav på obligatorisk översättning av patentkraven, dvs. den särskilda del av dokumentet som definierar uppfinningen. Ett annat alternativ skulle vara att en lättillgänglig sammanfattning av patentdokumentet offentliggjordes på svenska. Någon sådan sammanfattning ingår emellertid inte i den av EPO publicerade originaltexten. Det skulle därmed saknas rättslig grund för Sverige att ställa krav på patenthavaren att han eller hon åstadkommer och bekostar ett fristående sammandrag. Till detta kommer att arbetet med att ta fram ett sammandrag skulle medföra extra kostnader, samt att sammandraget som sådant inte skulle kunna tillmätas någon rättslig effekt.

Ett annat motiv för krav på översättningar av patenthandlingar är att de skulle ha betydelse för den teknikspridning som naturligt sker genom ett offentliggörande av nya uppfinningar. En av grundtankarna med patentsystemet är ju att främja teknikens utveckling genom en spridning av det underlag som ligger till grund för och förklarar funktionen av en ny uppfinning. Det kan dock ifrågasättas om den översättning som i dag offentliggörs i samband med en svensk validering av ett europeiskt patent är ett ändamålsenligt instrument för denna teknikspridning.

Som tidigare nämnts (avsnitt 4.3.3) kan en ansökan om europeiskt patent ges in på vilket medlemslands språk som helst. En översättning måste dock göras till något av de officiella handläggningsspråken inom tre månader från ansökningsdagen. Detta valda språk kommer därefter att uteslutande användas vid EPO:s behandling av ansökan. Europeiska ansökningar offentliggörs av EPO genom kungörelse senast 18 månader efter ingivningsdagen eller, i förekommande fall, efter dagen för en tidigare prioritetsgrundande ansökan. Denna kungörelse ersätter de designerade ländernas krav på offentliggörande av handlingarna (för Sveriges del i 22 § PL). Offentliggörandet sker på det av EPO:s handläggningsspråk som sökanden anvisat. I detta sammanhang bör anmärkas att ca hälften av alla meddelade europeiska patent haft sin grund i en internationell ansökan där EPO designerats, s.k. Euro-PCT-ansökningar. För sådana gäller att

ansökan som är upprättad på engelska, tyska eller franska offentliggörs i PCT-systemet. Är ansökan upprättad på annat språk skall en översättning till något av EPO:s handläggningsspråk offentliggöras i EPC-systemet. För intresset av teknikspridning är publiceringstidpunkten viktig, eftersom det är då som en ny uppfinning blir tillgänglig för alla och envar. Efter det att en europeisk patentansökan offentliggjorts dröjer det flera år till dess att ett patent slutligt meddelas. Därefter skall sökanden inom tre månader från det att EPO kungjort sitt beslut att bifalla ansökningen (eller att upprätthålla patentet i ändrad avfattning) ge in översättning samt betala publiceringsavgift för att patentet skall få giltighet i Sverige. Med hänsyn till den tid som förflyter från det att uppfinningen i första skedet offentliggjorts till dess att patenthandlingarna blir översatta och offentliggjorda i Sverige, kan det på goda grunder antas att översättningarna har liten betydelse för teknikspridningen. För detta antagande talar även den omständligheten att de i dag hos PRV förvarade översättningarna efterfrågas i mycket begränsad omfattning.

Patentombud

För en del patentombud kan ett borttagande av de för närvarande gällande översättningskraven komma att innebära ett intäktsbortfall. En av inkomstkällorna för ombuden är det översättningsarbete som de bistår patenthavaren med i samband med en svensk validering av ett meddelat europeiskt patent. Rimligen kan detta dock inte ensamt få påverka Sveriges ställningstagande till om Londonöverenskommelsen skall ratificeras eller inte.

I debatten har framförts att en svensk anslutning till Londonöverenskommelsen skulle kunna leda till att Sverige förlorar kompetens i patenträttsliga frågor, bl.a. genom att dessa översättningar bidrar till att hålla patentombudskåren à jour med praxis vid EPO. Vidare har framförts att det ekonomiska bortfall en sådan ratificering skulle innebära kan leda till att en del av ombudskåren löper risk att slås ut. Det är naturligtvis vanskligt att bedöma i vad mån sådana farhågor har fog för sig. Vad som kan sägas är att om det i övrigt framkommer tungt vägande skäl för att översättningarna kan undvaras eller begränsas, så kan det framstå som egendomligt att det allmänna skulle värna om oförändrade översättningskrav för ändamålet att upprätthålla ombudsnäringen

oförändrad. Ett bortfall av intäkter från översättningsuppdrag kan bli mindre kännbart i det fall Sverige utnyttjar möjligheten att kräva översättning av patentkraven.

Patentombud som är verksamma i Sverige kommer, även efter ett eventuellt svenskt tillträde till Londonöverenskommelsen, att ha en central roll för sökande och andra när det gäller patenträttsliga frågor. Man kan utgå från att det fortsättningsvis kommer att finnas ett ännu större behov av att anlita ombud med den specialkompetens som dessa besitter, t.ex. i frågor om en viss planerad verksamhet innebär att patentintrång, eller för att överväga om en rättslig tvist skall anhängiggöras. Eftersom det vidare kan antas att en ratificering av Londonöverenskommelsen och därmed ett borttagande av översättningskraven i stora delar kommer att innebära ett ökat antal valideringar av europeiska patent i Sverige, så kan sannolikt även detta innebära en ökning av patentombudens uppdrag jämfört med i dag och därmed bidra till att tillgodose behovet av erforderlig kompetens på området.

Domstolarnas verksamhet, m.m.

Domstolsorganisationen i Sverige är, såvitt gäller angelägenheter inom det industriella rättsskyddets område, uppdelat på förvaltningsdomstolar och allmänna domstolar. Patentbesvärsrätten (PBR) prövar som central förvaltningsdomstol (specialdomstol) överklagande av beslut av PRV som rör bl.a. patent. PBR:s beslut kan överklagas till Regeringsrätten. Stockholms tingsrätt är exklusivt forum i civilmål om patent (intrång, ogiltighet m.m.). Tingsrättens beslut kan överklagas till Svea Hovrätt och därifrån till Högsta domstolen. För prövning i Regeringsrätten och Högsta domstolen krävs prövningstillstånd.

Immaterialrätten har sedan gammalt en stark internationell prägel. Internationaliseringen, som förstärks i takt med att rörligheten för varor och tjänster över nationsgränserna ökar, har påverkat också domstolarnas arbete. Numera är det vanligt förekommande att handlingar i patentmål m.m. ges in till domstolarna på annat språk än svenska. Lagstiftningen för såväl förvaltningsdomstolarna som de allmänna domstolarna bygger dock på den underförstådda förutsättningen att svenska språket skall användas vid domstolarnas handläggning. Vissa undantag från denna princip förekommer emellertid. I 33 kap 9 § rättegångs-

balken (RB) finns bestämmelser som bl. a. tar sikte på domstolarnas skyldighet att översätta handlingar m.m. som inkommit till domstolen. Motsvarande bestämmelser för förvaltningsdomstolarna och förvaltningsmyndigheterna finns i 50 § förvaltningsprocesslagen och 8 § förvaltningslagen. Dessa olika lagrum har tidigare skilt sig åt i mindre omfattning men har efter en lagändring i rättegångsbalken år 1988 bragts i överensstämmelse med vad som följer av föreskrifterna för förvaltningsmyndigheterna och förvaltningsdomstolarna.

Av 33 kap. 9 § RB framgår att rätten vid behov får låta översätta handlingar som kommer in till eller skickas ut från rätten. Före lagändringen år 1988 angavs det i lagtexten uttryckligen en möjlighet för domstolen att vid behov förelägga part att tillhandahålla en översättning. Borttagandet av denna möjlighet innebar emellertid inte att det aldrig skulle kunna bli aktuellt att låta parten översätta handlingen. Av förarbetena framgår att en omständighet som särskilt skall beaktas vid bedömningen av om behov föreligger att genom domstolens försorg låta översätta handlingen, är partens egna möjligheter att få fram en sådan översättning (prop. 1986/87:89 s. 169 f.). Av förarbetena framgår också att det inte bör förekomma någon slentrianmässig översättning så fort en handling inkommit på annat språk än svenska utan att hänsyn skall tas till ärendets beskaffenhet, omfattningen och karaktären av det material som lämnats in och kostnaden för översättningen sedd i förhållande till ärendets vikt för den som lagt fram materialet. Särskild vikt bör tillmätas översättningsbehovet i ärenden där det är fråga om för den enskilde särskilt ingripande åtgärder, t.ex. tvångsingripande på socialtjänstområdet, medan i ärenden av kommersiell natur det däremot ofta kan vara naturligt att den enskilde själv svarar för översättning till svenska av honom åberopade handlingar. I domstolens prövning av om det finns behov av att genom domstolens försorg ordna med en översättning får enligt förarbetena vägas in vilka möjligheter parten själv har att få fram en översättning. Även domstolens ledamöters kunskaper i det aktuella språket får betydelse för frågan om översättning skall ske eller inte.

Enligt vad vi har erfarit är den omständigheten att domstolarna emellanåt förses med handlingar på annat språk än svenska, företrädesvis engelska, inte något som vållat några större bekymmer. Sådana handlingar har förekommit redan under 1980-talet och godtagits som processmaterial. I dag är det dessutom så att de flesta parter i patentmål företräds av ombud som, när det befinns

befogat, på egen hand tillhandahåller erforderliga översättningar av de skrifter eller delar av skrifter som är av särskild vikt i målet.

Londonöverenskommelsen innebär att den fullständiga patentskriften fortsättningsvis endast kommer att finnas tillgänglig på det av staten utpekade handläggningsspråket. För Sveriges del lär då inget annat språk än engelska komma i fråga. En konsekvens skulle kunna bli att domstolarna i högre grad än tidigare kommer att få in patenthandlingar på engelska, något som skulle kunna göra handläggningen av mål om patent mer komplicerad. En ökning av antalet översatta handlingar kan också komma att innebära en kostnadsökning för domstolen, om den skall ha skyldighet att ombesörja sådana översättningar på egen bekostnad. I detta sammanhang kan erinras om att Londonöverenskommelsen inte lägger hinder för anslutna stater att i fall av tvist kräva översättning av patentskriften (jfr artikel 2 i överenskommelsen). Denna möjlighet finns visserligen redan genom bestämmelserna i 33 kap 9 § RB (samt i 50 § förvaltningsprocesslagen och 8 § förvaltningslagen). Till undvikande av missuppfattningar om vad som gäller, skulle en uttrycklig bestämmelse i PL motsvarande artikel 2 i överenskommelsen, kunna vara motiverad. Förutsatt att effektiva medel finns för att framtvinga översättning på patenthavarens bekostnad, bör en lagstiftning i överensstämmelse med Londonöverenskommelsen inte leda till några väsentliga ekonomiska eller praktiska konsekvenser för domstolarna.

PRV:s verksamhet

För att ett meddelat europeiskt patent skall få rättsverkan i Sverige förutsätts att Sverige designerats i ansökningen. Ett ytterligare villkor är att sökanden eller patenthavaren inom viss tid ger in en svensk översättning av patentskriften till PRV och i samband därmed betalar en avgift (82 § PL). Avgiften uppgår för närvarande till 1 100 kronor för tryckning och 155 kronor i tilläggsavgift för tryckning för varje påbörjad sida som ansökningen omfattar utöver åtta sidor. Den motsvarande avgiften för publicering av patentkraven i översatt skick för erhållande av s.k. provisoriskt skydd uppgår för närvarande till 200 kronor (88 § PL).

Ett tillträde till Londonöverenskommelsen innebär minskade krav på översättning och därmed, rimligen, även minskade avgifter. PRV har, i anledning av de diskussioner som förts angående

genomförande av ett gemenskapspatent, gjort en konsekvensanalys där bl.a. beräkningar för minskade avgifter tagits fram. Av dessa framgår att nuvarande publiceringsintäkter skulle minska med ca 15 miljoner kronor i de fall Sverige väljer att ha kvar ett krav på översättning av patentkraven till svenska och även ett krav på publicering av dessa översättningar via PRV. Denna kalkyl bör kunna ha relevans för bedömningen av vilka ekonomiska konsekvenser som följer med att Londonöverenskommelsen ratificeras, under förutsättningen att patentkraven skall översättas och publiceras. Även om effekterna kan bli omedelbart kännbara för PRV, är det dock så att intäkterna för validering i princip är avsedda att täcka kostnaderna för verkets hantering av ingivna översättningar. Artikel 65 EPC ger knappast grund för högre avgiftsuttag. En inskränkning av kravet på vilken textmassa som obligatoriskt skall översättas kan ge anledning till en översyn av PRV:s avgiftstaxa. Det kan då inte uteslutas en höjning av andra handläggningsavgifter. När sådana konsekvenser för de europeiska patentmyndigheterna uppmärksammats i diskussioner om Londonöverenskommelsen och gemenskapspatentet, har företrädare för industrin uttalat att en viss höjning av proceduravgifter kan vara skälig. Inställningen har varit att patentmyndigheterna skall gottgöras för de arbetsinsatser som kommer användarna till godo, men att sökandekollektivet inte anser det rimligt att betala för hantering av översättningar som i grunden betraktas som onödiga och onyttiga.

I den mån det uppkommer behov för PRV att kompensera bortfall av översättningsavgifter, kan det i viss utsträckning ske genom ökat inflöde av årsavgifter. Lättnader i krav på översättning kan nämligen leda till att sökandena ser ett ekonomiskt utrymme för att begära patentskydd i fler länder än vad som hittills gjorts. För validering av ett europeiskt patent i Sverige gäller att patenthavaren skall erlägga årsavgifter till PRV för varje patentår efter det år under vilket det europeiska patentverket (EPO) har kungjort sitt beslut att bifalla patentansökningen (86 § PL). Av den årsavgift som betalas in till PRV för här validerade patent skall en viss andel (f.n. 50 procent) betalas till EPO i syfte att täcka organisationens kostnader. Återstoden står till PRV:s förfogande.

Språkpolitiska aspekter

En viktig fråga för oss att ta ställning till är i vad mån ett borttagande av översättningskravet har betydelse för det svenska språkets ställning och utveckling, särskilt vad gäller teknisk terminologi.

Den parlamentariska ”Kommittén för svenska språket”, har i betänkandet, Mål i mun (SOU 2002:27) lämnat förslag till en handlingsplan för att värna om det svenska språket. Förslaget motiveras bl.a. av engelskans allt starkare ställning såväl internationellt som inom Sveriges gränser. I betänkandet uttalas att om man inom vissa områden övergår till att använda sig av engelska kommer svenskan att upphöra att utvecklas där. På sikt uppstår s.k. domänförluster; svenska termer och begrepp upphör att bildas och svenskans ställning i Sverige försvagas. Skall svenskan kunna användas inom specialiserade områden och fält där den vetenskapliga utvecklingen går snabbt är det viktigt att svenska ord och uttryck finns att tillgå. Tillgång till ändamålsenliga specialisttermer gör det lättare att använda svenska, än om det hela tiden råder osäkerhet om vad man kallar olika företeelser på vårt språk. Termarbetet är alltså ett led i det arbete som går ut på att motverka domänförluster. Samtidigt, konstateras i betänkandet, är en av de viktigaste förutsättningarna för att termer m.m. skall finnas tillgängliga inom ett område, att språket verkligen brukas där. De domänförluster som hotar eller redan har uppstått inom en del specialiserade sfärer ger därmed en risk för att svenskan inte kommer att utvecklas inom en rad områden. Så småningom kan vi därför komma att hamna i en situation där det blir svårt att använda svenska också när det av olika skäl skulle vara önskvärt att göra det. Språkanvändning och termtillgång hänger således ömsesidigt samman. Tillgång till lämpliga ord, uttryck och termer är en förutsättning för att specialister av olika slag skall kunna arbeta på svenska inom sitt expertområde. Kommittén konstaterar emellertid att det är uppenbart att det i många sammanhang är nödvändigt att använda sig av engelska.

I betänkandet har särskilt uppmärksammats det internationella förändringsarbete på patenträttens område som f.n. pågår och som bl.a. innebär att språken i patentskrifter koncentreras till engelska, tyska och franska med en allt mer inskränkt möjlighet att kräva översättning till respektive medlemslands officiella språk. Från språkvårdens sida har man motsatt sig sådana inskränkningar. Det

har hävdats att principen att rättsligt bindande texter skall vara upprättade på svenska skulle komma att åsidosättas om patenthandlingar inte finns tillgängliga på svenska. Detta skulle i sin tur försvaga svenskans funktion som samhällsbärande språk och kunna innebära rättssäkerhetsproblem, eftersom man inte kan förutsätta att alla har de kunskaper som krävs i de aktuella språken. Vidare har man pekat på att patentområdet är ett vidsträckt fält med ett rikt och varierat ordförråd varför det skapas förutsättningar för att svenskt fackspråk utvecklas även inom nya och avancerade områden om patenthandlingar skrivs på svenska. Därigenom bidrar översättning av patenthandlingar till att understödja arbetet för att bevara svenskan som ett komplett språk.

Vi har i vårt utredningsarbete kontaktat AB Terminologicentrum TNC (nedan benämnt TNC), som är ett centrum för terminologi och fackspråk, för att bilda oss en uppfattning om och i så fall i vilken omfattning en ratificering av Londonöverenskommelsen skulle kunna tänkas påverka terminologiutvecklingen i Sverige. Det har då visat sig att TNC endast i mycket begränsad omfattning kommer i kontakt med de översättningar som framställs och publiceras i anslutning till en validering av ett europeiskt patent i Sverige. Kontakterna förekommer uteslutande genom att patentombud eller andra översättare vänder sig till TNC för att få besked om huruvida ett visst ordval som de tänkt sig att använda i sin översättning av patentskriften står i överensstämmelse med svenskt språkbruk. Däremot har det inte förekommit att till PRV ingivna översättningar använts i TNC:s verksamhet. Detta har enligt TNC olika förklaringar. Tidsaspekten är väsentlig. Översättningarna finns oftast tillgängliga flera år efter det att patentansökningen blivit tillgänglig. Under mellanperioden publiceras artiklar i såväl tekniska och andra facktidskrifter som forskarrapporter, där den patentsökta uppfinningen beskrivs. Det förekommer att TNC utnyttjar sådant material för sin terminologihantering. För TNC är det dessa publikationer, inte översättningarna hos PRV, som är av betydelse för vidmakthållande och nybildning av termer och begrepp.

Enligt TNC förutsätter utvecklingen av teknisk terminologi att nya termer också fungerar som ett underlag för definiering av ett begrepp eller en uppfinning. I de officiella översättningar som TNC tagit del av har något underlag för definitioner inte funnits att tillgå utan skrifterna förutsätter att läsaren i sig redan har kunskaper på området och på så sätt kan få ut något av över-

sättningarna definitionsmässigt. Därtill kommer att såväl översättningarna som i vissa fall originaltexterna emellanåt synes vara av högst varierande kvalitet. Av dessa skäl har TNC inte ansett det lämpligt att använda sig av patentöversättningarna i terminologiutvecklingsarbetet. TNC har samtidigt påpekat att de patenttermer som finns i beskrivningen i de flesta fall förekommer även i patentkraven. Ett slopande av översättningskraven såvitt avser patentbeskrivningen innebär därför inte att något går förlorat ur terminologisynpunkt, under förutsättning att ett krav på översättning av patentkraven står kvar. TNC:s uppfattning är för övrigt att nya termer i första hand utvecklas genom allmänt språkbruk, tidskriftsartiklar och forskarrapporter och inte genom patentöversättningar.

I anslutning till denna redovisning av TNC:s synpunkter kan erinras om att de översättningar som ges in till PRV är framställda helt genom patenthavarens försorg och på dennes ansvar. EPC ger i princip inte något utrymme för PRV att kontrollera om översättningarna korrekt återger originaldokumentet. Teoretiskt skulle det visserligen vara möjligt för verket att avvisa en text på den grunden att den är så bristfällig att den helt enkelt inte kan betraktas som en översättning. Det är emellertid väsentligt att påpeka att någon granskning av texternas kvalitet inte förekommer i praktiken. Detta ger oss ytterligare stöd för antagandet att översättningarna är en osäker källa för terminologiutveckling.

Vi har undersökt i vilken omfattning de i dag nödvändiga översättningarna efterfrågas hos PRV. Av det som framkommit (se bilaga 7) kan konstateras att handlingarna beställs och konsulteras i mycket liten omfattning. Vi anser oss därför kunna dra slutsatsen att dessa översättningar är utan betydelse för språkutvecklingen i allmänhet.

4.4.3. Redogörelse för vissa undersökningar

4.4.3.1 I vilken omfattning efterfrågas översättningar – faktiskt respektive via nätet

Det finns i dag tre olika sätt att ta del av de hos PRV förvarade patentskrifterna och de därtill obligatoriska översättningarna. Ett sätt är att beställa kopior, ett annat att ta del av skrifterna i den läsesal som är öppen för allmänheten. Sedan ett drygt år tillbaka

finns också vissa av översättningarna av i Sverige validerade europeiska patent tillgängliga på PRV:s hemsida på Internet. Som tidigare nämnts har språkfrågan varit föremål för diskussion redan flera år före Londonöverenskommelsens undertecknande och en mängd olika förslag till lösningar för att komma till rätta med de ökande översättningskostnaderna har presenterats och behandlats. I samband med att det tidigare nämnda förslaget till ”package solution” diskuterades gjordes av EPO en undersökning bland konventionsländerna för att få en uppfattning om och i vilken omfattning de i anslutning till valideringen gjorda översättningarna efterfrågas i respektive land. Dessa uppgifter har sammanställts i en rapport från augusti 1996 vars innehåll framgår av bilaga 7.

Av de i bilagan redovisade uppgifterna framgår att översättningarna i de flesta konventionsstaterna efterfrågas i mycket liten omfattning. För Sveriges del låg efterfrågansfrekvensen under en procent och avsåg i första hand antalet beställda kopior av översättningar.

PRV har till utredningen lämnat uppgifter om och i vad mån översättningar efterfrågats under senare tid. För år 2001 uppgick antalet beställda kopior till ca 600 dokument medan efterfrågan av översättningar i läsesalen i dag är närmast obefintlig. Nedgången får dock ses mot bakgrund av att översättningar numera i viss utsträckning är tillgängliga via PRV:s webbplats.

4.4.3.2 Kostnadsberäkningar

Enligt beräkningar, sammanställda av EPO i juli 1999, uppgick kostnaderna för ett genomsnittligt europeiskt patent giltigt i de åtta oftast designerade länderna (Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Holland, Schweiz, Sverige, Italien och Spanien) och med en giltighetstid om tio år till 29 800 €. Av denna kostnad utgjorde ca 14 procent eller 4 300 € avgifter till EPO, 18 procent eller 5 500 € ombudskostnader, 39 procent eller 11 500 € översättningskostnader och 29 procent eller 8 500 € årsavgifter. Av det sistnämnda beloppet uppbär EPO och respektive nationell patentmyndighet hälften var.

I det förslag till rådets förordning om gemenskapspatent som lades fram av EG-Kommissionen i augusti 2000 gjordes beräkningar av översättningskostnaderna med den föreslagna modellen för gemenskapspatentet satt i relation till nuvarande

översättningsreglering av ett europeiskt patent m.m. Beräkningarna baserade sig på en patentansökan med en genomsnittlig omfattning om 20 sidor, varav tre sidor för 15 patentkrav. I antagandet utgick man vidare ifrån att en översättare översätter omkring tre sidor per dag till en uppskattad kostnad om 250 €, dvs. ca 83 €/sida.

Inom ramen för WPR:s arbete gjordes ytterligare uppskattningar av hur en förändring av översättningkraven skulle påverka översättnings- och valideringskostnaderna för ett europeiskt patent och därmed för sökandena.

De kostnadsberäkningar som nu hänvisats till framgår närmare av bilaga 7. Det skall påpekas att redovisade uppgifter har karaktär av uppskattningar och inte kan göra anspråk på exakthet. Klart står dock att väsentliga besparingar står att vinna med lättnader i översättningskrav och att en lösning i enlighet med Londonöverenskommelsen motsvarar det för WPR uppställda kravet på en 50-procentig minskning av översättningskostnaderna.

4.5. Överväganden och förslag

Sverige bör ratificera Londonöverenskommelsen och därvid föreskriva att patentbeskrivningar skall ges in i översättning till svenska eller engelska vid validering av europeiska patent i Sverige. Sverige bör utnyttja möjligheten att även fortsättningsvis kräva översättning till svenska av patentkrav som villkor för validering. Översättningarna skall ges in till och offentliggöras av PRV. I patentlagen införs en ny bestämmelse, vari uttryckligen anges att domstolen i patentmål får förelägga rättsinnehavaren att ge in en fullständig översättning av patentskriften till svenska. Om föreläggandet inte följs av rättsinnehavaren i egenskap av kärande, får talan avvisas. Är rättsinnehavaren svarande får domstolen i yttersta fall ombesörja översättning på dennes bekostnad.

Londonöverenskommelsen har tillkommit som svar på den europeiska industrins växande kritik av att gällande krav på översättning av europeiska patent medför alltför höga kostnader. Kritiken går ut på att texter på nationella språk mer eller mindre saknar betydelse och att nyttan av översättningarna alltså inte står i någon rimlig proportion till vad det kostar att framställa dem. Det har hävdats att dessa kostnader i viss mån verkar hämmande på framför allt mindre företags benägenhet att ansöka om patent eller

i vart fall inverkar återhållande på deras beslut om vilka och hur många stater som patentet skall valideras i. I diskussionen har också framhållits att kostnaderna för ett europeiskt patent är väsentligt högre än motsvarande kostnader för att få patentskydd i USA och Japan.

I det föregående har vi hänvisat till uppgifter om vilka kostnader som föranleds av EPC-staternas krav på översättning. Härav framgår bland annat att kostnaderna för översättning av ett europeiskt patent som valideras i de åtta oftast designerade kontraktsstaterna uppskattats till cirka 12 000 €, vilket skulle motsvara ca 40 procent av de totala kostnaderna, förutsatt att patentet upprätthålls i tio år.

Det är givet att åtgärder är motiverade för att nedbringa patenteringskostnaderna i Europa till vad som faktiskt krävs för ett väl fungerande patentsystem. Skulle det visa sig att nuvarande krav på översättning kan frånfallas eller reduceras utan att viktiga skyddsintressen träds för när, bör lagstiftare i Sverige och andra kontraktsstater verka i sådan riktning. Londonöverenskommelsen får ses som ett ändamålsenligt instrument för samtidig liberalisering i en bred krets av kontraktsstater.

I avsnitt 4.4.2 har belysts i vilken mån översättningar av europeiska patentskrifter har betydelse för olika användare och intressen. I den översikten har de språkpolitiska aspekterna behandlats sist. När vi nu övergår till att närmare värdera de olika skäl som anförts för och emot att avskaffa eller lätta upp översättningskraven, är turordningen den omvända. Skälet för detta är givet. Det är en nationell angelägenhet att svenska språket kan användas inom alla samhällsområden. Skulle det finnas anledning att räkna med att frånvaron av fullständiga patentdokument på svenska leder till en utarmning av teknisk terminologi och begreppsbildning på vårt språk, så kan därmed sättas punkt för diskussionen. Det kan då inte komma i fråga att genomföra Londonöverenskommelsen, oavsett vilka argument som annars kan finnas till förmån för en liberalisering.

Det som framkommit ger oss emellertid inte stöd för uppfattningen att patentdokumenten skulle vara av sådan betydelse att en ratificering av Londonöverenskommelsen skulle leda till en s.k. domänförlust för det svenska språket. Av de undersökningar som genomförts har vi kunnat konstatera att översättningar av patentskrifter som offentliggörs av och förvaras hos PRV efterfrågas i mycket begränsad omfattning. Företrädare för TNC har uppgett att TNC i sin verksamhet inte använder sig av patentöver-

sättningarna. TNC:s erfarenhet är att det tekniska språket utvecklas genom forskningsrapporter, vetenskapliga artiklar och, inte minst, i det språkbruk som gäller inom enskilda teknikområden. Det är alltså redan etablerade termer och begrepp som förekommer i patentskrifter. Från TNC:s sida har särskilt påpekats att en svensk översättning av ett europeiskt patentdokument framställs lång tid efter det att uppfinningen gjorts och att eftersläpningen gör texterna än mindre ägnade att introducera ny terminologi.

Det kan konstateras att engelskan gör allt mer insteg i Sverige, inte minst på det tekniska området. Denna tendens har noterats med viss oro av språkvårdare. Vid en ratificering av Londonöverenskommelsen har Sverige att peka ut ett av EPO:s tre handläggningsspråk som godtagbart för validering av europeiska patent. Med hänsyn till språkförståelsen i Sverige kan det inte komma i fråga att välja något annat språk än engelska. Det skulle då kunna befaras att översättningsreformen ytterligare bidrar till en icke önskvärd förstärkning av engelska språkets position i Sverige. Enligt vår mening kan dock farhågor för sådana effekter tonas ner. Skälet är väsentligen detsamma som nyss tagits upp. Det kan inte anses att patentdokumenten i sig är av annat än marginell betydelse för språkutvecklingen. I den mån det svenska tekniska språket influeras av engelsk terminologi, får orsaken sökas utanför patentsystemet. Vi gör således bedömningen att det för vårt språks ställning och utveckling inte i och för sig är befogat att bibehålla nuvarande krav på översättning till svenska av europeiska patent.

För intresset av rättssäkerhet kan tillgången till översatta patentskrifter däremot ha en funktion att fylla. Ett syfte med det nuvarande kravet på fullständiga översättningar av europeiska patent har varit att underlätta för den som planerar en viss verksamhet att bedöma om den tilltänkta åtgärden innebär ett intrång i en redan patenterad rättighet. Som konstaterats är dock innehållet i patentdokumenten i allmänhet inte så lätt att tillgodogöra sig för andra än experter på området. Den som söker klarhet i vad ett patent innebär har därför ofta anledning att konsultera ett patentombud, och detta oavsett om patentskriften finns översatt till svenska eller inte. Och även i det fall en svensk text står till buds finns det ofta anledning att i första hand studera originaldokumentet på främmande språk. Trots att översättningarna i de flesta fall utförs av språk- och fackkunniga personer kan det förekomma att texterna, originalet och den gjorda översättningen, divergerar i vissa delar. Ett särskilt skäl att gå till originaltexten för

ett europeisk patent följer av 90 § PL. Enligt denna bestämmelse äger i mål om ogiltighet av patent lydelsen på EPO:s handläggningsspråk ensam vitsord. Översättningen kan alltså i sådana fall inte åberopas.

Det som nu sagts behöver inte tolkas som att en översättning till svenska helt saknar värde. Även om det kan antas att en fullständig översättning inte är av sådan betydelse att den försvarar kostnaderna för framställningen, kan, som vi tidigare framhållit, en text på svenska av de mest väsentliga delarna av patentskriften tjäna till viss ledning för tredje man. Londonöverenskommelsen ger de stater som inte har något av EPO:s handläggningsspråk som sitt officiella språk en möjlighet att bibehålla krav på översättning av patentkraven. Eftersom patentkravens funktion är att bestämma patentskyddets omfattning, kan en lösning där den svenske lagstiftaren väljer att behålla ett sådant begränsat översättningskrav ge underlag för en förstahandsbedömning av vilka åtgärder som kan företas utan att patentintrång sker.

Det är vår uppfattning att ett krav på översättning av patentkraven bör upprätthållas, för det fall Sverige ratificerar Londonöverenskommelsen.

En fråga som särskilt uppmärksammats i vårt utredningsarbete är i vad mån den som har gjort intrång i ett patent kan komma att åläggas skadeståndsskyldighet, när patentbeskrivningen inte finns på svenska och intrånget har sin orsak i att texten på främmande språk har missförståtts. I EU-kommissionens ursprungliga förslag till förordning om gemenskapspatent har i artikel 44.3 tagits in en bestämmelse som i korthet innebär att en påstådd intrångsgörare antas, till dess motsatsen har bevisats, inte medvetet ha gjort intrång i patentet i de fall denne inte kunnat få tillgång till patentet på det officiella språket i den medlemsstat där han är bosatt. Som skydd för en sådan godtroende intrångsgörare föreskrivs i artikelbestämmelsen att patenthavaren inte kan få skadestånd för tiden innan svaranden bevisligen fått tillgång till en översättning av patentet. Bevisbördan ligger således hos käranden/patenthavaren. Inom utredningen har diskuterats om inte en motsvarande bestämmelse borde införas i den svenska patentlagen, för det fall Londonöverenskommelsen genomförs.

Det råder emellertid viss osäkerhet om huruvida en sådan generell regel skulle gå längre än vad som förutsatts vid Londonöverenskommelsens tillkomst. EU-kommissionens förordningsförslag var vid den tidpunkten känt. Det kunde tyckas naturligt att

en uttrycklig erinran tagits in i överenskommelsen beträffande möjligheten att lagstifta om särskilda skadeståndslättnader, om Londonmötets avsikt var att så skulle kunna ske. Det kan också påpekas att bestämmelsen i artikel 44.3 av förordningsförslaget byggde på förutsättningen att inga översättningar alls skulle krävas. Kommissionen har i senare skede av rådsförhandlingarna om gemenskapspatentet uttalat åsikten att skadeståndsregeln inte är motiverad, om ett krav på översättning av patentkraven skall gälla. Intresset av rättssäkerhet skulle enligt kommissionens uppfattning vara tillgodosett genom att patentkraven finns tillgängliga på alla EU-språk. I den principöverenskommelse som EU:s medlemsstater träffat, senast uttryckt i dokumentet den 3 mars 2003 om gemensam politisk hållning, ingår att sökanden skall ge in översättningar av patentkraven till gemenskapens samtliga officiella språk i anslutning till att patentet meddelas (jfr redogörelsen i avsnitt 2.5.3). Med denna lösning av språkfrågan skulle den ursprungligen föreslagna bestämmelsen om begränsning av skadeståndsansvaret ha spelat ut sin roll. Den svenska delegationen har ställt sig bakom ett reviderat förordningsförslag, i vilket bestämmelsen i artikel 44.3 utgått. Frågan är, när detta skrivs, emellertid inte avgjord.

Det skulle också kunna ifrågasättas om en skadeståndsbestämmelse efter modell i förordningsförslagets artikel 44.3 är förenlig med EPC. Enligt artikel 64.1 i konventionen skall innehavaren av ett europeiskt patent i varje land där patent är giltigt åtnjuta samma rättigheter som följer med ett nationellt patent meddelat i respektive stat. I 81 § PL finns en bestämmelse med motsvarande innebörd. Detta krav på likformig behandling talar för att lagbestämmelser som särskilt tar sikte på europeiska patent bör undvikas.

Hos utredningens sakkunniga och experter har meningarna ändå varit delade i fråga om det önskvärda i att införa en särskild lagregel med generella skadeståndslättnader för den som gjort intrång i ett patent, vars beskrivning inte funnits på svenska. Majoritetens uppfattning, som också är utredarens, kan sammanfattas enligt följande.

Enligt 58 § första stycket PL skall den som uppsåtligen eller av oaktsamhet begår patentintrång utge skälig ersättning för utnyttjandet samt ersättning för den ytterligare skada som intrånget har medfört. Denna ansvarsbestämmelse är villkorslös. I andra stycket av samma paragraf anges att den som begår patentintrång utan uppsåt eller oaktsamhet skall utge ersättning ”om och i den mån

det finnes skäligt”. För tillämpning av andra stycket räcker det alltså med ett konstaterande av domstol att ett patentintrång objektivt förekommit. I så fall skall svaranden i intrångsmålet förpliktas att betala skälig ersättning för utnyttjandet av uppfinningen, i princip oavsett vilket subjektivt rekvisit som kan styrkas. En svarande kan alltså inte i allmänhet freda sig från sådant betalningsansvar genom att påstå att han eller hon inte förstått innebörden av patentet. Vad som i så fall kan komma i fråga är en jämkning av ersättningsbeloppet. Svaranden klarar sig däremot helt ifrån skyldigheten att betala ersättning för ”ytterligare skada”, om uppsåt eller oaktsamhet saknats.

Den lagregel som diskuterats, delvis efter förebild i artikel 44.3 av det ursprungliga förslaget till gemenskapspatentförordning, skulle innebära att den som gjort intrång i ett icke översatt patent skulle gå fri från ansvaret att ersätta ”ytterligare skada”, om det inte kan styrkas att han eller hon trots allt förstått innehållet i patentskriften på främmande språk (engelska). Det skulle således finnas en presumtion för att intrånget skett till följd av oförmåga att tillgodogöra sig texten på engelska. Eftersom skyldigheten att ersätta ”ytterligare skada” i grunden förutsätter åtminstone oaktsamhet (58 § första stycket), så skulle undantagsbestämmelsen bli tillämplig endast i de fall sådant subjektivt rekvisit är styrkt. Det går att se vissa svagheter i ett sådant resonemang. Om intrånget haft sin orsak i att svaranden missförstått den engelska texten, så är det osäkert om oaktsamhet kan läggas honom till last. Men om så är fallet, och det alltså brister i det subjektiva rekvisitet, så aktualiseras över huvud taget inte frågan om skyldighet att ersätta ”ytterligare skada” (58 § andra stycket).

När vi tidigare funnit att översättningslättnader enligt Londonöverenskommelsen går att förena med tredjemansintressen, så har inställningen grundats på att det hos den svenska allmänheten finns rimliga möjligheter att ta del av en text på engelska, men också på det faktum att innehållet i patenthandlingar är av sådan komplexitet att det under alla förhållanden kan finnas skäl att konsultera expertis. Mot denna bakgrund framstår en lagregel med generellt undantag från ersättningsskyldighet vid intrång som väl schematisk. Den skulle kunna leda till att patenthavare går miste om full ersättning i fall då lättnader är sakligt obefogade. Bestämmelsen skulle då också kunna få till följd att patenthavarna tar det säkra före det osäkra och ger in fullständiga översättningar i fler fall än

som annars hade varit motiverat. Syftet med Londonöverenskommelsen skulle på så sätt kunna komma att förfelas.

Som rimligare framstår det att de nu gällande bestämmelserna i 58 § PL blir tillämpliga utan särskilt undantag, Det är i och för sig vanskligt att förutse hur en domstol skulle tillämpa lagrummet i fall då patentintrånget kan relateras till frånvaron av fullständig dokumentation på svenska. I första hand får en bedömning göras av om intrånget i den givna situationen innefattat uppsåt eller oaktsamhet, i vilket fall första stycket har tillämpning. Skulle domstolen finna att intrånget skett utan uppsåt eller oaktsamhet, bortfaller ansvaret för ersättning av ”ytterligare skada” och en jämkning av ersättning för nyttjandet kan ske enligt andra stycket.

Bedömningen är alltså att skadeståndsbestämmelsen i 58 § PL är tillfyllest för att värna intresset av rättssäkerhet i mål om intrång i patent, för vilka fullständig översättning till svenska saknas. Det kan dock finnas särskild anledning att följa rättstillämpningen.

För intresset av snabb teknikspridning är översättningen av den text på vilken patentet meddelas av mindre betydelse. Ett offentliggörande av den europeiska patentansökningen sker senast 18 månader efter ingivningsdagen (eller i förekommande fall dagen för en prioritetsgrundande ansökan). Ett offentliggörande medför ofta att den tekniska nyheten eller uppfinningen presenteras och diskuteras i olika forskningsrapporter eller artiklar i initierade tidskrifter. I de flesta fall dröjer det lång tid efter det att patentet offentliggjorts tills patentet meddelas och det sålunda föreskrivna kravet på översättning uppstår (82 § PL). EPO:s medelbehandlingstid uppgår under normala förhållanden till 4-6 år, från dagen för ansökan till patentets meddelande. Den snabba teknikutvecklingen gör att det ofta är angeläget för konkurrenter och forskare att snabbt skaffa kunskap om nya uppfinningar. Vid den tidpunkt då patentet meddelas och översättningen offentliggörs kan nyhetsvärdet ha gått förlorat.

Det är därför vår uppfattning att översättningar till svenska av meddelade europeiska patent inte är oundgängliga för intresset av teknikspridning.

Som redan anmärkts har vissa patentombud uttryckt oro för att en uppmjukning av översättningskraven skulle få negativa ekonomiska konsekvenser för dem, kanske också till en dränering på nationell kompetens. Enligt vår bedömning kan det inte uteslutas att en del ombud kommer att få vidkännas intäktsbortfall till följd av färre översättningsuppdrag. Detta branschintresse kan dock inte

i sig motivera att nuvarande översättningskrav bibehålls, om en liberalisering kan ske till gagn, eller utan väsentligt men, för de allmänna och enskilda intressen som patentsystemet primärt skall tjäna. Det kan för övrigt antas att de ekonomiska effekterna för ombuden dämpas av att ett krav på översättning av patentkraven kvarstår.

Enligt beräkningar som gjorts av PRV kan verkets intäkter, som en följd av uteblivna publiceringsavgifter, komma att minska med 15 miljoner kronor i de fall det även för framtiden skall åvila PRV att offentliggöra översättning av patentkrav. Sådana effekter på PRV:s ekonomi kan framstå som dramatiska. Till den del ”tryckningsavgifter” som verket går miste om skulle ha använts för finansiering av annan verksamhet måste intäktsbortfallet kompenseras med inte obetydliga höjningar av andra avgifter.

Det kan emellertid från principiell utgångspunkt ifrågasättas om avgifter för validering av europeiska patent bör tas i anspråk för andra ändamål. Rätten att ta ut avgifter för hantering av översättningar följer av artikel 65.2 EPC. Enligt denna bestämmelse får kontraktsstaterna föreskriva skyldighet för sökande och patenthavare att helt eller delvis bestrida kostnaden för offentliggörande av översättningar. Utformningen av artikelbestämmelsen talar emot ett uttag av avgifter som täcker mer än kostnader knutna till själva offentliggörandet. Bestämmelsens syfte kan inte heller ha varit att sanktionera en överdebitering.

Redan mot denna bakgrund anser vi att de påtalade ekonomiska konsekvenserna för PRV inte kan få spela någon avgörande roll för frågan huruvida Sverige bör ratificera Londonöverenskommelsen.

Det som nu anförts leder oss till bedömningen att en liberalisering i linje med Londonöverenskommelsen är möjlig. En särskild fråga är om översättningslättnader bör genomföras oavsett om överenskommelsen ratificeras av det antal kontraktsstater som krävs för ikraftträdande, eller om Sverige under alla förhållanden bör öppna för en möjlighet till validering av europeiska patent med beskrivningar enbart på engelska. Något traktaträttsligt hinder för den svenska lagstiftaren att ensidigt mjuka upp översättningsreglerna finns ju inte.

Syftet med Londonöverenskommelsen har varit att få till stånd en samtidig liberalisering i en viss minsta krets av länder. En förutsättning för ikraftträdande är att Frankrike, Tyskland och Storbritannien finns med bland de stater som ratificerat texten. Genom ömsesidiga åtaganden om lättnader i översättningskraven

skapas garantier för likformiga förmåner, då patenthavare från anslutna stater begär skydd för viktiga marknader i Europa. Enligt vår mening är motiven för en översättningsreform inte tillräckliga, om sådana garantier saknas. Tidigare erfarenheter från Tyskland och Storbritannien talar också emot att Sverige ger avkall på nuvarande översättningskrav utan att motsvarande lagändringar sker i de mest patentintensiva konventionsstaterna.

Sammantaget finner vi att det finns övervägande skäl för en svensk ratificering av Londonöverenskommelsen. Det återstår då att överväga de närmare förutsättningarna för hur ett genomförande bör ske.

Vi har redan uttalat att engelska är det språk som kan komma i fråga som alternativ till svenska vid validering av europeiska patent. Engelskan har kommit att användas på allt flera områden i samhället. Inom näringslivet är engelskan ofta koncernspråk. I svenska skolor förekommer numera undervisning i engelska redan på lågstadiet. De flesta med hemvist i Sverige har förhållandevis goda kunskaper i det engelska språket, låt vara att språkvårdsföreträdare ibland har varnat för en överdriven tilltro till svenskars förmåga att förstå engelska.

Det kan anmärkas att Sverige i förhandlingarna om gemenskapspatent numera har tagit ställning till förmån för en kompromiss som innebär att även texter på tyska och franska skulle accepteras utan krav på översättning till vare sig svenska eller engelska. Endast patentkraven skall finnas översatta till svenska. Vi anser från våra utgångspunkter inte kunna förorda att patentbeskrivningar på tyska och franska godtas som tillräckliga vid validering av patent som meddelats enligt det nuvarande EPC-systemet.

Sverige bör således föreskriva engelska som det språk från vilket någon översättning av patentbeskrivningen inte skall behöva komma i fråga. En sådan ordning skulle innebära att sökande kan välja mellan att ge in hela den europeiska patentskriften i svensk eller engelsk översättning. Närmare bestämt är det i de fall handläggningen hos EPO skett på tyska eller franska som sökanden kan välja mellan att låta översätta hela patentskriften till svenska eller att låta översätta beskrivningen till engelska. Londonöverenskommelsen synes inte ge utrymme för en ansluten stat att kräva in beskrivningen på engelska, om patentet meddelats på detta handläggningsspråk. Originaltexten för ett europeiskt patent finns i dag lätt tillgänglig via elektroniska medier.

I enlighet med den reviderade versionen av artikel 65 EPC skall översättning ske av den text med vilken patentet meddelats och inte längre den text med vilken patentet enligt underrättelse till sökanden från EPO är avsett att meddelas. Detta har beaktats i det danska lagförslaget där alltså föreslås att den text som skall ges in vid validering skall avse texten för det meddelade patentet. Med hänsyn till den nuvarande lydelsen av artikel 65 EPC samt även med hänsyn till målsättningen att sträva efter nordisk rättslikhet föreslår vi en motsvarande ändring av 82 § PL.

Effekten av ett svenskt tillträde till Londonöverenskommelsen skulle bli att en betydande del av patentbeskrivningarna fortsättningsvis kommer att finnas tillgängliga endast på engelska. I den mån detta i rättstvister leder till att patentdokumentet ges in till domstolen utan kompletterande översättning av beskrivningen, kan det medföra en mer komplicerad handläggning. Domstolen kan i fler fall än i dag komma att behöva föranstalta om översättning, antingen genom egen försorg eller genom att parten med stöd av 33 kap. 9 § rättegångsbalken anmodas att ge in en översättning av den av honom åberopade handlingen. Detta skulle kunna medföra en tillkrånglad och tungrodd process samt även en inte obetydlig kostnadsökning för domstolen.

I artikel 2 av Londonöverenskommelsen har erinrats om att överenskommelsen inte utgör något hinder för anslutna stater att föreskriva krav på fullständig översättning av patentskriften i fall av rättstvist. Som nämnts har också svenska domstolar en sådan möjlighet. Enligt 33 kap 9 § rättegångsbalken skall översättning ske endast efter gjord behovsprövning där bl.a. ärendets beskaffenhet, omfattningen och karaktären av det material som lämnats in, kostnaden för översättningen sedd i förhållande till ärendets vikt, domstolens ledamöters egna språkkunskaper samt partens egna möjligheter att få fram en översättning beaktas. Det får visserligen förutsättas att domstolen regelmässigt finner skäl att kräva in fullständiga översättningar i patentmål. Den typiskt sett komplicerade beskaffenheten gör att tvisten sällan kan avgöras utan att en fullständig text på svenska finns. Kravet på förhandlingsoffentlighet talar också starkt för att dokument på svenska behövs.

Eftersom det trots allt ankommer på domstolen att i det enskilda fallet pröva om översättningar behöver krävas in med stöd av 33 kap. 9 § rättegångsbalken, har vi övervägt om det inte finns skäl att införa en regel i patentlagen om att domstolen alltid skall kunna förelägga rättsinnehavaren, dvs. patenthavaren eller den som på

annan grund har rätt att förfoga över uppfinningen, att ge in en fullständig text på svenska av det patent som tvisten gäller.

Enligt vår mening finns det tillräckliga skäl för att införa en sådan regel. Domstolen skulle då inte behöva ta ställning till om, och i vilken ordning, översättningen skall tas fram. Den skulle inte heller i något fall behöva lägga ner egna kostnader på översättning.

En särskild fråga är hur ett sådant krav på översättning i patentmål lämpligen bör sanktioneras. I intrångstvister, där patenthavaren som kärande har ett givet intresse av att driva processen, skulle ett föreläggande om översättning kunna ges vid äventyr av att målet avskrivs eller avvisas. Men i andra patentmål, där patenthavaren är svarande, eller annars inte har lika starka incitament att gå domstolen till mötes, är en sådan påföljd inte gångbar. För att det ska finnas garantier för att översättningen i sådana fall kommer in, bör domstolen i yttersta fall ha rätt att ombesörja översättning på rättsinnehavarens bekostnad.

Av skäl som tidigare anförts bör Londonöverenskommelsens regelverk få genomslag i den svenska patentlagen först sedan det står klart att överenskommelsen som sådan kommer att träda i kraft. Regeringen bör därför bemyndigas att sätta lagändringarna i kraft.

5. Ratificering av Patenträttsfördraget (PLT)

5.1. Inledning

PLT har en mer begränsad räckvidd än vad den officiella beteckningen Patent Law Treaty kan ge sken av. Fördraget syftar till avreglering och samordning av nationella lagbestämmelser om formaliakrav för patentansökningar och patent. Det är alltså inte fråga om någon harmonisering av materiell patenträtt. PLT:s artiklar och tillämpningsföreskrifter (regulations) har, med ett viktigt undantag, karaktär av minimibestämmelser, dvs. fördragsstaterna har i allmänhet frihet att tillämpa bestämmelser som är mer gynnsamma för sökande och rättighetsinnehavare än vad som anges i fördraget. Undantaget från denna princip gäller vad som får krävas för att en ingivningsdag för en patentansökan skall kunna fastställas (artikel 5). I detta avseende tillåts inga avvikelser i nationell lag. Annorlunda uttryckt krävs här absolut harmonisering.

Alla stater som tillhör Pariskonventionen den 20 mars 1883 för skydd av den industriella äganderätten eller WIPO har rätt att ansluta sig till PLT. Även vissa internationella organisationer har rätt att ingå som fördragsslutande parter. Den europeiska patentorganisationen är bland de organ som särskilt angivits som berättigade till medlemskap. Fördraget träder i kraft tre månader efter det att tio ratificerings- eller anslutningsinstrument har deponerats hos WIPO. För enkelhetens skull använder vi i det följande uttrycket ”fördragsstat” som enhetligt begrepp för de olika kategorierna av fördragsslutande parter.

Utredningen har fått i uppdrag att ta fram underlag för bedömningen av om Sverige bör tillträda PLT och att lägga fram förslag till de lagändringar som behövs för att fördraget skall kunna tillträdas eller som bedöms lämpliga i samband med ett tillträde. Enligt utredningens direktiv framstår det som angeläget att Sverige skall kunna tillträda PLT.

Några mer omfattande lagändringar skulle inte komma att behövas vid ett svenskt tillträde av PLT. De ändringar som kan komma i fråga rör fastställande av ingivningsdag (avsnitt 5.3), fortsatt handläggning (avsnitt 5.4), återställande av försutten tid (avsnitt 5.5) samt rätt till prioritet (avsnitt 5.6).

5.2. Frågan om svensk ratificering av PLT

5.2.1. En översikt av innehållet i PLT

PLT-regelverket är, i enlighet med etablerad teknik för utformning av traktater, fördelat på ett antal grundläggande artiklar (Articles) och en uppsättning tillämpningsföreskrifter (Regulations). Tilllämpningsföreskrifterna utgörs av bestämmelser som var och en betecknas ”regel” (Rule). För ändring av artiklarna krävs normalt beslut av en i särskild ordning sammankallad konferens. Tillämpningsföreskrifterna kan däremot ändras genom beslut av de fördragsslutande parternas generalförsamling. Det kan anmärkas att tillämpningsföreskrifterna i vissa delar kompletterar substansen i artikeltexten i sådan mån att denna sekundära normgivning går utöver vad som skulle kunna regleras i en svensk förordning.

Fördragstexten är, trots det relativt begränsade tillämpningsområdet, ordrik, detaljerad och bitvis svårläst. Bruket av korsreferenser mellan artiklar och tillämpningsföreskrifter underlättar inte förståelsen. Det kan tyckas att en så komplex regelstruktur går emot ett grundsyfte med fördraget, som är att skapa större förutsebarhet och över huvud taget att främja användarvänlig lagstiftning.

Artikel 1 upptar ett stort antal definitioner av olika termer och uttryck som förekommer i fördragstexten. I artikel 2 klargörs att varje fördragsstat har frihet att tillämpa bestämmelser som är förmånligare för patentsökande och rättsinnehavare än de fördraget innehåller, dock inte beträffande de krav som enligt artikel 5 skall gälla som villkor för att få en ingivningsdag fastställd. I artikel 3 anges närmare vilka slags patentansökningar respektive patent som fördraget är tillämpligt på. Innebörden är, förenklat uttryckt, att

PLT gäller för dels nationella patentansökningar som är av sådan typ att de skulle kunna godtas som en internationell ansökan enligt PCT, dels PCT-ansökningar som nått nationell fas, vidare för nationella patent och regionala patent som meddelats med verkan

för den fördragsslutande staten i fråga. Enligt artikel 4 får fördragsstaterna avstå från att tillämpa bestämmelser i PLT om det behövs för att tillgodose väsentliga säkerhetsintressen.

Som redan nämnts innehåller artikel 5 bestämmelser om vad som skall krävas för att handlingar som ges in till patentmyndigheten skall betraktas som en patentansökan och som sådan tilldelas en ingivningsdag. Denna artikel, som behandlas närmare i avsnitt 5.3, är en av dem som kan föranleda ändringar i PL.

Artikel 6 innehåller bestämmelser om vilka krav som en fördragsstat får ställa upp beträffande en patentansökans form och innehåll m.m. Av särskilt intresse är den inledande punkten 1, av vilken framgår att fördragsstaterna i princip inte får ställa upp formaliakrav som avviker från vad som gäller enligt PCT. Således kan sägas att PLT kommer att fungera som ett instrument för att ge PCT genomslag i nationell patentlagstiftning. Artikeln innehåller även en bestämmelse som ger en stat rätt att kräva översättning av alla delar av patentansökan som inte är avfattad på ett språk som godtas av medlemsstatens patentmyndighet (punkt 3).

Därutöver ges en fördragsstat rätt att kräva översättning av titeln, patentkraven och sammanfattningen till ett visst språk och detta även om ansökan är upprättad på ett språk som i övrigt godtas av myndigheten. Av detta följer att en tillämpning av Londonöverenskommelsen (se avsnitt 4) är förenlig med PLT. Sverige skulle alltså kunna acceptera en översättning till engelska av den europeiska patentbeskrivningen och ändå föreskriva att patentkraven skall översättas till svenska utan att detta står i strid med bestämmelserna i PLT (regel 3.3).

Artikel 7 behandlar frågan om ombudskap (representation).

Normalt får krävas att en sökande i ärenden hos patentmyndigheten företräds av ombud, auktoriserat eller icke-auktoriserat. I vissa fall får dock inget ombudskrav uppställas. Bl.a. gäller att sökanden själv alltid skall kunna ge in en patentansökan för att få en ingivningsdag fastställd. Betalning av årsavgifter och ingivande av prioritetskopior skall också kunna ske utan medverkan av ombud (jfr regel 7.1). För Sveriges del medför artikeln inte några krav på förändringar i PL, eftersom det normalt inte förekommer något ombudstvång i ärenden hos PRV. De krav på ombud för utländska sökande och patenthavare som får ställas upp enligt 12 och 71 §§ PL är förenliga med PLT.

I artikel 8 regleras bl.a. i vilken form kommunikation mellan ingivare och patentmyndigheten får ske. Av särskild betydelse är

det som i artikeln och i den kompletterande regel 8 anges om förutsättningarna för elektronisk ingivning. Generellt gäller att ingen fördragsstat skall vara skyldig att vare sig godta eller förbjuda att handlingar (”kommunikationer”) ges in på annat sätt än i pappersform. Det skall alltså vara möjligt att föreskriva obligatorisk ingivning i elektronisk form. En fördragsstat som avskaffat möjligheten till pappersingivning skall även efter övergångstidens utgång vara skyldig att fastställa ingivningsdag för en ansökan, även om den getts in i pappersform (jfr artikel 5.1). Pappersingivning skall också alltid vara tillåten för ändamålet att uppfylla en tidsfrist.

Artikel 9 innehåller bestämmelser om under vilka förutsättningar en i fördraget föreskriven underrättelse skall anses giltig. Det anges att en utebliven underrättelse inte befriar någon från att fullgöra krav som gäller enligt fördraget. Enligt artikel 10 gäller att formella brister av visst angivet slag inte får utgöra grund för upphävande eller ogiltighetsförklaring av ett patent, annat än då bristerna orsakats uppsåtligen. I de fall fråga uppkommit om ett patent skall upphävas eller förklaras ogiltigt, vare sig helt eller delvis, skall innehavaren beredas möjlighet att yttra sig inom en skälig tidsfrist, och att göra sådana ändringar eller rättelser som är tillåtna. En sådan underrättelseskyldighet saknar direkt motsvarighet i invändnings- och ogiltighetsförfaranden i EPC och i svensk rättsordning.

I artikel 11 behandlas frågor om lättnader avseende vissa tidsfrister. Innebörden är att den som försuttit en tidsfrist skall ha en långtgående rätt att få en ny frist utsatt eller, om ärendet har avskrivits, att få det återupptaget. Det bör dock noteras att denna rätt är ovillkorlig endast beträffande frister som i det enskilda fallet bestämts av myndigheten själv (”fixed by the Office”). Den gäller alltså inte obligatoriskt för generellt tillämpliga tidsfrister som lagts fast i en författning (”fixed by law”).

Bestämmelsen i artikel 12 ger en möjlighet att få återställa även andra frister än sådana som diskretionärt beslutats av myndigheten själv. I dessa fall skall dock myndigheten kunna kräva utredning om att den som ansöker om återställande av en försutten frist visat tillräcklig omsorg i sina försök att hålla sig inom den stipulerade tidsfristen.

Artiklarna 12 och 13 föranleder ändringar i PL och behandlas närmare i avsnitt 5.5 och 5.6.

I artikel 13 behandlas bl.a. frågan om återställande av försutten prioritetsrätt, vilket innebär ett avsteg från den etablerade uppfattningen att tolvmånadersfristen för prioritet enligt artikel 4C (1)

Pariskonventionen är absolut. En försutten prioritetsrätt skall enligt denna bestämmelse kunna återställas om den senare ansökan för vilken prioritet skulle ha kunnat åberopas ges in senast två månader efter prioritetsårets utgång och begäran om prioritet ges in inom samma tvåmånadersperiod. Ett genomförande i PL av bestämmelserna i artikel 13 innebär något fundamentalt nytt i svensk patenträtt. Hithörande frågor behandlas närmare i avsnitt 5.6.

I artikel 14 anges i vilken utsträckning sekundär normgivning genom tillämpningsföreskrifter under fördraget kan ske. I artikel 15 anges hur fördraget förhåller sig till Pariskonventionen.

Som nämnts ovan har det varit en grundtanke att bestämmelser i PCT om formkrav skall få genomslag vid tillämpningen av PLT. Vid PLT:s tillkomst var det därför en angelägen uppgift att åstadkomma en mekanism för detta. Eftersom det inte ansågs möjligt för fördragsstaterna att anta PLT med alla presumtiva ändringar av PCT, valdes en lösning som innebär att PLT:s beslutande församling – generalförsamlingen – får med tre fjärdedels majoritet besluta att ändringar av PCT-reglerna skall vara tillämpliga också under PLT. Detta framgår av artikel 16. I artikel 17 finns regler om generalförsamlingens sammansättning, uppgifter och beslutsförhet m.m. och i artikel 18 regleras vilka uppgifter WIPO:s internationella byrå skall ha för administrationen av PLT. Artikel 19 innehåller bestämmelser om hur en omarbetning av fördraget kan komma till stånd och i artikel 20 behandlas frågor om tillträde till fördraget. Det framgår där att alla stater som tillhör Parisunionen eller WIPO och därutöver vissa organisationer har rätt att ansluta sig till PLT. Organisationer som ”är behöriga att meddela patent med verkan för sina medlemsstater” (bland dem den europeiska patentorganisationen) samt organisationer som har ett eget bindande regelverk med avseende på förhållanden som regleras av PLT omfattas av denna rätt. Det innebär att Europeiska gemenskapen (EG) kan ansluta sig till PLT först när en rättsakt om gemenskapspatent har trätt i kraft.

För ikraftträdande av PLT krävs ratificering av stater och organisationer som undertecknat fördraget, alternativt formell anslutning av dem som inte undertecknat. PLT träder i kraft tre månader efter det att tio ratificerings- eller anslutningsinstrument har deponerats hos WIPO. Detta framgår av artikel 21. Av artikel 22 framgår att en fördragsslutande part kan, men måste inte, tillämpa bestämmelserna i PLT, med undantag för bestämmelserna om ingivningsdag (artikel 5) och ansökans form och innehåll

(artikel 6.1-2), på ansökningar som gjorts och patent som meddelats innan PLT blivit bindande för den fördragsslutande parten.

Enligt artikel 23 får ingen fördragsslutande part göra förbehåll (reservationer) mot PLT, utom beträffande tillämpning av bestämmelserna i artikel 6.1 i ett specifikt avseende.

En fördragsslutande part får, enligt artikel 24, när som helst säga upp sin anslutning till fördraget. En sådan uppsägning träder i kraft ett år efter den dag då generaldirektören mottog uppsägningen. PLT skall emellertid tillämpas på inneliggande ansökningar och på patent som gäller vid tiden för uppsägningens ikraftträdande.

PLT och dess tillämpningsföreskrifter i engelsk version jämte svensk översättning finns i bilagorna 8 och 9 till detta betänkande.

5.2.2. Utredningens förslag

Sverige bör ratificera PLT.

Som tidigare påpekats är behovet av lagändringar för att möjliggöra ett tillträde till PLT begränsat. Vår bedömning är att lagändringar är nödvändiga endast såvitt gäller fastställande av ingivningsdag (artikel 5), och återställande av försuttna frister (artiklarna 12 och 13).

Diplomatkonferensen för antagande av PLT avslutades under våren 2000 med att slutakten undertecknades av 104 stater – däribland Sverige – och tre organisationer. Själva fördraget undertecknades samtidigt av 44 stater.

Av de nordiska länderna har Danmark varit först med att utarbeta förslag till lagändringar för anpassning till PLT. I början av år 2003 lämnades till folketinget en proposition om ändringar i Patentloven. Lagförslaget omfattar bl.a. en ny paragraf (8 b §) om fastställande av ingivningsdag (artikel 5 PLT). Vidare har föreslagits ändringar i patentlovens 72 § för anpassning till fördragsbestämmelserna om återställande av försuttna frister, inkluderande prioritetsfrister (artiklarna 12 och 13 PLT). Däremot har inga förslag lämnats om lagändringar i anledning av fördragets bestämmelser om fortsatt handläggning (artikel 11). Bedömningen har gjorts att de möjligheter som i dag finns för återupptagen handläggning (särskilt patentlovens 15 §) är tillräckliga för att tillgodose

PLT:s krav. Propositionen har antagits av folketinget den 4 juni 2003. De PLT-anpassade lagändringarna träder i kraft den 1 juli 2003.

Ett av syftena med EPC 2000 var att konventionstexten skulle fullt ut anpassas till PLT. I artiklarna 80 och 90 med tillhörande tillämpningsföreskrifter (reglerna 25d, 39 och 39a) har tagits in bestämmelser om fastställande av ingivningsdag m.m. Även bestämmelserna i EPC om återupptagen handläggning (”further processing”) och återställande av försutten tid har modifierats. Här har dock valts en lösning som går längre än vad som krävs enligt PLT. Således skall som huvudregel gälla att återupptagen handläggning är möjlig beträffande alla slags frister som försuttits, inte bara på sådana som diskretionärt bestämts av EPO (jfr artikel 11 PLT samt artikel 121 och regel 85a EPC 2000).

Även i PCT-regelverket har ändringar genomförts, så att formaliakraven på internationella patentansökningar skall stå i överensstämmelse med PLT. Här kan erinras om att ett arbete pågår för en mer genomgripande modernisering av PCT.

Syftet med PLT har varit att lägga fast normer för global harmonisering av formaliabestämmelser, att främja förenklade rutiner, ökad regeltransparens och därmed större rättssäkerhet. De som söker patent i länder som tillträtt PLT skall kunna räkna med att mötas av väl synliga, i stort sett likformiga rättsföreskrifter. Godtyckliga och omotiverat betungande myndighetskrav skall inte behöva tålas.

För Sverige har det varit naturligt att stödja det harmoniseringsarbete som lett fram till PLT. Det låter sig sägas att fördraget inte till alla delar lever upp till förväntningarna på ett tydligt, lättolkat regelverk. Dock står det klart att regelverket ligger i linje med svensk rättstradition. Några avsteg från de förvaltningsrättsliga principer som gäller i vårt land kommer inte att behövas vid en ratificering av PLT. De lagstiftningsåtgärder som aktualiseras kommer främst att få betydelse för att synliggöra en praxis som redan är PLT-konform. Särskilt gäller detta i fråga om förutsättningarna för att få en ingivningsdag fastställd för patentansökningar. I länder där myndighetsutövningen i högre grad präglas av formalism kan däremot ett vidare omtänkande bli nödvändigt. Det är i sådana länder som PLT kommer att gynna de patentsökande, inte minst svensk industri.

De ändringar som gjorts i EPC 2000 och i PCT för anpassning till PLT innebär att harmoniseringsfördraget under alla förhållan-

den kommer att få inverkan på svensk rätt. I övriga nordiska länder har det inte ifrågasatts att en ratificering av PLT skall ske.

Mot den bakgrund som nu tecknats anser vi det givet att Sverige bör tillträda PLT. I de följande avsnitten behandlas vilka ändringar som därför bör göras i PL.

5.3. Ingivningsdag (filing date)

5.3.1. Inledning

I artikel 5 PLT finns bestämmelser om vad en patentmyndighet får kräva för att fastställa en ingivningsdag för en ingiven patentansökan. Denna bestämmelse är tvingande för fördragsstaterna som alltså inte, till skillnad från vad som är möjligt beträffande övriga artiklar i fördraget, kan tillämpa mer liberala regler än vad som föreskrivs i PLT.

Bestämmelserna i artikel 5 PLT om vad som skall konstituera en patentansökan, och därmed ge rätt till ingivningsdag, medför inte något krav på uppmjukning av den praxis som PRV i dag följer. PRV:s rutiner vid bedömning av karaktären på ingivna handlingar är i överensstämmelse med svensk förvaltningsrättslig praxis och finns inte annat än delvis reglerade i författningstext. En fråga som vi i utredningen haft att ta ställning till är i vad mån det ändå är nödvändigt att i patentlagen ta in uttryckliga bestämmelser som tydliggör svensk efterlevnad av artikel 5 PLT med anknutna tillämpningsföreskrifter (reglerna 2 och 4).

5.3.2. Närmare om innehållet i artikel 5 PLT

I artikel 5.1 a PLT anges de grundläggande förutsättningarna för att ingivna handlingar skall betraktas som en patentansökan och därmed åsättas en ingivningsdag av patentmyndigheten. För detta krävs att handlingarna innehåller dels en uttrycklig eller underförstådd upplysning om att de inlämnade handlingarna utgör en ansökan om patent, dels en uppgift som gör det möjligt att identifiera sökanden, samt slutligen en del som vid ett ytligt betraktande framstår som en beskrivning. En fördragsstat får välja att som ett alternativ till, den rudimentära, beskrivningen, godta endast ritningar (artikel 5.1 b). Sökanden kan också, i stället för att lämna in en beskrivning, hänvisa till en tidigare gjord ansökan. I

detta fall måste emellertid sökanden inom en tvåmånadersfrist, inge en kopia av denna ansökan jämte uppgift om den tidigare ansökans ingivningsdag och nummer samt uppgift om till vilken patentmyndighet den getts in (artikel 5.7 och regel 2.5). Fördragstexten ger vidare fördragsstaterna möjlighet att kräva, utöver uppgift om vem som är sökande, upplysningar som gör det möjligt för patentmyndigheten att kontakta sökanden.

Om det som getts in inte uppfyller kraven för att erhålla en ingivningsdag, skall, enligt artikel 5.3 PLT, patentmyndigheten underrätta sökanden om så är möjligt (dvs. om uppgift om sökanden finns i handlingarna) och ge denne två månader från det att underrättelsen utfärdats att komplettera bristen och/eller avge ett yttrande (jfr regel 2.1 PLT). I de fall patentmyndigheten inte har kunnat underrätta sökanden skall fristen (som den okände ingivaren alltså i så fall själv får hålla sig underrättad om) räknas från den dag då någon av de föreskrivna uppgifterna kom patentmyndigheten till handa (regel 2.2). Avhjälper sökanden inom förelagd tid de brister som myndigheten påtalat, och uppfyller handlingarna därefter de krav som förutsätts för att ansökningen skall tilldelas en ingivningsdag, skall som ingivningsdag gälla den senare dag då samtliga brister avhjälpts. Om däremot bristerna inte avhjälps i rätt tid skall någon patentansökan inte anses ingiven. Denna rättsföljd skall sökanden upplysas om i den underrättelse som myndigheten skickar ut.

Sökanden har en möjlighet att få ingivningsdagen förskjuten i de fall patentmyndigheten, vid prövningen av om en patentansökan skall anses ingiven eller inte, finner att delar av beskrivningen eller ritningar tycks utelämnade eller att det hänvisas till en ritning vilken förefaller saknas i de redan ingivna handlingarna (artikel 5.6 a). I dessa fall skall patentmyndigheten, enligt artikel 5.5, snarast underrätta sökanden om detta och ge denne tillfälle att komplettera handlingarna inom två månader från dagen för underrättelsen eller, om en underrättelse inte utfärdats, inom två månader från det att patentmyndigheten mottagit någon av de uppgifter som anges i artikel 5.1 PLT (regel 2.3). Om komplettering sker blir ingivningsdagen, och detta även om handlingarna redan före kompletteringen uppfyllt kraven för att få en ingivningsdag fastställd, den senare dag då sökanden kompletterat sina handlingar (artikel 5.6 a), om inte dessa kompletterade delar återtas inom viss tid från det att de getts in till myndigheten (artikel 5.6 c). Vid

sådant återtagande skall i stället den ursprungliga ingivningsdagen gälla.

I ett visst fall kan sökanden åstadkomma att den ursprungliga ingivningsdagen gäller även om komplettering gjorts. Det gäller då sökanden kompletterat delar av sin ansökan i enlighet med vad som nyss beskrivits och samtidigt åberopat prioritet från en tidigare gjord ansökan (artikel 5.6 b) i vilken de kompletterade delarna i sin helhet framgår. Önskar sökanden i sådant fall att den ursprungliga ingivningsdagen skall gälla, skall han begära detta inom två månader från dagen för underrättelsen eller, om någon sådan underrättelse inte kunnat utfärdas, inom två månader från den dag då patentmyndigheten mottagit någon av de uppgifter som anges i artikel 5.1 PLT (regel 2.3). Patentmyndigheten får dock som villkor för att den ursprungliga ingivningsdagen skall gälla ställa särskilda krav, bl.a. att de felande delarna skall fullständigt ingå i den äldre ansökan (regel 2.4).

5.3.3. Förfarandet hos PRV

I fråga om ingivande av en svensk patentansökan ges bestämmelser i bl.a. 8 § PL och i patentkungörelsen (PK). Som nämnts finns det inte i dag några närmare preciseringar i lagtexten om vad de av sökanden ingivna handlingarna skall innehålla för att betraktas som en ansökan och därmed också tilldelas en ingivningsdag. Enligt den handläggningspraxis som har utvecklats ställs emellertid låga krav. Praktiskt taget vad som helst som kan uppfattas som en patentansökan åsätts en ansökningsdag, oavsett vilka formella eller materiella brister som kan konstateras. I praxis godtas en patentansökan som ges in via telefax. En ingivning i annan elektronisk form skulle inte heller i sig vara till hinder för att handlingen diarieförs som en ansökan. Vidare godtas som ansökan en handling som endast innehåller hänvisning till en tidigare utländsk ansökan.

Ansökningar av det slag som nu exemplifierats kan naturligtvis inte läggas till grund för någon materiell prövning. Enligt 15 § PL skall PRV förelägga sökanden att inom viss tid avge yttrande eller vidta rättelse i de fall denne inte iakttagit vad som är föreskrivet om ansökan eller patentmyndigheten finner annat hinder mot att bifalla ansökningen. Också i det fall ingivna handlingar har mycket allvarliga brister, de kanske består av endast en ritningsskiss gjord för hand, utfärdas kompletteringsföreläggande enligt 15 §. I realite-

ten uppkommer sällan eller aldrig något behov för PRV att kommunicera med ingivaren särskilt i frågan om ingivningsdag. Det särskilda underrättelseförfarande som anvisas i artikel 5.3 PLT kommer därför inte att aktualiseras annat än undantagsvis.

Däremot finns i svensk rätt ingen direkt motsvarighet till bestämmelserna i artikel 5.5 om skyldighet för patentmyndigheten att agera för att ge sökanden möjlighet att komplettera en ofullständig ansökan och på så sätt kunna få en åsatt ingivningsdag senarelagd enligt artikel 5.6 a. På eget initiativ kan en sökande dock med stöd av bestämmelsen i 14 § PL om s.k. löpdagsförskjutning begära att ansökningsdagen senareläggs upp till sex månader.

5.3.4. Bestämmelser i EPC

Enligt artikel 80 EPC 1973 skall en ansökan åsättas en ingivningsdag om de ingivna handlingarna innehåller en uppgift om att de avser en europeisk patentansökan, designering av åtminstone en medlemsstat, uppgift som möjliggjorde en identifiering av sökanden samt en beskrivning och ett eller flera patentkrav.

I EPC 2000 har förutsättningarna för att ingivna handlingar skall betraktas som en patentansökan ändrats för att svara mot artikel 5 PLT. I artikel 80 EPC 2000 anges att ingivningsdag för en europeisk patentansökan skall vara den dag då samtliga de krav som uppställs i tillämpningsföreskrifterna är uppfyllda. I regel 25d, 39 och 39a EPC 2000 anges närmare vad som förutsätts för att en ansökan skall åsättas en ingivningsdag. Reglerna är till sitt innehåll i allt väsentligt överensstämmande med artikel 5 PLT och dess tillämpningsföreskrifter.

5.3.5. Överväganden och förslag

Förutsättningarna för att tilldela en nationell patentansökan en ingivningsdag anpassas till reglerna i artikel 5 PLT och anges i två nya paragrafer i patentlagen.

Den nuvarande bestämmelsen i 14 § PL om löpdagsförskjutning upphävs.

Grundläggande förutsättningar för ingivningsdag

Vi har kunnat konstatera att den generösa praxis som PRV tillämpar utan något direkt lagstöd i allt väsentligt överensstämmer med PLT vad gäller förutsättningarna för att handlingar som ges in till patentmyndigheten skall betraktas som en patentansökan och som sådan tilldelas en ingivningsdag. De grundläggande bestämmelserna i artikel 5.1 PLT är mer eller mindre självklara i ett svenskt förvaltningsrättsligt perspektiv. Den särskilda underrättelseprocedur som förutsätts i artikel 5.3 kommer sällan eller aldrig att behöva tillämpas utan behov av kompletteringar kommer som hittills att påtalas i sedvanligt föreläggande enligt 15 § PL. Det skulle därför kunna ses som en överloppsgärning att lagfästa förutsättningarna för ingivningsdag.

Det får emellertid hållas i minne att artikel 5 PLT har en unik ställning i fördraget. Till skillnad från vad som gäller i övrigt är kravet på harmonisering här absolut. Med detta följer en särskild skyldighet för fördragsstaterna att tydliggöra lojal efterlevnad. Vi anser oss därför inte kunna komma ifrån att föreslå en särskild författningsbestämmelse i vilken innehållet i artikel 5.1-4 återges. Med hänsyn till att det för sökanden är av väsentlig betydelse att få en ingivningsdag fastställd, är det vår bedömning att den svenska bestämmelsen måste ges lagform (jfr lagrådets uttalande i prop. 2000/01:13). Vi föreslår att de grundläggande förutsättningarna för när en patentansökan skall anses ingiven anges i en ny 8 b § i PL.

Särskilt om löpdagsförskjutning

Enligt 13 § PL får en patentansökan inte ändras så att föremålet för ansökan blir något som inte framgick av ansökan när den gjordes eller enligt 14 § skall anses gjord. Ett ändrat patentkrav måste alltså ha täckning i de ursprungliga ansökningshandlingarna (grundhandlingarna). Om grundhandlingarna är ofullständiga som grund för de patentkrav som sökanden vill modifiera, går det alltså inte att i efterhand komplettera ansökan, utan en helt ny ansökan måste ges in. Detta är i och för sig möjligt att göra så länge ansökan inte blivit allmänt tillgänglig enligt 22 § PL. Men sökanden måste då betala ny ansökningsavgift. Dessutom löper han risken att det under mellantiden uppkommit ett nyhetshinder för bifall till ansökan (jfr PLKom s. 186 ff).

Genom 14 § PL, som det hänvisas till i 13 § (”skall anses gjord”), har en möjlighet öppnats för sökanden att i efterhand komplettera ansökan utöver vad som annars skulle vara tillåtet. Inom sex månader från den ursprungliga ingivningsdagen får i princip vilka ändringar som helst göras. På begäran av sökanden skall i sådant fall ansökan anses gjord vid den tidpunkt då ändringen gjordes. Den fördel sökanden har av att utnyttja denna möjlighet till s.k. löpdagsförskjutning är dock väsentligen av praktisk natur. Vad sökanden vinner är, för det första, att han inte behöver utarbeta nya ansökningshandlingar, något som kan tyckas ge en marginell lättnad när ordbehandling numera står till buds. För det andra slipper sökanden betala ny ansökningsavgift. Löpdagsförskjutningen innebär däremot inte att sökanden går fri från risken att nyhetshindrande teknik blivit känd efter det att den ursprungliga ansökan gjordes. Den senarelagda ansökan innebär inte heller att prioritetsfristen förskjuts i motsvarande mån. Eftersom all rättsverkan av den ursprungliga ansökan går förlorad, måste den senare dag då ansökan skall anses gjord ligga inom 12-månadersfristen enligt 6 § PL för att rätten till prioritet skall kunna bibehållas. En annan sak är att den som vill åberopa prioritet utomlands inte utan vidare kan förlita sig på att den senarelagda ingivningsdagen där godtas som prioritetsgrundande. Beroende av lag och praxis i respektive land kan det tänkas att den relevanta utgångspunkten för prioritet räknas från den dag då den ursprungliga ansökan i Sverige gjordes (jfr PLKom s. 137).

I en framställning till regeringen, daterad den 1 februari 1996, föreslog PRV att 14 § PL skulle utgå. Det framhölls särskilt att institutet löpdagsförskjutning är okänt i så gott som alla länder utanför Norden och att förhållandet har gett upphov till missförstånd som i vissa fall lett till rättsförluster. Det har varit fallet då en patentsökande, som fått sin ingivningsdag förskjuten med stöd av den särnordiska bestämmelsen, åberopat den senare ingivningsdagen som prioritetsgrundande i tredje land. Risken finns att den hävdade prioriteten då inte godtas. PRV hänvisade till att det vid diskussioner med användare allmänt hade ansetts att institutet löpdagsförskjutning gjorde mer skada än nytta.

PRV gjorde sin framställning samtidigt med att övriga nordiska patentverk hos sina regeringar föreslog att lagbestämmelserna om löpdagsförskjutning skulle avskaffas. Initiativet har resulterat i att 14 § utmönstrats från patentlagarna i de andra nordiska länderna.

Enligt våra direktiv är frågan om löpdagsförskjutning en av dem som vi har att överväga. Vi kan då konstatera att PRV:s framställning gjordes vid en tidpunkt då något förslag till PLT-text ännu inte fanns. Eftersom bestämmelsen i artikel 5.6 a PLT förutsätter att sökanden i ett visst fall skall ha möjlighet till förskjutning av en i och för sig giltig ingivningsdag, kommer frågan om löpdagsförskjutning enligt 14 § PL i ett delvis nytt läge.

Vad de aktuella PLT-bestämmelserna innebär är följande. När patentmyndigheten prövar om en nyinkommen ansökan uppfyller förutsättningarna för att få en ingivningsdag och myndigheten då finner antingen att en del av beskrivningen tycks utelämnad eller att en ritning som det hänvisas till saknas, så skall ingivaren underrättas om detta (artikel 5.5). Underrättelsen skall alltså i sådant fall ske även om det som givits in i och för sig är tillräckligt för att rendera en ingivningsdag enligt kraven i artikel 5.1. Oavsett om en underrättelse avsänts eller ej – myndigheten kan vid sin initialgranskning ha förbisett bristerna – skall sökanden ha rätt att inom viss tid ge in de delar av beskrivningen eller de ritningar som saknas utan att det skall anses som en otillåten ändring av ansökan. Den tid som sökanden har på sig att på så sätt komplettera handlingarna skall vara minst två månader från dagen för underrättelsen eller, om någon underrättelse inte har sänts, minst två månader från den dag då någon av de uppgifter som krävs för en ingivningsdag inkommit till PRV (regel 2.3). Om kompletteringen sker inom den föreskrivna tiden, så skall patentmyndigheten vara skyldig att låta de kompletterande delarna fogas till ansökan och ingivningsdagen skall i så fall förskjutas till den dag då kompletteringen sker (artikel 5.6 a). Sökanden kan på detta sätt undgå den rättsförlust som annars kunde ha drabbat honom som en följd av att kompletteringen ansetts utgöra en otillåten ändring. Å andra sidan måste sökanden då acceptera att ingivningsdagen blir senare än han avsett.

Vi ser att förutsättningarna för förskjuten ingivningsdag enligt artikel 5.6 a PLT på flera sätt skiljer sig från dem som gäller enligt 14 § PL. För det första är utrymmet för löpdagsförskjutning snävt hållet enligt PLT-bestämmelsen, medan vilka ändringar som helst kan göras enligt svensk rätt (tidsgränsen sex månader skulle dock i och för sig kunna tillämpas även enligt PLT). För det andra är, under de angivna förutsättningarna, löpdagsförskjutningen obligatorisk enligt PLT, medan sökanden råder över frågan enligt 14 § PL.

Vi har, oavsett de skäl som i övrigt kan finnas för att upphäva 14 § PL, ställt oss frågan om det alls är möjligt att behålla paragrafen vid ett svenskt tillträde till PLT. Kravet på harmonisering med artikel 5 är som nämnts absolut. Även om löpdagsförskjutningsregeln i 14 § PL inte i praktiken ger sökandena några väsentliga förmåner, så måste konstateras att bestämmelsen går längre än vad som förutsatts i PLT. Det får också sägas att de påtalade riskerna för att en ingivningsdag som förskjutits med stöd av 14 § PL inte skulle godtas som prioritetsgrundande utomlands ytterligare sätts på sin spets, när en global harmonisering enligt PLT genomförs. I de övriga nordiska ländernas patentlagar har 14 § tagits bort för flera år sedan. Allt talar enligt vår mening för att också den svenska bestämmelsen bör upphävas.

Genomförande av artikel 5.6 PLT i svensk lag

Vi har nyss behandlat huvudregeln i artikel 5.6 a om möjlighet att få en ingivningsdag förskjuten då komplettering sker med handlingar som utelämnats i det som ursprungligen getts in. Från denna bestämmelse ges undantag som innebär att den ursprungliga ingivningsdagen under vissa förutsättningar kan vidmakthållas. I det fall prioritet från en tidigare ansökan åberopas i en ansökan där handlingar saknas, har sökanden rätt att begära att den ursprungliga ingivningsdagen skall gälla (artikel 5.6 b). Men för att så skall få ske får det i nationell lag föreskrivas olika villkor, bl.a. att den saknade delen av beskrivningen eller den utelämnade ritningen skall fullständigt framgå av den prioritetsgrundande ansökan (regel 2.2). Vi anser för vår del att ett sådant krav är rimligt och bör gälla enligt svensk rätt. Det andra undantaget då sökanden kan utverka att den ursprungliga ingivningsdagen skall gälla, trots att kompletteringar gjorts, framgår av artikel 5.6 c och innebär att sökanden helt enkelt återtar de ingivna kompletterande handlingarna.

De samverkande bestämmelserna i artikel 5.6 och regel 2.2 är rätt omständligt konstruerade. Det kan framstå som mindre tilltalande att behöva tynga den svenska lagtexten med sådant innehåll. Vi ser dock inte heller här något utrymme för att avstå från en lagstiftning som troget speglar PLT:s tvingande bestämmelser. Vi föreslår att bestämmelserna tas in i en ny 8 c § i PL.

5.4. Rätt till fortsatt handläggning – artikel 11 och regel 12 PLT

5.4.1. Inledning

Artikel 11 PLT har överskriften ”Lättnader med avseende på tidsfrister” (Relief in Respect of Time Limits). I huvudsak handlar artikeln om den rätt till fortsatt handläggning som i vissa fall skall finnas för en patentsökande eller en patenthavare som försuttit en tidsfrist i ett ärende hos patentmyndigheten. Det är då inte fråga om den extraordinära möjlighet att få bli återinsatt i förlorade rättigheter som vi känner från 72 § PL respektive artikel 122 EPC (restitutio in integrum). Sådana fall, som förutsätter en prövning av om vederbörande haft giltig ursäkt för att inte iaktta fristen, behandlas i artikel 12 och, beträffande prioritetsrätt, i artikel 13 PLT. Artikel 11 förutsätter att fortsatt handläggning i tillämpliga fall skall kunna påkallas utan särskild prövning, således oberoende av vad som orsakat fristförsummelsen.

Bestämmelser om en ovillkorlig rätt för sökande att få handläggningen återupptagen finns i 15 § tredje stycket PL. Det gäller där den situationen att en patentsökande inte inom förelagd tid efterkommit ett föreläggande av PRV att komplettera en bristfällig ansökan. I sådant fall skall ansökningen avskrivas, men sökanden har rätt att inom fyra månader från utgången av den förelagda tiden yttra sig över föreläggandet eller avhjälpa den påtalade bristen. Om så sker, och sökanden inom samma tid betalar en särskild avgift, skall den avskrivna ansökan återupptas.

Ytterligare en bestämmelse om ovillkorlig rätt till återupptagen handläggning finns i 19 § PL, som gäller patentsökandens skyldighet att betala avgift för meddelande av patent. Om avgiften inte betalas inom två månader från dagen för PRV:s underrättelse till sökanden, skall ansökan avskrivas. Sökanden har då ytterligare fyra månader på sig att få handläggningen återupptagen. Förutsättningen är att han inom denna frist betalar meddelandeavgiften plus en särskild återupptagningsavgift.

En betydelsefull möjlighet att undgå rättsförlust då en tidsfrist försuttits ges i 41 § PL. En patenthavare som försummat att per ordinarie förfallodag betala årsavgiften för ett patent eller en patentansökan har trots detta möjlighet att vidmakthålla patentet eller ansökan genom att inom sex månader därefter betala en för-

höjd avgift. Bestämmelsen faller tillbaka på tvingande bestämmelser i artikel 5bis Pariskonventionen.

Vad som här behöver övervägas är om det med hänsyn till bestämmelserna i artikel 11 PLT om återupptagande är nödvändigt eller i övrigt motiverat att göra ändringar i PL.

5.4.2. Närmare om innebörden av artikel 11 PLT

Enligt artikel 11.1 PLT får en fördragsstat tillämpa en ordning för fristförlängning som i korthet innebär att den som försuttit en frist som patentmyndigheten bestämt i ett ärende om patentansökan eller patent kan begära utsträckt tid. I så fall skall, beroende på vad staten föreskriver, en begäran om fristförlängning kunna göras antingen innan fristen löpt ut eller inom en viss tid därefter (minst två månader enligt regel 12.2 a PLT).

Av större betydelse är den obligatoriska bestämmelsen i artikel 11.2, där det anges att en patentsökande eller patenthavare som inte iakttagit en av patentmyndigheten bestämd frist skall ha rätt till fortsatt handläggning (continued processing) och, om så behövs, att få förlorade rättigheter återställda. Vad som skall kunna krävas är att begäran görs inom viss tid (enligt regel 12.2 b minst två månader från utgången av den ursprungliga fristen) och att de försummade åtgärderna vidtas inom samma tid.

Bestämmelsen i artikel 11.2 om ovillkorlig rätt till fortsatt handläggning kan framstå som långtgående. I realiteten gäller dock väsentliga inskränkningar.

För det första är bestämmelsen obligatorisk bara i fråga om frister som ”bestämts av patentmyndigheten” (time limits fixed by the

Office). Det betyder att ingen fördragsstat har skyldighet att medge fortsatt handläggning när längden för den frist som åsidosatts har lagts fast i författning. Den rätt som annars skulle följa av artikel 11.2 kan alltså sättas ur spel genom generellt tillämpliga föreskrifter om skyldighet för patentmyndigheten att i förelägganden sätta ut ett givet antal veckor eller månader. En särskild fråga är om uttrycket ”time limits fixed by the Office” omfattar också det fall att patentmyndigheten, på grundval av normgivningsbemyndigande i lag eller förordning, utfärdat föreskrifter om standardfrister i en egen författningssamling. I Sverige har PRV med stöd av bemyndigande i 30 § patentkungörelsen meddelat sådana föreskrifter i 46-54 §§ av de patentbestämmelser som

publicerats i verkets författningssamling (PRVFS 1997:1, P:32). Frågan om vilken status sådan sekundärnormgivning skall anses ha berördes i de diskussioner som föregick diplomatkonferensen om PLT. Något slutgiltigt ställningstagande gjordes dock inte. PLTbestämmelsen har emellertid utformats för att ge sökande och patenthavare skydd mot rättsförluster i situationer när patentmyndigheten diskretionärt bestämt en frist. I den mån tidsfristens längd entydigt framgår av en författning och på så sätt är förutsebar, finns inte lika starka motiv för att värna användarintresset. Därför kan antas att ju större utrymme som patentmyndigheten förbehållit sig att i enskilda fall avvika från föreskrivna standardfrister (”särskilda skäl” etc.), desto större är presumtionen för att artikel 11.2 är tillämplig.

För det andra har i artikel 11.3 angivits att rätten till fortsatt handläggning inte är obligatorisk avseende tidsfrister av visst angivet slag. De tillåtna undantagen framgår av regel 12.5. Särskilt kan nämnas att ingen fördragsstat skall behöva medge fortsatt handläggning när den frist som åsidosatts hänför sig till överklagnings- eller tvåpartsförfaranden. Fristlättnader i invändningsärenden kan alltså generellt undantas. Inte heller är artikel 11.2 obligatoriskt tillämplig på vare sig prioritetsfrister eller frister för betalning av årsavgifter.

För det tredje kan anmärkas att rätten till fortsatt handläggning sällan har reell betydelse i andra fall än då åsidosättandet av tidsfristen resulterat i en viss negativ påföljd. Det kan vara fråga om att ansökan avskrivits (jfr för svenskt vidkommande 15 § PL och 29 a § PK) eller avslagits, eller att rätten att yttra sig över ett föreläggande prekluderats.

5.4.3. Bestämmelser i EPC om fortsatt handläggning

Artikel 121 EPC 1973 innehåller en bestämmelse med innebörd att en sökande som underlåtit att iaktta en tidsfrist gentemot EPO har rätt att begära fortsatt handläggning (further processing), om fristförsummelsen har lett till att ansökan avskrivits eller avslagits. I realiteten är det således fråga om att få en avslutad handläggning återupptagen.

En tämligen radikal ändring av artikel 121 har gjorts i EPC 2000. Tillämpningsområdet för bestämmelsen om rätt till fortsatt handläggning har väsentligt vidgats, så att det framöver skall vara

möjligt att begära och få handläggningen återupptagen inte bara då en viss rättsföljd inträtt, utan beträffande i princip alla frister som försuttits. Den ändrade bestämmelsen är tillämplig såväl på frister, vars längd är fastlagd i en artikel eller en regel, som på frister som diskretionärt bestämts av EPO. Vissa undantag har dock föreskrivits (se artikel 121.4 och regel 85a.2 EPC 2000).

Nyordningen i artikel 121 EPC är inspirerad av artikel 12.2 PLT men går som framgått avsevärt längre än vad PLT:s minimibestämmelse förutsätter. Ett uttalat syfte med ändringen i EPCartikeln är att förenkla förfarandet för både användarna och EPO. I och med att fortsatt handläggning skall kunna medges utan omgång – någon prövning av om giltig ursäkt för fristförsummelsen funnits förutsätts ju inte i dessa fall – skall de mer administrativt tyngande ärendena om återställande av försutten tid enligt artikel 122 EPC kunna reduceras till antalet. I regel 85b.3 EPC 2000 har nämligen angetts att återställande av försutten tid skall vara uteslutet i fråga om frister för vilka fortsatt handläggning enligt artikel 121 står (eller har stått) till buds. Den extraordinära möjligheten till restitutio in integrum kommer alltså att inskränkas till att gälla ett fåtal fristtyper.

5.4.4. Överväganden och förslag

Bestämmelsen i artikel 11.2 PLT bör inte föranleda några ändringar i PL.

Vår genomgång av artikel 11.2 PLT om rätt till fortsatt handläggning vid fristförsummelse har lett till bedömningen att några ändringar i den svenska patentlagens bestämmelser inte är oundgängliga. Skälet är att de frister som kommer i fråga antingen redan omfattas av en rätt till återupptagande (se särskilt 15 § PL och 29 a § PK beträffande frister vid föreläggande om komplettering eller yttrande), eller är tidsbestämda i lagen (exempelvis 19 § PL om frist för betalning av meddelandeavgift), eller är sådana som får undantas från tillämpning av PLT-bestämmelsen (exempelvis 24 § PL om frister för yttranden i invändningsärenden).

Trots denna bedömning har vi övervägt om det inte kunde finnas skäl att införa en generell rätt till fortsatt handläggning vid fristförsummelse. Det främsta skälet skulle vara att en sådan ordning

införts i EPC 2000. Vår utgångspunkt har här som i övrigt varit att svensk patentlagstiftning så långt möjligt bör följa EPC. Ett ytterligare skäl kunde vara att minska antalet ärenden om återställande av försutten tid enligt 72 §. En ordning som innebär att den extraordinära proceduren för återinsättande i förlorade rättigheter kan undvikas, till förmån för en ovillkorlig automatisk rätt till fortsatt handläggning, framstår i sig som tilltalande.

Utredningen har därför tagit fram ett utkast till en ny paragraf med bestämmelser avsedda att motsvara innehållet i artikel 121 och regel 85a EPC 2000. Tanken har varit att bestämmelsen skulle få sin placering omedelbart före 72 § PL och att dispositionen i EPC således skulle följas. En sådan nyordning skulle motivera vissa följdändringar i PL. De särskilda bestämmelserna i 15 och 19 §§ PL om rätt till återupptagande skulle utgå. Och för att fristerna för begäran om fortsatt handläggning skulle hållas enhetliga, skulle den gällande fristen i 15 § behöva kortas från fyra till två månader.

Lagutkastet har diskuterats vid nordiska överläggningar. Reaktionerna har varit negativa. Från både Danmark och Finland har uttalats att man inte ser tillräckliga skäl för en så genomgripande lagändring.

Denna inställning hos de övriga nordiska länderna får i och för sig anses rimlig. Under förberedelserna av diplomatkonferensen om PLT gav också den svenska delegationen uttryck för betänkligheter mot att avsevärt vidga utrymmet för fortsatt handläggning. Förslagets grundläggande syfte ifrågasattes inte. Sverige ansåg det väl befogat att skapa regelmekanismer som skulle skydda patentsökande mot oförutsedda rättsförluster. Men det ifrågasattes om inte sökandeperspektivet alltför mycket framhävts på tredjemansintressenas bekostnad. Risker för utdragen handläggning och för onödiga administrativa bördor påtalades. Särskilt hänvisades till bestämmelserna i 7 § förvaltningslagen, där det anges att ärenden skall handläggas så enkelt, snabbt och billigt som möjligt utan att säkerheten eftersätts. Det kunde också, enligt den svenska delegationens mening, befaras att förelagda frister mer eller mindre slentrianmässigt skulle åsidosättas, om en generell möjlighet att ”köpa sig” förlängning öppnades. Sverige fick dock inte tillräckligt stöd när större återhållsamhet förordades. Slutsatsen blev ändå att PLT-bestämmelserna kunde accepteras, eftersom de för svensk del inte innebar ovillkorliga krav på några lagändringar i sak.

Förslaget att i PLT skriva in bestämmelser om rätt till fortsatt handläggning tog i första hand sikte på förhållanden i länder med

en mindre utvecklad förvaltningstradition. Några särskilda behov av att i detta hänseende stärka patentsökandenas ställning i de nordiska länderna framkom inte. I nordisk patentlagstiftning finns sedan länge lagregler om rätt till återupptagande i situationer där risken för oskäliga rättsförluster är särskilt påtaglig. Ett extra skyddsnät erbjuds dessutom genom möjligheten till återställande av försutten tid enligt 72 § PL. Dessa bestämmelser har i allmänhet setts som väl balanserade. När vi har övervägt att föreslå bestämmelser i överensstämmelse med artikel 121 EPC 2000, så har de sakliga skälen alltså inte varit tungt vägande. Grunden skulle vara att åstadkomma största möjliga harmonisering på europeiskt plan.

Vid utformning av en ny generell bestämmelse i PL om rätt till fortsatt handläggning har vi ställts inför lagtekniska svårigheter. Införandet av en ny lagregel med uniforma bestämmelser skulle som nämnts medföra att nuvarande bestämmelser i 15 och 19 §§ PL om rätt till återupptagande fick utmönstras. Vi har tvekat inför att på så sätt försvaga regeltransparensen. Återupptagandeinstitutet i 15 och 19 §§ PL är väl etablerat och av stor betydelse för användarna. Det skulle visserligen vara möjligt att i de båda lagrummen göra hänvisningar till den nya uppsamlingsbestämmelsen. Kvar står ändå den olägenhet som följer av att de materiella bestämmelserna om återupptagande flyttas från lagbestämmelser som rör ändamålet med fristen.

En ytterligare nackdel med ett generellt fristförlängningsförfarande är att detta med nödvändighet måste förses med rätt omfattande undantag (jfr regel 12.5 PLT och regel 85a.2 EPC 2000). Svårigheterna att tydliggöra det faktiska tillämpningsområdet blir därmed stora.

Till detta kommer att de frister som i dag gäller för begäran om återupptagande rimligen bör göras enhetliga, om reformen skall vara meningsfull. Det naturliga skulle då vara att välja den frist om två månader som skall gälla enligt regel 85a.1 EPC 2000, och som i sin tur är anpassad till minimikravet i regel 12.2 b PLT. I dag gäller enligt 19 § PL en tvåmånadersfrist för försenad betalning av meddelandeavgift. Fristen för begäran om återupptagande enligt 15 § PL är däremot fyra månader. Något tillräckligt starkt sakligt skäl för att till sökandenas nackdel korta den senare fristen med två månader finns knappast. En särregel som i ett specifikt fall medger en längre frist än standardfristen om två månader går å andra sidan emot intresset att tillskapa enkla, enhetliga bestämmelser.

De kvarstående skälen för en lagstiftning i överensstämmelse med artikel 121 EPC 2000 skulle då vara att åstadkomma en harmoniserad europeisk regelsystematik. Motståndet från övriga nordiska länder innebär att detta syfte inte går att uppnå. Med utgångspunkt i våra direktiv anser vi det väsentligt att den nordiska rättslikheten upprätthålls i fråga om rätten till återupptagen handläggning. Av dessa skäl, och då vi inte har erfarit några starka användarkrav på formell EPC-harmonisering i denna del, har vi valt att inte gå vidare med något sådant förslag.

Slutsatsen blir att artikel 11 PLT och artikel 121 EPC 2000 inte ger anledning till några ändringar i PL:s bestämmelser om rätt till återupptagen handläggning respektive rätt till försenad betalning i visst fall.

Av artikel 11.2 PLT följer att bestämmelsen skulle kunna bli tillämplig också på fristen för ingivande av översättningar av europeiska patentet. Vår uppfattning är dock att det av hänsyn till tredje mans intressen inte bör förekomma någon rätt till förlängd frist i detta fall. Det kan emellertid noteras att det i den lagbestämmelse som rör validering av europeiska patent (82 § PL) inte har angetts vilken frist som gäller för ingivande av översättningar. Fristen om tre månader framgår endast av 60 § PK. För att skapa en helt säker grund för att fristförlängning inte kan påkallas, bör lagstiftaren skriva in fristens längd i 82 § PL.

5.5. Återställande av förlorad rätt – artikel 12 och regel 13 PLT

5.5.1. Artikel 12 PLT

Artikel 12 PLT innehåller bestämmelser om under vilka förutsättningar den som till följd av fristförsummelse fått vidkännas en rättsförlust skall kunna få de förlorade rättigheterna återställda (restitutio in integrum). Till skillnad från artikel 11 är bestämmelserna här tillämpliga på frister i allmänhet, alltså oberoende av om de är föreskrivna direkt i författning eller har bestämts diskretionärt av patentmyndigheten. Rätten till återställande gäller inte med någon automatik utan förutsätter att sökanden kan prestera giltig ursäkt för sin fristförsummelse. I artikel 12.1 iv har detta uttryckts så att patentmyndigheten skall finna att tidsfristen försuttits trots att den omsorg som betingats av omständigheterna

(”due care”) har iakttagits eller, om lagstiftningen så medger, trots att dröjsmålet varit oavsiktligt. Innehållet i artikel 12 PLT svarar i stort mot 72 § PL.

Minimifrister för begäran om återställande har föreskrivits i regel 13.2 PLT. En begäran skall kunna göras under minst två månader från den dag då förfallet upphörde, dock får föreskrivas en längsta tid om 12 månader från utgången av den ursprungligen gällande fristen. Sökanden skall inom samma tid ha fullgjort vad som ålegat honom. Även i detta hänseende råder överensstämmelse med 72 § PL.

På en särskild punkt avviker dock PLT-regeln från svensk rätt. Enligt 72 § andra stycket PL är bestämmelserna om återställande av försutten tid tillämpliga också i det fall årsavgifter för patent inte har betalats inom den frist som gäller enligt 41 § tredje stycket PL. I den bestämmelsen anges att en årsavgift får betalas, med viss förhöjning av beloppet, inom sex månader efter förfallodagen. Denna extra betalningsfrist har sin grund i en tvingande bestämmelse i artikel 5bis i Pariskonventionen. Vad gäller tillämpningen av 72 § PL på betalning av årsavgifter har en särskild frist föreskrivits för återställande av den tid som försuttits. En begäran skall här göras senast inom sex månader räknat från utgången av den utsträckta betalningsperiod som medges enligt 41 § tredje stycket. Konsekvensen blir således att sökanden eller patenthavaren för närvarande har sex månader på sig att betala årsavgiften, och därutöver ytterligare en frist om högst sex månader för att begära återställande av betalningsfristen.

Av regel 13.2 ii PLT framgår att en begäran om återställande av en frist för betalning av årsavgifter skall kunna göras inom en frist om minst 12 månader, räknat från utgången av fristen enligt artikel 5bis i Pariskonventionen. Denna för patenthavarna gynnsamma minimiregel nödvändiggör en ändring i 72 § PL. En motsvarande ändring har gjorts i EPC 2000, där bestämmelserna om återställandefrister för övrigt flyttats från artikel 122.2 till regel 85b.

Ändringar i 72 § aktualiseras också av bestämmelsen i artikel 13 PLT. Denna artikel, som bl.a. innehåller särskilda bestämmelser om återställande av prioritetsrätt, behandlas närmare i avsnitt 5.6 nedan.

5.5.2. Utredningens förslag

En ändring i 72 § PL bör göras så att den allmänt gällande maximifristen om 12 månader för begäran om återställande av försutten tid blir tillämplig också för betalning av årsavgifter. Tiden skall fortsatt räknas från utgången av den förlängda frist som anges i 41 § tredje stycket PL.

Skälen för den föreslagna ändringen har behandlats i avsnitt 5.5.1 ovan. Lagtekniskt innebär ändringen att paragrafens nuvarande andra stycke utgår.

5.6. Frågor om prioritetsrätt – artikel 13 PLT

5.6.1. Inledning

Rätten att vid ansökan om patent åberopa prioritet från en äldre ansökan är fastlagd i artikel 4 i Pariskonventionen. I Svensk rätt finns de grundläggande bestämmelserna i 6 § PL. Innebörden är att patent inte skall hindras av att uppfinningen angetts i en ansökan som upp till 12 månader tidigare gjorts i Sverige eller i något annat land som är anslutet till Parisunionen eller till Världshandelsorganisationen (WTO). När sådan prioritet kan utnyttjas, fingeras den senare ansökan vara gjord samtidigt med den tidigare. Utan tillgång till prioritetsinstitutet skulle den som önskade patentskydd i olika länder i princip ha varit tvungen att lämna in sina ansökningar vid exakt samma tidpunkt, detta för att inte träffas av nyhetshinder.

12-månadersfristen för rätten till prioritet har hittills ansetts vara absolut. Av 72 § tredje stycket PL framgår att det inte finns någon möjlighet att få fristen återställd ens på extraordinär väg.

Fram till år 2001 fanns kompletterande föreskrifter om prioritet i PK. I dessa bestämmelser, som regeringen utfärdat med stöd av ett bemyndigande i 6 § PL, angavs bl.a. inom vilken tid prioritet skulle begäras och vilka handlingar som skulle ges in. Merparten av dessa föreskrifter återfinns sedan den 1 januari 2001 i 6 a – 6 g §§ PL (jfr lagrådets yttrande i prop. 2000/01:13).

Enligt 6 a § PL skall sökanden begära prioritet inom tre månader från dagen för ansökan. I 6 b § anges att den som yrkat prioritet skall inom sexton månader från dagen för prioritetsbegäran ge in

dels ett bevis om den tidigare ingivningsdagen, dels en kopia av samma ansökan. Handlingarna skall vara verifierade av den myndighet som tagit emot den tidigare ansökan. Av 6 g § framgår att rätten till prioritet går förlorad om de nämnda formföreskrifterna inte iakttas.

Artikel 13 PLT innehåller bestämmelser om prioritet i tre avseenden. Enligt punkt 1 skall rättelse i eller tillägg av en prioritetsbegäran kunna göras inom viss tid. I regel 14.3 anges att fristen inte får vara kortare än den som enligt PCT gäller för ingivande av en prioritetsbegäran efter det att en internationell ansökan getts in. De åsyftade fristbestämmelserna finns i regel 26bis.1 PCT. Det anges där, förenklat uttryckt, att en frist för begäran om rättelse och tillägg inte får vara kortare än 4 månader från den internationella ingivningsdagen.

Punkt 2 av artikel 13 PLT får sägas vara den bestämmelse i fördraget som är mest genomgripande. Här öppnas nämligen en möjlighet för den som försummat att lämna in en patentansökan inom tolvmånadersfristen från en tidigare ingivningsdag att få prioritetsrätten återställd. Förutsättningen är att den senare ansökan ges in inom viss tid efter tolvmånadersfristens utgång.

Denna frist skall enligt regel 14.4 a vara minst två månader. En begäran om återställande av prioriteten skall ges in inom samma tid eller, om de tekniska förberedelserna för publicering av den senare ansökan har slutförts dessförinnan, fram till dess så skett (regel 14.4 b). För att prioriteten skall kunna återställas krävs slutligen att sökanden visar giltig ursäkt för dröjsmålet. Förutsättningarna för att begäran skall kunna bifallas är så till vida desamma som gäller för återställande enligt artikel 12 PLT.

Punkt 3 av artikel 12 PLT rör det fall att en kopia av en äldre ansökan inte ges in inom föreskriven tid och att dröjsmålet beror på att sökanden trots framställning inte fått ut handling från patentmyndigheten i fråga. Sökanden skall då under vissa förutsättningar kunna få rätten till prioritet återställd. Vad som krävs är att en begäran om detta ges in innan den ordinarie fristen för ingivande av kopian löpt ut. Denna frist skall enligt regel 4.1 vara minst 16 månader från ingivningsdagen för den tidigaste prioritetsgrundande ansökan. Ett ytterligare villkor för återställande av prioritetsrätten är att patentmyndigheten finner utrett att en begäran om dokumentet har getts in till den behöriga patentmyndigheten inom 14 månader från tidigare ingivningsdag (regel 14.7).

Slutligen får krävas att den felande kopian ges in senast en månad efter det att sökanden fått del av den (regel 14.6 ii).

För prövning av framställningar enligt artikel 13 PLT skall patentmyndigheten kunna ta ut en särskild avgift (artikel 13.4).

5.6.2. Återställande av prioritet enligt artikel 13.2 PLT

5.6.2.1 Överväganden och förslag

I 72 § PL bör tillägg göras om att den som försummat prioritetsfristen om 12 månader har rätt att, under de förutsättningar som gäller för återställande av försutten tid, få prioritetsrätten återställd, förutsatt att patentansökan ges in inom två månader från prioritetsfristens utgång, och att begäran om återställande av prioriteten görs samt avgiften betalas inom samma tid.

I avsnitt 5.6.1 har vi redogjort för den rätt som enligt artikel 13.2 skall finnas för patentsökande att rädda en försutten 12-månadersfrist för åberopande av prioritet. Inom en tid som inte får vara kortare än två månader från 12-månadersfristens utgång (regel 14.4

a) skall sökanden kunna lämna in den nya ansökan. Vad som ytterligare krävs är att sökanden inom samma tid dels gör en begäran om prioritet, dels betalar en återställandeavgift, dels, på samma sätt som gäller för återställande av försutten tid i allmänhet, visar giltig ursäkt för sin fristförsummelse.

Bestämmelsen i artikel 13.2 om rätt till återställande av prioritet är ovillkorlig. Något utrymme för nationella lagstiftare att ifrågasätta det sakligt motiverade i att på detta sätt utsträcka den etablerade prioritetsfristen om 12 månader finns inte.

Ett svenskt genomförande av artikel 13.2 bör ske genom ändringar i 72 § PL. Närmare bestämt bör den nuvarande bestämmelsen i paragrafens tredje stycke, som undantar tillämpning av återställandeinstitutet på prioritetsfristen, tas bort. I ett nytt andra stycke (jfr avsnitt 5.5.2 om utmönstring av nuvarande andra stycke) bör anges att sökanden har möjlighet att ge in en ansökan viss tid efter 12-månadersfristens utgång och samtidigt begära återställande av prioriteten. Något skäl för att bestämma denna frist till längre tid än den i regel 14.4 PLT föreskrivna minimifristen om två månader finns enligt vår mening inte.

5.6.3. Återställande av prioritet enligt artikel 13.3 PLT

5.6.3.1 Överväganden och förslag

Någon särbestämmelse i PL om att en sökande som försuttit fristen för ingivande av prioritetsdokument kan behålla rätten till prioritet, om underlåtenheten beror på att sökanden trots framställning till behörig myndighet inte fått del av dokumenten i tid, bör inte införas. Bestämmelsen i artikel 13.3 PLT får anses tillgodosedd genom möjligheten att begära återställande av försutten tid enligt 72 § första stycket PL.

I ett nytt andra stycke i 6 b § PL bör anges att sökanden inte behöver ge in ett prioritetsbevis eller en kopia av en prioritetsgrundande ansökan, om den äldre ansökan getts in till PRV.

Sist i avsnitt 5.6.1 ovan har vi redogjort för innebörden av bestämmelsen i artikel 13.3 PLT. Vad som där avses är den situationen att sökanden, trots begäran hos behörig myndighet, inte fått tillgång till en kopia av en prioritetsgrundande äldre ansökan, och därför inte kunnat lämna in kopian inom föreskriven tid. Sökanden skall i sådant fall ändå kunna behålla sin rätt till prioritet, förutsatt att han begär det hos patentmyndigheten innan den ordinarie ingivningsfristen löpt ut. Denna frist är enligt 6 b § PL 16 månader från den dag från vilken prioritet begärs. Fristen motsvarar vad som minst skall gälla enligt regel 4.1 PLT (jfr hänvisning till artikel 6.5 i artikel 13.3 ii PLT).

Vi har övervägt om en särskild bestämmelse i PL, närmast i 6 b §, skulle vara motiverad för att tydliggöra svensk efterlevnad av artikel 13.3. Vår bedömning har dock blivit att det inte är nödvändigt att tynga lagtexten med en sådan särregel. Det förekommer inte sällan att patentsökande med stöd av 72 § PL begär återställande av försutten tid av det skälet att prioritetsdokument inte tillräckligt snabbt lämnats ut av en utländsk myndighet. En sådan begäran bifalls också regelmässigt om det framkommer att sökanden gjort vad som rimligen kan krävas för att i tid få ut handlingarna. Eftersom de frister och förutsättningar som gäller för återställande enligt 72 § PL inte är mindre generösa än vad som föreskrivs i de aktuella PLT-bestämmelserna, anser vi att någon särbestämmelse i PL inte behövs.

Enligt regel 4.3 PLT skall ingen fördragsstat få kräva att sökanden ger in en kopia av en äldre ansökan eller ett prioritetsbevis, om den prioritetsgrundande ansökan har getts in till den egna patentmyndigheten eller om ansökan annars är tillgänglig för myndigheten från en databas (”digitalt bibliotek”) som myndigheten godtar för ändamålet. Skyldigheten att dispensera från ingivningskrav i det fall den äldre ansökan härrör från samma myndighet är alltså absolut. I 32 § andra stycket av de patentbestämmelser (PRVFS 2000:7, P:43) som PRV utfärdat med stöd av bemyndiganden i 6 f § PL och 12 § PK anges att bevis och kopia inte behöver ges in bl.a. i det fall prioritet åberopas från en svensk patentansökan. Med hänsyn till prioritetsbestämmelsernas betydelse för sökandena bör enligt vår mening undantaget framgå direkt av lagtexten. Ett tillägg bör göras i 6 b § PL. Vad däremot gäller undantaget för handlingar rörande ansökningar som i övrigt är digitalt tillgängliga, har fördragsstaterna och deras myndigheter viss frihet att bestämma vilka databaser som sökanden med befriande verkan skall kunna hänvisa till. Här kan enligt vår uppfattning frågan om dispens lämpligen regleras i sekundärlagstiftning, med stöd av nuvarande bemyndigande i 12 § PK.

5.6.4. Rättelse i en prioritetsbegäran eller åberopande av ytterligare prioritet (artikel 13.1 PLT)

5.6.4.1 Överväganden och förslag

Bestämmelserna i 6 a § PL bör ändras så att en prioritetsbegäran får göras inom 16 månader från ingivningsdagen för den prioritetsgrundande ansökan, förutsatt att sökanden inte begärt tidigt offentliggörande enligt 22 § tredje stycket PL. Inom samma tid och under samma förutsättningar skall sökanden ha rätt att göra ändring i en prioritetsbegäran.

Enligt 6 a § PL skall en sökande begära prioritet inom tre månader från den dag då ansökan gjordes eller skall anses gjord (jfr 14 § PL som behandlats i avsnitt 5.3.5 ovan). Samtidigt skall uppgifter lämnas om var och när den åberopade ansökan gjordes. En prioritetsbegäran skall således tillsammans med föreskrivna uppgifter ges in senast femton månader från ingivningsdagen för den

prioritetsgrundande ansökan. Av paragrafens andra stycke framgår att en prioritetsbegäran för en PCT-ansökan skall göras inom fyra månader från den internationella ingivningsdagen. För en sådan ansökan är det tillräckligt att uppgifter om den äldre ansökan lämnas inom sexton månader från prioritetsdagen.

Bestämmelserna i 6 a § PL om prioritetsbegäran för en internationell ansökan har sin grund i regel 4.10 PCT, där fristkraven dock inte alldeles tydligt framgår. Sedan den 1 januari 2000 gäller en ändrad lydelse av denna bestämmelse. Vid samma tidpunkt trädde en ny PCT-regel 26bis i kraft, enligt vilken rättelse eller tillägg beträffande åberopande av prioritet får göras inom fyra månader från den internationella ingivningsdagen. Fristen kan dock under vissa omständigheter vara 16 månader från prioritetsdagen.

Några bestämmelser om vid vilken tidpunkt en prioritetsbegäran skall göras finns inte i PLT. Som framgått av avsnitt 5.6.1 gäller dock enligt artikel 13.1 PLT en skyldighet för fördragsstaterna att tillåta rättelse i en åberopad prioritet eller tillägg av ytterligare en begäran om prioritet, förutsatt att detta görs inom viss tid. I regel 14.3 anges att tidsfristen för en sådan begäran inte får vara kortare än den frist som enligt PCT gäller för prioritetsbegäran. Till följd av den koppling som här gjorts till regel 26bis PCT gäller en rätt för sökanden att göra rättelse eller tillägg i en prioritetsbegäran under minst fyra månader från ingivningsdagen. Dock får, enligt regel 14.1 PLT, en begäran om rättelse eller tillägg vägras, om sökanden begärt förtida publicering av ansökan.

Bestämmelserna i PCT om prioritetsbegäran är för närvarande föremål för ytterligare översyn. Med tämligen god säkerhet kan förutses att ändringsarbetet kommer att resultera i ny regeltext som tydliggör att en första prioritetsbegäran kan anstå till 16 månader efter prioritetsdagen. Även om det ännu inte går att säga när den ändrade PCT-regeln kommer att bli gällande, kan det i vårt arbete finnas skäl att förbereda en anpassning av den svenska lagtexten. Därigenom skulle uppnås att bestämmelserna i PL om prioritetsbegäran blir uniforma för nationella och internationella ansökningar.

För en sådan enhetlig, förenklad, reglering finns ytterligare sakskäl. Redan den möjlighet till rättelse och tillägg som skall gälla enligt artikel 13.1 och regel 14.3 PLT innebär att en i princip helt ny prioritetsbegäran kan göras inom sextonmånadersfristen. Det kan då ifrågasättas om det är meningsfullt att upprätthålla krav på en kortare frist för att ge in en första prioritetsbegäran, som efter

hand kan modifieras väsentligt. Här kan noteras den ändring som gjorts i EPC. Enligt regel 38.2 EPC 1973 gäller att ”The date and State of the previous filing must be stated on filing the European patent application”. I samma regel 38.2 EPC 2000 anges att “The declaration of priority shall preferably be made on filing the European patent application. It may still be made or corrected within sixteen months from the earliest priority date claimed.”

Vår diskussion har mynnat ut i bedömningen att bestämmelsen i 6 a § bör ändras i linje med regel 38.2 EPC 2000, så att en prioritetsbegäran kan göras när som helst inom en tid av 16 månader från ingivningsdagen för den prioritetsgrundande ansökan. Inom samma tid skall det, med den inskränkning som följer av regel 14.1 PLT, finnas möjlighet att göra ändring i en gjord begäran. En ändring som nu förordats innebär att särbestämmelsen om PCTansökningar i andra stycket kan tas bort, dock med ikraftträdande först sedan den planerade ändringen i PCT blivit gällande.

Enligt artikel 13.4 PLT skall en avgift kunna tas ut bl.a. i det fall en begäran om rättelse eller tillägg av prioritetsbegäran görs. Vi har valt att avstå från att föreslå någon sådan avgift för svenskt vidkommande. Det främsta skälet för vårt ställningstagande har varit att något motsvarande avgiftskrav inte föreskrivits i EPC 2000.

6. Anpassning till ändringar i PCT och dess tillämpningsföreskrifter

6.1. Inledning

Som redogjorts för i avsnitt 2.4.3 antogs patentsamarbetskonventionen (Patent Cooperation Treaty; PCT) vid en diplomatisk konferens i Washington år 1970. Till konventionen, som trädde i kraft år 1978, är i dag över 100 stater i alla världsdelar anslutna.

Under senare år har konventionen, genom beslut av PCT:s generalförsamling, ändrats vid ett tillfälle och tillämpningsföreskrifterna vid två tillfällen. I mars 2000 gjordes ändringar i tilllämpningsföreskrifterna, som trädde i kraft den 1 mars 2001 (PCT/A/28/5). En av dessa ändringar syftar till en förenkling av formaliakrav i de fall den som gör en internationell patentansökan är en annan än uppfinnaren. Innebörden är att det inte rutinmässigt skall ställas krav på sökanden att han eller hon styrker sin rätt till uppfinningen i vidare mån än genom en ensidig deklaration eller förklaring om rättsövergången (regel 4.17 m. fl.).

I oktober 2001 beslutades ändringar i både PCT och dess tillämpningsföreskrifter. Ändringarna, som trädde i kraft den 1 april 2002 (PCT/A/30/7), avsåg bl.a. tidsfristen för att fullfölja en internationell ansökan nationellt (artikel 22).

I den mån lagstiftningen i en konventionsstat inte överensstämmer med PCT eller dess tillämpningsföreskrifter efter ikraftträdandet av de ovan nämnda ändringarna kan, enligt särskilda övergångsbestämmelser, den statens patentmyndighet anmäla detta till WIPO:s internationella byrå, med effekt att den ändrade versionen inte blir gällande för staten förrän nödvändiga nationella lagändringar gjorts. Sverige har gjort en sådan anmälan såvitt avser ändringarna både från år 2000 och år 2001.

I utredningsuppdraget ingår att lämna förslag till de lagändringar som kan behövas med anledning av de ändringar som under de senaste åren gjorts i PCT och dess tillämpningsföreskrifter samt även de ändringar som kan komma att göras under år 2002.

6.2. Tidsfrist att fullfölja en internationell patentansökan

6.2.1. Nuvarande bestämmelser

Genom PCT har införts en möjlighet att söka patent i flera av de anslutna länderna. Detta sker genom att en enda internationell patentansökan ges in till en nationell patentmyndighet eller till en internationell organisation som är behörig att ta emot sådana ansökningar (bl.a. EPO och WIPO). Den mottagande myndigheten kontrollerar att vissa formella krav är uppfyllda, varefter ansökningen tilldelas en internationell ingivningsdag. Därefter blir ansökningen föremål för en nyhetsundersökning av en internationell nyhetsgranskningsmyndighet (International Searching Authority; ISA) som särskilt bemyndigats för uppgiften. I Europa tjänstgör förutom EPO den spanska patentmyndigheten och PRV som ISA. Nyhetsgranskningen resulterar i en rapport som sökanden skall få del av innan ansökan tillsammans med granskningsrapporten offentliggörs. På grundval av ISA-rapporten kan sökanden sedan ta ställning till om ansökningen skall fullföljas i alla eller vissa av de stater som designerats i ansökningen. PCT ger även en sökande möjlighet att få en internationell förberedande patenterbarhetsbedömning gjord av en internationell myndighet med sådan behörighet (International Preliminary Examining Authority; IPEA). Syftet med denna patenterbarhetsbedömning, som i Europa också exklusivt görs av EPO, PRV och det spanska patentverket, är att tillhandahålla sökanden ett preliminärt, icke bindande, utlåtande om huruvida den uppfinning för vilken skydd söks framstår som ny, har uppfinningshöjd och kan tillgodogöras industriellt (artikel 33). Ett sådant utlåtande finns i de flesta fall tillgängligt ca 28 månader efter den internationella ansökningens ingivningsdag (eller prioritetsdag). Den slutliga prövningen av om patent kan meddelas för en viss designerad stat görs av den myndighet som är behörig att fatta beslut med verkan för staten i fråga, i allmänhet respektive nationella patentmyndighet eller EPO. Prövningen förutsätter att ansökningen fullföljts i viss ordning.

Grundläggande bestämmelser om fullföljd i Sverige av en internationell patentansökan enligt PCT finns i 31 § PL. Dessa bestämmelser svarar mot dels artikel 22 PCT i dess lydelse före den ändring som beslutats i oktober 2001, dels artikel 39 PCT och innebär följande. Om sökanden önskar fullfölja sin internationella

ansökan i Sverige skall han göra detta genom att inom 20 månader från den internationella ingivningsdagen (eller prioritetsdagen) ge in en översättning av ansökningen (om denna inte är avfattad på svenska) samt betala fastställd avgift. Har sökanden utnyttjat möjligheten att begära en internationell förberedande patenterbarhetsbedömning och har han dessutom inom 19 månader från ingivningsdagen (eller prioritetsdagen) avgett en förklaring att han avser att använda resultatet av denna prövning vid ansökan om patent i Sverige, förlängs fristen till 30 månader från nämnda dag. Har sökanden begärt internationell förberedande patenterbarhetsbedömning senare än 19 månader från ingivningsdagen (eller prioritetsdagen) är han inte berättigad till den förlängda fullföljdsfristen utan måste fullfölja ansökan inom 20 månader från ingivningsdagen (eller prioritetsdagen). Detsamma gäller, enligt 31 § andra stycket PL, i de fall en sådan ansökan visserligen gjorts inom 19-månadersfristen men sökanden först därefter anmäler till patentmyndigheten att han ämnar använda resultatet från patenterbarhetsbedömningen vid ansökan om patent i Sverige.

6.2.2. Ändring i PCT angående tidsfrist för nationell fullföljd

Genom beslut den 3 oktober 2001 ändrades tidsfristen för fullföljd av en internationell patentansökan i artikel 22 PCT. Artikeländringen, som har trätt i kraft den 1 april 2002, innebär att fristen för fullföljd av en internationell patentansökan som endast varit föremål för en nyhetsgranskning förlängs till minst 30 månader. Någon ändring av artikel 39 PCT, som behandlar fullföljdsfrister m.m. i de fall ansökan varit föremål för en internationell förberedande patenterbarhetsbedömning, har inte skett. Detta innebär således att fristen för fullföljd av en internationell patentansökan är 30 månader, oavsett om denna varit föremål för en internationell förberedande patenterbarhetsbedömning eller inte. Den 19-månadersperiod som tidigare var knuten till ansökan om patenterbarhetsbedömningen hänförde sig endast till förutsättningarna för att komma i åtnjutande av den längre fullföljdsfristen om 30 månader (jfr artikel 39). I dag har således, genom ändringen av artikel 22, denna bestämmelse spelat ut sin roll, eftersom fullföljdsfristerna enligt de båda artiklarna är desamma.

PCT ger respektive fördragsstat möjlighet att bestämma en längre fullföljdsfrist än 30 månader (artikel 22.3 och 39.1 b). Många

konventionsstater tillämpar i dag en fullföljdsfrist om 31 månader i de fall sökanden inom 19 månader från den internationella ingivningsdagen (eller prioritetsdagen) begärt att ansökan skall underkastas en internationell förberedande patenterbarhetsbedömning. Om någon sådan prövning inte har begärts, är tidsfristen för fullföljd i flertalet av medlemsländerna i stället 30 månader. För fullföljd till EPO av s.k. PCT-ansökningar är emellertid tidsfristen även i dessa fall 31 månader (jfr regel 107 i de nu gällande tillämpningsföreskrifterna till EPC). Här kan anmärkas att ca hälften av de av EPO år 2001 meddelade europeiska patenten härrörde från internationella patentansökningar, s.k. euro-PCT-ansökningar.

Syftet med dessa förlängda frister har sannolikt varit flerfaldigt. EPO, som är den myndighet som behandlar flest internationella ansökningar, har under flera år haft en ansträngd arbetssituation som bl.a. gjort det svårt att iaktta de tidsfrister som gäller för myndighetens verksamhet. Det har antagits att många sökande valt att begära internationell förberedande patenterbarhetsbedömning huvudsakligen, eller kanske rent av uteslutande, för att få mer tid att överväga om fullföljd skall ske. Det faktiska behovet av en patenterbarhetsbedömning i detta skede skulle alltså inte vara så stort som mängden framställningar hittills antytt. Genom att förlänga fristen för fullföljd från 20 till 31 månader, utan att detta förutsätter att sökanden begärt internationell förberedande patenterbarhetsbedömning, har man från EPO:s sida räknat med att bli avlastad en betydande mängd resurskrävande arbete som inte är betingat av rationella hänsyn. Med en sådan enhetlig tidsfrist finns det med andra ord inte längre någon anledning för sökande att ”köpa sig tid” med en begäran om patenterbarhetsbedömning Dock torde det fortfarande vara så att många sökande begär internationell förberedande patenterbarhetsbedömning för det avsedda syftet, nämligen att få ett bättre underlag för bedömning av om ansökningen skall föras in i nationell eller regional fas eller inte samt även för ett slutligt ställningstagande beträffande frågan vilka länder som patentansökningen skall fullföljas i.

6.2.3. Överväganden och förslag

Tidsfristen för fullföljd av en internationell patentansökan förlängs till 31 månader från den internationella ingivningsdagen (eller prioritetsdagen). Denna frist skall gälla oavsett om sökanden har begärt internationell patenterbarhetsbedömning inom 19 månader eller inte.

Som tidigare nämnts har bestämmelserna om tidsfrist för fullföljd av en internationell patentansökan ändrats i PCT från hittillsvarande 20, alternativt 30, månader till en enhetlig frist om minst 30 månader, som gäller oberoende av om internationell förberedande patenterbarhetsbedömning begärts eller inte. Det är givetvis väsentligt att beslutade ändringar i PCT får genomslag i samtliga fördragsstater. Det globala PCT-systemets framgång bygger på förekomsten av likformiga regler. Den nu aktuella förenklingen får också till effekt dels ett mer transparent regelverk, dels en i och för sig välkommen rationalisering av procedurerna hos PCT-myndigheterna. Reformen är sakligt motiverad, så till vida att den ger sökandena större rådrum och därmed ökat handlingsutrymme.

Med en förlängd fullföljdsfrist följer dock inte bara fördelar. En konsekvens blir att tredje man i många fall måste vänta längre på besked om huruvida sökanden kommer att fullfölja sin ansökan eller inte. Med viss rätt kan alltså hävdas att en fristförskjutning gynnar sökandena på tredjemansintressets bekostnad.

För Sverige har PCT-systemet kommit att få stor betydelse, inte minst till följd av PRV:s särställning som ISA och IPEA. Sveriges starka PCT-engagemang ger naturligtvis en utomordentligt stark presumtion för att beslutade ändringar i regelverket lojalt och utan dröjsmål skall genomföras i vår nationella lagstiftning, låt vara att som i detta fall också vissa negativa effekter kan förutses. Trots de nackdelar som en rationalisering av fullföljdsförfarandet kan tänkas få för tredje man föreslår vi att 31-33 §§patentlagen anpassas till de ändringar som gjorts i PCT.

En kvarstående fråga är om Sverige bör utnyttja den möjlighet som ges till en ytterligare utvidgning av fullföljdsfristen. Som nämnts tillämpar EPO en fullföljdsfrist om 31 månader från ingivningsdagen (eller prioritetsdagen) oavsett om ansökningen varit föremål för en internationell förberedande patenterbarhetsbedömning eller inte. I de nordiska överläggningarna har, bl.a. från

finsk sida, påtalats att detta förhållande visat sig vara till nackdel för en del sökande. I Finland där fristen för fullföljd är 30 månader har sökandena felaktigt utgått från att samma frist för fullföljd gällt där som vid fullföljd till regional fas. Olika långa tidsfrister kan således medföra en risk för rättsförluster. Finland avser därför att införa en fullföljdsfrist om 31 månader. De övriga nordiska länderna har preliminärt uttalat sympati för en sådan samordning.

För utredningen är det en naturlig utgångspunkt att den ordning som gäller för EPO bör vara vägledande då ändringar av patentlagstiftningen aktualiseras. Den omständigheten att övriga nordiska länder tycks vara inställda på att gå över till den fullföljdsfrist som gäller enligt regel 107 EPC talar ytterligare för att Sverige bör välja samma lösning. Därför bör – passande nog i 31§ PL – föreskrivas en frist om 31 månader för fullföljd av en internationell ansökan.

6.3. Beviskrav i fråga om rätt till en uppfinning

6.3.1. Nuvarande bestämmelser

I 8 § PL anges vad en patentansökan skall innehålla. Paragrafen gäller primärt för nationella ansökningar men är, till följd av en hänvisning i 33 §, tillämplig även för internationella ansökningar som fullföljts i Sverige.

Av 1 § PL följer att det är den som gjort en uppfinning som i princip har rätt att få patent. Endast fysiska personer kan stå som uppfinnare enligt patentlagen men givetvis kan såväl juridiska som fysiska personer förvärva rätten till en uppfinning och därmed även rätten att erhålla patent. I 8 § fjärde stycket PL föreskrivs att en ansökan skall innehålla uppgift om uppfinnarens namn. I samma stycke anges att en sökande, för det fall han inte också är uppfinnare, skall styrka sin rätt till uppfinningen. Detta sker vanligtvis genom att en skriftlig överlåtelsehandling företes för patentmyndigheten. Har rätten uppkommit genom ett universalfång, dvs. genom arv, testamente eller bodelning, kan rätten i stället styrkas genom att en arvskiftes- eller en bodelningshandling ges in till PRV. I vissa fall är en arbetsgivare berättigad att inträda i rätten till en uppfinning som gjorts av en anställd; jfr lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar. I dessa fall undertecknar oftast den anställde en överlåtelsehandling. Skulle han vägra att göra detta, torde arbetsgivaren bli tvungen att söka utverka

domstols dom i frågan. Även i övrigt kan givetvis rätten till en uppfinning styrkas genom en lagakraftvunnen dom.

Frågan om vad som enligt svensk lag skall krävas i fråga om utredning angående sökandens rätt till en uppfinning var föremål för diskussion i det utredningsarbete som föregick Sveriges anslutning till EPC. Till skillnad från svensk rätt uppställer EPC inget krav på att en sökande skall styrka sin rätt till uppfinningen när patent söks. Enligt artikel 81 EPC är det tillfyllest att sökanden i ansökningen uppger (”designates”) uppfinnaren och därvid lämnar en redogörelse (”statement”) som ger upplysning om hur sökanden förvärvat rätten till uppfinningen (”indicating the origin of the right to the European patent”). Enligt regel 17.3 EPC skall EPO obligatoriskt underrätta en uppfinnare som uppgetts i en ansökan gjord av någon annan. Dock kan varken sökanden eller uppfinnaren åberopa (”invoke”) det förhållandet att EPO försummat att göra underrättelsen eller att denna innehåller felaktigheter (regel 17.4 EPC).

I prop. 1977/78:1 s. 218 f. uttalades att svensk lagstiftning, som då liksom nu föreskrev att sökanden i dessa fall skulle styrka sin rätt till uppfinningen, var förmånligare för uppfinnaren än EPC. Detta var också huvudorsaken till att man valde att bibehålla det krav på bevisning som dittills gällt och som alltså fortfarande gäller för såväl nationella som internationella patentansökningar.

6.3.2. Ändringar i samarbetskonventionens tillämpningsföreskrifter angående sökandens rätt till en uppfinning

PCT har inte tidigare innehållit någon bestämmelse som reglerar vad som från myndighetens sida får krävas av en sökande i de fall denne inte också är uppfinnare till den patentsökta uppfinningen. Det har överlämnats åt respektive nationell lag att uppställa krav i detta avseende. Sverige har, som tidigare nämnts, föreskrivit att sökanden skall styrka sin rätt till uppfinningen i dessa fall. Denna prövning görs således först i samband med att den internationella patentansökningen fullföljts hit.

PCT är direkt tillämplig på internationella ansökningar. Genom en hänvisning i PLT blir emellertid PCT styrande också för vad som kan krävas i fråga om nationella ansökningar. Enligt artikel 6.1.ii PLT får nämligen en till den konventionen ansluten stat inte i

fråga om en ansökans form och innehåll ställa krav som går utöver vad som enligt PCT gäller för en internationell ansökan.

Som ett led i strävanden att underlätta ansökningsförfarandet har PCT:s generalförsamling i mars 2001 beslutat om ändringar i PCTregelverket, som innebär begränsning av bl.a. möjligheterna att kräva bevisning om sökandens rätt till uppfinningen. Ändringarna innebär följande. Enligt regel 4.17 i tillämpningsföreskrifterna till PCT kan en sökande i ansökningen avge en på visst sätt utformad förklaring (”declaration”) angående sökandens rätt att söka och erhålla patent. Om förklaringen ordagrant avfattats i enlighet med ett formulär som anges i handläggningsordningen (”Administrative Instructions”) får, enligt regel 51bis.2.a.ii, en fördragsslutande stat inte rutinmässigt kräva ytterligare bevisning. Det står varje land fritt att lagtekniskt lösa denna fråga, dock under förutsättning att den rättsliga innebörden blir densamma, eller i vart fall inte strängare för en sökande än vad regleringen i PCT är. Någon skyldighet för medlemsländerna att använda sig av just de formuleringar som föreskrivits i PCT:s handläggningsordning föreligger emellertid inte. Däremot måste patentmyndigheten i en fördragsstat alltid godta en förklaring som utformats enligt handläggningsordningen. Endast i de fall en fördragsslutande stats patentmyndighet har skälig anledning att betvivla sökandens behörighet att söka patent på uppfinningen får myndigheten kräva att denne inger bevis till styrkande av sin rätt (jfr artikel 6 PLT samt artikel 51bis.2.a PCT: ”….the designated Office shall not, unless it may reasonably doubt the veracity…”).

6.3.3. Överväganden och förslag

Kravet på att sökanden skall styrka sin rätt till uppfinningen i de fall han inte är uppfinnaren tas bort. I stället införs en regel som för dessa situationer ålägger sökanden att i ansökningen uppge grunden för sin rätt till uppfinningen. Patentmyndigheten skall godta uppgiften om det inte finns särskild anledning att ifrågasätta dess riktighet. I sådant fall skall myndigheten kunna kräva att sökanden inger bevis till styrkande av sin rätt.

PRV skall sända underrättelse om ansökningen till den som uppgetts som uppfinnare om inte detta är uppenbart obehövligt.

Som tidigare nämnts har Sverige, som en följd av att bestämmelserna i patentlagen inte överensstämmer med de ändringar som gjorts i PCT och dess tillämpningsföreskrifter, anmält detta förhållande till WIPO:s internationella byrå, med effekt att den ändrade versionen inte blir gällande för Sverige förrän motsvarande ändring gjorts i patentlagen. Med hänsyn till den betydelse PCT har behöver det inte ifrågasättas att Sverige skall anpassa sin lagstiftning till det reviderade PCT-regelverket. Därmed står det klart att Sverige inte kan bibehålla nuvarande ovillkorliga krav på att sökanden skall styrka sin rätt till uppfinningen i de fall han inte också är uppfinnare.

Frågan blir då hur mycket de svenska reglerna bör mjukas upp vad gäller sökandens skyldighet att närmare ange sin rätt till uppfinningen i de fall denne inte också är uppfinnare.

Som nämnts har den svenske lagstiftaren tidigare bedömt det väsentligt att sökandens rätt till uppfinningen dokumenteras i ansökningsärendet. En sådan ordning tjänar intresset av att patent inte meddelas någon annan än den som faktiskt är berättigad att förfoga över uppfinningen. Enligt den grundläggande bestämmelsen i 1 § första stycket PL är det uppfinnaren eller den till vilken uppfinnarens rätt övergått som har rätt att få patent. Ett meddelat patent kan upphävas i ett invändningsförfarande eller förklaras ogiltigt av domstol bl.a. på den grunden att patentet meddelats fel subjekt (jfr 25 § första stycket 1 respektive 52 § första stycket 1 PL). Det är mot denna bakgrund som man får se regeln att redan en underlåtelse att i patentansökan styrka rätten till uppfinningen kan leda till att ärendet avskrivs eller ansökan avslås (15 och 16 §§ PL).

PCT-ändringarna innebär att det inte under ansökningstiden går att upprätthålla ett ovillkorligt krav på bevisning om vad som legitimerar sökandens begäran om patent. För syftet att värna uppfinnarintresset skulle det då kunna övervägas att modifiera formaliaregeln i 8 § fjärde stycket PL endast till vad som oundgängligen behövs för anpassning till PCT-ändringarna. En möjlighet skulle i så fall vara att det generella kravet på bevisning bibehölls och att avkall gjordes bara i det fall sökanden presterat en formell förklaring, utformad i exakt överensstämmelse med formuleringarna i PCT:s handläggningsordning. Vi gör dock bedömningen att en lösning som nu skissats skulle vara föga ändamålsenlig och att den dessutom kunde komma att kritiseras som formalistisk.

Det finns skäl att erinra om att sökandens rätt till uppfinningen ingalunda stadfästs därigenom att patentmyndigheten ansett beviskravet uppfyllt enligt nuvarande 8 § fjärde stycket PL. Redan i ansökningsärendet kan ett påstående om bättre rätt göras. Påståendet kan leda till att PRV, med stöd av 17 § PL, hänvisar den som påstår bättre rätt att väcka talan vid domstol inom viss tid vid risk att påståendet lämnas utan avseende vid PRV:s fortsatta prövning av ansökan. Alternativt kan PRV, om saken inte är tveksam, pröva påståendet i sak och besluta att bifalla en begäran om överföring av ansökningen. Oavsett om bättre rätt påståtts i ansökningsärendet kan, som nämnts, frågan om sökandens legitimation bli föremål för prövning efter det att patentet meddelats. På grund av en invändning enligt 24 § PL kan patentet upphävas av PRV av det skälet att patentet meddelats någon som inte var berättigad. En tvist om rätten att förfoga över uppfinningen kan också komma att prövas av allmän domstol inom ramen för en talan enligt 52 § PL. Det är alltså inte så att beviskravet enligt 8 § fjärde stycket PL i sig är nödvändigt för att uppfinnare/tredje man skall kunna bevaka sin rätt gentemot den som sökt patent. Vad som, å andra sidan, kan påpekas är att PCT-ändringen innebär en viss förenkling för sökandena.

Ett skäl för att helt överge det nuvarande beviskravet följer av intresset att harmonisera den svenska patentlagstiftningen med EPC. Som framgått av den tidigare redovisningen gäller hos EPO inget krav att sökanden skall styrka sin rätt. I de nordiska överläggningarna har enighet rått om att nuvarande krav om bevisning bör ersättas med en allmän regel om skyldighet för sökanden att lämna uppgift om sitt rättsförvärv.

Detta leder till bedömningen att bestämmelsen i 8 § fjärde stycket PL bör begränsas till ett krav på sökanden att lämna uppgifter om uppfinnaren samt uppge grunden för sin rätt till uppfinningen. Enligt vår mening finns det inte tillräckliga skäl för att sökanden skall avkrävas en på visst sätt formaliserad förklaring. Uppgiftskravet bör kunna tillgodoses även på annat sätt. Lämpligen kan i de förtryckta ansökningshandlingar som PRV tillhandahåller införas rutor för uppgift om de olika sätt på vilka rätten till uppfinningen kan uppkomma. Det kan röra sig om den rätt som en arbetsgivare har enligt lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinningar. Det kan vara fråga om köp, arv, bodelning eller gåva etc.

Utgångspunkten bör vara att PRV skall godta de uppgifter som sökanden lämnat om uppfinnaren och grunden för sitt rättsförvärv. Dock bör det finnas kvar en möjlighet för PRV att kräva att en sökande styrker sin rätt till uppfinningen, nämligen i de fall myndigheten har särskild anledning att ifrågasätta riktigheten av den av sökanden lämnade uppgiften. I dessa fall kan det alltså bli aktuellt för en sökande att förete överlåtelsehandlingar för att på så sätt styrka sin behörighet.

Om ansökan saknar uppgifter om uppfinnaren och grunden för sökandens rättsförvärv, skall sökanden föreläggas att avhjälpa bristen, allt i enlighet med 15 § andra stycket PL. Ett sådant kompletteringsföreläggande skall också skickas till sökanden i de fall myndigheten funnit anledning att ifrågasätta sökandens uppgifter.

Om sökanden underlåter att vidta åtgärder i enlighet med föreläggandet för att avhjälpa den av PRV konstaterade bristen skall ansökan avskrivas (15 § andra stycket PL). Om sökanden däremot svarar på föreläggandet, men svaret inte bedöms vara tillfyllest för att avhjälpa bristen, skall ansökan avslås efter prövning i sak, om det inte finns skäl att förelägga sökanden en gång till (16 § PL). PRV:s slutliga beslut kan överklagas (26 § PL). Däremot kan patentmyndighetens beslut att utfärda ett föreläggande inte överklagas särskilt.

Frågan som kvarstår är om någon skyldighet skall gälla för PRV att underrätta en uppgiven uppfinnare om en ansökan som gjorts av annan. Motsvarande frågeställning har även diskuterats i Norge. Där har man stannat för att föreslå en underrättelseskyldighet för patentmyndigheten beträffande nationella patentansökningar för vilka inte åberopas prioritet från en tidigare ansökan. I det danska

lagförslaget L 127, upprättat bl.a. i anledning av ändringar i PCT, har någon underrättelseskyldighet i motsvarande situation inte föreslagits. Sådana rutiner skulle med nödvändighet medföra en ökad administrativ börda, vars omfattning är svår att överblicka. Ändå kan det, när beviskravet utmönstras, framstå som rimligt att den som angetts som uppfinnare, och inte själv svarar för ansökningen, särskilt uppmärksammas på ärendet.

Ett borttagande av beviskravet i dessa situationer kommer att underlätta patentmyndighetens handläggningsrutiner. Det kommer inte längre att vara nödvändigt för myndigheten att, annat än i undantagsfall, avkräva sökanden en överlåtelsehandling och att granska densamma. Inte heller kommer det från myndighetens sida att finnas anledning att i dessa sammanhang skicka kompletteringsförelägganden till sökanden, annat än då särskilda skäl föreligger att ifrågasätta riktigheten av den av sökanden lämnade uppgiften. Denna förändring kommer med andra ord att medföra vissa kostnadsbesparingar för patentmyndigheten. Å andra sidan kommer den nyss föreslagna underrättelseskyldigheten att innebära ett nytt moment i patentmyndighetens handläggningsrutiner. Trots det anser vi, bl.a. med hänsyn till de besparingar som kan förutses med de föreslagna förändringarna, att det inte finns anledning att, såsom föreslagits i Norge, begränsa underrättelseskyldigheten till vissa typer av patentansökningar. Däremot bör det vara möjligt för patentmyndigheten att underlåta att skicka underrättelse om detta kan anses vara uppenbart obehövligt.

En underrättelse bör, på motsvarande sätt som gäller för EPO, skickas i lösbrev till uppfinnaren i ett tidigt skede av handläggningen utan krav på delgivning. Närmare bestämmelser om patentmyndighetens underrättelseskyldighet bör, med stöd av 77 § PL, kunna föras in i patentkungörelsen.

I detta sammanhang bör uppmärksammas frågan om en utebliven eller felaktig underrättelse skall kunna leda till att ett patent förklaras ogiltigt eller till att en skadelidande kan utkräva ersättning av staten. I regel 17.4 av tillämpningsföreskrifterna till EPC har uttryckligen angetts att en sådan handläggningsbrist från EPO:s sida inte kan åberopas. Det finns således ingen möjlighet för uppfinnaren (eller annan) att få ersättning för den skada som EPO:s felaktiga handläggning kan ha medfört. Inte heller går det att på annat sätt angripa ett meddelat patentbeslut på den formella grunden att underrättelse till en uppfinnare inte har skickats.

I Sverige gäller generellt att staten kan bli skadeståndsskyldig för bl.a. ren förmögenhetsskada som vållats genom fel eller försummelse vid myndighetsutövning (3 kap. 2 § skadeståndslagen). Det skulle alltså i princip kunna tänkas att staten kunde göras ersättningsansvarig på den grunden att PRV försummat att underrätta en uppgiven uppfinnare eller felaktigt återgett uppgifter som lämnats i ansökningen. Här skall dock påminnas om att den som gör anspråk på ersättning måste kunna styrka ett adekvat orsakssamband mellan en konstaterad ekonomisk skada och myndighetens påstått oriktiga agerande (eller underlåtenhet att agera).

Oavsett om förutsättningar finns för skadestånd enligt 3 kap. 2 § skadeståndslagen, har en uppfinnare alltid möjlighet att väcka talan om bättre rätt och på så sätt få sina intressen tillgodosedda.

Enligt vår uppfattning är det uppenbart att ett beslut om patent inte skall kunna upphävas endast av det skälet att en formell underrättelseskyldighet av det slag som det här är fråga om har försummats i något avseende. Ett patent kan naturligtvis ogiltigförklaras på den materiella grunden att sökanden inte lagligen kunnat förfoga över uppfinningen. Eventuellt kan det därutöver bli aktuellt att utkräva skadestånd av staten för de merkostnader som patentmyndighetens försumlighet medfört för rättsinnehavaren. Något behov av att i svensk lag införa en bestämmelse motsvarande regel 17.4 i tillämpningsföreskrifterna till EPC finns därför inte.

7. Skydd för patentombuds tystnadsplikt

7.1. Inledning

Enligt 36 kap. 5 § andra stycket rättegångsbalken (RB) får advokater höras som vittnen i en rättegång om något som i denna deras yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit, endast om det är medgivet i lag eller om den, till vars förmån tystnadsplikten gäller, samtycker till det. Detsamma gäller för de biträdande jurister som tjänstgör på ett advokatkontor. Av 38 kap. 8 § RB följer att ett editionsföreläggande inte får avse en handling vars innehåll är sådant att en advokat, eller annan person som haft befattning med handlingen och som omfattas av vittnesbegränsningsregeln i 36 kap. 5 § andra stycket RB, inte får höras som vittne om innehållet i densamma.

När det gäller immaterialrättsliga angelägenheter är det vanligt förekommande att experter anställda vid patentbyråer anlitas som ombud i ansökningsärenden men också för biträde i rättsprocesser. Denna kategori av patentombud representerar såväl juridisk som teknisk sakkunskap. En annan vanlig situation är att företag använder sig av egna anställda experter – ingenjörer eller bolagsjurister. I den mån personer inom någon av de nu nämnda kategorierna har fungerat som rättegångsombud eller rättegångsbiträde gäller enligt 36 kap. 5 § tredje stycket RB att de får höras som vittne om vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger det. Vad gäller editionsförelägganden gäller i dessa fall samma regler som för advokater. Det finns däremot inte några regler som hindrar att patentombud och andra rådgivare, som saknar ställning som advokat, hörs i en rättegång om sådana uppgifter som anförtrotts dem i annan egenskap än rättegångsombud eller rättegångsbiträde. Inte heller finns det bestämmelser som hindrar editionsförelägganden avseende skriftliga handlingar som de haft befattning med när de bistått ett företag i en rättslig angelägenhet om de inte samtidigt varit rätte-

gångsombud eller rättegångsbiträde åt företaget. Detta betyder att sådana uppgifter som anförtrotts ett patentombud, en bolagsjurist eller en annan rådgivare utanför advokatkretsen innan en tvist uppstått inte omfattas av sekretessreglerna i 36 kap. 5 § tredje stycket RB.

Av praktiska hänsyn kommer vi att i det följande använda ”patentombud” som gemensam beteckning för fristående patentkonsulter (dock ej advokater) och företagsinterna rådgivare i patentfrågor, jurister såväl som tekniker. Det är alltså en vid definierad personkrets som avses, om det inte av sammanhanget framgår att en snävare innebörd av begreppet ”patentombud” är åsyftad.

Den skillnad som råder i fråga om advokaters och patentombuds vittnesplikt har varit föremål för kritik framför allt från Svenska Patentombudsföreningen (SPOF) som vid flera tillfällen begärt att ett skydd för tystnadsplikten motsvarande det som gäller för advokater skall införas för patentombud. Till stöd för en sådan ändring har anförts att den står i bättre överensstämmelse med artikel 2 i det disciplinreglemente som Europeiska patentorganisationens förvaltningsråd utfärdade i oktober 1977 med stöd av artikel 134.8 c EPC (Regulation on Discipline for Professional Representatives) och som publicerades i The Official Journal of the EPO 1978:2. Vidare har anförts att en sådan reform skulle medföra att svenska patentombud fick bättre förutsättningar att verka på de villkor som gäller för utländska konkurrenter. Det har särskilt anförts att patentombud i USA har ett starkare skydd för tystnadsplikten än vad svenska ombud har enligt svensk rätt.

Vid den XX Nordiska Patentombudskongressen i Uppsala i juni 2002, där patent- och varumärkesombud från de nordiska länderna jämte patentombudsföreningarnas ordförande i respektive land deltog, antogs en resolution med förslag om att införa en officiellt erkänd nationell utbildning/examen för patent- och varumärkesombud i privat verksamhet och vid industrin samt att införa sekretesskydd för ett sådant auktoriserat ombud. Resolutionen stöds av Svenska Industriens Patentingenjörers Förening (SIPF), som organiserar de industrianställda patentombuden. Den har överlämnats till respektive lands regering.

I de omarbetade tillämpningsföreskrifterna till EPC 2000 har i regel 101a tagits in en sekretessbestämmelse som ger patentombud ett skydd mot att behöva avslöja information som förekommit i kontakten mellan ombudet och dennes klient. Regeln är utformad

med amerikansk rättspraxis i frågan som förebild och gäller endast i de fall en klient söker rättsligt råd eller rättslig hjälp i en patenträttslig angelägenhet. Sekretesskyddet gäller enligt sin ordalydelse endast vid handläggning hos EPO.

I våra direktiv har uttalats att ett eventuellt tillträde till den reviderade versionen av EPC aktualiserar frågan om skydd för tystnadsplikt och skydd mot edition av handlingar såvitt gäller patentombud och bolagsjurister som sysslar med immaterialrättslig rådgivning. I utredningsuppdraget ingår med andra ord att undersöka om det finns anledning att utöka det nuvarande sekretesskyddet för dessa yrkeskategorier.

7.2. Nuvarande bestämmelser

7.2.1. Regler om tystnadsplikt för advokater och patentombud m.m.

Enligt 8 kap. 4 § RB är en advokat skyldig att förtiga vad han får kännedom om i sin yrkesutövning när god advokatsed kräver detta. Denna lagstadgade tystnadsplikt är straffsanktionerad under brottsrubriceringen brott mot tystnadsplikt i 20 kap. 3 § första stycket brottsbalken (BRB). För anställda i offentlig tjänst gäller enligt sekretesslagen (1980:100) skyldighet att iaktta tystnadsplikt i vissa situationer. För hälso- och sjukvårdspersonal inom den enskilda hälso- och sjukvården regleras tystnadsplikten i lag (1998:531) om yrkesverksamhet på hälso- och sjukvårdens område. För den som är prästvigd i Svenska kyrkan fanns före Svenska kyrkans separation från staten i januari 2000 bestämmelser om tystnadsplikt intagna i kyrkolagen. I samband med att Svenska kyrkan och staten gick skilda vägar avskaffades denna lagstadgade tystnadsplikt samtidigt som kyrkolagen upphävdes. Prästers tystnadsplikt anses numera vara en inomkyrklig angelägenhet som regleras i kyrkoordningen. För tolkar och översättare som anlitas av en myndighet eller ett annat organ som utövar verksamhet för vars fullgörande staten eller en kommun svarar samt för tolk eller översättare, som genomgått av regeringen eller av den förvaltningsmyndighet som regeringen bestämmer föreskriven prövning, gäller enligt lag (1975:689) om tystnadsplikt för vissa tolkar och översättare att de inte obehörigen får röja vad de under uppdraget har erfarit om enskilds personliga förhållanden eller om yrkes-

hemlighet, affärsförhållande eller förhållande av betydelse för landets försvar. För dessa yrkeskategorier är, på samma sätt som gäller för advokater, tystnadsplikten straffsanktionerad i 20 kap. 3 § brottsbalken.

För ett patentombud, som inte är advokat, finns ingen lagstadgad reglering av ombudets tystnadsplikt för det han eller hon fått kännedom om i anslutning till ett patentärende. Enligt de stadgar och de vägledande regler om etik och god yrkessed för patentombud och patentbyråer som gäller för ombud som är medlemmar av Svenska Patentombudsföreningen (SPOF), Patentkonsulters Samfund (PS), och Sveriges Patentbyråers Förening (SEPAF), får ett ombud inte, med mindre laglig skyldighet att lämna upplysning föreligger, utan vederbörligt samtycke från huvudmannen yppa något som anförtrotts ombudet i dess verksamhet eller som ombudet i samband därmed fått veta. Ombudet är även skyldigt att ålägga sin personal samma tystnadsplikt. Denna tystnadsplikt är i praktiken en förutsättning för att erhålla uppdrag, eftersom en hög grad av hemlighållande krävs i patentärenden, bl.a. av konkurrensskäl men även för att patentsökanden inte skall gå miste om det eftersträvade patentskyddet.

7.2.2. Ombud i rättegång

En viktig grundsats i en rättsstat är att en part i en tvist med annan alltid skall ha möjlighet att låta sig biträdas av någon för att få hjälp med de juridiska frågor som uppkommer. I en del länder gäller ett ombudstvång i rättegång, dvs. en skyldighet för varje part att anlita någon som med stöd av fullmakt utför partens talan. Detta ombudstvång är inte sällan förenat med en exklusiv rätt för vissa personer att uppträda som ombud. Ett sådant ombudsmonopol är då knutet till krav på att den som uppträder som ombud i en process uppfyller vissa bestämda behörighetskrav eller i vart fall har ett officiellt godkännande av något slag. I vissa länder föreligger inget ombudstvång men väl ett ombudsmonopol. Parten kan alltså själv föra sin talan men väljer han att låta sig företrädas, så är han hänvisad till att välja ett särskilt auktoriserat ombud.

I motsats till vad som gäller i många utländska rättssystem ställer svensk rätt inte upp något krav på att en part i tvistemål skall företrädas av ett ombud. Skulle parten välja att anlita ett ombud gäller heller inga formella behörighetskrav för ombudet, förutom

att denne skall vara lämplig som ombud med hänsyn till redbarhet, insikter och tidigare verksamhet (12 kap. 2 § RB). Samma regler gäller för rättegångsbiträden, dvs. personer som hjälper part i en rättegång utan att vara behöriga att uppträda självständigt. I många fall väljer en part i en process att som ombud ta hjälp av en advokat. Advokattiteln är förbehållen den som efter avlagd juris kandidatexamen och viss praktik har antagits som ledamot av advokatsamfundet (8 kap. 1 och 2 §§ RB). De grundläggande bestämmelserna om advokater och deras verksamhet finns i 8 kap. RB samt i advokatsamfundets stadgar.

Trots att en bolagsjurists eller ett patentombuds verksamhet i viss utsträckning kan vara av samma slag som den en advokat bedriver, kan en bolagsjurist eller ett patentombud som är anställd hos någon annan enskild än en advokat inte samtidigt vara ledamot av advokatsamfundet (8 kap. 2 § sjätte stycket RB). Om den som redan är advokat påbörjar en anställning hos någon annan enskild än en advokat, är han eller hon skyldig att genast träda ur samfundet (8 kap. 7 § femte stycket RB). Enligt 39 § i advokatsamfundets stadgar får en ledamot inte vid sidan av sin advokatrörelse utöva annan verksamhet av sådan art eller omfattning att den kan inverka menligt på dennes självständighet eller av annat skäl är oförenlig med ställningen som advokat. Likaså är det enligt samfundets stadgar och bestämmelser inte tillåtet för en advokatbyrå att bedriva kontors- eller ägargemenskap med annan än en advokatbyrå. Det anses dock inte oförenligt med de nu angivna bestämmelserna att advokater för viss begränsad tid låter sig anlitas av ett bolag för att syssla med dess rättsliga angelägenheter.

Ett företag kan alltså för sina rättsliga angelägenheter välja mellan att utnyttja en anställd eller att vända sig till någon utomstående. I princip kan då vem som helst anlitas men normalt engageras en advokat, någon annan allmänpraktiserande juristkonsult eller en specialsakkunnig, exempelvis någon hos en patentbyrå. Ett patentombud som uppträder som ombud i en rättsprocess får där samma ställning som den som en advokat har. Skillnader visar sig emellertid i de fall där patentombudet respektive advokaten inte i första hand nyttjas som ombud utan som bevismedel i den anhängiggjorda tvisten.

7.2.3. Skydd för tystnadsplikt i en rättegång

Enligt 36 kap. 1 § RB får var och en som inte är part i målet höras som vittne. Ett vittne har en straffsanktionerad plikt att tala sanning. I 36 kap. 21 § RB finns regler om tvångsmedel mot den som utan giltigt skäl vägrar att vittna eller att besvara frågor. Även parter och ställföreträdare för parter får i en rättegång höras under en straffsanktionerad sanningsplikt (37 kap. RB). Det finns emellertid inga tvångsmedel som kan användas mot en part eller en ställföreträdare som vägrar att yttra sig (att en parts tystnad enligt 35 kap. 4 § RB kan tolkas i en för honom eller henne oförmånlig riktning är en annan sak).

Från vittnesplikten finns flera undantag. Den som är nära släkt med en part är inte skyldig att vittna. För personer som är under 15 år eller som lider av en psykisk störning prövar rätten med hänsyn till omständigheterna om han eller hon skall få höras som vittne. Vidare finns det i rättegångsbalken bestämmelser om att de som tillhör vissa yrkeskategorier och som i sin verksamhet anförtrotts typiskt sett förtrolig information inte är skyldiga att vittna om sådana uppgifter. Enligt 36 kap. 5 § andra stycket RB får bl.a. advokater, läkare, sjuksköterskor, psykologer och deras biträden höras som vittnen om något, som i denna deras yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit, endast om det är medgivet i lag eller den, till vars förmån tystnadsplikten gäller, samtycker till det. De får varken tillfrågas om de konfidentiella omständigheterna eller självmant yttra sig utan att något av undantagsrekvisiten är uppfyllt. Enligt lagmotiven (se NJA II 1943 s. 468) är det tydligt att det för en tillämpning av bestämmelserna om tystnadsplikt inte krävs att den som har sökt t.ex. en läkare uttryckligen har angett att uppgifterna lämnats under tysthetslöfte. Det är tillräckligt att uppgifterna lämnats under sådana omständigheter att det skäligen kan antas ha skett i förtroende.

Förbudet att höra advokater som vittnen syftar i första hand till att värna om partens eget förtroende för sin advokat. Frågeförbudet förutsätter inte att uppgifterna har anförtrotts advokaten av parten själv eller, när denne är en juridisk person, av någon som är att betrakta som ställföreträdare för parten i rättegångsbalkens mening. Även sådana förtroenden som inom ramen för uppdraget getts advokaten av någon som är anställd hos parten omfattas. Trots att det inte är ombudet som skall skyddas genom regleringen utan parten, avser regleringen endast ett förbud mot frågor till

advokaten. Anledningen till den konstruktionen torde vara att en part i en rättegång ändå inte kan tvingas avslöja något. De tvångsmedel som kan komma ifråga för tredskande vittnen kan ju inte tillgripas för respektive part eller ställföreträdare. Den som inte själv är part eller ställföreträdare för en part utan endast är anställd av parten kan däremot ha en vittnesplikt. Den sekretess som enligt 36 kap. 5 § andra stycket RB gäller för uppgifter som lämnats vid förtroliga samtal med exempelvis en advokat får dock inte brytas genom ett vittnesförhör med någon av dem som från företagets sida har medverkat när informationen lämnats advokaten. Vittnesförbudet för advokater kan alltså inte kringgås på det sättet. Å andra sidan kan man inte heller skydda viss information från den insyn som vittnesplikten ger genom att föra informationen vidare till en advokat exempelvis genom att delta i ett samtal med denne.

Enligt 36 kap. 5 § tredje stycket RB får rättegångsombud, rättegångsbiträden och försvarare höras som vittnen om vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger det. Det är här alltså i princip fråga om sådant som förekommit i anslutning till en rättstvist. Vad gäller sådana förtroenden till de angivna uppdragstagarna gäller alltså samma skydd som om de varit advokater. I lagmotiven klargörs beträffande ombud att detta gäller oavsett om ombudet är advokat eller inte och omfattar även vad huvudmannen i nämnda syfte meddelat ombudet innan han eller hon åtog sig uppdraget.

Reglerna i 36 kap. 5 § RB om skydd av förtroendeförhållandet mellan parten och rättegångsombudet eller biträdet gäller även då ombudet eller biträdet är anställt hos en juridisk person som är part.

Undantag från vittnesbegränsningarna i 36 kap. 5 § andra och tredje styckena RB har föreskrivits i paragrafens fjärde stycke. Bl.a. gäller att alla utom försvarare är skyldiga att vittna. i mål angående brott för vilka straffminimum är fängelse i två år eller mer.

Ytterligare en begränsning i vittnesplikten följer av bestämmelsen i 36 kap. 6 § RB där det anges att ett vittne får vägra att yttra sig angående en omständighet vars avslöjande skulle röja att vittnet eller någon honom eller henne närstående förövat en brottslig eller vanärande handling. Vittnet får även vägra att avge en utsaga genom vilken en yrkeshemlighet skulle avslöjas, om det inte förekommer synnerlig anledning att vittnet hörs därom. Enligt lagmotiven torde yrkeshemlighet omfatta fabrikationssätt, anordning, affärsförhållande eller annat som kan anses som något för ett visst företag

egendomligt och beträffande vilket innehavaren har ett skäligt anspråk på att det inte uppenbaras1. I lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter ges skydd för sådana kunskaper som har betydelse för en näringsidkare som konkurrerar på marknaden med de konkurrensmedel som är förenliga med kravet på en sund konkurrens. Detta kommer till uttryck bl.a. genom ett krav på att en företagshemlighet skall avse information som näringsidkaren håller hemlig och vars röjande skulle vara ägnat att medföra skada för honom i konkurrenshänseende. I detta ligger att hemligheten skall ha ett ekonomiskt värde för näringsidkaren. Vad gäller undantaget för fall där det föreligger synnerlig anledning anges i lagmotiven att intresset av yrkeshemlighetens bevarande i vissa fall, särskilt i brottmål, borde få vika för vikten av en fullständig utredning.

I 38 kap. RB finns det bestämmelser som skyddar bl.a. sådan information som avses i 36 kap. 5 och 6 §§ RB från insyn, när den tagit skriftlig form. Grundregeln är att den som innehar en sådan skriftlig handling, som kan antas ha betydelse som bevis, kan tvingas att förete den, s.k. edition. Reglerna är konstruerade så att ett editionsföreläggande förutsätter en relevansprövning från domstolens sida. Det skall alltså göras en avvägning mellan sökandens intresse av att få tillgång till handlingen och innehavarens intresse av att inte behöva lämna ut den. Den handling det gäller skall kunna antas ha ett konkret om än inte nödvändigtvis särskilt högt bevisvärde för ett konkret bevistema. Om en rättegång inte redan har inletts, måste den som vill ha ett föreläggande till stånd visa att det utan ett sådant föreligger en risk för att beviset går förlorat eller att det endast med svårighet kan fås fram (41 kap. 1 § RB).

Från reglerna om editionsplikt gäller flera undantag. En befattningshavare eller annan som avses i 36 kap. 5 § RB får sålunda inte förete en handling vars innehåll är sådant att han eller hon inte får höras som vittne om det. Om handlingen innehas av en part till vars förmån tystnadsplikten gäller, är parten inte skyldig att förete den. Bestämmelserna i 36 kap. 6 § RB om ett vittnes rätt att vägra yttra sig har motsvarande tillämpning i fråga om innehavare av skriftlig handling, om dess innehåll är sådant som sägs i den paragrafen. Minnesanteckningar eller andra sådana anteckningar som är avsedda uteslutande för personligt bruk behöver inte företes annat än om det förekommer synnerlig anledning därtill.

1Prop. 1942:5 och NJA II 1943 s. 472.

I 39 kap. RB finns bestämmelser om syn. Dessa bestämmelser tillämpas i överensstämmelse med reglerna om edition.

Av 20, 21 och 25 §§förvaltningsprocesslagen (1971:291) framgår att de nu berörda bestämmelserna i 36, 38 och 39 kap. RB skall tillämpas även i förvaltningsdomstol. Av 11 § lagen (1977:729) om patentbesvärsrätten framgår att de nyss berörda bestämmelserna i 36 kap. RB (med undantag av 36 kap. 21 § RB) skall tillämpas även i mål hos Patentbesvärsrätten.

7.2.4. Skydd för företagshemligheter

I lagen (1990:409) om skydd för företagshemligheter finns bestämmelser om skydd för information om affärs- eller driftförhållanden i en näringsidkares rörelse. Av denna lag framgår att i stort sett varje slags uppgift i en näringsverksamhet kan utgöra en företagshemlighet. Begreppet affärs- och driftförhållanden används på samma sätt som i t.ex. 8 kap. 1 § sekretesslagen och omfattar både kommersiella uppgifter om enskilda affärshändelser och information om affärshändelser av mer allmänt slag, såsom marknadsundersökningar, marknadsplanering, prissättningskalkyler och planer rörande reklamkampanjer. Information som kan vara av betydelse med avseende på ensamrätten kan alltså utgöra en företagshemlighet. Begreppet inbegriper information som kan hänföras till den pågående driften eller produktionen samt information som rör konstruktions- och utvecklingsarbete, forskning, prov och liknande. Avgörande för om uppgiften skall anses vara en företagshemlighet är att informationen hålls så skyddad att den inte är lätt åtkomlig för var och en som vill ta del av den och att den är av värde för näringsverksamheten. En förutsättning för att det skall vara fråga om en företagshemlighet är alltså att det skulle medföra skada om informationen röjdes.

Enligt 8 kap. 17 § första stycket sekretesslagen gäller sekretess hos domstol i mål eller ärenden i domstolens rättskipande eller rättsvårdande verksamhet för uppgift om myndighets eller enskilds affärs- eller driftförhållanden, om det kan antas att den som uppgiften rör lider avsevärd skada om uppgiften röjs. I förvaltningsrättslig praxis har denna bestämmelse ansetts inte vara tillämplig på uppgifter som kan ha betydelse för bedömning av frågor om ensamrättens giltighet och omfattning.

Vidare gäller enligt 8 kap. 13 § första stycket sekretesslagen sekretess i ärende om ansökan om patent för uppgift om uppfinning eller företagshemlighet, om inte annat följer av gällande lagstiftning om patent. Betydelsen av detta förbehåll framgår av 22 § första stycket PL. I den bestämmelsen anges visserligen att handlingar i ett ärende om patent blir offentliga när patent meddelas. Men i syfte att hindra att utdragna handläggningstider leder till att handlingarna i ett patentärende hålls hemliga under alltför lång tid skall, vilket framgår av paragrafens andra och tredje stycken, handlingarna göras tillgängliga när 18 månader förflutit från ansökningsdagen (eller prioritetsdagen) eller vid den tidigare tidpunkt som sökanden begär. Om en handling innehåller en företagshemlighet får PRV, enligt 22 § femte stycket PL, på yrkande besluta att handlingen inte får lämnas ut. En förutsättning för att en sådan handling skall kunna hållas hemlig är emellertid att den inte behövs för bedömningen eller förståelsen av den patentsökta uppfinningen. Vidare krävs särskilda skäl för att hålla handlingen hemlig. Vid bedömningen av om särskilda skäl föreligger skall en avvägning göras mellan den enskildes intresse av sekretess och det allmännas intresse av offentlighet. Om ett yrkande om sekretess har framställts får handlingen i fråga inte lämnas ut förrän yrkandet har ogillats genom ett beslut som har vunnit laga kraft.

7.3. En jämförande utblick

7.3.1. De nordiska länderna

Som tidigare nämnts finns i de nordiska länderna en betydande rättslikhet på det patenträttsliga området såvitt gäller både materiella och formella regler. Även bestämmelserna om skydd för patentombuds tystnadsplikt i en rättegång överensstämmer i allt väsentligt. Således gäller i Danmark, Norge, Finland och Island ett lagstadgat starkare sekretesskydd för advokater i fråga om sådana uppgifter som de anförtrotts av en klient än för sådana patentombud som inte också är advokater. I Finland kallas sådana uppgifter som förmedlas mellan en advokat (eller den som bistår en advokat) och en klient för ”privilegierad kommunikation”. Denna kommunikation har ett lagstadgat skydd och en utomstående kan inte kräva att få tillgång till den i en rättslig tvist. Något mot-

svarande skydd finns emellertid inte för den korrespondens som ägt rum mellan ett patentombud och dennes klient.

Som nämnts har patentombudsföreningarna i de nordiska länderna, vid den nordiska patentombudskongressen i Uppsala år 2002, antagit en resolution med förslag om införande av en auktoriserad patentombudsverksamhet samt ett utvidgat sekretesskydd för patentombud. För närvarande övervägs frågan i, förutom Sverige, både Finland och Danmark.

7.3.2. USA

I en tvistemålsprocess i USA måste parterna företrädas av ett ombud som godtagits för sådana uppdrag genom att efter avlagd juristexamen ha genomgått en s.k. ”bar exam”. Den som tillåts uppträda inför domstol får ett ”bar membership” och benämns ”attorney” och kan som sådan vara anställd i ett affärsdrivande företag eller inneha en annan anställning. Något krav på oberoende ställning, motsvarande vad som i Sverige gäller för advokater, finns alltså inte. Med ett ”bar membership” följer vissa skyldigheter att iaktta bestämda föreskrifter i etiskt hänseende. Dessa föreskrifter sanktioneras genom möjligheter till ett disciplinförfarande. Inom varje delstat finns en myndighet som svarar för tillsynen av advokater verksamma i delstaten. På senare år har emellertid tillsynsverksamheten delegerats till the American Bar Association, vilket närmast motsvarar Sveriges advokatsamfund. Ombudet har en skyldighet att inte utan sin klients samtycke avslöja sådan information som han eller hon har fått från klienten (s.k. confidentiality).

En talan i ett dispositivt tvistemål kan, i jämförelse med svenska förhållanden, väckas på ett förhållandevis magert material. Vanligt är att kärandeparten under processen verkar för att införskaffa det som behövs för att han skall nå framgång med sin talan. Det uppställs alltså inte något krav på att käranden skall prestera en handling som uppfyller de krav som svensk rätt uppställer för att stämning skall utfärdas. Förfarandet efter det att talan väckts präglas av att parterna på ett inledande stadium kan utforska alla omständigheter som på något sätt kan ha ett sammanhang med det målet rör (s.k. pre-trial discovery). För detta ändamål ställs åtskilliga medel till parternas förfogande. En part behöver exempelvis endast visa att han inte utan orimlig ansträngning på annat sätt

kan komma i besittning av ett av honom från motparten begärt material. En parts editionsskyldighet under det inledande stadiet av processen omfattar sådana handlingar som har upprättats för eller av parten. Skyldigheten gäller även sådana handlingar och föremål vilkas existens varit helt okända för motparten.

Detta system är emellertid omgärdat av betydande undantagsbestämmelser framför allt vad gäller det särskilda förtroendeförhållande som råder mellan en advokat (dvs. en ”attorney”) och dennes klient. Dessa undantagsbestämmelser gör i princip ingen skillnad mellan fritt praktiserande ”attorneys” och sådana som är anställda i ett bolag. Undantagssystemet har två huvudbeståndsdelar; ”the attorney-client privilege” och ”the work-product doctrine”. The attorney-client privilege avser i första hand förtroendet mellan en advokat (attorney) och dennes klient. Privilegiet ger en advokat möjlighet att inför eller i samband med en rättegång vägra att lämna ut viss sådan information som en klient har gett honom eller henne i förtroende och som därför enligt juristernas etiska bestämmelser om ”confidentiality” inte får lämnas ut mot klientens vilja. Den förberedande handläggningen, den s.k. discovery procedure, går i regel till så att partens egen advokat samlar ihop det material och den bevisning som kan bli föremål för discovery-förfarandet. I samband därmed för advokaten upp på en lista det material och de uppgifter som enligt hans eller hennes förmenande omfattas av sekretesskydd. Därefter överlämnas det insamlade materialet jämte den upprättade listan till motpartens advokat. I de fall motparten inte godtar att viss på listan upptagen handling skall betraktas som privilegierat material kan frågan om skyldighet att lämna ut handlingen bli föremål för domstols prövning.

Som nyss nämnts gör undantagsreglerna enligt amerikansk rätt i princip ingen skillnad mellan fritt praktiserande ”attorneys” och fast anställda bolagsjurister som avlagt en ”bar exam”. Omfattningen av sekretesskyddet är emellertid i detta avseende varken genom lagstiftning, rättstillämpning eller doktrin fastställd i alla enskildheter. Det har också framförts viss kritik mot att systemet som sådant skall tillämpas i samma vidsträckta omfattning i bolagsinterna förhållanden. Olika domstolar följer skilda linjer. Vissa domstolar medger inte något privilegium i de fall den anställde advokaten (attorney) vid kommunikationen med sitt företag faktiskt har utövat en verksamhet som inte motsvarar den verksamhet en fristående advokat (attorney) förutsätts bedriva, bl.a. sådan jurist-

verksamhet som kan betecknas som yrkesmässig. Detsamma gäller sådana fall där juristen arbetat i eget intresse. I andra fall förekommer det att domstolen fäster vikt vid hur verksamheten har betecknats och tvingar klienten att göra en strikt skillnad mellan rättsliga och andra frågor.

Den kommunikation som kan bli föremål för detta skydd kan ha varit både muntlig och skriftlig. Klienten måste ha gett advokaten uppgifterna med ett uttryckligt eller underförstått villkor om att de skall behandlas förtroligt. Om någon utomstående har varit närvarande vid ett samtal gäller inte skyddet. Dock får biträden till advokaten och medhjälpare till klienten finnas närvarande utan att skyddet påverkas. För att skyddet skall träda in måste det finnas ett syfte hos klienten att söka ett rättsligt råd eller rättslig hjälp. Här uppstår ofta gränsdragningsproblem när det gäller bolagsjurister, eftersom sådana har uppgifter av skilda slag som inte samtliga behöver omfatta rättslig rådgivning. Vid sådana dubbelfunktioner måste man enligt amerikansk rätt pröva i vad mån bolagsjuristen har handlat mer som exempelvis styrelsemedlem än som advokat. Någon klar lösning av detta gränsdragningsproblem har ännu inte presenterats. Domstolarna följer inte någon enhetlig linje. Enbart ett påstående från bolagsjuristen om att han handlat som rättslig rådgivare är i regel tillräckligt för att ge skydd.

Även om attorney-client-privilegiet är absolut kan den i detta avseende berättigade parten avstå från eller förlora rätten till sekretesskydd bl.a. om åberopandet av privilegiet inte gjorts i tid, om vederbörande frivilligt avstått från sin rätt, om sådan information som skulle omfattas av privilegiet redan avslöjats eller om dessa uppgifter är oförenliga med privilegiet som sådant.

The work-product doctrine innebär i huvudsak att en part kan skydda sådana handlingar som har ett innehåll vilket skyddas av the attorney-client privilege. Tillämpningsområdet för detta skydd är emellertid mer begränsat än det förutnämnda privilegiet. Det omfattar nämligen endast sådant material som upprättats inför en tvist. Ett material som advokaten har upprättat i samband med t.ex. en avtalsförhandling, faller alltså inte in under doktrinen men motsvarande omständighet kan mycket väl falla in under privilegiet. Även här förekommer det en hel del gränsdragningsproblem.

Till skillnad från the attorney-client privilege är the workproduct doctrine inte absolut. Man skiljer mellan ”ordinary workproducts” och ”opinion work-products”. Det förra omfattar t.ex. en advokats nedteckningar av vittnesförhör o.d. Det senare om-

fattar t.ex. advokatens rättsliga bedömningar av ett förhållande. Handlingar av det förra slaget behöver utges endast om den part som begär det kan visa att han eller hon har ett starkt behov av handlingarna i och för processen och att det skulle vara oskäligt (”undue hardship”) att han eller hon inte fick del av handlingarna. När det gäller handlingar innehållande advokatens egna bedömningar ställs betydligt högre krav för att sådana mot dennes vilja skall lämnas ut. Detta kan dock bli fallet om advokaten misstänks för brottsligt agerande. Det blir i samtliga fall fråga om en avvägning mellan parternas skilda intressen.

En part eller annan som skall tvingas att avslöja något kan begära ett undantag från eller en begränsning av sin skyldighet (s.k. protective order). En förutsättning för ett sådant undantag är bl.a. att parten har visat god vilja att lösa tvisten utom rätta. Domstolen kan här göra en relativt fri intresseavvägning och besluta t.ex. att endast vissa av domstolen angivna personer skall få ta del av informationen eller att omständigheter som avser t.ex. en företagshemlighet över huvud taget inte skall behöva avslöjas.

Som tidigare nämnts är huvudregeln att attorney-client privilegiet endast gäller advokater (attorneys). Av detta följer att patentombud, som inte har avlagt en ”bar exam” och som således inte får titulera sig attorney inte omfattas av detta sekretesskydd. Emellertid har det förekommit att amerikanska domstolar låtit utvidga detta privilegium till att även omfatta patentombud som inte avlagt en ”bar exam”. Detta har dock endast gällt sådana patentombud som är kvalificerade att företräda inför the National Patent and Trademark Office (USPTO). Dessa är, på motsvarande sätt som gäller för amerikanska advokater (attorneys), underkastade vissa etiska regler samt föremål för tillsyn med möjlighet att tilldelas disciplinpåföljd vid misskötsamhet. Endast den information som har samband med patentombudets rättsliga rådgivning omfattas av skyddet.

Svenska advokater (och deras biträdande jurister) åtnjuter med stöd av bestämmelserna i 36 kap. 5 § andra stycket RB i princip ett tillräckligt skydd mot att åberopas som vittne i en tvist vid en amerikansk domstol. Detsamma torde gälla för advokater verksamma i andra länder som har en motsvarande reglering; jfr avsnitt 7.3.3 nedan. Däremot är rättsläget betydligt mer osäkert när det gäller icke-amerikanska patentombud. Detta har sin grund i att olika utländska rättssystem behandlar sina patentombud på vitt skilda sätt. En trend i de amerikanska domstolarna är att i större

utsträckning acceptera en utländsk motsvarighet till det amerikanska attorney-client privilegiet i de fall tvisten bedöms omfatta viktiga utländska intressen. Utländska privilegiebestämmelser har accepterats i sådana fall där de uppgifter som begärts skyddade enbart har anknytning till förhållanden utanför USA. Rör tvisten ett amerikanskt patent eller en fråga som har en amerikansk anknytning blir emellertid oftast domstolens beslut det motsatta oavsett vad som stadgas i den utländska lagtexten angående patentombudets sekretesskydd2. Det har emellertid förekommit att utländska patentombud/bolagsjurister kunnat undanhålla material i samband med en amerikansk domstolsförhandling trots att det konstaterats att dessa inte åtnjuter någon motsvarighet till det amerikanska attorney-client privilegiet i ombudets nationella lagstiftning3.

7.3.3. EPC:s regler om skydd för patentombuds tystnadsplikt

För att ett patentombud skall få yrkesmässigt uppträda som ombud för en sökande eller annan part inför EPO förutsätts att han eller hon finns upptagen på en av EPO upprättad lista över behöriga ombud (artikel 134.1 EPC 1973). I princip krävs för att få komma med på denna auktorisationslista att ombudet har avlagt en särskild examen – European Qualifying Examination (EQE) – utarbetad av EPO och the Institute of Professional Representatives before the European Patent Office (epi). Enligt en s.k. ”Grandfathers´ rule” kan även den som är medborgare i en tillträdande konventionsstat och som sedan fem år är behörig att företräda fysiska eller juridiska personer i patentärenden inför sitt hemlands myndigheter eller som där avlagt en för verksamheten särskild avpassad examen, ha rätt att, utan EQE, bli upptagen på den av EPO upprättade listan över behöriga epi-ombud, under förutsättning att detta sker inom ett år

2 Uppgifterna hämtade från Patricia L. Shaughnessy´s avhandling ”The attorney-client privilege – a comparative study of American, Swedish and EU law. 3 Detta var fallet i målet Astra AB v. Andrx Pharmaceuticals Inc, Southern District of New York, 1 juni 2002. Där konstaterade domstolen bl.a. att de koreanska patentombudens nationella lagstiftning inte gav möjlighet för en part att på sätt som är möjligt enligt det amerikanska discovery-förfarandet framtvinga ett företeende av bevismaterial i en nationell rättsprocess med hänsyn till de processregler som gäller i Korea. Som en följd härav, konstaterade domstolen, fanns det ingen anledning att i ett sådant rättssystem ha regler motsvarande de amerikanska attorney-client privilegiebestämmelserna. Detta hindrade emellertid inte domstolen från att tillämpa de amerikanska sekretessbestämmelserna på de utländska patentombuden. Beträffande frågan om yppandeskyldighet för ombud hos EPO, jfr målet Bristol-Myers Squibb v. Rhône Poulenc Rorer, som berörs i avsnitt 7.3.3.

från det att staten tillträtt EPC (artikel 134.3 EPC 2000). Med stöd av en motsvarande övergångsbestämmelse i artikel 163 EPC 1973 kunde svenska patentombud under en övergångstid, som löpte ut i oktober 1981, begära att bli upptagna på listan över dem som har rätt att företräda vid EPO. Ett flertal svenska patentombud utnyttjade denna möjlighet.

Var och en som finns upptagen på EPO:s lista är, oavsett om ombudet avlagt EQE eller ej, medlem av epi (artikel 134a.2 EPC 2000).

De hos EPO auktoriserade ombuden, är genom sitt epi-medlemskap bundna av för ändamålet upprättade etiska regler och disciplinbestämmelser, dels epi:s ”Code of Conduct”, dels ”Regulations on discipline for professional representatives”, fastställda av Europeiska patentorganisationens förvaltningsråd. Ett ombud som bryter mot dessa regler kan åläggas bl.a. varning, böter eller uteslutning (jfr artikel 4 i reglementet).

I artikel 2 av disciplinreglementet åläggs ett epi-ombud en generell tystnadsplikt beträffande sådan information som har anförtrotts ombudet i förtroende under hans eller hennes yrkesutövning. Denna bestämmelse tar enbart sikte på de skyldigheter som ett ombud har gentemot sin klient. I EPC 1973 har inte funnits några bestämmelser om epi-ombudens möjlighet att hävda denna tystnadsplikt i förfaranden hos EPO eller vid domstol i någon medlemsstat. Å andra sidan kan, med avseende på bevisupptagning i EPO, anmärkas att förfarandereglerna inte ger EPO några tvångsmedel för att få fram upplysningar från ombud eller andra.

Som framgått av avsnitt 7.3.2 är de möjligheter som amerikansk rätt ger rådgivare att freda sig från upplysningsplikt i domstol väsentligen beroende av om rådgivaren i fråga har advokatstatus, och på grund av sina åtaganden som ”attorney” är generellt underkastad tystnadsplikt beträffande information från klienter. Av intresse är då i vad mån amerikanska domstolar har gjort någon bedömning av epi-ombudens ställning, närmare bestämt om det därmed har ansetts följa sådana garantier för tystnadsplikt och disciplinansvar att epi-ombuden kan anses jämbördiga med ”attorneys” och således slippa ifrån vittnes- och editionsplikt.

I ett avgörande den 21 april 1999 (Bristol-Myers Squibb v. Rhône Poulenc Rorer) fann domstolen i Southern District of New York att epi:s disciplinära bestämmelser om tystnadsplikt för patentombud inte kunde jämställas med amerikanska advokaters

”attorney-client privilege”. Bedömningen resulterade i att det europeiska patentombudet ålades att i den amerikanska rättegången uppge allt vad ombudet kände till om sin franska klients patentärende.

Av den amerikanska domen kan utläsas att utländska ombud visserligen kan tillerkännas ”attorney-client privilege”, men endast under vissa begränsade förutsättningar Som villkor skall gälla att en yrkesverksam rådgivare i denna egenskap (”in his capacity as such”) blivit kontaktad för biträde i en viss juridisk angelägenhet, vidare att uppgifter som klient eller rådgivare i denna angelägenhet lämnat varandra i förtroende är enligt den rättsordning som gäller för respektive uppgiftslämnare (”at his instance”) permanent skyddade från att röjas, utom då privilegiet efterges av klienten. Förhållandet är alltså det att amerikansk rätt gör frågan om undantag från vittnes- och editionsplikt beroende av om lagstiftningen i ombudets – eller partens – hemland garanterar ett lika starkt sekretesskydd som det som följer av ”attorney-client privilege” i USA. I EPC 1973 har, som redan nämnts, inte funnits någon bestämmelse som ger epi-ombud rätt att vägra lämna upplysningar i förfaranden hos EPO. Inte heller har funnits någon konventionsbestämmelse som förpliktar medlemsstaterna att undanta epiombud från vittnesplikt i nationella domstolar.

För att en situation liknande den i Bristol-Myers Squibb v. Rhône Poulenc Rorer-fallet inte skall inträffa igen har i EPC 2000 (artikel 134a.1 d) lämnats ett bemyndigande för Europeiska patentorganisationens förvaltningsråd att besluta om tystnadsplikt för epi-ombud och om rätt för dem att vägra röja information i förfaranden hos EPO. Med stöd av artikeln har i tillämpningsföreskrifterna till EPC 2000 tagits in en sekretessbestämmelse (regel 101a) som ger epi-ombud skydd mot att behöva avslöja information som förekommit i kontakten mellan ombudet och dennes klient. Denna regel, rubricerad ”evidentiary privilege”, är utformad med amerikansk rättspraxis som förebild och gäller endast i de fall en klient sökt biträde i en patenträttslig angelägenhet. Sekretesskyddet gäller enbart i förfaranden hos EPO. De nya bestämmelserna i artikel 134a och regel 101a EPC 2000 innebär inte något direkt krav på medlemsstaterna att anpassa sina processrättsliga bestämmelser för att epi-ombud skall tillerkännas sekretesskydd i mål vid nationell domstol om ogiltighet av eller intrång i patent som meddelats av EPO.

Det kan tilläggas att de nya bestämmelserna i EPC 2000 om ombudssekretess inte i realiteten lär innebära någon förändring av rättsläget, eftersom EPO i sina förfaranden aldrig förfogat över några verksamma medel att tvinga fram upplysningar om förtroliga uppgifter som lämnats till ombud.

7.4. Överväganden och förslag

Sekretesskyddet för förtrolig information i patenträttsliga angelägenheter bör förstärkas genom en utvidgning av regeln i 36 kap. 5 § rättegångsbalken. Den som yrkesmässigt lämnar biträde i sådana angelägenheter (”patentombud”) skall således, i samma mån som gäller för advokater, under vissa förhållanden befrias från skyldigheten att i rättegång vittna eller på annat sätt röja vad han eller hon fått kännedom om i en patenträttslig angelägenhet. För att ett patentombud skall undantas från vittnesplikten bör krävas att han eller hon har registrerats som ”auktoriserat patentombud” hos ett behörigt offentligrättsligt organ. Möjligheten till auktorisation bör stå öppen för såväl fristående patentkonsulter som dem som är anställda hos en viss uppdragsgivare.

Bestämmelser om auktorisation och om de skyldigheter och sanktioner som är knutna till auktorisationen bör tas in i en särskild lag. Frågan om de närmare förutsättningarna för auktorisation bör utredas särskilt. Som villkor för auktorisation bör dock gälla att patentombudet uppfyller vissa kunskapskrav. Den som är auktoriserad att verka som ombud vid EPO bör, utan ytterligare prövning, kunna registreras som auktoriserat patentombud i Sverige.

Vidare bör som obligatoriska villkor för auktorisation gälla att ombudet förbundit sig att tillvarata sina klienters bästa och att iaktta tystnadsplikt. Auktorisationsorganet bör ha befogenhet att återkalla registreringen, eller meddela varning, i fall då det auktoriserade patentombudet åsidosatt god sed i branschen eller i övrigt brustit i de skyldigheter som följer med auktorisationen. Ett beslut om sådana sanktioner bör kunna överklagas till domstol.

Allmänna utgångspunkter

Kännetecknande för en rättsstat är att processordningen ger varje part i domstol förutsättningar att förbereda och utföra sin talan på det sätt som parten bedömer bäst gagna den egna saken. Det skall finnas frihet att åberopa bevisning och även en rätt att få bevisningen presenterad på det sätt som ger bästa grundval för domstolen att döma i målet. Parten skall därför kunna genomdriva att domstolen anordnar vittnesförhör med i princip vem som helst som parten begär skall kallas. Det skall också kunna krävas av domstolen att den, genom hot om vites- eller straffsanktioner, kan tvinga ett vittne att inställa sig i rättegången och att där lämna fullständiga och sanningsenliga svar på de frågor som parterna ställer. På samma sätt skall det finnas processrättsliga tvångsmedel för att få fram bevis i form av skriftliga handlingar.

Skyldigheten att vittna i domstol är således grundläggande för en fungerande rättsordning. Mycket starka skäl måste krävas för att lagstiftaren skall kunna medge undantag. De inskränkningar som gäller enligt 36 kap. 5 § RB är till stor del motiverade av hänsyn till enskildas personliga förhållanden. Information som förmedlats inom ramen för hälso- eller själavård, och som därmed är av typiskt sett integritetskänslig natur, skall inte behöva röjas för utomstående ens om uppgifterna skulle kunna bidra till utredningen i en rättstvist.

Men även för vissa andra ändamål har lagstiftaren funnit skäl att begränsa vittnesplikten. Om det för en god rättsvård är viktigt att parter i en rättegång har möjlighet att få förhållanden utförligt belysta, så är det också väsentligt för rättssäkerheten att var och en fritt kan dryfta sina angelägenheter med en betrodd rådgivare, utan risk för att denne senare kan tvingas att i rättegång yppa vad han eller hon fått veta i förtroende. Det behöver då inte röra sig enbart om förhållanden som diskuterats sedan en tvist väl uppstått. Behovet av fritt informationsflöde inom den egna intressesfären kan vara stort hos företag och enskilda inte minst för intresset att förebygga konflikter. En önskan att anlita juridisk expertis inom eller utom rättegång skall inte rimligen behöva hämmas av farhågor om att experten kommer att tvingas avge vittnesmål till nackdel för sin uppdragsgivare. Av dessa skäl har advokater tagits med i uppräkningen av dem som enligt 36 kap. 5 § RB är undantagna från vittnesplikt.

Vi har enligt våra direktiv att överväga om patentombud och bolagsjurister som bistår med hjälp i patenträttsliga angelägenheter bör ha ett lagfäst skydd för en tystnadsplikt i fråga om uppgifter som erhålls under yrkesutövningen. I klartext gäller frågan i vad mån dessa yrkeskategorier skall ges samma undantag från vittnes- och editionsplikt som generellt gäller för advokater.

Av direktiven framgår att frågan om en författningsreglerad tystnadsplikt för patentombud m.fl. är relaterad till nya bestämmelser i EPC 2000. Dessa bestämmelser har tillkommit i syfte att stärka europeiska patentombuds ställning i amerikanska rättegångar. Det har nämligen, som framgått av tidigare redogörelse, förekommit att domstolar i USA inte tillerkänt icke-amerikanska patentombud rätt att, i samma utsträckning som gäller för amerikanska ”attorneys”, vägra avge vittnesmål. Konsekvensen skulle alltså kunna bli att svenska patentombud, som ju inte här i landet omfattas av någon författningsreglerad tystnadsplikt, inte kan undandra sig att lämna uppgifter i en amerikansk rättegång. Tydligt är att bl.a. svenska företag härigenom kan komma att missgynnas i rättstvister i USA.

En av förutsättningarna för att svenska rådgivare skall kunna slippa ifrån vittnes- och editionsplikt i USA är att de är underkastade tystnadsplikt enligt svensk rätt. Vidare krävs att de är förpliktade att iaktta vissa etiska normer i sin verksamhet, och att de kan bli föremål för disciplinära åtgärder om de åsidosätter sådan branschetik. Såvitt gäller svenska advokater är dessa förutsättningar uppfyllda. Det kan för övrigt konstateras att praktiskt taget alla de yrkeskategorier som nämns i 36 kap. 5 § RB är underkastade någon slags offentligrättslig reglering i form av krav på auktorisation, tystnadsplikt och disciplinreglemente. Rättegångsbalkens regler med förbud att höra sådana personer som vittnen kan alltså sägas innebära en förstärkning av den på visst sätt sanktionerade tystnadsplikt som i övrigt gäller.

Det inses då lätt att en diskussion om att foga patentombud m.fl. till förteckningen i 36 kap. 5 § RB aktualiserar överväganden om särskild auktorisation. Frågan om en auktorisationsordning för patentombud rymmer dock element som inte fullt ut kan penetreras inom ramen för utredningens mandat. Det bör visserligen vara möjligt att i viss mån ta hänsyn till den betydelse som ett förstärkt sekretesskydd kan ha för tilltron till patentombudsnäringen, något som i sin tur kan underlätta för branschen att till gagn för svenska företag bibehålla kompetens och rekrytera nya experter till sin

krets. Men det måste hållas i minne att direktiven har ett snävare perspektiv. De utgår från uppdragsgivarnas intressen i en given situation, närmare bestämt från den obalans som råder mellan europeiska och amerikanska patentkonsulter vad gäller möjligheterna att i rättstvister värna om företagsintern information. Mer specifikt är det de nya bestämmelserna om ”evidentiary privilege” i EPC 2000 som ligger bakom uppdraget till utredningen att överväga om tystnadsplikten för ombud behöver förstärkas genom ändringar i svensk lag.

Det står därmed klart att våra möjligheter att väga in andra motiv för offentligrättslig auktorisation är begränsade. Exempelvis kan det inte vara vår sak att uttömmande värdera de närings- och konkurrensrättsliga skäl som kan finnas för eller emot en auktorisationsordning, inte heller att ta ställning till vilken utbildning som bör krävas som villkor för auktorisation. Sådana frågor får, om regeringen väljer att gå vidare med frågan, utredas särskilt.

Finns sakliga skäl för att förstärka sekretesskyddet för förtrolig information i patenträttsliga angelägenheter?

Förtroenden mellan företagsledningen i ett bolag och en där anställd eller mellan en klient och ett patentombud som inte också är advokat skyddas inte i samma omfattning som förtroenden i advokatförhållanden. En anställd expert har visserligen en lojalitetsplikt mot sin arbetsgivare. Detsamma gäller i uppdragsförhållandet mellan ett fristående patentombud och klienten. De patentombud som tillhör en branschorganisation är också genom medlemskapet förpliktade att följa vissa etiska normer och kan bli föremål för disciplinära åtgärder bl.a. i det fall tystnadsplikten åsidosätts. De som anlitas som rättegångsombud eller rättegångsbiträde får inte höras som vittne om vad som anförtrotts dem för uppdragets (dvs. rättstvistens) fullgörande annat än om uppdragsgivaren medger det. Så långt gäller vittnesförbudet även för bl.a. patentombud och bolagsjurister. Däremot finns det inget som hindrar att dessa personer hörs i en rättegång om sådana uppgifter som anförtrotts dem i annan egenskap än som rättegångsombud eller rättegångsbiträde.

Ett mer omfattande sekretesskydd i rättegång, motsvarande det som i dag gäller för advokater, skulle avse även förtrolig information som tillhandahållits och sådant material som upprättats innan

en tvist uppstått, exempelvis korrespondens i patentansökningsärenden och diskussioner om risker för intrång. Oavsett vilka skäl som i Sverige kan finnas för att på så sätt vidga tillämpningsområdet för det mer omfattande vittnesundantaget, kan konstateras att nuvarande inskränkningar kan få konsekvenser för svenska företags möjligheter att tillvarata sin rätt i rättstvister utomlands. Som framgått finns det risk för att ett svenskt patentombud, trots att tystnadsplikt gäller enligt föreningsstadgar eller uppdragsavtal, föreläggs att i amerikanska domstolar redogöra för den kommunikation som förekommit mellan ombudet och dennes klient.

Det svenska processuella systemet skiljer sig från det angloamerikanska systemet bl.a. när det gäller möjligheten att verka som bolagsjurist eller fristående patentombud och samtidigt titulera sig advokat. Detta medför i sin tur skillnader i tillämpningen av de olika ländernas sekretessbestämmelser för dessa yrkeskategorier. I USA ger det s.k. discovery-förfarandet parter i domstol utomordentligt omfattande möjligheter att tvinga fram upplysningar och dokument från motparter och andra. Undantag gäller emellertid bl.a. för sådana uppgifter som har lämnats i samband med rättslig rådgivning i advokatförhållanden. De som då kan komma i åtnjutande av undantaget är i första hand inhemska advokater (”attorneys”) inkluderande även i vissa fall patentombud, under förutsättning att de är behöriga att företräda inför den federala patentmyndigheten (USPTO). Under vissa förhållanden tillerkänner amerikanska domstolar utländska jurister samma rätt att slippa ifrån upplysningsskyldighet. Den grundläggande förutsättningen är emellertid att hemlandets rättsordning ger garantier för ett lika omfattande sekretesskydd. Enligt den svenska rättegångsbalkens regler är endast de rättsrådgivare som har rätt till titeln advokat undantagna från vittnesplikten. Eftersom bolagsjurister och fristående patentombud i princip är förhindrade att uppträda som advokater i Sverige, får skyddet för förtroendeförhållandet i rättsliga frågor mellan ett företag och en bolagsjurist eller ett fristående patentombud inte samma omfattning som i USA. Detta kompenseras till viss del genom det skydd som svensk rätt ger i de fall dessa personer uppträder som rättegångsombud eller rättegångsbiträde. Detta skydd har, som nämnts, inte kunnat hindra att svenska patentombud (som inte också är advokater) blivit ålagda av amerikansk domstol att tillhandahålla bevismaterial eller att vittna om en viss omständighet, eftersom de inte har omfattats av ”the attorney-client privilege”.

Eftersom amerikanska patenträttskonsulter, det må vara fråga om advokater med generalistpraktik, specialister verksamma vid patentbyråer eller bolagsanställda experter, normalt har ställning av ”attorneys” och därmed omfattas av klientprivilegiet, kan det alltså inträffa att svenska företag, via ett svenskt ombud, tvingas att i ekonomiskt betydelsefulla patentmål röja information av ett slag som den amerikanska motparten tillåts hålla inne med. Denna processuella obalans, som naturligtvis är till skada för svenska näringslivsintressen, skulle med all sannolikhet kunna undanröjas genom att rättegångsbalkens bestämmelser om undantag från vittnesplikt utvidgades till att omfatta inte bara advokater utan även övriga som lämnar biträde i patenträttsliga angelägenheter. Det finns grund för att räkna med att ett sådant mer omfattande sekretesskydd skulle respekteras av domstolar i USA. Vår bedömning är därför att en sådan lagändring är sakligt motiverad för ändamålet att ge svenska företag bättre förutsättningar att tillvarata sina intressen i rättsprocesser utomlands.

Det har dessutom hävdats att den ojämlika partssituationen i amerikanska domstolar verkar konkurrenshämmande för svenska patentombud. Argumentationen från patentombudssidan bygger på att ett företag eller en privatperson som är i behov av rättslig rådgivning i immaterialrättsliga sammanhang kan ha större benägenhet att vända sig till en advokat eller ett utländskt ombud som åtnjuter ett mer omfattande sekretesskydd. Patentombudsnäringen i Sverige skulle därmed riskera att tappa underlag för sin verksamhet. Från bl.a. organisationen Föreningen Svenskt Näringsliv har påpekats att skillnader i sekretessregler länder emellan är bland de omständigheter som kan påverka ett företags beslut att lägga sina jurist- och immaterialrättsliga avdelningar utanför Sverige. Detta kan således, i takt med att immaterialrätten internationaliseras, kunna medföra negativa effekter ur ett samhällsekonomiskt perspektiv. Efter hand kan återväxten av patenträttslig kompetens i landet hotas.

Behövs en utvidgning av sekretesskyddet för genomförande av EPC 2000?

Som tidigare redogjorts för (avsnitt 7.3.3) har i EPC 2000 tagits in bestämmelser om förstärkt sekretesskydd för ombud vid EPO. De nya bestämmelserna i artikel 134a.1 d och i regel 101a av tillämpningsföreskrifterna har utformats med förebild i vad som gäller om

”attorney-client privilege” i USA. Bestämmelserna syftar alltså direkt till att europeiska ombud skall undgå skyldighet att, till nackdel för sina uppdragsgivare, lämna upplysningar i amerikanska domstolar.

De nya EPC-bestämmelserna är tillämpliga endast för sådana patentombud som är s.k. epi-ombud (dvs. för dem som har avlagt en EQE-examen och övriga ombud som har kvalificerat sig enligt den s.k. Grandfathers´ rule). Bestämmelserna gäller enligt sin ordalydelse endast vid handläggning av patentärenden vid EPO och innebär närmare bestämt att ett EPO-ombud vid förfaranden där inte får avkrävas upplysningar om förtrolig information som ombudet fått del av inom ramen för sitt uppdrag. Sekretessen gäller inte bara information som lämnats ombudet sedan ärendet anhängiggjorts. Även t.ex. sådant som förekommit vid ärendets förberedande omfattas uttryckligen.

Avsikten har alltså varit att ge epi-ombud och deras uppdragsgivare en starkare ställning i amerikanska domstolar. Frågan är då om det nya sekretesskyddet enligt artikel 134a och regel 101a EPC 2000 verkligen effektivt tillgodoser detta intresse. Som framgått kan amerikanska domstolar förväntas utsträcka det där gällande sekretessprivilegiet till utländska rådgivare, dock endast under den förutsättningen att ombudets hemlandsjurisdiktion ger garantier för motsvarande tystnadsplikt. Kravet på reciprocitet innebär då bl.a. att domstolar i hemlandet inte skall ha lagliga medel att av ombudet framtvinga information som annars är sekretessskyddad i ombudets förhållande till huvudmannen. Det får då konstateras att EPC 2000 visserligen ställer upp förbud för EPO att begära sådana upplysningar av auktoriserade ombud. Däremot följer av EPC 2000 varken rätt eller skyldighet för nationella domstolar att iaktta sekretessprivilegiet för epi-ombud. I den mån en tvist om intrång i ett av EPO meddelat patent handläggs av svensk domstol gäller rättegångsbalkens regler. Ombudet kan alltså enligt gällande rätt här i landet inte förlita sig på det starkare sekretesskydd som gäller i EPO. Mot den bakgrunden, när inga garantier finns för att sekretesskyddet enligt EPC 2000 får genomslag i nationell europeisk rätt, kan det ifrågasättas om skyddet är tillräckligt för att en amerikansk domstol skall godta det som grund för att undanta ett epi-ombud från upplysningsskyldighet.

Även om det inte finns något direkt krav på Europeiska patentorganisationens medlemsstater att lagstifta om sekretesskydd som

motsvarar, och därmed underbygger, det skydd som ges i EPC 2000, får det anses naturligt att så sker. Vi bedömer det som angeläget att den ordning som EPC-staterna enats om genomförs i nationell lagstiftning. En anpassning till EPC 2000 i denna del är för övrigt motiverad redan utifrån den generellt accepterade principen att harmonisering bör ske i största möjliga mån.

Vilken personkrets bör omfattas av regler om utvidgat sekretesskydd?

När det gäller att ta ställning till vilka personer som skall kunna ges ett utvidgat sekretesskydd, uppkommer frågan om det för en sådan avgränsning måste krävas någon form av auktorisation.

Det går i dag utan större svårighet att avgöra om en person tillhör någon av de yrkeskategorier som enligt 36 kap. 5 § RB är undantagna från vittnesplikt. Advokattiteln är förbehållen den som efter avlagd examen och praktiktjänstgöring blivit upptagen i advokatsamfundet. Ett rättegångsombud och ett rättegångsbiträde definieras i 12 kap. RB. För bl.a. läkare och tandläkare förutsätts en speciell utbildning med efterföljande examen som i sin tur berättigar till legitimation att utöva yrket. Dessa yrkeskategorier är dessutom genom olika författningar ålagda en straffsanktionerad tystnadsplikt för uppgifter som de får kännedom om i sin yrkesutövning.

Någon motsvarande avgränsning av de personer som i dag verkar som patentombud låter sig emellertid för närvarande inte göra. Som tidigare påpekats är patentombud visserligen i allmänhet förpliktade att iaktta tystnadsplikt för uppgifter som de får kännedom om inom ramen för ett uppdrag. Denna tystnadsplikt är emellertid inte lagreglerad utan följer med uppdragsförhållandet och, i förekommande fall, av medlemskap i en branschsammanslutning.

Den tystnadsplikt som allmänt gäller för svenska advokater är sanktionerad genom advokatsamfundets stadgar. Genom olika disciplinära åtgärder kan samfundet tillrättavisa eller till och med utesluta en ledamot som åsidosätter god advokatsed. Advokatsamfundets beslut kan överklagas till Högsta domstolen. Liknande bestämmelser gäller för övriga yrkeskategorier som på motsvarande sätt som advokater omfattas av det starkare sekretesskyddet i rättegångsbalken. Läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer och psykoterapeuter står under Socialstyrelsens tillsyn som, i de fall det finns skäl för disciplinpåföljd såsom prövotid eller

återkallelse av legitimation, har att överlämna ärendet till Hälso- och sjukvårdens ansvarsnämnd. Även familjerådgivare inom socialtjänsten står ytterst under Socialstyrelsens tillsyn.

Bolagsjurister och patentombud som inte också är advokater kan för närvarande inte ansluta sig till någon organisation som har en ställning jämförlig med advokatsamfundets. För att någon skall kunna verka som patentombud i Sverige ställs inte några särskilda krav på utbildning, föreningstillhörighet eller officiell auktorisation. Inte heller för bolagsjurister gäller något särskilt krav. Patentombud som är verksamma vid en patentbyrå i Sverige och som anslutit sig till Svenska Patentombudsföreningen (SPOF) kan visserligen enligt föreningens stadgar vid misskötsamhet bli föremål för disciplinära åtgärder i form av erinran, varning eller uteslutning. Dessa beslut, som fattas av patentombudets egen branschorganisation, kan emellertid inte överprövas av något offentligrättsligt organ på motsvarande sätt som gäller för advokatsamfundets beslut i disciplinärenden. Varken för övriga patentombud eller bolagsjurister gäller något liknande disciplinansvar. Ansvar för obehörigt röjande av uppgifter eller andra illojala förfaranden kan för deras del utkrävas i princip endast genom skadeståndstalan vid domstol.

Diskussionen om att utvidga sekretesskyddet för patentombud är nära kopplad till företagens behov av att kunna söka hjälp av den person som kan förväntas bäst behärska problemområdet i ett visst komplicerat patentärende. Det skulle givetvis underlätta för företagen, om garantier fanns för att vem som än anlitades skulle undantas från vittnesplikt i en framtida rättegång. Men att tillerkänna sekretesskydd åt var och en som lämnar rådgivning i alla eller en viss typ av rättsliga angelägenheter skulle föra för långt. Mot en sådan utvidgning talar i första hand det allmänna intresset av att i händelse av tvist kunna få tillgång till bästa möjliga bevisning. Inte heller lär det väsentliga syftet att utverka sekretesskydd i amerikanska domstolar tillgodoses. För det ändamålet räcker det nämligen inte med att ombudet är dispenserat från skyldigheten att vittna i domstol. Vittnesundantaget måste vara grundat på fasta förpliktelser om allmän tystnadsplikt och på ett regelverk som utlöser disciplinförfarande i fall av misskötsamhet. Ett undantag måste således vara förbehållet på visst sätt kvalificerade yrkesutövare.

Av skäl som nu nämnts kan det inte heller komma i fråga att begränsa ett utvidgat sekretesskydd till uppgifter som förekommit

vid rättslig rådgivning inom ett bolag, dvs. sådana uppgifter som tillhandahållits eller förmedlats av en hos ett företag anställd jurist eller annan expert.

Vad som i stället i första hand bör undersökas är vilka möjligheter som finns att ge dem som yrkesmässigt verkar som rådgivare i patenträttsliga angelägenheter ett förstärkt sekretesskydd, knutet till någon form av auktorisation. Särskild uppmärksamhet får då ägnas frågan om hur EPO-ombudens ställning kan tryggas.

Bör sekretesskyddet för patentombud begränsas till patenträttsliga angelägenheter?

Vi har i utredningen diskuterat om ett utvidgat sekretesskydd skall erbjudas alla som på uppdragsbasis lämnar biträde i immaterialrättsliga angelägenheter, eller om det finns anledning att begränsa kretsen till patentombud i snävare bemärkelse, dvs. ombud som uteslutande, eller huvudsakligen, är verksamma på patentområdet.

De motiv för utvidgat sekretesskydd som nämns i utredningsdirektiven tar sikte på patenträttsliga förhållanden. Det är riskerna för att svenska parter skall missgynnas i amerikanska patenttvister som hålls fram. Den nya sekretessbestämmelsen i artikel 134a i EPC 2000 betonas särskilt. Något hinder för oss att ta hänsyn också till ombudsverksamhet på andra immaterialrättsområden finns dock inte.

En given utgångspunkt är att en utvidgning av sekretesskyddet skall accepteras bara om tungt vägande skäl finns. De skäl som vi funnit för att stärka patentombudens ställning hänför sig nästan uteslutande till den ojämlika situationen i patenttvister utomlands. Det är också dessa förhållanden som motiverat de nya sekretessbestämmelserna i EPC 2000. Och för ändamålet att åstadkomma en svensk lagstiftning i linje med EPC-regelverket finns det ingen anledning att se till annat än patenträttslig rådgivning.

När det gäller att bedöma vad som kan hänföras till ”patenträttsliga angelägenheter” blir det ytterst en fråga för rättstillämpningen. Viss ledning kan domstolarna finna i den nya regel 101a. 2 EPC 2000 där en exemplifiering har gjorts av de uppgifter och handlingar som skall omfattas av sekretesskydd. I denna regel anges att uppgifter som rör bedömningen av om en viss uppfinning är patenterbar och sådant som förekommit i samband med att en patentansökan upprättats och under den tid ansökan är föremål för behandling av EPO omfattas av sekretesskyddet. Vidare gäller

sekretesskyddet för ställningstaganden i frågor om giltighet av, skyddsomfång för eller intrång i ett europeiskt patent eller en europeisk patentansökan.

Vårt uppdrag att överväga frågor om tystnadsplikt är föranlett av de nya sekretessbestämmelserna för patentombud hos EPO. Det behöver inte innebära att en utvidgning av sekretesskyddet i 36 kap. 5 § RB inte skulle kunna ha betydelse också för uppgifter i andra immaterialrättsliga angelägenheter. Vi har dock inte funnit belägg för att det i t.ex. varumärkesmål skulle finnas särskilda behov att värna ombud från upplysningsplikt. Det är i patentmålen som de specialsakkunniga ombuden typiskt sett kan känna till känsliga uppgifter och det är patenttvisterna som är de ekonomiskt mest betydelsefulla. Kort sagt är det i dessa tvister som svenska företag kan anses vara i akut behov av lagstiftarens stöd. Från såväl patentombudsbranschen som organisationen Föreningen Svenskt Näringsliv har också framhållits att det är angeläget att så snart som möjligt införa ett utvidgat sekretesskydd för dem som lämnar rättslig rådgivning i patenträttsliga angelägenheter och att frågan om ett sådant skydd bör införas även för personer som specialiserat sig inom andra immaterialrättsliga områden lämpligen kan övervägas vid ett senare tillfälle. Detta är också vad vi har stannat för.

Hur bör en auktorisationsordning som motiveras av sekretessbehov utformas?

Vårt resonemang har lett fram till bedömningen att det undantag från vittnes- och editionsplikt som i dag allmänt gäller för advokater bör utsträckas till att omfatta yrkesmässigt verksamma rådgivare i patenträttsliga angelägenheter. Denna utvidgning av undantagsberättigade personkategorier bör komma till uttryck genom en ändring av 36 kap. 5 § RB.

Vi har vidare funnit att det utvidgade sekretesskyddet bör förbehållas patentrådgivare som är på visst sätt kvalificerade. Dessa kvalifikationer bör bekräftas genom auktorisation i en ordning som rymmer offentligrättsliga inslag. Som minimivillkor för auktorisation bör gälla att ombudet är bundet av tystnadsplikt gentemot sina klienter och att garantier finns för disciplinära påföljder i fall tystnadsplikten åsidosätts.

Det bör understrykas att den auktorisationsordning som vi har i åtanke är betingad av behovet att kunna identifiera dem som är

berättigade till förstärkt sekretesskydd. I inledningen till detta avsnitt har anmärkts att även andra skäl kan finnas som motiverar officiell auktorisation men att dessa motiv väsentligen ligger utanför vad vi har att bedöma. Det ligger därför i sakens natur att det slags auktorisationssystem som nu aktualiseras bör konstrueras så att det står öppet för just de personkategorier som sekretesskyddet är avsett för. Det finns alltså ingen anledning att nu erbjuda auktorisation för t.ex. ombud som är verksamma enbart på varumärkesområdet. Inte heller finns det någon grund för att definiera kretsen av auktorisationsberättigade på ett sätt som kan få till följd att information i andra än patenträttsliga angelägenheter kommer att skyddas av sekretess.

För vår del är det också angeläget att påpeka att förslaget om en auktorisationsordning inte syftar till att etablera något monopol. Det får förutsättas att icke auktoriserade patentombud skall ha samma möjligheter som auktoriserade kollegor att företräda klienter såväl i patentärenden hos PRV som i mål vid domstol.

Vad som bör eftersträvas är ett system som gör det möjligt för domstolarna att förhållandevis enkelt konstatera om tystnadsplikt gäller. För detta ändamål bör till katalogen i 36 kap. 5 § RB fogas en ny kategori, förslagsvis betecknad ”auktoriserade patentombud”. I en särskild lag bör tas in bestämmelser om dels under vilka villkor någon kan få ställning av auktoriserat patentombud, dels vilka rättigheter och skyldigheter som följer med auktorisationen.

I lagen om auktoriserade patentombud bör först klargöras vilka som kan komma i fråga för auktorisation. Vi har övervägt om det är rimligt att låta endast dem som i sin yrkesverksamhet uteslutande tillhandahåller patenträttslig rådgivning bli föremål för auktorisation. En sådan lösning skulle ha den fördelen att den minimerade domstolens prövning av om en viss uppgift eller ett visst material som ombudet erhållit skall anses skyddat av sekretessregeln i den föreslagna bestämmelsen i 36 kap. 5 § tredje stycket RB. En nackdel med en sådan auktoriseringsmodell är dock att ombud som har en bredare verksamhet, som utöver patenträttslig rådgivning lämnar biträde även inom andra immaterialrättsliga områden, inte skulle kunna komma i fråga för auktorisation. Sådana ombud skulle således aldrig kunna komma att omfattas av ett lagstadgat skydd mot avslöjande av uppgifter som anförtrotts ombudet i dess yrkesmässiga verksamhet, ens om denna till väsentlig del rör patenträttsliga frågor. En sådan ordning framstår som onödigt begränsande.

Det är därför vår uppfattning att ett visst utrymme bör finnas för ”auktoriserade patentombud” att bedriva blandad konsultverksamhet. En rimlig balans skulle kunna åstadkommas genom en bestämmelse som medger auktorisation av personer som i sin yrkesmässiga verksamhet huvudsakligen lämnar biträde i patenträttsliga angelägenheter. Avigsidan är att det då kan bli nödvändigt att inskränka sekretesskyddet i förhållande till den mer omfattande verksamhet som auktorisationen täcker. Något skäl för att låta sekretessen skydda mer än förtrolig information i patentangelägenheter kan vi nämligen inte se. Prövningen av vilka uppgifter som skyddas får i sista hand göras av domstolen. Nackdelarna med en sådan ordning skall dock inte överbetonas. I praktiken är det mindre vanligt att patentombud är verksamma inom flera immaterialrättsliga områden. Det är också så att domstolarna vid tillämpning av sekretessbestämmelsen i nuvarande lydelse ibland måste pröva om en viss uppgift, som yrkas skyddad enligt 36 kap. 5 § RB, anförtrotts någon i den uppräknade personkretsen samt om detta skett i dennes yrkesutövning.

En särskild fråga gäller hur de gränser för sekretesskyddet som nu behandlats skall kunna uttryckas lagtekniskt. Den lösning som utredningen valt innebär att det i ett nytt stycke i 36 kap. 5 § RB anges att vittnesbegränsningsregeln för auktoriserade patentombud är inskränkt till att omfatta information som härrör från en patenträttslig angelägenhet. Ett alternativ, som har den fördelen att den redan omfattande paragrafen i rättegångsbalken inte behövde ytterligare tyngas av specialföreskrifter, kunde vara att låta inskränkningen framgå av auktorisationslagen. En sådan konstruktion är i princip tänkbar, med hänsyn till att rättegångsbalkens bestämmelse hänvisar till att sekretessen får brytas om ”det är medgivet i lag”.

Vi har förordat beteckningen ”auktoriserade patentombud” för den kategori som skall kunna komma i fråga för utvidgat sekretessskydd. Uttrycket, som valts utifrån praktiska hänsyn, behöver inte utesluta att även andra än ombud som verkar fristående skulle kunna vara kvalificerade för auktorisation. I dag förekommer det att företag anlitar såväl fristående patentombud som egna anställda immaterialrättsexperter för råd och hjälp i immaterialrättsliga frågor. I jämförelse med utomstående konsulter står en anställd bolagsjurist eller patentexpert i särskilt beroendeförhållande till sin arbetsgivare. Denna skillnad behöver dock inte en gång för alla motivera att internkonsulter utestängs från möjligheten till

auktorisation. I USA och Tyskland anses det förhållandet att en bolagsjurist inte har någon formellt fristående ställning i förhållande till sitt företag inte i sig utgöra något hinder mot att förtroenden som lämnats i samband med rättslig rådgivning skyddas mot upplysningsplikt i rättegång. Det som i dessa länder vållat problem är inte anställningsförhållandet i sig utan det faktum att en bolagsjurist ofta ägnar sig åt annat än sådant som går under beteckningen rättslig rådgivning.

Med den författningsreglering som vi förordar bör det vara möjligt att låta konsulter komma i fråga för auktorisation, oavsett om vederbörande arbetar fristående eller på en patentbyrå eller är anställd i ett företag. Som tillräcklig förutsättning bör gälla att den person det gäller i sin yrkesmässiga verksamhet huvudsakligen ägnar sig åt patenträttslig rådgivning.

Bör ett offentligrättsligt organ inrättas för auktorisation och tillsyn?

Som tidigare framgått gäller som villkor för rätten att yrkesmässigt företräda sökande eller andra parter hos EPO i princip att ombudet avlagt examen (EQE) för epi-medlemskap. Även i bl.a. USA och Tyskland krävs att den som företräder inför domstol och myndigheter skaffat sig behörighet genom att ha avlagt en för ändamålet avpassad examen. I Sverige råder inget ombudstvång, inte heller krävs särskilda kvalifikationer för rätten att uppträda som ombud hos myndigheter och domstolar (se dock de allmänna lämplighetskraven i 12 kap. 2 § RB).

De patentombud som är medlemmar i Svenska Patentombudsföreningen (SPOF) är genom medlemskapet förpliktade att iaktta tystnadsplikt och i övrigt följa en antagen etisk standard. Vid misskötsamhet kan ett ombud uteslutas ur föreningen eller tilldelas erinran eller varning. Denna föreningsinterna tillsynsordning är inte offentligättsligt sanktionerad. SPOF:s disciplinära beslut kan inte överprövas av ett offentligrättsligt organ utan endast klandras i domstol på föreningsrättslig grund.

Svenska Industriens Patentingenjörers Förening (SIPF) har inga uttryckliga etiska regler. Dock kan medlem uteslutas på föreningsstämma t.ex. om denne inte längre bedöms stödja föreningens ändamål att tillvarata den svenska industrins intressen inom immaterialrätten och verka för gott uppträdande i yrkesangelägenheter.

Patentkonsulters Samfund (PS) är en organisation för utbildning, examination och auktorisation av patentombud verksamma inom det industriella rättsskyddet. Syftet med verksamheten är att en patentkonsult som klarat slutexaminationen skall ha en internationellt sett hög kompetensnivå. Samfundets utbildning sträcker sig över fyra år och omfattar kurser i samarbete med PRV (inriktade på det administrativa förfarandet) och i samarbete med Juridiska fakulteten vid Stockholms Universitet omfattande bl.a. immaterialrätt, marknadsrätt, avtalsrätt och processrätt. I utbildningsprogrammet ligger en delexamination och en slutexamination, båda om två dagar. De som klarat examinationerna kan ansöka om medlemskap för att bli auktoriserad av PS. Medlemmarna i PS är underkastade etiska regler vilka bl.a. innebär att en medlem inte får yppa vad som anförtrotts honom/henne utan samtycke från huvudmannen. Brott mot de etiska reglerna kan leda till disciplinpåföljder i form av varning eller uteslutning.

Vi har diskuterat om en självreglering av detta slag är tillräcklig för att ett ombud skall kunna undantas från upplysningsplikt i domstol. Det går att se fördelar med en ordning som innebär att auktorisation och tillsyn handhas av erkända branschorganisationer. Det allmännas åtagande skulle därigenom kunna begränsas. För ombuden skulle det vara betryggande att invals- och disciplinprövning görs av yrkesverksamma personer som är väl förtrogna med förhållandena i branschen.

Det finns å andra sidan uppenbara nackdelar med en självreglering. En ombudsorganisation kan rimligen inte svara för andra än sina egna medlemmar. Eftersom något föreningsobligatorium inte bör införas, måste andra instanser finnas för auktorisation av ombud som står utanför en branschorganisation. Tilltron till systemet får också anses kräva att någon form av offentlig tillsyn sker, oavsett vilka organ som anförtrotts uppgiften att auktorisera ombud. Allmänheten måste också garanteras insyn i verksamheten. Inte minst viktigt är att en svensk ordning för auktorisation och tillsyn konstrueras så att den kan vinna internationellt erkännande. Det får inte råda någon osäkerhet om att auktorisationsförfarandet handhas med oväld och att effektiva disciplinära påföljder drabbar den som åsidosätter tystnadsplikten.

Enligt vår mening finns det övervägande skäl för en renodlat offentligrättslig reglering. Ett för ändamålet inrättat myndighetsorgan, förslagsvis kallat Patentombudsnämnden, bör ges exklusiv behörighet att auktorisera patentombud. En sådan nämnd bör ha

en sammansättning där majoriteten utgörs av ledamöter som inte representerar ett visst partsintresse. Med auktorisationen bör följa vissa skyldigheter för ombudet. Ett auktoriserat patentombud skall under alla förhållanden kunna bli föremål för disciplinåtgärder i de fall ombudet handlat i strid med god sed, särskilt när tystnadsplikten åsidosätts. Patentombudsnämndens disciplinpåföljder kan utgöras av varning eller, i försvårande fall, återkallelse av auktorisationen. Vid en avregistrering går ombudet miste om sekretessskyddet enligt 36 kap. 5 § RB. Nämndens beslut bör kunna överklagas till domstol.

Bör svensk auktorisation krävas för att EPO-ombud skall undantas från upplysningsplikt?

Som tidigare nämnts gäller som villkor för rätten att yrkesmässigt företräda en sökande eller annan part hos EPO att ombudet avlagt examen (eller kvalificerat sig enligt den s.k. Grandfathers´ rule) och tagits upp på en av EPO särskild upprättad lista. Eftersom ett väsentligt skäl för utvidgat sekretesskydd i svensk lagstiftning är att ge genomslagskraft åt de bestämmelser som nu införts i EPC 2000 för de s.k. epi-ombuden, är det givet att den svenska lagstiftningen måste utformas så att EPO-ombud kan innefattas i den krets som är undantagen från upplysningsplikt i rättegång.

Vi har övervägt om de europeiska patentombuden skulle kunna få ett sådant sekretesskydd direkt med stöd av sin epi-auktorisation. Med hänsyn till de stränga villkor som gäller för inträde i epi kunde ett krav på särskild svensk auktorisation därutöver framstå som obefogat. Epi-ombuden är ju också tillförsäkrade ett förstärkt sekretesskydd enligt de nya bestämmelserna i EPC 2000 och de är underkastade ett regelverk som ger utrymme för disciplinförfarande. Vad som ändå talar för att ett sekretesskydd här i landet bör vara beroende av svensk auktorisation är följande. De vid EPO verksamma ombuden står i dag under tillsyn av epi, som har möjlighet att utdela disciplinpåföljder i form av varning, böter eller uteslutning. Beslut om sådana sanktioner kan emellertid grundas bara på förhållanden som hänför sig till ombudets verksamhet i ärenden hos EPO. Epi utövar alltså inte någon tillsyn över sina medlemmars verksamhet utanför EPO; denna verksamhet faller helt under nationell jurisdiktion. Det skulle således inte finnas utrymme att tillrättaföra ett epi-ombud för misskötsamhet i Sverige, så länge en sådan disciplinär behörighet inte kan grundas

på svensk auktorisation. Mot denna bakgrund bör det som villkor för förstärkt sekretesskydd ställas krav på svensk auktorisation även för epi-ombud.

En annan sak är att det kan finnas skäl att modifiera villkoren för svensk auktorisation av epi-ombud med hänsyn tagen till att ombudet tidigare visat sig kvalificerat för verksamhet vid EPO. Den skiss till patentombudslag som vi lämnar innehåller förslag om särskilda lättnader för europeiska patentombud.

En modell för auktorisationsordning

I det föregående har vi funnit att ett förstärkt sekretesskydd för patentombud (i vid mening) bör förutsätta särskild auktorisation. Som minimikrav för auktorisation bör gälla att ombudet är bundet av tystnadsplikt gentemot sina klienter och att garantier finns för disciplinära sanktioner i det fall ombudet bryter mot tystnadsplikten eller i övrigt missköter sin verksamhet.

En auktorisationsordning kan i övrigt utformas på olika sätt. Frågor om hur de närmare villkoren för auktorisation skall regleras, vilka offentligrättsliga element som skall finnas och vilka befogenheter ett auktorisationsorgan skall ha är beroende av vilken funktion lagstiftaren bedömer att auktorisationen skall fylla. Vårt uppdrag är begränsat till överväganden om vad som kan behövas för att möjliggöra ett förstärkt sekretesskydd. Det ligger därmed utanför utredningsuppdraget att bedöma bl.a. om, och i så fall vilka, särskilda kunskaper som skall krävas av dem som söker auktorisation. Sådana frågor bör bli föremål för ytterligare överväganden i särskild ordning.

Vi har ändå valt att lämna ett förslag till lagreglering. Lagförslaget, som framgår av bilaga 11, är tänkt att tjäna som underlag för fortsatta överväganden. Förslaget kan alltså ses som en förstudie.

8. Några särskilda frågor

8.1. Inledning

I direktiven har utredningen getts i uppdrag att se över några särskilda frågor inom patenträtten som PRV aktualiserat i en framställning till Justitiedepartementet 1996. En av dessa frågor rör ett eventuellt införande av en särskild avgift i invändningsärenden. Den behandlas närmare i avsnitt 8.2. I avsnitt 8.3 tas frågan upp om en förändrad utformning av normgivningsbemyndigandet i 77 § första stycket PL är påkallad. I vårt uppdrag har även ingått att överväga om det finns skäl att upphäva reglerna om s.k. löpdagsförskjutning i 14 § PL. Eftersom denna fråga hör nära samman med artikel 5 PLT och frågan om fastställande av ingivningsdag för en patentansökan, har vi valt att behandla den i avsnitt 5.3.5.

8.2. Särskild invändningsavgift

8.2.1. Nuvarande bestämmelser m.m.

När PRV beslutar att bifalla en ansökan om patent skall, som framgår av 20 § första stycket PL, beslutet kungöras. I andra stycket av samma paragraf anges att patentet är meddelat när kungörandet skett. Enligt 24 § PL får var och en göra invändning mot ett meddelat patent. En invändning skall göras skriftligen hos PRV inom nio månader från den dag då patentet meddelades.

Denna ordning, som innebär att invändningsförfarandet placerats i tiden efter det att patentet meddelats (”post grant”), gäller sedan den 1 januari 1994 (se prop. 1993/94:22; SFS 1993:1406). Dessförinnan var proceduren den att PRV i ett visst skede av handläggningen lade ut patentansökningen för invändningar. Invändningar kunde då, som ett led i prövningsförfarandet, framställas under tre månader efter kungörelse av utläggningen.

Ett väsentligt syfte med den lagändring som trädde i kraft den 1 januari 1994 var att reglerna om invändningsförfarandet i huvudsak skulle harmoniseras med EPC, vars artikel 99.1 fick sin motsvarighet i nuvarande 24 § PL.

På en speciell punkt avviker det svenska regelverket fortfarande från EPC-bestämmelserna. Det gäller möjligheten för patentmyndigheten att kräva betalning av en avgift som villkor för att en invändning skall prövas. Enligt artikel 99.1 EPC skall en invändning anses som ej framställd förrän invändningsavgiften (”opposition fee”) har betalts.

Den svenska patentlagen innehåller bestämmelser som möjliggör uttag av avgifter för handläggningsåtgärder av olika slag. Exempelvis föreskrivs i 8 § femte stycket PL att en patentsökande skall erlägga ansökningsavgift och i 19 § anges att en meddelandeavgift skall betalas innan PRV beslutar att bifalla en ansökan. I en särskild bilaga till PK har angivits med vilka belopp avgifterna skall betalas.

Något stöd för att avgifter skall kunna tas ut av invändare ges inte i PL och bilagan till PK innehåller följaktligen ingen post för sådana avgifter.

8.2.2. PRV:s framställning

I skrivelsen till regeringen, daterad den 1 februari 1996, föreslog PRV att 24 § PL skulle ändras i syfte att möjliggöra uttag av invändningsavgifter. PRV anförde bl.a. följande.

Invändningarna är inte sällan baserade på bristfällig utredning och ett patent kan angripas i princip utan att invändaren behöver ta någon ekonomisk risk. För patenthavaren kan emellertid invändningen, även om patentet tills vidare behåller sin giltighet, medföra betydande olägenheter. Och så länge det saknas verksamma incitament för att någon skall avstå från invändningar som är dåligt grundade eller kanske t.o.m. har chikanöst syfte, får PRV räkna med att hantera ett onödigt stort antal invändningsärenden vars kostnader inte får täckning genom avgifter utan måste stanna på verket, dvs. i realiteten fördelas på kollektivet patentsökande/patenthavare. PRV anser att det i lagstiftningen bör finnas inbyggd en viss spärr, så att PRV:s resurser inte behöver tas i anspråk för hantering av mindre seriösa invändningar. För ändamålet bör en mindre avgift kunna tas ut av invändarna. En regel som möjliggör sådant avgiftsuttag föreslås i 24 § första stycket patentlagen. Det skulle visserligen från principiella utgångspunkter möjligen kunna ifrågasättas om en tredje man skall behöva betala särskild avgift

för att bevaka sin rätt i ett förfarande som han – eller hon – inte själv initierat. PRV vill dock erinra om att det i artikel 99.1 av den europeiska patentkonventionen (EPC) ställs krav på en särskild invändningsavgift. PRV menar därför att det varken utifrån rättssäkerhetshänsyn eller av annat skäl kan anses orimligt att introducera invändningsavgift i den svenska patentlagstiftningen. Tvärt om kan en sådan åtgärd ses som i och för sig motiverad av en allmän strävan att harmonisera nationell rätt med EPC.

8.2.3. Överväganden och förslag

Någon särskild invändningsavgift bör inte införas.

Som PRV anfört kan det visserligen tänkas att en invändning föranleds av mindre seriösa bevekelsegrunder och innebär olägenheter för en patenthavare. Emellertid gäller sedan lagändringen år 1994 att invändningsförfarandet äger rum efter, och inte längre före, det att patentet meddelats. Detta innebär att en patenthavare, även om en invändning skulle göras mot det meddelade patentet, redan har erhållit det skydd för sin produkt som åsyftades med patentansökan. Med detta följer även olika sanktionsmöjligheter mot en påstådd eller konstaterad intrångsgörare såsom möjlighet till ett förordnande om vitesförbud, jämväl interimistiskt, i enlighet med 57 a § PL eller åläggande av skadestånd vid konstaterat patentintrång 58 § PL. Någon möjlighet att genom invändning fördröja eller förhala ett patentbeslut föreligger därför inte längre. På så sätt har incitamenten för att lämna in invändningar av mer eller mindre oseriös karaktär väsentligt minskat i styrka.

Av de uppgifter som utredningen erhållit har framkommit att invändningar mot patent som meddelats av PRV görs i endast ett litet antal fall. Under åren 1997-2001 har antalet avgjorda invändningsärenden varierat mellan 44 och 62 per år. Antalet gjorda invändningar under dessa år har utgjort i genomsnitt ca 50 ärenden per år. År 2002 avgjordes sammanlagt 120 invändningsärenden1. Av dessa ledde 14 ärenden till att patentet upphävdes och lika många till att patentet upprätthölls i ändrad avfattning. Resterande 92 ärenden lämnades oförändrade genom att PRV avslog invänd-

1 År 2002 minskade antalet gjorda patentansökningar med ca tio procent. Det är anledningen till att fler invändningar kunnat handläggas detta år jämfört med föregående år. Siffran på antalet avgjorda ärenden ger emellertid ingen vägledning för hur många invändningar som faktiskt gjorts under året, eftersom ett flertal av de avgjorda ärendena hänför sig till invändningar som inkommit till PRV före år 2002.

ningen. Detta skall jämföras med att PRV under motsvarande period meddelade ca 2 5002nationella patent per år. Invändningsärendena utgör i sammanhanget en helt obetydlig andel.

Som PRV påpekat kan det dessutom från principiella utgångspunkter ifrågasättas om en utomstående, tredje man, skall behöva betala en särskild avgift för att bevaka sin rätt. Att göra en invändning mot det meddelade patentet är för en utomstående den enda möjligheten att på administrativ väg få till stånd en förändring av patentbeslutet.

Det måste även betraktas som önskvärt att utomstående gör sig besväret med att uppmärksamma PRV på eventuella felaktigheter i redan fattade beslut. Sådana initiativ bör därför inte motverkas genom införande av en särskild avgift.

Med hänsyn till den låga invändningsfrekvensen kan det ifrågasättas om införandet av en avgift skulle innebära några ekonomiska fördelar för PRV. En avgift föranleder ett visst administrativt merarbete för PRV

Detta, sammantaget med vad som anförts ovan angående de rättsverkningar en sådan invändning numera kan ha för en patenthavares rätt och möjligheter att fullt ut dra fördel av sin patenterade uppfinning, gör att det enligt vår mening saknas tillräcklig anledning att införa en särskild avgift för invändningar. Den omständighet att det i EPC ställs krav på särskild invändningsavgift beträffande europeiska patent påverkar inte bedömningen i frågan.

I detta sammanhang kan även noteras att Varumärkeskommittén i sitt betänkande ”Ny varumärkeslag och ändringar i firmalagen” (SOU 2001:26), föreslagit vissa förändringar av invändningsförfarandet i ärenden om registrering av varumärken och firmor. Dessa förslag motsvarar i flera avseenden vad som i dag gäller enligt patentlagen. Ett huvudförslag i Varumärkeskommitténs betänkande innebär att PRV:s s.k. officialprövning av relativa registreringshinder tas bort. Enligt kommittén skulle detta kunna leda till att antalet invändningsärenden kommer att öka. Trots detta har kommittén inte funnit skäl att föreslå att en särskild invändningsavgift införs (se SOU 2001:26 s. 500 f.).

2 Källa: PRV

8.3. Normgivningsbemyndigande

8.3.1. Nuvarande bestämmelse m.m.

I 77 § första stycket PL finns intaget ett på visst sätt preciserat normgivningsbemyndigande. Där anges att närmare bestämmelser angående ansökan om patent, kungörelser i patentärende, tryckning av ansökningshandlingarna, patentregistret och dess förande samt patentmyndigheten utfärdas av regeringen eller i den omfattning regeringen bestämmer av patentmyndigheten. Regeringen har med stöd av denna delegationsbestämmelse bemyndigat PRV att meddela närmare föreskrifter om patentansökan och dess handläggning (37 § PK).

Liknande delegationsbestämmelser finns i andra immaterialrättsliga regelverk. Utformningen av bemyndigandena varierar emellertid. I mönsterskyddslagen (ML) föreskrivs följande i 49 § andra stycket. ”Närmare föreskrifter för tillämpning av denna lag meddelas av regeringen eller, efter regeringens bemyndiganden, av registreringsmyndigheten”. Däremot har i varumärkeslagen lagstiftaren valt att, så som i 77 § PL, räkna upp vissa förhållanden som regeringen, eller den myndighet som regeringen bestämmer, får meddela närmare föreskrifter om. Det bör emellertid noteras att Varumärkeskommittén i sitt betänkande ”Ny varumärkeslag och ändringar i firmalagen”, föreslagit samma lagteknik för normgivningsbemyndigande som den som använts i 49 § ML (jfr SOU 2001:26 s. 478). Slutligen kan påpekas att Mönsterutredningen i sitt förslag till ny formskyddslag föreslagit en bemyndigandeföreskrift (81 §) i allt väsentligt utformad i överensstämmelse med 49 § i den nu gällande ML (se SOU 2001:68, s. 229).

8.3.2. PRV:s förslag

I en skrivelse till regeringen, daterad den 1 februari 1996, har PRV föreslagit en annorlunda utformning av bemyndigandet i 77 § PL. Enligt PRV:s mening är det lämpligt att paragrafen ändras, så att det uttryckligen framgår att delegation av normgivning kan ske inte bara beträffande patentansökningar utan även i fråga om invändningsärenden och sådana ärenden om tilläggsskydd som avses i 105 § patentlagen.

8.3.3. Förslag av 1999 års patentprocessutredning

I sitt betänkande Patentprocessen m.m. (SOU 2001:33) har 1999 års patentprocessutredning föreslagit att en ordning för frivillig begränsning av patent i administrativ ordning skall införas i Sverige. Eftersom det ansetts osäkert om 77 § första stycket PL täcker begreppet patentbegränsning har samtidigt föreslagits en ändrad lydelse av bemyndigandet i paragrafens första mening: ”Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, patentmyndigheten utfärdar de närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna lag”. I betänkandet anges bl.a. följande3.

Beslut och andra åtgärder i samband med patentbegränsning torde kräva en viss komplettering av bestämmelserna i PK, bl.a. av 39 § angående anteckning i patentregistret. Det är emellertid tveksamt om de nuvarande reglerna i 77 § första stycket täcker begreppet patentbegränsning och ger stöd för en sådan komplettering av PK. I sammanhanget har vidare uppmärksammats att en viss osäkerhet råder också huruvida nämnda regler täcker ärenden rörande tilläggsskydd och invändning mot ett meddelat patent. Det har därför ansetts påkallat att nu se över avfattningen av 77 § första stycket i dess helhet. En komplettering av 77 § första stycket i nu berörda hänseenden skulle göra den redan nu tämligen invecklade bestämmelsen ännu mer svårläst. Det synes heller inte från konstitutionell eller annan synpunkt nödvändigt att belasta ett bemyndigande av det slag som det här rör sig om med en mängd detaljer som dessutom måste ändras och kompletteras från tid till annan i takt med utvecklingen. Det får anses lämpligare och fullt tillräckligt med en generell regel av den typ som i motsvarande syfte förts in i 49 § andra stycket ML.

8.3.4. Överväganden och förslag

Normgivningsbemyndigandet i 77 § första stycket PL utformas i enlighet med vad som föreslagits av 1999 års patentprocessutredning (SOU 2001:33), så att det generellt föreskrivs att regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, patentmyndigheten kan utfärda de närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen av patentlagen.

3SOU 2001:33 s. 153 f.

I vårt uppdrag ligger att överväga bl.a. om det bör ske en utvidgning av regeln i 77 § första stycket PL så att den uttryckligen medger delegation av normgivning i fråga om invändningsärenden och ärenden om tilläggsskydd.

Vi ser ingen anledning att här förorda något annat än vad 1999 års patentprocessutredning föreslagit med avseende på 77 § PL. Ett normgivningsbemyndigande utformat på motsvarande sätt som det som gäller enligt ML och som även föreslagits gälla för varumärkeslagstiftningen framstår som praktiskt och ändamålsenligt. Patenträtten, liksom övriga delar av det immaterialrättsliga regelverket, utvecklas snabbt och den internationella påverkansgraden är hög. Lagstiftningstekniken är etablerad i ML och några tungt vägande invändningar på konstitutionell grund kan vi inte finna fog för.

9. Genomförandet av förslagen

9.1. Ikraftträdande- och övergångbestämmelser

Ikraftträdande

En förutsättning för ikraftträdande av EPC 2000, Londonöverenskommelsen och PLT är att ett visst antal stater, olika för de olika konventionerna, ratificerar dem. I artikel 8 av revisionsakten till EPC 2000 har angetts att ikraftträdande sker två år efter det att den femtonde konventionsstaten har deponerat sitt ratificerings- eller anslutningsinstrument eller på första dagen av den tredje månaden efter det att den sista konventionsstaten har gjort detta om denna tidpunkt infaller tidigare. Hittills, per april 2003, har sju länder anslutit sig till den reviderade versionen av EPC1. För att Londonöverenskommelsen skall träda i kraft förutsätts att minst åtta EPC-stater, däribland Frankrike, Tyskland och Storbritannien, ratificerar eller ansluter sig till den. PLT träder i kraft tre månader efter det att tio ratificerings- eller anslutningsinstrument har deponerats hos WIPO (artikel 21 PLT). I skrivande stund har endast en stat2 anslutit sig till Londonöverenskommelsen och sju stater till PLT3.

I de lagförslag vi lämnar är ett antal ändringar direkt föranledda av de nämnda konventionerna. Det gäller 1, 2, 6, 6 a, 6 b, 8 b, 8 c, 29, 68 a, 72, 82, 83, 85, 87, 91 och 92 §§ PL. Dessa bestämmelser kan inte träda i kraft innan respektive konvention blivit gällande. Regeringen bör därför bemyndigas att sätta dessa lagändringar i kraft.

För att uppnå lagharmonisering med artikel 13 i PLT har vi föreslagit ändringar beträffande tidsfristen för när en prioritets-

1 Bulgarien, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Estland, Ungern och Tjeckien. 2 Slovenien per den 1 juni 2003 3 Estland, Kirgizistan, Nigeria, Moldavien, Slovakien, Slovenien och Ukraina per den 1 maj 2003

begäran senast måste framställas, både såvitt avser nationella och internationella ansökningar. Ändringen har sin grund i den del av artikeln som innehåller bestämmelser om rättelse av eller tillägg till en prioritetsbegäran och som, sin ordalydelse till trots, även kan innefatta situationer där en helt ny prioritetsbegäran framställs. I regel 14.3 till artikel 13 PLT anges att fristen för en sådan framställning, oavsett om det avser en helt ny prioritetsbegäran eller rättelse av en redan framställd sådan, inte får vara kortare än den som enligt PCT gäller för ingivande av en prioritetsbegäran efter det att en internationell ansökan getts in. I regel 26bis.1 PCT anges att denna frist inte får vara kortare än fyra månader från den tidigare internationella ansökans ingivningsdag. Fristen kan dock under vissa omständigheter vara 16 månader från prioritetsdagen. Denna fristregel är emellertid föremål för revidering. Som ny frist har föreslagits en enhetlig 16-månadersfrist utan beaktande av den senare ansökans ingivningsdag. När en sådan ändring är avsedd att träda i kraft är dock inte känt. Trots det har vi funnit det befogat att redan nu föreslå att fristerna för nationella och internationella ansökningar samordnas. Ett ikraftträdande av 6 a § PL får anstå tills den aviserade ändringen i regel 26bis.1 PCT blivit gällande. Alternativt kan de nuvarande bestämmelserna om internationella ansökningar i 6 a § andra stycket fortsatt gälla fram till dess PCTregeländringen genomförts.

Bestämmelserna i 40 a–40 e PL om en svensk ordning för begränsning och upphävande av patent bygger på i Patentprocessutredningens förslag i SOU 2001:33. Detsamma gäller vad som nu föreslagits i 24 och 52 - 54 §§ PL. Förslagen har utformats i överensstämmelse med vad som skall gälla enligt EPC 2000 men genomförandet är inte i och för sig beroende av att konventionsändringarna träder i kraft. Vi har inte funnit anledning att gå ifrån Patentprocessutredningens uppfattning att lagförslagen i dessa delar bör kunna träda i kraft utan dröjsmål.

Förändringarna i 8 och 31 - 33 §§ PL angående beviskrav om rätt till en uppfinning respektive tidsfrist för fullföljd av en internationell patentansökan är föranledda av ändringar i PCT och dess tillämpningsföreskrifter som trädde i kraft i mars 2001 respektive april 2002. Sverige har, i enlighet med särskilda övergångsbestämmelser, anmält till WIPO:s internationella byrå att patentlagens bestämmelser inte överensstämmer med förändringarna i PCT. Det har fått till följd att dessa inte blir gällande för Sverige förrän nödvändiga nationella lagändringar gjorts. Det får ses som angeläget att

de med PCT harmoniserade bestämmelserna i patentlagen träder i kraft så snart som möjligt. Vad gäller 8 § kan anmärkas att den paragrafen ändrats genom lagen (2000:1158) med ikraftträdande den dag regeringen bestämmer. Ändringen rörde kravet på skriftlighet. Den frågan ligger utanför vårt mandat och vi har därför inte ansett oss kunna lämna förslag om ändrade ikraftträdandebestämmelser i lagen (2000:1158). Vi vill dock framhålla det önskvärda i att regeringen så snart som möjligt sätter i kraft den ändring i 8 § fjärde stycket som föranleds av vårt förslag.

Förslaget att upphäva bestämmelserna om löpdagsförskjutning i 14 § PL bör snarast genomföras i överensstämmelse med vad som skett i övriga nordiska länder.

En förändring av normgivningsbemyndigandet i 77 § PL bör likaså kunna träda i kraft utan dröjsmål.

Ett utvidgat sekretesskydd för patentombuds tystnadsplikt så som föreslagits förutsätter att en auktorisationsordning införs. Hur en sådan skall utformas har vi inte ansett oss ha mandat att gå närmare in på. Vi har därför i denna del endast lämnat ett lagutkast som bör kunna tjäna som underlag för fortsatta överväganden. Först i samband med att en sådan auktorisationsordning införs kan det bli aktuellt att låta de föreslagna ändringarna i 36 kap. 5 § och 38 kap. 8 § RB träda i kraft.

Övergångsbestämmelser

Patentprocessutredningen diskuterade i avsnitt 13.4.7 av betänkandet 2001:33 huruvida de föreslagna bestämmelserna om patentbegränsning borde göras tillämpliga också på äldre patent eller bara för patent som meddelas efter ikraftträdandet av de nya bestämmelserna i 40 a – 40 e § PL. Det noterades att det då ännu inte klarlagts vad som skulle gälla beträffande patentbegränsning enligt EPC 2000. Utredningen kom trots detta fram till att de föreslagna svenska bestämmelserna om patentbegränsning skulle omfatta också patent som beviljats före ikraftträdandet av den nya lagstiftningen. Det skulle gälla både svenska patent och europeiska patent som erhållit rättsverkan i Sverige.

Med stöd av artikel 7.1 i revisionsakten om EPC 2000 har den europeiska patentorganisationens förvaltningsråd sedermera, den 28 juni 2001, beslutat om övergångsbestämmelser. Av dessa framgår att bl. a. bestämmelserna om patentbegränsning i artiklarna

105a – 105c samt artikel 138 skall ha tillämpning också på europeiska patent som meddelats före ikraftträdandet av EPC 2000 och på sådana patent som meddelats på grund av ansökningar gjorda före ikraftträdandet. Förvaltningsrådets beslut ger oss ytterligare skäl för att hålla fast vid Patentprocessutredningens förslag i denna del.

Som redovisats i avsnitt 3.4.5.1 ansåg Patentprocessutredningen att det av rättssäkerhetsskäl var befogat med en övergångsbestämmelse till skydd för tredje man som – med utgångspunkt från den tidigare gällande ordningen – före ikraftträdandet i god tro påbörjat ett sådant utnyttjande av uppfinningen som formellt innebar intrång i det med tillämpning av de nya bestämmelserna begränsade patentet till följd av att det i de ändrade patentkraven införts nya bestämmelser hämtade från beskrivningen. Ett sådant utnyttjande, menade utredningen, borde rimligen få fortsättas utan hinder av patentet. Vi har inte heller i denna del funnit anledning att gå ifrån Patentprocessutredningens förslag. En likalydande bestämmelse återfinns som punkt 4 i övergångsbestämmelserna till vårt förslag om ändring av PL.

Vad gäller övriga lagförslag är det vår uppfattning att särskilda övergångsbestämmelser behövs endast i begränsad utsträckning. Generellt bör gälla att PRV vid sin prövning skall tillämpa de nya bestämmelserna även på ansökningar som gjorts före ikraftträdandet.

I artikel 1.3 av förvaltningsrådets ovan nämnda beslut den 28 juni 2001 har angivits att de nya bestämmelserna i artikel 54.5 EPC 2000 skall gälla beträffande ansökningar som gjorts före ikraftträdandet, om något beslut att meddela patentet då ännu inte har meddelats. I överensstämmelse med detta arrangemang bör, enligt den uppställda huvudregeln, den nya lydelsen av 2 § PL ha tillämpning också på äldre ansökningar som ännu inte prövats av PRV.

Likaså bör de uppmjukade bestämmelserna i 8 § fjärde stycket beträffande uppgifter om rätt till uppfinningen kunna tillämpas på ansökningar som ligger inne hos PRV vid tiden för ikraftträdandet.

Den förlängda fullföljdsfristen enligt 31 § PL bör kunna tillämpas på samtliga internationella patentansökningar, dvs. även sådana som enligt nuvarande bestämmelser är föremål för internationell patenterbarhetsbedömning enligt 31 § andra stycket PL. Fullföljdsfristen skall i samtliga fall vara 31 månader från den internationella ingivningsdagen eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken prioritet begärs.

En undantagslös tillämpning av de nya bestämmelserna om frist för prioritetsbegäran i 6 a § PL på ansökningar som ligger inne vid ikraftträdandet skulle kunna tänkas medföra praktiska problem för PRV och dessutom i viss mån minska förutsebarheten när det gäller att bedöma om rätt till prioritet föreligger. Trots detta är det vår uppfattning att den nya bestämmelsen, som ger sökanden rätt att begära prioritet inom 16 månader från prioritetsdagen, bör gälla även för inneliggande ansökningar. Enligt förvaltningsrådets beslut den 28 juni 2001 skall så vara fallet beträffande europeiska patentansökningar, något som för övrigt ger en än större fördel för sökandena, som enligt EPC 1973 i princip skall ge in begäran vid tiden för ansökan. Med hänsyn till övergångsregleringen i EPC 2000 bör ändringen i 6 a § PL vara tillämplig också på ansökningar som gjorts före ikraftträdandet.

Den som gjort en patentansökan före ikraftträdandet bör inte vara förhindrad att utnyttja den nuvarande möjligheten till löpdagsförskjutning. 14 § i nu gällande lydelse bör därför fortsatt gälla för sådana äldre ansökningar.

9.2. Konstitutionella frågor i samband med ett svenskt tillträde till PLT och den reviderade versionen av EPC

Enligt 10 kap. 1 § regeringsformen (RF) ingås överenskommelse med annan stat eller mellanfolklig organisation av regeringen. Regeringen får dock inte ingå för Sverige bindande internationella överenskommelser utan att riksdagen har godkänt denna, om överenskommelsen förutsätter att lag ändras eller upphävs, eller att ny lag stiftas eller om den i övrigt gäller ämne i vilket riksdagen skall besluta (10 kap. 2 § RF). Ett svenskt tillträde till PLT och den reviderade versionen av EPC 2000 förutsätter ändringar i bl.a. patentlagen. Ett sådant tillträde kräver alltså riksdagens godkännande. I detta sammanhang uppkommer frågan om ett svenskt tillträde till de nyss nämnda konventionerna innebär sådan överlåtelse av svenska offentliga organs uppgifter till internationella inrättningar som enligt gällande grundlag förutsätter beslut i särskild ordning.

Enligt 10 kap. 5 § andra stycket RF kan beslutanderätt, som direkt grundar sig på regeringsformen och som avser meddelande av föreskrifter, användningen av statens tillgångar eller ingående eller

uppsägning av internationella överenskommelser eller förpliktelser, i begränsad omfattning överlåtas till mellanfolklig organisation för fredligt samarbete, till vilken riket är eller skall bli anslutet, eller till mellanfolklig domstol. I vissa frågor får beslutanderätt inte alls överlåtas. Det gäller frågor om stiftande, ändring eller upphävande av grundlag, riksdagsordningen eller lag om val till riksdagen eller fråga om begränsning av någon av de fri- och rättigheter som avses i 2 kap. RF. Angående formen för beslut enligt ovan gäller reglerna om stiftande av grundlag (8 kap. 15 § RF). Kan ett beslut i sådan ordning inte avvaktas, beslutar riksdagen med kvalificerad majoritet; minst 5/6 av de röstande och minst 3/4 av riksdagens ledamöter.

Rättskipnings- eller förvaltningsuppgift som inte direkt grundar sig på regeringsformen kan genom beslut av riksdagen överlåtas till annan stat, till mellanfolklig organisation eller till utländsk eller internationell inrättning eller samfällighet. I dessa fall får riksdagen även bemyndiga regeringen eller annan myndighet att i särskilda fall besluta om sådan överlåtelse. Om den uppgift som skall överlåtas innefattar myndighetsutövning, skall riksdagens förordnande ske genom ett beslut, varom minst 3/4 av de röstande förenar sig eller i den ordning som gäller för stiftande av grundlag.

I de lagstiftningsärenden som föregick Sveriges ratificering av bl.a. EPC under 1970-talet ansåg Patentpolicykommittén att ett beslut om svenskt tillträde till konventionen skulle fattas med stöd av dåvarande 10 kap. 5 § andra stycket RF (nuvarande 10 kap. 5 § fjärde stycket RF), bl.a. eftersom ett tillträde till konventionen inte skulle innebära en begränsning av de högsta domstolarnas grundlagsenliga uppgifter. Ett tillträde till EPC innebar, menade man, inte att svensk lag undandrogs den kontroll som ligger i resningsinstitutet och därför inte heller en inskränkning av Regeringsrättens befogenheter. Kommitténs uppfattning i denna fråga blev föremål för kritik under remissbehandlingen. Frågan prövades i såväl lagutskottet som konstitutionsutskottet, varvid beslutades att frågan om en svensk ratificering av EPC skulle prövas enligt dåvarande 10 kap. 5 § första stycket RF (nuvarande 10 kap. 5 § andra stycket RF), dvs. som en grundlagsändring, eftersom det ansågs att ett svenskt tillträde till EPC skulle innebära en inskränkning i Regeringsrättens befogenheter med avseende på frågor om resning och återställande av försutten tid. Beslut i frågan togs därefter, eftersom ärendet ansågs brådskade, med kvalificerad majoritet.

I början av 1980-talet tillsattes en utredning bl.a. i syfte att göra en översyn av bestämmelserna i 10 kap. 5 § RF och att försöka åstadkomma en precisering och avgränsning av de delegeringsbara funktionerna. Paragrafen har i, de delar som nu är aktuella, fått sin nuvarande utformning som ett resultat av utredningens arbete.

I utredningens betänkande, ”RF 10:5”, (SOU 1984:14) konstaterades bl.a. att de högsta domstolarnas konstitutionella uppgift inte påverkas av att en enskild rättskipnings- eller förvaltningsuppgift överförs till ett icke-svenskt organ, även om konsekvensen blir att Högsta domstolen och Regeringsrätten därmed fråntas rätten att vara slutinstans i just den aktuella ärendetypen. På samma sätt förhåller det sig, menade utredningen, med den i regeringsformen föreskrivna resningsbefogenheten. Denna är alltså inte konstitutionell i den meningen att RF inte medger att Högsta domstolen och Regeringsrätten ersätts av utländska resningsinstanser. De båda domstolarna tillförsäkras emellertid i RF endast den principiella befogenheten att bevilja resning i ärenden, som vid varje tidpunkt faktiskt handläggs av svenska myndigheter. Högsta domstolens och Regeringsrättens grundlagsenliga kompetens enligt 11 kap. 11 § RF påverkas sålunda enligt detta resonemang inte av att t.ex. en svensk förvaltningsmyndighets befintliga uppgifter överförs till en internationell organisation oberoende av vilken typ av normer detta organ har att tillämpa, trots att en automatisk följd härav blir att resningskompetensen vad gäller den aktuella ärendetypen inskränks. Överförs rättskipnings- eller förvaltningsuppgifter i sådan omfattning, att resningsinstitutet nästan helt sätts ur spel, får en konstitutionell befogenhet som avses i 10 kap. 5 § andra stycket RF troligen samtidigt anses ha blivit delegerad. Om man bortser från denna mindre sannolika situation, torde alltså 11 kap. 11 § RF inte hindra, att offentligrättsliga uppgifter överlåts till icke-svenska organ med tillämpning av 10 kap. 5 § fjärde stycket RF (SOU 1984:14 s. 56 ff.). Såväl remissinstanserna som departementschefen ställde sig bakom utredningens uppfattning i denna fråga (prop. 1984/85:61 s. 17 ff).

Som tidigare nämnts innebar Sveriges tillträde till EPC år 1978 att befogenheten att handlägga patentansökningar och bevilja patent med rättsverkan för Sverige i viss omfattning överläts till EPO. EPO gavs även viss behörighet att handlägga frågor och fatta beslut angående ett europeiskt patent ”post grant”, dvs. i tiden efter patentets meddelande. Detta gäller bl.a. EPO:s behörighet att handlägga invändningsärenden samt behörigheten för EPO:s

besvärskammare att pröva överklaganden av beslut i ansöknings- och invändningsärenden. Den reviderade versionen av EPC innehåller bestämmelser som medför att ytterligare beslutanderätt avseende europeiska patent som fått rättsverkan i Sverige överförs till EPO. Reglerna om begränsning och upphävande av europeiska patent i administrativ ordning (artiklarna 105a – 105c EPC 2000) innebär att beslutanderätt överlåts i frågor som tidigare delvis handlagts nationellt, antingen av svensk domstol eller av PRV (jfr 52 och 54 §§ PL). De nya reglerna om patentbegränsning hos EPO innebär att förvaltningsuppgift innefattande myndighetsutövning överförs till en internationell organisation. Högsta domstolen eller Regeringsrätten fråntas därigenom rätten att vara slutinstans eller resningsinstans i dessa beslut fattade av EPO. Detta innebär emellertid inte att dessa domstolars grundlagsenliga eller konstitutionella kompetens påverkas på sådant sätt som enligt 10 kap. 5 § andra stycket RF förutsätter en grundlagsändring eller, i brådskande fall, kvalificerad majoritet. Enligt vår uppfattning, och med stöd av de synpunkter som anfördes av Utredningen med uppdrag att göra en översyn av 10 kap. 5 § regeringsformen och i den därtill hörande propositionen, är det för ett svenskt tillträde till den reviderade versionen av EPC och dess tillämpningsföreskrifter såvitt avser implementering av bestämmelserna om patentbegränsning hos EPO, tillräckligt att beslut fattas med kvalificerad majoritet enligt 10 kap. 5 § fjärde stycket RF.

9.3. Kostnadskonsekvenser av förslagen

Om förslagen i ett betänkande påverkar kostnader eller intäkter för staten, andra offentliga organ eller enskilda eller har andra samhällsekonomiska konsekvenser, skall enligt 14 § kommittéförordningen (1998:474) dessa konsekvenser redovisas i betänkandet.

Det ligger i sakens natur att ändringar i handläggningen av patentansökningar och andra patentärenden med delvis nya handläggningsmoment och rutiner för PRV kan innebära att mer personalresurser tas i anspråk, i vart fall under en övergångsperiod då de nya rutinerna tas i bruk. Å andra sidan har kunnat konstateras att det som föreslås i form av begränsning av patent och återställande av försuttna frister samt försutten prioritet, förutsätter att den som begär åtgärden också måste betala en särskild avgift. Den kostnads-

ökning som dessa åtgärder medför för PRV bör i allt väsentligt kunna täckas av de för åtgärderna fastställda avgifterna.

Vi har, som en följd av ändringarna i 8 § fjärde stycket PL, föreslagit att PRV skall vara skyldig att skicka en underrättelse till uppfinnaren i de fall någon annan än denne ansökt om patent på uppfinningen. Denna underrättelseskyldighet för verket utgör ett nytt moment i handläggningen av patentärenden som kan medföra ökade personal- och administrationskostnader. Den prövning som görs i dag kommer emellertid att underlättas för PRV, som inte längre kommer att behöva undersöka om sökanden styrkt sin rätt till uppfinningen (annat än om det i uppenbara fall finns anledning att ifrågasätta de av sökanden lämnade uppgifterna). PRV kommer inte heller, annat än i undantagsfall, att behöva förelägga sökanden att komplettera sina uppgifter i detta avseende.

Det är därför vår uppfattning att de föreslagna förändringarna i handläggningsrutiner sammantaget inte kommer att medföra annat än måttliga kostnadsökningar för PRV.

Som redovisats i bilaga 7 innebär vårt förslag om en svensk anslutning till Londonöverenskommelsen att översättnings- och valideringskostnaderna för ett europeiskt patent kommer att minska mer eller mindre kraftigt, beroende på vilket språk som väljs som handläggningsspråk hos EPO. Detta kommer givetvis att gynna de patenthavare som önskar få ett europeiskt patent giltigt i Sverige. Det överordnade syftet har ju också varit att minska patenteringskostnaderna.

Dock kan, när rättsinnehavarnas kostnader för validering av ett europeiskt patent minskar, intäkterna för de patentombud som i dag bistår sökande med översättningar komma att sjunka. Man kan dock på goda grunder utgå ifrån att det även fortsättningsvis kommer att finnas ett stort behov av att anlita ombud med specialkompetens, inte minst beträffande internationella patenträttsliga förhållanden. Därtill kommer att ett borttagande av översättningskraven såsom föreslagits sannolikt kommer att innebära ett ökat antal valideringar av europeiska patent i Sverige. Detta kan i sin tur medföra ökade arbetsuppgifter för patentombuden och därmed ökade intäkter för patentnäringen. Vi har inte ansett det möjligt att närmare beräkna i vilken omfattning den föreslagna begränsningen av översättningskraven påverkar patentombudens intäkter och verksamhet i stort utan nöjer oss med dessa påpekanden.

Även PRV:s intäkter kommer att påverkas av den föreslagna ratificeringen av Londonöverenskommelsen. Med minskade krav på översättning minskar även de avgifter som verket tar ut i samband med validering av europeiska patent i Sverige. Enligt de beräkningar som gjorts av PRV har kunnat konstateras att intäkterna kommer att minska med ca 15 miljoner kronor i de fall Sverige väljer att ha kvar ett krav på översättning av patentkraven till svenska och därmed även ett krav på publicering av dessa översättningar via PRV. Vi har emellertid antagit att en ordning med minskade översättningskrav, och därmed sänkta kostnader för patenthavarna, kommer att leda till att fler anser det ekonomiskt motiverat att begära patentskydd, eller i vart fall att fler länder designeras än i nuvarande system. Detta i sin tur kommer att innebära ett ökat antal årsavgifter, vilket i viss mån kan kompensera bortfallet av de nyss nämnda publiceringsavgifterna. Det kan dock inte uteslutas att PRV:s intäktsbortfall till viss del måste kompenseras med ökade avgifter. Det hänvisas här också till övervägandena i avsnitt 4.

Det kan tänkas att vissa av de förslag som vi lämnat ger behov av ändringar i PRV:s datasystem. Någon uppskattning av kostnaderna för sådan systemutveckling har vi inte ansett oss kunna göra. Vi bedömer det angeläget att regeringen före ikraftträdande samråder med PRV, så att verket ges erforderlig tid för anpassning av ITstödfunktioner.

Slutligen bör vårt förslag om ett utvidgat sekretesskydd för patentombud beröras något. Som framgår av avsnitt 7.4 har vi ansett det ofrånkomligt att någon form av auktorisationsordning inrättas för dem som skall kunna komma i åtnjutande av vittnesundantag enligt 36 kap. 5 § RB. Av skäl som närmare redovisats har vi ansett det ligga utanför utredningsuppdraget att bedöma de närmare förutsättningarna för och utformningen av en auktorisationsordning för patentombud. Det är vår uppfattning att dessa frågor bör bli föremål för ytterligare överväganden i särskild ordning. Av dessa skäl avstår vi också från att göra några analyser av hur en framtida auktorisation av patentombud ekonomiskt skulle kunna påverka såväl den enskildes som det offentligas verksamhet. Även sådana frågor bör överlåtas åt den särskilda utredningen att ta ställning till.

10. Författningskommentar

10.1. Förslaget till lag om ändring i patentlagen (1967:837)

1 kap.

1 §

Den som gjort en uppfinning, som kan tillgodogöras industriellt, eller den till vilken uppfinnarens rätt övergått äger att, enligt 1-10 kap. denna lag, efter ansökan erhålla patent på uppfinningen här i riket och därigenom förvärva ensamrätt att yrkesmässigt utnyttja uppfinningen. Om europeiskt patent stadgas i 11 kap.

Såsom uppfinning anses aldrig vad som utgör enbart 1) en upptäckt, vetenskaplig teori eller matematisk metod, 2) en konstnärlig skapelse, 3) en plan, regel eller metod för intellektuell verksamhet, för spel eller

för affärsverksamhet eller ett datorprogram,

4) ett framläggande av information

Patent meddelas icke på 1) uppfinning vars utnyttjande skulle strida mot goda seder eller allmän

ordning,

2) växtsorter eller djurraser eller väsentligen biologiskt förfarande för

framställning av växter eller djur; patent må dock meddelas på mikrobiologiskt förfarande och alster av sådant förfarande,

3) sådant förfarande för kirurgisk eller terapeutisk behandling eller för

diagnostisering som skall utövas på människor eller djur; vad nu sagts utgör ej hinder för att patent meddelas på alster, däribland ämnen och blandningar av ämnen, för användning vid förfarande av detta slag.

Enligt 1 § tredje stycket PL i nuvarande lydelse skall vissa angivna förfaranden på det medicinska området inte anses som uppfinningar. Förfarandena har på så sätt uteslutits från det patenterbara

området. Undantagsbestämmelsen är i överensstämmelse med den regelsystematik som använts i EPC 1973, där det i artikel 52.4 angetts att förfaranden av aktuellt slag inte skall anses vara uppfinningar som kan tillgodogöras industriellt.

Patenterbarhetsundantaget har bibehållits i EPC 2000 men där uttryckts på ett annorlunda sätt. Föreställningen att de medicinska förfarandena inte skall betraktas som industriellt tillämpliga uppfinningar har övergetts och bestämmelsen i artikel 52.4 har tagits bort. I stället har i artikel 53 a EPC 2000 föreskrivits att europeiskt patent inte får meddelas på sådant som hittills omfattats av artikel 52.4, dvs. förfaranden för kirurgisk eller terapeutisk behandling eller för diagnostisering utövad på människor eller djur.

Den föreslagna ändringen i 1 § PL följer normgivningstekniken i EPC 2000. Patenterbarhetsundantaget i fråga om de nämnda medicinska förfarandena har överförts från paragrafens tredje stycke till en ny punkt 3 i sista stycket (som nu blir tredje stycke), där det anges vilka slags uppfinningar som inte kan bli föremål för patent. Den nya dispositionen av 1 § PL innebär inte någon ändring i sak av de restriktioner för medicinska förfarandepatent som gäller i dag.

Skälen till ändringarna behandlas närmare i avsnitt 3.5.1

2 §

Patent meddelas endast på uppfinning som är ny i förhållande till vad som blivit känt före dagen för patentansökningen och tillika väsentligen skiljer sig därifrån

Som känt anses allt som blivit allmänt tillgängligt, vare sig detta skett genom skrift, föredrag, utnyttjande eller på annat sätt. Även innehållet i patentansökan som före nämnda dag gjorts här i riket anses som känt, om denna ansökan blir allmänt tillgänglig enligt 22 §. Villkoret i första stycket att uppfinningen väsentligen skall skilja sig från vad som blivit känt före dagen för patentansökningen gäller dock icke i förhållande till innehållet i sådan ansökan.

Bestämmelser om att, vid tillämpning av andra stycket, ansökan som avses i 3 eller 11 kap. i vissa fall äger samma verkan som en här i riket gjord patentansökan finnas i 29, 38 och 87 §§.

Patent må meddelas utan hinder av att uppfinningen inom sex månader innan patentansökningen gjordes blivit allmänt tillgänglig 1) till följd av uppenbart missbruk i förhållande till sökanden eller någon

från vilken denne härleder sin rätt eller

2) genom att sökanden eller någon från vilken denne härleder sin rätt

förevisat uppfinningen på sådan officiell eller officiellt erkänd internationell utställning som avses i den i Paris den 22 november 1928 avslutade konventionen om internationella utställningar.

Paragrafens nuvarande fjärde stycke har tagits bort för anpassning av det svenska regelverket till de ändringar som gjorts i artikel 54.5 EPC 2000. En närmare redogörelse för innebörden av detta samt skälen till ändringen återfinns i avsnitt 3.5.2.

6 §

En ansökan om patent på en uppfinning, som inom tolv månader före ansökningsdagen har angetts i en tidigare ansökan om patent i Sverige, skall vid tillämpningen av 2 § första och andra styckena samt 4 § anses gjord samtidigt med den tidigare ansökan, om sökanden yrkar det (prioritet). Detsamma gäller en ansökan om patent på en uppfinning, som inom tolv månader före ansökningsdagen har angetts i en tidigare ansökan om patent, uppfinnarcertifikat eller skydd som nyttighetsmodell antingen i en främmande stat som är ansluten till Pariskonventionen den 20 mars 1883 för skydd av den industriella äganderätten (Pariskonventionen), eller i en stat som är ansluten eller ett område som är anslutet till avtalet om upprättandet av Världshandelsorganisationen (WTO). Sådan prioritet får åtnjutas också från en ansökan om skydd som avser någon annan stat eller något annat område, om motsvarande prioritet från en svensk patentansökan medges där den tidigare ansökan gjorts och om där gällande lagstiftning i huvudsak överensstämmer med Pariskonventionen.

Paragrafen är ändrad endast i redaktionellt hänseende med anledning av förslaget att nuvarande fjärde stycket i 2 § PL skall tas bort; jfr avsnitt 3.5.2.

6 a §

Sökanden skall inom 16 månader från ingivningsdagen för den prioritetsgrundande ansökan begära prioritet. Sådan begäran får dock ej göras, om sökanden begärt tidigt offentliggörande enligt 22 § tredje stycket.

När prioritet begärs skall sökanden lämna uppgifter om var och när den åberopade ansökan gjordes. Sökanden skall också, så snart det kan ske, uppge numret på den tidigare ansökan.

Sökanden får inom den tid och under de förutsättningar som anges i första stycket göra ändring av en begäran om prioritet.

Om en ansökan delas med stöd av 11 § skall en begäran om prioritet för den ursprungliga ansökan utan särskilt yrkande gälla också för en ny ansökan som uppkommer genom delningen.

Ändringarna i paragrafen är föranledda av bestämmelserna i artikel 13.1, regel 14.1 och regel 14.3 PLT, som i sin tur utformats efter förebild i regel 26bis.1 PCT. Frågan om anpassning av svensk lag har behandlats i avsnitt 5.6.4.

I första stycket anges att en begäran om prioritet får göras inom 16 månader från den dag från vilken prioritet begärs, förutsatt att sökanden inte begärt tidigt offentliggörande enligt 22 § tredje stycket PL. Enligt gällande rätt skall prioritetsbegäran göras inom tre månader från den dag då den nya ansökan gavs in, alltså senast 15 månader från ingivningsdagen för den prioritetsgrundande ansökan. Ändringen innebär således att sökanden har ytterligare en månad på sig att begära prioritet.

Det nya andra stycket innebär att sökanden har rätt att inom 16månadersfristen göra ändring i en prioritetsbegäran. En sådan ändring kan innefatta rättelse av den begäran som gjorts, men det skall också vara möjligt att åberopa prioritet från en ansökan som det inte tidigare hänvisats till; jfr regel 38.2 EPC 2000. Det kan anmärkas att om en ändring innebär att prioritet begärs från en ansökan med tidigare ingivningsdag än som gällt för den ansökan som tidigare åberopats, den ändrade prioritetsdagen skall läggas till grund för beräkning av 16-månadersfristen för tillåten ändring; jfr artikel 13.1 iii PLT.

De nya bestämmelserna skall enligt förslaget gälla lika för nationella och internationella patentansökningar. Detta kan åstadkommas genom att särbestämmelsen i paragrafens nuvarande andra stycke tas bort. Tillämpningen av de nya, förenklade, fristreglerna på internationella ansökningarna förutsätter dock en ändring i PCT. Enligt regel

26bis.1 PCT

i nu gällande lydelse räknas nämligen

fristen för begäran av ny prioritet till fyra månader efter den internationella ingivningsdagen. Bestämmelserna i PCT om prioritetsbegäran och tillägg av en sådan begäran är svårtillgängliga. De är nu föremål för översyn, som syftar till att 16-månadersfristen för ändring av priortetsbegäran skall gälla fullt ut för internationella ansökningar (med den inskränkning som gäller vid begäran om tidigt offentliggörande). Ett ikraftträdande av ändringarna i det nu

gällande andra stycket av 6 a § får därför anstå till dess den förutsedda ändringen i

regel 26bis.1 PCT

blivit gällande.

6 b §

En sökande som har yrkat prioritet skall inom sexton månader från den dag från vilken prioritet begärs ge in följande handlingar till patentmyndigheten i fråga om den tidigare ansökan. 1) Ett bevis om sökandens namn och om ingivningsdagen utfärdat av

den myndighet som har mottagit ansökan.

2) En av samma myndighet bestyrkt kopia av ansökan.

Ett bevis eller en kopia som avses i första stycket behöver inte ges in, om den tidigare ansökan getts in till patentmyndigheten i Sverige.

Tillägget av andra stycket i paragrafen är föranlett av regel 4.3 PLT av vilken framgår att dispens för ingivande av prioritetskopia är obligatorisk om den tidigare ansökan har getts in till den egna patentmyndigheten. Av skäl som angetts i avsnitt 5.6.3 bör denna ordningsregel framgå direkt av lagtexten.

6 d §

Prioritet kan grundas endast på den första ansökan som uppfinningen har angetts i.

Om den som har gjort den första ansökan eller hans eller hennes rättsinnehavare senare till samma myndighet har gett in en ansökan som avser samma uppfinning, får den senare ansökan åberopas som prioritetsgrundande. Detta gäller dock bara om den tidigare ansökan när den senare ansökan ges in 1) har återkallats, avskrivits eller avslagits utan att ha blivit allmänt

tillgänglig och

2) inte kvarlämnar någon rätt som grundas på den eller har utgjort grund

för någon rätt till prioritet. Om någon har fått prioritet på grund av en senare ansökan enligt andra stycket, får den tidigare ansökan inte längre åberopas som grund för prioritet.

Enligt paragrafens nuvarande sista stycke skall andra och tredje styckena gälla på motsvarande sätt för en patentansökan vars löpdag har förskjutits enligt 14 §. Syftet med bestämmelsen har varit att klargöra att det vid löpdagsförskjutning är den nya

ansökningsdagen som skall anses som prioritetsdag (jfr PLKom s. 137). Utredningen har föreslagit att 14 § skall utmönstras (se avsnitt 5.3.5) och hänvisningen till den paragrafen i 6 d § måste därför bort.

Utredningen har föreslagit två nya paragrafer i PL, 8 b och 8 c §§, för genomförande av bestämmelserna om ingivningsdag i artikel 5 PLT. Enligt 8 c § skall en ingivningsdag under vissa förutsättningar senareläggas i likhet med vad som nu gäller för löpdagsförskjutning. Det skulle då kunna ifrågasättas om hänvisningen i 6 d § till 14 § borde ersättas med en hänvisning till 8 c §. Det har dock inte ansetts befogat med en sådan referens. Av de nya PLT-anpassade bestämmelserna får anses följa att inga rättigheter kan grundas på handlingar som getts in före den dag som skall gälla som giltig ingivningsdag. Det nuvarande sista stycket i 6 d § utgår därför i sin helhet.

2 kap.

8 b §

En patentansökan skall anses ingiven, om vad som getts in innehåller 1) en uttrycklig eller underförstådd uppgift om att det som getts in utgör en

ansökan om patent,

2) uppgifter som gör det möjligt för patentmyndigheten att avgöra vem

sökanden är och att kontakta denne, och

3) något som framstår som

a) en beskrivning,

b) ritningar, eller

c) en hänvisning till en tidigare gjord patentansökan, i vilket fall skall

ges in en kopia av denna ansökan samt uppgift om dess ingivningsdag och nummer samt om vilken patentmyndighet den getts in till.

Om det som getts in inte uppfyller vad som enligt första stycket krävs för ingivningsdag, skall patentmyndigheten utan dröjsmål förelägga ingivaren att avhjälpa bristerna inom två månader från dagen för föreläggandet samt ge honom tillfälle att yttra sig inom samma tid.

Om bristerna inte har avhjälpts inom den förelagda tiden eller, i det fall ett föreläggande inte kunnat ges därför att uppgifter om ingivaren saknas, inom två månader från den dag då något av det som anges i första stycket gavs in, skall någon patentansökan inte anses ingiven. Upplysning om detta skall lämnas i föreläggandet.

Om bristerna har avhjälpts inom den tid som anges i tredje stycket, skall som ingivningsdag för patentansökan gälla den dag då samtliga brister avhjälpts, om annat inte följer av 8 c §.

Innehållet i paragrafen överensstämmer i allt väsentligt med artikel 5.1-4 och regel 2.1-2 PLT. Av skäl som redovisats i avsnitt 5.3.5 bör, till skillnad från vad som gäller för närvarande, i patentlagen närmare anges förutsättningarna för när till PRV ingivna handlingar skall betraktas som en patentansökan och som sådan åsättas en ingivningsdag.

Enligt paragrafens första stycke skall en patentansökan anses ingiven, om vad som getts in innehåller en uttrycklig eller underförstådd uppgift om att det som getts in utgör en ansökan om patent, uppgifter som gör det möjligt för patentmyndigheten att avgöra vem som är sökanden och var denne går att nå, samt något som framstår som en beskrivning, ritningar eller en hänvisning till en tidigare gjord patentansökan. Kravet på beskrivning, ritningar eller hänvisning till en tidigare gjord ansökan är alternativa och det är upp till sökanden vad som skall sändas in till PRV.

Av 8 § PL framgår att ritningarna ingår som del av beskrivningen i en patentansökan. När det nu i 8 b § görs åtskillnad mellan ”beskrivning” och ”ritningar” så skall det inte tolkas som att en förskjutning av det etablerade begreppet beskrivning är avsedd. Vad som åsyftas är bara ett klargörande av att det för ändamålet att få en ingivningsdag fastställd är tillräckligt med att en eller flera ritningar ges in (jfr artikel 5.1 b PLT). Någon ytterligare skriftlig förklaring i ord skall alltså då inte kunna krävas.

För det fall ingivaren väljer att göra en hänvisning till en tidigare gjord ansökan skall även en kopia av denna bifogas, om inte myndigheten har tillgång till denna på annat sätt. Detta skall anses vara fallet om den tidigare ansökan lämnats in till PRV (jfr även 6 b § PL och regel 4.3 PLT). Därtill skall uppgift om den tidigare ansökans ingivningsdag och nummer och vilken myndighet som mottagit densamma finnas med. Något krav på att den prioritetskopian skall vara bestyrkt har däremot inte ställts upp.

Uppfyller inte de ingivna handlingarna de minimikrav som nämnts, skall PRV förelägga ingivaren att avhjälpa bristerna inom två månader från den dag föreläggandet utfärdades samt ge honom tillfälle att yttra sig inom samma tid. Ett sådant föreläggande skall utfärdas oberoende av vilka formella och materiella brister som i

övrigt kan finnas hos ansökan. I den mån komplettering sker med uppgifter som gör det möjligt för PRV att åsätta en ingivningsdag, får i förekommande fall andra brister påtalas i ett senare föreläggande enligt 15 § PL. En skyldighet för PRV att utfärda särskilt föreläggande om uppgifter för ingivningsdag kan självfallet inte gälla i de fall de ingivna handlingarna inte innehåller uppgift om vem ingivaren är eller var denne går att nå. Ingivaren får då själv hålla sig underrättad om i vad mån kompletteringar krävs och i förekommande fall ge in vad som behövs. Han har då på sig en tvåmånadersfrist som räknas från den dag någon av de uppgifter som förutsätts för en ingivningsdag, dvs. någon av de uppgifter som räknats upp i paragrafens första stycke, lämnats in till myndigheten. Om ingivaren inte följer ett föreläggande eller om tvåmånadersfristen annars löpt ut, skall någon patentansökan inte anses ingiven. Har däremot ingivaren avhjälpt bristerna i enlighet med föreläggandet och uppfyller därefter de kompletterande handlingarna vad som krävs för att det som getts in skall betraktas som en patentansökan, skall PRV tilldela ansökan en ingivningsdag. Denna skall bestämmas till den senare dag då samtliga brister avhjälpts, dock med de undantag som föreskrivs i 8 c §.

8 c §

Om patentmyndigheten vid prövning av om en patentansökan skall anses ingiven enligt 8 § b § finner att det saknas delar av beskrivningen eller ritningar till vilka hänvisas i beskrivningen eller patentkraven, skall ingivaren föreläggas att komplettera handlingarna inom två månader från dagen för föreläggandet. Om en komplettering med sådana utelämnade delar sker inom två månader från föreläggandet eller, om föreläggande inte utfärdats, inom två månader från den dag då något av det som anges i 8 b § första stycket gavs in, skall som ingivningsdag gälla den senare dag då kompletteringen gjorts, om annat inte följer av andra och tredje styckena.

Om kompletterade delar av en ansökan återtas inom en månad från det de gavs in i enlighet med första stycket, skall den ursprungliga ingivningsdagen för ansökan gälla.

Om kompletterade delar av en ansökan getts in i enlighet med första stycket, skall, när prioritet från en tidigare ansökan åberopas och de kompletterande delarna i sin helhet framgår av den tidigare ansökan, den ursprungliga ingivningsdagen gälla, om sökanden begär det och han ger in en kopia av den tidigare ansökan inom den tid som anges i första stycket.

Paragrafen innehåller bestämmelser för genomförande av de delar av artikel 5 och regel 2 PLT som inte regleras i 8 b §. Hithörande frågor har behandlats i avsnitt 5.3.5.

Under vissa förutsättningar skall ingivningsdagen senareläggas, och detta även om handlingarna i och för sig uppfyller kraven enligt 8 b § för att tilldelas en ingivningsdag. Detta skall ske om PRV finner att det saknas delar av beskrivningen eller ritningar till vilka hänvisas i de redan ingivna handlingarna. När så är fallet skall PRV underrätta ingivaren om detta och förelägga denne att komplettera handlingarna inom två månader från dagen för föreläggandet. Om en underrättelse inte utfärdats – det kan då ha berott på att ingen uppgift lämnats som gör det möjligt för PRV att kontakta ingivaren eller av att ofullständigheterna i ansökan inte uppmärksammats av PRV – har ingivaren två månader på sig från det att PRV mottagit någon av de uppgifter som krävs för en ingivningsdag. Om det som utelämnats ges in, skall som ingivningsdag gälla den senare dag då ingivaren kompletterat sina handlingar, om det inte är så att dessa kompletterade delar återtas inom en månad från det att de getts in till myndigheten. Vid sådant återtagande skall i stället den ursprungliga ingivningsdagen gälla. Den begränsade möjlighet till senareläggning av ingivningsdag som nu nämnts kan i viss mån liknas vid vad som i dag gäller om löpdagsförskjutning enligt 14 § PL. Som framgår av avsnitt 5.3.5 har föreslagits att institutet löpdagsförskjutning skall utmönstras ur patentlagen.

I ett speciellt fall skall den ursprungliga ingivningsdagen gälla även när sökanden kompletterat delar av sin ansökan. Det gäller den situationen att prioritet åberopats från en tidigare gjord ansökan i vilken de kompletterade delarna i sin helhet framgår. Önskar sökanden i sådant fall att den ursprungliga ingivningsdagen skall gälla, skall han begära detta och ge in en kopia av den tidigare ansökan inom den tvåmånadersfrist som gäller för komplettering. Något krav på att prioritetskopian redan i detta skede skall vara bestyrkt av utländsk patentmyndighet har inte ställts upp (jfr regel 2.4 ii PLT).

13 §

Ansökan om patent får inte ändras så, att patent söks på något som ej framgick av ansökningen när den gjordes eller skall anses gjord.

Paragrafen är ändrad som en följd av förslaget att 14 § § PL om löpdagsförskjutning skall utmönstras (jfr avsnitt 5.3.5).

14 §

Av skäl som finns redovisade i avsnitt 5.3.5 bör bestämmelsen om löpdagsförskjutning utmönstras ur svensk lagstiftning. Detta innebär att hela paragrafen utgår. Jfr även kommentaren till 6 d och 8 c §§.

24 §

Den som vill göra invändning mot ett meddelat patent skall göra det skriftligen hos patentmyndigheten inom nio månader från den dag då patentet meddelades.

Patentmyndigheten skall underrätta patenthavaren om invändningen och ge denne tillfälle att yttra sig.

Återkallas invändningen, får invändningsförfarandet ändå fullföljas om det finns särskilda skäl.

Förslaget överensstämmer helt med det som presenterats av Patentprocessutredningen i betänkandet Patentprocessen m.m. (SOU 2001:33). För en kommentar till föreslagna förändringar i paragrafen hänvisas till författningskommentarerna i det betänkandet (se bilaga 5).

3 kap.

29 §

Internationell patentansökan, för vilken den mottagande myndigheten fastställt internationell ingivningsdag, skall här i riket ha samma verkan som en svensk patentansökan med samma ingivningsdag. Vad i 2 § andra stycket andra punkten sägs skall dock gälla endast om ansökningen fullföljts enligt 31 §.

Paragrafen har ändrats i språkligt hänseende med anledning av den föreslagna lagregleringen om fastställande av en patentansökans ingivningsdag i 8 b och 8 c §§

31 §

Vill sökanden fullfölja en internationell patentansökan såvitt avser Sverige, skall han inom 31 månader från den internationella ingivningsdagen eller, om prioritet yrkas, den dag från vilken prioriteten begärs till patentmyndigheten inge översättning till svenska av den internationella patentansökningen i den omfattning regeringen förordnar eller, om ansökningen är avfattad på svenska, en avskrift av ansökningen. Sökanden skall inom samma tid erlägga fastställd avgift till patentmyndigheten.

Har sökanden erlagt fastställd avgift inom den frist som föreskrivs i första stycket, får den översättning eller avskrift som krävs inges inom en ytterligare frist om två månader, förutsatt att en fastställd tilläggsavgift erläggs inom den senare fristen.

Iakttar inte sökanden vad som föreskrivs i denna paragraf, skall ansökningen anses återkallad såvitt avser Sverige.

Förslaget har sin grund i ändringar som genomförts i artikel 22 PCT. Enligt artikelns tidigare lydelse, som ännu gäller för Sverige, skulle för fullföljd av en internationell patentansökan gälla en frist om 20 månader från prioritetsdagen. Om sökanden inom 19 månader från prioritetsdagen begärt förberedande patenterbarhetsbedömning skulle dock fullföljd få ske inom 30 månader från prioritetsdagen. Ändringen av artikel 22 PCT innebär att en enhetlig fullföljdsfrist om minst 30 månader skall gälla, oberoende av om en internationell förberedande patenterbarhetsbedömning begärts eller inte. Fördragsändringen har närmare behandlats i avsnitt 6.2.2.

PCT ger respektive fördragsstat möjlighet att bestämma längre fullföljdsfrist än de i PCT angivna 30 månaderna (artiklarna 22.3 och 39.1b PCT). I de nordiska överläggningarna har det rått enighet om att en fullföljdsfrist om 31 månader bör införas, i överensstämmelse med vad som gäller enligt EPC.

Sökanden skall således inom 31 månader från den internationella ingivningsdagen eller, om prioritet yrkas, från den dagen till PRV ge in den internationella patentansökningen översatt till svenska. Är ansökningen redan avfattad på svenska skall sökanden i stället inkomma med en avskrift av ansökan. Därutöver gäller att

sökanden inom samma tid skall erlägga avgift till PRV. Denna frist skall gälla oavsett om sökanden begärt internationell patenterbarhetsprövning inom 19 månader eller inte. Om sökanden inte uppfyller kraven för fullföljd skall ansökningen anses återkallad såvitt avser Sverige.

Med den förlängning av fullföljdsfristen som nu föreslås blir den nuvarande alternativa fullföljdsfristen om 30 månader, i de fall sökanden inom viss tid från ingivningsdagen eller prioritetsdagen begärt att den internationella patentansökningen skall underkastas internationell förberedande patenterbarhetsbedömning, överflödig. Paragrafens andra stycke skall därför, så som föreslagits, utgå. Detsamma gäller 32 § som enbart tar sikte på situationer där de i dag gällande olika fullföljdsfristerna kan få betydelse för den internationella patentansökningens fullföljd och giltighet i Sverige vid återkallelse av en begäran om internationell förberedande patenterbarhetsbedömning. Även denna paragraf bör därför upphävas.

32 §

Förslaget innebär att paragrafen upphävs i sin helhet. Till följd av de ändringar som föreslagits i 31 § beträffande fullföljdsfrist för internationella patentansökningar förlorar bestämmelsen i 32 § sin betydelse. Sambandet framgår närmare av avsnitt 6.2. Jfr även kommentaren till 31 § ovan.

33 §

Har en internationell patentansökan fullföljts enligt 31 §, gäller 2 kap. i fråga om ansökan och dess handläggning, om inte annat sägs i denna paragraf eller i 34-37 §§. Ansökan får endast på framställning av sökanden tas upp till prövning före utgången av den frist som gäller enligt 31 § första stycket.

Ett föreläggande enligt 12 § får inte meddelas före den tidpunkt då patentmyndigheten har rätt att ta upp ansökan till prövning.

Bestämmelserna i 22 § andra och tredje styckena blir tillämpliga redan innan ansökan har fullföljts så snart sökanden har fullgjort sin skyldighet enligt 31 § att inge en översättning av ansökan eller, om ansökan är skriven på svenska, så snart sökanden har ingivit en avskrift av den till patentmyndigheten.

I fråga om en internationell patentansökan skall vid tillämpning av 48, 56 och 60 §§ vad som där sägs om att handlingarna i ansökningsärendet har blivit tillgängliga enligt 22 § i stället avse att handlingarna har blivit tillgängliga enligt 22 § med iakttagande av tredje stycket.

Uppfyller patentansökan de krav när det gäller form och innehåll som föreskrivs i konventionen om patentsamarbete och tillämpningsföreskrifterna till denna, skall den godtas i dessa avseenden.

I första styckets sista mening har en hänvisning till 31 § andra stycket strukits. Ändringen är en följd av att den åsyftade bestämmelsen utgått; jfr avsnitt 6.2.3 och kommentaren till 31 § ovan.

4 a kap. Patentbegränsning m.m.

Som närmare redogjorts för i avsnitt 3.4 har 1999 års patentprocessutredning i sitt betänkande Patentprocessen m.m. (SOU 2001:33) lämnat förslag om ett nationellt patentbegränsningsförfarande. Patentprocessutredningen hade under utredningsarbetet endast tillgång till artikeltexten till EPC 2000. Förslag om kompletterande tillämpningsföreskrifter presenterades först sedan utredningens arbete slutförts. De ändringar som gjorts i tillämpningsföreskrifterna till EPC 2000 har visserligen inte ändrat förutsättningarna för hur en svensk, EPC-konform ordning för patentbegränsning bör utformas. Men eftersom det ingått i Patentfördragsutredningen uppdrag att överväga vilka vidare konsekvenser bestämmelserna om patentbegränsning i EPC 2000 kan få för svensk rätt, innehåller detta betänkande lagförslag i frågor som redan behandlats av Patentprocessutredningen. I allt väsentligt följer lagtexten, delvis med helt oförändrad ordalydelse, vad som föreslagits i SOU 2001:33. I de fall avvikelser nu aktualiseras redovisas skälen i avsnitt 3.4.5 och i anslutning till respektive paragraf nedan. Det hänvisas i övrigt till de författningskommentarer som Patentprocessutredningen lämnat och som även återfinns som bilaga 5 till detta betänkande.

40 a §

En patenthavare får, i enlighet med bestämmelserna i detta kapitel, hos patentmyndigheten begära

1. att patentkrav och, om så behövs, beskrivning ändras så att skydds-

omfånget för patentet begränsas (patentbegränsning), eller

2. att patentet upphävs.

En begäran enligt första stycket skall avvisas om det pågår invändningsförfarande enligt 24 § eller mål om ogiltighet enligt 52 §. Om patenthavaren begär att patentet skall begränsas eller upphävas enligt artikel 105a i den europeiska patentkonventionen skall en begäran enligt första stycket vilandeförklaras tills det europeiska patentverket meddelat slutligt beslut i frågan.

Är patentet utmätt, belagt med kvarstad eller taget i anspråk genom betalningssäkring eller är tvist om överföring anhängig, får begäran enligt första stycket inte göras så länge utmätningen, kvarstaden eller betalningssäkringen består eller tvisten inte blivit slutligt avgjord.

För en begäran enligt första stycket skall patenthavaren betala en särskild avgift.

Paragrafen innehåller de grundläggande bestämmelserna om hur ett patent kan begränsas – eller helt upphävas – i viss administrativ ordning. Bestämmelserna är tillämpliga för både nationellt meddelade patent och europeiska patent som fått giltighet i Sverige. Det förhållandet att begränsning eller upphävande av europeiska patent i fortsättningen kan begäras direkt hos EPO (artiklarna 105a – 105c EPC 2000) hindrar alltså inte att PRV, med de inskränkningar som framgår nedan, kan ta upp en motsvarande begäran beträffande ett europeiskt patent som gäller här i landet. EPO:s beslut får verkan för alla konventionsstater där patentet är eller har varit giltigt, medan ett beslut av PRV gäller endast i Sverige.

Patentprocessutredningens förslag tog sikte endast på möjligheten att få ett patent begränsat. Med det tillägg som nu föreslås i första stycket kan patenthavaren även begära att patentet helt upphävs. Denna ordning överensstämmer helt med vad som skall gälla enligt artiklarna 105a-105c EPC 2000. Skälen för och innebörden av Patentfördragsutredningens förslag har utvecklats i avsnitt 3.4.5.

Enligt 40 c § andra stycket PL skall ett beslut om begränsning eller upphävande, som meddelas på grund av en begäran enligt 40 a §, få verkan från den dag patentansökningen gjordes (ex tunc).

Enligt 54 § PL i nuvarande lydelse kan patenthavaren helt eller delvis avstå från patentet hos PRV. Den förklaring som verket utfärdar i anledning av ett sådant avstående får verkan endast för framtiden (ex nunc); jfr PLKom s. 272. Patentfördragsutredningen har funnit att möjligheten för sökanden att avstå från patent enligt 54 § bör finnas kvar jämsides med den nya proceduren för upphävande i administrativ ordning. Ett avstående skall dock kunna avse endast patentet i dess helhet. Det får ankomma på patenthavaren att i sin framställning till PRV tydligt ange om den avser ett avstående enligt 54 § PL eller innefattar en begäran om att få patentet upphävt enligt 40 a §. Preciseringen är avgörande för vilken rättsverkan PRV:s beslut skall få.

En begäran om patentbegränsning måste innefatta en reell begränsning av patentkraven i förhållande till de ursprungligt meddelade (eller senare begränsade) patentkraven. Det är alltså inte möjligt att omformulera patentkraven i det meddelade patentet endast i syfte att förtydliga dessa.

I andra stycket har en ändring i förhållande till Patentprocessutredningens förslag gjorts, så till vida att det uttryckliga kravet på skriftlighet tagits bort från lagbestämmelsen. Förslaget ligger i linje med de förändringar som gjorts i 8 § PL (jfr prop. 2000/01:13 s. 36 f.). Närmare föreskrifter om de formkrav som skall gälla för en begränsningsbegäran bör tas in i patentkungörelsen. Ordalydelsen av andra styckets första mening skiljer sig även i övrigt något från vad Patentprocessutredningens föreslagit. Någon skillnad i sak är här inte avsedd. Den nya språkliga utformningen syftar till ett klargörande av att endast pågående invändnings- eller ogiltighetsförfaranden utgör hinder för prövning av en begäran om patentbegränsning eller upphävande av patent. Om ett invändningsärende eller ett mål om ogiltighet redan avslutats finns det alltså inte något hinder för PRV att ta upp en begäran enligt 40 a §.

Har en begäran om upphävande av patent föregått en invändning eller talan om ogiltighet, finns det inget skäl att avvakta med prövningen enligt 40 a §. Däremot bör en redan anhängiggjord begäran om patentbegränsning få vila i väntan på utgången av en senare gjord invändning. Patenthavaren får i dessa fall anses tillgodosedd genom att de i begränsningsansökan begärda ändringarna av patentet lika väl kan åstadkommas inom ramen för invändningsförfarandet. Väcks en ogiltighetstalan efter det att ett patentbegränsningsförfarande har inletts, framstår det som

naturligt att domstolen med hänsyn till omständigheterna får avgöra, om utgången av begränsningsförfarandet skall avvaktas eller om detsamma skall vilandeförklaras.

Som Patentprocessutredningen uttalat utgör ett pågående invändningsförfarande i EPO inte hinder mot att få en begärd begränsning prövad av PRV. Detsamma torde gälla om det pågår ett ogiltighetsmål i Sverige vid tidpunkten då patenthavaren inkommer med en begränsningsbegäran till EPO. Det bör i sådana fall ankomma på domstolen att med hänsyn till omständigheterna avgöra om målet skall fortsätta eller vilandeförklaras.

Vad gäller PRV:s behörighet att begränsa ett av EPO meddelat patent skulle det kunna förekomma att ärenden om begränsning är anhängigjorda såväl hos EPO som hos PRV. Som konstaterats i avsnitt 3.4.5.2 lär detta, med hänsyn till reglerna om saklegitimation i förvarande fall, bli mycket sällsynt förekommande. Ändå kan det finnas skäl att reglera hur en sådan situation skall hanteras. Det får anses naturligt, bl.a. med hänsyn till att ett begränsningsbeslut meddelat av EPO får rättskraft i samtliga de länder där patentet validerats, att ge företräde åt förfarandet hos EPO. Ett nationellt begränsningsförfarande bör därför alltid förklaras vilande i de fall det samtidigt finns en begäran om begränsning hos EPO. Detta gäller oavsett vilket av de båda förfarandena som anhängiggjorts först. Ett tillägg med sådan innebörd har gjorts i andra stycket andra meningen.

Tredje och fjärde styckena överensstämmer helt med vad Patentprocessutredningen föreslagit.

40 b §

Har patenthavaren inte iakttagit vad som är föreskrivet i 40 a § eller är en begäran om patentbegränsning inte förenlig med bestämmelserna i 52 § första stycket 2-4 om ogiltighet, skall patenthavaren föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidta rättelse.

Avhörs inte patenthavaren eller finns det även efter det att yttrande avgetts hinder mot att bifalla begäran och har patenthavaren haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall begäran avslås, om det inte finns anledning att ge patenthavaren ett nytt föreläggande.

Paragrafen är i förhållande till Patentprocessutredningens förslag endast ändrad i redaktionellt hänseende för att även täcka in en begäran om upphävande av patent i administrativ ordning.

40 c §

Om patentmyndigheten finner att det inte finns några hinder för att bifalla en begäran enligt 40 a §, skall patentet begränsas eller upphävas i enlighet med begäran. Patentmyndigheten skall kungöra beslutet och, i förekommande fall, utfärda ett nytt patentbrev. Vid begränsning skall en ny patentskrift hållas tillgänglig hos patentmyndigheten.

Patentmyndighetens beslut får verkan från den dag patentansökningen gjordes.

Paragrafen är i förhållande till Patentprocessutredningens förslag endast ändrad i redaktionellt hänseende för att även täcka in en begäran om upphävande av patent i administrativ ordning.

40 d §

I mål om patentintrång eller patents ogiltighet är patenthavaren skyldig att till domstolen lämna uppgift om att en begäran om begränsning av patentet gjorts.

I förhållande till Patentprocessutredningens förslag är paragrafen ändrad på så sätt att underrättelseskyldigheten till domstol inte endast skall gälla då begränsningsförfarande pågår hos patentmyndigheten, dvs. PRV. Även i det fall en begäran om patentbegränsning gjorts hos EPO bör det finnas en skyldighet för patenthavaren att underrätta den domstol i Sverige där det pågår mål om patentintrång eller ogiltighet av patentet.

40 e §

Ett slutligt beslut enligt 40 b § att avslå en begäran om patentbegränsning eller upphävande får överklagas av patenthavaren i enlighet med 75 §.

Paragrafen är i förhållande till Patentprocessutredningens förslag endast ändrad i redaktionellt hänseende för att även täcka in en begäran om upphävande av patent i administrativ ordning.

7 kap.

52 §

På talan om det skall rätten förklara patentet ogiltigt, om 1) patentet har meddelats trots att villkoren i 1 och 2 §§ inte är

uppfyllda,

2) patentet avser en uppfinning som inte är så tydligt angiven att en

fackman med ledning därav kan utöva den,

3) patentet omfattar något som inte framgick av ansökningen när den

gjordes, eller

4) patentskyddets omfattning har utvidgats efter det att patentet med-

delats. Är patentet ogiltigt endast till en viss del, skall, om patenthavaren yrkar det, patentskyddets omfattning begränsas i motsvarande utsträckning genom en ändring av patentkraven.

Ett patent får inte förklaras ogiltigt på den grund att den som har fått patentet har haft rätt till bara en viss andel i det.

Utom i fall som avses i femte stycket får talan föras av var och en som lider förfång av patentet och, om det är påkallat ur allmän synpunkt, av den myndighet som regeringen bestämmer.

En talan, som grundas på att patentet har meddelats någon annan än den som har rätt att få patentet enligt 1 §, får föras endast av den som påstår sig ha sådan rätt. En talan skall väckas inom ett år efter erhållen kännedom om patentets meddelande och de övriga omständigheter på vilka talan grundas. Om patenthavaren var i god tro när patentet meddelades eller när det övergick på honom, får talan inte väckas senare än tre år efter patentets meddelande.

Artikel 138.3 EPC 2000 innehåller en för konventionsstaterna tvingande bestämmelse om att patenthavaren i mål om ogiltighet av ett europeiskt patent skall ha rätt att begränsa patentet genom ändring av patentkraven. För det svenska genomförandet av artikelbestämmelsen har Patentprocessutredningens förslag om ett nytt andra stycke i 52 § PL följts utan avvikelser. Det hänvisas här till författningskommentarerna i betänkandet Patentprocessen m.m. (SOU 2002:33) som återges i bilaga 5).

53 §

Har patent meddelats annan än den som är berättigad till patentet enligt 1 §, skall rätten på talan av den berättigade överföra patentet på honom. I fråga om den tid inom vilken talan skall väckas har bestämmelserna i 52 § femte stycket tillämpning

Har den som frånkännes patentet i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga åtgärder därför, äger han mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt fortsätta det påbörjade eller igångsätta det tillämnade utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art. Sådan rätt tillkommer under motsvarande förutsättningar även innehavare av licens som är antecknad i patentregistret.

Rätt enligt andra stycket må övergå till annan endast tillsammans med rörelse, vari den utnyttjas eller utnyttjandet avsetts skola ske.

Ändringen i första stycket är av redaktionell art och föranledd av den ändring som föreslås i 52 § PL. Lydelsen överensstämmer helt med Patentprocessutredningens förslag.

54 §

Avstår patenthavaren skriftligen hos patentmyndigheten från patentet, skall myndigheten förklara patentet upphört i dess helhet.

Är patent utmätt, belagt med kvarstad eller taget i anspråk genom betalningssäkring eller är tvist om överföring av patent anhängig, får patentet icke förklaras upphört, så länge utmätningen, kvarstaden eller betalningssäkringen består eller tvisten icke blivit slutligt avgjord.

Skälen för ändringen i har behandlats i avsnitt 3.4.5 och i kommentaren till 40 a § ovan.

Enligt uttalande i förarbetena (NU 1963:6 s. 325) har patenthavaren med stöd av 54 § möjlighet att avstå från endast del av ett patent genom att avstå från ett eller flera patentkrav. Ett sådant partiellt avstående kan vara motiverat exempelvis då patenthavaren fått kännedom om omständighet som utgör nyhetshinder i förhållande till uppfinning som anges i självständigt patentkrav, eventuellt även i förhållande till uppfinning som anges i ett osjälvständigt krav. Patenthavaren kan då avstå från detta eller dessa krav och därigenom begränsa patentet för att undgå att talan om ogiltighet grundas på denna omständighet.

Denna möjlighet till partiellt avstående från ett patent kan inte anses motiverad, när ett särskilt förfarande för patentbegränsning införs. En begränsning av patentet bör förutsätta en sådan prövning som är förutsedd inom ramen för det administrativa förfarandet enligt 40 a §.

Inskränkningen av patenthavarens möjlighet att avstå endast en del av patentet bör komma till uttryck genom ett tillägg i paragrafens första stycke. Av skäl som närmare redovisats i avsnitt 3.4.5 bör dock en möjlighet till frivilligt avstående från hela patentet, med verkan endast för framtiden, finnas kvar vid sidan av den upphävandemöjlighet som enligt förslaget skall införas inom ramen för patentbegränsningssystemet.

68 a §

I mål enligt 65 § får rätten, om en fullständig översättning till svenska av ett europeiskt patentet inte finns tillgänglig hos patentmyndigheten, förelägga patenthavaren eller annan som för talan på grund av en rätt, som härleds från patenthavaren, att ge in en sådan översättning vid påföljd att patentet annars kan komma att översättas på dennes bekostnad genom rättens försorg eller, om den förelagda parten uppträder som kärande i målet, vid påföljd att talan kan komma att avvisas.

Paragrafen är helt ny. En uttrycklig bestämmelse om rätt för domstolar att kräva in översättningar av patent har ansetts motiverad vid en svensk ratificering av Londonöverenskommelsen. Frågan har behandlats sist i avsnitt 4.5.

Förslaget i 82 § PL om översättningskrav, anpassade till Londonöverenskommelsen, innebär att endast patentkraven behöver översättas till svenska vid validering av ett europeiskt patent. Om EPO meddelat patentet på tyska eller franska har patenthavaren valfrihet att ge in en översättning av beskrivningen till svenska eller engelska. Har handläggningsspråket varit engelska behöver ingen text av beskrivningen, vare sig i original eller översättning, ges in till PRV.

De nya översättningskraven får till följd att fullständiga texter på svenska av det europeiska patentet inte alltid kommer att finnas tillgängliga. Londonöverenskommelsen ger utrymme för anslutna stater att föreskriva krav på fullständig översättning i det fall en tvist om patentet uppkommit. Bedömningen har gjorts att denna möjlighet bör utnyttjas.

En domstol som har att pröva mål om ett europeiskt patent enligt 65 § PL skall, när en fullständig översättning av patentet inte finns tillgänglig hos PRV, ha rätt att förelägga en patenthavare eller annan som för talan på grund av en rätt som härleds från patenthavaren, exempelvis en licenstagare, att ge in en fullständig översättning till svenska av patentet. De måltyper som är aktuella rör bl.a. ogiltighet och överföring av patent, patentintrång, tvångslicens och bestämmande av ersättning i vissa fall.

Om den som förelagts inte följer domstolens översättningsföreläggande skall det enligt förslaget inträda vissa påföljder, vars karaktär är beroende av om den förelagda parten uppträder som kärande eller svarande i målet. Är patenthavaren eller annan som härleder sin rätt till patenthavaren kärande i målet skall en underlåtenhet att ge in översättning leda till att talan avvisas. Detta kan exempelvis bli fallet i mål om intrång. Är det däremot så att den förelagda parten uppträder som svarande blir påföljden i stället att patentet översätts på partens egen bekostnad genom rättens försorg. Detta skulle bl.a. kunna komma i fråga i mål om ogiltighet av patent.

Som redovisats i avsnitt 4.4.2 finns det visserligen redan i dag möjlighet för domstolen att i vissa fall ålägga part att på egen bekostnad inkomma med en översättning med stöd av bestämmelserna i 33 kap. 9 § RB, 50 § förvaltningsprocesslagen och 8 § förvaltningslagen. Huvudregeln enligt dessa lagrum torde emellertid vara att det är domstolen som i första hand skall svara för och bekosta sådana översättningar, särskilt om målet rör tvångsingripanden eller annat för den enskilde ingripande åtgärder. Däremot är det, enligt lagmotiven till dessa bestämmelser, mer naturligt att ålägga parten att översätta en handling avfattad på annat språk än svenska i de fall målet är av kommersiell natur. Genom den föreslagna översättningsregeln i patentlagen behöver domstolen inte i varje enskilt fall ta ställning till om, och i vilken ordning, en översättning skall tas fram. Domstolen kommer, med en sådan bestämmelse, inte att behöva lägga ner egna kostnader på översättning i mål som rör ett europeiskt patent.

10 kap.

72 §

Om en patentsökande eller en patenthavare trots att han har iakttagit all omsorg som har betingats av omständigheterna, i annat fall än som avses i andra stycket, har lidit rättsförlust på grund av att han inte har vidtagit en åtgärd hos patentmyndigheten inom tid som föreskrivs i denna lag eller med stöd av lagen och vidtar han åtgärden inom två månader från det förfallet upphörde, dock senast inom ett år från fristens utgång, skall patentmyndigheten förklara att åtgärden skall anses vidtagen i rätt tid. Om patentsökanden eller patenthavaren vill få en sådan förklaring skall han inom den tid som nu har sagts för åtgärden begära den hos patentmyndigheten och betala en fastställd avgift.

Såvitt gäller den frist som avses i 6 § första stycket får förklaring enligt första stycket denna paragraf ges endast om den ansökan för vilken prioritet åberopas ges in senast inom två månader från utgången av tolvmånadersfristen samt begäran om förklaring gjorts och avgiften betalts inom samma tid

I fråga om en internationell patentansökan som har fullföljts i Sverige enligt 31 § tillämpas första och andra styckena också om den patentsökande har lidit rättsförlust på grund av att han inte har iakttagit en frist gentemot den mottagande myndigheten, den internationella nyhetsgranskningsmyndigheten, myndigheten för internationell förberedande patenterbarhetsprövning eller internationella byrån. Den åtgärd som inte har vidtagits inom fristen skall i de fall som avses här vidtas hos patentmyndigheten.

Ändringarna i paragrafen är huvudsakligen föranledda av bestämmelser i artikel 12 och artikel 13.2 PLT. Dessa frågor har behandlats i avsnitt 5.5 och 5.6.2.

Enligt huvudregeln i paragrafens första stycke skall en begäran om återställande av försutten tid göras inom två månader från det förfallet upphörde, dock senast inom ett år från den åsidosatta fristens utgång. Om det är en frist för betalning av årsavgifter som överskridits är, enligt andra stycket i nu gällande lydelse, den längsta fristen sex månader för begäran om återställande av försutten tid.

En anpassning av svensk rätt till PLT förutsätter att särregleringen beträffande begäran om återställande av tid för betalning av årsavgifter tas bort. Det sker genom att nuvarande andra stycket helt utgår. Konsekvensen blir att bestämmelsen i

första stycket blir tillämplig fullt ut också då patentsökanden eller patenthavaren försuttit en frist för betalning av årsavgifter. Tiden för en begäran om förklaring enligt 72 § PL skall i dessa fall även fortsättningsvis räknas från utgången av den förlängda frist som avses i 41 § tredje stycket PL (jfr artikel 5bis i Pariskonventionen). Någon ändring av förutsättningarna för att få bifall till en begäran om återställande av försutten tid har inte gjorts. Alltjämt gäller således att sökanden måste kunna prestera en giltig ursäkt för sin fristförsummelse.

Enligt det nuvarande tredje stycket gäller inte bestämmelserna om återställande av försutten tid i fråga om frister som avses i 6 § första stycket. Det som åsyftas är 12-månadersfristen för prioritet. En försutten prioritetsfrist kan med andra ord aldrig återställas med stöd av 72 §. Detta undantag kan inte upprätthållas vid en svensk ratificering av PLT.

Enligt artikel 13.2 PLT skall det nämligen finnas en möjlighet för den som försummat att lämna in en patentansökan inom tolvmånadersfristen från en tidigare ingivningsdag att få prioritetsrätten återställd. Förutsättningen är att den senare ansökningen ges in inom viss tid efter tolvmånadersfristens utgång. Enligt regel 14.4 a PLT skall denna frist vara minst två månader. Liksom för återställande av andra försuttna frister skall krävas att sökanden presterar en giltig ursäkt för dröjsmålet. Denna nya bestämmelse förutsätter en ändring i 72 §. I det nuvarande tredje stycket – som kommer att bli nytt andra stycke – skrivs in att den som försummat prioritetsfristen om tolv månader har rätt att, under de förutsättningar som gäller för återställande av försuttna frister i övrigt enligt första stycket, få prioritetsrätten återställd, förutsatt att patentansökan ges in inom två månader från prioritetsfristens utgång. Därtill skall krävas att en begäran om återställande av försutten tid framställs och att avgift för förfarandet erläggs inom samma frist. Som en följd av denna ändring måste även nuvarande femte stycket (nytt fjärde stycke) ändras på så sätt att sista meningen utgår.

Som anförts i avsnitt 5.6.3.1 har vi ansett att bestämmelserna i artikel 13.3 PLT angående möjligheten att erhålla återställande av en försutten frist för ingivande av prioritetsdokument är tillgodosedd genom bestämmelsen i 72 § första stycket PL.

77 §

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, patentmyndigheten utfärdar de närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna lag.

Diarier hos patentmyndigheten skall vara tillgängliga för allmänheten i den utsträckning regeringen föreskriver.

Regeringen äger förordna, att handlingar i ärenden angående ansökan om patent må utlämnas till myndighet i annan stat.

Regeringen äger även förordna att granskning av ansökningar om patent, efter framställning av patentmyndigheten, må äga rum hos myndighet i annan stat eller hos internationell institution samt att den som patent på uppfinning, varå han sökt patent i annan stat, skall vara skyldig att redovisa vad patentmyndigheten i den staten delgivit honom rörande prövningen av uppfinningens patenterbarhet. Förordnande om sådan redovisningsskyldighet må dock ej ges i fråga om patentansökan som avses i 3 kap., om den varit föremål för internationell förberedande patenterbarhetsprövning och rapport rörande denna prövning ingivits till patentmyndigheten.

Förslaget om ett annorlunda utformat normgivningsbemyndigande i första stycket överensstämmer helt med det förslag som lämnats av Patentprocessutredningen i betänkandet Patentprocessen m.m. (SOU 2001:33). För en kommentar hänvisas till författningskommentarerna i det betänkandet, (se bilaga 5).

11 kap.

82 §

Ett europeiskt patent har verkan här i riket endast om sökanden inom tre månader från den dag då det europeiska patentverket har kungjort sitt beslut att meddela patentet till patentmyndigheten har

  • ingett, på det sätt som föreskrivs i andra stycket, den text med vilken patentet meddelats av det europeiska patentverket, och
  • betalat fastställd avgift för offentliggörande. Beslutar det europeiska patentverket att ett europeiskt patent skall upprätthållas i ändrad avfattning eller begränsas, gäller vad nu sagts även i fråga om den ändrade texten.

Patentkraven skall alltid ges in i översättning till svenska. Har patentet meddelats på tyska eller franska skall beskrivningen ges in i översättning till svenska eller engelska.

Översättning som avses i andra stycket skall hållas tillgänglig för var och en. Har den europeiska patentansökningen inte publicerats av det europeiska patentverket när översättningen inkommer, skall dock översättningen inte hållas tillgänglig förrän sådan publicering sker.

Har översättning ingetts och avgift erlagts inom föreskriven tid och har det europeiska patentverket kungjort sitt beslut att bifalla patentansökningen eller beslutat att det europeiska patentet skall upprätthållas i ändrad avfattning eller begränsas, skall patentmyndigheten utfärda kungörelse därom.

Paragrafen är ändrad främst som en följd av förslaget att Sverige skall ratificera Londonöverenskommelsen. En anslutning till överenskommelsen förutsätter uppmjukning av gällande krav på översättning vid svensk validering av europeiska patent. Hithörande frågor har behandlats i avnitt 4.5. I paragrafen har också tillägg gjorts för att dess bestämmelser skall bli tillämpliga i det fall EPO med stöd av artiklarna 105a-105c begränsat ett i Sverige gällande europeiskt patent; jfr avsnitt 3.4.5.2.

Första stycket har getts en ny utformning. Enligt nu gällande lydelse skall sökanden för att få ett europeiskt patent gällande i

Sverige inom viss tid ge in översättning till svenska av patentet samt betala avgift till PRV. Översättningen skall avse den text som EPO i underrättelse till sökanden uppgett sig ha för avsikt att meddela patentet med (jfr artikel 65.1 EPC 1973) Fristens längd har inte angetts i lagen utan framgår av 60 § PK. Där har föreskrivits att översättning och avgift skall ha kommit in till PRV senast tre månader efter den dag då EPO kungjort sitt beslut att bifalla patentansökningen eller att upprätthålla patentet i ändrad avfattning. Den ändring i 82 § första stycket som nu föreslås innebär, för det första, att fristen om tre månader läggs fast i lagen. För det andra anges, i överensstämmelse med ny lydelse av artikel 65.1 EPC 2000, att översättningen skall avse den text med vilken patentet meddelats av EPO. För det tredje anges, i en andra mening, att kravet på översättning och avgift gäller inte bara då EPO meddelat patent eller beslutat att upprätthålla ett patent i ändrad avfattning, utan också i det fall EPO beslutat om patentbegränsning. Även denna ändring görs för anpassning till ny lydelse av artikel 65.1 EPC 2000.

Översättningskraven har flyttats från paragrafens första stycke till ett nytt andra stycke. Bestämmelserna uppfyller de åtaganden som följer med ratificering av Londonöverenskommelsen.

Innebörden är att patentkraven under alla förhållanden skall ges in till PRV i svensk översättning inom tremånadersfristen. Någon ytterligare översättning behöver inte ges in till PRV, om handläggningsspråket i ansökningsärendet hos EPO varit engelska och patentet således meddelats på det språket. Har däremot det europeiska patentet meddelats på något annat av EPO:s officiella språk, dvs. tyska eller franska, måste en översättning av patentbeskrivningen presteras för validering i Sverige. Patenthavaren kan då välja mellan att till PRV ge in en översättning av beskrivningen till svenska eller till engelska.

Ändringarna i tredje stycket (nuvarande andra stycket) är av endast redaktionell natur.

I fjärde stycket (nuvarande tredje stycket) har sista meningen utgått. Intresset av att ingivna översättningar skall vara allmänt tillgängliga får anses tillgodosett med bestämmelsen i det föregående stycket. Ett krav om att tryckta skrifter alltid skall finnas att tillgå är otidsenligt och i praktiken redan i dag överspelat.

I en ny 68 a § PL har föreslagits att en domstol i händelse av tvist om ett europeiskt patent skall ha möjlighet att kräva att patenthavaren eller den som på grund av t.ex. licens har rätt att utnyttja uppfinningen ger in en fullständig översättning till svenska av patentet.

En förutsättning för ikraftträdande av Londonöverenskommelsen är att åtta stater, däribland Frankrike, Tyskland och Storbritannien, ratificerar texten. I skrivande stund har endast Slovenien ratificerat överenskommelsen. Det finns visserligen ingenting som hindrar att Sverige ensidigt genomför de nu föreslagna lagändringarna. Av skäl som nämnts i avsnitt 4.5 bör dock sådan lagstiftning vara beroende av att Londonöverenskommelsen trätt i kraft. Eftersom det inte går att förutse när – eller ens om – detta sker, kan någon dag för ikraftträdande av ändringarna i bl.a. 82 § PL inte bestämmas. Regeringen bör bemyndigas att sätta lagändringarna i kraft när överenskommelsen blivit gällande.

83 §

Har patenthavare icke inom föreskriven tid vidtagit åtgärd som avses i 82 §, skall vad i 72 § första stycket sägs om patentsökande äga motsvarande tillämpning. Förklaras med stöd av 72 § att sådan åtgärd skall anses vidtagen i rätt tid, skall patentmyndigheten utfärda kungörelse därom.

Har någon, efter det tiden för att vidtaga åtgärd enligt 82 § utgått men innan kungörelsen utfärdades, i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga åtgärder därför, äger han den rätt som anges i 74 § andra och tredje styckena.

I första stycket har en hänvisning till första stycket av 82 utgått. Ändringen är en följd av det som föreslagits beträffande 82 §; jfr författningskommentaren ovan.

85 §

Har det europeiska patentverket beslutat att begränsa eller helt eller delvis upphäva ett europeiskt patent, skall detta ha samma verkan som om patentet i motsvarande mån begränsats eller förklarats ogiltigt här i riket. Patentmyndigheten skall utfärda kungörelse om beslutet.

Ett meddelat europeiskt patent faller i princip under nationell jurisdiktion, när det väl validerats i respektive konventionsstat. EPO har dock en viss behörighet att handlägga frågor och fatta beslut om ett europeiskt patent även i tiden efter patentets meddelande (”post grant”). Det gäller rätten att handlägga invändningsärenden samt behörigheten för EPO:s besvärskammare att pröva överklaganden av beslut i ansöknings- och invändningsärenden.

Enligt EPC 2000 (artiklarna 105a-105c) utvidgas EPO:s behörighet ”post grant” så till vida att verket på begäran av patenthavaren skall kunna begränsa eller upphäva ett europeiskt patent med verkan från patentansökningsdagen. En sådan begäran skall kunna göras när som helst, utom då invändningsförfarande pågår hos EPO. Ett begränsningsbeslut av EPO skall få verkan i samtliga de konventionsstater där patentet är eller har varit gällande.

Ändringen i 85 § speglar den utvidgning av EPO:s kompetens som skett genom EPC 2000. Genom lagförslaget klargörs att även beslut som EPO fattat i fråga om begränsning av patent får rättsverkan i Sverige som om beslutet meddelats av behörig myndighet eller domstol här i landet.

Som påpekats i den allmänna motiveringen kan ett system där PRV vid sidan av EPO har behörighet att pröva en begäran om begränsning av ett och samma patent, komma att innebära att den av EPO beslutade begränsningen inte fullt ut överensstämmer med

den som redan beslutats nationellt. I vissa situationer skulle det kunna bli så att patentet inte får samma rättsverkan i de olika konventionsstaterna. För en närmare exemplifiering hänvisas till avsnitt 3.4.5.2.

87 §

Europeisk patentansökan, för vilken det europeiska patentverket fastställt ingivningsdag, skall här i riket ha samma verkan som en svensk patentansökan med samma ingivningsdag. Åtnjuter ansökningen enligt den europeiska patentkonventionen prioritet från tidigare dag än ingivningsdagen, skall sådan prioritet beaktas.

Vid tillämpning av 2 § andra stycket andra punkten skall publicering av europeisk patentansökan som sker enligt artikel 93 i den europeiska patentkonventionen jämställas med att ansökan blir allmänt tillgänglig enligt 22 §. Vad nu sagts gäller även publicering som avses i artikel 153.3 eller 153.4 i konventionen, om denna publicering av det europeiska patentverket jämställes med publicering som sker enligt artikel 93.

Första stycket har ändrats i språkligt hänseende med anledning av de

PLT-anpassade bestämmelser om fastställande av ingivningsdag som nu föreslagits i 8 b och 8 c §§ (jfr avsnitt 5.3).

De ändrade artikelhänvisningarna i andra stycket är föranledda av ändrad disposition av EPC 2000. Någon ändring i sak är inte avsedd.

91 §

Inkommer sökanden eller patenthavaren till patentmyndigheten med rättelse av översättning som avses i 82 § och erlägger han fastställd avgift för offentliggörande av den rättade översättningen, gäller denna i stället för den tidigare. Rättad översättning skall hållas tillgänglig för var och en, om den ursprungliga översättningen hålls tillgänglig. Har rättelse inkommit och avgift erlagts och är den ursprungliga översättningen tillgänglig för var och en, skall myndigheten utfärda kungörelse även om rättelsen.

Har någon, innan rättad översättning blev gällande, i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket på sätt som enligt tidigare översättning inte utgjorde intrång i sökandens eller patenthavarens rätt eller vidtagit väsentliga åtgärder därför, äger han den rätt som anges i 74 § andra och tredje styckena.

Ändringarna i paragrafen innebär en modernisering av lagtexten, i linje med vad som nu föreslagits i bl.a. 82 §.

92 §

Har det europeiska patentverket beslutat att begränsa eller helt eller delvis upphäva ett europeiskt patent eller har beträffande europeisk patentansökan inträtt sådant förhållande som avses i 89 §, men förklarar det europeiska patentverket enligt den europeiska patentkonventionen patenthavaren eller sökanden återinsatt i tidigare rättigheter, gäller detta även här i riket.

Har någon, efter det beslutet meddelades eller förhållandet inträdde men innan det europeiska patentverket utfärdat kungörelse om förklaring som avses i första stycket, i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga åtgärder därför, äger han den rätt som anges i 74 § andra och tredje styckena.

Har ett europeiskt patent blivit gällande här i riket efter det att det europeiska patentverket beviljat resning enligt artikel 112a i den europeiska patentkonventionen, har bestämmelserna i andra stycket tillämpning, om utnyttjandet påbörjats eller åtgärder vidtagits innan resningsbeslutet kungjordes.

Ändringen i första stycket är föranledd av det nya begränsningsinstitutet, jfr kommentaren till 85 § PL.

I ett nytt tredje stycke har tagits in en bestämmelse avsedd att motsvara bestämmelsen i artikel 112a.6 EPC 2000 om användarrätt i det fall EPO beslutat bifalla en begäran om resning (”petition for review”). Det nya resningsinstitutet, som behandlats i avsnitt 3.3, innebär att EPO:s Stora besvärskammare vid extraordinära förhållanden skall kunna undanröja en besvärskammares avgörande, även om det vunnit laga kraft. Förutsättningarna är att det har förekommit ett grovt fel i förfarandet eller att en brottslig gärning av visst angivet slag kan antas ha inverkat på utgången i ärendet.

Om en resningsbegäran enligt artikel 112a resulterar i att Stora besvärskammaren undanröjer ett beslut om avslag av patentansökan, kan det få negativa konsekvenser för den tredje man som förlitat sig på avslagsbeslutet och börjat utnyttja uppfinningen. I artikel 112a.6 EPC 2000 har det därför föreskrivits om en användarrätt. Den som i god tro utnyttjat uppfinningen under tiden från besvärskammarens sedermera klandrade beslut och fram till dess Stora besvärskammaren kungjort sitt beslut om resning,

skall ha rätt att utan ersättningsskyldighet fortsätta utnyttjandet i eller för sin näringsverksamhet. Detsamma gäller för den som under samma period vidtagit väsentliga åtgärder för utnyttjande av uppfinningen.

Bestämmelsen i 112a.6 har utformats efter förebild i artikel 122.5 EPC 2000. Den motsvarar i stort artikel 122.6 EPC 1973 och gäller rätt för tredje man att fortsätta utnyttjande som påbörjats innan ett beslut om återställande av försutten tid meddelats. Den nu gällande bestämmelsen i 92 § andra stycket faller tillbaka på artikel 122.6 EPC 1973.

Den engelska textversionen för båda de nu nämnda bestämmelserna i artikel 122 resp. 112a EPC 2000 uttrycker användarrätten så att den gäller för den som ”has in good faith used or made effective and serious preparations for using an invention…”. Formuleringen, som i fråga om artikel 122 är oförändrat från EPC 1973, kan rimligen inte tolkas så att användarrätt i något fall skulle kunna åberopas av den som påbörjat utnyttjandet redan i tiden före det ursprungliga beslutet. Det kan här hänvisas till dels de franska språkversionerna (”…commencé à exploiter”), dels Singer/Stauder: Europäisches Patentübereinkommen, Kommentar, 2 Auflage 2000, s. 743). Det uttryckssätt som valts i 92 § andra stycket och 74 § PL (”…börjat utnyttja uppfinningen…”) har således ansetts relevant också för genomförande av artikel 112a.6. En förutsättning för användarrätt är alltså att utnyttjandet, eller väsentliga åtgärder för utnyttjande, har påbörjats efter det besvärskammaren meddelat sitt beslut och innan Stora besvärskammaren offentliggjort sitt beslut att undanröja besvärskammarens avgörande.

1. Denna lag träder i kraft, i fråga om 6 d, 13, 14, 24, 31 - 33, 40 a-40 e, 52-54 och 77 §§ den …, och i övrigt den dag regeringen bestämmer.

2. De nya bestämmelserna skall, om annat inte följer av vad som föreskrivs nedan, tillämpas även på patentansökningar som gjorts före ikraftträdandet samt på patent som meddelats före ikraftträdandet eller som meddelats på grund av ansökan som har gjorts innan dess.

3. I fråga om handläggning och avgörande av patentansökningar som gjorts före ikraftträdandet gäller 6 d, 13 och 14 §§ i äldre lydelse.

4. Har någon före ikraftträdande av 40 a - 40 e §§ eller 52 § andra stycket i god tro börjat att yrkesmässigt utnyttja en uppfinning, för vilken

meddelats ett patent vars skyddsomfång begränsas med tillämpning av nämnda bestämmelser, och utgör utnyttjandet intrång i patentet till följd av att de ändrade patentkraven tillförts uppgifter som inte framgick av kraven i deras lydelse före begränsningen, får utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art fortsättas utan hinder av patentet. Detsamma gäller för den som före ikraftträdandet har vidtagit väsentliga förberedelser för ett utnyttjande av uppfinningen. Rätten att fortsätta utnyttjandet får övergå till någon annan endast tillsammans med den

rörelse där den har uppkommit eller utnyttjandet avsetts komma att ske.

Ikraftträdande- och övergångsbestämmelser

Övergångsbestämmelserna har kommenterats i avsnitt 9.

10.2. Förslaget till lag om ändring i lagen (2000:1158) om ändring i patentlagen (1967:837)

2 kap.

8 §

En ansökan om patent skall göras hos patentmyndigheten eller, i fall som avses i 3 kap., hos patentmyndigheten i en främmande stat eller hos en internationell organisation.

Ansökan skall innehålla en beskrivning av uppfinningen, innefattande även ritningar om sådana behövs, samt bestämda uppgifter om vad som söks skyddat genom patentet (patentkrav). Den omständigheten att uppfinningen avser en kemisk förening medför inte att en bestämd användning måste anges i patentkravet. Beskrivningen skall vara så tydlig, att en fackman med ledning av den kan utöva uppfinningen. En uppfinning som avser ett mikrobiologiskt förfarande eller ett alster av ett sådant förfarande skall i de fall som anges i 8 a § anses tillräckligt tydligt angiven endast om dessutom villkoren i den paragrafen är uppfyllda.

Ansökan skall dessutom innehålla ett sammandrag av beskrivning och patentkrav. Sammandraget skall tjäna enbart som teknisk information och får inte tillmätas betydelse i något annat avseende.

I ansökan skall uppfinnarens namn anges. Om patent söks av någon annan än uppfinnaren, skall i ansökan uppges grunden för sökandens rätt till uppfinningen. Patentmyndigheten skall godta uppgiften om det inte finns särskild anledning att ifrågasätta dess riktighet. Patentmyndigheten skall underrätta den uppgivne uppfinnaren om ansökan om inte detta är uppenbart obehövligt.

Sökanden skall betala en ansökningsavgift. För ansökan skall sökanden också betala en årsavgift för varje avgiftsår som börjar innan ansökan slutligt har avgjorts.

Ett avgiftsår enligt denna lag omfattar ett år och räknas från den dag då ansökan gjordes eller skall anses gjord och därefter från motsvarande dag efter kalendern.

Kravet på att sökanden skall styrka sin rätt till en uppfinning i de fall han inte också är uppfinnare av densamma har i paragrafens fjärde stycke tagits bort för att på så sätt åstadkomma en med PCT och dess tillämpningsföreskrifter harmoniserad lagtext. Skälen till förslaget redovisas närmare i avsnitt 6.3.3.

Enligt paragrafens fjärde stycke i nuvarande lydelse skall den sökande som inte själv är uppfinnaren, hos patentmyndigheten styrka sin rätt till uppfinningen, vanligtvis genom företeende av en åtkomsthandling av något slag. Lagförslaget innebär att detta krav har utmönstrats och ersatts av en föreskrift om att sökanden i ansökningen skall ange grunden för hans eller hennes rätt till uppfinningen. Detta kan exempelvis ske genom att sökanden uppger tidpunkt för och typ av förvärv i sin ansökningshandling. Lämpligen kan i de förtryckta ansökningshandlingar som PRV tillhandahåller införas rutor för uppgift om de olika sätt på vilka rätten till uppfinningen kan uppkomma (arbetsgivares rätt till en uppfinning enligt lagen (1949:345) om rätten till arbetstagares uppfinning, köp, arv, bodelning eller gåva etc.). Något krav på en på visst sätt formaliserad förklaring för att ange grunden för sin behörighet som sökanden har inte uppställts. Liksom tidigare skall en sökande i dessa fall vara skyldig att i ansökan ange vem som är uppfinnare.

Har sökanden fullgjort denna skyldighet skall patentmyndigheten godta de uppgifter som lämnats, om det inte i det enskilda fallet finns särskild anledning att ifrågasätta deras riktighet. I sådant fall skall myndigheten kunna kräva att sökanden inger bevis till styrkande av sin rätt på motsvarande sätt som i dag krävs enligt paragrafens fjärde stycke, dvs. vanligtvis genom ingivande av en fångeshandling som visar att sökanden har förfoganderätten till uppfinningen.

Om ansökan saknar uppgift om uppfinnaren och grunden för sökandens rättsförvärv, skall sökanden föreläggas att avhjälpa bristen i enlighet med 15 § andra stycket PL. Ett sådant kompletteringsföreläggande skall också skickas till sökanden i de fall myndigheten funnit anledning att ifrågasätta sökandens uppgifter.

PRV skall sända underrättelse om ansökningen till den som uppgetts som uppfinnare. En sådan underrättelse bör, på motsvarande sätt som gäller i förfarandet hos EPO, skickas i lösbrev till uppfinnaren i ett tidigt skede av handläggningen utan något krav på delgivning. I de fall patentmyndigheten finner att en underrättelse skulle vara uppenbart obehövlig kan myndigheten avstå från att skicka ut en sådan. Det kan röra sig om fall då rättsövergången faktiskt har styrkts genom de handlingar som getts in. Närmare bestämmelser om patentmyndighetens underrättelseskyldighet bör, med stöd av 77 § PL, kunna tas in i patentkungörelsen.

Beträffande frågan om ikraftträdande och övergångsbestämmelser hänvisas till avsnitt 9.

10.3. Förslaget till lag om ändring i rättegångsbalken

36 kap.

5 §

Den som till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 §sekretesslagen (1980:100) eller någon bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa lagrum, inte får lämna en uppgift får inte höras som vittne om denna utan tillstånd från den myndighet i vars verksamhet uppgiften har inhämtats.

Advokater, läkare, tandläkare, barnmorskor, sjuksköterskor, psykologer, psykoterapeuter, familjerådgivare enligt socialtjänstlagen (2001:453) och deras biträden får höras som vittnen om något som i denna deras yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit, endast om det är medgivet i lag eller den, till vars förmån tystnadsplikten gäller, samtycker till det. Den som till följd av 9 kap. 4 § sekretesslagen inte får lämna uppgifter som avses där får höras som vittne om dem endast om det är medgivet i lag eller den till vars förmån sekretessen gäller samtycker till det.

Auktoriserade patentombud och deras biträden får höras som vittnen om något som i en patenträttslig angelägenhet anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit, endast om det är medgivet i lag eller den, till vars förmån tystnadsplikten gäller, samtycker till det.

Rättegångsombud, biträden eller försvarare får höras som vittnen om vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger det.

Utan hinder av vad som sägs i andra, tredje eller fjärde stycket föreligger skyldighet att vittna för

1. andra än försvarare i mål angående brott som avses i 14 kap. 2 § femte

stycket sekretesslagen (1980:100) och

2. den som har uppgiftsskyldighet enligt 14 kap. 1 § socialtjänstlagen

(2001:453) i mål enligt 5 kap. 2 § eller 6 kap. 6, 13 eller 14 § samma lag eller enligt lagen (1990:52) med särskilda bestämmelser om vård av unga. Den som är präst inom ett trossamfund eller den som i ett sådant samfund har motsvarande ställning får inte höras som vittne om något som han eller hon har erfarit under bikt eller enskild själavård.

Den som har tystnadsplikt enligt 3 kap. 3 § tryckfrihetsförordningen eller 2 kap. 3 § yttrandefrihetsgrundlagen får höras som vittne om förhållanden som tystnadsplikten avser endast i den mån det föreskrivs i nämnda paragrafer.

Om någon enligt vad som sägs i denna paragraf inte får höras som vittne om ett visst förhållande, får vittnesförhör inte heller äga rum med den som under tystnadsplikt biträtt med tolkning eller översättning.

Det nya tredje stycket är föranlett av förslaget om ett utvidgat sekretesskydd för patentombud – såväl fristående patentkonsulter som företagsinterna rådgivare – och deras biträden, såvitt avser uppgifter som lämnats i förtroende i en patenträttslig angelägenhet.

Skälen har utförligt redovisats i avsnitt 7.4. Det hänvisas också till utredningens kommenterade utkast till lag om auktoriserade patentombud, bilaga 11.

38 kap.

8 §

Om allmän handling kan antagas äga betydelse som bevis, äge rätten förordna att handlingen skall tillhandahållas.

Första stycket gäller ej

1. handling som innehåller uppgift, för vilken gäller sekretess till följd av 2 kap. 1 eller 2 § eller 3 kap. 1 §sekretesslagen (1980:100) eller bestämmelse, till vilken hänvisas i något av dessa lagrum, med mindre den myndighet som har att pröva fråga om utlämnande av handlingar givit sitt tillstånd därtill;

2. handling vars innehåll är sådant, att någon, som haft befattning med handlingen, enligt 36 kap. 5 § andra, tredje, fjärde, femte eller sjunde stycket ej må höras därom;

3. handling genom vars företeende yrkeshemlighet skulle uppenbaras, med mindre synnerlig anledning förekommer.

Ett tillägg har gjorts i paragrafens andra stycke för att även täcka in patentombud som auktoriserats i särskild ordning. Härigenom blir sådana ombud undantagna från skyldighet att förete en handling (editionslikt) enligt paragrafens första stycke under förutsättning att ifrågavarande handling innehåller uppgift som ombudet inte får höras som vittne om. Motsvarande bestämmelse gäller enligt nuvarande ordalydelse för bl.a. advokater och övriga yrkeskategorier som omfattas av 36 kap. 5 § andra stycket RB.

De närmare skälen för utredningens förslag finns redovisade i avsnitt 7.4. Det hänvisas också till utredningens kommenterade utkast till lag om auktoriserade patentombud, bilaga 11.

Särskilt yttrande av experterna Thorsten Onn och Lennarth Törnroth

Angående översättning till svenska av europeiskt patent som förutsättning för skadestånd och annan påföljd vid patentintrång

Londonöverenskommelsen (LÖK) ger i artikel 2(a) stat som tillträtt överenskommelsen rätt att föreskriva att en patenthavare, som påstår att någon gör intrång i patentet, på dennes begäran skall tillhandahålla en översättning av patentet till svenska. Enligt vår mening bör denna rätt av skäl och i enlighet med vad vi utvecklar i det följande omsättas i svensk lagstiftning vid en ratificering av LÖK.

Den helt övervägande fördelen med LÖK är uppenbarligen, om den vinner anslutning från de mera patentintensiva EPC-staterna, att patenthavarna i gemen får radikalt lägre kostnader för att validera patenten i stater som tillträtt LÖK. Det gäller i särskild grad ifråga om validering i länder, vilka, i likhet med vad utredningen föreslår för Sveriges del, väljer engelska som prioriterat språk, detta eftersom majoriteten av EPC-patenten meddelas på detta språk. När det sedan gäller frågan om behovet av översättningar i anledning av uppkommande tvister avseende validerade patent är först att konstatera att antalet sådana tvister i Sverige är ytterligt begränsat och kan räknas i promillen av antalet validerade patent. Och det finns ingen anledning anta att detta förhållande väsentligt skulle förändras av en anslutning till LÖK.

För det andra måste man räkna med att, om en tvist leder till rättegång, domstolen regelmässigt kommer att kräva att patentet görs tillgängligt i svensk lydelse. Kostnaden får enligt vad utredningen föreslår, såsom ryms inom LÖK, patenthavaren stå för. Merkostnaden för denne att ombesörja en översättning av patentet redan i anslutning till att påstående om intrång framförs blir därför knappast särskilt betungande.

För det tredje är det enligt vår erfarenhet sällan så att enbart tillgång till patentkraven – vilka enligt utredningens förslag alltid skall översättas vid validering – ger en tillräckligt säker uppfattning om vad uppfinningen går ut på eller var gränserna för patentets skyddsomfång går. Även om flertalet näringsidkare i Sverige som är beroende av patent i sin verksamhet och som har egen patentexpertis eller regelmässigt anlitar patentombud klarar en bedömning på grundval av en engelskspråkig patentbeskrivning finns det lika klart ensamföretagare eller småföretag utan tillräckliga språkkunskaper, egen patentexpertis eller som i sin verksamhet inte regelmässigt anlitar patentombud.

I vart fall för denna kategori framstår det som rimligt att de, om de utsätts för påståenden om intrång i patent med endast engelskspråkig beskrivning, får tillgång till en översättning till svenska genom patenthavarens försorg. Och det är i varje fall inte acceptabelt ur rättssäkerhetssynpunkt att lägga kostnaden för en sådan översättning på den intrångsanklagade om patenthavaren är en i ekonomiskt hänseende avsevärt starkare part.

Utredningens majoritet menar att jämkningsregeln i 58 § andra stycket PL är tillräcklig för att lösa det aktuella problemet. En sådan lösning hänskjuter emellertid hela frågan till domstolarnas diskretionära bedömning och skapar därmed inte nödvändig förutsebarhet och rättssäkerhet. Regeln täcker heller inte hela påföljdsskalan för patentintrång. Det säger sig självt att ju allvarligare påföljd som kan komma ifråga desto viktigare är det av rättssäkerhetsskäl att den intrångsanklagade ges tillgång till patentet på det egna språket i anslutning till att han utsätts för anklagelsen.

Övervägande skäl talar, som vi finner det, därför för att det i 11 kap. PL införs en bestämmelse avseende rätten för den som utsätts för intrångspåstående att genom patenthavarens försorg få tillgång till en översättning till svenska av patentet i de fall den intrångsanklagade p.g.a. otillräckliga kunskaper i engelska inte förstår patentet. För den närmare utformningen av en sådan bestämmelse och vilken rättsverkan en avsaknad av översättning skall ges finns det olika möjligheter såsom den utformning vi föreslår nedan. I det förslaget har vi också beaktat att det ur patenthavarens synpunkt ifråga om ett patent som validerats på engelska kan vara fördelaktigt, t.ex. om uppfinningen blir kommersiellt intressant först betydande tid efter valideringstidpunkten, att i efterhand kunna ge in en svensk översättning av patentet till Patentverket för

kungörande och tillgängliggörande. Patenthavaren bör betala en särskild avgift för detta.

Den föreslagna bestämmelsen som lämpligen kan föras in som första och andra stycken i den nu lediga 84 § PL.

I anslutning härtill vill vi också förorda att den av utredningen som ny 68 a § föreslagna bestämmelsen om domstols rätt att i mål om europeiskt patent förelägga patenthavaren att ge in översättning till svenska av patentet istället förs in såsom ett tredje stycke i den av oss föreslagna 84 §. I lagstiftningsärendet angående svenskt tillträde till EPC framhölls särskilt att den bästa översikten erhölls genom att alla bestämmelser som rörde enbart europeiska patent och patentansökningar samlades i ett särskilt kapitel i patentlagen (se prop. 1997/98:1 Del A s. 155, 161 och 376). Tjugofem års praktisk erfarenhet och den tilltagande komplexiteten i patentlagen förstärker klokheten i denna princip. Något bärande skäl för att i det nu aktuella fallet frångå den principen har inte framkommit i utredningen.

Förslag till författningstext

84 §

Ger patenthavaren in en översättning till svenska av patentbeskrivningen efter det att patentet fått verkan enligt 82 §, skall patentmyndigheten kungöra översättningen och hålla den tillgänglig för var och en om patenthavaren betalar föreskriven avgift.

Straff enligt 57 § eller ersättning för skada enligt 58 § får dömas ut, eller förbud enligt 57 a § första stycket meddelas, endast för intrång i patentet som sker efter det att den som begått intrånget fått del av en översättning till svenska av patentet genom kungörelse enligt första stycket eller 82 § fjärde stycket eller på annat sätt, eller om det visas att denne ändå förstått innehållet i patentet.

I mål enligt 65 § får rätten, om en fullständig översättning till svenska av ett europeiskt patent inte finns tillgänglig hos patentmyndigheten, förelägga patenthavaren eller annan som för talan på grund av en rätt, som härleds från patenthavaren, att ge in en sådan översättning vid påföljd att patentet annars kan komma att översättas på dennes bekostnad genom rättens försorg eller, om den förelagda parten är kärande i målet, vid påföljd att talan annars kan komma att avvisas.

Kommittédirektiv

Genomförande av några patenträttsliga konventioner, m.m.

Dir. 2002:32

Beslut vid regeringssammanträde den 28 februari 2002.

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare skall

- ta fram ett underlag för bedömningen av om Sverige bör tillträda den reviderade versionen av den europeiska patentkonventionen (EPC), överenskommelsen om tillämpningen av artikel 65 i EPC och patenträttskonventionen (PLT), - ge förslag till ställningstagande i tillträdesfrågorna, - lägga fram förslag till de lagändringar som behövs för att dessa instrument skall kunna tillträdas eller som bedöms lämpliga i samband med ett tillträde, - lämna förslag till de lagändringar som behövs med anledning av de ändringar som gjorts i konventionen om patentsamarbete (PCT) och dess tillämpningsföreskrifter.

Därutöver skall utredaren överväga några andra immaterialrättsliga frågor som aktualiserats bl.a. genom framställningar till Justitiedepartementet och som i vissa fall också har samband med någon av konventionerna, bl.a. om det finns anledning att införa särskilda regler om skydd för tystnadsplikt för patentombud och för bolagsjurister som sysslar med immaterialrättslig rådgivning. I förekommande fall skall utredaren även lämna förslag till bestämmelser rörande dessa frågor.

Utredaren skall samråda med berörda departement och utredningar i de andra nordiska länderna.

Bakgrund

Den svenska patentlagen

Den som gjort en uppfinning kan under vissa förutsättningar få patent på uppfinningen. Patent meddelas enligt patentlagen (1967:837). De grundläggande materiella kraven för att patent skall beviljas innefattar krav på nyhet och uppfinningshöjd. Andra grundläggande krav för att en uppfinning skall vara patenterbar är att den har teknisk effekt och teknisk karaktär samt är reproducerbar.

Patent beviljas efter ansökan hos patentmyndigheten. Patent som gäller i Sverige meddelas av antingen Patent- och registreringsverket (PRV) eller det europeiska patentverket. Ansökningsförfarandet innefattar prövning av en rad formella och materiella krav. En ansökning måste bl.a. innehålla en bestämd uppgift om vad skyddet skall avse, uttryckt i ett eller flera s.k. patentkrav. En ansökning måste också innefatta en beskrivning av uppfinningen samt ett sammandrag av patentkraven och beskrivningen. I 14 § patentlagen finns en bestämmelse om s.k. löpdagsförskjutning. Den innebär att om en sökande ändrar sin ansökning inom sex månader skall ansökningen anses gjord vid den tidpunkt ändringen gjordes om sökanden yrkar det. Huvudparten av de bestämmelser som finns i svensk lag om handläggningen av svenska patentärenden finns i 2 kap. patentlagen och i patentkungörelsen (1967:838). 77 § första stycket patentlagen möjliggör delegering av normgivning från regeringen till PRV såvitt gäller bl.a. bestämmelser om patentansökningar.

När ett patent har beviljats kan tredje man inom en viss tidsperiod göra invändning mot patentet. Det finns möjlighet att överklaga såväl ett beslut att avslå en patentansökning som ett beslut om att bifalla eller avslå en invändning.

Ett beviljat patent gäller i 20 år från det att ansökningen ingavs under förutsättning att patenthavaren betalar de årsavgifter som krävs för patentets upprätthållande. Patentlagen innehåller också bestämmelser om tvistlösning för tiden efter ett patents beviljande. I 52 § patentlagen finns bestämmelser om vilka grunder som kan åberopas till stöd för ett yrkande om att ett patent skall förklaras ogiltigt. I 9 kap. patentlagen finns bestämmelser bl.a. om ansvar och ersättningsskyldighet avseende patentintrång.

PRV handlägger även ärenden om tilläggsskydd för läkemedel och för växtskyddsmedel. Regler om tilläggsskydd finns i rådets

förordning (EEG) nr 1768/92 av den 18 juni 1992 om tilläggsskydd för läkemedel (EGT nr L 182, 2.7.1992, s. 1, Celex 392R1768) och i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1610/96 av den 23 juli 1996 om tilläggsskydd för växtskyddsmedel (EGT nr L 198, 8.8.1996, s. 30, Celex 396R1610).

Den europeiska patentkonventionen

Sverige är en av 20 konventionsstater till den europeiska patentkonventionen (European Patent Convention, EPC). Samtliga EUstater är anslutna till konventionen och därutöver även Cypern, Liechtenstein, Monaco, Schweiz och Turkiet. Genom konventionen har inrättats den europeiska patentorganisationen och det europeiska patentverket, som båda har sitt säte i München. Organisationens uppgift är att meddela europeiska patent, vilket utförs av verket. EPC innehåller bestämmelser om ansökningsförfarandet i vid bemärkelse (inklusive invändningsförfarande och överklagandemöjligheter) och om förutsättningarna för att meddela patent. Ett patent som meddelas av det europeiska patentverket gäller som ett nationellt patent i de länder som angivits, designerats, i ansökningen. Det är inte fråga om ett enda odelbart patent för de stater som designeras utan snarare om ett knippe nationella patent som erhålls genom ett enda ansöknings- och prövningsförfarande. Det finns inte något gemensamt domstolssystem som prövar mål om intrång i och ogiltighet av europeiska patent. Sådana mål handläggs i nationell domstol i respektive stat. EPC innehåller även bestämmelser om på vilka grunder ett europeiskt patent kan förklaras ogiltigt.

I 11 kap. patentlagen finns regler om europeiska patent för Sverige och om europeiska patentansökningar som omfattar Sverige. Konventionen har även haft en mycket stor inverkan på patentlagens och patentkungörelsens bestämmelser om handläggningen av nationella patentärenden. Det har ansetts önskvärt med en långtgående harmonisering med EPC och med den praxis som utvecklats av det europeiska patentverket inom ramen för konventionen. Sådan harmonisering har därför skett.

Det europeiska patentverket har tre handläggningsspråk: engelska, franska och tyska. Enligt artikel 14 EPC gäller att patentskriften skall publiceras på det av de tre handläggningsspråken som sökanden har valt som handläggningsspråk och att patentskriften skall innehålla en översättning av patentkraven till de

två andra handläggningsspråken. Utöver det finns i artikel 65 EPC regler om konventionsstaternas rätt att kräva översättningar. Enligt denna artikel gäller att om ett patent inte finns på något av en konventionsstats språk har denna stat rätt att som villkor för patentets giltighet föreskriva att patentskriften skall översättas till ett av dess officiella språk. Denna möjlighet har de flesta av konventionsstaterna, inklusive Sverige, utnyttjat. I 82 § patentlagen finns en regel om översättning till svenska av europeiska patent.

Vissa patentfrågor som hanteras inom Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten

Inom FN-organet Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (World Intellectual Property Organization, WIPO) bedrivs förhandlingar på global nivå bl.a. rörande patenträtt. WIPO förvaltar en rad konventioner, bl.a. konventionen om patentsamarbete (Patent Cooperation Treaty, PCT) och dess tillämpningsföreskrifter. Sverige är en av drygt 100 stater som är anslutna till denna konvention. Genom den har införts en möjlighet att ge in en s.k. internationell ansökning. En sådan ges in till en nationell patentmyndighet eller en internationell organisation som är behörig att ta emot sådana ansökningar. Förfarandet innefattar en centraliserad internationell nyhetsgranskning och en möjlighet till en internationell förberedande prövning av om uppfinningen kan patenteras. Detta arbete utförs av ett begränsat antal myndigheter, bland dem den svenska patentmyndigheten. För att patent skall meddelas krävs att den internationella ansökningen inom viss tid fullföljs vid nationella patentmyndigheter i de stater där skydd önskas eller vid en internationell organisation som kan meddela patent för en eller flera av dessa. Varje patentmyndighet gör en slutlig prövning enligt sin nationella patenträtt.

Regler om internationella ansökningar finns i 3 kap. patentlagen. 31 § patentlagen innehåller regler avseende nationellt fullföljande av en internationell ansökning. Där anges bl.a. vilka tidsfrister som gäller för sådant fullföljande.

Under ett flertal år har man vidare inom WIPO bedrivit förhandlingar som syftar till en global harmonisering av patenträttsliga regler, såväl i formellt som materiellt hänseende. Dessa förhandlingar har under år 2000 resulterat i en konvention om formalia kring patentansökningar, den s.k. patenträttskonventionen (Patent Law Treaty, PLT).

Skydd för tystnadsplikt i rättegång

Enligt 36 kap. 5 § rättegångsbalken får advokater och deras biträden höras som vittne i en rättegång om något som i denna deras yrkesutövning anförtrotts dem eller som de i samband därmed erfarit, endast om det är medgivet i lag eller om den, till vars förmån tystnadsplikten gäller, samtycker till det. Av 38 kap. 8 § rättegångsbalken följer att ett editionsföreläggande inte får avse en handling vars innehåll är sådant att en advokat eller biträde som haft befattning med handlingen, inte får höras som vittne om det.

När det gäller immaterialrättsliga angelägenheter är det vanligt förekommande att patentombud anlitas för juridisk rådgivning eller för biträde i ansökningsärenden eller immaterialrättsmål. En annan vanlig situation är att företag har egna bolagsjurister som anlitas i dessa funktioner. I den utsträckning dessa personer fungerat som rättegångsombud eller biträde gäller enligt 36 kap. 5 § rättegångsbalken att de får höras som vittnen om vad som anförtrotts dem för uppdragets fullgörande endast om parten medger det. Vad gäller editionsförelägganden gäller i dessa fall samma regler som för advokater och deras biträden. Det finns däremot inte några regler som hindrar att dessa yrkeskategorier hörs i rättegång om sådana uppgifter som anförtrotts dem i annan egenskap än rättegångsombud eller biträde. Inte heller finns det bestämmelser som hindrar editionsförelägganden avseende skriftliga handlingar som de haft befattning med när de bistått ett företag i en rättslig angelägenhet om de inte varit rättegångsombud eller biträde åt företaget.

Revisionen av den europeiska patentkonventionen

Den 20-29 november 2000 hölls mellan konventionsstaterna till EPC en diplomatkonferens för revidering av denna konvention. Den revisionsakt som antogs innebär att ett stort antal artiklar ändras och att ett antal nya artiklar tillkommer. Som exempel på några av de mer betydelsefulla ändringarna kan följande nämnas. Genom en ändring i artikel 33 får den europeiska patentorganisationens förvaltningsråd behörighet att revidera stora delar av konventionen för att anpassa konventionstexten till en internationell konvention eller till EG-lagstiftning på patentområdet. I de nya artiklarna 105a-c har regler om möjlighet för patenthavaren att efter patentets beviljande begränsa patentets omfattning genom

ett administrativt förfarande införts. Genom den nya artikel 112a har införts ett institut som liknar resning och klagan över domvilla. I artikel 138(3) har uttryckligen angivits att patenthavaren skall ha rätt att i en rättegång rörande ogiltighet av patentet begränsa patentet genom ändring av patentkraven.

Den reviderade versionen av EPC träder i kraft två år efter det att den femtonde konventionsstaten har deponerat sitt ratificerings- eller anslutningsinstrument eller på första dagen av den tredje månaden efter det att den sista konventionsstaten har gjort detta. En konventionsstat som inte har tillträtt eller anslutit sig till den reviderade versionen när denna träder i kraft utesluts ur den europeiska patentorganisationen. Sverige har signerat revisionsakten.

Revideringen av EPC kommer att föranleda en mängd ändringar även i konventionens tillämpningsföreskrifter. Förslag till sådana ändringar har ännu inte lagts fram.

Överenskommelsen om tillämpning av artikel 65 i den europeiska patentkonventionen

Översättningskostnaderna för ett genomsnittligt europeiskt patent, giltigt i åtta stater, uppgår till cirka 39 procent av totalkostnaden för patentet. I syfte att minska kostnaden för att erhålla ett europeiskt patent tillsatte konventionsstaterna till EPC vid en regeringskonferens i juni 1999 en arbetsgrupp (Working Party on Cost Reduction, WPR). Denna arbetsgrupps huvuduppgift var att ta fram förslag för att minska översättningskostnaderna för europeiska patent. Arbetsgruppen enades om ett förslag till en överenskommelse om tillämpning av artikel 65 EPC. Texten till överenskommelsen antogs vid en regeringskonferens i London i oktober 2000. Överenskommelsen är öppen för de konventionsstater som vill ansluta sig till den. Den innebär i korthet följande. Sådana konventionsstater som har något av det europeiska patentverkets handläggningsspråk som ett av sina officiella språk avstår genom överenskommelsen från att i fortsättningen kräva översättning av patentskriften för att patentet skall bli giltigt. Sådana konventionsstater som inte har ett officiellt språk som också är handläggningsspråk i det europeiska patentverket skall peka ut ett av de tre handläggningsspråken och avstå från översättning till ett nationellt språk om patentskriften finns på det utpekade språket. Även i fall när patentskriften finns på detta språk

har dessa stater alltjämt rätt att kräva översättning av patentkraven till ett av sina officiella nationella språk.

För att överenskommelsen skall träda i kraft krävs att minst åtta konventionsstater tillträder eller ansluter sig till den. Bland dessa åtta stater måste Frankrike, Storbritannien och Tyskland återfinnas. Danmark, Frankrike, Liechtenstein, Luxemburg, Monaco, Nederländerna, Schweiz, Storbritannien, Sverige och Tyskland har signerat överenskommelsen. Ingen stat har ännu tillträtt överenskommelsen.

Patenträttskonventionen

Patenträttskonventionen, eller PLT som är den mer kända beteckningen, antogs vid en diplomatkonferens våren 2000. Den innebär åtaganden om avreglering och viss harmonisering av bestämmelser om formalia kring patentansökningar. Konventionens bestämmelser är med ett undantag minimibestämmelser, dvs. konventionsstaterna har frihet att tillämpa bestämmelser som är mer liberala för patentsökande och rättighetsinnehavare än vad som anges i konventionen. Undantaget från denna princip gäller i fråga om vad som skall få krävas för att fastställa en ingivningsdag (filing date) för en ansökning. Där tillåts i princip inga avvikelser från den i och för sig generösa standard som konventionen slår fast. Artikeln rörande ingivningsdag (artikel 5) är en av de viktigaste i konventionen. Bland övriga artiklar kan nämnas artikel 11 och 12, som behandlar möjlighet att få handläggningen av ett patentärende återupptagen respektive återställande av försutten tid, samt artikel 13, som öppnar en helt ny möjlighet till återställande av prioritetsrätt i vissa fall.

Alla stater som tillhör Pariskonventionen den 20 mars 1883 för skydd av den industriella äganderätten eller WIPO har rätt att ansluta sig till PLT. Konventionen träder i kraft tre månader efter det att tio ratificerings- eller anslutningsinstrument har deponerats hos WIPO. Sverige har signerat konventionen.

Ändringarna i konventionen om patentsamarbete och dess tillämpningsföreskrifter

Under senare tid har PCT ändrats vid ett tillfälle och tillämpningsföreskrifterna till denna konvention vid två tillfällen. Den 17 mars

2000 antogs ändringar i tillämpningsföreskrifterna, vilka trädde i kraft den 1 mars 2001. Den 24 september till 3 oktober 2001 antogs ändringar i både konventionen och dess tillämpningsföreskrifter, vilka träder i kraft den 1 april 2002. Vid det senare tillfället gjordes bl.a. ändringar avseende tidsfristerna för att fullfölja en internationell ansökning nationellt. I den mån lagstiftningen i en konventionsstat inte överensstämmer med konventionen eller dess tillämpningsföreskrifter efter ikraftträdandet av ändringarna kan den staten anmäla detta förehållande med effekt att den ändrade versionen inte träder i kraft för den staten förrän lagändringar gjorts. Sverige har i anslutning till båda dessa ändringstillfällen gjort en sådan anmälan.

Översynen av PCT fortgår alltjämt och ytterligare ändringar i konventionen eller dess tillämpningsföreskrifter kan därför bli aktuella under år 2002.

Tystnadsplikt för patentombud och för bolagsjurister som sysslar med rådgivning i immaterialrättsliga frågor

I framställningar till Justitiedepartementet har påtalats att svensk rätt inte ger något skydd i rättegång för patentombuds tystnadsplikt utöver det skydd som kan gälla enligt reglerna om skydd för rättegångsombuds eller biträdens tystnadsplikt. Det har ifrågasatts om inte patentombuden bör ha ett lagfäst skydd för en tystnadsplikt som omfattar alla slags uppgifter som erhålls under yrkesutövningen.

I de bestämmelser som gäller för de ombud som uppträder vid det europeiska patentverket har intagits en regel om tystnadsplikt som inte inskränker sig till specifika mål utan omfattar all information som har anförtrotts patentombudet i förtroende under hans eller hennes yrkesutövning. Kravet på tystnadsplikt för ombuden vid det europeiska patentverket sträcker sig därmed längre än vad som ges skydd för i svensk rättegång. Vid revisionen av EPC uppmärksammades ett problem som uppkommit för europeiska patentombud i samband med rättegångar i Förenta staterna. Det saknas bestämmelser i den gällande versionen av denna konvention rörande skydd för brev och andra handlingar som utväxlats mellan patentombud och klient. Något behov av sådana bestämmelser har inte tidigare ansetts föreligga eftersom det europeiska patentverket inte haft några rättsliga möjligheter att tvinga ett patentombud att ge in sådant material. Avsaknaden av

uttryckliga bestämmelser till skydd för sådana handlingar har emellertid medfört att amerikansk domstol ansett att något motsvarande skydd inte kan erhållas i amerikansk rättegång. Europeiska patentombud har därmed ett sämre skydd än sina amerikanska motsvarigheter i amerikansk rättegång. Mot denna bakgrund har vid revisionen av EPC intagits en ny bestämmelse, artikel 134a(1)(d), där det skapas möjlighet att besluta om skydd för den aktuella typen av handlingar.

Motsvarande problem som redovisats beträffande patentombuden kan även uppkomma för bolagsjurister som i samband med rättslig rådgivning till bolaget får ta emot bolagsinterna förtroenden. Företag som sysslar med innovativ eller annan immaterialrättslig verksamhet utgör här en grupp av företag med vissa särdrag. För det första genererar denna typ av frågor ofta ett behov av nära och daglig kontakt med jurist, vilket medför att det är svårt att skydda informationen genom att ersätta bolagsjuristen med en advokat. Dessutom präglas dessa branscher av en alltmer tilltagande globalisering, som gör att risken för processer i andra länder, t.ex. Förenta staterna, har ökat.

Några andra patenträttsliga frågor

I en framställning till Justitiedepartementet år 1996 har PRV framfört vissa önskemål om ändringar i patentlagen. Ett förslag är att en särskild avgift skall införas för en tredje man som gör invändning mot ett meddelat patent. Därigenom skulle antalet mindre seriösa invändningar sjunka. Verket har särskilt pekat på att det i artikel 99(1) EPC ställs krav på särskild invändningsavgift.

Vidare har PRV i sin framställning föreslagit att de svenska reglerna om löpdagsförskjutning i 14 § patentlagen skall upphävas. Bakgrunden till förslaget var vissa diskussioner inom ramen för ett nordiskt samarbete på patentverksnivå. Läget har sedan dess ändrats något till följd av artikel 5 PLT, som bl.a. föreskriver att en sökande skall ha vissa möjligheter att komplettera sin patentansökning och att en sådan komplettering skall påverka vad som anses vara patentansökningens ingivningsdag.

Slutligen har verket tagit upp en fråga rörande 77 § första stycket patentlagen. Där saknas uttrycklig möjlighet att delegera normgivning beträffande invändningsärenden och sådana ärenden om tilläggsskydd som avses i 105 § patentlagen. PRV har föreslagit att

bestämmelsen ändras så att dessa typer av ärenden anges uttryckligen.

Behovet av en utredning

Sverige måste tillträda den ändrade versionen av EPC för att inte bli uteslutet ur den europeiska patentorganisationen. En uteslutning skulle medföra mycket negativa effekter för svenskt näringsliv och det kan också ifrågasättas om det är möjligt för en medlemsstat i EU att stå utanför den europeiska patentorganisationen. Det föreligger således starka skäl för ett tillträde i detta fall. Ett mindre antal ändringar i svensk lag kommer att vara nödvändiga i samband med ett tillträde. Det är dock troligt att ett förhållandevis stort antal ändringar är motiverade av intresset att bibehålla överensstämmelse mellan den svenska patentlagens handläggningsregler avseende nationella patentärenden och EPC. Det kan konstateras att frågan om begränsning av patent i administrativ ordning i allt väsentligt redan har tagits om hand genom ett förslag från Patentprocessutredningen (SOU 2001:33). Framtagandet av ändringar i tillämpningsföreskrifterna till EPC till följd av revisionen av konventionen kan dock föranleda smärre anpassningar i det förslaget.

För bedömning av frågan om tillträde till den s.k. Londonöverenskommelsen rörande översättning av patentskrifter är det av stor vikt att det tas fram ett beslutsunderlag som ger en allsidig belysning av frågan. Överenskommelsen medger en valmöjlighet beträffande frågan huruvida nationell lagstiftning skall ställa upp krav på översättning av patentkraven. En rimlig utgångspunkt torde vara att ett sådant översättningskrav skall ställas upp. Även denna fråga behöver dock analyseras och belysas. De lagändringar som behövs för ett tillträde torde dock inte vara särskilt omfattande.

PLT innebär förenklingar för patentsökandena. Det framstår som angeläget att Sverige kan tillträda konventionen. Behovet av lagändringar för att möjliggöra ett sådant tillträde bedöms vara litet. Vissa lagändringar krävs dock.

Som nämnts har det gjorts ändringar i PCT och dess tillämpningsföreskrifter som för sin tillämpning kräver ändringar av svensk lag. Ytterligare sådana ändringar kan bli aktuella under år 2002.

Övervägandena rörande lagändringar till följd av tillträde till den reviderade versionen av EPC aktualiserar frågan om skydd för tystnadsplikt och för skriftliga handlingar såvitt gäller patentombud. I detta sammanhang finns anledning att även göra motsvarande överväganden såvitt gäller bolagsjurister som sysslar med immaterialrättslig rådgivning. Vid den översyn av lagbestämmelserna rörande nationella patentärenden som EPC-ändringarna aktualiserar är det lämpligt att också överväga PRV:s förslag om en särskild avgift för invändningsärenden. Ett tillträde till PLT aktualiserar frågan om löpdagsförskjutning och den framställning rörande denna fråga som finns från PRV. Slutligen bör i detta sammanhang även den av PRV väckta frågan om ändring i bestämmelsen om delegering av normgivning övervägas.

Uppdraget

En särskild utredare ges uppdraget att ta fram ett underlag för bedömning av om Sverige bör tillträda tre internationella överenskommelser på patentområdet samt ge ett förslag till ställningstagande avseende huruvida tillträde bör ske. Dessa internationella överenskommelser är den reviderade versionen av EPC, överenskommelsen om tillämpningen av artikel 65 i EPC och PLT. Härvid skall särskilt beaktas att de negativa konsekvenser för svenskt näringsliv som skulle uppkomma vid en uteslutning ur den europeiska patentorganisationen med styrka talar för ett tillträde till den reviderade versionen av EPC. Utredaren skall även lägga fram förslag till de lagändringar som behövs för att dessa instrument skall kunna tillträdas och förslag till andra lagändringar som på grund av anknytning till tillträdet bedöms lämpliga. Utgångspunkten för de lagändringar som föreslås med anledning av ändringarna i EPC skall vara att den svenska patentlagstiftningen även såvitt avser nationella patent bör vara harmoniserad med EPC så långt det är möjligt. Utredningen skall bedrivas med beaktande av det fortsatta arbetet med framtagande av de ändringar i tillämpningsföreskrifterna till EPC som föranleds av revisionen av konventionen. I samband med övervägandena avseende överenskommelsen om tillämpningen av artikel 65 EPC skall även frågan huruvida nationell lagstiftning skall ställa upp krav på översättning av patentkraven analyseras och belysas. Därvid torde utgångspunkten vara att ett sådant översättningskrav skall ställas upp.

Utredaren skall vidare lämna förslag till de lagändringar som kan behövas med anledning av de ändringar som gjorts i PCT och dess tillämpningsföreskrifter. Utredaren skall också lämna förslag till de ytterligare lagändringar som kan behövas till följd av eventuella ändringar av PCT och dess tillämpningsföreskrifter under år 2002.

Därutöver skall utredaren överväga några andra immaterialrättsliga frågor som aktualiserats bl.a. genom framställningar till Justitiedepartementet och som i vissa fall också har samband med någon av konventionerna. Dessa frågor är om det finns anledning att införa särskilda regler om skydd för tystnadsplikt, inklusive skydd mot edition av skriftliga handlingar, för patentombud och för bolagsjurister som sysslar med immaterialrättslig rådgivning, om det bör införas en särskild avgift för en tredje man som gör invändning mot ett patent som meddelas av Patent- och registreringsverket, om de svenska reglerna om s.k. löpdagsförskjutning i 14 § patentlagen bör upphävas eller ändras, samt om det bör ske en utvidgning av regeln i 77 § första stycket patentlagen så att den uttryckligen medger delegation av normgivning i fråga om invändningsärenden och ärenden om tilläggsskydd. I förekommande fall skall utredaren även lämna förslag till bestämmelser rörande dessa frågor.

Utredaren skall samråda med berörda departement och utredningar i de andra nordiska länderna. En fortsatt nordisk rättslikhet inom patenträtten skall eftersträvas i den utsträckning som är lämplig och möjlig. Uppdraget skall vara slutfört senast den 1 mars 2003.

Utredaren skall, vad gäller redovisning av förslagens konsekvenser för små företag, samråda med Näringslivets Nämnd för Regelgranskning.

(Justitiedepartementet)

European Patent Convention (EPC 2000)

– i lydelse enligt förvaltningsrådets beslut den 28 juni 2001; CA/D 18/01

1. European Patent Convention

PART I

GENERAL AND INSTITUTIONAL PROVISIONS

Chapter I

General provisions

Article 1

European law for the grant of patents

A system of law, common to the Contracting States, for the grant of patents for invention is established by this Convention.

Article 2

European patent

(1) Patents granted under this Convention shall be called European patents. (2) The European patent shall, in each of the Contracting States for which it is granted, have the effect of and be subject to the same conditions as a national patent granted by that State, unless this Convention provides otherwise.

Article 3

Territorial effect

The grant of a European patent may be requested for one or more of the Contracting States.

Article 4

European Patent Organisation

(1) A European Patent Organisation, hereinafter referred to as the Organisation, is established by this Convention. It shall have administrative and financial autonomy.

(2) The organs of the Organisation shall (a) the European Patent Office; (b) the Administrative Council. (3) The task of the Organisation shall be to grant European patents. This shall be carried out by the European Patent Office supervised by the Administrative Council. be:

Article 4a

Conference of ministers of the Contracting States

A conference of ministers of the Contracting States responsible for patent matters shall meet at least every five years to discuss issues pertaining to the Organisation and to the European patent system.

Chapter II

The European Patent Organisation

Article 5

Legal status

(1) The Organisation shall have legal personality. (2) In each of the Contracting States, the Organisation shall enjoy the most extensive legal capacity accorded to legal persons under the national law of that State; it may in particular acquire or dispose of movable and immovable property and may be a party to legal proceedings. (3) The President of the European Patent Office shall represent the

Article 6

Headquarters

(1) The Organisation shall have its headquarters in Munich. (2) The European Patent Office shall be located in Munich. It shall have a branch at The Hague.

Article 7

Sub-offices of the European Patent Office

By decision of the Administrative Council, sub-offices of the European Patent Office may be created, if need be, for the purpose of information and liaison, in the Contracting States and with inter- governmental organisations in the field of industrial property, subject to the approval of the Contracting State or organisation concerned.

Article 8

Privileges and immunities

The Protocol on Privileges and Immunities annexed to this Convention shall define the conditions under which the Organisation, the members of the Administrative Council, the employees of the European Patent Office, and such other persons specified in that Protocol as take part in the work of the Organisation, shall enjoy, in each Contracting State, the privileges and immunities necessary for the performance of their duties.

Article 9

Liability

(1) The contractual liability of the Organisation shall be governed by the law applicable to the contract in question. (2) The non-contractual liability of the Organisation in respect of any damage caused by it or by the employees of the European Patent Office in the performance of their duties shall be governed by the law of the Federal Republic of Germany. Where the damage is caused by the branch at The Hague or a sub-office or employees attached thereto, the law of the Contracting State in which such branch or sub-office is located shall apply. (3) The personal liability of the employees of the European Patent Office towards the Organisation shall be governed by their Service Regulations or conditions of employment. (4) The courts with jurisdiction to settle disputes under paragraphs 1 and 2 shall be: (a) for disputes under paragraph 1, the courts of the Federal Republic of Germany, unless the contract concluded between the parties designates a court of another State; (b) for disputes under paragraph 2, the courts of the Federal Republic of Germany, or of the State in which the branch or sub-office is located.

Chapter III

The European Patent Office

Article 10

Management

(1) The European Patent Office shall be managed by the President, who shall be responsible for its activities to the Administrative Council. (2) To this end, the President shall have in particular the following functions and powers: (a) he shall take all necessary steps to ensure the functioning of the European Patent Office, including the adoption of internal administrative instructions and information to the public;

(b) unless this Convention provides otherwise, he shall prescribe which acts are to be performed at the European Patent Office in Munich and its branch at The Hague respectively; (c) he may submit to the Administrative Council any proposal for amending this Convention, for general regulations, or for decisions which come within the competence of the Administrative Council; (d) he shall prepare and implement the budget and any amending or supplementary budget; (e) he shall submit a management report to the Administrative Council each year; (f) he shall exercise supervisory authority over the staff; (g) subject to Article 11, he shall appoint the employees and decide on their promotion; (h) he shall exercise disciplinary authority over the employees other than those referred to in Article 11, and may propose disciplinary action to the Administrative Council with regard to employees referred to in Article 11, paragraphs 2 and 3; (i) he may delegate his functions and powers. (3)

The President shall be assisted by a number of Vice-Presidents. If the

President is absent or indisposed, one of the Vice-Presidents shall take his place in accordance with the procedure laid down by the Administrative Council.

Article 11

Appointment of senior employees

(1) The President of the European Patent Office shall be appointed by the Administrative Council. (2) The Vice-Presidents shall be appointed by the Administrative Council after the President of the European Patent Office has been consulted. (3) The members, including the Chairmen, of the Boards of Appeal and of the Enlarged Board of Appeal shall be appointed by the Administrative Council on a proposal from the President of the European Patent Office. They may be re- appointed by the Administrative Council after the President of the European Patent Office has been consulted. (4) The Administrative Council shall exercise disciplinary authority over the employees referred to in paragraphs 1 to 3. (5) The Administrative Council, after consulting the President of the European Patent Office, may also appoint as members of the Enlarged Board of Appeal legally qualified members of the national courts or quasi-judicial authorities of the Contracting States, who may continue their judicial activities at the national level. They shall be appointed for a term of three years and may be re- appointed.

Article 12

Duties of office

Employees of the European Patent Office shall be bound, even after the termination of their employment, neither to disclose nor to make use of information which by its nature is a professional secret.

Article 13

Disputes between the Organisation and the employees of the European

Patent Office

(1) Employees and former employees of the European Patent Office or their successors in title may apply to the Administrative Tribunal of the International Labour Organization in the case of disputes with the European Patent Organisation, in accordance with the Statute of the Tribunal and within the limits and subject to the conditions laid down in the Service Regulations for permanent employees or the Pension Scheme Regulations or arising from the conditions of employment of other employees. (2) An appeal shall only be admissible if the person concerned has exhausted such other means of appeal as are available to him under the Service Regulations, the Pension Scheme Regulations or the conditions of employment.

Article 14

Languages of the European Patent Office, European patent applications and

other documents

(1) The official languages of the European Patent Office shall be English, French and German. (2) A European patent application shall be filed in one of the official languages or, if filed in any other language, translated into one of the official languages in accordance with the Implementing Regulations. Throughout the proceedings before the European Patent Office, such translation may be brought into conformity with the application as filed. If a required translation is not filed in due time, the application shall be deemed to be withdrawn. (3) The official language of the European Patent Office in which the European patent application is filed or into which it is translated shall be used as the language of the proceedings in all proceedings before the European Patent Office, unless the Implementing Regulations provide otherwise. (4) Natural or legal persons having their residence or principal place of business within a Contracting State having a language other than English, French or German as an official language, and nationals of that State who are resident abroad, may file documents which have to be filed within a time limit in an official language of that State. They shall, however, file a translation in an official language of the European Patent Office in

accordance with the Implementing Regulations. If any document, other than those documents making up the European patent application, is not filed in the prescribed language, or if any required translation is not filed in due time, the document shall be deemed not to have been filed. (5) European patent applications shall be published in the language of the proceedings. (6) Specifications of European patents shall be published in the language of the proceedings and shall include a translation of the claims in the other two official languages of the European Patent Office. (7) The following shall be published in the three official languages of the European Patent Office: (a) the European Patent Bulletin; (b) the Official Journal of the European Patent Office. (8) Entries in the European Patent Register shall be made in the three official languages of the European Patent Office. In cases of doubt, the entry in the language of the proceedings shall be authentic.

Article 15

Departments entrusted with the procedure

To carry out the procedures laid down in this Convention, the following shall be set up within the European Patent Office: (a) a Receiving Section; (c) Search Divisions; (d) Examining Divisions; (e) Opposition Divisions; (f) a Legal Division; (g) Boards of Appeal; (h) an Enlarged Board of Appeal.

Article 16

Receiving Section

The Receiving Section shall be responsible for the examination on filing and the examination as to formal requirements of European patent applications.

Article 17

Search Divisions

The Search Divisions shall be responsible for drawing up European search reports.

Article 18

Examining Divisions

(1) The Examining Divisions shall be responsible for the examination of European patent applications. (2) An Examining Division shall consist of three technically qualified examiners. However, before a decision is taken on a European patent application, its examination shall, as a general rule, be entrusted to one member of the Examining Division. Oral proceedings shall be before the Examining Division itself. If the Examining Division considers that the nature of the decision so requires, it shall be enlarged by the addition of a legally qualified examiner. In the event of parity of votes, the vote of the Chairman of the Examining Division shall be decisive.

Article 19

Opposition Divisions

(1) The Opposition Divisions shall be responsible for the examination of oppositions against any European patent. (2) An Opposition Division shall consist of three technically qualified examiners, at least two of whom shall not have taken part in the proceedings for grant of the patent to which the opposition relates. An examiner who has taken part in the proceedings for the grant of the European patent may not be the Chairman. Before a decision is taken on the opposition, the Opposition Division may entrust the examination of the opposition to one of its members. Oral proceedings shall be before the Opposition Division itself. If the Opposition Division considers that the nature of the decision so requires, it shall be enlarged by the addition of a legally qualified examiner who shall not have taken part in the proceedings for grant of the patent. In the event of parity of votes, the vote of the Chairman of the Opposition Division shall be decisive.

Article 20

Legal Division

(1) The Legal Division shall be responsible for decisions in respect of entries in the Register of European Patents and in respect of registration on, and deletion from, the list of professional representatives. (2) Decisions of the Legal Division shall be taken by one legally qualified member.

Article 21

Boards of Appeal

(1) The Boards of Appeal shall be responsible for the examination of appeals from decisions of the Receiving Section, the Examining Divisions and Opposition Divisions, and the Legal Division. (2) For appeals from decisions of the Receiving Section or the Legal Division, a Board of Appeal shall consist of three legally qualified members. (3) For appeals from a decision of an Examining Division, a Board of Appeal shall consist of: (a) two technically qualified members and one legally qualified member, when the decision concerns the refusal of a European patent application or the grant, limitation or revocation of a European patent, and was taken by an Examining Division consisting of less than four members; (b) three technically and two legally qualified members, when the decision was taken by an Examining Division consisting of four members, or when the Board of Appeal considers that the nature of the appeal so requires; (c) three legally qualified members in all other cases. (4) For appeals from a decision of an Opposition Division, a Board of Appeal shall consist of: (a) two technically qualified members and one legally qualified member, when the decision was taken by an Opposition Division consisting of three members; (b) three technically and two legally qualified members, when the decision was taken by an Opposition Division consisting of four members, or when the Board of Appeal considers that the nature of the appeal so requires.

Article 22

Enlarged Board of Appeal

(1) The Enlarged Board of Appeal shall be responsible for: (a) deciding on points of law referred to it by Boards of Appeal under Article 112; (b) giving opinions on points of law referred to it by the President of the European Patent Office under Article 112; (c) deciding on petitions for review of decisions of the Boards of Appeal under Article 112a. (2) In proceedings under paragraph 1(a) and (b), the Enlarged Board of Appeal shall consist of five legally and two technically qualified members. In proceedings under paragraph 1(c), the Enlarged Board of Appeal shall consist of three or five members as laid down in the Implementing Regulations. In all proceedings, a legally qualified member shall be the Chairman.

Article 23

Independence of the members of the Boards

(1) The members of the Enlarged Board of Appeal and of the Boards of Appeal shall be appointed for a term of five years and may not be removed from office during this term, except if there are serious grounds for such removal and if the Administrative Council, on a proposal from the Enlarged Board of Appeal, takes a decision to this effect. Notwithstanding sentence 1, the term of office of members of the Boards shall end if they resign or are retired in accordance with the Service Regulations for permanent employees of the European Patent Office. (2) The members of the Boards may not be members of the Receiving Section, Examining Divisions, Opposition Divisions or Legal Division. (3) In their decisions the members of the Boards shall not be bound by any instructions and shall comply only with the provisions of this Convention. (4) The Rules of Procedure of the Boards of Appeal and the Enlarged Board of Appeal shall be adopted in accordance with the Implementing Regulations. They shall be subject to the approval of the Administrative Council.

Article 24

Exclusion and objection

(1) Members of the Boards of Appeal or of the Enlarged Board of Appeal may not take part in a case in which they have any personal interest, or if they have previously been involved as representatives of one of the parties, or if they participated in the decision under appeal. (2) If, for one of the reasons mentioned in paragraph 1, or for any other reason, a member of a Board of Appeal or of the Enlarged Board of Appeal considers that he should not take part in any appeal, he shall inform the Board accordingly. (3) Members of a Board of Appeal or of the Enlarged Board of Appeal may be objected to by any party for one of the reasons mentioned in paragraph 1, or if suspected of partiality. An objection shall not be admissible if, while being aware of a reason for objection, the party has taken a procedural step. An objection may not be based upon the nationality of members. (4) The Boards of Appeal and the Enlarged Board of Appeal shall decide as to the action to be taken in the cases specified in paragraphs 2 and 3, without the participation of the member concerned. For the purposes of taking this decision the member objected to shall be replaced by his alternate.

Article 25

Technical opinion

At the request of the competent national court hearing an infringement or revocation action, the European Patent Office shall be obliged, on payment

of an appropriate fee, to give a technical opinion concerning the European patent which is the subject of the action. The Examining Division shall be responsible for issuing such opinions.

Chapter IV

The Administrative Council

Article 26

Membership

(1) The Administrative Council shall be composed of the Representatives and the alternate Representatives of the Contracting States. Each Contracting State shall be entitled to appoint one Representative and one alternate Representative to the Administrative Council. (2) The members of the Administrative Council may, in accordance with the Rules of Procedure of the Administrative Council, be assisted by advisers or experts.

Article 27

Chairmanship

(1) The Administrative Council shall elect a Chairman and a Deputy Chairman from among the Representatives and alternate Representatives of the Contracting States. The Deputy Chairman shall ex officio replace the Chairman if he is prevented from carrying out his duties. (2) The terms of office of the Chairman and the Deputy Chairman shall be three years. They may be re-elected.

Article 28

Board

(1) When there are at least eight Contracting States, the Administrative Council may set up a Board composed of five of its members. (2) The Chairman and the Deputy Chairman of the Administrative Council shall be members of the Board ex officio; the other three members shall be elected by the Administrative Council. (3) The term of office of the members elected by the Administrative Council shall be three years. They may not be re- elected. (4) The Board shall perform the duties assigned to it by the Administrative Council in accordance with the Rules of Procedure.

Article 29

Meetings

(1) Meetings of the Administrative Council shall be convened by its Chairman. (2) The President of the European Patent Office shall take part in the deliberations of the Administrative Council. (3) The Administrative Council shall hold an ordinary meeting once each year. In addition, it shall meet on the initiative of its Chairman or at the request of one-third of the Contracting States. (4) The deliberations of the Administrative Council shall be based on an agenda, and shall be held in accordance with its Rules of Procedure. (5) The provisional agenda shall contain any question whose inclusion is requested by any Contracting State in accordance with the Rules of Procedure.

Article 30

Attendance of observers

(1) The World Intellectual Property Organization shall be represented at the meetings of the Administrative Council, in accordance with an agreement between the Organisation and the World Intellectual Property Organization. (2) Other intergovernmental organisations entrusted with carrying out international procedures in the field of patents, with which the Organisation has concluded an agreement, shall be represented at the meetings of the Administrative Council, in accordance with such agreement. (3) Any other intergovernmental and international non-governmental organisations carrying out an activity of interest to the Organisation may be invited by the Administrative Council to be represented at its meetings during any discussion of matters of mutual interest.

Article 31

Languages of the Administrative Council

(1) The languages used in the deliberations of the Administrative Council shall be English, French and German. (2) Documents submitted to the Administrative Council, and the minutes of its deliberations, shall be drawn up in the three languages specified in paragraph 1.

Article 32

Staff, premises and equipment

The European Patent Office shall place at the disposal of the Administrative Council, and of any committee established by it, such staff, premises and equipment as may be necessary for the performance of their duties.

Article 33

Competence of the Administrative Council in certain cases

(1) The Administrative Council shall be competent to amend: (a) the time limits laid down in this Convention; (b) Parts II to VIII and Part X of this Convention, to bring them into line with an international treaty relating to patents or European Community legislation relating to patents; (c) the Implementing Regulations. (2) The Administrative Council shall be competent, in conformity with this Convention, to adopt or amend: (a) the Financial Regulations; (b) the Service Regulations for permanent employees and the conditions of employment of other employees of the European Patent Office, the salary scales of the said permanent and other employees, and also the nature of any supplementary benefits and the rules for granting them; (c) the Pension Scheme Regulations and any appropriate increases in existing pensions to correspond to increases in salaries; (d) the Rules relating to Fees; (e) its Rules of Procedure. (3) Notwithstanding Article 18, paragraph 2, the Administrative Council shall be competent to decide, in the light of experience, that in certain categories of cases Examining Divisions shall consist of one technically qualified examiner only. Such decision may be rescinded. (4) The Administrative Council shall be competent to authorise the President of the European Patent Office to negotiate and, subject to its approval, to conclude agreements on behalf of the European Patent Organisation with States, with intergovernmental organisations and with documentation centres set up on the basis of agreements with such organisations. (5) The Administrative Council may not take a decision under paragraph 1(b): – concerning an international treaty, before its entry into force;

– concerning European Community legislation, before its entry into force or, where that legislation lays down a period for its implementation, before the expiry of that period.

Article 34

Voting rights

(1) The right to vote in the Administrative Council shall be restricted to the Contracting States. (2) Each Contracting State shall have one vote, except where Article 36 applies.

Article 35

Voting rules

(1) The Administrative Council shall take its decisions, other than those referred to in paragraphs 2 and 3, by a simple majority of the Contracting States represented and voting. (2) A majority of three quarters of the votes of the Contracting States represented and voting shall be required for the decisions which the Administrative Council is empowered to take under Article 7, Article 11, paragraph 1, Article 33, paragraphs 1(a) and (c), and 2 to 4, Article 39, paragraph 1, Article 40, paragraphs 2 and 4, Article 46, Article 134a, Article 149a, paragraph 2, Article 152, Article 153, paragraph 7, Article 166 and Article 172. (3) Unanimity of the Contracting States voting shall be required for the decisions which the Administrative Council is empowered to take under Article 33, paragraph 1(b). The Administrative Council shall take such decisions only if all the Contracting States are represented. A decision taken on the basis of Article 33, paragraph 1(b), shall not take effect if a Contracting State declares, within twelve months of the date of the decision, that it does not wish to be bound by that decision. (4) Abstentions shall not be considered as votes.

Article 36

Weighting of votes

(1) In respect of the adoption or amendment of the Rules relating to Fees and, if the financial contribution to be made by the Contracting States would thereby be increased, the adoption of the budget of the Organisation and of any amending or supplementary budget, any Contracting State may require, following a first ballot in which each Contracting State shall have one vote, and whatever the result of this ballot, that a second ballot be taken immediately, in which votes shall be given to the States in accordance with

paragraph 2. The decision shall be determined by the result of this second ballot. (2) The number of votes that each Contracting State shall have in the second ballot shall be calculated as follows: (a) the percentage obtained for each Contracting State in respect of the scale for the special financial contributions, pursuant to Article 40, paragraphs 3 and 4, shall be multiplied by the number of Contracting States and divided by five; (b) the number of votes thus given shall be rounded upwards to the next whole number; (c) five additional votes shall be added to this number; (d) nevertheless, no Contracting State shall have more than 30 votes.

Chapter V

Financial provisions

Article 37

Budgetary funding

The budget of the Organisation shall be financed: (a) by the Organisation's own resources; (b) by payments made by the Contracting States in respect of renewal fees for European patents levied in these States; (c) where necessary, by special financial contributions made by the Contracting States, (d) where appropriate, by the revenue provided for in Article 146; (e) where appropriate, and for tangible assets only, by third-party borrowings secured on land or buildings; (f) where appropriate, by third-party funding for specific projects.

Article 38

The Organisation's own resources

The Organisation's own resources shall comprise: (a) all income from fees and other sources and also the reserves of the Organisation; (b) the resources of the Pension Reserve Fund, which shall be treated as a special class of asset of the Organisation, designed to support the Organisation's pension scheme by providing the appropriate reserves.

Article 39

Payments by the Contracting States in respect of renewal fees for European

patents

(1) Each Contracting State shall pay to the Organisation in respect of each renewal fee received for a European patent in that State an amount equal to a proportion of that fee, to be fixed by the Administrative Council; the proportion shall not exceed 75% and shall be the same for all Contracting States. However, if the said proportion corresponds to an amount which is less than a uniform minimum amount fixed by the Administrative Council, the Contracting State shall pay that minimum to the Organisation. (2) Each Contracting State shall communicate to the Organisation such information as the Administrative Council considers to be necessary to determine the amount of these payments. (3) The due dates for these payments shall be determined by the Administrative Council. (4) If a payment is not remitted fully by the due date, the Contracting State shall pay interest from the due date on the amount remaining unpaid.

Article 40

Level of fees and payments – Special financial contributions

(1) The amounts of the fees referred to in Article 38 and the proportion referred to in Article 39 shall be fixed at such a level as to ensure that the revenue in respect thereof is sufficient for the budget of the Organisation to be balanced. (2) However, if the Organisation is unable to balance its budget under the conditions laid down in paragraph 1, the Contracting States shall remit to the Organisation special financial contributions, the amount of which shall be determined by the Administrative Council for the accounting period in question. (3) These special financial contributions shall be determined in respect of any Contracting State on the basis of the number of patent applications filed in the last year but one prior to that of entry into force of this Convention, and calculated in the following manner: (a) one half in proportion to the number of patent applications filed in that Contracting State; (b) one half in proportion to the second highest number of patent applications filed in the other Contracting States by natural or legal persons having their residence or principal place of business in that Contracting State. However, the amounts to be contributed by States in which the number of patent applications filed exceeds 25 000 shall then be taken as a whole and a new scale drawn up in proportion to the total number of patent applications filed in these States.

(4) Where the scale position of any Contracting State cannot be established in accordance with paragraph 3, the Administrative Council shall, with the consent of that State, decide its scale position. (5) Article 39, paragraphs 3 and 4, shall apply mutatis mutandis to the special financial contributions. (6) The special financial contributions shall be repaid with interest at a rate which shall be the same for all Contracting States. Repayments shall be made in so far as it is possible to provide for this purpose in the budget; the amount thus provided shall be distributed among the Contracting States in accordance with the scale referred to in paragraphs 3 and 4. (7) The special financial contributions remitted in any accounting period shall be repaid in full before any such contributions or parts thereof remitted in any subsequent accounting period are repaid.

Article 4

Advances

(1) At the request of the President of the European Patent Office, the Contracting States shall grant advances to the Organisation, on account of their payments and contributions, within the limit of the amount fixed by the Administrative Council. The amount of such advances shall be determined in proportion to the amounts due from the Contracting States for the accounting period in question. (2) Article 39, paragraphs 3 and 4, shall apply mutatis mutandis to the advances.

Article 42

Budget

(1) The budget of the Organisation shall be balanced. It shall be drawn up in accordance with the generally accepted accounting principles laid down in the Financial Regulations. If necessary, there may be amending or supplementary budgets. (2) The budget shall be drawn up in the unit of account fixed in the Financial Regulations.

Article 43

Authorisation for expenditure

(1) The expenditure entered in the budget shall be authorised for the duration of one accounting period, unless the Financial Regulations provide otherwise. (2) In accordance with the Financial Regulations, any appropriations, other than those relating to staff costs, which are unexpended at the end of the

accounting period may be carried forward, but not beyond the end of the following accounting period. (3) Appropriations shall be set out under different headings according to type and purpose of the expenditure and subdivided, as far as necessary, in accordance with the Financial Regulations.

Article 44

Appropriations for unforeseeable expenditure

(1) The budget of the Organisation may contain appropriations for unforeseeable expenditure. (2) The employment of these appropriations by the Organisation shall be subject to the prior approval of the expenditure Administrative Council.

Article 45

Accounting period

The accounting period shall commence on 1 January and end on 31 December.

Article 46

Preparation and adoption of the budget

(1) The President of the European Patent Office shall submit the draft budget to the Administrative Council no later than the date prescribed in the Financial Regulations. (2) The budget and any amending or supplementary budget shall be adopted by the Administrative Council.

Article 47

Provisional budget

(1) If, at the beginning of the accounting period, the budget has not been adopted by the Administrative Council, expenditures may be effected on a monthly basis per heading or other division of the budget, in accordance with the Financial Regulations, up to one- twelfth of the budget appropriations for the preceding accounting period, provided that the appropriations thus made available to the President of the European Patent Office shall not exceed one-twelfth of those provided for in the draft budget. (2) The Administrative Council may, subject to the observance of the other provisions laid down in paragraph 1, authorise expenditure in excess of one- twelfth of the appropriations. (3) The payments referred to in Article 37(b), shall continue to be made, on a provisional basis, under the conditions determined under Article 39 for the year preceding that to which the draft budget relates.

(4) The Contracting States shall pay each month, on a provisional basis and in accordance with the scale referred to in Article 40, paragraphs 3 and 4, any special financial contributions necessary to ensure implementation of paragraphs 1 and 2. Article 39, paragraph 4, shall apply mutatis mutandis to these contributions.

Article 48

Budget implementation

(1) The President of the European Patent Office shall implement the budget and any amending or supplementary budget on his own responsibility and within the limits of the allocated appropriations. (2) Within the budget, the President of the European Patent Office may, in accordance with the Financial Regulations, transfer funds between the various headings or sub-headings.

Article 49

Auditing of accounts

(1) The income and expenditure account and a balance sheet of the Organisation shall be examined by auditors whose independence is beyond doubt, appointed by the Administrative Council for a period of five years, which shall be renewable or extensible. (2) The audit shall be based on vouchers and shall take place, if necessary, in

situ. The audit shall ascertain whether all income has been received and all

expenditure effected in a lawful and proper manner and whether the financial management is sound. The auditors shall draw up a report containing a signed audit opinion after the end of each accounting period. (3) The President of the European Patent Office shall annually submit to the Administrative Council the accounts of the preceding accounting period in respect of the budget and the balance sheet showing the assets and liabilities of the Organisation together with the report of the auditors. (4) The Administrative Council shall approve the annual accounts together with the report of the auditors and shall discharge the President of the European Patent Office in respect of the implementation of the budget.

Article 50

Financial Regulations

The Financial Regulations shall lay down (a) the arrangements relating to the establishment and implementation of the budget and for the rendering and auditing of accounts; (b) the method and procedure whereby the payments and contributions provided for in Article 37 and the advances provided for in Article 41 are to

be made available to the Organisation by the Contracting States; in particular: (c) the rules concerning the responsibilities of authorising and accounting officers and the arrangements for their supervision; (d) the rates of interest provided for in Articles 39, 40 and 47; (e) the method of calculating the contributions payable by virtue of Article146; (f) the composition of and duties to be assigned to a Budget and Finance Committee which should be set up by the Administrative Council; (g) the generally accepted accounting principles on which the budget and the annual financial statements shall be based.

Article 51

Fees

(1) The European Patent Office may levy fees for any official task or procedure carried out under this Convention. (2) Time limits for the payment of fees other than those fixed by this Convention shall be laid down in the Implementing Regulations. (3) Where the Implementing Regulations provide that a fee shall be paid, they shall also lay down the legal consequences of failure to pay such fee in due time. (4) The Rules relating to Fees shall determine in particular the amounts of the fees and the ways in which they are to be paid.

PART II

SUBSTANTIVE PATENT LAW

Chapter I

Patentability

Article 52

Patentable inventions

(1) European patents shall be granted for any inventions, in all fields of technology, provided that they are new, involve an inventive step and are susceptible of industrial application. (2) The following in particular shall not be regarded as inventions within the meaning of paragraph 1: (a) discoveries, scientific theories and mathematical methods;

(b) aesthetic creations; (c) schemes, rules and methods for performing mental acts, playing games or doing business, and programs for computers; (d) presentations of information. (3) Paragraph 2 shall exclude the patentability of the subject-matter or activities referred to therein only to the extent to which a European patent application or European patent relates to such subject-matter or activities as such.

Article 53

Exceptions to patentability

European patents shall not be granted in respect of: (a) inventions the commercial exploitation of which would be contrary to

ordre public or morality; such exploitation shall not be deemed to be so

contrary merely because it is prohibited by law or regulation in some or all of the Contracting States; (b) plant or animal varieties or essentially biological processes for the production of plants or animals; this provision shall not apply to microbiological processes or the products thereof; (c) methods for treatment of the human or animal body by surgery or therapy and diagnostic methods practised on the human or animal body; this provision shall not apply to products, in particular substances or compositions, for use in any of these methods.

Article 54

Novelty

(1) An invention shall be considered to be new if it does not form part of the state of the art. (2) The state of the art shall be held to comprise everything made available to the public by means of a written or oral description, by use, or in any other way, before the date of filing of the European patent application. (3) Additionally, the content of European patent applications as filed, the dates of filing of which are prior to the date referred to in paragraph 2 and which were published on or after that date, shall be considered as comprised in the state of the art. (4) Paragraphs 2 and 3 shall not exclude the patentability of any substance or composition, comprised in the state of the art, for use in a method referred to in Article 53(c), provided that its use for any such method is not comprised in the state of the art. (5) Paragraphs 2 and 3 shall also not exclude the patentability of any substance or composition referred to in paragraph 4 for any specific use in a

method referred to in Article 53(c), provided that such use is not comprised in the state of the art.

Article 55

Non-prejudicial disclosures

(1) For the application of Article 54, a disclosure of the invention shall not be taken into consideration if it occurred no earlier than six months preceding the filing of the European patent application and if it was due to, or in consequence of: (a) an evident abuse in relation to the applicant or his legal predecessor, or (b) the fact that the applicant or his legal predecessor has displayed the invention at an official, or officially recognised, international exhibition falling within the terms of the Convention on international exhibitions signed at Paris on 22 November 1928 and last revised on 30 November 1972. (2) In the case of paragraph 1(b), paragraph 1 shall apply only if the applicant states, when filing the European patent application, that the invention has been so displayed and files a supporting certificate within the time limit and under the conditions laid down in the Implementing Regulations.

Article 56

Inventive step

An invention shall be considered as involving an inventive step if, having regard to the state of the art, it is not obvious to a person skilled in the art. If the state of the art also includes documents within the meaning of Article 54, paragraph 3, these documents shall not be considered in deciding whether there has been an inventive step.

Article 57

Industrial application

An invention shall be considered as susceptible of industrial application if it can be made or used in any kind of industry, including agriculture.

Chapter II

Persons entitled to apply for and obtain a European patent –

Mention of the inventor

Article 58

Entitlement to file a European patent application

A European patent application may be filed by any natural or legal person, or any body equivalent to a legal person by virtue of the law governing it.

Article 59

Multiple applicants

A European patent application may also be filed either by joint applicants or by two or more applicants designating different Contracting States.

Article 60

Right to a European patent

(1) The right to a European patent shall belong to the inventor or his successor in title. If the inventor is an employee the right to a European patent shall be determined in accordance with the law of the State in which the employee is mainly employed; if the State in which the employee is mainly employed cannot be determined, the law to be applied shall be that of the State in which the employer has the place of business to which the employee is attached. (2) If two or more persons have made an invention independently of each other, the right to a European patent therefor shall belong to the person whose European patent application has the earliest date of filing, provided that this first application has been published. (3) In proceedings before the European Patent Office, the applicant shall be deemed to be entitled to exercise the right to a European patent.

Article 61

European patent applications filed by non-entitled persons

(a) If by a final decision it is adjudged that a person other than the applicant is entitled to the grant of the European patent, that person may, in accordance with the Implementing Regulations: (a) prosecute the European patent application as his own application in place of the applicant; (b) file a new European patent application in respect of the same invention; or (c) request that the European patent application be refused. (2) Article 76, paragraph 1, shall apply mutatis mutandis to a new European patent application filed under paragraph 1(b).

Article 62

Right of the inventor to be mentioned

The inventor shall have the right, vis-à-vis the applicant for or proprietor of a European patent, to be mentioned as such before the European Patent Office.

Chapter III

Effects of the European patent and the

European patent application

Article 63

Term of the European patent

(1) The term of the European patent shall be 20 years from the date of filing of the application. (2) Nothing in the preceding paragraph shall limit the right of a Contracting State to extend the term of a European patent, or to grant corresponding protection which follows immediately on expiry of the term of the patent, under the same conditions as those applying to national patents: (a) in order to take account of a state of war or similar emergency conditions affecting that State; (b) if the subject-matter of the European patent is a product or a process for manufacturing a product or a use of a product which has to undergo an administrative authorisation procedure required by law before it can be put on the market in that State. (3) Paragraph 2 shall apply mutatis mutandis to European patents granted jointly for a group of Contracting States in accordance with Article 142. (4) A Contracting State which makes provision for extension of the term or corresponding protection under paragraph 2(b) may, in accordance with an agreement concluded with the Organisation, entrust to the European Patent Office tasks associated with implementation of the relevant provisions.

Article 64

Rights conferred by a European patent

(1) A European patent shall, subject to the provisions of paragraph 2, confer on its proprietor from the date on which the mention of its grant is published in the European Patent Bulletin, in each Contracting State in respect of which it is granted, the same rights as would be conferred by a national patent granted in that State. (2) If the subject-matter of the European patent is a process, the protection conferred by the patent shall extend to the products directly obtained by such process. (3) Any infringement of a European patent shall be dealt with by national law.

Article 65

Translation of the European patent

(1) Any Contracting State may, if the European patent as granted, amended or limited by the European Patent Office is not drawn up in one of its official languages, prescribe that the proprietor of the patent shall supply to its central industrial property office a translation of the patent as granted, amended or limited in one of its official languages at his option or, where that State has prescribed the use of one specific official language, in that language. The period for supplying the translation shall end three months after the date on which the mention of the grant, maintenance in amended form or limitation of the European patent is published in the European Patent Bulletin, unless the State concerned prescribes a longer period. (2) Any Contracting State which has adopted provisions pursuant to paragraph 1 may prescribe that the proprietor of the patent must pay all or part of the costs of publication of such translation within a period laid down by that State. (3) Any Contracting State may prescribe that in the event of failure to observe the provisions adopted in accordance with paragraphs 1 and 2, the European patent shall be deemed to be void ab initio in that State.

Article 66

Equivalence of European filing with national filing

A European patent application which has been accorded a date of filing shall, in the designated Contracting States, be equivalent to a regular national filing, where appropriate with the priority claimed for the European patent application.

Article 67

Rights conferred by a European patent application after publication

(1) A European patent application shall, from the date of its publication, provisionally confer upon the applicant the protection provided for by Article 64, in the Contracting States designated in the application. (2) Any Contracting State may prescribe that a European patent application shall not confer such protection as is conferred by Article 64. However, the protection attached to the publication of the European patent application may not be less than that which the laws of the State concerned attach to the compulsory publication of unexamined national patent applications. In any event, each State shall ensure at least that, from the date of publication of a European patent application, the applicant can claim compensation reasonable in the circumstances from any person who has used the invention in that State in circumstances where that person would be liable under national law for infringement of a national patent. (3) Any Contracting State which does not have as an official language the language of the proceedings may prescribe that provisional protection in

accordance with paragraphs 1 and 2 above shall not be effective until such time as a translation of the claims in one of its official languages at the option of the applicant or, where that State has prescribed the use of one specific official language, in that language: (a) has been made available to the public in the manner prescribed by national law, or (b) has been communicated to the person using the invention in the said State. (4) The European patent application shall be deemed never to have had the effects set out in paragraphs 1 and 2 when it has been withdrawn, deemed to be withdrawn or finally refused. The same shall apply in respect of the effects of the European patent application in a Contracting State the designation of which is withdrawn or deemed to be withdrawn.

Article 68

Effect of revocation or limitation of the European patent

The European patent application and the resulting European patent shall be deemed not to have had, from the outset, the effects specified in Articles 64 and 67, to the extent that the patent has been revoked or limited in opposition, limitation or revocation proceedings.

Article 69

Extent of protection

(1) The extent of the protection conferred by a European patent or a European patent application shall be determined by the claims. Nevertheless, the description and drawings shall be used to interpret the claims. (2) For the period up to grant of the European patent, the extent of the protection conferred by the European patent application shall be determined by the claims contained in the application as published. However, the European patent as granted or as amended in opposition, limitation or revocation proceedings shall determine retroactively the protection conferred by the application, in so far as such protection is not thereby extended.

Article 70

Authentic text of a European patent application or

European patent

(1) The text of a European patent application or a European patent in the language of the proceedings shall be the authentic text in any proceedings before the European Patent Office and in any Contracting State. (2) If, however, the European patent application has been filed in a language which is not an official language of the European Patent Office, that text shall be the application as filed within the meaning of this Convention.

(3) Any Contracting State may provide that a translation into one of its official languages, as prescribed by it according to this Convention, shall in that State be regarded as authentic, except for revocation proceedings, in the event of the European patent application or European patent in the language of the translation conferring protection which is narrower than that conferred by it in the language of the proceedings. (4) Any Contracting State which adopts a provision under paragraph 3: (a) shall allow the applicant for or proprietor of the patent to file a corrected translation of the European patent application or European patent. Such corrected translation shall not have any legal effect until any conditions established by the Contracting State under Article 65, paragraph 2, or Article 67, paragraph 3, have been complied with; (b) may prescribe that any person who, in that State, in good faith has used or has made effective and serious preparations for using an invention the use of which would not constitute infringement of the application or patent in the original translation, may, after the corrected translation takes effect, continue such use in the course of his business or for the needs thereof without payment.

Chapter IV

The European patent application as an object of property

Article 71

Transfer and constitution of rights

A European patent application may be transferred or give rise to rights for one or more of the designated Contracting States.

Article 72

Assignment

An assignment of a European patent application shall be made in writing and shall require the signature of the parties to the contract.

Article 73

Contractual licensing

A European patent application may be licensed in whole or in part for the whole or part of the territories of the designated Contracting States.

Article 74

Law applicable

Unless this Convention provides otherwise, the European patent application as an object of property shall, in each designated Contracting State and with effect for such State, be subject to the law applicable in that State to national patent applications.

PART III

THE EUROPEAN PATENT APPLICATION

Chapter I

Filing and requirements of the European patent application

Article 75

Filing of a European patent application

(1) A European patent application may be filed: (a) with the European Patent Office, or (b) if the law of a Contracting State so permits, and subject to Article 76, paragraph 1, with the central industrial property office or other competent authority of that State. Any application filed in this way shall have the same effect as if it had been filed on the same date with the European Patent Office. (2) Paragraph 1 shall not preclude the application of legislative or regulatory provisions which, in any Contracting State: (a) govern inventions which, owing to the nature of their subject-matter, may not be communicated abroad without the prior authorisation of the competent authorities of that State, or (b) prescribe that any application is to be filed initially with a national authority, or make direct filing with another authority subject to prior authorisation.

Article 76

European divisional applications

(1) A European divisional application shall be filed directly with the European Patent Office in accordance with the Implementing Regulations. It may be filed only in respect of subject-matter which does not extend beyond the content of the earlier application as filed; in so far as this requirement is complied with, the divisional application shall be deemed to have been filed on the date of filing of the earlier application and shall enjoy any right of priority. (2) All the Contracting States designated in the earlier application at the time of filing of a European divisional application shall be deemed to be designated in the divisional application.

Article 77

Forwarding of European patent applications

(1) The central industrial property office of a Contracting State shall forward to the European Patent Office any European patent application filed with it or any other competent authority in that State, in accordance with the Implementing Regulations. (2) A European patent application the subject of which has been made secret shall not be forwarded to the European Patent Office. (3) A European patent application not forwarded to the European Patent Office in due time shall be deemed to be withdrawn.

Article 78

Requirements of a European patent application

A European patent application shall contain: (a) a request for the grant of a European patent; (b) a description of the invention; (c) one or more claims; (d) any drawings referred to in the description or the claims; (e) an abstract, and satisfy the requirements laid down in the Implementing Regulations. (2) A European patent application shall be subject to the payment of the filing fee and the search fee. If the filing fee or the search fee is not paid in due time, the application shall be deemed to be withdrawn.

Article 79

Designation of Contracting States

(1) All the Contracting States party to this Convention at the time of filing of the European patent application shall be deemed to be designated in the request for grant of a European patent. (2) The designation of a Contracting State may be subject to the payment of a designation fee. (3) The designation of a Contracting State may be withdrawn at any time up to the grant of the European patent.

Article 80

Date of filing

The date of filing of a European patent application shall be the date on which the requirements laid down in the Implementing Regulations are fulfilled.

Article 81

Designation of the inventor

The European patent application shall designate the inventor. If the applicant is not the inventor or is not the sole inventor, the designation shall contain a statement indicating the origin of the right to the European patent.

Article 82

Unity of invention

The European patent application shall relate to one invention only or to a group of inventions so linked as to form a single general inventive concept.

Article 83

Disclosure of the invention

The European patent application shall disclose the invention in a manner sufficiently clear and complete for it to be carried out by a person skilled in the art.

Article 84

Claims

The claims shall define the matter for which protection is sought. They shall be clear and concise and be supported by the description.

Article 85

Abstract

The abstract shall serve the purpose of technical information only; it may not be taken into account for any other purpose, in particular for interpreting the scope of the protection sought or applying Article 54, paragraph 3.

Article 86

Renewal fees for the European patent application

(1) Renewal fees for the European patent application shall be paid to the European Patent Office in accordance with the Implementing Regulations. These fees shall be due in respect of the third year and each subsequent year, calculated from the date of filing of the application. If a renewal fee is not paid in due time, the application shall be deemed to be withdrawn. (2) The obligation to pay renewal fees shall terminate with the payment of the renewal fee due in respect of the year in which the mention of the grant of the European patent is published in the European Patent Bulletin.

Chapter II

Priority

Article 87

Priority right

(1) Any person who has duly filed, in or for (a) any State party to the Paris Convention for the Protection of Industrial Property or (b) any Member of the World Trade Organization, an application for a patent, a utility model or a utility certificate, or his successor in title, shall enjoy, for the purpose of filing a European patent application in respect of the same invention, a right of priority during a period of twelve months from the date of filing of the first application. (2) Every filing that is equivalent to a regular national filing under the national law of the State where it was made or under bilateral or multilateral agreements, including this Convention, shall be recognised as giving rise to a right of priority. (3) A regular national filing shall mean any filing that is sufficient to establish the date on which the application was filed, whatever the outcome of the application may be. (4) A subsequent application in respect of the same subject-matter as a previous first application and filed in or for the same State shall be considered as the first application for the purposes of determining priority, provided that, at the date of filing the subsequent application, the previous application has been withdrawn, abandoned or refused, without being open to public inspection and without leaving any rights outstanding, and has not served as a basis for claiming a right of priority. The previous application may not thereafter serve as a basis for claiming a right of priority. (5) If the first filing has been made with an industrial property authority which is not subject to the Paris Convention for the Protection of Industrial Property or the Agreement Establishing the World Trade Organization, paragraphs 1 to 4 shall apply if that authority, according to a communication issued by the President of the European Patent Office, recognises that a first filing made with the European Patent Office gives rise to a right of priority under conditions and with effects equivalent to those laid down in the Paris Convention.

Article 88

Claiming priority

(1) An applicant desiring to take advantage of the priority of a previous application shall file a declaration of priority and any other document required, in accordance with the Implementing Regulations.

(2) Multiple priorities may be claimed in respect of a European patent application, notwithstanding the fact that they originated in different countries. Where appropriate, multiple priorities may be claimed for any one claim. Where multiple priorities are claimed, time limits which run from the date of priority shall run from the earliest date of priority. (3) If one or more priorities are claimed in respect of a European patent application, the right of priority shall cover only those elements of the European patent application which are included in the application or applications whose priority is claimed. (4) If certain elements of the invention for which priority is claimed do not appear among the claims formulated in the previous application, priority may nonetheless be granted, provided that the documents of the previous application as a whole specifically disclose such elements.

Article 89

Effect of priority right

The right of priority shall have the effect that the date of priority shall count as the date of filing of the European patent application for the purposes of Article 54, paragraphs 2 and 3, and Article 60, paragraph 2.

PART IV

PROCEDURE UP TO GRANT

Article 90

Examination on filing and examination as to formal requirements

(1) The European Patent Office shall examine, in accordance with the Implementing Regulations, whether the application satisfies the requirements for the accordance of a date of filing. (2) If a date of filing cannot be accorded following the examination under paragraph 1, the application shall not be dealt with as a European patent application. (3) If the European patent application has been accorded a date of filing, the European Patent Office shall examine, in accordance with the Implementing Regulations, whether the requirements in Articles 14, 78 and 81, and, where applicable, Article 88, paragraph 1, and Article 133, paragraph 2, as well as any other requirement laid down in the Implementing Regulations, have been satisfied. (4) Where the European Patent Office in carrying out the examination under paragraphs 1 or 3 notes that there are deficiencies which may be corrected, it shall give the applicant an opportunity to correct them. (5) If any deficiency noted in the examination under paragraph 3 is not corrected, the European patent application shall be refused unless a different

legal consequence is provided for by this Convention. Where the deficiency concerns the right of priority, this right shall be lost for the application.

Article 91

Examination as to formal requirements (deleted)

Article 92

Drawing up of the European search report

The European Patent Office shall, in accordance with the Implementing Regulations, draw up and publish a European search report in respect of the European patent application on the basis of the claims, with due regard to the description and any drawings.

Article 93

Publication of the European patent application

(1) The European Patent Office shall publish the European patent application as soon as possible (a) after the expiry of a period of eighteen months from the date of filing or, if priority has been claimed, from the date of priority, or (b) at the request of the applicant, before the expiry of that period. (2) The European patent application shall be published at the same time as the specification of the European patent when the decision to grant the patent becomes effective before the expiry of the period referred to in paragraph 1(a).

Article 94

Examination of the European patent application

(1) The European Patent Office shall, in accordance with the Implementing Regulations, examine on request whether the European patent application and the invention to which it relates meet the requirements of this Convention. The request shall not be deemed to be filed until the examination fee has been paid. (2) If no request for examination has been made in due time, the application shall be deemed to be withdrawn. (3) If the examination reveals that the application or the invention to which it relates does not meet the requirements of this Convention, the Examining Division shall invite the applicant, as often as necessary, to file his observations and, subject to Article 123, paragraph 1, to amend the application. (4) If the applicant fails to reply in due time to any communication from the Examining Division, the application shall be deemed to be withdrawn.

Article 95

Extension of the period within which requests for examination may be filed

(deleted)

Article 96

Examination of the European patent application (deleted)

Article 97

Grant or refusal

(1) If the Examining Division is of the opinion that the European patent application and the invention to which it relates meet the requirements of this Convention, it shall decide to grant a European patent, provided that the conditions laid down in the Implementing Regulations are fulfilled. (2) If the Examining Division is of the opinion that the European patent application or the invention to which it relates does not meet the requirements of this Convention, it shall refuse the application unless this Convention provides for a different legal consequence. (3) The decision to grant a European patent shall take effect on the date on which the mention of the grant is published in the European Patent Bulletin.

Article 98

Publication of the specification of the European patent

The European Patent Office shall publish the specification of the European patent as soon as possible after the mention of the grant of the European patent has been published in the European Patent Bulletin.

PART V

OPPOSITION AND LIMITATION PROCEDURE

Article 99

Opposition

(1) Within nine months of the publication of the mention of the grant of the European patent in the European Patent Bulletin, any person may give notice to the European Patent Office of opposition to that patent, in accordance with the Implementing Regulations. Notice of opposition shall not be deemed to have been filed until the opposition fee has been paid. (2) The opposition shall apply to the European patent in all the Contracting States in which that patent has effect. (3) Opponents shall be parties to the opposition proceedings as well as the proprietor of the patent.

(4) Where a person provides evidence that in a Contracting State, following a final decision, he has been entered in the patent register of such State instead of the previous proprietor, such person shall, at his request, replace the previous proprietor in respect of such State. Notwithstanding Article 118, the previous proprietor and the person making the request shall not be regarded as joint proprietors unless both so request.

Article 100

Grounds for opposition

Opposition may only be filed on the grounds that:

(a) the subject-matter of the European patent is not patentable under

Articles 52 to 57; (b) the European patent does not disclose the invention in a manner sufficiently clear and complete for it to be carried out by a person skilled in the art;

(c) the subject-matter of the European patent extends beyond the content of

the application as filed, or, if the patent was granted on a divisional application or on a new application filed under Article 61, beyond the content of the earlier application as filed.

Article 101

Examination of the opposition – Revocation or maintenance

of the European patent

(1) If the opposition is admissible, the Opposition Division shall examine, in accordance with the Implementing Regulations, whether at least one ground for opposition under Article 100 prejudices the maintenance of the European patent. During this examination, the Opposition Division shall invite the parties, as often as necessary, to file observations on communications from another party or issued by itself. (2) If the Opposition Division is of the opinion that at least one ground for opposition prejudices the maintenance of the European patent, it shall revoke the patent. Otherwise, it shall reject the opposition. (3) If the Opposition Division is of the opinion that, taking into consideration the amendments made by the proprietor of the European patent during the opposition proceedings, the patent and the invention to which it relates (a) meet the requirements of this Convention, it shall decide to maintain the patent as amended, provided that the conditions laid down in the Implementing Regulations are fulfilled; (b) do not meet the requirements of this Convention, it shall revoke the patent.

Article 102

Revocation or maintenance of the European patent (deleted)

Article 103

Publication of a new specification of the European patent

If the European patent is maintained as amended under Article 101, paragraph 3(a), the European Patent Office shall publish a new specification of the European patent as soon as possible after the mention of the opposition decision has been published in the European Patent Bulletin.

Article 104

Costs

(1) Each party to the opposition proceedings shall bear the costs it has incurred, unless the Opposition Division, for reasons of equity, orders, in accordance with the Implementing Regulations, a different apportionment of costs. (2) The procedure for fixing costs shall be laid down in the Implementing Regulations. (3) Any final decision of the European Patent Office fixing the amount of costs shall be dealt with, for the purpose of enforcement in the Contracting States, in the same way as a final decision given by a civil court of the State in which enforcement is to take place. Verification of such decision shall be limited to its authenticity.

Article 105

Intervention of the assumed infringer

(1) Any third party may, in accordance with the Implementing Regulations, intervene in opposition proceedings after the opposition period has expired, if the third party proves that (a) proceedings for infringement of the same patent have been instituted against him, or (b) following a request of the proprietor of the patent to cease alleged infringement, the third party has instituted proceedings for a ruling that he is not infringing the patent. (2) An admissible intervention shall be treated as an opposition.

Article 105a

Request for limitation or revocation

(1) At the request of the proprietor, the European patent may be revoked or be limited by an amendment of the claims. The request shall be filed with the European Patent Office in accordance with the Implementing Regulations. It

shall not be deemed to have been filed until the limitation or revocation fee has been paid. (2) The request may not be filed while opposition proceedings in respect of the European patent are pending.

Article 105b

Limitation or revocation of the European patent

(1) The European Patent Office shall examine whether the requirements laid down in the Implementing Regulations for limiting or revoking the European patent have been met. (2) If the European Patent Office considers that the request for limitation or revocation of the European patent meets these requirements, it shall decide to limit or revoke the European patent in accordance with the Implementing Regulations. Otherwise, it shall reject the request. (3) The decision to limit or revoke the European patent shall apply to the European patent in all the Contracting States in respect of which it has been granted. It shall take effect on the date on which the mention of the decision is published in the European Patent Bulletin.

Article 105c

Publication of the amended specification of the European patent

If the European patent is limited under Article 105b, paragraph 2, the European Patent Office shall publish the amended specification of the European patent as soon as possible after the mention of the limitation has been published in the European Patent Bulletin.

PART VI

APPEALS PROCEDURE

Article 106

Decisions subject to appeal

(1) An appeal shall lie from decisions of the Receiving Section, Examining Divisions, Opposition Divisions and the Legal Division. It shall have suspensive effect. (2) A decision which does not terminate proceedings as regards one of the parties can only be appealed together with the final decision, unless the decision allows a separate appeal. (3) The right to file an appeal against decisions relating to the apportionment or fixing of costs in opposition proceedings may be restricted in the Implementing Regulations.

Article 107

Persons entitled to appeal and to be parties to appeal proceedings

Any party to proceedings adversely affected by a decision may appeal. Any other parties to the proceedings shall be parties to the appeal proceedings as of right.

Article 108

Time limit and form

Notice of appeal shall be filed, in accordance with the Implementing Regulations, at the European Patent Office within two months of notification of the decision. Notice of appeal shall not be deemed to have been filed until the fee for appeal has been paid. Within four months of notification of the decision, a statement setting out the grounds of appeal shall be filed in accordance with the Implementing Regulations.

Article 109

Interlocutory revision

(1) If the department whose decision is contested considers the appeal to be admissible and well founded, it shall rectify its decision. This shall not apply where the appellant is opposed by another party to the proceedings. (2) If the appeal is not allowed within three months of receipt of the statement of grounds, it shall be remitted to the Board of Appeal without delay, and without comment as to its merit.

Article 110

Examination of appeals

If the appeal is admissible, the Board of Appeal shall examine whether the appeal is allowable. The examination of the appeal shall be conducted in accordance with the Implementing Regulations.

Article 111

Decision in respect of appeals

(1) Following the examination as to the allowability of the appeal, the Board of Appeal shall decide on the appeal. The Board of Appeal may either exercise any power within the competence of the department which was responsible for the decision appealed or remit the case to that department for further prosecution. (2) If the Board of Appeal remits the case for further prosecution to the department whose decision was appealed, that department shall be bound by the ratio decidendi of the Board of Appeal, in so far as the facts are the same. If the decision under appeal was taken by the Receiving Section, the Examining Division shall also be bound by the ratio decidendi of the Board of Appeal.

Article 112

Decision or opinion of the Enlarged Board of Appeal

(1) In order to ensure uniform application of the law, or if a point of law of fundamental importance arises: (a) the Board of Appeal shall, during proceedings on a case and either of its own motion or following a request from a party to the appeal, refer any question to the Enlarged Board of Appeal if it considers that a decision is required for the above purposes. If the Board of Appeal rejects the request, it shall give the reasons in its final decision; (b) the President of the European Patent Office may refer a point of law to the Enlarged Board of Appeal where two Boards of Appeal have given different decisions on that question. (2) In the cases referred to in paragraph 1(a) the parties to the appeal proceedings shall be parties to the proceedings before the Enlarged Board of Appeal. (3) The decision of the Enlarged Board of Appeal referred to in paragraph 1(a) shall be binding on the Board of Appeal in respect of the appeal in question.

Article 112a

Petition for review by the Enlarged Board of Appeal

(1) Any party to appeal proceedings adversely affected by the decision of the Board of Appeal may file a petition for review of the decision by the Enlarged Board of Appeal. (2) The petition may only be filed on the grounds that: (a) a member of the Board of Appeal took part in the decision in breach of Article 24, paragraph 1, or despite being excluded pursuant to a decision under Article 24, paragraph 4; (b) the Board of Appeal included a person not appointed as a member of the Boards of Appeal; (c) a fundamental violation of Article 113 occurred; (d) any other fundamental procedural defect defined in the Implementing Regulations occurred in the appeal proceedings; or (e) a criminal act established under the conditions laid down in the Implementing Regulations may have had an impact on the decision. (3) The petition for review shall not have suspensive effect. (4) The petition for review shall be filed in a reasoned statement, in accordance with the Implementing Regulations. If based on paragraph 2(a) to (d), the petition shall be filed within two months of notification of the decision of the Board of Appeal. If based on paragraph 2(e), the petition shall

be filed within two months of the date on which the criminal act has been established and in any event no later than five years from notification of the decision of the Board of Appeal. The petition shall not be deemed to have been filed until after the prescribed fee has been paid. (5) The Enlarged Board of Appeal shall examine the petition for review in accordance with the Implementing Regulations. If the petition is allowable, the Enlarged Board of Appeal shall set aside the decision and shall re-open proceedings before the Boards of Appeal in accordance with the Implementing Regulations. (6) Any person who, in a designated Contracting State, has in good faith used or made effective and serious preparations for using an invention which is the subject of a published European patent application or a European patent in the period between the decision of the Board of Appeal and publication in the European Patent Bulletin of the mention of the decision of the Enlarged Board of Appeal on the petition, may without payment continue such use in the course of his business or for the needs thereof.

PART VII

COMMON PROVISIONS

Chapter I

Common provisions governing procedure

Article 113

Right to be heard and basis of decisions

(1) The decisions of the European Patent Office may only be based on grounds or evidence on which the parties concerned have had an opportunity to present their comments. (2) The European Patent Office shall examine, and decide upon, the European patent application or the European patent only in the text submitted to it, or agreed, by the applicant or the proprietor of the patent.

Article 114

Examination by the European Patent of its own motion

(1) In proceedings before it, the European Patent Office shall examine the facts; it shall not be restricted in this examination to the facts, evidence and arguments provided by the parties and the relief sought. (2) The European Patent Office may disregard facts or evidence which are not submitted in due time by the parties concerned.

Article 115

Observations by third parties

In proceedings before the European Patent Office, following the publication of the European patent application, any third party may, in accordance with the Implementing Regulations, present Office of its own motion observations concerning the patentability of the invention to which the application or patent relates. That person shall not be a party to the proceedings.

Article 116

Oral proceedings

(1) Oral proceedings shall take place either at the instance of the European Patent Office if it considers this to be expedient or at the request of any party to the proceedings. However, the European Patent Office may reject a request for further oral proceedings before the same department where the parties and the subject of the proceedings are the same. (2) Nevertheless, oral proceedings shall take place before the Receiving Section at the request of the applicant only where the Receiving Section considers this to be expedient or where it intends to refuse the European patent application. (3) Oral proceedings before the Receiving Section, the Examining Divisions and the Legal Division shall not be public. (4) Oral proceedings, including delivery of the decision, shall be public, as regards the Boards of Appeal and the Enlarged Board of Appeal, after publication of the European patent application, and also before the Opposition Divisions, in so far as the department before which the proceedings are taking place does not decide otherwise in cases where admission of the public could have serious and unjustified disadvantages, in particular for a party to the proceedings.

Article 117

Means and taking of evidence

(1) In proceedings before the European Patent Office the means of giving or obtaining evidence shall include the following: (a) hearing the parties; (b) requests for information; (c) production of documents; (d) hearing witnesses; (e) opinions by experts; (f) inspection;

(g) sworn statements in writing. (2) The procedure for taking such evidence shall be laid down in the Implementing Regulations.

Article 118

Unity of the European patent application or European patent

Where the applicants for or proprietors of a European patent are not the same in respect of different designated Contracting States, they shall be regarded as joint applicants or proprietors for the purposes of proceedings before the European Patent Office. The unity of the application or patent in these proceedings shall not be affected; in particular the text of the application or patent shall be uniform for all designated Contracting States, unless this Convention provides otherwise.

Article 119

Notification

Decisions, summonses, notices and communications shall be notified by the European Patent Office of its own motion in accordance with the Implementing Regulations. Notification may, where exceptional circumstances so require, be effected through the intermediary of the central industrial property offices of the Contracting States.

Article 120

Time limits

The Implementing Regulations shall specify: (a) the time limits which are to be observed in proceedings before the European Patent Office and are not fixed by this Convention; (b) the manner of computation of time limits and the conditions under which time limits may be extended; (c) the minima and maxima for time limits to be determined by the European Patent Office.

Article 121

Further processing of the European patent application

(1) If an applicant fails to observe a time limit vis-à-vis the European Patent Office, he may request further processing of the European patent application. (2) The European Patent Office shall grant the request, provided that the requirements laid down in the Implementing Regulations are met. Otherwise, it shall reject the request.

(3) If the request is granted, the legal consequences of the failure to observe the time limit shall be deemed not to have (4) Further processing shall be ruled out in respect of the time limits in . ensued. Article 87, paragraph 1, Article 108 and Article 112a, paragraph 4, as well as the time limits for requesting further processing or re-establishment of rights. The Implementing Regulations may rule out further processing for other time limits.

Article 122

Re-establishment of rights

(1) An applicant for or proprietor of a European patent who, in spite of all due care required by the circumstances having been taken, was unable to observe a time limit vis-à-vis the European Patent Office shall have his rights re-established upon request if the non-observance of this time limit has the direct consequence of causing the refusal of the European patent application or of a request, or the deeming of the application to have been withdrawn, or the revocation of the European patent, or the loss of any other right or means of redress. (2) The European Patent Office shall grant the request, provided that the conditions of paragraph 1 and any other requirements laid down in the Implementing Regulations are met. Otherwise, it shall reject the request. (3) If the request is granted, the legal consequences of the failure to observe the time limit shall be deemed not to have ensued. (4) Re-establishment of rights shall be ruled out in respect of the time limit for requesting re-establishment of rights. The Implementing Regulations may rule out re-establishment for other time limits. (5) Any person who, in a designated Contracting State, has in good faith used or made effective and serious preparations for using an invention which is the subject of a published European patent application or a European patent in the period between the loss of rights referred to in paragraph 1 and publication in the European Patent Bulletin of the mention of reestablishment of those rights, may without payment continue such use in the course of his business or for the needs thereof (6) Nothing in this Article shall limit the right of a Contracting State to grant re- establishment of rights in respect of time limits provided for in this Convention and to be observed vis-à-vis the authorities of such State.

Article 123

Amendments

(1) The European patent application or European patent may be amended in proceedings before the European Patent Office, in accordance with the Implementing Regulations. In any event, the applicant shall be given at least one opportunity to amend the application of his own volition.

(2) The European patent application or European patent may not be amended in such a way that it contains subject-matter which extends beyond the content of the application as filed. (3) The European patent may not be amended in such a way as to extend the protection it confers.

Article 124

Information on prior art

(1) The European Patent Office may, in accordance with the Implementing Regulations, invite the applicant to provide information on prior art taken into consideration in national or regional patent proceedings and concerning an invention to which the European patent application relates. (2) If the applicant fails to reply in due time to an invitation under paragraph 1, the European patent application shall be deemed to be withdrawn.

Article 125

Reference to general principles

In the absence of procedural provisions in this Convention, the European Patent Office shall take into account the principles of procedural law generally recognised in the Contracting States.

Article 126

Termination of financial obligations (deleted)

Chapter II

Information to the public or to official authorities

Article 127

European Patent Register

The European Patent Office shall keep a European Patent Register, in which the particulars specified in the Implementing Regulations shall be recorded. No entry shall be made in the European Patent Register before the publication of the European patent application. The European Patent Register shall be open to public inspection.

Article 128

Inspection of files

(1) Files relating to European patent applications which have not yet been published shall not be made available for inspection without the consent of the applicant.

(2) Any person who can prove that the applicant has invoked the rights under the European patent application against him may obtain inspection of the files before the publication of that application and without the consent of the applicant. (3) Where a European divisional application or a new European patent application filed under Article 61, paragraph 1, is published, any person may obtain inspection of the files of the earlier application before the publication of that application and without the consent of the applicant. (4) After the publication of the European patent application, the files relating to the application and the resulting European patent may be inspected on request, subject to the restrictions laid down in the Implementing Regulations. (5) Even before the publication of the European patent application, the European Patent Office may communicate to third parties or publish the particulars specified in the Implementing Regulations.

Article 129

Periodical publications

The European Patent Office shall periodically publish: (a) a European Patent Bulletin containing the particulars the publication of which is prescribed by this Convention, the Implementing Regulations or the President of the European Patent Office; (b) b) an Official Journal containing notices and information of a general character issued by the President of the European Patent Office, as well as any other information relevant to this Convention or its implementation.

Article 130

Exchange of information

(1) Unless this Convention or national laws provide otherwise, the European Patent Office and the central industrial property office of any Contracting State shall, on request, communicate to each other any useful information regarding European or national patent applications and patents and any proceedings concerning them. (2) Paragraph 1 shall apply to the communication of information by virtue of working agreements between the European Patent Office and (a) the central industrial property offices of other States; (b) any intergovernmental organisation entrusted with the task of granting patents; (c) any other organisation. (3) Communications under paragraphs 1 and 2(a) and (b) shall not be subject to the restrictions laid down in Article 128. The Administrative

Council may decide that communications under paragraph 2(c) shall not be subject to such restrictions, provided that the organisation concerned treats the information communicated as confidential until the European patent application has been published.

Article 131

Administrative and legal co-operation

(1) Unless this Convention or national laws provide otherwise, the European Patent Office and the courts or authorities of Contracting States shall on request give assistance to each other by communicating information or opening files for inspection. Where the European Patent Office makes files available for inspection by courts, Public Prosecutors' Offices or central industrial property offices, the inspection shall not be subject to the restrictions laid down in Article 128. (2) At the request of the European Patent Office, the courts or other competent authorities of Contracting States shall undertake, on behalf of the Office and within the limits of their jurisdiction, any necessary enquiries or other legal measures.

Article 132

Exchange of publications

(1) The European Patent Office and the central industrial property offices of the Contracting States shall despatch to each other on request and for their own use one or more copies of their respective publications free of charge. (2) The European Patent Office may conclude agreements relating to the exchange or supply of publications.

Chapter III

Representation

Article 133

General principles of representation

(1) Subject to paragraph 2, no person shall be compelled to be represented by a professional representative in proceedings established by this Convention. (2) Natural or legal persons not having their residence or principal place of business in a Contracting State shall be represented by a professional representative and act through him in all proceedings established by this Convention, other than in filing a European patent application; the Implementing Regulations may permit other exceptions. (3) Natural or legal persons having their residence or principal place of business in a Contracting State may be represented in proceedings

established by this Convention by an employee, who need not be a professional representative but who shall be authorised in accordance with the Implementing Regulations. The Implementing Regulations may provide whether and under what conditions an employee of a legal person may also represent other legal persons which have their principal place of business in a Contracting State and which have economic connections with the first legal person. (4) The Implementing Regulations may lay down special provisions concerning the common representation of parties acting in common.

Article 134

Representation before the European Patent Office

(1) Representation of natural or legal persons in proceedings established by this Convention may only be undertaken by professional representatives whose names appear on a list maintained for this purpose by the European Patent Office. (2) Any natural person who (a) is a national of a Contracting State, (b) has his place of business or employment in a Contracting State and (c) has passed the European qualifying examination may be entered on the list of professional representatives. (3) During a period of one year from the date on which the accession of a State to this Convention takes effect, entry on that list may also be requested by any natural person who (a) is a national of a Contracting State, (b) has his place of business or employment in the State having acceded to the Convention and (c) is entitled to represent natural or legal persons in patent matters before the central industrial property office of that State. Where such entitlement is not conditional upon the requirement of special professional qualifications, the person shall have regularly so acted in that State for at least five years. (4) Entry shall be effected upon request, accompanied by certificates indicating that the conditions laid down in paragraph 2 or 3 are fulfilled. (5) Persons whose names appear on the list of professional representatives shall be entitled to act in all proceedings established by this Convention. (6) For the purpose of acting as a professional representative, any person whose name appears on the list of professional representatives shall be entitled to establish a place of business in any Contracting State in which proceedings established by this Convention may be conducted, having regard to the Protocol on Centralisation annexed to this Convention. The authorities of such State may remove that entitlement in individual cases only

in application of legal provisions adopted for the purpose of protecting public security and law and order. Before such action is taken, the President of the European Patent Office shall be consulted. (7) The President of the European Patent Office may grant exemption from: (a) the requirement of paragraphs 2(a) or 3(a) in special circumstances; (b) the requirement of paragraph 3(c), second sentence, if the applicant furnishes proof that he has acquired the requisite qualification in another way. (8) Representation in proceedings established by this Convention may also be undertaken, in the same way as by a professional representative, by any legal practitioner qualified in a Contracting State and having his place of business in that State, to the extent that he is entitled in that State to act as a professional representative in patent matters. Paragraph 6 shall apply mutatis

mutandis.

Article 134a

Institute of Professional Representatives before

the European Patent Office

(1) The Administrative Council shall be competent to adopt and amend provisions governing: (a) the Institute of Professional Representatives before the European Patent Office, hereinafter referred to as the Institute; (b) the qualifications and training required of a person for admission to the European qualifying examination and the conduct of such examination; (c) the disciplinary power exercised by the Institute or the European Patent Office in respect of professional representatives; (d) the obligation of confidentiality on the professional representative and the privilege from disclosure in proceedings before the European Patent Office in respect of communications between a professional representative and his client or any other person. (2) Any person entered on the list of professional representatives referred to in Article 134, paragraph 1, shall be a member of the Institute.

PART VIII

IMPACT ON NATIONAL LAW

Chapter I

Conversion into a national patent application

Article 135

Request for conversion

(1) The central industrial property office of a designated Contracting State shall, at the request of the applicant for or proprietor of a European patent, apply the procedure for the grant of a national patent in the following circumstances: (a) where the European patent application is deemed to be withdrawn under Article 77, paragraph 3; (b) in such other cases as are provided for by the national law, in which the European patent application is refused or withdrawn or deemed to be withdrawn, or the European patent is revoked under this Convention. (2) In the case referred to in paragraph 1(a), the request for conversion shall be filed with the central industrial property office with which the European patent application has been filed. That office shall, subject to the provisions governing national security, transmit the request directly to the central industrial property offices of the Contracting States specified therein. (3) In the cases referred to in paragraph 1(b), the request for conversion shall be submitted to the European Patent Office in accordance with the Implementing Regulations. It shall not be deemed to be filed until the conversion fee has been paid. The European Patent Office shall transmit the request to the central industrial property offices of the Contracting States specified therein. (4) The effect of the European patent application referred to in Article 66 shall lapse if the request for conversion is not submitted in due time.

Article 136

Submission and transmission of the request (deleted)

Article 137

Formal requirements for conversion

(1) A European patent application transmitted in accordance with Article 135, paragraph 2 or 3, shall not be subjected to formal requirements of national law which are different from or additional to those provided for in this Convention.

(2) Any central industrial property office to which the European patent application is transmitted may require that the applicant shall, within a period of not less than two months: (a) pay the national application fee; and (b) file a translation of the original text of the European patent application in an official language of the State in question and, where appropriate, of the text as amended during proceedings before the European Patent Office which the applicant wishes to use as the basis for the national procedure.

Chapter II

Revocation and prior rights

Article 138

Revocation of European patents

(1) Subject to Article 139, a European patent may be revoked with effect for a Contracting State only on the grounds that: (a) the subject-matter of the European patent is not patentable under Articles 52 to 57; (b) the European patent does not disclose the invention in a manner sufficiently clear and complete for it to be carried out by a person skilled in the art; (c) the subject-matter of the European patent extends beyond the content of the application as filed or, if the patent was granted on a divisional application or on a new application filed under Article 61, beyond the content of the earlier application as filed; (d) the protection conferred by the European patent has been extended; or (e) the proprietor of the European patent is not entitled under Article 60, paragraph 1. (2) If the grounds for revocation affect the European patent only in part, the patent shall be limited by a corresponding amendment of the claims and revoked in part. (3) In proceedings before the competent court or authority relating to the validity of the European patent, the proprietor of the patent shall have the right to limit the patent by amending the claims. The patent as thus limited shall form the basis for the proceedings.

Article 139

Prior rights and rights arising on the same date

(1) In any designated Contracting State a European patent application and a European patent shall have with regard to a national patent application and a

national patent the same prior right effect as a national patent application and a national patent. (2) A national patent application and a national patent in a Contracting State shall have with regard to a European patent designating that Contracting State the same prior right effect as if the European patent were a national patent. (3) Any Contracting State may prescribe whether and on what terms an invention disclosed in both a European patent application or patent and a national application or patent having the same date of filing or, where priority is claimed, the same date of priority, may be protected simultaneously by both applications or patents.

Chapter III

Miscellaneous effects

Article 140

National utility models and utility certificates

Articles 66, 124, 135, 137 and 139 shall apply to utility models and utility certificates and to applications for utility models and utility certificates registered or deposited in the Contracting States whose laws make provision for such models or certificates.

Article 141

Renewal fees for European patents

(1) Renewal fees for a European patent may only be imposed for the years which follow that referred to in Article 86, paragraph 2. (2) Any renewal fees falling due within two months of the publication in the European Patent Bulletin of the mention of the grant of the European patent shall be deemed to have been validly paid if they are paid within that period. Any additional fee provided for under national law shall not be charged.

PART IX

SPECIAL AGREEMENTS

Article 142

Unitary patents

(1) Any group of Contracting States, which has provided by a special agreement that a European patent granted for those States has a unitary character throughout their territories, may provide that a European patent may only be granted jointly in respect of all those States. (2) Where any group of Contracting States has availed itself of the authorisation given in paragraph 1, the provisions of this Part shall apply.

Article 143

Special departments of the European Patent Office

(1) The group of Contracting States may give additional tasks to the European Patent Office. (2) Special departments common to the Contracting States in the group may be set up within the European Patent Office in order to carry out the additional tasks. The President of the European Patent Office shall direct such special departments; Article 10, paragraphs 2 and 3, shall apply mutatis

mutandis.

Article 144

Representation before special departments

The group of Contracting States may lay down special provisions to govern representation of parties before the departments referred to in Article 143, paragraph 2.

Article 145

Select committee of the Administrative Council

(1) The group of Contracting States may set up a select committee of the Administrative Council for the purpose of supervising the activities of the special departments set up under Article 143, paragraph 2; the European Patent Office shall place at its disposal such staff, premises and equipment as may be necessary for the performance of its duties. The President of the European Patent Office shall be responsible for the activities of the special departments to the select committee of the Administrative Council. (2) The composition, powers and functions of the select committee shall be determined by the group of Contracting States.

Article 146

Cover for expenditure for carrying out special tasks

Where additional tasks have been given to the European Patent Office under Article 143, the group of Contracting States shall bear the expenses incurred by the Organisation in carrying out these tasks. Where special departments have been set up in the European Patent Office to carry out these additional tasks, the group shall bear the expenditure on staff, premises and equipment chargeable in respect of these departments. Article 39, paragraphs 3 and 4, Article 41 and Article 47 shall apply mutatis mutandis.

Article 147

Payments in respect of renewal fees for unitary patents

If the group of Contracting States has fixed a common scale of renewal fees in respect of European patents the proportion referred to in Article 39,

paragraph 1, shall be calculated on the basis of the common scale; the minimum amount referred to in Article 39, paragraph 1, shall apply to the unitary patent. Article 39, paragraphs 3 and 4, shall apply mutatis mutandis.

Article 148

The European patent application as an object of property

(1) Article 74 shall apply unless the group of Contracting States has specified otherwise. (2) The group of Contracting States may provide that a European patent application for which these Contracting States are designated may only be transferred, mortgaged or subjected to any legal means of execution in respect of all the Contracting States of the group and in accordance with the provisions of the special agreement.

Article 149

Joint designation

(1) The group of Contracting States may provide that these States may only be designated jointly, and that the designation of one or some only of such States shall be deemed to constitute the designation of all the States of the group. (2) Where the European Patent Office acts as a designated Office under Article 153, paragraph 1, paragraph 1 shall apply if the applicant has indicated in the international application that he wishes to obtain a European patent for one or more of the designated States of the group. The same shall apply if the applicant designates in the international application one of the Contracting States in the group, whose national law provides that the designation of that State shall have the effect of the application being for a European patent.

Article 149a

Other agreements between the Contracting States

(1) Nothing in this Convention shall be construed as limiting the right of some or all of the Contracting States to conclude special agreements on any matters concerning European patent applications or European patents which under this Convention are subject to and governed by national law, such as, in particular (a) an agreement establishing a European patent court common to the Contracting States party to it; (b) an agreement establishing an entity common to the Contracting States party to it to deliver, at the request of national courts or quasi-judicial authorities, opinions on issues of European or harmonised national patent law;

(c) an agreement under which the Contracting States party to it dispense fully or in part with translations of European patents under Article 65; (d) an agreement under which the Contracting States party to it provide that translations of European patents as required under Article 65 may be filed with, and published by, the European Patent Office. (2) The Administrative Council shall be competent to decide that: (a) the members of the Boards of Appeal or the Enlarged Board of Appeal may serve on a European patent court or a common entity and take part in proceedings before that court or entity in accordance with any such agreement; (b) the European Patent Office shall provide a common entity with such support staff, premises and equipment as may be necessary for the performance of its duties, and the expenses incurred by that entity shall be borne fully or in part by the Organisation.

PART X

INTERNATIONAL APPLICATIONS UNDER THE PATENT

COOPERATION TREATY – EURO-PCT APPLICATIONS

Article 150

Application of the Patent Cooperation Treaty

(1) The Patent Cooperation Treaty of 19 June 1970, hereinafter referred to as the PCT, shall be applied in accordance with the provisions of this Part. (2) International applications filed under the PCT may be the subject of proceedings before the European Patent Office. In such proceedings, the provisions of the PCT and its Regulations shall be applied, supplemented by the provisions of this Convention. In case of conflict, the provisions of the PCT or its Regulations shall prevail.

Article 151

The European Patent Office as a receiving Office

The European Patent Office shall act as a receiving Office within the meaning of the PCT, in accordance with the Implementing Regulations. Article 75, paragraph 2, shall apply.

Article 152

The European Patent Office as an International Searching Authority or

International Preliminary Examining Authority

The European Patent Office shall act as an International Searching Authority and International Preliminary Examining Authority within the meaning of the PCT, in accordance with an agreement between the Organisation and the International Bureau of the World Intellectual Property Organization, for

applicants who are residents or nationals of a State party to this Convention. This agreement may provide that the European Patent Office shall also act for other applicants.

Article 153

The European Patent Office as designated Office or elected Office

(1) The European Patent Office shall be (a) a designated Office for any State party to this Convention in respect of which the PCT is in force, which is designated in the international application and for which the applicant wishes to obtain a European patent, and (b) an elected Office, if the applicant has elected a State designated pursuant to letter (a). (2) An international application for which the European Patent Office is a designated or elected Office, and which has been accorded an international date of filing, shall be equivalent to a regular European application (Euro-PCT application). (3) The international publication of a Euro-PCT application in an official language of the European Patent Office shall take the place of the publication of the European patent application and shall be mentioned in the European Patent Bulletin. (4) If the Euro-PCT application is published in another language, a translation into one of the official languages shall be filed with the European Patent Office, which shall publish it. Subject to Article 67, paragraph 3, the provisional protection under Article 67, paragraphs 1 and 2, shall be effective from the date of that publication. (5) The Euro-PCT application shall be treated as a European patent application and shall be considered as comprised in the state of the art under Article 54, paragraph 3, if the conditions laid down in paragraph 3 or 4 and in the Implementing Regulations are fulfilled. (6) The international search report drawn up in respect of a Euro-PCT application or the declaration replacing it, and their international publication, shall take the place of the European search report and the mention of its publication in the European Patent Bulletin. (7) A supplementary European search report shall be drawn up in respect of any Euro-PCT application under paragraph 5. The Administrative Council may decide that the supplementary search report is to be dispensed with or that the search fee is to be reduced.

Article 154

The European Patent Office as an International Searching Authority

(deleted)

Article 155

The European Patent Office as an International Preliminary Examining

Authority (deleted)

Article 156

The European Patent Office as an elected Office (deleted)

Article 157

International search report (deleted)

Article 158

Publication of the international application and its supply to the European

Patent Office (deleted)

PART XI

TRANSITIONAL PROVISIONS (deleted)

PART XII

FINAL PROVISIONS

Article 164

Implementing Regulations and Protocols

(1) The Implementing Regulations, the Protocol on Recognition, the Protocol on Privileges and Immunities, the Protocol on Centralisation, the Protocol on the Interpretation of Article 69 and the Protocol on Staff Complement shall be integral parts of this Convention. (2) In case of conflict between the provisions of this Convention and those of the Implementing Regulations, the provisions of this Convention shall prevail.

Article 165

Signature – Ratification

(1) This Convention shall be open for signature until 5 April 1974 by the States which took part in the Inter-Governmental Conference for the setting up of a European System for the Grant of Patents or were informed of the holding of that conference and offered the option of taking part therein. (2) This Convention shall be subject to ratification; instruments of ratification shall be deposited with the Government of the Federal Republic of Germany.

Article 166

Accession

(1) This Convention shall be open to accession by: (a) the States referred to in Article 165, paragraph 1; (b) any other European State at the invitation of the Administrative Council. (2) Any State which has been a party to the Convention and has ceased to be so as a result of the application of Article 172, paragraph 4, may again become a party to the Convention by acceding to it. (3) Instruments of accession shall be deposited with the Government of the Federal Republic of Germany.

Article 167

Reservations (deleted)

Article 168

Territorial field of application

(1) Any Contracting State may declare in its instrument of ratification or accession, or may inform the Government of the Federal Republic of Germany by written notification at any time thereafter, that this Convention shall be applicable to one or more of the territories for the external relations of which it is responsible. European patents granted for that Contracting State shall also have effect in the territories for which such a declaration has taken effect. (2) If the declaration referred to in paragraph 1 is contained in the instrument of ratification or accession, it shall take effect on the same date as the ratification or accession; if the declaration is notified after the deposit of the instrument of ratification or accession, such notification shall take effect six months after the date of its receipt by the Government of the Federal Republic of Germany. (3) Any Contracting State may at any time declare that the Convention shall cease to apply to some or to all of the territories in respect of which it has given notification pursuant to paragraph 1. Such declaration shall take effect one year after the date on which the Government of the Federal Republic of Germany received notification thereof.

Article 169

Entry into force

(1) This Convention shall enter into force three months after the deposit of the last instrument of ratification or accession by six States on whose territory the total number of patent applications filed in 1970 amounted to at least 180 000 for all the said States.

(2) Any ratification or accession after the entry into force of this Convention shall take effect on the first day of the third month after the deposit of the instrument of ratification or accession.

Article 170

Initial contribution

(1) Any State which ratifies or accedes to this Convention after its entry into force shall pay to the Organisation an initial contribution, which shall not be refunded. (2) The initial contribution shall be 5% of an amount calculated by applying the percentage obtained for the State in question, on the date on which ratification or accession takes effect, in accordance with the scale provided for in Article 40, paragraphs 3 and 4, to the sum of the special financial contributions due from the other Contracting States in respect of the accounting periods preceding the date referred to above. (3) In the event that special financial contributions were not required in respect of the accounting period immediately preceding the date referred to in paragraph 2, the scale of contributions referred to in that paragraph shall be the scale that would have been applicable to the State concerned in respect of the last year for which financial contributions were required.

Article 171

Duration of the Convention

The present Convention shall be of unlimited duration.

Article 172

Revision

(1) This Convention may be revised by a Conference of the Contracting States. (2) The Conference shall be prepared and convened by the Administrative Council. The Conference shall not be validly constituted unless at least three- quarters of the Contracting States are represented at it. Adoption of the revised required. text shall require a majority of three- quarters of the Contracting States represented and voting at the Conference. Abstentions shall not be considered as votes. (3) The revised text shall enter into force when it has been ratified or acceded to by the number of Contracting States specified by the Conference, and at the time specified by that Conference. (4) Such States as have not ratified or acceded to the revised text of the Convention at the time of its entry into force shall cease to be parties to this Convention as from that time.

Article 173

Disputes between Contracting States

(1) Any dispute between Contracting States concerning the interpretation or application of the present Convention which is not settled by negotiation shall be submitted, at the request of one of the States concerned, to the Administrative Council, which shall endeavour to bring about agreement between the States (2) If such agreement is not reached within six months from the date when the dispute was referred to the Administrative Council, any one of the States concerned may submit the dispute to the International Court of Justice for a binding decision.

Article 174

Denunciation

Any Contracting State may at any time denounce this Convention. Denunciation shall be notified to the Government of the Federal Republic of Germany. It shall take effect one year after the date of receipt of such notification. concerned.

Article 175

Preservation of acquired rights

(1) In the event of a State ceasing to be party to this Convention in accordance with Article 172, paragraph 4, or Article 174, rights already acquired pursuant to this Convention shall not be impaired. (2) A European patent application which is pending when a designated State ceases to be party to the Convention shall be processed by the European Patent Office, as far as that State is concerned, as if the Convention in force thereafter were applicable to that State. (3) Paragraph 2 shall apply to European patents in respect of which, on the date mentioned in that paragraph, an opposition is pending or the opposition period has not expired. (4) Nothing in this Article shall affect the right of any State that has ceased to be a party to this Convention to treat any European patent in accordance with the text to which it was a party.

Article 176

Financial rights and obligations of former Contracting States

(1) Any State which has ceased to be a party to this Convention in accordance with Article 172, paragraph 4, or Article 174, shall have the special financial contributions which it has paid pursuant to Article 40, paragraph 2, refunded to it by the Organisation only at the time when and

under the conditions whereby the Organisation refunds special financial contributions paid by other States during the same accounting period. (2) The State referred to in paragraph 1 shall, even after ceasing to be a party to this Convention, continue to pay the proportion pursuant to Article 39 of renewal fees in respect of European patents remaining in force in that State, at the rate current on the date on which it ceased to be a party.

Article 177

Languages of the Convention

(1) This Convention, drawn up in a single original, in the English, French and German languages, shall be deposited in the archives of the Government of the Federal Republic of Germany, the three texts being equally authentic. (2) The texts of this Convention drawn up in official languages of Contracting States other than those specified in paragraph 1 shall, if they have been approved by the Administrative Council, be considered as official texts. In the event of disagreement on the interpretation of the various texts, the texts referred to in paragraph 1 shall be authentic.

Article 178

Transmission and notifications

(1) The Government of the Federal Republic of Germany shall draw up certified true copies of this Convention and shall transmit them to the Governments of all signatory or acceding States. (2) The Government of the Federal Republic of Germany shall notify to the Governments of the States referred to in paragraph 1: (a) the deposit of any instrument of ratification or accession; (b) any declaration or notification received pursuant to Article 168; (c) any denunciation received pursuant to Article 174 and the date on which such denunciation comes into force. (3) The Government of the Federal Republic of Germany shall register this Convention with the Secretariat of the United Nations.

2. Protocol on the Interpretation of Article 69 EPC

Article 1

General principles

Article 69 should not be interpreted as meaning that the extent of the protection conferred by a European patent is to be understood as that defined by the strict, literal meaning of the wording used in the claims, the description and drawings being employed only for the purpose of resolving an ambiguity found in the claims. Nor should it be taken to mean that the

claims serve only as a guideline and that the actual protection conferred may extend to what, from a consideration of the description and drawings by a person skilled in the art, the patent proprietor has contemplated. On the contrary, it is to be interpreted as defining a position between these extremes which combines a fair protection for the patent proprietor with a reasonable degree of legal certainty for third parties.

Article 2

Equivalents

For the purpose of determining the extent of protection conferred by a European patent, due account shall be taken of any element which is equivalent to an element specified in the claims.

3. Protocol on the Staff Complement of the European Patent Office at

The Hague

(Protocol on Staff Complement)

The European Patent Organisation shall ensure that the proportion of European Patent Office posts assigned to the duty station at The Hague as defined under the 2000 establishment plan and table of posts remains substantially unchanged. Any change in the number of posts assigned to the duty station at The Hague resulting in a deviation of more than ten per cent of that proportion, which proves necessary for the proper functioning of the European Patent Office, shall be subject to a decision by the Administrative Council of the Organisation on a proposal from the President of the European Patent Office after consultation with the Governments of the Federal Republic of Germany and the Kingdom of the Netherlands.

4. Protocol on the Centralisation of the European Patent System and on

its Introduction (Protocol on Centralisation)

Section I

(1) (a) Upon entry into force of the Convention, States parties thereto which are also members of the International Patent Institute set up by the Hague Agreement of 6 June 1947 shall take all necessary steps to ensure the transfer to the European Patent Office, no later than the date referred to in

Article 162, paragraph 1, of the Convention, of all assets and liabilities and all

staff members of the International Patent Institute. Such transfer shall be effected by an agreement between the International Patent Institute and the European Patent Organisation. The above States and the other States parties to the Convention shall take all necessary steps to ensure that that agreement shall be implemented no later than the date referred to in Article 162,

paragraph 1, of the Convention. Upon implementation of the agreement,

those Member States of the International Patent Institute which are also parties to the Convention further undertake to terminate their participation in the Hague Agreement.

(b) The States parties to the Convention shall take all necessary steps to ensure that all the assets and liabilities and all the staff members of the International Patent Institute are taken into the European Patent Office in accordance with the agreement referred to in sub-paragraph (a). After the implementation of that agreement the tasks incumbent upon the International Patent Institute at the date on which the Convention is opened for signature, and in particular those carried out vis-à-vis its Member States, whether or not they become parties to the Convention, and such tasks as it has undertaken at the time of the entry into force of the Convention to carry out vis-à-vis States which, at that date, are both members of the International Patent Institute and parties to the Convention, shall be assumed by the European Patent Office. In addition, the Administrative Council of the European Patent Organisation may allocate further duties in the field of searching to the European Patent Office. (c) The above obligations shall also apply mutatis mutandis to the sub-office set up under the Hague Agreement under the conditions set out in the agreement between the International Patent Institute and the Government of the Contracting State concerned. This Government hereby undertakes to make a new agreement with the European Patent Organisation in place of the one already made with the International Patent Institute to harmonise the clauses concerning the organisation, operation and financing of the sub-office with the provisions of this Protocol. (2) Subject to the provisions of Section III, the States parties to the Convention shall, on behalf of their central industrial property offices, renounce in favour of the European Patent Office any activities as International Searching Authorities under the Patent Cooperation Treaty as from the date referred to in Article 162, paragraph 1, of the Convention. (3) (a) A sub-office of the European Patent Office shall be set up in Berlin as from the date referred to in Article 162, paragraph 1, of the Convention. It shall operate under the direction of the branch at The Hague. (b) The Administrative Council shall determine the duties to be allocated to the sub-office in Berlin in the light of general considerations and of the requirements of the European Patent Office. (c) At least at the beginning of the period following the progressive expansion of the field of activity of the European Patent Office, the amount of work assigned to that sub-office shall be sufficient to enable the examining staff of the Berlin Annex of the German Patent Office, as it stands at the date on which the Convention is opened for signature, to be fully employed. (d) The Federal Republic of Germany shall bear any additional costs incurred by the European Patent Organisation in setting up and maintaining the sub-office in Berlin.

Section II

Subject to the provisions of Sections III and IV, the States parties to the Convention shall, on behalf of their central industrial property offices, renounce in favour of the European Patent Office any activities as

International Preliminary Examining Authorities under the Patent Cooperation Treaty. This obligation shall apply only to the extent to which the European Patent Office may examine European patent applications in accordance with Article 162, paragraph 2, of the Convention and shall not apply until two years after the date on which the European Patent Office has begun examining activities in the areas of technology concerned, on the basis of a five-year plan which shall progressively extend the activities of the European Patent Office to all areas of technology and which may be amended only by decision of the Administrative Council. The procedures for implementing this obligation shall be determined by decision of the Administrative Council.

Section III

(1) The central industrial property office of any State party to the Convention in which the official language is not one of the official languages of the European Patent Office, shall be authorised to act as an International Searching Authority and as an International Preliminary Examining Authority under the Patent Cooperation Treaty. Such authorisation shall be subject to an undertaking by the State concerned to restrict such activities to international applications filed by nationals or residents of such State and by nationals or residents of States parties to the Convention which are adjacent to that State. The Administrative Council may decide to authorise the central industrial property office of any State party to the Convention to extend such activities to cover such international applications as may be filed by nationals or residents of any non-Contracting State having the same official language as the Contracting State in question and drawn up in that language. (2) For the purpose of harmonising search activities under the Patent Cooperation Treaty within the framework of the European system for the grant of patents, co-operation shall be established between the European Patent Office and any central industrial property office authorised under this Section. Such co- operation shall be based on a special agreement which may cover e.g. search procedures and methods, qualifications required for the recruitment and training of examiners, guidelines for the exchange of search and other services between the offices as well as other measures needed to establish the required control and supervision.

Section IV

(1) (a) For the purpose of facilitating the adaptation of the national patent offices of the States parties to the Convention to the European patent system, the Administrative Council may, if it considers it desirable, and subject to the conditions set out below, entrust the central industrial property offices of such of those States in which it is possible to conduct the proceedings in one of the official languages of the European Patent Office with tasks concerning the examination of European patent applications drawn up in that language which, pursuant to Article 18, paragraph 2, of the Convention, shall, as a general rule, be entrusted to a member of the Examining Division. Such tasks shall be carried out within the framework of the proceedings for grant laid down in the Convention; decisions on such

applications shall be taken by the Examining Division composed in accordance with Article 18, paragraph 2. (b) Tasks entrusted under sub- paragraph (a) shall not be in respect of more than 40% of the total number of European patent applications filed; tasks entrusted to any one State shall not be in respect of more than one-third of the total number of European patent applications filed. These tasks shall be entrusted for a period of 15 years from the opening of the European Patent Office and shall be reduced progressively (in principle by 20% a year) to zero during the last 5 years of the period. (c) The Administrative Council shall decide, while taking into account the provisions of sub-paragraph (b), upon the nature, origin and number of the European patent applications in respect of which examining tasks may be entrusted to the central industrial property office of each of the Contracting States mentioned above. (d) The above implementing procedures shall be set out in a special agreement between the central industrial property office of the Contracting State concerned and the European Patent Organisation. (e) An office with which such a special agreement has been concluded may act as an International Preliminary Examining Authority under the Patent Cooperation Treaty, until the expiry of the period of 15 years. (2) (a) If the Administrative Council considers that it is compatible with the proper functioning of the European Patent Office, and in order to alleviate the difficulties which may arise for certain Contracting States from the application of Section I, paragraph 2, it may entrust searching in respect of European patent applications to the central industrial property offices of those States in which the official language is one of the official languages of the European Patent Office, provided that these offices possess the necessary qualifications for appointment as an International Searching Authority in accordance with the conditions laid down in the Patent Cooperation Treaty. (b) In carrying out such work, undertaken under the responsibility of the European Patent Office, the central industrial property offices concerned shall adhere to the guidelines applicable to the drawing up of the European search report. (c) The provisions of paragraph 1(b), second sentence, and sub-paragraph (d) of this Section shall apply to this paragraph.

Section V

(1) The sub-office referred to in Section I, paragraph 1(c), shall be authorised to carry out searches, among the documentation which is at its disposal and which is in the official language of the State in which the suboffice is located, in respect of European patent applications filed by nationals and residents of that State. This authorisation shall be on the understanding that the procedure for the grant of European patents will not be delayed and that additional costs will not be incurred for the European Patent Organisation.

(2) The sub-office referred to in paragraph 1 shall be authorised to carry out, at the option of an applicant for a European patent and at his expense, a search on his patent application among the documentation referred to in paragraph 1. This authorisation shall be effective until the search provided for in Article 92 of the Convention has been extended, in accordance with Section VI, to cover such documentation and shall be on the understanding that the procedure for the grant of European patents will not be delayed. (3) The Administrative Council may also extend the authorisations provided for in paragraphs 1 and 2, under the conditions of those paragraphs, to the central industrial property office of a Contracting State which does not have as an official language one of the official languages of the European Patent Office.

Section VI

The search provided for in Article 92 of the Convention shall, in principle, be extended, in respect of all European patent applications, to published patents, published patent applications and other relevant documents of Contracting States not included in the search documentation of the European Patent Office on the date referred to in Article 162, paragraph 1, of the Convention. The extent, conditions and timing of any such extension shall be determined by the Administrative Council on the basis of a study concerning particularly the technical and financial aspects.

Section VII

The provisions of this Protocol shall prevail over any contradictory provisions of the Convention.

Section VIII

The decisions of the Administrative Council provided for in this Protocol shall require a three-quarters majority (Article 35, paragraph 2, of the Convention). The provisions governing the weighting of votes (Article 36 of the Convention) shall apply.

Implementing Regulations to the EPC 2000

– i lydelse enligt förvaltningsrådets beslut den 12 december 2002; CA/D 14/02

PART I

IMPLEMENTING REGULATIONS TO PART I

OF THE CONVENTION

Chapter I

Languages of the European Patent Office

Rule 1

Language in written proceedings

1) In written proceedings before the European Patent Office any party may use any official language of the European Patent Office. The translation referred to in Article 14, paragraph 4, may be filed in any official language of the European Patent Office.

2) Amendments to a European patent application or European patent shall be filed in the language of the proceedings. 3) Documentary evidence and, in particular, publications may be filed in any language. The European Patent Office.

(3) Documentary evidence and, in particular, publications may be filed in any language. The European Patent Office may, however, require that a translation in one of its official languages be filed, within a period to be specified. If a required translation is not filed in due time, the EPO may disregard the document in question.

Rule 2

Language in oral proceedings

(1) Any party to oral proceedings before the European Patent Office may use an official language of the European Patent Office other than the language of the proceedings, if such party gives notice to the European

Patent Office at least one month before the date of such oral proceedings or provides for interpretation into the language of the proceedings. Any party may use an official language of a Contracting State, if he provides for interpretation into the language of the proceedings. The European Patent Office may permit derogations from these provisions.

(2) In the course of oral proceedings, employees of the European Patent Office may use an official language of the European Patent Office other than the language of the proceedings.

(3) Where evidence is taken, any party, witness or expert to be heard who is unable to express himself adequately in an official language of the European Patent Office or of a Contracting State may use another language. Where evidence is taken upon request of a party, parties, witnesses or experts expressing themselves in a language other than an official language of the European Patent Office shall be heard only if that party provides for interpretation into the language of the proceedings. The European Patent Office may, however, permit interpretation into one of its other official languages.

(4) If the parties and the European Patent Office agree, any language may be used.

(5) The European Patent Office shall, if necessary, provide at its own expense interpretation into the language of the proceedings, or, where appropriate, into its other official languages, unless such interpretation is the responsibility of one of the parties.

(6) Statements by employees of the European Patent Office, parties, witnesses or experts, made in an official language of the European Patent Office, shall be entered in the minutes in that language. Statements made in any other language shall be entered in the official language into which they are translated. Amendments to a European patent application or European patent shall be entered in the minutes in the language of the proceedings.

Rule 3

Change of language of the proceedings

Deleted

Rule 4

Language of a European divisional application

Deleted – substance moved to Rule 25

Rule 5

Certification of translations

Where the translation of a document is required, the European Patent Office may require that a certificate that the translation corresponds to the original text be filed within a period to be specified. If the certificate is not filed in due time, such document shall be deemed not to have been filed, unless otherwise provided.

Rule 6

Filing of translations and reduction of fees

(1) A translation under Article 14, paragraph 2, shall be filed within one month of filing the European patent application.

(2) A translation under Article 14, paragraph 4, shall be filed within one month of filing the document. Where the document is a notice of opposition or appeal, or a statement of grounds of appeal, the translation may be filed within the period for filing such a notice or statement if that period expires later.

(3) Where a person referred to in Article 14, paragraph 4, files a European patent application, a request for examination, an opposition or an appeal in a language admitted in that provision, the filing fee, examination fee, opposition fee or appeal fee shall be reduced in accordance with the Rules relating to Fees.

Rule 7

Legal authenticity of the translation of the

European patent application

Unless evidence is provided to the contrary, the European Patent Office shall assume, for the purpose of determining whether the subject-matter of the European patent application or European patent extends beyond the content of the application as filed, that the translation filed under Article 14, paragraph 2, or Rule 25d, paragraph 3, is in conformity with the original text of the application.

Chapter II

Organisation of the European Patent Office

Section 1

General matters

Rule 8

Patent classification

The European Patent Office shall use the classification referred to in Article 1 of the Strasbourg Agreement concerning the International Patent Classification of 24 March 1971, hereinafter referred to as the international classification.

Rule 8a

Administrative structure of the European Patent Office

1) The European Patent Office shall be divided administratively into Directorates- General, to which the departments specified in Article 15, and the services set up to deal with legal matters and the internal administration of the Office, shall be assigned.

(2) Each Directorate-General shall be directed by a Vice-President. The assignment of a Vice-President to a Directorate-General shall be decided upon by the Administrative Council, after the President of the European Patent Office has been consulted.

Rule 9

Allocation of duties to the departments of first instance

(1) Technically qualified examiners acting as members of Search, Examining or Opposition Divisions shall be assigned to Directorates. The President of the European Patent Office shall allocate duties to these Directorates by reference to the international classification.

(2) In addition to the responsibilities vested in them under the Convention, the President of the European Patent Office may allocate further duties to the Receiving Section, the Search, Examining and Opposition Divisions, and the Legal Division.

(3) The President of the European Patent Office may entrust to employees who are not technically or legally qualified examiners the

execution of duties falling to the Examining or Opposition Divisions and involving no technical or legal difficulties.

Section 2

Organisation of the Boards of Appeal and the Enlarged

Board of Appeal

Rule 10

Presidium of the Boards of Appeal

(1) The autonomous authority within the organisational unit comprising the Boards of Appeal (the "Presidium of the Boards of Appeal") shall consist of the Vice- President in charge of the Boards of Appeal, who shall act as chairman, and twelve members of the Boards of Appeal, six being Chairmen and six being other members.

(2) All members of the Presidium shall be elected by the Chairmen and members of the Boards of Appeal for one working year. If the full composition of the Presidium cannot be reached, the vacancies shall be filled by designating the most senior Chairmen and members.

(3) The Presidium shall adopt the Rules of Procedure of the Boards of Appeal and the Rules of Procedure for the election and designation of its members. The Presidium shall further advise the Vice-President in charge of the Boards of Appeal with regard to matters concerning the functioning of the Boards of Appeal in general.

(4) Before the beginning of each working year the Presidium, extended to include all Chairmen, shall allocate duties to the Boards of Appeal. In the same composition, it shall decide on conflicts regarding the allocation of duties between two or more Boards of Appeal. The extended Presidium shall designate the regular and alternate members of the various Boards of Appeal. Any member of a Board of Appeal may be designated as a member of more than one Board of Appeal. These measures may, where necessary, be amended during the course of the working year in question.

(5) The Presidium may only take a decision if at least five of its members are present; these must include the Vice-President in charge of the Boards of Appeal or his deputy, and the Chairmen of two Boards of Appeal. Where the tasks mentioned in paragraph 4 are concerned, nine members must be present, including the Vice-President in charge of the Boards of Appeal or his deputy, and the Chairmen of three Boards of Appeal. Decisions shall be taken by a majority vote; in the event of parity of votes,

the Chairman or his deputy shall have the casting vote. Abstentions shall not be considered as votes.

(6) The Administrative Council may allocate duties under Article 134a, paragraph 1(c), to the Boards of Appeal.

Rule 11

Business distribution scheme for the Enlarged Board of Appeal

and adoption of its Rules of Procedure

(1) Before the beginning of each working year, the members of the Enlarged Board of Appeal appointed under Article 11, paragraph 3, shall designate the regular and alternate members of the Enlarged Board of Appeal.

(2) The members of the Enlarged Board of Appeal appointed under Article 11, paragraph 3, shall adopt the Rules of Procedure of the Enlarged Board of Appeal.

(3) Decisions on matters mentioned in paragraphs 1 and 2 may only be taken if at least five members are present, including the Chairman of the Enlarged Board of Appeal or his deputy; in the event of parity of votes, the Chairman or his deputy shall have the casting vote. Abstentions shall not be considered as votes.

Rule 12

Administrative structure of the European Patent Office

Deleted – Substance transferred to new Rule 8a

PART II

IMPLEMENTING REGULATIONS TO PART II OF THE CONVENTION

Chapter I

Procedure where the applicant is not entitled

Rule 13

Stay of proceedings

1) If a third party provides evidence that he has instituted proceedings against the applicant seeking a decision within the meaning of Article 61, paragraph 1, the proceedings for grant shall be stayed unless the third

party communicates to the European Patent Office in writing his consent to the continuation of such proceedings. Such consent shall be irrevocable. However, proceedings for grant shall not be stayed before the publication of the European patent application.

2) Where evidence is provided that a final decision within the meaning of Article 61, paragraph 1, has been taken, the European Patent Office shall inform the applicant and any other party that the proceedings for grant shall be resumed as from the date stated in the communication, unless a new European patent application under Article 61, paragraph 1(b), has been filed for all the designated Contracting States. If the decision is in favour of the third party, the proceedings may not be resumed earlier than three months after the decision has become final, unless the third party requests the resumption.

(3) Upon staying the proceedings for grant, or thereafter, the European Patent Office may set a date on which it intends to resume the proceedings for grant regardless of the stage reached in the national proceedings instituted under paragraph 1. It shall communicate this date to the third party, the applicant and any other party. If no evidence has been provided by that date that a final decision has been taken, the European Patent Office may resume proceedings.

(4) All periods other than those for the payment of renewal fees, running at the date of the stay of proceedings, shall be interrupted by such stay. The time which has not yet elapsed shall begin to run as from the date on which proceedings are resumed. However, the time still to run after such resumption shall not be less than two months.

Rule 14

Limitation on withdrawals

As from the date on which a third party provides evidence that he has instituted national proceedings under Rule 13, paragraph 1, and up to the date on which the proceedings for grant are resumed, neither the European patent application nor the designation of any Contracting State may be withdrawn.

Rule 14a

Procedure under Article 61, paragraph 1

(1) A person entitled to the grant of a European patent may only avail himself of the remedies under Article 61, paragraph 1, provided that:

(a) he does so no later than three months after the decision recognising his entitlement has become final, and

(b) the European patent has not yet been granted.

(2) Such remedies shall only apply in respect of Contracting States designated in the European patent application in which the decision has been taken or recognised or must be recognised on the basis of the Protocol on Recognition.

Rule 15

Filing of a new European patent application by

the entitled person

1) Where the person adjudged by a final decision to be entitled to the grant of the European patent files a new European patent application under Article 61, paragraph 1(b), the original application shall be deemed to be withdrawn on the date of filing the new application for the Contracting States designated therein in which the decision has been taken or recognised or must be recognised on the basis of the Protocol on Recognition.

2) The filing fee and search fee shall be paid within one month of filing the new application. If the filing fee or search fee is not paid in due time, the application shall be deemed to be withdrawn.

3) The designation fees shall be paid within six months of the date on which the European Patent Bulletin mentions the publication of the European search report drawn up in respect of the new application. Rule 25c, paragraphs 2 and 3, shall apply.

Rule 16

Partial transfer of the right to the European patent

(1) If a final decision determines that a third party is entitled to the grant of a European patent in respect of only part of the subject-matter disclosed in the original European patent application, Article 61 and Rules 14a and 15 shall apply to such part.

(2) Where appropriate, the original European patent application shall contain, for the designated Contracting States in which the decision was taken or recognised or must be recognised on the basis of the Protocol on Recognition, claims, a description and drawings which are different from those for the other designated Contracting States.

Chapter II

Mention of the inventor

Rule 17

Designation of the inventor

1) The request for grant of a European patent shall contain the designation of the inventor. However, if the applicant is not the inventor or is not the sole inventor, the designation shall be filed in a separate document. The designation shall state the family name, given names and full address of the inventor, contain the statement referred to in Article 81 and bear the signature of the applicant or his representative.

2) The European Patent Office shall not verify the accuracy of the designation of the inventor.

3) If the applicant is not the inventor or is not the sole inventor, the European Patent Office shall communicate to the designated inventor the information in the document designating him and the following data:

(a) the number of the European patent application;

(b) the date of filing of the European patent application and, if priority has been claimed, the date, State and file number of the previous application;

(c) the name of the applicant;

(d) the title of the invention;

(e) the Contracting States designated.

(4) The applicant and the inventor may invoke neither the omission of the communication under paragraph 3 nor any errors contained therein.

Rule 18

Publication of the mention of the inventor

(1) The designated inventor shall be mentioned in the published European patent application and the European patent specification, unless he informs the European Patent Office in writing that he has waived his right to be thus mentioned.

(2) Paragraph 1 shall apply where a third party files with the European Patent Office a final decision determining that the applicant for or proprietor of a European patent is required to designate him as an inventor.

Rule 19

Rectification of the designation

(1) An incorrect designation of an inventor shall be rectified upon request and only with the consent of the wrongly designated person and, where such a of an inventor request is filed by a third party, the consent of the applicant for or proprietor of the patent. Rule 17 shall apply mutatis

mutandis.

(2) Where an incorrect designation of the inventor has been recorded in the European Patent Register or published in the European Patent Bulletin, its rectification or cancellation shall also be recorded or published therein.

Chapter III

Registration of transfers, licences and other rights

Rule 20

Registration of transfers

(1) The transfer of a European patent application shall be recorded in the European Patent Register at the request of an interested party, upon production of documents providing evidence of such transfer.

(2) The request shall not be deemed to have been filed until an administrative fee has been paid. It may be rejected only if paragraph 1 has not been complied with.

(3) A transfer shall have effect vis-à-vis the European Patent Office only at the date when and to the extent that the documents referred to in paragraph 1 have been produced.

Rule 21

Registration of licences and other rights

1) Rule 20, paragraphs 1 and 2, shall apply mutatis mutandis to the registration of the grant or transfer of a licence, the establishment or transfer of a right in rem in respect of a European patent application and any legal means of execution affecting such an application.

2) A registration under paragraph 1 shall be cancelled upon request, supported by documents providing evidence that the right has lapsed, or by the written consent of the proprietor of the right to the cancellation of the registration. Rule 20, paragraph 2, shall apply.

Rule 22

Special entries for licence registrations

A licence in respect of a European patent application shall be recorded

(a) as an exclusive licence if the applicant and the licensee so request;

(b) as a sub-licence where it is granted by a licensee whose licence is recorded in the European Patent Register.

Chapter IV

Certificate of exhibition

Rule 23

Certificate of exhibition

Within four months of filing the European patent application, the applicant shall file the certificate referred to in Article 55, paragraph 2, which shall:

(a) be issued at the exhibition by the authority responsible for the protection of industrial property at that exhibition;

(b) state that the invention was in fact displayed there;

(c) state the opening date of the exhibition and, where the invention was disclosed later than on that date, the date on which the invention was first disclosed; and

(d) be accompanied by an identification of the invention, duly authenticated by the above-mentioned authority.

Chapter V

Prior European applications

Deleted

Rule 23a

Prior applications as state of the art

Deleted

Chapter V

Biotechnological inventions

Rule 23b

General and definitions

(1) For European patent applications and patents concerning biotechnological inventions, the relevant provisions of the Convention shall be applied and interpreted in accordance with the provisions of this chapter. Directive 98/44/EC of 6 July 1998 on the legal protection of biotechnological inventions shall be used as a supplementary means of interpretation.

(2) "Biotechnological inventions" are inventions which concern a product consisting of or containing biological material or a process by means of which biological material is produced, processed or used.

(3) "Biological material" means any material containing genetic information and capable of reproducing itself or being reproduced in a biological system.

(4) "Plant variety" means any plant grouping within a single botanical taxon of the lowest known rank, which grouping, irrespective of whether the conditions for the grant of a plant variety right are fully met, can be:

(a) defined by the expression of the characteristics that results from a given genotype or combination of genotypes,

(b) distinguished from any other plant grouping by the expression of at least one of the said characteristics, and

(c) considered as a unit with regard to its suitability for being propagated unchanged.

(5) A process for the production of plants or animals is essentially biological if it consists entirely of natural phenomena such as crossing or selection.

(6) "Microbiological process" means any process involving or performed upon or resulting in microbiological material.

Rule 23c

Patentable biotechnological inventions

Biotechnological inventions shall also be patentable if they concern:

(a) biological material which is isolated from its natural environment or produced by means of a technical process even if it previously occurred in nature;

(b) plants or animals if the technical feasibility of the invention is not confined to a particular plant or animal variety;

(c) a microbiological or other technical process, or a product obtained by means of such a process other than a plant or animal variety.

Rule 23d

Exceptions to patentability

Under Article 53(a), European patents shall not be granted in respect of biotechnological inventions which, in particular, concern the following:

(a) processes for cloning human beings;

(b) processes for modifying the germ line genetic identity of human beings;

(c) uses of human embryos for industrial or commercial purposes;

(d) processes for modifying the genetic identity of animals which are likely to cause them suffering without any substantial medical benefit to man or animal, and also animals resulting from such processes.

Rule 23e

The human body and its elements

(1) The human body, at the various stages of its formation and development, and the simple discovery of one of its elements, including the sequence or partial sequence of a gene, cannot constitute patentable inventions.

(2) An element isolated from the human body or otherwise produced by means of a technical process, including the sequence or partial sequence of a gene, may constitute a patentable invention, even if the structure of that element is identical to that of a natural element.

(3) The industrial application of a sequence or a partial sequence of a gene must be disclosed in the patent application.

Rule 23f

Requirements of European patent applications relating to

nucleotide and amino acid sequences

(1) If nucleotide or amino acid sequences are disclosed in the European patent application the description shall contain a sequence listing conforming to the rules laid down by the President of the European Patent Office for the standardised representation of nucleotide and amino acid sequences.

(2) The President of the European Patent Office may require that, in addition to the written application documents, a sequence listing in accordance with paragraph 1 be submitted on a data carrier prescribed by him accompanied by a statement that the information recorded on the data carrier is identical to the written sequence listing.

(3) If a sequence listing is filed or corrected after the date of filing, the applicant shall submit a statement that the sequence listing so filed or corrected does not include matter which goes beyond the content of the application as filed.

(4) A sequence listing filed after the date of filing shall not form part of the description.

Rule 23g

Deposit of biological material

(1) If an invention involves the use of or concerns biological material which is not available to the public and which cannot be described in the European patent application in such a manner as to enable the invention to be carried out by a person skilled in the art, the invention shall only be regarded as being disclosed as prescribed in Article 83 if:

(a) a sample of the biological material has been deposited with a recognised depositary institution not later than the date of filing of the application;

(b) the application as filed gives such relevant information as is available to the applicant on the characteristics of the biological material;

(c) the depositary institution and the accession number of the deposited biological material are stated in the application, and

d) where the biological material has been deposited by a person other than the applicant, the name and address of the depositor are stated in the application and a document is submitted to the European Patent Office providing evidence that the latter has authorised the applicant to refer to

the deposited biological material in the application and has given his unreserved and irrevocable consent to the deposited material being made available to the public in accordance with Rule 23i.

(2) The information referred to in paragraph 1(c) and, where applicable, paragraph 1(d) may be submitted

(a) within a period of sixteen months after the date of filing of the application or, if priority has been claimed, after the priority date, this time limit being deemed to have been met if the information is communicated before completion of the technical preparations for publication of the European patent application;

(b) up to the date of submission of a request under Article 93, paragraph 1(b);

(c) within one month after the European Patent Office has communicated to the applicant that the right to inspect the files under Article 128, paragraph 2, exists.

The ruling period shall be the one which is the first to expire. The communication of this information shall be considered as constituting the unreserved and irrevocable consent of the applicant to the deposited biological material being made available to the public in accordance with Rule 23i.

Rule 23h

Expert solution

(1) Until completion of the technical preparations for publication of the European patent application, the applicant may inform the European Patent Office that,

(a) until the publication of the mention of the grant of the European patent or, where applicable,

(b) for twenty years from the date of filing, if the application is refused or withdrawn or deemed to be withdrawn,

the availability referred to in Rule 23i shall be effected only by the issue of a sample to an expert nominated by the requester.

(2) The following may be nominated as an expert:

(a) any natural person, provided that the requester furnishes evidence, when filing the request, that the nomination has the approval of the applicant;

(b) any natural person recognised as an expert by the President of the European Patent Office.

The nomination shall be accompanied by a declaration from the expert vis-à-vis the applicant in which he enters into the undertaking given under Rule 23i until either the date on which the patent expires in all the designated States or, where the application is refused, withdrawn or deemed to be withdrawn, until the date referred to in paragraph 1(b), the requester being regarded as a third party.

Rule 23i

Availability of biological material

(1) Biological material deposited in accordance with Rule 23g shall be available upon request to any person from the date of publication of the European patent application and to any person having the right to inspect the files under Article 128, paragraph 2, prior to that date. Subject to Rule 23h, such availability shall be effected by the issue of a sample of the biological material to the person making the request (hereinafter referred to as "the requester").

(2) Said issue shall be made only if the requester has undertaken vis-à-vis the applicant for or proprietor of the patent not to make the biological material or any biological material derived there from available to any third party and to use that material for experimental purposes only, until such time as the patent application is refused or withdrawn or deemed to be withdrawn, or before the European patent has expired in all the designated States, unless the applicant for or proprietor of the patent expressly waives such an undertaking.

The undertaking to use the biological material for experimental purposes only shall not apply in so far as the requester is using that material under a compulsory licence. The term "compulsory licence" shall be construed as including ex officio licences and the right to use patented inventions in the public interest.

(3) For the purposes of paragraph 2, derived biological material shall mean any material which still exhibits those characteristics of the deposited material which are essential to carrying out the invention. The undertaking under paragraph 2 shall not impede any deposit of derived biological material necessary for the purpose of patent procedure.

(4) The request referred to in paragraph 1 shall be submitted to the European Patent Office on a form recognised by that Office. The European Patent Office shall certify on the form that a European patent

application referring to the deposit of the biological material has been filed, and that the requester or the expert nominated by him under Rule 23h is entitled to the issue of a sample of that material. After grant of the European patent, the request shall also be submitted to the European Patent Office.

(5) The European Patent Office shall transmit a copy of the request, with the certification provided for in paragraph 4, to the depositary institution and to the applicant for or the proprietor of the patent.

(6) The European Patent Office shall publish in its Official Journal the list of depositary institutions and experts recognised for the purpose of Rules 23g to 23i.

Rule 23j

New deposit of biological material

If biological material deposited in accordance with Rule 23g ceases to be available from the recognised depositary institution, an interruption in availability shall be deemed not to have occurred if a new deposit of that material is made in accordance with the Budapest Treaty on the International Recognition of the Deposit of Micro-organisms for the Purposes of Patent Procedure of 28 April 1977, and if a copy of the receipt of the new deposit issued by the depositary institution is forwarded to the European Patent Office within four months of the date of the new deposit, stating the number of the European patent application or of the European patent.

PART III

IMPLEMENTING REGULATIONS TO PART III OF THE

CONVENTION

Chapter I

Filing of the European patent application

Rule 24

General provisions

(1) European patent applications may be filed in writing with the European Patent Office in Munich, The Hague or Berlin, or the authorities referred to in Article 75, paragraph 1(b), either directly or by post.

(2) The President of the European Patent Office may determine the means of communication and conditions under which European patent applications may be filed other than directly or by post.

(3) The authority with which the European patent application is filed shall mark the documents making up the application with the date of their receipt and issue without delay a receipt to the applicant including at least the application number and the nature, number and date of receipt of the documents.

(4) If the European patent application is filed with an authority referred to in Article 75, paragraph 1(b), such authority shall without delay inform the European Patent Office of the receipt of the application, and, in particular, of the nature and date of receipt of the documents, the application number and any priority date claimed.

(5) Upon receipt of a European patent application forwarded by the central industrial property office of a Contracting State, the European Patent Office shall inform the applicant accordingly, indicating the date of its receipt.

Rule 25

European divisional applications

(1) The applicant may file a divisional application relating to any pending earlier European patent application.

(2) A divisional application shall be in the language of the proceedings for the earlier application and shall be filed with the European Patent Office in Munich, The Hague or Berlin.

(3) The filing fee and search fee shall be paid within one month of filing the divisional application. If the filing fee or search fee is not paid in due time, the application shall be deemed to be withdrawn.

(4) The designation fees shall be paid within six months of the date on which the European Patent Bulletin mentions the publication of the European search report drawn up in respect of the divisional application. Rule 25c, paragraphs 2 and 3, shall apply.

Rule 25a

Forwarding of European patent applications

(1) The central industrial property office of a Contracting State shall forward European patent applications to the European Patent Office in the shortest time compatible with its national law relating to the secrecy

of inventions in the interests of the State, and shall take all appropriate steps to ensure such forwarding within:

(a) six weeks of filing, where the subject of the application is evidently not liable to secrecy under the national law; or

(b) four months of filing or, if priority has been claimed, fourteen months of the date of priority, where the application requires further examination as to its liability to secrecy.

(2) A European patent application not received by the European Patent Office within fourteen months of filing or, if priority has been claimed, of the date of priority, shall be deemed to be withdrawn. The filing, search, designation and claims fees shall be refunded.

Rule 25b

Filing fee and search fee

The filing fee and search fee shall be paid within one month of filing the European patent application.

Rule 25c

Designation fees

(1) Designation fees shall be paid within six months of the date on which the European Patent Bulletin mentions the publication of the European search report.

(2) Where the designation fee is not paid in due time in respect of any Contracting State, the designation of that State shall be deemed to be withdrawn.

(3) Where no designation fee is paid in due time or the designations of all the Contracting States are withdrawn, the European patent application shall be deemed to be withdrawn.

Rule 25d

Date of filing

(1) The date of filing of a European patent application shall be the date on which the documents filed by the applicant contain:

(a) an indication that a European patent is sought;

(b) information identifying the applicant or allowing the applicant to be contacted; and

(c) a description or reference to a previously filed application.

(2) A reference to a previously filed application under paragraph 1(c) shall state the filing date and number of that application and the Office with which it was filed. Such reference shall indicate that it replaces the description and any drawings.

(3) Where the application contains a reference under paragraph 2, a copy of the previously filed application shall be filed within two months of filing the application. Where the previously filed application is not in an official language of the European Patent Office, a translation thereof in one of these languages shall be filed within the same period. Rule 38a, paragraph 2, shall apply mutatis mutandis.

Chapter II

Provisions governing the application

Rule 26

Request for grant

(1) The request for grant of a European patent shall be filed on a form drawn up by the European Patent Office.

(2) The request shall contain:

(a) a petition for the grant of a European patent;

(b) the title of the invention, which shall clearly and concisely state the technical designation of the invention and shall exclude all fancy names;

(c) the name, address and nationality of the applicant and the State in which his residence or principal place of business is located. Names of natural persons shall be indicated by the person's family name, followed by his given name(s). Names of legal persons, as well as of bodies equivalent to legal persons under the law governing them, shall be indicated by their official designations. Addresses shall be indicated in accordance with applicable customary requirements for prompt postal delivery and shall comprise all the relevant administrative units, including the house number, if any. It is recommended that the fax and telephone numbers be indicated;

(d) if the applicant has appointed a representative, his name and the address of his place of business as prescribed in sub-paragraph (c);

(e) where appropriate, an indication that the application constitutes a divisional application and the number of the earlier European patent application;

(f) in cases covered by Article 61, paragraph 1(b), the number of the original European patent application;

(g) where applicable, a declaration claiming the priority of an earlier application and indicating the date on which and the country in or for which the earlier application was filed;

(h) the signature of the applicant or his representative;

(i) a list of the documents accompanying the request. This list shall also indicate the number of sheets of the description, claims, drawings and abstract filed with the request;

(j) the designation of the inventor where the applicant is the inventor.

(3) If there is more than one applicant, the request shall preferably contain the appointment of one applicant or representative as common representative.

Rule 27

Content of the description

(1) The description shall:

(a) specify the technical field to which the invention relates;

(b) indicate the background art which, as far as is known to the applicant, can be regarded as useful to understand the invention, draw up the European search report and examine the European patent application, and, preferably, cite the documents reflecting such art;

(c) disclose the invention, as claimed, in such terms that the technical problem, even if not expressly stated as such, and its solution can be understood, and state any advantageous effects of the invention with reference to the background art;

(d) briefly describe the figures in the drawings, if any;

(e) describe in detail at least one way of carrying out the invention claimed using examples where appropriate and referring to the drawings, if any;

(f) indicate explicitly, when it is not obvious from the description or nature of the invention, the way in which the invention is industrially applicable.

(2) The description shall be presented in the manner and order specified in paragraph 1, unless, owing to the nature of the invention, a different presentation would afford a better understanding and be more concise.

Rule 27a

Requirements of European patent applications relating to

nucleotide and amino acid sequences

Deleted – substance moved to new Rule 23f

Rule 28

Deposit of biological material

Deleted – substance moved to new Rules 23g to i

Rule 28a

New deposit of biological material

Deleted – substance moved to new Rule 23j

Rule 29

Form and content of claims

(1) The claims shall define the matter for which protection is sought in terms of the technical features of the invention. Wherever appropriate, claims shall contain:

(a) a statement indicating the designation of the subject-matter of the invention and those technical features which are necessary for the definition of the claimed subject-matter but which, in combination, form part of the prior art;

(b) a characterising portion, beginning with the expression "characterised in that" or "characterised by" and specifying the technical features for which, in combination with the features stated under sub- paragraph (a), protection is sought.

(2) Without prejudice to Article 82, a European patent application may contain more than one independent claim in the same category (product, process, apparatus or use) only if the subject-matter of the application involves one of the following:

(a) a plurality of interrelated products,

(b) different uses of a product or apparatus,

(c) alternative solutions to a particular problem, where it is inappropriate to cover these alternatives by a single claim.

(3) Any claim stating the essential features of an invention may be followed by one or more claims concerning particular embodiments of that invention.

(4) Any claim which includes all the features of any other claim (dependent claim) shall contain, if possible at the beginning, a reference to the other claim and then state the additional features. A dependent claim directly referring to another dependent claim shall also be admissible. All dependent claims referring back to a single previous claim, and all dependent claims referring back to several previous claims, shall be grouped together to the extent and in the most appropriate way possible.

(5) The number of claims shall be reasonable with regard to the nature of the invention claimed. If there are several claims, they shall be numbered consecutively in Arabic numerals.

(6) Except where absolutely necessary, claims shall not rely on references to the description or drawings in specifying the technical features of the invention. In particular, they shall not contain such expressions as "as described in part ... of the description", or "as illustrated in figure ... of the drawings".

(7) Where the European patent application contains drawings including reference signs, the technical features specified in the claims shall preferably be followed by such reference signs relating to these features, placed in parentheses, if the intelligibility of the claim can thereby be increased. These reference signs shall not be construed as limiting the claim.

Rule 30

Unity of invention

(1) Where a group of inventions is claimed in a European patent application, the requirement of unity of invention under Article 82 shall be fulfilled only when there is a technical relationship among those inventions involving one or more of the same or corresponding special technical features. The expression "special technical features" shall mean those features which define a contribution which each of the claimed inventions considered as a whole makes over the prior art.

(2) The determination whether a group of inventions is so linked as to form a single general inventive concept shall be made without regard to whether the inventions are claimed in separate claims or as alternatives within a single claim.

Rule 31

Claims incurring fees

(1) Any European patent application comprising more than ten claims shall, in respect of the eleventh and each subsequent claim, incur payment of a claims fee.

(2) The claims fees shall be paid within one month of filing the first set of claims. If the claims fees have not been paid in due time, they may still be paid within one month of a communication concerning the failure to observe the time limit.

(3) If a claims fee is not paid in due time, the claim concerned shall be deemed to be abandoned.

Rule 32

Form of the drawings

(1) On sheets containing drawings, the usable surface area shall not exceed 26.2 cm x 17 cm. The usable or used surface shall not be surrounded by frames. The minimum margins shall be as follows:

top 2.5 cm left side 2.5 cm right side 1.5 cm bottom 1 cm

(2) Drawings shall be executed as follows:

(a) Drawings shall be executed without colourings in durable, black, sufficiently dense and dark, uniformly thick and well defined lines and strokes.

(b) Cross-sections shall be indicated by hatching which should not impede the clear reading of the reference signs and leading lines.

(c) The scale of the drawings and their graphical execution shall be such that electronic or photographic reproduction with a linear reduction in size to two-thirds will allow all details to be distinguished without difficulty. If, exceptionally, the scale is given on a drawing, it shall be represented graphically.

(d) All numbers, letters, and reference signs appearing on the drawings shall be simple and clear. Brackets, circles or inverted commas shall not be used in association with numbers and letters.

(e) Generally, all lines in the drawings shall be drawn with the aid of drafting instruments.

(f) Elements of the same figure shall be proportional to one another, unless a difference in proportion is indispensable for the clarity of the figure.

(g) The height of the numbers and letters shall not be less than 0.32 cm. For the lettering of drawings, the Latin and, where customary, the Greek alphabets shall be used.

(h) The same sheet of drawings may contain several figures. Where figures drawn on two or more sheets are intended to form a single figure, the figures on the several sheets shall be so arranged that the whole figure can be assembled without concealing any part of the partial figures. The different figures shall be arranged without wasting space, preferably in an upright position, clearly separated from one another. Where the figures are not arranged in an upright position, they shall be presented sideways with the top of the figures at the left side of the sheet. The different figures shall be numbered consecutively in Arabic numerals, independently of the numbering of the sheets.

(i) Reference signs not mentioned in the description and claims shall not appear in the drawings, and vice versa. Reference signs to features shall be consistent throughout the application.

(j) The drawings shall not contain text matter. Where indispensable to understand the drawings, a few short keywords, such as "water", "steam", "open", "closed" or "section on AB", may be included. Any such keywords shall be placed in such a way that, if required, they can be replaced by their translations without interfering with any lines of the drawings.

(3) Flow sheets and diagrams shall be deemed to be drawings.

Rule 33

Form and content of the abstract

(1) The abstract shall indicate the title of the invention.

(2) The abstract shall contain a concise summary of the disclosure as contained in the description, the claims and any drawings. The summary shall indicate the technical field to which the invention pertains and shall be drafted in a manner allowing the clear understanding of the technical problem, the gist of the solution of that problem through the invention, and the principal use or uses of the invention. The abstract shall, where applicable, contain the chemical formula which, among those contained in the application, best characterises the invention. It shall not contain

statements on the alleged merits or value of the invention or on speculative applications thereof.

(3) The abstract shall preferably not contain more than one hundred and fifty words.

(4) If the European patent application contains drawings, the applicant shall indicate the figure or, exceptionally, the figures of the drawings which should be published with the abstract. The European Patent Office may decide to publish one or more other figures if it considers that they better characterise the invention. Each essential feature mentioned in the abstract and illustrated by a drawing shall be followed by a reference sign placed in parentheses.

(5) The abstract shall be drafted in such a manner as to constitute an efficient instrument for the purpose of searching in the particular technical field. In particular, it shall make it possible to assess whether consultation of the European patent application itself is necessary.

Rule 34

Prohibited matter

(1) The European patent application shall not contain:

(a) statements or other matter contrary to "ordre public" or morality;

(b) statements disparaging the products or processes of any third party or the merits or validity of the applications or patents of any such party. Mere comparisons with the prior art shall not be considered disparaging

per se;

(c) any statement or other matter obviously irrelevant or unnecessary under the circumstances.

(2) If the application contains matter prohibited under paragraph 1(a), the European Patent Office may omit such matter from the application as published, indicating the place and number of words or drawings omitted.

(3) If the application contains statements referred to in paragraph 1(b), the European Patent Office may omit them from the application as published, indicating the place and number of words omitted. Upon request, the European Patent Office shall furnish a copy of the passages omitted.

Rule 35

General provisions governing the presentation of

the application documents

1) Any translation filed under Article 14, paragraph 2, or Rule 25d, paragraph 3, shall be deemed to be a document making up the European patent application.

2) The documents making up the application shall be presented so as to allow electronic and direct reproduction, in particular by scanning, photography, electrostatic processes, photo offset and microfilming, in an unlimited number of copies. All sheets shall be free from cracks, creases and folds. Only one side of the sheet shall be used.

3) The documents making up the application shall be on A4 paper (29.7 cm x 21 cm) which shall be pliable, strong, white, smooth, matt and durable. Subject to paragraph 10 and Rule 32, paragraph 2(h), each sheet shall be used with its short sides at the top and bottom (upright position).

(4) Each of the documents making up the application (request, description, claims, drawings and abstract) shall commence on a new sheet. The sheets shall be connected in such a way that they can easily be turned over, separated and joined together again.

(5) Subject to Rule 32, paragraph 1, the minimum margins shall be as follows:

top: 2 cm left side: 2.5 cm right side: 2 cm bottom: 2 cm

The recommended maximum for the margins quoted above is as follows:

top: 4 cm left side: 4 cm right side: 3 cm bottom: 3 cm

(6) Upon filing the application, the margins shall be completely blank.

(7) All the sheets contained in the application shall be numbered in consecutive Arabic numerals. These shall be centred at the top of the sheet, but not placed in the top margin.

(8) The lines of each sheet of the description and of the claims shall preferably be numbered in sets of five, the numbers appearing on the left side, to the right of the margin.

(9) The request for grant of a European patent, the description, the claims and the abstract shall be typed or printed. Only graphic symbols and characters and chemical or mathematical formulae may, if necessary, be drawn or written by hand. The typing shall be 1 ½ spaced. All text matter shall be in characters, the capital letters of which are not less than 0.21 cm high, and shall be in a dark, indelible colour.

(10) The request for grant of a European patent, the description, the claims and the abstract shall not contain drawings. The description, claims and abstract may contain chemical or mathematical formulae. The description and abstract may contain tables. The claims may contain tables only if their subject-matter makes the use of tables desirable. Tables and chemical or mathematical formulae may be placed sideways on the sheet if they cannot be presented satisfactorily in an upright position. Tables or chemical or mathematical formulae presented sideways shall be placed so that the tops of the tables or formulae are at the left-hand side of the sheet.

(11) Values shall be expressed in units conforming to international standards, wherever appropriate in terms of the metric system using SI units. Any data not meeting this requirement shall also be expressed in units conforming to international standards. Use should be made of the technical terms, conventions, formulae, signs and symbols generally accepted in the field in question.

(12) The terminology and the signs shall be consistent throughout the European patent application.

(13) Each sheet shall be reasonably free from erasures and shall be free from alterations. Non-compliance with this rule may be authorised if the authenticity of the content is not impugned and the requirements for good reproduction are not thereby jeopardised.

Rule 36

Documents filed subsequently

(1) Rules 27, 29 and 32 to 35 shall apply to documents replacing documents making up the European patent application. Rule 35, paragraphs 2 to 14, shall also apply to the translation of the claims referred to in Rule 51.

(2) All documents other than those making up the application shall generally be typewritten or printed. There shall be a margin of about 2.5 cm on the left-hand side of each page.

(3) All documents filed after filing the application shall be signed, with the exception of annexed documents. If a document has not been signed, the European Patent Office shall invite the party concerned to do so within a time limit to be specified. If signed in due time, the document shall retain its original date of receipt; otherwise it shall be deemed not to have been filed.

(4) Documents to be communicated to other persons, or relating to two or more European patent applications or European patents, shall be filed in a sufficient number of copies. Where a party fails to comply with this requirement despite an invitation to do so from the European Patent Office, the missing copies shall be provided at the expense of that party.

(5) Rule 24, paragraph 2, shall apply mutatis mutandis.

Chapter III

Renewal fees

Rule 37

Payment of renewal fees

(1) A renewal fee for the European patent application in respect of the coming year shall be due on the last day of the month containing the anniversary of the date of filing of the European patent application. Renewal fees may not be validly paid more than one year before they fall due.

(2) If a renewal fee is not paid in due time, the fee may still be paid within six months of the due date, provided that an additional fee is also paid within that period.

(3) A renewal fee already due in respect of an earlier application at the date on which a divisional application is filed shall also be paid for the divisional application and is due on its filing. This fee and any renewal fee due within four months of filing the divisional application may be paid within that period without an additional fee. Paragraph 2 shall apply.

(4) A renewal fee shall not be payable for a new European patent application filed under Article 61, paragraph 1(b), in respect of the year in which it was filed and any preceding year.

Chapter IV

Priority

Rule 38

Declaration of priority

(1) The declaration of priority referred to in Article 88, paragraph 1, shall indicate the date of the previous filing, the State or Member of the World Trade Organization in or for which it was made and the file number.

(2) The declaration of priority shall preferably be made on filing the European patent application. It may still be made or corrected within sixteen months from the earliest priority date claimed. However, a declaration of priority may not be made or corrected after a request under Article 93, paragraph 1(b), has been filed.

(3) The particulars of the declaration of priority shall appear in the published European patent application and the European patent specification.

Rule 38a

Priority documents

(1) An applicant claiming priority shall file a copy of the previous application within sixteen months of the earliest priority date claimed. This copy and the date of filing of the previous application shall be certified as correct by the authority with which that application was filed.

(2) The copy of the previous application shall be deemed to be duly filed if a copy of that application available to the European Patent Office is to be included in the file of the European patent application under the conditions determined by the President of the European Patent Office.

(3) Where the previous application is not in an official language of the European Patent Office and the validity of the priority claim is relevant to the determination of the patentability of the invention concerned, the European Patent Office shall invite the applicant for or proprietor of the European patent to file a translation of that application into one of the official languages within a period to be specified. Alternatively, a declaration may be submitted that the European patent application is a complete translation of the previous application. Paragraph 2 shall apply

mutatis mutandis.

Rule 38b

Issuing priority documents

On request, the European Patent Office shall issue to the applicant a certified copy of the European patent application (priority document), under the conditions determined by the President of the European Patent Office, including the form of the priority document and the circumstances under which an administrative fee shall be paid.

PART IV

IMPLEMENTING REGULATIONS TO PART IV OF THE

CONVENTION

Chapter I

Examination by the Receiving Section

Rule 39

Examination on filing

If the examination under Article 90, paragraph 1, reveals that the application fails to meet the requirements laid down in Rule 25d, paragraph 1(a) or (c), paragraph 2 or paragraph 3, first sentence, the European Patent Office shall inform the applicant of any deficiencies and advise him that the application will not be dealt with as a European patent application unless such deficiencies are remedied within two months. If the applicant does this, he shall be informed of the date of filing accorded by the Office.

Rule 39a

Missing parts of the description or missing drawings

(1) If the examination under Article 90, paragraph 1, reveals that parts of the description, or of drawings referred to in the description or in the claims, appear to be missing, the European Patent Office shall invite the applicant to file the missing parts within two months. The applicant may not invoke the omission of such a communication.

(2) If missing parts of the description or missing drawings are filed later than the date of filing, but within two months of the date of filing or of a communication under paragraph 1, the application shall be re- dated to the date on which those parts were filed, unless the missing parts of the

description or missing drawings are withdrawn within one month of their filing.

(3) If the missing parts of the description or missing drawings are filed within the period under paragraph 2, and the application claims priority of an earlier application, the date of filing shall, provided that the missing parts of the description or the missing drawings are completely contained in the earlier application, remain the date on which the requirements laid down in Rule 25d, paragraph 1, were fulfilled, where the applicant so requests and files a copy of the previous application and, where the previous application is not in an official language of the European Patent Office, a translation thereof in one of these languages, within the period under paragraph 2. Rule 38a, paragraph 2, shall apply mutatis mutandis.

(4) If the applicant fails to file the missing parts of the description or missing drawings in due time, any references to those parts of the description or drawings shall be deemed to be deleted.

(5) The applicant shall be informed of any new date of filing of the application.

Rule 40

Examination as to formal requirements

If the European patent application has been accorded a date of filing, the European Patent Office shall examine, in accordance with Article 90, paragraph 3, whether:

(a) a translation of the application required under Article 14, paragraph 2, has been filed in due time;

(b) the request for grant of a European patent satisfies the requirements of Rule 26;

(c) the application contains one or more claims and an abstract in accordance with Article 78, paragraph 1(c) and (e);

(d) the filing fee and the search fee have been paid in accordance with Rule 15, paragraph 2, Rule 25, paragraph 3, or Rule 25b;

(e) the designation of the inventor has been made in accordance with Rule 17, paragraph 1;

(f) where appropriate, the requirements laid down in Rules 38 and 38a concerning the claim to priority have been satisfied;

(g) where appropriate, the requirements of Article 133, paragraph 2, have been satisfied;

(h) the application meets the requirements laid down in Rules 23f, 32 and 35.

Rule 41

Correction of deficiencies in the application documents

If the European patent application does not comply with the requirements of Rule 40(a) to (c), (g) and(h), the European Patent Office shall inform the applicant accordingly and invite him to correct the deficiencies noted within two months. The description, claims and drawings may be amended only to an extent sufficient to remedy such deficiencies.

Rule 41a

Deficiencies in claiming priority

If the file number of the previous application under Rule 38, paragraph 1, or the copy of that application under Rule 38a, paragraph 1, have not been filed in due time, the European Patent Office shall inform the applicant accordingly and invite him to file them within a period to be specified.

Rule 42

Subsequent designation of the inventor

(1) If the designation of the inventor has not been made in accordance with Rule 17, the European Patent Office shall inform the applicant that the European patent application shall be refused unless the designation is made within sixteen months of the date of filing of the application or, if priority is claimed, of the date of priority.

(2) Where, in a divisional application or a new application under Article 61, paragraph 1(b), the designation of the inventor has not been made in accordance with Rule 17, the European Patent Office shall invite the applicant to make the designation within a period to be specified.

Rule 43

Late-filed or missing drawings

Deleted – substance moved to Rule 39a

Chapter II

European search report

Rule 44

Content of the European search report

(1) The European search report shall mention those documents, available to the European Patent Office at the time of drawing up the report, which may be taken into consideration in deciding whether the invention to which the European patent application relates is new and involves an inventive step.

(2) Each citation shall be referred to the claims to which it relates. Where appropriate, relevant parts of the documents cited shall be identified.

(3) The European search report shall distinguish between cited documents published before the date of priority claimed, between such date of priority and the date of filing, and on or after the date of filing.

(4) Any document which refers to an oral disclosure, a use or any other means of disclosure which took place before the date of filing of the European patent application shall be mentioned in the European search report, together with an indication of the date of publication, if any, of the document and the date of the non-written disclosure.

(5) The European search report shall be drawn up in the language of the proceedings.

(6) The European search report shall contain the classification of the subject- matter of the European patent application in accordance with the international classification.

Rule 45

Incomplete search

If the European Patent Office considers that the European patent application does not comply with this Convention to such an extent that it is impossible to carry out a meaningful search into the state of the art on the basis of all or some of the subject- matter claimed, it shall either issue a reasoned declaration to that effect or, as far as is practicable, draw up a partial search report. The declaration or the partial report shall be considered, for the purposes of subsequent proceedings, as the European search report.

Rule 46

European search report where the invention lacks unity

(1) If the European Patent Office considers that the European patent application does not comply with the requirement of unity of invention, it shall draw up a partial search report on those parts of the application which relate to the invention, or the group of inventions within the meaning of Article 82, first mentioned in the claims. It shall inform the applicant that for the European search report to cover the other inventions, a further search fee must be paid, in respect of each invention involved, within a period to be specified, which shall neither be shorter than two weeks nor exceed six weeks. The European search report shall be drawn up for the parts of the application relating to inventions in respect of which search fees have been paid.

(2) Any fee paid under paragraph 1 shall be refunded if, during the examination of the European patent application, the applicant requests a refund and the Examination Division finds that the communication under paragraph 1 was not justified.

Rule 46a

Transmittal of the European search report

Immediately after it has been drawn up, the European search report shall be transmitted to the applicant together with copies of any cited documents.

Rule 47

Definitive content of the abstract

Upon drawing up the European search report, the European Patent Office shall determine the definitive content of the abstract and transmit it to the applicant together with the search report.

Chapter III

Publication of the European patent application

Rule 48

Technical preparations for publication

(1) The President of the European Patent Office shall determine when the technical preparations for publication of the European patent application are deemed to have been completed.

(2) The application shall not be published if it has been finally refused or withdrawn or is deemed to be withdrawn before the termination of the technical preparations for publication.

Rule 49

Form of the publication of European patent applications

and European search reports

(1) The publication of the European patent application shall contain the description, the claims and any drawings as filed, the abstract and, in an annex, the European search report, where it is available before the termination of the technical preparations for publication. If the search report is not published at the same time as the application, it shall be published separately.

(2) The President of the European Patent Office shall determine the form of the publication of the application and the data to be included. The same shall apply where the European search report and the abstract are published separately.

(3) The designated Contracting States shall be indicated in the published application.

(4) If, before the termination of the technical preparations for publication of the application, the claims have been amended under Rule 86, paragraph 2, the new or amended claims shall be included in the publication in addition to the claims as filed.

Rule 50

Information about publication

(1) The European Patent Office shall inform the applicant of the date on which the European Patent Bulletin mentions the publication of the European search report and shall draw his attention to Rule 50a, paragraph 1, and Article 94, paragraph 2.

(2) The applicant may not invoke the omission of the communication under paragraph 1. If a later date of publication is specified in the communication, that later date shall be the decisive date as regards the period for filing the request for examination, unless the error is obvious.

Rule 50a

Request for examination

(1) The applicant may request examination of the European patent application up to six months after the date on which the European Patent

Bulletin mentions the publication of the European search report. The request may not be withdrawn.

(2) If the request for examination has been filed before the European search report has been transmitted to the applicant, the European Patent Office shall invite the applicant to indicate, within a period to be specified, whether he wishes to proceed further with the application, and shall give him the opportunity to comment on the search report and to amend, where appropriate, the description, claims and drawings.

(3) If the applicant fails to reply in due time to the invitation under paragraph 2, the application shall be deemed to be withdrawn.

Chapter IV

Examination by the Examining Division

Rule 51

Examination procedure

(1) In any communication under Article 94, paragraph 3, the Examining Division shall, where appropriate, invite the applicant to correct any deficiencies noted and to amend the description, claims and drawings within a period to be specified.

(2) Any communication under Article 94, paragraph 3, shall contain a reasoned statement covering, where appropriate, all the grounds against the grant of the European patent.

(3) Before the Examining Division decides to grant the European patent, it shall inform the applicant of the text in which it intends to grant it, and shall invite him to pay the fees for grant and printing and to file a translation of the claims in the two official languages of the European Patent Office other than the language of the proceedings, within a period to be specified, which may not be less than two months or more than four months. The period shall be extended once by a maximum of two months, provided that the applicant so requests before it expires. If the applicant pays the fees and files the translation within this period, he shall be deemed to have approved the text intended for grant.

(4) If the applicant, within the period laid down in paragraph 3, requests amendments under Rule 86, paragraph 3, or the correction of errors under Rule 88, he shall, where the claims are amended or corrected, file a translation of the claims as amended or corrected. If the applicant pays

the fees and files the translation within this period, he shall be deemed to have approved the grant of the patent as amended or corrected.

(5) If the Examining Division does not consent to an amendment or correction requested under paragraph 4, it shall, before taking a decision, give the applicant an opportunity to submit, within a period to be specified, his observations and any amendments considered necessary by the Examining Division, and, where the claims are amended, a translation of the claims as amended. If the applicant submits such amendments, he shall be deemed to have approved the grant of the patent as amended. If the European patent application is refused, withdrawn or deemed to be withdrawn, the fees for grant and printing, and any claims fees paid under paragraph 6, shall be refunded.

(6) If the European patent application in the text intended for grant comprises more than ten claims, the Examining Division shall invite the applicant to pay claims fees in respect of each additional claim within the period under paragraph 5, unless the said fees have already been paid under Rule 31 or Rule 110.

(7) If the fees for grant and printing or the claims fees are not paid in due time, or if the translation is not filed in due time, the European patent application shall be deemed to be withdrawn.

(8) If the designation fees become due after the communication under paragraph 3, the mention of the grant of the European patent shall not be published until the designation fees have been paid. The applicant shall be informed accordingly.

(9) If a renewal fee becomes due after the communication under paragraph 3 and before the next possible date for publication of the mention of the grant of the European patent, the mention shall not be published until the renewal fee has been paid. The applicant shall be informed accordingly.

(10) The communication under paragraph 3 shall indicate the designated Contracting States which require a translation under Article 65, paragraph 1.

(11) The decision to grant the European patent shall state which text of the European patent application forms the basis for the decision.

Rule 52

Grant of the European patent to different applicants

Where different persons are recorded in the European Patent Register as applicants in respect of different Contracting States, the European Patent Office shall grant the European patent for each Contracting State accordingly.

Chapter V

The European patent specification

Rule 53

Content and form of the specification

(1) The specification of the European patent shall include the description, the claims and any drawings. It shall also indicate the period for opposing the European patent.

(2) The President of the European Patent Office shall determine the form of the publication of the specification and the data to be included.

(3) The designated Contracting States shall be indicated in the specification.

Rule 54

Certificate for a European patent

(1) As soon as the specification of the European patent has been published, the European Patent Office shall issue to the proprietor of the patent a certificate for a European patent, to which the specification shall be annexed, certifying that the patent has been granted for the invention described in the patent specification, to the person named in the certificate, for the Contracting States indicated in the specification.

(2) The proprietor of the patent may request that duplicate copies of the European patent certificate be supplied to him upon payment of an administrative fee.

PART V

IMPLEMENTING REGULATIONS TO PART V OF THE

CONVENTION

Chapter I

Opposition procedure

Rule 55

Surrender or lapse of the patent

An opposition may be filed even if the European patent has been surrendered in all the designated Contracting States or has lapsed in all those States.

Rule 55a

Form and content of the opposition

(1) Notice of opposition shall be filed in a written reasoned statement.

(2) The notice of opposition shall contain:

(a) particulars of the opponent as provided in Rule 26, paragraph 2(c);

(b) the number of the European patent against which opposition is filed, the name of the proprietor of the patent and the title of the invention;

(c) a statement of the extent to which the European patent is opposed and of the grounds on which the opposition is based, as well as an indication of the facts and evidence presented in support of these grounds;

(d) if the opponent has appointed a representative, particulars as provided in Rule 26, paragraph 2(d).

Rule 56

Rejection of the opposition as inadmissible

(1) If the Opposition Division notes that the notice of opposition does not comply with the provisions of Article 99, paragraph 1, or Rule 55a, paragraph 2(c), or does not sufficiently identify the patent against which opposition has been filed, it shall reject the opposition as inadmissible unless these deficiencies have been remedied before expiry of the opposition period.

(2) If the Opposition Division notes that the notice of opposition does not comply with provisions other than those referred to in paragraph 1, it shall communicate this to the opponent and shall invite him to remedy

the deficiencies noted within a period to be specified. If the deficiencies are not remedied in due time, the Opposition Division shall reject the opposition as inadmissible.

(3) The decision to reject an opposition as inadmissible shall be communicated to the proprietor of the patent, together with a copy of the notice of opposition.

Rule 56a

Procedure where the proprietor of the patent is not entitled

(1) If a third party provides evidence, during opposition proceedings or during the opposition period, that he has instituted proceedings against the proprietor of the European patent, seeking a decision within the meaning of Article 61, paragraph 1, opposition proceedings shall be stayed unless the third party communicates to the European Patent Office in writing his consent to the continuation of such proceedings. Such consent shall be irrevocable. However, proceedings shall not be stayed until the Opposition Division has deemed the opposition admissible. Rule 13, paragraphs 2 and 3, shall apply mutatis mutandis.

(2) Where a third party has, in accordance with Article 99, paragraph 4, replaced the previous proprietor for one or some of the designated Contracting States, the patent as maintained in opposition proceedings may, for these States, contain claims, a description and drawings different from those for the other designated States.

Rule 57

Preparation of the examination of the opposition

(1) The Opposition Division shall communicate the notice of opposition to the proprietor of the patent and shall give him the opportunity to file his observations and to amend, where appropriate, the description, claims and drawings within a period to be specified.

(2) If several notices of opposition have been filed, the Opposition Division shall communicate them to the other opponents at the same time as the communication under paragraph 1.

(3) The Opposition Division shall communicate any observations and amendments filed by the proprietor of the patent to the other parties and shall invite them, if it considers this expedient, to reply within a period to be specified.

(4) In the case of an intervention under Article 105, the Opposition Division may dispense with the application of paragraphs 1 to 3.

Rule 57a

Amendment of the European patent

Without prejudice to Rule 87, the description, claims and drawings may be amended, provided that the amendments are occasioned by a ground for opposition under Article 100, even if that ground has not been invoked by the opponent.

Rule 58

Examination of opposition

(1) The Opposition Division shall examine those grounds for opposition which are invoked in the opponent's statement under Rule 55a, paragraph 2(c). Grounds for opposition not invoked by the opponent may be examined by the Opposition Division of its own motion if they would prejudice the maintenance of the European patent.

(2) Communications under Article 101, paragraph 1, second sentence, and all replies thereto shall be sent to all parties.

(3) In any communication to the proprietor of the European patent under Article 101, paragraph 1, second sentence, he shall, where necessary, be given the opportunity to amend, where appropriate, the description, claims and drawings. Where necessary, the communication shall contain a reasoned statement covering the grounds against the maintenance of the European patent.

Rule 58a

Maintenance of the European patent in amended form

(1) Before the Opposition Division decides to maintain the European patent as amended, it shall inform the parties of the text in which it intends to maintain the patent and shall invite them to file their observations within two months if they disapprove of that text.

(2) If a party disapproves of the text communicated by the Opposition Division, examination of the opposition may be continued. Otherwise, the Opposition Division shall, on expiry of the period under paragraph 1, invite the proprietor of the patent to pay the prescribed fee and to file a translation of any amended claims in the official languages of the European Patent Office other than the language of the proceedings, within a period to be specified. This invitation shall indicate the designated Contracting States which require a translation under Article 65, paragraph 1.

(3) If the acts required under paragraph 2 are not performed in due time, they may still be performed within two months of a communication concerning the failure to observe the time limit, provided that a surcharge is paid within this period. Otherwise, the patent shall be revoked.

(4) The decision to maintain the European patent as amended shall state which text of the patent forms the basis for the decision.

Rule 59

Request for documents

Documents referred to by a party to opposition proceedings shall be filed together with the notice of opposition or the written submissions in two copies. If such documents are neither enclosed nor filed in due time upon invitation by the European Patent Office, it may decide not to take into account any arguments based on them.

Rule 60

Continuation of the opposition proceedings by the European Patent

Office of its own motion

(1) If the European patent has been surrendered in all the designated Contracting States or has lapsed in all those States, the opposition proceedings may be continued at the request of the opponent filed within two months of a communication from the European Patent Office informing him of the surrender or lapse.

(2) In the event of the death or legal incapacity of an opponent, the opposition proceedings may be continued by the European Patent Office of its own motion, even without the participation of the heirs or legal representatives. The same shall apply where the opposition is withdrawn.

Rule 61

Transfer of the European patent

Rule 20 shall apply to any transfer of the European patent made during the opposition period or during opposition proceedings.

Rule 61a

Documents in opposition proceedings

Part III, Chapter II, of the Implementing Regulations shall apply to documents filed in opposition proceedings.

Rule 62

Content and form of the new specification

of the European patent

The new specification of the European patent shall include the description, claims and drawings as amended. Rule 53, paragraphs 2 and 3, and Rule 54 shall apply.

Rule 62a

New certificate for a European patent

Deleted

Rule 63

Costs

(1) The apportionment of costs shall be dealt with in the decision on the opposition. Such apportionment shall only take into consideration the expenses necessary to assure proper protection of the rights involved. The costs shall include the remuneration of the representatives of the parties.

(2) The Opposition Division shall, on request, fix the amount of costs to be paid under a final decision apportioning them. A bill of costs, with supporting evidence, shall be attached to the request. Costs may be fixed once their credibility is established.

(3) A request for a decision by the Opposition Division may be filed within one month of the communication on the fixing of costs under paragraph 2. The request shall be filed in writing and state the grounds on which it is based. It shall not be deemed to be filed until the prescribed fee has been paid.

4) The Opposition Division shall decide on the request under paragraph 3 without oral proceedings.

Rule 63a

Intervention of the assumed infringer

(1) Notice of intervention shall be filed within three months of the date on which proceedings referred to in Article 105 are instituted.

(2) Notice of intervention shall be filed in a written reasoned statement; Rule 55a shall apply mutatis mutandis. It shall not be deemed to have been filed until the opposition fee has been paid.

Chapter II

Procedure for limitation or revocation

Rule 63b

Subject of proceedings

The subject of limitation or revocation proceedings under Article 105a shall be the European patent as granted or as amended in opposition or limitation proceedings before the European Patent Office.

Rule 63c

Competence of the Examining Division

Decisions on requests for limitation or revocation of the European patent under Article 105a shall be taken by the Examining Division. Article 18, paragraph 2, shall apply mutatis mutandis.

Rule 63d

Requirements of the request

(1) The request for limitation or revocation of a European patent shall be filed in writing.

(2) The request shall contain:

(a) particulars of the proprietor of the European patent making the request (the requester) as provided in Rule 26, paragraph 2(c), and an indication of the Contracting States for which the requester is the proprietor of the patent;

(b) the number of the patent whose limitation or revocation is requested, and a list of the Contracting States in which the patent has taken effect;

c) where appropriate, the names and addresses of the proprietors of the patent for those Contracting States in which the requester is not the proprietor of the patent, and evidence that the requester is entitled to act on their behalf in the proceedings;

(d) where limitation of the patent is requested, the complete text of the amended claims and, as the case may be, of the description and drawings as amended;

(e) where the requester has appointed a representative, particulars as provided in Rule 26, paragraph 2(d).

Rule 63e

Precedence of opposition proceedings

(1) The request for limitation or revocation shall be deemed not to have been filed if opposition proceedings in respect of the patent are pending at the time of filing the request.

(2) If, at the time of filing an opposition to a European patent, limitation proceedings in respect of that patent are pending, the Examining Division shall terminate the limitation proceedings and order the reimbursement of the limitation fee.

Rule 63f

Rejection of the request as inadmissible

If the Examining Division finds that the request for limitation or revocation fails to comply with the requirements of Rule 63d, it shall invite the requester to correct the deficiencies noted, within a period to be specified. If the deficiencies are not corrected in due time, the Examining Division shall reject the request as inadmissible.

Rule 63g

Decision on the request

(1) If a request for revocation is admissible, the Examining Division shall revoke the patent and communicate this to the requester.

(2) If a request for limitation is admissible, the Examining Division shall examine whether the amended claims constitute a limitation vis-à-vis the claims as granted or amended in opposition or limitation proceedings and comply with Article 84 and Article 123, paragraphs 2 and 3. If the request does not comply with these requirements, the Examining Division shall give the requester one opportunity to correct any deficiencies noted, and to amend the claims and, where appropriate, the description and drawings, within a period to be specified.

(3) If a request for limitation is allowable under paragraph 2, the Examining Division shall communicate this to the requester and invite him to pay the prescribed fee and to file a translation of the amended claims in the official languages of the European Patent Office other than the language of the proceedings, within a period to be specified; Rule 58a, paragraph 3, first sentence, shall apply mutatis mutandis. If the requester performs these acts in due time, the Examining Division shall limit the patent.

(4) If the requester does not respond in due time to the communication issued under paragraph 2, or if the request for limitation is not allowable, or if the requester fails to perform the acts required under paragraph 3 in due time, the Examining Division shall reject the request.

Rule 63h

Content and form of the amended European patent specification

The amended European patent specification shall include the description, claims and drawings as amended. Rule 53, paragraphs 2 and 3, and Rule 54 shall apply.

PART VI

IMPLEMENTING REGULATIONS TO PART VI OF THE

CONVENTION

Chapter I

Appeals procedure

Rule 63i

Appeal against apportionment and fixing of costs

(1) The apportionment of costs of opposition proceedings cannot be the sole subject of an appeal.

(2) A decision fixing the amount of costs of opposition proceedings cannot be appealed unless the amount exceeds that of the fee for appeal.

Rule 63j

Surrender or lapse of the patent

The decision of an Opposition Division may be appealed even if the European patent has been surrendered in all the designated Contracting States or has lapsed in all those States.

Rule 64

Content of the notice of appeal and the statement of grounds

(1) The notice of appeal shall contain:

(a) particulars of the appellant as provided in Rule 26, paragraph 2(c);

(b) an indication of the decision impugned, and

(c) a request defining the subject of the appeal.

(2) In the statement of grounds of appeal the appellant shall indicate the reasons for setting aside the decision impugned, or the extent to which it is to be amended, and the facts and evidence on which the appeal is based.

Rule 64a

Examination of appeals

(1) Unless otherwise provided, the provisions relating to proceedings before the department which has taken the decision impugned shall apply to appeal proceedings.

(2) In the examination of the appeal the Board of Appeal shall invite the parties, as often as necessary, to file observations, within a period to be specified, on communications issued by itself or observations submitted by another party.

(3) If the applicant fails to reply in due time to an invitation under paragraph 2, the European patent application shall be deemed to be withdrawn, unless the decision impugned was taken by the Legal Division.

Rule 65

Rejection of the appeal as inadmissible

(1) If the appeal does not comply with Articles 106 to 108, Rule 63i or Rule 64, paragraph 1(b) or (c) or paragraph 2, the Board of Appeal shall reject it as inadmissible, unless any deficiency has been remedied before the relevant period under Article 108 has expired.

(2) If the Board of Appeal notes that the appeal does not comply with Rule 64, paragraph 1(a), it shall communicate this to the appellant and shall invite him to remedy the deficiencies noted within a period to be specified. If the deficiencies are not remedied in due time, the Board of Appeal shall reject the appeal as inadmissible.

Rule 66

Form of decision of the Board of Appeal

The decision shall be authenticated by the Chairman of the Board of Appeal and by the competent employee of the registry of the Board of Appeal, either by their signature or by any other appropriate means. The decision shall contain:

(a) a statement that it is delivered by the Board of Appeal;

(b) the date when the decision was taken;

(c) the names of the Chairman and of the other members of the Board of Appeal taking part;

(d) the names of the parties and their representatives;

(e) a statement of the issues to be decided;

(f) a summary of the facts;

(g) the reasons;

(h) the order of the Board of Appeal, including, where appropriate, a decision on costs.

Rule 67

Reimbursement of appeal fees

(1) The appeal fee shall be reimbursed

(a) in the event of interlocutory revision or where the Board of Appeal deems an appeal to be allowable, if such reimbursement is equitable by reason of a substantial procedural violation, or

(b) if the appeal is withdrawn before the filing of the statement of grounds of appeal and before the period for filing that statement has expired.

(2) The department whose decision is impugned shall order the reimbursement if it revises its decision and considers reimbursement equitable by reason of a substantial procedural violation. In all other cases, matters of reimbursement shall be decided by the Board of Appeal.

Chapter II

Petitions for review by the Enlarged Board of Appeal

Rule 67a

Further fundamental procedural defects

A fundamental procedural defect under Article 112a, paragraph 2(d), may have occurred where the Board of Appeal,

(a) contrary to Article 116, failed to arrange for the holding of oral proceedings requested by the petitioner, or

(b) decided on the appeal without deciding on a request relevant to that decision.

Rule 67b

Criminal acts

A petition for review may be based on Article 112a, paragraph 2(e), if a competent court or authority has finally established that the criminal act occurred; a conviction is not necessary.

Rule 67c

Obligation to raise objections

A petition under Article 112a, paragraph 2(a) to (d), is only admissible where an objection in respect of the procedural defect was raised during the appeal proceedings and dismissed by the Board of Appeal, except where such objection could not be raised during the appeal proceedings.

Rule 67d

Contents of the petition for review

(1) The petition shall contain:

(a) particulars of the petitioner as provided in Rule 26, paragraph 2(c);

(b) an indication of the decision to be reviewed.

(2) The petition shall indicate the reasons for setting aside the decision of the Board of Appeal and the facts and evidence on which the petition is based.

Rule 67e

Examination of the petition

(1) If the petition does not comply with Article 112a, paragraphs 1, 2 or 4, Rule 67c or Rule 67d, the Enlarged Board of Appeal shall reject it as inadmissible, unless any defect has been remedied before the relevant period under Article 112a, paragraph 4, expires.

(2) If the petition is allowable, the Enlarged Board of Appeal shall set aside the decision of the Board of Appeal and order the re-opening of the proceedings before the Board of Appeal responsible under Rule 10, paragraph 4. The Enlarged Board of Appeal may order that members of the Board of Appeal who participated in taking the decision set aside shall be replaced.

Rule 67f

Procedure in dealing with petitions for review

(1) In proceedings under Article 112a the provisions relating to proceedings before the Boards of Appeal shall apply, unless otherwise

provided. Rule 71, paragraph 1, second sentence, and Rule 84, paragraph 2, shall not apply.

(2) The Enlarged Board of Appeal

(a) consisting of two legally qualified members and one technically qualified member shall examine all petitions for review and shall reject those which are clearly inadmissible or unallowable; such decision shall require unanimity;

(b) consisting of four legally qualified members and one technically qualified member shall decide on any petition not rejected under subparagraph (a).

(3) The Enlarged Board of Appeal as composed according to paragraph 2(a) shall decide without the involvement of other parties and on the basis of the petition as filed.

Rule 67g

Reimbursement of the fee for petitions for review

The Enlarged Board of Appeal shall order the reimbursement of the fee for a petition for review if the proceedings before the Boards of Appeal are reopened, unless such reimbursement is inequitable.

PART VII

IMPLEMENTING REGULATIONS TO PART VII OF THE

CONVENTION

Chapter I

Decisions and communications of the European Patent Office

Rule 68

Form of decisions

1) Where oral proceedings are held before the European Patent Office, the decision may be given orally. Subsequently the decision in writing shall be notified to the parties.

(2) Decisions of the European Patent Office which are open to appeal shall be reasoned and shall be accompanied by a written communication pointing out the possibility of appeal and drawing the attention of the parties to Articles 106 to 108, the text of which shall be attached. The parties may not invoke the omission of the communication.

Rule 69

Noting of loss of rights

(1) If the European Patent Office notes that a loss of rights has occurred, without any decision concerning the refusal of the European patent application or the grant, revocation or maintenance of the European patent, or the taking of evidence, it shall communicate this to the party concerned.

(2) If the party concerned considers that the finding of the European Patent Office is inaccurate, it may, within two months of the communication under paragraph 1, apply for a decision on the matter. The European Patent Office shall take such decision only if it does not share the opinion of the party requesting it; otherwise, it shall inform that party.

Rule 70

Signature, name, seal

(1) Any decisions, summonses, notices and communications from the European Patent Office shall be signed by and state the name of the employee responsible.

(2) Where a document referred to in paragraph 1 is produced by the employee responsible using a computer, a seal may replace the signature. Where the document is produced automatically by a computer, the employee's name may also be dispensed with. The same shall apply to preprinted notices and communications.

Chapter II

Observations by third parties

Rule 70a

Observations by third parties

(1) Any observations by a third party shall be filed in writing and state the grounds on which they are based.

(2) Any such observations shall be communicated to the applicant for or proprietor of the patent, who may comment on them.

Chapter III

Oral proceedings and taking of evidence

Rule 71

Summons to oral proceedings

(1) The parties shall be summoned to oral proceedings under Article 116, drawing their attention to paragraph 2 of this Rule. At least two months' notice of the summons shall be given, unless the parties agree to a shorter period.

(2) If a party duly summoned to oral proceedings before the European Patent Office does not appear as summoned, the proceedings may continue without it.

Rule 71a

Preparation of oral proceedings

(1) When issuing the summons, the European Patent Office shall draw attention to the points which in its opinion need to be discussed for the purposes of the decision to be taken. At the same time a final date for making written submissions in preparation for the oral proceedings shall be fixed. Rule 84 shall not apply. New facts and evidence presented after that date need not be considered, unless admitted on the grounds that the subject of the proceedings has changed.

(2) If the applicant or patent proprietor has been notified of the grounds prejudicing the grant or maintenance of the patent, he may be invited to submit, by the date specified in paragraph 1, second sentence, documents which meet the requirements of the Convention. Paragraph 1, third and fourth sentences, shall apply mutatis mutandis.

Rule 72

Decision on taking of evidence

Where the European Patent Office considers it necessary to hear a party, witness or expert, or to carry out an inspection, it shall take a decision to this end, setting out the investigation which it intends to carry out, relevant facts to be proved and the date, time and place of the investigation. If the hearing of a witness or expert is requested by a party, the decision shall specify the period within which the requester must make known the name and address of any witness or expert concerned.

Rule 72a

Summons to give evidence before the European

Patent Office

(1) A summons to give evidence before the European Patent Office shall be issued to the parties, witnesses or experts concerned.

(2) At least two months' notice of a summons issued to a party, witness or expert to testify shall be given, unless they agree to a shorter period. The summons shall contain:

(a) an extract from the decision under Rule 72, indicating the date, time and place of the investigation ordered and stating the facts regarding which parties, witnesses or experts are to be heard;

(b) the names of the parties and particulars of the rights which the witnesses or experts may invoke under Rule 74, paragraphs 2 to 4;

(c) an indication that the party, witness or expert may request to be heard by a competent court of his country of residence under Rule 72c, and an invitation to inform the European Patent Office, within a period to be specified, whether he is prepared to appear before it.

Rule 72b

Examination of evidence before the European

Patent Office

(1) The Examining Division, Opposition Division or Board of Appeal may commission one of its members to examine the evidence adduced.

(2) Before a party, witness or expert may be heard, he shall be informed that the European Patent Office may request the competent court in the country of residence of the person concerned to re- examine his testimony under oath or in an equally binding form.

(3) The parties may attend an investigation and may put relevant questions to the testifying party, witness or expert.

Rule 72c

Hearing by a competent national court

(1) A party, witness or expert who is summoned before the European Patent Office may request the latter to allow him to be heard by a competent court in his country of residence. If this is requested, or if no reply is received within the period specified in the summons, the European Patent Office may, in accordance with Article 131, paragraph 2, request the competent court to hear the person concerned.

(2) If a party, witness or expert has been heard by the European Patent Office, the latter may, if it considers it advisable for the testimony to be given under oath or in an equally binding form, issue a request under Article 131, paragraph 2, to the competent court in the country of residence of the person concerned to re-examine his testimony under such conditions.

3) When the European Patent Office requests a competent court to take evidence, it may request the court to take the evidence under oath or in an equally binding form and to permit a member of the department concerned to attend the hearing and question the party, witness or expert either through the intermediary of the court or directly.

Rule 73

Commissioning of experts

(1) The European Patent Office shall decide in what form the opinion of an expert whom it appoints shall be submitted.

(2) The terms of reference of the expert shall include:

(a) a precise description of his task;

(b) the period specified for the submission of his opinion;

(c) the names of the parties to the proceedings;

(d) particulars of the rights which he may invoke under Rule 74, paragraphs 2 to 4.

(3) A copy of any written opinion shall be submitted to the parties.

(4) The parties may object to an expert. The department of the European Patent Office concerned shall decide on the objection.

Rule 74

Costs of taking of evidence

(1) The taking of evidence by the European Patent Office may be made conditional upon deposit with it, by the party requesting the evidence to be taken, of an amount to be fixed by reference to an estimate of the costs.

(2) Witnesses or experts who are summoned by and appear before the European Patent Office shall be entitled to appropriate reimbursement of expenses for travel and subsistence. An advance for these expenses may be granted to them. This shall also apply to persons who appear before the European Patent Office without being summoned by it and are heard as witnesses or experts.

(3) Witnesses entitled to reimbursement under paragraph 2 shall also be entitled to appropriate compensation for loss of earnings, and experts to fees for their work. These payments shall be made to the witnesses and experts after they have fulfilled their duties or tasks.

(4) The Administrative Council shall lay down the details implementing paragraphs 2 and 3. Any amounts due under these provisions shall be paid by the European Patent Office.

Rule 75

Conservation of evidence

(1) On request, the European Patent Office may, without delay, hear oral evidence or conduct inspections, with a view to conserving evidence of facts liable to affect a decision which it may be called upon to take with regard to a European patent application or a European patent, where there is reason to fear that it might subsequently become more difficult or even impossible to take evidence. The date on which the measures are to be taken shall be communicated to the applicant for or proprietor of the patent in sufficient time to allow him to attend. He may ask relevant questions.

(2) The request shall contain:

(a) particulars of the requester as provided in Rule 26, paragraph 2(c);

(b) sufficient identification of the European patent application or European patent in question;

(c) an indication of the facts in respect of which evidence is to be taken;

(d) particulars of the means of giving or obtaining evidence;

(e) a statement establishing a prima facie case for fearing that it might subsequently become more difficult or impossible to take evidence.

(3) The request shall not be deemed to have been filed until the prescribed fee has been paid.

(4) The decision on the request and any resulting taking of evidence shall be incumbent upon the department of the European Patent Office which would have to take the decision liable to be affected by the facts to be established. The provisions with regard to the taking of evidence in proceedings before the European Patent Office shall apply.

Rule 76

Minutes of oral proceedings and of taking of evidence

(1) Minutes of oral proceedings and of the taking of evidence shall be drawn up, containing the essentials of the oral proceedings or of the taking of evidence, the relevant statements made by the parties, the testimony of the parties, witnesses or experts and the result of any inspection.

(2) The minutes of the testimony of a witness, expert or party shall be read out or submitted to him, so that he may examine them. It shall be noted in the minutes that this formality has been carried out and that the person who gave the testimony approved the minutes. If his approval is not given, his objections shall be noted.

3) The minutes shall be authenticated by the employee who drew them up and by the employee who conducted the oral proceedings or taking of evidence, either by their signature or by any other appropriate means.

(4) The parties shall be provided with a copy of the minutes. Chapter IV Notifications

Chapter IV

Notifications

Rule 77

General provisions

(1) In proceedings before the European Patent Office, any notification to be made shall take the form of the original document, a copy thereof certified by or bearing the seal of the European Patent Office, or a computer print-out bearing such seal. Copies of documents emanating from the parties themselves shall not require such certification.

(2) Notification shall be made:

(a) by post in accordance with Rule 78;

(b) by delivery on the premises of the European Patent Office in accordance with Rule 79;

(c) by public notice in accordance with Rule 80; or

(d) by such technical means of communication as are determined by the President of the European Patent Office and under the conditions laid down by him.

(3) Notification through the central industrial property office of a Contracting State shall be made in accordance with the law applicable to that office in national proceedings.

Rule 78

Notification by post

(1) Decisions incurring a period for appeal or a petition for review, summonses and other such documents as determined by the President of the European Patent Office shall be notified by registered letter with advice of delivery. All other notifications by post shall be by registered letter.

(2) Where notification is effected by registered letter, whether or not with advice of delivery, this shall be deemed to be delivered to the addressee on the tenth day following its posting, unless the letter has failed to reach the addressee or has reached him at a later date; in the event of any dispute, it shall be incumbent on the European Patent Office to establish that the letter has reached its destination or to establish the date on which the letter was delivered to the addressee, as the case may be.

(3) Notification by registered letter, whether or not with advice of delivery, shall be deemed to have been effected even if acceptance of the letter has been refused.

(4) To the extent that notification by post is not covered by paragraphs 1 to 3, the law of the State in which the notification is made shall apply.

Rule 79

Notification by delivery by hand

Notification may be effected on the premises of the European Patent Office by delivery by hand of the document to the addressee, who shall on delivery acknowledge its receipt. Notification shall be deemed to have been effected even if the addressee refuses to accept the document or to acknowledge receipt thereof.

Rule 80

Public notification

(1) If the address of the addressee cannot be established, or if notification in accordance with Rule 78, paragraph 1, has proved to be impossible even after a second attempt, notification shall be effected by public notice.

(2) The President of the European Patent Office shall determine how the public notice is to be given and the beginning of the period of one month on expiry of which the document shall be deemed to have been notified.

Rule 81

Notification to representatives

(1) If a representative has been appointed, notifications shall be addressed to him.

(2) If several representatives have been appointed for a single party, notification to any one of them shall be sufficient.

(3) If several parties have a common representative, notification to the common representative shall be sufficient.

Rule 82

Irregularities in notification

Where a document has reached the addressee, if the European Patent Office is unable to prove that it has been duly notified, or if provisions relating to its notification have not been observed, the document shall be deemed to have been notified on the date established by the European Patent Office as the date of receipt.

Chapter V

Time limits

Rule 83

Calculation of periods

(1) Periods shall be laid down in terms of full years, months, weeks or days.

(2) Computation shall start on the day following the day on which the relevant event occurred, the event being either a procedural step or the expiry of another period. Where the procedural step is a notification, the event considered shall be the receipt of the document notified, unless otherwise provided.

(3) When a period is expressed as one year or a certain number of years, it shall expire in the relevant subsequent year in the month having the same name and on the day having the same number as the month and the day on which the said event occurred; if the relevant subsequent month has no day with the same number, the period shall expire on the last day of that month.

(4) When a period is expressed as one month or a certain number of months, it shall expire in the relevant subsequent month on the day which has the same number as the day on which the said event occurred; if the

relevant subsequent month has no day with the same number, the period shall expire on the last day of that month.

(5) When a period is expressed as one week or a certain number of weeks, it shall expire in the relevant subsequent week on the day having the same name as the day on which the said event occurred.

Rule 84

Periods specified by the European Patent Office

(1) Where the Convention or these Implementing Regulations refer to "a period to be specified", this period shall be specified by the European Patent Office.

(2) Unless otherwise provided, a period specified by the European Patent Office shall be neither less than two months nor more than four months; in certain circumstances it may be up to six months. In special cases, the period may be extended upon request, presented before the expiry of such period.

Rule 84a

Late receipt of documents

1) A document received late at the European Patent Office shall be deemed to have been received in due time if it was posted, or delivered to a recognised delivery service, in due time before expiry of the period in accordance with the conditions laid down by the President of the European Patent Office, unless the document was received later than three months after expiry of the period.

2) Paragraph 1 shall apply mutatis mutandis to any period where transactions are carried out with the competent authority in accordance with Article 75, paragraphs 1(b) or 2(b).

Rule 85

Extension of periods

1) If a period expires on a day on which one of the filing offices of the European Patent Office under Rule 24, paragraph 1, is not open for receipt of documents or on which, for reasons other than those referred to in paragraph 2, ordinary mail is not delivered there, the period shall extend to the first day thereafter on which all the filing offices are open for receipt of documents and on which ordinary mail is delivered.

(2) If a period expires on a day on which there is a general interruption or subsequent dislocation in the delivery of mail in a Contracting State or between a Contracting State and the European Patent Office, the period

shall extend to the first day following the end of the interval of interruption or dislocation for parties resident in the State concerned or who have appointed representatives with a place of business in that State. The first sentence shall apply mutatis mutandis to the period referred to in Rule 25a, paragraph 2. Where the State concerned is the State in which the European Patent Office is located, this provision shall apply to all parties. The duration of the above-mentioned interval of interruption or dislocation shall be as stated by the President of the European Patent Office.

(3) Paragraphs 1 and 2 shall apply mutatis mutandis to any periods where transactions are carried out with the competent authority in accordance with Article 75, paragraphs 1(b) or 2(b).

(4) If an exceptional occurrence such as a natural disaster or strike interrupts or dislocates the proper functioning of the European Patent Office so that any communication from the Office to parties concerning the expiry of a period is delayed, acts to be completed within such a period may still be completed within one month of the delayed communication. The date of commencement and the end of any such interruption or dislocation shall be as stated by the President of the European Patent Office.

(5) Without prejudice to paragraphs 1 to 4, evidence may be offered that on any of the ten days preceding the day of expiry of a period the mail service was interrupted or subsequently dislocated on account of war, revolution, civil disorder, strike, natural calamity, or other like reason, in the locality where the party or his representative resides or has his place of business or is staying. If such circumstances are proven to the satisfaction of the European Patent Office, a document received late shall be deemed to have been received in due time, provided that the mailing has been effected within five days after the mail service was resumed.

Rule 85a

Period of grace for payment of fees

Deleted

Rule 85a

Further processing

1) Further processing under Article 121, paragraph 1, shall be requested by payment of the prescribed fee within two months of the communication concerning either the failure to observe a time limit or a

loss of rights. The omitted act shall be completed within the period for making the request.

2) Further processing shall be ruled out in respect of the periods referred to in Article 121, paragraph 4, and of the periods under Rule 6, paragraph (1), Rule 14a, paragraph 1(a), Rule 25d, paragraph 3, Rule 37, paragraph 2, Rule 38, paragraph 2, Rules 39 and 39a, Rules 41 and 41a, and Rule 69, paragraph 2.

(3) The department competent to decide on the omitted act shall decide on the request for further processing.

Rule 85b

Period of grace for the filing of the request for examination

Deleted

Rule 85b

Re-establishment of rights

(1) Any request for re-establishment of rights under Article 122, paragraph 1, shall be filed in writing within two months of the removal of the cause of non- compliance with the period, but at the latest within one year of expiry of the unobserved time limit. Any request for re- establishment of rights in respect of the period specified in Article 87, paragraph 1, shall be filed within two months of expiry of that period. The request for re- establishment of rights shall not be deemed to have been filed until the prescribed fee has been paid.

(2) The request shall state the grounds on which it is based and shall set out the facts on which it relies. The omitted act shall be completed within the relevant period for filing the request according to paragraph 1.

(3) Re-establishment of rights shall be ruled out in respect of any period for which further processing under Article 121 is available and in respect of the period for requesting re- establishment of rights.

(4) The department competent to decide on the omitted act shall decide on the request for re-establishment of rights.

Chapter VI

Amendments and corrections

Rule 86

Amendment of the European patent application

(1) Before receiving the European search report, the applicant may not amend the description, claims or drawings of a European patent application unless otherwise provided.

(2) After receipt of the European search report, the applicant may, of his own volition, amend the description, claims and drawings.

(3) After receipt of the first communication from the Examining Division, the applicant may, of his own volition, amend once the description, claims and drawings, provided that the amendment is filed at the same time as the reply to the communication. No further amendment may be made without the consent of the Examining Division.

(4) Amended claims may not relate to unsearched subject-matter which does not combine with the originally claimed invention or group of inventions to form a single general inventive concept.

Rule 87

Different claims, description and drawings for different States

If the European Patent Office is informed of the existence of a prior right under Article 139, paragraph 2, the European patent application or European patent may, for such State or States, contain claims and, where appropriate, a description and drawings which are different from those for the other designated States.

Rule 88

Correction of errors in documents filed with the

European Patent Office

Linguistic errors, errors of transcription and mistakes in any document filed with the European Patent Office may be corrected on request. However, if the request for such correction concerns the description, claims or drawings, the correction must be obvious in the sense that it is immediately evident that nothing else would have been intended than what is offered as the correction.

Rule 89

Correction of errors in decisions

In decisions of the European Patent Office, only linguistic errors, errors of transcription and obvious mistakes may be corrected. Chapter VII Information on prior art

Chapter VII

Information on prior art

Rule 89a

Information on prior art

The European Patent Office may invite the applicant to provide, within a period to be specified, information on prior art taken into consideration in the examination of national or regional patent applications and concerning an invention to which the European patent application relates.

Chapter VIII

Interruption of proceedings

Rule 90

Interruption of proceedings

(1) Proceedings before the European Patent Office shall be interrupted:

(a) in the event of the death or legal incapacity of the applicant for or proprietor of a European patent or of the person authorised by national law to act on his behalf. To the extent that the above events do not affect the authorisation of a representative appointed under Article 134, proceedings shall be interrupted only on application by such representative;

(b) in the event of the applicant for or proprietor of a patent, as a result of some action taken against his property, being prevented by legal reasons from continuing the proceedings;

(c) in the event of the death or legal incapacity of the representative of an applicant for or proprietor of a patent, or of his being prevented for legal reasons resulting from action taken against his property from continuing the proceedings.

(2) When, in the cases referred to in paragraph 1(a) or (b), the European Patent Office has been informed of the identity of the person authorised

to continue the proceedings, it shall notify such person and, where applicable, any third party that the proceedings will be resumed as from a specified date.

(3) In the case referred to in paragraph 1(c), the proceedings shall be resumed when the European Patent Office has been informed of the appointment of a new representative of the applicant or when the Office has informed the other parties of the appointment of a new representative of the proprietor of the patent. If, three months after the beginning of the interruption of the proceedings, the European Patent Office has not been informed of the appointment of a new representative, it shall communicate to the applicant for or proprietor of the patent:

(a) where Article 133, paragraph 2, is applicable, that the European patent application will be deemed to be withdrawn or the European patent will be revoked if the information is not submitted within two months of this communication; or

(b) otherwise, that the proceedings will be resumed with the applicant for or proprietor of the patent as from the notification of this communication.

(4) Any periods, other than those for requesting examination and paying renewal fees, in force at the date of interruption of the proceedings, shall begin again as from the day on which the proceedings are resumed. If such date is less than two months before the end of the period within which the request for examination must be filed, such a request may be filed within two months of such date.

Rule 91

Waiving of enforced recovery procedures

Deleted

Chapter IX

Information to the public

Rule 92

Entries in the European Patent Register

(1) The European Patent Register shall contain the following entries:

(a) number of the European patent application;

(b) date of filing of the application;

(c) title of the invention;

(d) classification symbols assigned to the application;

(e) the Contracting States designated;

(f) particulars of the applicant for or proprietor of the patent as provided in Rule 26, paragraph 2(c);

(g) family name, given names and address of the inventor designated by the applicant for or proprietor of the patent, unless he has waived his right to be mentioned under Rule 18, paragraph 1;

(h) particulars of the representative of the applicant for or proprietor of the patent as provided in Rule 26, paragraph 2(d); in the case of several representatives only the particulars of the representative first named, followed by the words "and others" and, in the case of an association referred to in Rule 101, paragraph 9, only the name and address of the association;

(i) priority data (date, State and file number of the previous application);

(j) in the event of a division of the application, the numbers of all the divisional applications;

(k) in the case of a divisional application or a new application under Article 61, paragraph 1(b), the information referred to in sub-paragraphs (a), (b) and (i) with regard to the earlier application;

(l) date of publication of the application and, where appropriate, date of the separate publication of the European search report;

(m) date of filing of the request for examination;

(n) date on which the application is refused, withdrawn or deemed to be withdrawn;

(o) date of publication of the mention of the grant of the European patent;

(p) date of lapse of the European patent in a Contracting State during the opposition period and, where appropriate, pending a final decision on opposition;

(q) date of filing opposition;

(r) date and purport of the decision on opposition;

(s) dates of stay and resumption of proceedings in the cases referred to in Rules 13 and 56a;

(t) dates of interruption and resumption of proceedings in the case referred to in Rule 90;

(u) date of re-establishment of rights where an entry has been made under sub-paragraphs (n) or (r);

(v) the filing of a request for conversion under Article 135, paragraph 3;

(w) rights and transfer of such rights relating to an application or a European patent where these Implementing Regulations provide that they shall be recorded.

(2) The President of the European Patent Office may decide that entries other than those referred to in paragraph 1 shall be made in the European Patent Register.

Rule 93

Parts of the file excluded from inspection

The parts of the file excluded from inspection under Article 128, paragraph 4, shall be:

(a) the documents relating to the exclusion of or objections to members of the Boards of Appeal or of the Enlarged Board of Appeal;

(b) draft decisions and notices, and all other documents, used for the preparation of decisions and notices, which are not communicated to the parties;

(c) the designation of the inventor, if he has waived his right to be mentioned under Rule 18, paragraph 1;

(d) any other document excluded from inspection by the President of the European Patent Office on the ground that such inspection would not serve the purpose of informing the public about the European patent application or the European patent.

Rule 94

Procedures for the inspection of files

(1) Inspection of the files of European patent applications and patents shall either be of the original document, or of copies thereof, or of technical means of storage if the files are stored in this way.

(2) The President of the European Patent Office shall determine all fileinspection arrangements, including the circumstances in which an administrative fee is payable.

Rule 95

Communication of information contained in the files

Subject to the restrictions laid down in Article 128, paragraphs 1 to 4, and in Rule 93, the European Patent Office may, upon request, communicate information concerning any file relating to a European patent application or European patent, subject to the payment of an administrative fee. However, the European Patent Office may refer to the option of file inspection where it deems this to be appropriate in view of the quantity of information to be supplied.

Rule 95a

Constitution, maintenance and preservation of files

1) The European Patent Office shall constitute, maintain and preserve files relating to all European patent applications and patents.

(2) The President of the European Patent Office shall determine the form in which these files shall be constituted, maintained and preserved.

(3) Documents incorporated in an electronic file shall be considered to be originals.

(4) Any files shall be preserved for at least five years from the end of the year in which:

(a) the application is refused or withdrawn or is deemed to be withdrawn;

(b) the patent is revoked by the European Patent Office; or

(c) the patent or the corresponding protection under Article 63, paragraph 2, lapses in the last of the designated States.

(5) Without prejudice to paragraph 4, files relating to applications which have given rise to divisional applications under Article 76 or new applications under Article 61, paragraph 1(b), shall be preserved for at least the same period as the files relating to any one of these last applications. The same shall apply to files relating to any resulting European patents.

Rule 96

Additional publications by the European Patent Office

Deleted

Chapter X

Legal and administrative co-operation

Rule 97

Communications between the European Patent Office and

the authorities of the Contracting States

1) Communications between the European Patent Office and the central industrial property offices of the Contracting States which arise out of the application of this Convention shall be effected directly between these authorities. Communications between the European Patent Office and the courts or other authorities of the Contracting States may be effected through the intermediary of the said central industrial property offices.

(2) Expenditure in respect of communications under paragraph 1 shall be borne by the authority making the communications, which shall be exempt from fees.

Rule 98

Inspection of files by or via courts or authorities of the

Contracting States

(1) Inspection of the files of European patent applications or of European patents by courts or authorities of the Contracting States shall be of the original documents or of copies thereof; Rule 94 shall not apply.

(2) Courts or public prosecutors' offices of the Contracting States may, in the course of their proceedings, communicate to third parties files or copies thereof transmitted to them by the European Patent Office. Such communications shall be effected in accordance with Article 128 and shall not be subject to any fee.

(3) The European Patent Office shall, when transmitting the files, draw attention to the restrictions which may, under Article 128, paragraphs 1 and 4, apply to file inspection by third parties.

Rule 99

Procedure for letters rogatory

1) Each Contracting State shall designate a central authority to receive letters rogatory issued by the European Patent Office and to transmit them to the authority competent to execute them.

(2) The European Patent Office shall draw up letters rogatory in the language of the competent authority or shall attach to such letters rogatory a translation into the language of that authority.

(3) Subject to paragraphs 5 and 6, the competent authority shall apply national law as to the procedures to be followed in executing such requests and, in particular, as to the appropriate measures of compulsion.

(4) If the authority to which the letters rogatory are transmitted is not competent to execute them, the letters rogatory shall be sent forthwith to the central authority referred to in paragraph 1. That authority shall transmit the letters rogatory either to the competent authority in that State, or to the European Patent Office where no authority is competent in that State.

(5) The European Patent Office shall be informed of the time when, and the place where, the enquiry or other legal measure is to take place and shall inform the parties, witnesses and experts concerned.

(6) If so requested by the European Patent Office, the competent authority shall permit the attendance of members of the department concerned and allow them to question any person giving evidence either directly or through the competent authority.

(7) The execution of letters rogatory shall not give rise to any reimbursement of fees or costs of any nature. Nevertheless, the State in which letters rogatory are executed has the right to require the Organisation to reimburse any fees paid to experts or interpreters and the costs arising from the procedure under paragraph 6.

(8) If the law applied by the competent authority obliges the parties to secure evidence and the authority is not able itself to execute the letters rogatory, that authority may, with the consent of the European Patent Office, appoint a suitable person to do so. When seeking such consent, the competent authority shall indicate the approximate costs which would result from this procedure. If the European Patent Office gives its consent, the Organisation shall reimburse any costs incurred; otherwise, the Organisation shall not be liable for such costs.

Chapter XI

Representation

Rule 100

Appointment of a common representative

(1) If there is more than one applicant and the request for grant of a European patent does not name a common representative, the applicant first named in the request shall be deemed to be the common

representative. However, if one of the applicants is obliged to appoint a professional representative, this representative shall be deemed to be the common representative, unless the applicant first named has appointed a professional representative. The same shall apply to third parties acting in common in filing a notice of opposition or intervention and to joint proprietors of a European patent.

(2) If the European patent application is transferred to more than one person, and such persons have not appointed a common representative, paragraph 1 shall apply mutatis mutandis. If such application is not possible, the European Patent Office shall invite such persons to appoint a common representative within a period to be specified. If this invitation is not complied with, the European Patent Office shall appoint the common representative.

Rule 101

Authorisations

(1) The President of the European Patent Office shall determine the cases in which a signed authorisation shall be filed by representatives acting before the European Patent Office.

2) Where a representative fails to file such an authorisation, the European Patent Office shall invite him to do so within a period to be specified. The authorisation may cover one or more European patent applications or European patents and shall be filed in the corresponding number of copies.

(3) Where the requirements of Article 133, paragraph 2, have not been satisfied, the same period shall be specified for the appointment of a representative and the filing of the authorisation.

(4) A general authorisation may be filed enabling a representative to act in respect of all the patent transactions of a party. A single copy shall suffice.

(5) The President of the European Patent Office may determine the form and content of:

(a) an authorisation relating to the representation of persons under Article 133, paragraph 2;

(b) a general authorisation.

(6) If a required authorisation is not filed in due time, any procedural steps taken by the representative other than the filing of a European patent application shall be deemed not to have been taken, without

prejudice to any other legal consequences provided for by this Convention.

(7) Paragraphs 2 and 4 shall apply to the withdrawal of an authorisation.

(8) A representative shall be deemed to be authorised until the termination of his authorisation has been communicated to the European Patent Office.

(9) Unless it expressly provides otherwise, an authorisation shall not terminate vis-à-vis the European Patent Office upon the death of the person who gave it.

(10) If a party appoints several representatives, they may act either jointly or singly, notwithstanding any provisions to the contrary in the communication of their appointment or in the authorisation.

(11) The authorisation of an association of representatives shall be deemed to be an authorisation of any representative who can provide evidence that he practises within that association.

Rule 101a

Attorney evidentiary privilege

(1) Where advice is sought from a professional representative in his capacity as such, all communications between the professional representative and his client or any other person, relating to that purpose and falling under Article 2 of the Regulation on discipline for professional representatives, are permanently privileged from disclosure in proceedings before the European Patent Office, unless such privilege is expressly waived by the client.

(2) Such privilege from disclosure shall apply, in particular, to any communication or document relating to:

(a) the assessment of the patentability of an invention;

(b) the preparation or prosecution of a European patent application;

(c) any opinion relating to the validity, scope of protection or infringement of a European patent or a European patent application.

Rule 102

Amendment of the list of professional representatives

(1) The entry of a professional representative shall be deleted from the list of professional representatives if he so requests or if, despite repeated reminders, he fails to pay the annual subscription to the Institute before the end of the year for which the subscription is due.

(2) Without prejudice to any disciplinary measures taken under Article 134a, paragraph 1(c), the entry of a professional representative may be deleted ex officio only:

(a) in the event of his death or legal incapacity;

(b) where he is no longer a national of one of the Contracting States, unless he was granted an exemption under Article 134, paragraph 7(a);

(c) where he no longer has his place of business or employment within one of the Contracting States.

(3) Any person entered on the list of professional representatives under Article 134, paragraphs (2) or (3), whose entry has been deleted shall, upon request, be re-entered on that list if the conditions for deletion no longer exist.

PART VIII

IMPLEMENTING REGULATIONS TO PART VIII

OF THE CONVENTION

Rule 102a

Filing and transmission of the request for conversion

(1) The request for conversion referred to in Article 135, paragraph 1(a) or (b), shall be filed within three months of the withdrawal of the European patent application, or of the communication that the application is deemed to be withdrawn, or of the decision refusing the application or revoking the European patent. The effect of the European patent application under Article 66 shall lapse if the request is not filed in due time.

(2) When transmitting the request for conversion to the central industrial property offices of the Contracting States specified in the request, the central industrial property office concerned or the European Patent Office shall attach to the request a copy of the file relating to the European patent application or European patent.

(3) Article 135, paragraph 4, shall apply if the request for conversion referred to in Article 135, paragraphs 1(a) or (2), is not transmitted before the expiry of a period of twenty months from the date of filing or, if priority has been claimed, the date of priority.

Rule 103

Information to the public in the event of conversion

(1) The documents accompanying the request for conversion under Rule 102a, paragraph 2, shall be made available to the public by the central industrial property office under the same conditions and to the same extent as documents relating to national proceedings.

(2) The printed specification of the national patent resulting from the conversion of a European patent application shall mention that application.

PART IX

IMPLEMENTING REGULATIONS TO PART X OF THE

CONVENTION

Rule 104

The European Patent Office as a receiving Office

1) The European Patent Office shall be competent to act as a receiving Office within the meaning of the PCT if the applicant is a resident or national of a Contracting State to this Convention and to the PCT. Without prejudice to paragraph 3, if the applicant chooses the European Patent Office as a receiving Office, the international application shall be filed directly with the European Patent Office. Article 75, paragraph 2, shall apply mutatis mutandis.

2) Where the European Patent Office acts as a receiving Office under the PCT, the international application shall be filed in English, French or German. The President of the European Patent Office may determine that the international application and any related item shall be filed in more than one copy.

(3) If an international application is filed with an authority of a Contracting State for transmittal to the European Patent Office as the receiving Office, the Contracting State shall ensure that the application reaches the European Patent Office not later than two weeks before the end of the thirteenth month from filing or, if priority is claimed, from the date of priority.

(4) The transmittal fee for the international application shall be paid within one month of filing the application.

Rule 105

The European Patent Office as an International Searching Authority or International Preliminary Examining Authority

(1) In the case of Article 17, paragraph 3(a) PCT, an additional international search fee shall be paid for each further invention for which an international search is to be carried out.

(2) In the case of Article 34, paragraph 3(a) PCT, an additional fee for international preliminary examination shall be paid for each further invention for which the international preliminary examination is to be carried out.

(3) Where an additional fee has been paid under protest, the European Patent Office shall, after reviewing the justification for the invitation, proceed to examination of the protest in accordance with Rule 40.2(c) to (e) or Rule 68.3(c) to (e) PCT, provided that the prescribed protest fee has been paid in due time. Further details concerning the procedure shall be determined by the President of the European Patent Office.

Rule 106

The national fee

Deleted

Rule 107

The European Patent Office as a designated or elected Office –

Requirements for entry into the European phase

(1) In respect of an international application under Article 153, the applicant shall perform the following acts within thirty-one months from the date of filing of the application or, if priority has been claimed, from the priority date:

(a) supply, where applicable, the translation of the international application required under Article 153, paragraph 4;

(b) specify the application documents, as originally filed or as amended, on which the European grant procedure is to be based;

(c) pay the filing fee provided for in Article 78, paragraph 2;

(d) pay the designation fees if the period under Rule 25c has expired earlier;

(e) pay the search fee, where a supplementary European search report has to be drawn up;

(f) file the request for examination provided for in Article 94, if the period under Rule 50a, paragraph 1, has expired earlier;

(g) pay the renewal fee in respect of the third year provided for in Article 86, paragraph 1, if the fee has fallen due earlier under Rule 37, paragraph 1;

(h) file, where applicable, the certificate of exhibition referred to in Article 55, paragraph 2, and Rule 23.

(2) Where the European Patent Office has drawn up an international preliminary examination report, the examination fee shall be reduced in accordance with the Rules relating to Fees. If the report was established on certain parts of the international application in accordance with Article 34, paragraph 3(c) PCT, the reduction shall be allowed only if examination is to be performed on the subject-matter covered by the report.

(3) The Examining Division shall be competent to take decisions of the European Patent Office under Article 25, paragraph 2(a) PCT.

Rule 108

Consequences of non-fulfilment of certain requirements

(1) If either the translation of the international application or the request for examination is not filed in due time, or if the filing fee or the search fee is not paid in due time, or if no designation fee is paid in due time, the European patent application shall be deemed to be withdrawn.

(2) The designation of any Contracting State in respect of which the designation fee has not been paid in due time shall be deemed to be withdrawn.

(3) If the European Patent Office notes that the application or the designation of a Contracting State is deemed to be withdrawn under paragraph 1 or 2, it shall communicate this to the applicant. Rule 69, paragraph 2, shall apply mutatis mutandis.

Rule 109

Amendment of the application

Without prejudice to Rule 86, paragraphs 2 to 4, the application may be amended once, within one month from a communication informing the applicant accordingly. The application as amended shall serve as the basis for any supplementary search which has to be performed under Article 153, paragraph 7.

Rule 110

Claims incurring fees

(1) If the application documents on which the European grant procedure is to be based comprise more than ten claims, a claims fee shall be paid for the eleventh and each subsequent claim within the period under Rule 107, paragraph 1.

(2) If the claims fees are not paid in due time, they may still be paid within one month from a communication concerning the failure to observe the time limit. If within this period amended claims are filed, the claims fees due shall be computed on the basis of such amended claims.

(3) Any claims fees paid within the period under paragraph 1 and in excess of those due under paragraph 2, second sentence, shall be refunded.

(4) Where a claims fee is not paid in due time, the claim concerned shall be deemed to be abandoned.

Rule 111

Examination of certain formal requirements by the European

(1) Where the designation of the inventor under Rule 17, paragraph 1, has Patent Office not yet been made within the period under Rule 107, paragraph 1, the European Patent Office shall invite the applicant to make the designation within a period to be specified.

(2) Where the priority of an earlier application is claimed and the file number of the previous application or the copy thereof provided for in Rule 38, paragraph 1, and Rule 38a have not yet been submitted within the period under Rule 107, paragraph 1, the European Patent Office shall invite the applicant to furnish that number or copy within a period to be specified. Rule 38a, paragraphs 2 and 3, shall apply.

(3) Where, at the expiry of the period under Rule 107, paragraph 1, a sequence listing as prescribed in Rule 5.2 PCT is not available to the European Patent Office, or does not conform to the prescribed standard, or has not been filed on the prescribed data carrier, the applicant shall be invited to file a sequence listing conforming to that standard or on that data carrier within a period to be specified.

Rule 112

Consideration of unity by the European Patent Office

(1) Where the International Searching Authority has searched only a part of the international application because

(a) it considered that the application did not comply with the requirement of unity of invention, and

(b) the applicant did not pay all additional fees in accordance with Article 17, paragraph 3(a) PCT,

the European Patent Office shall consider whether the application complies with the requirement of unity of invention.

(2) If the European Patent Office considers this not to be the case, it shall inform the applicant that a European search report may be drawn up in respect of those parts of the international application which have not been searched if a search fee is paid for each invention involved within a period to be specified, which may not be shorter than two weeks and may not exceed six weeks.

(3) The European Patent Office shall draw up a European search report for those parts of the application which relate to inventions in respect of which search fees have been paid. Rule 46, paragraph 2, shall apply.

ÖVERSIKT ÖVER EPC-REGELVERKET I BESLUTAD RESP. FÖRESLAGEN NY LYDELSE

Avsikten med tablån är att tydliggöra innebörden av artikeländringar som beslutats vid diplomatkonferensen den 29 november 2000 (CA/D 18/01) och att redovisa en bedömning av i vad mån ändringarna föranleder ändringar i patentlagen (PL).

På motsvarande sätt behandlas tillämpningsföreskrifter (”regler”; ”R”) som kompletterar artiklar i EPC. Tillämpningsföreskrifterna redovisas i anslutning till respektive artikel och med utgångspunkt i den lydelse som antagits av Europeiska patentorganisationens förvaltningsråd den 12 december 2002 (CA/D 14/02).

I tablån redovisas samtliga artiklar, vare sig ändring skett eller ej. Artiklar som bedöms sakna relevans för Patentfördragsutredningen är skuggade.

Förklaringar till kategoribeteckningar som används i tablån:

A = Artikeln oförändrad

B = Redaktionella ändringar endast

C = Institutionell bestämmelse för Europeiska patentorganisationen eller EPO; föranleder ej ändring av PL

D = Bestämmelse som innebär att ytterligare nationell bestämmanderätt måste överlåtas på EPO

E = Överflyttning av bestämmelser från artikel till tillämpningsföreskrift (IR)

F = Bestämmelse som rör förfarandet hos EPO och som inte föranleder ändring av PL

G = Bestämmelse som rör förfarandet hos EPO och som bör/kan föranleda ändring av PL

H = Bestämmelse som är tillämplig på nationellt validerat europeiskt patent (”post grant”) och därför nödvändiggör ändring av PL

Artikel Regel kategori Bestämmelsen avser Anmärkningar

1-4

B Allmänna inledande bestämmelser

4a

C Ministermöten - ska hållas minst vart femte år

A Rättslig ställning

6-10

B Olika institutionella bestämmelser

C Utnämning av högre tjänstemän Ny punkt 5: Nationella juristdomare kan förordnas som ledamöter i besvärskammare; ersätter art. 160.2 som formellt har karaktär av övergångsbestämmelse. Möjligheten att förordna nationella tekniska ledamöter faller bort.

12-13

B Personalbestämmelser

E+F EPO:s språk Bestämmelserna om krav på översättning av en ansökan har modifierats med hänsyn till art. 5 PLT, som innebär att rätten till ingivningsdag inte får göras beroende av översättning

PLT-anpassning

I dag gäller 3 månaders frist för översättning av ans. Ändringen innebär bl.a. att fristen kortats till 1 månad. Av kommentarerna framgår dock att fristen i praktiken blir minst 3 månader även framgent, detta m.h.t. kravet i art. 6.1 PLT att sökanden ska ha minst två månaders rättelsefrist räknat från dagen för delgivning.

B

EPO-organ

C Mottagningsavdelning Det anges inte längre att mottagningsstället (”Receiving Section”) ska vara lokaliserat till filialen i Haag.

BEST-relaterad ändring

C Nyhetsgranskningsavdelning Det anges inte längre att granskningsavdelningarna (”Search Divisions”) ska vara lokaliserade till filialen i Haag.

BEST-relaterad ändring

C Prövningsavdelningar Följdändring till ändring av art. 17 BEST-relaterad ändring

19-20

B Invändningsavdelningar, rättsavdelning

C Besvärskamrar Ändring i punkt 3 a föranledd av att patentbegränsning införs Jfr art. 105a

C Den stora besvärskammaren Bestämmelser om stora besvärskammarens behörighet och sammansättning ändrade i anledning av att resningsinstitut införs

Jfr art. 112a

C Kammarledamöternas oavhängighet På förekommen anledning har klargjorts att ledamöter av besvärskammare avgår obligatoriskt vid pensionering eller när EPO-tjänsten annars upphör

24

B

Jäv

25

B Tekniskt utlåtande

26-32

C Bestämmelser om förvaltningsrådet

33

C Förvaltningsrådets behörighet i vissa fall Ny punkt 1 b: Förvaltningsrådets behörighet utvidgas så att artikeländringar kan beslutas för anpassning till internationella fördrag eller EG-lagstiftning (jfr art. 35 om röstregler)

Ändringen är av betydelse för frågan om svensk ratificering.

34

B

Rösträtt

35

C Röstning För att ändring av artiklar ska få beslutas med stöd av art. 33.1 b EPC 2000 krävs, enligt art. 35.3, enhällighet mellan samtliga medlemsstater. Därtill kommer att ändringen inte träder i kraft, om en medlemsstat inom ett år från beslut frånträder beslutet

Jfr art. 33.

36

B Vägning av röster

37-50

C Ekonomiska bestämmelser

51

C Avgiftsbestämmelser Ny, omfattande, delegationsbestämmelse som ger EPO generell behörighet att ta ut avgifter (delvis fråga om att legalisera tidigare praxis). Betalningsfrister och sanktioner vid utebliven betalning ska föreskrivas i IR (om det inte redan finns artikelbestämmelser därom

52

G Patenterbarhet I bestämmelsen anges de grundläggande förutsättningarna för patenterbarhet. – I punkt 1 har anpassning skett till ordalydelsen i art. 27.1

TRIPs (”all fields of technology).

– Punkt 4 har utgått; texten har flyttats till art. 53. Innebörden

av detta är ett ändrat synsätt: Man överger fiktionen att förfaranden för kirurgisk eller terapeutisk behandling av människor och djur inte utgör uppfinningar. Enligt nya art. 53 betraktas sådana förfaranden som uppfinningar men undantas från patenterbarhet.

– TRIPs-anpassning i punkt 1; det bör övervägas om en

motsvarande ändring bör göras i 1 § första stycket PL, så att det uttryckligen anges att patent kan ges på uppfinningar ”in all fields of technology”. Ett sådant tillägg har tidigare införts i danska patentlagen.

– Det bör övervägas om på motsvarande sätt bestämmelsen i 1

§ tredje stycket PL bör flyttas till paragrafens fjärde stycke.

– Genom att ordet ”commercial” lagts till i i punkt (a) har

anpassning skett till såväl art. 27.2 TRIPs som art. 6.1 i EG:s bioteknikdirektiv.

– I en ny punkt (c) anges att förfaranden för kirurgisk eller

terapeutisk behandling av människor och djur är undantagna från patenterbarhet. Substansen är hämtad från art. 52.4 EPC 1973; jfr kommentaren ovan.

– TRIPs-anpassning i punkt (a); Motsvarande ändring i PL:s

ordre public-bestämmelse övervägs i lagstiftningsärendet om genomförande av bioteknikdirektivet.

– Jfr kommentaren till art. 52.4 angående skäl för att på

motsvarande sätt flytta bestämmelsen i 1 § tredje stycket PL till paragrafens fjärde stycke.

F Nyhet I punkt 4 (ändrad) och punkt 5 (ny) har gällande praxis betr. patenterbarhet för ny medicinsk användning av kända blandningar och ämnen kommit till uttryck (”andra medicinska indikationen och senare”).

Punkt 3 och 4 EPC 1973 innebär att en patentansökan som publicerats av EPO utgör nyhetshinder endast i designerade medlemsstater. Ändringarna i EPC 2000 innebär att dessa bestämmelser utmönstrats och att publiceringen således konstituerar nyhetshinder, om viss stat designerats eller ej.

Jfr 2 § fjärde stycket PL.

Jfr 87 § andra stycket PL om verkan i Sverige av en ansökan som publicerats av EPO. PL-bestämmelsen är utformad så att någon ändring inte är påkallad i anledning av ändringen i art. 54.3 och 4; jfr art. 67.

55-60

A, B Uppfinningshöjd, industriell användbarhet m.m.

14a

E+ F Europeisk patentansökan gjord av obehörig Bestämmelserna i Punkt 1 om under vilka förutsättningar den som tilldömts rätten till en uppfinning kan överta ansökan m.m. flyttas till Regel 14 a

B Uppfinnarens rätt att omnämnas

63-64

B Giltighetstid för och rättsverkan av europeiskt patent

H Översättning av den europeiska patentskriften I punkt 1 har två ändringar gjorts med avseende på medlemsstaters möjlighet att kräva översättning av europeiska patent: – Dels hänvisas nu inte till den text på vilken EPO avser att

meddela patent, utan till den text enligt vilket patentet är meddelat,

– dels har tillägg gjorts ang. översättning av patent som

begränsats (följdändring till nya art. 105a – 105c)

Föranleder ändring av 82 § PL, som också behöver ändras för genomförande av Londonöverenskommelsen.

B Europeisk patentansökan jämställd med nationell ansökan

(B) Rättsverkan av europeisk patentansökan efter publicering I nuvarande lydelse av punkt 1 hänvisas till ”publication under article 93”. Hänvisningen till artikel 93 har tagits bort som följd av att den artikeln ändrats

Obs 87 § andra stycket PL, där hänvisning till art. 93 förekommer. Någon ändring är dock inte påkallad.

68

H Rättsverkan vid upphävande av europeiskt patent I artikeln, som med nuvarande lydelse gäller verkan av att ett patent har upphävts i invändningsförfarande, har tillägg gjorts med avseende på det fall att upphävande eller begränsning i begränsningsförfarande skett (följdändring till nya art. 105a – 105c).

Föranleder ändring av 85 § PL, ev. också av 82 § PL

69

H Patentskyddets omfattning

Artikeln gäller hur omfattningen av ett patent ska bestämmas. I punkt 2 har dels en hänvisning till art. 93 tagits bort, dels tillägg gjorts för det fall att ett patent begränsats i begränsningsförfarande (följdändring till nya art. 105a – 105c).

Torde föranleda ändring av 85 § PL; jfr ovan anm. till art. 68.

Protokollet om tolkning av artikel 69

Protokollet har artikelindelats och tillförts bestämmelser om ekvivalenstolkning och ”prior statements”.

Ändringarna i protokollet torde inte föranleda ändring av bestämmelser i PL. Dock kan det finnas skäl att i motivtexten kommentera innehållet i protokollets art. 2 (ekvivalenstolkning) och art. 3 (uttalanden under ansökningsförfarandet om skyddsomfånget)

70

F Språklydelse som äger vitsord

Punkt 2 har skrivits om som följd av ändring i art. 14.2

71-74

A, B Bestämmelser om europeisk patentans. som förmögenhetsobjekt

75

24

F Ingivande av europeisk patentansökan Gäller var ansökningar får ges in. Ändringar av huvudsakligen redaktionella art i punkt 1. Punkt 3 utgår som överflödig

Delvis BEST-relaterad ändring i art. 75.1

76

25

E+F Europeisk avdelad ansökan Delvis BEST-relaterad ändring i art. 76.

77

25a

E +F (G?)

Översändande av europeiska patentansökningar Vidarebefordran från nationella patentverk av ansökningar som granskats med avs. på försvarsuppfinningar

Ändrad ordalydelse skulle kunna föranleda redaktionell ändring i 93 § första stycket PL.

78

26-35, 25b

E+F Krav på europeisk patentansökan Bestämmelser om vad en ansökan ska innehålla

79

25c

E+F Designering av medlemsstater

En ändring i punkt 1 innebär att samtliga medlemsstater skall anses designerade vid ansökningstidpunkten.

Ändringen bedöms inte föranleda någon ändring i PL; jfr 87 § andra stycket PL.

25d

Anger förutsättningar för tilldelning av ingivningsdag. Anpassning har skett till art. 5 PL

PLT-anpassning; Det måste övervägas i vilken utsträckning bestämmelserna i art. 5 PL måste komma till uttryck i PL.

81-85

B Angivande av uppfinnare, enhetlighet, patentkrav, sammandrag

E+F Årsavgifter för ansökningar

F Rätt till prioritet

38a

38b

E+G G

G

B

Yrkande om prioritet Bestämmelserna i R 38.2 EPC 1973 om att en prioritetsbegäran ska lämnas in vid ansökningstillfället har mjukats upp för anpassning till art. 13.1 PLT samt R 14.1 och 14.3 PLT (jfr R26bis PCT) Kravet på obligatorisk översättning av prioritetsgrundande ansökan (regleras nu i art. 88.1 EPC 1973) har mjukats upp för överensstämmelse med R 4.4 PLT

PLT-anpassning. Motsvarande ändringar bör göras i PL.

PLT-anpassning. Motsvarande ändringar bör göras i PL

B Verkan av rätt till prioritet

39

39a

40

41

41a

42

G

G

F

F

G

F

Prövning för ingivningsdag och formaliaprövning Gäller prövning av a) om förutsättning finns för att åsätta ingivningsdag och b) om ansökan uppfyller formaliakrav i övrigt. Enligt punkt 5 gäller att ansökan avslås, om brister i ansökan inte rättas. Dock gäller att en underlåtenhet att avhjälpa brister som avser rätten till prioritet föranleder att denna rätt går förlorad. Introducerar, i enlighet med art. 5.3 PLT och R 2.1 PLT, en särskild rättelsefrist om två månader för rättelse av brister som förhindrar tilldelning av ingivningsdag. I R 39a.1 introduceras, i enlighet med art. 5.5 PLT, en särskild kompletteringsfrist om två månader för det fall prövningen av frågan om ingivningsdag ger vid handen att det saknas delar av beskrivningen eller av ritningar, vartill hänvisas i beskrivningen. I förekommande fall ska, enligt R 39a.2, dagen då komplettering sker gälla som ansökningsdag, allt i överensstämmelse med art. 5.6 PLT och R 2.3 PLT (jfr bestämmelsen om löpdagsförskjutning i 14 § PL). R 39a.3 motsvarar den särskilda bestämmelsen i art. 5.6.b PLT om att ursprunglig ingivningsdag kan räddas, om utelämnade delar av beskrivning resp. ritningar återfinns i en tidigare ansökan, från vilken prioritet åberopas. Gäller formaliagranskning, väsentligen motsvarande art. 91.1 EPC 1973. Gäller föreläggande om två månaders komplettering av formaliabrister i allmänhet Gäller föreläggande om komplettering, inom en diskretionärt bestämd frist, av vissa uppgifter om tidigare ansökan, från vilken prioritet åberopas Gäller föreläggande om 16 månaders frist för komplettering av uppgifter om uppfinnaren

Artikeln har tillförts bestämmelser från art. 91 EPC 1973 om upphävs.

PLT-anpassning. Motsvarande ändring i PL bör övervägas.

PLT-anpassning. Motsvarande ändring i PL bör övervägas.

Ändringen följer av PLT-anpassning i R 38 och R 38a

91 (upphävd)

E Bestämmelserna om formaliagranskning i art. 91 EPC 1973 förs till dels art. 90, dels R 40; se ovan

92

44-46a

F Upprättande av europeisk nyhetsgranskningsrapport

93

48-50

F Publicering av europeisk ansökan

Jfr kommentarer till art. 67 ovan.

50a+51

E+F Begäran om patenterbarhetsprövning Innehåller allmänna bestämmelser om materiell prövning av ansökan. I artikel 94 EPC 2000 har införlivats även bestämmelser i artikel 96 EPC 1973, som nu upphävs

95 (upphävd)

(E) Art. 95 EPC 1973 innehåller bestämmelser om möjlighet att förlänga fristen för begäran om patenterbarhetsprövning. Bestämmelsen har blivit överflödig till följd av bemyndigande i art 94.1 EPC 2000

96 (upphävd)

E Bestämmelserna om patenterbarhetsprövning i art. 96 EPC 2000 har förts till dels art. 94 EPC 2000, dels IR (R 50a.1)

51-52

E+F Bifall eller avslag av ansökan

53-54

B Publicering av den europeiska patentskriften

55a-55b

E+F Allmänna bestämmelser om invändningsförfarandet

B Invändningsgrunder

56-58

E+F Prövning av invändningar I artikel 101 EPC 2000 har införlivats även bestämmelser i artikel 102 EPC 1973, som nu upphävs

102 (upphävd)

Bestämmelser i art.102 EPC 1973 om upphävande eller upprätthållande i ändrad form av patent har förts till art. 101

B Publicering av ny patentskrift

E+F Kostnader i invändningsförfarande

63a

E+F Inträde i invändningsförfarande av påstådd intrångsgörare

63b-63h

D, G Begränsning eller upphävande av patent i administrativ ordning Nya bestämmelser 1999 års patentprocessutredning har i SOU 2001:33 lämnat förslag till en svensk ordning för patentbegränsning, avsedd att spegla bestämmelserna i art. 105a-105c EPC 2000. Dock har Patentprocessutredningen i sitt förslag till nya bestämmelser i 40a – 40 e PL tagit fasta på begränsningsfallet endast. Det kan behöva övervägas om även upphävande ska kunna begäras med stöd av samma bestämmelser. Frågan om vilandeförklaring av en svensk begränsningsbegäran i det fall en sådan begäran redan gjorts hos EPO, bör också behandlas.

Därutöver krävs, för att EPO:s beslut om patentbegränsning ska få verkan i Sverige, ändringar i 11 kap. PL (särskilt 85, 92 §§).

106

63i

E+F Överklagbara beslut En nyhet är att det i IR ska kunna föreskrivas begränsningar i rätten att överklaga beslut som gäller fördelning av kostnader.

107

B Rätt att överklaga

108

64

E+F Tidsfrist och form för överklagande

109

B Omprövning

110

64a-65

E+F Prövning av överklaganden

111

66-67

B Beslut i anledning av överklaganden

112

B Beslut av Stora besvärskammaren

112a

67a-67g

D(?), F Nytt extraordinärt rättsmedel (”petition for review”) Innebär att Stora besvärskammaren på särskild begäran kan återförvisa ärenden för prövning av besvärskammare i vissa fall då grova förfarandefel förekommit eller då brottslig gärning inverkat på beslut.

De nya bestämmelserna om ett nytt ”resningsinstitut” kan sägas innebära att EPO får ökad beslutsbehörighet, och att det i så fall blir fråga om att överföra ytterligare nationell suveränitet på EPO.

113

B Rätt att bli hörd och underlag för beslut

114

B Officialprövning av EPO

115

70a

E+F Erinran från tredje man

116

71-71a

B Muntlig förhandling

72-76

B Enhetlighet

77-82

E+F Delgivning

83-85

E+F Tidsfrister

Nytt är ett bemyndigande att i IR föreskriva tidsfrister som inte är bestämda i någon artikel. Bemyndigandet har bl.a. utnyttjats så att det i R 84.1 EPC 2000 anges att EPO (Office) ska bestämma (diskretionärt, i enskilda fall) tidsfristen, då det i en artikel eller en regel hänvisas till ”a period to be specified”).

85a

E+G Återupptagande av handläggning (”further processing”) Ändringen innebär en väsentlig utvidgning av bestämmelsens tillämpningsområde.

Ändringen tillgodoser PLT men går längre, så till vida att art. 121 EPC 2000 ställer upp en huvudregel om att återupptagande ska vara möjlig med avseende på alla frister som försuttits, inte bara sådana frister som diskretionärt bestäms av EPO (jfr art. 11 PLT: ”time limit fixed by the Office”). Endast frister som uttryckligen angivits i art. 121.4 EPC 2000 eller i R 85a.2 EPC 2000 är undantagna.

En viktig fråga för utredningen är hur långt man här bör följa EPO.

85b

E+G Återställande av försutten tid (restitutio in integrum)

Ändringarna i art. 121 och 122, som delvis är föranledda av PLT, syftar särskilt till att utvidga möjligheterna att få handläggning återupptagen (art. 121) men samtidigt att inskränka de fall då återställande av försutten tid (restitutio in integrum) enligt art. 122 ska vara möjlig. Enligt R 85b.3 ska det inte gå att få försutten tid återställd beträffande en frist för vilken återupptagande enligt art. 121 är möjligt. Detta ska förstås så att tillämpning av art. 122 är utesluten inte bara i de fall fristen för att begära återupptagande alltjämt löper, utan även i de fall den gått ut. I den senare situationen ska det emellertid vara möjligt att begära återställande av just fristen för begäran av återupptagande.

Även här får övervägas hur långt en anpassning till EPC bör gå.

86-88

E+F Ändringar

89a

125

A Tillämpning av allmänna rättsprinciper

126 (upphävd)

F Preskription av betalningsskyldighet finansiell bestämmelse, vars innehåll ska flyttas till avgiftsreglerna

127

92

E+F Europeiskt patentregister

128

E+F Handlingars offentlighet (aktinsyn)

Enligt art. 128.4 (oförändrad) ska, efter det att ansökan publicerats, akter i ärenden vara öppna för insyn med de inskränkningar som anges i IR. Sådana bestämmelser finns i R 94. I art 128.5 EPC 1973 föreskrivs att EPO även före publicering får lämna ut vissa uppgifter ur akten till tredje man. Vilka uppgifter det gäller framgår explicit av artikeltexten. Den ändring som nu gjorts av art. 128.5 innebär att listan över uppgifter tagits bort och att det nu anges att uppgifterna ska specificeras i IR. Någon sådan bestämmelse har dock inte tagits in i IR 2000. När detta, bl.a. från svensk sida, påpekats vid PLC-möte i oktober 2002 har EPO gett den förklaringen att aktinsyn före publicering hittills inte medgetts och att en särskild tillämpningsföreskrift skulle vara meningslös.

Någon ändring i PL är inte aktuell.

129

F Periodiska publikationer

130

F Informationsutbyte

131

97-99

B Administrativt och rättsligt samarbete

132

A Utbyte av publikationer

133

B Allmänna principer för representation

134

100-101

F Auktoriserade ombud

Punkt 8 har brutits ut för att bilda en ny art. 134a om epi.

134a

101a-102

E+G Institutet för auktoriserade ombud hos EPO Av punkt 1 d framgår att förvaltningsrådet bemyndigats att besluta föreskrifter om tystnadsplikt för ombud i förfaranden hos EPO beträffande förtrolig information som erhållits från uppdragsgivare eller andra. Sådana bestämmelser om ”Attorney evidentiary privilege” har tagits in i en ny R 101a.

Bestämmelsen om tystnadsplikt är formellt betydelselös, eftersom EPO inte har några tvångsmedel att avtvinga ombuden förtrolig information. Föreskriften har till ändamål att ge domstolar i USA underlag för bedömning att europeiska ombud inte ska behöva åläggas obegränsad vittnesplikt. Den

bedömningen kan göras att de nya sekretessbestämmelserna i art 134a resp. R 101a kan få avsett genomslag först sedan EPC:s medlemsstater införlivat motsvarande bestämmelser i nationell lag. Frågan får därmed direkt koppling till utredningens uppdrag att överväga sekretessprivilegium för svenska ombud i patentärenden.

102a-103

E+F Begäran om omvandling – Ändringen innebär bl.a. att till artikeln har förts delar av artikel 136, som nu upphävts

136 (upphävd)

F Ingivande och översändande av begäran – Delar av artikeln har förts till art. 135; se ovan

B Formella krav för omvandling

(H) Upphävande av europeiska patent (Ny rubrik) – Ändringen innebär bl.a. att det i en ny punkt 3 uttryckligen har föreskrivits att innehavaren av ett patent ska ha rätt att i tvister vid nationella domstolar ändra patentet genom att begränsa patentkraven.

1999 års patentprocessutredning har i betänkandet SOU 2001:33 föreslagit ett tillägg i 52 § PL för syftet att tydliggöra överensstämmelse med art. 138.3 EPC 2000.

B Äldre rätt o rätt vid samma ansöknings- eller prioritetsdag

B Nationella nyttighetsmodeller etc.

B Årsavgift för europeiskt patent

142-149

A Särskilda överenskommelser

.

149a

C Särskilda överenskommelser mellan (vissa) medlemsstater

I artikeln klargörs att EPC inte lägger hinder i vägen för exempelvis sådana avtal som avses med den s.k. Londonöverenskommelsen och EPLA om en gemensam domstolsprövning.

150-158

104-112

F PCT-bestämmelser

159-163 (upphävda)

C Övergångsbestämmelser

– Numera obsoleta Betr. art. 160.2, se art. 11 EPC 2000.

C Tillämpningsföreskrifter o protokoll

166-178

A, B Slutbestämmelser

Utdrag ur Patentprocessutredningens betänkande ”Patentprocessen m.m.” (SOU 2001:33)

Lagtext (ändringar i patentlagen )

24 §

Var och en får göra invändning mot ett meddelat patent. En invändning skall göras skriftligen hos patentmyndigheten inom nio månader från den dag då patentet meddelades.

Den som vill göra invändning mot ett meddelat patent skall göra det skriftligen hos patentmyndigheten inom nio månader från den dag då patentet meddelades.

Patentmyndigheten skall underrätta patenthavaren om invändningen och ge denne tillfälle att yttra sig.

Återkallas invändningen, får invändningsförfarandet ändå fullföljas om det finns särskilda skäl.

4 a kap. Patentbegränsning

40 a §

En patenthavare får hos patentmyndigheten begära att patentkrav och, om så behövs, beskrivning ändras så att skyddsomfånget för patentet begränsas (patentbegränsning).

En begäran om patentbegränsning skall göras skriftligen. En sådan begäran får inte göras, om det gjorts invändning enligt 24 § eller väckts talan om ogiltighet enligt 52 §.

Är patentet utmätt, belagt med kvarstad eller taget i anspråk ge-

nom betalningssäkring eller är tvist om överföring anhängig, får begäran om patentbegränsning inte göras så länge utmätningen, kvarstaden eller betalningssäkringen består eller tvisten inte blivit slutligt avgjord.

För en begäran om patentbegränsning skall patenthavaren betala en särskild avgift.

40 b §

Har patenthavaren inte iakttagit vad som är föreskrivet i 40 a § om en begäran om patentbegränsning eller är begäran inte förenlig med bestämmelserna i 52 § första stycket 2–4 om ogiltighet, skall patenthavaren föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidta rättelse.

Avhörs inte patenthavaren eller finns det även efter det att yttrande avgetts hinder mot att bifalla begäran och har patenthavaren haft tillfälle att yttra sig över hindret, skall begäran avslås, om det inte finns anledning att ge patenthavaren ett nytt föreläggande.

40 c §

Om patentmyndigheten finner att det inte finns några hinder för att bifalla en begäran om patentbegränsning, skall patentet begränsas i enlighet med begäran. Patentmyndigheten skall kungöra beslutet och utfärda ett nytt patentbrev. En ny patentskrift skall hållas tillgänglig hos patentmyndigheten.

Begränsning av ett patent får

verkan från den dag patentansökningen gjordes.

40 d §

I mål om patentintrång eller patents ogiltighet är patenthavaren skyldig att till domstolen lämna uppgift om att en begäran om begränsning av patentet gjorts hos patentmyndigheten.

40 e §

Ett slutligt beslut enligt 40 b § att avslå en begäran om patentbegränsning får överklagas av patenthavaren i enlighet med 75 §.

52 §

På talan om det skall rätten förklara patentet ogiltigt, om

1) patentet har meddelats trots att villkoren i 1 och 2 §§ inte är uppfyllda,

2) patentet avser en uppfinning som inte är så tydligt angiven att en fackman med ledning därav kan utöva den,

3) patentet omfattar något som inte framgick av ansökningen när den gjordes, eller

4) patentskyddets omfattning har utvidgats efter det att patentet meddelats.

Är patentet ogiltigt endast till en viss del, skall, om patenthavaren yrkar det, patentskyddets omfattning begränsas i motsvarande utsträckning genom en ändring av patentkraven.

Ett patent får inte förklaras ogiltigt på den grund att den som har fått patentet har haft rätt till bara en viss andel i det.

Utom i fall som avses i fjärde stycket får talan föras av var och en som lider förfång av patentet och, om det är påkallat ur allmän synpunkt, av den myndighet som

Utom i fall som avses i femte stycket får talan föras av var och en som lider förfång av patentet och, om det är påkallat ur allmän synpunkt, av den myndighet som

regeringen bestämmer. regeringen bestämmer.

En talan, som grundas på att patentet har meddelats någon annan än den som har rätt att få patentet enligt 1 §, får föras endast av den som påstår sig ha sådan rätt. En talan skall väckas inom ett år efter erhållen kännedom om patentets meddelande och de övriga omständigheter på vilka talan grundas. Om patenthavaren var i god tro när patentet meddelades eller när det övergick på honom, får talan inte väckas senare än tre år efter patentets meddelande.

53 §

Har patent meddelats annan än den som är berättigad till patentet enligt 1 §, skall rätten på talan av den berättigade överföra patentet på honom. I fråga om den tid inom vilken talan skall väckas äga bestämmelserna i 52 § fjärde stycket tillämpning.

Har patent meddelats annan än den som är berättigad till patentet enligt 1 §, skall rätten på talan av den berättigade överföra patentet på honom. I fråga om den tid inom vilken talan skall väckas äga bestämmelserna i 52 § femte stycket tillämpning.

Har den som frånkännes patentet i god tro börjat utnyttja uppfinningen yrkesmässigt här i riket eller vidtagit väsentliga åtgärder därför, äger han mot skäligt vederlag och på skäliga villkor i övrigt fortsätta det påbörjade eller igångsätta det tillämnade utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art. Sådan rätt tillkommer under motsvarande förutsättningar även innehavare av licens som är antecknad i patentregistret.

Rätt enligt andra stycket må övergå till annan endast tillsammans med rörelse, vari den utnyttjas eller utnyttjandet avsetts skola ske.

77 §

Närmare bestämmelser angående ansökan om patent, kungörelser i patentärende, tryckning av ansökningshandlingarna, patentregistret och dess förande samt patentmyndigheten utfärdas av regeringen eller i den omfattning regeringen bestämmer av patentmyndigheten.

Diarier hos patentmyndigheten skola vara tillgängliga för allmänheten i den utsträckning regeringen bestämmer.

Regeringen eller, efter regeringens bemyndigande, patentmyndigheten utfärdar de närmare föreskrifter som behövs för tillämpningen av denna lag. Diarier hos patentmyndigheten skall vara tillgängliga för allmänheten i den utsträckning regeringen föreskriver.

Regeringen äger förordna, att handlingar i ärenden angående ansökan om patent må utlämnas till myndighet i annan stat.

Regeringen äger även förordna att granskning av ansökningar om patent, efter framställning av patentmyndigheten, må äga rum hos myndighet i annan stat eller hos internationell institution samt att den som söker patent på uppfinning, varå han sökt patent i annan stat, skall vara skyldig att redovisa vad patentmyndigheten i den staten delgivit honom rörande prövningen av uppfinningens patenterbarhet. Förordnande om sådan redovisningsskyldighet må dock ej ges i fråga om patentansökan som avses i 3 kap., om den varit föremål för internationell förberedande patenterbarhetsprövning och rapport rörande denna prövning ingivits till patentmyndigheten.

1. Denna lag träder i kraft den ...

2. I fråga om beslut av Patentbesvärsrätten som har meddelats före ikraftträdandet skall äldre bestämmelser tillämpas.

3. Mål i Stockholms tingsrätt enligt 65 § som har avgjorts före ikraftträdandet eller där huvudförhandling har påbörjats före den tidpunkten skall handläggas enligt äldre bestämmelser. Övriga mål skall överlämnas till Patentdomstolen och handläggas enligt de nya bestämmelserna.

4. Har någon före ikraftträdandet av 40 a–40 e §§ eller 52 § andra stycket i god tro börjat att yrkesmässigt utnyttja en uppfinning, för vilken meddelats ett patent vars skyddsomfång begränsas med tillämpning av nämnda bestämmelser, och utgör utnyttjandet intrång i patentet till följd av att de ändrade patentkraven tillförts uppgifter som inte framgick av kraven i deras lydelse före begränsningen, får utnyttjandet med bibehållande av dess allmänna art fortsättas utan hinder av patentet. Detsamma gäller för den som före ikraftträdandet har vidtagit väsentliga förberedelser för ett utnyttjande av uppfinningen. Rätten att fortsätta utnyttjandet får övergå till någon annan endast tillsammans med den rörelse där den har uppkommit eller utnyttjandet avsetts komma att ske.

Patentprocessutredningens överväganden och förslag

13 Begränsning av patent i administrativ ordning m.m.

I PL bör införas regler som gör det möjligt för en patenthavare att hos PRV begära begränsning av patentet. Tredje man bör inte ges en sådan möjlighet. Begränsning av ett patent bör ges verkan ex tunc.

Som skydd för tredje man föreslås att bestämmelserna i 58 § andra stycket PL tillämpas i vissa fall då skadestånd yrkas för tiden före begränsningen av ett patent.

I 52 § PL bör införas en bestämmelse om begränsning av patent vid partiell ogiltighet.

13.1 Allmän bakgrund

13.1.1 Inledning

I flera länders patentlagstiftning finns sedan länge – exempelvis i Tyskland sedan andra världskriget – regler om administrativ begränsning av patent som innebär att en patenthavare har möjlighet att hos patentmyndigheten begära att patentet begränsas, dvs. ändras så att patentets skyddsomfång inskränks. Syftet härmed är främst att tillhandahålla patenthavaren ett enkelt sätt att avgränsa patentet mot teknik som inte har kommit fram under beviljande- eller invändningsförfarandet utan som upptäckts först därefter. Härigenom kan patenthavaren i vissa fall undvika att dras in i en kostsam och tidsödande process i domstol om giltigheten av patentet och han kan rätta till patentet inför en talan om intrång.

Vissa länder – t.ex. USA, England och Danmark – har infört regler om begränsning av patent i administrativ ordning som ger även tredje man rätt att begära en sådan åtgärd. Också här är syftet att spara tid och kostnader.

I den år 1975 antagna – men aldrig ikraftträdda – konventionen om ett EG-patent ingick ett begränsningsförfarande av det förstnämnda slaget. I det förslag till förordning om ett gemenskapspatent som kommissionen lade fram år 2000 finns motsvarande bestämmelser (se avsnitt 6.3.1).

13.1.2 Situationen i de nordiska grannländerna

De i Danmark (år 1993) införda reglerna om administrativ omprövning av patent ger som tidigare nämnts såväl patenthavaren som tredje man rätt att begära omprövning. De danska erfarenheterna av att ge tredje man en sådan rätt har emellertid visat sig vara negativa (se NIR 1996, s. 69 ff.). En arbetsgrupp som tillsatts för en utvärdering av systemet har i en rapport år 1999 rekommenderat att tredje man avskärs från denna rätt. Också i Norge har man (år 1997) infört regler om administrativ omprövning. Man har där valt att inte medge tredje man möjlighet att begära en sådan åtgärd. Från finsk sida föreligger hittills inte något initiativ i frågan.

13.1.3 Grunddragen i PRV:s förslag

Med hänvisning främst till situationen i Danmark och Norge lade PRV i december år 1997 fram det av regeringen till utredningen överlämnade förslaget om att regler om begränsning av patent i administrativ ordning skall införas också i den svenska patentlagen (se avsnitt 1.2). Förslaget bygger på den norska modellen och är således inte öppet för tredje man. Vidare utgår förslaget – i likhet med den danska och norska regleringen – från att en materiell prövning av nyhet och uppfinningshöjd skall göras av det begränsade patentkravet och från att begränsningen får verkan endast för framtiden (ex nunc). Är begränsningen otillräcklig, skall den avslås. En begäran om begränsning får enligt förslaget inte göras under invändningsfristen och heller inte innan ett påbörjat invändningsförfarande har avslutats. Därefter kan en begränsning begäras när som helst under patentets livstid. Förslaget innebär att bestämmelser om patentbegränsning förs in i PL som ett nytt 4 a kap. innefattande fem paragrafer. PRV:s lagförslag finns intaget i bilaga 6.

13.1.4 Administrativ patentbegränsning i EPO

Som framgått av avsnitt 6.3.3 antogs vid en diplomatkonferens på hösten år 2000 vissa bestämmelser (artiklarna 105 a–c EPC) om administrativ begränsning av europeiska patent genom ett förfarande i EPO. I och med att den reviderade texten till EPC träder i kraft kommer en innehavare av ett europeiskt patent att

kunna få till stånd en begränsning av patentet genom ett sådant förfarande med verkan för samtliga länder som patentet omfattar. Utformningen av systemet avviker i ett par viktiga hänseenden från PRV:s förslag. Dels skall det inte göras någon materiell prövning av (ex tunc).

13.2 Tidigare utredningsförslag m.m.

Frågan om att införa administrativ patentbegränsning i svensk lagstiftning övervägdes redan i samband med patentlagens tillkomst (se NU 1963:6, s. 325 f.). Det anfördes emellertid då, att det visat sig mycket vanskligt att utforma ett sådant institut och att det med hänsyn till (det ringa) antalet fall i vilka patent förklarats helt eller delvis ogiltiga inte syntes föreligga något behov av ett begränsningsinstitut. Frågan övervägdes på nytt av 1979 års patentprocessutredning med anledning av innehållet i 1975 års konvention om ett EG-patent (se SOU 1983:35, s. 105 ff.). Utredningen ansåg dock för sin del att patentkravens centrala roll i svensk rätt för bestämmandet av patentskyddets omfattning och tredje mans behov av förutsebarhet talade mot ett begränsningsförfarande. Utrymmet för omformulering av patentkrav i samband med partiell ogiltighet var enligt gällande rätt mycket begränsat och från tredje mans synpunkt ansågs det vara principiellt utan betydelse, om en ändring av patentkraven kom till stånd på det ena eller andra sättet. Vidare befarade utredningen att tillgången till ett begränsningsförfarande kunde locka sökanden att formulera patentkraven alltför vitt i patentansökan och leda till att tillräcklig omsorg inte från början lades ned från sökandens och patentmyndighetens sida på kravens utformning. Det anfördes också att inte något av de övriga nordiska länderna då övervägde att införa ett begränsningsinstitut. Även intresset av nordisk rättslikhet talade därför vid denna tidpunkt mot ett införande av ett sådant institut i Sverige.

Remissopinionen på utredningens ställningstagande var splittrad (se prop. 1985/86:86, s. 37). Av intresseorganisationerna uttalade sig Sveriges Industriförbund och Svenska Patentombudsföreningen för ett begränsningsinstitut, medan Sveriges advokatsamfund och Svenska Uppfinnareföreningen delade utredningens ståndpunkt. Chefen för Justitiedepartementet valde, huvudsakligen på de grunder som utredningen hade anfört, att inte lägga fram något

förslag. Han uteslöt dock inte att frågan kunde komma att tas upp på nytt.

Frågan om en begränsning av patent i administrativ ordning – liksom sambandet mellan en sådan ordning och problemet i vilken utsträckning en domstol har möjlighet att vid partiell ogiltighet av ett patent omformulera patentkraven med begränsande verkan – diskuterades i olika sammanhang under 1990-talet, bl.a. vid 1996 års nordiska möte för industriellt rättsskydd (se NIR 1996, s. 442 ff.).

13.3 Gällande rätt i fråga om ändring av patent

Görs det invändning mot ett beviljat patent, har patenthavaren rätt att ändra patentkraven så att skyddsomfånget begränsas mot patenterbarhetshinder som framkommit under invändningsförfarandet. Patentet kan då upprätthållas i ändrad lydelse (25 § PL). Begränsningen får ske genom att preciserande bestämningar hämtas från beskrivningen.

Enligt 54 § PL kan en patenthavare hos PRV avstå från sitt patent. Avståendet kan enligt förarbetena (NU 1963:6, s. 325) gälla även en viss del av patentet och kan ske genom strykning av ett eller flera patentkrav. Någon omformulering av enskilda patentkrav är dock inte möjlig vid avstående.

Frågan om en omformulering av patentkraven kan uppkomma också i samband med att ett patent av en domstol förklaras delvis ogiltigt med stöd av 52 § PL. I det nordiska utredningsbetänkande (NU 1963:6) som låg till grund för PL anfördes att en omformulering borde vara tillåten, om endast vissa delar av patentkraven var hållbara. Det ansågs dock inte vara möjligt att hämta något från beskrivningen som inte tidigare funnits i kraven (se betänkandet s. 229 och s. 318).

Vid remissbehandlingen av 1963 års betänkande framhöll PRV bl.a. att ett fastställande av nya patentkrav från domstolens sida skulle medföra sådana praktiska och administrativa problem att det måste vara uteslutet. Det borde inte vara möjligt att enskilda patentkrav förklarades delvis giltiga och delvis ogiltiga. Med anledning härav uttalade chefen för Justitiedepartement (prop. 1966:40, s. 193) att även han fann det tvivelaktigt, huruvida det kunde vara lämpligt att omformuleringar av detta slag gjordes, åtminstone frånsett ”helt enkla fall”. Ett närmare ställningstagande i detta hänseende överläts på rättstillämpningen.

Frågan kom åter upp i samband med införandet av de nya ogiltighetsgrunder som föranleddes av tillträdet år 1978 till EPC. Chefen för Justitiedepartementet uttalade (prop. 1977/78:1, s. 266 f.), sedan han för egen del instämt i uttalandet i 1966 års proposition om att en omformulering inte borde få ske annat än i ”helt enkla fall”, bl.a. följande.

Om det [däremot] är fråga om att hämta en inskränkande bestämning från beskrivningen bör detta enligt min uppfattning med hänsyn till tredje mans rättssäkerhet begränsas till fall då det är fråga endast om att göra en erforderlig precisering av ett uttryck som redan förekommer i patentkraven. Att i andra fall hämta upp bestämningar från beskrivningen anser jag inte förenligt med regleringen i 39 § patentlagen av patentskyddets omfattning. Där ges nämligen patentkraven en helt av- görande betydelse vid bestämmande av skyddets omfattning. Beskrivningen får användas bara som ledning för förståelse av patentkraven.

Domstolspraxis på området under åren 1983–1991 har redovisats av Westlander/Törnroth i boken Patent (1995), s. 297 ff. Av redovisningen framgår att man i praxis varit mycket restriktiv och att en omformulering av patentkrav med stöd av uppgifter i beskrivningen aldrig har medgetts.

13.4 Överväganden och förslag

13.4.1 Allmänna utgångspunkter

Som framgått av avsnitt 13.1.2 har begränsningsinstitut numera införts i såväl Danmark som Norge. Intresset av nordisk rättslikhet talar därför för att bestämmelser om administrativ patentbegränsning nu införs också i Sverige.

En annan utgångspunkt för övervägandena bör rimligen vara att den i november år 2000 reviderade texten till EPC med bl.a. det genom artiklarna 105 a–c införda patentbegränsningsförfarandet (se avsnitt 6.3.3) kommer att ratificeras av Sverige och träda i kraft inom en förhållandevis nära framtid. Huvuddelen av de i Sverige gällande patenten utgörs av EPC-patent. I fråga om dessa kommer alltså en begränsning att för framtiden kunna ske genom ett administrativt förfarande i EPO. Det synes av såväl principiella som praktiska skäl vara närmast oundvikligt att införa en motsvarande begränsningsmöjlighet i fråga om nationella patent

meddelade av PRV. Det är därvid naturligt att PRV anförtros handläggningen av ärenden om patentbegränsning.

Av artikel 2 EPC i förening med 81 § PL torde följa att en innehavare av ett europeiskt patent som gäller i Sverige måste få rätt att använda också det nationella begränsningsförfarandet. För en innehavare av ett sådant patent kommer alltså båda begränsningsförfarandena att stå öppna. Det nationella förfarandet kan då utnyttjas exempelvis för en avgränsning av ett EPC-patent gentemot ett tidigare inte känt nationellt patent.

När det gäller frågan hur ett patentbegränsningsförfarande bör utformas finns det som framgått av vad tidigare anförts olika modeller. Det finns dels den danska modellen enligt vilken inte bara patenthavaren utan också tredje man kan initiera en begränsning av patentet, dels den norska där bara patenthavaren har initiativrätt. Enligt båda modellerna gör patentmyndigheten en materiell prövning huruvida patentet med den begärda begränsningen uppfyller patenterbarhetsvillkoren. Dessutom finns EPC-modellen som i likhet med den norska är förbehållen patenthavaren. Denna modell innebär inte någon materiell prövning utan förutser endast en prövning av om de ändrade patentkraven tekniskt innebär en inskränkning av patentets skyddsomfång och har motsvarighet i grundhandlingarna samt om de är tydliga och har stöd i beskrivningen, dvs. en prövning av de formella villkor som varje begränsningsbegäran måste uppfylla.

PRV har i sitt förslag utgått från den norska modellen och menar att ett system som innefattar möjlighet för tredje man att initiera en begränsning av ett patent medför fler nackdelar än fördelar och skulle skapa en alltför stor osäkerhet för patenthavaren. PRV:s uppfattning att ett sådant system lätt kan missbrukas och också medför risk för oöverskådliga och utdragna processituationer synes ha fog för sig. Erfarenheterna från det danska systemet pekar i denna riktning. Principiella skäl talar dessutom för att ett ifrågasättande från tredje mans sida av ett patents hållbarhet, sedan patentet beviljats och upprätthållits efter det att ett eventuellt invändningsförfarande har avslutats, bör prövas civilrättsligt i domstol och inte i administrativ ordning av den beviljande patentmyndigheten. PRV:s förslag att begränsningsförfarandet bör stå öppet bara för en patenthavare bör därför läggas till grund för förfarandet.

13.4.2 Frågan om materiell patenterbarhetsbedömning

En grundläggande fråga är den om en begäran om begränsning bör prövas också i materiellt hänseende, dvs. om de ändrade patentkraven bör av PRV prövas med avseende på patenterbarhetsvillkoren i 1 och 2 §§ PL. För en sådan ordning talar att den torde leda till en ökad sannolikhet för att en beviljad begränsning står sig vid en senare prövning i en ogiltighetsprocess grundad på det nyhetsmaterial som patenthavaren utgått från i sin begäran om begränsning. Det innebär en ökad rättssäkerhet och förutsebarhet för såväl patenthavaren som tredje man. För patenthavare från kretsen av enskilda uppfinnare och mindre företag som inte har tillgång till egen patentexpertis är detta av särskild betydelse. Också intresset av nordisk rättslikhet talar i viss mån för att en materiell prövning sker. Att begränsningsförfarandet enligt EPC inte innefattar en sådan prövning hindrar i princip inte att den införs i svensk lagstiftning. Å andra sidan är det ofrånkomligt att en materiell prövning generellt sett medför ett väsentligt mer utdraget prövningsförfarande såväl i PRV som i samband med ett eventuellt överklagande av PRV:s beslut, samtidigt som patenthavaren inte uppnår någon absolut garanti för att det begränsade patentet står sig i ett ogiltighetsmål inför domstol. Under de överväganden som har legat till grund för det i EPC införda begränsningsförfarandet har önskemålet om snabbhet och enkelhet varit avgörande. Dessutom har det anförts att erfarenheterna från motsvarande nationella begränsningsförfaranden i Schweiz, Tyskland och Österrike visar, att de patenthavare som begär begränsning alltid strävar efter att denna är tillräcklig i patenterbarhetshänseende.

Det finns sålunda skäl såväl för som emot en materiell prövning. Enligt den inom utredningen förhärskande uppfattningen väger dock behovet av ett snabbt förfarande tyngst, om det viktigaste syftet med ett begränsningsförfarande – dvs. att ge en patenthavare en möjlighet att undvika en befarad ogiltighetsprocess eller att rätta till patentet inför ett annalkande eller pågående intrång – skall kunna uppnås. Det är självfallet en stor fördel om begränsningsförfarandet i sådana situationer kan genomföras utan onödigt dröjsmål. När det gäller behovet för enskilda patenthavare och mindre företag att få tillgång till en patenträttslig bedömning av sina begränsningsyrkanden, bör detta kunna tillgodoses genom anlitande av patentombud. Det kan även tänkas att PRV inom ramen för sin uppdragsverksamhet kan tillhandahålla en sådan bedömning som en service mot betalning. Sammantaget talar

således övervägande skäl för att någon materiell prövning inte bör göras.

13.4.3 Begränsning av ett patent bör ges verkan ex tunc

En principiell fråga är den om ett beslut om en begränsning av ett patent bör ges verkan bara för framtiden, vilket PRV har föreslagit, eller om beslutet bör ges verkan ex tunc, dvs. från dagen för patentansökningen. De danska och norska begränsningsförfarandena bygger på den förstnämnda ordningen medan EPCförfarandet innefattar en retroaktiv verkan. Principen om verkan endast för framtiden kan motiveras med att begränsningen sker frivilligt och på initiativ av patenthavaren och att patentet därför bör – i analogi med vad som gäller vid avstående från patent helt eller delvis enligt 54 § PL och för det fall att årsavgifter inte längre betalas – stå kvar i sitt ursprungliga omfång fram till begränsningstidpunkten. Detta kan emellertid medföra en del praktiska problem i patentprocesser i den mån det leder till att domstolarna i ett och samma mål tvingas att laborera med olika skyddsomfång, dvs. före och efter begränsningen. Dessutom talar systematiska skäl för den retroaktiva principen, eftersom grunden för en patentbegränsning i regel utgörs av ett objektivt hinder som fanns redan innan patentet söktes. Patentet var med andra ord delvis ogiltigt i sitt ursprungliga skick. Det torde vidare vara ägnat att skapa förvirring att i svensk begränsningslagstiftning införa en annan verkansprincip än den som kommer att gälla enligt EPC (se avsnitt 13.1.4). En patentbegränsning bör därför ges retroaktiv verkan från patentets giltighetsdag. Patentet blir således från början ogiltigt i de delar som faller utanför det snävare skyddsomfång som begränsningsförfarandet leder till.

13.4.4 Skydd för tredje man vid patentbegränsning

Möjligheten till patentbegränsning påverkar i betydande grad avvägningen mellan patenthavarintresset, å ena sidan, och tredjemansintresset å den andra. 1979 års patentprocessutredning påpekade i detta sammanhang att patentkraven är avgörande för att bestämma patentskyddets omfattning och att tredje man, sedan ett patent har meddelats, av patentkraven skall kunna bedöma vad patentet framdeles kan komma att riktas på, om något eller några

av patentkraven visar sig inte vara giltiga (SOU 1983:35, s. 111). Syftet med osjälvständiga krav i ett patent är att utgöra reservkrav i den mån ett självständigt patentkrav visar sig vara ohållbart. En konsekvens av det nu anförda är att en tredje man, som utnyttjar en teknik som faller inom skyddsomfånget enligt ett patents självständiga krav men utanför de osjälvständiga patentkraven, i princip bör gå fri, om det självständiga kravet faller. Möjligheten till omformulering av patentkrav genom patentbegränsning i administrativ ordning kan emellertid leda till att tredje man möts av nya patentkrav som i samband med begränsningsförfarandet preciserats med hjälp av uppgifter som hämtats från patentbeskrivningen. Även om det av allmänna patenträttsliga grunder följer att det måste föreligga ett klart uppfinningssamband mellan sådana uppgifter och de bestämningar som ingår i det krav som begränsas, kan det vara svårt för tredje man att förutse exakt vilken inriktning patentet kan komma att få i samband med ett begränsningsförfarande. Särskilt gäller detta när det i beskrivningen angetts ett stort antal utföringsformer, något som är vanligt i fråga om patent på kemiska produkter och förfaranden. Det kan för den nu angivna situationen sättas i fråga, om det är skäligt att tredje man vid intrång i det begränsade patentet skall drabbas av skadeståndspåföljd för tiden innan patentkraven omformulerades. Som stötande framstår detta i vart fall om en patenthavare trots vetskap om patenthindrande teknik avstått under lång tid från att begränsa patentet utan gör detta först i samband med en intrångstalan. Det bör därför finnas ett utrymme för att ogilla ett yrkande om skadestånd eller i vart fall jämka skadeståndet såvitt avser tiden innan patentbegränsningen gjordes. Bestämmelsen i 58 § andra stycket PL torde ge erforderligt stöd för en sådan tillämpning. Med en sådan lösning uppnås i huvudsak samma effekt som om patentbegränsningen getts verkan ex nunc utan att man behöver göra avsteg från den principiella lösningen om verkan ex tunc. Väsentligt är under alla förhållanden att man i rättstillämpningen skapar ett klart incitament för patenthavarna att inte avsiktligt eller onödigtvis dröja med att begära begränsning av patent i den mån de har anledning att befara att patenten inte är fullt giltiga i ursprungligt skick.

Det ligger i sakens natur att ett motsvarande synsätt bör tillämpas när omformuleringar kommer till stånd i samband med en partiell ogiltighetsförklaring av ett patent eller under ett invändningsförfarande.

13.4.5 Vissa processuella frågor

När det gäller förhållandet till invändningsförfarandet enligt 24 och 25 §§ PL innebär PRV:s förslag att en patentbegränsning inte får begäras innan invändningsfristen (nio månader) har gått ut och inte heller så länge ett redan påbörjat invändningsförfarande pågår. Som PRV påpekat har en patenthavare emellertid f.n. möjlighet att själv göra invändning i syfte att avgränsa sitt patent mot nyhetsmaterial som upptäckts först efter patentbeviljandet och kan därigenom undgå en talan om ogiltighet (se prop. 1993/94:122, s. 55). Patenthavaren har således alltid möjlighet att genom egen eller annans invändning åstadkomma erforderlig avgränsning av patentet. Å andra sidan kan det, när ett särskilt patentbegränsningsförfarande införs, framstå som riktigare från systematisk synpunkt att invändningsförfarandet förbehålls tredje man och att patenthavaren hänvisas till att utnyttja begränsningsförfarandet. Det förutsätter i så fall att begränsning får begäras redan under invändningsfristen. Eftersom en materiell prövning enligt vad tidigare anförts inte skall företas under begränsningsförfarandet, skulle detta möjliggöra en snabbare handläggning än inom ramen för ett av patenthavaren initierat invändningsförfarande. Härigenom skulle också full parallellitet med EPC uppnås i fråga om förhållandet mellan invändnings- och begränsningsförfarandet. Övervägande skäl synes därför tala för en sådan ordning. I PL bör i enlighet härmed föreskrivas att patentbegränsning är utesluten, om det pågår ett invändningsförfarande. Dessutom bör den nuvarande möjligheten till ”självinvändning” slopas vilket stämmer med vad som numera gäller enligt EPC (se Official Journal 1994, s. 891 ff.). Detta kan lämpligen ske genom en ändring av 24 § PL. Skulle en patenthavare ha inlett ett begränsningsförfarande och en invändning görs därefter, bör invändningsförfarandet ges företräde och begränsningsförfarandet förklaras vilande i avbidan på utgången av invändningsförfarandet. Patenthavaren torde i praktiken vara tillgodosedd genom att de i begränsningsansökan begärda ändringarna av patentet lika väl kan åstadkommas inom ramen för invändningsförfarandet.

När det gäller förhållandet till en talan om ogiltighet ligger det närmast till hands – med beaktande av vad som föreslås i avsnitt 13.4.6 om att omformulering av patentkrav vid sådan talan skall kunna ske i samma omfattning som vid patentbegränsning – att en begäran om begränsning inte bör få göras under den tid då en sådan talan är anhängig. Väcks en ogiltighetstalan efter det att ett

begränsningsförfarande har inletts, förefaller det naturligt att domstolen med hänsyn till omständigheterna får avgöra, om utgången av begränsningsförfarandet skall avvaktas. Det kan i många fall tänkas vara mest rationellt att den föreslagna begränsningen i första hand hanteras i ogiltighetsmålet, eftersom käranden där inte har partsställning i PRV och det ändå är domstolen som ytterst avgör om en viss kravformulering är godtagbar och tillräckligt avgränsad från känd teknik. Huvudregeln skulle då vara att PRV vilandeförklarar begränsningsförfarandet såvida domstolen inte beslutar annorlunda. I och med att ogiltighetsmålet avgjorts saknas – liksom i motsvarande fall när en invändning har gjorts efter det att en begränsning begärts – uppenbarligen grund för att fullfölja begränsningsförfarandet. Det bör då kunna avskrivas från vidare handläggning.

När det gäller mål om intrång som inte är förenade med talan om ogiltighet synes det inte vara befogat att hindra patenthavaren från att under rättegången hos PRV begära en begränsning av patentet. En fortsatt handläggning av intrångsmålet bör därvid i de flesta fall kunna ske på grundval av den ändring av patentkraven som patenthavaren har begärt hos PRV. Omständigheterna i det enskilda fallet kan emellertid vara sådana, att en vilandeförklaring i avvaktan på PRV:s beslut är lämpligare. Vad nu sagts gäller också för det fall att patenthavaren hos PRV begärt begränsning av patentet redan innan han väckt talan om intrång. En begäran om patentbegränsning utesluter i sig inte att domstolen beslutar om interimistiska åtgärder.

En patenthavare bör i mål om intrång eller ogiltighet vara skyldig att upplysa domstolen om att en begäran om begränsning av patentet har gjorts hos PRV. Underlåtenhet att fullgöra denna skyldighet bör i förekommande fall kunna föranleda påföljd i fråga om rättegångskostnaderna.

13.4.6 Omformulering av patentkrav vid partiell ogiltighet

När det gäller möjligheten till omformulering av patentkrav i samband med partiell ogiltigförklaring av patent har åtskilliga länder sedan länge intagit en liberalare hållning än vad som hittills har varit praxis enligt svensk rätt (jfr avsnitt 13.3). Man medger i dessa länder i princip att en omformulering av kraven får ske med stöd av uppgifter från patentbeskrivningen (innefattande eventuella ritningar). Vidare har vid den nyligen gjorda revisionen av EPC (se

avsnitt 6.3.3) – förutom införandet av ett begränsningsförfarande enligt artiklarna 105 a–c – artikel 138 ändrats så, att en patenthavare garanteras rätten att i en process om ogiltighet av ett europeiskt patent ändra patentkraven med, som det får förstås, stöd av uppgifter hämtade från patentbeskrivningen (se den s.k. Basic proposal, s. 197). Det förtjänar i sammanhanget också att nämnas att Stockholms tingsrätt under senare år i ett par domar (målen nr T7-1185-95 och T7- 978-96), som inneburit partiell ogiltighet av patent, med hänvisning till den internationella utvecklingen gett uttryck för ett mindre restriktivt synsätt i omformuleringsfrågan än enligt tidigare praxis.

Genom införandet av ett system med administrativ patentbegränsning kommer frågan om en omformulering av patentkrav vid partiell ogiltighet i ett helt nytt läge och den gamla läran om ”helt enkla fall” måste nu överges. Det framstår som nödvändigt att möjligheterna till omformulering blir desamma vid partiell ogiltighet som vid patentbegränsning i administrativ ordning. Från tredje mans synpunkt är det i princip utan betydelse, om en omformulering sker på det ena eller andra sättet. Domstolarna får genom sin särskilda sammansättning i patentmål också anses vara kompetenta att bedöma om ett omformulerat patentkrav är godtagbart i patenträttsligt hänseende. Även om en omformulering tillkommit genom ett patentbegränsningsförfarande blir det vid talan om ogiltighet ändå domstolen som ytterst avgör, om omformuleringen är godtagbar. En lösning i enlighet med vad som nu förordats innebär att möjligheterna till omformulering av patentkrav i mål om ogiltighet blir desamma för nationella svenska patent som för EPC-patent med rättsverkan i Sverige. Detta bör lämpligen komma till uttryck genom ett tillägg till 52 § PL.

13.4.7 Vissa frågor om tillämpningen av patentbegränsning på patent som meddelats före ikraftträdandet av den nya lagstiftningen

PRV har i sitt förslag inte berört frågan om reglerna om patentbegränsning skall gälla också äldre patent eller bara patent som kommer att meddelas efter ikraftträdandet av den nya lagstiftningen. Hur det förhåller sig enligt EPC på den här punkten är f.n. oklart. I artikel 7 i slutdokumentet från revisionskonferensen finns bestämmelser (”transitional provisions”) som i princip förutsätter att den reviderade versionen av EPC inte skall tillämpas

på EPC-patent som beviljats före ikraftträdandet av den reviderade versionen. Detta gäller emellertid ”unless otherwise decided” av förvaltningsrådet. Det anges vidare att ett beslut av rådet i denna fråga skall tas senast den 30 juni 2001. Därvid krävs kvalificerad majoritet (se bilaga 5). Huruvida ett sådant beslut kan komma att omfatta de nya bestämmelserna om patentbegränsning går inte att förutse i dagens läge.

Oavsett vad som kan komma att gälla enligt EPC i denna del bör emellertid de föreslagna svenska bestämmelserna om patentbegränsning omfatta också patent som beviljats före ikraftträdandet av den nya lagstiftningen. Det gäller både svenska patent och europeiska patent som erhållit rättsverkan i Sverige. En annan ordning skulle avsevärt fördröja och minska det praktiska värdet av reformen. Något principiellt hinder mot att låta de nya bestämmelserna tillämpas även på äldre patent kan inte anses föreligga. Det kan emellertid av rättssäkerhetsskäl vara befogat att införa en övergångsbestämmelse till skydd för tredje man som – med utgångspunkt från den tidigare gällande ordningen – före ikraftträdandet i god tro påbörjat ett sådant utnyttjande av den ifrågavarande uppfinningen som formellt kommer att innebära ett intrång i det med tillämpning av de nya bestämmelserna begränsade patentet till följd av att det i de ändrade patentkraven införts nya bestämmelser hämtade från beskrivningen. Ett sådant utnyttjande bör rimligen få fortsättas utan hinder av patentet. Härigenom tillskapas en rätt för tredje man som i princip svarar mot vad som gäller enligt 74 och 92 §§ PL vid ”återupprättande” av svenska och europeiska patent (se prop. 1977/78:1, s. 370 ff. och s. 387 ff.). Denna rätt skiljer sig från den s.k. föranvändarrätten enligt 4 § PL genom det strikta kravet på god tro hos tredje man.

Patentprocessutredningens författningskommentarer

24 §

Skälen för den föreslagna ändringen av paragrafens första stycke framgår av avsnitt 13.4.5. Genom ändringen markeras att s.k. självinvändning inte längre får ske. Avfattningen svarar mot vad som föreskrivs i 20 § andra stycket VL och 18 § andra stycket i det av Mönsterutredningen nyligen framlagda förslaget till lag om ändring i ML (SOU 2000:79).

40 a §

Av paragrafens första stycke följer att annan än patenthavaren inte får begära begränsning av ett patent. Rätten att begära begränsning omfattar som en följd av artikel 2 EPC jämförd med 81 § även innehavare av europeiska patent med giltighet i Sverige. Vidare framgår av första stycket att en begränsning förutsätter att det görs en ändring av patentkraven. Motsvarande föreskrift finns i den nya artikeln 105 a EPC. Den är motiverad av att det är patentkraven som bestämmer patentskyddets omfattning och är avsedd att tydliggöra att en begränsning inte är möjlig eller tillåten genom en ändring enbart av ett patents beskrivning (innefattande förekommande ritningar). Föreskriften avviker från PRV:s författningsförslag som medger att en begränsning sker genom enbart en beskrivningsändring. Beskrivningen får emellertid också ändras, om det behövs med anledning av de ändrade patentkraven. En begränsningsbegäran får avse såväl att avgränsa patentkraven gentemot känd teknik som att undanröja andra allvarliga brister i patentkraven. Patenthavaren behöver inte i sin begäran ange skälen för patentbegränsningen men bör tydligt ange i vilka avseenden de nya kraven skiljer sig från de tidigare. I patentkungörelsen (1967:838) (PK) bör i anslutning härtill införas en föreskrift om att patenthavaren är skyldig att ange var de nya bestämningarna i patentkraven har sin motsvarighet i de handlingar som ingick i patentansökningen när den gjordes, dvs. i fråga om svensk ansökan grundhandlingarna (jfr 19 § första stycket PK).

Enligt andra stycket skall en begäran om begränsning göras skriftligen. Om skriftlighetskravet i 8 § utgår (se prop. 2000/01:13 och SFS 2000:1158) för att möjliggöra en elektronisk ingivning kan det föranleda att detta krav bör utgå. Av andra stycket följer vidare

att en begäran om begränsning inte får göras om det pågår ett invändningsförfarande eller en rättegång om patentets giltighet. Bestämmelsen torde dock inte hindra att en begäran i PRV görs om begränsning av ett europeiskt patent när det pågår ett invändningsförfarande i EPO. Detsamma gäller om patenthavaren redan har inlett ett begränsningsförfarande i EPO. Inte heller hindrar bestämmelsen att en innehavare av ett europeiskt patent under en rättegång om patentets giltighet i Sverige gör en begäran i EPO om begränsning av patentet. I fråga om den sistnämnda situationen torde det inte finnas utrymme för att införa en svensk undantagsbestämmelse, eftersom en patenthavare enligt artikel 105 a EPC har en ovillkorlig rätt att begära begränsning. Det får i stället ankomma på domstolen i ogiltighetsmålet att med hänsyn till omständligheterna avgöra om målet skall fortsätta eller vilandeförklaras.

I tredje stycket anges vissa andra fall då begränsning inte får göras. Bestämmelsen har utformats efter mönster av 54 § andra stycket. Den skall emellertid inte förstås så, att den hindrar en begäran om en begränsning, om berörd tredje man samtycker till en sådan.

40 b §

Paragrafen ersätter 40 b och 40 c §§ i PRV:s förslag och anger omfattningen av PRV:s prövning och hur denna skall ske. Som framgått av avsnitt 13.4.2 skall någon materiell prövning enligt 1 och 2 §§ inte göras. Enligt första stycket har PRV att pröva om en begäran om patentbegränsning dels uppfyller föreskrifterna i 40 a §, dels är förenlig med bestämmelserna i 52 § första stycket 2–4. Punkten 2 innebär att det begränsade patentet måste avse en uppfinning som är så tydligt angiven att en fackman med ledning därav kan utöva den. Det säger sig självt att PRV i detta hänseende även måste se till att de nya patentkraven är tydliga och bestämda. Punkten 3 innebär att begränsningen inte får omfatta något som inte framgick av patentansökningen när den gjordes, dvs. de nya patentkraven får inte tillföras andra bestämningar än sådana som för fackmannen har otvetydigt sakligt stöd i de ursprungliga ansökningshandlingarna (grundhandlingarna). Punkten 4 innebär att patentkraven inte får ha ändrats så, att patentskyddets omfattning utvidgats i förhållande till de krav som ingick i patentet när det meddelades. Det innebär i korthet att ett självständigt krav inte får ändras genom att bestämningar i sak – utom sådana som

avser alternativ eller utgör s.k. överbestämningar – avlägsnas ur kravet.

Om PRV finner att hinder enligt 40 a § eller 52 § första stycket 2–4 föreligger, skall patenthavaren föreläggas att inom viss tid avge yttrande eller vidta rättelse. Bestämmelsen är utformad efter mönster av 15 § men med uteslutande av föreskrifterna om avskrivning och återupptagning.

Av andra stycket följer att om patenthavaren inte besvarar ett föreläggande inom utsatt tid, får PRV avslå begäran om begränsning. Skulle emellertid patenthavaren ha inkommit med ett yttrande eller ha vidtagit rättelse efter utsatt tid men före den tidpunkt då PRV tar upp ärendet till avgörande, måste det nya materialet beaktas på samma sätt som om svar kommit in eller rättelse vidtagits i rätt tid. PRV skall enligt andra stycket alltså alltid pröva ärendet i sak. Finns det vid tidpunkten för PRV:s avgörande hinder mot bifall som patenthavaren haft tillfälle att yttra sig över skall begäran om begränsning avslås, om det inte finns anledning till ett nytt föreläggande. Bestämmelsen är utformad efter mönster av 16 §. Patentet kvarstår vid avslag i oförändrad form.

40 c §

Paragrafen innehåller i första stycket bestämmelser om bifall till en begäran om begränsning samt om vissa åtgärder i anslutning härtill. De överensstämmer med 40 d § första stycket i PRV:s förslag.

Ett bifallsbeslut får självfallet inte grundas på andra patentkrav än sådana som patenthavaren är införstådd med.

Det har inom utredningen diskuterats, om det finns anledning att föra in en bestämmelse om att en patenthavare skall betala en särskild avgift för tryckning av den nya patentskriften. En bestämmelse härom har emellertid inte tagits upp, eftersom det skulle försena och komplicera handläggningen (jfr 19 §). Det finns heller inte någon sådan avgift i fråga om den nya patentskrift som skall framställas när ett patent efter invändning upprätthålls i ändrad lydelse (se 25 § fjärde stycket). Det lämpligaste synes vara att tryckningskostnaderna i samband med ett begräsningsförfarande får vägas in när regeringen med stöd av 76 § fastställer den särskilda avgift som skall tas ut enligt 40 a §. Storleken på den avgiften kan därvid göras beroende av begränsningsbegärans och patentets omfattning.

Andra stycket anger att en begränsning av ett patent får verkan från den dag då patentansökningen gjordes. Skälen härför har redovisats i avsnitt 13.4.3. Bestämmelsen avviker från PRV:s förslag om att en begränsning skall ha verkan endast för tiden efter begränsningsbeslutet.

40 d §

Paragrafen är ny i förhållande till PRV:s förslag och innebär att patenthavaren i mål om intrång i eller ogiltighet av patent är skyldig att upplysa domstolen om att han eller hon hos PRV begärt begränsning av patentet. Den har införts med beaktande av de olägenheter som enligt uppgift från dansk sida uppkommit i rättegångarna till följd av underlåtenhet att hålla domstolarna informerade om pågående begränsningsförfaranden. (Se bl.a. NIR 1996, s. 69 ff.) Bestämmelsen innehåller inte någon uttrycklig sanktion men iakttas den inte bör detta förhållande kunna vägas in vid fördelningen av rättegångskostnaderna. Det ligger i sakens natur att upplysning om ett förekommande eller inlett begränsningsförfarande skall lämnas i ett så tidigt skede som möjligt.

40 e §

Paragrafen reglerar rätten att överklaga ett avgörande om patentbegränsning och i vilken ordning det skall göras. Den ersätter 40 e § i PRV:s förslag och skiljer sig därifrån huvudsakligen genom att utformningen bygger på en tillämpning av bestämmelserna i 75 § om överklagande av slutliga beslut i patentärenden, medan PRV:s förslag innehåller en fullständig reglering i analogi med den i 75 §. Nackdelen med den utformningen är att lagtexten i redaktionellt avseende blir väsentligt mer omfattande utan att man vinner något i sak.

Av bestämmelsen framgår utöver vad som följer av hänvisningen till 75 § att rätten att överklaga är begränsad till patenthavaren och i konsekvens därmed är aktuell endast i fråga om beslut av PRV att enligt 40 b § avslå en begäran om patentbegränsning (jfr prop. 1977/78:1 s. 372 f.).

PRV:s förslag till 40 e § innehåller i tredje stycket en föreskrift om att bestämmelserna i 22 § femte stycket skall tillämpas på vissa handlingar. Emellertid grundar sig 22 § på kap. 13 § sekretesslagen som ger möjlighet till sekretess endast i fråga om handlingar som rör en ansökan om patent, (se Regner m.fl. Sekretesslagen,

s. 8:37 ff.). 22 § femte stycket kan således inte göras tillämplig i fråga om handlingar i patentbegränsningsärenden. För domstolarnas del är 8 kap. 17 § sekretesslagen tillämplig i sådana ärenden.

52 §

I paragrafen har förts in ett nytt andra stycke i syfte att tydliggöra att ett patent, som endast till en viss del träffas av de ogiltighetsgrundande omständigheterna under punkterna 1–4 i första stycket, får förklaras delvis ogiltigt och att detta kan ske genom en ändring av patentkraven. Genom ändringen av patentkraven skall patentskyddets omfattning begränsas i den utsträckning som svarar mot ogiltigheten så att vad som återstår inte kommer i konflikt med ogiltighetsgrunderna i första stycket. Att ett patent får förklaras delvis ogiltigt inom ramen för nuvarande 52 § är i sig oomstritt. Det föreslagna andra stycket innebär därför i detta avseende inte något nytt i sak. Det främsta syftet med den nya bestämmelsen är som framgått av övervägandena i avsnitt 13.4.6 att skapa en rättslig grund för att vid delvis ogiltighet av patent ge patenthavaren samma möjlighet till omformulering av patentkraven som vid patentbegränsning i administrativ ordning i PRV. Ändringen av patentkraven kan avse såväl en ren sammanslagning av ett självständigt krav med ett eller flera osjälvständiga krav eller med delar av sådana krav som att bestämningar tillförs från beskrivningen.

Av den föreslagna lydelsen framgår att delvis ogiltigförklaring av ett patent kräver att patenthavaren framställer ett yrkande om det och därvid preciserar den ändring av patentkraven som utgör grunden för yrkandet. Finner domstolen att patentet inte är giltigt heller med dessa krav blir konsekvensen att det skall förklaras ogiltigt i sin helhet.

Det ligger i sakens natur att ett yrkande enligt 52 § andra stycket skall framställas i ett så tidigt skede av målet som möjligt. För det fall att patenthavaren i första hand gör gällande att patentet är giltigt i sin helhet, dvs. bestrider yrkandet att patentet skall förklaras ogiltigt, bör han redan från början överväga om det finns anledning att alternativt yrka en begränsning av patentets skyddsomfång genom en ändring av patentkraven. Det går knappast att uppställa någon generell regel för hur sent i en rättegång som ett yrkande om begränsning kan framställas utan det måste bli beroende på omständigheterna och får lösas i rättstillämpningen. En försummelse att i rätt tid framställa ett

yrkande om begränsning bör kunna föranleda påföljd i fråga om rättegångskostnaderna.

53 §

Ändringen i bestämmelsens andra stycke är av rent redaktionell art.

77 §

Ändringen av paragrafens första stycke är i första hand föranledd av införandet av bestämmelserna om patentbegränsning i 40 a–e §§. Beslut och andra åtgärder i samband med patentbegränsning torde kräva en viss komplettering av bestämmelserna i PK, bl.a. av 39 § angående anteckning i patentregistret. Det är emellertid tveksamt om de nuvarande reglerna i 77 § första stycket täcker begreppet patentbegränsning och ger stöd för en sådan komplettering av PK. I sammanhanget har vidare uppmärksammats att en viss osäkerhet råder också huruvida nämnda regler täcker ärenden rörande tilläggsskydd och invändning mot ett meddelat patent. Det har därför ansetts påkallat att nu se över avfattningen av 77 § första stycket i dess helhet.

En komplettering av 77 § första stycket i nu berörda hänseenden skulle göra den redan nu tämligen invecklade bestämmelsen ännu mer svårläst. Det synes heller inte från konstitutionell eller annan synpunkt nödvändigt att belasta ett bemyndigande av det slag som det här rör sig om med en mängd detaljer som dessutom måste ändras och kompletteras från tid till annan i takt med utvecklingen. Det får anses lämpligare och fullt tillräckligt med en generell regel av den typ som i motsvarande syfte förts in i 49 § andra stycket ML. Den nya utformningen av 77 § första stycket grundas på denna bedömning.

Punkten 4 i övergångsbestämmelserna

Bakgrunden till övergångsbestämmelsen har behandlats i avsnitt 13.4.7. Rätten att fortsätta ett påbörjat utnyttjande förutsätter som framgår av ordalydelsen att patentet begränsats med stöd av uppgifter som inte framgår av de tidigare patentkraven. Det är alltså fråga om en begränsning med stöd av uppgifter som hämtats från patentbeskrivningen. Uppgifter som tolkningsvis ändå kunnat läsas in i de tidigare kraven kan dock inte grunda någon rätt att

fortsätta ett påbörjat utnyttjande. Rekvisitet god tro förutsätter bl.a. att den som gör gällande en sådan rätt att fortsätta ett utnyttjande som bestämmelsen avser skall ha haft grundad anledning att utgå från att patentet inte var giltigt med de tidigare patentkraven. God tro kan inte anses föreligga, om patenthavaren före den tidpunkt då tredje man påbörjade utnyttjandet hade tillkännagett sin avsikt att söka få till stånd en hållbar begränsning av patentet med stöd av beskrivningen av betydelse för utnyttjandet av den ifrågavarande uppfinningen. Föreskriften att utnyttjandet får fortsättas ”med bibehållande av dess allmänna art” är avsedd att ha samma innebörd som i 74 §. Detsamma gäller vad som avses med ”väsentliga förberedelser”.

Londonöverenskommelsen

Agreement on the application of

Article 65 of the

European Patent Convention

Överenskommelse

Om tillämpning av artikel 65 i

Europeiska patentkonventionen

PREAMBLE

INGRESS

The States parties to this Agreement,

IN THEIR CAPACITY as Contracting States to the Convention on the Grant of European Patents (European Patent Convention) of 5 October 1973,

REAFFIRMING their desire to strengthen co-operation between the States of Europe in respect of the protection of inventions,

HAVING REGARD to Article 65 of the European Patent Convention, hereinafter “EPC”,

RECOGNISING the importance of the objective to reduce the costs relating to the translation of European patents,

STRESSING the need for widespread adherence to that objective,

De stater som är parter i denna överenskommelse, vilka

I EGENSKAP av fördragsslutande stater till konventionen om meddelande av europeiska patent (Europeiska patentkonventionen) av den 5 oktober 1973,

BEKRÄFTAR sin önskan att stärka samarbetet mellan Europas stater såvitt avser skyddet för uppfinningar,

MED HÄNVISNING till artikel 65 i Europeiska patentkonventionen, nedan benämnd ”EPC”,

INSER betydelsen av ändamålet att minska kostnader hänförliga till översättning av europeiska patent,

FRAMHÅLLER nödvändigheten av omfattande anslutning till detta ändamål,

DETERMINED to contribute effectively to such cost reduction,

HAVE AGREED ON THE FOLLOWING PROVISIONS:

ÄR FAST BESLUTNA att effektivt bidra till sådan kostnadsminskning,

HAR KOMMIT ÖVERENS OM FÖLJANDE:

Article 1 Artikel 1

Dispensation with translation

requirements

1.

Any State party to this Agreement having an official language in common with one of the official languages of the European Patent Office shall dispense with the translation requirements provided for in Article 65, paragraph 1 EPC.

2.

Any State party to this Agreement having no official language in common with one of the official languages of the European Patent Office shall dispense with the translation requirements provided for in Article 65, paragraph 1 EPC, if the European patent has been granted in the official language of the European Patent Office prescribed by that State, or translated into that language and | supplied under the conditions provided for in Article 65, paragraph 1 EPC.

3.

The States referred to in paragraph 2 shall continue to have the right to require that a translation of the claims into one of their official languages be supplied under the conditions

Avkall på översättningskrav

1. Varje stat som är part i denna överenskommelse och som har ett officiellt språk gemensamt med ett av Europeiska patentverkets officiella språk skall avstå från krav på sådan översättning som avses i artikel 65.1 EPC.

2. Varje stat som är part i denna överenskommelse och som inte har något officiellt språk gemensamt med ett av Europeiska patentverkets officiella språk skall avstå från krav på sådan översättning som avses i artikel 65.1 EPC, om det europeiska patentet har meddelats på det av Europeiska patentverkets officiella språk som föreskrivits av staten i fråga, eller har översatts till det språket samt ingivits i den ordning som anges i enligt artikel 65.1 EPC.

3. En stat som avses i punkt 2 skall även fortsättningsvis ha rätt att kräva att en översättning av patentkraven till något av statens officiella språk ges in i den ordning som

provided for in Article 65, paragraph 1 EPC.

4.

Nothing in this Agreement shall be construed as restricting the right of the States parties to this Agreement to dispense with any translation requirement or to apply more liberal translation requirements than those referred to in paragraphs 2 and 3.

anges i artikel 65.1 EPC.

4. Ingenting i denna överenskommelse skall tolkas som innefattande någon inskränkning i rätten för stater som är parter i överenskommelsen att helt avstå från översättningskrav eller att tillämpa mer liberala översättningskrav än som följer av punkterna 1 och 2.

Article 2 Artikel 2

Translations in case of dispute

Nothing in this Agreement shall be construed as restricting the right of the States parties to this Agreement to prescribe that, in the case of a dispute relating to a European patent, the patent proprietor, at his own expense,

a)shall supply, at the request of an alleged infringer, a full translation into an official language of the State in which the alleged infringement took place,

b) shall supply, at the request of the competent court or quasi judicial authority in the course of legal proceedings, a full translation into an official language of the State concerned.

Översättningar i fall av tvist

Ingenting i denna överenskommelse skall tolkas som innefattande någon inskränkning i rätten för stater som är parter i överenskommelsen att föreskriva att patenthavaren, i fall av tvist som rör ett europeiskt patent, på egen bekostnad

a) skall, på begäran av en påstådd intrångsgörare, tillhandahålla en fullständig översättning till ett officiellt språk i den stat där det påstådda intrånget ägde rum,

b) skall, på anmodan av behörig domstol eller behörig domstolsliknande myndighet inom ramen för rättsförfarande, ge in en fullständig översättning till ett officiellt språk i den berörda staten.

Article 3 Artikel 3

Signature – Ratification

This Agreement shall be open for signature by any Contracting State to the European Patent Convention until 30 June 2001.

This Agreement shall be subject to ratification. Instruments of ratification shall be deposited with the Government of the Federal Republic of Germany.

Undertecknande – ratificering

Denna överenskommelse är öppen för undertecknande till och med den 30juni 2001 av varje fördragsslutande stat till Europeiska patentkonventionen.

Denna överenskommelse skall ratificeras. Ratifikationsinstrument skall deponeras hos Förbundsrepubliken Tysklands regering.

Article 4 Artikel 4

Accession

This Agreement shall, on expiry of the term for signature mentioned in Article 3, paragraph 1, be open to accession by any Contracting State to the European Patent Convention and any State which is entitled to accede to that Convention. Instruments of accession shall be deposited with the Government of the Federal Republic of Germany.

Anslutning

Denna överenskommelse är, när den tid för undertecknande, som anges i artikel 3 första stycket löpt ut, öppen för anslutning för varje fördragsslutande stat till Europeiska patentkonventionen samt för varje stat som har rätt att ansluta sig till den konventionen. Anslutningsinstrument skall deponeras hos Förbundsrepubliken Tysklands regering.

Article 5

Artikel 5

Prohibition of reservations

No State party to this Agreement may make reservations thereto.

Förbud mot förbehåll

Ingen stat som är part i denna överenskommelse får göra förbehåll mot densamma.

Article 6

Artikel 6

Entry into force

This Agreement shall enter into force on the first day of the fourth

Ikraftträdande

Denna överenskommelse träder i kraft första dagen i fjärde månaden

month after the deposit of the last instrument of ratification or accession by eight Contracting States to the European Patent Convention, including the three States in which the most European patents took effect in 1999.

Any ratification or accession after the entry into force of this Agreement shall take effect on the first day of the fourth month after the deposit of the instrument of ratification or accession.

efter deposition av det sista ratifikations- eller anslutningsinstrumentet från åtta fördragsslutande stater till Europeiska patentkonventionen, varibland skall finnas de tre stater i vilka de flesta Europeiska patent vann giltighet år 1999.

Ratifikation eller anslutning efter det denna överenskommelse trätt i kraft träder i kraft första dagen i fjärde månaden efter deposition av ratifikations- eller anslutningsinstrumentet.

Article 7

Artikel 7

Duration of the Agreement

This Agreement shall be concluded for an unlimited duration.

Överenskommelsens giltighetstid

Denna överenskommelse gäller för obegränsad tid.

Article 8

Artikel 8

Denunciation

Any State party to this Agreement may denounce it at any time, once it has been in force for three years. Notification of denunciation shall be given to the Government of the Federal Republic of Germany. The denunciation shall take effect one year after the date of receipt of such notification. No rights acquired pursuant to this Agreement before the denunciation took effect shall thereby be impaired.

Uppsägning

Varje stat som är part i denna överenskommelse får, när denna varit i kraft i tre år, när som helst säga upp överenskommelsen. Meddelande om uppsägning skall lämnas till Förbundsrepubliken Tysklands regering. Uppsägningen träder i kraft ett år efter den dag då sådant meddelande togs emot. Inga rättigheter som vunnits med stöd av denna överenskommelse skall därvid påverkas.

Article 9

Artikel 9

Scope

This Agreement shall apply to European patents in respect of which the mention of grant was published in the European Patent Bulletin after the Agreement entered into force for the State concerned.

Tillämpningsområde

Denna överenskommelse tillämpas på europeiska patent beträffande vilka kungörelse om att patent meddelats publicerats i Europeiska patenttidningen efter det att överenskommelsen trädde i kraft för staten i fråga.

Article 10 Artikel 10

Languages of the Agreement

This Agreement, drawn up in a single original in the English, French and German languages shall be deposited with Government of the Federal Republic of Germany, the three texts being equally authentic.

Överenskommelsens språk

Denna överenskommelse, som upprättats i ett enda originalexemplar på engelska, franska och tyska språken, skall deponeras hos Förbundsrepubliken Tysklands regering. De tre texterna äger lika vitsord.

Article 11 Artikel 11

Transmissions and notifications

1.

The Government of the Federal Republic of Germany shall draw up certified true copies of this Agreement and shall transmit them to the Governments of all signatory or acceding States.

2.

The Government of the Federal Republic of Germany shall notify to the Governments of the States referred to in paragraph 1:

(a) any signature; (b) the deposit of any instru-

ment of ratification or

Översändande och underrättelser

1. Förbundsrepubliken Tysklands regering skall framställa bestyrkta avskrifter av denna överenskommelse och översända dem till regeringarna i alla stater som undertecknat överenskommelsen eller anslutit sig till den.

2. Förbundsrepubliken Tysklands regering skall underrätta regeringarna i de stater som avses i punkt 1 om

(a) undertecknanden, (b) depositioner av ratifika-

tions- eller anslutnings-

accession;

(c) the date of entry into force

of this Agreement;

(d) any denunciation received

pursuant to Article 8 and the date on which it will take effect.

3. The Government of the Federal Republic of Germany shall register this Agreement with the Secretariat of the United Nations.

instrument,

(c) dagen för denna överens-

kommelses ikraftträdande,

(d) uppsägningar enligt artikel 8

och dagen för varje uppsägnings ikraftträdande.

3. Förbundsrepubliken Tysklands regering skall låta registrera denna överenskommelse hos Förenta Nationernas sekretariat.

IN WITNESS WHEREOF, the Plenipotentiaries authorised thereto, having presented their Full Powers, found to be in good and due form, have signed this Agreement.

TILL BEKRÄFTELSE HÄRAV har därtill vederbörligen befullmäktigade ombud, efter att ha företett sina fullmakter vilka befunnits vara i gott och vederbörligt skick, undertecknat denna överenskommelse.

Done at London... London den…

Statistik och kostnadsberäkningar med anknytning till Londonöverenskommelsen

A. I vilken omfattning efterfrågas översättningar – faktiskt respektive via nätet

I samband med att det i avsnitt 4.1 nämnda förslaget om en ”package solution” diskuterades, företog EPO år 1996 en undersökning bland konventionsstaterna om och i vilken omfattning översättningar av validerade europeiska patent faktiskt efterfrågades i respektive land. Resultatet av undersökningen framgår av tabell 1 nedan.

Tabell 1. Antalet efterfrågade översättningar i förhållande till det totala antalet meddelade EPO-patent som validerats i respektive konventionsstat (källa: EPO år 1996)

Land Översättnings-

krav sedan

Antal EPO-patent meddelade sedan datum angivet i kolumn 2

Antal som inte var på landets officiella språk

Antal översättningar registrerade t.o.m. 941231 - % av de meddelade

EPO-patenten på ett för landet icke officiellt språk*

Antal gjorda efter- frågningar under år 1994 av över- sättningar. Andelen angiven i procent av antalet registrerade över- sättningar i kolumn 4

AT

790501 116 291 –

68 790

42 578 – 62 % 4701 = 1,1 %

BE 771007 145 590 –

124 801

101 135 – 81 % 102 = 0,001 %

CH

771007 148 255 –

71 053

56 963 – 80 % 10 = 0,017 %

DE

920601 92 970 –

67 597

51 056 – 76 % 5 0643 = 9,9 %

DK

900101 12 024 –

12 024

6 945 – 58 % 300 = 4,3 %

ES

861001 18 952 (1994!) 58 806 –

58 806

15 2854– 81 %

4

47 6324– 81 %

--- 7 685 = 16 %

FR 771007 256 366 –

239 777

216 400 – 90 % 3 600 = 1,7 %

GB

870901 193 701 –

77 167

68 409 – 89 % 5 8505 = 8,6 %

GR

861001 28 087 –

28 087

14 598 – 52 % 4 238 = 29 %

IE

920801 66 –

47

13 – 28 %

0

IT 781201 203 841 –

203 841

181 765 – 89 % 2 500 = 1,4 %

NL 771007 177 364 –

177 364

140 000 – 79 % 2 0002 = 1,4 %

PT

920101 425 –

425

213 – 50 % 105 = 0,6 %

SE 780501 150 248 –

150 248

112 483 – 75 % 7002 = 0,6 %

∗

Registrerade översättningar (kursivt i kolumn 4) angivna som en procentsats av antalet meddelade EPO-patent per den 31 december 1994 på ett för konventionsstaten icke officiellt språk (angivet med fet stil i kolumn 3)

1 220 kopior och 250 inspektioner 2 Uppskattade siffror 3 Antalet beställda kopior; antalet gjorda inspektioner finns ej registrerat 4 Bara 1994 års siffror finns tillgängliga – den totala summan är uppskattad av EPO (d.v.s. 81 % av 58 806) 5 Antalet efterfrågade översättningar – antalet gjorda inspektioner finns ej registrerat

B. Kostnadsberäkningar vid alternativa översättningslösningar

Enligt beräkningar, sammanställda av EPO i juli 1999, uppgick kostnaderna för ett genomsnittligt europeiskt patent giltigt i de åtta oftast designerade länderna (Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Holland, Schweiz, Sverige, Italien och Spanien) och med en giltighetstid om tio år till 29 800 €. Av denna kostnad utgjorde ca 14 procent eller 4 300 € avgifter till EPO, 18 procent eller 5 500 € ombudskostnader, 39 procent eller 11 500 € översättningskostnader och 29 procent eller 8 500 € årsavgifter. Av det sistnämnda beloppet uppbär EPO och respektive nationell patentmyndighet hälften var. I anslutning till det förslag till förordning om gemenskapspatent som EU-kommissionen lade fram i augusti 2000 redovisades beräkningar av översättningskostnaderna med den då föreslagna modellen för gemenskapspatent. Som framgår av tabell 2 uppgick den beräknade kostnaden till 2 200 €. Till jämförelse redovisades bl.a. de översättningskostnader som skulle ha uppkommit vid en tillämpning av 1974 års gemenskapspatentkonvention (”Luxemburgkonventionen”, CPC).

Tabell 2. Jämförelse av översättningskostnader i tre fall1

Fall

Översättningskostnader (€)

1. Luxemburgkonventionen (CPC) Fullständig översättning av hela patentskriften till tio arbetsspråk

17 000

2. Översättning av hela patentskriften till EPO:s tre arbetsspråk

5 100

3. Föreslagen lösning (för gemenskapspatentet)

Översättning av hela patentskriften till ett av EPO:s tre arbetsspråk och av patentkraven till de två andra språken

2 200

1 Källa: Europeiska Gemenskapernas Kommissions förslag till rådets förordning om gemenskapspatent daterad den 1 augusti 2000; KOM (2000)412 slutlig

Inom ramen för WPR:s arbete år 1999-2000 redovisades beräkningar av hur en förändring av översättningskraven enligt en ”protokollslösning” skulle påverka kostnaderna för validering av ett europeiskt patent. Alternativa premisser för validering uppställdes. Uppskattningarna framgår av tabellerna 3-6 nedan.

Tabell 3. Beräkning av översättnings- och valideringskostnader av ett europeiskt patent med giltighet i de åtta oftast designerade länderna (Frankrike, Tyskland, Storbritannien, Nederländerna,

Schweiz, Sverige, Italien och Spanien) omfattande 3,5 sidor patentkrav och 16,5 sidor beskrivning2.

Kostnader en-

ligt nuvarande bestämmelser

Kostnader med Londonöverenskommelsen i kraft. Engelska som handläggningsspråk

Kostnader med Londonöverenskommelsen i kraft. Tyska eller franska som handläggningsspråk

Besparingar i procent

Eng / Tyska el Franska

Översättningskostnader 7 680

€

3 904 € 4 960 €

49 % / 35 %

Ombudskostnader 3 850 € 1 100 € 1 100 €

71 % / 71 %

Publiceringsavgifter

704 € 704 € 704 € ------

Totalt 12 234

€

5 708 € 6 764 €

53 % / 45 %

2 Uppgifterna hämtade från ”Report of the Working Party on Cost Reduction (WPR), daterad den 23 augusti 2000

Tabell 4. Beräkning av översättnings- och valideringskostnader av ett europeiskt patent med giltighet i samtliga vid beräkningen anslutna 19 konventionsstater omfattande 3,5 sidor patentkrav och 16,5 sidor beskrivning3.

Kostnader en-

ligt nuvarande bestämmelser

Kostnader med Londonöverenskommelsen i kraft. Engelska eller tyska som handläggningsspråk

Kostnader med Londonöverenskommelsen i kraft. Franska som handläggningsspråk

Besparingar i procent

Eng el Tyska / Franska

Översättningskostnader 12 800 € 9 248 € 10 304 €

38 % / 20 %

Ombudskostnader

6 600 € 3 300 € 3 300 €

50 % / 50 %

Publiceringsavgifter

2 334 € 2 334 € 2 334 €

-------

Totalt 21 734 € 14 882 € 15 938 €

32 % / 27 %

Tabell 5. Beräkning av översättnings- och valideringskostnader av ett europeiskt patent med giltighet i de tolv stater som under

WPR-förhandlingarna uttalat stöd för Londonöverenskommelsen (Belgien, Cypern, Danmark, Frankrike, Nederländerna, Liechtenstein, Luxemburg, Monaco, Storbritannien, Sverige, Schweiz och Tyskland) omfattande 3,5 sidor patentkrav och 16,5 sidor beskrivning4.

Kostnader en-

ligt nuvarande bestämmelser

Kostnader med Londonöverenskommelsen i kraft. Engelska som handläggningsspråk

Kostnader med Londonöverenskommelsen i kraft. Tyska eller franska som handläggningsspråk

Besparingar i procent

Eng / Tyska el Franska

Översättningskostnader

7 680 € 2 016 € 3 072 €

74 % / 60 %

Ombudskostnader

4 400 € 0 € 0 €

100 %/ 100%

Publiceringsavgifter

912 €

912 € 912 € --------

Totalt 12 992 € 2 928 € 3 984 €

77 % / 70 %

3 Uppgifterna hämtade från ”Report of the Working Party on Cost Reduction (WPR), daterad den 23 augusti 2000 4 Uppgifterna hämtade från ”Report of the Working Party on Cost Reduction (WPR), daterad den 23 augusti 2000

Tabell 6. Beräkning av översättnings- och valideringskostnader av ett europeiskt patent med giltighet i de vid beräkningen anslutna 19 konventionsstaterna samt åtta nya stater omfattande 3,5 sidor patentkrav och 16,5 sidor beskrivning5.

Kostnader en-

ligt nuvarande bestämmelser

Kostnader med Londonöverenskommelsen i kraft. Engelska eller tyska som handläggningsspråk

Kostnader med Londonöverenskommelsen i kraft. Franska som handläggningsspråk

Besparingar i procent

Eng el Tyska / Franska

Översättningskostnader 23 040

€

11 936 € 12 992 €

48 % / 44 %

Ombudskostnader

9 900 € 3 300 € 3 300 €

67 % / 67 %

Publiceringsavgifter

3 310 € 3 310 € 3 310 € ------

Totalt 36 250

€

18 546 € 19 602 €

49 % / 46 %

5 Uppgifterna hämtade från ”Report of the Working Party on Cost Reduction (WPR), daterad den 23 augusti 2000

Patent Law Treaty – Fördrag om patenträtt (PLT)

Article 1

Abbreviated Expressions

For the purposes of this Treaty, unless expressly stated otherwise:

(i)“Office” means the authority of a Contracting Party entrusted with the granting of patents or with other matters covered by this Treaty;

(ii)“application” means an application for the grant of a patent, as referred to in Article 3;

(iii)“patent” means a patent as referred to in Article 3;

(iv)references to a “person” shall be construed as including, in particular, a natural person and a legal entity;

(v)“communication” means any application, or any request, declaration, document, correspondence or other information relating to an application or patent, whether relat-

Artikel 1

Förkortade begrepp

I detta fördrag har följande utryck nedan angivna betydelse om annat ej uttryckligen anges:

i)”patentmyndighet”: den myndighet hos en fördragsslutande part som har till uppgift att meddela patent eller handha andra angelägenheter som omfattas av detta fördrag.

ii)”ansökan”: en patentansökan som avses i artikel 3.

iii)”patent”: ett patent som avses i artikel 3.

iv)”person”: alla personer, såväl fysiska som juridiska personer.

v)”kommunikation”: ansökan eller begäran, förklaring, handling, korrespondens eller annan information som rör en ansökan eller ett patent och ges in till patent-

ing to a procedure under this Treaty or not, which is filed with the Office;

(vi)“records of the Office” means the collection of information maintained by the Office, relating to and including the applications filed with, and the patents granted by, that Office or another authority with effect for the Contracting Party concerned, irrespective of the medium in which such information is maintained;

(vii)“recordation” means any act of including information in the records of the Office;

(viii)“applicant” means the person whom the records of the Office show, pursuant to the applicable law, as the person who is applying for the patent, or as another person who is filing or prosecuting the application;

(ix)“owner” means the person whom the records of the Office show as the owner of the patent;

(x)“representative” means a representative under the applicable law;

(xi)“signature” means any means of self-identification;

(xii)“a language accepted by the Office” means any one language accepted by the Office for the relevant procedure before the

myndigheten, oavsett om det sker inom ramen för ett förfarande enligt detta fördrag.

vi)”patentmyndighetens register”: den samlade information som förvaras av patentmyndigheten och som omfattar eller rör ansökningar som givits in till eller patent som meddelats av patentmyndigheten eller någon annan myndighet med verkan för den berörda fördragsslutande parten, oberoende av i vilken form sådan information förvaras.

vii)”införing”: alla sätt varigenom information tillförs patentmyndighetens register.

viii)”sökande”: den person, som i patentmyndighetens register, i enlighet med tillämplig nationell lag, anges som den som söker patentet eller som ger in eller fullföljer ansökan.

ix)”innehavare”: den person som i patentmyndighetens register anges som innehavaren av patentet.

x)”ombud”: ett ombud i enlighet med nationell lag.

xi)”signatur”: varje form för självidentifikation.

xii)”ett språk som godtas av patentmyndigheten”: vilket som helst av de språk som patentmyndigheten godtar för det ifrågavarande

Office;

(xiii)“translation” means a translation into a language or, where appropriate, a transliteration into an alphabet or character set, accepted by the Office;

(xiv)“procedure before the Office” means any procedure in proceedings before the Office with respect to an application or patent;

(xv)except where the context indicates otherwise, words in the singular include the plural, and vice versa, and masculine personal pronouns include the feminine;

(xvi)“Paris Convention” means the Paris Convention for the Protection of Industrial Property, signed on March 20, 1883, as revised and amended;

(xvii)“Patent Cooperation Treaty” means the Patent Cooperation Treaty, signed on June 19, 1970, together with the Regulations and the Administrative Instructions under that Treaty, as revised, amended and modified;

(xviii)“Contracting Party” means any State or inter-governmental organization that is party to this Treaty;

(xix)“applicable law” means, where the Contracting Party is a State, the law of that State and, where the

förfarandet hos patentmyndigheten.

xiii)”översättning”: en översättning till det språk som godtas av patentmyndigheten eller, i förekommande fall, en transkribering till det alfabet eller den teckenuppsättning som godtas av patentmyndigheten.

xiv)”förfarande hos patentmyndigheten”: varje förfarande i ärende hos patentmyndigheten som rör en ansökan eller ett patent.

xv)där annat ej följer av sammanhanget skall ord i singularform omfatta pluralform och omvänt, samt maskulinpronomina omfatta femininumpronomina.

xvi)”Pariskonventionen”: Pariskonventionen för skydd av industriell äganderätt, undertecknad den 20 mars 1883, i lydelse med beslutade ändringar.

xvii)”Patentsamarbetskonventionen ”: Konventionen om patentsamarbete, undertecknad den 19 juni 1970, jämte tillhörande tillämpningsföreskrifter och förvaltningsdirektiv, i lydelse med beslutade ändringar.

xviii)”fördragsslutande part”: en stat eller mellanstatlig organisation som är part till detta fördrag.

xix)”tillämplig lag”: i fråga om fördragsslutande part som är en stat, den statens lag, och i fråga om

Contracting Party is an intergovernmental organization, the legal enactments under which that intergovernmental organization operates;

(xx)“instrument of ratification” shall be construed as including instruments of acceptance or approval;

(xxi)“Organization” means the World Intellectual Property Organization;

(xxii)“International Bureau” means the International Bureau of the Organization;

(xxiii)“Director General” means the Director General of the Organization.

Article 2

General Principles

(1)[More Favourable Requirements] A Contracting Party shall be free to provide for requirements which, from the viewpoint of applicants and owners, are more favourable than the requirements referred to in this Treaty and the Regulations, other than Article 5.

(2)[No Regulation of Substantive

Patent Law] Nothing in this Treaty

or the Regulations is intended to be construed as prescribing anything that would limit the freedom of a Contracting Party to prescribe such requirements of the applicable substantive law relating to patents as it desires.

en fördragsslutande part som är en mellanstatlig organisation, den rättsordning enligt vilken den mellanstatliga organisationen verkar.

xx)”ratifikationsinstrument” omfattar bl.a. instrument för godtagande eller godkännande.

xxi)”organisationen”: Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten.

xxii)”Internationella byrån”: organisationens internationella byrå.

xxiii)”generaldirektören”: Organisationens generaldirektör.

Artikel 2

Allmänna principer

1)[Mer gynnsamma krav] En fördragsslutande part har rätt att tillämpa krav vilka, från sökandes och innehavares utgångspunkt, är mer gynnsamma än vad som följer av detta fördrag och dess tillämpningsföreskrifter, utom såvitt avser artikel 5.

2.[Ingen reglering av materiell

patenträtt] Ingenting i detta fördrag

eller dess tillämpningsföreskrifter är avsett att tolkas som någon inskränkning i fördragsslutande parters rätt att, med avseende på tillämplig materiell patenträtt, föreskriva de krav de finner för gott.

Article 3

Applications and Patents to Which

the Treaty Applies

(1)[Applications](a) The provisions of this Treaty and the Regulations shall apply to national and regional applications for patents for invention and for invention and for patents of addition, which are filed with or for the Office of a Contracting Party, and which are:

(i)types of applications permitted to be filed as international applications under the Patent Cooperation Treaty;

(ii)divisional applications of the types of applications referred to in item (i), for patents for invention or for patents of addition, as referred to in Article 4G(1) or (2) of the Paris Convention.

(b)Subject to the provisions of the Patent Cooperation Treaty, the provisions of this Treaty and the Regulations shall apply to international applications, for patents for invention and for patents of addition, under the Patent Cooperation Treaty:

(i)in respect of the time limits applicable under Articles 22 and 39 (1) of the Patent Cooperation Treaty in the Office of a Contracting Party;

(ii)in respect of any procedure commenced on or after the date on

Artikel 3

Ansökningar och patent på vilka

fördraget är tillämpligt

1.[Ansökningar] a) Bestämmelserna i detta fördrag och dess tillämpningsföreskrifter tillämpas på nationella och regionala ansökningar om patent på uppfinningar och om tilläggspatent, vilka ges in till en fördragsslutande parts patentmyndighet eller för dess räkning och vilka är:

i)ansökningar av sådant slag som får ges in som internationella ansökningar enligt patentsamarbetskonventionen.

ii)avdelade ansökningar av sådant slag som avses i punkt i) ovan för patent på uppfinningar eller tilläggspatent som avses i artikel 4G.1 eller 2 i Pariskonventionen.

b)Om inte annat följer av patentsamarbetskonventionen tillämpas bestämmelserna i detta fördrag och dess tillämpningsföreskrifter på sådana internationella ansökningar för patent på uppfinningar och för tilläggspatent, som avses i patentsamarbetskonventionen, med avseende på

i)tidsfrister hos en fördragsslutande parts patentmyndighet som gäller enligt artikel 22 och 39.1 i patentsamarbetskonventionen,

ii)förfarande som inletts på eller efter den dag då handläggning eller

which processing or examination of the international application may start under Article 23 or 40 of that Treaty.

(2)[Patents] The provisions of this Treaty and the Regulations shall apply to national and regional patents for invention, and to national and regional patents of addition, which have been granted with effect for a Contracting Party.

Article 4

Security Exception

Nothing in this Treaty and the Regulations shall limit the freedom of a Contracting Party to take any action it deems necessary for the preservation of essential security interests.

Article 5

Filing Date

(1)[Elements of Application] (a) Except as otherwise prescribed in the Regulations, and subject to paragraphs (2) to (8), a Contracting Party shall provide that the filing date of an application shall be the date on which its Office has received all of the following elements, filed, at the option of the applicant, on paper or as otherwise permitted by the Office for the purposes of the filing date:

(i)an express or implicit indication

prövning av den internationella ansökningen får påbörjas enligt artikel 23 eller 40 i patentsamarbetskonventionen.

2.[Patent] Bestämmelserna i detta fördrag och dess tillämpningsföreskrifter tillämpas på nationella och regionala patent på uppfinningar, och på nationella och regionala tillläggspatent, vilka har meddelats med verkan för en fördragsslutande part.

Artikel 4

Undantag för säkerhetsintressen

Ingenting i detta fördrag och dess tillämpningsföreskrifter begränsar rätten för en fördragsslutande part att vidta de åtgärder som den finner nödvändiga för tillvaratagande av väsentliga säkerhetsintressen.

Artikel 5

Ingivningsdag

1.[Vad en ansökan skall innehålla]

a) En fördragsslutande part skall, om annat inte följer av punkterna 2-8 nedan eller av tillämpningsföreskrifterna, föreskriva att ingivningsdagen för en ansökan skall vara den dag, då dess patentmyndighet erhållit samtliga följande uppgifter, ingivna, med valfrihet för sökanden, på papper eller i den form som i övrigt medges av patentmyndigheten för ändamålet att fastställa ingivningsdag:

i)En uttrycklig eller underförstådd

to the effect that the elements are intended to be an application;

(ii)indications allowing the identity of the applicant to be established or allowing the applicant to be contacted by the Office;

(iii)a part which on the face of it appears to be a description.

(b)A Contracting Party may, for the purposes of the filing date, accept a drawing as the element referred to in subparagraph (a)(iii).

(c)For the purposes of the filing date, a Contracting Party may require both information allowing the identity of the applicant to be established and information allowing the applicant to be contacted by the Office, or it may accept evidence allowing the identity of the applicant to be established or allowing the applicant to be contacted by the Office, as the element referred to in subparagraph(a)(ii).

(2)[Language](a) A Contracting Party may require that the indications referred to in paragraph(1)(a)(i) and(ii) be in a language accepted by the Office.

(b)The part referred to in paragraph(1)(a)(iii) may, for the purposes of the filing date, be filed in any language.

upplysning om att uppgifterna är avsedda att utgöra en ansökan.

ii)Upplysningar som möjliggör identifikation av sökanden eller som gör det möjligt för patentmyndigheten att kontakta sökanden.

iii)En del som vid ytligt betraktande framstår som en beskrivning.

b)En fördragsslutande part får för ändamålet att fastställa ingivningsdag godta en ritning såsom den del vilken avses i a) iii) ovan.

c)För ändamålet att fastställa ingivningsdag får en fördragsslutande part kräva både uppgifter som möjliggör identifikation av sökanden och upplysningar som gör det möjligt för patentmyndigheten att kontakta sökanden, eller får patentmyndigheten såsom upplysningar enligt a) ii) ovan godta bevisning som möjliggör identifikation av sökanden eller som gör det möjligt för patentmyndigheten att kontakta sökanden.

2.[Språk] a) En fördragsslutande part får kräva att upplysningar som avses i punkt 1.a) i) och ii) är på ett språk som godtas av patentmyndigheten.

b)Den del som avses i punkt 1.a) iii) får, för ändamålet att fastställa ingivningsdag, ges in på vilket språk som helst.

(3)[Notification] Where the application does not comply with one or more of the requirements applied by the Contracting Party under paragraphs(1) and(2), the Office shall, as soon as practicable, notify the applicant, giving the opportunity to comply with any such requirement, and to make observations, within the time limit prescribed in the Regulations.

(4)[Subsequent Compliance with

Requirements](a) Where one or

more of the requirements applied by the Contracting Party under paragraphs (1) and (2) are not complied with in the application as initially filed, the filing date shall, subject to subparagraph (b) and paragraph (6), be the date on which all of the requirements applied by the Contracting Party under paragraphs (1) and (2) are subsequently complied with.

(b)A Contracting Party may provide that, where one or more of the requirements referred to in subparagraph (a) are not complied with within the time limit prescribed in the Regulations, the application shall be deemed not to have been filed. Where the application is deemed not to have been filed, the Office shall notify the applicant accordingly, indicating the reasons therefore.

(5)[Notification Concerning Missing

Part of Description or Drawing]

Where, in establishing the filing

3.[Underrättelse] Om ansökan inte uppfyller ett eller flera av de krav som den fördragsslutande parten ställt upp i enlighet med punkterna 1 och 2, skall patentmyndigheten så snart det låter sig göra underrätta sökanden och ge denne möjlighet att uppfylla kraven och att yttra sig inom den tidsfrist som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna.

4.[Senare kravuppfyllelse] a) Om ett eller flera av de krav, som den fördragsslutande parten ställt upp i enlighet med punkterna 1 och 2, inte har uppfyllts genom ansökan, såsom ursprungligen ingiven, skall, om annat inte följer av b) nedan och av punkt 6, vara den senare dag, då alla de krav, som den fördragsslutande parten tillämpar i enlighet med punkterna 1 och 2, har uppfyllts.

b)En fördragsslutande part får föreskriva att en ansökan skall anses som ej ingiven, då ett eller flera av de krav som avses i a) ovan inte har uppfyllts inom den tidsfrist som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna. När ansökan har ansetts ej ingiven, skall patentmyndigheten underrätta sökanden om detta och ange skälen för det.

5.[Underrättelse om saknade delar av

beskrivning eller ritning] Om patent-

myndigheten vid prövning av frågan

date, the Office finds that a part of the description appears to be missing from the application, or that the application refers to a drawing which appears to be missing from the application, the Office shall promptly notify the applicant accordingly.

(6)[Filing Date Where Missing Part

of Description or Drawing Is Filed]

(a) Where a missing part of the description or a missing drawing is filed with the Office within the time limit prescribed in the Regulations, that part of the description or drawing shall be included in the application, and, subject to subparagraphs(b) and(c), the filing date shall be the date on which the Office has received that part of the description or that drawing, or the date on which all of the requirements applied by the Contracting Party under paragraphs (1) and (2) are complied with, whichever is later.

(b)Where the missing part of the description or the missing drawing is filed under subparagraph (a) to rectify its omission from an application which, at the date on which one or more elements referred to in paragraph (1)(a) were first received by the Office, claims the priority of an earlier application, the filing date shall, upon the request of the applicant filed within a time limit prescribed in the Regulations, and subject to the requirements prescribed in the Regulations, be the date on

om ingivningsdag finner att en del av beskrivningen förefaller saknas i ansökan, eller att det hänvisas till en ritning vilken förefaller saknas i ansökan, skall patentmyndigheten snarast underrätta sökanden om detta.

6.[Ingivningsdag då saknade delar av

beskrivning eller ritning ges in]

a) Om en saknad del av beskrivningen eller en saknad ritning ges in till patentmyndigheten inom den tidsfrist som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna, skall den delen av beskrivningen eller ritningen fogas till ansökan och, om annat inte följer av b) och c) nedan, ingivningsdagen vara den senaste av de dagar då patentmyndigheten mottagit den saknade delen av beskrivningen eller ritningen i fråga, eller då alla de krav, som den fördragsslutande parten tillämpar i enlighet med punkterna 1 och 2, har uppfyllts.

b)Om den saknade delen av beskrivningen eller den saknade ritningen ges in enligt a) ovan för komplettering av en ansökan, beträffande vilken prioritet från en äldre ansökan åberopas den dag då patentmyndigheten mottog en eller flera uppgifter som avses i punkt 1.a), skall, om sökanden begär det inom den tidsfrist och i den ordning som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna, vara den dag då alla krav, som den fördragsslutande parten tillämpar i enlighet med punkterna

which all the requirements applied by the Contracting Party under paragraphs (1) and (2) are complied with.

(c)Where the missing part of the description or the missing drawing filed under subparagraph (a) is withdrawn within a time limit fixed by the Contracting Party, the filing date shall be the date on which the requirements applied by the Contracting Party under paragraphs (1) and(2) are complied with.

(7)[Replacing Description and

Drawings by Reference to a Previously Filed Application] (a)

Subject to the requirements prescribed in the Regulations, a reference, made upon the filing of the application, in a language accepted by the Office, to a previously filed application shall, for the purposes of the filing date of the application, replace the description and any drawings.

(b)Where the requirements referred to in subparagraph (a) are not complied with, the application may be deemed not to have been filed. Where the application is deemed not to have been filed, the Office shall notify the applicant accordingly, indicating the reasons therefore.

(8)[Exceptions] Nothing in this Article shall limit:

(i)the right of an applicant under Article 4G(1) or(2) of the Paris Convention to preserve, as the date

1 och 2, är uppfyllda.

c)Om den saknade del av beskrivningen eller den saknade ritning som givits in enligt a) ovan återtas inom en tidsfrist som bestäms av den fördragsslutande parten, skall ingivningsdagen vara den dag, då de krav, som den fördragsslutande parten tillämpar i enlighet med punkterna 1 och 2, är uppfyllda.

7.[Ersättning av beskrivning och

ritningar med en hänvisning till en tidigare ingiven ansökan] a) Om det

när en ansökan ges in hänvisas, i den ordning som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna och på ett språk som godtas av patentmyndigheten, till en tidigare ingiven ansökan, skall, för ändamålet att fastställa ingivningsdag, hänvisningen ersätta beskrivningen och ritningar.

b)Om de krav som avses i a) ovan inte uppfylls, skall ansökan anses som ej ingiven. När ansökan har ansetts ej ingiven, skall patentmyndigheten underrätta sökanden om detta och ange skälen för det.

8.[Undantag] Ingenting i denna artikel skall begränsa

i)den rätt som enligt artikel 4G.1 eller 2 i Pariskonventionen gäller för sökanden att som dag för en så-

of a divisional application referred to in that Article, the date of the initial application referred to in that Article and the benefit of the right of priority, if any;

(ii)the freedom of a Contracting Party to apply any requirements necessary to accord the benefit of the filing date of an earlier application to an application of any type prescribed in the Regulations.

Article 6

Application

(1)[Form or Contents of Applica-

tion] Except where otherwise

provided for by this Treaty, no Contracting Party shall require compliance with any requirement relating to the form or contents of an application different from or additional to:

(i)the requirements relating to form or contents which are provided for in respect of international applications under the Patent Cooperation Treaty;

(ii)the requirements relating to form or contents compliance with which, under the Patent Cooperation Treaty, may be required by the Office of, or acting for, any State party to that Treaty once the processing or examination of an international application, as referred to in Article 23 or 40 of the said Treaty, has started;

dan avdelad ansökan, som avses i den nämnda artikeln, bibehålla dagen för den ursprungliga ansökan, som avses i samma artikel, samt rätten till prioritet, om sådan föreligger,

ii)friheten för en fördragsslutande part att ställa upp de krav som är nödvändiga för att en ingivningsdag från en tidigare ansökan skall få utnyttjas för en ansökan av något sådant slag som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna.

Artikel 6

Ansökan

1.[Ansökans form eller innehåll] Ingen fördragsslutande part får, om annat inte följer av detta fördrag, ställa upp krav beträffande en ansökans form eller innehåll som avviker från

i)de krav beträffande form eller innehåll som gäller för internationella ansökningar enligt patentsamarbetskonventionen,

ii)de krav beträffande form eller innehåll som med stöd av patentsamarbetskonventionen får ställas upp av en patentmyndighet i, eller som verkar för, en stat som är part i den konventionen, när handläggningen eller prövningen av en sådan internationell ansökan som avses i artikel 23 eller 40 av nämnda konvention har påbörjats,

(iii)any further requirements prescribed in the Regulations.

(2)[Request Form](a) A Contracting Party may require that the contents of an application which correspond to the contents of the request of an international application under the Patent Cooperation Treaty be presented on a request Form prescribed by that Contracting Party. A Contracting Party may also require that any further contents allowed under paragraph (1)(ii) or prescribed in the Regulations pursuant to paragraph(1)(iii) be contained in that request Form.

(b)Notwithstanding subparagraph (a), and subject to Article 8(1), a Contracting Party shall accept the presentation of the contents referred to in subparagraph(a) on a request Form provided for in the Regulations.

(3)[Translation] A Contracting Party may require a translation of any part of the application that is not in a language accepted by its Office. A Contracting Party may also require a translation of the parts of the application, as prescribed in the Regulations, that are in a language accepted by the Office, into any other languages accepted by that Office.

(4)[Fees] A Contracting Party may require that fees be paid in respect

iii)de ytterligare krav som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna.

2.[Ansökningsblankett]a) En fördragsslutande part får kräva att en ansökans innehåll som överensstämmer med innehållet i en begäran för en internationell ansökan enligt patentsamarbetskonventionen skall anges i en av den fördragsslutande parten föreskriven ansökningsblankett. En fördragsslutande part får också kräva att sådant innehåll som i övrigt är tillåtet enligt punkt 1 ii) eller som med stöd av punkt 1 iii) föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna skall anges i samma slags ansökningsblankett.

b)Trots vad som sägs i a) ovan skall en fördragsslutande part, med iakttagande av vad som gäller enligt artikel 8.1, godta att det innehåll som avses i a) ovan anges i en ansökningsblankett som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna.

3.[Översättning] En fördragsslutande part får kräva översättning av alla delar av ansökan som inte är på ett språk som godtas av partens patentmyndighet. Därutöver får en fördragsslutande part, när de delar av ansökan, som föreskrivs i tilllämpningsföreskrifterna, är på ett språk som godtas av patentmyndigheten, kräva översättning av dessa delar till ettvart annat språk som godtas av patentmyndigheten.

4.[Avgifter] En fördragsslutande får kräva att avgifter skall erläggas för

of the application. A Contracting Party may apply the provisions of the Patent Cooperation Treaty relating to payment of application fees.

(5)[Priority Document] Where the priority of an earlier application is claimed, a Contracting Party may require that a copy of the earlier application, and a translation where the earlier application is not in a language accepted by the Office, be filed in accordance with the requirements prescribed in the Regulations.

(6)[Evidence] A Contracting Party may require that evidence in respect of any matter referred to in paragraph (1) or (2) or in a declaration of priority, or any translation referred to in paragraph (3) or( 5), be filed with its Office in the course of the processing of the application only where that Office may reasonably doubt the veracity of that matter or the accuracy of that translation.

(7)[Notification] Where one or more of the requirements applied by the Contracting Party under paragraphs (1) to (6) are not complied with, the Office shall notify the applicant, giving the opportunity to comply with any such requirement, and to make observations, within the time limit prescribed in the Regulations.

(8)[Non-Compliance with Require-

ments](a) Where one or more of the

requirements applied by the

ansökan. En fördragsslutande part får tillämpa patentsamarbetskonventionens bestämmelser rörande betalning av ansökningsavgifter.

5.[Prioritetsdokument] När prioritet från en äldre ansökan begärs, får en fördragsslutande part kräva att en kopia av den äldre ansökan och, om den äldre ansökan inte är på ett språk som godtas av patentmyndigheten, en översättning ges in i överensstämmelse med vad som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna.

6.[Bevisning] En fördragsslutande part får kräva att bevisning rörande en uppgift, som avses i punkt 1 eller 2 eller i en prioritetsförklaring, eller rörande en översättning som avses i punkt 3 eller 5, ges in till patentmyndigheten i ansökningsärendet endast då patentmyndigheten har befogad anledning att ifrågasätta riktigheten av uppgiften eller översättningen.

7.[Underrättelse] Om ett eller flera av de krav som den fördragsslutande parten ställt upp i med stöd av punkterna 1–6 inte uppfylls, skall patentmyndigheten underrätta sökanden och ge denne möjlighet att uppfylla kraven och att yttra sig inom den tidsfrist som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna.

8.[Bristande kravuppfyllelse] a) Om ett eller flera av de krav, som den fördragsslutande parten ställt upp

Contracting Party under paragraphs (1) to (6) are not complied with within the time limit prescribed in the Regulations, the Contracting Party may, subject to subparagraph (b) and Articles 5 and 10, apply such sanction as is provided for in its law.

(b)Where any requirement applied by the Contracting Party under paragraph(1),(5) or(6) in respect of a priority claim is not complied with within the time limit prescribed in the Regulations, the priority claim may, subject to Article 13, be deemed non-existent. Subject to Article 5(7)(b), no other sanctions may be applied.

Article 7

Representation

(1)[Representatives](a) A Contracting Party may require that a representative appointed for the purposes of any procedure before the Office:

(i)have the right, under the applicable law, to practice before the Office in respect of applications and patents;

(ii)provide, as his address, an address on a territory prescribed by the Contracting Party.

(b)Subject to subparagraph (c), an act, with respect to any procedure before the Office, by or in relation to a representative who complies with the requirements applied by

med stöd av punkterna 1–6, inte har uppfyllts inom den tidsfrist som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna, får, om annat inte följer av b) ovan och artiklarna 5 och 10, den fördragsslutande parten tillämpa sådana påföljder som gäller enligt dess lag.

b)Om ett krav, som en fördragsslutande part med avseende på prioritetsbegäran ställt upp med stöd av punkt 1, 5 eller 6, inte har uppfyllts inom den tidsfrist som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna, får, om annat inte följer av artikel 13, prioritetsbegäran anses ej ha gjorts. Inga andra påföljder får tillämpas, utöver vad som följer av artikel 5.7 b).

Artikel 7

Representation

1.[Ombud] a) En fördragsslutande part får kräva att ett ombud som anlitas för ett förfarande hos patentmyndigheten skall

i)vara berättigad enligt tillämplig lag att uppträda inför patentmyndigheten i ärenden om ansökningar och patent,

ii)uppge som sin adress en adress på ett territorium föreskrivet av den fördragsslutande parten.

b)Om annat inte följer av c) nedan skall en åtgärd som med avseende på ett förfarande hos patentmyndigheten företas av eller gentemot ett ombud, som uppfyller de krav som

the Contracting Party under subparagraph(a), shall have the effect of an act by or in relation to the applicant, owner or other interested person who appointed that representative.

(c)A Contracting Party may provide that, in the case of an oath or declaration or the revocation of a power of attorney, the signature of a representative shall not have the effect of the signature of the applicant, owner or other interested person who appointed that representative.

(2)[Mandatory Representation] (a) A Contracting Party may require that an applicant, owner or other interested person appoint a representative for the purposes of any procedure before the Office, except that an assignee of an application, an applicant, owner or other interested person may act himself before the Office for the following procedures:

(i)the filing of an application for the purposes of the filing date;

(ii)the mere payment of a fee;

(iii)any other procedure as prescribed in the Regulations;

(iv)the issue of a receipt or notification by the Office in respect of any procedure referred to in items(i) to(iii).

den fördragsslutande parten ställt upp i enlighet med a) ovan, ha verkan som en åtgärd företagen av eller gentemot sökanden, innehavaren eller den person som i övrigt utsett ombudet.

c)En fördragsslutande part får, då fråga är om ed eller försäkran eller återkallelse av fullmakt, föreskriva att ombudets signatur inte skall ha verkan som signatur för sökanden, innehavaren eller den person som i övrigt utsett ombudet.

2.[Obligatorisk representation] a) En fördragsslutande part får kräva att en sökande, innehavare eller annan person utser ett ombud för alla förfaranden hos patentmyndigheten, dock att en ingivare, en sökande, en innehavare eller annan person själv får uppträda inför patentmyndigheten i följande angelägenheter:

i)Ingivande av en ansökan för ändamålet att få ingivningsdag fastställd.

ii)Åtgärd som enbart innefattar betalning av en avgift.

iii)Andra åtgärder som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna.

iv)Mottagande eller svar på underrättelse från patentmyndigheten som hänför sig till någon åtgärd enligt i)–ii) ovan.

(b)A maintenance fee may be paid by any person.

(3)[Appointment of Representative] A Contracting Party shall accept that the appointment of the representative be filed with the Office in a manner prescribed in the Regulations.

(4)[Prohibition of Other Requirements] No Contracting Party may require that formal requirements other than those referred to in paragraphs (1) to (3) be complied with in respect of the matters dealt with in those paragraphs, except where otherwise provided for by this Treaty or prescribed in the Regulations.

(5)[Notification] Where one or more of the requirements applied by the Contracting Party under paragraphs (1) to (3) are not complied with, the Office shall notify the assignee of the application, applicant, owner or other interested person, giving the opportunity to comply with any such requirement, and to make observations, within the time limit prescribed in the Regulations.

(6)[Non-Compliance with Require-

ments] (a) Where one or more of the

requirements applied by the Contracting Party under paragraphs (1) to (3) are not complied with within the time limit prescribed in the Regulations, the Contracting Party may apply such sanction as is provided for in its law.

b)Avgift för vidmakthållande får betalas av vem som helst.

3.[Förordnande av ombud] En fördragsslutande part skall godta att ett förordnande av ombud ges in till patentmyndigheten i den ordning som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna.

4.[Förbud mot ytterligare krav] Ingen fördragsslutande part får, med avseende på angelägenheter som avses i punkterna 1–3, ställa upp andra formella krav än som där avses, utom då annat föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna.

5.[Underrättelse] Om ett eller flera av de krav, som den fördragsslutande parten ställt upp i enlighet med punkterna 1–3, inte har uppfyllts, skall patentmyndigheten underrätta ingivaren av ansökan, sökanden, innehavaren eller annan berörd person och ge vederbörande möjlighet att uppfylla kraven och att yttra sig inom den tidsfrist som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna.

6.[Bristande kravuppfyllelse] a) Om ett eller flera av de krav, som den fördragsslutandeparten ställt upp i enlighet med punkterna 1–3, inte har uppfyllts inom den tidsfrist som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna, får den fördragsslutande parten tillämpa sådana påföljder som gäller enligt dess lag.

Article 8

Communications; Addresses

(1)[Form and Means of Transmittal

of Communications](a) Except for

the establishment of a filing date under Article 5(1), and subject to Article 6(1), the Regulations shall, subject to subparagraphs (b) to (d), set out the requirements which a Contracting Party shall be permitted to apply as regards the form and means of transmittal of communications.

(b)No Contracting Party shall be obliged to accept the filing of communications other than on paper.

(c)No Contracting Party shall be obliged to exclude the filing of communications on paper.

(d)A Contracting Party shall accept the filing of communications on paper for the purpose of complying with a time limit.

(2)[Language of Communications] A Contracting Party may, except where otherwise provided for by this Treaty or the Regulations, require that a communication be in a language accepted by the Office.

(3)[Model International Forms] Notwithstanding paragraph (1) (a), and subject to paragraph (1) (b) and Article 6(2) (b), a Contracting Party shall accept the presentation

Artikel 8

Kommunikationer; Adresser

1.[Form och medel för överföring av

kommunikationer] a) För andra fall

än då fråga är om att fastställa ingivningsdag enligt artikel 5.1 och fall då artikel 6.1 är tillämplig skall i tillämpningsföreskrifterna föreskrivas vilka krav en fördragsslutande part får ställa upp med avseende på form och medel för överföring av kommunikationer.

b)Ingen fördragsslutande part skall vara skyldig att godta ingivande av kommunikationer annat än i pappersform.

c)Ingen fördragsslutande part skall vara skyldig att utesluta ingivande av kommunikationer i pappersform.

d)En fördragsslutande part skall godta ingivande av kommunikationer i pappersform för ändamålet att en tidsfrist skall uppfyllas.

2.[Kommunikationsspråk] En fördragsslutande part får, utom då annat är föreskrivet i detta fördrag eller i tillämpningsföreskrifterna, kräva att en kommunikation är på ett språk som godtas av patentmyndigheten.

3.[Internationell blankettstandard] Trots vad som sägs i punkt 1.a skall en fördragsslutande part, om annat inte följer av punkt 1.b och artikel 6.2. b), godta att innehållet i en

of the contents of a communication on a Form which corresponds to a Model International Form in respect of such a communication provided for in the Regulations, if any.

(4)[Signature of Communications] (a) Where a Contracting Party requires a signature for the purposes of any communication, that Contracting Party shall accept any signature that complies with the requirements prescribed in the Regulations.

(b)No Contracting Party may require the attestation, notarization, authentication, legalization or other certification of any signature which is communicated to its Office, except in respect of any quasijudicial proceedings or as prescribed in the Regulations.

(c)Subject to subparagraph(b), a Contracting Party may require that evidence be filed with the Office only where the Office may reasonably doubt the authenticity of any signature.

(5)[Indications in Communications] A Contracting Party may require that any communication contain one or more indications prescribed in the Regulations.

(6)[Address for Correspondence,

Address for Legal Service and Other Address] A Contracting Party may,

subject to any provisions prescribed

kommunikation lämnas på en blankett som motsvarar internationell blankettstandard för sådana kommunikationer, enligt vad som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna.

4.[Signatur för kommunikationer]

a) Om en fördragsslutande kräver signatur för en kommunikation skall denna fördragsslutande part godta varje slag av signatur som uppfyller de krav som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna.

b)Ingen fördragsslutande part får, med avseende på signaturer som kommuniceras med patentmyndigheten, kräva bevittnande, notariebestyrkande, äkthetsintyg, officiell registrering eller annan certifiering, utom då fråga är om domstolsliknande förfaranden eller det i övrigt föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna.

c)En fördragsslutande part får, med iakttagande av bestämmelsen i b) ovan, kräva att bevisning ges in till patentmyndigheten endast då denna har befogad anledning att ifrågasätta en signaturs äkthet.

5.[Upplysningar i kommunikationer] En fördragsslutande part får kräva att en kommunikation innehåller en eller flera uppgifter som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna.

6.[Kommunikationsadress, delgiv-

ningsadress och annan adress] En

fördragsslutande part får, i enlighet med vad som föreskrivs i

in the Regulations, require that an applicant, owner or other interested person indicate in any communication:

(i)an address for correspondence;

(ii)an address for legal service;

(iii)any other address provided for in the Regulations.

(7)[Notification] Where one or more of the requirements applied by the Contracting Party under paragraphs (1) to (6) are not complied with in respect of communications, the Office shall notify the applicant, owner or other interested person, giving the opportunity to comply with any such requirement, and to make observations, within the time limit prescribed in the Regulations.

(8)[Non-Compliance with Require-

ments] Where one or more of the

requirements applied by the Contracting Party under paragraphs (1) to (6) are not complied with within the time limit prescribed in the Regulations, the Contracting Party may, subject to Articles 5 and 10 and to any exceptions prescribed in the Regulations, apply such sanction as is provided for in its law.

tillämpningsföreskrifterna, kräva att en sökande, innehavare eller annan berörd person i en kommunikation uppger

i)en adress för korrespondens,

ii)en delgivningsadress,

iii)en annan adress i enlighet med vad som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna.

7.[Underrättelse] Om ett eller flera av de krav i fråga om kommunikation, som den fördragsslutande parten ställt upp i enlighet med punkterna 1–6, inte har uppfyllts, skall patentmyndigheten underrätta sökanden, innehavaren eller annan berörd person och ge vederbörande möjlighet att uppfylla kraven och att yttra sig inom den tidsfrist som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna.

8.[Bristande kravuppfyllelse] Om ett eller flera av de krav, som den fördragsslutande parten ställt upp i enlighet med punkterna 1–6, inte har uppfyllts inom den tidsfrist som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna, får, om annat inte följer av artiklarna 5 och 10, den fördragsslutande parten tillämpa sådana påföljder som gäller enligt dess lag.

Article 9

Notifications

(1)[Sufficient Notification] Any notification under this Treaty or the Regulations which is sent by the Office to an address for correspondence or address for legal service indicated under Article 8(6), or any other address provided for in the Regulations for the purpose of this provision, and which complies with the provisions with respect to that notification, shall constitute a sufficient notification for the purposes of this Treaty and the Regulations.

(2)[If Indications Allowing Contact

Were Not Filed] Nothing in this

Treaty and in the Regulations shall oblige a Contracting Party to send a notification to an applicant, owner or other interested person, if indications allowing that applicant, owner or other interested person to be contacted have not been filed with the Office.

(3)[Failure to Notify] Subject to Article 10(1), where an Office does not notify an applicant, owner or other interested person of a failure to comply with any requirement under this Treaty or the Regulations, that absence of notification does not relieve that applicant, owner or other interested person of the obligation to comply

Artikel 9

Underrättelser

1.[Giltig underrättelse] En underrättelse enligt detta fördrag eller tillämpningsföreskrifterna, som av patentmyndigheten sänds till en adress för korrespondens eller en delgivningsadress som anges i artikel 8.6 eller till någon annan adress som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna med avseende på tilllämpningen av denna bestämmelse, skall, när underrättelsen är i överensstämmelse med vad som är föreskrivet om underrättelsen i fråga, anses giltig enligt detta föredrag och tillämpningsföreskrifterna.

2.[Om upplysningar som möjliggör

kontakt inte har givits in] Ingenting i

detta fördrag eller tillämpningsföreskrifterna skall innebära skyldighet för en fördragsslutande part att sända en underrättelse till en sökande, ägare eller annan berörd person, om upplysningar, som möjliggör identifikation av sökanden eller som gör det möjligt för patentmyndigheten att kontakta sökanden, inte har givits in till patentmyndigheten.

3.[Underlåten underrättelse] Den omständighet att en patentmyndighet inte underrättar en sökande, innehavare eller annan berörd person om bristande uppfyllelse av krav enligt detta fördrag eller tilllämpningsföreskrifterna befriar inte sökanden, innehavaren eller den annars berörda personen från skyldigheten att uppfylla kravet, dock

with that requirement.

Article 10

Validity of Patent; Revocation

(1)[Validity of Patent Not Affected by

Non-Compliance with Certain Formal Requirements] Non-compliance with

one or more of the formal requirements referred to in Articles 6(1), (2), (4) and (5) and 8(1) to (4) with respect to an application may not be a ground for revocation or invalidation of a patent, either totally or in part, except where the noncompliance with the formal requirement occurred as a result of a fraudulent intention.

(2)[Opportunity to Make Observa-

tions, Amendments or Corrections in Case of Intended Revocation or Invalidation] A patent may not be

revoked or invalidated, either totally or in part, without the owner being given the opportunity to make observations on the intended revocation or invalidation, and to make amendments and corrections where permitted under the applicable law, within a reasonable time limit.

(3)[No Obligation for Special Pro-

cedures] Paragraphs (1) and (2) do

not create any obligation to put in place judicial procedures for the enforcement of patent rights distinct from those for the enforcement of law in general.

att bestämmelsen i artikel 10.1 gäller.

Artikel 10

Patents giltighet; Upphävande

1.[Patents giltighet som inte påverkas

av bristande uppfyllelse av vissa formella krav] Det förhållandet att

ett eller flera av de formella krav som avses i artikel 6.1, 6.2 och 6.4 samt artikel 8.1–4 inte har uppfyllts för en ansökan får inte utgöra grund för upphävande eller ogiltighetsförklaring av ett patent, vare sig helt eller delvis, utom då den bristande kravuppfyllelsen orsakats av bedrägligt uppsåt.

2.[Tillfälle till yttrande, ändringar eller

rättelser då fråga är om upphävande eller ogiltigförklaring] Ett patent får

inte upphävas eller förklaras ogiltigt, vare sig helt eller delvis, utan att innehavaren beretts möjlighet att inom en skälig tidsfrist yttra sig över tilltänkt upphävande eller ogiltigförklaring, och att göra ändringar och rättelser, då sådana är tillåtna enligt tillämplig lag.

3.[Inget krav på särskilda för-

faranden] Av punkt 1 och 2 följer

ingen skyldighet att införa några särskilda rättsliga förfaranden för hävdande av patenträttigheter än som gäller för rättsvård i allmänhet.

Article 11

Relief in Respect of Time Limits

(1)[Extension of Time Limits] A Contracting Party may provide for the extension, for the period prescribed in the Regulations, of a time limit fixed by the Office for an action in a procedure before the Office in respect of an application or a patent, if a request to that effect is made to the Office in accordance with the requirements prescribed in the Regulations, and the request is filed, at the option of the Contracting Party:

(i)prior to the expiration of the time limit; or

(ii)after the expiration of the time limit, and within the time limit prescribed in the Regulations.

(2)[Continued Processing] Where an applicant or owner has failed to comply with a time limit fixed by the Office of a Contracting Party for an action in a procedure before the Office in respect of an application or a patent, and that Contracting Party does not provide for extension of a time limit under paragraph(1)(ii), the Contracting Party shall provide for continued processing with respect to the application or patent and, if necessary, reinstatement of the rights of the applicant or owner with respect to that application or patent, if:

Artikel 11

Lättnader med avseende på tidsfrister

1.[Förlängning av tidsfrister] En fördragsslutande part får tillämpa en ordning för förlängning, den tid som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna, av en tidsfrist som bestämts av patentmyndigheten och som avser en åtgärd i ett förfarande hos patentmyndigheten i ett ärende om en ansökan eller ett patent, förutsatt att detta begärs hos patentmyndigheten i enlighet med vad som föreskrivs i tilllämpningsföreskrifterna och en sådan begäran ges in, efter den fördragsslutande partens val, antingen

i)innan tidsfristen har löpt ut, eller

ii)efter det att tidsfristen har löpt ut men inom den tid som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna.

2.[Fortsatt handläggning] När en sökande eller innehavare inte har iakttagit en tidsfrist som bestämts av en fördragsslutande parts patentmyndighet och som avser en åtgärd i ett förfarande hos patentmyndigheten i ett ärende om en ansökan eller ett patent, skall den fördragsslutande parten, om denna inte tilllämpar en ordning för fristförlängning enligt punkt 1.ii), sörja för fortsatt handläggning för ansökan eller patentet och, där så är nödvändigt, för återställande av sökandens eller innehavarens rättigheter med avseende på samma ansökan eller patent, förutsatt att

(i)a request to that effect is made to the Office in accordance with the requirements prescribed in the Regulations;

(ii)the request is filed, and all of the requirements in respect of which the time limit for the action concerned applied are complied with, within the time limit prescribed in the Regulations.

(3)[Exceptions] No Contracting Party shall be required to provide for the relief referred to in paragraph (1) or (2) with respect to the exceptions prescribed in the Regulations.

(4)[Fees] A Contracting Party may require that a fee be paid in respect of a request under paragraph(1) or (2).

(5)[Prohibition of Other Require-

ments] No Contracting Party may

require that requirements other than those referred to in paragraphs (1) to (4) be complied with in respect of the relief provided for under paragraph (1) or (2), except where otherwise provided for by this Treaty or prescribed in the Regulations.

(6)[Opportunity to Make Obser-

vations in Case of Intended Refusal]

A request under paragraph (1) or (2) may not be refused without the applicant or owner being given the opportunity to make observations on the intended refusal within a reasonable time limit.

i)en begäran om detta görs hos patentmyndigheten i enlighet med vad som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna,

ii)begäran ges in och alla krav om åtgärder som den ifrågavarande tidsfristen avsett har uppfyllts inom den tid som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna.

3.[Undantag] Ingen fördragsslutande part skall vara skyldig att medge lättnader som avses i punkt 1 eller 2 med avseende på de undantag som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna.

4.[Avgifter] En fördragsslutande får kräva att en avgift erläggs för en begäran enligt punkt 1 eller 2.

5.[Förbud mot ytterligare krav] Ingen fördragsslutande part får, med avseende på lättnader som avses i punkterna 1 och 2, ställa upp andra krav än som avses i punkt 1– 4, utom då annat följer av detta fördrag eller föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna.

6.[Tillfälle till yttrande då fråga är

om att avslå en begäran] En begäran

enligt punkt 1 eller 2 får inte avslås utan att sökanden eller innehavaren beretts möjlighet att inom en skälig tidsfrist yttra sig över tilltänkt avslag.

Article 12

Reinstatement of Rights After a Finding of Due Care or Uninten-

tionality by the Office

(1)[Request] A Contracting Party shall provide that, where an applicant or owner has failed to comply with a time limit for an action in a procedure before the Office, and that failure has the direct consequence of causing a loss of rights with respect to an application or patent, the Office shall reinstate the rights of the applicant or owner with respect to the application or patent concerned, if:

(i)a request to that effect is made to the Office in accordance with the requirements prescribed in the Regulations;

(ii)the request is filed, and all of the requirements in respect of which the time limit for the said action applied are complied with, within the time limit prescribed in the Regulations;

(iii)the request states the reasons for the failure to comply with the time limit; and

(iv)the Office finds that the failure to comply with the time limit occurred in spite of due care required by the circumstances having been taken or, at the option of the Contracting Party, that any delay was unintentional.

Artikel 12

Återställande av rättigheter sedan patentmyndigheten funnit att omsorg iakttagits eller oavsiktlighet förelegat

1.[Begäran] En fördragsslutande part skall, när en sökande eller innehavare inte har iakttagit en tidsfrist i ett förfarande hos patentmyndigheten och som direkt följd därav förlorat rättigheter med avseende på en ansökan eller ett patent, sörja för att patentmyndigheten återställer sökandens eller innehavarens förlorade rättigheter, förutsatt att

i) en begäran om detta görs hos patentmyndigheten i enlighet med vad som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna,

ii)begäran ges in och alla krav om åtgärder som den ifrågavarande tidsfristen avsett har uppfyllts inom den tid som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna,

iii)det i begäran anges skälen för att tidsfristen inte iakttagits, och

iv)patentmyndigheten finner att tidsfristen försuttits trots att den omsorg som betingats av omständigheterna har iakttagits eller, om den fördragsslutande parten så medger, trots att dröjsmålet varit oavsiktligt.

(2)[Exceptions] No Contracting Party shall be required to provide for the reinstatement of rights under paragraph (1) with respect to the exceptions prescribed in the Regulations.

(3)[Fees] A Contracting Party may require that a fee be paid in respect of a request under paragraph (1).

(4)[Evidence] A Contracting Party may require that a declaration or other evidence in support of the reasons referred to in paragraph(1)(iii) be filed with the Office within a time limit fixed by the Office.

(5)[Opportunity to Make Observa-

tions in Case of Intended Refusal] A

request under paragraph (1)may not be refused, totally or in part, without the requesting party being given the opportunity to make observations on the intended refusal within a reasonable time limit.

Article 13

Correction or Addition of Priority Claim; Restoration of Priority Right

(1)[Correction or Addition of

Priority Claim] Except where

otherwise prescribed in the Regulations, a Contracting Party shall provide for the correction or addition of a priority claim with respect to an application (“the subsequent application”), if:

2.[Undantag] Ingen fördragsslutande part skall vara skyldig att återställa rättigheter enligt punkt 1 med avseende på de undantag som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna.

3.[Avgifter] En fördragsslutande får kräva att en avgift erläggs för en begäran enligt punkt 1.

4.[Bevisning] En fördragsslutande part får kräva att en förklaring eller annan bevisning som styrker skäl som avses i punkt 1. iii) ges in till patentmyndigheten inom den tid som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna.

5.[Tillfälle till yttrande då fråga är

om att avslå en begäran] En begäran

enligt punkt 1 får inte avslås, vare sig helt eller delvis, utan att sökanden eller innehavaren beretts möjlighet att inom en skälig tidsfrist yttra sig över tilltänkt avslag

Artikel 13

Rättelse av eller tillägg till prioritetsbegäran: Återställande av prioritetsrätt

1.[Rättelse av eller tillägg till prio-

ritetsbegäran] En fördragsslutande

part skall, utom då annat föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna, tillåta rättelse av eller tillägg till en prioritetsbegäran som gäller en ansökan (”den senare ansökan”), förutsatt att

(i)a request to that effect is made to the Office in accordance with the requirements prescribed in the Regulations;

(ii)the request is filed within the time limit prescribed in the Regulations; and

(iii)the filing date of the subsequent application is not later than the date of the expiration of the priority period calculated from the filing date of the earliest application whose priority is claimed.

(2)[Delayed Filing of the Subsequent

Application] Taking into considera-

tion Article 15, a Contracting Party shall provide that, where an application (“the subsequent application”) which claims or could have claimed the priority of an earlier application has a filing date which is later than the date on which the priority period expired, but within the time limit prescribed in the Regulations, the Office shall restore the right of priority, if:

(i)a request to that effect is made to the Office in accordance with the requirements prescribed in the Regulations;

(ii)the request is filed within the time limit prescribed in the Regulations;

(iii)the request states the reasons for the failure to comply with the priority period; and

i) en begäran om detta görs hos patentmyndigheten i enlighet med vad som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna,

ii)begäran ges in inom den tid som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna,

iii)ingivningsdagen för den senare ansökan inte är senare än dagen för utgången av den prioritetsfrist som beräknats från ingivningsdagen för den äldsta ansökan, beträffande vilken prioritet åberopas.

2.[Fördröjd ingivning av den senare

ansökan] Med beaktande av

artikel 15 skall en fördragsslutande part, när en ansökan (”den senare ansökan”), som är eller skulle ha kunnat vara föremål för en begäran om prioritet från en äldre ansökan, och vars ingivningsdag är senare än den dag då prioritetsfristen löpte ut men inom den tid som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna, sörja för att patentmyndigheten återställer rätten till prioritet, förutsatt att:

i)en begäran om detta görs hos patentmyndigheten i enlighet med vad som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna,

ii)begäran ges in inom den tid som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna,

iii)det i begäran anges skälen för att tidsfristen inte iakttagits, och

(iv)the Office finds that the failure to file the subsequent application within the priority period occurred in spite of due care required by the circumstances having been taken or, at the option of the Contracting Party, was unintentional.

(3)[Failure to File a Copy of Earlier

Application] A Contracting Party

shall provide that, where a copy of an earlier application required under Article 6(5) is not filed with the Office within the time limit prescribed in the Regulations pursuant to Article 6, the Office shall restore the right of priority, if:

(i)a request to that effect is made to the Office in accordance with the requirements prescribed in the Regulations;

(ii)the request is filed within the time limit for filing the copy of the earlier application prescribed in the Regulations pursuant to Article 6(5);

(iii)the Office finds that the request for the copy to be provided had been filed with the Office with which the earlier application was filed, within the time limit prescribed in the Regulations; and

(iv)a copy of the earlier application is filed within the time limit prescribed in the Regulations.

(4)[Fees] A Contracting Party may require that a fee be paid in respect of

iv)patentmyndigheten finner att prioritetsfristen har försuttits trots att den omsorg som betingats av omständigheterna har iakttagits eller, om den fördragsslutande parten så medger, trots att dröjsmålet varit oavsiktligt.

3.[Försutten tid för ingivande av kopia

av en äldre ansökan] En fördragsslut-

ande part skall, när en sådan kopia av en äldre ansökan som krävs med stöd av artikel 6.5 inte har givits in till patentmyndigheten inom den tidsfrist som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna i enlighet med artikel 6, sörja för att patentmyndigheten återställer rätten till prioritet, förutsatt att

i)en begäran om detta görs hos patentmyndigheten i enlighet med vad som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna,

ii)begäran ges in inom den tid för ingivande av kopia av den äldre ansökan som i enlighet med artikel 6.5 föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna,

iii)patentmyndigheten finner utrett att en begäran om ifrågavarande kopia har givits in till den patentmyndighet, hos vilken den äldre ansökan gavs in, inom den tid som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna, och

iv)en kopia av den äldre ansökan ges in inom den tid som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna.

4.[Avgifter] En fördragsslutande part får kräva att en avgift erläggs

a request under paragraphs(1) to(3).

(5)[Evidence] A Contracting Party may require that a declaration or other evidence in support of the reasons referred to in paragraph (2)(iii) be filed with the Office within a time limit fixed by the Office.

(6)[Opportunity to Make Observa-

tions in Case of Intended Refusal] A

request under paragraphs (1) to (3) may not be refused, totally or in part, without the requesting party being given the opportunity to make observations on the intended refusal within a reasonable time limit.

Article 14

Regulations

(1)[Content] (a) The Regulations annexed to this Treaty provide rules concerning:

(i)matters which this Treaty expressly provides are to be “prescribed in the Regulations”;

(ii)details useful in the implementation of the provisions of this Treaty;

(iii)administrative requirements, matters or procedures.

(b)The Regulations also provide rules concerning the formal requirements which a Contracting Party shall be permitted to apply in respect of requests for:

för en begäran enligt punkt 1–3.

5.[Bevisning]En fördragsslutande part får kräva att en förklaring eller annan bevisning som styrker skäl som avses i punkt 2. iii) ges in till patentmyndigheten inom den tid som föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna.

6.[Tillfälle till yttrande då fråga är

om att avslå en begäran] En begäran

enligt punkt 1–3 får inte avslås, vare sig helt eller delvis, utan att sökanden eller innehavaren beretts möjlighet att inom en skälig tidsfrist yttra sig över tilltänkt avslag

Artikel 14

Tillämpningsföreskrifter

1.[Innehåll] a) De tillämpningsföreskrifter som är fogade till detta fördrag innehåller regler om:

i)förhållanden som, enligt vad detta fördrag uttryckligen anger, ”föreskrivs i tillämpningsföreskrifterna”,

ii)närmare bestämmelser som är av betydelse för genomförandet av detta fördrag,

iii)administrativa krav, frågor eller förfaranden.

b)Tillämpningsföreskrifterna innehåller också bestämmelser om formella krav som en fördragsslutande part skall ha rätt att ställa upp med avseende på begäran om

(i)recordation of change in name or address;

(ii)recordation of change in applicant or owner;

(iii)recordation of a license or a security interest;

(iv)correction of a mistake.

(c)The Regulations also provide for the establishment of Model International Forms, and for the establishment of a request Form for the purposes of Article 6(2) (b), by the Assembly, with the assistance of the International Bureau.

(2)[Amending the Regulations] Subject to paragraph(3), any amendment of the Regulations shall require three-fourths of the votes cast.

(3)[Requirement of Unanimity] (a) The Regulations may specify provisions of the Regulations which may be amended only by unanimity.

(b)Any amendment of the Regulations resulting in the addition of provisions to, or the deletion of provisions from, the provisions specified in the Regulations pursuant to subparagraph (a) shall require unanimity.

(c)In determining whether unanimity is attained, only votes actually cast

i)införing av uppgift om namn- eller adressändring,

ii)införing av uppgift om ändring av sökande eller innehavare,

iii)införing av uppgift om licens eller säkerhetsrätt,

iv)rättelse av misstag.

c)I tillämpningsföreskrifterna anges också hur dels en Internationell blankettstandard, dels en ansökningsblankett som avses i artikel 6.2 b, fastställs av generalförsamlingen med biträde av internationella byrån.

2.[Ändring av tillämpningsföre-

skrifterna] Om annat inte följer av

punkt 3 krävs för ändring av tillämpningsföreskrifterna tre fjärdedels majoritet av avgivna röster.

3.[Krav på enhällighet] a) I tillämpningsföreskrifterna får föreskrivas att vissa angivna bestämmelser i tillämpningsföreskrifterna får ändras endast efter enhälligt beslut.

b)Enhällighet krävs för ändring av tillämpningsföreskrifter, om ändringarna innebär tillägg till eller upphävande av sådana bestämmelser som angivits i tillämpningsföreskrifterna med stöd av punkt 3.

c)Vid bedömning av om enhällighet uppnåtts skall endast faktiskt av-

shall be taken into consideration. Abstentions shall not be considered as votes.

(4)[Conflict Between the Treaty and

the Regulations] In the case of con-

flict between the provisions of this Treaty and those of the Regulations, the former shall prevail.

Article 15

Relation to the Paris Convention

(1)[Obligation to Comply with the

Paris Convention] Each Contracting

Party shall comply with the provisions of the Paris Convention which concern patents.

(2)[Obligations and Rights Under

the Paris Convention] (a) Nothing

in this Treaty shall derogate from obligations that Contracting Parties have to each other under the Paris Convention.

(b)Nothing in this Treaty shall derogate from rights that applicants and owners enjoy under the Paris Convention.

Article 16

Effect of Revisions, Amendments and Modifications of the Patent Coopera-

tion Treaty

(1)[Applicability of Revisions,

Amendments and Modifications of the Patent Cooperation Treaty]

Subject to paragraph (2), any revision, amendment or modifi-

givna röster beaktas. Avståenden skall inte anses som röster.

4.[Motstridighet mellan fördraget och

tillämpningsföreskrifterna] Vid brist-

ande överensstämmelse mellan bestämmelserna i detta fördrag och bestämmelserna i tillämpningsföreskrifterna skall de förra gälla.

Artikel 15

Förhållande till Pariskonventionen

1.[Skyldighet att följa Pariskonven-

tionen] Varje fördragsslutande part

skall efterleva de bestämmelser i Pariskonventionen som rör patent.

2.[Skyldigheter och rättigheter enligt

Pariskonventionen] a) Ingenting i

detta fördrag skall innebära avvikelser i fråga om de inbördes skyldigheter som åvilar fördragsslutande parter enligt Pariskonventionen.

b)Ingenting i detta fördrag skall innebära avvikelser i fråga om de rättigheter som sökande och innehavare åtnjuter enligt Pariskonventionen.

Artikel 16

Konsekvenser av omarbetning,

ändringar och modifikationer av

patentsamarbetskonventionen

1.[Tillämplighet av omarbetning,

ändringar och modifikationer av patentsamarbetskonventionen] Om

annat inte följer av punkt 2, skall varje omarbetning, ändring eller modifika-

cation of the Patent Cooperation Treaty made after June 2, 2000, which is consistent with the Articles of this Treaty, shall apply for the purposes of this Treaty and the Regulations if the Assembly so decides, in the particular case, by three-fourths of the votes cast.

(2)[Non-Applicability of Transi-

tional Provisions of the Patent Cooperation Treaty] Any provision

of the Patent Cooperation Treaty, by virtue of which a revised, amended or modified provision of that Treaty does not apply to a State party to it, or to the Office of or acting for such a State, for as long as the latter provision is incompatible with the law applied by that State or Office, shall not apply for the purposes of this Treaty and the Regulations.

Article 17

Assembly

(1)[Composition](a) The Contracting Parties shall have an Assembly.

(b)Each Contracting Party shall be represented in the Assembly by one delegate, who may be assisted by alternate delegates, advisors and experts. Each delegate may represent only one Contracting Party.

(2)[Tasks] The Assembly shall:

tion av patentsamarbetskonventionen, som gjorts efter den 2 juni 2000 och som är förenlig med artiklarna i detta fördrag, gälla vid tillämpning av detta fördrag och tillämpningsföreskrifterna, om generalförsamlingen i det enskilda fallet så beslutar med tre fjärdedels majoritet av avgivna röster.

2.[Övergångsbestämmelser till patent-

samarbetskonventionen ej tillämpliga]

En bestämmelse i patentsamarbetskonventionen, enligt vilken en omarbetad, ändrad eller modifierad bestämmelse i den konventionen inte gäller för en stat som är part i denna eller för en patentmyndighet i, eller som verkar för en sådan stat, så länge som den ifrågavarande bestämmelsen är oförenlig med den för staten eller patentmyndigheten tillämpliga lagen, skall inte gälla vid tillämpning av detta fördrag och tillämpningsföreskrifterna.

Artikel 17

Generalförsamling

1.[Sammansättning] a) De fördragsslutande parterna skall ha en generalförsamling.

b)Varje fördragsslutande part skall i generalförsamlingen företrädas av en delegat, som får assisteras av biträdande delegater, rådgivare och experter. Ingen delegat får företräda mer än en fördragsslutande part.

2.[Uppgifter] Generalförsamlingen skall

(i)deal with matters concerning the maintenance and development of this Treaty and the application and operation of this Treaty;

(ii)establish Model International Forms, and the request Form, referred to in Article 14(1)(c), with the assistance of the International Bureau;

(iii)amend the Regulations;

(iv) determine the conditions for the date of application of each Model International Form, and the request Form, referred to in item(ii), and each amendment referred to in item(iii);

(v)decide, pursuant to Article 16(1), whether any revision, amendment or modification of the Patent Cooperation Treaty shall apply for the purposes of this Treaty and the Regulations;

(vi)perform such other functions as are appropriate under this Treaty.

(3)[Quorum](a) One-half of the members of the Assembly which are States shall constitute a quorum.

(b)Notwithstanding subparagraph (a), if, in any session, the number of the members of the Assembly which are States and are represented is less than one-half but equal to or more than one-third of the members of the

i)behandla alla frågor rörande vidmakthållandet och utvecklingen av detta fördrag och rörande tillämpningen av detta fördrag,

ii)med biträde av internationella byrån fastställa standard för internationell blankettstandard och ansökningsblanketter som avses i artikel 14.1 c,

iii)ändra tillämpningsföreskrifterna,

iv) bestämma villkoren för när en standard för internationell blankettstandard, den ansökningsblankett som avses i ii) ovan samt varje ändring som avses i iii) ovan skall börja tillämpas,

v)besluta, i enlighet med artikel 16.1, huruvida en omarbetning, ändring eller modifiering av patentsamarbetskonventionen skall gälla vid tillämpning av detta fördrag och tillämpningsföreskrifterna,

vi)fullgöra övriga uppgifter som föranleds av detta fördrag.

3.[Beslutförhet] a) Generalförsamlingen är beslutför när hälften av det antal medlemmar av församlingen som är stater är företrädda.

b)Trots vad som sägs i a) ovan får, om vid något möte antalet där företrädda medlemmar av församlingen som är stater är mindre än hälften men minst en tredjedel av det antal medlemmar som är stater,

Assembly which are States, the Assembly may make decisions but, with the exception of decisions concerning its own procedure, all such decisions shall take effect only if the conditions set forth hereinafter are fulfilled. The International Bureau shall communicate the said decisions to the members of the Assembly which are States and were not represented and shall invite them to express in writing their vote or abstention within a period of three months from the date of the communication. If, at the expiration of this period, the number of such members having thus expressed their vote or abstention attains the number of the members which was lacking for attaining the quorum in the session itself, such decisions shall take effect, provided that at the same time the required majority still obtains.

(4)[Taking Decisions in the Assem-

bly](a) The Assembly shall endeavor

to take its decisions by consensus.

(b)Where a decision cannot be arrived at by consensus, the matter at issue shall be decided by voting. In such a case:

(i)each Contracting Party that is a State shall have one vote and shall vote only in its own name; and

(ii)any Contracting Party that is an intergovernmental organization may participate in the vote, in place of its Member States, with a number of votes equal to the number of

generalförsamlingen fatta beslut, dock att, med undantag för beslut som rör generalförsamlingens egen arbetsordning, alla sådana beslut skall ha verkan endast om nedan angivna villkor är uppfyllda. Internationella byrån skall kommunicera ifrågavarande beslut till de medlemmar av generalförsamlingen som är stater samt anmoda dessa att inom tre månader från dagen för kommunikationen skriftligen avge sin röst eller skriftligen förklara sig avstå från att rösta. Om vid utgången av denna tid antalet medlemmar, som på så sätt avgivit sin röst eller förklarat sig avstå från att rösta, motsvarar det medlemsantal som saknades för beslutförhet vid mötet, skall beslutet ha verkan, förutsatt att den erforderliga majoriteten då alltjämt föreligger.

4.[Beslutsfattande i generalförsam-

lingen]a) Generalförsamlingen skall

eftersträva enhälliga beslut.

b)Om ett beslut inte kan fattas med enhällighet, skall frågan avgöras genom omröstning. I sådant fall

i)skall varje fördragsslutande part som är en stat ha en röst och får rösta endast för egen del, samt

ii)får varje fördragsslutande part som är en mellanstatlig organisation delta i omröstningen i sina medlemsstaters ställe med ett antal röster som motsvarar det antal av

its Member States which are party to this Treaty. No such intergovernmental organization shall participate in the vote if any one of its Member States exercises its right to vote and vice versa. In addition, no such intergovernmental organization shall participate in the vote if any one of its Member States party to this Treaty is a Member State of another such intergovernmental organization and that other intergovernmental organization participates in that vote.

(5)[Majorities](a) Subject to Articles 14 (2) and (3), 16(1) and 19 (3), the decisions of the Assembly shall require two-thirds of the votes cast.

(b)In determining whether the required majority is attained, only votes actually cast shall be taken into consideration. Abstentions shall not be considered as votes.

(6)[Sessions] The Assembly shall meet in ordinary session once every two years upon convocation by the Director General.

(7)[Rules of Procedure] The Assembly shall establish its own rules of procedure, including rules for the convocation of extraordinary sessions.

medlemsstaterna som är parter i detta fördrag. En sådan mellanstatlig organisation får inte delta i omröstningen om någon av dess medlemsstater utövar sin rätt att rösta, och omvänt. Därutöver gäller att en sådan mellanstatlig organisation inte får delta i omröstningen, om någon av dess medlemsstater som är part i detta fördrag är medlemsstat i en annan sådan mellanstatlig organisation som deltar i omröstningen.

5.[Majoritet]a) Om annat inte följer av artikel 14. 2 och 14.3, artikel 16.1 eller artikel 19.3, skall för beslut krävas två tredjedels majoritet av avgivna röster.

b)Vid bedömning av om erforderlig majoritet uppnåtts skall endast faktiskt avgivna röster beaktas. Avståenden skall inte anses som röster.

6.[Möten] Generaldirektören skall kalla generalförsamlingen till ordinarie möte en gång vart annat år.

7.[Arbetsordning] Generalförsamlingen skall anta sin egen arbetsordning, innehållande bland annat bestämmelser för sammankallande av extra möte.

Article 18

International Bureau

(1)[Administrative Tasks] (a) The International Bureau shall perform the administrative tasks concerning this Treaty.

(b)In particular, the International Bureau shall prepare the meetings and provide the secretariat of the Assembly and of such committees of experts and working groups as may be established by the Assembly.

(2)[Meetings Other than Sessions of

the Assembly] The Director General

shall convene any committee and working group established by the Assembly.

(3)[Role of the International Bureau

in the Assembly and Other Meetings](a) The Director General

and persons designated by the Director General shall participate, without the right to vote, in all meetings of the Assembly, the committees and working groups established by the Assembly.

(b)The Director General or a staff member designated by the Director General shall be ex officio secretary of the Assembly, and of the committees and working groups referred to in subparagraph(a).

(4)[Conferences](a) The International Bureau shall, in accordance with the directions of the

Artikel 18

Internationella byrån

1.[Administrativa uppgifter] a) Internationella byrån skall fullgöra administrativa uppgifter som rör detta fördrag.

b)Särskilt gäller att Internationella byrån skall förbereda generalförsamlingens möten och tillhandahålla sekretariat åt generalförsamlingen och åt sådana expert- och arbetsgrupper som generalförsamlingen inrättar.

2.[Andra sammanträden än general-

församlingens möten] Generaldirek-

tören skall sammankalla kommittéer och arbetsgrupper som inrättats av generalförsamlingen.

3.[Internationella byråns roll i

generalförsamlingen och i andra sammanträden]a) Generaldirektören

och de personer som generaldirektören utser skall, utan rätt att rösta, delta i alla sammanträden med generalförsamlingen samt kommittéer och arbetsgrupper som generalförsamlingen inrättat.

b)Generaldirektören eller en befattningshavare som generaldirektören utsett skall vara självskriven sekreterare till generalförsamlingen och till de kommittéer och arbetsgrupper som avses i a) ovan.

4.[Konferenser]a) Internationella byrån skall förbereda bearbetningskonferenser i enlighet med

Assembly, make the preparations for any revision conferences.

(b)The International Bureau may consult with member States of the Organization, intergovernmental organizations and international and national non-governmental organizations concerning the said preparations.

(c) The Director General and persons designated by the Director General shall take part, without the right to vote, in the discussions at revision conferences.

(5)[Other Tasks] The International Bureau shall carry out any other tasks assigned to it in relation to this Treaty.

Article 19

Revisions

(1)[Revision of the Treaty] Subject to paragraph (2), this Treaty may be revised by a conference of the Contracting Parties. The convocation of any revision conference shall be decided by the Assembly.

(2)[Revision or Amendment of Cer-

tain Provisions of the Treaty] Article

17 (2) and (6) may be amended either by a revision conference, or by the Assembly according to the provisions of paragraph (3).

(3)[Amendment by the Assembly of

Certain Provisions of the Treaty](a)

generalförsamlingens direktiv.

b)Internationella byrån får med avseende på sådana förberedelser samråda med organisationens medlemsstater, mellanstatliga organisationer och icke-officiella organisationer.

c) Generaldirektören och de personer som generaldirektören utser skall, utan rätt att rösta, delta i överläggningarna vid omarbetningskonferenser.

5.[Andra uppgifter] Internationella byrån skall utföra alla andra uppgifter som tilldelas den med avseende på detta fördrag.

Artikel 19

Omarbetning

1.[Omarbetning av fördraget] Detta fördrag får, med den avvikelse som följer av punkt 2, omarbetas av en konferens bestående av de fördragsslutande parterna. Generalförsamlingen beslutar om sammankallande av omarbetningskonferenser.

2.[Omarbetning eller ändring av vissa

bestämmelser i fördraget] Artikel 17.2

och 17.6 får ändras antingen av en omarbetningskonferens eller av generalförsamlingen i enlighet med bestämmelserna i punkt 3.

3.[Ändring av vissa beslut i fördraget

genom beslut av generalförsamlingen]

Proposals for the amendment by the Assembly of Article 17(2) and (6) may be initiated by any Contracting Party or by the Director General. Such proposals shall be communicated by the Director General to the Contracting Parties at least six months in advance of their consideration by the Assembly.

(b)Adoption of any amendment to the provisions referred to in subparagraph(a) shall require threefourths of the votes cast.

(c)Any amendment to the provisions referred to in subparagraph (a) shall enter into force one month after written notifications of acceptance, effected in accordance with their respective constitutional processes, have been received by the Director General from three-fourths of the Contracting Parties which were members of the Assembly at the time the Assembly adopted the amendment. Any amendment to the said provisions thus accepted shall bind all the Contracting Parties at the time the amendment enters into force, and States and intergovernmental organizations which become Contracting Parties at a subsequent date.

Article 20

Becoming Party to the Treaty

(1)[States] Any State which is party to the Paris Convention or which is a member of the Organization, and in respect of which patents may be granted, either through the State’s

a) Förslag om ändring, genom beslut av generalförsamlingen, av artikel 17.2 och 17.6 får ställas av varje fördragsslutande part och av generaldirektören. Sådana förslag skall av generaldirektören tillställas de fördragsslutande parterna senast sex månader innan förslagen tas upp till prövning av generalförsamlingen.

b)För beslut om en ändring av bestämmelser som avses i a) ovan krävs tre fjärdedels majoritet av avgivna röster.

c)Ett beslut om ändring av bestämmelser som avses i a) ovan träder i kraft en månad efter det att generaldirektören från tre fjärdedelar av de fördragsslutande parter, som var medlemmar av generalförsamlingen vid den tid då generalförsamlingen beslutade om ändringen, har mottagit skriftlig underrättelse om att godkännande skett i enlighet med respektive parts konstitutionella ordning. Varje ändring som på så sätt godkänts är bindande för alla fördragsslutande parter vid den tid då ändringen träder i kraft, och för stater och mellanstatliga organisationer, som senare blir fördragsslutande parter, vid den tidpunkt då detta sker.

Artikel 20

Tillträde till fördraget

1.[Stater] En stat som är part i Pariskonventionen eller som är medlem av organisationen, och för vilken patent kan meddelas, antingen genom beslut av statens

own Office or through the Office of another State or intergovernmental organization, may become party to this Treaty.

(2)[Intergovernmental Organizations] Any intergovernmental organization may become party to this Treaty if at least one member State of that intergovernmental organization is party to the Paris Convention or a member of the Organization, and the intergovernmental organization declares that it has been duly authorized, in accordance with its internal procedures, to become party to this Treaty, and declares that:

(i)it is competent to grant patents with effect for its member States; or

(ii)it is competent in respect of, and has its own legislation binding on all its member States concerning, matters covered by this Treaty, and it has, or has charged, a regional Office for the purpose of granting patents with effect in its territory in accordance with that legislation.

Subject to paragraph (3), any such declaration shall be made at the time of the deposit of the instrument of ratification or accession.

(3)[Regional Patent Organizations] The European Patent Organization,

egen patentmyndighet eller någon annan stats patentmyndighet eller en mellanstatlig organisation, får tillträda detta fördrag.

2.[Mellanstatliga organisationer] En mellanstatlig organisation får tillträda detta fördrag, om minst en av dess medlemsstater är part i Pariskonventionen eller medlem av organisationen, och den mellanstatliga organisationen förklarar att den vederbörligen, i enlighet med sin interna ordning, har erhållit rätt att tillträda detta fördrag, samt förklarar att

i)den är behörig att meddela patent med verkan för sina medlemsstater, eller

ii)den har behörighet i fråga om angelägenheter som omfattas av detta fördrag, i enlighet med en egen rättsordning som är bindande för alla dess medlemsstater, samt att den har en regional patentmyndighet, eller har utsett en sådan myndighet, för uppgiften att meddela patent med verkan för dess territorium i enlighet med den nämnda rättsordningen.

Om annat inte följer av punkt 3 skall en sådan förklaring avges när ratifikations- eller anslutningsinstrument deponeras.

3.[Regionala patentorganisationer] Europeiska patentorganisationen,

the Eurasian Patent Organization and the African Regional Industrial Property Organization, having made the declaration referred to in paragraph (2)(i) or (ii) in the Diplomatic Conference that has adopted this Treaty, may become party to this Treaty as an intergovernmental organization, if it declares, at the time of the deposit of the instrument of ratification or accession that it has been duly authorized, in accordance with its internal procedures, to become party to this Treaty.

(4)[Ratification or Accession] Any State or intergovernmental organization satisfying the requirements in paragraph (1), (2) or (3) may deposit:

(i)an instrument of ratification if it has signed this Treaty; or

(ii)an instrument of accession if it has not signed this Treaty.

Article 21

Entry into Force; Effective Dates of

Ratifications and Accessions

(1)[Entry into Force of this Treaty] This Treaty shall enter into force three months after ten instruments of ratification or accession by States have been deposited with the Director General.

(2)[Effective Dates of Ratifications and

Accessions] This Treaty shall bind:

(i)the ten States referred to in paragraph(1), from the date on which

Eurasiska patentorganisationen och Afrikanska regionala organisationen för industriell äganderätt får, om respektive organisation vid den diplomatkonferens som antagit detta fördrag har avgivit en förklaring som avses i punkt 2 ii) eller ii), tillträda detta fördrag i egenskap av mellanstatlig organisation, förutsatt att den när ratifikations- eller anslutningsinstrument deponeras förklarar att den vederbörligen, i enlighet med sin interna ordning, har erhållit rätt att tillträda detta fördrag.

4.[Ratificering eller anslutning] En stat eller en mellanstatlig organisation som uppfyller kraven enligt punkt 1, 2 eller 3 får deponera

i)ett ratifikationsinstrument, om den har undertecknat detta fördrag, eller

ii)ett anslutningsinstrument, om den inte har undertecknat detta fördrag.

Artikel 21

Ikraftträdande, giltig dag för

ratificering och anslutning

1.[Ikraftträdande för detta fördrag] Detta fördrag träder i kraft tre månader efter det att tio ratifikations- eller anslutningsinstrument har deponerats hos generaldirektören.

2.[Giltig dag för ratificering och anslu-

tning] Detta fördrag är bindande för

i)de tio stater, som avses i punkt 1, från dagen för ikraftträdande av

this Treaty has entered into force;

(ii)each other State, from the expiration of three months after the date on which the State has deposited its instrument of ratification or accession with the Director General, or from any later date indicated in that instrument, but no later than six months after the date of such deposit;

(iii)each of the European Patent Organization, the Eurasian Patent Organization and the African Regional Industrial Property Organization, from the expiration of three months after the deposit of its instrument of ratification or accession, or from any later date indicated in that instrument, but no later than six months after the date of such deposit, if such instrument has been deposited after the entry into force of this Treaty according to paragraph (1), or three months after the entry into force of this Treaty if such instrument has been deposited before the entry into force of this Treaty;

(iv)any other intergovernmental organization that is eligible to become party to this Treaty, from the expiration of three months after the deposit of its instrument of ratification or accession, or from any later date indicated in that instrument, but no later than six months after the date of such deposit.

detta fördrag,

ii)envar annan stat, från utgången av tre månader efter det att staten har deponerat sitt ratifikations- eller anslutningsinstrument hos generaldirektören eller från den senare dag som angivits i instrumentet, dock ej senare än sex månader efter deponeringen,

iii)envar av Europeiska patentorganisationen, Eurasiska patentorganisationen och Afrikanska regionala organisationen för industriell äganderätt, från utgången av tre månader efter det att ratifikations- eller anslutningsinstrument har deponerats eller från den senare dag som angivits i instrumentet, dock ej senare än sex månader efter deponeringen om denna skett efter det att detta fördrag trätt i kraft i enlighet med punkt 1, eller ej senare än tre månader efter det att detta fördrag trätt i kraft om instrumentet deponerats före ikraftträdandet,

iv)envar annan mellanstatlig organisation som har rätt att tillträda detta fördrag, från utgången av tre månader efter det att ratifikations- eller anslutningsinstrument har deponerats, eller från den senare dag som angivits i instrumentet, dock ej senare än sex månader efter deponeringen.

Article 22

Application of the Treaty to Existing

Applications and Patents

(1)[Principle] Subject to paragraph (2), a Contracting Party shall apply the provisions of this Treaty and the Regulations, other than Articles 5 and 6(1) and (2) and related Regulations, to applications which are pending, and to patents which are in force, on the date on which this Treaty binds that Contracting Party under Article 21.

(2)[Procedures] No Contracting Party shall be obliged to apply the provisions of this Treaty and the Regulations to any procedure in proceedings with respect to applications and patents referred to in paragraph (1), if such procedure commenced before the date on which this Treaty binds that Contracting Party under Article 21.

Article 23

Reservations

(1)[Reservation] Any State or intergovernmental organization may declare through a reservation that the provisions of Article 6(1) shall not apply to any requirement relating to unity of invention applicable under the Patent Cooperation Treaty to an international application.

(2)[Modalities] Any reservation under paragraph (1) shall be made in a declaration accompanying the instrument of ratification of, or

Artikel 22

Fördragets tillämplighet på föreliggande ansökningar och patent

1.[Princip] Om inte annat följer av punkt 2 skall en fördragsslutande part tillämpa bestämmelserna i detta fördrag och tillämpningsföreskrifterna, utom artikel 5 samt artikel 6.1 och 6.2, på inneliggande ansökningar och på gällande patent, från den dag då detta fördrag blir bindande för den fördragsslutande parten i enlighet med artikel 21.

2.[Förfaranden] Ingen fördragsslutande part skall vara skyldig att tilllämpa bestämmelserna i detta fördrag och tillämpningsföreskrifterna på något förfarande i ärenden om ansökningar och patent, som avses i punkt 1, om sådant förfarande har inletts före den dag då detta fördrag blivit bindande för den fördragsslutande parten i enlighet med artikel 21.

Artikel 23

Förbehåll

1.[Förbehåll] Varje stat och mellanstatlig organisation får avge en förbehållsförklaring, enligt vilken bestämmelserna i artikel 6.1 inte skall gälla i fråga om krav på en uppfinnings enhetlighet som enligt patentsamarbetskonventionen gäller för internationella ansökningar.

2.[Procedur] Ett förbehåll enligt punkt 1 skall göras i en förklaring som åtföljer instrumentet för ratificering av eller anslutning till detta

accession to, this Treaty of the State or intergovernmental organization making the reservation.

(3)[Withdrawal] Any reservation under paragraph (1) may be withdrawn at any time.

(4)[Prohibition of Other Reservations] No reservation to this Treaty other than the reservation allowed under paragraph (1) shall be permitted.

Article 24

Denunciation of the Treaty

(1)[Notification] Any Contracting Party may denounce this Treaty by notification addressed to the Director General.

(2)[Effective Date] Any denunciation shall take effect one year from the date on which the Director General has received the notification or at any later date indicated in the notification. It shall not affect the application of this Treaty to any application pending or any patent in force in respect of the denouncing Contracting Party at the time of the coming into effect of the denunciation.

Article 25

Languages of the Treaty

(1)[Authentic Texts] This Treaty is signed in a single original in the English, Arabic, Chinese, French, Russian and Spanish languages, all texts being

fördrag.

3.[Återtagande] Ett förbehåll enligt punkt 1 får när som helst återtas.

4.[Förbud mot andra förbehåll] Utöver vad som är tillåtet enligt punkt 1 får inga förbehåll mot detta fördrag göras.

Artikel 24

Uppsägning av fördraget

1.[Meddelande] En fördragsslutande part får säga upp detta fördrag genom meddelande till generaldirektören.

2.[Giltig dag] En uppsägning träder i kraft ett år efter den dag då generaldirektören mottog meddelandet, eller den senare dag som angivits i meddelandet. Uppsägningen skall inte inverka på tillämpningen av detta fördrag på ansökningar som föreligger och på patent som gäller vid tiden för uppsägningens ikraftträdande.

Artikel 25

Fördragets språk

1.[Autentiska texter] Detta fördrag är undertecknat i ett enda exemplar på engelska, arabiska, kinesiska, franska, ryska och spanska språken,

equally and exclusively authentic.

(2)[Official Texts] An official text in any language other than those referred to in paragraph(1) shall be established by the Director General, after consultation with the interested parties. For the purposes of this paragraph, interested party means any State which is party to the Treaty, or is eligible to become party to the Treaty under Article 20(1), whose official language, or one of whose official languages, is involved, and the European Patent Organization, the Eurasian Patent Organization and the African Regional Industrial Property Organization and any other intergovernmental organization that is party to the Treaty, or may become party to the Treaty, if one of its official languages is involved.

(3)[Authentic Texts to Prevail] In case of differences of opinion on interpretation between authentic and official texts, the authentic texts shall prevail.

Article 26

Signature of the Treaty

The Treaty shall remain open for signature by any State that is eligible for becoming party to the Treaty under Article 20(1) and by the European Patent Organization, the Eurasian Patent Organization and the African Regional Industrial Property Organization at the headquarters of the Organization for one year after its adoption.

vilka samtliga texter har lika vitsord.

2.[Officiella texter] En officiell text på något annat språk än som nämnts i punkt 1 skall upprättas av generaldirektören, efter samråd med berörda parter. Vid tillämpning av denna punkt avses med berörda parter varje stat som tillträtt fördraget, eller som har rätt att tillträda fördraget enligt artikel 20.1, och vars officiella språk, eller om flera officiella språk finns något av dessa, är i fråga, samt Europeiska patentorganisationen, Eurasiska patentorganisationen och Afrikanska regionala organisationen för industriell äganderätt samt någon annan mellanstatlig organisation som tillträtt eller har rätt att tillträda fördraget, om något av dess officiella språk är i fråga.

3.[Företräde för autentiska texter] Om olika meningar uppkommer rörande tolkningen av autentiska och officiella texter, skall de autentiska texterna ha vitsord.

Artikel 26

Undertecknande av fördraget

Fördraget är under ett år från dess antagande öppet för undertecknande vid organisationens huvudkontor av varje stat som har rätt att tillträda fördraget enligt artikel 20.1 samt av Europeiska patentorganisationen, Eurasiska patentorganisationen och Afrikanska regionala organisationen för industriell äganderätt.

Article 27

Depositary; Registration

(1)[Depositary] The Director General is the depositary of this Treaty.

(2)[Registration] The Director General shall register this Treaty with the Secretariat of the United Nations.

Artikel 27

Depositarie; registrering

1.[Depositarie] Generaldirektören är depositarie för detta fördrag.

2.[Registrering] Generaldirektören skall låta registrera detta fördrag hos Förenta Nationernas sekretariat.

Regulations Under the Patent Law Treaty – Tillämpningsföreskrifter till fördrag om patenträtt

Rule 1

Abbreviated Expressions

(1)[“Treaty”; “Article”] (a) In these Regulations, the word “Treaty” means the Patent Law Treaty.

(b)In these Regulations, the word “Article” refers to the specified Article of the Treaty.

(2)[Abbreviated Expressions Defined

in the Treaty] The abbreviated

expressions defined in Article 1 for the purposes of the Treaty shall have the same meaning for the purposes of the Regulations.

Rule 2

Details Concerning Filing Date

Under Article 5

(1)[Time Limits Under Article 5(3)

and (4)(b)] Subject to paragraph

(2), the time limits referred to in Article 5(3) and (4)(b) shall be not less than two months from the date of the notification referred to in

Regel 1

Förkortade begrepp

(1)[”Fördrag”; ”Artikel”] a) I dessa tillämpningsföreskrifter avses med ordet ”fördraget” Fördraget om patenträtt.

(b)I dessa tillämpningsföreskrifter avses med ordet ”artikel” en hänvisning till respektive artikel i fördraget.

2)[Förkortade begrepp definierade i

fördraget] De förkortade begrepp

som definierats i artikel skall ha samma innebörd med avseende på tillämpningsföreskrifterna.

Regel 2

Närmare bestämmelser om ingiv-

ningsdag enligt artikel 5

(1)[Tidsfrister enligt artikel 5.3 och

artikel 5.4 b)] Om annat inte följer

av punkt 2 skall de tidsfrister som avses i artikel 5.3 och artikel 5.4 b) vara minst två månader från dagen för underrättelse enligt artikel 5.3.

Article 5(3).

(2)[Exception to Time Limit Under

Article 5(4)(b)] Where a notification

under Article 5(3) has not been made because indications allowing the applicant to be contacted by the Office have not been filed, the time limit referred to in Article 5(4)(b) shall be not less than two months from the date on which one or more elements referred to in Article 5 (1) (a) were first received by the Office.

(3)[Time Limits Under Article

5(6)(a) and (b)] The time limits

referred to in Article 5(6)(a) and (b) shall be:

(i)where a notification has been made under Article 5(5), not less than two months from the date of the notification;

(ii)where a notification has not been made, not less than two months from the date on which one or more elements referred to in Article 5(1)(a) were first received by the Office.

(4)[Requirements Under Article

5(6)(b)] Any Contracting Party

may, subject to Rule 4(3), require that, for the filing date to be determined under Article 5(6)(b):

(i)a copy of the earlier application be filed within the time limit applicable under paragraph (3);

(ii)a copy of the earlier application,

(2)[Undantag från tidsfrist enligt

artikel 5.4 b)] Om en underrättelse

enligt artikel 5.3 inte har skett av det skälet att inga uppgifter har getts in som gör det möjligt för patentmyndigheten att kontakta sökanden, skall tidsfristen som avses i artikel 5.4 vara minst två månader från den dag då patentmyndigheten mottog en eller flera uppgifter som avses i artikel 5.1 a).

(3)[Tidsfrister enligt artikel 5.6 a)

och artikel 5.6 b)] Tidsfristerna som

avses i artikel 5.6 a) och artikel 5.6

b) skall vara,

i)när underrättelse skett, minst två månader från dagen för underrättelsen,

ii)när underrättelse inte skett, minst två månader från den dag då patentmyndigheten mottog en eller flera uppgifter som avses i artikel 5.1 a).

4.[Krav enligt artikel 5.6 b)] För ändamålet att ingivningsdag skall kunna fastställas enligt artikel 5.6

b) får en fördragsslutande part, om annat inte följer av regel 4.3, kräva

i)att en kopia av den äldre ansökan ges in inom den tid som skall gälla enligt punkt 3,

ii)att en kopia av den äldre ansökan

and the date of filing of the earlier application, certified as correct by the Office with which the earlier application was filed, be filed upon invitation by the Office, within a time limit which shall be not less than four months from the date of that invitation, or the time limit applicable under Rule 4(1), whichever expires earlier;

(iii)where the earlier application is not in a language accepted by the Office, a translation of the earlier application be filed within the time limit applicable under paragraph (3);

(iv)he missing part of the description or missing drawing be completely contained in the earlier application;

(v)the application, at the date on which one or more elements referred to in Article 5(1)(a) were first received by the Office, contained an indication that the contents of the earlier application were incorporated by reference in the application;

(vi)an indication be filed within the time limit applicable under paragraph (3) as to where, in the earlier application or in the translation referred to in item (iii), the missing part of the description or the missing drawing is contained.

(5)[Requirements Under Article

5(7)(a)] (a) The reference to the

previously filed application referred to in Article 5(7)(a) shall indicate

samt uppgift om dess ingivningsdag, bestyrkt av den patentmyndighet där den äldre ansökan givits in, på föreläggande av patentmyndigheten ges in inom en tid som skall vara minst fyra månader från dagen för föreläggandet, eller inom tillämplig tidsfrist enligt regel 4.1, om denna löper ut tidigare,

iii)att, om den äldre ansökan inte är avfattad på ett språk som godtas av patentmyndigheten, en översättning ges in inom den frist som är tillämplig enligt punkt 3,

iv)att den del som saknas i beskrivningen eller en utelämnad ritning skall fullständigt ingå i den äldre ansökan,

v)att ansökan, vid den tidpunkt då patentmyndigheten mottog en eller flera uppgifter som avses i artikel 5.1 a), innehöll uppgift om att innehållet i den äldre ansökan var inkluderat genom hänvisning i ansökan,

vi)att en uppgift ges in, inom den tid som är tillämplig enligt punkt 3, om var i den äldre ansökan eller i den översättning som avses i stycke iii) den del som saknas i beskrivningen eller den utelämnade ritningen förekommer.

5.[Krav enligt artikel 5.7 a)] a) En sådan hänvisning till tidigare ingiven ansökan som avses i artikel 5.7 a) skall, för ändamålet att fastställa

that, for the purposes of the filing date, the description and any drawings are replaced by the reference to the previously filed application; the reference shall also indicate the number of that application, and the Office with which that application was filed. A Contracting Party may require that the reference also indicate the filing date of the previously filed application.

(b)A Contracting Party may, subject to Rule 4(3), require that:

(i)a copy of the previously filed application and, where the previously filed application is not in a language accepted by the Office, a translation of that previously filed application, be filed with the Office within a time limit which shall be not less than two months from the date on which the application containing the reference referred to in Article 5(7)(a) was received by the Office;

(ii)a certified copy of the previously filed application be filed with the Office within a time limit which shall be not less than four months from the date of the receipt of the application containing the reference referred to in Article 5(7)(a).

(c)A Contracting Party may require that the reference referred to in Article 5(7)(a) be to a previously filed application that had been filed by the applicant or his predecessor or successor in title.

ingivningsdag, ge vid handen att beskrivningen och förekommande ritningar har ersatts med hänvisningen till den tidigare ansökan; hänvisningen skall också innehålla uppgift om numret på den ansökan och om hos vilken patentmyndighet den gavs in. En fördragsslutande part får kräva att hänvisningen också innehåller uppgift om ingivningsdagen för den tidigare ansökan.

b)En fördragsslutande part får, med iakttagande av regel 4.3, kräva att

i) en kopia av den tidigare ansökan samt, om denna inte är avfattad på ett språk som godtas av patentmyndigheten, en översättning av denna tidigare ansökan ges in till patentmyndigheten inom en tid som skall vara minst två månader från den dag då ansökan innehållande hänvisning som avses i artikel 5.7 a) mottogs av patentmyndigheten,

(ii)en bestyrkt kopia av den tidigare ansökan ges in till patentmyndigheten inom en tid som skall vara minst fyra månader från den dag då ansökan innehållande hänvisning som avses i artikel 5.7 a) mottogs.

c)En fördragsslutande part får kräva att den hänvisning som avses i artikel 5.7 a) skall avse en tidigare ansökan som givits in av sökanden eller någon som härleder sin rätt från sökanden.

(6)[Exceptions Under Article 5(8)

(ii)] The types of applications re-

ferred to in Article 5(8)(ii) shall be:

(i)divisional applications;

(ii)applications for continuation or continuation-in-part;

(iii)applications by new applicants determined to be entitled to an invention contained in an earlier application.

Rule 3

Details Concerning the Application

Under Article 6(1), (2) and (3)

(1)[Further Requirements Under

Article 6(1)(iii)] (a) A Contracting

Party may require that an applicant who wishes an application to be treated as a divisional application under Rule 2(6)(i) indicate:

(i)that he wishes the application to be so treated;

(ii)the number and filing date of the application from which the application is divided.

(b)A Contracting Party may require that an applicant who wishes an application to be treated as an application under Rule 2(6)(iii) indicate:

(i)that he wishes the application to be so treated;

(ii)the number and filing date of

6.[Undantag enligt artikel 5.8 ii)] De slags ansökningar som avses i artikel 5.8 ii) är:

i)avdelade ansökningar,

ii)ansökningar om helt eller delvis fortsatt handläggning,

iii)ansökningar av en ny sökande som förklarats berättigad till en uppfinning som omfattas av en tidigare ansökan.

Regel 3

Närmare bestämmelser om ansök-

ningar enligt artikel 6.1, 6.2 och 6.3

1.[Ytterligare krav enligt artikel 6.1

iii)] a) En fördragsslutande part får

kräva att en sökande som önskar få en ansökan handlagd som avdelad ansökan enligt regel 2.6 i) skall uppge

i)att han önskar få ansökan handlagd på så sätt,

ii)nummer och ingivningsdag för stamansökan.

b)En fördragsslutande part får kräva att en sökande som önskar få en ansökan handlagd som en ansökan enligt regel 2.6 iii) skall uppge

i)att han önskar få ansökan handlagd på så sätt;

ii)nummer och ingivningsdag för

the earlier application.

(2)[Request Form Under Article 6(2)

(b)] A Contracting Party shall accept

the presentation of the contents referred to in Article 6(2)(a):

(i)on a request Form, if that request Form corresponds to the Patent Cooperation Treaty request Form with any modifications under Rule 20(2);

(ii)on a Patent Cooperation Treaty request Form, if that request Form is accompanied by an indication to the effect that the applicant wishes the application to be treated as a national or regional application, in which case the request Form shall be deemed to incorporate the modifications referred to in item (i);

(iii)on a Patent Cooperation Treaty request Form which contains an indication to the effect that the applicant wishes the application to be treated as a national or regional application, if such a request Form is available under the Patent Cooperation Treaty.

(3)[Requirement Under Article

6(3)] A Contracting Party may

require, under Article 6(3), a translation of the title, claims and abstract of an application that is in a language accepted by the Office, into any other languages accepted by that Office.

den tidigare ansökan.

2.[Ansökningsblankett enligt artikel

6.2 b)] En fördragsslutande part

skall godta att det innehåll som avses i artikel 6.2 a) anges

i)på en blankett som motsvarar en ansökningsblankett enligt patentsamarbetskonventionen, med tilllåtna avvikelser enligt regel 20.2;

ii)på en ansökningsblankett enligt patentsamarbetskonventionen, om till blanketten är fogad en upplysning om att sökanden önskar få ansökan handlagd som en nationell eller regional ansökan, i vilket fall blanketten skall anses innefatta de avvikelser som avses i stycke i);

iii)på en ansökningsblankett enligt patentsamarbetskonventionen, när blanketten innehåller en upplysning om att sökanden önskar få ansökan handlagd som en nationell eller regional ansökan, om en blankett av sådant slag finns att tillgå enligt patentsamarbetskonventionen.

3.[Krav enligt artikel 6.3] En fördragsslutande part får med stöd av artikel 6.3 kräva att ansökans benämning, patentkrav och sammandrag, som finns på ett av patentmyndigheten godtaget språk, ges in i översättning till ettvart annat språk som godtas av patentmyndigheten.

Rule 4

Availability of Earlier Application Under Article 6(5) and Rule 2(4) or

of Previously Filed Application

Under Rule 2(5)(b)

(1)[Copy of Earlier Application

Under Article 6(5)] Subject to

paragraph (3), a Contracting Party may require that a copy of the earlier application referred to in Article 6(5) be filed with the Office within a time limit which shall be not less than 16 months from the filing date of that earlier application or, where there is more than one such earlier application, from the earliest filing date of those earlier applications.

(2)[Certification] Subject to paragraph (3), a Contracting Party may require that the copy referred to in paragraph (1) and the date of filing of the earlier application be certified as correct by the Office with which the earlier application was filed.

(3)[Availability of Earlier Appli-

cation or of Previously Filed Application] No Contracting Party shall

require the filing of a copy or a certified copy of the earlier application or a certification of the filing date, as referred to in paragraphs (1) and (2), and Rule 2(4), or a copy or a certified copy of the previously filed application as referred to in Rule 2(5)(b), where the earlier application or the previously filed application was filed with its Office, or is available to that Office from a digital library

Regel 4

Tillgång till äldre ansökan enligt

artikel 6.5 och regel 2.4 eller till tidigare ingiven ansökan enligt regel

2.5 b)

1.[Kopia av tidigare ansökan enligt

artikel 6.5] En fördragsslutande

part får, med iakttagande av punkt 3, kräva att en kopia av en äldre ansökan som avses i artikel 6.5 ges in till patentmyndigheten inom en tidsfrist som skall vara minst 16 månader från ingivningsdagen för den tidigare ansökan eller, när fråga är om mer än en sådan tidigare ansökan, från den tidigaste ingivningsdagen.

2.[Bestyrkande] En fördragsslutande part får, med iakttagande av punkt 3, kräva att en kopia som avses i punkt 1 eller uppgift om ingivningsdagen för den äldre ansökan skall vara bestyrkt av den patentmyndighet till vilken den tidigare ansökan gavs in.

3.[Tillgång till äldre ansökan eller

tidigare ingiven ansökan] Ingen

fördragsslutande part får kräva att en kopia eller en bestyrkt kopia av äldre ansökan, eller intyg om ingivningsdagen, som avses i punkterna 1 och 2 samt regel 2.4, eller en kopia eller bestyrkt kopia av tidigare ingiven ansökan som avses i regel 2.5 b, ges in, i de fall den äldre ansökan eller den tidigare ingivna ansökan givits in till den fördragsslutande partens patentmyndighet eller är tillgänglig för den patentmyndigheten från ett digitalt bibliotek som

which is accepted by the Office for that purpose.

(4)[Translation] Where the earlier application is not in a language accepted by the Office and the validity of the priority claim is relevant to the determination of whether the invention concerned is patentable, the Contracting Party may require that a translation of the earlier application referred to in paragraph (1) be filed by the applicant, upon invitation by the Office or other competent authority, within a time limit which shall be not less than two months from the date of that invitation, and not less than the time limit, if any, applied under that paragraph.

Rule 5

Evidence Under Articles 6(6) and

8(4)(c) and Rules 7(4), 15(4),

16(6), 17(6) and 18(4

Where the Office notifies the applicant, owner or other person that evidence is required under Article 6(6) or 8(4)(c), or Rule 7(4), 15(4), 16(6), 17(6) or 18(4), the notification shall state the reason of the Office for doubting the veracity of the matter, indication or signature, or the accuracy of the translation, as the case may be.

för detta ändamål godtas av patentmyndigheten.

4.[Översättning] Är den äldre ansökan inte avfattad på ett språk som godtas av patentmyndigheten och är giltigheten för prioritetsbegäran av betydelse för bedömning huruvida uppfinningen i fråga är patenterbar, får den fördragsslutande parten föreskriva att sökanden skall, på föreläggande av patentmyndigheten eller av en annan behörig myndighet, ge in en översättning av den äldre ansökan, som avses i punkt 1, inom en tidsfrist som skall vara minst två månader från dagen för föreläggandet och inte kortare än den tidsfrist som i förekommande fall gäller enligt nämnda punkt.

Regel 5

Bevisning enligt artiklarna 6.6 och

8.4 c) samt reglerna 7.4., 15.4, 16.6,

17.6 och 18.4

När patentmyndigheten underrättar en sökande, innehavare eller annan person om att bevisning enligt artikel 6.6 eller artikel 8.4 c), regel 7.4, regel 15.4, regel 16.6, regel 17.6 eller regel 18.4 krävs, skall i underrättelsen anges skälen varför patentmyndigheten ifrågasätter riktigheten av de förhållanden, de uppgifter, den underskrift, eller den översättning, som är i fråga.

Rule 6

Time Limits Concerning the Applica-

tion Under Article 6(7) and (8)

(1)[Time Limits Under Article 6(7)

and (8)] Subject to paragraphs (2)

and (3), the time limits referred to in Article 6(7) and (8) shall be not less than two months from the date of the notification referred to in Article 6(7).

(2)[Exception to Time Limit Under

Article 6(8)] Subject to paragraph

(3), where a notification under Article 6(7) has not been made because indications allowing the applicant to be contacted by the Office have not been filed, the time limit referred to in Article 6(8) shall be not less than three months from the date on which one or more of the elements referred to in Article 5 (1) (a) were first received by the Office.

(3)[Time Limits Under Article 6(7)

and (8) Relating to Payment of Application Fee in Accordance with the Patent Cooperation Treaty] Where any

fees required to be paid under Article 6(4) in respect of the filing of the application are not paid, a Contracting Party may, under Article 6(7) and (8), apply time limits for payment, including late payment, which are the same as those applicable under the Patent Cooperation Treaty in relation to the basic fee component of the international fee.

Regel 6

Tidsfrister enligt artikel 6.7 och 6.8

med avseende på ansökan

1.[Tidsfrister enligt artikel 6.7 och 6.8] Om annat inte följer av punkterna 2 och 3 skall de tidsfrister som avses i artikel 6.7 och artikel 6.8 vara minst två månader från dagen för den underrättelse som avses i artikel 6.7.

2.[Undantag från tidsfristen enligt

artikel 6.8] Om inte annat följer av

punkt 3 skall, i det fall en underrättelse enligt artikel 6.7 inte har skett av det skälet att inga uppgifter har getts in som gör det möjligt för patentmyndigheten att kontakta sökanden, tidsfristen enligt artikel 6.8 vara minst tre månader från den dag då patentmyndigheten mottog en eller flera uppgifter som avses i artikel 5.1 a).

3.[Tidsfrister enligt artikel 6.7 och

6.8 avseende betalning av ansökningsavgift i enlighet med patentsamarbetskonventionen] Har ansök-

ningsavgift som krävs med stöd av artikel 6.4 inte betalats, får en fördragsslutande part med stöd av artikel 6.7 och artikel 6.8 tillämpa samma frister för betalning, inbegripet försenad betalning, som enligt patentsamarbetskonventionen gäller med avseende på den del av den internationella avgiften som utgör grundavgift.

Rule 7

Details Concerning Representation

Under Article 7

(1) [Other Procedures Under Article

7(2)(a)(iii)] The other procedures

referred to in Article 7(2)(a)(iii) for which a Contracting Party may not require appointment of a representative are:

(i)the filing of a copy of an earlier application under Rule 2(4);

(ii)the filing of a copy of a previously filed application under Rule 2(5)(b).

(2)[Appointment of Representative

Under Article 7(3)] (a) A

Contracting Party shall accept that the appointment of a representative be filed with the Office in:

(i)a separate communication (hereinafter referred to as a “power of attorney”) signed by the applicant, owner or other interested person and indicating the name and address of the representative; or, at the applicant’s option,

(ii)the request Form referred to in Article 6(2), signed by the applicant.

(b)A single power of attorney shall be sufficient even where it relates to more than one application or patent of the same person, or to one or more applications and one or more patents of the same person, provided

Regel 7

Närmare bestämmelser om ombud

enligt artikel 7

1.[Andra angelägenheter enligt

artikel 7.2a)iii)] De andra ange-

lägenheter som avses i artikel 7.2 a) iii), beträffande vilka en fördragsslutande part inte får kräva att ombud förordnas, är

i)ingivande av en kopia av en äldre ansökan enligt regel 2.4,

ii)ingivande av en kopia av en tidigare ingiven ansökan enligt regel 2.5 b).

2.[Förordnande av ombud enligt

artikel 7.3] a) En fördragsslutande

part skall godta att ett förordnande av ombud ges in till patentmyndigheten

i)i form av en separat kommunikation (nedan benämnd ”fullmakt”) som är undertecknad av sökanden, innehavaren eller annan berörd person och som innehåller uppgift om ombudets namn och adress, eller, om sökanden så väljer,

ii)genom uppgift i den av sökanden undertecknade ansökningsblankett som avses i artikel 6.2.

b)En generalfullmakt skall vara tillfyllest när den hänför sig till mer än en ansökan eller mer än ett patent för samma person, eller till en eller flera ansökningar eller ett eller flera patent för samma person, förutsatt

that all applications and patents concerned are identified in the single power of attorney. A single power of attorney shall also be sufficient even where it relates, subject to any exception indicated by the appointing person, to all existing and future applications or patents of that person. The Office may require that, where that single power of attorney is filed on paper or as otherwise permitted by the Office, a separate copy thereof be filed for each application and patent to which it relates.

(3)[Translation of Power of

Attorney] A Contracting Party may

require that, if a power of attorney is not in a language accepted by the Office, it be accompanied by a translation.

(4)[Evidence] A Contracting Party may require that evidence be filed with the Office only where the Office may reasonably doubt the veracity of any indication contained in any communication referred to in paragraph (2)(a).

(5)[Time Limits Under Article 7(5)

and (6)] Subject to paragraph (6), the

time limits referred to in Article 7(5) and (6) shall be not less than two months from the date of the notification referred to in Article 7(5).

(6)[Exception to Time Limit Under

Article 7(6)] Where a notification

referred to in Article 7(5) has not been made because indications

att samtliga de ansökningar och patent som är i fråga är identifierade i generalfullmakten. En generalfullmakt skall också vara tillfyllest när den hänför sig till samtliga befintliga eller framtida ansökningar eller patent för samma person, om fullmaktsgivaren inte angivit några inskränkningar. Patentmyndigheten får, när generalfullmakten är ingiven i pappersform eller i den form som i övrigt godtas av patentmyndigheten, kräva att en separat kopia av fullmakten ges in för varje ansökan och patent som den omfattar.

3.[Översättning av fullmakt] En fördragsslutande part får föreskriva att en fullmakt som inte är avfattad på ett språk som godtas av patentmyndigheten skall åtföljas av en översättning.

4.[Bevisning] En fördragsslutande part för kräva att bevisning ges in till patentmyndigheten endast då patentmyndigheten har skälig anledning att ifrågasätta riktigheten av någon uppgift i en kommunikation som avses i punkt 2 a.

5.[Tidsfrister enligt artikel 7.5 och 7.6] Om annat inte följer av punkt 6 skall de tidsfrister som avses i artikel 7.5 och artikel 7.6 vara minst två månader från dagen för underrättelse som avses i artikel 7.5.

6.[Undantag från tidsfrist enligt

artikel 7.6] Om en underrättelse

enligt artikel 7.5 inte har skett av det skälet att inga uppgifter har

allowing the applicant, owner or other interested person to be contacted by the Office have not been filed, the time limit referred to in Article 7(6) shall be not less than three months from the date on which the procedure referred to in Article 7(5) was commenced.

Rule 8

Filing of Communications Under

Article 8(1)

(1)[Communications Filed on

Paper] (a) After June 2, 2005, any

Contracting Party may, subject to Articles 5(1) and 8(1)(d), exclude the filing of communications on paper or may continue to permit the filing of communications on paper. Until that date, all Contracting Parties shall permit the filing of communications on paper.

(b)Subject to Article 8(3) and subparagraph (c), a Contracting Party may prescribe the requirements relating to the form of communications on paper.

(c)Where a Contracting Party permits the filing of communications on paper, the Office shall permit the filing of communications on paper in accordance with the requirements under the Patent Cooperation Treaty relating to the form of communications on paper.

(d)Notwithstanding subparagraph (a), where the receiving or

getts in som gör det möjligt för patentmyndigheten att kontakta sökanden, innehavaren eller annan berörd person, skall tidsfristen enligt artikel 7.6 vara minst tre månader från den dag då ett förfarande som avses i artikel 7.5 inleddes.

Regel 8

Ingivande av kommunikationer

enligt artikel 8.1

1.[Kommunikationer som ges in i

pappersform] a) Om annat inte

följer av artikel 5.1 och artikel 8.1

d) får en fördragsslutande part efter den 2 juni 2005 antingen utesluta ingivning av kommunikationer i pappersform eller fortsatt tillåta ingivning i sådan form. Intill nämnda dag skall alla fördragsslutande parter tillåta att kommunikationer ges in i pappersform.

b)Om annat inte följer av artikel 8.3 eller av c) nedan får en fördragsslutande part föreskriva särskilda krav med avseende på kommunikationer som ges in i pappersform.

c)Om en fördragsslutande part tillåter att kommunikationer ges in i pappersform, skall patentmyndigheten godta att kommunikationer ges in i pappersform i enlighet med vad som i patentsamarbetskonventionen gäller för kommunikation i pappersform.

d)Trots vad som sägs i a) får en fördragsslutande part, när det med

processing of a communication on paper, due to its character or its size, is deemed not practicable, a Contracting Party may require the filing of that communication in another form or by other means of transmittal.

(2)[Communications Filed in

Electronic Form or by Electronic Means of Transmittal] (a) Where a

Contracting Party permits the filing of communications in electronic form or by electronic means of transmittal with its Office in a particular language, including the filing of communications by telegraph, teleprinter, telefacsimile or other like means of transmittal, and there are requirements applicable to that Contracting Party under the Patent Cooperation Treaty in relation to communications filed in electronic form or by electronic means of transmittal in that language, the Office shall permit the filing of communications in electronic form or by electronic means of transmittal in the said language in accordance with those requirements.

(b)A Contracting Party which permits the filing of communications in electronic form or by electronic means of transmittal with its Office shall notify the International Bureau of the requirements under its applicable law relating to such filing. Any such notification shall be published by the International Bureau in the language in which it is notified and

hänsyn till beskaffenheten eller omfattningen av en kommunikation bedöms vara praktiskt ogörligt att ta emot eller behandla den i pappersform, kräva att ingivning sker i annan form eller genom annat sätt för överföring.

2.[Kommunikationer som ges in i

elektronisk form eller genom elektronisk överföring] a) Om en

fördragsslutande part tillåter att kommunikationer på visst språk ges in i elektronisk form eller genom elektronisk överföring, inbegripet ingivning via telegram, teleprinter, telefax eller liknande medel för överföring, och om den fördragsslutande parten är bunden av krav som enligt patentsamarbetskonventionen gäller för ingivning av kommunikationer på samma språk i elektronisk form eller genom elektronisk överföring, skall patentmyndigheten tillåta att ingivning på det språket sker i elektronisk form eller genom elektronisk överföring i enlighet med nämnda krav.

b)En fördragsslutande part som tillåter ingivning av kommunikationer till patentmyndigheten i elektronisk form eller genom elektronisk överföring skall underrätta Internationella byrån om de krav som med avseende på sådan ingivning gäller enligt tillämplig lag. Alla sådana underrättelser skall offentliggöras av Internationella byrån på det språk varmed underrättelsen gjorts samt på

in the languages in which authentic and official texts of the Treaty are established under Article 25.

(c)Where, under subparagraph (a), a Contracting Party permits the filing of communications by telegraph, teleprinter, telefacsimile or other like means of transmittal, it may require that the original of any document which was transmitted by such means of transmittal, accompanied by a letter identifying that earlier transmission, be filed on paper with the Office within a time limit which shall be not less than one month from the date of the transmission.

(3)[Copies, Filed in Electronic Form

or by Electronic Means of Transmittal, of Communications Filed on Paper]

(a) Where a Contracting Party permits the filing of a copy, in electronic form or by electronic means of transmittal, of a communication filed on paper in a language accepted by the Office, and there are requirements applicable to that Contracting Party under the Patent Cooperation Treaty in relation to the filing of such copies of communications, the Office shall permit the filing of copies of communications in electronic form or by electronic means of transmittal, in accordance with those requirements.

(b)Paragraph (2)(b) shall apply, mutatis mutandis, to copies, in electronic form or by electronic means of transmittal, of communications filed on paper.

de språk med vilka fördragets autentiska och officiella texter har fastställts enligt artikel 25.

c)En fördragsslutande part, som i enlighet med stycke a) tillåter ingivning av kommunikationer genom telegram, teleprinter, telefax eller liknande medel för överföring, får kräva att originalet för varje handling som på så sätt överförts ges in till patentmyndigheten i pappersform, åtföljd av ett brev i vilket den tidigare överföringen identifieras, inom en tidsfrist som skall vara minst en månad från dagen för överföringen.

3.[Kopior, ingivna i elektronisk form

eller genom elektronisk överföring, av kommunikationer ingivna i pappersform] a) Om en fördragsslutande

part tillåter att kopior av kommunikationer, som givits in i pappersform på ett av patentmyndigheten godtaget språk, ges in i elektronisk form eller genom elektronisk överföring, och om den fördragsslutande parten är bunden av krav som enligt patentsamarbetskonventionen gäller för ingivning av sådana kopior, skall patentmyndigheten tillåta att ingivning av kopior sker i elektronisk form eller genom elektronisk överföring i enlighet med nämnda krav.

b)Punkt 2 b) skall i tillämpliga delar gälla för i elektronisk form eller genom elektronisk överföring ingivna kopior av kommunikationer som givits in i pappersform.

Rule 9

Details Concerning the Signature

Under Article 8(4)

(1)[Indications Accompanying Signa-

ture] A Contracting Party may

require that the signature of the natural person who signs be accompanied by:

(i)an indication in letters of the family or principal name and the given or secondary name or names of that person or, at the option of that person, of the name or names customarily used by the said person;

(ii)an indication of the capacity in which that person signed, where such capacity is not obvious from reading the communication.

(2)[Date of Signing] A Contracting Party may require that a signature be accompanied by an indication of the date on which the signing was effected. Where that indication is required but is not supplied, the date on which the signing is deemed to have been effected shall be the date on which the communication bearing the signature was received by the Office or, if the Contracting Party so permits, a date earlier than the latter date.

(3)[Signature of Communication on

Paper] Where a communication to

the Office of a Contracting Party is on paper and a signature is required, that Contracting Party:

Regel 9

Närmare bestämmelser om signatur

enligt artikel 8.4

1.[Uppgifter som skall åtfölja

signatur] En fördragsslutande part

får kräva att en fysisk persons signatur skall åtföljas av

i)uppgift, återgiven med bokstäver, om släktnamnet eller huvudnamnet samt tilltalsnamnet eller tillnamn för personen i fråga eller, om denne så väljer, det eller de namn som denne normalt använder,

ii)uppgift om i vilken egenskap som personen ifråga signerat, om detta inte uppenbart framgår av kommunikationen.

2.[Signeringsdag] En fördragsslutande part får kräva att en signatur skall åtföljas av uppgift om den dag på vilken signeringen skedde. Om ett sådant uppgiftskrav inte iakttas, skall som dag för signering anses vara den dag då kommunikationen med signaturen mottogs av patentmyndigheten eller, om den fördragsslutande parten så tillåter, en viss tidigare dag.

3.[Signatur vid kommunikation i

pappersform] I det fall en kommuni-

kation till en fördragsslutande parts patentmyndighet är i pappersform, gäller att den fördragsslutande parten, om signatur krävs,

(i) shall, subject to item (iii), accept a handwritten signature;

(ii)may permit, instead of a handwritten signature, the use of other forms of signature, such as a printed or stamped signature, or the use of a seal or of a bar-coded label;

(iii)may, where the natural person who signs the communication is a national of the Contracting Party and such person’s address is on its territory, or where the legal entity on behalf of which the communication is signed is organized under its law and has either a domicile or a real and effective industrial or commercial establishment on its territory, require that a seal be used instead of a handwritten signature.

(4)[Signature of Communications

Filed in Electronic Form or by Electronic Means of Transmittal Resulting in Graphic Representation]

Where a Contracting Party permits the filing of communications in electronic form or by electronic means of transmittal, it shall consider such a communication signed if a graphic representation of a signature accepted by that Contracting Party under paragraph (3) appears on that communication as received by the Office of that Contracting Party.

(5)[Signature of Communications

Filed in Electronic Form Not Resulting in Graphic Representation of Signature] (a) Where a Contracting

i)skall godta en handskriven signatur, om annat inte följer av iii) nedan,

ii)får i stället för en handskriven signatur tillåta andra slags signaturer, såsom tryckt eller stämplad signatur, eller sigill eller streckkod,

iii)får, när den fysiska person som signerar är medborgare i den fördragsslutande parten och har sin adress på dess territorium, eller när den juridiska person för vars räkning kommunikationen signeras, är underställd den fördragsslutande partens lag och har antingen sitt säte eller en reell och faktisk industriell eller kommersiell verksamhet på dess territorium, kräva att sigill används i stället för handskriven signatur.

4.[Grafiskt återgiven signatur vid

kommunikation i elektronisk form eller genom elektronisk överföring] En

fördragsslutande part som tillåter att kommunikationer ges in i elektronisk form eller genom elektronisk överföring, skall anse en sådan kommunikation signerad när en sådan grafiskt återgiven signatur, som den fördragsslutande parten godtar enligt punkt 3, framgår av kommunikationen sådan den tas emot av den fördragsslutande partens patentmyndighet.

5.[Icke grafiskt återgiven signatur vid

kommunikation i elektronisk form] a)

En fördragsslutande part som tillåter att kommunikationer ges in i

Party permits the filing of communications in electronic form, and a graphic representation of a signature accepted by that Contracting Party under paragraph (3) does not appear on such a communication as received by the Office of that Contracting Party, the Contracting Party may require that the communication be signed using a signature in electronic form as prescribed by that Contracting Party.

(b)Notwithstanding subparagraph (a), where a Contracting Party permits the filing of communications in electronic form in a particular language, and there are requirements applicable to that Contracting Party under the Patent Cooperation Treaty in relation to signatures in electronic form of communications filed in electronic form in that language which do not result in a graphic representation of the signature, the Office of that Contracting Party shall accept a signature in electronic form in accordance with those requirements.

(c)Rule 8(2)(b) shall apply mutatis mutandis.

(6)[Exception to Certification of

Signature Under Article 8(4)(b)] A

Contracting Party may require that any signature referred to in paragraph (5) be confirmed by a process for certifying signatures in electronic form specified by that Contracting Party.

elektronisk form, får, när det av en kommunikation sådan den tas emot av den fördragsslutande partens patentmyndighet inte framgår någon sådan grafiskt återgiven signatur, som den fördragsslutande parten godtar enligt punkt 3, kräva att kommunikationen signeras med en elektronisk signatur av ett slag som föreskrivs av den fördragsslutande parten.

b)Om en fördragsslutande part tillåter att kommunikationer ges in i elektronisk form på visst språk skall, trots vad som sägs i a) ovan, när den fördragsslutande parten är bunden av krav som enligt patentsamarbetskonventionen gäller för elektroniska signaturer för kommunikationer som getts in på det språket i elektronisk form utan att signaturen grafiskt framgår, den fördragsslutande partens patentmyndighet godta en elektronisk signatur som är i överensstämmelse med nämnda krav.

c)Regel 8.2 b) skall gälla i tillämpliga delar.

6.[Undantag för certifiering av

signatur enligt artikel 8.4 b)] En

fördragsslutande part får kräva att en signatur som avses i punkt 5 skall bekräftas genom ett av den fördragsslutande parten föreskrivet förfarande för certifiering av elektroniska signaturer.

Rule 10

Details Concerning Indications Under Article 8(5), (6) and (8)

(1)[Indications Under Article 8(5)] (a) A Contracting Party may require that any communication:

(i)indicate the name and address of the applicant, owner or other interested person;

(ii)indicate the number of the application or patent to which it relates;

(iii)contain, where the applicant, owner or other interested person is registered with the Office, the number or other indication under which he is so registered.

(b)A Contracting Party may require that any communication by a representative for the purposes of a procedure before the Office contain:

(i)the name and address of the representative;

(ii)a reference to the power of attorney, or other communication in which the appointment of that representative is or was effected, on the basis of which the said representative acts;

(iii)where the representative is registered with the Office, the number or other indication under

Regel 10

Närmare bestämmelser om upp-

lysningar enligt artikel 8.5, artikel

8.6 och artikel 8.8

1.[Upplysningar som avses i artikel

8.5]a) En fördragsslutande part får

kräva att det i en kommunikation skall

i)finnas uppgift om namn och adress för sökanden, innehavaren eller annan berörd person,

ii)anges nummer för den ansökan eller det patent som kommunikationen hänför sig till,

iii)när sökanden, innehavaren eller annan berörd person är registrerad hos patentmyndigheten, anges det nummer eller den beteckning varunder registreringen skett.

b)En fördragsslutande part får kräva att det i en kommunikation från ett ombud i ett förfarande hos patentmyndigheten skall

i)finnas uppgift om ombudets namn och adress,

ii)ges en hänvisning till fullmakt eller annan behörighetshandling med stöd varav ombudet uppträder,

iii)när ombudet är registrerad hos patentmyndigheten, anges det nummer eller den beteckning var-

which he is registered.

(2)[Address for Correspondence and

Address for Legal Service] A

Contracting Party may require that the address for correspondence referred to in Article 8(6)(i) and the address for legal service referred to in Article 8(6)(ii) be on a territory prescribed by that Contracting Party.

(3)[Address Where No Representative

Is Appointed] Where no representa-

tive is appointed and an applicant, owner or other interested person has provided, as his address, an address on a territory prescribed by the Contracting Party under paragraph (2), that Contracting Party shall consider that address to be the address for correspondence referred to in Article 8(6)(i) or the address for legal service referred to in Article 8(6)(ii), as required by the Contracting Party, unless that applicant, owner or other interested person expressly indicates another such address under Article 8(6).

(4)[Address Where Representative Is

Appointed] Where a representative is

appointed, a Contracting Party shall consider the address of that representative to be the address for correspondence referred to in Article 8 (6) (i) or the address for legal service referred to in Article 8(6)(ii), as required by the Contracting Party, unless that applicant, owner or other interested person expressly indicates another such address under Article 8(6).

under registreringen skett.

2.[Adress för korrespondens och adress

för delgivning] En fördragsslutande

part får kräva att den adress för korrespondens som avses i artikel 8.6 i) och den delgivningsadress som avses i artikel 8.6 ii) skall vara på ett territorium som föreskrivs av den fördragsslutande parten.

3.[Adress när inget ombud förordnats] När inget ombud har förordnats och en sökande, innehavare eller annan berörd person som sin adress har uppgivit en adress på ett territorium, föreskrivet av den fördragsslutande parten enligt punkt 2, skall den fördragsslutande parten anse denna adress som föreskriven adress för korrespondens enligt artikel 8.6 i) eller som föreskriven delgivningsadress enligt artikel 8.6 ii), om inte sökanden, innehavaren eller den i övrigt berörda personen uttryckligen uppger en annan adress som gällande enligt artikel 8.6.

4.[Adress när ombud har förordnats] När ombud har förordnats, skall en fördragsslutande part anse ombudets adress som föreskriven adress för korrespondens enligt artikel 8.6 i) eller som föreskriven delgivningsadress enligt artikel 8.6 ii), om inte sökanden, innehavaren eller den i övrigt berörda personen uttryckligen uppger en annan adress som gällande enligt artikel 8.6.

(5)[Sanctions for Non-Compliance

with Requirements Under Article 8(8)] No Contracting Party may

provide for the refusal of an application for failure to comply with any requirement to file a registration number of other indication under paragraph (1) (a)(iii) and (b)(iii).

Rule 11

Time Limits Concerning Communi-

cations Under Article 8(7) and (8)

(1)[Time Limits Under Article 8(7)

and (8)] Subject to paragraph (2), the

time limits referred to in Article 8(7) and (8) shall be not less than two months from the date of the notification referred to in Article 8(7).

(2)[Exception to Time Limit Under

Article 8(8)] Where a notification

under Article 8(7) has not been made because indications allowing the applicant, owner or other interested person to be contacted by the Office have not been filed, the time limit referred to in Article 8(8) shall be not less than three months from the date on which the communication referred to in Article 8(7) was received by the Office.

Rule 12

Details Concerning Relief in Respect

of Time Limits Under Article 11

(1)[Requirements Under Article

11(1)] (a) A Contracting Party

may require that a request referred to in Article 11(1):

5.[Påföljder vid åsidosättande av

krav enligt artikel 8.8] Ingen

fördragsslutande part får föreskriva att en ansökan skall avslås på den grunden att något krav att uppge registreringsnummer eller annan uppgift enligt punkt 1 a) iii) och punkt 1 b) iii) har åsidosatts.

Regel 11

Tidsfrister för kommunikationer

enligt artikel 8.7 och artikel 8.8

1.[Tidsfrister enligt artikel 8.7 och

artikel 8.8] Om annat inte följer av

punkt 2 skall de tidsfrister som avses i artikel 8.7 och 8.8. vara minst två månader från dagen för underrättelse enligt artikel 8.7.

2.[Undantag från tidsfrist enligt

artikel 8.8] Om en underrättelse

enligt artikel 8.7 inte har skett av det skälet att inga uppgifter har getts in som gör det möjligt för patentmyndigheten att kontakta sökanden, innehavaren eller annan berörd person, skall tidsfristen som avses i artikel 8.8 vara minst tre månader från den dag då patentmyndigheten mottog en eller flera uppgifter som avses i artikel 8.7.

Regel 12

Närmare bestämmelser om lättnader

med avseende på tidsfrister enligt

artikel 11

1.[Krav enligt artikel 11.1] a) En fördragsslutande part får kräva att en begäran som avses i artikel 11.1 skall

(i)be signed by the applicant or owner;

(ii)contain an indication to the effect that extension of a time limit is requested, and an identification of the time limit in question.

(b)Where a request for extension of a time limit is filed after the expiration of the time limit, a Contracting Party may require that all of the requirements in respect of which the time limit for the action concerned applied be complied with at the same time as the request is filed.

(2)[Period and Time Limit Under

Article 11(1)] (a) The period of

extension of a time limit referred to in Article 11(1) shall be not less than two months from the date of the expiration of the unextended time limit.

(b)The time limit referred to in Article 11(1)(ii) shall expire not earlier than two months from the date of the expiration of the unextended time limit.

(3)[Requirements Under Article

11(2)(i)] A Contracting Party may

require that a request referred to in Article 11(2):

(i)be signed by the applicant or owner;

(ii)contain an indication to the effect that relief in respect of non-

i)vara signerad av sökanden eller innehavaren,

ii)innehålla upplysning om att förlängning av tidsfristen begärs, samt uppgift varigenom tidsfristen i fråga identifieras.

b)En fördragsslutande part får, för det fall att en begäran om förlängning av en tidsfrist ges in efter det att tidsfristen har löpt ut, föreskriva att alla de krav som tidsfristen hänfört sig till skall vara uppfyllda samtidigt som begäran ges in.

2.[Förlängning och tidsfrist enligt

artikel 11.1] a) Tiden för

förlängning av en tidsfrist enligt artikel 11.1 skall vara minst två månader, räknat från den dag då den icke förlängda fristen löpte ut.

b)Tidsfristen enligt artikel 11.1 ii) skall vara minst två månader, räknat från den dag då den icke förlängda fristen löpte ut.

3.[Krav enligt artikel 11.2 i)] En fördragsslutande part får kräva att en begäran som avses i artikel 11.2 skall

i)vara signerad av sökanden eller innehavaren,

ii)innehålla upplysning om att lättnad begärs med avseende på

compliance with a time limit is requested, and an identification of the time limit in question.

(4) [Time Limit for Filing a Request

Under Article 11(2)(ii)] The time

limit referred to in Article 11(2)(ii) shall expire not earlier than two months after a notification by the Office that the applicant or owner did not comply with the time limit fixed by the Office.

(5)[Exceptions Under Article 11(3)] (a) No Contracting Party shall be required under Article 11(1) or (2) to grant:

(i)a second, or any subsequent, relief in respect of a time limit for which relief has already been granted under Article 11(1) or (2);

(ii)relief for filing a request for relief under Article 11(1) or (2) or a request for reinstatement under Article 12(1);

(iii)relief in respect of a time limit for the payment of maintenance fees;

(iv)relief in respect of a time limit referred to in Article 13(1), (2) or (3);

(v)relief in respect of a time limit for an action before a board of appeal or other review body constituted in the framework of the Office;

uppfyllelse av en tidsfrist, samt uppgift varigenom tidsfristen i fråga identifieras.

4.[Tidsfrist för ingivande av en

begäran enligt artikel 11.2 ii)]

Tidsfristen enligt artikel 11.2 ii) skall vara minst två månader från dagen för patentmyndighetens underrättelse att sökanden eller innehavaren inte iakttagit den av patentmyndigheten bestämda fristen.

5.[Undantag enligt artikel 11.3]

a) Ingen fördragsslutande part skall vara skyldig enligt artikel 11.1 eller artikel 11.2 att bevilja

i)lättnader med avseende på en tidsfrist beträffande vilken lättnad redan tidigare beviljats enligt artikel 11.1 eller artikel 11.2,

ii)lättnader med avseende på tiden för ingivande av en begäran enligt artikel 11.1 eller artikel 11.2 eller en begäran om återställande enligt artikel 12.1,

iii)lättnader med avseende på en tidsfrist för betalning av avgifter för vidmakthållande,

iv)lättnader med avseende på en tidsfrist enligt artikel 13.1, artikel 13.2 eller artikel 13.3,

v)lättnader med avseende på en tidsfrist i förfarande hos en överklagningsnämnd eller annat överprövningsorgan inom patentmyndigheten,

(vi)relief in respect of a time limit for an action in inter partes proceedings.

(b)No Contracting Party which provides a maximum time limit for compliance with all of the requirements of a procedure before the Office shall be required under Article 11(1) or (2) to grant relief in respect of a time limit for an action in that procedure in respect of any of those requirements beyond that maximum time limit.

Rule 13

Details Concerning Reinstatement of

Rights After a Finding of Due Care

or Unintentionality by the Office

Under Article 12

(1)[Requirements Under Article

12(1)(i)] A Contracting Party may

require that a request referred to in Article 12(1)(i) be signed by the applicant or owner.

(2)[Time Limit Under Article

12(1)(ii)] The time limit for

making a request, and for complying with the requirements, under Article 12(1)(ii), shall be the earlier to expire of the following:

(i)not less than two months from the date of the removal of the cause of failure to comply with the time limit for the action in question;

(ii)not less than 12 months from the date of expiration of the time limit for the action in question, or, where a

vi)lättnader med avseende på en tidsfrist i ett tvåpartsförfarande.

b)Ingen fördragsslutande part, som erbjuder längsta möjliga tidsfrist i ett visst förfarande hos patentmyndigheten, skall ha skyldighet enligt artikel 11.1 eller 11.2 att, med avseende på åtgärder i ett sådant förfarande, bevilja lättnader som går utöver maximifristen.

Regel 13

Närmare bestämmelser om återställande av rättigheter sedan patentmyndigheten enligt artikel 12 funnit

att omsorg iakttagits eller oavsikt-

lighet förelegat

1.[Krav enligt artikel 12.1 i)] En fördragsslutande part får kräva att en begäran som avses i artikel 12.1

i) skall vara signerad av sökanden eller innehavaren.

2.[Tidsfrist enligt artikel 12.1 ii)] Tidsfristen, enligt artikel 12.1 ii), för att ge in en begäran och för att uppfylla krav om åtgärder skall vara den av följande frister som först löper ut:

i)minst två månader från den dag då grunden för underlåtenhet att uppfylla ifrågavarande krav om åtgärder upphörde.

ii)minst 12 månader från den dag då tidsfristen för ifrågavarande åtgärder löpte ut eller, i fall då en begäran hän-

request relates to non-payment of a maintenance fee, not less than 12 months from the date of expiration of the period of grace provided under Article 5

bis

of the Paris Convention.

(3)[Exceptions Under Article 12(2)] The exceptions referred to in Article 12(2) are failure to comply with a time limit:

(i)for an action before a board of appeal or other review body constituted in the framework of the Office;

(ii)for making a request for relief under Article 11(1) or (2) or a request for reinstatement under Article 12(1);

(iii)referred to in Article 13(1), (2) or (3);

(iv)for an action in inter partes proceedings.

Rule 14

Details Concerning Correction or

Addition of Priority Claim and Restoration of Priority Right Under

Article 13

(1)[Exception Under Article 13(1)] No Contracting Party shall be obliged to provide for the correction or addition of a priority claim under Article 13(1), where the request referred to in Article 13(1)(i) is received after the applicant has made a request for early publication or for expedited or accelerated processing,

för sig till utebliven betalning av en avgift för vidmakthållande, minst 12 månader från den dag då skonfristen enligt artikel 5

bis

i Pariskonventionen

löpte ut.

3.[Undantag enligt artikel 12.2] De undantag som avses i artikel 12.2 gäller underlåtenhet att efterkomma en tidsfrist

i)för en åtgärd i förfarande hos en överklagningsnämnd eller annat överprövningsorgan inom patentmyndigheten,

ii)för att ge in en begäran om lättnader enligt artikel 11.1 eller 11.2 eller en begäran om återställande enligt artikel 12.1,

iii)som avses i artikel 13.1, 13.2 eller 13.3,

iv)i ett tvåpartsförfarande.

Regel 14

Närmare bestämmelser om rättelse av eller tillägg till prioritetsbegäran

och återställande av prioritetsrätt

enligt artikel 13

1.[Undantag enligt artikel 13.1] Ingen fördragsslutande part skall vara skyldig att tillåta rättelse av eller tillägg till en prioritetsbegäran enligt artikel 13.1, om begäran som avses i artikel 13.1 i) har mottagits efter det att sökanden har gett in en begäran om förtida publicering eller begäran om snabb eller påskyndad hand-

unless that request for early publication or for expedited or accelerated processing is withdrawn before the technical preparations for publication of the application have been completed.

(2)[Requirements Under Article

13(1)(i)] A Contracting Party may

require that a request referred to in Article 13(1)(i) be signed by the applicant.

(3)[Time Limit Under Article

13(1)(ii)] The time limit referred to

in Article 13(1)(ii) shall be not less than the time limit applicable under the Patent Cooperation Treaty to an international application for the submission of a priority claim after the filing of an international application.

(4)[Time Limits Under Article

13(2)] (a) The time limit referred

to in Article 13(2), introductory part, shall expire not less than two months from the date on which the priority period expired.

(b)The time limit referred to in Article 13(2)(ii) shall be the time limit applied under subparagraph (a), or the time that any technical preparations for publication of the subsequent application have been completed, whichever expires earlier.

(5)[Requirements Under Article

13(2)(i)] A Contracting Party may

require that a request referred to in Article 13(2)(i): (i)be signed by the applicant; and

läggning, såvida inte denna begäran om förtida publicering eller snabb eller påskyndad handläggning har återkallats innan de tekniska förberedelserna för publicering av ansökan har slutförts.

2.[Krav enligt artikel 13.1 i)] En fördragsslutande part får kräva att en begäran som avses i artikel 13.1

i) skall vara signerad av sökanden.

3.[Tidsfrist enligt artikel 13.1 ii)] Tidsfristen enligt artikel 13.1 ii) får inte vara kortare än den tidsfrist som enligt patentsamarbetskonventionen gäller för en internationell ansökan i fråga om ingivande av en prioritetsbegäran efter det att en internationell ansökan getts in.

4.[Tidsfrister enligt artikel 13.2] a) Tidsfristen som avses i inledningen av artikel 13.2 skall vara minst två månader från dagen då prioritetsfristen löpte ut.

b)Tidsfristen enligt artikel 13.2 ii) skall vara den frist som anges i a) eller, om de tekniska förberedelserna för publicering av den senare ansökan har slutförts dessförinnan, tiden fram till dess så skett.

5.[Krav enligt artikel 13.2 i)] En fördragsslutande part får kräva att en begäran som avses i artikel 13.2

i) skall i)vara signerad av sökanden,

(ii)be accompanied, where the application did not claim the priority of the earlier application, by the priority claim.

(6)[Requirements Under Article

13(3)] (a) A Contracting Party

may require that a request referred to in Article 13(3)(i):

(i)be signed by the applicant; and

(ii)indicate the Office to which the request for a copy of the earlier application had been made and the date of that request.

(b)A Contracting Party may require that:

(i)a declaration or other evidence in support of the request referred to in Article 13(3) be filed with the Office within a time limit fixed by the Office;

(ii)the copy of the earlier application referred to in Article 13(3)(iv) be filed with the Office within a time limit which shall be not less than one month from the date on which the applicant is provided with that copy by the Office with which the earlier application was filed.

(7)[Time Limit Under Article 13

(3)(iii)] The time limit referred to

in Article 13(3)(iii) shall expire two months before the expiration of the time limit prescribed in Rule 4(1).

ii)åtföljas av prioritetsbegäran, när ansökan inte innehöll någon begäran om prioritet från den tidigare ansökan.

6.[Krav enligt artikel 13.3] a) en fördragsslutande part får kräva att en begäran som avses i artikel 13.3

i) skall

i)vara signerad av sökanden,

ii)innehålla uppgift om till vilken patentmyndighet det gjorts begäran om en kopia av den tidigare ansökan, samt uppgift om när den begäran gjorts.

b)En fördragsslutande part får kräva att

i)en försäkran eller annan bevisning till stöd för en begäran enligt artikel 13.3 ges in till patentmyndigheten inom en tidsfrist som patentmyndigheten bestämmer;

ii)den kopia av äldre ansökan som avses i artikel 13.3 iv) ges in till patentmyndigheten inom en tidsfrist som skall vara minst en månad från den dag då sökanden tillhandahållits kopian av den patentmyndighet till vilken den äldre ansökan gavs in.

7.[Tidsfrist enligt artikel 13.3 iii)] Tidsfristen enligt artikel 13.3 iii) skall löpa ut två månader före utgången av den frist som gäller enligt regel 4.1.

Rule 15

Request for Recordation of Change

in Name or Address

(1)[Request] Where there is no change in the person of the applicant or owner but there is a change in his name or address, a Contracting Party shall accept that a request for recordation of the change be made in a communication signed by the applicant or owner and-containing the following indications:

(i)an indication to the effect that recordation of a change in name or address is requested;

(ii)the number of the application or patent concerned;

(iii)the change to be recorded;

(iv)the name and address of the applicant or the owner prior to the change.

(2)[Fees] A Contracting Party may require that a fee be paid in respect of a request referred to in paragraph (1).

(3)[Single Request] (a) A single request shall be sufficient even where the change relates to both the name and address of the applicant or the owner.

(b)A single request shall be sufficient even where the change relates to more than one application or patent of the same

Regel 15

Begäran om införing av ändring i

namn eller adress

1.[Begäran] I det fall det inte skett någon ändring beträffande sökandens eller innehavarens person men en ändring av dennes namn eller adress, skall en fördragsslutande part godta en begäran om införing av ändringen, när begäran görs i en kommunikation som är signerad av sökanden eller innehavaren och innehåller följande:

i)en upplysning om att införing av namn- eller adressändringen begärs.

ii)nummer för ifrågavarande ansökan eller patent.

iii)uppgift om den ändring som skall införas.

iv)sökandens eller innehavarens namn och adress före ändringen.

2.[Avgifter] En fördragsslutande part får kräva att en avgift betalas för en begäran enligt punkt 1.

3.[En enda begäran] a) En enda begäran skall vara tillfyllest också då ändringen gäller både namn och adress för sökanden eller innehavaren.

b)En enda begäran skall vara tillfyllest också när den hänför sig till mer än en ansökan eller mer än ett patent för samma person, eller

person, or to one or more applications and one or more patents of the same person, provided that the numbers of all applications and patents concerned are indicated in the request. A Contracting Party may require that, where that single request is filed on paper or as otherwise permitted by the Office, a separate copy thereof be filed for each application and patent to which it relates.

(4)[Evidence] A Contracting Party may require that evidence be filed with the Office only where the Office may reasonably doubt the veracity of any indication contained in the request.

(5)[Prohibition of Other Require-

ments] No Contracting Party may

require that formal requirements other than those referred to in paragraphs (1) to (4) be complied with in respect of the request referred to in paragraph (1), except where otherwise provided for by the Treaty or prescribed in these Regulations. In particular, the filing of any certificate concerning the change may not be required.

(6)[Notification] Where one or more of the requirements applied by the Contracting Party under paragraphs (1) to (4) are not complied with, the Office shall notify the applicant or owner, giving the opportunity to comply with any such requirement, and to make observations, within not less than two months from the date

till en eller flera ansökningar eller ett eller flera patent för samma person, förutsatt att samtliga de ansökningar och patent som är i fråga är angivna i begäran. En fördragsslutande part får, när en enda begäran ges in i pappersform eller i den form som i övrigt godtas av patentmyndigheten, kräva att en separat kopia av handlingen ges in för varje ansökan och patent som den hänför sig till.

4.[Bevisning] En fördragsslutande part för kräva att bevisning ges in till patentmyndigheten endast då patentmyndigheten har skälig anledning att ifrågasätta riktigheten av någon uppgift i begäran.

5.[Förbud för ytterligare krav] Ingen fördragsslutande part får, med avseende på en begäran enligt punkt 1, ställa upp formaliakrav utöver vad som nämns i punkterna 1–4, om annat inte är föreskrivet i fördraget eller i dessa tillämpningsföreskrifter. Särskilt gäller att det inte får krävas intyg om ändringen.

6.[Underrättelse] Om ett eller flera av de krav som en fördragsslutande part tillämpar med stöd av punkterna 1–4, inte är uppfyllda, skall patentmyndigheten underrätta sökanden eller innehavaren och ge denne tillfälle att uppfylla kraven och yttra sig inom en frist av minst två månader från dagen för

of the notification.

(7)[Non-Compliance with Require-

ments] (a) Where one or more of the

requirements applied by the Contracting Party under paragraphs (1) to (4) are not complied with within the time limit under subparagraph (b), the Contracting Party may provide that the request shall be refused, but no more severe sanction may be applied.

(b)The time limit referred to in subparagraph (a) shall be:

(i)subject to item (ii), not less than two months from the date of the notification;

(ii)where indications allowing the Office to contact the person who made the request referred to in paragraph (1) have not been filed, not less than three months from the date on which that request was received by the Office.

(8)[Change in the Name or Address of

the Representative, or in the Address for Correspondence or Address for Legal Service] Paragraphs (1) to (7)

shall apply, mutatis mutandis, to any change in the name or address of the representative, and to any change relating to the address for correspondence or address for legal service.

underrättelsen.

7.[Bristande kravuppfyllelse] a) Om ett eller flera av de krav som en fördragsslutande part föreskrivit med stöd av punkterna 1–4, inte är uppfyllda inom den tidsfrist som gäller enligt b) nedan, får den fördragsslutande parten föreskriva att begäran skall avslås men inte föreskriva någon påföljd som är strängare.

b)Tidsfristen enligt a) ovan skall vara

i)minst två månader från dagen för underrättelsen, om annat inte följer av ii) nedan,

ii)minst tre månader från den dag då begäran enligt punkt 1 gavs in, om inga uppgifter har getts in som gör det möjligt för patentmyndigheten att kontakta den som gjort begäran.

8.[Ändring av ombuds namn eller

adress, eller av adress för korrespondens eller delgivningsadress] Punkter-

na 1–7 skall i tillämpliga delar gälla vid ändring av ombuds namn eller adress, och vid ändring beträffande adress för korrespondens eller delgivningsadress.

Rule 16

Request for Recordation of Change

in Applicant or Owner

(1)[Request for Recordation of a

Change in Applicant or Owner] (a)

Where there is a change in the person of the applicant or owner, a Contracting Party shall accept that a request for recordation of the change be made in a communication signed by the applicant or owner, or by the new applicant or new owner, and containing the following indications:

(i)an indication to the effect that a recordation of change in applicant or owner is requested;

(ii)the number of the application or patent concerned;

(iii)the name and address of the applicant or owner;

(iv)the name and address of the new applicant or new owner;

(v)the date of the change in the person of the applicant or owner;

(vi)the name of a State of which the new applicant or new owner is a national if he is the national of any State, the name of a State in which the new applicant or new owner has his domicile, if any, and the name of a State in which the new applicant or new owner has a real and effective industrial or com-

Regel 16

Begäran om införing av ändring beträffande sökande eller innehavare

1.[Begäran om införing av ändring

beträffande sökande eller innehavare]

a) I det fall det skett en ändring beträffande sökandens eller innehavarens person skall en fördragsslutande part godta en begäran om införing av ändringen, när begäran görs i en kommunikation som är signerad av sökanden eller innehavaren eller av den nye sökanden eller den nye innehavaren och innehåller följande:

i)en upplysning om att införing av ändring beträffande sökanden eller innehavaren begärs.

ii)nummer för ifrågavarande ansökan eller patent.

iii)sökandens eller innehavarens namn och adress.

iv)den nye sökandens eller den nye innehavarens namn och adress.

v)datum för ändringen beträffande ägare eller innehavare.

vi)namnet på den stat där den nye sökanden eller den nye innehavaren har medborgarskap, om statsmedborgarskap föreligger, vidare, i förekommande fall, namnet på den stat i vilken den nye sökanden eller innehavaren är hemmahörande, samt, i förekommande fall namnet på den stat där den nye sökanden

mercial establishment, if any;

(vii)the basis for the change requested.

(b)A Contracting Party may require that the request contain:

(i)a statement that the information contained in the request is true and correct;

(ii)information relating to any government interest by that Contracting Party.

(2)[Documentation of the Basis of

the Change in Applicant or Owner]

(a) Where the change in applicant or owner results from a contract, a Contracting Party may require that the request include information relating to the registration of the contract, where registration is compulsory under the applicable law, and that it be accompanied, at the option of the requesting party, by one of the following:

(i)a copy of the contract, which copy may be required to be certified, at the option of the requesting party, by a notary public or any other competent public authority or, where permitted under the applicable law, by a representative having the right to practice before the Office, as being in conformity with the original contract;

eller den nye innehavaren har reell och faktisk industriell eller kommersiell verksamhet.

vii)grunden för den begärda ändringen.

b)En fördragsslutande part får kräva att begäran innehåller

i)en förklaring om att de uppgifter som lämnats är sanna och korrekta,

ii)uppgifter som rör något statsintresse hos den fördragsslutande parten.

2.[Dokumentation om grunden för

ändring beträffande sökande eller innehavare] a) En fördragsslutande

part får, för det fall ändringen beträffande sökande eller innehavare grundas på avtal, kräva att begäran innehåller uppgifter om registrering av avtalet, när sådan registrering är obligatorisk enligt gällande lag, och att till uppgifterna fogas ettdera av följande, vilket den som gör begäran har frihet att välja:

i)en kopia av avtalet, varvid får krävas att kopians överensstämmelse med originalavtalet är bestyrkt av, efter vad den som gjort begäran fritt väljer, notarius publicus eller någon annan behörig offentlig myndighet eller, om det är tillåtet enligt gällande lag, av ett ombud som har rätt att uppträda inför patentmyndigheten.

(ii)an extract of the contract showing the change, which extract may be required to be certified, at the option of the requesting party, by a notary public or any other competent public authority or, where permitted under the applicable law, by a representative having the right to practice before the Office, as being a true extract of the contract;

(iii)an uncertified certificate of transfer of ownership by contract drawn up with the content as prescribed in the Model International Form in respect of a certificate of transfer and signed by both the applicant and the new applicant, or by both the owner and the new owner.

(b)Where the change in applicant or owner results from a merger, or from the reorganization or division of a legal entity, a Contracting Party may require that the request be accompanied by a copy of a document, which document originates from a competent authority and evidences the merger, or the reorganization or division of the legal entity, and any attribution of rights involved, such as a copy of an extract from a register of commerce. A Contracting Party may also require that the copy be certified, at the option of the requesting party, by the authority which issued the document or by a notary public or any other competent public authority or, where permitted under the applic-

ii)ett utdrag av avtalet som utvisar ändringen, varvid får krävas att utdraget från originalavtalet är bestyrkt av, efter vad den som gjort begäran fritt väljer, notarius publicus eller någon annan behörig offentlig myndighet eller, om det är tillåtet enligt gällande lag, av ett ombud som har rätt att uppträda inför patentmyndigheten.

iii)ett obestyrkt intyg om att innehavet har överförts genom ett avtal, förutsatt att intyget utformats i överensstämmelse med föreskrivet internationellt standardformulär beträffande intyg om överföring, och intyget är signerat av både sökanden och den nye sökanden, eller av både innehavaren och den nye innehavaren.

b)En fördragsslutande part får, för det fall ändringen beträffande sökande eller innehavare grundas på fusion eller på omstrukturering eller delning av en juridisk person, kräva att begäran åtföljs av en kopia av en handling som utfärdats av en behörig myndighet och som styrker fusionen, omstruktureringen eller delningen av den juridiska personen, samt styrker förekommande rättsliga befogenheter, exempelvis en kopia av ett handelsregisterutdrag. En fördragsslutande part får vidare kräva att kopians överensstämmelse med originalhandlingen är bestyrkt av, efter vad den som gjort begäran fritt väljer, den myndighet som utfärdat handlingen, av notarius publicus, av någon annan behörig offentlig

able law, by a representative having the right to practice before the Office, as being in conformity with the original document.

(c)Where the change in applicant or owner does not result from a contract, a merger, or the reorganization or division of a legal entity, but results from another ground, for example, by operation of law or a court decision, a Contracting Party may require that the request be accompanied by a copy of a document evidencing the change. A Contracting Party may also require that the copy be certified as being in conformity with the original document, at the option of the requesting party, by the authority which issued the document or by a notary public or any other competent public authority or, where permitted under the applicable law, by a representative having the right to practice before the Office.

(d)Where the change is in the person of one or more but not all of several co-applicants or co-owners, a Contracting Party may require that evidence of the consent to the change of any co-applicant or coowner in respect of whom there is no change be provided to the Office.

(3)[Translation] A Contracting Party may require a translation of any document filed under paragraph (2) that is not in a language accepted by the Office.

myndighet eller, om det är tillåtet enligt gällande lag, av ett ombud som har rätt att uppträda inför patentmyndigheten.

c)En fördragsslutande part får, för det fall ändringen beträffande sökande eller innehavare inte grundas på avtal, fusion, omstrukturering eller delning av en juridisk person, utan har någon annan grund, exempelvis rättstillämpning eller domstolsavgörande, kräva att begäran åtföljs av en kopia av en handling som styrker ändringen. En fördragsslutande part får vidare kräva att kopians överensstämmelse med originalhandlingen är bestyrkt av, efter vad den som gjort begäran fritt väljer, den myndighet som utfärdat handlingen, av notarius publicus, av någon annan behörig offentlig myndighet eller, om det är tillåtet enligt gällande lag, av ett ombud som har rätt att uppträda inför patentmyndigheten.

d)En fördragsslutande part får, för det fall ändringen rör en av flera av, men inte samtliga, sökande eller innehavare, kräva att det till patentmyndigheten ges in bevisning som styrker att samtliga de medsökande eller innehavare som inte omfattas av ändringen, samtyckt till den.

3.[Översättning] En fördragsslutande part får kräva översättning av handlingar som getts in enligt punkt 2 och som inte är på något språk som godtas av patentmyndigheten.

(4)[Fees] A Contracting Party may require that a fee be paid in respect of a request referred to in paragraph (1).

(5)[Single Request] A single request shall be sufficient even where the change relates to more than one application or patent of the same person, or to one or more applications and one or more patents of the same person, provided that the change in applicant or owner is the same for all applications and patents concerned, and the numbers of all applications and patents concerned are indicated in the request. A Contracting Party may require that, where that single request is filed on paper or as otherwise permitted by the Office, a separate copy thereof be filed for each application and patent to which it relates.

(6)[Evidence] A Contracting Party may require that evidence, or further evidence in the case of paragraph (2), be filed with the Office only where that Office may reasonably doubt the veracity of any indication contained in the request or in any document referred to in the present Rule, or the accuracy of any translation referred to in paragraph (3).

(7)[Prohibition of Other Require-

ments] No Contracting Party may

require that formal requirements other than those referred to in paragraphs (1) to (6) be complied with in respect of the request

4.[Avgifter] En fördragsslutande part får kräva att en avgift skall betalas för en begäran enligt punkt 1.

5.[En enda begäran] En enda begäran skall vara tillfyllest också när den ändringen gäller mer än en ansökan eller mer än ett patent för samma person, eller till en eller flera ansökningar eller ett eller flera patent för samma person, förutsatt att ändringen beträffande sökande eller innehavare är densamma för alla ansökningar och patent som är i fråga, och nummer för samtliga ansökningar och patent är angivna i begäran. En fördragsslutande part får, när en enda begäran ges in i pappersform eller i den form som i övrigt godtas av patentmyndigheten, kräva att en separat kopia av handlingen ges in för varje ansökan och patent som den hänför sig till.

6.[Bevisning] En fördragsslutande part får kräva att bevisning, eller bevisning som går utöver vad som är tillåtet enligt punkt 2, ges in till patentmyndigheten endast då patentmyndigheten har skälig anledning att ifrågasätta riktigheten av någon uppgift i begäran eller i någon handling som avses i denna regel, eller att ifrågasätta att en översättning som avses i punkt 3 är korrekt.

7.[Förbud för ytterligare krav] Ingen fördragsslutande part får, med avseende på en begäran enligt denna regel, ställa upp formaliakrav utöver vad som nämns i punkterna 1–6, om annat inte följer av

referred to in this Rule, except where otherwise provided for by the Treaty or prescribed in these Regulations.

(8)[Notification; Non-Compliance

with Requirements] Rule 15(6) and

(7) shall apply, mutatis mutandis, where one or more of the requirements applied under paragraphs (1) to (5) are not complied with, or where evidence, or further evidence, is required under paragraph (6).

(9)[Exclusion with Respect to

Inventorship] A Contracting Party

may exclude the application of this Rule in respect of changes in inventorship. What constitutes inventorship shall be determined under the applicable law.

Rule 17

Request for Recordation of a License

or a Security Interest

(1)[Request for Recordation of a

License](a) Where a license in respect

of an application or patent may be recorded under the applicable law, the Contracting Party shall accept that a request for recordation of that license be made in a communication signed by the licensor or the licensee and containing the following indications:

(i)an indication to the effect that a recordation of a license is requested;

(ii)the number of the application or patent concerned;

fördraget eller är föreskrivet i dessa tillämpningsföreskrifter.

8.[Underrättelse, bristande kravupp-

fyllelse] Regel 15.6 och 15.7 skall

gälla i tillämpliga delar, om ett eller flera av de krav som föreskrivits med stöd av punkterna 1–5 inte har uppfyllts, eller om bevisning eller ytterligare bevisning krävs med stöd av punkt 6.

9.[Undantag med avseende på

uppfinnare] En fördragsslutande part

får föreskriva att denna regel inte skall tillämpas i fråga om ändring av uppfinnare. Frågan om innebörden av begreppet uppfinnare skall bedömas enligt gällande lag.

Regel 17

Begäran om införing av en licens

eller en säkerhetsrätt

1.[Begäran om införing av en licens]

a) Om registrering av licenser kan ske enligt gällande lag, skall den fördragsslutande parten godta att en begäran om införing av en licens görs i en kommunikation som är signerad av licensgivaren och lisenstagaren och innehåller följande:

i)en upplysning om att införing av en licens begärs.

ii)nummer för ifrågavarande ansökan eller patent.

(iii)the name and address of the licensor;

(iv)the name and address of the licensee;

(v)an indication of whether the license is an exclusive license or a non-exclusive license;

(vi)the name of a State of which the licensee is a national if he is the national of any State, the name of a State in which the licensee has his domicile, if any, and the name of a State in which the licensee has a real and effective industrial or commercial establishment, if any.

(b)A Contracting Party may require that the request contain:

(i)a statement that the information contained in the request is true and correct;

(ii)information relating to any government interest by that Contracting Party;

(iii)information relating to the registration of the license, where registration is compulsory under the applicable law;

(iv)the date of the license and its duration.

(2)[Documentation of the Basis of

the License] (a) Where the license is

a freely concluded agreement, a

iii)licensgivarens namn och adress.

iv)licenstagarens namn och adress.

v)uppgift om huruvida det är fråga om en exklusiv licens eller en enkel licens.

vi)namnet på den stat där licenstagaren har medborgarskap, om statsmedborgarskap föreligger, vidare, i förekommande fall, namnet på den stat i vilken licenstagaren har sitt hemvist, samt, i förekommande fall namnet på den stat där licenstagaren har reell och faktisk industriell eller kommersiell verksamhet.

b)En fördragsslutande part får kräva att begäran innehåller

i)en försäkran att uppgifterna i begäran är sanna och korrekta,

ii)uppgifter som rör något statsintresse hos den fördragsslutande parten,

iii)uppgifter om registrering av licensen, när sådan registrering är obligatorisk enligt gällande lag,

iv)datum för licensupplåtelsen och uppgift om dess giltighetstid.

2.[Dokumentation om grunden för

licens] a) En fördragsslutande part

får, för det fall att licensen grundas

Contracting Party may require that the request be accompanied, at the option of the requesting party, by one of the following:

(i)a copy of the agreement, which copy may be required to be certified, at the option of the requesting party, by a notary public or any other competent public authority or, where permitted under the applicable law, by a representative having the right to practice before the Office, as being in conformity with the original agreement;

(ii)an extract of the agreement consisting of those portions of that agreement which show the rights licensed and their extent, which extract may be required to be certified, at the option of the requesting party, by a notary public or any other competent public authority or, where permitted under the applicable law, by a representative having the right to practice before the Office, as being a true extract of the agreement.

(b)A Contracting Party may require, where the license is a freely concluded agreement, that any applicant, owner, exclusive licensee, co-applicant, co-owner or coexclusive licensee who is not party to that agreement give his consent to the recordation of the agreement in a communication to the Office.

(c)Where the license is not a freely concluded agreement, for example, it

på ett frivilligt ingånget avtal, kräva att det till begäran fogas ettdera av följande, vilket den som gör begäran har frihet att välja:

i)En kopia av avtalet, varvid får krävas att kopians överensstämmelse med originalavtalet är bestyrkt av, efter vad den som gjort begäran fritt väljer, notarius publicus eller någon annan behörig offentlig myndighet eller, om det är tillåtet enligt gällande lag, av ett ombud som har rätt att uppträda inför patentmyndigheten.

ii)Ett utdrag av avtalet som återger de delar av detta, varav framgår de rättigheter som licensierats och omfattningen av dem, varvid får krävas att utdraget från originalavtalet är bestyrkt av, efter vad den som gjort begäran fritt väljer, notarius publicus eller någon annan behörig offentlig myndighet eller, om det är tillåtet enligt gällande lag, av ett ombud som har rätt att uppträda inför patentmyndigheten.

b)En fördragsslutande part får, för det fall att licensen grundas på ett frivilligt ingånget avtal, kräva att envar de sökande, innehavare av exklusiv licens, medsökande, saminnehavare eller saminnehavare av exklusiv licens, som inte är part i licensavtalet, i en kommunikation till patentmyndigheten samtycker till införing av avtalet.

c)En fördragsslutande part får, för det fall att licensen inte grundas på

results from operation of law or a court decision, a Contracting Party may require that the request be accompanied by a copy of a document evidencing the license. A Contracting Party may also require that the copy be certified as being in conformity with the original document, at the option of the requesting party, by the authority which issued the document or by a notary public or any other competent public authority or, where permitted under the applicable law, by a representative having the right to practice before the Office.

(3)[Translation] A Contracting Party may require a translation of any document filed under paragraph (2) that is not in a language accepted by the Office.

(4)[Fees] A Contracting Party may require that a fee be paid in respect of a request referred to in paragraph (1).

(5)[Single Request] Rule 16(5) shall apply, mutatis mutandis, to requests for recordation of a license.

(6)[Evidence] Rule 16(6) shall apply, mutatis mutandis, to requests for recordation of a license.

(7)[Prohibition of Other Require-

ments] No Contracting Party may

require that formal requirements other than those referred to in paragraphs (1) to (6) be complied with in respect of the request referred to in paragraph (1), except where other-

ett frivilligt ingånget avtal utan på exempelvis rättstillämpning eller domstolsavgörande, kräva att begäran åtföljs av en kopia av en handling som styrker licensrätten. En fördragsslutande part får vidare kräva att kopians överensstämmelse med originalhandlingen är bestyrkt av, efter vad den som gjort begäran fritt väljer, den myndighet som utfärdat handlingen, av notarius publicus, av någon annan behörig offentlig myndighet eller, om det är tillåtet enligt gällande lag, av ett ombud som har rätt att uppträda inför patentmyndigheten.

3.[Översättning] En fördragsslutande part får kräva översättning av handlingar som getts in enligt punkt 2 och som inte är på något språk som godtas av patentmyndigheten.

4.[Avgifter] En fördragsslutande part får kräva att en avgift skall betalas för en begäran enligt punkt 1.

5.[En enda begäran] Regel 16.5 skall i tillämpliga delar gälla i fråga om begäran om införing av en licens.

6.[Bevisning] Regel 16.6 skall i tillämpliga delar gälla i fråga om begäran om införing av en licens.

7.[Förbud för ytterligare krav] Ingen fördragsslutande part får, med avseende på en begäran enligt punkt 1, ställa upp formaliakrav utöver vad som nämns i punkterna 1–6, om annat inte följer av Fördraget eller är föreskrivet i

wise provided for by the Treaty or prescribed in these Regulations.

(8)[Notification; Non-Compliance

with Requirements] Rule 15(6) and

(7) shall apply, mutatis mutandis, where one or more of the requirements applied under paragraphs (1) to (5) are not complied with, or where evidence, or further evidence, is required under paragraph (6).

(9)[Request for Recordation of a

Security Interest or Cancellation of the Recordation of a License or a Security Interest] Paragraphs (1) to

(8) shall apply, mutatis mutandis, to requests for:

(i)recordation of a security interest in respect of an application or patent;

(ii)cancellation of the recordation of a license or a security interest in respect of an application or patent.

Rule 18

Request for Correction of a Mistake

(1)[Request] (a) Where an application, a patent or any request communicated to the Office in respect of an application or a patent contains a mistake, not related to search or substantive examination, which is correctable by the Office under the applicable law, the Office shall accept that a request for correction of that mistake in the records and publications of the Office be made in a communication to the Office signed by the

dessa tillämpningsföreskrifter.

8.[Underrättelse, bristande kravupp-

fyllelse] Regel 15.6 och 15.7 skall

gälla i tillämpliga delar, om ett eller flera av de krav som föreskrivits med stöd av punkterna 1–5 inte har uppfyllts, eller om bevisning eller ytterligare bevisning krävs med stöd av punkt 6.

9.[Begäran om införing av en

säkerhetsrätt eller om avförande av en licens eller säkerhetsrätt]

Punkterna 1–8 skall i tillämpliga delar gälla i fråga om

i)införing av en säkerhetsrätt avseende en ansökan eller ett patent,

ii)avförande av en registrering av en licens eller en säkerhetsrätt avseende en ansökan eller ett patent.

Regel 18

Begäran om rättelse av misstag

1.[Begäran] a) Om en ansökan, ett patent eller någon begäran rörande en ansökan eller ett patent, som givits in till patentmyndigheten, innehåller en felaktighet, som inte rör nyhetsgranskning eller patenterbarhetsprövning, och som patentmyndigheten har möjlighet att rätta enligt gällande lag, skall patentmyndigheten godta en begäran om rättelse i patentmyndighetens register och publikationer, när begäran görs i en kommunikation som är signerad av

applicant or owner and containing the following indications:

(i)an indication to the effect that a correction of mistake is requested;

(ii)the number of the application or patent concerned;

(iii)the mistake to be corrected;

(iv)the correction to be made;

(v)the name and address of the requesting party.

(b)A Contracting Party may require that the request be accompanied by a replacement part or part incorporating the correction or, where paragraph (3) applies, by such a replacement part or part incorporating the correction for each application and patent to which the request relates.

(c)A Contracting Party may require that the request be subject to a declaration by the requesting party stating that the mistake was made in good faith.

(d)A Contracting Party may require that the request be subject to a declaration by the requesting party stating that the said request was made without undue delay or, at the option of the Contracting Party, that it was made without intentional delay, following the discovery of the mistake.

(2)[Fees](a) Subject to subparagraph

sökanden eller innehavaren och innehåller följande:

i)En upplysning om att rättelse begärs.

ii)Nummer för ifrågavarande ansökan eller patent.

iii)Uppgift om vad som skall rättas.

iv)Uppgift om vilken rättelse som begärs.

v)Namn och adress för den som gör begäran.

b)En fördragsslutande part får kräva att begäran åtföljs av en ersättningsdel eller en del varav rättelsen framgår eller, om punkt 3 är tillämplig, av en ersättningsdel eller en del varav rättelsen framgår för varje ansökan och patent som begäran avser.

c)En fördragsslutande part får kräva att den som gör begäran skall avge en förklaring att misstaget skett i god tro.

d)En fördragsslutande part får kräva att den som gör begäran skall avge en förklaring att begäran gjorts utan oskäligt dröjsmål, eller, om den fördragsslutande parten så väljer, att begäran gjorts utan avsiktligt dröjsmål från det att misstaget upptäckts.

2.[Avgifter] a) En fördragsslutande

(b), a Contracting Party may require t0hat a fee be paid in respect of a request under paragraph (1).

(b)The Office shall correct its own mistakes, ex officio or upon request, for no fee.

(3)[Single Request] Rule 16(5) shall apply, mutatis mutandis, to requests for correction of a mistake, provided that the mistake and the requested correction are the same for all applications and patents concerned.

(4)[Evidence] A Contracting Party may only require that evidence in support of the request be filed with the Office where the Office may reasonably doubt that the alleged mistake is in fact a mistake, or where it may reasonably doubt the veracity of any matter contained in, or of any document filed in connection with, the request for correction of a mistake.

(5)[Prohibition of Other Require-

ments] No Contracting Party may

require that formal requirements other than those referred to in paragraphs (1) to (4) be complied with in respect of the request referred to in paragraph (1), except where otherwise provided for by the Treaty or prescribed in these Regulations.

(6)[Notification: Non-Compliance

with Requirements] Rule 15(6) and

(7) shall apply, mutatis mutandis, where one or more of the requirements applied under paragraphs (1)

part får, om annat inte följer av b) nedan, kräva att en avgift skall betalas för en begäran enligt punkt 1.

b)Patentmyndigheten skall självmant eller på begäran rätta egna misstag utan avgift.

3.[En enda begäran] Regel 16.5 skall i tillämpliga delar gälla i fråga om begäran om rättelse, förutsatt att misstaget och den begärda rättelsen gäller lika för alla berörda ansökningar och patent.

4.[Bevisning] En fördragsslutande part får kräva att bevisning till stöd för begäran ges in till patentmyndigheten endast då patentmyndigheten har skälig anledning att ifrågasätta att det påstådda misstaget verkligen utgjort ett misstag, eller då den har skälig anledning att ifrågasätta riktigheten av någon uppgift i begäran om rättelse eller i någon handling som givits in i samband med begäran.

5.[Förbud för ytterligare krav] Ingen fördragsslutande part får, med avseende på en begäran enligt punkt 1, ställa upp formaliakrav utöver vad som nämns i punkterna 1–4, om annat inte följer av fördraget eller är föreskrivet i dessa tillämpningsföreskrifter.

6.[Underrättelse, bristande kravupp-

fyllelse] Regel 15.6 och 15.7 skall

gälla i tillämpliga delar, om ett eller flera av de krav som föreskrivits med stöd av punkt 1–3 inte har

to (3) are not complied with, or where evidence is required under paragraph (4).

(7)[Exclusions](a) A Contracting Party may exclude the application of this Rule in respect of changes in inventorship. What constitutes inventorship shall be determined under the applicable law.

(b)A Contracting Party may exclude the application of this Rule in respect of any mistake which must be corrected in that Contracting Party under a procedure for reissue of the patent.

Rule 19

Manner of Identification of an Appli-

cation Without Its Application Number

(1)[Manner of Identification] Where it is required that an application be identified by its application number, but such a number has not yet been issued or is not known to the person concerned or his representative, the application shall be considered identified if one of the following is supplied, at that person’s option:

(i)a provisional number for the application, if any, given by the Office;

(ii)a copy of the request part of the application along with the date on which the application was sent to the Office;

uppfyllts, eller om bevisning krävs med stöd av punkt 4.

7.[Undantag]a) En fördragsslutande part får föreskriva att denna regel inte skall tillämpas i fråga om ändring av uppfinnare. Frågan om innebörden av begreppet uppfinnare skall bedömas enligt gällande lag.

b)En fördragsslutande part får föreskriva att denna regel inte skall tillämpas i fråga om misstag som i denna fördragsslutande part kan rättas endast genom ett förfarande för förnyat meddelande av patentet.

Regel 19

Medel för identifiering av en ansökan utan ansökningsnummer

1.[Medel för identifiering] När det krävs att en ansökning skall identifieras genom ansökningsnummer men ett sådant nummer ännu inte har tilldelats eller är okänt för berörd person eller dennes ombud, skall ansökan anses identifierad om, efter vad vederbörande fritt väljer, ettdera av följande tillhandahålls:

i)provisoriskt ansökningsnummer, om sådant har tilldelats av patentmyndigheten.

ii)en kopia av den del av ansökan som utgör begäran, tillsammans med uppgift om det datum då ansökan sändes till patentmyndigheten.

(iii)a reference number given to the application by the applicant or his representative and indicated in the application, along with the name and address of the applicant, the title of the invention and the date on which the application was sent to the Office.

(2)[Prohibition of Other Require-

ments] No Contracting Party may

require that identification means other than those referred to in paragraph (1) be supplied in order for an application to be identified where its application number has not yet been issued or is not known to the person concerned or his representative.

Rule 20

Establishment of Model Interna-

tional Forms

(1)[Model International Forms] The Assembly shall, under Article 14(1)(c), establish Model International Forms, in each of the languages referred to in Article 25(1), in respect of:

(i)a power of attorney;

(ii)a request for recordation of change in name or address;

(iii)a request for recordation of change in applicant or owner;

(iv)a certificate of transfer;

(v)a request for recordation, or cancellation of recordation, of a license;

iii)ett referensnummer som sökanden eller dennes ombud åsatt ansökan och som angivits i denna, tillsammans med uppgift om sökandens namn och adress, uppfinningens benämning och det datum då ansökan sändes till patentmyndigheten.

2.[Förbud för ytterligare krav] Ingen fördragsslutande part får kräva några andra medel för identifiering än som nämns i punkt 1 för identifiering av en ansökan vars ansökningsnummer ännu inte har tilldelats eller är okänt för berörd person eller dennes ombud.

Regel 20

Fastställande av internationella

standardformulär

1.[Internationella standardformulär] Generalförsamlingen skall i enlighet med artikel 14.1 c) fastställa internationell blankettstandard på vart och ett av de språk som anges i artikel 25.1, med avseende på

i)fullmakt,

ii)begäran om införing av ändring av namn eller adress,

iii)begäran om införing av ändring beträffande sökande eller innehavare,

iv)intyg om överföring,

v)begäran om införing, eller avförande av registrering, av licens

(vi)a request for recordation, or cancellation of recordation, of a security interest;

(vii)a request for correction of a mistake.

(2)[Modifications Referred to in

Rule 3(2)(i)] The Assembly shall

establish the modifications of the Patent Cooperation Treaty request Form referred to in Rule 3(2)(i).

(3)[Proposals by the International

Bureau] The International Bureau

shall present proposals to the Assembly concerning:

(i)the establishment of Model International Forms referred to in paragraph (1);

(ii)the modifications of the Patent Cooperation Treaty request Form referred to in paragraph (2).

Rule 21

Requirement of Unanimity Under

Article 14(3)

Establishment or amendment of the following Rules shall require unanimity: (i)any Rules under Article 5(1)(a); (ii)any Rules under Article 6(1)(iii); (iii)any Rules under Article 6(3); (iv)any Rules under Article 7(2) a) (iii); (v)Rule 8(1)(a); (vi)The present Rule.

vi)begäran om införing, eller avförande av registrering, av säkerhetsrätt,

vii)begäran om rättelse av misstag.

2.[Avvikelser som avses i regel 3.2 i)] Generalförsamlingen skall fastställa sådana avvikelser från patentsamarbetskonventionens ansökningsformulär som avses i regel 3.2 i).

3.[Förslag av Internationella byrån] Internationella byrån skall förelägga generalförsamlingen förslag om:

i)fastställande av internationell blankettstandard som avses i punkt 1,

ii)de avvikelser från patentsamarbetskonventionens ansökningsformulär som avses i punkt 2.

Regel 21

Krav på enhällighet enligt artikel

14.3

Beslut om att anta eller göra ändringar i följande regler skall kräva enhällighet: i)Regler med stöd av artikel 5.1 a). ii)Regler med stöd av artikel 6.1 iii). iii)Regler med stöd av artikel 6.3. iv)Regler med stöd av artikel 7.2a) iii). v)Regel 8.1 a. vi)Denna regel.

Utdrag ur patentsamarbetskonventionen (PCT) i dess lydelse efter den 1 april 2002

Article 22 – Copy, Translation, and Fee, to Designated Offices

(1) The applicant shall furnish a copy of the international application (unless the communication provided for in Article 20 has already taken place) and a translation thereof (as prescribed), and pay the national fee (if any), to each designated Office not later than at the expiration of 30* months from the priority date. Where the national law of the designated State requires the indication of the name of and other prescribed data concerning the inventor but allows that these indications be furnished at a time later than that of the filing of a national application, the applicant shall, unless they were contained in the request, furnish the said indications to the national Office of or acting for the State not later than at the expiration of 30* months from the priority date.

(2) Where the International Searching Authority makes a declaration, under Article 17(2)(a), that no international search report will be established, the time limit for performing the acts referred to in paragraph (1) of this Article shall be the same as that provided for in paragraph (1).

(3) Any national law may, for performing the acts referred to in paragraphs (1) or (2), fix time limits which expire later than the time limit provided for in those paragraphs.

Rules 4.17, – Declarations Relating to National Requirements Referred to in Rule 51bis.1(a)(i) to (v)

The request may, for the purposes of the national law applicable in one or more designated States, contain one or more of the following declarations, worded as prescribed by the Administrative Instructions:

(i) a declaration as to the identity of the inventor, as referred to in

Rule 51bis.1(a)(i);

(ii) a declaration as to the applicant’s entitlement, as at the

international filing date, to apply for and be granted a patent, as referred to in Rule 51bis.1(a)(ii);

(iii) a declaration as to the applicant’s entitlement, as at the

international filing date, to claim priority of the earlier application, as referred to in Rule 51bis.1(a)(iii);

(iv) a declaration of inventorship, as referred to in Rule

51bis.1(a)(iv), which shall be signed as prescribed by the Administrative Instructions;

(v) a declaration as to non-prejudicial disclosures or exceptions to

lack of novelty, as referred to in Rule 51bis.1(a)(v).

4.18 – Additional Matter

(a) The request shall contain no matter other than that specified in Rules 4.1 to 4.17, provided that the Administrative Instructions may permit, but cannot make mandatory, the inclusion in the request of any additional matter specified in the Administrative Instructions.

(b) If the request contains matter other than that specified in Rules 4.1 to 4.17 or permitted under paragraph (a) by the Administrative Instructions, the receiving Office shall ex officio delete the additional matter.

Rule 26ter – Correction or Addition of Declarations Under Rule 4.17

26ter.1 – Correction or Addition of Declarations

The applicant may correct or add to the request any declaration referred to in Rule 4.17 by a notice submitted to the International Bureau within a time limit of 16 months from the priority date, provided that any notice which is received by the International Bureau after the expiration of that time limit shall be considered to have been received on the last day of that time limit if it reaches it before the technical preparations for international publication have been completed.

26ter.2 – Processing of Declarations

(a) Where the receiving Office or the International Bureau finds that any declaration referred to in Rule 4.17 is not worded as required or, in the case of the declaration of inventorship referred to in Rule 4.17(iv), is not signed as required, the receiving Office or the International Bureau, as the case may be, may invite the applicant to correct the declaration within a time limit of 16 months from the priority date.

(b) Where the International Bureau receives any declaration or correction under Rule 26ter.1 after the expiration of the time limit under Rule 26ter.1, the International Bureau shall notify the applicant accordingly and shall proceed as provided for in the Administrative Instructions.

Rule 47.1 – Procedure

(a) The communication provided for in Article 20 shall be effected by the International Bureau.

(a-bis) The International Bureau shall notify each designated Office, at the time of the communication provided for in Article 20, of the fact and date of receipt of the record copy and of the fact and date of receipt of any priority document. Such notification shall also be sent to any designated Office which has waived the

communication provided for in Article 20, unless such Office has also waived the notification of its designation.

(a-ter) The notification under paragraph (a-bis) shall include any declaration referred to in Rule 4.17(i) to (iv), and any correction thereof under Rule 26ter.1, which was received by the International Bureau before the expiration of the time limit under Rule 26ter.1, provided that the designated Office has informed the International Bureau that the applicable national law requires the furnishing of documents or evidence relating to the matter to which the declaration relates.

(b) Such communication shall be effected promptly after the international publication of the international application and, in any event, by the end of the 19th month after the priority date. Any amendment received by the International Bureau within the time limit under Rule 46.1 which was not included in the communication shall be communicated promptly to the designated Offices by the International Bureau, and the latter shall notify the applicant accordingly.

(c) The International Bureau shall send a notice to the applicant indicating the designated Offices to which the communication has been effected and the date of such communication. Such notice shall be sent on the same day as the communication. Each designated Office shall be informed, separately from the communication, about the sending and the date of mailing of the notice. The notice shall be accepted by all designated Offices as conclusive evidence that the communication has duly taken place on the date specified in the notice.

(d) Each designated Office shall, when it so requires, receive the international search reports and the declarations referred to in Article 17(2)(a) also in the translation referred to in Rule 45.1.

(e) Where any designated Office has waived the requirement provided under Article 20, the copies of the documents which otherwise would have been sent to that Office shall, at the request of that Office or the applicant, be sent to the applicant at the time of the notice referred to in paragraph (c).

Rule 48.2 – Contents

(a) The pamphlet shall contain:

(i) a standardized front page, (ii) the description, (iii) the claims, (iv) the drawings, if any, (v) subject to paragraph (g), the international search report

or the declaration under Article 17(2)(a); the publication of the international search report in the pamphlet shall, however, not be required to include the part of the international search report which contains only matter referred to in Rule 43 already appearing on the front page of the pamphlet,

(vi) any statement filed under Article 19(1), unless the

International Bureau finds that the statement does not comply with the provisions of Rule 46.4,

(vii) any request for rectification referred to in the third

sentence of Rule 91.1(f),

(viii) the relevant data from any indications in relation to

deposited biological material furnished under Rule 13bis separately from the description, together with an indication of the date on which the International Bureau received such indications,

(ix) any information concerning a priority claim considered

not to have been made under Rule 26bis.2(b), the publication of which is requested under Rule 26bis.2(c).

(x) any declaration referred to in Rule 4.17(v), and any

correction thereof under Rule 26ter.1, which was received by the International Bureau before the expiration of the time limit under Rule 26ter.1.

(b) Subject to paragraph (c), the front page shall include:

(i) data taken from the request sheet and such other data as

are prescribed by the Administrative Instructions,

(ii) a figure or figures where the international application

contains drawings, unless Rule 8.2(b) applies,

(iii) the abstract; if the abstract is both in English and in

another language, the English text shall appear first,

(iv) an indication that the request contains any declaration

referred to in Rule 4.17 which was received by the International Bureau before the expiration of the time limit under Rule 26ter.1.

(c) Where a declaration under Article 17(2)(a) has issued, the front page shall conspicuously refer to that fact and need include neither a drawing nor an abstract.

(d) The figure or figures referred to in paragraph (b)(ii) shall be selected as provided in Rule 8.2. Reproduction of such figure or figures on the front page may be in a reduced form.

(e) If there is not enough room on the front page for the totality of the abstract referred to in paragraph (b)(iii), the said abstract shall appear on the back of the front page. The same shall apply to the translation of the abstract when such translation is required to be published under Rule 48.3(c).

(f) If the claims have been amended under Article 19, the publication shall contain either the full text of the claims both as filed and as amended or the full text of the claims as filed and specify the amendments. Any statement referred to in Article 19(1) shall be included as well, unless the International Bureau finds that the statement does not comply with the provisions of Rule 46.4. The date of receipt of the amended claims by the International Bureau shall be indicated.

(g) If, at the time of the completion of the technical preparations for international publication, the international search report is not yet available (for example, because of publication on the request of the applicant as provided in Articles 21(2)(b) and 64(3)(c)(i)), the pamphlet shall contain, in place of the international search report, an indication to the effect that that report was not available and that either the pamphlet (then also including the international search report) will be republished or the international search report (when it becomes available) will be separately published.

(h) If, at the time of the completion of the technical preparations for international publication, the time limit for amending the claims under Article 19 has not expired, the pamphlet shall refer to that fact and indicate that, should the claims be amended under

Article 19, then, promptly after such amendments, either the pamphlet (containing the claims as amended) will be republished or a statement reflecting all the amendments will be published. In the latter case, at least the front page and the claims shall be republished and, if a statement under Article 19(1) has been filed, that statement shall be published as well, unless the International Bureau finds that the statement does not comply with the provisions of Rule 46.4.

(i) The Administrative Instructions shall determine the cases in which the various alternatives referred to in paragraphs (g) and (h) shall apply. Such determination shall depend on the volume and complexity of the amendments and/or the volume of the international application and the cost factors

Rule 51bis – Certain National Requirements Allowed Under Article 27

51bis.1- Certain National Requirements Allowed

(a) Subject to Rule 51bis.2, the national law applicable by the designated Office may, in accordance with Article 27, require the applicant to furnish, in particular:

(i) any document relating to the identity of the inventor, (ii) any document relating to the applicant’s entitlement to

apply for or be granted a patent,

(iii) any document containing any proof of the applicant’s

entitlement to claim priority of an earlier application where the applicant is not the applicant who filed the earlier application or where the applicant’s name has changed since the date on which the earlier application was filed,

(iv) where the international application designates a State whose

national law requires that national applications be filed by the inventor, any document containing an oath or declaration of inventorship,

(v) any evidence concerning non-prejudicial disclosures or

exceptions to lack of novelty, such as disclosures resulting from abuse, disclosures at certain exhibitions and disclosures by the applicant during a certain period of time.

(b) The national law applicable by the designated Office may, in accordance with Article 27(7), require that

(i) the applicant be represented by an agent having the right to

represent applicants before that Office and/or have an address in the designated State for the purpose of receiving notifications,

(ii) the agent, if any, representing the applicant be duly

appointed by the applicant.

(c) The national law applicable by the designated Office may, in accordance with Article 27(1), require that the international application, the translation thereof or any document relating thereto be furnished in more than one copy.

(d) The national law applicable by the designated Office may, in accordance with Article 27(2)(ii), require that the translation of the international application furnished by the applicant under Article 22 be:

(i) verified by the applicant or the person having translated the

international application in a statement to the effect that, to the best of his knowledge, the translation is complete and faithful;

(ii) certified by a public authority or sworn translator, but only

where the designated Office may reasonably doubt the accuracy of the translation.

(e) The national law applicable by the designated Office may, in accordance with Article 27, require the applicant to furnish a translation of the priority document, provided that such a translation may only be required where the validity of the priority claim is relevant to the determination of whether the invention concerned is patentable.

(f) If, on March 17, 2000, the proviso in paragraph (e) is not compatible with the national law applied by the designated Office, that proviso shall not apply in respect of that Office for as long as that proviso continues not to be compatible with that law, provided that the said Office informs the International Bureau accordingly by November 30, 2000. The information received shall be promptly published by the International Bureau in the Gazette.

51bis.2 – Certain Circumstances in Which Documents or Evidence May Not Be Required

(a) Where the applicable national law does not require that national applications be filed by the inventor, the designated Office shall not, unless it may reasonably doubt the veracity of the indications or declaration concerned, require any document or evidence:

(i) relating to the identity of the inventor (Rule 51bis.1(a)(i)),

if indications concerning the inventor, in accordance with Rule 4.6, are contained in the request or if a declaration as to the identity of the inventor, in accordance with Rule 4.17(i), is contained in the request or is submitted directly to the designated Office;

(ii) relating to the applicant’s entitlement, as at the

international filing date, to apply for and be granted a patent (Rule 51bis.1(a)(ii)), if a declaration as to that matter, in accordance with Rule 4.17(ii), is contained in the request or is submitted directly to the designated Office;

(iii) relating to the applicant’s entitlement, as at the international filing date, to claim priority of an earlier application (Rule 51bis.1(a)(iii)), if a declaration as to that matter, in accordance with Rule 4.17(iii), is contained in the request or is submitted directly to the designated Office.

(b) Where the applicable national law requires that national applications be filed by the inventor, the designated Office shall not, unless it may reasonably doubt the veracity of the indications or declaration concerned, require any document or evidence:

(i) relating to the identity of the inventor (Rule 51bis.1(a)(i))

(other than a document containing an oath or declaration of inventorship (Rule 51bis.1(a)(iv))), if indications concerning the inventor, in accordance with Rule 4.6, are contained in the request;

(ii) relating to the applicant’s entitlement, as at the

international filing date, to claim priority of an earlier application (Rule 51bis.1(a)(iii)), if a declaration as to that matter, in accordance with Rule 4.17(iii), is contained in the request or is submitted directly to the designated Office;

(iii) containing an oath or declaration of inventorship (Rule

51bis.1(a)(iv)), if a declaration of inventorship, in

accordance with Rule 4.17(iv), is contained in the request or is submitted directly to the designated Office.

(c) If, on March 17, 2000, paragraph (a) is not compatible, in relation to any item of that paragraph, with the national law applied by the designated Office, paragraph (a) shall not apply in respect of that Office in relation to that item for as long as it continues not to be compatible with that law, provided that the said Office informs the International Bureau accordingly by November 30, 2000. The information received shall be promptly published by the International Bureau in the Gazette.

51bis.3 – Opportunity to Comply with National Requirements

(a) Where any of the requirements referred to in Rule 51bis.1(a)(i) to (iv) and (c) to (e), or any other requirement of the national law applicable by the designated Office which that Office may apply in accordance with Article 27(1) or (2), is not already fulfilled during the same period within which the requirements under if Article 22 must be complied with, the designated Office circumstances,shall invite the applicant to comply with the requirement within a time limit which shall innot be less than two months from the date of the invitation. Each designated Office may require that the applicant pay a fee for complying with national requirements in response to the invitation.

(b) Where any requirement of the national law applicable by the designated Office which that Office may apply in accordance with Article 27(6) or (7) is not already fulfilled during the same period within which the requirements under Article 22 must be complied with, the applicant shall have an opportunity to comply with the requirement after the expiration of that period.

(c) If, on March 17, 2000, paragraph (a) is not compatible with the national law applied by the designated Office in relation to the time limit referred to in that paragraph, the said paragraph shall not apply in respect of that Office in relation to that time limit for as long as the said paragraph continues not to be compatible with that law, provided that the said Office informs the International Bureau accordingly by November 30, 2000. The information received shall be promptly published by the International Bureau in the Gazette.

The Administrative Instructions

Section 211 (New) – Declaration as to the Identity of the Inventor

(a) Any declaration as to the identity of the inventor, referred to in Rule 4.17(i), shall be worded as follows:

“Declaration as to the identity of the inventor (Rules 4.17(i)

and 51bis.1(a)(i)):

in relation to [this] international application [No. PCT/…],

(i) … (name) of … (address) is the inventor of the subject matter for which protection is sought by way of [the] [this] international application (ii) this declaration is made for the purposes of (include as

applicable): (a) all designations [except the designation of the

United States of America]

(b) the following designations for national and/or

regional patents: …”

(b) This declaration need not be made if the name and address of the inventor are otherwise indicated in the request.

(c) This declaration may, where applicable, be combined, in accordance with Section 212(b), with the declaration referred to in Section 212(a).

Section 212 (New) – Declaration as to the Applicant’s Entitlement to Apply for and Be Granted a Patent

(a) Any declaration as to the applicant’s entitlement, as at the international filing date, to apply for and be granted a patent, referred to in Rule 4.17(ii), shall be worded as follows, with such inclusion, omission, repetition and re-ordering of the matters listed as items (i) to (viii) as is necessary to explain the applicant’s entitlement:

“Declaration as to the applicant’s entitlement, as at the

international filing date, to apply for and be granted a patent

(Rules 4.17(ii) and 51bis.1(a)(ii)), in a case where the declaration under Rule 4.17(iv) is not appropriate:

in relation to [this] international application [No. PCT/…],

… (name) is entitled to apply for and be granted a patent by virtue of the following:

(i) … (name) of … (address) is the inventor of the subject matter for which protection is sought by way of [the] [this] international application (ii) … (name) [is] [was] entitled as employer of the inventor, … (inventor’s name) (iii) an agreement between … (name) and … (name), dated

…

(iv) an assignment from … (name) to … (name), dated … (v) consent from … (name) in favor of … (name), dated

…

(vi) a court order issued by … (name of court), effecting a

transfer from … (name) to … (name), dated …

(vii) transfer of entitlement from … (name) to … (name)

by way of … (specify kind of transfer), dated …

(viii) the applicant’s name changed from … (name) to …

(name) on … (date)

(ix) this declaration is made for the purposes of (include as

applicable): (a) all designations [except the designation of the

United States of America]

(b) the following designations for national and/or

regional patents: ”

(b) The declaration referred to in paragraph (a) may, where applicable, be combined with the declaration referred to in Section 211(a), in which case the introductory phrase shall be worded as follows and the remainder of the combined declaration shall be worded as prescribed in paragraph (a):

“Combined declaration as to the applicant’s entitlement, as at

the international filing date, to apply for and be granted a patent (Rules 4.17(ii) and 51bis.1(a)(ii)) and as to the identity of the inventor (Rules 4.17(i) and 51bis.1(a)(i)), in a case where the declaration under Rule 4.17(iv) is not appropriate:”

Section 213 (New) – Declaration as to the Applicant’s Entitlement to Claim Priority of Earlier Application

Any declaration as to the applicant’s entitlement, as at the international filing date, to claim priority of the earlier application, referred to in Rule 4.17(iii), shall be worded as follows, with such inclusion, omission, repetition and re-ordering of the matters listed as items (i) to (viii) as is necessary to explain the applicant’s entitlement:

“Declaration as to the applicant’s entitlement, as at the international filing date, to claim the priority of the earlier application specified below, where the applicant is not the applicant who filed the earlier application or where the applicant’s name has changed since the filing of the earlier application (Rules 4.17(iii) and 51bis.1(a)(iii)):

in relation to [this] international application [No. PCT/…],

… (name) is entitled to claim priority of earlier application No. … by virtue of the following:

(i) the applicant is the inventor of the subject matter for

which protection was sought by way of the earlier application

(ii) … (name) [is] [was] entitled as employer of the

inventor, … (inventor’s name) (iii) an agreement between … (name) and … (name), dated …

(iv) an assignment from … (name) to … (name), dated … (v) consent from … (name) in favor of … (name), dated

…

(vi) a court order, issued by …. (name of court), effecting a

transfer from … (name) to … (name), dated …

(vii) transfer of entitlement from … (name) to … (name)

by way of … (specify kind of transfer), dated …

(viii) the applicant’s name changed from … (name) to …

(name) on … (date)

(ix) this declaration is made for the purposes of (include as

applicable): (a) all designations (b) the following designations for national and/or

regional patents: …”

Patentfördragsutredningens utkast till lag om auktoriserade patentombud jämte tillhörande författningskommentarer

Lag om auktoriserade patentombud

1 §

Med patentombud avses i denna lag fysiska personer som i sin yrkesmässiga verksamhet huvudsakligen lämnar biträde i patenträttsliga angelägenheter.

2 §

Med auktoriserat patentombud avses sådant patentombud som är registrerat hos Patentombudsnämnden.

3 §

Regeringen utser ledamöter i Patentombudsnämnden. Ordföranden skall vara lagfaren. Närmare bestämmelser om Patentombudsnämnden meddelas av regeringen.

4 §

För att ett patentombud skall registreras hos Patentombudsnämnden krävs att ombudet

1. inte är underårigt, försatt i konkurs eller underkastat närings-

förbud eller har förvaltare enligt 11 kap. 7 § föräldrabalken,

2. har avlagt godkänt kunskapsprov efter genomgång av en för

sådan yrkesverksamhet avpassad utbildning eller är behörigt att yrkesmässigt uppträda som ombud inför Europeiska patentverket,

3. har förbundit sig att tillvarata sina uppdragsgivares intressen

och att inte utan laglig skyldighet eller vederbörligt samtycke från en uppdragsgivare avslöja något som ombudet anförtrotts i en patenträttslig angelägenhet eller erfarit i samband därmed, samt

4. i övrigt bedöms som lämplig att verka som patentombud. Närmare bestämmelser om villkoren för registrering och om registreringsförfarandet meddelas av regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer. Registreringsavgift i form av ansökningsavgift och årlig avgift bestäms av regeringen.

5 §

Ett auktoriserat patentombud skall i sin verksamhet fullgöra de åtaganden som gjorts enligt 4 § 3 samt i övrigt iaktta god sed i branschen.

6 §

Patentombudsnämnden skall återkalla registreringen för ett auktoriserat patentombud som

1. inte längre uppfyller kraven för registrering enligt 4 §,

2. inte betalar föreskriven registreringsavgift,

3. handlar i strid med sina skyldigheter enligt denna lag, eller

4. inte längre är yrkesverksam som patentombud.

Om det kan anses vara tillräckligt, får Patentombudsnämnden i stället för att återkalla registreringen meddela varning. Är det fråga om en ringa förseelse, får åtgärd underlåtas.

Ett beslut om återkallelse av registrering gäller omedelbart.

7 §

Patentombudsnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol.

Prövningstillstånd krävs vid överklagande till kammarrätten.

Kommentarer till utredningens utkast till lag om auktoriserade patentombud

1 §

Patentfördragsutredningens förslag om auktorisation av patentombud syftar till att skapa förutsättningar för ett förstärkt skydd för den tystnadsplikt som en anlitad rådgivare har gentemot sin uppdragsgivare beträffande vad som förevarit dem emellan i en patenträttslig angelägenhet. Den som auktoriserats enligt lagen skall i fråga om sådan förtrolig information vara undantagen från vittnes- och editionsplikt i rättegång. Denna privilegierade ställning klargörs genom att en ny yrkeskategori – auktoriserade patentombud – fogas till uppräkningen i 36 kap. 5 § RB. Genom att begränsa den krets som kan komma i fråga för auktorisation till dem som huvudsakligen lämnar biträde i patenträttsliga angelägenheter minimeras domstolarnas prövning av om en viss kommunikation mellan det auktoriserade ombudet och dennes uppdragsgivare är av det slag som omfattas av den föreslagna undantagsregeln i 36 kap. 5 § tredje stycket RB.

Av lagutkastets 1 § framgår således att lagen omfattar endast sådana personer som i sin yrkesmässiga verksamhet huvudsakligen lämnar biträde i patenträttsliga angelägenheter. Med patentombud avses här både fristående patentkonsulter och företagsinterna rådgivare i patentfrågor, jurister såväl som tekniker. Något absolut krav på att verksamheten uteslutande skall avse patenträttsliga frågor har inte uppställts. Ett grundläggande villkor för auktorisation skall dock vara att sådana angelägenheter upptar den huvudsakliga arbetstiden.

2 §

I paragrafen ges en definition på vad som menas med ett auktoriserat patentombud. För att ett ombud skall betraktas som auktoriserat förutsätts att han eller hon finns registrerat hos en särskild nämnd, här benämnd Patentombudsnämnden. Registreringen skall föregås av ett ansökningsförfarande och en prövning av nämnden om patentombudet uppfyller de i lagen uppställda förutsättningarna för att bli registrerad (se 4 §).

3 §

I denna paragraf anges grundläggande karakteristika för det organ – Patentombudsnämnden – som skall svara för bl.a. registrering av och tillsyn över de auktoriserade patentombuden.

Patentombudsnämnden skall även vara behörig att besluta disciplinåtgärder om ett ombud handlat i strid med sina skyldigheter (jfr 5 och 6 §§). Patentombudsnämnden bör, av skäl som angetts i avsnitt 7.4, ha offentligrättslig status på motsvarande sätt som i dag gäller för bl.a. Fastighetsmäklarnämnden och Revisorsnämnden. För att säkerställa en bred kompetens och allmän respekt för Patentombudsnämnden bör olika intressen finnas representerade bland nämndens ledamöter. Nämndens ordförande bör vara lagfaren. Det bör ankomma på regeringen att utse ledamöter till nämnden samt att närmare reglera dess verksamhet.

Ledamöterna i Patentombudsnämnden bör tjänstgöra på uppdragsbasis och sammankallas vid ett visst antal tillfällen per år. För administrativa uppgifter bör ett begränsat antal permanenta tjänster inrättas. Till täckande av delar av nämndens kostnader bör en särskild årsavgift från de auktoriserade patentombuden tas ut.

4 § Paragrafen behandlar villkoren för registrering och därmed auktorisering av ett patentombud. I punkt 1 upptas några allmänna kvalifikationskrav. Vidare skall, enligt punkt 2, för registrering krävas att patentombudet har de kunskaper som behövs. Man kan här tänka sig olika alternativ för hur sådana kunskaper skall förvärvas och styrkas. En möjlighet skulle vara att den som vill bli auktoriserad får genomgå en för ändamålet avpassad, av Patentombudsnämnden erkänd, utbildning och i anslutning därtill avlägger examen med godkänt resultat. Kursinnehållet i en sådan utbildning bör i möjligaste mån vara harmoniserat med de kunskapskrav som ställs på patentombud som önskar bli s.k. epi-ombud, även om tyngdpunkten vid en svensk auktorisation bör läggas på sådana frågor som är relevanta för svenska förhållanden. Undervisning och examination bör då kunna tillhandahållas av universitet och högskolor på olika platser i Sverige. En annan lösning skulle kunna vara att patentombudet får fritt välja hur och var de nödvändiga kunskaperna skall inhämtas, men att examensmomentet samordnas och underkastas offentligrättslig kontroll. Examinationen skulle i så fall kunna utföras genom Patentombudsnämndens försorg. En sådan lösning med frivillig utbildning och obligatorisk examen är helt i linje med vad som gäller för auktorisation inför EPO. Syftet med det i lagen uppställda kravet på viss kunskapsnivå är bl.a. att tillförsäkra att de som uppfyller detta har i stort sett samma grundläggande kunskaper på området. Detta talar för att i vart fall själva examen bör vara föremål för offentligrättslig reglering och

tillsyn. Det bör inte hindra att bl.a. ombudens branschorganisationer ges tillfälle att lämna synpunkter på de kunskapskrav och den kunskapsnivå som skall krävas för godkänt resultat.

De som är behöriga att yrkesmässigt uppträda som ombud inför EPO, antingen efter avlagd EQE-examen eller som en följd av den s.k. Grandfathers´ rule (se avsnitt 7.4), bör vara kvalificerade för auktorisation i Sverige utan att de här skall behöva avlägga något ytterligare kunskapsprov. En förutsättning för att dessa skall betraktas som auktoriserade ombud och därmed erhålla ett i förhållande till i dag förstärkt skydd för sin tystnadsplikt skall dock vara att de registreras hos Patentombudsnämnden (jfr avsnitt 7.4).

I punkt 3 har skrivits in en skyldighet för ett auktoriserat patentombud att tillvarata sina uppdragsgivares bästa och att iaktta tystnadsplikt för något som i en patenträttslig angelägenhet anförtrotts ombudet eller som det i samband därmed erfarit. Kravet på tystnadsplikt svarar mot det undantag från vittnesplikt (och editionsplikt) som föreslagits i rättegångsbalken (36 kap. 5 § tredje stycket RB). Ett ombud som bryter mot denna skyldighet riskerar att drabbas av en disciplinpåföljd i form av varning eller, i allvarligare fall, avregistrering. Som påpekats i avsnitt 7.4 är i de flesta fall patentombud genom stadgar eller uppdragsavtal redan i dag ålagda tystnadsplikt för uppgifter de får kännedom om under ett uppdrag. En i lagen inskriven bestämmelse om tystnadsplikt, med disciplinära påföljder i fall sekretessen åsidosätts, innebär att patentombuden än mer likställs med de grupper, framför allt advokater, som i dag omfattas av det starkare sekretessskyddet i rättegångsbalken. Med en sådan reglering kan det även förväntas att auktoriserade patentombud i sekretesshänseende jämställs med advokater vid tvister utomlands.

Det allmänna lämplighetskriteriet i punkt 4 ger Patentombudsnämnden möjlighet att göra en särskild lämplighetsbedömning vid beslut om ett patentombud skall registreras eller inte (eller avregistreras). En av de omständigheter som bör få betydelse vid en sådan bedömning bör vara hur ett yrkesverksamt ombud tidigare skött sina uppdrag.

Någon hänsyn till vilket behov av patentombud som faktiskt finns på marknaden skall givetvis inte få tas vid bedömning av en ansökan om auktorisation.

På motsvarande sätt som gäller för bl.a. advokater bör det patentombud som vill auktorisera sig vara skyldigt att betala en registreringsavgift eller årsavgift. Som tidigare konstaterats skulle en sådan avgift kunna bidra till att finansiera Patentombuds-

nämndens kostnader. Närmare bestämmelser om villkoren för registrering och om registreringsförfarandet bör meddelas av regeringen eller av den myndighet som regeringen bestämmer.

5 § I paragrafen åläggs de auktoriserade patentombuden en skyldighet att fullgöra de åtaganden som de, inför registreringen enligt 4 § 3, förbundit sig att fullgöra samt att därtill iaktta god sed i branschen. Åsidosätter ett patentombud sina skyldigheter enligt denna paragraf kan det leda till att Patentombudsnämnden beslutar om disciplinära påföljder enligt 6 §. På detta sätt skapas en lagstadgad möjlighet till sanktioner då ett patentombud bryter sin tystnadsplikt eller annars åsidosätter god sed i branschen.

6 § I denna paragraf behandlas de påföljder – återkallelse av registrering, alternativt varning – som Patentombudsnämnden kan använda mot patentombud som inte längre uppfyller kraven för registrering, som inte har betalat föreskriven registrerings- eller årsavgift, som handlat i strid med de regler som gäller för ett patentombud enligt denna lag eller som inte längre är yrkesverksam som patentombud.

Det normala bör vara att ett ärende om disciplinåtgärd anhängiggörs hos Patentombudsnämnden först efter anmälan. Emellertid bör det vara möjligt för nämnden att ex officio ta upp en fråga om avregistrering av ett ombud i händelse av uppenbara missförhållanden som kommit till nämndens kännedom.

Generellt bör gälla att möjligheten till avregistrering skall användas något mer restriktivt än vad som är motiverat när det är fråga om att avslå en ansökan om registrering. Det ligger i sakens natur att sådana omständigheter som inte kan direkt hänföras till patentombudets yrkesverksamhet måste vara av allvarligt slag för att kunna föranleda avregistrering eller varning.

Enligt andra stycket ges nämnden möjlighet att, vid mindre allvarliga förseelser, utdela varning i stället för att avregistrera ombudet. Vid ringa förseelser bör nämnden helt kunna avstå från att vidta åtgärd.

I tredje stycket föreskrivs att ett beslut om återkallelse av registrering gäller omedelbart. Ett patentombud kan alltså inte fördröja ett ingripande genom att överklaga Patentombudsnämndens beslut.

7 §

Patentombudsnämndens beslut enligt denna lag får överklagas hos allmän förvaltningsdomstol, dvs. länsrätt. I andra stycket ställs krav på prövningstillstånd för att kammarrätten skall ta upp ett överklagande av länsrättens avgörande. Enligt 34 a § förvaltningsprocesslagen (1971:291) får kammarrätten i de fall det är särskilt föreskrivet pröva ett överklagande från länsrätten endast om kammarrätten meddelat prövningstillstånd. I detta skede av processen har ärendet redan varit föremål för två rättsliga prövningar, varav en fullständig domstolsprövning. Detta, jämte vikten av att relativt snabbt komma till ett slutligt avgörande, utgör skäl för att i förevarande ärenden föreskriva prövningstillstånd för en prövning hos kammarrätten. Sådant tillstånd meddelas om det är av vikt för ledningen av rättstillämpningen (prejudikatdispens), om det finns anledning att ändra länsrättens avgörande (ändringsdispens) eller om det annars finns synnerliga skäl att pröva talan (extraordinär dispens).