AD 1993 nr 180

Svenska Kommunalarbetareförbundet

mot

Malmö kommun.

Malmö kommun är bunden av kollektivavtal i förhållande till Svenska Kommunalarbetareförbundet (SKAF).

Kommunen ägde tidigare samtliga aktier i M.E. Malmö Energi Aktiebolag (MEAB) som bedriver produktion och distribution av energi i huvudsakligen Malmö och Burlövs kommuner. Energirörelsen drevs ursprungligen av en kommunal förvaltning. Genom beslut av kommunfullmäktige i december 1987 överfördes emellertid verksamheten till MEAB.

Sydkraft Aktiebolag, som är ett börsnoterat bolag, är moderbolag i en koncern som bedriver produktion och distribution av energi jämte viss annan verksamhet i huvudsakligen södra Sverige.

Genom ett avtal, daterat den 4 mars 1991, sålde kommunen samma dag samtliga aktier och samtliga konvertibla skuldebrev i MEAB till Sydkraft AB. Tillträdesdagen bestämdes enligt avtalet till den 15 april 1991. Avtalet föregicks av ett förslag till principöverenskommelse vars innehåll offentliggjordes den 9 januari och som godkändes av fullmäktige den 8 februari. Förslaget till principöverenskommelse och delar av avtalet den 4 mars finns bilagda denna dom som domsbilagorna 1 och 2 (uteslutes här).

SKAF har väckt talan i arbetsdomstolen mot kommunen och gjort gällande att kommunen brutit mot 11 § medbestämmandelagen genom att inte före försäljningen påkalla och genomföra förhandlingar med förbundet. SKAF har på denna grund yrkat att kommunen skall förpliktas att till förbundet betala allmänt skadestånd med 500000 kr. På beloppet har yrkats ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämning i målet till dess betalning sker.

Kommunen har bestritt yrkandet och anfört att något belopp avseende allmänt skadestånd inte kan vitsordas som skäligt i och för sig.

Parterna har yrkat ersättning för rättegångskostnader.

Till utveckling av sin talan har parterna anfört i huvudsak följande.

SKAF

MEAB var vid den aktuella tiden landets tredje största energibolag med drygt 750 anställda, varav ca 300 kommunalarbetare. Under år 1991 omsatte bolagets verksamhet cirka 1,7 miljarder kronor (Mdkr). Bolaget var Malmö kommuns mest värdefulla tillgång och utgjorde en viktig inkomstkälla för kommunen.

Malmö kommun var fram till tiden för aktieförsäljningen ensam ägare till samtliga aktier i MEAB och bolagets verksamhet hade fram till år 1988, då rörelsen omvandlades till aktiebolag, drivits helt i kommunens regi inom ramen för den kommunala förvaltningen.

I samband med energirörelsens omvandling till aktiebolag träffade kommunen och MEAB ett samarbetsavtal som bl.a. reglerade förhållandet mellan dem med avseende på fördelningen av olika uppgifter i fråga om drift och underhåll av offentlig belysning och trafiksignaler, avläsning av mätare för vatten och avlopp, grävning i gator och annan mark samt återställning av arbetsområden m.m. Avtalet reglerade också att MEAB skulle medverka till samordning av markarbeten som berörde bolagets anläggningar. Samarbetsavtalet skall ses mot bakgrund av att underhåll och drift av kommunens vägar, gator och annan mark normalt handhas av Kommunteknik (f.d. Gatukontoret) och dess personal. Under den tid som samarbetsavtalet gällde anlitades personalen där i stor utsträckning för att utföra olika arbeten för MEAB:s räkning. Genom Kommunteknik tillhandahölls t.ex. maskiner och lastbilar med eller utan chaufförer, och det var Kommuntekniks personal som för MEAB:s räkning skötte återställningen efter grävning i gator och annan mark. Vid tiden för kommunens överlåtelse av MEAB fanns det alltså en koppling mellan Kommunteknik och MEAB i fråga om utförande av vissa arbeten; bolagets verksamhet var sammanvävd med kommunens egen. Kommunteknik var i en inte obetydlig utsträckning beroende av samarbetet med bolaget för sysselsättningen av sin personal. När kommunen ägde MEAB var det också en självklarhet att bolaget anlitade Kommunteknik för de nämnda arbetsuppgifterna. Uppskattningsvis kom omkring 25 procent av arbetsuppgifterna hos Kommunteknik från MEAB. Inom Kommunteknik finns nio anläggningsarbetare och fem chaufförer, vars anställningar kan beröras om MEAB i framtiden inte anlitar Kommunteknik för arbeten i samma omfattning som tidigare.

Under år 1990 inleddes förhandlingar mellan kommunen och Sydkraft AB om försäljningen av aktierna i MEAB. Förhandlingarna hölls i det tysta och utan närvaro eller insyn från de fackliga organisationernas sida. Resultatet av förhandlingarna mellan parterna offentliggjordes vid en presskonferens den 9 januari 1991. Samma dag gick parterna även ut med två pressmeddelanden och man höll information för kommunstyrelsen, för styrelsen i MEAB och för bolagets anställda. Vid den här tidpunkten förelåg redan ett förslag till principöverenskommelse om överlåtelse av aktier i MEAB mellan parterna. Kommunstyrelsen fattade den 11 januari 1991 beslut i enlighet med förslaget och den 8 februari godkändes principöverenskommelsen av kommunfullmäktige, som samtidigt uppdrog åt kommunstyrelsen att förhandla fram en slutlig uppgörelse mellan kommunen och Sydkraft AB. Det definitiva avtalet mellan parterna undertecknades den 4 mars 1991. Efter överenskommelsens offentliggörande den 9 januari 1991 har SKAF:s avdelning 13 i Malmö vid upprepade tillfällen försökt att få till stånd förhandlingar om aktieförsäljningen med kommunens ledning, men samtliga dessa förhandlingspropåer har avböjts.

Kommunstyrelsen och kommunfullmäktige hade innan de fattade sina beslut i ärendet fått tillgång till ett underlag som sammanställts för ändamålet. Av den i underlaget redovisade bakgrunden till aktieaffären framgår att kommunens ekonomi under år 1990 befann sig i ett så dåligt skick att det krävdes kraftfulla åtgärder för att få till stånd en resultatförbättring. I underlaget redovisades också kortfattat konsekvenserna av några möjliga handlingsalternativ. I det första alternativet, som inte skulle innebära någon förändring av kommunens aktieinnehav i MEAB, angavs att bolaget under år 1990 gav kommunen en avkastning på 93 miljoner kronor (Mkr). Denna summa är enligt förbundets uppfattning alldeles för lågt beräknad Alternativ 2 innebar en försäljning av aktierna i MEAB. Dessutom redovisades ett tredje alternativ om försäljning av produktionsresurserna i MEAB, ett fjärde alternativ om försäljning av kommunens aktieinnehav i Sydkraft AB och slutligen ett femte alternativ om överlåtelse av aktier i kommunalt ägda aktiebolag till ett kommunalt ägt holdingbolag. Underlaget visar att kommunen haft att ta ställning till flera olika alternativa åtgärder innan man fattade sitt beslut om aktieförsäljningen. Dessutom har det framförts förslag på lösningar som över huvud taget inte har presenterats i underlaget.

En konsekvens av alternativ 2 i underlaget, d.v.s. en försäljning av aktierna i MEAB till Sydkraft AB, var att samarbetsavtalet mellan kommunen och MEAB skulle upphöra på tillträdesdagen. Även detta förhållande uppmärksammades i underlaget och det sades om detta att samarbetet mellan kommunen och MEAB skulle fortsätta, men regleras i nya avtal, upprättade på affärsmässig grund. Det förutskickades i underlaget att ett nytt samarbetsavtal skulle tas in i överlåtelseavtalet. En överlåtelse av aktierna i MEAB skulle enligt underlaget inte medföra någon friställning av personal i bolaget. Några förändringar i anställningsförhållanden eller kollektivavtalstillhörighet skulle inte heller uppstå för bolagets anställda.

Under rubriken "Förslag till beslut" i kommunfullmäktiges handlingar i ärendet föreslog kommunstyrelsen kommunfullmäktige att besluta bl.a. att det kapital om 2 350 Mkr som frigjordes till följd av försäljningen av aktierna i MEAB skulle placeras på ett sådant sätt att högsta möjliga avkastning erhölls, allt inom de ramar som angivits i kommunens placerings- och finansieringspolicy. Därvid skulle en i underlaget redovisad förbättring av kommunens finansnetto på ca 235 Mkr åstadkommas, relaterat till då gällande ränteläge. Vidare föreslogs kommunfullmäktige besluta att avkastningen skulle användas för förbättring av kommunens finansnetto. Som redan sagts anser SKAF att den i underlaget beräknade avkastningen från MEAB på 93 Mkr under år 1990 är upptagen med ett alldeles för lågt belopp. Den förväntade förbättringen av kommunens finansnetto vid en försäljning av aktierna visar därför också alldeles för låg summa.

Till underlaget för kommunens beslut fanns bifogat ett utlåtande av Nordbankens avdelning för specialfinansiering rörande överlåtelse av MEAB. Under rubriken Slutsats anförs bl.a. följande. "En samlad bedömning av det tänkbara ekonomiska utbytet för Malmö kommun givet olika scenarier visar enligt vår uppfattning att föreslaget försäljningspris klart överstiger nuvärdet av det ekonomiska utfall Malmö kommun skulle kunna förväntas uppnå om affären ej genomförs." - Det bör i detta sammanhang noteras att utlåtandet inte innehåller något uttalande om försäljningspriset som sådant, utan endast avser en jämförelse mellan det beräknade utfallet om affären genomförs respektive inte genomförs. Någon ordentlig marknadsmässig värdering eller någon jämförelse mellan de olika handlingsalternativen i underlaget har inte gjorts.

Till kommunens beslutsunderlag fanns också fogat ett yttrande den 14 januari 1991 från Energiverksstyrelsen i Malmö. Styrelsen anförde sammanfattningsvis uppfattningen att det vid den tidpunkten fanns alltför många och avgörande obesvarade frågor i ärendet för att optimala beslut skulle kunna fattas i det föreslagna tempot. Energiverksstyrelsen ansåg vidare att beslutet borde ha skjutits upp till dess att ärendet hade blivit belyst i ett helhetsperspektiv. Eftersom affären hade blivit offentliggjord var motiven för snabbhet i beslutsfattandet enligt Energiverksstyrelsens mening inte längre lika starka.

Som redan nämnts godkände kommunfullmäktige den 8 februari 1991 principöverenskommelsen om överlåtelse av aktierna i MEAB från kommunen till Sydkraft AB. I beslutet godkände fullmäktige även att det kapital som frigjordes till följd av försäljningen skulle placeras på sådant sätt att högsta möjliga avkastning erhölls och att avkastningen skulle användas för förbättring av kommunens finansnetto.

Den slutliga överenskommelsen mellan parterna undertecknades den 4 mars 1991, och enligt den överlät kommunen samma dag samtliga aktier och samtliga konvertibla skuldebrev i MEAB till Sydkraft AB. Av § 5 i överenskommelsen framgår att Sydkraft skulle utge ersättning för aktierna till kommunen med sammanlagt 2 349 900 000 kr. Ersättningen skulle utgå genom kontant betalning, lösen av lån, en riktad nyemission till kommunen av konvertibla skuldebrev i Sydkraft AB och engångsbetalning av avgifter från bolaget till kommunen. Vidare innefattade överenskommelsen ett nytt samarbetsavtal mellan kommunen och MEAB (se bestämmelser intagna i §§ 17 och 18 i överenskommelsen).

Förbundet hävdar att kommunens beslut att överlåta aktierna har inneburit en sådan väsentlig förändring av kommunens verksamhet att kommunen enligt 11 § medbestämmandelagen varit skyldig att före beslutet förhandla med den fackliga organisationen inom SKAF Förbundet ser saken på följande sätt.

Det innebär en väsentlig förändring av kommunens verksamhet att i ett läge när den ekonomiska situationen i övrigt inom kommunen varit mycket dålig avyttra en tillgång som hade ett betydande värde, drygt 2,3 Mdkr, och som utgjorde en lönsam och stabil inkomstkälla för kommunen. Bakgrunden till aktieförsäljningen var att kommunen befann sig i en mycket besvärlig ekonomisk situation, där det gällde att snabbt åstadkomma resultatförbättring. Alternativet var att vidta drastiska åtgärder som skulle kunna komma att drabba kommunens viktigaste verksamheter i form av nedskärningar och inskränkningar samt uppsägningar av personal. När kommunen avhände sig en hel verksamhetsgren med cirka 750 anställda var det i själva verket fråga om den största affär som kommunen någonsin genomfört. Även om energiverksamheten var organiserad i bolagsform var den intimt sammanvävd med kommunens egen verksamhet. Det var ju i realiteten kommunen som hade det bestämmande inflytandet över energibolaget. Det bör även nämnas att det fanns andra anknytningspunkter mellan kommunen och MEAB. Kommunens personalnämnd skötte personaladministrationen och löneförhandlingarna för personalen inom MEAB. Vidare anlitade de anställda inom MEAB kommunens företagshälsovård.

Beslutet om aktieförsäljningen innebär också en förändring av inriktningen på kommunens verksamhet, eftersom kommunen inte längre skulle driva näringsverksamhet. Beslutet är i denna del av strategisk och principiell natur.

Kommunen befann sig i en svår ekonomisk situation och det fanns ett befogat intresse för de anställdas fackliga organisation att få delta i förhandlingarna och framlägga synpunkter och förslag på de olika alternativ som stod till buds. Med tanke på att det fanns andra alternativ till aktieförsäljningen är en viktig fråga i detta sammanhang om försäljningen av aktierna i MEAB var den lämpligaste lösningen för att komma till rätta med kommunens ekonomiska problem. Denna fråga angick i högsta grad kommunens egen personal eftersom varje alternativ och möjlig lösning var förenad med omedelbara eller framtida konsekvenser för personalen. Oavsett om beslutet skulle medföra positiva eller negativa konsekvenser för kommunens personal var följderna lika relevanta i sammanhanget. Den fackliga organisationen hade också kunnat göra en närmare analys av de uppgifter om avkastning och försäljningspris i det underlag som kommunstyrelsens ordförande L.E. den 9 januari 1991 hade presenterat i samband med offentliggörandet av förslaget till principöverenskommelse.

Ett syfte med aktieförsäljningen var enligt kommunfullmäktige att skapa finansiella förutsättningar för en offensivare investeringspolitik. Ett sådant principbeslut om investeringar av större mått från kommunfullmäktige innebar också en väsentlig förändring av kommunens verksamhet. Det är i vart fall fråga om ett första led i ett större investeringsförfarande. Ett sådant beslut om investeringar berör också de anställda inom kommunen, eftersom det kan leda till omedelbara eller framtida konsekvenser för dem. Det har alltså funnits ett befogat intresse för den fackliga organisationen att få delta i förhandlingar om en sådan fråga. I sammanhanget är den första fråga som bör ställas om kommunen över huvud taget bör slå in på en väg med offensivare investeringspolitik. Den fackliga organisationen hade kunnat föra fram förslag dels om andra sätt att använda pengarna, dels om andra investeringar.

Vidare har en förändring jämfört med tidigare förhållanden inträffat för enskilda anställda inom kommunen. Det har skett en påtaglig försämring för kommunens personal vid Kommunteknik. Denna måste nu konkurrera med andra privata entreprenörer om de arbeten som MEAB behöver få utförda. Tidigare var det självklart att kommunens personal anlitades för dessa arbeten. För det fall Kommunteknik inte kan klara konkurrensen med övriga entreprenörer kan följden bli att 14 anställda där måste sägas upp. Det bör också framhållas att det inom Kommunteknik inte är möjligt att ytterligare pressa priserna på utförandet av arbeten utan att det går ut över personalen. Det sagda innebär alltså att denna personalgrupp inom kommunen har en betydligt osäkrare tillvaro jämfört med vad som tidigare gällde för dem. Avtalet om aktieförsäljningen innehöll också bestämmelser om framtida samarbete mellan kommunen och MEAB. Bestämmelserna ersatte det tidigare gällande avtalet mellan kommunen och bolaget. Samarbetsavtalet innehåller inte några garantier för sysselsättning av kommunens personal och kommunen har inte längre någon möjlighet att påverka vilka som skall utföra arbeten för MEAB. Det framstår som självklart att den fackliga organisationen hade varit intresserad av att företräda sina medlemmars intressen i detta sammanhang. Tilläggas bör i sammanhanget att MEAB i stort sett inte längre existerar, eftersom fem enheter inom bolaget har delats upp i fem olika dotterbolag till Sydkraft AB.

Slutligen har aktieförsäljningen också lett till att kommunen mer eller mindre har tvingats avyttra VA-verkets mätarverkstad sedan Sydkraft AB framställt önskemål om att få ta över driften av den. Vid mätarverkstaden, som för övrigt också har sorterat under Kommunteknik, sysslar personalen med reparationer, kontroller och byten av instrument på utrustning för vatten och fjärrvärme inom MEAB. Skulle kommunen ha ställt sig avvisande till Sydkrafts AB begäran att få ta över mätarverkstaden hade Sydkraft AB kunnat bygga upp en egen mätarverkstad inom MEAB. Det skulle i sin tur ha kunnat medföra uppsägningar av 14-11 personer vid kommunens mätarverkstad. Kommunen har alltså nyligen beslutat att sälja mätarverkstaden till Sydkraft Mätteknik AB som är ett av de från MEAB framsprungna dotterbolagen till Sydkraft AB . Denna förändring avseende mätarverkstaden hade alltså inte heller inträffat om inte aktieförsäljningen hade ägt rum. Primärförhandlingar om försäljning av mätarverkstaden har dock genomförts innan kommunen fattade sitt beslut.

Malmö kommun

Kommunen kan i huvudsak vitsorda de sakuppgifter som lämnats av förbundet även om kommunen inte delar förbundets värderingar och bedömningar i fråga om de juridiska konsekvenserna av beslutet om aktieförsäljningen.

Den 1 januari 1988 ombildades den dåvarande förvaltningen Energiverken i Malmö till en särskild juridisk person, nämligen MEAB. Ombildningen till aktiebolag innebar att funktionen som arbetsgivare fördes över från kommunen till bolaget. I samband med bolagiseringen träffade parterna ett samarbetsavtal för lösande av vissa praktiska frågor. Personalen i det nybildade MEAB fortsatte emellertid att i stort sett arbeta som tidigare då energiverksamheten låg inom den kommunala förvaltningen.

Under den senare delen av 1980-talet kom kommunens ekonomiska resultatutveckling att bli allt sämre och är 1990 befann sig kommunens budget i kraftig obalans. Den visade redan i samband med budgethanteringen ett budgeterat minusresultat på 218 Mkr. Det verkliga resultatet för år 1990 slutade dock med ett minusresultat på 486 Mkr. Som en jämförelse kan nämnas att en skattehöjning på en krona vid den aktuella tidpunkten skulle ge en intäkt på 200 Mkr under ett budgetår. Mot denna bakgrund uppkom en diskussion om hur kommunens ekonomiska problem skulle lösas. Kommunen hade tillgång till tre olika finansieringskällor för att höja sina intäkter. Det första alternativet var en höjning av skattesatsen, men en sådan lösning bedömdes vara politiskt omöjlig. Ett andra alternativ var att låna mer pengar. Den lösningen skulle emellertid försämra kommunens finansnetto, och den avfördes därför från vidare diskussioner. Det tredje alternativet var att sälja någon av kommunens tillgångar. En diskussion kring en sådan lösning avseende kommunens energiinnehav inleddes under våren 1990 mellan kommunstyrelsens ordförande L.E. finanschefen S.C. och stadskontorets ekonomidirektör I.N. Efter kontakt med expertis på marknaden utkristalliserades olika möjligheter, t.ex. att kommunen skulle överlåta sitt aktieinnehav i MEAB eller sina aktier i Sydkraft AB. Kommunen innehade 20 procent av aktierna i sistnämnda bolag. Efter ytterligare diskussioner framstod lösningen att sälja aktieinnehavet i MEAB som det lämpligaste alternativet för kommunen. Det tillsattes två värderingsmän, en för kommunen och en för Sydkraft AB, som fick i uppdrag att göra en värdering av MEAB. Värderingsmännen slutförde sina uppdrag under november månad 1990 och båda kom fram till att MEAB hade ett marknadsvärde/försäljningsvärde på 1,1-1,3 Mdkr. Sydkraft AB lade därefter ett bud på aktierna i MEAB, vilket överensstämde med det bud som senare ledde till den slutliga uppgörelsen mellan parterna. Nordbankens avdelning för specialfinansiering som är experter på energiaffärer rekommenderade efter en utvärdering kommunen att acceptera budet från Sydkraft AB.

När det socialdemokratiska kommunalrådet N.Y. och MEAB den 9 januari 1991 gemensamt tillkännagav att kommunen avsåg att överlåta samtliga aktier i bolaget till Sydkraft AB detonerade en politisk bomb i Malmö. Affären var den största i Malmö kommuns historia. Oenigheten var stor inom det socialdemokratiska partiet och debattens vågor gick höga mellan de olika falangerna. Där fanns dels de som förespråkade den traditionella socialdemokratiska politiken att vissa verksamheter bör drivas i kommunal regi, dels de som menade att det mer var en praktisk än en ideologisk fråga vilka verksamheter som skulle drivas kommunalt. När styrelsen för MEAB den 9 januari 1991 fick förslaget om överlåtelsen av bolaget på snabbremiss, hade bolaget tidigare inte haft någon kännedom om den tilltänkta affären. Inte heller de fackliga organisationerna inom kommunen hade dessförinnan haft någon kännedom om den.

Genom aktieförsäljningen frigjorde kommunen kapital som kunde användas för att förbättra kommunens ekonomiska resultat. Vidare möjliggjordes nya investeringar utan att kommunen behövde låna mer pengar. Intäkterna från aktieförsäljningen var inte öronmärkta för något speciellt ändamål, utan de skulle enligt kommunfullmäktiges beslut användas för att förbättra kommunens finansnetto. De har sedermera använts för att amortera ned kommunens låneskuld med 1,1 Mdkr, till inköp av långfristiga obligationer till ett värde av 300 Mkr och för olika investeringar under år 1991. Investeringarna gjordes inom olika områden av kommunens verksamhetsfält.

Den 16 januari 1991 fattade alltså kommunstyrelsen beslut i enlighet med förslaget till principöverenskommelse och föreslog kommunfullmäktige bl.a. dels att godkänna överenskommelsen, dels att uppdra åt kommunstyrelsen att slutföra förhandlingarna om aktieförsäljningen. Kommunstyrelsens förslag behandlades i kommunfullmäktige den 8 februari 1991 och resulterade i att kommunfullmäktige antog förslaget och uppdrog åt kommunstyrelsen att fullfölja detta med en detaljöverenskommelse med Sydkraft AB. Detaljöverenskommelsen som parterna träffade den 4 mars 1991 innebar visserligen förändringar beträffande det tidigare mellan kommunen och MEAB gällande samarbetsavtalet, men den innebar också att kommunen och MEAB i huvudsak fortsatte sitt samarbete på samma sätt som tidigare.

Genomförandet av aktieförsäljningen innebar i sak inte någon teoretisk eller praktisk förändring för förbundets medlemmar. Anledningen till att kommunen inte inför något av besluten hade tagit initiativ till förhandlingar enligt 11 § medbestämmandelagen var att kommunen var av den uppfattningen att det inte förelåg någon sådan förhandlingsskyldighet. Detta var också orsaken till att SKAF inte hade fått någon information om den tilltänkta affären före dess offentliggörande den 9 januari 1991.

Kommunen hade också på sedvanligt sätt i november 1990 fört budgetförhandlingar om 1991 års budget. Vid den tidpunkten var den tilltänkta försäljningen ännu okänd och det är därför naturligt att de intäkter som kunde tänkas bli ett utfall av aktieöverlåtelsen inte var med i förhandlingsunderlaget för budgetförhandlingarna. Därefter fortskred budgetförhandlingarna på vanligt sätt med kontinuerlig information ensligt 19 § medbestämmandelagen. Den 27 februari 1991 lämnade kommunen i enlighet med nämnda lagrum en allmän information om de befintliga budgetramarna. Någon särskild redogörelse för försäljningen av aktierna i MEAB lämnades inte. Vid den här tidpunkten var affären dock allmänt känd och informationen omfattade även de intäkter som kommunen räknade med att tillgodogöra sig efter försäljningen. Dessa medel var inte specialdestinerade för några särskilda ändamål utan ingick endast i de allmänna tillgångar som kommunen hade till sin disposition.

Den 17 maj 1991 hölls förhandlingar om kommunens kompletteringsbudget. Även om aktieförsäljningen inte behandlades speciellt vid detta tillfälle fanns intäkterna från aktieförsäljningen och effekterna av den med i budgetunderlaget. En effekt som redovisades var att kommunfullmäktige under våren 1991 hade tagit ett beslut om ett investeringspaket omfattande cirka 200 Mkr. I budgetunderlaget fanns också alla de tilläggsäskanden som de kommunala nämnderna hade inkommit med, och dessa behandlades i förhandlingsarbetet. SKAF hade därvid tillfälle att i de olika frågorna lämna de synpunkter man önskade. Under likadana förutsättningar hölls i november 1991 förhandlingar om kommunens budget för år 1992.

SKAF hade protesterat livligt mot aktieförsäljningen och kommunen fick den 10 april 1991 motta en skriftlig förhandlingsframställan från förbundet. Den lokala tvisteförhandlingen, som enbart behandlade frågan om en så stor affär som den aktuella med nödvändighet måste innebära en viktigare förändring av kommunens verksamhet, avslutades i oenighet den 11 september 1991. Samarbetsavtalet, konsekvenserna för de enskilda anställda eller förhållandena inom MEAB fördes inte på tal vid detta tillfälle. Parterna var för övrigt då ense om att några förändringar för enskilda anställda inte hade ägt rum och att eventuella förändringar inom MEAB låg utanför förhållandet mellan kommunen som arbetsgivare och dess fackliga motpart. Den centrala tvisteförhandlingen mellan parterna avslutades den 26 februari 1992 och vid det tillfället redovisade parterna samma ståndpunkter som de hade framfört i samband med den lokala förhandlingen. Vid den centrala förhandlingen preciserade förbundet också sitt yrkande om allmänt skadestånd till 300 000 kr.

Aktieförsäljningen har inte medfört några förändringar i samarbetet mellan kommunen och MEAB. Förbundet har även gjort gällande att aktieöverlåtelsen skulle ha inneburit vissa förändringar för chaufförer och annan personal inom Kommunteknik, d.v.s. förutvarande Gatukontoret. Det förhåller sig på så sätt att kommunen sedan år 1987 driver bolaget Transport- och Maskincentralen i Skåne AB (TMC) i vilket bolag kommunen också äger 51 procent av aktierna. Detta bolag, som har ett samarbetsavtal med MEAB, mottar transportbeställningar från sistnämnda bolag och anlitar chaufförer och bilar från Kommunteknik för att utföra arbetsuppgifterna. TMC fungerar alltså som en mellanhand mellan kommunen och MEAB. Arrangemanget har emellertid inte medfört några förändringar för de på Kommunteknik anställda chaufförerna. Den av SKAF påtalade överlåtelsen av mätarverkstaden har inte varit någon nödvändig följd av aktieförsäljningen och den har därför inte något att göra med den försäljningen.

En annan fråga som har betydelse för förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen är karaktären av det meddelade beslutet. I de fall ett politiskt beslut har direkta verkningar som berör enskilda anställda föreligger förhandlingsskyldighet på samma sätt som är fallet inom den privata sektorn. När det gäller politiska beslut som kan tänkas få vissa verkningar för de anställda får beslutets karaktär betydelse för frågan om förhandlingsskyldighet föreligger. I ett sådant fall blir det avgörande om beslutet domineras av sin politiska karaktär eller om dess tyngdpunkt ligger på arbetsgivararbetstagarfunktionen (se AD 1980 nr 150). När det gäller det nu aktuella beslutet kan konstateras att detta är av utpräglat politisk karaktär även om beslutet rent hypotetiskt skulle kunna medföra förändringar för ett fåtal anställda inom kommunen. Av det anförda följer alltså att det till följd av beslutets politiska karaktär inte har förelegat någon förhandlingsskyldighet för kommunen. Det är inte lagstiftarens avsikt att en facklig organisation skall kunna påkalla förhandling i frågor av politisk och ideologisk natur.

I sammanhanget bör observeras att lagen om medbestämmande i arbetslivet äger tillämpning på förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Vad gäller kommunens ställning vid aktieförsäljningen förhåller det sig på så sätt att MEAB redan i samband med bolagiseringen av energirörelsen blev en särskild juridisk person med arbetsgivaransvar i förhållande till sina anställda. Vid aktieförsäljningen intog kommunen därför inte någon ställning av arbetsgivare i förhållande till de bolagsanställda. Förhållandet - mellan kommuner och aktiebolag skiljer sig åt i väsentliga avseenden; en kommun företer större likheter med en enskild person än med ett bolag. Som exempel kan nämnas att en enskild näringsidkare, t.ex. en specerihandlare, är förhandlingsskyldig i förhållande till sina anställda i fråga om förändringar som han genomför i sin butik. Däremot kan hän utan vidare belåna sin privatbostad utan att primärförhandla med de anställda, även om ett sådant förfarande i förlängningen skulle kunna få konsekvenser för rörelsen. På samma sätt kan ett offentligt rättssubjekt handla i olika egenskaper. Kommunen är av uppfattningen att den inte har fattat beslutet om aktieförsäljningen i egenskap av arbetsgivare.

Aktieförsäljningen har inte heller inneburit någon väsentlig förändring av kommunens verksamhet. De förändringar som har inträffat i samband med affären har skett inom bolaget och kommunens huvudsakliga verksamhet, som t.ex. består i att tillhandahålla sjukvård och socialtjänst, har inte berörts i något hänseende.

Det har vidare inte varit fråga om att kommunen i samband med aktieförsäljningen har fattat något policybeslut beträffande framtida investeringar. Kommunfullmäktige har inte gjort något uttalande om vad intäkterna från försäljningen skall användas till. Sådana beslut har fattats efter de sedvanliga budgetförhandlingarna och i dessa förhandlingar har SKAF deltagit och haft möjligheter att framföra sina synpunkter. Något stöd för att tidsmässigt flytta tillbaka förhandlingsskyldigheten i samband med budgetarbetet finns inte.

Aktieförsäljningen har inte medfört några faktiska förändringar för de enskilda anställda i kommunen. Personalen vid Kommunteknik utför sina arbetsuppgifter på precis samma sätt som tidigare, och försäljningen har inte påverkat andelen uppdrag som man där erhåller från MEAB.

Kommunen har inte heller meddelat några följdbeslut som varit en konsekvens av aktieaffären. Skulle så bli fallet i framtiden aktualiseras förhandlingsskyldigheten enligt 11 § medbestämmandelagen vid den tidpunkten.

Om arbetsdomstolen ändå skulle finna att kommunen har åsidosatt sin skyldighet att förhandla, bör skadeståndet jämkas i första hand till noll. Som grund härför åberopar kommunen att ett bifall till förbundets talan skulle innebära att förhandlingsskyldigheten jämfört med vad som tidigare gällt i samband med budgetarbete tidigareläggs. Det har kommunen inte haft anledning att räkna med. Under alla förhållanden bör skadeståndet jämkas till en mycket låg nivå, eftersom kommunen inte har haft för avsikt att undandra sig förhandlingsskyldigheten.

SKAF

Det förhållandet att kommunen först under år 1991 har lämnat information om budgetarbetet enligt 19 § medbestämmandelagen saknar betydelse i målet. Dessutom har en sådan information inte karaktären av förhandling i medbestämmandelagens mening. För att förhandlingsskyldighet skall inträda före en beslutsprocess krävs inte att beslutet faktiskt har medfört konsekvenser för kommunens anställda. Det är tillräckligt att en sådan risk har förelegat. Förbundets uppfattning är att kommunens förhandlingsskyldighet före aktieförsäljningen är självklar och att kommunen således på ett mycket allvarligt sätt har brutit mot 11 § medbestämmandelagen. Någon grund för en jämkning av skadeståndet föreligger inte.

Domskäl

Tvisten

Kommunen ägde tidigare samtliga aktier i M.E. Malmö Energi Aktiebolag (MEAB) som producerade och distribuerade energi till abonnenter huvudsakligen i Malmö och Burlöv. Enligt ett förslag till principöverenskommelse som offentliggjordes den 9 januari 1991 skulle kommunen överlåta hela sitt aktieinnehav och samtliga konvertibla skuldebrev i MEAB till Sydkraft AB. Kommunfullmäktige beslöt att godkänna överenskommelsen vid sammanträde den 8 februari 1991. Därefter har den slutliga överenskommelsen mellan kommunen och Sydkraft AB undertecknats den 4 mars 1991.

Tvistefrågan i målet gäller huruvida kommunen före beslutet att överlåta aktierna i MEAB åsidosatt bestämmelserna i 11 § medbestämmandelagen om arbetsgivarens primära förhandlingsskyldighet. SKAF har gjort gällande att så är fallet och har därför yrkat att kommunen skall åläggas att betala allmänt skadestånd till förbundet.

Kommunen däremot har gjort gällande att kommunen inte varit skyldig att före beslutet om aktieförsäljningen på eget initiativ förhandla med förbundet.

I målet har förebringats skriftlig och muntlig bevisning. På begäran av SKAF har vittnesförhör hållits med nuvarande sektionsordföranden i sektion 3 av Skafts avdelning 13 P.H. hans företrädare R.R. vice ordföranden i Skafts avdelning 13 Å.E. och vice ordföranden i sektion 1 av SKAF:s avdelning 13 S.M. Vidare har på begäran av kommunen finanschefen S.C. redovisningschefen C.J. och inköpschefen R.B. hörts som vittnen.

Förhandlingsrätten/skyldigheten inom den offentliga sektorn

Kommunen har som stöd för sitt påstående att kommunen inte haft någon primär förhandlingsskyldighet framfört att beslutet att överlåta aktierna i MEAB är av utpräglat politisk karaktär och att frågan inte hör till förhållandet arbetsgivare - arbetstagare. Kommunen har i denna del hänvisat bl.a. till arbetsdomstolens dom AD 1980 nr 150.

Vad kommunen i denna del anfört rör den principiella frågan om förhandlingsrätten inom den offentliga sektorn. Innan domstolen övergår till en prövning av den föreliggande tvisten kan det därför finnas skäl att här något redovisa domstolens syn härpå.

Den tvist som prövades genom domen AD 1980 nr 150 gällde frågan om staten var skyldig att förhandla med en statstjänstemannaorganisation rörande frågor i en aviserad regeringsproposition på utbildningsområdet med hänvisning till att frågorna föll utanför förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Domstolens principiella inställning i domen kan sammanfattas påföljande sätt. I det politiska beslutsfattandet uppträder regeringen, i likhet med vissa andra offentliga organ, inte sällan i en annan roll än arbetsgivarens. Regeringsbesluten faller i sådana situationer inte inom ramen för förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare även om beslutet kan få återverkningar för statsanställdas arbets- och anställningsförhållanden. I domen sades vidare att ett beslut kan anses angå arbetsgivar- arbetstagarrelationen bara om beslutet direkt tar sikte på de statsanställdas förhållanden eller om arbetsgivar-arbetstagarinslaget i beslutsprocessen objektivt sett är viktigt i förhållande till övriga aspekter på den fråga som beslutet rör.

Arbetsdomstolen har i flera avgöranden beträffande förhandlingsrätten för offentliganställda anfört att det är en given utgångspunkt att det har varit lagstiftarens mening att arbetstagarorganisationerna inom den offentliga sektorn i allt väsentligt skall ha samma förhandlingsrätt som gäller inom andra sektorer av arbetsmarknaden. Det skulle också innebära en i jämförelse med förhållandena inom andra delar av arbetsmarknaden långtgående inskränkning av den fackliga förhandlingsrätten om en kommun enbart av hänsyn till den politiska demokratin ansågs ha rätt att utan att först förhandla med sina fackliga motparter fatta övergripande beslut där det objektivt sett finns ett arbetsgivar-arbetstagarinslag. Det finns inte heller anledning att befara att förhandlingsrätten som sådan på den offentliga sektorn skulle innebära något hot mot den politiska demokratin. Förhandlingsrätten innebär ju inte något överförande av beslutsbefogenheterna från de offentligrättsliga organen. Dessa är utan hinder av en förhandlingsrätt fria att fatta de politiska besluten efter en avvägning av olika behov och intressen. Innebörden av förhandlingsrätten även gentemot en offentligrättslig arbetsgivare är att de fackliga organisationerna har en rätt att före beslut få diskutera olika frågor som rör de anställda i denna deras egenskap.

Det finns i och för sig inte anledning att ifrågasätta att kommunens beslut hade sin grund i överväganden av olika alternativ för att på bästa och mest effektiva sätt förbättra kommunens dåliga ekonomi och att kommunens ställningstagande föregåtts av politiska överväganden. Därav följer dock inte att den fråga som beslutet gäller ligger utanför förhållandet mellan arbetsgivare och arbetstagare. Som arbetsdomstolen uttalat i domen AD 1988 nr 23 kan det avgörande nämligen inte vara vilka överväganden som kommunen väljer att lägga tillgrund när beslut fattas i en viss fråga utan vilken innebörd frågan har i sig själv. Om arbetsgivar- arbetstagarinslaget i en viss fråga objektivt sett framstår som ett viktigt moment i beslutsprocessen även i förhållande till övriga aspekter på frågan får, påpekas det i domen, beslutet anses ligga innanför arbetsgivar-arbetstagarrelationen.

Arbetsdomstolen övergår nu till att pröva vad parterna i målet anfört i frågan huruvida det förelegat en primär förhandlingsskyldighet för kommunen innan beslutet om en försäljning av aktierna i MEAB fattades.

Utredningen i målet

Det är ostridigt i målet att man från fackligt håll inte kände till kommunens planer att försälja MEAB innan förslaget till principöverenskommelse offentliggjordes den 9 januari 1991 och att kommunen vägrat ta upp förhandlingar med SKAF om denna försäljning.

Enligt SKAF har det inneburit en väsentlig förändring av kommunens verksamhet att avyttra en lönsam och inkomstbringande tillgång till ett värde av drygt 2,3 Mdkr i ett läge när den ekonomiska situationen i övrigt inom kommunen varit mycket dålig. Beslutet innebar att kommunen inte längre skulle driva näringsverksamhet och var i denna del av strategisk och principiell natur. Beslutet utgjorde vidare ett principbeslut om investeringar av sådan storlek att förhandlingsskyldighet inträtt även på den grunden. Förbundet har också gjort gällande att beslutet har medfört viktigare förändringar av arbets- eller anställningsförhållandena för vissa av förbundets medlemmar inom delar av kommunens verksamhet och framhållit att det träffade överlåtelseavtalet inneburit att gällande samarbetsavtal mellan kommunen och MEAB upphört och ersatts av ett nytt. Sammanfattningsvis har förbundet framfört uppfattningen att beslutet om aktieförsäljningen har haft en sådan dignitet och innebörd för arbetstagarna inom kommunen att kommunen typiskt sett bort räkna med att förbundet ville få tillfälle att före beslutet delta i en förhandling enligt 11 § medbestämmandelagen.

Kommunen har förnekat att beslutet om aktieförsäljningen inneburit någon väsentlig förändring av kommunens verksamhet eller att någon faktisk förändring i arbets- eller anställningsförhållanden inträtt för enskilda anställda. De faktiska förändringar som har inträffat i samband med affären har enligt kommunen skett inom MEAB, och det är förhållanden som ligger utanför den aktuella tvisten. Vidare har kommunen gjort gällande att man inte i samband med aktieförsäljningen har fattat något policybeslut beträffande framtida investeringar, eftersom kommunfullmäktige inte har gjort något uttalande om vad intäkterna från aktieförsäljningen skall användas till.

Av utredningen i målet framgår att det fram till den tidpunkt då principöverenskommelsen träffades mellan kommunen och Sydkraft AB endast var kommunstyrelsens ordförande L.E. stadskontorets ekonomidirektör I.N. och kommunens finanschef S.C. som inom kommunen hade någon kännedom om den tilltänkta aktieförsäljningen. När affären offentliggjordes den 9 januari 1991 kom nyheten som en stor överraskning bl.a. för förbundet och dess medlemmar. Genom förhören med de fackliga företrädarna P.H. R.R. och Å.E. har framgått att förbundet hade haft önskemål om att få framföra synpunkter på aktieförsäljningen innan den var ett faktum. P.H. och R.R. har uppgett att förbundet hade önskat att få framföra synpunkter på de olika handlingsalternativ som återfanns i underlaget för försäljningen. Deras uppfattning är också att det har funnits andra alternativ som kunde ha varit bättre för kommunens del. De har vidare uppgett att förbundet har ifrågasatt värderingen av MEAB och den köpeskilling som Sydkraft AB erlade för aktierna. De undersökningar som förbundet har vidtagit efter offentliggörandet av aktieförsäljningen har enligt dem visat att kommunen avyttrat aktierna i MEAB till ett alldeles för lågt pris. Enligt vad de hört efter diskussioner som förbundet fört med experter på energibranschen och med företrädare för MEAB har en försäljningssumma på omkring 6,5 Mdkr bedömts vara realistisk. Enligt dem hade större intäkter till följd av försäljningen kunnat möjliggöra större investeringar inom kommunen, och dessa kunde åtminstone delvis ha kommit förbundets medlemmar till godo i deras egenskap av arbetstagare. Enligt P.H. och Å.E. hade förbundet helst sett att MEAB blivit kvar i kommunens ägo, eftersom bolaget tillförde kommunen intäkter i form av vinstmedel på omkring 200 Mkr per år. Detta är medel som enligt förbundet hade kunnat föras över till mindre lönsamma delar av kommunens verksamhet.

Genom förhören med S.M. och R.B. har framgått att det samarbetsavtal som träffades mellan kommunen och Sydkraft AB i samband med aktieöverlåtelsen kan få betydelse för cirka 14 anställda inom Kommunteknik. S.M. har uttryckt farhågor för Kommuntekniks fortsatta existens, eftersom kommunen efter aktieförsäljningen inte längre kan påverka styrningen av arbeten från MEAB till denna enhet. Följden av samarbetsavtalet har enligt S.M. blivit att Kommunteknik efter aktieförsäljningen har hamnat i ett mer utsatt konkurrensläge. Av de uppgifter som R.B. lämnat framgår att samarbetsavtalet är konstruerat på så sätt att Transport- och Maskincentralen AB (TMC), som är ett till största delen kommunägt bolag, förmedlar arbeten från MEAB till Kommunteknik. Volymen på de uppdrag som TMC har förmedlat från MEAB till Kommunteknik har enligt R.B. visserligen minskat från första halvåret 1992 till samma period år 1993. R.B. påpekar dock att detta med största sannolikhet är en följd av den allmänna lågkonjunkturen. MEAB står nämligen andelsmässigt fortfarande för i stort sett samma volym av de uppdrag som TMC förmedlar. De sistnämnda uppgifterna motsägs inte av S.M:s berättelse. R.B. har slutligen omtalat att samarbetsavtalet mellan kommunen och Sydkraft AB löper med ett år i taget om det inte sägs upp av någon av parterna. Enligt avtalet skall kommunen ge högsta prioritet åt de uppdrag som man erhåller från MEAB. Avtalet föreskriver däremot inte någon skyldighet för MEAB att anlita Kommunteknik för utförandet av arbetsuppgifter. R.B. har emellertid påpekat att det, även om det inte uttryckligen anges i avtalet, var en grundförutsättning för avtalets tillkomst. Genom förhöret med P.H. har dock framkommit att förbundet hade velat se att samarbetsavtalet hade konstruerats på ett sätt som hade gett kommunen större inflytande när det gäller MEAB:s anlitande av Kommuntekniks tjänster.

Under förhören har också berörts frågan huruvida kommunens försäljning av mätarverkstaden med 10-11 anställda varit en nödvändig följd av kommunens beslut om aktieförsäljningen. S.M. har uppgett att initiativet till överlåtelsen av mätarverkstaden kom från Sydkraft AB och att det är mycket troligt att bolaget skulle ha byggt upp en egen mätarverkstad, om kommunen hade ställt sig negativ till en försäljning. Parterna har träffat en principöverenskommelse om överlåtelsen och den innebär att de anställda hos mätarverkstaden får en ny arbetsgivare och ett nytt kollektivavtal vilket innebär att de måste gå över till en annan facklig organisation.

Arbetsdomstolens slutsatser

Det kan i och för sig kanske synas främmande för ett normalt språkbruk att beteckna ett beslut om aktieförsäljning som ett beslut om en förändring av en verksamhet. Som arbetsdomstolen uttalat i flera tidigare avgöranden (se t.ex. AD 1979 nr 18, AD 1979 nr 149 och AD 1981 nr 125) skall emellertid prövningen av om förhandlingsskyldighet föreligger inför ett beslut av arbetsgivaren göras inte enbart från synpunkten om det är fråga om ett ingrepp eller en förändring i yttre mening av arbetsgivarens verksamhet eller av arbets- eller anställningsförhållandena för de anställda, utan på grundval av ett mer allmänt bedömande av beslutets karaktär och betydelse för de anställda.

Parterna har skilda uppfattningar i frågan vilken betydelse kommunens beslut om aktieförsäljningen har för kommunens verksamhet och personalens arbets- och anställningsförhållanden. Det kan i och för sig med facit i hand konstateras att de delar av kommunens verksamhet som återstått efter försäljningen av aktierna i MEAB ännu inte har genomgått några större faktiska yttre förändringar. Detsamma gäller också arbets- och anställningsförhållandena för huvuddelen av de anställda i kommunen. Som arbetsdomstolen uttalat i domen AD 1980 nr 72 skall vid uttolkningen av uttrycket viktigare förändring av verksamheten särskilt beaktas om frågan med hänsyn till verkningarna för de anställda typiskt sett har sådan betydelse för dessa att man kan vänta sig att den fackliga organisationen vill förhandla i frågan, medan däremot frågeställningen i vad mån beslutet utgjort ett yttre ingrepp i arbetsgivarens verksamhet inte på samma sätt tillmätts betydelse (jfr även prop. 1975/76:105 bilaga 1 s. 353). Att hänsyn skall tas till om den fackliga organisationen kan förväntas vilja förhandla i frågan får, som uttalats bl.a. i domen AD 1981 nr 125, inte uppfattas på det sätt att det skulle ha någon direkt betydelse för frågan huruvida primär förhandlingsskyldighet föreligger om vederbörande arbetstagarorganisation i det enskilda fallet har åsikten att det föreligger intresse att förhandla. Självfallet måste den primära förhandlingsskyldighetens gränser fastställas på objektiva grunder. Prövningen måste som redan sagts innefatta ett mera allmänt bedömande av beslutets karaktär och betydelse för de anställda.

Arbetsdomstolen ser saken på följande sätt.

Aktieförsäljningen är ostridigt den största affär som kommunen någonsin har genomfört och den har kommit till stånd i ett skede då kommunens ekonomi har varit mycket ansträngd. Genom försäljningen avhände sig kommunen en av de största rörelserna i landet för produktion och distribution av energi. Energirörelsen har varit lönsam och löpande tillfört kommunen mycket goda intäkter i form av vinstmedel. Genom försäljningen, som omslöt ett värde av 2 350 Mkr, frigjordes ett betydande kapital till kommunens förfogande.

Enligt arbetsdomstolen kan det inte råda någon tvekan om att förbundet måste anses ha haft ett berättigat anspråk på att förhandla med kommunen innan kommunen tog ställning till frågan ont överlåtelse av aktierna i bolaget. Det måste anses ligga i sakens natur att ett beslut av den omfattning och ekonomiska betydelse som det förevarande ofrånkomligen skulle komma att få direkta eller indirekta verkningar inom olika områden av kommunens verksamhet och i ett bredare perspektiv även beröra de anställda i kommunen. Från arbetstagarorganisationens sida måste det bedömas ha funnits ett påtagligt intresse av att få insyn i det material som låg till grund för beslutet och att få tillfälle att lämna synpunkter t.ex. på de olika handlingsalternativ som stod kommunen till buds. Kommunfullmäktiges beslut om överlåtelse av aktierna innefattade också ett beslut om placeringen av det frigjorda kapitalet och att avkastningen skulle användas för förbättring av kommunens finansnetto. Även före detta beslut måste arbetstagarorganisationen anse haft ett berättigat intresse av att få tillfälle att framföra synpunkter. Kommunens beslut innebar vidare att det mellan kommunen och MEAB gällande samarbetsavtalet ersattes av ett nytt avtal. Förbundet har anfört att man med tanke på eventuella framtida konsekvenser för de anställda bl.a. hos Kommunteknik hade ett intresse av att kunna påverka utformningen av detta avtal på ett sådant sätt att kommunen hade fått ett större inflytande i fråga om möjligheten att dirigera uppdrag från MEAB till kommunens verksamhet. Förhöret med S.M. ger också vid handen att de anställda vid Kommunteknik hade bedömt en sådan avtalskonstruktion vara värdefull. Arbetsdomstolen finner förbundets önskemål om förhandlingar även i denna fråga berättigat. Det finns enligt arbetsdomstolens mening anledning att utgå från att försäljningen av kommunens mätarverkstad till Sydkraft AB är en förändring som varit intimt förknippad med försäljningen av aktierna i MEAB. För de anställda i kommunen som före överlåtelseavtalet varit engagerade i arbeten för MEAB får kommunens beslut att överlåta aktierna i det bolaget därför anses ha inneburit en viktigare förändring av arbets- eller anställningsförhållandena.

Med hänvisning till vad som nu sagts finner arbetsdomstolen att beslutet om att försälja aktierna i MEAB inneburit en viktigare förändring av såväl kommunens verksamhet som av arbets- och anställningsförhållandena för de anställda i kommunen vilka arbetade med uppdrag från MEAB och i mätarverkstaden. Kommunen har följaktligen varit skyldig enligt 11 § medbestämmandelagen att förhandla med förbundet innan den fattade beslutet om aktieförsäljningen.

Anledning saknas därmed att pröva om förhandlingsskyldighet förelegat även av det skälet att fråga varit också om ett större investeringsbeslut. Genom att underlåta fullgöra sin förhandlingsskyldighet har kommunen ådragit sig skadeståndsskyldighet gentemot förbundet. Kommunens underlåtenhet att förhandla framstår som allvarlig med hänsyn till den stora betydelse som affären haft för den kommunala verksamheten. Vidare bör beaktas att kommunen efter offentliggörandet av aktieförsäljningen vid flera tillfällen har vägrat tillmötesgå förbundets önskemål om förhandling. Vid en samlad bedömning finner arbetsdomstolen skäligt att bestämma det skadestånd som kommunen skall förpliktas utge till 300 000 kr.

Rättegångskostnader

Vid denna utgång i målet skall kommunen förpliktas att ersätta förbundets rättegångskostnader.