Dir. 2008:63

En bättre älgförvaltning

Kommittédirektiv

En bättre älgförvaltning

Dir.

2008:63

Beslut vid regeringssammanträde den 22 maj 2008

Sammanfattning av uppdraget

En särskild utredare ska se över den nuvarande älgförvaltningen

och lämna förslag till de förändringar eller förenklingar som

behövs för att skapa en förvaltningsmodell för älg som syftar

till en ekosystembaserad lokal förvaltning. Förvaltningen ska

vara anpassad till såväl älgstammens demografi som de lokala

ekologiska förutsättningarna. Målet ska vara en produktionsan-

passad älgjakt med en livskraftig älgstam av hög kvalitet där

stammen på lång sikt är i balans med betesresurserna och där

älgstammens storlek genom lämplig avskjutning är anpassad till

betestillgången, de areella näringarna, trafiksäkerheten och rov-

djursstammarna.

Nuvarande system för samråd om älgjakten ska ses över. Ut-

redaren ska vidare föreslå vilka underlag som bör ligga till

grund för beslut om hur många älgar som får skjutas samt i

vilka former besluten bör fattas.

Översynen ska utgå från tidigare utredningsförslag, men ut-

redaren ska även överväga om det med ett bättre beslutsunder-

lag eller liknande är möjligt att nå syftet genom andra mindre

ingripande förändringar än vad som föreslagits. En enkel, rätts-

säker och kostnadseffektiv administration ska eftersträvas.

Utredaren ska utarbeta fullständiga förslag till de författnings-

ändringar som övervägandena föranleder.

Uppdraget ska redovisas senast den 1 maj 2009.

2

Bakgrund

Jakten är viktig för många i samhället som rekreation och som

en del av försörjningen. Älgjakten intar här en särställning. Älg

är dessutom ett viktigt bytesdjur för landets största rovdjur, varg

och björn. Den svenska älgstammen har under det senaste seklet

genomgått stora förändringar genom ett förändrat skogsbruk

som skapat stora mängder älgbete och en älgförvaltning som

varit starkt inriktad på att öka älgstammen. Genom ökat kalv-

skytte och sparande av kor växte från 1960-talet stammen mar-

kant och gav förutsättningar för den s.k. älgexplosionen från

1970-talet, som kulminerade i en avskjutning av cirka 174 000

älgar 1983. Numera skjuts det årligen drygt 82 000 älgar.

Älgköttet har ett betydande ekonomiskt värde som uppskat-

tas till 500 miljoner kronor. Älgstammen förorsakar å andra

sidan förluster i skogsbruket genom betesskador samt kostnader

för den enskilde genom betesskador på skog och gröda. Älgen

orsakar också olyckor i trafiken. Efter förslag i propositionen

om jaktlag, m.m. (prop. 1986/87:58) ska älgjakten vara produk-

tionsanpassad. Med det avses att älgstammens storlek genom en

lämplig avskjutning anpassas till betestillgången, de areella

näringarna och trafiksäkerheten. En produktionsanpassad älg-

jakt anses kräva att jakten huvudsakligen sker som licensjakt

inom särskilt registrerade områden som är lämpliga för sådan

jakt och med en bestämd avskjutning inom området.

Gällande rätt

Älgjaktsområden

Som grundprincip för jakt efter älg gäller enligt 33 § jaktlagen

(1987:259) att jakten endast får ske efter licens av länsstyrelsen

och inom ett område som länsstyrelsen registrerat (licensom-

råde).

I propositionen om jakt och viltvård (prop. 1991/92:9) utta-

lade regeringen att stammarna av framför allt älg, dovhjort,

kronhjort och rådjur ska anpassas så att det uppstår en bättre

3

balans mellan viltstammarnas storlek och intresset av att minska

de skador viltet åstadkommer. Jägare och markägare ska ta ett

större ansvar för att balansen uppnås. Det lokala samrådet i jakt-

och viltvårdsfrågor ska intensifieras. I propositionen föreslogs

vidare att stora och stabila licensområden ska kunna registreras

som älgskötselområden där jakträttshavarna själva får avgöra

älgavskjutningens storlek.

Licensområden

Länsstyrelsen får registrera tre olika former av licensområden

där älgtilldelningen är bestämd i jaktförordningen (1987:905)

eller enligt beslut av länsstyrelsen, A-, B- och E-områden. Det

finns närmare 27 000 sådana områden. Trots bestämmelsen i

33 § jaktlagen om att jakt efter älg bara får ske efter licens av

länsstyrelsen får ett område som har sådan storlek och arronde-

ring att det medger vård av en i huvudsak egen älgstam av läns-

styrelsen registreras som älgskötselområde, Ä-område. Inom Ä-

områden sker jakten efter älg utan licens. Markägarna och

jägarna bestämmer i stället tillsammans själva avskjutningens

storlek. För Ä-områden ska det finnas en skötselplan. Det finns

drygt 700 Ä-områden. På områden som inte registrerats för jakt

efter älg får endast älgkalv jagas, K-områden. Jakten där är inte

begränsad till ett visst antal djur men jakttiden är kort.

Inom A-områdena fälldes förra året drygt 50 000 älgar och

inom Ä-områdena knappt 30 000 djur.

Överklagande

Länsstyrelsens beslut om registrering av licensområde enligt

33 § jaktlagen får överklagas hos länsrätt.

Tilldelning av älg

Ansökan om licens för jakt efter älg på A-områden lämnas in

till länsstyrelsen. Länsstyrelsen fattar beslut på underlag som tas

fram av Svenska Jägareförbundet efter samråd med berörda

intressenter. Jägareförbundet har tillsammans med Lantbrukar-

nas Riksförbund, Jägarnas Riksförbund och Skogsindustrierna

4

träffat en principöverenskommelse om riktlinjer för detta sam-

råd. Samrådet lämnar förslag om avskjutningens storlek, tilldel-

ning, avskjutningsprinciper, jakttider, skadeförebyggande åt-

gärder och biotopvårdsåtgärder. Resultatet av samrådet be-

handlas först av den viltvårdsnämnd som enligt 46 § jaktförord-

ningen (1987:905) finns vid varje länsstyrelse. Nämnden läm-

nar en rekommendation till länsstyrelsen som därefter fattar

beslut. För B- och E-områden är tilldelningen fastställd i jakt-

förordningen.

Avgifter

Den som ansöker om ny- eller omregistrering av ett licensom-

råde eller av älgskötselområde ska betala en avgift. För varje

vuxen älg som fälls ska en fällavgift betalas till länsstyrelsen.

Har fler älgar fällts än vad som följer av en licens ska en sär-

skild avgift betalas till länsstyrelsen.

Tidigare utredningar och förslag

Regeringen uppmärksammade i skrivelsen om uppföljning av

skogspolitiken (skr. 2003/04:39) problemet med de stora klöv-

viltstammarna och behovet av att hålla dessa på en acceptabel

nivå, såväl från produktions- som naturvårdsynpunkt.

I Skogsutredningens betänkande Mervärdesskog (SOU

2006:81) som överlämnades i september 2006 uttalades att

samhället inte kan acceptera att en önskan om en tät viltstam

leder till att betydande virkesvärden förstörs. Betänkandet inne-

håller inga förslag i denna del, men utredningen konstaterar att

en bättre balans mellan dessa intressen måste åstadkommas.

Enligt utredningen bedömer Skogforsk värdeförlusterna i sko-

gen vid en tioårig skadeexponering till cirka 1,3 miljarder kro-

nor per år enbart i tallungskog vid en skadenivå på 5-7 %. Vid

en skadenivå på 2-3 % bedöms värdeförlusterna till cirka 500

miljoner kronor årligen. En bättre balans kan enligt utred-

ningen endast uppnås om vinterstammen av älg reduceras. Det

är markägaren som har jakträtten och därmed också ett huvud-

ansvar för att älgstammen hålls på en rimlig nivå. Det är enligt

5

utredningen fullt möjligt att bedriva ett långsiktigt hållbart

skogsbruk och samtidigt ha goda jaktbara stammar av älg.

Svenska Jägareförbundet, Jägarnas Riksförbund, Lantbru-

karnas Riksförbund, Skogsindustrierna, Stora Enso Skog AB,

Bergvik Skog AB, Korsnäs AB, SCA Skog AB, Holmen Skog

AB, Sveaskog AB, Södra Skogsägarna, SÅGAB, Weda Skog

AB och Såg i Syd har i juli 2004 till regeringen överlämnat ett

gemensamt utarbetat ramförslag till en ny förvaltningsmodell

för älg med syfte att få till stånd en populationsekologiskt base-

rad lokal förvaltning, förenklad administration och enhetliga

produktionsanpassade jaktregler för en god älgstam i långsiktig

balans med betesresurserna.

Förslaget innebär kortfattat att nuvarande älgjaktsområden

slopas och att länsstyrelsen i stället delar in länet i älgförvalt-

ningsområden på minst 50 000 ha baserade på älgens rörelser

och vandringsbenägenhet. För varje område bildas en samråds-

grupp som utarbetar en förvaltningsplan, grundad på insamlade

data om bl.a. älgstammens storlek och älgskadesituationen samt

fastställer avskjutningsmål. Förslagsställarna har hemställt att

ett konkret förslag till reglering utarbetas inom ramen för den

föreslagna förvaltningsmodellen.

Mot bakgrund av ramförslaget beslöt den dåvarande reger-

ingen den 8 december 2005 att tillkalla en särskild utredare för

att analysera den nuvarande älgförvaltningen (dir. 2005:142).

Regeringen konstaterade i direktiven att älgjakten sker i fem

olika typer av älgjaktsområden. Det nuvarande älgjaktssystemet

med A- och B-områden tillkom 1987. Det råder delade

meningar om älgstammens kvalitet i delar av landet och från

främst skogsnäringen har det framförts farhågor för de skogs-

skador som älgen orsakar. Regeringen gjorde mot den bakgrun-

den bedömningen att det fanns skäl att se över älgförvaltningen

med syfte att åstadkomma en livskraftig älgstam av hög kvalitet

i långsiktig balans med betesresurserna.

Den särskilde utredaren skulle enligt direktiven sammanfatt-

ningsvis lämna ett förslag som bygger på en förvaltningsmodell

som är anpassad till älgstammens lokala ekologiska förutsätt-

ningar. Målet ska vara en livskraftig älgstam av hög kvalitet där

stammen på lång sikt är i balans med betesresurserna och älg-

6

stammens storlek genom lämplig avskjutning är anpassad till

betestillgången, de areella näringarna och trafiksäkerheten. En

enkel, rättssäker och kostnadseffektiv administration ska efter-

strävas. Förslag skulle lämnas på nödvändiga författningsänd-

ringar.

Utredaren lämnade i augusti 2007 betänkandet En bättre vilt-

förvaltning med inriktning på älg (SOU 2007:63). Utredaren

föreslår sammanfattningsvis att länsstyrelsen ska dela in all

jaktbar mark för älg i viltförvaltningsområden vars gränser be-

stäms av naturliga barriärer för viltet. Områdena kommer att

variera i storlek men ska i huvudsak kunna förvalta en egen älg-

stam. För viltförvaltningsområdet ska finnas en styrelse med

företrädare för markägare och jägare och som utses av länssty-

relsen. Länsstyrelsernas nuvarande licenstilldelning av älg upp-

hör och avskjutningen bestäms av viltförvaltningsområdet

genom fastställelse av en avskjutningsplan för området. Älgav-

gifterna tas bort och ersätts med en höjning av viltvårdsavgiften

med 100 kr. Regeringen fördelar medel ur viltvårdsfonden till

länsstyrelserna för deras och viltförvaltningsområdenas admi-

nistration. Skogsstyrelsen förslås få i uppdrag att utveckla nuva-

rande metod för älgbetesinventering, den s.k. ÄBIN-metoden,

så att den kan användas över hela landet och inte är beroende av

en viss areal tallungskog. Slutligen har lämnats förslag till änd-

ringar i jaktlagen (1987:259), jaktförordningen (1987:905) och

till en ny lag om viltförvaltningsområden för älg (dnr

Jo2007/2658). Betänkandet har inte remissbehandlats.

Utredningen om de stora rovdjuren har i betänkandet Rov-

djuren och deras förvaltning (SOU 2007:89) tagit upp frågan

om det ökande rovdjursantalets uttag av älg och dess inverkan

på den framtida älgförvaltningen. Utredningen anser att hänsy-

nen till björnens och vargens uttag av älg måste vägas in i den

framtida älgförvaltningen.

Uppdraget

Genom förslagen i betänkandet En bättre viltförvaltning med

inriktning på älg, som grundar sig på det ovan redovisade ram-

förslaget, har lagts fram förslag till en framtida älgförvaltning.

7

Skogsutredningen har i sitt betänkande Mervärdesskog inte

lämnat något förslag till åtgärder mot älgbetesskadorna, men

har redovisat ett omfattande material om positiva och negativa

effekter av de svenska klövviltstammarna i skogliga samman-

hang. I betänkandet förs också ett längre resonemang om av-

vägningen mellan målen för viltförvaltnings- och skogspoliti-

ken. Utredningen om de stora rovdjuren har tagit upp frågor om

de ökande rovdjursstammarnas och dess inverkan på den fram-

tida älgförvaltningen. Sammantaget leder detta till att ytterligare

överväganden av den framtida älgförvaltningen bör ske. En sär-

skild utredare ska se över den nuvarande älgförvaltningen och

vid behov lämna förslag till en ny förvaltningsmodell.

En grund för övervägandena ska vara förslagen i de nämnda

betänkandena. Utredaren ska dock även överväga om det

genom ett bättre underlag inför jaktbesluten eller genom andra

mindre genomgripande förändringar av dagens älgförvaltnings-

system än vad som tidigare föreslagits är möjligt att ändå nå

målet om en balanserad älgstam. Förslaget ska syfta till en eko-

systembaserad lokal förvaltning som ska vara anpassad till så-

väl den lokala älgstammens demografiska processer som de

lokala ekologiska förutsättningarna. Målet ska vara en produk-

tionsanpassad älgjakt med en livskraftig älgstam av hög kvalitet

i långsiktig balans med betesresurserna och rovdjursstammarna.

Statistiken över förra årets älgavskjutning visar att bara

drygt 75 % av de älgar som länsstyrelsen beslutat får fällas på

A-områdena också fälls. Utredaren ska analysera hur nuvarande

samråd om älgjakten på A-områdena fungerar och lämna för-

slag till eventuella förändringar. Som grund för länsstyrelsens

tilldelning av älg finns inventeringar av olika slag, ofta utförda

av jägarna själva. Utredaren ska överväga om det finns behov

av ett mer formaliserat system för älginventeringar och vid be-

hov lämna förslag till förändringar. Utredaren ska vidare analy-

sera hur incitamenten för avskjutning förändras genom förslag

till ny förvaltningsmodell och om förändrade incitament leder

till en samhällsekonomiskt bättre avvägd nivå på avskjutningen.

Den rätt som enligt 25 § rennäringslagen (1971:437) till-

kommer en medlem i en sameby att jaga ska beaktas.

8

En enkel, rättssäker och kostnadseffektiv administration ska

eftersträvas. En konsekvensbedömning ska göras för samtliga

förslag. För förslag som har statsfinansiella konsekvenser ska

utredaren föreslå finansiering.

Behovet av kontroll och uppföljning av att uppsatta mål

uppnås ska bedömas.

Utredaren ska analysera tidigare författningsförslag och

lämna de förslag på författningsändringar som kan motiveras av

de förslag som lämnas.

Utredningsarbetet

Utredningsarbetet ska genomföras med utgångspunkt i övervä-

gandena i betänkandena Mervärdesskog (SOU 2006:81) och En

bättre viltförvaltning med inriktning på älg (SOU 2007:63),

Rovdjuren och deras förvaltning (SOU 2007:89), det ovan

redovisade ramförslaget och efter samråd med berörda myndig-

heter, organisationer och andra intressen.

Redovisning av uppdraget

Utredaren ska redovisa uppdraget senast den 1 maj 2009.

(Jordbruksdepartementet)