Dir. 2006:112

Tilläggsdirektiv till utredningen om ett nytt

Kommittédirektiv

Tilläggsdirektiv till utredningen om ett nytt

tandvårdsstöd för vuxna (S 2005:08)

Dir.

2006:112

Beslut vid regeringssammanträde den 16 november 2006

Inledning

Med stöd av den förra regeringens bemyndigande den

1

december 2005 tillkallade dåvarande statsrådet Ylva

Johansson samma dag en särskild utredare. Enligt direktiven

(dir. 2005:136) skall utredaren lägga fram förslag till ett nytt

tandvårdsstöd för vuxna.

Dessa tilläggsdirektiv gäller för det fortsatta utrednings-

arbetet och ersätter de direktiv som beslutades den 1 december

2005.

Sammanfattning av uppdraget

Utredaren skall lägga fram ett förslag till ett nytt tandvårdsstöd

för personer i åldrarna 20 år och uppåt. En särskild analys skall

göras av hur det nya stödet skall förhålla sig till personer i

åldersgruppen 65 år och äldre. Stödet omfattar ett skydd mot

höga kostnader samt en tandvårdscheck som kan användas för

delbetalning för abonnemangstandvård eller regelbundna före-

byggande besök hos tandläkare eller tandhygienist. En översyn

av reglerna om återkrav av tandvårdsersättning när fast och av-

tagbar protetik görs om skall också genomföras. Utredaren skall

lägga fram de förslag till författningsändringar som krävs för att

införa det nya tandvårdsstödet och som i övrigt följer av upp-

draget. Utredaren skall föreslå hur företagens administrativa

börda till följd av reglerna kan minskas.

2

Bakgrund

Nuvarande tandvårdsstöd

Det nuvarande tandvårdsstödet som infördes den 1 januari 1999

har en hälsofrämjande inriktning samtidigt som det innehåller

ett visst stöd till dem som drabbas av höga kostnader. Försäk-

ringskassan betalar i regel ut ett fast ersättningsbelopp per åt-

gärd till vårdgivaren. Av 4 § första stycket tandvårdslagen

(1985:125) framgår att en vårdgivare får ta ut ersättning av pa-

tienten för undersökning och tandbehandling. Ersättningen skall

vara skälig med hänsyn till behandlingens art, omfattning och

utförande samt omständigheterna i övrigt.

Som ett alternativ finns också möjligheten att patienten och

vårdgivaren sluter ett avtal om s.k. abonnemangstandvård.

Detta innebär att patienten betalar en fast årlig avgift för att få

sitt behov av bastandvård tillgodosett under en tvåårsperiod. För

varje sådant abonnemang betalar Försäkringskassan ut ett fast

ersättningsbelopp om 200 kronor per år.

Den 1 juli 2002 kompletterades tandvårdsstödet med ett sär-

skilt stöd som gäller fr.o.m. det år patienten fyller 65 år. Stödet

utgörs av ett högkostnadsskydd för protetisk tandvård samt en

högre ersättning för bastandvård än den som övriga ålders-

grupper får. Högkostnadsskyddet innebär att Försäkringskassan

ersätter patientens kostnad för protetik utöver ett karensbelopp

om 7 700 kronor. Vissa materialkostnader får dock patienten

själv stå för.

För vissa patientgrupper finns det ett särskilt stöd som admi-

nistreras av landstingen. Landstingen ansvarar enligt tand-

vårdslagen (1985:125) för uppsökande verksamhet och nöd-

vändig tandvård för äldre och funktionshindrade med stort be-

hov av vård och omsorg samt för tandvård som utgör ett led i en

sjukdomsbehandling. Patienten betalar i dessa fall en avgift en-

ligt de bestämmelser som gäller för öppen hälso- och sjukvård.

Närmare bestämmelser om detta finns i tandvårdsförordningen

(1998:1338).

3

Prisutvecklingen och enskildas tandvårdskostnader

Den 1 januari 1999 upphörde den statliga regleringen av tand-

vårdspriserna. De första åren därefter präglades av kraftiga

prisökningar på tandvård. Prisökningarna tycks på senare tid ha

dämpats något, vilket bl.a. framgår av Försäkringskassans rap-

port om prisutvecklingen under perioden april 2004 till maj

2005, men de överstiger fortfarande i stor utsträckning den all-

männa prisutvecklingen enligt konsumentprisindex. Då ersätt-

ningssystemet, med undantag för högkostnadsskyddet för per-

soner som är 65 år och äldre, bygger på fasta grundbelopp som

inte har räknats upp sedan år 1999 har prisökningarna direkt

drabbat patienterna. Trots prisökningarna har dock flertalet pa-

tienter måttliga tandvårdskostnader. I en undersökning som

Socialstyrelsen och Försäkringskassan lät genomföra under år

2005 uppgav drygt 17 procent att de hade haft en tandvårds-

kostnad på 2 000 kronor eller mer under den senaste 12-

månadersperioden. Tandvårdskostnader på 10 000 kronor eller

mer uppgavs av ca 2 procent av de svarande, men var betydligt

vanligare för personer i åldrarna 50 år och uppåt än bland 20–

49-åringarna. De som enligt denna och andra intervjuundersök-

ningar har riktigt höga kostnader är alltså relativt få. Den som

har behov av omfattande tandvård, särskilt protetik, kan dock

drabbas av tandvårdskostnader på tiotusentals kronor enbart

under ett år.

En majoritet av befolkningen besöker regelbundet tand-

vården, men det finns också en andel som uppger att de, trots

behov av tandvård, inte har sökt tandvård av det skälet att de

inte haft råd. De yngre vuxna har en förhållandevis låg besöks-

frekvens, men undersökningarna uppvisar också stora skillnader

mellan olika socioekonomiska grupper. I Socialstyrelsens och

Försäkringskassans undersökning år 2005 framkom att var

fjärde svarande enligt egen uppgift hade tvingats avstå från

tandvård av ekonomiska orsaker under de senaste tolv måna-

derna. Ensamstående kvinnor med barn, personer med social-

bidrag och arbetslösa är några av de grupper där man finner den

största andelen personer som avstått från tandvård av ekono-

miska skäl. I Försäkringskassans rapport Tandvårdsförsäkring,

4

tandvårdskonsumtion och tandhälsa (2006) redovisas att det

finns samband mellan att besöka tandvården minst vartannat år

och att ha en god tandhälsa. Det finns likaså ett samband mellan

att kunna klara en oväntad tandvårdsutgift och att ha god tand-

hälsa.

Stödet för personer som är 65 år eller äldre

Högkostnadsskyddet för protetik som gäller fr.o.m. det år man

fyller 65 år har gjort det möjligt för många äldre att få behand-

lingar som de annars hade tvingats avstå ifrån. Ett problem har

dock varit att genomströmningstiderna för förhandsprövnings-

ärenden hos Försäkringskassan tidvis har varit oacceptabelt

långa. Det har vidare framförts kritik från patienter och vård-

givare mot att patientens kostnad ibland har blivit mycket högre

än karensbeloppet på 7 700 kronor, till stor del beroende på de

dyra material som ofta används vid protetisk behandling. Det

finns också indikationer på att vårdgivare debiterar patienterna

för materialkostnader på ett sätt som inte var avsett när stödet

infördes.

Den 1 januari 2004 infördes en bestämmelse i 4 § förord-

ningen (1998:1337) om tandvårdstaxa, som reglerar hur stor

tandvårdsersättning som kan utgå från Försäkringskassan till

vårdgivaren för åtgärder som denne har utfört. Innebörden av

bestämmelsen är att ersättningen från Försäkringskassan högst

får motsvara folktandvårdens pris i det landsting där vården ut-

förs. Till följd av de stora prisskillnader som förekommer

mellan landstingen kan därför även ersättningen till privata

vårdgivare i olika delar av landet variera. Denna bestämmelse

tar dock inte sikte på förhållandet mellan vårdgivare och pa-

tient. Detta förhållande regleras i 4 § tandvårdslagen

(1985:125).

Konkurrensverket ansåg i rapporten Tandvård och kon-

kurrens (Konkurrensverkets rapportserie 2004:1) bland annat att

en konkurrensneutral förhandsprövning borde införas och att

det borde skapas incitament för patienter och vårdgivare att be-

gränsa kostnaderna för vården.

5

Riksrevisionen har i rapporten Tandvårdsstöd för äldre (RiR

2006:9) riktat kritik mot konstruktionen av högkostnadsskyddet,

som bl.a. anses ha försvårat kostnadskontrollen. Riksrevisionen

ansåg att blandningen av reglering och en ofullständigt funge-

rande marknad hade lett till en som helhet mycket svårkon-

trollerad utveckling.

Tidigare utredningar

I slutet av år 2000 tillsatte regeringen en utredning med uppdrag

att göra en samlad utvärdering av tandvårdsreformen år 1999

(Tandvårdsöversyn 2000). Uppdraget redovisades i delbe-

tänkandet Bättre tandvårdsförsäkring för äldre (SOU 2001:36)

samt i slutbetänkandet Tandvården till 2010 (SOU 2002:53). I

slutbetänkandet föreslogs bl.a. ändringar i ersättningsnivåerna

för bastandvård samt att ett högkostnadsskydd enligt samma

modell som för åldersgruppen 65 år och äldre skulle införas för

alla åldersgrupper med stora protetiska vårdbehov så snart som

statsfinanser och vårdresurser tillät detta. Utredningens uppdrag

var formulerat så att dess förslag i princip skulle utgå ifrån det

existerande systemet. De förslag som gäller ersättningen för

bastandvård och ett högkostnadsskydd för protetik har inte

genomförts.

Pågående utredning

Utredningen om ett nytt tandvårdsstöd för vuxna (S 2005:08)

har hittills redovisat analyser och förslag i två delbetänkanden,

Stöd till hälsobefrämjande tandvård (SOU 2006:27) och Stöd

till hälsobefrämjande tandvård del 2 (SOU 2006:71). Delbe-

tänkandena har remissbehandlats.

Återkrav av ersättning när en protetisk behandling görs om

Enligt 16 § förordningen (1998:1337) om tandvårdstaxa har en

vårdgivare som huvudregel inte rätt till tandvårdsersättning från

Försäkringskassan när en protetisk behandling måste göras om

inom en viss tid (ett år för avtagbar protetik och två år för fast

protetik). Patienten har också möjlighet att vända sig till en

6

annan tandläkare för den nya behandlingen. Försäkringskassan

kan då återkräva den tandvårdsersättning som lämnats för den

nya behandlingen från den vårdgivare som utförde den första

behandlingen eller dra av beloppet vid senare utbetalning av

tandvårdsersättning till denne.

Riksförsäkringsverket (numera Försäkringskassan) föreslog i

en skrivelse till Socialdepartementet i maj 2004 att den aktuella

bestämmelsen skulle ändras så att Försäkringskassan inte får

återkräva ett högre belopp av den vårdgivare som utförde den

ursprungliga vården än vad denne fick i ersättning från tand-

vårdsförsäkringen för behandlingen. Riksförsäkringsverket an-

såg att den nuvarande lydelsen kan innebära risker för patienten

ur flera perspektiv, t.ex. att vårdgivaren inte vågar göra enklare

protetiska behandlingar eftersom han eller hon riskerar högre

kostnader om behandlingen behöver göras om. Kostnaderna kan

då öka för försäkringen eftersom vårdgivarna i allt större ut-

sträckning väljer att göra mer omfattande behandlingar i första

skedet. En annan risk är att tandläkarnas privata försäkringar för

omgörning ändras och patientskyddet försämras, eftersom nuva-

rande försäkringar är utformade utifrån förutsättningen att

tandläkaren inte kan krävas på mer än ersättningen för den ur-

sprungliga behandlingen. Även Sveriges Privattandläkarföre-

ning har begärt att reglerna ändras så att Försäkringskassan inte

kan återkräva mer från den ursprunglige vårdgivaren än vad

denne fick i tandvårdsersättning.

Personer med ett ökat tandvårdsbehov till följd av långvarig

sjukdom eller funktionshinder

När det gäller de personer som i dag har rätt till förhöjd ersätt-

ning från Försäkringskassan på grund av ett långvarigt och

väsentligt ökat tandvårdsbehov till följd av långvarig sjukdom

eller funktionshinder gör regeringen följande bedömning: Det

nya skyddet mot höga kostnader som utredningen får i uppdrag

att föreslå kommer att innebära ett bättre skydd för många som

har behov av omfattande och kostsamma behandlingar. För den

som i första hand behöver regelbunden förebyggande behand-

ling kan det bli en viss ökning av tandvårdskostnaderna. Den

7

mest angelägna reformen enligt regeringens bedömning är dock

ett rimligt skydd mot höga kostnader för alla vuxna som i dag

saknar ett sådant skydd. Särskilda insatser kommer dock att

övervägas för personer som på grund av funktionshinder eller

sjukdom har svårt att påverka sin tandstatus och som därför har

särskilt stora tandvårdsbehov. Denna fråga omfattas emellertid

inte av den pågående utredningen utan kommer att hanteras i

annan ordning.

Landstingens ansvar för uppsökande verksamhet, nödvändig

tandvård och tandvård som utgör ett led i en sjukdomsbehand-

ling enligt bestämmelserna i 8 a § tandvårdslagen (1985:125)

och i tandvårdsförordningen (1998:1338) berörs inte av utred-

ningsuppdraget.

Uppdraget

Ett nytt tandvårdsstöd

Priserna för tandvården har ökat kraftigt sedan år 1999 sam-

tidigt som den offentliga subventionen har urholkats, både på

grund av prisuppgången och som en följd av politiska beslut.

Patienterna har därmed fått betala allt mer för sin tandvård. Mot

den bakgrunden har regeringen konstaterat att tandvårdsstödet

behöver reformeras. De största behoven bör ges den högsta

prioriteten och den viktigaste åtgärden är att skapa ett rimligt

högkostnadsskydd. Samtidigt bör det skapas rimliga villkor för

den förebyggande tandvården på ett sätt som främjar kontinui-

tet, valfrihet och konkurrens.

I samband med att tandvårdsstödet reformeras är det viktigt

att intensifiera insatserna för att stärka konkurrens och prispress

inom tandvården. Detta förutsätter bl.a. åtgärder för att stärka

patientens ställning, t.ex. olika insatser för att förbättra in-

formationen om priser, behandlingsalternativ och tandhälsa. Det

förutsätter vidare en konkurrens på lika villkor mellan privata

och offentliga vårdgivare.

Tandvårdsstödet bör få en ny konstruktion enligt de prin-

ciper som anges nedan under rubriken Stödets konstruktion.

Regeringen bedömer att utredningen i stor utsträckning kan

8

bygga vidare på de analyser och principförslag som redovisades

i delbetänkandet Stöd till hälsobefrämjande tandvård del 2

(SOU 2006:71).

Referenspriser

Utredaren skall föreslå hur referenspriser skall tas fram för de

behandlingsåtgärder som skall omfattas av det statliga tand-

vårdsstödet. Referenspriserna skall ligga till grund för beräk-

ningen av den ersättning som skall betalas ut från tandvårds-

stödet. Utredaren skall föreslå hur listan över referenspriser

skall revideras med hänsyn tagen till den generella kostnadsut-

vecklingen inom tandvården och produktivitetsutvecklingen i

form av bl.a. utvecklingen av nya behandlingsmetoder och

material.

Stödets konstruktion

Den nya modellen för tandvårdsstödet skall bygga på följande:

− Ett stöd till regelbundna undersökningar och förebyggande

åtgärder i form av en tandvårdscheck, som även kan an-

vändas som delbetalning för abonnemangstandvård.

− Ett karensbelopp som patienten betalar, vilket läggs på en

sådan nivå att den enskilde visserligen får ta ett eget ansvar,

men normalt inte riskerar att behöva avstå från nödvändig

vård.

− För tandvårdskostnader däröver ersätts en procentuell andel

av summan av referenspriserna för de aktuella åtgärderna

genom tandvårdsstödet. Patienten skall dock alltid betala en

viss andel själv, så att ett val av en dyrare behandling också

innebär en högre kostnad för patienten, oavsett slutpris för

behandlingen.

Det nya tandvårdsstödet bör så långt som möjligt konstrue-

ras på ett sådant sätt att kostnaderna för staten och patienterna

kan förutses. Stödet skall gälla fr.o.m. det år individen fyller 20

år. Utredaren skall analysera hur det nya tandvårdsstödet skall

förhålla sig till personer som är 65 år eller äldre och lägga fram

förslag till hur denna åldersgrupp skall behandlas inom ramen

för det nya tandvårdsstödet.

9

Tandvårdscheck

En tandvårdscheck skall kunna användas som delbetalning för

abonnemangstandvård eller ett förebyggande tandvårdsbesök

hos valfri tandläkare eller tandhygienist. Utredaren skall ana-

lysera och kostnadsberäkna ett alternativ med en check på 300

kronor som patienten får del av vartannat år samt alternativ där

checkens värde är högre. Inriktningen bör i första hand vara att

checken skall användas som betalning för undersökning och

förebyggande vård, men utredaren skall belysa för- och nack-

delar med att ge patienten möjlighet att använda checken som

betalning även för annan tandvård. Utredaren skall ta ställning

till den närmare utformningen av checken och hur den skall

administreras.

Utredaren skall överväga om det finns skäl att konstruera det

ekonomiska stödet på ett sådant sätt att en urholkning på grund

av kostnadsutvecklingen kan förhindras.

Skydd mot höga kostnader

Utredaren skall utforma ett förslag till skydd mot höga kostna-

der. Skyddet skall innebära att en viss andel av den samman-

räknade kostnaden enligt referensprislistan ersätts av Försäk-

ringskassan sedan patienten betalat ett karensbelopp. Utredaren

skall analysera och kostnadsberäkna ett alternativ som innebär

att patienten betalar ett karensbelopp på 3 000 kronor och att

Försäkringskassan därefter ersätter 50 procent av tandvårds-

kostnader mellan 3 000 kronor och 15 000 kronor och 85

procent av kostnader som överstiger 15 000 kronor. Utredaren

får emellertid analysera och beräkna även andra nivåer på

stödet. Utredaren skall bland annat överväga om skyddet mot

höga kostnader skall beräknas för en tolvmånadersperiod som

är individuell och inte baserad på kalenderår. Utredaren skall

vidare överväga om det bör ske en fortlöpande anpassning av

stödet till kostnadsutvecklingen, till exempel genom föränd-

ringar av karensbeloppet.

10

Generellt

Utredaren skall överväga i vilken mån kostnader för olika mate-

rial skall omfattas av tandvårdsstödet och presentera flera alter-

nativa förslag till hur detta kan regleras.

För att statens kostnader skall hålla sig inom de givna eko-

nomiska ramarna och kostnadsutvecklingen kunna kontrolleras

måste det finnas begränsningar när det gäller vilken tandvård

som omfattas av det statliga tandvårdsstödet. I det nuvarande

tandvårdsstödet gäller generellt att vården skall vara nödvändig

för att uppnå ett från odontologisk synpunkt funktionellt och

utseendemässigt godtagbart resultat. Denna bestämmelse ger

inte tillräckligt stöd för Försäkringskassans bedömning av

vilken vård som skall ersättas. I det nya tandvårdsstödet behövs

en tydligare reglering av vad som ingår i stödet. Utredaren skall

därför lämna förslag som syftar till att säkerställa att resurserna

används till vård som 1) är förenlig med kraven på vetenskap

och beprövad erfarenhet och 2) bör ersättas av samhället ur ett

prioriteringsperspektiv. Målsättningen skall vara att vårdgivaren

och patienten i de flesta situationer lätt skall kunna avgöra vilka

åtgärder eller vilken behandling som täcks av skyddet mot höga

kostnader. En vägledande princip bör vara att de insatser som

görs inom tandvården så långt som möjligt skall vara evidens-

baserade. Detta innebär att de skall baseras på medveten och

systematisk användning av bästa tillgängliga vetenskapliga

faktaunderlag (”evidens”), tillsammans med klinisk erfarenhet

och patientens preferenser.

Regeringen vill minska de svenska företagens administrativa

kostnader för samtliga statliga regelverk med 25 procent under

en period av fyra år. Utredaren skall därför beakta detta mål när

förslagen utformas och utforma förslagen så att regelbördan för

företagen minskar.

Tandvårdsstödet för personer som är 65 år eller äldre

Utredaren skall analysera hur det nya tandvårdsstödet skall för-

hålla sig till personer som är 65 år eller äldre och lägga fram

förslag till hur denna åldersgrupp skall behandlas inom ramen

för det nya tandvårdsstödet. Detta skall ske med utgångspunkt i

11

dels att de äldre skall tillförsäkras ett tillfredsställande skydd

mot höga tandvårdskostnader, dels att tandvårdsstödet så långt

möjligt bör utgöra en sammanhållen modell. Utredaren skall

noggrant beskriva konsekvenserna av olika alternativ, särskilt

när det gäller effekterna på de äldres tandvårdskostnader jäm-

fört med det nuvarande tandvårdsstödet. Utgångspunkten är att

den grundläggande konstruktionen av stödet skall vara den-

samma för alla åldersgrupper, medan belopp och procentsatser

kan skilja sig åt. Utredaren skall vidare bedöma om särskilda

övergångsbestämmelser kan vara ett lämpligt sätt att underlätta

övergången till ett nytt system för dem som är 65 år eller äldre.

Abonnemangstandvård

Flertalet landsting erbjuder i dag abonnemangstandvård i någon

form och det är viktigt att möjliggöra en fortsatt utveckling av

denna tandvårdsmodell som en del av det framtida tandvårds-

stödet. En utgångspunkt bör därför vara att införandet av ett nytt

tandvårdsstöd inte skall försvåra för de vårdgivare som vill er-

bjuda tandvård i form av abonnemang. Ett led i detta är att

tandvårdschecken skall kunna användas som delbetalning för

abonnemang. Utredaren skall överväga om det behövs änd-

ringar i regleringen av abonnemangstandvården för att denna

skall kunna fungera parallellt med det nya tandvårdsstödet.

Inriktningen för den pågående utredningen bör vara att ut-

forma ett tandvårdsstöd som baseras på ersättning för utförda

åtgärder och analysera hur det kan kombineras med en möjlig-

het för såväl privata som offentliga vårdgivare att erbjuda

abonnemangstandvård.

Garantier samt återkrav när en behandling måste göras om

Utredaren skall kartlägga i vilken mån vårdgivarna lämnar

garantier för utförd behandling och analysera situationen ur ett

patientsäkerhetsperspektiv. Vid behov skall utredaren föreslå

ändringar i regelverket.

Utredaren skall vidare göra en analys av de regler som gäller

för återkrav av tandvårdsersättning när behandlingar med fast

12

eller avtagbar protetik måste göras om och bedöma hur denna

fråga skall regleras i det nya tandvårdsstödet.

Vissa förutsättningar

Det nya tandvårdsstödet skall administreras av Försäkrings-

kassan. Utredaren skall ta hänsyn till de administrativa konsek-

venserna när förslagen utformas och i sin redovisning av utred-

ningsuppdraget redogöra för hur stödet skall administreras, så

att exempelvis handläggningstiderna hos Försäkringskassan kan

hållas nere. Utredaren skall vidare föreslå hur tandvården skall

följas upp och utvärderas. Uppföljningen skall bl.a. avse tand-

vårdskonsumtion, priser och tandhälsa.

Utredaren skall vidare redovisa utförliga kostnadsberäk-

ningar för de förslag som lämnas. I beräkningarna skall de

sannolika effekterna på patienternas och vårdgivarnas beteende

beaktas. Känslighetsberäkningar skall göras.

Utredarens förslag bör utformas så att konkurrensen på

marknaden för tandvård förbättras och patientens ställning

stärks.

Kostnader

Regeringen har i budgetpropositionen för år 2007 (prop.

2006/07:1) aviserat att tandvårdsstödet från och med år 2008

skall tillföras ytterligare tre miljarder kronor. Utredarens förslag

skall finansieras inom tandvårdsstödets kostnadsram inklusive

detta tillskott, sammanlagt drygt 6 miljarder kronor.

Författningsändringar

På de områden där utredaren, efter en analys av gällande regler,

finner skäl till förändringar skall utredaren föreslå de författ-

ningsändringar som krävs. Utredaren skall överväga om det

finns behov av övergångsbestämmelser eller andra åtgärder för

att underlätta övergången till det nya stödet.

13

Samråd

Utredaren skall samråda med berörda myndigheter och organi-

sationer, däribland företrädare för vårdgivarna, tandvårdens

yrkesgrupper och patienterna.

Övriga frågor

Förslagens konsekvenser skall redovisas i enlighet med vad

som anges i 14 och 15 §§kommittéförordningen (1998:1474).

Utredaren skall i sin konsekvensanalys belysa förslagens

effekter för företag och samråda om effekterna med Närings-

livets regelnämnd. Utredaren skall vidare belysa hur förslagen

påverkar konkurrensen på tandvårdsmarknaden. När det gäller

konkurrensfrågorna skall utredaren samråda med Konkurrens-

verket.

Utredarens uppdrag innefattar att ta fram förslag som leder

till utbetalningar av stöd. Utredaren skall därför säkerställa att

risken för felaktigt utnyttjande minimeras och att de uppgifter

som ligger till grund för utbetalningarna kan kontrolleras. Ut-

redaren skall vidare redovisa förslagens konsekvenser ur ett

kontrollperspektiv och redogöra för hur detta perspektiv har

beaktats vid framtagandet av förslagen. Utredaren skall slut-

ligen lämna förslag som möjliggör informationsutbyte för de

fall detta behövs för att säkerställa att utbetalningarna kan kon-

trolleras.

Redovisning av uppdraget

Utredaren skall redovisa samtliga frågor som behandlas i dessa

direktiv i ett slutbetänkande senast den 15 mars 2007.

(Socialdepartementet)