AD 1993 nr 14

Svenska Metallindustriarbetareförbundet, Svenska Industritjänstemannaförbundet och Sveriges Arbetsledareförbund

mot

Sveriges Verkstadsförening och Grävutveckling i Skellefteå AB.

1. Bakgrund

1.1 De av tvisten berörda företagen

Valmet Hymas AB (nedan betecknat Hymas) bedrev i Skellefteå tillverkning och försäljning av ramstyrda grävlastare och redskapsbärare. Hymas ägdes av Valmet Logging and Industrial Machines AB (i det följande kallat Valmet Logging) i Umeå. Detta senare bolag är ett helägt dotterbolag till Valmet AB. Valmet AB har sitt säte i Helsingfors och är börsnoterat på den finska börsen.

En av Hymas främsta konkurrenter var Huddig AB, som tillverkar ramstyrda grävlastare i Hudiksvall. Huddig AB ägs av Robusti Industri AB (nedan benämnt Robusti).

I april 1991 förvärvade Robusti samtliga aktier i Hymas. Efter detta förvärv avvecklades Hymas verksamhet. I samband därmed ändrades Hymas firmanamn till Grävutveckling i Skellefteå AB. Detta bolag är alltså numera ett helägt dotterbolag till Robusti.

I det följande används benämningen Hymas som beteckning för bolaget före namnändringen.

Mellan Sveriges Verkstadsförening (VF) samt Svenska Metallindustriarbetareförbundet (Metall), Svenska Industritjänstemannaförbundet (SIF) och Sveriges Arbetsledareförbund (SALF) har sedan länge gällt kollektivavtal. Hymas (numera Grävutveckling i Skellefteå AB) är anslutet till VF och därigenom bundet av dessa kollektivavtal.

1.2 Närmare om bakgrunden till tvisten

Vid årsskiftet 1990/91 hade Hymas cirka 140 anställda. På den svenska marknaden rådde hård konkurrens. Huddig AB i Hudiksvall var en av Hymas främsta konkurrenter och marknadsledande i Sverige i fråga om ramstyrda grävlastare.

Under slutet av år 1990 inleddes diskussioner mellan ägarna till Hymas och ägarna till Huddig AB rörande förutsättningarna för en framtida sammanföring av de båda bolagen. Som ett led i dessa diskussioner upprättades ett s.k. letter of intent, vilket undertecknades av företrädare för Robusti och Valmet AB den 24 januari 1991. I detta letter of intent angavs bl.a. att parterna ämnade förbereda och förhandla om möjligheterna att sammanföra Hymas och Huddigs verksamheter, att parterna avsåg att för den nya verksamheten bilda en gemensam verksamhetsenhet där Robusti avsågs inneha majoritetsandel, att s.k. huvudavtal och delägaravtal avsågs att undertecknas före den 28 februari 1991 samt att parterna fram till denna tidpunkt förband sig att sinsemellan koordinera beslut rörande produktionsvolym, komponentorder och övriga beslut om betydelsefulla åtgärder, vilka kunde tänkas inverka på den pågående omorganisationen. Vidare angavs i överenskommelsen bl.a. att eventuella konflikter härrörande från denna skulle lösas genom skiljemannaförfarande.

Den 28 januari 1991 offentliggjordes en pressrelease i vilken det angavs att ovan angivna letter of intent undertecknats. I pressreleasen angavs vidare bl.a. att avsikten var att sammanföra Huddig och Hymas till ett gemensamt bolag där Robusti skulle ha en majoritetsandel samt ledningsansvar.

Under våren 1991 ändrades planerna så till vida att parterna kom överens om att Robusti skulle förvärva Hymas samtliga aktier och inte endast en majoritetsandel. Den 18 april 1991 utsändes därför på nytt en pressrelease, i vilken denna förändring av de ursprungliga planerna presenterades.

I början av maj samma år stod det klart att Hymas verksamhet skulle komma att läggas ned och den 15 maj sades samtliga anställda upp. Den 16 maj gick bolaget ut med en förfrågan till samtliga fordringsägare avseende ett s.k. underhandsackord. Något ackord kom dock aldrig till stånd.

2. Tvisten

Det tre förbunden har i en gemensam stämningsansökan gjort gällande att Hymas vid fyra tillfällen under det skede som beskrivits i föregående avsnitt åsidosatt sin skyldighet att primärförhandla enligt 11 § medbestämmandelagen. Förbunden har sålunda påstått att bolaget beslutat att

a. samordna sin verksamhet med Huddig,

b. överlåta maskiner och inventarier samt hyresrättigheterna avseende bolagets industribyggnad till Valmet Logging,

c. lägga ned verksamheten och säga upp all personal, samt att d. erbjuda bolagets leverantörer underhandsackord,

utan att i något av dessa hänseenden dessförinnan fullgöra den förhandlingsskyldighet som föreskrivs i 11 § medbestämmandelagen innan beslut av detta slag fattas.

Arbetsgivarparterna har bestritt att något åsidosättande av 11 § medbestämmandelagen förekommit.

3. Yrkandena

De tre förbunden har yrkat att bolaget med stöd av 54 § medbestämmandelagen skall förpliktas att till vart och ett av förbunden utge 100000 kr i allmänt skadestånd jämte ränta enligt 4 och 6 §§räntelagen från och med dagen för dom i målet till dess betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt käromålet i dess helhet. Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

4. Parternas utveckling av talan

4.1 Förbunden

4.1.1 Samordningen av Hymas och Huddigs verksamheter

Under senare delen av år 1990 togs kontakt mellan företrädare för Valmet AB och Robusti angående möjligheterna att samordna Hymas och Huddigs verksamheter. Kontakterna ledde fram till träffandet av överenskommelsen den 24 januari 1991 som betecknas letter of intent. Denna överenskommelse föregicks över huvud taget inte av några kontakter mellan bolaget och arbetstagarorganisationerna.

Den 28 januari 1991 kallades klubbordförandena i Metall, Y.L. i SIF, I.B. och i SALF, F.L. av verkställande direktören i Hymas, D.G. till ett informationssammanträde. Vid det tillfället tillkännagav D.G. att ett letter of intent undertecknats och att syftet med detta var att Hymas och Huddigs verksamheter skulle samordnas. D.G. berättade vidare att Robusti skulle vara majoritetsägare i det nya bolag som skulle bildas samt att produktion skulle bedrivas både i Hudiksvall och i Skellefteå. Vid detta sammanträffande fick de fackliga företrädarna ta del av den pressrelease som bolaget sände ut senare under dagen. Däremot företeddes inte letter of intent för dem. Det var fråga om ett kort sammanträffande som pågick under högst 30 minuter. Offentliggörandet av uppgifterna genom pressreleasen medförde att i princip all försäljning av Hymas produkter avstannade och att konkurrensen mellan Hymas och Huddig upphörde. I och med att det i releasen angavs att det var Huddig som i framtiden skulle vara det dominerande bolaget av de två, vände sig marknaden bort från Hymas produkter. Dessa betydande effekter på bolagets försäljningsförutsättningar innebar en väsentlig förändring av bolagets verksamhet.

Den överenskommelse som träffades mellan Valmet AB och Robusti betecknad letter of intent kan inte betraktas som endast en icke förpliktande principöverenskommelse, utan fråga är om en rättsligt bindande överenskommelse. Detta utvisas bl.a. av att överenskommelsen innehåller en skiljeklausul. Enligt förbundens mening förutsatte Valmet AB och Robusti vid tecknandet av letter of intent att vissa beslut, konkludenta eller uttryckliga, skulle fattas av Hymas ledning för att intentionerna bakom överenskommelsen skulle bli verklighet. Förbunden vill särskilt peka på den bestämmelse i överenskommelsen varigenom parterna förband sig att sinsemellan samordna beslut rörande produktionsvolym, komponentorder och övriga beslut om betydelsefulla åtgärder. Denna bestämmelse innebar långtgående åtaganden avseende samordning av Hymas och Huddigs verksamheter. Genom att offentliggöra den överenskommelse som ingåtts visade Hymas vidare att bolaget redan fast bundit sig för en viss ståndpunkt i diskussionerna rörande ett samgående med Huddig.

Förbunden gör gällande att Hymas innan letter of intent undertecknades den 24 januari 1991 och i vart fall före offentliggörandet av överenskommelsen den 28 januari 1991 borde ha tagit initiativ till primärförhandling med de fackliga organisationerna i anledning av letter of intent och planerna på ett samgående med Huddig samt konsekvenserna härav för de anställda vid Hymas. Eftersom någon sådan förhandling inte ägde rum har Hymas inte fullgjort sin förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen.

4.1.2 Överlåtelse av maskiner och inventarier samt hyresrättigheterna till industribyggnaden

Någon gång under mars eller april 1991 ändrades planerna för samordningen av Hymas och Huddigs verksamheter. Parterna kom fram till att Robusti skulle överta samtliga aktier i Hymas i stället för endast en majoritetsandel. En förutsättning för denna affärsuppgörelse var att Hymas i anslutning till aktieöverlåtelsen avyttrade samtliga maskiner och inventarier samt överlät hyresrättigheterna avseende industribyggnaden till Valmet Logging. Ett avtal om köp av aktierna undertecknades den 29 april 1991 och aktieöverlåtelsen kom att ske per den 6 maj 1991. I det sammanhanget överläts maskiner och inventarier samt hyresrättigheter till moderbolaget Valmet Logging. Hymas förhyrde därefter egendomen och fastigheten av moderbolaget. Överlåtelserna medförde ett slags "rensning" av bolaget. Bolaget kom att i fortsättningen sakna tillgångar och blev därmed enklare att hantera för Robusti som köpare.

Beslutet om överlåtelsen av maskiner och inventarier samt hyresrättigheterna föregicks inte av någon förhandling, inte ens av information. Först den 6 maj 1991 fick de fackliga företrädarna kännedom om beslutet. En förhandling enligt medbestämmandelagen hölls visserligen den 17 april 1991 men denna avsåg endast frågan om Robustis övertagande av samtliga aktier. Inte heller vid sammanträffandet den 18 april 1991 som föregick offentliggörandet av en pressrelease samma dag angavs något om beslutet att överlåta denna egendom.

Förbunden gör gällande att Hymas beslut att till moderbolaget överlåta maskiner och inventarier samt hyresrättigheterna var ett sådant beslut som skulle ha föregåtts av förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen. Bola

get har följaktligen åsidosatt sin skyldighet att primärförhandla enligt 11 § medbestämmandelagen.

4.1.3 Nedläggningen av verksamheten

Efter det att de nya ägarna trätt till kallades de fackliga organisationerna den 2 maj 1991 till en förhandling enligt medbestämmandelagen. De fackliga representanterna invände därvid att de inte i förväg fått veta vad som skulle behandlas vid förhandlingen. Detta medförde att parterna enades om att sammanträdet i stället skulle avse information och att en förhandling i anledning av informationen skulle äga rum den 6 maj. Den 2 maj informerades de fackliga organisationerna om att den nya aktieägaren avsåg att endast bedriva verksamhet i Hudiksvall. Samtliga anställda vid företaget i Skellefteå skulle därför sägas upp. Avsikten var att uppsägningarna skulle verkställas redan den 6 maj 1991. Länsarbetsnämnden hade redan underrättats om dessa planer.

Vid informationen den 2 maj och vid förhandlingen den 6 maj uppfattade de fackliga organisationerna situationen på det sättet att företagsledningens beslut inte gick att påverka. De motsatte sig därför inte uppsägningarna men utverkade att datum för dessa ändrades till den 15 maj 1991. Fackklubbarna inriktade sig i stället på att försöka finna en möjlighet att bibehålla produktion i Skellefteå av en mindre typ av redskapsbärare, den s.k. 343:an. Detta lyckades dock inte, utan följden blev total nedläggning av verksamheten i Skellefteå. Händelseförloppet visar att företagsledningen fattade beslut om total nedläggning under senare delen av april 1991 och under alla förhållanden senast den 30 april 1991. De fackliga organisationerna var ända fram till den 2 maj 1991 av den uppfattningen att fortsatt produktion skulle ske både i Hudiksvall och i Skellefteå. Informationen den 2 maj innebar följaktligen en mycket dramatisk omställning för arbetstagarsidan.

Förbunden gör gällande följande. Hymas beslut att lägga ned verksamheten fattades senast den 30 april 1991. Bolaget har förhandlat för sent genom att först den 6 maj 1991 genomföra förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen avseende nedläggning av verksamheten. Bolaget har härigenom åsidosatt sina skyldigheter enligt nämnda bestämmelse. Varken det förhållandet att förhandlingen flyttades från den 2 till den 6 maj eller det förhållandet att parterna vid förhandlingen den 6 maj enades rörande vissa frågor påverkar bedömningen att bolaget förhandlat för sent.

4.1.4 Beslutet om ackordsförfarande

Den 16 maj 1991 hölls en uppföljningsförhandling mellan Hymas och fackklubbarna i anledning av nedläggningen. I samband med denna förhandling informerades de fackliga representanterna helt kort om att bolaget avsåg att dagen därpå erbjuda samtliga leverantörer ett 50-procentigt underhandsackord. Denna information lämnades således i anslutning till en förhandling avseende andra frågor. Beslutet att erbjuda underhandsackord medförde mycket stora konsekvenser för bolaget, såsom kreditstopp, omedelbart leveransstopp och omedelbart stopp från de företag som skötte garantiserviceåtagandena avseende de försålda produkterna. Det var följaktligen fråga om ett beslut av mycket stor betydelse för företagets framtida ekonomiska situation. Ett sådant beslut skulle ha föregåtts av förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen.

Genom att inte förhandla innan beslut fattades om att erbjuda leverantörer underhandsackord har bolaget således åsidosatt sina skyldigheter enligt 11 § medbestämmandelagen.

4.2 Arbetsgivarparterna

4.2.1 Samordningen av Hymas och Huddigs verksamheter

Under december 1990 förekom diskussioner mellan P.F. verkställande direktör i Robusti, och H.V. medlem av ledninggruppen i Valmet AB. Bakgrunden till dessa diskussioner var att marknaden för grävlastare och redskapsbärare var mycket ansträngd. Hymas och Huddig svarade tillsammans för cirka 60 procent av den svenska marknaden. Kontakterna mellan P.F. och H.V. ledde till vidare kontakter inom de båda bolagsgrupperna och resulterade den 24 januari 1991 i undertecknandet av ett letter of intent. Den överenskommelse som sålunda träffades var inte juridiskt bindande utan innebar endast att moderbolagen skulle utbyta viss information och påbörja en gemensam utredning samt att de förband sig att ta på sig ansvaret för de kostnader som skulle uppstå till följd av utredningen. Undertecknandet av letter of intent innebar inga rättsverkningar för Hymas och Huddig och medförde därför inte heller skyldighet för dessa bolag att primärförhandla. Den skiljeklausul som återfanns i överenskommelsen var avsedd för behandling av skadeståndskrav för det fall någon part missbrukade den konfidentiella information som erhölls till följd av det gemensamma utredningsarbetet. Letter of intent avsåg endast tiden fram till den 28 februari 1991. Den koordinering av åtgärder som omtalades i överenskommelsen var vidare begränsad på så sätt att endast åtgärder som kunde tänkas inverka på den pågående omorganisationen avsågs. Av överenskommelsen framgick vidare att bolagens avsikt hela tiden var att sköta kontakterna med de fackliga organisationerna på ett korrekt sätt. När det gäller publiceringen och offentliggörandet av överenskommelsen den 24 januari 1991, skall dessa åtgärder ses i ljuset av att Valmet AB är ett börsnoterat företag på den finska börsen och att börsreglerna föreskriver omedelbar publicering av beslut och åtgärder som kan påverka börskurserna.

Undertecknandet av letter of intent innebar ett klartecken för att påbörja en utredning om en eventuell samordning eller ett samgående. Utredningen utfördes av D.G. verkställande direktör i Hymas, och R.A. verkställande direktör i Huddig, samt av utomstående konsulter. På förmiddagen den 28 januari 1991, före offentliggörandet av pressreleasen, sammanträdde Hymas och de fackliga organisationerna om innehållet i denna och om övriga tillgängliga uppgifter. Några invändningar mot den tilltänkta utredningen framfördes därvid inte från fackligt håll. Utredningsarbetet och dess konsekvenser redovisades vidare kontinuerligt för de fackliga organisationerna vid bolaget, bl.a. vid ett styrelsemöte den 28 februari 1991, vid vilket fackklubbordförandena var närvarande. Om arbetsdomstolen skulle finna att förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen förelegat före publiceringen av pressreleasen, har denna skyldighet fullgjorts genom sammanträdet på förmiddagen den 28 januari 1991.

Som grund för bestridandet i denna del gör arbetsgivarparterna gällande att undertecknandet av letter of intent och det efterföljande offentliggörandet, särskilt mot bakgrund av att letter of intent inte hade den detaljrikedom och precisering som utmärker ett juridiskt bindande avtal, inte föranlett förhandlingsskyldighet för Hymas. Om arbetsdomstolen skulle finna att förhandlingsskyldighet förelegat, gör Hymas gällande att denna skyldighet fullgjorts genom det sammanträde som hölls på förmiddagen den 28 januari 1991, före offentliggörandet av pressreleasen. Slutligen gör Hymas gällande att synnerliga skäl under alla förhållanden förelegat för bolaget att underlåta att förhandla före undertecknandet och offentliggörandet av överenskommelsen. De synnerliga skälen utgörs av den risk för ryktesspridning och ekonomisk skada för det börsnoterade bolaget Valmet AB som skulle ha uppkommit om kontakterna med de fackliga organisationerna skett på ett annat sätt än som skedde.

4.2.2 Överlåtelse av maskiner och inventarier samt hyresrättigheterna till industribyggnaden

Diskussionerna mellan bolagen fortsatte under våren. Omkring den 15 april 1991 enades de båda företagsgruppernas förhandlingsdelegationer om tio princippunkter för det fortsatta arbetet, vilka nedtecknades för hand vid ett möte mellan delegationerna. De tio punkterna skulle bli föremål för förhandling i Hymas och Huddig och därefter förberedas för styrelserna i bolagen. Avsikten var vidare att de tio punkterna senare skulle ligga till grund för ett uppdrag till parternas juridiska experter att upprätta avtalsförslag.

Hymas kallade de fackliga organisationerna till förhandling den 17 april 1991. D.G. redogjorde vid denna förhandling ur minnet för innehållet i de tio punkterna. Han redovisade planerna rörande verksamheten och konsekvenserna för personalen. Vid förhandlingen behandlades även frågor rörande överlåtelse av maskiner och inventarier samt förändringarna beträffande hyresavtalet. Protokollet avseende sammanträdet den 17 april hade upprättats i förväg av advokaten B.G. som tillsammans med Hymas blivande verkställande direktör, R.A. hade kommit till bolaget efter förhandlingens avslutande. De som deltagit i förhandlingen läste igenom protokollet och skrev under detta utan att göra några ändringar eller tillägg, vilket förklarar att inget anges däri om överlåtelsen.

Det är riktigt att maskinparken och inventarierna överläts till Valmet Logging. Det är emellertid viktigt att framhålla att egendomen därefter återhyrdes av Hymas och att det var fråga om endast en ren finansiell transaktion. När det gäller hyresavtalet var situationen den att Hymas inte ägt fastigheten sedan mitten av 1980-talet. Fastigheten ägdes av ett fastighetsbolag och Hymas hade med detta bolag träffat ett långfristigt hyresavtal. Vid förhandlingarna mellan Valmet AB och Robusti framkom att Robusti ansåg att hyresavtalet var alltför oförmånligt. Parterna överenskom därför som en del i den totala affärstransaktionen att Valmet Logging skulle överta ansvaret för hyresavtalet gentemot fastighetsbolaget och i sin tur hyra ut industrifastigheten till Hymas. Under alla förhållanden redovisades innehållet i köpeavtalet, vari de aktuella överlåtelserna ingick som en mindre del, för de fackliga företrädarna den 18 april 1991, d.v.s. innan bolaget offentliggjorde en pressrelease som bl.a. innehöll uppgift om att Robusti skulle förvärva samtliga aktier i Hymas och inte endast en majoritetsandel.

Som grund för bestridandet i denna del gör arbetsgivarparterna gällande följande. Överlåtelsen av maskiner och inventarier samt förändringen av hyresförhållandet avseende industrifastigheten utgjorde inte åtgärder som vare sig tillsammans eller var för sig föranledde förhandlingsskyldighet för Hymas. De utgjorde endast detaljer i köpeavtalet. Om arbetsdomstolen skulle finna att åtgärderna föranledde förhandlingsskyldighet, så har Hymas fullgjort denna genom förhandlingen den 17 april samt sammanträffandet nästföljande dag. Under alla förhållanden var förhandlingskyldigheten fullgjord när köpeavtalet undertecknades den 29 april 1991.

4.2.3 Nedläggningen av verksamheten

Den 29 april 1991 träffades det slutliga avtalet mellan Valmet AB och Robusti om förvärvet av aktierna i Hymas. Dagen därpå, den 30 april, förelåg ett periodbokslut avseende Hymas verksamhet under början av år 1991. Det var först vid denna tidpunkt som de nya ägarna fick klart för sig att Hymas ekonomiska ställning var utomordentligt svag. Dessförinnan hade tillräckligt material saknats för att en fullständig bild av det ekonomiska läget skulle kunnat erhållas. Det blev i detta sammanhang klart för de nya ägarna att en nedläggning av verksamheten i Skellefteå var den enda möjliga utvägen. Hymas kallade därför de fackliga organisationerna till förhandling angående nedläggningen den 2 maj 1991. Vid detta tillfälle överenskom parterna emellertid att sammanträdet den 2 maj skulle betraktas endast som information enligt medbestämmandelagen och att en förhandling skulle äga rum den 6 maj 1991. Vid sammanträffandet den 2 maj informerade företagsledningen om bolagets ekonomiska situation och om ledningens bedömning att en nedläggning av verksamheten var ofrånkomlig. Förhandling hölls därefter den 6 maj varvid parterna överenskom att en partssammansatt grupp skulle utreda möjligheterna till fortsatt begränsad produktion i Skellefteå samt att uppsägningen av bolagets personal skulle förläggas till den 15 maj 1991 i stället för till den 6 maj vilket bolaget ursprungligen avsett. De fackliga organisationerna motsatte sig inte att uppsägning skulle ske och begärde inte heller central förhandling. Först efter det att förhandlingen den 6 maj genomförts fattades besluten i bolaget.

Arbetsgivarparterna gör som grund för bestridandet i denna del gällande följande. Någon förhandling kunde inte inledas före den 2 maj 1991 eftersom de nya ägarna dessförinnan saknade underlag för den ekonomiska bedömning och de åtgärder som de senare fann vara nödvändiga. Parterna träffade den 2 maj överenskommelse om att flytta förhandlingen till den 6 maj. Vid denna förhandling träffades överenskommelse bl.a. om att senarelägga uppsägningarna. Bolaget har således beaktat arbetstagarsidans synpunkter och har först efter den 6 maj 1991 fattat det aktuella beslutet. Bolagets förhandlingsskyldighet har härigenom fullgjorts innan beslut om nedläggning och uppsägning av de anställda fattats.

4.2.4 Beslutet om underhandsackord

Vid sammanträde för förhandling och information enligt medbestämmandelagen den 16 maj 1991 tog bolaget upp frågan om underhandsackord och redovisade sina överväganden i denna fråga. Syftet var att åstadkomma nedskrivning av fordringsägarnas krav. Det var således inte fråga om något offentligt ackord. Denna åtgärd från bolagets sida var inte av beskaffenhet att föranleda förhandlingsskyldighet. Någon förhandlingsskyldighet föreligger inte i liknande situationer, såsom exempelvis före beslut om s.k. egen ansökan om försättande i konkurs eller före beslut om att ställa in betalningarna.

Arbetsgivarparterna gör således i denna del gällande följande. Beslut om att erbjuda fordringsägarna underhandsackord är inte ett sådant beslut som omfattas av skyldighet att primärförhandla enligt 11 § medbestämmandelagen. Om arbetsdomstolen ändå skulle finna att förhandlingsskyldighet förelegat för bolaget, görs gällande att denna skyldighet fullgjorts genom den redovisning som skett vid sammanträdet den 16 maj 1991.

5. Domskäl

5.1 Inledning

Den 24 januari 1991 undertecknade företrädare för moderbolagen Valmet AB och Robusti en som letter of intent betecknad handling angående förberedande av ett sammanförande av Hymas och Huddigs verksamheter. I april 1991 - i samband med att Robusti av Valmet AB förvärvade aktierna i Hymas - överlät Hymas samtliga maskiner och inventarier samt hyresrättigheterna avseende den av bolaget förhyrda industribyggnaden till Valmet Logging. I månadsskiftet april-maj 1991 eller kort tid därefter fattades beslut om att lägga ned Hymas verksamhet. I mitten av maj 1991 beslöt Hymas att erbjuda bolagets leverantörer underhandsackord.

Förbunden har gjort gällande att Hymas har åsidosatt sin förhandlingsskyldighet i fyra skilda sammanhang under det nu beskrivna händelseförloppet. De fyra sammanhangen gäller

a. sammanförandet av Hymas och Huddigs verksamheter,

b. överlåtelsen av samtliga maskiner och inventarier samt hyresrättigheterna till fabriksbyggnaden,

c. nedläggningen av verksamheten, och

d. erbjudande av underhandsackord.

Tvisten aktualiserar såväl frågan om tillämpningsområdet för arbetsgivarens primära förhandlingsskyldighet, d.v.s. vad som utgör viktigare förändring av verksamheten, som frågan om tidpunkten för förhandlingsskyldighetens inträde.

5.2 Allmänt om tillämpningsområdet för arbetsgivarens primära förhandlingsskyldighet och om tidpunkten för förhandlingsskyldighetens inträde

I 11 § första stycket första meningen medbestämmandelagen föreskrivs att arbetsgivare skall på eget initiativ förhandla med arbetstagarorganisation i förhållande till vilken han är bunden av kollektivavtal, innan arbetsgivaren beslutar om viktigare förändring av sin verksamhet.

Arbetsdomstolen har i sin rättstillämpning ofta haft anledning att ta ställning till omfattningen av tillämpningsområdet för denna arbetsgivarens primära förhandlingsskyldighet. Bland rättsfallen på området av principiellt intresse för denna tvist kan nämnas AD 1979 nr 149 (årsbudget), 1980 nr 72 (chefstillsättning), 1980 nr 39 (investering avseende hamnutbyggnad, särskilt om informationsaspekten), 1981 nr 125 (kommunal finansplan), 1982 nr 6 (femårsbudget) och 1988 nr 65 (lease backavtal rörande industrifastigheter).

Arbetsdomstolen har brukat uttrycka sin principiella inställning i den nu berörda tolkningsfrågan med följande ordalag. Vid tolkningen av uttrycket viktigare förändring av verksamheten skall man särskilt beakta om frågan, med hänsyn till verkningarna för de anställda, typiskt sett har sådan betydelse att man kan vänta sig att den fackliga organisationen vill förhandla. I det anförda ligger att tolkningen skall grundas på en allmän bedömning av beslutets karaktär och betydelse för de anställda.

Även frågan om tidpunkten för förhandlingsskyldighetens inträde har varit föremål för arbetsdomstolens överväganden i ett flertal domar. I anslutning till uttalanden i förarbetena (prop. 1975/76:105 bil. 1 s. 355f.) har domstolen konstaterat att det inte är tillräckligt att förhandlingen föregår beslutet för att förhandlingsskyldigheten skall vara fullgjord. Tanken är i stället att förhandlingen skall komma på ett så tidigt stadium före beslutet att förhandlingsresultatet kan ingå i underlaget för beslutet. I det sagda ligger att arbetstagarorganisationen skall sättas i tillfälle att framföra sina synpunkter innan arbetsgivaren mer eller mindre binder sig för någon viss lösning av förhandlingsfrågan. Å andra sidan måste arbetsgivaren naturligtvis på egen hand kunna undersöka frågan och ta ställning till vilka handlingsalternativ som kan föreligga för att det skall vara meningsfullt att inleda en förhandling. Det finns emellertid ingen klar princip som anger hur avvägningen skall ske mellan å ena sidan intresset av att förhandlingen inleds tidigt och å andra sidan behovet av att förhandlingsfrågan är väl förberedd när förhandlingen börjar. Betydande hänsyn måste tas till omständigheterna i det enskilda fallet.

Bland de talrika rättsfall som belyser frågan om tidpunkten för förhandlingsskyldighetens inträde och som kan vara av särskilt intresse i detta mål kan nämnas AD 1979 nr 149, 1980 nr 49, 1981 nr 57 och 1988 nr 47.

5.3 Samordningen av Hymas och Huddigs verksamheter

Händelseförloppet var, såvitt framgår av utredningen, i huvudsak följande. Under slutet av 1990 inleddes diskussioner om förutsättningarna för en samordning av Hymas och Huddigs verksamheter. Diskussionerna fördes inledningsvis mellan Robusti genom verkställande direktören P.F. och Valmet AB genom medlemmen i detta bolags ledningsgrupp, H.V. Diskussionerna fördes därefter vidare inom de olika bolagsgrupperna och ledde slutligen fram till undertecknandet den 24 januari 1991 från Valmet AB:s och Robustis företrädare av en överenskommelsehandling betecknad letter of intent. På förmiddagen samma dag som överenskommelsen offentliggjordes, den 28 januari 1991, sammanträffade Hymas verkställande direktör D.G. med klubbordförandena i Metall, SIF och SALF. D.G. redogjorde vid sammanträffandet för den ingångna överenskommelsen. D.G. företedde därvid en pressrelease för fackklubbsordförandena vilken innehöll en redogörelse för den träffade överenskommelsen. Efter det att Hymas informerat samtliga anställda om innebörden av den ingångna överenskommelsen, offentliggjordes pressreleasen.

Tvisten i denna del har sin bakgrund i den överenskommelse som sålunda ingicks mellan Valmet AB och Robusti den 24 januari 1991. Förbundens talan har riktats mot sådana moment i överenskommelsen som förutsatte att vissa beslut fattades av Hymas.

Arbetsdomstolen har uppfattat förbundens talan på följande sätt. Överenskommelsen innebar betydande konsekvenser för Hymas del och förutsatte bl.a. att bolaget åtog sig att fatta beslut om koordinering rörande produktionsvolym, komponentorder och övriga beslut om betydelsefulla åtgärder. I överenskommelsen angavs att Huddig skulle erhålla en dominerande ställning. Redan överenskommelsens träffande innebar i realiteten ett åtagande för Hymas att framdeles fatta vissa beslut. Genom att binda sig på detta sätt för en viss inriktning av den kommande verksamheten utan föregående förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen bröt bolaget mot nämnda bestämmelse. Under alla förhållanden borde förhandling ha ägt rum före Hymas offentliggörande av överenskommelsen den 28 januari 1991.

Arbetsgivarparterna har anfört att överenskommelsen över huvud taget inte medförde några skyldigheter vare sig för parterna i överenskommelsen eller för Hymas och Huddig. Överenskommelsen innebar enligt dem endast att en utredning skulle påbörjas. Arbetsgivarparterna har vidare pekat på att verkningarna av överenskommelsen under alla förhållanden endast avsåg en månads tid, d.v.s. fram till den 28 februari 1991.

Arbetsdomstolen tar först upp frågan huruvida överenskommelsen kan anses ha innefattat sådana verkningar för Hymas att primär förhandlingsskyldighet uppkom för Hymas. Enligt domstolens uppfattning är det punkten 3 i letter of intent som främst skall uppmärksammas vid denna prövning. I nämnda punkt anges sammanfattningsvis under rubriken "Koordinering av affärsverksamheterna" att parterna fortsätter verksamheterna vid Huddig och Hymas inom sedvanliga och normala ramar under tiden till dess huvudavtal undertecknas men att parterna förbinder sig att sinsemellan koordinera beslut rörande produktionsvolym, komponentorder eller övriga beslut om betydelsefulla åtgärder, vilka kan tänkas inverka på den pågående omorganiseringen.

Åtagandet att samordna beslut rörande produktionsvolym och komponentorder samt övriga beslut om betydelsefulla åtgärder skall betraktas mot bakgrund av att Hymas skulle samordna besluten med Huddig som var en av Hymas främsta konkurrenter på den svenska marknaden och enligt uppgift marknadsledande i Sverige i fråga om ramstyrda grävlastare. Ett åtagande av denna natur, som otvivelaktigt är att betrakta som rättsligt bindande, måste bedömas vara av väsentlig betydelse för Hymas verksamhet. Detta gäller särskilt som Huddig tillerkändes en dominerande ställning. Den nu gjorda bedömningen har giltighet oavsett att överenskommelsens parter hade avsikten att ett huvudavtal skulle komma till stånd inom så kort tid som en dryg månad senare.

Det bör framhållas att det avgörande för om primär förhandlingsskyldighet föreligger för Hymas eller ej är de förpliktelser för Hymas att fatta beslut avseende Hymas verksamhet och de verkningar i övrigt för Hymas som innefattas i letter of intent-överenskommelsen.

Enligt arbetsdomstolens bedömande innebar samordningstagandet en markant förändring av Hymas verksamhetsinriktning. Som följd av att Hymas fortsättningsvis skulle samordna betydelsefulla beslut med Huddig kan göras gällande att Hymas inte längre skulle bedriva sin verksamhet i full konkurrens med Huddig. Hymas produkter skulle också komma att uppfattas på ett väsentligt annat sätt på marknaden än tidigare. Det sist anförda gäller speciellt med tanke på att Huddig tillerkändes en dominerande ställning.

Arbetsdomstolen anser att det i letter of intent-överenskommelsen liggande åtagandet för Hymas att samordna betydelsefulla beslut är att anse som en viktigare förändring av Hymas verksamhet som faller inom tillämpningsområdet för den primära förhandlingsskyldigheten i 11 § medbestämmandelagen.

I och med att Valmet AB träffade letter of intent-överenskommelsen med Robusti var det definitivt avgjort att Hymas skulle samordna sitt beslutsfattande med Huddig under övergångstiden.

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att synnerliga skäl förelegat för Hymas att underlåta att inleda primär förhandling före ingåendet och det därefter följande offentliggörandet av letter of intent- överenskommelsen. De synnerliga skälen utgjordes enligt arbetsgivarsidan av risken för ryktesspridning och ekonomisk skada för Valmet AB som ett börsnoterat aktiebolag på börsen i Helsingfors.

Arbetsdomstolen gör i detta avseende följande bedömning. Såsom domstolen uttalat i avgörandena AD 1980 nr 49 och 1981 nr 57 kan en handläggning innebärande att arbetsgivaren går förhållandevis långt i beslutsprocessen och även binder sig för en viss principiell ståndpunkt godtas i vissa särpräglade situationer. I förevarande fall är fråga om att i ett förhållandevis mycket litet dotterdotterföretag i Valmet- koncernen inleda diskussioner om samverkan med ett annat företag. Arbetsdomstolen kan inte finna att detta innebär att en sådan särpräglad situation som avses i de angivna rättsfallen har förelegat. Detta gäller även med beaktande av att Valmet AB var börsnoterat.

Arbetsdomstolen finner att Hymas åsidosatte den primära förhandlingsskyldigheten genom att inte på eget initiativ inleda förhandling med arbetstagarorganisationerna med anledning av den tilltänkta samordningen av Hymas och Huddigs verksamheter innan letter of intent-överenskommelsen träffades den 24 januari 1991.

5.4 Överlåtelsen av maskiner och inventarier samt hyresrättigheter till den av Hymas förhyrda industribyggnaden

Under våren 1991 ändrades planerna för parternas mellanhavanden så till vida att de enades om att Robusti skulle överta samtliga aktier i Hymas och inte, såsom tidigare angivits, endast en majoritetsandel. Ett köpeavtal avseende aktieförvärvet undertecknades den 29 april 1991. I de förhandlingar som ledde fram till träffandet av köpeavtalet ingick även vissa frågor rörande Hymas maskiner och inventarier samt den industribyggnad i vilken bolaget bedrev sin verksamhet. Maskinerna och inventarierna samt hyresrättigheterna till industribyggnaden överläts till Valmet Logging i samband med aktieöverlåtelsen. Enligt arbetsgivarparterna var Valmet Logging övertagande av egendomen och ansvaret för hyreskontraktet en förutsättning för hela affärstransaktionens genomförande. Den 17 april 1991 ägde en förhandling rum enligt medbestämmandelagen. Den 18 april utlämnades en ytterligare pressrelease, denna gång avseende den aktuella förändringen av ägarförhållandena.

Förbunden har menat att överlåtelsen av maskiner och inventarier samt hyresrättigheter innebar en viktigare förändring av bolagets verksamhet. De har därvid bl.a. pekat på att överlåtelsen medförde att bolaget framgent i stort sett helt saknade egna maskiner och inventarier. Arbetsgivarparterna har anfört att överlåtelserna inte utgjorde en viktigare förändring av bolagets verksamhet eftersom det endast var fråga om en normal finansieringsåtgärd som närmast var att jämställa med en pantsättning av egendomen.

Mot bakgrund av vad som inledningsvis anförts om hur uttrycket viktigare förändring av verksamheten bör tolkas gör arbetsdomstolen följande bedömning när det gäller huruvida Hymas överlåtelse av maskiner och inventarier samt hyresrättigheter omfattades av reglerna om primär förhandlingsskyldighet i 11 § medbestämmandelagen.

Överlåtelsen innebar att äganderätten till inventarier och maskiner övergick från Hymas till det tidigare moderbolaget Valmet Logging. Vidare innebar överlåtelsen att sistnämnda bolag övertog hyresavtalet avseende industribyggnaden gentemot fastighetsägaren för att i sin tur hyra ut byggnaden till Hymas. Det var otvivelaktigt så att maskiner, inventarier och fastigheten alltjämt skulle disponeras av Hymas. Överlåtelsen medförde dock den förändringen att bolaget inte längre fritt kunde bestämma över egendomen. Överlåtelsen innebar på så sätt en risk för en försvagning av bolagets rättsliga ställning. Vidare medförde överlåtelsen bl.a. att Hymas balansräkning förändrades på ett betydande sätt. Bolaget var efter överlåtelsen ett bolag som i stort sett saknade egna tillgångar. Frågan om överlåtelsen måste enligt arbetsdomstolens mening mot denna bakgrund och med tanke på de förändringar som i övrigt var aktuella för bolagets del vid denna tid, anses röra ett beslut som typiskt sett har sådana verkningar för de anställda att arbetstagarorganisationerna regelmässigt vill förhandla i frågan. Hymas hade därför skyldighet att ta initiativ till förhandling innan beslut om överlåtelsen fattades av bolaget. (Jämför rättsfallet AD 1988 nr 65 som gällde ett s.k. lease back-avtal rörande industrifastigheter).

Det har i målet inte klarlagts när beslutet rörande överlåtelsen verkligen fattades. Utredningen visar emellertid att beslutet fattades senast den 29 april 1991 eftersom överlåtelsen ingick som ett led i köpeavtalet avseende aktierna i Hymas, vilket undertecknades detta datum.

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att den förhandling som ägde rum den 17 april 1991, utöver frågan om att Robusti skulle överta samtliga aktier i Hymas, även avsåg frågan om överlåtelse av maskiner och inventarier samt förändringarna avseende hyresförhållandet. Arbetsgivarparterna har vidare anfört att innehållet i köpeavtalet, vari den aktuella överlåtelsen ingick som en del, under alla förhållanden redovisades för de fackliga företrädarna dagen därpå, den 18 april 1991, i samband med att bolaget presenterade den pressrelease som bl.a. innehöll uppgift om Robustis förvärv av samtliga aktier i bolaget. Enligt förbunden var frågan om den aktuella överlåtelsen varken uppe till behandling vid sammanträffandet den 17 eller den 18 april 1991.

Från förhandlingen den 17 april 1991 föreligger ett protokoll underskrivet av dåvarande verkställande direktören i Hymas, D.G. samt av klubbordförandena I.B. F.L. och Y.L. I protokollet anges ingenting om överlåtelse av maskiner och inventarier samt förändring av hyresförhållandet. Protokollets innehåll talar således inte för arbetsgivarparternas ståndpunkt att förhandling vid det tillfället ägde rum avseende överlåtelsen. Parternas uppgifter i övrigt ger inte utrymme för något säkert ställningstagande rörande vad som avhandlades vid sammanträffandena den 17 och 18 april 1991. Utredningen i målet ger inte tillräckligt stöd för arbetsgivarparternas påstående att frågan om överlåtelse av maskiner och inventarier samt hyresrättigheter var föremål för förhandling mellan parterna vid något av de aktuella sammanträffandena.

Det anförda leder till att bolaget åsidosatte bestämmelsen i 11 § medbestämmandelagen genom att inte före beslut om överlåtelsen på eget initiativ inleda förhandling med de fackliga organisationerna.

5.5 Nedläggningen av Hymas verksamhet

Händelseförloppet under senare delen av april och första delen av maj 1991 kan beskrivas på i huvudsak följande sätt. Arbetsdomstolen utgår härvid, då utredningen i målet inte visar annat, från att arbetsgivarparternas uppgift att de nya ägarna först den 30 april 1991 erhöll full kännedom om Hymas ekonomiska ställning är riktig. Den 29 april 1991 träffades det slutliga avtalet om överlåtelsen av aktierna i Hymas mellan Valmet AB och Robusti. Dagen därpå, i och med att periodbokslut avseende årets första månader förelåg, stod det klart för de nya ägarna att Hymas ställning var sådan att nedläggning av verksamheten enligt dem var den enda möjliga utvägen. Hymas kallade därför de fackliga organisationerna till förhandling, vilken skulle äga rum den 2 maj 1991. Vid detta tillfälle invände emellertid de fackliga företrädarna att de inte i förväg fått besked om vad som skulle avhandlas vid sammanträdet. Parterna enades därför om att sammanträdet den 2 maj 1991 endast skulle avse information och att förhandling i anledning av informationen skulle äga rum den 6 maj 1991. Vid förhandlingen redogjorde Hymas nye verkställande direktör R.A. bl.a. för bolagets resultat, orderläget och kostnadsstrukturen samt uppgav att fortsatt produktion i Skellefteå enligt bolagets bedömning inte var möjlig. Bolagets ursprungliga inställning var att uppsägning av samtlig personal vid Hymas helst skulle verkställas redan den 6 maj. Parterna överenskom emellertid att tidpunkten för uppsägningarna skulle framflyttas till den 15 maj 1991. Bakgrunden till denna överenskommelse var framför allt att parterna vid mötet kom överens om att bilda en partssammansatt grupp med syfte att utröna möjligheterna för fortsatt produktion av viss typ av redskapsbärare i Skellefteå. Uppsägningarna verkställdes den 15 maj 1991.

Förbunden har gjort gällande att Hymas i realiteten senast den 30 april 1991 fattat beslut om nedläggning av verksamheten och att bolaget därför förhandlat för sent genom att först den 6 maj 1991 genomföra förhandling avseende nedläggning av verksamheten.

Arbetsgivarparternas ståndpunkt i denna del är följande. Eftersom Hymas nya ägare först den 30 april erhöll full insyn i bolaget kunde initiativ till förhandling tas först den 2 maj 1991, vilket bolaget också gjorde. Parterna kom dock överens om att flytta förhandlingen till den 6 maj. Vid detta tillfälle genomfördes en förhandling i nedläggningsfrågan och bolaget gick med på att senarelägga datum för uppsägningarna bl.a. för att avvakta resultatet av den partssammansatta utredning som skulle genomföras. Det beskrivna händelseförloppet visar att Hymas inte fattat det slutliga beslutet rörande nedläggningen förrän efter förhandlingen den 6 maj 1991. Bolaget har följaktligen enligt arbetsgivarparterna fullgjort sin primära förhandlingsskyldighet.

En avgörande fråga för bedömningen av Hymas agerande är huruvida bolaget skall anses ha fattat beslut om nedläggning innan bolaget tog initiativ till förhandling med de fackliga organisationerna.

I avgörandet AD 1986 nr 53 gjorde domstolen följande generella uttalanden vilka är av intresse i förevarande tvist.

Det kan beroende på omständigheterna i det enskilda fallet ställa sig mer eller mindre svårt att klargöra om en arbetsgivare faktiskt har fattat beslut i en förhandlingsfråga innan arbetsgivaren tar initiativ till förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen. ---. Även innan något rättsligt bindande avtal har kommit till stånd kan det te sig klart att ett beslut faktiskt har fattats, t.ex. om det av företagsledningen har lämnats besked i saken som inte lämnar utrymme för tvekan (AD 1980 nr 81) eller om verkställighet påbörjas.

I andra fall kan saken vara betydligt svårare att bedöma. Skillnaden må vara principiellt sett klar men behöver för det praktiska bedömandet inte alltid framstå som så stor mellan ett beslut om nedläggning och ett ställningstagande som inte innebär mer än att företagsledningen för egen del under rådande omständigheter finner nedläggning vara det enda möjliga alternativet och att följaktligen den ståndpunkten bör intas på arbetsgivarsidan vid förhandlingar enligt 11 § medbestämmandelagen. Ett sådant ställningstagande kan en företagsledning, t.ex. styrelsen i ett aktiebolag, åtminstone under vissa förutsättningar stå fri att göra utan att för den skull handla i strid med medbestämmandelagen, t ex om en avgörande försämring av de ekonomiska utsikterna inträffar och det inte kan göras gällande att en föregående utveckling borde ha föranlett till ett förhandlingsinitiativ på ett tidigare stadium. --

För tillämpningen av 11 § medbestämmandelagen är emellertid från en viss synpunkt den grundläggande uppgiften inte att undersöka om vid något tillfälle under en fortgående beslutsprocess arbetsgivarens viljeinriktning har varit sådan, att själva beslutet skall anses fattat, om än lagens uttryckliga huvudregel tar sikte på den frågan och det åtminstone i klara fall kan vara tillräckligt att konstatera att ett beslut har fattats innan ännu förhandling har påkallats eller slutförts. Det viktiga är om initiativ till förhandling tas och förhandlingen genomförs på ett sådant sätt att arbetstagarparten får möjlighet att på grundval av en god kännedom om de förhållanden som förhandlingen gäller bilda sig en ståndpunkt, framföra denna och argumentera för den, innan beslut fattas. Det är vidare att märka att det principiellt sett inte är ett avgörande kriterium för frågan om förhandlingsskyldigheten har fullgjorts på ett riktigt sätt vad som blir resultatet av förhandlingen, även om naturligtvis liksom i alla förhandlingar syftet från den förhandlande arbetstagarpartens synpunkt är att dess argument och krav skall beaktas när beslut fattas.

- - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - - -

Mot bakgrund av vad som sålunda återgetts gör arbetsdomstolen följande bedömning av föreliggande fall.

Vad som framkommit i tvisten ger inte stöd för annat antagande än att Hymas företrädare först den 30 april 1991, i och med att periodbokslutet förelåg, erhöll en fullständig bild av Hymas ställning. Bolaget kallade därefter till förhandling den första arbetsdagen därefter. Det mesta talar för att det därvid var bolagets uppfattning att nedläggning var det enda realistiska handlingsalternativet. Medverkandet i den partssammansatta grupp som tillsattes den 6 maj visar dock att bolaget var berett att beakta de synpunkter och argument som arbetstagarsidan framförde vid förhandlingen. Detta understryks vidare av att bolaget medgav att flytta fram tidpunkten för uppsägningarna till den 15 maj 1991. Utredningen i målet ger mot denna bakgrund inte stöd för förbundens påstående att bolaget före förhandlingen den 6 maj 1991 bundit sig i fråga om nedläggningen av verksamheten på ett sådant sätt att bolaget skall anses ha fattat beslut i frågan.

Arbetsdomstolens godtar således inte förbundens påstående att bolaget även vid detta tillfälle bröt mot bestämmelsen i 11 § medbestämmandelagen.

5.6 Beslutet om ackordsförfarande

Bakgrunden till tvisten i denna del är följande. Den 16 maj 1991 hölls en förhandling i anledning av nedläggningen av verksamheten och de uppsägningar som hade genomförts dagen före. Vid denna förhandling tog bolaget även upp frågan om underhandsackord. Vad som i samband därmed närmare diskuterades är inte utrett i målet. I protokoll från sammanträdet har dock angetts att advokaten B.G. informerade om att bolaget sannolikt skulle komma att erbjuda ackord till oprioriterade fordringsägare. Med hänsyn till vad som sålunda angetts i protokollet och då utredningen i målet inte utvisar annat gör arbetsdomstolen den bedömningen att frågan om underhandsackord inte var föremål för förhandling den 16 maj 1991 utan att de uppgifter som då lämnades i medbestämmandelagens mening närmast är att betrakta som information. Det kan tilläggas att förslag till underhandsackord utsändes den 17 maj 1991, dock utan att någon uppgörelse med fordringsägarna kunde nås.

Arbetsgivarparterna har gjort gällande att bolagets åtgärd att erbjuda fordringsägarna en ackordsuppgörelse inte var en sådan åtgärd som föll inom tillämpningsområdet för 11 § första stycket första meningen medbestämmandelagen eftersom det inte var fråga om viktigare förändring av verksamheten. Arbetstagarparterna har å sin sida pekat på att åtgärden fick mycket stora konsekvenser för bolaget.

Innan arbetsdomstolen tar ställning till frågan om bolagets åtgärd att erbjuda fordringsägarna underhandsackord medförde förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen bör något först sägas om vad som utmärker ett underhandsackord. Till skillnad från offentligt ackord, vilket tillkommer genom offentlig ackordsförhandling, grundas underhandsackord helt på

frivillig överenskommelse mellan fordringsägarna och den skuldsatte gäldenären. Själva ackordsuppgörelsen går ut på att fordringsägarna reducerar sina krav i förhoppningen att gäldenären därigenom skall undgå konkurs. Fordringsägarna gör därvid den bedömningen att de kan få en större andel av sina fordringar betalda genom en ackorduppgörelse än i en konkurs.

När det sedan gäller frågan huruvida ett beslut att försöka åstadkomma en uppgörelse avseende underhandsackord skall föregås av primär förhandling, så är denna fråga att bedöma med beaktande av de överväganden som domstolen redovisat inledningsvis i domskälen. Bolagets åtgärd att erbjuda fordringsägarna en ackordsuppgörelse innebar en kraftig markering gentemot leverantörer och andra att bolaget hade mycket stora ekonomiska svårigheter. Det är vidare mer än troligt att ackordserbjudandet medförde de konsekvenser som arbetstagarparterna angivit, d.v.s. bl.a. omedelbart kredit- och leveransstopp. Vidare bör beaktas att om en uppgörelse inte skulle kunna nås skulle bolagets läge närmast förvärras genom ackordserbjudandet.

Det anförda leder enligt arbetsdomstolens bedömning till att åtgärden att erbjuda fordringsägarna underhandsackord under de särskilda omständigheter som föreligger i detta fall var en sådan åtgärd som skulle ha föregåtts av att bolaget på eget initiativ genomförde förhandling i frågan med arbetstagarorganisationerna. En viktig fråga som därvid rimligen hade måst beröras är när ackordserbjudandet lämpligen skulle framföras till borgenärerna. Såsom arbetsdomstolen ovan konstaterat är inte annat utrett än att den redogörelse för denna fråga som lämnades vid förhandlingen den 16 maj 1991 endast är att betrakta som information enligt medbestämmandelagen. Genom att erbjuda fordringsägarna underhandsackord utan att dessförinnan ha genomfört förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen har Hymas åsidosatt sina skyldigheter enligt nämnda bestämmelse.

5.7 Skadestånd och rättegångskostnader

Arbetsdomstolen har funnit att bolaget i tre sammanhang har brutit mot sin förhandlingsskyldighet enligt 11 § medbestämmandelagen, nämligen avseende samordningen av Hymas och Huddigs verksamheter, överlåtelsen av maskiner och inventarier samt hyresrättigheter samt erbjudandet av underhandsackord. Bolaget har att utge allmänt skadestånd till förbunden härför.

Vid bestämmandet av det allmänna skadeståndets storlek skall beaktas att förbunden inte har haft framgång med sin talan när det gäller den viktiga frågan om nedläggningen av bolagets verksamhet.

Vid en samlad bedömning bestämmer arbetsdomstolen skadeståndet till vart och ett av de tre förbunden till 50000 kr.

Vid denna utgång i målet har förbunden rätt till ersättning för sina rättegångskostnader.

6. Domslut

Arbetsdomstolen förpliktar Grävutveckling i Skellefteå AB att utge allmänt skadestånd till vart och ett av Svenska Metallindustriarbetareförbundet, Svenska Industritjänstemannaförbundet och Sveriges Arbetsledareförbund med femtiotusen (50000) kr.

På skadeståndsbeloppen skall utges ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Sveriges Verkstadsförening och Grävutveckling i Skellefteå AB skall med hälften vardera utge ersättning för rättegångskostnader till de tre förbunden med sjuttiosextusenfyrahundrafemton (76415) kr, varav 64800 kr utgör ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen på det förstnämnda beloppet från dagen för denna dom till dess betalning sker.

Dom 1993-02-03, målnummer A-25-1992

Ledamöter: Hans Stark, Dag Ekman, Inga Britt Lagerlöf, Lennart Hörnlund, Marika Fröberg, Ove Bengtsberg (ombudsman i Svenska Byggnadsarbetareförbundet; tillfällig ersättare) och Bo Almgren. Enhälligt.

Sekreterare: Anders Jansson Eka