AD 1993 nr 150

Svenska Lantarbetareförbundet

mot

Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet och Aktiebolaget Dalby Svincenter i Dalby.

Mellan Skogs- och Lantarbetsgivareförbundet (SLA) och Svenska Lantarbetareförbundet gäller kollektivavtal, ramavtalet för SLA:s jordbrukssektion. Aktiebolaget Dalby Svincenter (bolaget) är medlem i SLA och därmed bundet av avtalet gentemot Lantarbetarförbundet (i det följande kallat förbundet).

Bolaget, som sedan år 1987 är ett helägt dotterbolag till SKANEK AB, bedriver svinuppfödning på sex gårdar i sydvästra Skåne. Två av dem är Ilstorps gård och Tågra gård. Bolaget har fjorton anställda, varav tretton djurskötare och en tjänsteman.

Förbundets medlem K.W. anställdes hos bolaget år 1971 som traktorförare. År 1979 övergick han till arbete som djurskötare på Ilstorps gård. K.W. blev uppsagd av personliga skäl den 26 november 1992,

Under påstående att det inte funnits saklig grund för uppsägningen har förbundet yrkat att arbetsdomstolen

1. förklarar att bolagets uppsägning av K.W. är ogiltig, och

2. förpliktar bolaget att till K.W. utge allmänt skadestånd för brott mot anställningsskyddslagen med 80 000 kr.

Förbundet har vidare yrkat ränta på det yrkade skadeståndsbeloppet enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning till dess betalning sker.

Arbetsgivarparterna har bestritt bifall till yrkandena, men vitsordat ränteyrkandet som skäligt i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

Förbundet

K.W. är 50 år. Han har arbetat med svinskötsel sedan år 1971. Sedan omkring 15 år tillbaka har han arbetat som ensamskötare i svinstallarna på Ilstorps gård. Hans huvudsakliga arbetsuppgift har varit att se till att gårdens suggor kommit till galt för betäckning eller inseminerats och blivit dräktiga. Arbetet har varit helt självständigt. Normalt finns det omkring 300 suggor på gården. K.W. besitter stor yrkesskicklighet. Det är högre dräktighetsprocent bland de suggor som han sköter än bland bolagets övriga suggor.

I maj 1987 köptes bolaget av SKANEK AB och B.A. tillträdde som verkställande direktör. Med tiden uppkom missämja mellan de anställda och B.A. eftersom det inte gick att prata med denne. K.W. sökte för egen del hålla sig undan B.A.

I början av år 1992 blev K.W. tillfrågad av B.A. om han utöver arbetet på Ilstorps gård kunde arbeta också på Tågra gård. Arbetet där beräknades ta i anspråk en timme per arbetsdag och något längre tid de dagar då det kom transporter till gården. Gårdarna ligger omkring fem kilometer ifrån varandra. I erbjudandet ingick att K.W. skulle använda egen bil och få ersättning härför. K.W. tackade nej, eftersom han uppfattade arbetet på Tågra gård som alltför tungt och slitsamt för honom. Han ville inte heller använda sin egen bil i arbetet.

Några dagar senare blev han skriftligen beordrad att börja arbeta på Tågra gård. Inför hotet att bli uppsagd på grund av arbetsvägran fogade sig K.W. efter den order han fått och började arbeta på gården. En viss del av gården användes sedan år 1991 av bolaget som en experimentgård för suggor med smågrisar. Gården hade tidigare använts för uppfödning av nötkreatur. Den byggnad som bolaget använder för svinuppfödningen är 80 meter lång och 35-40 meter bred. Byggnaden är avdelad på mitten av ett gjutet foderbord. På vardera sidan om foderbordet finns det sju boxar som är 10 meter breda och 15 meter djupa. Mellan boxarna var placerat halmbalar för att förhindra grisarna att rymma. Balarna vägde omkring 500 kg och hade en storlek på 1 x 3 meter. I varje box fanns det antingen 10 suggor med vardera 10 smågrisar eller 30-50 gyltor, d.v.s. unga honor som ännu inte grisat. Man har s.k. djupströbäddar i boxarna på Tågra gård. Systemet innebär att man inte gödslar ut. I stället läggs fortlöpande halm ovanpå bädden så att ytan hålls torr. Detta får till följd att bädden blir högre allteftersom ny halm tillförs. Suggorna kommer till gården 14 dagar efter det att de har grisat och stannar tills smågrisarna inte diar längre, vilket tar omkring fem veckor. I början behöll man smågrisarna på gården även några veckor efter det att de slutat dia, men det gör man inte längre.

Till bolagets beordran om arbete på Tågra gård fanns fogade två olika arbetstidsscheman. K.W. accepterade inte något av dem. När SKANEK AB tog över verksamheten år 1987 hade han inget arbetstidsschema alls och han hade inte heller fått något därefter. Enligt den överenskommelse som K.W. haft med bolagets tidigare ägare arbetade han 80 timmar under en tvåveckors period. Han arbetade tolv dagar i sträck och var sedan ledig lördag och söndag den andra arbetsveckan; han arbetade på de helgdagar som inföll under tolvdagarsperioden. I övrigt kunde han fritt fördela arbetstiden. Ägarskiftet hade inte inneburit någon ändring i fråga om K.W:s arbetstider och K.W. fortsatte att arbeta efter den gamla överenskommelsen även efter det att han började arbetet på Tågra gård.

Bolaget har som grund för uppsägningen hävdat att K.W. varit skyldig att följa ett arbetstidsschema som innebar att han såvitt gäller vardagar utom lördagar skulle börja arbeta kl. 7.00 och sluta kl. 15.30 måndagar- torsdagar och kl. 15.00 fredagar med tre raster, inkl. lunchpaus. K.W. har emellertid inte varit bunden av det påstådda tidsschemat. I förhållande till detta kom K.W. till arbetet lite senare på morgonen, höll kortare förmiddagsrast och lunch, arbetade in eftermiddagsrasten och gick hem tidigare. Han fortsatte helt enkelt att arbeta så som han hade gjort tidigare. Han brukade komma till arbetet omkring kl. 7.05 och gå hem omkring kl. 14.30. Om det var mycket att göra, arbetade han längre tid och om det var lite att göra, arbetade han kortare tid. Han brukade börja sin arbetsdag på Ilstorps gård och arbeta där fram till 14-tiden. Sedan förflyttade han sig till Tågra gård och arbetade där i omkring en timme. Ibland ändrade han på ordningen, om han t.ex. inte blev färdig i tid på den ena gården eller om han hade något ärende i arbetet att uträtta i Sjöbo. K.W. har dock arbetat på båda gårdarna sammanlagt 80 timmar under varje fjortondagarsperiod. - Det har inte funnits något motiv för det påstådda schemat. Detta har tillkommit endast för att trakassera K.W. som haft också egna svin att sköta. Om schemat gällt, har det i vart fall varit sakligt motiverat att K.W. brutit mot det. Han har till arbetsgivaren anmält att han inte klarade av den ålagda arbetsbördan på Tågra gård. K.W. har inte brustit i antalet arbetade timmar.

Det vitsordas att B.A. så som bolaget påstått den 1 maj 1992 besökte både Ilstorps och Tågra gärdar, men inte träffade på K.W. Anledningen härtill var att K.W. den dagen arbetade som om det vore en arbetsskyldig söndag. Han hade arbetat in en del av tiden och några arbetsuppgifter hade han skjutit upp till dagarna efter helgdagen. K.W. var dock på gårdarna både på morgonen och vid middagstid denna dag.

Bolaget har som grund för uppsägningen åberopat också att K.W. har åsidosatt bolagets direktiv för arbetets utförande. Om detta är följande att säga.

Förhållandet mellan B.A. och K.W. blev med tiden mer och mer infekterat för att under hösten 1992 kulminera så att de helt undvek varandra. Redan på våren 1992 hade B.A. börjat skriva lappar med arbetsinstruktioner till K.W. Detta började sedan K.W. låtit B.A. förstå att han inte var intresserad av att denne ringde hem till honom på söndagskvällarna för att diskutera kommande veckas arbete. Trots att K.W. vid flera tillfällen framförde till B.A. att han inte klarade av arbetet på Tågra gård, eftersom det var alltför tungt, så fortsatte denne att anmärka på K.W:s arbetsinsatser. Ingen kritik framfördes muntligt. Inte heller kom bolaget med några konstruktiva lösningar eller ändrade K.W:s arbetsuppgifter.

Arbetet på Tågra gård var slitsamt. I K.W:s arbetsuppgifter ingick bl.a. att ge akt på om det fanns några s.k. pellegrisar, d.v.s. smågrisar som stötts bort av suggan och som därför kommer efter i uppväxten och blir magrare. Det ingick i K.W:s uppgifter att stödmata de smågrisar som hade behov därav. Han hade också att se till att det skedde hämtning av smågrisar från gården varannan vecka på tider som B.A. bestämde. Det var omkring 50 stycken smågrisar som hämtades varje gång. K.W. försökte att fånga in grisarna själv, men det var svårt. I den utsträckning det var möjligt brukade de därför vara tre stycken som hjälptes åt. - Flera av smågrisarna hade diarré. K.W. hade i uppgift att injicera dessa med penicillin. För K.W. var det dock mycket svårt att ensam fånga in de sjuka grisarna och ge dem injektioner. Det är 100 smågrisar som springer lösa i varje box. För varje gris som injiceras blir oron bland de övriga ännu större. Om griskultingen jämrar sig högljutt, vilket är det vanliga, reagerar även suggan och då blir det problem också med henne med. Arbetet för K.W. var tungt också på annat sätt. För att komma in i boxarna, t.ex. för att strö halm, var K.W. tvungen att för varje box kliva upp på foderbordet och ner i boxen. Någon grind mellan boxarna fanns inte. När K.W. berättade om sina problem för B.A. sade denne att arbetet skulle utföras och gav tips om hur man kunde göra. Tipsen fungerade dock inte.

Under hösten 1992 fick man problem med rymmande grisar. Djupströbädden hade blivit så hög att grisarna kunde hoppa upp på halmbalarna och foderbordet och hoppa ner i fel boxar. K.W. ville gödsla ut, men B.A. ansåg inte att det skulle göras. B.A. sade att K.W. skulle dra loss halmbalarna, som dock inte gick att rubba eftersom de var så stora och tunga, och gräva loss de grindar, som finns till boxarna, och höja dem. Arbetet var väldigt tungt, eftersom djupströbädden var hårt packad. Det han lyckades gräva upp, bökade grisarna igen över natten. Rymmande grisar förorsakade i sig också mycket arbete. De skulle sorteras upp och placeras i rätt boxar.

Det var också svårt att hålla boxarna torra. Tanken är att man fortlöpande skall lägga på så mycket halm att hela bädden blir torr. Men det gick inte. Grisarna bökade och trampade omkring, så att bädden ständigt blev våt och sur. För att mata grisarna skulle också en del av ströbädden friläggas. Detta var ett arbete som blev tyngre ju högre bädden blev. Resultatet blev att man fick en sluttning ner mot markplanet, vilket gjorde det svårare att lasta och lossa grisar.

Det var inte bara mellan K.W. och B.A. som det förekom problem. Det förekom också missämja mellan övrig personal och B.A. År 1990 hade bolaget en personalomsättning på elva personer. Arbetstagarna i bolaget satte t.ex. in en annons i Skånska Dagbladet och ställde sina arbeten till förfogande. År 1990 blev K.W. som var fackligt aktiv, vald till arbetstagarrepresentant i bolagets styrelse. I styrelsen framförde K.W. bl,a. kritik mot B.A. och hävdade att denne var förklaringen till den stora personalomsättningen i bolaget. K.W. blev avsatt från styrelsen den 10 december 1992 utan att varken han eller fackföreningen fick någon förklaring.

Sammantaget försökte K.W. att efter bästa förmåga följa de direktiv han fick. Arbetsuppgifterna var dock övermäktiga för en enda man i K.W:s ålder. Något samförstånd föregick inte bolagets beslut att över en natt utöka K.W:s arbetsuppgifter med dem på Tågra gård och inte heller lyssnade B.A. på K.W. när denne förklarade att arbetet var för slitsamt. Efter en tids arbete på båda gårdarna fick K.W. besvär med en arm. Vid ett läkarbesök den 26 maj 1992 gjorde läkaren bedömningen att K.W. bl.a. led av "tennisarmbåge". De svårigheter att utföra arbetsuppgifterna som K.W. flera gånger påtalat för bolaget har ignorerats och någon diskussion om K.W:s arbetsbörda har inte förekommit. Bolaget har brustit i sin arbetsledning och haft stor skuld i att vissa arbetsuppgifter blev bristfälligt utförda eller inte utförda på det sätt som bolaget önskade. K.W. har under hot om uppsägning beordrats att utföra göromålen på Tågra gård. Ett anställningsavtal som tillkommit i sådan ordning torde kunna jämkas. Om ett avtal om utökning av arbetsuppgifterna skulle anses ha blivit ingånget mellan K.W. och bolaget, är avtalet ogiltigt enligt 36 § avtalslagen.

Vid årsskiftet 1992/1993 fick bolaget en ny verkställande direktör, G.C. K.W. har inte haft några problem vid sina kontakter med denne. En hel del rutiner och själva anläggningen på Tågra gård har ändrats sedan G.C. tillträtt. Man gödslar numera ut en gång per kvartal, vilket innebär att djupströbädden inte blir så hög att den förorsakar problem. Det har satts upp träplattor mellan boxarna istället för halmbalar, vilket förhindrar grisarna att rymma. Man har också satt upp gånggrindar mellan boxarna, vilket innebär att K.W. inte längre behöver gå via foderbordet för att komma in i boxarna. De numera få smågrisar som har diarré och som skall behandlas med penicillin får medicinen i fodret. K.W. behöver alltså inte längre jaga smågrisar eller ge dem injektioner. Vidare har problemen med pellegrisar nästan helt försvunnit. Sammantaget har arbetsbelastningen på Tågra gård minskat starkt och arbetet är inte längre så slitsamt.

Bolaget har även lagt K.W. till last samarbetsproblem. Vad arbetsgivaren lastar K.W. för i denna del härrör från en händelse där denne kritiserade en semestervikarie, S.E. När K.W:s kom tillbaka efter semestern sommaren 1992 var mycket i oordning på gården. Åtskilliga suggor kom också i retur, eftersom de inte blivit betäckta. K.W. blev därför tvungen att ställa till rätta arbetet. Nästa gång S.E. kom ut till gården tog K.W. därför upp dennes arbetsinsatser. K.W. ansåg att det var hans skyldighet som mer erfaren i arbetet att förklara vad man förväntar sig av en ersättare. Möjligen var han själv på lite dåligt humör den dagen, men han var inte ensam ont att påpeka fel som S.E. begått. Bolaget har inte gjort något försök att överbrygga motsättningarna mellan K.W. och S.E. Motsättningarna har inte inneburit något gravt problem för bolaget. K.W:s förhållande till övriga anställda har varit gott.

Förbundet gör således sammanfattningsvis gällande att bolaget har sagt upp K.W. utan att saklig grund förelegat. Det som bolaget lägger K.W. till last är överdrivet och i många delar oriktigt. Bolaget har ställt krav på K.W. som inte har varit realistiska.

Arbetsgivarparterna

Mellan åren 1987 och 1992 var B.A. verkställande direktör för bolaget. Att vara verkställande direktör innebär bl.a. att man är arbetsledare för bolagets djurskötare. År 1992 blev B.A. affärsområdeschef i moderbolaget SKANEK AB och efterträddes som VD av G.C.

Bakgrunden till att bolaget i början av år 1992 erbjöd K.W. arbete på Fagra gård var att arbetet hade rationaliserats på Ilstorps gård. Bolaget hade bl.a. börjat med inseminering i stället för naturlig befruktning av grisarna: Det fanns därför inte längre tillräckligt med arbetsuppgifter för en heltidstjänst. Bolagets lantarbetare har normalt sitt arbete förlagt till en bestämd gård, men för ett fåtal är arbetet förlagt till två gårdar. Eftersom K.W. var känd som en kunnig djurskötare blev han tillfrågad om han kunde tänka sig att börja arbeta på Tågra gård. Inledningsvis skulle arbetet på gården kräva omkring en timmes arbete per dag. Det skulle dock komma att behövas fler timmar när svinbeståndet ökade. Arbetstiden på Ilstorps gård skulle i motsvarande mån minskas.

K.W. gav först inget klart besked på bolagets förfrågan om arbetet på Tågra gård, vilket skulle börja i februari 1992. Han svarade således inte nej. 1lan uttryckte dock farhågor för att han inte skulle hinna med allt arbete.

B.A. förklarade att han var öppen för förslag som innebar att arbetet kunde underlättas. Det var aldrig något tal om K.W:s fysiska begränsningar eller hälsa. Dessa frågor har tagits upp först under rättegången i detta mål.

Fram till dess att K.W. började arbetet på Tågra gård hade han arbetstider enligt en muntlig överenskommelse som han hade träffat med gårdens tidigare ägare. Enligt § 7 i kollektivavtalet skall ett tidsschema upprättas skriftligt och det är arbetsgivaren som bestämmer förläggningen av arbetstiden efter samråd med berörda arbetare.

Den 27 januari 1992 förelades K.W. två olika arbetstidsscheman. Det ena schemat, kallat A, motsvarade i stort sett den arbetstid som K.W. tillämpade sedan tidigare, medan det andra innebar stora förändringar. Enligt A-schemat var arbetstiden förlagd så att K.W. skulle arbeta tolv dagar i sträck med början en måndag och sedan vara ledig lördag och söndag i slutet av perioden. På vardagarna skulle han börja arbeta kl. 7.00 och sluta kl. 15.30 måndagar-torsdagar och kl. 15.00 fredagar. Under dagen skulle tre raster tas ut. På förmiddagen rast kl. 9.00 till 9.30, lunch mellan kl. 12.00 och 12.30 och på eftermiddagen rast kl. 14.00 till 14.15. På lördagar och söndagar var arbetstiden förlagd till tiden mellan kl. 7.00 och 11.30 med en rast mellan kl. 9.00 och 9.30.

K.W. meddelade att han föredrog schema A. Sedan han besökt Tågra gård började han arbeta på gården den 3 februari 1992. Där fanns då 100 suggor med smågrisar och 100 växande ungdjur. Antalet svin var avsett att öka. På Ilstorps gård fanns 300 suggor och tio galtar.

Det som bolaget lägger K.W. till last och som utgör saklig grund för uppsägning är bristande tidhållning, samarbetsproblem och underlåtenhet att följa arbetsgivarens direktiv. Det senare kan även rubriceras som ordervägran och misskötsamhet. Genom sitt agerande har K.W. visat sig uppenbart olämplig att arbeta som djurskötare hos bolaget.

Bristande tidhållning

Bolaget har redan under 1980-talet framfört anmärkningar mot K.W:s sätt att hålla arbetstiderna och sköta sitt arbete. Han började direkt missköta sitt arbete i olika avseenden sedan han påbörjat arbetet på Tågra gård. Inte minst gäller detta tidhållningen. Från slutet av år 1987 fram till uppsägningen i november 1992 har K.W. kommit för sent på morgnarna, olovligen avlägsnat sig från arbetsplatsen, lämnat arbetet för tidigt vid arbetsdagens slut och tagit längre raster än vad som varit schemalagt. Genom att inte hålla tiderna har K.W. inte hunnit med sina arbetsuppgifter, vilket inneburit lidande för djuren och ekonomisk skada för bolaget. Tidhållningen är viktig också när det gäller att samordna transporter till gårdarna. K.W. har för bolaget medgett att han struntade i det arbetstidsschema som fastställdes när han började arbeta på Tågra gård. Han har medgett att han kommit för sent till arbetet, tagit kortare luncher och andra raster än vad som följde av schemat och gått hem tidigare än vad som följde av schemat. Enligt kollektivavtalet är det inte tillåtet att arbeta in raster.

Det är viktigt för bolaget att veta att K.W. finns på plats. B.A. har vid ett tiotal tillfällen besökt de två gårdarna under K.W:s arbetstid utan att denne har varit på plats. B.A:s besök har infallit på olika tider under K.W:s arbetsdag. Gårdarna ligger så nära varandra att man kan ha uppsikt över båda när man tar sig från den ena till den andra. Trots att B.A. vid flera tillfällen riktat anmärkningar mot K.W:s bristande tidhållning, har denne inte tagit rättelse.

Det vitsordas att K.W. sagt att han inte hinner med sina arbetsuppgifter på Tågra gård. Bolaget anser dock att han mycket väl kunnat klara arbetet under förutsättning att han respekterat arbetstiderna. K.W. har inte arbetat 80 timmar per tvåveckorsperiod. När ersättare utfört K.W:s arbete har dessa haft samma arbetstidsschema som denne och utfört samma arbete. Dessa har inte haft några svårigheter att klara arbetet på 40 timmar i veckan.

Samarbetsproblem

Sommaren 1991 vikarierade S.E. för K.W. i fem veckor. När K.W. återkom från semestern blev S.E. utskälld av honom. K.W. anklagade bl.a. S.E. för att ha arbetat för snabbt. K.W. uppträdde mycket obehärskat och aggressivt. Efter händelsen meddelade S.E. bolagets ledning att han inte ville ha mer med K.W. att göra. S.E. reagerade så starkt att han förklarade sig beredd att sluta sin anställning hos bolaget. Utskällningen skedde inför en annan arbetskamrat, S.N. Även denne uppfattade uppträdandet som så obehagligt att också han meddelade ledningen att han inte ville arbeta med K.W. mer. Detta innebär konkret för bolaget att det är svårt att disponera personalen på de olika gårdarna på ett effektivt och bra sätt.

Ordervägran och misskötsamhet

Arbetet som djurskötare är förenat med ett stort ansvar. Djuren representerar stora ekonomiska värden, och är därmed väsentliga för bolagets ekonomiska utfall. Djuren måste behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande och sjukdom. För arbetet krävs yrkeskunniga personer som kan fatta egna beslut och arbeta självständigt. Detta innebär naturligtvis inte att de vare sig kan eller får sätta sig över arbetsgivarens order.

K.W. har haft kapacitet och kvalifikationer att klara av det arbete han ålagts, men har inte skött sig. B.A. har vid ett flertal tillfällen varit nödsakad att påpeka brister i hans arbete, framförallt beträffande arbetet på Fagra gård. Inledningsvis framfördes påpekandena muntligt. K.W. rättade sig dock inte efter anmärkningarna. K.W. var också ofta frånvarande när B.A. kom på besök, varför denne i april 1992 övergick till att skriva meddelanden till K.W. Det var svårt att få K.W. att göra vad han blev tillsagd. Antingen utförde han inte alls de uppgifter han ålagts eller så fullgjorde han dem på helt annat sätt än vad som var avsett. Problemet var att han struntade i vissa arbetsuppgifter från början och då blir arbetet efter ett tag ogörligt.

B.A. har under tiden den 23 april till den 14 november 1992 skrivit nio brev till K.W. innehållande en eller flera anmärkningar vardera. Av breven framgår att det funnits brister i K.W:s arbete, t.ex. att djupströbädden inte varit torr, att krubborna inte varit rena, att foderautomater och vattennipplar inte kontrollerats och justerats varje dag, att foderbord och gångar inte städats, att sjuka grisar inte behandlats, att pellegrisar inte förflyttats, att döda smågrisar inte placerats på rätt ställe, att K.W. inte funnits på plats under arbetstid, att han inte följt arbetstidsschemat, att han inte kontrollerat hälsotillståndet hos alla grisar dagligen, att halmbalarna mellan boxarna inte tagits bort och att grindarna mellan boxarna inte höjts. Som en följd av att K.W. underlåtit att följa givna instruktioner i fråga om djurens skötsel och tillsyn samt brustit i tidhållningen tilldelades han i juli 1992 en skriftlig tillrättavisning av bolaget. Denna tillrättavisning ledde emellertid inte till någon bättring. Han fortsatte att missköta arbetet. Bl.a. kan nämnas att några gyltor i november 1992 kunde hoppa över till en angränsande box sedan K.W. underlåtit att ta bort halmbalarna i gyltornas box. En av gyltorna dödades därvid av suggorna i den andra boxen och de övriga gyltorna blev illa sargade.

Även under uppsägningstiden har det förekommit misskötsamhet från K.W:s sida. Av ett intyg från ett veterinärbesök på Ilstorps och Tågra gårdar, daterat den 1 juni 1993, framgår att en galt skadats allvarligt och levt med skadan omkring en månad utan att K.W. anmält skadan. Veterinären beordrade att galten omedelbart skulle slaktas. Av veterinärintyget framgår vidare att veterinären vid besöket noterade att i en box med suggor och digrisar endast hälften av foderautomaterna fungerade och att det i en annan box låg en till synes sedan flera dagar död gris till hälften uppäten av suggorna. Av ett andra veterinärintyg, daterat den 2 juli 1993, framgår att man i en box på Tågra gård hade hittat en gylta som inte kunde förflytta sig. Gyltan hade forslats bort för avlivning. Enligt veterinärintyget visade obduktionen att suggans vänster armbåge respektive höger handled varit säte för en kronisk varig inflammation. Veterinären, som bedömde att suggan lidit 14 dagar - tre veckor av inflammationerna, uppgav att djuret enligt hans uppfattning måste haft mycket svårt att röra sig den sista tiden och varit halt både på vänster sida fram och höger sida bak. K.W. har uppgett att han upptäckt skadan samma dag som han anmälde den.

Bolaget gör sammanfattningsvis gällande att bolaget och K.W. har ingått ett anställningsavtal med innebörden att K.W. skall arbeta på Ilstorps och Tågra gårdar enligt ett bestämt tidsschema. Även om en sådan överenskommelse inte kan anses ha ingåtts gäller det uppgivna arbetstidsschemat likväl, eftersom bolaget enligt kollektivavtalet ensidigt kan fastställa detta. K.W. har trots muntliga och skriftliga påpekanden underlåtit att följa tidsschemat och att sköta arbetet. Den bristande tidhållningen, samarbetsproblemen och underlåtenheten att följa arbetsgivarens direktiv jämte misskötsamhet i övrigt visar att K.W. är uppenbart olämplig för arbetet som djurskötare. Bolaget har inte haft någon möjlighet att omplacera K.W. Uppsägningen är därför sakligt grundad.

Förbundet

Förbundet vitsordar att det inte finns någon vakant tjänst hos bolaget till vilken K.W. kunnat omplaceras. Bolaget borde dock ha vidtagit åtgärder mot de problem som uppstod. Om en gammal trotjänare inte kan klara av sin tjänst, bör åtgärder såsom avlastning, neddragning av arbetstidsmåttet, omplacering eller omfördelning av arbetsuppgifter ske. Det är först när det är fråga om mer omfattande misskötsamhet som arbetsgivaren inte har någon omplaceringsskyldighet.

K.W. har i sitt arbete på Tågra gård gjort så gott han har kunnat under den tid som avsatts för arbete där. Han har alltid prioriterat djurskötseln och försökt hinna med det övriga arbetet i största möjliga omfattning.

Bakgrunden till händelsen för det första veterinärintyget är att en galt fastnade i en grind och skadade ett ben. K.W. var osäker på om det rörde sig om ett benbrott eller endast en sträckning. Eftersom galten både åt och betäckte avvaktade K.W. med att vidta åtgärder. Han bekymrade sig dock för vad han skulle göra. Han tog bl.a. upp saken med bolagets VD, G.C. som en dag kom ut tillgården och de diskuterade vad de skulle göra med galten. De beslutade sig för att nödslakta den. K.W. tillstår nu i efterhand att han gjorde en felbedömning. Till uppgiften i intyget om att en död gris påträffats i en box kan sägas att det ibland händer att döda smågrisar försvinner i djupströbädden och dyker upp igen efter ett par dagar när övriga grisar bökar omkring i boxen.

Med anledning av kritiken mot att K.W. inte uppmärksammat att en gylta var skadad kan sägas att det kan vara svårt att upptäcka en skadad gylta bland 50 andra i samma box. Samma dag som K.W. upptäckte att gyltan inte kunde resa på sig flyttade han över henne till en egen box och anmälde saken.

Domskäl

Tvisten i målet

K.W. har sagts upp från sin anställning hos bolaget. Tvisten rör frågan om uppsägningen är sakligt grundad.

Arbetsgivarsidan har till stöd för uppsägningen åberopat i huvudsak att K.W. brustit i tidhållningen, att det förelegat samarbetsproblem och att K.W. åsidosatt givna direktiv för arbetet och även i övrigt misskött sitt arbete. Förbundet har förnekat vad som lagts K.W. till last och yrkat ogiltigförklaring av uppsägningen jämte allmänt skadestånd och ränta. Arbetsgivarparterna har bestritt bifall till yrkandena.

På begäran av förbundet har K.W. hörts under sanningsförsäkran och vidare har vittnesförhör hållits med f.d. arbetsledaren i bolaget L.A. arbetsledaren i bolaget S.G. djurskötaren B.E. och chauffören K.L.

På begäran av arbetsgivarparterna har förhör upplysningsvis hållits med bolagets förutvarande verkställande direktör B.A. och vittnesförhör hållits med veterinären K-G.W. arrendatorn P-O.W. och djurskötaren S.E.

Vidare har förebragts skriftlig bevisning från båda partssidorna. Bakgrunden till tvisten är följande.

K.W. har varit anställd hos bolaget sedan år 1971. Han blev ensam djurskötare på Ilstorps gård år 1979 och har alltsedan dess innehaft detta arbete. Han bedriver egen svinuppfödning vid sidan av arbetet i bolaget. I början av år 1992 ansåg bolaget att hans arbetsuppgifter på Ilstorps gård hade minskat så att han borde kunna arbeta som ensam djurskötare inledningsvis en timme per dag också på Tågra gård, som ligger omkring fem kilometer från Ilstorp. K.W. var inte trakterad av dessa utökade arbetsuppgifter och ansåg att han skulle få svårt att hinna med att sköta också denna gård. I februari 1992 började han dock arbetet på Tågra. Enligt arbetsgivarparterna kom K.W:s arbetstid att fördela sig så att han arbetar ca 70 procent på Ilstorp och resterande tid på Tågra gård.

Enligt arbetsgivarparterna har K.W. inte skött sina arbetstider och detta förhållande har också varit en orsak till att han inte hunnit med att fullgöra de arbetsuppgifter som han skulle sköta på Tågra gård. Enligt förbundet däremot har K.W. arbetat det antal timmar som han skulle, men han har trots detta inte orkat eller hunnit med allt arbete som bolaget ålagt honom. Detta är orsaken till att han i vissa delar inte fullgjort alla åligganden på Tågra gård.

Påståendet om bristande tidhållning

Enligt arbetsgivarparterna ingick K.W. en överenskommelse med bolaget om sina arbetstider när han började på Tågra gård, men denna överenskommelse har han inte följt. I vart fall, hävdar man, har K.W. varit skyldig enligt § 7 i kollektivavtalet att följa ett arbetstidsschema som bolaget fastlagt. K.W:s nya arbetstider har enligt arbetsgivarparterna i stort sett motsvarat dem som han hade haft innan de nya tiderna började gälla, men K.W. har brustit i tidhållningen genom att komma för sent på morgnarna, förlänga sina raster på förmiddagen och eftermiddagen samt lunchrasten och lämna arbetet omkring en halv timme före arbetstidens slut. K.W. har också ibland avlägsnat sig från arbetet och varit olovligen frånvarande viss del av arbetsdagen. Enligt arbetsgivarparterna har K.W. inte fullgjort sin skyldighet att arbeta 80 timmar per tvåveckorsperiod. Den bristande tidhållningen har enligt dem medfört ekonomisk skada för bolaget och lidande för djuren.

Förbundet har bestritt att K.W. brustit i tidhållningen.

K.W. har under förhöret uppgett att han aldrig accepterat något nytt arbetstidsschema och att han ännu när han arbetade på Tågra gård följde den överenskommelse om arbetstid som han hade ingått med bolagets tidigare ägare. Den överenskommelsen innebar att han skulle ha 40 timmars arbetsvecka, men att han själv kunde bestämma hur han ville förlägga arbetstiden. Huvudsaken var att det inte skulle finnas några brunstiga suggor, d.v.s. betäckningsverksamheten skulle fungera. Han har vitsordat att han inte helt följt det arbetstidsschema som arbetsgivarparterna påstår har gällt för honom och uppgett att han kommit straxt efter sju på morgnarna, att han arbetat in tid för raster och lunch och att han vanligen lämnat sitt arbete för dagen omkring kl. 14.45. Han har dock hävdat att han arbetat 80 timmar per tvåveckorsperiod. De dagar det behövts har han arbetat längre tid än schemat angett Det har förekommit att han slutat arbetet för dagen först kl. 16.45. Han har vidare uppgett att det hänt att han lämnat gårdarna under arbetstid för att uträtta ärenden. Han kan därför tillfälligtvis ha varit frånvarande när B.A. varit på besök, men de ärenden han uträttat har varit ärenden som hört till arbetet.

Arbetsdomstolen finner följande utrett i denna del.

Mot K.W:s bestridande är inte visat att bolaget och K.W. i anslutning till att denne började arbeta på Tågra gård träffade någon överenskommelse om den arbetstid som fortsättningsvis skulle gälla. Enligt vad B.A. uppgett - och som också vitsordats av K.W. - överlämnade han till K.W. två alternativ till arbetstidsschema. Enligt B.A. var avsikten att K.W. skulle välja ett av dessa. B.A. och K.W. synes överens om att K.W. aldrig lämnade någon direkt reaktion på de två alternativen. Utredningen ger närmast bilden av att det inledningsvis varit något oklart mellan bolaget och K.W. om vilken arbetstidsförläggning som skulle gälla. B.A. har uppgett att han uppfattade det så att K.W. valde det schema som var mest likt det han tidigare arbetat efter. Av ett brev den 1 maj 1992 från B.A. till K.W. framgår dock att bolaget riktade kritik mot K.W. för att denne inte fanns på arbetsplatsen "enligt schemat". I ett brev den 8 juli 1992 återkommer kritiken och K.W. uppmanas att till punkt och pricka följa schemat. Utredningen ger inte någon klarhet i vilka initiativ i övrigt som bolaget tog i arbetstidsfrågan. Sammantaget får det dock anses osannolikt att K.W. i vart fall efter det att han skriftligen tillåtits av bolaget att hålla sina arbetstider svävade i okunnighet om vilket schema som bolaget åsyftade. I vart fall måste det då ha ålegat honom att ta reda på vilket schema som gällde.

Schemat innebar att K.W. skulle arbeta 80 timmar under en fjortondagarsperiod. Arbetsdagen skulle börja måndag - fredag kl. 7.00 med raster kl. 9.00-9.30, 12.00-12.30 och 14.00-14.15 samt sluta måndag- torsdag kl. 15.30 och fredag kl. 15.00. För lördag och söndag första veckan var arbetstiden förlagd mellan kl. 7.00 och 11.30 med rast kl. 9.00-9.30, medan lördag och söndag var lediga den andra veckan. Förbundet har inte framfört någon erinran mot att bolaget enligt kollektivavtalet ensidigt kunnat bestämma detta schema. Arbetsdomstolen utgår därför ifrån att K.W. också haft skyldighet att följa schemat.

Frågan är då om K.W. brutit mot arbetstidsschemat.

B.A. har uppgett att han vid ett tiotal tillfällen sökt K.W. på båda gårdarna, då denne borde ha varit på plats, utan att få tag i honom. Uppgifterna att K.W. inte varit på plats stöds av ett antal brev som B.A. skrivit till K.W. och som också åberopats i målet. P-O.W., som är arrendator på Tågra gård sedan år 1989 och dessförinnan sedan år 1976 varit inspektör på Dalby Svinfarm, har i sitt vittnesmål uppgett att K.W. fick egna arbetstider när denne blev djurskötare på Ilstorps gård och att det ofta var diskussioner om dessa tider. K.W. var vid den tiden inte på plats som han skulle. Enligt P-O.W. hände det vid flera tillfällen att K.W. under den i målet aktuella tiden inte kom till Tågra gård före kl. 7.30, men P-O.W. kan inte uttala sig om när K.W. lämnade sitt arbete för dagen. P-O.W. har vidare uppgett att han vid tio-femton tillfällen mött K.W. i Sjöbo mitt på dagen.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

Det är ostridigt att K.W. skulle arbeta på både Ilstorps och Tågra gårdar och därvid till en början arbeta omkring en timme på Tågra. Det är också ostridigt att K.W. själv bestämde när han under sin arbetstid skulle arbeta på den ena och den andra gården. Från arbetsgivarsidan har inte förnekats att K.W. i sitt arbete kunde ha att uträtta ärenden utanför gårdarna. Mot denna bakgrund kan enbart det förhållandet att K.W. inte befunnit sig på någon av gårdarna när B.A. sökt honom tas till intäkt för att K.W. då varit olovligen frånvarande från arbetet. Detsamma gäller i fråga om de iakttagelser P-O.W. gjort i Sjöbo. Arbetsdomstolen finner därför inte annat styrkt i målet än vad K.W. själv tillstått, nämligen att det förekommit att han kommit senare på morgnarna än vad som följer av schemat, att han arbetat in tid för raster och lunch och slutat före ordinarie arbetstids slut. Med hänsyn till vad P-O.W. uppgett får anses visat att K.W. i vart fall flera morgnar kommit uppåt en halv timme för sent till sitt arbete. Mot K.W:s förnekande är däremot inte styrkt att han under den i målet aktuella tiden arbetat sammanlagt kortare tid än 80 timmar per fjortondagarsperiod.

Till frågan vilken betydelse som bör tillmätas det förhållandet att K.W. inte följt tidsschemat återkommer arbetsdomstolen.

Påståendet om samarbetssvårigheter

Arbetsgivarparterna har påstått också att K.W. orsakat samarbetsproblem, vilket har lett till att bolaget fått svårt att disponera sin personal på effektivaste sätt, eftersom två djurskötare vägrar arbeta med K.W. Som grund för påståendet har man åberopat att K.W. en dag efter semestern 1992 på ett aggressivt sätt framfört kritik mot en arbetskamrats sätt att sköta arbetet under fem veckor sommaren 1992, då denne vikarierade för K.W. Enligt arbetsgivarparterna uppträdde K.W. så burdust att vikarien, S.E. och en annan anställd, S.N. som åhörde utskällningen, senare förklarat att de inte längre vill ha något samröre med K.W. Förbundet har förnekat att det förelegat några samarbetsproblem.

K.W. har uppgett att han den aktuella dagen diskuterade med och tillrättavisade S.E. med anledning av att S.E. enligt hans mening inte skött arbetet under K.W:s semester. Han har tillstått att han kan ha varit på dåligt humör den dagen. S.E. som hörts i målet, har uppgett att han blev utskälld av K.W. och att han tog dennes utskällning mycket hårt. Han var skakad direkt efter händelsen och meddelade bolaget att han inte ville ha mer med K.W. att göra. Av förhöret med S.E. framgår dock också att han numera ibland träffar K.W. i arbetet utan att det föreligger några speciella problem.

Vad som i denna del lagts K.W. till last får ses som en händelse, där K.W. brusat upp onödigtvis hårt. Det kan tilläggas att två arbetskamrater till K.W. S.G. och B.E. i sina vittnesmål uttalat sig enbart positivt om samarbetet med K.W. Enligt arbetsdomstolens mening kan K.W:s agerande vid mötet med S.E. inte anses vara så graverande för honom att arbetsgivarparterna enbart på grund av den händelsen visat stöd för sitt påstående om samarbetsproblem. Arbetsdomstolen ser inte heller att K.W:s uppträdande lett till att bolaget fått beaktansvärda svårigheter att i fortsättningen skaffa ersättare för K.W.

Påståendet om misskötsamhet i övrigt (underlåtenhet att följa givna direktiv, m, m.)

Arbetsgivarparterna har riktat ett flertal anmärkningar mot K.W. och det sätt på vilket denne skött sitt arbete. Kritiken kommer till uttryck bl.a. i nio brev som åberopats i målet och som B.A. skrivit till K.W. under tiden april-november 1992. I det första brevet, daterat den 23 april, uppmanar B.A. K.W. att omedelbart rätta till ett antal fel. Där finns antecknat att denne skall införskaffa vissa redskap, hålla ströbädden torr, dagligen rensa krubborna och dagligen kontrollera och eventuellt justera foderautomater och vattennipplar, efter behov justera totalfodergivaren, liksom vattentillförseln, avhjälpa enklare tekniska fel och lämna meddelanden om svårare fel, städa foderbord och gångar, behandla sjuka grisar, lämna meddelande om flyttning av "pellar" (varmed förstås smågrisar som stötts bort av suggan och kommit efter i tillväxten) till annan gård så att transport kan ordnas, lägga döda smågrisar i anvisad hästgödselhög och direkt täcka med gödsel samt stödutfodra avvanda smågrisar för hand dels på frilagt golv i boxfronten, dels i krubborna en gång per dag. I ett brev den 1 maj konstaterar B.A. att K.W. inte fullgjort de arbetsuppgifter denne fått besked om. Som särskilt allvarliga brister, som omedelbart skall åtgärdas, anges följande. Avvanda smågrisar med diarré har inte behandlats. Ett vattenläckage har medfört att en foderautomat inte fungerar; felet har inte åtgärdats. K.W. finns inte på plats enligt schemat. Vidare påpekas att K.W. senast den 8 maj skall ha städat foderbord och gångar och införskaffat handverktyg enligt tidigare besked. I de efterföljande breven återkommer kritik av i huvudsak liknande innehåll som i de båda första breven. I ett brev den 8 juli blir K.W. också tillsagd bl.a. att kontrollera hälsotillståndet hos alla grisar varje dag genom en noggrann rond i varje box och vidta åtgärder vid behov. I en skrivelse samma dag tilldelas K.W. genom B.A. en tillrättavisning för olämpligt uppträdande som bestått i att denne inte följt givna instruktioner om djurens skötsel och tillsynen på Tågra gård. Det påpekas också att K.W. inte följt det uppgjorda arbetsschemat genom att avvika från arbetet före arbetstidens slut och inte komma i tid vid arbetsdagens början. I ett brev den 7 oktober uppmanas K.W. bl:a. att ta bort halmbalen i en box, där gyltorna tar sig upp på balen och hoppar ner i en intilliggande box. I ett brev den 20 oktober uppmanas han bl.a. att ta loss och flytta upp grindar på ställen där gyltorna hoppar över. Därefter konstateras i ett brev den 7 november att ett antal gyltor hoppat över via halmbalarna till en intilliggande box med följd att en gylta dödats och andra sargats av suggorna där. I ett brev sju dagar senare uppmanas K.W. att ta bort en bal som några smågrisar i en box använder för att hoppa över till gyltorna i en annan box.

Enligt arbetsgivarparterna har K.W. endast delvis efterkommit de påpekanden som gjorts. Trots att K.W. har både kapacitet och kvalifikationer för det arbete han ålagts att utföra, har han ändå inte utfört arbetet på ett tillfredsställande sätt.

Förbundet däremot har uppgett att det arbetsgivarsidan lägger K.W. till last är överdrivet och i många delar oriktigt. Enligt förbundet meddelade K.W. omedelbart efter det att han tillfrågats om arbetet på Tågra gård att han inte skulle klara av alla arbetsuppgifter på gården. Dessa invändningar togs dock aldrig på allvar, varken då eller när han senare åter framförde dem. Enligt förbundet har K.W. försökt att hinna med arbetet i den mån hans arbetstid medgett detta. Förbundet menar vidare att bolaget borde ha vidtagit åtgärder när det visade sig att K.W. inte helt kunde uppfylla de krav man ställde. Bolaget kunde t.ex. ha försökt avlasta K.W. eller sätta ner hans arbetsuppgifter eller organisera om arbetet så att K.W. kunde få andra uppgifter. Förbundet vitsordar dock att det inte funnits några vakanta tjänster som K.W. kunnat omplaceras till.

Det är ostridigt i målet att K.W. är en duktig djurskötare. Enligt vad K.W. uppgett tackade han nej till erbjudandet att arbeta också på Tågra gård, eftersom han ansåg att det skulle bli alltför tungt att arbeta på den gården. Han hade även sedan barnsben haft en ovilja mot gården som sådan. Mot K.W:s förnekande finner arbetsdomstolen inte visat att denne träffat någon överenskommelse med bolaget om att arbeta också på den gården. Med förbundets terminologi blev K.W. alltså beordrad att tjänstgöra där.

K.W. har under förhöret tillstått att det funnits grund för vissa av de anmärkningar som riktats mot arbetet på Tågra gård, men har framhållit att han inte hann med alla uppgifter och att han också framförde till B.A. att arbetet på gården var alltför slitsamt för honom. Enligt K.W. är det dessutom fel som arbetsgivarparterna påstår att arbetsuppgifterna på Ilstorps gård hade minskat och att bolaget därför hade skäl att tilldela honom ytterligare arbetsuppgifter.

Någon utredning i fråga om arbetssituationen på Ilstorps gård har inte förebragts i målet. Av den tillgängliga utredningen framgår att verksamheten på Tågra gård, där det tidigare hållits nötkreatur, ännu inte helt anpassats till svinproduktion när K.W. började arbeta där. Det är givet att detta förhållande påverkat arbetsförhållandena på gården och medfört särskilda krav på att relationerna mellan arbetsledningen och anställd fungerat. Av utredningen framgår att B.A. och K.W. hade svårt att tala med varandra. De båda samt S.G. och B.E. har under förhören gett sin syn på hur samarbetet mellan B.A., å ena sidan, och K.W. och de övriga anställda, å andra sidan fungerade. Enligt S.G. och B.E. hade B.A. svårt att ta till sig synpunkter från medarbetare. Oavsett vilka orsakerna var till det spända läge som uppenbarligen förelåg mellan K.W. och B.A. kan konstateras att kontakterna mellan dem till stor del bestod i skriftliga meddelanden från B.A., vilka möttes av en sparsam respons från K.W:s sida. Ingen av de båda synes på allvar ha försökt få till stånd konstruktiva samtal kring de problem K.W. upplevde på Tågra gård. Även om det ålegat B.A. såsom företrädare för arbetsgivaren att ta initiativ till att utreda de problem som uppkom, t.ex. genom att kalla K.W. till samtal, kan inte K.W. undgå viss kritik för sin passivitet och till att det uppkom brister i svinskötseln.

Arbetsgivarparterna har som särskilt allvarliga brister i K.W:s arbete framhållit att denne underlåtit att plocka undan halmbalar mellan boxarna i stallet, så att smågrisar och gyltor kunde hoppa över till intilliggande boxar med påföljd att en gylta dödades och andra gyltor sargades av suggorna. Arbetsgivarparterna har även pekat på att K.W. bl.a. underlåtit att ge injektioner till smågrisar med diarré och inte heller skött sin uppgifter vad gäller s.k. pellegrisar och grisar som slutat att dia.

En bidragande orsak till de brister som arbetsgivarparterna pekat på synes ha varit det förhållandet att man på Tågra gärd som första gård hos bolaget hade börjat använda s.k. djupströbädd i boxarna. K.W. har förklarat att han hade stora svårigheter att hålla ströbädden torr, eftersom grisarna bökade omkring i bädden. Flera smågrisar blev sjuka och han hann inte med att ensam jaga sjuka grisar för att injicera dem med penicillin. Eftersom han inte fick gödsla ut blev ströbädden allt högre, vilket gjorde arbetet i stallet alltmer tungrott och bl.a. medförde att grisarna kunde hoppa upp på de halmbalar som fanns mellan boxarna och ta sig över till intilliggande boxar. Enligt K.W. har förhållandena blivit bättre sedan bolaget vid årsskiftet 1992/1993 fick en ny verkställande direktör som han kan tala med. K.W. får nu gödsla ut varje kvartal, vilket lett till att ströbädden är lättare att hålla torr, problemen med smågrisar som har diarré har minskat betydligt och de som behöver penicillin får medicinen i fodret. Vidare har halmbalarna mellan boxarna ersatts av träplattor och det har satts upp grindar mellan boxarna, vilket underlättar för K.W. att gå från box till box.

De uppgifter som K.W. lämnat om hur förhållandena nu är på Tågra gård har inte motsagts av arbetsgivarparterna.

Arbetsdomstolen gör följande bedömning.

När K.W. kom till Tågra gård hade man ännu inte funnit de rätta formerna för svinhållningen. K.W. kom till en ny arbetsplats och hade en begränsad tid avsatt för arbetet där. Att brister kom att uppstå i K.W:s sätt att sköta sina arbetsuppgifter får ses i belysning härav och av det faktum att relationerna mellan honom och B.A. var ansträngda. Det förhållandet att ändringar senare gjorts på gården som uppenbarligen underlättat arbetet där, talar för att K.W. fram till dess haft en onödigt tung arbetsbörda, som inverkat menligt på hans möjligheter att i alla delar svara mot de krav som ställdes på honom.

Som framgått av vad som tidigare sagts har K.W. inte följt det arbetstidsschema som gällt för honom. Det är givet att en arbetstagare skall följa de arbetstider som gäller och att det finns anledning att rent principiellt se allvarligt på fall då en arbetstagare underlåter att följa sitt schema. Av förhöret med B.A. och av de brev som åberopats i målet framgår att B.A. vid ett flertal tillfällen uppmanat K.W. att hålla sina arbetstider, men att denne trots dessa uppmaningar fortsatte att bryta mot schemat. K.W:s förklaring att han ansåg att han arbetade enligt det tidigare gällande arbetsschemat kan som framgår av vad som redan tidigare sagts inte godtas. Särskilt allvarligt måste man se till det förhållandet att K.W. fortsatte att nonchalera arbetstidsschemat även efter det att han i juli 1992 erhållit en skriftlig tillrättavisning bl.a. för sin bristande tidhållning. Beaktas bör emellertid också vilken betydelse det haft för bolaget att K.W. höll sina arbetstider. Arbetsgivarparterna har inte närmare angett vilka olägenheter som uppstod till följd av att K.W. anlände för sent på morgnarna och gick för tidigt på eftermiddagarna. Däremot har man gjort gällande att den uteblivna vila som följt av de avkortade rasterna medfört en lägre arbetsprestation, vilket inneburit ekonomisk skada för bolaget och lidande för djuren. Inte minst mot bakgrund av K.W:s uppgifter att han upplevde arbetet på Tågra gård som tungt och slitsamt ter det sig anmärkningsvärt att K.W. inte hållit de pauser för vila som schemat innehöll. Även om de nedkortade eller uteblivna rasterna måste antas ha bidragit till att göra arbetet särskilt slitsamt för K.W., anser arbetsdomstolen dock att de brister som förelegat i dennes arbetsprestationer till inte oväsentlig del får tillskrivas det förhållandet att arbetet på Tågra gård i sig måste ha varit tungt för en ensam djurskötare. Arbetsdomstolen beaktar härvid också att K.W. påstått att det inte skett någon minskning i arbetsbördan på Ilstorps gård och att någon utredning till bemötande av denna uppgift inte har förebragts i målet från arbetsgivarsidan.

Arbetsdomstolen kommer därför fram till den slutsatsen att den utredning som presenterats i målet sammantaget inte ger stöd för att bristerna under år 1992 i skötseln av Tågra gård - trots K.W:s bristande tidhållning - i något väsentligt avseende kan läggas K.W. till last.

Arbetsgivarparterna har dock som stöd för att det finns saklig grund för uppsägningen av K.W. åberopat också två händelser som inträffat under år 1993.

Veterinären K-G.W. har om dessa händelser berättat följande. Han blev den 1 juni kallad till Ilstorp gård, där det fanns en galt med en gammal skada. Vänster framfot var starkt ansvälld och mellanhandens ben utgjorde en enda hård, dubbelt knytnävstor ansvällning. K.W. uppgav att galten varit skadad i omkring en månad sedan den fastnat med vänster framfot i överdelen av en ca 160 cm hög grind. Vid försök att komma loss hade galten kommit att vrida kroppen så att ryggen vänts mot grinden. Galten slaktades genast. K-G.W. kunde inte finna något benbrott, men fann benbildningar, brosk och avslitna senor, d.v.s. en skada som kan jämställas med ett benbrott. Enligt K-G.W. var det djurplågeri att galten hade levt med denna skada under så lång tid som omkring en månad och han övervägde om han skulle anmäla förhållandet till åtal. Han valde dock att ge K.W. som inte försökte försvara sig, en allvarlig åthutning och trodde att han efter detta inte skulle behöva uppleva något liknande. Han blev därför mycket förvånad när han i början på juli kallades till Tågra gård och där fann en sugga, som enligt hans mening också utstått långvarigt lidande. Han fick uppgift om att K.W. samma dag hittat suggan liggande i en box. Hon hade avlivats kort innan han själv kom fram till gården. Vid obduktion av grisen fann han att såväl vänster armbågsled som höger handled varit säte för en kronisk, varig inflammation; armbågsleden innehöll minst 1 dl varigt, illaluktande exsudat och han bedömde att djuret lidit av denna inflammation under minst 14 dagar-tre veckor. Handleden var fylld med omkring en 1 dl varblandat exsudat och med varstråk upp mot knäleden med ansvällning av muskulatur och lymfkörteln samt nedåt benet mot klöven i senskidorna. Han uppskattade åldern på lidandet i denna del till minst 14 dagar. Enligt K-G.W. måste djuret ha haft mycket svårt för att röra sig den sista tiden och varit halt både på vänster sida fram och höger sida bak.

K.W. har uppgett att han såg när galten fick sin skada och att han var osäker på vad som borde göras, men beslöt sig för att avvakta en tid. Han har medgett att han gjorde en felbedömning. Vad gäller den skadade suggan har K.W. däremot uppgett att han inte tidigare uppmärksammat att suggan var sjuk och tillagt att det inte är lätt att se en sjuk sugga i en box med 50 grisar.

Såväl S.G. som B.E. har under förhören uppgett att det kan vara svårt för en djurskötare att ställa rätta diagnoser och fatta rätta beslut när grisar blir sjuka. Djurskötaren har att väga in bl.a. om det är sannolikt att det sjuka djuret kan bli friskt efter medicinering, den karenstid som måste löpa innan ett medicinerat djur kan skickas till slakt och det krav på lönsamhet som måste ställas.

Även med beaktande av de svårigheter som kan möta i en djurskötares arbete finns det enligt arbetsdomstolens mening anledning att se allvarligt på händelserna med de två sjuka grisarna. Att K.W. inte uppmärksammat att suggan varit sjuk måste ses som en allvarlig försummelse i tillsynen av djuret. K.W. kan inte heller gå fri från kritik när det gäller den skadade galten. Beaktas bör också att K.W:s försummelser inträffat efter det att han sagts upp på grund av misskötsamhet i arbetet, varför det funnits särskild anledning för honom att sköta sina arbetsuppgifter.

Sammanfattande bedömning

Enligt vad K.W. själv uppgett har hans arbetsförhållanden på Tågra gård lättat under år 1993 efter de ändringar som gjorts i svinstallet och de effekter ändringarna fått i fråga om vissa arbetsmoment. De under år 1993 inträffade händelserna i förening med K.W:s inte helt invändningsfria agerande under år 1992 gör enligt arbetsdomstolens mening att det finns anledning att starkt ifrågasätta K.W:s lämplighet att fortsätta som djurskötare i bolaget.

Beaktas bör emellertid också att K.W. arbetat som djurskötare hos bolaget sedan lång tid tillbaka och att han ostridigt också betraktats som en kunnig. Enligt S.G. och B.E. är djuren K.W:s liv; han arbetar snabbt och har ordning och reda omkring sig och är bra att samarbeta med. K.W. är nu 50 år fyllda och får bl.a. på grund av en armbågsskada anses ha begränsade möjligheter att utföra alltför ansträngande kroppsarbete. Det kan mot denna bakgrund ifrågasättas det lämpliga i att K.W. satts att som ensamskötare ansvara för svinhållningen vid två gårdar. Även om K.W. som B.A. uppgett, haft möjlighet att få hjälp vid tyngre arbeten, kommer arbetsdomstolen vid en sammanvägning av omständigheterna i målet fram till den slutsatsen att bolaget inte kan anses ha saklig grund för att säga upp K.W. Förbundets yrkande om ogiltigförklaring av uppsägningen skall därför bifallas.

Skadestånd

Eftersom bolagets uppsägning av K.W. saknar saklig grund och skall ogiltigförklaras är K.W. berättigad till allmänt skadestånd för bolagets brott mot anställningsskyddslagen. Med hänsyn till omständigheterna finner arbetsdomstolen att skadeståndsbeloppet bör bestämmas till 35 000 kr.

Rättegångskostnaderna i målet

Med den nu angivna utgången i målet skall bolaget stå för förbundets kostnader i målet. Arbetsgivarparterna har förklarat sig inte ha något att erinra mot förbundets kostnadsanspråk.